Arbetsmarknadsutskottets
betänkande
1986/87:4
om arbetstid
Sammanfattning
I betänkandet behandlas fem motioner från allmänna motionstiden 1986 som
rör arbetstid. Det gäller bl. a. krav på översyn om arbetstidslagen, införande
av sex timmars arbetsdag, en begränsning av övertidsuttag samt utvärdering
av erfarenheterna av flexibel arbetstid.
Utskottet avstyrker förslag från moderata samlingspartiet om en översyn
av arbetstidslagen med sikte på en begränsning och förenkling av lagens
regler till förmån för en vidgad avtalsreglering. Uttskottet pekar i sin
motivering bl. a. på att arbetstidslagen i sin helhet är dispositiv. Genom
centralt slutna kollektivavtal kan således undantag göras antingen från hela
lagen eller delar av den.
Motioner med krav på sex timmars arbetsdag avstyrks, varvid utskottet
bl. a. konstaterar att det i dag i princip råder en bred enighet om att en sådan
reform bör utgöra det långsiktiga målet för politiken på arbetstidsområdet.
Utskottet framhåller också att kravet på sextimmarsdagen måste vägas mot
andra resurskrävande mål samt att parterna på arbetsmarknaden i förhandlingar
bör göra erforderliga prioriteringar beträffande fördelningen av
tillgängligt utrymme.
Även övriga motionsyrkanden i detta betänkande avstyrks. Det gäller krav
från vpk om en begränsning av övertidsuttag och flexibla arbetstider samt en
begäran från folkpartiet om en utvärdering av erfarenheterna av flexibel
arbetstid.
Till detta betänkande har fogats sex reservationer. Moderata samlingspartiet
har reserverat sig beträffande översyn av arbetstidslagstiftningen och sex
timmars arbetsdag samt folkpartiet och centerpartiet beträffande utvärdering
av flextidens erfarenheter. Vpk har slutligen reserverat sig beträffande
översyn av arbetstidslagstiftningen (DELFA:s fortsatta verksamhet), sex
timmars arbetsdag och begränsning av övertider och av flexibla arbetstider.
Motionerna
1985/86:A604 av Bengt Westerberg m. fl. (fp), vari yrkas att
8. riksdagen beslutar begära att regeringen uppdrar åt DELFA att
utvärdera hittills vunna erfarenheter av flextid.
Övriga yrkanden behandlas i andra sammanhang.
AU
1986/87:4
1 Riksdagen 1986187. 18 sami. Nr 4
1985/86:A730 av Maj-Lis Lööw m. fl. (s), vari yrkas att
1. riksdagen uttalar sig för målet sex timmars arbetsdag för alla,
2. riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen
anförts om uppdrag till DELFA att undersöka möjliga finansieringsalternativ
för att genomföra en sextimmarsdag.
1985/86:A734 av Lars Werner m. fl. (vpk), vari yrkas att
1. riksdagen uttalar att förkortning av arbetsdagen till sex timmar bör
genomföras och att beslut om sex timmars arbetsdag bör tas före utgången av
1980-talet så att den kan genomföras i början på 1990-talet,
2. riksdagen hos regeringen, som ett första steg i en förkortning av
arbetstiden till sex timmars arbetsdag, hemställer om förslag om minskning
av arbetsdagen till sju timmar fr. o. m. 1987,
3. riksdagen hos regeringen hemställer om förslag att övertiden för varje
anställd begränsas till högst 50 timmar per år,
4. riksdagen uttalar att flexibla och konjunkturanpassade arbetstider inte
bör användas på arbetsmarknaden,
5. riksdagen hemställer hos regeringen om nya direktiv för DELFA om att
utarbeta en plan för en generell arbetstidsförkortning till sex timmars
arbetsdag i enlighet med vad som anförs i motionen,
6. riksdagen hos regeringen hemställer om förslag om förkortning av
arbetsdagen till sex timmar fr. o. m. 1987 för skiftarbetare och andra grupper
med tunga och hälsofarliga yrken.
1985/86:A748 av Alf Wennerfors m. fl. (m), vari yrkas att
23. riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen
i övrigt anförts angående arbetstidslagstiftningen.
Yrkandena 1—22 och 25 i motionen behandlas i senare betänkanden,
yrkande 24 har behandlats i betänkandet AU 1985/86:3.
1985/86:A803 av Ann-Cathrine Haglund och Birgitta Rydle (m), vari yrkas
att
4. riksdagen hos regeringen anhåller om förslag till förenkling av arbetstidslagarna
i syfte att åstadkomma större frihet att sluta individuella avtal om
arbetstidens längd och förläggning.
