Arbetsmarknadsutskottets
betänkande ...

1986/87:9 AU

om anslag på tilläggsbudget I för budgetåret 1986/87:9

1986/87 m. m. (prop. 1986/87:25, skr. 1985/
86:177)

Sammanfattning

Med anledning av proposition 1986/87: 25 med förslag om tilläggsbudget I
för budgetåret 1986/87 och de i anslutning till propositionen väckta motionerna
1986/87: A101 och 1986/87: A102 behandlar utskottet dels vissa pensionsfrågor,
dels anslagsfrågor som berör arbetsmarknadsutbildningen
resp. regional utveckling. I samband med pensionsfrågorna anmäls regeringens
skrivelse 1985/86:177 om statssekreterares villkor vid regeringsskifte
m. m.

Pensionsfrågor m. m.

Utskottet tillstyrker att regeringen bemyndigas medge statsrådspension åt
f. d. statsministern Thorbjörn Fälldin och bevilja förbättrad familjepension
åt framlidne statsministern Olof Palmes efterlevande. Vidare redovisar
utskottet utan erinran vad som anförts i den ovannämnda regeringsskrivelsen
om vad som skall gälla om statssekreterares förmåner vid regeringsskifte
m. m. Till grund för skrivelsen ligger en överenskommelse som
träffats av de fyra största riksdagspartierna.

Arbetsmarknadsutbildning

Under denna rubrik tillstyrker utskottet att ytterligare 143 milj. kr. anvisas
i enlighet med regeringens förslag. Moderata samlingspartiet föreslår i en
reservation ett tillkännagivande till regeringen om den budgettekniska
behandlingen av den nya organisationen för arbetsmarknadsutbildningen. I
ett särskilt yttrande (m, fp, c) betonas behovet av beredskap inför den
konjunkturförsämring som kan väntas.

Regional utveckling

Regeringen föreslår att medel från anslaget Lokaliseringsbidrag m. m. skall
få användas för särskilda stödinsatser i Blekinge län. Bl. a. förordas att
högst 35 milj. kr. skall få beviljas som tillskott till ett blivande investmentbolag
i länet. Utskottet biträder regeringsförslagen. Moderata samlingspartiet
anser i en reservation att beloppet i stället skall anvisas som lån och 1

1 Riksdagen 1986187. 18 sami. Nr 9

anger därutöver sin syn på förutsättningarna för en positiv utveckling i
länet.

Slutligen tillstyrker utskottet att medel anvisas som kapitaltillskott till en
utvecklingsfond för Västnorden, till fullföljande av ett beslut som tidigare i
år fattats av Nordiska ministerrådet.

I. Pensionsfrågor m. m.

Proposition 1986/87: 25 bilaga 5

I propositionen hemställer regeringen — efter föredragning av statsrådet
Johansson — under punkt 4 (s. 13—14) att riksdagen skall bemyndiga
regeringen att från inkomsttiteln Statliga pensionsavgifter, netto, ta i anspråk
medel för

1. pension åt f. d. statsministern Thorbjörn Fälldin enligt vad föredraganden
har förordat,

2. förbättrad familjepension åt framlidne statsministern Olof Palmes
efterlevande enligt vad föredraganden har förordat.

Ett avgående statsråd kan beviljas förordnandepension om han eller hon
innehaft en sådan befattning i sammanlagt minst sex år. Thorbjörn Fälldin
var statsminister i drygt fem år (5 år, 2 månader och 17 dagar) och uppfyller
därmed inte tidsvillkoret. Med hänsyn till den långa tid som Fälldin var
statsminister anses i propositionen att det dock finns skäl att tillerkänna
honom statsrådspension från den 1 juli 1986 och rätt till familjepension för
efterlevande. Statsrådspensionen kommer att samordnas med Fälldins
riksdagsmannapension så att det sammanlagda pensionsbeloppet, som
framgår av propositionen, blir 15 074 kr. per månad.

Normalbeloppet för familjepension åt Olof Palmes efterlevande utgör
10213 kr. i månaden. I propositionen föreslås att normalbeloppet räknat
från den 1 mars 1986 höjs till 14000 kr. i 1986 års pensionsnivå.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag och hemställer

att riksdagen lämnar regeringen det i proposition 1986/87:25, bilaga
5, under punkt 4 begärda bemyndigandet.

Regeringens skrivelse 1985/86: 177

Genom skrivelsen bereds riksdagen tillfälle att ta del av vad som i den
anförts om överenskommelsen om förmåner för statssekreterare i samband
med regeringsskiften m. m.

