Arbetsmarknadsutskottets
betänkande
1986/87:17

om överprövning i personalärenden 1986/87:17

(prop. 1986/87:84)

I betänkandet behandlas proposition 1986/87:84 om överprövning i personalärenden
samt den med anledning av propositionen väckta motionen
1986/87:A103.1 anslutning härtill tar utskottet upp fyra motioner om överprövning
när det gäller domare. Tre av dem väcktes under allmänna motionstiden
1986 och en under allmänna motionstiden 1987. Två av motionerna
har överlämnats från konstitutionsutskottet i samband med att det
utskottet avgett yttrande i ärendet, KU 1986/87:2 y.

Sammanfattning

Beslut i personalärenden på det statligt lönereglerade området kan överprövas
på två vägar. Den ena är att föra talan mot beslutet hos en tingsrätt eller
hos arbetsdomstolen, den andra att beslutet överklagas hos regeringen, en
förvaltningsdomstol eller någon annan myndighet. Som princip gäller att
det endast skall vara möjligt att påkalla överprövning endera vägen. Man
skall exempelvis inte kunna välja mellan att gå till arbetsdomstolen eller att
överklaga till regeringen.

De regler som i dag styr vägvalet för överprövningen är många och svåröverskådliga.
Regeringens av utskottet tillstyrkta förslag syftar till att skapa
ett nytt, avsevärt förenklat regelsystem.

I fyra motioner bedöms arbetsdomstolen på grund av sin sammansättning
med intresseledamöter vara ett mindre lämpligt organ att som sista
instans avgöra mål om disciplinära eller andra åtgärder mot domare. Motionärerna
förespråkar att sådana mål bör handläggas av de allmänna domstolarna.
Utskottet finner från sina utgångspunkter inte skäl föreligga att
införa en speciell instansordning för domare och avstyrker motionerna. I
denna del har företrädarna för moderata samlingspartiet reserverat sig.

Propositionen

I proposition 1986/87:84 föreslår regeringen efter föredragning av statsrådet
Holmberg att riksdagen skall anta inom civildepartementet upprättade
förslag till

1. en lag om ändring i lagen (1974:371) om rättegången i arbetstvister,

2. en lag om inskränkning i rätten att överklaga,

1 Riksdagen 1986/87. 18 sami Nr 17

3. en lag om ändring i lagen (1971:309) om behörighet för allmän förvalt- AU 1986/87:17
ningsdomstol att pröva vissa mål,

4. en lag om ändring i kommunallagen (1977:179).

Lagförslagen fogas till betänkandet som bilaga 1.

Motion med anledning av propositionen

1 motion 1986/87:A103 av Jan Hyttring (c) hemställs att riksdagen beslutar
avslå proposition 1986/87:84 i den del som rör förslaget om införande av en
lag om inskränkning i rätten att överklaga.

Motioner om överprövning när det gäller domare

I985/86:K223 av Margitta Edgren (fp) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att hos regeringen begära förslag till ändringar i
lagen om offentlig anställning, lagen om rättegången i arbetstvister och
brottsbalken som förordas i motionen,

2. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad i
motionen anförts om ändringar i tingsrättsinstruktionen.

1985/86:K232 av Hans Nyhage m. fl. (m) vari yrkas att riksdagen hos regeringen
anhåller om utredning i avsikt att klargöra huruvida domarnas ställning
bör stärkas.

1985/86:A702 av Allan Ekström (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna att talan mot beslut enligt 15 kap. 4 § lagen om
offentlig anställning skall såvitt angår ordinarie domare (utom justitieråd
och regeringsråd) föras hos Svea hovrätt och i sista hand hos högsta domstolen.

Motiveringen till motionen återfinns i motion 1985/86:K201.

1986/87: A702 av Allan Ekström (m) vari yrkas att riksdagen begär att regeringen
i samband med den översyn av tjänsteansvaret som pågår inom
regeringskansliet också ser över domarnas ställning och därvid särskilt
överväger frågan om att överföra prövningen av domares skiljande från
tjänsten till allmän domstol.

Yttrande från konstitutionsutskottet

Sorn inledningsvis nämnts har konstitutionsutskottet avgivit yttrande i
ärendet, KU 1986/87:2 y. Detta yttrande fogas som bilaga 2 till detta betänkande.

Utskottet

AU 1986/87:17

Inledning

I detta ärende behandlar utskottet två saker: dels de regler som avgör i
vilken ordning personalärenden på i första hand det statligt lönereglerade
området skall överprövas, dels arbetsdomstolens roll som sista instans i de
fall överprövningen gäller domare.

1 den första frågan har utskottet att ta ställning till regeringens proposition
1986/87:84 och den med anledning av propositionen väckta motionen
1986/87:A103 av Jan Hyttring (c). Till grund för propositionen ligger personalbesvärsutredningens
betänkande Överprövning av beslut i personalfrågor
(Ds C 1985:20) och däröver avgivna remissyttranden. Lagrådet har
yttrat sig över de till propositionen fogade lagförslagen.

