Arbetsmarknadsutskottets
betänkande

1986/87:6

om ledighetslagarna 1986/87:6

Sammanfattning

Utskottet behandlar i det föreliggande betänkandet ett femtontal motionsyrkanden
om de s. k. ledighetslagarna, dvs. föräldraledighetslagen, studieledighetslagen
m. fl. Yrkandena framställs i motioner från den allmänna
motionstiden under föregående riksmöte.

Tre av motionerna gäller en översyn av ledighetslagstiftningen i syfte att
bättre anpassa denna till särskilt de mindre företagens situation. Det
ifrågasätts också om inte vissa begränsningar behöver göras i ledighetsuttaget.
Särskilt nämns studieledighet och ledighet för fackligt arbete. Motionsyrkandena
avstyrks av utskottet, och de följs upp i en gemensam reservation
av m, fp och c.

Övriga motioner handlar till stor del om nya ledighetsformer och om
utökade möjligheter till ledighet, särskilt ledighet för värd av barn. Enligt
föräldraledighetslagen har småbarnsföräldrar rätt till hel ledighet tills barnet
har fyllt ett och ett halvt år. I fyra motioner begärs att ledigheten skall kunna
utsträckas tills barnet har fyllt tre år. I andra motioner berörs ledighet för
adoptivföräldrar och ledighet för att medverka på föräldrakooperativa
daghem. Även frågan om skyddet mot trakasserande omplaceringar efter
föräldraledighet har aktualiserats. - De förslag till nya ledighetsformer som
framställts avser anhörig vård och deltagande i det svenska katastrofbiståndet.
Vidare tar en motion upp en fråga om studieledighet för att delta i
grundutbildning för vuxna.

Inte heller dessa motioner om vidgade möjligheter till ledighet biträds av
utskottet, vilket har föranlett reservationer från fp och c beträffande ledighet
för vård av barn, anhörigvård och deltagande i katastrofbiståndet samt i fråga
om ledighet för adoptivföräldrar även av m.

I ett avslutande avsnitt av betänkandet behandlas två motioner med
anknytning till förtroendemannalagen. Den ena motionen gäller den fortsatta
beredningen av frågan om regionala fackliga förtroendemän, den andra
finansieringen av fackligt samarbete i multinationella företag. Motionerna
avstyrks av utskottet med reservationer från vpk.

Motionerna

1985/86:A604 av Bengt Westerberg m.fl. (fp), vari yrkas att

19. riksdagen beslutar som sin mening ge regeringen till känna vad som

1 Riksdagen 1986187.18 sami. Nr 6

anförts i motionen om en kartläggning av problemet med omplaceringar efter
föräldraledighet.

Övriga yrkanden i motionen behandlas i andra sammanhang.

1985/86:A703 av Margareta Andrén (fp), vari yrkas att riksdagen hos
regeringen begär förslag till sådan lagändring att rätten till ledighet för vård
av barn för adoptivföräldrar skall gälla från den dag barnet kommer till
Sverige.

1985/86:A706 av Bengt Westerberg m. fl. (fp), vari yrkas att riksdagen
beslutar att ändra lagen om rätt till ledighet för vård av barn m. m. så att
adoptivföräldrar ges rätt till ledighet för vård av barn till dess ett och ett halvt
år förflutit från adoptionen eller från barnets ankomst till Sverige.
Beträffande motiveringen hänvisas till motion 1985/86:So603.

1985/86:A707 av Karin Söder m. fl. (c), vari yrkas att
1. riksdagen beslutar att hos regeringen begära förslag så att den lagstadgade
rätten till tjänstledighet för vård av små barn förlängs till tre år.
Yrkande 2 behandlas av utskottet i AU 1986/87:5.

1985/86:A709 av Margareta Andrén m. fl. (fp), vari yrkas att
1. riksdagen hos regeringen begär förslag om en successivt införd laglig
rätt till ledighet för vård av anhörig eller annan närstående vid svårare
sjukdom eller vid konvalescens i hemmet, med prioritet för vård i livets
slutskede.

Beträffande yrkande 2 hänvisas till motion 1985/86:Sf221.

1985/86:A710 av Alf Svensson (c), vari yrkas att

1. riksdagen beslutar hos regeringen begära förslag till förbättringar av de
ensamstående föräldrarnas situation i enlighet med vad som anförts i
motionen,

2. riksdagen hos regeringen begär förslag till utökning av rätten till
tjänstledighet för småbarnsföräldrar och förändring av meritvärdering för
vård av egna barn i enlighet med motionen.

Beträffande motiveringen hänvisas till motion 1985/86:So606. Yrkande 2
behandlas såvitt gäller meritvärderingsfrågan i AU 1986/87:5.

1985/86:A714 av Bengt Kronblad m. fl. (s), vari yrkas att riksdagen hos
regeringen begär en översyn av möjligheterna till icke betald ledighet för
medverkan i barnomsorg i bl. a. föräldrakooperativ.

1985/86:A717 av Rune Backlund m. fl. (c, m, fp), vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts
angående behovet av en översyn av ledighetslagarna.

1985/86:A720 av Anita Modin m.fl. (s), vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad som anförts i motionen om regional
facklig förtroendeman.

1985/86:A725 av Nils T Svensson och Berit Oscarsson (s), vari yrkas att
riksdagen beslutar ändra studieledighetslagen så att sexmånadersregeln inte
gäller person som skall genomgå grundutbildning för vuxna.

AU 1986/87:6

1985/86: A728 av Alexander Chrisopoulos och Lars-Ove Hagberg (vpk), vari
yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till lagstiftning som ålägger
svenska multinationella företag samt utländska mutinationella företag
verksamma i Sverige att bekosta de fackliga organisationernas samarbete
inom koncernen.

1985/86:A731 av Kersti Johansson och Karin Israelsson (c), vari yrkas att
riksdagen beslutar som sin mening ge regeringen till känna vad som i
motionen anförts om rätt till ledighet för anhörigvårdare.

Motiveringen till yrkandet finns i motion 1985/86:Sf286.

1985/86: A732 av Kerstin Gellerman och Gudrun Norberg (fp), vari yrkas att
riksdagen beslutar att ändra i lagen om rätt till ledighet för vård av barn
(1978:410) så att 3 § andra meningen ges lydelsen:

Rätten till hel ledighet gäller till dess barnet har uppnått tre års ålder.
Motiveringen till yrkandet finns i motion 1985/86:So615.

1985/86: A733 av Maria Leissner (fp), vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om rätt till tjänstledighet
för internationellt katastrofbiståndsarbete.

1985/86: A737 av Charlotte Branting och Daniel Tarschys (fp), vari yrkas att
riksdagen beslutar om följande ändring av 3 § lagen om rätt till ledighet för
vård av barn m. m.:

Nuvarande lydelse

Rätten till förkortning av arbetstiden
gäller till dess barnet har uppnått
åtta års ålder eller till den senare
tidpunkt då barnet har avslutat det
första skolåret.

1985/86:A745 av Börje Hörnlund m. fl. (c), vari yrkas att

8. riksdagen hos regeringen begär en samlad översyn av ledighetslagstiftningen
i enlighet med det anförda.

Yrkandena 1-7 och 9-10 behandlas av utskottet i AU 1986/87:8.

1985/86: A748 av Alf Wennerfors m.fl. (m), vari yrkas att

1. riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen
anförts om arbetsmarknadslagarnas utformning och effekter.