Vid regeringsskiftet 1976 träffade företrädare för den avgående och den
tillträdande regeringen en överenskommelse om vissa personalfrågor avseende
bl. a. statssekreterarna. Liknande överenskommelser har träffats vid
följande regeringsskiften. En revidering av 1976 års överenskommelse har
därefter skett genom att företrädare för de fyra största riksdagspartierna
träffat en ny överenskommelse den 17 december 1985. Den avser förhållandena
vid såväl regeringsskiften som statsrådsskiften. Även posten som

AU 1986/87:9

kabinettssekreterare i utrikesdepartementet omfattas av överenskommel- AU 1986/87: 9
sen.

I regeringens skrivelse lämnar föredraganden, statsministern Carlsson,
följande redogörelse för överenskommelsens innehåll:

En utgångspunkt i överenskommelsen är att en statssekreterare omedelbart
efter en ny regerings tillträde begär entledigande från sin tjänst som
statssekreterare och uppdrag som ordförande eller ledamot i organ med
statlig anknytning.

En statssekreterare som är tjänstledig från en tidigare anställning skall
återgå till denna, om lönen i den anställningen inte understiger den som
han hade som statssekreterare vid regeringsskiftet.

Om statssekreteraren inte har någon sådan tjänst att återgå till, skall han
på egen hand undersöka möjligheterna att få ny anställning. Det eller de
partier som har ingått i den avgående regeringen skall i dessa fall också i
rimlig utsträckning medverka till att statssekreteraren får en ny anställning.

Den tillträdande regeringen skall vid sitt första sammanträde besluta om
förmåner till den avgående statssekreteraren enligt följande.

Varje statssekreterare skall för tiden från entledigandet till utgången av
juni månad året efter regeringsskiftet få en månatlig ersättning av samma
storlek som den lön som han hade i anställningen vid regeringsskiftet samt
de sociala förmåner som han skulle ha haft rätt till om han hade haft kvar
anställningen. Om regeringsskiftet inte har samband med ett ordinarie
riksdagsval, skall statssekreterare i stället erhålla dessa ekonomiska förmåner
till utgången av den åttonde kalendermånaden efter regeringsskiftet.

Förmånerna upphör om statssekreteraren före den angivna tidpunkten
tillträder en ny anställning eller återgår till en tidigare anställning. Om
lönen i denna anställning understiger den lön som han hade som statssekreterare,
skall han dock under återstoden av tiden få ersättning med ett
belopp som motsvarar mellanskillnaden.

Om statssekreteraren har tjänstgjort som statssekreterare i minst tre år
eller om han tjänstgjort som statssekreterare hela tiden mellan två ordinarie
val, skall han så snart som möjligt erbjudas en ny statlig anställning som
svarar mot hans erfarenhet som statssekreterare och mot hans förtjänst
och skicklighet i övrigt. Lönen i den nya anställningen skall inte understiga
den lön som han hade vid regeringsskiftet. Den tillträdande regeringens
skyldighet att erbjuda en statssekreterare en anställning av detta slag gäller
dock inte om statssekreteraren skall återgå till en tidigare anställning med
en lön som inte understiger den lön han hade vid regeringsskiftet eller om
han har accepterat någon annan anställning.

En sådan statssekreterare som avses i det föregående stycket kan, enligt
en särskild protokollsanteckning, få en rimlig ekonomisk ersättning även
efter den tid då han annars inte har rätt till någon sådan ersättning, om han
därvid ännu inte kunnat tillträda någon erbjuden tjänst.

En statssekreterare som är knuten till ett statsråd som avgår utan samband
med ett regeringsskifte förutsätts begära sitt entledigande, om det
nya statsrådet begär det. Överenskommelsen skall även i dessa fall gälla i
tillämpliga delar.

Frågan om statssekreterarnas förmåner vid regeringsskiften behandlades
av utskottet i betänkandet AU 1981/82: 27 med anledning av då föreliggande
regeringsförslag om pensioner m. m. för statsråd och statssekreterare
vid regeringsombildning. Utskottet uttalade sig vid det tillfället bl. a. för att

en revidering av 1976 års överenskommelse beträffande statssekreterarna
borde ske. Det är tillfredsställande att revideringen har kommit till stånd.
Med detta konstaterande föreslår utskottet

att riksdagen lägger regeringens skrivelse 1985/86:177 till handlingarna.

Tionde huvudtiteln

II. Arbetsmarknadsutbildning

Propositionen

Regeringen föreslår i propositionens bilaga 8 (s. 24—25) - efter föredragning
av statsrådet Leijon — att riksdagen skall till Arbetsmarknadsutbildning
på tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1986/87 anvisa ett
reservationsanslag av 143 000000 kr.

Motion

1986/87: A101 av Alf Wennerfors m. fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs angående budgetteknisk behandling av den nyskapade
arbetsmarknadsutbildningsorganisationen.