Yrkandena 1,2 och 3 i motionen behandlas i betänkandet AU 1986/87:5.
Utskottet
Veckoarbetstiden för heltidsarbetande är normalt 40 timmar sedan den 1
januari 1973. Nuvarande arbetstidslag tillkom senare, nämligen år 1982, och
började gälla den 1 januari 1983.
Utvecklingen på arbetstidsområdet har sedan år 1974 följts kontinuerligt
av delegationen för arbetstidsfrågor (DELFA). Nya direktiv utfärdades år
1983 för delegationen som samtidigt tillfördes parlamentarisk representation.
Huvuduppgiften skulle enligt de nya direktiven vara att ur ett brett
perspektiv ta fram underlag för att stimulera till debatt och ökade kunskaper
om arbetstidernas roll vad gäller sysselsättning, samhälls- och arbetsmiljö,
jämställdhet, fördelningsfrågor m. m. DELFA har publicerat ett stort antal
AU 1986/87:4
2
rapporter, publikationer m. m. i arbetstidsfrågor.
Utskottet har inhämtat att regeringen avser att nu upplösa DELFA.
Formerna för det fortsatta arbetet med arbetstidsfrågorna övervägs för
närvarande i arbetsmarknadsdepartementet. Utskottet utgår från att arbetstidsfrågorna
även i fortsättningen ges en bred belysning och blir föremål för
en fortlöpande debatt.
I motion 1985/86: A748
arbetstidslagstiftningen. Regleringen av de villkor som i varje enskilt fall
kommer att behövas sker enligt motionen bäst om den läggs så nära den
enskilda individen och arbetsplatsen som möjligt. Lagstiftningen bör därför
begränsas till det absolut nödvändiga. Parterna på arbetsmarknaden bör i
stället ges så vida ramar som möjligt inom vilka de kan förhandla. En
förutsättning härför är att parterna är beredda att medge stor flexibilitet och
individuella lösningar. De lokala fackliga organisationerna kan spela en
viktig roll, och i många fall bör villkoren enligt motionärerna kunna avtalas
direkt mellan arbetstagare och arbetsgivare.
Det framhålls vidare i motionen att ett nytt mönster börjat utveckla sig på
arbetsmarknaden genom att många väljer att arbeta deltid för att kunna
kombinera yrkesarbete med vårdansvar. Motionärerna räknar med att det i
framtiden kommer att finnas ett avsevärt behov av en individuell planering
över livscykeln med hänsyn till familjeförhållanden, frivilligt arbete, studier
etc. Inom produktionen kommer att finnas ett ökat behov av ett varierat
arbetstidsuttag för att utnyttja högteknologisk och kapitalkrävande utrustning.
Önskemålen kommer sålunda att variera starkt mellan olika individer
och arbetsplatser. Därför är det inte lika naturligt som tidigare att arbetstidsförkortningar
i generella och lagstadgade former ger arbetstagarna det
största utbytet, utan regleringen av villkoren bör läggas så nära den enskilde
och arbetsplatsen som möjligt. Härutöver avvisar motionärerna arbetstidsförkortning
som ett medel att minska arbetslösheten.
Mot den angivna bakgrunden föreslås i motionen att utredningsarbetet om
arbetstidsfrågorna inom DELFA inriktas på att begränsa lagstiftningen på
arbetstidsområdet till vad som är absolut nödvändigt med hänsyn till
semester och ledighet liksom till de oavvisliga rättigheter till semester och
ledighet som arbetstagaren bör ha. I stället bör arbetstagare och arbetsgivare
ges vida ramar att träffa avtal individuellt och kollektivt.
En i sak liknande uppfattning förs fram i motion 1985/86:A803 av
Ann-Cathrine Haglund och Birgitta Rydle (m). Även i denna motion begärs
en förenkling av arbetstidslagarna i syfte att åstadkomma större frihet att
sluta individuella avtal om arbetstidens längd och förläggning.
Utskottet vill först i likhet med tidigare år (se bl. a. AU 1985/86:5 s. 5)
allmänt framhålla att man bör vara öppen för diskussioner om nya former för
arbetstider, som å ena sidan tillgodoser individuella önskemål hos de
enskilda arbetstagarna och å andra sidan gör det möjligt att effektivare än i
dag utnyttja maskiner och annan utrustning, samtidigt som konsumentintressena
beaktas när det gäller öppettider hos företag och offentliga inrättningar.