Yrkandet behandlas även i AU 1986/87:8. Motionen behandlas i övriga
delar förutom i det nyssnämnda betänkandet dels i AU 1986/87:3 och 4, dels
av andra utskott.

Föreslagen lydelse

Arbetstagare har rätt till ledighet
för vård av barn dels i form av hel
ledighet, dels i form av förkortning
av arbetstiden till tre fjärdedelar av
normal arbetstid. Rätten till hel ledighet
gäller till dess barnet har
uppnått tre års ålder. Rätten till
förkortning av arbetstiden gäller till
dess barnet har uppnått åtta års ålder
eller till den senare tidpunkt då barnet
har avslutat det första skolåret.

AU 1986/87:6

1* Riksdagen 1986187. 18saml. Nr6

Utskottet

Inledning

Under 1970-talet tillkom ett antal lagar om rätt till ledighet för olika
ändamål:

1972 års svenskundervisningslag, som den 1 juli i år ersattes av lagen
(1986:163) om rätt till ledighet för grundläggande svenskundervisning för
invandrare,

1974 års studieledighetslag,

1978 års föräldraledighetslag,

1979 års lag om rätt till ledighet för vissa föreningsuppdrag inom skolan
(den s. k. SIA-lagen).

Dessutom finns bestämmelser om ledighet i 1974 års lag om facklig
förtroendemans ställning på arbetsplatsen (förtroendemannalagen), i arbetsmiljölagen,
medbestämmandelagen och anställningsskyddslagen. I sammanhanget
kan också nämnas semesterlagen.

Ledighet för värnpliktstjänstgöring och för offentliga uppdrag är reglerade
genom annan lagstiftning. Vid sidan av den lagfästa rätten till ledighet finns
det former av ledighet som är reglerade antingen genom kollektivavtal eller
genom enskilda anställningsavtal. Ledighet kan slutligen också följa av vad
som är brukligt på arbetsmarknaden.

Vid början av detta år väcktes 17 motioner med yrkanden om ledighetslagstiftningen.
bl. a. att småbarnsföräldrarnas möjligheter till ledighet skall
utökas. I övrigt finns yrkanden om en översyn av den aktuella lagstiftningen
och de möjligheter till ledighet den ger men också om ledighet på nya
grunder. Avslutningsvis behandlas tre yrkanden med anknytning till studieledighets-
och förtroendemannalagarna.

Översyn av ledighetslagstiftningen

År 1980 tog den dåvarande trepartiregeringen initiativ till en översyn av
ledighetslagstiftningen. Översynen angavs ha till syfte bl. a. att förbättra
samspelet mellan olika lagar och därmed arbetsmarknadens funktionssätt
utan att man för den skull rubbade lagstiftningens grundläggande inriktning.

Alf Wennerfors m. fl. (m) framhåller i motion 1985/86: A748 att ledighetslagarna
var för sig har varit motiverade och haft stor betydelse för de
anställda. Lagarna har emellertid fört med sig problem på arbetsplatserna.
Motionärerna pekar särskilt på den höga frånvarofrekvensen som sägs
innebära en kraftigt ökad belastning på såväl samhället som företagen.
Vidare vill motionärerna fästa uppmärksamheten på att anställningstryggheten
för de fast anställda medför otrygga anställningsförhållanden för de
vikarier som anlitas vid ledigheter.

Motionärerna anser att större hänsyn måste tas till de förutsättningar som
gäller på de enskilda arbetsplatserna, särskilt då till förhållandena i de
mindre företagen. Av ledighetsformerna bör möjligheterna till ledighet för
vård av barn prioriteras, medan rätt till ledighet för studier och för fackligt
arbete bör begränsas. Slutsatsen i den aktuella delen av motionen är att den

AU 1986/87:6

översyn som tidigare hade påbörjats inom arbetsmarknadsdepartementet
med uppgift att anpassa ledighetslagarna till de faktiska förutsättningarna
bör återupptas och snarast avslutas.

Även i motion 1985/86:A717 av Rune Backlund m. fl. (c, m, fp) begärs att
den tidigare inledda översynen av ledighetslagstiftningen skall återupptas.
Motionärerna hävdar att lagarna är svårhanterliga för arbetsgivarna eftersom
deras skyldigheter ofta är uttryckta i abstrakta formuleringar. De anser
att det är av vikt att ledighetslagarna anpassas till de mindre företagens
situation. Bland de lagar som anses vara aktuella för översyn nämns särskilt
studieledighetslagen och förtroendemannalagen.

Börje Hörnlund m. fl. (c) framhåller i motion 1985/86: A745 att anställda i
olika situationer obestridligen behöver ett lagfäst stöd för tjänstledighet. I
vissa avseenden kan det även vara rimligt att utöka möjligheterna till
ledighet. Det gäller ledighet för vård av småbarn och för vård av sjuka
anhöriga. Samtidigt är det enligt motionärerna otvivelaktigt så, att möjligheterna
till tjänstledighet på en rad enskilda arbetsplatser utnyttjas i en
omfattning som inte är förenlig med verksamhetens fulla effektivitet. Det
gäller särskilt om mindre arbetsplatser.

Den översyn av ledighetslagstiftningen som begärs i motion A745 skall i
första hand pröva förutsättningarna att till det avtalsreglerade området helt
överföra rätten till ledighet för studier. Vidare bör övervägas att begränsa de
fackliga förtroendemännens ledighet. Motionärerna vill inte inskränka
rätten till ledighet med lön för facklig verksamhet på den egna arbetsplatsen.
Vad som bör begränsas är verksamhet som inte har direkt anknytning till den
egna arbetsplatsen. Det bör också prövas om man bör införa någon form av
övre gräns för ledigheten för fackliga förtroendemän med hänsyn till att
ledighet för fackligt arbete i vissa fall tas ut i större utsträckning än som följer
av lag och avtal.

Utskottet vill för sin del anföra följande.

Ledighetslagarna tillkom på 1970-talet, och under det decenniet inträdde
en successivt ökad frånvaro från arbetet. Denna kan till stor del tillskrivas de
ökade möjligheter till ledighet för småbarnsföräldrar som statsmakterna har
velat främja genom föräldraledighetslagen men också genom utbyggnad av
föräldraförsäkringen. Under 1980-talets första hälft hade frånvaron i stort
sett oförändrad omfattning. Den började på nytt att öka under år 1985. Det
året fördelade sig frånvaron, bortsett från semester, på följande orsaker:

Frånvaro från arbetet i procent av antalet sysselsatta år 1985

Sjukdom Föräldra-ledighet

Studier

Fri-

vecka

Värn

plikt

Övrigt

Kvinnor

5,2 3,8

1,5

0,7

0,9

Män

3,8 0,3

0,8

0,5

0,8

0,6

Källa: Information om arbetsmarknaden 1986:2 s. 28, utgiven av SCB.

Med frånvaro menas här minst en veckas frånvaro från arbetet.

Tabellen visar att sjukdom är den främsta frånvaroorsaken för både
kvinnor och män. Man kan vidare se att föräldraledigheten utgör en stor del
av kvinnornas frånvaro och att den å andra sidan fortfarande har en liten

AU 1986/87:6

betydelse för männens frånvaro. Över huvud taget har deras frånvaro totalt
sett ökat i endast ringa grad under den femtonårsperiod det här gäller, från
6,3 % år 1970 till 6,8 % år 1985.