Utskottet

Fr. o. m. innevarande budgetår gäller en ny organisation för arbetsmarknadsutbildningen.
Den tidigare verksamheten i skolöverstyrelsens regi har
överförts på en ny, länsvis anordnad organisation, benämnd AMU-gruppen,
under ledning av en ny central myndighet, AMU-styrelsen. Det har
förutsatts att arbetsmarknadsverket kommer att ta i anspråk huvuddelen
av gruppens utbildningskapacitet. AMS upphandling av utbildning från
AMU-gruppen och andra utbildningsanordnare bekostas från anslaget Arbetsmarknadsutbildning.
För det ändamålet är beräknat i runt tal 1 780
milj. kr.

Enligt propositionen behövs till AMS upphandling av utbildning ytterligare
högst 114 milj. kr. för att täcka merkostnader som uppstått bl. a. till
följd av övergången till den nya verksamhetsformen och som inte har
beaktats tidigare. Vidare behövs ytterligare 29 milj. kr. med hänsyn till att
den disponibla tillgången på reservationsmedel från föregående budgetår
uppgår till 171 milj. kr. och inte till 200 milj. kr. såsom kalkylerats.

Alf Wennerfors m.fl. (m) anser i motion 1986/87: A101 att bakgrunden
till det extra medelsbehovet i propositionen har presenterats på ett otillfredsställande
sätt. Vidare kritiseras att medelsbehovet inte förutsågs i ett
tidigare skede ehuru detta borde ha varit möjligt med hänsyn till det
omfattande förberedelsearbete som föregick den nya organisationen. Trots
sin kritiska inställning vill motionärerna inte gå emot regeringens begäran
om anslagsförstärkning. De anser dock att riksdagen i ett tillkännagivande

AU 1986/87:9

till regeringen bör understryka att AMU i framtiden måste utnyttja de nya
möjligheter som följer av den förändrade organisationen och det nya huvudmannaskapet.
Kostnadsökningar utöver ordinarie prisökningar och
löneavtal måste i framtiden bäras antingen av ökade intäkter via direkl
försäljning av utbildningstjänster på den öppna marknaden och/eller rationalisering
och effektiviseringar inom den egna verksamheten.

Av det av regeringen begärda beloppet, 143 milj. kr., skall som ovan
nämnts 29 milj. kr. utgöra täckning för att behållningen av reservationsmedel
blev lägre än som kalkylerats. I övrigt skall högst 114 milj. kr. användas
enligt följande.

För redan inträffade resp. ytterligare tillkommande kostnadsökningar
för löner beräknas (32,5 + 32,5) 65 milj. kr. Därutöver behövs, såsom
noteras i den föreliggande motionen A101, ytterligare medel för att förränta
den nya AMU-organisationens s. k. statskapital, dvs. den utrustning
som har övertagits från skolöverstyrelsen. Härför är beräknat 49 milj. kr.
Enligt vad utskottet inhämtat har tillsatts en arbetsgrupp med företrädare
för finans- och arbetsmarknadsdepartementen och för AMU-styrelsen som
skall se över olika frågor kring detta statskapital och dess förräntning. Det
är regeringens avsikt att innehålla det nyssnämnda beloppet i avvaktan på
resultatet av arbetsgruppens bedömningar.

Motionärerna motsätter sig inte att ytterligare medel anvisas till arbetsmarknadsutbildningen,
och utskottet anser för sin del - med hänvisning
till den ovan lämnade redovisningen — att riksdagen bör medge den begärda
anslagsförstärkningen.

Synpunkterna i motion A101 på den budgettekniska behandlingen av
den nya organisationen för arbetsmarknadsutbildningen innebär att sådana
kostnadsökningar som inte hänför sig till den allmänna prisstegringen
och nya löneavtal skall täckas av intäktsökningar och rationaliseringar.
Med den anslagskonstruktion som valts finns i och för sig redan inbyggda
spärrar av det slag som motionärerna tänker sig. I praktiken får man räkna
med att riksdagen i fortsättningen prövar större oförutsedda utgiftsbehov,
såsom i det nu aktuella ärendet eller — för att välja ett annat exempel - om
utbildningsvolymen snabbt behöver ökas på grund av den konjunkturförsämring
som olika rapporter i höst indikerar. Med hänsyn härtill är det
enligt utskottets mening inte påkallat för riksdagen att avge det tillkännagivande
till regeringen som föreslås i motionen. Den avstyrks sålunda i den
förevarande delen.

I propositionen anmäls att regeringen medgivit att ett belopp om 6 milj.
kr. får användas för särskilda utbildningsinsatser i Blekinge län. Finansiering
sker genom en omfördelning av medel som för innevarande budgetår
anvisats till beredskapsarbeten under anslaget B 5. Sysselsättningsskapande
åtgärder. Utskottet anser att finansieringsformen kan godtas i förevarande
fall.