Inom DELFA har arbetstidsfrågorna varit föremål för omfattande och
initierade diskussioner. Genom publikation av skrifter i ämnet har DELFA
även bidragit till att stimulera den allmänna debatten. Som tidigare nämnts
AU 1986/87:4
3
1* Riksdagen 1986187. 18sami. Nr 4
kommer arbetstidsfrågorna att i fortsättningen behandlas i arbetsmarknadsdepartementet
i andra former än de hittillsvarande.
Med anledning av motionärernas önskemål om en begränsning av
lagstiftningen i syfte att öka flexibiliteten vill utskottet erinra om att
arbetstidslagen i sin helhet är dispositiv. Genom centralt slutna kollektivavtal
kan således undantag göras antingen från hela lagen eller delar av den.
Bestämmelser om arbetstiden finns i de flesta kollektivavtal, och i vissa fall
har lagen helt ersatts med avtalsreglering. Så har t. ex. nyligen ett kollektivavtal
om arbetstiderna mellan Verkstadsföreningen och Svenska Metallarbetareförbundet
helt kommit att ersätta arbetstidslagen.
Av det sagda framgår att arbetsmarknadens parter själva kan bestämma
om arbetstiden, om deltidsarbete skall anordnas och annat som påverkar
arbetstiden. Genom avtal kan vidare viss verksamhet eller delar av verksamhet
undantas från lagen. Det är också möjligt att undanta vissa arbetstagare
eller kategorier av arbetstagare. Härutöver kan nämnas att det även är
möjligt att på det lokala planet träffa tillfälliga uppgörelser, något som
ytterligare ökar flexibiliteten. Utskottet vill med det anförda återigen slå fast
att arbetstidslagstiftningen inte medför sådana låsningar som motionärerna
gör gällande.
Utskottet vill därutöver påpeka att de krav på större frihet att sluta
individuella avtal när det gäller arbetstidens längd och förläggning som förs
fram i motion A803 ur arbetstagarens synvinkel till stor del kan tillgodoses
genom tillämpning av de ledighetslagar som finns, t. ex. föräldraledighetslagen
(1978:410). Den senare skapar t. ex. förutsättningar för individuellt
avpassade arbetstider för anställda med vårdnadsansvar för små barn. De i
sammanhanget behandlade motionerna 1985/86:A748 och 1985/86:A803
avstyrks i tillämpliga delar.
Utskottet övergår härefter till att behandla frågan om sex timmars
arbetsdag, vilken aktualiseras i två motioner.
I motion 1985/86:A730 av Maj-Lis Lööw m. fl. (s) framhålls att den
politiska debatten om en arbetstidsförkortning återigen måste sikta in sig på
en generell daglig sänkning av arbetstiden. Det är en socialt angelägen
reform, främst för de lågavlönade heltidsarbetande kvinnorna som aldrig har
råd att på egen bekostnad betala en privat sextimmarsdag, anför motionärerna.
Mot bakgrund av att finansieringen av en daglig arbetstidsförkortning år
efter år har framställts som det stora hindret för reformen, borde det enligt
motionärerna undersökas vilka möjliga finansieringsalternativ som står till
buds. Dessa frågor föreslås därför bli föremål för överväganden inom
DELFA.
Som exempel på hur resurser för stora angelägna ändamål på kort tid
skapats nämns de två fondsystem som byggts upp, nämligen löntagarfonder
och förnyelsefonder. Tanken på en arbetstidsfond anser man därför inte vara
avlägsen. Det bör ligga inom DELFA:s arbetsområde att undersöka efter
vilka principer en sådan arbetstidsfond kunde byggas upp.
I motion 1985/86: A734 av Lars Werner m. fl. (vpk) anförs att DELFA bör
utarbeta en plan i två steg för en förkortning av arbetstiden till sex timmar per
dag. Det första steget borde kunna genomföras under år 1987 och beslut
AU 1986/87:4
4
fattas om det andra steget före 1980-talets utgång för att kunna genomföras i
början på 1990-talet. Motionärerna för fram flera skäl för en förkortning av
arbetsdagen. För barnen skulle det bl. a. innebära att de kan umgås längre tid
med sina föräldrar. För många lågavlönade deltidsarbetande kvinnor skulle
det innebära ett välbehövligt lönelyft. Kvinnorna skulle också få möjligheter
att delta i arbetslivet på lika villkor som männen. En förkortning av
arbetstiden skulle vidare skapa fler arbetstillfällen. En förkortning av
arbetsdagen skulle även få viktiga fördelningspolitiska konsekvenser eftersom
genomförandet skulle ske med full lönekompensation till låg- och
mellanlönegrupperna. En annan konsekvens skulle slutligen vara ökad tid
för kultur- och fritidsaktiviteter. Motionärerna för slutligen fram kravet på
en förkortning av arbetsdagen till sex timmar fr. o. m. år 1987 för skiftarbetare
och andra grupper med tunga och hälsofarliga yrken.