Den andra frågan gäller om arbetsdomstolen som hittills skall vara sista
instans vid talan mot beslut om disciplinära åtgärder m. m. beträffande
domare. Den ordningen ifrågasätts i fyra motioner, av vilka tre väcktes
under allmänna motionstiden 1986 och en under allmänna motionstiden i
år. Ett par av motionerna berör härutöver möjligheterna till administrativa
åtgärder mot domare. 1 dessa frågor har konstitutionsutskottet avgett yttrande,
KU 1986/87:2 y.

Överprövning i personalärenden

Anställda på det statligt lönereglerade området, dvs. förutom de statsanställda
kommunalt anställda lärarna, försäkringskasseanställda m. fl., kan
påkalla överprövning av en myndighets beslut i personalärenden på två
vägar. Överprövningen kan ske antingen i den ordning som gäller för arbetstvister
i allmänhet, nämligen efter talan hos en tingsrätt resp. hos arbetsdomstolen,
eller förvaltningsvägen genom överklagande till regeringen, en
förvaltningsdomstol eller en annan, vanligen högre, myndighet. Principen
är att myndighetens beslut får angripas på endast en av dessa vägar. Om ett
beslut skall överprövas enligt arbetstvistlagen, alltså hos tingsrätt/arbetsdomstolen,
skall det vara uteslutet att alternativt överklaga förvaltningsvägen
och vice versa.

De regler som i dag styr valet mellan dessa två vägar för att överpröva
besluten i personalärenden har kritiserats för att de är alltför många och
svåröverskådliga. Det utredningsarbete som har bedrivits och den proposition
som nu föreligger har syftet att föreslå förenklingar. Det är däremot i
praktiken inte fråga om att i någon väsentlig mån ändra själva gränsdragningen
för överprövning förvaltningsvägen resp. domstolsvägen.

De kritiserade reglerna finns i en rad författningar, framför allt
lagen (1974:371, ändrad i nu aktuellt hänseende 1976:581) om rättegången
i arbetstvister (arbetstvistlagen),

lagen (1965:276) om inskränkning i rätten att föra talan mot offentlig
arbetsgivares beslut (inskränkningslagen),

lagen (1971:309) om behörighet för allmän förvaltningsdomstol att pröva
vissa mål (behörighetslagen).

Dessutom finns bestämmelser som här är av intresse i förvaltningslagen AU 1986/87:17
(1986:223), allmänna verksstadgan (1965:600) samt i anställningsförordningen
(1965:601) m. fl. regeringsförfattningar.

Olägenheterna med den nuvarande ordningen har belysts i utredningsbetänkandet
(s. 112—119). I propositionen lämnas en exemplifiering på s. 10.

För att kunna ta ställning till om en viss tvistefråga skall överprövas på det
ena eller andra sättet måste man ofta beakta regler i flera olika författningar.
Som påpekas i propositionen kan de enskilda reglerna inte läsas självständigt,
utan de griper in i och är beroende av varandra.

Den allmänna utgångspunkten för de förenklingar av regelsystemet som
nu föreslås är att myndigheternas beslut i personalärenden skall överprövas
på samma sätt som arbetstvister i allmänhet, dvs. hos tingsrätterna/arbetsdomstolen.
Undantag görs för tvister som gäller frågor som är reglerade i
författningar om det i dem sägs att överprövning skall ske genom överklagande
förvaltningsvägen. Tanken är alltså att man i fortsättningen skall
kunna lösa problemet med formen för överprövning genom att man helt
enkelt ser efter i författningen om det finns en föreskrift om överklagande
till regeringen, en förvaltningsdomstol eller annan myndighet. I så fall gäller
den föreskriften, och arbetstvistlagen blir inte tillämplig. Om det å andra
sidan inte finns någon föreskrift om överklagande skall således förfarandet
enligt arbetstvistlagen tillämpas.

En bestämmelse av den nu angivna innebörden föreslås införd i 1 kap. 2 §
arbetstvistlagen samtidigt som en motsvarande föreskrift i samma lagrum
utgår liksom de regler som infördes genom 1976 års övergångsbestämmelser
till samma lag.

I den nu gjorda regelkonstruktionen att tvister i personalärenden skall
föras till tingsrätt/arbetsdomstolen om det saknas särskilda bestämmelser
om överklagande måste man ta hänsyn till den allmänna rättsgrundsatsen
att statliga myndigheters beslut kan överklagas till högre myndighet, i sista
hand till regeringen, även om det saknas uttryckliga föreskrifter om rätt att
överklaga. 1965 års s. k. inskränkningslag tillkom för att hindra att dubbla
möjligheter till överprövning skulle uppkomma till följd av denna rättsgrundsats.
Lagen innebär kort och gott att en offentlig arbetsgivares beslut
inte får överklagas förvaltningsvägen om en tvist om beslutet skall handläggas
enligt arbetstvistlagen. En lagstiftning av denna innebörd behövs även i
fortsättningen. Eftersom 1965 års lag bedöms kräva omarbetningar i formella
hänseenden föreslås den i propositionen bli ersatt med en ny lag om
inskränkning i rätten att överklaga.