Utskottet hemställer

1. beträffande medelsanvisningen
att riksdagen med bifall till propositionen i motsvarande del till
Arbetsmarknadsutbildning på tilläggsbudget I till statsbudgeten för
budgetåret 1986/87 anvisar ett reservationsanslag av 143 000000 kr.,

AU 1986/87:9

2. beträffande budgetteknisk behandling av den nya organisatio- AU 1986/87:9
nen för arbetsmarknadsutbildning
att riksdagen avslår motion 1986/87: A101 yrkande 1.

Tolfte huvudtiteln

III. Regional utveckling

1. Lokaliseringsbidrag m. m.

Propositionen

Regeringen föreslår under punkt C 2 (s. 26—27) — efter föredragning av
statsrådet Peterson - att riksdagen skall godkänna vad som anförts om
användningen av medel på anslaget C 2. Lokaliseringsbidrag m. m.

Regeringsförslagen gäller finansieringen av vissa åtgärder som syftar till
att stärka utvecklingsmöjligheterna för näringslivet i Blekinge.

För det första avses ett tillskott med högst 35 milj. kr. till ett regionalt
investmentbolag i länet. Det förutsätts att staten och näringslivet i regionen
bidrar var för sig med lika stora belopp. Vidare förordas att 10 milj. kr.
avsätts till Lunds universitet för utvecklingsinsatser i länet och 9 milj. kr.
för att rusta upp fiskehamnen i Nogersund (Sölvesborgs kommun).

Åtgärderna är av det slaget att de normalt inte får finansieras från det
anslag som här är aktuellt.

Motionerna

1986/87: A101 av Alf Wennerfors m.fl. (m) vari yrkas

2. att riksdagen, med avslag på regeringens förslag om användning av
medel på anslaget C 2. Lokaliseringsbidrag m. m. i statsbudgeten för
budgetåret 1986/87 i vad avser medel till regionalt investmentbolag i Blekinge
län, bemyndigar regeringen att från anslaget C 2. Lokaliseringsbidrag
m.m. i statsbudgeten för budgetåret 1986/87 nyttja högst 35000000
kr. för att utge ett ränte- och amorteringsfritt lån med högst 5 års löptid till
ett regionalt investmentbolag i Blekinge län i enlighet med vad som i
motionen anförs,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs angående förutsättningar för företagsetablering och expansion
i Blekinge,

4. att riksdagen hos regeringen begär en utvärdering av de infrastrukturella
problemen i Blekinge län.

1986/87: A102 av Karl-Gösta Svenson (m) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att av medel på anslaget C 2 används ett belopp
av 35 milj. kr. som ränte- och amorteringsfritt tidsbegränsat lån i enlighet
med de riktlinjer som angivits i motionen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om statlig verksamhet i Blekinge,

3. att riksdagen hos regeringen begär förslag om generellt frisläpp av

investeringsfonder och allmän investeringsreserv i enlighet med de riktlinjer
som angivits i motionen,

4. att riksdagen hos regeringen begär förslag om ändrade avskrivningsregler
i enlighet med de riktlinjer som angivits i motionen.

I kommittémotion A101 godtas att medel anvisas till Lunds universitet för
det angivna ändamålet och för upprustning av fiskehamnen i Nogersund.
När det gäller investmentbolaget uttrycker motionärerna oro för senare års
utveckling med tillkomsten av ett stort antal offentliga organ och helt nya
institutioner som har fått nya och utökade resurser för att stimulera tillväxten
av små och medelstora företag. Denna utveckling exemplifieras av
motionärerna, som menar att ett alltmer politiserat och geografiskt
heltäckande system håller på att växa fram. Med hänsyn till den besvärliga
situationen i Blekinge län kan det dock vara motiverat med ett statligt
engagemang för att förbättra tillgången på riskkapital i länet. Det bör
emellertid inte ske genom ett statligt delägande i det blivande investmentbolaget.
Erfarenheterna av statligt hel- eller delägda investmentbolag är
inte positiva. I stället bör medel anslås till ett ränte- och amorteringsfritt
lån med en löptid av högst fem år.

De ovan nämnda modellerna för en växande styrning av investeringarna,
fortsätter motionärerna, kan var för sig te sig små och oförargliga. Sammantaget
är emellertid riskerna för ett misslyckande stora. Det som behövs
är i stället en politik som inriktas på att undanröja många av de
ekonomiska hinder för en bättre företagsutveckling som finns i framför allt
skattelagstiftningen. Ett sänkt skattetryck genom bl. a. borttagen förmögenhetsskatt
på arbetande kapital i små och medelstora företag, en rättvis
aktiebeskattning etc. skulle på ett avgörande sätt förbättra utvecklingsförutsättningarna
för näringslivet. Vidare påpekas att många företag har medel
innestående på spärrade konton hos riksbanken och att investeringsfonderna
inte är fritt tillgängliga för t. ex. maskininvesteringar i Blekinge.

