Arbetsmarknadsutskottets
betänkande

1986/87:13

om regionalpolitiken
(prop. 1986/87:100, bil. 14)

I betänkandet behandlas proposition 1986/87:100 bilaga 14 (industridepartementet)
såvitt gäller avsnittet C. Regional utveckling.

I anslutning härtill tar utskottet upp 105 motioner från allmänna motionstiden
i år. Dessa motioner med yrkanden redovisas i en sammanställning
som följer omedelbart efter nedanstående sammanfattning. Av sammanställningen
framgår var i betänkandet motionerna behandlas.

Utskottet behandlar även förslag 1986/87:8 från riksdagens revisorer
med förslag om den regionala projektverksamheten.

Sammanfattning

Medelsanvisning

För regionalpolitiska åtgärder föreslår utskottet att riksdagen för budgetåret
1987/88 anvisar drygt 1,9 miljarder kronor enligt nedanstående huvudsakliga
fördelning.

milj. kr.

Lokaliseringsbidrag 362

Lokaliseringslån 300

Regionala utvecklingsinsatser
(länsanslaget) 688

Ersättning för nedsättning av socialavgifter 395
Sysselsättningsstöd 169

Övrigt 11,2

1 925,2

Den föreslagna medelsanvisningen skiljer sig från regeringens förslag på
två punkter. Anslaget till regionala utvecklingsinsatser överstiger regeringsförslaget
med 200 milj. kr. Vidare avstyrker utskottet regeringens
förslag om ett nytt anslag för särskilda regionalpolitiska insatser för infrastrukturutbyggnad
m. m. om 300 milj. kr. under en treårsperiod. Utskottet
delar uppfattningen i propositionen att det behövs infrastrukturella investeringar.
Regeringen bör emellertid återkomma till riksdagen med preciserade
förslag under resp. huvudtitel.

Socialdemokraterna i utskottet reserverar sig på dessa punkter till förmån
för regeringens förslag.

1986/87:13

1 Riksdagen 1986187. 18 sami. Nr 13

Moderata samlingspartiet föreslår i reservationer att lokaliseringsbidrag,
offertstöd, lokaliseringslån och sysselsättningsstöd avskaffas och ersätts
av ett system med riskgarantilån.

I propositionen föreslås att sysselsättningsstödet skall avskaffas i stödområde
C. Folkpartiet och centerpartiet motsätter sig detta i en gemensam
reservation.

Riktlinjer för regionalpolitiken

Utskottet tillstyrker regeringens inriktning på regionalpolitiken, medan
samtliga motioner som behandlas i detta sammanhang lämnas utan bifall.

Reservationer har här avlämnats av företrädarna för moderata samlingspartiet,
folkpartiet och centerpartiet.

Utredning om regionalpolitiken

Utskottet föreslår mot bakgrund av bl. a. de aktuella regionala balansproblemen
att en ny regionalpolitisk utredning med parlamentarisk sammansättning
tillsätts.

Planeringsfrågor

I detta avsnitt tillstyrker utskottet regeringens förslag att slopa planeringstalen
som regionalpolitisk! styrinstrument. Reservation mot detta ställningstagande
har avlämnats av centerpartiet.

Decentralisering av statlig verksamhet

Utskottet avstyrker yrkaden i ett antal motioner om fortsatt decentralisering
inom statsförvaltningen till olika län och regioner men framhåller
samtidigt betydelsen av att möjligheterna härtill ägnas fortsatt uppmärksamhet.

Företrädarna för centerpartiet reserverar sig till förmån för ett särskilt
riksdagsuttalande i denna fråga.

Stödområdesindelningen

Utskottet avstyrker en rad motioner som yrkar ändringar i nuvarande
stödområdesindelning. Utskottet anser att denna indelning inte bör ändras
alltför ofta och hänvisar till de möjligheter som finns att ge stöd utanför
stödområdet.

Nedsättning av socialavgifter

Med hänvisning bl. a. till arbetet i den av utskottet föreslagna regionalpolitiska
utredningen avstyrks förslag om ändringar i den geografiska avgränsningen
m.m. beträffande nedsättningen av socialavgifter. Reservationer
har på denna punkt avlämnats av moderata samlingspartiet, folkpartiet och
centerpartiet.

