Arbetsmarknadsutskottets
betänkande

1986/87:19

om sysselsättningsskapande åtgärder
(prop. 1986/87: 150)

Sammanfattning

Utskottet behandlar i betänkandet den till proposition 1986/87:150 fogade
bilagan 6 (arbetsmarknadsdepartementet) samt fyra med anledning av propositionen
väckta motioner, i förekommande fall i aktuella delar.

I propositionen föreslås åtgärder särskilt för långtidsarbetslösa, ungdomar
och deltidsarbetslösa.

I fråga om de långtidsarbetslösa biträder utskottet regeringens förslag
om att 350 milj. kr. skall avsättas för särskilda åtgärder. Större delen av
beloppet utgör en omfördelning av redan tidigare anvisade medel.

För ungdomarnas del föreslås att arbete i ungdomslag, om så behövs,
skall kunna föregås av en med tre veckor förlängd tid för s. k. jobbsökaraktiviteter.
Under den tiden är den unge inskriven i ett ungdomslag. För
arbetslösa 20-24-åringar föreslås ytterligare 150 milj. kr. till utbildningsåtgärder.

När det gäller deltidsarbetslösa redovisas ett regeringsbeslut om att
införa vissa begränsningar i rätten till arbetslöshetsersättning. Samtidigt
föreslås att ett anslag om 60 milj. kr. skall bli anvisat till åtgärder för att
hjälpa enskilda personer att komma ur sin deltidsarbetslöshet.

Vidare tillstyrker utskottet förslag från regeringen om ändrade regler för
utbildning i företag, försök med ändrade statsbidragsbestämmelser för
vissa beredskapsarbeten samt om ytterligare medel dels till sysselsättningsskapande
åtgärder, dels till insatserna i östra Norrbotten.

Slutligen föreslås bemyndigande för regeringen att vidta erforderliga
åtgärder för att underlätta omställningar för personer som drabbas av
handelsbojkotten mot Sydafrika. Hur dessa åtgärder skall finansieras behandlas
dock inte i betänkandet utan beredningen av den frågan sker i
finansutskottet.

Mot utskottets ställningstaganden har på olika punkter reservationer
avgivits av moderata samlingspartiet, folkpartiet, centerpartiet och vänsterpartiet
kommunisterna. Folkpartiet har till betänkandet fogat ett särskilt
yttrande.

1986/87:19

1 Riksdagen 1986/87. 18 sami. Nr 19

Propositionen

I den aktuella bilagan till propositionen föreslår regeringen efter föredragning
av statsrådet Leijon att riksdagen skall
dels anta inom arbetsmarknadsdepartementet upprättat förslag till lag
om ändring i lagen (1983:1070) om arbete i ungdomslag hos offentliga
arbetsgivare,

dels godkänna vad som förordats om utnyttjande av medel för åtgärder
för långtidsarbetslösa,
dels bemyndiga regeringen att i enlighet med vad som förordats i det
föregående vidta de åtgärder som kan bli nödvändiga för att underlätta
omställningar för personer som drabbas av handelsbojkotten mot Sydafrika,

dels godkänna vad som anförts om grunderna för bidrag till utbildning i
företag,

dels till anslaget Arbetsmarknadsutbildning för budgetåret 1987/88 utöver
i proposition 1986/87:100 bil. 12 upptagna medel anvisa ett reservationsanslag
av 150 000 000 kr.,

dels godkänna vad som förordats om en försöksverksamhet med ändrade
statsbidragsregler för beredskapsarbeten av investeringskaraktär,
dels till anslaget Sysselsättningsskapande åtgärder för budgetåret
1987/88 utöver i proposition 1986/87: 100 bil. 12 upptagna medel anvisa ett
reservationsanslag om 25 000 000 kr.,
dels till anslaget Utvecklingsinsatser i östra Norrbotten för budgetåret
1987/88 utöver i proposition 1986/87: 100 bil. 12 upptagna medel anvisa ett
reservationsanslag om 15000000 kr.,
dels till anslaget Åtgärder för deltidsarbetslösa för budgetåret 1987/88
anvisa ett reservationsanslag om 60 000 000 kr.,
dels ock att bemyndiga regeringen att disponera motsvarande högst
33495000 kr. i 1987 års priser ur fonden för arbetsmiljöförbättringar för
införandet av IS A/S AR A-systemet.

Lagförslaget i propositionen fogas som bilaga till detta betänkande.

Motionerna

1986/87: A106 av Börje Hörnlund m. fl. (c) vari yrkas

Latt riksdagen beslutar att anslaget Sysselsättningsskapande åtgärder
för budgetåret 1987/88 utöver i proposition 1986/87: 100 bil. 12 upptagna
medel anvisa ett reservationsanslag om 35 000 000 kr.,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om ersättningsreglerna för deltidsarbetslösa,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om insatser för långtidsarbetslösa,

4. att riksdagen beslutar om ändring i 2 § 3 mom. i lagen om arbete i
ungdomslag enligt följande:

”Kommuner får låta ungdomar i ungdomslag utföra arbetsuppgifter åt
enskilda och offentliga arbetsgivare enligt ungdomars önskemål såvitt det

AU 1986/87:19

inte är lämpligare att dessa arbetsuppgifter utförs inom ramen för ordinarie
anställningar eller annan arbetsmarknadspolitisk stödform.”,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om arbetsmarknadsutbildningen,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om villkoren för statsbidrag till inskolningsplatser.

1986/87: A107 av Alf Wennerfors m. fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs angående långtidsarbetslöshet,

2. att riksdagen avslår vad regeringen förordat angående utnyttjande av
medel för åtgärder för långtidsarbetslösa,

3. att riksdagen till Sysselsättningsskapande åtgärder för budgetåret
1987/88 utöver i proposition 1986/87: 100 bil. 12 upptagna medel för budgetåret
1987/88 anvisar ett reservationsanslag av 15000000 kr.,

4. att riksdagen avslår regeringens förslag till lag om ändring i lagen
(1983: 1070) om arbete i ungdomslag hos offentliga arbetsgivare,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs angående åtgärder mot ungdomsarbetslöshet,

6. att riksdagen avslår regeringens förslag att till Arbetsmarknadsutbildning
för budgetåret 1987/88 utöver i proposition 1986/87: 100 bil. 12 upptagna
medel för budgetåret 1987/88 anvisa ett reservationsanslag av
150000000 kr.,

7.att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändrade regler för ersättning
vid deltidsarbetslöshet i enlighet med vad som i motionen anförs,

8. att riksdagen avslår regeringens förslag att till Åtgärder för deltidsarbetslösa
för budgetåret 1987/88 anvisa ett reservationsanslag av 60000000
kr.,

9. att riksdagen avslår regeringens förslag att till Utvecklingsinsatser i
östra Norrbotten för budgetåret 1987/88 utöver i proposition 1986/87: 100
bil. 12 för budgetåret 1987/88 upptagna medel anvisa ett reservationsanslag
av 15000000 kr.

Yrkandena 10 och 11 är hänvisade till finansutskottet.

1986/87: A108 av Birger Hagård (m) vari yrkas att riksdagen hos regeringen
begär en utvärdering av arbetsmarknadsutbildning i företag i enlighet med
vad som i motionen anförs och att regeringen därefter återkommer till
riksdagen med förslag till nya riktlinjer för sådan utbildning.

1986/87: Fil 16 av Lars Werner m. fl. (vpk) vari yrkas

16. att riksdagen beslutar att de deltidsarbetslösa skall uppbära arbetslöshetsförsäkring
i 300 dagar,

17. att riksdagen hos regeringen begär förslag om vetorätt för fackliga
organisationer i fråga om deltidsarbete,

18. att riksdagen hos regeringen begär förslag om obligatorisk arbetsförmedling,

19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som
anförs i motionen om behovet av en snabb arbetstidsförkortning till sex
timmars arbetsdag.

Motionen behandlas i övriga delar av finansutskottet m. fl. utskott.

AU 1986/87:19

Utskottet

Inledning

I betänkandet AU 1986/87: 11 med anledning av förslagen i årets budgetproposition
och anslutande motioner har utskottet tagit ställning till inriktningen
av och medelsbehovet för arbetsmarknadspolitiken under nästa
budgetår. I samband därmed redovisade utskottet sin syn på utvecklingen
på arbetsmarknaden och behovet av åtgärdsinsatser. Vid beredningen av
ärendet framkom skiftande bedömningar på en rad punkter, vilket ledde till
ett mycket stort antal reservationer till betänkandet.

I detta ärende har utskottet att pröva arbetsmarknadsdepartementets
bilaga till kompletteringspropositionen samt fyra anslutande motioner. De
frågor som tas upp gäller särskilt långtidsarbetslösheten, problemen med
den ökande deltidsarbetslösheten och vissa ungdomsfrågor. Dessutom
aktualiseras frågor om arbetsmarknadsutbildningen, beredskapsarbetena,
det särskilda stödet till östra Norrbotten och det s. k. starta-eget-bidraget
m. m.

Långtidsarbetslösa

1 propositionen anförs att antalet långtidsarbetslösa under de senaste tre
åren har kunnat begränsas. Enligt AMS sökandestatistik har antalet gått
ned från närmare 43000 personer i genomsnitt per månad år 1984 till
knappt 35000 år 1986. Med hänsyn till vikten av en fortsatt minskning av
långtidsarbetslösheten har riksdagen nyligen beslutat (AU 1986/87: 11, rskr
139) att inom ramen för rekryteringsstödet för budgetåret 1987/88 avsätta
290 milj. kr. som enbart får utnyttjas för åtgärder för långtidsarbetslösa.

AMS har i skrivelse den 27 mars 1987 lämnat förslag till kompletterande
insatser för nästa budgetår. I skrivelsen framhålls bl. a. att den nuvarande
definitionen av långtidsarbetslöshet — sex resp. fyra månaders obruten
arbetslöshet — är för snäv och utestänger grupper med stora problem på
arbetsmarknaden. Arbetsmarknadsministern är dock inte beredd att nu
föreslå någon ändring av definitionen.

Mot bakgrund av AMS bedömning att antalet långtidsarbetslösa ytterligare
bör kunna begränsas föreslås i propositionen att insatserna mot långtidsarbetslösheten
förstärks. Särskilda medel för rekryteringsstöd, beredskapsarbete,
arbetsmarknadsutbildning, bidrag till att starta eget eller en
kombination av dessa åtgärder bör avsättas till riktade insatser för de
långtidsarbetslösa. Totalt förordas att 350 milj. kr. avsätts för dessa insatser
under budgetåret 1987/88. Detta bör enligt propositionen ske genom
utnyttjande av dels de ovannämnda 290 milj. kr., dels 50 milj. kr. av de
medel till beredskapsarbeten som under nästa budgetår står till regeringens
förfogande, dels genom ett medelstillskott om 10 milj. kr.

Arbetsmarknadsministern föreslår vidare att man vid medelstilldelningen
till län och arbetsförmedlingar bör utgå från att dessa åtar sig att under
budgetåret svara för att antalet långtidsarbetslösa minskas med ett givet

AU 1986/87:19

antal. Vidare aviseras ett senare förslag till regeringen att AMS får i
uppdrag att redovisa erfarenheterna av dessa åtgärder.

I kommittémotion 1986/87: A107 av moderata samlingspartiet anförs att
många långtidsarbetslösa finns på orter med en dålig arbetsmarknadssituation
och att flyttning ibland kan vara enda alternativet för att få arbete. Det
är därför olyckligt att regeringen avskaffar den s. k. starthjälpen som nu
utgår vid flyttning till annan ort för tillträde av en anställning. Vidare
framhålls i motionen att man finner det naturligt att AMS inom ramen för
sin verksamhet bör beakta de långtidsarbetslösas situation utan att särskilda
medel ställs till förfogande. Om riksdagen hade följt moderata samlingspartiets
förslag att låta AMS svara för detaljutformningen av de arbetsmarknadspolitiska
åtgärderna skulle det inte krävas att riksdagen tar ställning
till de särskilda insatserna för de långtidsarbetslösa. I motionen erinras
om att av de 350 milj. kr. som enligt propositionen avsätts för detta
ändamål är det endast 10 milj. kr. som utgör medelstillskott. Detta tillskott
bedöms inte vara tillräckligt motiverat. Propositionens förslag avstyrks
därför i denna del.

Centerpartiet menar i kommittémotion 1986/87: A106 att den i propositionen
nämnda ”begränsningen” av genomsnittsantalet långtidsarbetslösa
delvis kan vara en avspegling av att antalet förtidspensioneringar på grund
av arbetslöshet ökat sedan regeringsskiftet. Eftersom andelen långtidsarbetslösa
på sikt tenderar att öka vill centerpartiet understryka rekryteringsstödets
betydelse för anställning av långtidsarbetslösa i näringslivet.
Vidare framhålls att arbetsförmedlingarna självklart bör sköta sin uppgift
att minska antalet arbetslösa utan att ställa krav på särskilda medel. Detta
bör ges regeringen till känna.

Utskottet delar uppfattningen i propositionen att det finns skäl att vidta
olika riktade insatser för utsatta grupper på arbetsmarknaden, bl. a. de
långtidsarbetslösa. Därigenom uppnås även en totalt sett sänkt arbetslöshet.
Utskottet anser i likhet med propositionen att arbetsförmedlingarna
bör ha tillgång till olika åtgärder såsom rekryteringsstöd, beredskapsarbete,
arbetsmarknadsutbildning, starta-eget-bidrag eller en kombination av
dessa åtgärder för att minska långtidsarbetslösheten. Även andra åtgärder
kan vara aktuella som gör det möjligt för en långtidsarbetslös att få ett
varaktigt arbete. Utskottet ser positivt på att arbetsförmedlingen för vaije
enskild individ försöker finna den lämpligaste åtgärden och att de långtidsarbetslösa
kvinnornas situation särskilt uppmärksammas. Utskottet tillstyrker
därför propositionens förslag beträffande medelstilldelningen för
ändamålet.

Vidare har utskottet intet att invända mot arbetsmarknadsministerns
förslag om att viss medelstilldelning till län och arbetsförmedlingar kan
göras beroende av att dessa åtar sig att minska antalet långtidsarbetslösa
med ett givet antal.

Det ovan anförda innebär att utskottet biträder regeringens förslag i
denna del och avstyrker de behandlade motionerna i motsvarande del.

AU 1986/87:19

tl Riksdagen 1986187. 18 sami. Nr 19

Åtgärder för ungdomar
Statistiska uppgifter

Under denna rubrik har utskottet i det i vintras avgivna arbetsmarknadsbetänkandet
AU 1986/87:11 behandlat en rad frågor om sysselsättning för
ungdomar med anledning av förslag i årets budgetproposition och i anslutning
till denna väckta motioner (se s. 33—41 samt reservationerna 12-26).
I ett inledande avsnitt med statistiska uppgifter om arbetslöshet och sysselsättning
bland ungdomar åren 1982-1986 konstaterades bl. a. att arbetslösheten
bland tonåringarna år 1984 gick ned avsevärt som en avsedd effekt
av den nya verksamheten med ungdomslag. Samtidigt noterade utskottet
att arbetslösheten bland de äldre ungdomarna (20—24 år) förblivit oförändrat
hög trots de senaste årens förbättrade konjunktur.