Motionärerna anser sammanfattningsvis att näringslivets möjligheter att
växa och utvecklas bestäms i första hand av andra faktorer, inte av
växande interventioner och utbredning av politikens inflytande över företagen.
Det är främst skattetrycket, näringslivets internationella konkurrenskraft
och förekomsten av flexibilitetshindrande regleringar som avgör
utvecklingen också i Blekinge. De yrkar att vad de anfört skall delges
regeringen.

Slutligen anförs i motionen att en effektiv och långsiktigt bärande politik
för regional utveckling i första hand måste inriktas på att förbättra de
grundläggande förutsättningarna för ett växande näringsliv. Därvid är kvaliteten
och bredden i infrastrukturen väsentlig. Vad gäller Blekinge bör
regeringen få i uppdrag att analysera vilka infrastrukturella förutsättningar
som finns i länet och därefter återkomma till riksdagen med förslag om
förbättringar om så anses påkallat.

Även i motion A102 förordas att statens stöd till investmentbolaget ges i
form av ett tidsbegränsat ränte- och amorteringsfritt lån. Motionären framhåller
vidare att inte minst på kort sikt skulle en lokalisering av statlig
verksamhet till Blekinge få en mycket stor betydelse. Det bör ges regering -

AU 1986/87:9

en till känna. Enligt motionären är det hög tid att frisläppa de medel AU 1986/87:9
företagen har avsatt i investeringsfond eller allmän investeringsreserv, i
vart fall för investeringar i Blekinge. Ett sådant frisläppande bör kombineras
med möjlighet att direktavskriva nyinvesteringar i länet. Riksdagen bör
av regeringen begära förslag härom.

Utskottet

Förslagen i propositionen och de båda föreliggande motionerna syftar till
att förbättra förutsättningarna att utveckla näringslivet i Blekinge län.

Utskottet har vid flera tidigare tillfallen uppmärksammat den ogynnsamma
utvecklingen i länet. Det kan erinras om att riksdagen på utskottets
förslag redan i början av 1970-talet uttalade att sydöstra Sverige borde
prioriteras vid decentralisering av statlig verksamhet. Häri låg ett erkännande
av att bl. a. Blekinge var ett län med särskilda svårigheter. I början
av 1980-talet uttalade riksdagen i enlighet med förslag av utskottet (AU
1980/81:23 s. 84-85) att Olofströms kommun i fråga om lokaliseringsstöd
skulle behandlas som om kommunen vore placerad i stödområde 4 (numera
stödområde C). Övriga kommuner i länet borde i stödhänseende behandlas
generöst. Giltigheten av dessa uttalanden har successivt bekräftats
i betänkanden från utskottet de senare åren. Beträffande stöd till Karlskrona
och Sölvesborgs kommuner gjorde utskottet dessutom särskilda uttalanden
i betänkandet AU 1980/81:17 (s. 17) med hänsyn till de då aktuella
personalminskningarna vid varven i dessa kommuner.

I det regionalpolitiska betänkandet i våras (AU 1985/86:13 s. 92) fäste
utskottet uppmärksamheten på att högkonjunkturen visserligen lett till en
förbättrad sysselsättning i länen men att det oaktat flyttningsrörelserna
fortsatt att öka kraftigt. Detta gällde även länen i sydöstra Sverige. Statsmakternas
tidigare prioriteringar av denna del av landet måste sålunda
bestå. Utskottet fortsatte:

Detta gäller inte minst om Blekinge län som under den senaste tioårsperioden
haft den relativt sett största befolkningsminskningen av alla län. I
samtliga kommuner fortsätter arbetslösheten att ligga över genomsnittet i
landet. Riksdagens tidigare uttalanden om en generös tillämpning av stödbestämmelserna
i fråga om ärenden som gäller kommunerna i länet bör
därför äga fortsatt giltighet. Över huvud taget förutsätter utskottet att
länsmyndigheterna i sina strävanden att på olika vägar förbättra situationen
i länet får ett verkningsfullt stöd av de resurser som centralt står till
berörda departements samt industriverkets och andra myndigheters förfogande.

Dessa uttalanden gjordes av ett enigt utskott, och det är med åberopande
av dem som förslag läggs fram i propositionen om stöd till ett investmentbolag
samt anslag till Lunds universitet för utvecklingsinsatser i länet resp.
till upprustning av fiskehamnen i Nogersund. Dessa åtgärder är en del av
de insatser i Blekinge som regeringen offentliggjorde den 11 september i år.