AU 1986/87:13

Regionalpolitiska insatser i län och regioner

AU 1986/87:13

Utskottet behandlar ett stort antal motioner om utvecklingsproblem i
skilda landsdelar och avstyrker de yrkanden som därvid framställs om
insatser för att främja utvecklingen. Reservationer har avlämnats av socialdemokraterna,
moderata samlingspartiet och vänsterpartiet kommunisterna.

Motionerna

Behandlas i
utskottets

yttr. s. hemst. p.

1986/87: A206 av Iris Mårtensson m. fl. (s) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om utlokalisering av statlig verksamhet,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att förvärvsfrekvens, arbetslöshetstal och sysselsättningsgrad
bör användas som kriterier vid fördelning av regionalpolitiska medel,
Yrkandena 1,5-10 och 12 kommer att behandlas i ett senare betänkande.
Yrkandena 3, 11 och 13 behandlas i betänkande AU 1986/87: 11.

1986/87: A208 av Olle Göransson m. fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om omfördelning
inom C 4-anslaget mellan lokaliseringsstöd och projektmedel.

1986/87: A213 av Agne Hansson och Gösta Andersson (c) vari yrkas att
riksdagen beslutar att anvisa ett särskilt anslag om 100 milj. kr. som stimulansstöd
till ett utvecklingsprogram för landsbygden i Kalmar län.

1986/87: A229 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
sägs om inriktningen av regionalpolitiken till större betoning av lokala/regionala
initiativ,

Yrkandena 1-12 och 15-21 behandlas i betänkande AU 1986/87:11.
Yrkande 14 kommer att behandlas i ett senare betänkande.

1986/87: A234 av Viola Claesson och Alexander Chrisopoulos (vpk) vari
yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär en parlamentarisk utredning med
uppgift att analysera miljö- och arbetsmarknadskonsekvenser och möjligheter
för Västsverige och övriga landet om bilindustrin faller resp. avvecklas,

Yrkande 2 kommer att behandlas i ett senare betänkande.

1986/87: A401 av Roland Sundgren m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen beslutar
att hos regeringen begära en snabb översyn av glesbygdsförordningen,
med syfte att bringa denna i överensstämmelse med de riktlinjer riksdagen
1986 angav för konsumentpolitiken.

AU 1986/87:13

Behandlas i

utskottets

yttr.s. hemst.p.

1986/87: A402 av Ove Karlsson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin 84 89

mening ger regeringen till känna vad som anförts om behovet av regionalpolitiska
åtgärder för Kopparbergs län.

1986/87: A403 av Agne Hansson och Gösta Andersson (c) vari yrkas att 39 13

riksdagen beslutar att hos regeringen anhålla om åtgärder så att en plan
utarbetas i samverkan med länets myndigheter för lokalisering av minst
1 000 statliga arbetstillfällen till Kalmar län.

1986/87: A404 av Bo Lundgren m. fl. (m) vari yrkas att riksdagen som sin 38 6

mening ger regeringen till känna vad som anförts om att motverka regional
obalans i samband med offentliga organisationsförändringar.

1986/87: A405 av Pär Granstedt och Elis Andersson (c) vari yrkas 86 90

1. att riksdagen hos regeringen begär ett program för omfördelning av
statliga arbetsplatser i Stockholms län,

2. att riksdagen hos regeringen begär en skyndsam utredning av ett
system med lägesavgifter som ett medel att stimulera en bättre fördelning
av arbetsplatser i Stockholmsregionen,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs om behovet av aktiva åtgärder för att få till stånd en bättre
balans av bostäder och arbetsplatser i Stockholms län.

1986/87: A406 av Göran Magnusson m. fl. (s) vari yrkas att riksdagen som 28 1

sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om pilotprojekt
med datorisering som ett regionalpolitisk! instrument.

1986/87: A407 av Anna Wohlin-Andersson (c) vari yrkas att riksdagen be- 96 100

slutar att som sin mening ge regeringen till känna vad som i motionen
anförts om åtgärder för att samordna skärgårdspolitiken.