Under det första kvartalet i år har arbetslösheten bland ungdomar sjunkit
något jämfört med motsvarande tid förra året, för ungdomar 16-19 år
från 3,9 till 3,5% och för ungdomar 20-24 år från 5,7 till 4,9%. Antalet
ungdomar i ungdomslag har minskat från 29000 första kvartalet 1986 till
24 000 första kvartalet i år.

De frågor som aktualiseras i kompletteringspropositionen och motionerna
gäller ungdomslagen, inskolningsplatserna samt problemen med arbetslösheten
bland 20-24-åringarna.

Ungdomslagen

Enligt 14 § lagen om arbete i ungdomslag åligger det arbetsförmedlingen/
länsarbetsnämnden att senast inom tre veckor anvisa arbete i ungdomslag
åt ungdomar som anmäler sig som arbetssökande om villkoren för sådan
anvisning i övrigt är uppfyllda. I de fall ungdomarna anmäler sig efter att ha
slutat skolan eller annan, inte helt kortvarig utbildning kan anvisningstiden
förlängas till tre månader.

AMS har föreslagit hos regeringen att den kortare anvisningstiden om
tre veckor förlängs till tre månader. När det gäller ungdomar som slutat
skolan i juni bör anvisningstiden om tre månader kunna förlängas till den 1
november. Ungdomarna förutsätts få uppbära ersättning med 140 kr. per
dag under den förlängda anvisningstiden.

Arbetsmarknadsministern anför i propositionen att det inte är önskvärt
med en generell förlängning av anvisningstiden. Däremot bör det finnas
möjligheter att förlänga tiden för jobbsökaraktiviteterna i samband med
placeringar i ungdomslag. Det föreslås sålunda att ungdomarna skall kunna
fortsätta att delta i sådana aktiviteter under ytterligare tre veckor samtidigt
som de formellt är anvisade arbete i ett ungdomslag och uppbär lön och
andra förmåner som är förenade med detta arbete. Det till propositionen
fogade lagförslaget innebär att lagen om arbete i ungdomslag tillförs en ny
14 a § med det nu angivna innehållet.

Moderata samlingspartiet yrkar i kommittémotion 1986/87:A107 att regeringens
förslag till lagändring skall avslås. Motionärerna anser att ungdomarna
själva skall söka arbete under en tid innan de med hjälp av statliga
eller kommunala åtgärder bereds sysselsättning. AMS förslag var i detta

AU 1986/87:19

avseende riktigt. Det är också positivt att arbetsförmedlingarna lär ungdomar
hur man söker arbete på egen hand. Regeringens förslag innebär inte
någon förbättring. Anvisningstiderna för placering i ungdomslag bibehålls
oförändrade. Under den period då lön skall utgå som om den unge arbetade
i ett ungdomslag skall hon eller han vara befriad från arbete för att i
stället ägna sig åt jobbsökarverksamhet. Detta är en farlig utveckling. Det
finns risk för att många unga människor bibringas uppfattningen att arbetssökande
är en uppgift som man skall göra i grupp och med statlig ersättning.

I motion A107 framställs dessutom ett yrkande om förberedelser för att
införa ett system med utvidgat uppföljningsansvar och arbetspraktik för
ungdomar. Det yrkandet redovisas i den följande framställningen.

Möjligheterna att förlänga anvisningstiden för placering i arbete i ungdomslag
har diskuterats tidigare, se bl. a. AU 1985/86: 19 s. 24, reservation
10 av m, fp. Utskottet avvisade då ett förslag om att generellt förlänga
anvisningstiden till tre månader. Ett avslag på det nu föreliggande lagförslaget
i enlighet med moderaternas yrkande leder likaså till att nuvarande
regler om anvisningstiden blir oförändrade. Utskottet ser för sin del lagförslaget
som ett sätt att tillmötesgå de förnyade önskemålen att ge arbetsförmedlingen
bättre tid att pröva olika handlingsalternativ till placering i
ungdomslag. Med avstyrkande av motionens avslagsyrkande tillstyrker
utskottet alltså lagförslaget i denna del. I likhet med arbetsmarknadsministern
vill utskottet understryka att den förordade lagändringen inte får leda
till att förmedlingsinsatsema och de fortsatta jobbsökaraktiviteterna upphör
i och med att ungdomarna börjar arbeta i ungdomslag.

Arbete i ungdomslag skall i första hand utföras hos offentliga arbetsgivare,
men under vissa förutsättningar kan ungdomar placeras även hos
enskilda arbetsgivare. Sådana placeringar kräver enligt lagens 2 § medgivande
av arbetsförmedlingen. Centerpartiet föreslår i kommittémotion
1986/87: A106 att paragrafen ändras så att kravet på medgivande från
arbetsförmedlingen slopas. Det skall alltså vara möjligt för kommunerna
själva att låta ungdomarna utföra arbete åt enskilda såväl som offentliga
arbetsgivare i enlighet med ungdomarnas önskemål. Som en allmän utgångspunkt
anges att det tillfälliga arbetet skall vara ett led i de ungas
utbildning. Det skall här inskjutas att den nämnda paragrafen föreslås bli
ändrad även i propositionen — dock endast i formellt hänseende.

När verksamheten med ungdomslag tidigare behandlats har utskottet
understrukit vikten av att de ungas egna önskemål om arbetsplacering så
långt möjligt beaktas. Just hänsynen till de ungas skiftande praktikönskemål
har varit det bärande motivet för att öppna möjlighet till placeringar på
den enskilda sektorn. När ungdomar placeras hos enskilda företag innebär
det att de får utföra arbete utan några kostnader för löner och avgifter för
företaget. Detta kan ge anledning att överväga om det inte är möjligt att
använda någon annan arbetsmarknadspolitisk stödform med lägre subventionsgrad,
t. ex. placering i form av enskilt beredskapsarbete.

Det måste vidare beaktas att samhället har att främja sysselsättningen
för andra utsatta grupper, såsom handikappade, långtidsarbetslösa m.fl.
Även i sådana fall används lönesubventioner, som dock är på en lägre nivå

AU 1986/87:19

än för ungdomar i ungdomslag. Eftersom det är staten som betalar bör det
vara en statlig uppgift att göra de intresseavvägningar som kan uppkomma
i de fall som nu antytts. Utskottet avstyrker därför att att man gör en
lagändring med den innebörd som centerpartiet har yrkat i motion A106.
Den aktuella lagparagrafen bör antas av riksdagen med den lydelse som
har förordats i propositionen, dvs. med den nedan angivna formella ändringen.

Propositionens lagförslag i övrigt avser vissa formella justeringar, framför
allt betingade av att arbetsförmedlingarna vid årsskiftet upphörde att
vara egna myndigheter och nu organisatoriskt ingår i länsarbetsnämnderna.
Lagförslaget i den delen ger inte utskottet anledning till erinran.

Inskolningsplatserna

Den nya verksamheten med inskolningsplatser för ungdomar i åldern 18-19 år (se AU 1985/86: 19 s. 22-24 och AU 1986/87: 11 s. 38-39) bygger på
att parterna på arbetsmarknaden träffar avtal om dessa platser. På central
nivå ingicks avtal i september 1986. Det centrala avtalet skall kompletteras
med avtal på förbundsnivå. Enligt propositionen har sådana avtal hittills
träffats för drygt 50% av den privata arbetsmarknaden. Avtal saknas
fortfarande för verkstadsindustrin, vilket arbetsmarknadsministern betecknar
som anmärkningsvärt. Hon anmäler att hon senare kommer att
föreslå regeringen att den gällande bidragsförordningen skall ändras så att
alla avtal som träffas efter den 1 juli i år får omfattas av statsbidrag först
efter särskild prövning av regeringen.

Moderata samlingspartiet konstaterar i kommittémotion 1986/87: A107
att arbetsmarknadsministern nu försöker sätta press på arbetsmarknadens
parter genom att sätta en tidsgräns för vilka löneavtal som kan ligga till
grund för placeringar på inskolningsplatser. Motionärerna uttalar vidare
att det är anmärkningsvärt att fackföreningarna fortfarande vidhåller sin
linje att ungdomarna från början skall ha normala avtaisenliga löner. Enligt
deras mening medverkar en sådan lönepolitik i hög grad till att ungdomar
utestängs från arbetsmarknaden. Rimligen måste de fackliga företrädarna
ha förståelse för ungdomars problem att skaffa sig platser som kan leda till
fast arbete.

Centerpartiet anser i kommittémotion 1986/87: A106 att det är väsentligt
att avtal sluts om inskolningsplatser för hela den privata arbetsmarknaden.
Regeringens uppgift måste vara att påskynda att avtal träffas mellan huvudorganisationerna
inom samtliga branschområden. Regeringens avsikt
att låta avtal om inskolningsplatser, vilka slutits efter den 1 juli, komma i
åtnjutande av statsbidrag först efter särskild prövning riskerar snarare att
få en menlig inverkan på huvudorganisationernas vilja att sluta avtal. Det
finns ingen anledning att försvåra och i realiteten försena insatserna för att
ge ungdomar jobb genom en sådan regel. Detta bör ges regeringen till
känna.

Det är angeläget att verksamheten med inskolningsplatser kommer i
gång, och statsmakterna har därför försökt driva på parterna att göra upp
om dessa platser. I februari i år skrev arbetsmarknadsministern till LO,

AU 1986/87:19

PTK och SAF med begäran om en redovisning för vilka förbundsområden
som redan träffat avtal eller före budgetårets utgång med säkerhet skulle
komma att omfattas av avtal. Parternas svar har gett bakgrund till arbetsmarknadsministerns
redovisning och slutsatser i propositionen. Utskottet
underströk i mars i det tidigare nämnda betänkandet AU 1986/87:11 det
ansvar parterna på arbetsmarknaden har för att medverka till att underlätta
ungdomars övergång från skola till arbetsliv och att förbättra deras möjligheter
att få en önskvärd arbetslivserfarenhet inom det enskilda näringslivet.

Den ordning som anmäls i propositionen med särskild prövning av
statsbidragsfrågan i de fall avtal om inskolningsplatser träffas först efter
den 1 juli har självfallet inte till syfte att bromsa tillkomsten av nya avtal
efter den tidpunkten. Meningen är, såsom konstateras i den ovannämnda
moderatmotionen, att sätta en ytterligare press på berörda parter att sluta
avtal så snart som möjligt. Det innebär att det saknas anledning för riksdagen
att göra det tillkännagivande till regeringen som begärs i motion A106.
Denna avstyrks följaktligen i motsvarande del.

I motion 1986/87:A107 erinras om att moderata samlingspartiet i den
tidigare i år väckta motionen 1986/87:A258 om ungdomars ställning på
arbetsmarknaden föreslagit att ungdomslagen avskaffas och ersätts med
ett nytt och utvidgat uppföljningsansvar för ungdomar i åldern 15 — 19 år.
Därmed avses att hjälpa arbetslösa ungdomar till ytterligare utbildning
eller arbete. Som en utväg för de ungdomar som inte har kunnat få arbete
och inte velat eller kunnat studera mera har föreslagits ett system med
arbetspraktik.

Det understryks i den nu föreliggande motionen att inskolningsplatserna
innebär en förbättring i förhållande till den hårt kritiserade ungdomslagen.
Tanken att unga arbetslösa skall kunna få komma ut på företag är god. 1 det
nyssnämnda förslaget om arbetspraktik har dessa tankar utvecklats längre.
Förslaget innebär att arbetspraktiken är en av olika möjligheter att inom
ramen för ett integrerat sätt hjälpa ungdomar att skaffa sig fotfäste på
arbetsmarknaden. Det föreslagna uppföljningsansvaret innefattar ett flertal
olika åtgärder, men det är alltid den enskilda individen som står i centrum.
Det är hon eller han som skall hjälpas och stödjas - inte ett objekt som
skall styras och placeras.

Motionärerna säger att det nu dess värre är för sent att införa arbetspraktikplatser
under det kommande budgetåret. De föreslår därför att
regeringen redan nu skall vidta förberedande åtgärder för att systemet med
utvidgat uppföljningsansvar skall kunna införas fr.o.m. budgetåret 1988/89.
Detta bör ges regeringen till känna.

Riksdagen har tidigare i år anslutit sig till utskottets uppfattning i betänkandet
AU 1986/87:11 (s. 36, res. 13 av m) att det inte är aktuellt att
avveckla nuvarande särskilda stödinsatser för ungdomar och att ersätta
dem med helt nya åtgärder enligt den modell moderata samlingspartiet
förespråkar. Utskottet anser inte att den nu föreliggande motionen ger
anledning för riksdagen att frångå nyssnämnda ställningstagande och avstyrker
med hänsyn härtill motionen på denna punkt.

AU 1986/87:19

Ungdomar 20—24 år

Som inledningsvis nämnts har arbetslösheten bland ungdomar i åldern 20—
24 år förblivit hög. Till en del kan detta förklaras av att det totala antalet
ungdomar i denna ålder har ökat kraftigt de senare åren. Ökningen kommer
att fortsätta även innevarande år. På grund härav finns det risk för en
högre arbetslöshet i år än förra året bland ungdomar i den aktuella åldersgruppen.

Av de undersökningar som AMS har gjort om sammansättningen av
arbetslösa i åldern 20—24 år har sammanfattningsvis framkommit att det är
fråga om en grupp ungdomar med en svag förankring på arbetsmarknaden
och att deras problem ofta inte är att få arbete utan att få ett arbete som är
varaktigt. Det är nämligen vanligt bland dessa ungdomar med tillfälliga
anställningar och korta vikariat med arbetslöshetsperioder däremellan.

I propositionen sägs att den lämpligaste åtgärden för att de ungdomar det
här gäller skall få varaktiga arbeten är att ge dem en kompletterande
utbildning eller en vidareutbildning. För att ungdomarna så långt möjligt
skall kunna beredas sådan utbildning förordas att ytterligare 150 milj. kr.
tillförs anslaget Arbetsmarknadsutbildning för utbildning av ca 5 000 personer.
Utskottets ställningstagande till denna anslagsframställning redovisas
i ett följande avsnitt.

Ungdomar som har dåligt självförtroende eller är ”skoltrötta” eller
yrkesobestämda bör enligt propositionen kunna erbjudas en kortare utbildning
om ca 10 veckor med både utbildning och arbetsmarknadsinformation
som varvas med praktik ute på företagen, företrädesvis inom industrin.
Utskottet vill med anledning härav erinra om att en motsvarande typ av
kurser, de s.k. ALU-kurserna (ALU = arbetsliv och utbildning), var ett
flitigt använt och uppskattat inslag i arbetsmarknadsutbildningen på 1970-talet.