Utskottet vill framhålla följande. Samtidigt som arbetskraftsdeltagandet
ökat i Sverige har den totala mängden arbetade timmar trendmässigt minskat
sedan 1970-talets början. Flera faktorer har bidragit till denna utveckling.
Den ökade andelen deltidsarbetande har lett till att den genomsnittliga
arbetstiden för personer i arbete minskade för både män och kvinnor under
hela 1970-talet. Av betydelse har vidare varit olika reformer på arbetstidsoch
pensionsområdena, såsom den allmänna arbetstidsförkortningen som
genomfördes år 1972, införandet år 1978 av en femte semestervecka samt
delpensionsreformen i slutet av 1970-talet. Motiven för dessa reformer har
främst varit välfärdspolitiska.
Den möjliga standardökningen har delvis tagits ut i form av ökad fritid.
Det kan nämnas att gjorda beräkningar tyder på att ca 1/5 av det samlade
löneutrymmet använts till arbetstidsförkortningar under perioden
1950-1980.
Alltsedan 40-timmarsveckan genomfördes har frågan om fortsatta allmänna
arbetstidsförkortningar varit föremål för debatt i skilda sammanhang.
Redan tidigt fördes fram kravet på sex timmars arbetsdag. I dag kan
konstateras att det i princip råder en bred enighet om att en sådan reform bör
utgöra det långsiktiga målet för politiken på arbetstidsområdet. Motiven för
reformen har främst varit sociala. De sysselsättningspolitiska motiven för
reformen har däremot ansetts vara mer svårbedömda och osäkra.
Utskottet vill samtidigt framhålla att kravet på en sådan allmän arbetstidsförkortning
måste vägas mot andra resurskrävande sociala mål. Hur och när
målet om sex timmars arbetsdag skall kunna förverkligas är också en fråga för
parterna på arbetsmarknaden. De måste i förhandlingar göra de prioriteringar
beträffande fördelningen av tillgängligt utrymme som de anser bäst
motsvarar medlemmarnas intressen.
Av det anförda framgår att det nu inte är möjligt att fastställa en tidplan för
sextimmarsdagens genomförande. Utskottet vill härutöver framhålla vikten
av att man till dess reformen kan genomföras liksom hittills verkar för att
grupper med särskilda behov får sina önskemål uppfyllda tidigare än andra.
Med anledning av yrkandet i vpk-motionen A734 om förkortad arbetstid
för skiftarbetare och andra grupper med tunga och hälsofarliga yrken vill
utskottet härutöver erinra om att förkortad arbetstid i dag gäller för t. ex.
kontinuerligt och intermittent treskiftsarbetande, kontinuerligt tvåskiftsar
-
AU 1986/87:4
5
betande samt vid underjordsarbete. Detta har i samtliga fall åstadkommits
genom förhandlingar.
Som tidigare nämnts i detta betänkande är avsikten att DELFA skall
upphöra med sin verksamhet. Arbetstidsfrågorna skall i fortsättningen
behandlas i andra former inom ramen för arbetsmarknadsdepartementets
verksamhet. Utskottet utgår från att frågan om framtida allmänna arbetstidsförkortningar
även i fortsättningen kommer att ha hög aktualitet både i
departementets verksamhet och på annat sätt. En fråga som därvid bör ägnas
fortsatt uppmärksamhet är finansieringsfrågan, vilken förs fram i motion
1985/86:A730.
Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motionerna 1985/
86:A730 och 1985/86:A734, den senare i tillämpliga delar.
Utskottet tar härefter upp till behandling ett par återstående yrkanden i
vpk-motionen 1985/86:A734. Motionärerna föreslår en begränsning av
övertidsuttag och av flexibla arbetstider. Motionärerna pekar på att högkonjunkturen
och ett totalt stopp i reformarbetet på arbetstidens område
inneburit både ett ökat övertidsuttag och en ökning av de flexibla arbetstiderna.
Motionärerna föreslår en begränsning av övertiden till högst 50 timmar
per år. Åtgärder bör också sättas in för att stoppa flexibla arbetstider som
försvårar en övergång till en kortare arbetsdag. En fortsatt utveckling mot
övertid och flexibilitet strider direkt mot social rättvisa och jämlikhet, slutar
motionärerna.