1986/87: A408 av Rune Johansson m. fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin 91 95

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om regionalpolitiska
insatser i Dalsland.

1986/87: A409 av Anna Wohlin-Andersson m.fl. (c, m, fp) vari yrkas att 55 38

riksdagen begär att regeringen ändrar glesbygdsförordningen så att statligt
bidrag kan utgå till transportstöd i skärgården utan den nu gällande begränsningen
till ett ”inledningsskede”.

1986/87: A410 av Birgitta Johansson m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts 50 31

angående beräkning av de regionalpolitiska medel som tilldelas vaije län,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i 91 96

motionen anförts angående Skaraborgs län när det gäller kvinnors arbetsmarknad
och utbildning.

AU 1986/87:13

Behandlas i

utskottets

yttr.s. hemst.p.

1986/87: A411 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen som sin 53 35

mening ger regeringen till känna att det bör göras möjligt att genom bidrag
ur de sammanhållna länsanslagen för regionalpolitiska ändamål understödja
etablering av läkarpraktik i glesbygd.

Motiveringen återfinns i motion 1986/87: So426.

1986/87: Jo411 av Jan Hyttring m. fl. (c, fp) vari yrkas att riksdagen beslutar 67 70

att som sin mening ge regeringen till känna att länsstyrelserna i Älvsborgs,

Skaraborgs och Värmlands län bör få med 500000 kr. per länsstyrelse
ökade regionala utvecklingsmedel för budgetåret 1987/88.

1986/87: A412 av Leif Marklund m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin 54 37

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behov av att
förändra glesbygdsförordningen så att flerårigt stöd kan utgå och därmed
trygga dagligvaruhandeln.

1986/87: A413 av Jan Hyttring m. fl. (c) vari yrkas att riksdagen beslutar att 56 40

som sin mening ge regeringen till känna att regionalpolitiska medel får
disponeras så att samtliga landsbygdskommuner kan inrätta permanenta
lokal rådgivartjänster.

1986/87: A414 av Jan Hyttring m.fl. (c) vari yrkas att riksdagen beslutar 65 56

tillföra glesbygdsdelegationen ett anslag på 20 milj. kr. för utveckling av
Hushållningssällskapens Gårdenprojekt samt för insatser för att finna nya
användningsområden av landsbygdens naturresurser.

1986/87: A415 av Karl Boo och Birgitta Hambraeus (c) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att länsanslaget bör uppräknas till 45 milj. kr. 66 60

för budgetåret 1987/88,

2. att riksdagen beslutar att i övrigt som sin mening ge regeringen till 84 89

känna vad som i motionen anförts beträffande insatser för att stärka den

mindre företagsamheten.

1986/87: A416 av Rolf Dahlberg och Håkan Stjernlöf (m) vari yrkas att 66,76 59,84

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om skyndsamma regionalpolitiska åtgärder för Gävleborgs län.

1986/87: A417 av Ingvar Karlsson i Bengtsfors och Marianne Andersson (c)
vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att sysselsättningsstödet skall utgå oförändrat 52 34

i stödområde C i Älvsborgs län,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen 66 65

anförts om ökade länsanslag till Älvsborgs län.

1986/87: A419 av Börje Nilsson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin 66 69

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om anslaget för
regionala utvecklingsinsatser för Kristianstads län.

AU 1986/87:13

Behandlas i

utskottets

yttr.s. hemst.p.

1986/87: A420 av Bengt Westerberg m. fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen godkänner de allmänna riktlinjer för regionalpolitiken 22 1

som framförs i motionen,

2. att riksdagen hos regeringen begär en ny parlamentarisk regionalpo- 35 4

litisk utredning,

3. att riksdagen beslutar om en differentiering av de sociala avgifterna i 58 45

enlighet med vad som anförs i motionen,

4. att riksdagen beslutar anslå 515 milj. kr. för ersättning för nedsatta 69 74

sociala avgifter (anslaget C 6),

5. att riksdagen hos regeringen begär förslag om ett system med statliga 48 27

kreditgarantier som ersätter lokaliseringslån,

6. att riksdagen avslår förslaget om 300 milj. kr. till lokaliseringslån 63 52

(anslaget C 3),

7. att riksdagen beslutar avslå förslaget om att avskaffa sysselsättnings- 52 34

stödet för stödområde C,

8. att riksdagen anvisar ett anslag om 194 milj. kr. i sysselsättningsstöd 69 75

(anslaget C 7),

9. att riksdagen beslutar att offertstöd inte skall beviljas fr. o. m. den 1 49 29