Avslutningsvis i detta avsnitt av propositionen pekar arbetsmarknadsministern
på möjligheterna att med det avtal som nu finns på det kommunala
området varva beredskapsarbete och utbildning. Denna åtgärd har visat sig
vara mycket bra för personer med bristande utbildning, men det har enligt
arbetsmarknadsministern hittills inte funnits särskilt stort intresse för åtgärden
bland kommunerna.

Deltidsarbetslösa

I årets budgetproposition, bilaga 10 s. 16—17, liksom i det förutnämnda
betänkandet AU 1986/87:11 s. 70-71 har berörts skälen till de under
senare år växande kostnaderna för kontantstödet vid arbetslöshet, bl. a.
det ökade utnyttjandet av arbetslöshetsersättning vid partiell arbetslöshet,
s. k. fyllnadsmarkering. I budgetpropositionen anmälde arbetsmarknadsministern
att hon avsåg att senare föreslå regeringen åtgärder inom ramen
för arbetslöshetsförsäkringen för att komma till rätta med problemen.

1 kompletteringspropositionen redovisar nu arbetsmarknadsministern
att hon vid samma regeringssammanträde som beslut fattas om propositionens
framläggande för riksdagen, dvs. den 23 april, kommer att föreslå

AU 1986/87:19

regeringen att det skall meddelas verkställighetsföreskrifter till lagarna om
arbetslöshetsförsäkring och kontant arbetsmarknadsstöd. Dessa föreskrifter
kommer att medföra att arbetslöshetsersättning får utgå i högst 150
ersättningsdagar vid deltidsarbetslöshet. Den längsta tiden för fyllnadsersättning
kommer att variera med deltidsarbetets omfattning, från maximalt
ca 14 månader för halvtidsarbetande till maximalt ca 35 månader för den
som får ersättning för en dag per vecka.

Arbetsmarknadsministern bedömer det dock inte som rimligt att en
deltidsarbetandes problem i normalfallen skall vara olösta under så lång tid
som nu nämnts. En omprövning av ersättningsfallen bör göras var sjätte
månad, varvid förutsätts att rätt till fortsatt ersättning skall omfatta bl. a.
dem som har fyllt 55 år och dem som trots intensiva insatser, egna och från
arbetsförmedlingens sida, inte har kunnat erbjudas arbete på hemorten
eller annan ort med en arbetstid som svarar mot den som den deltidsarbetslösa
vill ha. Det förutsätts vidare att vederbörande inte har kunnat erbjudas
en lämplig arbetsmarknadspolitisk åtgärd.

Problemet med otillfredsställande arbetstider, fortsätter arbetsmarknadsministern,
kan inte lösas enbart genom begränsningar i ersättningsrätten
utan måste angripas på bred front och genom medverkan av arbetsmarknadsmyndigheterna,
arbetsgivarna och de fackliga organisationerna.
Bl.a. hänvisas till AMS nyligen antagna handlingsprogram för arbetsmark -nadsproblemen på den kommunala sektorn.

För att öka arbetsmarknadsmyndigheternas möjligheter att stödja deltidsarbetslösa
utan att det sker på bekostnad av andra angelägna sökandegrupper
föreslås i propositionen att dessa myndigheter under nästa budgetår
skall få disponera ett nytt anslag, benämnt Åtgärder för deltidsarbetslösa,
om 60 milj. kr. Åtgärderna skall ha till syfte att bryta deltidsarbetslöshet
genom kompletterande arbetsmarknadsutbildning på heltid eller deltid,
beredskapsarbeten på deltid vid sidan av annat deltidsarbete m. m. Ett
belopp om 3 milj. kr. av anslaget bör få användas av AMS och de fackliga
organisationerna till gemensamma projekt för att aktivera arbetssökande
och arbetsgivare, för informationsspridning och för utarbetande av handlingsprogram
m. m.

Arbetsmarknadsministerns anmälan att föreskrifter kommer att utfärdas
om begränsning av arbetslöshetsersättningarna vid deltidsarbetslöshet
har lett till följande ställningstaganden i de föreliggande motionerna.

Moderata samlingspartiet anför i kommittémotion 1986/87: A107 att det
är rimligt att bibehålla ett system för arbetslöshetsersättning vid deltidsarbetslöshet,
men den anpassningstid som tillämpas vid vanlig arbetslöshet
borde också kunna tillämpas beträffande deltidsarbetslöshet. Det innebär
att en person som är deltidsarbetslös, liksom andra arbetslösa, normalt bör
ha ca ett år på sig att anpassa sig till den nya situationen. Riksdagen bör
därför begära förslag från regeringen härom. I avvaktan härpå kan den
ordning som redovisas i propositionen accepteras.

Centerpartiet i kommittémotion 1986/87: A106 och vänsterpartiet kommunisterna
i partimotion 1986/87: Fil 16 anser att begränsningen av ersättningsrätten
för deltidsarbetslösa inte bör genomföras.

Centerpartiet invänder att de nya reglerna är utformade på ett sådant

AU 1986/87:19

sätt att de stimulerar till en ökad geografisk rörlighet och en fortsatt
utarmning av redan utsatta bygder. Reglerna har dessutom udden riktad
mot kvinnorna som utgör huvuddelen av de deltidsarbetande. Därmed är
reglerna oacceptabla från jämställdhetssynpunkt. Motionärerna yrkar att
vad de har anfört skall ges regeringen till känna.

Även vänsterpartiet kommunisterna utgår från att regeringens begränsningsåtgärd
huvudsakligen kommer att omfatta kvinnorna eftersom deras
arbetsmarknad till stor del finns inom de områden där deltidsarbete främst
förekommer, nämligen inom den offentliga sektorn och inom handeln.
Enligt vpk vore det naturligare att i första hand rikta åtgärderna mot
arbetsgivarna i stället för att försämra för dem sorn inte kan få heltidsarbete.
I vpk-motionen yrkas att riksdagen skall besluta att de deltidsarbetslösa
skall kunna uppbära arbetslöshetsersättning under 300 ersättningsdagar.

I ärendet har företrädare för Svenska facklärarförbundet, Sveriges lärarförbund
och Lärarnas riksförbund vid en uppvaktning påtalat de nya
reglernas negativa effekter för deras deltidsarbetslösa medlemmar, bl. a.
med hänsyn till oklarheter kring begreppet deltidsarbetslöshet när det
gäller lärare.

Utskottet vill erinra om att till år 1984 kunde deltidsarbetslösa få arbetslöshetsersättning
under högst 50 dagar. Denna snäva begränsning medförde
bl. a. nackdelen att det kunde te sig fördelaktigt för deltidsarbetslösa
att vid ersättningstidens slut bli arbetslösa på heltid. De regler som infördes
år 1984 och som innebar att deltidsarbetslösa liksom övriga arbetslösa
har rätt till ersättning under 300 dagar har medfört en avsevärd förlängning
av den tidrymd under vilken ersättningarna kan utgå. Deltidsarbetslösa
kan nu uppbära ersättning från två och ett halvt år till i extremfallen
uppemot sex år.

Parallellt med regeländringarna har det skett en kraftig ökning av kostnaderna
för fyllnadsmarkeringarna men också en utveckling mot allt fler
arbeten med korta arbetstider som inte stämmer överens med de arbetssökandes
önskemål. Detta är fallet särskilt inom den offentliga sektorn men
också inom handeln. Dessa problem med arbetstiderna måste, som arbetsmarknadsministern
har framhållit, angripas på bred front och med olika
åtgärder. Man kommer därvid inte från de nu berörda ersättningsreglerna
dels med tanke på den allvarliga kostnadsutvecklingen för staten, dels att
reglerna tydligen ger incitament för arbetsgivare att inrätta deltidsanställningar
med beaktande av att de anställda kan kompenseras ekonomiskt via
arbetslöshetsersättningarna. I den mån det förekommer att arbetstagare
finnér det förenligt med sina intressen att kombinera deltidsarbete med
partiell arbetslöshetsersättning så är självfallet även detta ett skäl för att
uppmärksamma ersättningsreglerna på det sätt som arbetsmarknadsministern
nu har gjort.

Sammantaget anser utskottet att det ligger en rimlig intresseavvägning
bakom de nya begränsningreglerna för arbetslöshetsersättning vid deltidsarbetslöshet.
Utskottet förutsätter att regeringen och AMS noga följer
effekterna av de nya reglerna och gör de ingripanden och klarlägganden
som kan visa sig påkallade. I övrigt hänvisas till att den nu diskuterade
problematiken kring deltidsarbete och arbetslöshetsersättningar kan kom -

AU 1986/87:19

ma att tas upp till nya överväganden i anslutning till att den pågående
utredningen om kontantstödet vid arbetslöshet redovisar sina förslag i den
delen. Riksdagen bör därför inte ta något initiativ i enlighet med centerpartiets
och vänsterpartiet kommunisternas yrkanden till att man skall behålla
den ordning som infördes år 1984 och som medger 300 ersättningsdagar
även för deltidsarbetslösa. Inte heller anser utskottet att det är aktuellt för
riksdagen att initiera ytterligare begränsningar i ersättningsrätten som moderata
samlingspartiet förespråkar. Med det anförda avstyrker utskottet
motionerna A106, A107 och Fil 16 i här berörda delar.

När det gäller frågan om anvisande av särskilda medel till åtgärder för
deltidsarbetslösa yrkar moderata samlingspartiet i kommittémotionen
1986/87:A107 att regeringens framställning i denna del skall avslås av
riksdagen. Motionärerna anför att det är väsentligt att arbetsförmedlingarna
strävar efter att finna lösningar för deltidsarbetslösa. Detta bör dock
kunna ske inom ramen för de ordinarie anslagen till arbetsförmedlingen för
förmedlingsverksamhet, arbetsmarknadsutbildning m. m. Vad beträffar
den i propositionen framförda tanken att anordna beredskapsarbeten på
deltid åt deltidsarbetslösa anser motionärerna att detta står i strid med
tanken att beredskapsarbete skall vara en åtgärd för att ge arbetslösa
möjlighet att hålla kontakt med arbetslivet. Det motivet är normalt inte
aktuellt när det gäller deltidsarbetslösa.

För sin del anser utskottet att om man begränsar möjligheterna till
ersättning för de deltidsarbetslösa är det rimligt att man sätter andra
åtgärder i stället. Det nya anslaget om 60 milj. kr. är avsett att göra det
möjligt att vidta särskilda åtgärder för de deltidsarbetslösa utan att andra
grupper arbetslösa får stå tillbaka i åtgärdshänseende. Med avstyrkande av
moderaternas avslagsyrkande tillstyrker utskottet att det i propositionen
begärda anslaget anvisas.

I den ovannämnda partimotionen 1986/87:Fil 16 från vänsterpartiet kommunisterna
föreslås vissa ytterligare åtgärder för att minska deltidsarbetslösheten.
En facklig vetorätt beträffande deltidsarbete skulle således enligt
motionärerna kunna förbättra de deltidsarbetslösas ställning på arbetsmarknaden.
Det bör uppdras åt regeringen att lägga fram förslag till en
sådan vetorätt. Även ett införande av obligatorisk arbetsförmedling skulle
kunna bidra till att minska denna arbetslöshet. Riksdagen bör hos regeringen
begära förslag härom. I övrigt, anför motionärerna, är det överlägset
bästa sättet att lösa problematiken med deltidsarbete att förkorta arbetstiden
till sex timmars arbetsdag. De föreslår att riksdagen skall göra ett
uttalande om en snabb övergång till en sådan arbetstidsförkortning.

Utskottet delar inte vpk:s uppfattning om effektiviteten av de föreslagna
lösningarna för att komma tiil rätta med deltidsarbetslösheten utan avstyrker
motion Fil 16 även i de nu redovisade delarna.

Insatser i anledning av handelsbojkotten mot Sydafrika

De omställningsproblem för enskilda personer som kan bli följden av
handelsbojkotten mot Sydafrika och som kräver samhälleliga ingripanden
bör enligt propositionen i första hand kunna klaras genom normala arbets -

AU 1986/87:19

t2 Riksdagen 1986/87. 18 sami. Nr 19

marknadspolitiska åtgärder. I vissa fall kan det dock bli nödvändigt med
särskilda insatser. Det kan också bli fråga om en något generösare tillämpning
av reglerna för de olika åtgärderna eller beslut om nya åtgärder. I
propositionen begärs bemyndigande för regeringen att vidta särskilda stödinsatser
om de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna bedöms vara otillräckliga
för att klara nödvändiga omställningar.

Utskottet tillstyrker att regeringen lämnas det begärda bemyndigandet.
Frågan om de åtgärder som blir aktuella skall bekostas via finansfullmakten,
vilket regeringen föreslår, eller över ett särskilt på riksstaten anvisat
anslag, vilket moderata samlingspartiet förordar i motion 1986/87: A107, är
hänvisad till beredning av finansutskottet.

Arbetsmarknadsutbildning

Särskilt anordnad arbetsmarknadsutbildning

Arbetsmarknadsministern konstaterar att genom riksdagens beslut (AU
1986/87:11, rskr. 139) med anledning av budgetpropositionen kommer
AMS att under budgetåret 1987/88 kunna disponera 2 134,8 milj. kr. för
upphandling av arbetsmarknadsutbildning. Dessa medel var beräknade för
utbildning för ca 85000 personer. Emellertid har den kostnadsbild som
legat till grund för regeringens beräkningar för arbetsmarknadsutbildning
under de senaste åren varit för låg. Under budgetåret 1984/85 och 1985/86
beräknades medel för 80000 deltagare i särskilt anordnad arbetsmarknadsutbildning,
medan antalet personer som verkligen deltog uppgick till ca
75000 resp. 70000 personer. För innevarande budgetår har medlen liksom
för budgetåret 1987/88 beräknats räcka till utbildning för ca 85000 deltagare.

Det ekonomiska utrymmet för såväl budgetåret 1986/87 som budgetåret
1987/88 möjliggör emellertid - enligt nu gällande kostnadsbild - en upphandling
i storleksordningen 1 387000 utbildningsveckor eller utbildning
för ca 73000 deltagare. Med hänsyn till bl. a. avbeställningar och kursavbrott
kommer dock den utbildning som genomförs att i praktiken svara mot
ett lägre deltagarantal. För innevarande budgetår bedöms den faktiskt
utnyttjade kapaciteten enligt föreliggande prognoser att bli 80-85 % av den
upphandlade. Detta innebär dels att antalet deltagare både detta och nästa
budgetår blir lägre än förväntat, dels att det, trots ett förbättrat utnyttjande
av upphandlad och betald utbildning, finns utrymme för en väsentlig förbättring
av platsutnyttjandet.