Till andra åtgärder som vid det tillfället tillkännagavs hör lokaliseringsstöd

åt tre industriföretag samt olika initiativ för att främja teknikupphandling g

samt kunskaps- och teknikspridning i länet. Syftet med åtgärderna anges i
propositionen vara att motverka den ogynnsamma industristrukturen i
länet. Det är nödvändigt att förnya, utveckla och differentiera länets industri.
Det sägs också vara angeläget med åtgärder för att höja tekniknivån i
befintliga små och medelstora företag liksom att höja kompetensen hos de
anställda.

I ärendet råder egentligen inte några delade meningar om att de i propositionen
angivna åtgärderna bör komma till stånd. Inte heller har riktats
någon invändning mot att åtgärderna finansieras från anslaget Lokaliseringsbidrag
m. m. Den meningsskiljaktighet som finns gäller enbart frågan
om statens tillskott till det nya investmentbolaget skall ges som bidrag eller
som ett tidsbegränsat lån. Båda vägarna är tekniskt sett möjliga att välja.
Utskottet vill påpeka att regeringen har förutsatt att även näringslivet skall
bidra till finansieringen. Detta torde komma att ske genom köp av aktier i
investmentbolaget. Det bör enligt utskottets mening inte uteslutas att även
det statliga medelstillskottet sker genom aktieköp om det visar sig vara en
lämpligare finansiering än bidragsformen. Över huvud taget bör det statliga
engagemanget i investmentbolaget kunna väljas på ett flexibelt sätt. Med
detta sätt att se på frågan är den ram som förespråkas i de båda motionerna
alltför snäv. Utskottet biträder alltså med nu gjorda uttalanden regeringens
förslag såväl när det gäller investmentbolaget och dess finansiering som i
övriga delar, vilket innebär att motionerna A101 och A102 avstyrks i
motsvarande mån.

I de två föreliggande motionerna vill man utöver de konkreta insatser
som ovan redovisats även aktualisera frågan om mer allmänna förutsättningar
för företagsetablering och expansion i Blekinge. Motionärerna
pekar på behovet av lättnader i skattelagstiftningen, investeringsfondernas
användning m. m. De synpunkter som härvidlag förs fram är en avspegling
av den debatt som återkommande förs om avvägningen mellan generella
och selektiva medel i regionalpolitiken (se senast AU 1985/86:13 s. 48—
49). Enligt utskottets uppfattning bör tyngdpunktsförskjutningar i den regionalpolitiska
medelsarsenalen av det slag det här gäller övervägas i ett
större sammanhang än det förevarande. Utskottet utgår från att sådana
frågor på nytt kommer att prövas från allmänna utgångspunkter vid behandlingen
av förslagen i 1987 års budgetproposition om regionalpolitiken
och därtill anslutande motioner. Med hänsyn härtill bör de nu föreliggande
motionsförslagen inte leda till någon riksdagens åtgärd.

Beträffande den i motion A101 begärda utvärderingen av de infrastrukturella
problemen i Blekinge län hänvisar utskottet till att en sådan utvärdering
måste anses vara en väsentlig uppgift i länsstyrelsens kontinuerligt
bedrivna planerings- och utvecklingsarbete. När det slutligen gäller yrkandet
i motion A102 om lokalisering av statlig verksamhet till Blekinge
hänvisas till den prioritering av sydöstra Sverige vid sådana lokaliseringar
som gäller sedan gammalt. Inte heller i dessa delar synes motionerna
således påkalla något initiativ från riksdagens sida.

Med det anförda avstyrks motionerna A101 och A102 även i de nu
redovisade delarna.

AU 1986/87:9

Utskottet hemställer

1. beträffande medelsdispositionen

att riksdagen med avslag på motionerna 1986/87: A101 yrkande 2
och 1986/87: A102 yrkande 1 godkänner vad som anförts i propositionen
om användningen av medel på anslaget C 2. Lokaliseringsbidrag
m. m.,

2. beträffande allmänna förutsättningar för företagsetablering
och expansion i Blekinge

att riksdagen avslår motionerna 1986/87: A101 yrkandena 3 och 4
och 1986/87: A102 yrkandena 2-4.

2. Kapitaltillskott till en utvecklingsfond för Västnorden

Regeringen föreslår underpunkt C 10 (s. 27-30, 45-51) att riksdagen skall
till Kapitaltillskott till en utvecklingsfond för Västnorden på tilläggsbudget
I till statsbudgeten för budgetåret 1986/87 anvisa ett reservationsanslag av
6928000 kr.

De nordiska länderna har kommit överens om att inrätta en särskild
utvecklingsfond för Västnorden (Island, Färöarna och Grönland). Den
redovisning för fondens bakgrund och finansiering som lämnas i propositionen
ger inte anledning till erinran.

Utskottet hemställer

att riksdagen bifaller regeringens förslag.