juli 1987,

10. att riksdagen anvisar ett reservationsanslag om 302 milj. kr. för 62 51

lokaliseringsbidrag m. m. (anslaget C 2),

11. att riksdagen beslutar att till regionala utvecklingsinsatser m. m. 64 53

anvisa ett reservationsanslag om 648 milj. kr. (anslaget C 4),

12. att riksdagen avslår förslaget om 300 milj. kr. till regionalpolitiska 72 78

insatser för infrastrukturutbyggnad m.m. (anslaget C 10),

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i 22 1

motionen anförs om kommunernas roll i näringspolitiken,

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i 40 16

motionen anförs om samordnad länsplanering.

1986/87: A421 av Olof Johansson m. fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att som sin mening uttala vad som i motionen 26 1

anförts om nödvändigheten av en decentralistisk inriktning av regionalpolitiken,

2. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad 26 1

som i motionen anförts om vikten av att insatserna på alla politikområden
underordnas de regionala målen,

3. att riksdagen beslutar — med avslag på proposition 1986/87: 100, bil. 40 15

14 i denna del — att bibehålla systemet med planeringstal som styrmedel i
regionalpolitiken,

4. att riksdagen beslutar att hos regeringen begära en kartläggning av 26 1

befolkningskoncentrationens negativa miljöeffekter för storstadsmiljön

och att regeringen därefter återkommer till riksdagen med förslag om ett

AU 1986/87:13

Behandlas i

utskottets

yttr.s. hemst.p.

åtgärdsprogram för att förbättra storstadsmiljön i enlighet med vad som
anförs i motionen,

5. att riksdagen beslutar att uttala att politiken på alla samhällsområden 26
utformas så att storstädernas andel av befolkningen långsiktigt hålls oförändrad,

6. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad 26
som i motionen anförts om betydelsen av goda kommunikationer för den
regionala utvecklingen,

7. att riksdagen beslutar att ge regeringen till känna vad som i motionen 26
anförts om betydelsen av ny teknik, teknikspridning, spridning av företag
inom framtidsinriktade branscher, tekniskt kunnande och teknisk utveckling
för den regionala utvecklingen,

8. att riksdagen beslutar att hos regeringen begära förslag om etablering 26
av en ”inlandsbana” för datakommunikationer och prövning av möjligheterna
att införa nolltaxa för datatrafik inom stödområde A och B i enlighet
med vad som anförts i motionen,

9. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad 26
som i motionen anförts om behovet av opartisk analys av kapitalströmmarna
från avfolkningsbygder till koncentrationsorter,

10. att riksdagen beslutar att hos regeringen begära förslag om ett ut- 33
vecklingsprogram för landsbygden i enlighet med vad som anförs i motionen,

11. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad 36
som i motionen anförs om vikten av att riksdagens beslut om förutsättningar
och prioriteringsordning för utlokalisering av statliga myndigheter
skall ligga fast och fullföljas,

12. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad 36
som i motionen anförts om utlokalisering av statlig verksamhet och decentralisering
av funktioner inom den statliga verksamheten till läns-, kommun-
och kommundelsnivå,

13. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad 47
som i motionen anförts om utformningen av det regionalpolitiska stödet,

14. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad 50
som i motionen anförts om offertstödets inriktning,

15. att riksdagen beslutar att till Regionala utvecklingsinsatser m.m. 64

anvisa ett med 262 milj. kr. förhöjt reservationsanslag om 750 milj. kr. i
enlighet med vad som anförs i motionen,

16. att riksdagen beslutar att anslaget Regionala utvecklingsinsatser 65
m. m. i sin helhet fördelas till resp. länsstyrelse,

17. att riksdagen beslutar att högsta belopp för avskrivningslån inom 56

glesbygdsstödet höjs till 300000 kr. och för uthyrningsstugor till 50000 kr.,

18. att riksdagen beslutar att kravet om äldre arbetskraft slopas för 57

intensifierade kommunala sysselsättningsinsatser (IKS) samt högsta stödbelopp
höjs till 50000 kr.,

54
42

43,44

AU 1986/87:13

Behandlas i

utskottets

yttr.s. hemst.p.

19. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad 48,63 27,52
som i motionen anförts om lokaliseringslånen och med avslag på proposition
1986/87: 100 i denna del anvisa ett förslagsanslag om 1 000 kr.,

20. att riksdagen beslutar att kostnaden för Expertgruppen för forsk- 70 76

ning/regionalutveckling (ERU) skall belasta littera A i proposition 1986/87:

100, bil. 14,

21. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad 43 17

som i motionen anförts om inplacering av kommuner utanför det ordinarie
stödområdet i tillfälligt stödområde vid strukturkriser,

22. att riksdagen beslutar — med avslag på proposition 1986/87: 100 i 52 34

denna del - att möjligheterna till sysselsättningsstöd inom stödområde C

skall bibehållas,

23. att riksdagen beslutar att en tioprocentig nedsättning av socialför- 58 45

säkringsavgifterna skall gälla hela stödområde A och i kommuner i Norrbotten
inplacerade i stödområde B i enlighet med vad som anförs i motionen,

24. att riksdagen beslutar att den reducering av socialförsäkringsavgifter 59 45

för nytillkommande sysselsättning som utgår i kommuner i Norrbottens län
omfördelas i enlighet med vad som anförs i motionen,

25. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad 26 1

som i motionen anförs om beskattningen som ett instrument för regional
utveckling,

27. att riksdagen beslutar att hos regeringen begära förslag om

b) garanterad ränta för nyproduktion av småhus, 26 1

c) avskrivning av studiemedelsavgift, 51 33

d) privata investeringskonton, 26 1

i enlighet med vad som anförts i motionen.

Yrkandena 26, 27a, 28 och 29 behandlas i betänkande AU 1986/87: 11.

1986/87: A422 av Ulla Tillander m. fl. (c) vari yrkas 95 99

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om näringslivet i Malmöhus län,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om jordbruks- och trädgårdsnäringen samt naturvården i Malmöhus
län.

1986/87: A423 av Anna Wohlin-Andersson och Marianne Andersson (c)
vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att det regio- 51 32

nalpolitiska stödet skall kunna lämnas för att bygga kontorslokaler för
uthyrning,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att det regio- 51 32

nalpolitiska stödet får användas för immateriella investeringar.

Motiveringen återfinns i motion 1986/87: N357.

AU 1986/87:13

Behandlas i

utskottets

yttr.s. hemst.p.

1986/87: A424 av Britta Hammarbacken (c) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar, med avslag på propositionen 1986/87: 100, bil. 52 34

14, i denna del, att sysselsättningsstödet bibehålls för stödområde C i

Örebro län,

2. att riksdagen beslutar att Nora kommun skall jämställas med övriga 43 20

Bergslagskommuner i avseende på inplacering i stödområde,

3. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad 66 62

som i motionen anförts om ökat länsanslag till Örebro län.

1986/87: A425 av Yvonne Sandberg-Fries m. fl. (s) vari yrkas att riksdagen 39 14

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om lokalisering
av statliga arbetstillfällen till Blekinge.

1986/87: A426 av Hans Rosengren m. fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin 27 1

mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om behovet av
åtgärder för att genom minskad tillväxt från de överhettade regionerna
skapa förutsättningar för regional balans i sysselsättningen.

1986/87: A427 av Paul Lestander m.fl. (vpk) vari yrkas att riksdagen hos 75 80

regeringen hemställer om ett handlingsprogram för utveckling av Norrlands
inland i enlighet med vad som anförs i motionen.

1986/87: A428 av Lennart Alsén och Hadar Cars (fp) vari yrkas 39 14

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs om lokalisering av statlig verksamhet till Blekinge och i
första hand till Karlskrona i enlighet med gjorda principuttalanden i riksdagen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs om decentralisering av arbetsuppgifter till regionala statliga
enheter inom Blekinge län.