Arbetsmarknadsministern finner — som refererats i det föregående —
det angeläget att öka utrymmet för ytterligare utbildningsinsatser för ungdomar
i åldern 20-24 år. Anslaget föreslås därför bli uppräknat med 150
milj. kr., vilket möjliggör ytterligare ca 97 000 utbildningsveckor eller drygt
5 000 deltagare.

Moderata samlingspartiet framhåller i kommittémotion 1986/87: A107 att
arbetsmarknadsutbildning ofta kan vara ett verksamt medel för att hjälpa
arbetslösa att skaffa sig en ny anställning. I bästa fall kan arbetsmarknadsutbildningen
omvandla en arbetslös person till en attraktiv individ på

AU 1986/87:19

arbetsmarknaden. Motionärerna framhåller vidare att det är väsentligt att
existerande platser för arbetsmarknadsutbildning utnyttjas. Med hänsyn
till att regeringen själv konstaterar att resurserna inte nyttjas fullt ut bör
man i första hand sträva efter att effektivt utnyttja de platser som finns för
arbetsmarknadsutbildning. Med hänvisning till det förhållandevis goda
arbetsmarknadsläget finnér motionärerna det inte motiverat att öka det
totala anslaget till arbetsmarknadsutbildning. De speciella insatserna för
ungdomar bör, menar motionärerna, kunna rymmas inom ramen för det
normala anslaget till arbetsmarknadsutbildning. Om regeringen senare under
året bedömer att behov av ytterligare medel för arbetsmarknadsutbildning
föreligger, kan finansfullmakten nyttjas för detta ändamål, anser
motionärerna, och yrkar avslag på regeringens förslag om att tillföra anslaget
150 milj. kr.

I centerpartiets kommittémotion 1986/87:A106 konstateras att skillnaden
när det gäller arbetsmarknadsutbildningen är anmärkningsvärd mellan
för riksdagen tidigare redovisade uppgifter och de förhållanden som nu
anges gälla. Motionärerna menar att det krävs en bättre redovisning av
bakgrunden till den avsevärda kostnadsökningen för upphandlingen av
arbetsmarknadsutbildningen.

Utskottet ansluter sig till regeringens bedömning om en utökning av
arbetsmarknadsutbildningen i förhållande till tidigare beslut med sammanlagt
5 000 deltagare under nästa budgetår. Utskottet tillstyrker också den
föreslagna medelsanvisningen. Motion A107 (m) avstyrks samtidigt i motsvarande
del.

Utskottet har inte heller någon erinran mot redovisningen för kostnadsökningen
inom arbetsmarknadsutbildningen. Det i sammanhanget behandlade
yrkandet i motion A106 (c) avstyrks.

Bidrag till utbildning i företag

Enligt förordningen (1984: 518) om bidrag för arbetsmarknadsutbildning i
företag m. m. lämnas ett grundstöd om normalt högst 35 kr. per timme och
deltagare under högst 920 timmar för kostnader som är förknippade med
utbildningens genomförande. Under förutsättning av att arbetsgivaren åtar
sig att göra en motprestation av arbetsmarknadspolitiskt värde kan ytterligare
bidrag om högst 35 kr. per timme lämnas som ersättning för lönekostnader
för den som utbildas. Motprestationen kan t. ex. vara att anställa en
ersättare för den eller dem som genomgår utbildning eller att anordna en
praktikplats eller liknande.

Arbetsmarknadsministern anger att AMS i samband med den nyligen
avlämnade rapporten om treårsbudget gjorde en uppföljning av de bidrag
för utbildning i företag som beviljats under budgetåret 1985/86. Den visar
att länsarbetsnämnderna trots en relativt ringa omfattning av motprestationer
ändå tillmäter dessa en stor arbetsmarknadspolitisk betydelse.

Arbetsmarknadsministern framhåller att utbildning på arbetsplatsen är
av stor betydelse. Mot bakgrund av att näringsliv och myndigheter står
inför omfattande omställningsproblem kommer kraven på aktiva utbildningsinsatser
att öka. Uppgiften att tillgodose dessa utbildningsbehov fal -

AU 1986/87:19

ler i första hand på arbetsgivaren, men under vissa förutsättningar kan det
av arbetsmarknadspolitiska skäl vara motiverat att stödja och stimulera
utbildningen av redan anställda.

För att de arbetsmarknadspolitiska intentionerna skall framstå klarare,
förordar arbetsmarknadsministern att nuvarande regelsystem revideras.
Förutsättningen för att arbetsmarknadsmyndigheterna skall kunna stödja
företagsintern utbildning skall vara att en arbetsmarknadspolitisk motprestation
erhålls och att utbildningen tar sikte på att tillgodose ett från arbetsmarknadssynpunkt
angeläget utbildningsbehov, t. ex. för kortutbildade
och för dem som har en svag ställning på arbetsmarknaden, eller att den
kan leda till en jämnare fördelning på arbetsmarknaden mellan kvinnor och
män. Motprestationen skall vara klar och entydig samt tidsmässigt uppstå i
anslutning till utbildningen. Liksom tidigare bör gälla att motprestationen
får bedömas utifrån de arbetsmarknadspolitiska behov som finns lokalt
eller regionalt.

Enligt arbetsmarknadsministern bör från den angivna huvudregeln om
en motprestation finnas tre undantag. För det första bör liksom hittills gälla
att vid utbildning i stället för permittering eller uppsägning skall varslet
återtas. En motprestation kan i dessa fall inte bli aktuell eftersom företaget
befinner sig i ett läge där neddragningar är aktuella. För det andra bör en
motprestation inte anses som ett nödvändigt krav för bidrag till utbildning
som skall motverka flaskhalsproblem inom industrin. Det bör dock inte
anses orimligt att länsarbetsnämnderna utifrån en bedömning av resurstillgången
ställer sådana krav. Det tredje undantaget gäller bidrag för utbildning
av nyanställda inom tekoindustrin, ett specialprogram under tre år
med särskilt avsatta medel. Eftersom avsikten med detta bidrag är att
stimulera till nyanställning bör motprestationen liksom hittills anses uppfylld
genom nyanställningen av den som skall utbildas. Kan avsatta medel
inte utnyttjas för nyanställda bör det dock vara möjligt att använda dem
också för utbildning av redan anställda enligt de regler som gäller för övrig
industri.

Den av arbetsmarknadsministern förordade modellen innebär således att
arbetsmarknadsmyndigheterna med utgångspunkt i ett motprestationstänkande
kan förhandla med arbetsgivare inom såväl privat som offentlig
sektor och därvid erbjuda stöd till utbildning av personal. Detta innebär att
särskilda regler för hur och när stöd kan utgå till offentliga arbetsgivare blir
överflödiga. Arbetsmarknadsministern avser att, om riksdagen ställer sig
bakom de redovisade principerna, återkomma till regeringen med förslag
till nödvändiga författningsändringar.

Vidare anger arbetsmarknadsministern för riksdagens kännedom att av
tidigare anvisade 132 milj. kr. för utbildning i företag avses 10 milj. kr. att
avsättas för bidrag vid risk för permittering och 10 milj. kr. för utbildning
inom tekoindustrin. I fråga om resterande 112 milj. kr. avser arbetsmarknadsministern
att föreslå regeringen att högst 25 % får utnyttjas för bidrag
till offentliga arbetsgivare.

Arbetsmarknadsministern avser dessutom att senare föreslå regeringen
att uppdra åt riksrevisionsverket att analysera verkningarna av det reviderade
regelsystemet för bidrag till utbildning i företag.

AU 1986/87:19

Birger Hagård (m) tar i motion 1986/87: A108 upp till resonemang förslaget
om de nya riktlinjerna för utbildning i företag. När det gäller den
aktuella typen av motprestationer konstaterar motionären att regeringens
förslag innebär att man nu låter fastställa detta som en av riksdagen
sanktionerad arbetsmarknadspolitisk metod. Motionären ställer sig från
principiella synpunkter tveksam till denna form av förhandlingsspel mellan
företag och arbetsmarknadsmyndigheter. Det är svårt att uppskatta värdet
av utbildningsförmånen och den motprestation företaget gör. Vidare finnér
motionären anledning att ifrågasätta om arbetsmarknadsutbildning verkligen
skall utgå till kollektiv - till en grupp personer, som är anställda vid ett
företag. Motionären begär en utvärdering av arbetsmarknadsutbildning i
företag samt att regeringen därefter återkommer till riksdagen med förslag
till nya riktlinjer för sådan utbildning.

Utskottet tillstyrker de föreslagna förändringarna i regelsystemet för
bidrag till utbildning i företag. Som framhålls i propositionen är avsikten
att riksrevisionsverket skall ges i uppdrag att analysera verkningarna av de
föreslagna förändringarna. Därmed torde också yrkandet i motion A108 bli
tillgodosett och påkallar inte någon riksdagens åtgärd.

Sysselsättningsskapande åtgärder

I framställningen till regeringen har AMS föreslagit dels ett ändrat system
för statsbidrag till beredskapsarbeten av investeringskaraktär, dels ändrade
regler för rekryteringsstöd. AMS har vidare anmält att det ekonomiska
utrymmet för bidrag till arbetslösa som vill starta eget är begränsat.

Enligt arbetsmarknadsministern bör det av AMS förordade systemet för
bidrag till beredskapsarbeten prövas försöksvis i några län innan definitiv
ställning tas. Systemet innebär att det lönerelaterade grundbidraget i fortsättningen
bör utgå till den som utför arbetet (entreprenören) samt att det
eventuella tilläggsbidraget som avser att täcka kostnaderna för tidigareläggning
av arbetet utgår till beställaren (huvudmannen). Därutöver föreslås
att det också skall vara möjligt att enbart ge ett lönerelaterat bidrag till
den byggarbetsgivare som anvisas en arbetslös, dvs. utan koppling till
tilläggsbidrag.

Enligt propositionen bör - med motiveringar som redovisats i avsnittet
Långtidsarbetslösa — 10 milj. kr. tillföras anslaget Sysselsättningsskapande
åtgärder i syfte att förstärka åtgärderna för de långtidsarbetslösa.

Efterfrågan på det s. k. starta-eget-bidraget har ökat under hela den tid
som bidraget har funnits. Riksdagen har tidigare i år anvisat 75 milj. kr. till
detta ändamål för budgetåret 1987/88 (AU 1986/87:11, rskr. 139). Mot
bakgrund av de goda erfarenheterna av denna stödform och dess positiva
effekter för de långtidsarbetslösa föreslår arbetsmarknadsministern att
denna anslagspost räknas upp med 15 milj. kr. till 90 milj. kr., dvs. till
samma nivå som gäller för innevarande budgetår. Eftersom bidragsformen
nu har funnits i tre år aviseras ett förslag angående uppdrag åt AMS att i
samråd med statens industriverk göra en utvärdering av stödformen.

Det ovan redovisade innebär att regeringen under punkt B 5. föreslår att
riksdagen till Sysselsättningsskapande åtgärder för budgetåret 1987/88

AU 1986/87:19

skall anvisa ett reservationsanslag om 25 milj. kr. utöver de i budgetpropositionen
upptagna medlen.

Enligt moderata samlingspartiets i motion A107 tidigare redovisade synpunkter
bör förslaget om 10 milj. kr. i särskilda medel för de långtidsarbetslösa
avvisas. I motionen föreslås ett reservationsanslag om 15 milj. kr. till
Sysselsättningsskapande åtgärder.

Börje Hörnlund m.fl. (c) förordar i motion A106 ett reservationsanslag
om 35 milj. kr. under den aktuella punkten B 5. Förutom 10 milj. kr. avseende
särskilda insatser för de långtidsarbetslösa föreslås - i avvaktan på
den utvärdering som aviseras — att starta-eget-bidraget uppräknas med 25
milj. kr., så att AMS för budgetåret 1987/88 får möjlighet att bevilja bidrag
upp till sammanlagt 100 milj. kr. Refererande till ett förslag i proposition
1986/87:146 att starta-eget-bidraget försöksvis även bör kunna utgå till
jordbrukare i norra Sverige framhåller motionärerna att möjligheterna att
erhålla sådant bidrag bör gälla jordbruksföretag över hela landet. Startaeget-bidrag
bör även kunna utgå vid nyföretagande efter generationsskiften
inom jordbruket.

Utskottet tillstyrker förslaget i propositionen beträffande försöksverksamheten
med nya statsbidragsregler för beredskapsarbeten.

Vidare biträder utskottet regeringens förslag om ytterligare 10 milj. kr.
till särskilda insatser för de långtidsarbetslösa. Motion A107 (m) avstyrks
därför. Beträffande starta-eget-bidraget menar utskottet att man i avvaktan
på den aviserade utvärderingen av bidragsformen inte bör genomföra
några större förändringar i reglerna för stödet. Det föreliggande förslaget
om en försöksverksamhet med starta-eget-bidrag för jordbrukare i norra
Sverige har delvis en annan bakgrund, nämligen att stimulera till uppbyggnad
av kombinationsföretag, och skall belasta åtgärdsprogrammet för jordbruket.
Förslaget kommer att behandlas av riksdagen med anledning av
betänkandet JoU 1986/87: 26. Med hänsyn till det anförda kan utskottet
inte ställa sig bakom kraven på ytterligare utvidgning av verksamheten
enligt förslaget i motion A106 (c). Utskottet tillstyrker därmed förslaget i
propositionen om ytterligare 15 milj. kr. till starta-eget-bidrag.

Utvecklingsinsatser i östra Norrbotten

Riksdagen har nyligen för budgetåret 1987/88 anvisat 22,5 milj. kr. för
försöksverksamheten i östra Norrbotten med friare användning av de
arbetsmarknadspolitiska medlen (AU 1986/87:11, rskr. 139). Trots att försöksverksamheten
bara pågått ett knappt år redovisar AMS i sin skrivelse
att huvudsyftet med försöket — en minskad arbetslöshet — är på väg att
uppfyllas. Med reservationen att det är svårt att definitivt avläsa effekterna
av vidtagna åtgärder har arbetslösheten hösten 1986 varit lägre än höstarna
1983—1985, antalet personer i beredskapsarbete och arbetsmarknadsutbildning
minskat samt 150 nya arbetstillfällen skapats. Mot bakgrund av de
hittillsvarande positiva erfarenheterna föreslås i propositionen att försöket
fortgår även under budgetåret 1987/88 och att ytterligare 15 milj. kr.,
dvs. totalt 37,5 milj. kr., anvisas.

1 Alf Wennerfors m.fl. motion 1986/87:A107 (m) avvisas regeringens

AU 1986/87:19

förslag om ytterligare medel till östra Norrbotten med motiveringen att
denna typ av utvecklingsinsatser bör kunna stödjas genom länsanslagen
för regional utveckling.