Stockholm den 2 december 1986

På arbetsmarknadsutskottets vägnar

Lars Ulander

Närvarande: Lars Ulander (s), Elver Jonsson (fp), Marianne Stålberg (s),
Alf Wennerfors (m), Lahja Exner(s), Börje Hörnlund (c), Sten Östlund (s),
Bo Nilsson (s), Inge Carlsson (s), Ingvar Karlsson i Bengtsfors (c), Sven
Lundberg (s). Anders G Högmark (m), Sigge Godin (fp), Erik Holmkvist
(m) och Karl-Erik Persson (vpk).

Reservationer

1. Budgetteknisk behandling av den nya organisationen för
arbetsmarknadsutbildning (punkt II mom. 2)

Alf Wennerfors, Anders G Högmark och Erik Holmkvist (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 5 som börjar med ”Synpunkterna
i” och slutar med ”förevarande delen” bort ha följande lydelse:

I fråga om den budgettekniska behandlingen av den nya organisationen
för arbetsmarknadsutbildningen vill utskottet anföra följande:

Det bör understrykas - såsom moderata samlingspartiet tidigare gjort
vid ett flertal tillfällen - att arbetsmarknadsutbildningen har en central roll

AU 1986/87:9

i dagens och morgondagens arbetsmarknadspolitik. Finner därför regering- AU 1986/87:9
en att det är angeläget att öka volymen på utbildningen, ankommer det på
den att hos riksdagen begära ytterligare medel för att upphandla utbildning.
Med den nya organisation arbetsmarknadsutbildningen nu har åligger
det AMU-gruppen och dess ledning att genom en framsynt kursutveckling
och till konkurrensmässiga priser och villkor i övrigt tillgodose marknadens
behov av denna utbildning inom ramen för full kostnadstäckning.

Med anledning av det medelstillskott som är aktuellt i det föreliggande
ärendet vill utskottet härutöver framhålla att oförutsedda kostnadsökningar
framdeles skall bäras av ökade intäkter av försäljning av utbildningstjänster,
alternativt genom rationaliseringar och effektiviseringar av den
egna verksamheten.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande budgetteknisk behandling av den nya organisationen
för arbetsmarknadsutbildning

att riksdagen med bifall till motion 1986/87:A101 yrkande 1 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

2. Medelsdispositionen (punkt III: 1 mom. 1)

Alf Wennerfors, Anders G Högmark och Erik Holmkvist (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 9 som börjar med ”1 ärendet”
och slutar med ”motsvarande mån” bort ha följande lydelse:

I de insatser i Blekinge som anges i propositionen ingår att staten skall
skjuta till ett belopp om högst 35 milj. kr. som bidrag till ett blivande
investmentbolag med verksamhet i länet. Med hänsyn till den brist på
riskkapital som råder i länet godtas att ett sådant bolag kommer till stånd
och att staten deltar i uppbyggnaden. Erfarenheterna av regionala investmentbolag
med statligt hel- eller delägande är dock inte enbart positiva,
varför det statliga engagemanget i det fall det här gäller bör begränsas i
förhållande till vad regeringen föreslår. Utskottet anser i likhet med vad
som förordas i motionerna A101 och A102 att statens stöd till det nya
investmentbolaget bör ha formen av ett ränte- och amorteringsfritt lån.

Lånet bör tidsbegränsas och få en löptid av förslagsvis fem år. Under den
tiden bör bolaget kunna bygga upp vinstgivande företag som därefter inte
längre kommer att behöva speciellt fördelaktiga lån.

I övrigt godtas regeringens förslag om användningen av medel från det
aktuella anslaget för insatser i Blekinge län.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande medelsdispositionen
att riksdagen med bifall till motionerna 1986/87: A101 yrkande 2 och
1986/87:A102 yrkande 1 samt med anledning av propositionen i
motsvarande del godkänner vad utskottet anfört om användningen
av medel på anslaget C 2. Lokaliseringsbidrag m. m.

3. Allmänna förutsättningar för företagsetablering och AU 1986/87:9

expansion i Blekinge (punkt III: 1 mom. 2)

Alf Wennerfors, Anders G Högmark och Erik Holmkvist (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 9 som börjar med ”1 de” och
slutar med ”redovisade delarna” bort ha följande lydelse:

Utskottet kan i allt väsentligt instämma i de synpunkter som i motion
A101 anläggs på de allmänna förutsättningarna för företagsetablering och
expansion i Blekinge. Under en följd av år har ett stort antal offentliga
organ men även helt nya institutioner fått utökade och nya resurser för att
stimulera utvecklingen bland små och medelstora företag. Man kan skönja
framväxten av ett alltmer politiserat och geografiskt heltäckande system.
Detta exemplifieras närmare i motionen.