Ledighetslagarna har skilda syften, men sammantaget bidrar de till att göra
det möjligt för arbetstagarna att variera arbetstidens längd och ger stöd för
den flexibilitet i arbetstidsuttaget som i andra sammanhang anses vara
önskvärd, exempelvis i utskottets nyligen avgivna betänkande AU 1986/87:4
om arbetstid. Av bl. a. det skälet har utskottet motsatt sig att man skall
ompröva målsättningen för de olika lagarna och de intresseavvägningar som
ligger bakom dem, när krav tidigare år har rests på att ledigheten bör
begränsas. Utskottet vidhåller denna principiella ståndpunkt. Däremot har
utskottet inte varit främmande för behovet av en rent lagteknisk översyn, och
det bör därför noteras att det ingår i uppdraget för kommittén för översyn av
semestervillkoren att pröva om de olika ledighetsreglerna kan sammanföras
till ett mer generellt system.

Som ett särskilt motiv för den översyn som begärs i de föreliggande
motionerna anges att ledighetslagarna bör anpassas bättre till de mindre
företagens situation. Innebörden av en sådan anpassning är ofrånkomligen
att de anställdas lagfästa rätt till ledighet blir graderad efter företagens
storlek. Som utskottet ser det kan en sådan utveckling i längden inte vara till
fördel för de mindre företagen och deras möjligheter att rekrytera och
behålla arbetskraft. Med hänsyn härtill och till vad som i övrigt anförts
avstyrker utskottet förslagen i motionerna A717, A745 och A748 om en
översyn av ledighetslagstiftningen.

Nya ledighetsformer

I detta avsnitt anmäls tre motioner med initiativ till ledighet för nya ändamål.

Två av motionerna, 1985/86:A709 av Margareta Andrén m.fl. (fp) och
1985/86:A731 av Kersti Johansson och Karin Israelsson (c), föreslår en rätt
till ledighet för anhörigvård. Motionärerna åberopar bl. a. att många sjuka
och äldre föredrar vård i hemmet framför institutionsvård och att vård i
hemmet är mindre kostnadskrävande. Anhöriga har dock många gånger
svårt att få ledigt för sådana vårduppgifter och därför bör införas en
lagstadgad rätt till ledighet för vård av anhöriga. Enligt motion A709 kan
denna rätt införas successivt med prioritet för vård i livets slutskede.

Båda motionerna hänvisar till anhörigvårdskommitténs förslag i betänkandet
SOU 1983:64 om ledighet för anhörigvård. Betänkandet övervägs inom
regeringens kansli av äldreberedningen. Kommittén föreslog att det skulle
införas en rätt till ledighet för anhörigvård under viss tid - 30 dagar - dock
utan rätt till ersättning från den allmänna försäkringen under ledigheten.
Motionärerna förutsätter att den ledighet för anhörigvård som de förespråkar
för att få avsedd effekt skall vara förenad med rätt till ersättning. De har
därför i motionerna 1985/86:Sf221 resp. 1985/86:Sf286 framställt yrkanden
om rätt till ersättning för anhörigvårdare. Dessa yrkanden avslogs i våras av
riksdagen på hemställan av socialförsäkringsutskottet (SfU 1985/86:22 med
res. av fp resp. c). Därmed har den av motionärerna själva angivna
förutsättningen för deras lagstiftningsinitiativ fallit. Med hänsyn härtill och

AU 1986/87:6

då ledighetsfrågan redan är aktualiserad hos regeringen genom det ovannämnda
kommittéförslaget finner utskottet inte skäl att biträda de båda
yrkandena i motionerna A709 och A731.

Maria Leissner (fp) för i motion 1985/86:A733 fram tanken på rätt till
ledighet för att medverka i det svenska katastrofbiståndet. Motionären
framhåller den roll som Rädda barnen. Röda korset m. fl. frivilligorganisationer
spelar vid kanaliseringen av de svenska hjälpinsatserna. Personellt
bistånd sägs i motionen vara en viktig del av organisationernas katastrofhjälp,
och de har byggt upp egna startklara arbetslag som är avsedda att med
kort varsel stå till förfogande. Personal finns sålunda, men det har visat sig
uppstå svårigheter att i akuta lägen snabbt frigöra den från de ordinarie
arbetsplatserna. Rätt till tjänstledighet borde därför finnas för frivilligorganisationernas
personal när organisationerna med statliga biståndsmedel verkar
i katastrofområden. Ett tillkännagivande härom bör delges regeringen.

Det är betydelsefullt att de svenska biståndsinsatserna inte hindras av
svårigheter att rekrytera erforderlig personal. Utskottet instämmer i att
tjänstledighetsfrågan är en viktig faktor i sammanhanget. Staten har av det
skälet när det gäller sina egna anställda gjort långtgående medgivanden
beträffande tjänstledighet för biståndsarbete. På den kommunala sidan finns
rekommendationer om att motsvarande ledighetsvillkor skall tillämpas.
Inom den enskilda sektorn har bl. a. Svenska arbetsgivareföreningen utfärdat
rekommendationer om tjänstledighet för biståndsverksamheten. Mot
den bakgrunden anser utskottet att det inte är påkallat att införa en
lagreglerad rätt till ledighet för katastrofbiståndet. Utskottet avstyrker med
andra ord motionens initiativ till en särskild ledighetslag för det ändamålet.

Föräldraledighet

Enligt 3 § lagen (1978:410) om rätt till ledighet för vård av barn, m. m. har
småbarnsföräldrar rätt till ledighet antingen i form av hel ledighet eller i form
av en till tre fjärdedelar förkortad arbetstid. Rätten till hel ledighet gäller till
dess barnet har uppnått ett och ett halvt års ålder och till förkortad arbetstid
tills barnet har uppnått åtta års ålder. I lagens 4 § ges bestämmelser om rätt
till ytterligare ledighet och förkortad arbetstid i samband med barns födelse
och under tid då föräldrapenning utgår.

I fyra motioner föreslås en förlängning av småbarnsföräldrarnas rätt till hel
ledighet tills barnet har fyllt tre år.

Centerpartiet i partimotion 1985/86:A707 och Alf Svensson (c) i motion
1985/86:A710 yrkar att riksdagen skall uppdra åt regeringen att framlägga
lagförslag med denna innebörd. Kerstin Geberman och Gudrun Norberg (fp)
i motion 1985/86:A732 liksom Charlotte Branting och Daniel Tarschys (fp) i
motion 1985/86:A737 yrkar på en omedelbar lagändring och presenterar i
motionerna förslag till ändrad lydelse av den aktuella lagbestämmelsen. I
motion A710 har Alf Svensson (c) dessutom ställt ett särskilt yrkande om
bättre möjligheter för ensamstående föräldrar att förkorta sin arbetstid.

Det gemensamma syftet med motionsförslagen är att vidga småbarnsföräldrarnas
möjligheter att själva vårda sina barn i hemmet. Det får samtidigt
konstateras att när man i motionerna (med undantag för A737) lägger fram

AU 1986/87:6

förslag om en förlängd föräldraledighet så gör man det under den bestämda
förutsättningen att föräldrarna under ledigheten skall kunna uppbära
ersättning från det allmänna. De motionsförslag som lagts fram i ersättningsfrågan,
om vårdnadsersättning, vårdlön resp. vårdnadsbidrag, avslogs emellertid
av riksdagen i våras på hemställan av socialutskottet (SoU 1985/86:28
s. 9—10 med reservationer i motsvarande delar av fp resp. c). Med hänsyn till
detta ställningstagande från riksdagens sida och då utskottet inte är berett att
förorda en förlängning av den obetalda föräldraledigheten avstyrker utskottet
de föreliggande yrkandena i motionerna A707, A710, A732 och A737.