Utskottet biträder för sin del regeringens anslagsframställning. Enligt
utskottets uppfattning innebär de hittillsvarande positiva erfarenheterna av
försöksverksamheten med en friare användning av de arbetsmarknadspolitiska
insatserna i östra Norrbotten att försöket bör fortsätta. Vidare är det
av vikt att man - såsom föreslås i propositionen - sätter upp ett nytt mål
för ytterligare reduktion av arbetslösheten samt att åtgärderna inriktas så
att arbetslösheten minskas bland såväl kvinnor som män. Verksamheten är
angelägen, men i motsats till motionärerna anser utskottet att den inte bör
ske på bekostnad av de projekt för regional utveckling som finansieras med
de s. k. länsanslagen. Motionen avstyrks därför i denna del.

Arbetslivsfrågor

I propositionen föreslås under punkt Cl om Arbetsmiljö - Tillsyn och
forskning att regeringen skall bemyndigas att disponera högst 33,5 milj. kr.
ur fonden för arbetsmiljöförbättringar för införandet av ISA/SARA-systemet,
dvs. informationssystemet om arbetsskador resp. det samordnade arbetsställeregistret
för arbetarskyddsverket. Förslaget, som är ett uppföljande
av vad som anförts i frågan i årets budgetproposition, bilaga 12 s.
121, föranleder ingen invändning från utskottets sida.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande långtidsarbetslösa

att riksdagen med avslag på motionerna 1986/87: A106 yrkande 3
och 1986/87: A107 yrkandena 1 och 2 godkänner vad som förordats i
proposition 1986/87: 150 bilaga 6 i motsvarande del om utnyttjande
av medel för åtgärder för långtidsarbetslösa,

2. beträffande förlängd tid för jobbsökaraktiviteter

att riksdagen med avslag på motion 1986/87:A107 yrkande 4 i motsvarande
del antar 14 a § i det till propositionen fogade förslaget till
lag om ändring i lagen (1983: 1070) om arbete i ungdomslag hos
offentliga arbetsgivare,

3. beträffande placering hos enskilda arbetsgivare

att riksdagen med avslag på motion 1986/87: A106 yrkande 4 antar
2 § i propositionens lagförslag,

4. beträffande lagförslaget i övrigt

att riksdagen med avslag på motion 1986/87: A107 yrkande 4 i
motsvarande del antar lagförslaget i återstående delar,

5. beträffande inskolningsplatser

att riksdagen avslår motion 1986/87: A106 yrkande 6,

6. beträffande utvidgat uppföljningsansvar för ungdomar
att riksdagen avslår motion 1986/87: A107 yrkande 5,

AU 1986/87:19

7. beträffande begränsning av arbetslöshetsersättningarna vid
deltidsarbetslöshet

att riksdagen avslår motionerna 1986/87: A106 yrkande 2, 1986/87:
A107 yrkande 7 och 1986/87: Fil 16 yrkande 16,

8. beträffande anvisande av särskilda medel till åtgärder för deltidsarbetslösa att

riksdagen med bifall till propositionen i motsvarande del samt
med avslag på motion 1986/87:A107 yrkande 8 till Åtgärder för
deltidsarbetslösa för budgetåret 1987/88 under tionde huvudtiteln
anvisar ett reservationsanslag av 60000000 kr.,

9. beträffande facklig vetorätt när det gäller deltidsarbete m.m.
att riksdagen avslår motion 1986/87: Fil 16 yrkandena 17-19,

10. beträffande insatser i anledning av handelsbojkotten mot Sydafrika att

riksdagen bemyndigar regeringen att i enlighet med vad som
förordats i propositionen vidta de åtgärder som kan bli nödvändiga
för att underlätta omställningar för personer som drabbas av handelsbojkotten
mot Sydafrika,

11. att riksdagen med bifall till propositionen samt med avslag på
motion 1986/87: A107 yrkande 6 - med tillägg till tidigare beslut1 —
under det på tionde huvudtiteln uppförda reservationsanslaget Arbetsmarknadsutbildning
för budgetåret 1987/88 anvisar ytterligare
150000000 kr.,

12. beträffande redovisning för kostnadsökningen inom arbetsmarknadsutbildningen att

riksdagen avslår motion 1986/87: 106 yrkande 5,

13. beträffande bidrag till utbildning i företag

att riksdagen med bifall till propositionen i motsvarande del samt
med avslag på motion 1986/87: A108 godkänner vad som anförts om
grunderna för bidrag till utbildning i företag,

14. beträffande statsbidrag till beredskapsarbeten

att riksdagen godkänner vad som förordats i propositionen i motsvarande
del om en försöksverksamhet med ändrade statsbidragsregler
för beredskapsarbeten av investeringskaraktär,

15. att riksdagen med bifall till propositionen i motsvarande del
samt med avslag på motionerna 1986/87:A106 yrkande 1 och
1986/87:A107 yrkande 3 - med tillägg till tidigare beslut2 — under
det på tionde huvudtiteln upptagna reservationsanslaget Sysselsättningsskapande
åtgärder för budgetåret 1987/88 anvisar ytterligare
25000000 kr.,

16. att riksdagen med bifall till propositionen i motsvarande del
samt med avslag på motion 1986/87: A107 yrkande 9 - med tillägg
till tidigare beslut3 - under det på tionde huvudtiteln upptagna
reservationsanslaget Utvecklingsinsatser i östra Norrbotten för
budgetåret 1987/88 anvisar ytterligare 15 000000 kr.,

1 AU 1986/87:11 hemställan mom. 54.

2 AU 1986/87:11 hemställan mom. 78.

3 AU 1986/87:11 hemställan mom. 86.

AU 1986/87:19

17. beträffande arbetslivsfrågor
att riksdagen bemyndigar regeringen att disponera motsvarande
högst 33 495 000 kr. i 1987 års priser ur fonden för arbetsmiljöförbättringar
för införandet av ISA/SARA-systemet.

Stockholm den 21 maj 1987

På arbetsmarknadsutskottets vägnar

Lars Ulander

Närvarande: Lars Ulander (s), Alf Wennerfors (m), Lahja Exner (s),
Gustav Persson (s), Bengt Wittbom (m), Sten Östlund (s), Bo Nilsson (s),
Charlotte Branting (fp). Sonja Rembo (m), Inge Carlsson (s), Ingvar Karlsson
i Bengtsfors (c), Johnny Ahlqvist (s), Sigge Godin (fp), Karl-Erik
Persson (vpk) och Görel Thurdin (c).

Reservationer

1. Långtidsarbetslösa (mom. 1)

Alf Wennerfors, Bengt Wittbom och Sonja Rembo (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 5 som böijar med ”Utskottet
delar” och slutar med ”motsvarande del” bort ha följande lydelse:

Med hänsyn till att allt flera personer förlorar kontakten med arbetsmarknaden
och att många av de långtidsarbetslösa är i behov av speciella
insatser för att åter få ett arbete behövs väl avvägda arbetsmarknadspolitiska
instrument. Utskottet vill hävda att effektiviteten i de sysselsättningspolitiska
åtgärderna skulle öka om man inom ramen för av riksdagen
formulerade mål och krav på resultat lät AMS avväga de olika insatserna
med hänsyn till de skiftande behoven. Med en sådan uppläggning ankommer
det på AMS att ta ställning till vilken sammansättning av olika insatser
som ger det bästa resultatet, vilket riksdagen också slagit fast vid upprepade
tillfällen.

Det ankommer på regeringen att om så bedöms növdvändigt tillföra
AMS övriga, för regeringen disponibla medel (340 milj. kr.) för ytterligare
sysselsättningsskapande åtgärder. Med ett sådant system skulle det — som
framhålls i motion 1986/87: A107 (m) - inte finnas anledning för riksdagen
att ta ställning till om AMS skall avsätta särskilda medel för långtidsarbetslösa.
Som framhålls i motionen är det naturligt att AMS inom ramen för sin
verksamhet särskilt beaktar de långtidsarbetslösas situation.

Enligt utskottets uppfattning är därför det av regeringen föreslagna
medelstillskottet på 10 milj. kr. inte tillräckligt väl motiverat, varför propositionen
i motsvarande del avstyrks. Vad utskottet med tillstyrkan av
motion A107 i aktuella delar anfört om insatser för långtidsarbetslösa bör
ges regeringen till känna. Med hänsyn till vad som anförts angående AMS
ansvar för åtgärder för de långtidsarbetslösa påkallar motion A106 inte
någon riksdagens åtgärd.

AU 1986/87:19

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande långtidsarbetslösa
att riksdagen med bifall till motion 1986/87: A107 yrkandena 1 och 2
samt med avslag på proposition 1986/87:150 bilaga 6 i motsvarande
del och motion 1986/87:A106 yrkande 3 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört.

2. Långtidsarbetslösa (mom. 1)

Ingvar Karlsson i Bengtsfors och Görel Thurdin (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 5 som börjar med "Utskottet
delar” och slutar med "motsvarande del" bort ha följande lydelse:

Mot bakgrund av att andelen långtidsarbetslösa — såväl i storstadsregionerna
som i sys ielsättningssvaga områden - tenderar att bli allt större
anser utskottet att det är nödvändigt med kraftfulla arbetsmarknadspolitiska
insatser som riktas mot de långtidsarbetslösa.

Utskottet anser i likhet med propositionen att arbetsförmedlingarna bör
ha tillgång till olika åtgärder såsom rekryteringsstöd, beredskapsarbete,
arbetsmarknadsutbildning, starta-eget-bidrag eller en kombination av dessa
åtgärder för att minska långtidsarbetslösheten. Rekryteringsstödets betydelse
för anställning av långtidsarbetslösa inom näringslivet bör särskilt
uppmärksammas.

Mot denna bakgrund noterar utskottet med förvåning att regeringen
anser sig behöva ställa villkor för medelstilldelning till länen och arbetsförmedlingarna.
Såsom framhålls i motion 1986/87:A!06 (c) åligger det arbetsförmedlingarna
att genomföra insatser för att minska antalet arbetslösa
och däribland särskilt uppmärksamma de långtidsarbetslösa. Vad utskottet
anfört bör ges regeringen till känna. I fråga om utnyttjande av medel för
åtgärder för långtidsarbetslösa lämnas propositionens framställning i övrigt
utan erinran av utskottet, vilket samtidigt innebär att motion 1986/87: A107
i här aktuella delar avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande långtidsarbetslösa
att riksdagen med bifall till motion 1986/87:A106 yrkande 3, med
anledning av propositionen i motsvarande del samt med avslag på
motion 1986/87:A107 yrkandena 1 och 2 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört.

3. Förlängd tid för jobbsökaraktiviteter (mom. 2)

Alf Wennerfors, Bengt Wittbom och Sonja Rembo (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 7 som börjar med ”Möjligheterna
att” och slutar med ”i ungdomslag” bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att ungdomarna själva skall söka arbete under en tid
innan de med hjälp av statliga eller kommunala åtgärder bereds sysselsättning.
AMS förslag att tiden för anvisning till ungdomslag skall förlängas

AU 1986/87:19

från tre veckor till tre månader är i detta avseende riktigt. Det är också
naturligt att arbetsförmedlarna stimulerar ungdomar att söka arbete på
egen hand.

Det förslag regeringen förelagt riksdagen innebär dock inte någon förbättring
i förhållande till nuläget. Anvisningstiderna för placering i ungdomslag
behålls oförändrat korta. Under en period då lön skall utgå som
om den unge arbetade i ungdomslag skall hon eller han vara befriade från
arbete för att i stället ägna sig åt jobbsökarverksamhet. Detta är en farlig
utveckling. Det finns risk för att många unga människor bibringas uppfattningen
att sökande av arbete är en uppgift som man måste göra i grupp och
mot statlig ersättning. På den grunden anser utskottet att den nya ordning
regeringen föreslår bör avvisas, och det till propositionen fogade lagförslaget
bör, såsom yrkas i motion 1986/87: A107 (m), på denna punkt avslås av
riksdagen.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande förlängd tid för jobbsökaraktiviteter

att riksdagen med bifall till motion 1986/87:A107 yrkande 4 i motsvarande
del avslår det till propositionen fogade förslaget till lag om
ändring i lagen (1983:1070) om arbete i ungdomslag hos offentliga
arbetsgivare såvitt avser införande av en ny paragraf, 14 a §.

4. Placering hos enskilda arbetsgivare (mom. 3)

Ingvar Karlsson i Bengtsfors och Görel Thurdin (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 7 börjar med "När
verksamheten” och på s. 8 slutar med "formelia ändringen” bort ha
följande lydelse:

Arbete i ungdomslag skall i första hand utföras hos offentliga arbetsgivare,
men under vissa förutsättningar kan ungdomar placeras även hos
enskilda arbetsgivare. Sådana placeringar kräver enligt lagens 2 § medgivande
av arbetsförmedlingen. Såsom föreslås i centerpartiets kommittémotion
1986/87: A106 bör paragrafen ändras, så att kravet på medgivande
från arbetsförmedlingen slopas. Det skall alltså vara möjligt för kommunerna
själva att låta ungdomarna utföra arbete åt enskilda såväl som
offentliga arbetsgivare i enlighet med ungdomarnas önskemål. Som en
allmän utgångspunkt skall gälla att det tillfälliga arbetet skall vara ett led i
de ungas utbildning.

Det formella ändringsförslag beträffande den nu berörda paragrafen som
lagts fram i propositionen - att ordet "arbetsförmedlingen” skall bytas ut
mot "länsarbetsnämnden” - blir inaktuellt med anledning av vad som nu
förordats.

dels att utskottet hemställan under 3 bort ha följande lydelse:

3. beträffande placering hos enskilda arbetsgivare

att riksdagen med bifall till motion 1986/87: A106 yrkande 4 antar 2 §
i propositionens lagförslag med följande som Reservanternas förslag
betecknade lydelse:

AU 1986/87:19

Regeringens förslag

Reservanternas förslag

AU 1986/87:19

2 §'

Länsarbetsnämnden bedömer hur många platser i ungdomslag som behövs
och träffar överenskommelser med landstingskommunen och med
statliga myndigheter, kommunalförbund, församlingar och kyrkliga samfälligheter
inom nämndens verksamhetsområde om inrättande av sådana
platser hos dem. De ungdomar som inte placeras hos en sådan offentlig
arbetsgivare skall beredas plats i ungdomslag hos den kommun där de är
kyrkobokförda.

Kommuner och landstingskommuner som bedriver verksamhet i aktiebolag,
ekonomisk förening, stiftelse eller annan särskild företagsform får
träffa överenskommelse med företaget om att platser i ungdomslag skall
inrättas där. Om det inte finns synnerliga skäl, skall företaget då vara
arbetsgivare för de ungdomar som får sådana platser i ungdomslag.