Behörighetslagen innehåller missvisande bestämmelser om att mål om
disciplinär bestraffning, avlöningsförmåner, traktamenten m. m. skall prövas
av kammarrätten (i stället för regeringen) trots att sådana tvister numera
huvudsakligen skall handläggas enligt arbetstvistlagen vid tingsrätt/arbetsdomstolen.
Dessa bestämmelser i behörighetslagen föreslås utgå. Motsvarande
bestämmelser finns också i allmänna verksstadgan och vissa andra
regeringsförfattningar. De kan ändras av regeringen själv.

Utöver de nu redovisade förslagen av mer generell natur aktualiseras i
propositionen några särskilda frågor. Det gäller handläggning av vissa pen sionstvister

och tvister om skälighetsavgöranden (s. k. arbetsgivarventiler) 4

enligt avtal resp. enligt författningar.

Framställningen i propositionen tar som tidigare nämnts huvudsakligen AU 1986/87:17
sikte på det statligt lönereglerade området. 1 ett avsnitt tas också upp ett par
frågor om överklaganden i personalärenden på de rent kommunala och
landstingskommunala områdena. Enligt kommunallagen (7 kap. 3 §) kan
en kommun eller ett landsting utse en besvärsnämnd med uppgift att bl. a.
pröva överklaganden i tjänstetillsättningsärenden. 1 vissa fall, bl. a. vid tvister
om företrädesrätt till återanställning, finns för närvarande dubbla överprövningsmöjligheter.
Sådana tvister om kommunala myndigheters beslut
kan med andra ord föras vidare antingen till tingsrätt/arbetsdomstolen
eller till den kommunala besvärsnämnden. Denna ordning anses böra bestå
tills vidare i avvaktan på den allmänna översyn av kommunalbesvärsfrågorna
som nu pågår i civildepartementet.

I samma paragraf i kommunallagen sägs vidare att den kommunala besvärsnämnden
även har till uppgift att pröva beslut om entledigande av
eller disciplinär åtgärd mot en tjänsteman. I rent kommunala anställningar
gäller anställningsskyddslagen och vissa kollektivavtalsbestämmelser i fråga
om anställningars upphörande. Disciplinära åtgärder regleras genom
kollektivavtal. Därigenom bör dessa tvister uteslutande handläggas enligt
arbetstvistlagen vid tingsrätt/arbetsdomstolen, och den oklarhet som kan
råda på denna punkt skingras genom att de nämnda föreskrifterna om
entledigande och disciplinära åtgärder utgår ur den aktuella paragrafen i
kommunallagen.

Som ovan redovisats ingår det i regeringens förslag att 1965 års s. k. inskränkningslag
skall ersättas med en ny lag om inskränkning i rätten att
överklaga. Jan Hyttring (c) föreslår i motion 1986/87 :A103 att riksdagen
skall avslå detta lagförslag. Motionären befarar att den nya lagen innebär
en inskränkning i den tidigare rätten att anföra besvär i tjänstetillsättningsärenden.
Detta är emellertid ett missförstånd beträffande lagförslagets innebörd.
Den nya lagen beskär inte möjligheterna att överklaga beslut om
tjänstetillsättningar lika litet som den nuvarande lagen gör det. Inte heller i
övrigt är det fråga om några större förändringar i nuvarande möjligheter till
överklaganden. I den mån det görs förändringar blir det i stället möjligt att
få arbetsgivarens beslut överprövade hos tingsrätt/arbetsdomstolen.

Utskottet anser att det är mycket tillfredsställande att det med de föreliggande
lagförslagen har tagits ett resolut grepp för att röja upp ett ovanligt
snårigt rättsområde. De nuvarande reglerna har vållat betydande olägenheter
för enskilda personer, fackliga organisationer, myndigheter och domstolar.
Vid granskningen av lagförslagen har utskottet inte funnit anledning
till invändningar. Med avstyrkande av motion A103 tillstyrker utskottet
sålunda att riksdagen antar de till propositionen fogade lagförslagen.

Motionerna om domare

I de fall det blir aktuellt med avskedande, disciplinansvar, åtalsanmälan,
avstängning eller läkarundersökning av domare skall frågan prövas av en
särskild nämnd, statens ansvarsnämnd, enligt 15 kap. 4 § lagen om offentlig

anställning (LOA). Vad nu sagts gäller inte justitieråden och regeringsrå- 5

den. För dem gäller en handläggning enligt särskilda bestämmelser i rege- AU 1986/87:17
ringsformen.

Talan mot ansvarsnämndens beslut skall föras enligt arbetstvistlagen.