Med hänvisning till ovannämnda ställningstagande i ersättningsfrågan
avstyrks även yrkandet i motion A710 om förkortad arbetstid.

En rätt till ledighet utan ersättning förespråkas vidare av Bengt Kronblad
m. fl. (s) i motion 1985/86:A714, nämligen för att underlätta medverkan på
föräldrakooperativa daghem. I motionen redovisas de möjligheter som i dag
finns inom föräldraförsäkringens ram att få ledighet för att besöka daghem.
Den ledighet som härigenom erbjuds anses dock vara alltför begränsad.
Därför aktualiserar motionärerna en översyn av möjligheterna till icke
betald ledighet för medverkan i barnomsorg i bl. a. föräldrakooperativ.

Som förut nämnts har föräldrar rätt till ledighet för dag då de uppbär
föräldrapenning utöver den ledighet som lagen medger i övrigt. Enligt
utskottets mening talar mycket för att motionens ledighetskrav i första hand
bör prövas i samband med en fortsatt utbyggnad av föräldraförsäkringen.
Utskottet anser sålunda att det bör anstå med initiativ till att utöka den
obetalda föräldraledigheten för det syfte som anges i motionen. Den avstyrks
följaktligen.

Folkpartiet i motion 1985/86:A706 och Margareta Andrén (fp) i motion
1985/86 :A703 tar upp föräldraledigheten vid adoption av barn. I partimotionen
anförs att adoptivbarn numera jämställs med biologiska barn. Vid
adoption av utomlands födda barn räknas som barnets ”födelse” i allmänhet
den tidpunkt då det kom till Sverige. Även om adoptionen inte gäller ett barn
som är nyfött ställer det som regel lika stora krav på föräldrarna som ett
biologiskt barn. Föräldraledighetslagen tar dock inte hänsyn till detta
eftersom tiden för ledighet enligt den lagen räknas från barnets födelse även
när det gäller adoptivbarn. Motionärerna föreslår att lagens 3 § skall ändras,
så att det blir möjligt för adoptivföräldrar att stanna hemma hos barnet i ett
och ett halvt år räknat från barnets ankomst till Sverige. Motsvarande bör
gälla vid adoptioner av barn födda i Sverige. Liknande synpunkter och
förslag läggs fram även i motion A703.

I ärendet har Förbundet Adoptionscentrum uttalat sitt stöd för ett initiativ
till en lagändring som innebär att adoptivföräldrars rätt till ledighet räknas
från den tidpunkt då de får barnet i sin vård. Förbundet medger i sin skrivelse
till utskottet att saken inte har blivit en stor rättighetsfråga för adoptivföräldrar
av två skäl. Många arbetsgivare anser det vara rimligt att utan lagstöd ge
adoptivföräldrarna samma rätt till ledighet som andra arbetstagare. Vidare
är det så att föräldrapenningen täcker en stor del av ledigheten.

När det gäller föräldrapenningen vill utskottet tillfoga att den kan utges för
adoptivbarn tills barnet har fyllt tio år. Intill dess barnet har uppnått den
åldern har alltså adoptivföräldrarna med nuvarande regler rätt till föräldra -

AU 1986/87:6

penning och därtill anslutande ledighet under 360 dagar. Motsvarande
förmåner för vård av egna barn gäller tills barnet har fyllt fyra år. Det sagda
visar att man redan i det nuvarande regelsystemet har tagit hänsyn till
problem av de slag som motionärerna har hänvisat till och att det med hjälp
av de redovisade särreglerna bör vara möjligt att på det hela taget tillgodose
adoptivföräldrars särskilda behov av ledighet. På grund härav och då en
utökad ledighet enligt motionsförslagen innebär att reglerna om föräldraledighet
kompliceras ytterligare avstyrks de förevarande yrkandena i motionerna
A703 och A706.

I en annan partimotion, 1985/86:A604 om ökad jämställdhet, hänvisar
folkpartiet till att det förekommer uppgifter om att småbarnsföräldrar som
har utnyttjat föräldraledigheten blir omplacerade när de kommer tillbaka till
sin arbetsplats. Enligt motionen är det därför angeläget att regeringen låter
göra en kartläggning av sådana omplaceringar och därmed sammanhängande
problem. Om så visar sig vara nödvändigt bör regeringen återkomma till
riksdagen med förslag till åtgärder. Motionärerna begär att detta skall ges
regeringen till känna.

Enligt föräldraledighetslagens 11 § behöver en arbetstagare som använder
sin rätt till ledighet inte finna sig i att anställningsförmånerna minskas eller
arbetsförhållandena försämras i annan mån än som följer av uppehållet i
arbetet. Arbetstagaren är inte heller skyldig att godta annan omplacering än
sådan som kan ske inom ramen för anställningsavtalet och som är en
nödvändig följd av ledigheten. Som utskottet uttalat i ett tidigare sammanhang
(AU 1981/82:7 s. 17-18) utgör dessa regler bl. a. ett skydd mot
trakasserande omplaceringar. En anställd som återvänder till sin arbetsplats
efter föräldraledighet garanteras därmed att inte komma i en sämre ställning
än sina arbetskamrater. Däremot ges inte någon garanti för att arbetstagaren
under alla förhållanden skall kunna återgå till samma befattning eller
arbetsförhållanden som tidigare. En omplacering får, som nyss sagts, ske
inom ramen för anställningsavtalet. Detta är dock inte någon skillnad i
förhållande till arbetsgagare som är i tjänst. En arbetstagare som börjar
arbeta på nytt efter föräldraledighet kan med andra ord inte åberopa lagen
för att i omplaceringshänseende bli bättre behandlad än de arbetskamrater
som arbetat vidare på arbetsplatsen. Men är lagens villkor för omplacering av
föräldralediga arbetstagare inte uppfyllda föreligger en trakasserande behandling
som leder till skadeståndsskyldighet för arbetsgivaren enligt lagens
13 §. Med hänvisning till dessa uttalanden om lagens innebörd och då det får
förutsättas att de fackliga organisationerna energiskt ingriper vid tendenser
till trakasserande behandling från någon arbetsgivares sida i sådana fall som
det här gäller anser utskottet att det inte är behövligt att vidta någon åtgärd av
det slag som begärs i motion A604.

Studieledighetslagen

Lagen ger arbetstagare, i både allmän och enskild tjänst, en rätt till ledighet
för studier. När det gäller studieledighetens förläggning i tiden är den
allmänna utgångspunkten att arbetstagarna skall beredas ledighet på sätt de
önskar. Arbetsgivarna kan dock skjuta på den begärda ledigheten enligt

AU 1986/87:6

regler sorn ges i lagen. För kortare utbildning - om högst en arbetsvecka - och
i fråga om facklig utbildning är arbetsgivarens frist två veckor. Önskar
arbetsgivaren att uppskovet med utbildningen skall vara längre fordras
samtycke av den lokala fackliga organisationen. Gäller det annan utbildning
kan arbetsgivaren ensidigt bestämma att ledigheten får börja först om sex
månader efter arbetstagarens begäran om ledighet. Det är denna sexmånadersregel
som avses i motionsärendet nedan. Även ett sådant uppskov kan
förlängas om den lokala fackliga organisationen går med på det.