De nya modellerna för en växande styrning av investeringarna kan var
för sig te sig små och oförargliga. Sammantaget är emellertid riskerna för
ett misslyckande stora. Det som behövs är i stället en politik som inriktas
på att undanröja mångå av de ekonomiska hinder för en bättre företagsutveckling
som finns i framför allt skattelagstiftningen. Ett sänkt skattetryck
genom bl. a. borttagen förmögenhetsskatt på arbetande kapital i små och
medelstora företag och en rättvis aktiebeskattning skulle på ett avgörande
sätt förbättra utvecklingsförutsättningarna för näringslivet. Vidare kan
påpekas att många företag har medel innestående på spärrade konton hos
riksbanken och att investeringsfonderna inte är fritt tillgängliga för t. ex.
maskininvesteringar i Blekinge.

Näringslivets möjligheter att växa och utvecklas bestäms i första hand
av andra faktorer, inte av växande interventioner och utbredning av politikens
inflytande över företagen. Det är främst skattetrycket, näringslivets
internationella konkurrenskraft och förekomsten av flexibilitetshindrande
regleringar som avgör utvecklingen också i Blekinge. När det gäller problemet
med skattetrycket kan erinras om den osedvanligt höga kommunaloch
landstingsskatten i länet. Detta speciella problem som påtalats tidigare
[jfr det särskilda yttrandet nr 9 (m) till AU 1985/86: 13] verkar hämmande
på etableringsviljan och på människors vilja att söka sig till länet.

En effektiv och långsiktigt bärande politik för regional utveckling måste i
första hand inriktas på att förbättra de grundläggande förutsättningarna för
ett växande näringsliv. Därvid är kvaliteten och bredden i infrastrukturen
väsentlig. I vad gäller Blekinge bör regeringen få i uppdrag att analysera
vilka infrastrukturella förutsättningar som finns i länet och därefter återkomma
till riksdagen med förslag om förbättringar om så anses påkallat.

Vad ovan anförts med anslutning till motion A101 får i väsentliga delar
anses tillgodose de synpunkter och förslag som förs fram i motion A102.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande allmänna förutsättningar för företagsetablering
och expansion i Blekinge

att riksdagen med bifall till motion 1986/87: A101 yrkandena 3 och 4
samt med anledning av motion 1986/87:A102 yrkandena 2-4 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

Särskilt yttrande

AU 1986/87:9

Vid Medelsanvisningen till Arbetsmarknadsutbildning (punkt
II mom. 1)

Elver Jonsson (fp), Alf Wennerfors (m), Börje Hörnlund (c), Ingvar Karlsspn
i Bengtsfors (c), Anders G Högmark (m), Sigge Godin (fp) och Erik
Holmkvist (m) anför:

En stabil högkonjunktur som förstärkts av kraftigt sänkta oljepriser och
sjunkande dollarkurs har gynnat den ekonomiska utvecklingen i vårt land.
Ändå har den ekonomiska tillväxten i Sverige varit förhållandevis låg, sett
i en internationell jämförelse.

Den blygsamma tillväxten har inneburit att arbetslösheten fortsätter att
ligga kvar på en efter svenska förhållanden hög nivå. Från rekordåret 1983
då årsgenomsnittet för arbetslösheten uppgick till 3,5 % har denna sjunkit
till 2,8% år 1985 och till (beräknat) 2,6% i år. Nedgången mellan åren 1985
och 1986 beror till stor del på att det är långtidsarbetslösa i de övre åldrarna
som har gått i förtids- eller ålderspension och därigenom försvunnit ur
arbetslöshetsstatistiken. Problemen för ungdomar finns kvar med bestående
hög arbetslöshet som nu framför allt drabbar ungdomar i åldern 20-24
år. Den regionala obalansen har kraftigt förstärkts.

Allt fler tecken pekar nu mot ett försämrat arbetsmarknadsläge. Varslen
om uppsägningar har på senare tid börjat öka, och de lediga platserna
minskar. Det förefaller som om man nu står inför ett trendbrott som det
finns anledning att se allvarligt på. Arbetslösheten tenderar att efter varje
lågkonjunktur bli kvar på en högre nivå än tidigare. Däri ligger en risk för
att också toleranströskeln när det gäller arbetslösheten och dess omfattning
successivt höjs på ett sätt som inte kan godtas. Vidare synes ”arbetslinjen”
i svensk arbetsmarknadspolitik vara på väg att tunnas ut.

Det är en allmänt vedertagen uppfattning att förutsättningen för en stabil
och hög sysselsättning framdeles är en förbättrad ekonomisk tillväxt. Det
får dock inte undanskymma behovet av att regeringen uppmärksamt följer
utvecklingen och i budgetpropositionen och följande konjunkturbedömningar
iakttar en hög beredskap inför kommande förändringar på arbetsmarknaden.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1986

■