Utskottet vill först erinra om vad ovan sagts beträffande reglerna i
arbetstidslagen. De är samtliga dispositiva, vilket innebär att de kan ändras
eller ersättas av kollektivavtal. Arbetstidslagens föreskrifter om ett högsta
övertidsuttag om 200 timmar per år kan följaktligen också ändras eller
ersättas av centrala och lokala avtal. Så har också i stor utsträckning skett på
arbetsmarknaden.
Som motionärerna framhåller har övertidsuttaget ökat något under de
senaste årens högkonjunktur. En viss anpassning av övertidsuttag till
konjunkturens växlingar torde man få räkna med. Det ankommer emellertid
på parterna att kontinuerligt och ingående följa utvecklingen och vidta de
åtgärder som kan vara erforderliga. Utskottet har samma synsätt beträffande
de flexibla arbetstiderna. Slutligen vill utskottet beträffande övertidsuttaget
framhålla att detta i Sverige vid en internationell jämförelse är relativt lågt.
Uppskattningar som har gjorts visar på ett övertidsuttag under senare år om
ca 2-3 % av antalet utförda arbetstimmar.
Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motion 1985/86: A734 i
här aktuella delar.
Slutligen behandlar utskottet ett yrkande i folkpartiets partimotion om
jämställdhet, 1985/86:A604. Det gäller en utvärdering av flextidens erfarenheter.
I motionen framhålls betydelsen av att en större flexibilitet och
anpassning av individens önskemål genomsyrar arbetslivet. En ökad valfrihet
när det gäller arbetstidens förläggning och omfattning ger enligt
motionärerna de kvinnor som vill en möjlighet att förlänga sin arbetstid - och
de män som vill möjlighet att förkorta sin. Detta skulle i sin tur ge bättre
möjligheter för kvinnor och män att ägna mer tid åt omsorgen om barnen
eller åt andra aktiviteter i samhället. För att möjlighet till flexibel arbetstid
skall kunna ges till allt fler vore det av värde med en utvärdering av hittills
AU 1986/87:4
6
vunna erfarenheter av systemet. DELFA bör därför ges i uppdrag att göra en
utvärdering av erfarenheterna med flexibel arbetstid.
Som ovan nämnts är avsikten att arbetstidsfrågorna i fortsättningen skall
behandlas i andra former än DELFA, som följaktligen läggs ned. Utskottet
utgår från att man i regeringens kansli följer utvecklingen beträffande de
flexibla arbetstiderna och tar erforderliga initiativ till utredningar, utvärderingar
m. m. Motion 1985/86:A604 avstyrks med det anförda.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande översyn av arbetstidslagstiftningen
att riksdagen avslår motionerna 1985/86:A748 yrkande 23 och 1985/
86:A803 yrkande 4,
2. beträffande sex limmars arbetsdag
att riksdagen avslår motionerna 1985/86:A730 och 1985/86:A734
yrkandena 1, 2, 5 och 6,
3. beträffande begränsning av övertidsuttag och flexibel arbetstid
att riksdagen avslår motion 1985/86:A734 yrkandena 3 och 4,
4. beträffande utvärdering av flextidens erfarenheter
att riksdagen avslår motion 1985/86:A604 yrkande 8.
Stockholm den 7 oktober 1986
På arbetsmarknadsutskottets vägnar
Lars Ulander
Närvarande: Lars Ulander (s), Elver Jonsson (fp), Marianne Stålberg (s),
Alf Wennerfors (m), Lahja Exner (s), Börje Hörnlund (c), Gustav Persson
(s), Sten Östlund (s), Bo Nilsson (s), Sonja Rembo (m), Inge Carlsson (s),
Ingvar Karlsson i Bengtsfors (c), Lars-Ove Hagberg (vpk), Sigge Godin (fp)
och Erik Holmkvist (m).
Reservationer
1. Översyn av arbetstidslagstiftningen (mom. 1)
Alf Wennerfors, Sonja Rembo och Erik Holmkvist (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 3 börjar med ”Utskottet vill”
och på s. 4 slutar med ”tillämpliga delar” bort ha följande lydelse:
Utskottet delar uppfattningen i moderata samlingspartiets kommittémotion
1985/86:A748 om betydelsen av en översyn av arbetstidslagstiftningen
som tar sikte på en begränsning och förenkling av lagens regler och en vidgad
avtalsreglering mellan parterna på arbetsmarknaden.
Som framhålls i motionen öppnar den tekniska utvecklingen för stora
förändringar i arbetslivet. Större hänsyn kan tas till individuella önskemål
hos de förvärvsverksamma. Samtidigt kommer produktionen av varor och
AU 1986/87:4
7
tjänster att förutsätta ökad flexibilitet och fler möjligheter till variation.