För fullständighetens skull kan tilläggas att en arbetstagare som efter två
års uppskov fortfarande inte medges begärd ledighet kan vända sig till
domstol för att få ut ledigheten. För utbildning om högst en vecka är
väntetiden ett år. Detta är också de uppskovstider som kan påfordras av
arbetsgivare på arbetsplatser utan kollektivavtal.

I motion 1985/86: A725 av Nils T Svensson och Berit Oscarsson (s) yrkas att
undantag från sexmånadersregeln i lagen skall göras för personer som skall
genomgå grundutbildning för vuxna. De anför att många vuxna har så stora
läs- och skrivsvårigheter att det är ytterst besvärligt för dem att klara sig i
dagens samhälle. Den utbildning som de kan få i grundvux räknas inte som
kortare eller facklig utbildning, varför arbetsgivaren kan skjuta upp den i sex
månader, oaktat det är av stor vikt att de personer det här gäller snabbt
kommer i utbildning.

Som redan sagts är den allmänna utgångspunkten i lagen att arbetstagarna
bör beredas studieledighet i enlighet med sina önskemål. Hänsyn måste
emellertid också tas till att störningar i verksamheten på arbetsplatsen bör
undvikas. De uppskovsregler som ovan redovisats avser att göra det möjligt
för arbetsgivaren att förebygga sådana störningar. Reglerna är i det
hänseendet att betrakta som avvägningar mellan motstående intressen. Av
betydelse i sammanhanget är också de prioriteringar av olika slag av
utbildning som görs i lagen. I och för sig ger lagen rätt till ledighet för alla
typer av utbildning, bortsett från rena självstudier. Bestämda prioriteringar
finns dock, avsedda att tillämpas för det fall att flera arbetstagare inte kan
beviljas ledighet samtidigt. I första hand ges företräde åt facklig utbildning.
Därnäst har sådana arbetstagare företräde som inte har utbildning motsvarande
nioårig grundskola. Dessutom finns en regel om företräde för anställda
med obekväm arbetstid. Dessa prioriteringar i lagen utgör rekommendationer
till parterna, som är oförhindrade att avtala om andra företrädesregler.

Utskottet har inte övertygats om att man bör ingripa i de redovisade
delarna av studieledighetslagens regelsystem på sätt som föreslås i motion
A725, utan denna avstyrks med hänvisning till det anförda.

Förtroendemannalagen

Lagen om facklig förtroendemans ställning på arbetsplatsen (förtroendemannalagen)
är från år 1974. År 1977 lade Nya arbetsrättskommittén
(NARK) fram förslag till ändringar i lagen. Ändringarna syftade bl. a. till en
regional organisation med fackliga förtroendemän. Häri ingick att sådana
förtroendemän skulle ha tillträdesrätt till arbetsplatserna. Dessa förslag bör

AU 1986/87:6

ses mot bakgrund av att den nuvarande lagen gäller fackliga förtroendemän
som är anställda på de arbetsplatser där uppdragen fullgörs.

Anita Modin m. fl. (s) yrkar i motion 1985/86: A720 på ett tillkännagivande
till regeringen om att det är angeläget att beredningen av frågan om regionala
fackliga förtroendemän snarast slutförs. Motionärerna hänvisar till att det nu
är mer än åtta år sedan NARK redovisade sina förslag. Under de åren har
villkoren för att bedriva fackligt arbete på de små arbetsplatserna alltmer
försämrats jämfört med de större arbetsställena.

Utskottet utgår för sin del från att frågan om de regionala fackliga
förtroendemännen är föremål för fortsatt uppmärksamhet i det arbetsrättsliga
beredningsarbetet i regeringens kansli. Frågan gäller inte enbart tillträdesrätten
till arbetsplatserna för utomstående fackliga företrädare. Den innefattar
också hur en regional organisation skall finansieras. Det är ett problem
för sig om dessa båda delfrågor skall lösas separat eller om de är avhängiga av
varandra. I motsats till motionärerna anser utskottet att det inte är påkallat
med något ytterligare initiativ från riksdagens sida i ämnet, och därför
avstyrks deras begäran om ett tillkännagivande till regeringen.

Slutligen föreslås i motion 1985/86:A728 av Alexander Chrisopoulos och
Lars-Ove Hagberg (vpk) att riksdagen skall ta initiativ till lagstiftning om
skyldighet för arbetsgivare att bekosta fackligt samarbete i multinationella
företag. Dessa ålägganden avses gälla såväl svenska multinationella företag
som utländska multinationella företag verksamma i Sverige.

Utskottet har senast förra hösten behandlat ett likartat motionsyrkande
(AU 1985/86:1 s. 24-25 med res. av vpk). Liksom föregående år konstaterar
utskottet att de svårigheter att bedriva fackligt samarbete som påtalas i
föreliggande och tidigare motioner i ämnet inte enbart kännetecknar
multinationella företag utan också förekommer inom koncerner i allmänhet.
Utskottet har för sin del utgått från att man i det löpande arbetsrättsliga
beredningsarbetet i regeringskansliet följer utvecklingen på koncernområdet
och att frågans internationella aspekter därvid uppmärksammas. Ett första
steg har tagits genom att det i Nordiska ministerrådets regi har startats ett
projekt om den fackliga verksamheten i nordiska företag. En projektgrupp
har tillsatts, och den har under året haft sina första sammanträden. Gruppen
leds av en svensk ordförande.

Med hänvisning till det ovan anförda och till riksdagens tidigare ställningstaganden
i frågan avstyrker utskottet motion A728.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande översyn av ledighetslagstiftningen

att riksdagen avslår motionerna 1985/86: A717,1985/86: A745 yrkande
8 och 1985/86:A748 yrkande 1 i motsvarande del,

2. beträffande ledighet för anhörigvård

att riksdagen avslår motionerna 1985/86:A709 yrkande 1 och 1985/
86:A731,

AU 1986/87:6

3. beträffande ledighet för medverkan i det svenska katastrofbiståndet att

riksdagen avslår motion 1985/86:A733,

4. beträffande förlängning av småbarnsföräldrars rätt till ledighet
att riksdagen avslår motionerna 1985/86:A707 yrkande 1, 1985/
86:A710 yrkande 2 i motsvarande del, 1985/86:A732 och 1985/
86: A737,

5. beträffande förkortad arbetstid för ensamstående föräldrar
att riksdagen avslår motion 1985/86: A710 yrkande 1,

6. beträffande ledighet för medverkan på föräldrakooperativa
daghem

att riksdagen avslår motion 1985/86:A714,

7. beträffande föräldraledighet vid adoption av barn

att riksdagen avslår motionerna 1985/86:A703 och 1985/86:A706,

8. beträffande kartläggning av omplaceringar efter föräldraledighet
att riksdagen avslår motion 1985/86:A604 yrkande 19,

9. beträffande undantag från studieledighetslagens sexmånadersregel att

riksdagen avslår motion 1985/86:A725,

10. beträffande beredningen av frågan om regionala fackliga förtroendemän att

riksdagen avslår motion 1985/86:A720,

11. beträffande fackligt samarbete i multinationella företag
att riksdagen avslår motion 1985/86:A728.