Efter medgivande av länsarbets- Kommuner får låta ungdomar i
nämnden får kommuner låta ungdo- ungdomslag utföra arbetsuppgifter

mar i ungdomslag utföra arbetsupp- åt enskilda och offentliga arbetsgi gifter

åt enskilda arbetsgivare, om vare enligt ungdomars önskemål,

arbetet avser avgränsade arbets- såvitt det inte är lämpligare att desuppgifter
som annars inte skulle bli sa arbetsuppgifter utförs inom ra utförda

och som inte är lämpligare men för ordinarie anställningar el att

utföra inom ramen för någon ler annan arbetsmarknadspolitisk

annan arbetsmarknadspolitisk stöd- stödform,

form.

Skogsvårdsstyrelserna får låta ungdomar i ungdomslag utföra arbete åt
enskilda arbetsgivare inom skogsbruket.

5. Placering hos enskilda arbetsgivare (mom. 3,
motiveringen)

Alf Wennerfors, Bengt Wittbom och Sonja Rembo (alla m) anser att den
del av utskottets yttrande som pås. 7 böijar med ”När verksamheten” och
på s. 8 slutar med ”formelia ändringen” bort ha följande lydelse:

En av de stora nackdelarna med ungdomslagen är att de har varit så
ensidigt inriktade mot den offentliga sektorn. Faran med en sådan inriktning
uppmärksammades tidigt och ledde till att riksdagen fastställde att det
skulle vara möjligt att placera ungdomar även i det privata näringslivet.

Utskottet har vid upprepade tillfällen understrukit att denna möjlighet är
till för att utnyttjas, men uppmaningarna har lett till dålig efterföljd. Andelen
ungdomar vilkas ungdomslagsarbete förlagts till den privata sektorn
har förblivit mer än blygsam.

Ungdomslagen har emellertid även andra nackdelar. Avgörande är att de
inte har varit något effektivt sätt att ge unga människor ett fast fotfäste på
arbetsmarknaden. Man bör därför inte hålla fast vid ungdomslagen som
stödform utan förbereda en avveckling av verksamheten. Den frågan kommer
att behandlas i det följande. Mot den bakgrunden är det inte anledning

1 Senaste lydelse 1985:504.

att nu överväga en omkonstruktion av regelsystemet av det slag som
förordas i motion A106 (c).

6. Lagförslaget i övrigt (mom. 4)

Under förutsättning av bifall till reservation 3

Alf Wennerfors, Bengt Wittbom och Sonja Rembo (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 8 som börjar med ”Propositionens
lagförslag" och slutar med ”till erinran” bort ha följande lydelse:
Ingressen till propositionens lagförslag bör ändras med hänsyn till att
någon ny 14 a § inte kommer att införas i lagen vid bifall till utskottets
förslag i det föregående. I övrigt godtas lagförslaget i den mån det inte har
behandlats ovan.

dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:

4. beträffande lagförslaget i övrigt

att riksdagen med bifall till motion 1986/87: A107 yrkande 4 i motsvarande
del antar det genom propositionen framlagda förslaget till
lag om ändring i lagen (1983: 1070) om arbete i ungdomslag hos
offentliga arbetsgivare i återstående delar med den ändring av lagförslagets
ingress som föranleds av vad som förordats i moment 2.

7. Inskolningsplatser (mom. 5)

Charlotte Branting (fp), Ingvar Karlsson i Bengtfors (c), Sigge Godin (fp)
och Görel Thurdin (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 8 böljar med ”Det är” och
på s. 9 slutar med ”motsvarande del” bort ha följande lydelse:

Det är väsentligt att avtal sluts om inskolningsplatser för hela den
privata arbetsmarknaden. Regeringens uppgift måste vara att påskynda att
avtal träffas mellan huvudorganisationerna inom samtliga branschområden.
Regeringens avsikt att låta avtal om inskolningsplatser, vilka slutits
efter den 1 juli, komma i åtnjutande av statsbidrag först efter särskild
prövning riskerar snarare att få en menlig inverkan på huvudorganisationernas
vilja att sluta avtal. Det finns ingen anledning att försvåra och i
realiteten försena insatserna för att ge ungdomar jobb genom en sådan
regel. Detta bör i enlighet med yrkandet i motion 1986/87: A106 (c) ges
regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:

5. beträffande inskolningsplatser

att riksdagen med bifall till motion 1986/87: A106 yrkande 6 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

8. Inskolningsplatser (morn. 5, motiveringen)

Alf Wennerfors, Bengt Wittbom och Sonja Rembo (alla m) anser att den
del av utskottets yttrande som på s. 8 börjar med ”Det är” och på s. 9
slutar med ”motsvarande del” bort ha följande lydelse:

AU 1986/87:19

Trots att ett principavtal om inskolningsplatserna har slutits mellan
arbetsmarknadens parter tidigt på hösten 1986 står cirka hälften av arbetsmarknaden
fortfarande utan löneavtal för ungdomarna. Det gäller bl. a. för
den viktiga verkstadsindustrin. Det är anmärkningsvärt att vissa av de
centrala fackförbunden vidhåller sin linje att ungdomar som kan bli aktuella
för inskolningsplatser skall ha normala avtalsenliga löner. En sådan
lönepolitik medverkar i hög grad till att ungdomar utestängs från framför
allt den privata arbetsmarknaden. Rimligen borde de fackliga företrädarna
ha förståelse för ungdomars behov att få tillgång till dessa platser som kan
leda till fast arbete.

Arbetsmarknadsministern försöker nu sätta press på arbetsmarknadsparterna
genom att ange en tidsgräns för löneavtal som kan ligga till grund
för placeringar på inskolningsplatserna. Centerpartiet begär i kommittémotionen
1986/87: A106 att riksdagen skall uttala sig mot att en sådan ordning
införs. Vad frågan gäller är att beslut om statsbidragen i fortsättningen
skall fattas på regeringsnivå.

I det följande aktualiseras frågan om nya former för uppföljning och
arbetspraktik för ungdomar. Med hänsyn härtill är det inte påkallat för
riksdagen att göra det i motionen begärda uttalandet.

9. Utvidgat uppföljningsansvar för ungdomar (mom. 6)

Alf Wennerfors, Bengt Wittbom och Sonja Rembo (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 9 som börjar med "Riksdagen
har” och slutar med "denna punkt” bort ha följande lydelse:

I en tidigare motion i år 1986/87: A258 har moderata samlingspartiet
föreslagit ett utvidgat uppföljningsansvar för ungdomar i åldern 15-19 år.
Därmed avses att hjälpa arbetslösa ungdomar till ytterligare utbildning
eller arbete. Som en utväg för de ungdomar som inte har kunnat få arbete
och inte velat eller kunnat studera mera har föreslagits ett system med
intensifierad arbetsförmedling och arbetspraktik.

Inskolningsplatserna innebär en förbättring i förhållande till de hårt
kritiserade ungdomslagen. Tanken att unga arbetslösa skall få komma ut
på företag är god. I det nyssnämnda förslaget om arbetspraktik har dessa
tankar utvecklats längre. Förslaget innebär att arbetspraktiken är en av
olika möjligheter att inom ramen för ett individualiserat sätt hjälpa ungdomar
att skaffa sig fotfäste på arbetsmarknaden. Det föreslagna uppföljningsansvaret
innefattar ett flertal olika åtgärder, men det är alltid den
enskilde individen som står i centrum. Det är dennes förutsättningar att få
fotfäste på arbetsmarknaden som skall stödjas - det är inte fråga om ett
objekt som skall styras och placeras.

Det är nu dessvärre för sent att införa arbetspraktikplatser under det
kommande budgetåret. Regeringen bör emellertid redan nu vidta förberedande
åtgärder för att systemet med utvidgat uppföljningsansvar skall
kunna införas fr. o.m. budgetåret 1988/89. Detta bör ges regeringen till
känna.

U 1986/87:19

dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:

6. beträffande utvidgat uppföljningsansvar för ungdomar
att riksdagen med bifall till motion 1986/87: A107 yrkande 5 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

10. Begränsning av arbetslöshetsersättningarna vid
deltidsarbetslöshet (mom. 7)

Alf Wennerfors, Bengt Wittbom och Sonja Rembo (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 12 börjar med ”Utskottet
vill” och slutar på s. 13 med ”berörda delar” bort ha följande lydelse:

För närvarande finns möjlighet att erhålla arbetslöshetsersättning vid
deltidsarbetslöshet. Det innebär att en person som arbetar fyra dagar i
veckan har rätt till s. k. fyllnadsmarkering för en dag per vecka. Det
motsvarar en dagsersättning. Vid vanlig arbetslöshet är det möjligt att
erhålla arbetslöshetsersättning i 300 dagar (fem dagar per vecka). Det ger
ersättning under maximalt en sammanhängande arbetslöshetsperiod av ett
år och åtta veckor. Med fyllnadsmarkeringar kan man också utnyttja 300
ersättningsdagar. Om man t. ex. fyllnadsmarkerar en dag per vecka innebär
detta att man kan erhålla regelbunden ersättning för deltidsarbetslöshet
i fem gånger så lång tid, dvs. mer än 5 1/2 år!

Regeringens förslag innebär att man maximerar ersättningstiden vid
deltidsarbetslöshet till 150 dagar. Det innebär att man i det ovan relaterade
fallet skulle kunna uppbära ersättningen i cirka tre år.

Påtvingad deltidsarbetslöshet kan vara mycket besvärlig för den enskilde.
Ett av problemen är härvid den växande omfattning som deltidsarbete
kommit att användas av de offentliga arbetsgivarna, särskilt kommuner
och landsting. Samtidigt är deltidsarbete för många arbetstagare en praktisk
och attraktiv arbetsform. Detta gör att vissa kan frestas att utnyttja
deltidsarbetslöshetsersättningen på ett felaktigt sätt.

Arbetslöshetsersättningen gör att den bortfallna inkomsten för en extra
arbetsfri dag blir liten, och då man kan förvänta sig att ersättning skall
utbetalas under fem resp. tre år är det mindre attraktivt att byta till en
heltidstjänst.

Det är rimligt att bibehålla ett system för arbetslöshetsersättning vid
deltidsarbetslöshet, men den anpassningstid som tillämpas vid vanlig arbetslöshet
borde också kunna tillämpas beträffande deltidsarbetslöshet.
Det innebär att en person som är deltidsarbetslös liksom andra arbetslösa
normalt bör ha högst ett år på sig att anpassa sig till den nya situationen.

Riksdagen bör därför hos regeringen begära förslag till nya regler för
ersättning till deltidsarbetslösa i enlighet med förslaget i motion 1986/
87: A107 (m). Därvid bör de problem som kan uppstå om en deltidsarbetslös
person blir heltidsarbetslös beaktas. I avvaktan på ett nytt förslag från
regeringen kan det av regeringen nu framlagda förslaget accepteras. Beträffande
motionerna 1986/87:A106 (c) och 1986/87:Fil 16 (vpk) innebär
detta att de ställningstaganden som där görs inte biträds av utskottet.

AU 1986/87:19

dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse:

7. beträffande begränsning av arbetslöshetsersättningarna vid
deltids arbetslöshet

att riksdagen med bifall till motion 1986/87: A107 yrkande 7 samt
med avslag på motionerna 1986/87:A106 yrkande 2 och 1986/
87:Fil 16 yrkande 16 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.

11. Begränsning av arbetslöshetsersättningarna vid
deltidsarbetslöshet (mom. 7)

Ingvar Karlsson i Bengtsfors och Görel Thurdin (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 12 börjar med ”Utskottet
vill” och på s. 13 slutar med "berörda delar” bort ha följande lydelse:

I propositionen föreslås begränsningar i ersättningsrätten till deltidsarbetslösa.
Regeringsförslaget riktar sig mot kvinnorna och därvid särskilt
mot kvinnorna i de regionalpolitisk! utsatta områdena. Förslaget stimulerar
också till flyttning från regionalpolitisk! utsatta områden. Insatserna
bör i stället inriktas mot att stärka sysselsättningsmöjligheterna i områden
med en svag arbetsmarknad. Den regionalpolitiska målsättningen måste
vara att alla som så önskar skall erbjudas möjlighet till heltidsarbete
oavsett bostadsort.

Ersättningsreglerna har udden riktad mot kvinnorna eftersom de utgör
huvuddelen av de deltidsarbetande. De nya reglernas negativa effekter
kommer att slå hårt mot t. ex. anställda inom vårdsektorn. Det rör sig här
om nära 100% kvinnliga arbetstagare. Vid lärarorganisationernas uppvaktning
i utskottet för att påtala de nya reglernas negativa effekter hänvisades
till att av de ca 14000 lärare som under 1986 var arbetslösa var 75%
kvinnor.

De nya ersättningsreglerna som regeringen har fastställt är defensiva.
Problemen med deltidsarbetslösheten och ersättningarna därför bör i stället
lösas med att stärka arbetsmarknaden genom bl. a. en mer offensiv
regionalpolitik och en annan ekonomisk politik. Detta leder i sin tur till
större besparingar på arbetslöshetsförsäkringen än regeringens defensiva
linje.

Mot den nu tecknade bakgrunden föreslår utskottet att riksdagen skall
uttala att de begränsningar av ersättningarna vid deltidsarbetslöshet som
regeringen har fattat beslut om med verkan från den 1 juli inte skall
genomföras. Regeringen bör med andra ord återta sitt beslut härom. Detta
innebär att utskottet biträder yrkandet i motion 1986/87: A106 (c) om ett
tillkännagivande till regeringen med denna innebörd och det i sak likartade
yrkandet i motion Fil 16 (vpk). Däremot avstyrks yrkandet i motion 1986/
87:A107 (m) om förslag från regeringen till ytterligare begränsning av
ersättningsrätten vid deltidsarbetslöshet.

AU 1986/87:19

dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse:

7. beträffande begränsning av arbetslöshetsersättningarna vid
deltidsarbetslöshet

att riksdagen med bifall till motion 1986/87:A106 yrkande 2, med
anledning av motion 1986/87: Fi 116 yrkande 16 samt med avslag på
motion 1986/87: A107 yrkande 7 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört.

12. Begränsning av arbetslöshetsersättningarna vid
deltidsarbetslöshet (mom. 7)

Karl-Erik Persson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 12 börjar med ”Utskottet
vill” och på s. 13 slutar med ”berörda delar” bort ha följande lydelse:

Som framgår av propositionen har regeringen beslutat att med verkan
från den 1 juli minska ersättningstiden vid deltidsarbetslöshet från 300 till
150 dagar. Enligt regeringen är ökade kostnader för ersättningarna och en
ökning av deltidsarbetslösheten skälen till den nu vidtagna åtgärden.

Som utskottet ser det står huvudorsaken till utvecklingen att finna hos
arbetsgivarna som främst återfinns inom den offentliga sektorn och inom
handeln. Därmed blir regeringens åtgärd sannolikt riktad främst mot kvinnorna,
eftersom deras arbetsmarknad till stor del finns inom dessa områden.
Det är emellertid naturligare att i första hand rikta åtgärderna mot
arbetsgivarna i stället för att försämra för arbetstagare som inte kan få
heltidsarbete som de haft tidigare och på grund härav nu uppbär en kompletterande
arbetslöshetsersättning.