1986/87: A429 av Hans Dau och Håkan Stjernlöf (m) vari yrkas att riksda- 60 46

gen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om
stöd till Stiftelsen Industricentra.

1986/87: A430 av Hans Dau och Ingrid Hemmingsson (m) vari yrkas att 32 2

riksdagen hos regeringen begär en utredning över möjligheterna att införa
skattemässiga fördelar för ”nyckelpersoner” inom stödområde A och B.

1986/87: A431 av Inga Lantz m. fl. (vpk) vari yrkas att riksdagen begär att 27 1

regeringen, med beaktande av vad som anförs i motionen, företar åtgärder
för att bryta marknadskrafternas utveckling mot stark befolkningskoncentration
resp. avfolkning.

1986/87: A432 av Björn Samuelson (vpk) vari yrkas att riksdagen hos re- 67, 84 70, 86

geringen begär förslag till utvecklingsplan för Värmland i enlighet med vad
som i motionen anförs.

AU 1986/87:13

Behandlas i

utskottets

yttr.s. hemst.p.

1986/87: A433 av Nils Berndtson (vpk) vari yrkas att riksdagen hos rege- 90 93

ringen begär initiativ för att utforma ett åtgärdsprogram för utveckling och
ökad sysselsättning i Östergötland i enlighet med vad i motionen anförs.

1986/87: A434 av Britta Bjelle (fp) vari yrkas att riksdagen beslutar att hos 58 45

regeringen hemställa om ett förslag till stegvis ändring avseende reglerna
angående nedsättning av socialförsäkringsavgiften, där det första steget bör
avse socialförsäkringsavgiften för jord och skogsbruk.

1986/87: A435 av Sigge Godin och Martin Olsson (fp, c) vari yrkas att 76 83

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om ADB-utvecklingen i Sundsvallsregionen.

1986/87: A436 av Lennart Brunander (c) vari yrkas att riksdagen som sin 39 12

mening ger regeringen till känna vad som anförts om offentlig verksamhet.

Motiveringen återfinns i motion 1986/87: N374

1986/87: A437 av Ulla Orring m.fl. (fp) vari yrkas att riksdagen som sin 55 39

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om glesbygdsstödets
funktion.

Motiveringen återfinns i motion 1986/87: L712

1986/87: A438 av Karl-Gösta Svenson (m) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär en utvärdering av de infrastruk- 94 98

turelia problemen i Blekinge,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i 39 14

motionen anförts om statlig verksamhet i Blekinge.

1986/87: A439 av Pär Granstedt m. fl. (c) vari yrkas att riksdagen beslutar 96 100

att hos regeringen hemställa om utarbetandet av ett handlingsprogram för
skärgårdarna av det slag som anförts i motionen.

1986/87: A440 av Britta Sundin m. fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin 37 5

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om inriktningen av
arbetet inom den i civildepartementet verksamma arbetsgruppen för decentralisering
samt primära uppgifter för denna.

1986/87: A441 av Barbro Sandberg och Per Arne Aglert (fp) vari yrkas att 44 21

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om införlivande av Älvkarleby kommun i stödområde C.

1986/87: A442 av Jan Jennehag m. fl. (vpk) vari yrkas att riksdagen som sin 75 80

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om tillsättande av
en inlandsdelegation med uppgifter i huvudsaklig överensstämmelse med
de i motionen anförda.

1986/87: A443 av Filip Fridolfsson (m) vari yrkas att riksdagen som sin 86 90

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om betydelsen av
god tillväxt i Stockholmsregionen.

AU 1986/87:13

Behandlas i

utskottets

yttr.s. hemst.p.

1986/87: A444 av Ingemar Konradsson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen 49 28

som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om
begreppen skogslän resp. stödområde och att stödområdesindelningen bör
utgöra grunden för bedömning av var regionalpolitiska insatser skall göras.

1986/87: A445 av Olle Östrand m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin 38 10

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av
utflyttning av statlig verksamhet till Gävleborgs län.

1986/87: A446 av Sten Svensson m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen hos 33 3

regeringen anhåller om förslag till avregleringsåtgärder för landsbygden i
enlighet med de riktlinjer som anges i motionen.