För att klara den omstrukturering som den tekniska utvecklingen för med
sig är det nödvändigt att göra regelsystemet på arbetsmarknaden så flexibelt
som möjligt. Allomfattande, hårt bundna och detaljerade lagar och regelsystem
lämpar sig inte för de nya krav som är att vänta. Nya lagar som omfattar
hela arbetsmarknaden bör undvikas. Nuvarande lagstiftning bör ses över och
begränsas.
Ett område av arbetslivet som i dag är underkastat omfattande och
detaljerad lagstiftning är arbetstiderna. Arbetstids-, semester- och ledighetslagstiftningen
innebär en långtgående låsning och begränsning av de
möjligheter som måste finnas att anpassa arbetstiderna till individuella
önskemål och de krav som ny teknik ställer.
Av tradition har arbetstidsförkortningarna genomförts genom tvingande
och för hela arbetsmarknaden gällande lagstiftning. Under senare år har ett
nytt mönster utvecklats på arbetsmarknaden. För att kunna kombinera
yrkesarbete med vårdansvar har många, framför allt kvinnor, valt att arbeta
deltid. Det är angeläget att för framtiden behålla och vidga möjligheterna för
båda föräldrarna att ta ansvar för vård och omsorg i familjen i kombination
med förvärvsarbete. Många arbetar på tider som slentrianmässigt betecknas
som obekväma, men som i själva verket är väl anpassade till den enskilde
arbetstagarens personliga situation.
I framtiden kommer det att finnas ett avsevärt behov av en individuell
planering av arbetstiden över livscykeln med hänsyn till familjeförhållanden,
studier, ideellt arbete etc. Inom produktionen kommer i ökande utsträckning
att finnas önskemål om ett varierat arbetstidsuttag för att maximalt kunna
utnyttja en högteknologisk och kapitalkrävande produktionsapparat. Inom
servicesektorn kommer att finnas växande behov av arbete på vad som med
dagens terminologi benämns som obekväm arbetstid. Önskemålen kommer
alltså att variera starkt mellan olika arbetsplatser och olika individer.
Samtidigt kommer det att finnas ökade möjligheter för de enskilda arbetstagarna
att finna arbetsplatser som kan erbjuda de arbetstider de efterfrågar.
Detta ger möjligheter till ett rikare arbetsliv såväl som till ett rikare privatliv.
Därför ter det sig nu inte lika naturligt som tidigare att räkna med att
generella lagstadgade arbetstidsförkortningar ger arbetstagarna det största
utbytet av en arbetstidsförkortning.
Regleringen av de villkor som i varje enskilt fall kommer att behövas sker
bäst om den läggs så nära den enskilda individen och arbetsplatsen som
möjligt. Här kan de lokala fackliga organisationerna spela en viktig roll. I de
fall kollektavtal inte föreligger eller arbetstagaren inte är fackligt ansluten,
bör villkoren kunna avtalas direkt mellan arbetstagare och arbetsgivare. Det
finns inte skäl att förutsätta att detta skulle leda till missbruk.
På senare tid har tanken på arbetstidsförkortning i syfte att minska
arbetslösheten diskuterats. Som framhålls i motion 1985/86: A748 grundar sig
denna tanke på en felaktig föreställning om vilka faktorer som leder till högre
sysselsättning. Arbete är inte en bestämd mängd som kan fördelas enligt
fördelningspolitiska principer. Arbete är resultat av en efterfrågan till följd
av gynnsamma ekonomiska förhållanden som ger lönsamhet och konkurrenskraft.
Den form av arbetsdelning som nu diskuteras skulle inte skapa nya
AU 1986/87:4
8
arbeten utan endast innebära en fördelning av arbetslösheten. Utskottet
delar därför motionens uppfattning att arbetstidsförkortning och arbetsdelning
i syfte att lösa arbetslöshetsproblemen bör avvisas.
Det fortsatta utredningsarbetet kring arbetstidsfrågorna bör mot den
angivna bakgrunden inriktas på att begränsa lagstiftningen på arbetstidsområdet
till vad som är nödvändigt med hänsyn till hälso- och skyddsaspekter
liksom till de oavvisliga rättigheter till semester och ledighet som arbetstagarna
bör ha. 1 stället bör arbetstagare och arbetsgivare ges vida ramar att träffa
avtal individuellt och kollektivt. I den mån ILO-konventioner hindrar
övergången till en sådan moderniserad lagstiftning, bör förhandlingar tas upp
om ändringar i konventionerna. Sverige har goda förutsättningar att bli ett
föregångsland i fråga om en arbetstidslagstiftning som är anpassad till en ny
tids förhållanden på arbetsmarknaden.