För att komma till rätta med deltidsarbetslösheten behöver vidtas en rad
åtgärder - till den saken återkommer utskottet i det följande. I avvaktan
på att dessa åtgärder genomförs och får effekt saknas anledning att förändra
de deltidsarbetslösas ersättningsrätt.

Utskottets slutsats av det anförda är att regeringen bör återta sitt beslut i
ersättningsfrågan. Detta innebär - såsom förordas i motion 1986/87: Fi 116
(vpk) — att de deltidsarbetslösa som hittills skall ha rätt att få arbetslöshetsersättning
i 300 dagar. Riksdagen bör göra ett uttalande av denna
innebörd och delge regeringen sin uppfattning i frågan. I sak innebär det att
ett motsvarande yrkande i motion 1986/87:A106 (c) tillgodoses, medan
yrkandet i motion 1986/87:A107 (m) om ytterligare begränsning av ersättningsrätten
avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse:

7. beträffande begränsning av arbetslöshetsersättningarna vid
deltidsarbetslöshet

att riksdagen med bifall till motion 1986/87: Fi 116 yrkande 16, med
anledning av motion 1986/87:A106 yrkande 2 samt med avslag på
motion 1986/87: A107 yrkande 7 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört.

AU 1986/87:19

13. Anvisande av särskilda medel till åtgärder för
deltidsarbetslösa (mom. 8)

Alf Wennerförs, Bengt Wittbom och Sonja Rembo (alla m) anser

dels att en del av utskottets yttrande på s. 13 som böijar med ”För sin”
och slutar med ”anslaget anvisas” bort ha följande lydelse:

De åtgärder regeringen föreslår förefaller — såsom påpekas i motion
1986/87: A107 (m) - snarare vara inriktade mot deltidsarbete än deltidsarbetslöshet.
Om det finns individer som av olika skäl vill arbeta deltid skall
detta naturligtvis inte motverkas. Dessvärre finns det inom en del fackliga
organisationer en mycket negativ inställning till deltidsarbete.

Det är väsentligt att arbetsförmedlingarna strävar efter att finna lösningar
för deltidsarbetslösa. Detta bör dock ske inom ramen för de ordinarie
anslagen till arbetsförmedlingen, arbetsmarknadsutbildningen m. m. Det
finns inte anledning för riksdagen att anvisa särskilda medel för ändamålet.
Regeringens anslagsframställning på denna punkt bör därför avslås av
riksdagen.

I propositionen förordar arbetsmarknadsministern beredskapsarbeten
på deltid för deltidsarbetslösa. Detta strider mot tanken att beredskapsarbetena
skall vara en åtgärd som gör det möjligt för arbetslösa att hålla
kontakt med arbetslivet. Ett sådant motiv är normalt inte aktuellt när det
gäller deltidsarbetslösa, och därför bör inte heller inrättas särskilda beredskapsarbeten
för dem.

dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse:

8. beträffande anvisande av särskilda medel till åtgärder för deltidsarbetslösa att

riksdagen med bifall till motion 1986/87: A107 yrkande 8
dels avslår propositionen i vad avser begäran om anslag under
tionde huvudtiteln för budgetåret 1987/88 till Åtgärder för deltidsarbetslösa,

dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört
om beredskapsarbeten för deltidsarbetslösa.

14. Facklig vetorätt när det gäller deltidsarbete m. m. (mom.
9)

Karl-Erik Persson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 13 som börjar med ”Utskottet
delar” och slutar med ”redovisade delarna” bort ha följande lydelse:

Det särskilda anslag som regeringen har föreslagit för att täcka kostnaderna
för åtgärder som ger de deltidsarbetslösa möjlighet att bryta sin
arbetslöshet är bra. Såsom anförs i motion 1986/87: Fi 116 (vpk) bör dock
ytterligare åtgärder vidtas för att man skall kunna komma till rätta med
deltidsarbetslösheten. En facklig vetorätt beträffande deltidsarbete skulle
således kunna förbättra de deltidsarbetslösas ställning på arbetsmarknaden.
Det bör uppdras åt regeringen att lägga fram förslag till en sådan

AU 1986/87:19

vetorätt. Även ett införande av obligatorisk arbetsförmedling skulle kunna
bidra till att minska denna arbetslöshet. Riksdagen bör hos regeringen
begära förslag härom.

Utskottet anser liksom motionärerna att det överlägset bästa sättet att
lösa problematiken med deltidsarbete är att förkorta arbetstiden till sex
timmars arbetsdag. Riksdagen bör göra ett uttalande om en snabb övergång
till en sådan arbetstidsförkortning.

dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande lydelse:

9. beträffande facklig vetorätt när det gäller deltidsarbete m.m.
att riksdagen med bifall till motion 1986/87:Fil 16 yrkandena 17-19
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

15. Insatser i anledning av handelsbojkotten mot Sydafrika
(mom. 10)

Alf Wennerfors, Bengt Wittbom och Sonja Rembo (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 14 som börjar med ”Utskottet
tillstyrker” och slutar med ”av finansutskottet” bort ha följande lydelse:
Såsom anförs av moderata samlingspartiet i den till finansutskottet i
denna del hänvisade motionen 1986/87: A107 (m) bör kostnaderna för den
svenska handelsbojkotten mot Sydafrika redovisas öppet. Kostnaderna
bör inte gömmas inom finansfullmakten, vilket är vad regeringen har
förutsatt, utan täckas genom ett på tilläggsbudget anvisat anslag. Arbetsmarknadsutskottet
delar denna uppfattning. Vid framställning till riksdagen
om anslag för ändamålet ankommer det på regeringen att i vanlig
ordning ange hur det nya anslaget skall användas. Härav följer att det inte
finns något behov att lämna regeringen det begärda bemyndigandet att
vidta omställningsåtgärder med anledning av handelsbojkotten. Regeringens
framställning härom bör sålunda avslås av riksdagen.

dels att utskottets hemställan under 10 bort ha följande lydelse:

10. beträffande insatser i anledning av handelsbojkotten mot
Sydafrika

att riksdagen avslår propositionen i vad avser begäran om bemyndigande
för regeringen att vidta åtgärder som kan bli nödvändiga för
att underlätta omställningar för personer som drabbas av handelsbojkotten
mot Sydafrika.

16. Medelsanvisningen till anslaget
Arbetsmarknadsutbildning (mom. 11)

Alf Wennerfors, Bengt Wittbom och Sonja Rembo (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 15 som börjar med ”Utskottet
ansluter” och slutar med ”motsvarande del” bort ha följande lydelse:
Utskottet vill inledningsvis stryka under moderata samlingspartiets konstaterande
i kommittémotion 1986/87: A107 att arbetsmarknadsutbildning

AU 1986/87:19

ofta kan vara ett verksamt medel för att hjälpa arbetslösa att skaffa sig en
ny anställning. I bästa fall kan arbetsmarknadsutbildningen omvandla en
arbetslös person till en attraktiv individ på arbetsmarknaden.

Regeringen har nu föreslagit att arbetsmarknadsutbildning för ytterligare
5000 deltagare inrättas. Tanken är att dessa nytillkommande platser skall
utnyttjas för ungdomar mellan 20 och 24 år. Utskottet noterar med tillfredsställelse
att regeringen nu tagit fasta på moderaternas förslag om
särskilda arbetsmarknadsutbildningsinsatser för ungdomar i denna ålder.

Utskottet konstaterar vidare att många långtidsarbetslösa ungdomar i
dag har en dålig utbildningsbakgrund. Det är väsentligt att dessa kan nås av
de erbjudanden om undervisning som skolväsende och arbetsmarknadsmyndigheter
kan erbjuda. Ett besvärligt problem är att många kvinnor inte
vill utbilda sig inom traditionella mansyrken. Detta skulle kunna förbättra
arbetsmarknadssituationen för många kvinnor och samtidigt medverka till
att man kan utbilda fler personer inom s. k. bristyrken. Enligt utskottets
mening bör — i enlighet med moderaternas tidigare förslag — en särskild
informationskampanj startas i syfte att påverka dessa grupper att söka sig
till skolväsendet och arbetsmarknadsutbildningen.

Som framhålls i sagda motion från moderata samlingspartiet är det
väsentligt att existerande platser för arbetsmarknadsutbildning utnyttjas.
Med hänsyn till att regeringen själv konstaterar att resurserna inte nyttjas
fullt ut bör man enligt utskottets mening i första hand sträva efter att
effektivt utnyttja de platser som finns för arbetsmarknadsutbildning.

Utskottet finner i likhet med moderaterna att det med hänsyn till det
förhållandevis goda arbetsmarknadsläget inte är motiverat att öka det
totala anslaget till arbetsmarknadsutbildning. De riktade insatserna för
ungdomar bör kunna rymmas inom ramen för de normala anslagen till
arbetsmarknadsutbildning. Om regeringen senare under året bedömer att
behov av ytterligare medel för arbetsmarknadsutbildning föreligger kan
finansfullmakten nyttjas för detta ändamål.

Vad utskottet här anfört med tillstyrkan av motion A107 i aktuell del bör
ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 11 bort ha följande lydelse:

11. att riksdagen med bifall till motion 1986/87: A107 yrkande 6
avslår propositionen i vad avser begäran om ytterligare medel till
anslaget Arbetsmarknadsutbildning.

17. Redovisningen för kostnadsökningen inom AMU
(mom. 12)

Ingvar Karlsson i Bengtsfors och Görel Thurdin (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 15 som börjar med ”Utskottet
har” och slutar med ”(c) avstyrks” bort ha följande lydelse:

Utskottet delar den mening som centerpartiet anför i kommittémotion
1986/87: A106 när det gäller kostnadsbilden för arbetsmarknadsutbildningen.
Skillnaden mellan för riksdagen tidigare redovisade uppgifter och de
förhållanden som nu anges gälla är sålunda anmärkningsvärd.

AU 1986/87:19

Av riksdagen anvisade medel för upphandling av arbetsmarknadsutbildning
har beräknats täcka kostnaderna för utbildning av 85000 personer.
Sedermera har AMS hävdat att anvisade medel räcker till utbildning för
73000 personer. Enligt arbetsmarknadsministern leder den nu gällande
kostnadsbilden till att anvisade medel räcker för utbildning av 73000
personer, och ministern föreslår att anslaget Arbetsmarknadsutbildning
tillförs ytterligare 150 milj. kr., vilket ger resurser för utbildning av ytterligare
5000 personer, dvs. totalt 78000 personer.

Utskottet konstaterar - i likhet med nämnda motion — att kostnadsökningen
är av en sådan storleksordning att det klart framgår att regeringen
tidigare inte har redovisat ett fullödigt beslutsunderlag för riksdagen. Detta
är desto mer förvånande eftersom regeringen tidigare - med den redovisade
kostnadsbilden som grund - understrukit att omorganisationen inneburit
en effektiviserad och mer rationell arbetsmarknadsutbildning. Enligt
utskottets mening krävs en bättre redovisning av bakgrunden till den
avsevärda kostnadsökningen för upphandlingen av arbetsmarknadsutbildningen.

Vad utskottet här anfört med tillstyrkan av motion A106 i aktuell del bör
ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 12 bort ha följande lydelse:

12. beträffande redovisningen för kostnadsökningen inom AMU
att riksdagen med bifall till motion 1986/87: A106 yrkande 5 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

18. Medelsanvisningen till anslaget Sysselsättningsskapande
åtgärder (mom. 15)

Under förutsättning av bifall till reservation 1

Alf Wennerfors, Bengt Wittbom och Sonja Rembo (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 18 som börjar med ”Vidare
biträder” och slutar med ”till starta-eget-bidrag” bort ha följande lydelse:
Utskottet har tidigare uttalat sig för att AMS inom ramen för sin verksamhet
särskilt beaktar de långtidsarbetslösas situation. Av de 350 milj. kr.
som regeringen föreslår skall ställas till AMS förfogande för arbetsmarknadspolitiska
insatser riktade mot de långtidsarbetslösa är det — som
utskottet i ett tidigare avsnitt påtalat - endast 10 milj. kr. som utgör
medelstillskott. Detta nytillskott är inte tillräckligt väl motiverat, varför
den föreslagna medelstilldelningen avstyrks. I enlighet härmed bör riksdagen
till anslaget Sysselsättningsskapande åtgärder för budgetåret 1987/88
utöver i proposition 1986/87:100 bil. 12 upptagna medel endast anvisa ett
reservationsanslag av 15 milj. kr., som avser starta-eget-bidraget.

dels att utskottets hemställan under 15 bort ha följande lydelse:

15. att riksdagen med bifall till motion 1986/87:A107 yrkande 3,
samt med avslag på dels propositionen i motsvarande del, dels

AU 1986/87:19

motion 1986/87: A106 yrkande 1 - med tillägg till tidigare beslut1 —
under det på tionde huvudtiteln upptagna reservationsanslaget Sysselsättningsskapande
åtgärder för budgetåret 1987/88 anvisar ytterligare
15 000 000 kr.

19. Medelsanvisningen till anslaget Sysselsättningsskapande
åtgärder (mom. 15)

Ingvar Karlsson i Bengtsfors och Görel Thurdin (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 18 som börjar med ”Vidare
biträder” och slutarmed ”till starta-eget-bidrag” bort ha följande lydelse:
Utskottet biträder regeringens förslag om ytterligare 10 milj. kr. till
särskilda insatser för de långtidsarbetslösa. Motion A107 (m) avstyrks
därför i denna del. Utskottet ställer sig också bakom kravet i motion 1986/
87: A106 (c) att försöksverksamheten med starta-eget-bidrag för jordbruksföretagare
får avse olika slags nyföretagande inom och utom jordbrukssektorn
och vidare att försöksverksamheten utvidgas till att gälla hela landet.
Med hänsyn härtill bör - i avvaktan på den utvärdering som aviseras -bidraget i enlighet med förslaget i motion 1986/87: A106 (c) räknas upp med
25 milj. kr. Därmed får AMS för budgetåret 1987/88 möjlighet att bevilja
bidrag upp till sammanlagt 100 milj. kr. Utskottet avvisar därmed det
alternativa förslaget i propositionen och i motion 1986/87: A107 (m) om 15
milj. kr. till starta-eget-bidrag utöver de i proposition 1986/87:100 bil. 12
upptagna medlen.

dels att utskottets hemställan under 15 bort ha följande lydelse:

15. att riksdagen med bifall till motion 1986/87: A106 yrkande 1,
med anledning av propositionen i motsvarande del samt med avslag
på motion 1986/87: A107 yrkande 3 — med tillägg till tidigare beslut2
- under det på tionde huvudtiteln upptagna reservationsanslaget
Sysselsättningsskapande åtgärder för budgetåret 1987/88 anvisar
ytterligare 35 000 000 kr.