1986/87: A447 av Arne Andersson i Gamleby m.fl. (s) vari yrkas 93 97

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om att det regionalpolitiska finansiella stödet under en
övergångstid kan tillämpas i vissa kommuner i Kalmar län,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i

motionen anförts om att en arbetsgrupp med särskilda resurser tillsätts för

att framta utvecklingsplan samt att därefter delta i arbetet med utvecklingsplanen.

1986/87: A448 av Alf Wennerfors m. fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i 22 1

motionen anförs angående faktorer för tillväxt,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i 47 26

motionen anförs angående beslutsordning för regionalpolitisk! stöd,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i 71 78

motionen anförs angående formerna för infrastrukturella investeringar,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i 33 3

motionen anförs angående förutsättningarna för utveckling på landsbygden,

5. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring av lagen (1983: 58 45

1055) om nedsättning av socialavgifter och allmänna löneavgifter i Norrbottens
län i enlighet med vad som i motionen anförts,

6. att riksdagen beslutar att till Ersättning för nedsättning av socialav- 69 74

gifter för budgetåret 1987/88 anvisa ett förslagsanslag av 625000000 kr.,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i 47 26

motionen anförts om slopandet av lokaliseringslån, lokaliseringsbidrag,

offertstöd och sysselsättningsstöd,

8. att riksdagen hos regeringen begär förslag till lokaliseringsstöd i form 47 26

av riskgarantilån i enlighet med vad som i motionen anförs,

9. att riksdagen beslutar att till Riskgarantilån för budgetåret 1987/88 62 51

anvisa ett reservationsanslag av 255000000 kr.,

10. att riksdagen hos regeringen begär förslag till tillfälliga åtgärder inom 32 2

AU 1986/87:13

Behandlas i

utskottets

yttr.s. hemst.p.

skatteområdet för att underlätta inflyttning av s. k. nyckelpersoner i enlighet
med vad som i motionen anförs,

11. att riksdagen med avslag på regeringens förslag att till Särskilda 71 78
insatser för infrastrukturutbyggnad för budgetåret 1987/88 anvisa ett reservationsanslag
av 300000000 kr. beslutar att med förhöjning av reservationsanslaget
till Byggande av statliga vägar under kommunikationsdepartementets
huvudtitel för budgetåret 1987/88 anvisa ytterligare
150000000 kr., att med förhöjning av reservationsanslaget Bidrag till kommunala
flygplatser m. m. för budgetåret 1987/88 anvisa ytterligare

45000000 kr., samt att med förhöjning av reservationsanslaget Inredning
och utrustning av lokaler i högskoleenheterna m. m. under utbildningsdepartementets
huvudtitel för budgetåret 1987/88 anvisa ytterligare 90 000 000
kr., samt att till nytt anslag under utbildningsdepartementets huvudtitel
Utveckling och drift av ny utbildning vid mindre högskolor för budgetåret
1987/88 anvisa ett reservationsanslag av 60000000 kr.,

12. att riksdagen avslår regeringens förslag att till Lokaliseringsbidrag 62 51
m. m. för budgetåret 1987/88 anvisa ett reservationsanslag av 362000000

kr.,

13. att riksdagen avslår regeringens förslag att till Lokaliseringslån för 63 52

budgetåret 1987/88 anvisa ett reservationsanslag av 300000000 kr.,

14. att riksdagen beslutar att till Regionala utvecklingsinsatser m. m. för 64 53

budgetåret 1987/88 anvisa ett reservationsanslag av 610000000 kr.,

15. att riksdagen avslår regeringens förslag att till Sysselsättningsstöd 69 75

för budgetåret 1987/88 anvisa ett förslagsanslag av 169000000 kr.

1986/87: A449 av Wivi-Anne Cederqvist m. fl. (s) vari yrkas att riksdagen 77 84

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om insatser
för att stärka kvinnors arbetsmarknad i Gävleborgs län.

1986/87: A450 av Anna Wohlin-Andersson och Pär Granstedt (c) vari yrkas 97 100

att riksdagen beslutar hemställa att regeringen låter undersöka förutsättningarna
att få till stånd en skärgårdstidskrift i enlighet med vad som ovan
anförts.