Vad nu anförts med anledning av motion 1985/86: A803 får anses tillgodose
även motion A748 med dess i sak likartade syfte.
Utskottet föreslår att riksdagen ansluter sig till det anförda och delger
detta till regeringen.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande översyn av arbetstidslagstiftningen
att riksdagen med bifall till motionerna 1985/86: A748 yrkande 23 och
1985/86: A803 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.
2. Översyn av arbetstidslagstiftningen - motiveringen
(mom. 1)
Lars-Ove Hagberg (vpk) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 3 som börjar med ”Utskottet har”
och slutar med ”fortlöpande debatt” bort ha följande lydelse:
Utskottet anser för sin del att det är anmärkningsvärt att regeringen nu vill
upplösa DELFA. Arbetet med arbetstidsfrågorna i DELFA skulle stimulera
till en bred debatt i dessa för främst de arbetande så viktiga frågorna.
Utskottet är kritisk till DELFA:s hittillsvarande arbete som genomsyrats av
SAF:s värderingar och inte stimulerat till någon bred debatt. Medan DELFA
utgivit sina rapporter har arbetslivet vridits mot mer övertid, flexibla och
konjunkturanpassade arbetstidsformer.
Några motiv för en nedläggning av DELFA:s verksamhet har inte förts
fram. Inte heller har man kunnat ange hur dessa frågor skall handläggas i
fortsättningen. DELFA bör därför i stället drivas vidare med nya uppgifter
och åläggas att utarbeta ett förslag till införande av sex timmars arbetsdag.
Utskottet anser att DELFA bör drivas vidare med en ny inriktning. Detta bör
ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande översyn av arbetstidslagstiftningen
att riksdagen
AU 1986/87:4
9
dels avslår motionerna 1985/86:A748 yrkande 23 och 1985/86:A803
yrkande 4,
dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om
DELFA:s fortsatta verksamhet.
3. Sex timmars arbetsdag (mom. 2)
Lars-Ove Hagberg (vpk) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 5 börjar med ”Utskottet vill”
och på s. 6 slutar med "tillämpliga delar” bort ha följande lydelse:
Som framhålls i vpk-motion 1985/86:A734 har kravet på sex timmars
arbetsdag uppenbarligen skjutits på framtiden av landets ekonomiska och
politiska maktelit och organisationerna på arbetsmarknaden. De svenska
arbetsgivarna är därmed på väg att nå sitt mål att i stället för en generell
arbetstidsförkortning få till stånd flexibla arbetstidsformer som kan konjunkturanpassa
arbetslivet och samhällsrytmen efter företagens behov och
kapitalets vinstintresse. Regeringen tycks helt ha kapitulerat inför denna
utveckling och har skjutit ett genomförande av sextimmarsdagen på en
avlägsen framtid.
Den redovisade utvecklingen är beklaglig. Det finns nämligen - som
framhålls i vpk-motion A734 - starka skäl för att genomföra en generell
förkortning av arbetstiden. Sammanfattningsvis handlar motiven om jämställdhet
mellan kvinnor och män men också om fler jobb. Det handlar om tid
för att fördjupa demokratin, men också om bättre tid till gemenskap och
omvårdnad av våra barn och äldre. Det handlar om att förändra ett samhälle
där vissa har full arbetsdag och andra ställs utanför arbetslivet, men också om
tid för aktivt samhällsarbete, kulturella aktiviteter och en meningsfull
fritidsverksamhet. Det handlar om en rättvis fördelning av landets produktionsresultat,
men också om att skapa ett samhälle som inte accepterar
utslagning och drogmissbruk som lösning på och flykt från problemen. I
grunden handlar en arbetstidsförkortning till sex timmars arbetsdag om en
samhällsutveckling för jämlikhet och rättvisa.
Med anslutning till förslagen i motion A734 förordas
att riksdagen för sin del uttalar att arbetstiden bör förkortas till sex timmar
per dag före utgången av 1980-talet,
att regeringen får i uppdrag att - som ett första steg mot sex timmars
arbetsdag - framlägga förslag om att minska arbetsdagen fr. o. m. 1987 dels
generellt till sju timmar, dels till sex timmar när det gäller skiftarbetare och
arbetstagare med tunga och hälsofarliga yrken samt
att riksdagen begär att regeringen bör utarbeta en plan för den generella
arbetstidsförkortning till sex timmar per dag som nu föreslagits.
Den förkortning av arbetstiden det nu gäller behöver kombineras med
åtgärder som motverkar användning av övertid och flexibla arbetstider. Till
denna fråga återkommer utskottet i det följande.