20. Medelsanvisningen till anslaget Utvecklingsinsatser i
östra Norrbotten (mom. 16)

Alf Wennerfors, Bengt Wittbom och Sonja Rembo (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 19 som börjar med ”Utskottet
biträder” och slutar med ”denna del” bort ha följande lydelse:

Utskottet vill understryka att denna typ av utvecklingsinsatser till stor
del överensstämmer med den verksamhet som länsstyrelserna kan stödja
genom anslaget till regional utveckling. Eftersom en majoritet i utskottet i
betänkande AU 1986/87: 13 förordar högre belopp till de s. k. länsanslagen
bör det - under förutsättning av riksdagens bifall till utskottets hemställan
på denna punkt - finnas goda förutsättningar att med dessa medel stödja

AU 1986/87:19

1 AU 1986/87:11 hemställan mom. 78.

2 AU 1986/87:11 hemställan mom. 78.

den aktuella försöksverksamheten i östra Norrbotten. Mot den angivna
bakgrunden tillstyrker utskottet kravet i motion 1986/87: A107 (m) att
riksdagen skall avvisa förslaget om ytterligare anslag till utvecklingsinsatser
i östra Norrbotten.

dels att utskottets hemställan under 16 bort ha följande lydelse:

16. att riksdagen med bifall till motion 1986/87:A107 yrkande 9
avslår propositionen i vad avser begäran om ytterligare medel till
anslaget Utvecklingsinsatser i östra Norrbotten.

Särskilt yttrande

Förlängd tid för jobbsökaraktiviteter (mom. 2)

Charlotte Branting och Sigge Godin (båda fp) anför:

Vi delar AMS uppfattning att anvisningstiden före placering av ungdomar
i arbete i ungdomslag är för kort. En liknande uppfattning har för
övrigt också riksrevisionsverket gett till känna i samband med de utvärderingar
av ungdomslagen som verket haft regeringens uppdrag att genomföra.

Den ändring regeringen nu har föreslagit innebär att tiden för arbetssökande
förlängs med tre veckor. Från våra utgångspunkter är det en rätt
begränsad åtgärd, men den är likväl ett steg i rätt riktning. Det återstår att
se om åtgärden är tillräcklig för att motverka att ungdomar hänvisas till
placering i ungdomslag när andra alternativ vore möjliga att överväga om
man kan handla under mindre tidspress. Blir effekterna av de nya reglerna
inte de förväntade finns således anledning att återkomma i frågan.

AU 1986/87:19

Propositionens lagförslag
Förslag till

Lag om ändring i lagen (1983: 1070) om arbete i ungdomslag
hos offentliga arbetsgivare

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1983:1070) om arbete i ungdomslag
hos offentliga arbetsgivare

dels att 2, 3, 9, 12, 14 och 15 §§ skall ha följande lydelse,

dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 14 a §, av följande
lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 §'

Länsarbetsnämnden bedömer hur många platser i ungdomslag som behövs
och träffar överenskommelser med landstingskommunen och med
statliga myndigheter, kommunalförbund, församlingar och kyrkliga samfalligheter
inom nämndens verksamhetsområde om inrättande av sådana
platser hos dem. De ungdomar som inte placeras hos en sådan offentlig
arbetsgivare skall beredas plats i ungdomslag hos den kommun där de är
kyrkobokförda.

Efter medgivande av den offentli- Efter medgivande av länsarbets ga

arbetsförmedlingen får kommu- nämnden får kommuner låta ungdo ner

låta ungdomar i ungdomslag ut- mar i ungdomslag utföra arbetsupp föra

arbetsuppgifter åt enskilda ar- gifter åt enskilda arbetsgivare, om

betsgivare, om arbetet avser av- arbetet avser avgränsade arbets gränsade

arbetsuppgifter som an- uppgifter som annars inte skulle bli

nars inte skulle bli utförda och som utförda och som inte är lämpligare

inte är lämpligare att utföra inom att utföra inom ramen för någon an ramen

för någon annan arbetsmark- nan arbetsmarknadspolitisk stöd nadspolitisk

stödform. form.

Skogsvårdsstyrelserna får låta ungdomar i ungdomslag utföra arbete åt
enskilda arbetsgivare inom skogsbruket.

3 §2

Den offenliga arbetsförmedling- Länsarbetsnämnden anvisar

en anvisar ungdomarna arbete i ungdomarna arbete i ungdomslag

ungdomslag hos den arbetsgivare hos den arbetsgivare som nämnden

som förmedlingen efter samråd efter samråd med den unge finner

med den unge finner lämpligast. lämpligast.

Ungdomar som anvisas arbete i ungdomslag skall vara anmälda som
arbetssökande hos arbetsförmedlingen och, om det inte finns starka personliga
skäl för annat, vara oförhindrade att arbeta på heltid och beredda
att anta erbjudet lämpligt arbete under tid för vilken de inte har anmält
hinder som kan godtas.

AU 1986/87:19

Bilaga

1 Senaste lydelse 1985:504

2 Senaste lydelse 1985:504

Nuvarande lydelse

Anvisning skall ske om arbetsförmedlingen
inte kan finna annan
lämplig anställning åt den unge och
om inte heller lämplig utbildning
kan anordnas eller annan åtgärd
vidtas inom ramen för ett arbetsmarknadspolitisk!
program. Ansträngningar
att finna annan anställning
eller utbildning skall fortsätta
under hela den tid då den unge har
plats i ett ungdomslag. Senast när
den unge har arbetat i ett ungdomslag
under fyra månader skall arbetsförmedlingen
upprätta en särskild
plan över hur anställningen i
ungdomslaget skall övergå till annan
verksamhet.

Föreslagen lydelse

Anvisning skall ske, om länsarbetsnämnden
inte kan finna annan
lämplig anställning åt den unge och
om inte heller lämplig utbildning
kan anordnas eller annan åtgärd
vidtas inom ramen för ett arbetsmarknadspolitisk!
program. Ansträngningar
att finna annan anställning
eller utbildning skall fortsätta
under hela den tid då den unge har
plats i ett ungdomslag. Senast när
den unge har arbetat i ett ungdomslag
under fyra månader skall länsarbetsnämnden
upprätta en särskild
plan över hur anställningen i
ungdomslaget skall övergå till annan
verksamhet.

En medlem i ett undomslag har, om det inte utan svårigheter kan ordnas
på annan tid, rätt till ledighet med bibehållna anställningsförmåner för att
besöka arbetsförmedlingen eller på annat sätt söka arbete.

Ungdomarna skall i genomsnitt
två timmar varje vecka delta i kurser
som arbetsförmedlingen anordnar
om hur arbetsmarknaden
fungerar och om hur man söker arbete.
Sådana kurser bör även ge
kunskaper om möjligheterna till vidareutbildning
och om arbetsmarknadspolitiska
stödåtgärder. De ungdomar
som arbetar i ett ungdomslag
mer än sex timmar varje dag har
rätt till ledighet under den tid de
deltar i kursen. Under denna tid har
de rätt till samma anställningsförmåner
som om de hade arbetat.
Andra ungdomar har rätt till anställningsförmåner
med belopp
motsvarande det utbildningsbidrag
som lämnas enligt bestämmeiserna
om sådant bidrag vid arbetsmarknadsutbildning.

Arbetsförmedlingen skall återkalla
anvisningen till arbete i ungdomslag
för den som,

1. utför annat förvärvsarbete som
inte enbart är tillfälligt eller av obetydlig
omfattning,

Ungdomarna skall i genomsnitt
två timmar varje vecka delta i kurser
som länsarbetsnämnden anordnar
om hur arbetsmarknaden
fungerar och om hur man söker arbete.
Sådana kurser bör även ge
kunskaper om möjligheterna till vidareutbildning
och om arbetsmarknadspolitiska
stödåtgärder. De ungdomar
som arbetar i ett ungdomslag
mer än sex timmar varje dag har
rätt till ledighet under den tid de
deltar i kursen. Under denna tid har
de rätt till samma anställningsförmåner
som om de hade arbetat.
Andra ungdomar har rätt till anställningsförmåner
med belopp
motsvarande det utbildningsbidrag
som lämnas enligt bestämmelserna
om sådant bidrag vid arbetsmarknadsutbildning.

12 §4

Länsarbetsnämnden skall återkalla
anvisningen till arbete i ungdomslag
för den som,

1. utför annat förvärvsarbete som
inte enbart är tillfälligt eller av obetydlig
omfattning,

AU 1986/87:19

Bilaga

3 Senaste lydelse 1985: 504

4 Senaste lydelse 1985:504

Nuvarande lydelse

2. avvisar annat erbjudet lämpligt
arbete,

3. utan att uttryckligen avvisa sådant
arbete ändå genom sitt uppträdande
uppenbarligen vållar att anställning
inte kommer till stånd, eller 4.

utan giltig anledning inte deltar
i sådan kurs som avses i 9 § andra
stycket.

Föreslagen lydelse

2. avvisar annat erbjudet lämpligt
arbete,

3. utan att uttryckligen avvisa sådant
arbete ändå genom sitt uppträdande
uppenbarligen vållar att anställning
inte kommer till stånd, eller 4.

utan giltig anledning inte deltar
i sådan kurs som avses i 9 § andra
stycket eller 14 a §.

En anvisning får, om det är skäligt, också återkallas för en medlem i ett
ungdomslag som avvisar ett erbjudande om arbetsmarknadsutbildning eller
om plats i yrkesinriktad rehabilitering.

Genom återkallelse av en anvisning skiljs den unge från anställningen.

14 §

Arbetsförmedlingen skall anvisa
arbete i ungdomslag senast tre veckor/rån
det att den unge har anmält
sig som arbetssökande hos förmedlingen
och uppfyllt villkoren i övrigt
för anvisning. Har den unge anmält
sig efter att ha slutat skolan
eller annan utbildning som inte har
varit helt kortvarig, skall anvisningen
i stället ske senast efter tre månader.

Har någon skilts från sin anställning
enligt 11 eller 12 § får en ny
anvisning inte ske förrän efter fyra
veckor. Arbetsförmedlingen skall
på nytt anvisa arbete i ungdomslag
senast sju veckor efter det att anställningen
upphörde. Detta gäller
även när den unge har begärt prövning
av beslut och saken inte har
slutligt avgjorts. Har den unge uppfyllt
villkoren för anvisning först efter
det att anställningen upphörde,
räknas sjuvec korstiden från denna
senare tidpunkt.

Om anvisning inte sker inom föreskriven
tid eller om den unge tilldelas
uppgifter som inte är lämpliga
på det sätt som anges i 4 §, har den
unge rätt till lön från arbetsgivaren
eller, om den unge inte är anställd,
ersättning från kommunen motsvarande
den dagpenning från en erkänd
arbetslöshetskassa som den
unge har förvärvat rätt till. Ersättningen
är 100 kronor per dag om
den unge inte har rätt till dagpen -

Länsarbetsnämnden skall anvisa
arbete i ungdomslag senast tre veckor
efter det att den unge har anmält
sig som arbetssökande hos arbetsförmedlingen
och uppfyllt villkoren
i övrigt för anvisning. Har
den unge anmält sig efter att ha slutat
skolan eller annan utbildning
som inte har varit helt kortvarigt,
skall anvisningen i stället ske senast
efter tre månader.

Har någon skilts från sin anställning
enligt 11 eller 12 § får en ny
anvisning inte ske förrän efter fyra
veckor. Länsarbetsnämnden skall
på nytt anvisa arbete i ungdomslag
senast sju veckor efter det att anställningen
upphörde. Detta gäller
även när den unge har begärt prövning
av beslut och saken inte har
slutligt avgjorts. Har den unge uppfyllt
villkoren för anvisning först efter
det att anställningen upphörde,
räknas sjuveckorstiden från denna
senare tidpunkt.

AU 1986/87:19

Bilaga

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

AU 1986/87:19

ning eller om dagpenningen är lägre
än det beloppet. Beslut om sådan
lön eller ersättning fattas på den
unges begäran av arbetsförmedlingen.

ning eller om dagpenningen är lägre
än det beloppet. Beslut om sådan
lön eller ersättning fattas på den
unges begäran av länsarbetsnämnden.

14 a§

Länsarbetsnämnden får bestämma
att den som anvisas arbete i
ungdomslag, i stället för att utföra
sådant arbete, under högst tre veckor
skall delta i sådana kurser som
avses i 9 § andra stycket i den omfattning
som nämnden finnér lämplig.
Under denna tid utgår samma
anställningsförmåner som annars
skulle ha utgått för arbetet.

Beslut som arbetsförmedlingen
eller en länsarbetsnämnd fattar enligt
11 eller 12 § eller 14 § tredje
stycket får överklagas genom besvär
hos arbetsmarknadsstyrelsen.
Arbetsmarknadsstyrelsens beslut
får överklagas genom besvär hos
försäkringsöverdomstolen, om inte
annat följer av lagen (1969:93) om
begränsning av samhällsstöd vid arbetskonflikt.
I övrigt får beslut som
fattas av arbetsförmedlingen eller
en länsarbetsnämnd inte överklagas.

Beslut om att vidta en åtgärd som
avses i 11 § och återkallelsebeslut
enligt 12 § gäller omedelbart. Upphävs
ett sådant beslut sedan det har
överlämnats för prövning eller efter
besvär, har den unge rätt till ersättning
från arbetsgivaren motsvarande
förlorad lön enligt 8 §. Den som
har anvisats annat arbete i ungdomslag
eller fått annan anställning
eller utbildningsbidrag har dock för
tiden därefter inte sådan rätt till ersättning.

Beslut som länsarbetsnämnden
fattar enligt 11 eller 12 § eller 14 §
tredje stycket får överklagas hos arbetsmarknadsstyrelsen.
Arbetsmarknadsstyrelsens
beslut får överklagas
hos försäkringsöverdomstolen,
om inte annat följer av lagen
(1969:93) om begränsning av samhällsstöd
vid arbetskonflikt. I övrigt
får beslut som fattas av länsarbetsnämnden
inte överklagas.

Beslut om att vidta en åtgärd som
avses i 11 § och återkallelsebeslut
enligt 12 § gäller omedelbart. Upphävs
ett sådant beslut sedan det har
överlämnats för prövning eller efter
överklagande, har den unge rätt till
ersättning från arbetsgivaren motsvarande
förlorad lön enligt 8 §.
Den som har anvisats annat arbete i
ungdomslag eller fått annan anställning
eller utbildningsbidrag har
dock för tiden därefter inte sådan
rätt till ersättning.

På tvister mellan arbetsgivare och arbetstagare som inte gäller beslut
enligt 11 § tillämpas lagen (1974: 371) om rättegången i arbetstvister.

Denna lag träder i kraft den 1 augusti 1987.

Bilaga

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1987