Det innebär som framgått av vad som anförts i det föregående avsnittet att
nämndens beslut kommer att överprövas av en tingsrätt om domaren inte är
fackligt organiserad eller inte har stöd av sin fackliga organisation i ärendet,
med möjlighet att överklaga tingsrättens dom i arbetsdomstolen. Om
domaren däremot vid överprövningen biträds av sin fackliga organisation
handläggs målet av arbetsdomstolen som första och sista instans.

I motion 1985/86:A702 av Allan Ekström hemställs att riksdagen skall ge
regeringen till känna att talan mot disciplinbeslut m. m. enligt 15 kap. 4 §

LOA skall såvitt angår ordinäre domare — utom justitieråd och regeringsråd
— föras hos Svea hovrätt och i sista hand hos högsta domstolen. I
motion 1986/87: A702 yrkar samme motionär att regeringen i samband med
den pågående översynen av tjänsteansvaret skall överväga även frågan att
överföra prövningen av domares skiljande från tjänsten till allmän domstol.

Vidare förordas i motion 1985/86:K223 av Margitta Edgren (fp) att fullföljd
mot avgöranden angående domare i de mål som ovan nämnts skall ske
antingen direkt hos högsta domstolen eller följa de forumregler som gäller
vid åtal mot domare för brott i tjänsten. LOA, arbetstvistlagen och brottsbalken
bör ändras i enlighet härmed. Hans Nyhage m. fl. (m) hemställer i
motion 1985/86:K232 om en utredning som skall klargöra huruvida domarnas
ställning bör stärkas. I motionen förs fram tanken att mål där en
domare är part och som avgörs av en tingsrätt skall överklagas hos en
hovrätt i stället för hos arbetsdomstolen.

Bakgrunden till motionsyrkandena är i första hand oro över att arbetsdomstolen
med dess inslag av intresseledamöter skall vara partisk till nackdel
för arbetstagaren — domaren. Det ifrågasätts om nuvarande handläggning
av frågor om disciplinansvar och avskedande är förenlig med det
skydd som enligt regeringsformen tillkommer ordinarie domare.

Två av motionerna, K223 och K232, riktar också invändningar mot de
möjligheter som finns att genom omplaceringar inom domstolen och andra
administrativa åtgärder påverka en domares tjänsteutövning. Motionärerna
kritiserar att domstolarnas egna administrativa organ på detta sätt kan
ingripa mot domare vars rättstillämpning anses olämplig. I motion K223
tas också upp frågan om fördelning av mål mellan olika domare, inte efter
lottning utan efter lämplighet. Motionären begär ändringar i tingsrättsinstruktionen
på denna och andra i motionen berörda punkter.

Konstitutionsutskottet har i sitt yttrande anfört att de i motionerna upptagna
frågorna om domares rättsställning och därmed sammanhängande
spörsmål är av central betydelse mot bakgrund av den självständighet i
rättstillämpningen som våra domstolar har tillagts i regeringsformen. Motionerna
ger emellertid inte utskottet anledning att för närvarande överväga
ändring eller komplettering av nuvarande regler i regeringsformen. Från de
synpunkter utskottet har att företräda ger motionerna inte anledning till
något ytterligare ställningstagande.

Det konstateras i konstitutionsutskottets yttrande att motionerna berör 6

författningar som även faller under justitieutskottets beredningsområde. AU 1986/87:17
Vid det samråd som ägt rum under hand har justitieutskottet förklarat sig
avstå från att yttra sig i ärendet.

Utskottet har samma uppfattning som motionärerna och konstitutionsutskottet
om betydelsen av domstolarnas och de till dem knutna domarnas
självständighet i den dömande verksamheten. Utskottet har emellertid svårt
att se på vad sätt domarnas självständighet hotas av att arbetsdomstolen är
den instans som i sista hand har att avgöra om de skall entledigas för den
händelse de gör sig skyldiga till brott eller till grovt eller upprepat åsidosättande
av sina tjänsteåligganden. Inte heller lär denna självständighet kunna
sättas i fara av att arbetsdomstolen är slutinstans i mål om disciplinära
åtgärder på grund av mindre allvarliga förseelser än nu nämnts.

Det bör vidare erinras om att vid prövning av entledigande, disciplinära
åtgärder m. m. beträffande domare är det ett särskilt inrättat organ, statens
ansvarsnämnd, som har att från arbetsgivarens sida ta ställning i ärendet.

Nämnden har en kvalificerad sammansättning med en hovrättspresident
som ordförande. I övrigt ingår två riksdagsledamöter, chefen för statens
arbetsmarknadsnämnd och en hovrättslagman som ledamöter. Ett hovrättsråd
är sekreterare. Nämnden prövar också ärenden av nu angivna beskaffenhet
beträffande byråchefer och andra högre statstjänstemän. Nämndens
utslag överklagas i den ordning som anges i arbetstvistlagen, och därmed
blir arbetsdomstolen sista instans.