Stockholm den 4 november 1986

På arbetsmarknadsutskottets vägnar

Lars Ulander

Närvarande: Lars Ulander (s), Elver Jonsson (fp), Alf Wennerfors (m),
Lahja Exner (s), Gustav Persson (s), Bengt Wittbom (m), Sten Östlund (s),
Bo Nilsson (s), Charlotte Branting (fp), Sonja Rembo (m), Inge Carlsson (s),
Ingvar Karlsson i Bengtsfors (c), Lars-Ove Hagberg (vpk), Sven Lundberg
(s) och Görel Thurdin (c).

Reservationer

1. Översyn av ledighetslagstiftningen (mom. 1)

Elver Jonsson (fp), Alf Wennerfors (m), Bengt Wittbom (m), Charlotte
Branting (fp), Sonja Rembo (m), Invar Karlsson i Bengtsfors (c) och Görel
Thurdin (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 5 börjar med ”Ledighetslagarna
tillkom” och på s. 6 slutar ”av ledighetslagstiftningen” bort ha följande
lydelse:

Under 1970-talet skedde en snabb utveckling i vad gäller både möjligheter -

AU 1986/87:6

na till ledighet från arbetet och utnyttjandet av dessa möjligheter. Det gäller
bl. a. om den successivt utvidgade föräldraförsäkringen, rätten till deltidsarbete
för småbarnsföräldrar, rätten till ledighet för studier, facklig verksamhet,
offentliga uppdrag m. m. Tanken med reformerna var att skapa ökad
valfrihet och välfärd för medborgarna. Vid 1980-talets början startade den
dåvarande trepartiregeringen en översyn av denna lagstiftning för att få en
samlad analys av konsekvenserna av utvecklingen. Översynen hade till
uppgift att förbättra samspelet mellan olika lagar och därmed arbetsmarknadens
funktionssätt utan att man för den skull rubbade lagstiftningens
grundläggande inriktning. Den ledde fram till en probleminventering avsedd
att ligga till grund för fortsatta överväganden.

Såsom begärs i de föreliggande motionerna är det angeläget att detta
översynsarbete nu återupptas och fullföljs. Den grundläggande inriktningen
av arbetet bör som tidigare vara att nå fram till en bedömning av den samlade
effekten av ledighetslagarna. De vidgade möjligheterna till tjänstledighet är
positiva för arbetstagarna i gemen, men de medför samtidigt problem i form
av svårare planering och ökade kostnader samt risker för sämre kontinuitet
och kvalitet i den verksamhet som skall bedrivas. Den omfattande rätten till
ledighet medför särskilt pa den offentliga sektorn att verksamheten till inte
ringa del utförs av vikarier. Detta system leder till en ökad press på den
ordinarie personalen att fullgöra utbildnings- och introduktionsinsatser och
vidare till att man med vikarierna får en växande kader anställda med otrygga
anställningsförhållanden.

I de mindre företagen får varje ledighet relativt sett större betydelse än i de
stora företagen. Frånvaron på grund av ledighetslagarna tenderar i de stora
företagen att uppfattas som ett led i den personalomsättning företagen under
alla förhållanden måste ta hänsyn till i planeringen. De små företagen har
inte samma personalomsättning, utan i dessa företag är tendensen i stället att
varje anställd blir en nyckelperson som inte utan vidare låter sig ersättas av en
vikarie.

När det gäller de enskilda ledighetslagarna har de aktuella motionerna
särskilt fäst uppmärksamheten på studieledighetslagen och förtroendemannalagen.
Vad först beträffar studieledighetslagen erinras om att den kan
utnyttjas till omfattande ledighetsanspråk. Studierna behöver inte ha någon
anknytning till arbetsplatsen utan kan avse vilket ämne som helst bara
studierna bedrivs i organiserad form. Någon gräns för ledighetens längd finns
inte. För den ledighet som medges fackliga förtroendemän gäller åtminstone
den allmänna regeln att ledigheten skall vara skälig med hänsyn till
förhållandena på arbetsplatsen. Självklart skall den ledighet kunna tas ut
som behövs för den fackliga verksamheten på den egna arbetsplatsen. Det
förekommer dock att ledighetsanspråken vidgas, bl. a. för verksamhet som
inte har direkt anknytning till den egna arbetsplatsen. En viss övre gräns för
ledigheten kan övervägas för att klarare ange lagstiftningens intentioner men
också för att förebygga onödiga konflikter mellan arbetsgivare och arbetstagare.

Även övriga ledighetslagar bör självfallet omfattas av översynsarbetet.
Det bör på nytt understrykas att avsikten inte är att ifrågasätta behovet av ett
lagfäst stöd för ledighet för att arbetstagarna skall kunna fullgöra sociala,

AU 1986/87:6

medborgerliga eller fackliga åtaganden eller, med ett annat ordval, åtaganden
mot familjen, samhället och arbetskamraterna. Vid en översyn av
ledighetslagstiftningens samlade effekter som det här är fråga om är det dock
ofrånkomligt att vissa inskränkningar aktualiseras. Det leder också till att det
kan behöva göras prioriteringar av de olika ledighetsmöjligheterna efter
deras angelägenhetsgrad. Utskottet vill för sin del uttala att det är naturligt i
ett sådant sammanhang att ledighet för vård av barn får en hög prioritet.

Den ovan föreslagna översynen bör mynna ut i förslag till ändringar i
ledighetslagstiftningen enligt de riktlinjer som här angivits med anslutning till
de tre föreliggande motionerna. Vad utskottet anfört bör delges regeringen.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande översyn av ledighetslagstiftningen
att riksdagen med bifall till motionerna 1985/86:A717, 1985/86:A745
yrkande 8 och 1985/86:A748 yrkandel i motsvarande del som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

2. Ledighet för anhörigvård (mom. 2)

Elver Jonsson (fp), Charlotte Branting (fp), Ingvar Karlsson i Bengtsfors (c)
och Görel Thurdin (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 6 börjar med ”Båda
motionerna” och på s. 7 slutar med ”och A731” bort ha följande lydelse:
Det måste vara en allmän inriktning på samhällets insatser för äldre, sjuka
och handikappade att man gör det lättare för dem som så önskar att bo kvar i
sin vanliga hemmiljö så länge som möjligt. Det främsta skälet härtill är att de
flesta människor har en naturlig önskan att stanna hemma fast de är gamla,
sjuka eller handikappade. Men därtill kommer det samhällsekonomiska
skälet att en sådan vårdform är billigare än institutionsvård. Vård i hemmet
förutsätter dock i många fall att det finns anhöriga som ställer upp och hjälper
till i vård- och tillsynsarbetet.

Anhörigvårdarna är i dag en eftersatt grupp. Till deras problem hör att det
ofta visar sig vara svårt att få tjänstledigt för vårduppgifterna. Som redan
sagts är det av både medmänskliga och samhällsekonomiska skäl angeläget
att stödja en fortsatt utbyggnad av anhörigvården. Ett viktigt steg i den
riktningen är att införa den lagfästa rätt till tjänstledighet för anhörigvård
som förordas i motionerna A709 (fp) och A731 (c).

Ett förslag till sådan lagstiftning finns utarbetat av anhörigvårdskommittén
i dess slutbetänkande från år 1983. Det bör därför vara möjligt för regeringen
att under innevarande riksmöte förelägga riksdagen förslag till lagstiftning i
ämnet. Det ankommer inte på utskottet att i detta sammanhang gå in på
frågan om ersättning för anhörigas vårdinsatser. Emellertid kan här erinras
om att remissinstanserna - i motsats till anhörigvårdskommitténs majoritet -tämligen entydigt sammankopplat rätten till tjänstledighet med en rätt till
ersättning från det allmänna. Utskottet utgår därmed från att ersättningsfrågan
aktualiseras på nytt.