Utskottets ställningstaganden med anledning av vpk-motion A734 bör
också tillgodose yrkandena i motion 1985/86: A730 av ledande företrädare för
det socialdemokratiska kvinnoförbundet.
AU 1986/87:4
10
dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:
2. beträffande sex timmars arbetsdag
att riksdagen med bifall till motionerna 1985/86:A730 och 1985/
86:A734 yrkandena 1, 2, 5 och 6 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört.
4. Sex timmars arbetsdag (mom. 2- motiveringen)
under förutsättning av bifall till reservation 1
Alf Wennerfors, Sonja Rembo och Erik Holmkvist (alla m) anser
att den del av utskottets yttrande som på s. 5 börjar med ”Utskottet vill” och
på s. 6 slutar med ”tillämpliga delar” bort ha följande lydelse:
I det föregående har utskottet förordat en inriktning av arbetstidslagstiftningen
som bl. a. kommer att medföra att generella förkortningar av
arbetstiden inte längre blir aktuella. Med hänvisning härtill avstyrks yrkandena
om åtgärder för att införa sex timmars arbetsdag m. m. i motionerna
1985/86:A730 och 1985/86:A734.
5. Begränsning av övertidsuttag och flexibel arbetstid
(mom. 3)
Lars-Ove Hagberg (vpk) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 6 som börjar med ”Utskottet vill”
och slutar med ”aktuella delar” bort ha följande lydelse:
Som framhålls i vpk-motion 1985/86:A734 har högkonjunkturen och ett
totalt reformstopp på arbetstidens område inneburit en ökad merarbetstid
under senare år. Här har övertiden spelat en stor roll. Det är nu angeläget att
övertiden begränsas. I en första etapp bör övertiden begränsas till högst 50
timmar per år. Samtidigt måste åtgärder sättas in för att stoppa flexibla
arbetstider som försvårar en övergång till en kortare arbetsdag.
En fortsatt utveckling mot övertid och flexibla arbetstider strider direkt
mot social rättvisa och jämlikhet, kvinnors kamp för jämlikhet och frigörelse,
rättvis fördelning av hemarbetet, och fler jobb kräver - som också vpk
framhåller - åtgärder mot övertid och flexibilitet samt att en allmän
arbetstidsförkortning genomförs.
Vad utskottet anfört om övertid och flexibla arbetstider, som innebär att
vpk-motion A734 tillstyrks i motsvarande delar, bör ges regeringen till
känna.
dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:
3. beträffande begränsning av övertidsuttag och flexibel arbetstid
att riksdagen med bifall till motion 1985/86:A734 yrkandena 3 och 4
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
AU 1986/87:4
11
6. Utvärdering av flextidens erfarenheter (mom. 4)
Elver Jonsson (fp), Börje Hörnlund (c), Ingvar Karlsson i Bengtsfors (c) och
Sigge Godin (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 7 som börjar med ”Sorn ovan” och
slutar med ”det anförda” bort ha följande lydelse:
Utskottet delar uppfattningen i motion 1985/86: A604 om betydelsen av att
en större flexibilitet och anpassning av individens önskemål skall genomsyra
arbetslivet. En ökad valfrihet beträffande arbetstidens förläggning och
omfattning skulle bl. a. få betydelse för kvinnors möjligheter att förlänga sin
arbetstid - och för männen att förkorta sin. Detta skulle - som framhålls i
motionen - ge bättre möjligheter för kvinnor och män att ägna mer tid åt
omsorgen om barnen eller åt andra aktiviteter i samhället.
Det framstår mot den angivna bakgrunden som mycket väsentligt att man
nu tar initiativ till en utvärdering av erfarenheterna hittills av flexibel
arbetstid. Detta bör ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:
4. beträffande utvärdering av flextidens erfarenheter
att riksdagen med bifall till motion 1985/86: A604 yrkande 8 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
Särskilt yttrande
Beträffande DELFA:s fortsatta verksamhet
Lars-Ove Hagberg (vpk) anför:
Utskottets majoritet har i sina skrivningar i detta betänkande accepterat
regeringens planer på att lägga ned DELFA. Jag har i reservation 1 utvecklat
varför DELFA bör fortsätta sin verksamhet. När utskottet senare i betänkandet
hänvisar till det fortsatta utredningsarbetet inom arbetsmarknadsdepartementet
beträffande arbetstidsfrågorna är min uppfattning således den
att detta arbete bör bedrivas inom ramen för DELFA:s verksamhet.
AU 1986/87:4
gotab Stockholm 1986 11526
12