Motionärerna befarar att arbetsdomstolen på grund av sin sammansättning
inte på ett opartiskt sätt kommer att avgöra disciplinärenden och andra
tvister med en domare som part. Det kan påpekas att dessa farhågor
saknar underlag i den meningen att det först i år har förts upp ett mål som
gäller en domare till arbetsdomstolen. Det är justitiekanslern som överklagat
ett ställningstagande i ansvarsnämnden av innebörd att tillräckliga skäl
inte ansågs föreligga att avskeda en domare som gjort sig skyldig till misshandel.

Av de uppgifter utskottet inhämtat om ansvarsnämndens avgöranden
beträffande domare under den gångna delen av 1980-talet framgår att ärendena,
som uppgår till ett dussintal, i regel inte leder till någon åtgärd från
nämndens sida. Endast i ett fall har en domare blivit avskedad (stöld, urkundsförfalskning
m. m.).

Med hänvisning till vad ovan redovisats finner utskottet att det inte föreligger
skäl att — som motionärerna förespråkar — tillskapa nya forumregler
för domare vid handläggning av sådana ärenden som här är i fråga.

Motionerna avstyrks följaktligen i motsvarande delar.

1 motionerna K.223 och K232 berörs behovet av ändringar i tingsrättsinstruktionen
för att begränsa möjligheterna att placera om domare mellan
olika avdelningar i en domstol m. fl. organisationsfrågor. Detta är spörsmål
som normalt ligger utanför arbetsmarknadsutskottets beredningsområde.

Utskottet begränsar sig därför till att påpeka att omplaceringar och organisationsändringar
faller under den förstärkta förhandlingsrätten enligt 11 —

14 §§ medbestämmandelagen i den mån åtgärderna inte är reglerade genom
det statliga medbestämmandeavtalet och lokala avtal. De nämnda motionerna
avstyrks därmed även i dessa delar. 7

Hemställan

AU 1986/87:17

Utskottet hemställer

1. beträffande överprövning i personalärenden

att riksdagen med bifall till proposition 1986/87:84 och med avslag
på motion 1986/87: A103 antar de till propositionen fogade förslagen
till

a) en lag om ändring i lagen (1974:371) om rättegången i arbetstvister,

b) en lag om inskränkning i rätten att överklaga,

c) en lag om ändring i lagen (1971:309) om behörighet för allmän
förvaltningsdomstol att pröva vissa mål,

d) en lag om ändring i kommunallagen (1977:179),

2. beträffande talan mot beslut om åtgärder mot domare

att riksdagen avslår motionerna 1985/86:K223, 1985/86:K232,
1985/86:A702 och 1986/87:A702.

Stockholm den 7 maj 1987

På arbetsmarknadsutskottets vägnar

Lars Ulander

Närvarande: Lars Ulander (s), Elver Jonsson (fp), Alf Wennerfors (m),
Lahja Exner (s), Sten Östlund (s), Bo Nilsson (s), Charlotte Branting (fp),
Inge Carlsson (s), Ingvar Karlsson i Bengtsfors (c), Sven Lundberg (s),
Anders G Högmark (m), Erik Holmkvist (m), Ture Ångqvist (s), Rosa Östh
(c) och Karl-Erik Persson (vpk).

Reservation

Talan mot beslut om åtgärder mot domare (mom. 2)

Alf Wennerfors, Anders G Högmark och Erik Holmkvist (alla m) anser

dels säl den del av utskottets yttrande som på s. 7 börjar med ”Utskottet
har” och slutar med ”dessa delar” bort ha följande lydelse:

En av hörnstenarna i vårt statsskick är att den dömande makten skall
utövas av självständiga och oberoende domare. Därav följer att domarna
måste vara garanterade integritet och oavsättlighet. I enlighet härmed finns
i regeringsformen, såväl den tidigare som den nuvarande, fastlagt ett särskilt
anställningsskydd för de ordinarie domarna.

I detta grundlagsfästa anställningsskydd ingår att en domare mot sin vilja
kan skiljas från tjänsten endast av domstol eller — med de bestämmelser
som nu gäller — att domaren kan påkalla domstolsprövning av ett beslut
om entledigande som har fattats av en annan myndighet än domstol, dvs. av
statens ansvarsnämnd.

Med domstol i det avseende det här gäller har både i den äldre regerings- AU 1986/87:17
formen och vid antagandet av den nuvarande regeringsformen avsetts allmän
domstol. 1975 års ämbetsansvarsreform och dess införande av en mer
privaträttslig syn på de offentliga anställningsförhållandena innebar den
radikala förändringen att frågorna om avskedande, disciplinära åtgärder
m. m. beträffande domare i sista hand skulle prövas av en specialdomstol,
nämligen den med intresseledamöter sammansatta arbetsdomstolen. Denna
ordning för handläggningen av de för de enskilda domarna djupt ingripande
åtgärder som det här är fråga om kan inte anses vara förenlig med det
skydd som enligt regeringsformen tillkommer dem, utan detta förutsätter,
såsom motionärerna gör gällande, att handläggningen återförs till de allmänna
domstolarna. En sådan återgång till den tidigare ordningen kan
också ses som ett led i en önskvärd utveckling att överföra prövningen av
arbetsrättsliga frågor som rör enskilda anställda från arbetsdomstolen till
de allmänna domstolarna i syfte att stärka den enskildes rättsliga ställning i
arbetstvister.