AU 1986/87:6

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande ledighet för anhörigvård

att riksdagen med bifall till motionerna 1985/86:A709 yrkande 1 och
1985/86: A731 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört.

3. Ledighet för medverkan i det svenska katastrofbiståndet
(mom. 3)

Elver Jonsson (fp), Charlotte Branting (fp), Ingvar Karlsson i Bengtsfors (c)
och Görel Thurdin (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 7 som börjar med ”Det är” och
slutar med ”det ändamålet” bort ha följande lydelse:

Det är betydelsefullt att de svenska biståndsinsatserna inte hindras av
svårigheter att rekrytera erforderlig personal. Utskottet instämmer i att
tjänstledighetsfrågan är en viktig faktor i sammanhanget. Staten har av det
skälet när det gäller sina egna anställda gjort långtgående medgivanden
beträffande tjänstledighet för biståndsarbete. På andra delar av arbetsmarknaden
föreligger olika rekommendationer om tjänstledighet för biståndsarbete.
Detta är positivt men inte tillräckligt för att tillgodose särskilt
frivilligorganisationernas behov av att kunna rekrytera den kvalificerade
personal som erfordras för katastrofinsatserna.

Det ligger i sakens natur att den personal det gäller måste kunna frigöras
snabbt från sina ordinarie arbeten. Eftersom det som regel är fråga om
korttidsuppdrag kan det inte begäras att de personer som skall anlitas skall
tvingas säga upp sina anställningar för att kunna delta i katastrofinsatserna.
Med hänsyn härtill bör införas en hela arbetsmarknaden omfattande rätt till
tjänstledighet för medverkan i det svenska katastrofbiståndet. Såsom
förutskickas i motion A733 skall det vara fråga om statliga eller statsunderstödda
hjälpinsatser. Det bör ankomma på regeringen att överväga de
åtgärder som behövs för att rätten till tjänstledighet av ovan angivet slag skall
kunna realiseras och förelägga riksdagen härav föranledda förslag.

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:

3. beträffande ledighet för medverkan i det svenska katastrofbiståndet att

riksdagen med bifall till motion 1985/86: A733 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.

4. Förlängning av småbarnsföräldrars rätt till ledighet (mom.

Elver Jonsson (fp), Charlotte Branting (fp), Ingvar Karlsson i Bengtsfors (c)
och Görel Thurdin (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 7 börjar med ”Det
gemensamma” och på s. 8 slutar med ”och A737” bort ha följande lydelse:
Småbarnsföräldrar har för närvarande rätt att ta ut hel ledighet från sina
anställningar tills barnen har uppnått en ålder av ett och ett halvt år. Många

AU 1986/87:6

föräldrar anser att barn i ett- och tvåårsåldern bör vårdas i hemmet, för vilket
de har goda skäl. Barn utvecklas olika, och en del mår bättre av att vistas i sin
hemmiljö. Det kan också vara så, att det är svårt för föräldrarna att lösa
problemet med barnomsorgen på annat sätt till följd av att barntillsynen
fortfarande är otillräckligt utbyggd i hemkommunen. I fall av nu nämnda slag
finns möjligheter för statsanställda att få förlängd tjänstledighet (8 §
tjänstledighetsförordningen, 1984:111). Liknande möjligheter bör utsträckas
till övriga delar av arbetsmarknaden och samtidigt göras mer generella.
Utskottet biträder med andra ord motionsförslagen om att rätten till hel
ledighet för småbarnsföräldrar skall förlängas att gälla tills barnet har fyllt tre
år. Ett lagförslag härom läggs fram i hemställan.

Frågan om ersättning till föräldrarna under ledigheten är inte aktuell i
detta lagstiftningsärende, men det får förutsättas att den återkommer i annat
sammanhang.

dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:

4. beträffande förlängning av småbarnsföräldrars rätt till ledighet
att riksdagen med bifall till motionerna 1985/86:A707 yrkande 1,
1985/86:A710 yrkande 2 i motsvarande del. 1985/86:A732 och 1985/
86:A737 antar följande

Förslag till
Lag om ändring i lagen (1978:410) om rätt till ledighet för vård
av barn, m. m.

Härigenom förordnas att 3 § lagen (1978:410) om rätt till ledighet för vård av
barn, m. m. skall ha nedan angivna lydelse:

Nuvarande lydelse

Arbetstagare har rätt till ledighet
för vård av barn dels i form av hel
ledighet, dels i form av förkortning
av arbetstiden till tre fjärdedelar av
normal arbetstid. Rätten till hel ledighet
gäller till dess barnet har
uppnått ett och ett halvt års ålder
Rätten till förkortning av arbetstiden
gäller till dess barnet har uppnått
åtta års ålder eller till den senare
tidpunkt då barnet har avslutat det
första skolåret.

Reservanternas förslag

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1987.

AU 1986/87:6

5. Föräldraledighet vid adoption av barn (mom. 7) AU 1986/87:6

Alf Wennerfors, Bengt Wittbom och Sonja Rembo (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 8 börjar med ”1 ärendet” och
på s. 9 slutar med ”och A706” bort ha följande lydelse:

Bestämmelserna om såväl föräldrapenning som föräldraledighet jämställer
adoptivföräldrar med biologiska föräldrar. När det gäller föräldrapenningen
finns en särskild bestämmelse om den tidpunkt från vilken rätten till
denna förmån inträder vid adoption. 14 kap. 5 § lagen om allmän försäkring
sägs härom att tidpunkten då den försäkrade fått barnet i sin vård skall
jämställas med tidpunkten för barnets födelse. En motsvarande föreskrift
saknas i föräldraledighetslagen. Detta kan enligt en skrivelse till utskottet
från Förbundet Adoptionscentrum leda till att adoptivföräldrars möjlighet
till tjänstledighet begränsas och föräldrapenningen reduceras. Det kan
därför vara påkallat att närmare undersöka möjligheterna att ge adoptivföräldrar
förmåner likvärdiga dem vilka tillkommer biologiska föräldrar.

Det bör uppdras åt regeringen att överväga denna fråga och återkomma till
riksdagen med härav föranledda förslag.

dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse:

7. beträffande föräldraledighet vid adoption av barn
att riksdagen med anledning av motionerna 1985/86:A703 och 1985/
86: A706 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

6. Föräldraledighet vid adoption av barn (mom. 7)

Elver Jonsson (fp) och Charlotte Branting (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 8 börjar med ”1 ärendet” och
på s. 9 slutar med ”och A706” bort ha följande lydelse:

Föräldraledigheten bygger på ett samspel mellan bestämmelserna om
föräldrapenning i lagen om allmän försäkring och ledighetsbestämmelserna i
föräldraledighetslagen. Rätt till föräldrapenning ger samtidigt rätt till
tjänstledighet. Därutöver ger föräldraledighetslagen en fristående rätt till
ledighet utan ersättning.

I den nu aktuella frågan om tjänstledighet för adoptivföräldrar är
problemet att hel ledighet enligt föräldraledighetslagen även när det gäller
adoptivbarn räknas från barnets födelse och inte från adoptivföräldrarnas
omhändertagande av barnet. Detta har betydelse bl. a. i de fall att
adoptionerna gäller utomlands födda barn. I ärendet har Förbundet Adoptionscentrum
i skrivelse till utskottet anfört att adoptivföräldrarnas behov av
ledighet visserligen till stor del kan klaras genom kopplingen till föräldrapenningen
men att det också förekommer fall då adoptivföräldrar nekats
tjänstledigt och tvingats att säga upp sina anställningar. Förbundet stöder
därför det initiativ till ändrad lagstiftning som tas genom de föreliggande
motionerna A703 och A706.

Bestämmelserna om såväl föräldrapenning som föräldraledighet jämställer
adoptivföräldrar med biologiska föräldrar. När det gäller föräldrapen -

ningen finns en särskild bestämmelse om den tidpunkt från vilken rätten till
denna förmån inträder vid adoption. 14 kap. 5 § lagen om allmän försäkring
sägs härom att tidpunkten då den försäkrade fått barnet i sin vård skall
jämställas med tidpunkten för barnets födelse. En motsvarande föreskrift
saknas i föräldraledighetslagen men bör införas i denna med hänsyn till vad
nu sagts om samspelet mellan de båda lagarna. Någon saklig invändning kan
inte riktas mot att en sådan kompletterande föreskrift införs i föräldraledighetslagen.
Med den förordade åtgärden löses det problem som motionärerna
har påtalat. Det bör uppdras åt regeringen att återkomma till riksdagen med
ett lagförslag i ämnet, utformat i enlighet med vad utskottet anfört.

dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse:

7. beträffande föräldraledighet vid adoption av barn

att riksdagen med bifall till motionerna 1985/86:A703 och 1985/
86: A706 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

7. Kartläggning av omplaceringar efter föräldraledighet
(mom. 8)

Elver Jonsson (fp) och Charlotte Branting (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 9 som börjar med "Enligt
föräldraledighetslagens” och slutar med ”motion A604” bort ha följande
lydelse:

Som framhålls i motion A604 har det då och då förekommit uppgifter om
att föräldrar som utnyttjat föräldraförsäkringen eller rätten till sex timmars
arbetsdag för småbarnsföräldrar har blivit omplacerade när de kommer
tillbaka till sin arbetsplats. Det är därför angeläget att regeringen kartlägger
vilken omfattning det här problemet har och - om det visar sig nödvändigt -återkommer till riksdagen med förslag till åtgärder.

dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse:

8. beträffande kartläggning av omplaceringar efter föräldraledighet
att riksdagen med bifall till motion 1985/86:A604 yrkande 19 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

8. Beredningen av frågan om regionala fackliga
förtroendemän (mom. 10)

Lars-Ove Hagberg (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 11 som börjar med ”Utskottet
utgår” och slutar med ”till regeringen” bort ha följande lydelse:

Utskottet har samma uppfattning som de socialdemokratiska motionärerna.
Det är anmärkningsvärt att frågan om regionala fackliga förtroendemän
fortfarande är olöst. Det hela framstår som ännu mer svårförståeligt om man
beaktar att det sedan länge föreligger ett färdigt förslag i ämnet, utarbetat av
en parlamentariskt sammansatt kommitté, och att kommittéförslaget innebär
ett fullföljande av direktiv från den dåvarande socialdemokratiska
regeringen. Utskottet delar den oro som kommer till uttryck i motionen av

AU 1986/87:6

Anita Modin m. fl. (s) och föreslår att riksdagen för sin del delger regeringen
den i motionen begärda meningsyttringen att det är utomordentligt angeläget
att beredningen av frågan inom regeringens kansli snarast slutförs så att
förslag i ämnet därefter kan föreläggas riksdagen.

dels att utskottets hemställan under 10 bort ha följande lydelse:

10. beträffande beredningen av frågan om regionala fackliga förtroendemän att

riksdagen med bifall till motion 1985/86:A720 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.

9. Fackligt samarbete i multinationella företag (mom. 11)
Lars-Ove Hagberg (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 11 som börjar med ”Utskottet
har” och slutar med ”motion A728” bort ha följande lydelse:

De problem motionärerna tar upp har enligt utskottets uppfattning stor
aktualitet mot bakgrund av den multinationalisering som svensk industri för
närvarande genomför.

Utvecklingen har bl. a. medfört att företagen genom att flytta produktionen
mellan länder kan motverka fackliga aktioner. En annan konsekvens har
varit att det blivit svårt att få en riktig bild av företagens ekonomiska situation
på grund av de möjligheter som finns att dölja vinsterna eller föra över dem
till enheter i andra länder. Dessutom förekommer det att utländska företag i
Sverige inte respekterar våra arbetsrättsliga lagar, varför viktiga beslut
ibland fattas utan att de anställda fått möjlighet till insyn, information och
förhandling.

Utskottet delar mot den angivna bakgrunden motionärernas uppfattning
att regeringen bör ta initiativ till en lagstiftning som ålägger svenska
multinationella företag och utländska multinationella företag verksamma i
Sverige att bekosta det internationella samarbetet mellan de fackliga
organisationerna inom koncernen.

dels att utskottets hemställan under 11 bort ha följande lydelse:

11. beträffande fackligt samarbete i multinationella företag

att riksdagen med bifall till motion 1985/86:A728 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.

Särskilda yttranden

1. Förlängning av småbarnsföräldrars rätt till ledighet (mom.

Alf Wennerfors, Bengt Wittbom och Sonja Rembo (alla m) anför:

När det gäller småbarnsföräldrars rätt till ledighet för vård av barn vill vi
erinra om de förslag moderata samlingspartiet har lagt fram avseende stöd till
och beskattning av barnfamiljerna jämte den prioritering av ledighet för vård
av barn som vi förordar i samband med en översyn av ledighetslagstiftningen.

AU 1986/87:6

2. Beredningen av frågan om regionala fackliga
förtroendemän (mom. 10)

Alf Wennerfors, Bengt Wittbom och Sonja Rembo (alla m) anför:

Vi har förståelse för att de fackliga organisationerna kan ha ett behov av en
regionalisering av förhandlingsverksamheten. Dessa frågor bör det emellertid
enligt vår mening ankomma på organisationerna själva att lösa.

3. Fackligt samarbete i multinationella företag (morn. 11)

Alf Wennerfors, Bengt Wittbom och Sonja Rembo (alla m) anför:

Liksom vid behandlingen av tidigare vpk-förslag om att ålägga multinationella
företag att bekosta fackligt samarbete vill vi slå fast att sådana insatser,
om de bedöms vara behövliga, bör regleras genom partsöverenskommelser.

Med anledning av den allmänt negativa inställningen i den föreliggande
vpk-motionen till multinationellt företagande bör dessutom följande enkla
fakta tillfogas. Företagens internationalisering innebär att det sker en
spridning av riskkapital och ny teknik över gränserna, och den har därigenom
varit väsentlig för den tekniska och ekonomiska utvecklingen, inte minst i
vårt land. Skall det svenska välståndet kunna vidmakthållas är det angeläget
att vi slår vakt om möjligheterna till fri handel, fri etablering över gränserna
och de fria kapitalrörelserna. Därför bör man avstå från interna åtgärder av i
motionen begärt slag, som strider mot denna handlingslinje i Sveriges
agerande utåt på det handelspolitiska fältet.

AU 1986/87:6

göteb Stockholm 1986 11662