Under senare tid har domarnas arbetsförhållanden uppmärksammats i
den allmänna debatten, bl. a. på grund av de s. k. avhoppen från domarbanan.
Det kan här erinras om att saken diskuteras i justitiedepartementets
bilaga till årets budgetproposition (s. 65 — 69) och i justitieutskottets i april
avgivna betänkande JuU 1986/87:25 (s. 3—4). I de sammanhangen har
anmälts att justitieministern avser att initiera ett utredningsarbete som skall
omfatta förutom meritvärderingsregler även domarbanans utformning på
längre sikt och därmed sammanhängande frågor. Syftet är att finna lösningar
som stärker domarbanans attraktionskraft. Enligt arbetsmarknadsutskottets
mening är det naturligt att de frågor om domares ställning som
aktualiserats i de föreliggande motionerna och som konstitutionsutskottet
har bedömt vara av central betydelse för domarnas självständighet kommer
att ingå i det aviserade utredningsarbetet. De synpunkter utskottet anfört
bör också beaktas vid den av regeringen nyligen beslutade översynen av
reglerna för rättegången i arbetstvister (dir. 1987:7). Detta gäller inte minst
frågan om en partssammansatt domstol kan anses vara oavhängig och
opartisk på sätt som stadgas i artikel 6 i Europarådets konvention om de
mänskliga rättigheterna.

De av utskottet ovan gjorda uttalandena bör delges regeringen.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande talan mot beslut om åtgärder mot domare
att riksdagen med anledning av motionerna 1985/86:K223, 1985/

86:K232, 1985/86:A702 och 1986/87:A702 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört.

Propositionens lagförslag
1 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1974:371) om rättegången i
arbetstvister

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1974:371) om rättegången i
arbetstvister1

dels att 1 kap. 2 § skall ha följande lydelse,

dels att övergångsbestämmelserna till lagen (1976:581) om ändring i
nämnda lag skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1 kap.
2 §

Denna lag tillämpas ej på

1. mål som enligt lag får upptagas endast av viss tingsrätt eller som skall
handläggas av tingsrätt i annan sammansättning än som anges i rättegångsbalken
eller i lagen (1974: 8) om rättegången i tvistemål om mindre värden,

2. mål som skall handläggas av tingsrätt med tillämpning av konkurslagen
(1921: 225) eller ackordslagen (1970: 847),

3. mål om skadestånd i anledning av brott, om talan föres i samband med
åtal för brottet,

4. mål om ersättning för yrkesskada, när tvisten ej rör kollektivavtals
rätta innebörd.

Lagen skall ej heller tillämpas på
mål som rör arbetstagare med statligt
reglerad anställning eller anställning
hos riksdagen eller allmän
försäkringskassa, när tvisten gäller

Lagen skall inte tillämpas på mål
som rör arbetstagare med statligt
reglerad anställning eller anställning
hos riksdagen, när tvisten gäller -

1. fråga som rör tillsättning av tjänst utan att enbart avse tvist om
kollektivavtal,

2. tjänstgöringsskyldighet enligt 5 kap. lagen (1976:600) om offentlig
anställning.

Innehåller lag eller med stöd av
lag meddelad författning särskild
föreskrift om att talan mot offentlig
arbetsgivares beslut skall föras genom
besvär, gäller den föreskriften.

Lagen skall inte heller tillämpas
på andra mål som rör arbetstagare
hos arbetsgivare med offentlig
ställning, när tvisten gäller en fråga
sorn är reglerad i lag eller annan
författning och det i samma författning
föreskrivs att beslut i frågan
får överklagas hos regeringen, en
förvaltningsdomstol eller en förvaltningsmyndighet.

AU 1986/87:17

Bilaga 1

' Lagen omtryckt 1977:530.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Denna lag2 träder i kraft den 1 januari 1977.

AU 1986/87:17

Bilaga 1

/ kap. 2 § andra stycket i dess
äldre lydelse skall tills vidare tilllämpas
på mål som där sägs, när
tvisten rör fråga som får regleras i
avtal men är reglerad i annan författning
än lag.

Avser tvist omständighet som inträffat före lagens ikraftträdande, tillämpas
4 kap. 7 § första stycket i dess äldre lydelse. Har överläggning som där
sägs icke ägt rum före ikraftträdandet, skall i stället tillämpas vad som i den
nya lagen är föreskrivet om förhandling.

Denna lag3 träder i kraft den 1 juli 1987.

1 fråga om talan mot beslut som har meddelats före ikraftträdandet
tillämpas äldre föreskrifter.

2 1976:581.

■' 1987:000.

2 Förslag till
Lag om inskränkning i rätten att överklaga
Härigenom föreskrivs följande.

1 § När en tvist som rör beslut av en arbetsgivare med offentlig ställning
skall handläggas enligt lagen (1974: 371) om rättegången i arbetstvister, får
arbetstagaren inte överklaga beslutet hos regeringen, en förvaltningsdomstol
eller en förvaltningsmyndighet.

2 § Vad som sägs i 1 § begränsar dock inte arbetstagarens rätt att överklaga 1.

beslut i frågor som enligt avtal skall avgöras av arbetsgivaren,

2. beslut hos en kommunal besvärsnämnd enligt 7 kap. 3 § kommunallagen
(1977: 179).

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1987, då lagen (1965: 276) om inskränkning
i rätten att föra talan mot offentlig arbetsgivares beslut skall upphöra
att gälla.

3 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1971:309) om behörighet för
allmän förvaltningsdomstol att pröva vissa mål

Härigenom föreskrivs att 1 § 2, 3 och 10 lagen (1971: 309) om behörighet
för allmän förvaltningsdomstol att pröva vissa mål1 skall upphöra att gälla
vid utgången av juni 1987.

De upphävda föreskrifterna tillämpas dock fortfarande i fråga om överprövning
av sådana beslut som har meddelats dessförinnan.

1 Senaste lydelse av
1 §21971': 1157
1 § 10 1975:681.

4 Förslag till
Lag om ändring i kommunallagen (1977:179)

Härigenom föreskrivs att 7 kap. 3 § kommunallagen (1977: 179) skall ha
följande lydelse.

Föreslagen lydelse

Nuvarande lydelse

7 kap.

3 §'

Fullmäktige får utse en särskild
nämnd med uppgift att pröva
överklagande av styrelsens, annan
nämnds, partssammansatt organs
eller revisorernas beslut om tillsättning
av eller förordnande på
kommunal eller landstingskommunal
tjänst, entledigande från sådan
tjänst eller disciplinär åtgärd mot
tjänsteman, om beslutet annars
skulle ha överklagats enligt 2 §. Bestämmelserna
i 13-17, 20, 26 och
29 §§ förvaltningslagen (1986:223)
tillämpas i ärenden hos besvärsnämnden.

Reglemente för besvärsnämnd
antages av fullmäktige.

Fullmäktige får utse en särskild
nämnd, besvärsnämnden, med
uppgift att pröva överklagande av
styrelsens, någon annan nämnds,
ett partssammansatt organs eller
revisorernas beslut om tillsättning
av eller förordnande på en kommunal
eller landstingskommunal
tjänst, om beslutet annars skulle ha
överklagats enligt 2§. Bestämmelserna
i 13-17, 20, 26 och 29 §§ förvaltningslagen
(1986:223) tillämpas
i ärenden hos besvärsnämnden.

Reglemente för besvärsnämnden
antas av fullmäktige.

AU 1986/87:17

Bilaga 1

1 Senaste lydelse 1986: 1134.

Om inte annat föreskrivs i reglementet, tillämpas bestämmelserna i 3
kap. 13 § andra stycket, med undantag av hänvisningen till 3 kap. 9 § andra
stycket, även på besvärsnämnden. I fråga om jäv gäller föreskrifterna i 11
och 12 §§ förvaltningslagen.

Om besvärsnämnd finns, får den som är missnöjd med ett beslut som
avses i första stycket överklaga beslutet hos nämnden inom den tid, som
föreskrivs i 1 § andra stycket och 2§ andra stycket. Skrivelsen med överklagandet
ges in till nämnden.

Beträffande besvär över besvärsnämnds beslut tillämpas bestämmelserna
i 1 § på motsvarande sätt. Till stöd för sådana besvär får dessutom
åberopas att det hos besvärsnämnden överklagade beslutet är oriktigt på
någon sådan grund som sägs i 1 §.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1987.

AU 1986/87:17

Bilaga 1

Konstitutionsutskottets yttrande
1986/87:2 y

om åtgärder för att stärka domares ställning

Till arbetsmarknadsutskottet

Arbetsmarknadsutskottet har berett konstitutionsutskottet tillfälle att yttra
sig över motion 1985/86: A702 av Allan Ekström (m). I motionen begärs att
riksdagen skall ge regeringen till känna att talan mot disciplinbeslut m. m.
enligt 15 kap. 4 § lagen om offentlig anställning (LOA) skall såvitt angår
ordinarie domare - utom justitieråd och regeringsråd - föras hos Svea hovrätt
och i sista hand hos högsta domstolen. Enligt gällande bestämmelser skall
sådan talan i vissa fall föras hos tingsrätt med arbetsdomstolen som
slutinstans och i övriga fall direkt hos arbetsdomstolen. Motionären hävdar
att denna ordning inte står i samklang med det skydd som enligt regeringsformen
bör tillkomma ordinarie domare.

Den i motionen behandlade instansfrågan har tagits upp i två till
konstitutionsutskottet från allmänna motionstiden 1986 hänvisade motioner,
nämligen motionerna 1985/86:K223 av Margitta Edgren (fp) och 1985/
86:K232 av Hans Nyhage m.fl. (m).

I motion K223 föreslås att fullföljd mot avgöranden angående domare i
mål om disciplinpåföljd, avskedande, avstängning, skyldighet att undergå
läkarundersökning eller omplacering skall ske antingen direkt hos högsta
domstolen eller följa de forumregler som gäller vid åtal mot domare för brott
i tjänsten. I motionen begärs förslag till ändringar i LOA, lagen om
rättegången i arbetstvister (arbetstvistlagen) och brottsbalken.

I motion K232 ifrågasätts om inte - i avbidan på en översyn av
tjänsteansvaret - en särreglering i fråga om domare bör genomföras
beträffande instansordningen i disciplinmål m. m. Det föreslås sålunda att
arbetstvistlagen ändras så att talan mot dom i tvist - upptagen av tingsrätt -där domare är part skall föras hos hovrätt i stället för hos arbetsdomstolen.
Motionärerna anser att regeringen bör utreda om behov föreligger att stärka
domarnas ställning i olika hänseenden.

Bakgrunden till motionsyrkandena är i första hand oro över att arbetsdomstolen
med dess inslag av intresseledamöter skall vara partisk till nackdel
för arbetstagaren (domaren). I motionerna K223 och K232 ifrågasätts
arbetsdomstolens karaktär av opartisk domstol i Europarådskonventionens
mening. I motion A702 anmärks att de lagfarna ledamöterna av arbetsdomstolen
endast är förordnade på viss tid (tre år). Enligt motionen är den
nuvarande handläggningen av frågor om disciplinansvar och avskedande inte

förenliga med det skydd som enligt regeringsformen bör tillkomma ordinarie
domare.

I motionerna K223 och K.232 tas upp ytterligare några frågor som berör
domares ställning. Enligt motionerna kan en domstols administrativa ledning
genom olika åtgärder ingripa mot en domare, vars rättstillämpning ledningen
anser olämplig. Som exempel härpå anges omplacering av domaren inom
domstolen och förändringar av biträdesorganisationen till domarens nackdel.
Motionärerna vänder sig mot att domstolarnas egna administrativa
organ pä angivet sätt kan påverka domarna i deras tjänsteutövning. Motion
K223 innehåller dessutom vissa synpunkter i fråga om fördelningen av
domargöromål.

De frågor som sålunda tas upp i de två sistnämnda motionerna regleras för
närvarande huvudsakligen genom tingsrättsinstruktionen. I motion K223
begärs ett tillkännagivande till regeringen om ändringar i instruktionen i
enlighet med vad som anförts i motionen medan det i motion K232, såsom
nyss nämnts, begärs en utredning i avsikt att klargöra huruvida domarnas
ställning i de hänseenden som tagits upp i motionen bör stärkas.

Konstitutionsutskottet får anföra följande. De i motionerna upptagna
frågorna om domares rättsställning och därmed sammanhängande spörsmål
är av central betydelse mot bakgrund av den självständighet i rättstillämpningen
som våra domstolar har tillagts enligt regeringsformen. Motionerna
ger emellertid enligt utskottet inte anledning att för närvarande överväga
ändring och komplettering av nuvarande regler i regeringsformen. Något
yrkande i denna riktning har inte heller framförts i motionerna. Från de
synpunkter utskottet har att företräda ger motionerna inte anledning till
något ytterligare ställningstagande.

De till konstitutionsutskottet hänvisade motionerna berör främst författningar
som faller under arbetsmarknadsutskottets och justitieutskottets
beredningsområden. Motionerna bör mot bakgrund av det anförda inte
slutligt beredas av konstitutionsutskottet utan handläggningen av dessa bör
samordnas med motion A702 genom att motionerna överlämnas till arbetsmarknadsutskottet,
med möjlighet för justitieutskottet att yttra sig i ärendet.

Konstitutionsutskottet beslutar att med detta yttrande till arbetsmarknadsutskottet
överlämna motionerna 1985/86:K223 av Margitta Edgren (fp)
och 1985/86:232 av Hans Nyhage m.fl. (m).

Stockholm den 4 november 1986

Pä konstitutionsutskottets vägnar

Olle Svensson

Närvarande: Olle Svensson (s), Anders Björck (m), Wivi-Anne Cederqvist
(s). Kurt Ove Johansson (s). Birgit Friggebo (fp), Bertil Fiskesjö (c), Sture
Thun (s). Hans Nyhage (m), Sören Lekberg (s), Torgny Larsson (s), Bengt
Kindbom (c), Nils Berndtson (vpk), Ulla Pettersson (s), Elisabeth Fleetwood
(m) och Ingela Mårtensson (fp).

AU 1986/87:17

Bilaga 2