1986/87: A451 av Alf Svensson (c) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad 28 1

som i motionen anförs om regionalpolitikens mål,

2. att riksdagen beslutar att hos regeringen begära förslag till sänkning 59, 69 45, 74

av socialavgifterna i stödområdena i enlighet med vad som i motionen

anförs och till ersättning för nedsättning av sociala avgifter, C 6, anvisa ett
förslagsanslag med 645 milj. kr., således en höjning med 250 milj. kr.,

3. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad 28 1

som i motionen anförs om att Televerket måste underordna sig de regionalpolitiska
målen när det gäller utbyggnaden av telenätet för dataöverfö- ]2

ring och andra teletjänster,

AU 1986/87:13

Behandlas i

utskottets

yttr.s. hemst.p.

4. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad 64 53

som i motionen anförs om Regionala utvecklingsinsatser och till Regionala
utvecklingsinsatser, C 4 anvisa ett förslagsanslag med 634 milj. kr., således
en höjning med 146 milj. kr.

1986/87: A452 av Gunnar Björk i Gävle och Gunnel Jonäng (c) vari yrkas att 96 100

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts i
motionen om en sammanhållen skärgårdspolitik.

1986/87: A453 av Larz Johansson (c) vari yrkas att riksdagen som sin me- 66 63

ning ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om behovet av
utökade medel för regionala utvecklingsinsatser i Södermanlands län.

1986/87: A454 av Sten-Ove Sundström m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen 36 5

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utlokalisering
av statlig verksamhet.

1986/87: A455 av Agne Hansson och Gösta Andersson (c) vari yrkas att 66 68

riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad som i
motionen sägs om behov av regionalpolitisk! stöd till Kalmar län.

1986/87: A456 av Olle Westberg m. fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin 76 84

mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om åtgärder
för att främja regional utveckling och sysselsättning i Gävleborgs län.

1986/87: A457 av Hans Petersson i Hallstahammar m. fl. (vpk) vari yrkas att 80 85

riksdagen hos regeringen begär åtgärder för Bergslagens utveckling i enlighet
med vad som anförts i motionen.

1986/87: A458 av Hans-Eric Andersson och Åke Wictorsson (s) vari yrkas 86 90

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
angetts om behovet av åtgärder mot den inomregionala obalansen.

1986/87: A459 av Agne Hansson m. fl. (c) vari yrkas att riksdagen beslutar 56 41

att som sin mening ge regeringen till känna vad som i motionen anförs om
behovet av insatser för att underlätta för samlingslokalsorganisationerna i
deras fortsatta arbete med att nå större samutnyttjande av samlingslokaler
i glesbygd.

Motiveringen återfinns i motion 1986/87: Bo242

1986/87: A460 av Gunilla André och Bengt Kindbom (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i 92 96

motionen anförts om regionala utvecklingsinsatser i Skaraborgs län,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i 44 22

motionen anförts om att lokaliseringsstöd skall utgå vid nyetablering eller

utbyggnad av företag i kommunerna Gullspång, Töreboda och Karlsborg
samt att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i övrigt
anförts om regionalpolitiska insatser i dessa kommuner,

AU 1986/87:13

Behandlas i

utskottets

yttr.s. hemst.p.

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i 92 96

motionen i övrigt anförts om åtgärder för att främja arbete, service och
boende i Skaraborgs län.

Motiveringen återfinns i motion 1986/87: Ub680.

1986/87: A461 av Kjell Nilsson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin 66 67

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Kronobergs
andel av anslaget till regionala utvecklingsinsatser (det s. k. länsanslaget)
höjs till 8 milj. kr.

1986/87: A462 av Charlotte Branting (fp) vari yrkas att riksdagen som sin 66 67

mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om behovet av
utökade anslag till Kronobergs län för regionala utvecklingsinsatser.

1986/87: A463 av Ulf Adelsohn m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att inga åtgär- 85 90

der skall vidtas i syfte att bromsa tillväxten i Stockholmsregionen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i 85 90

motionen anförts om ökade möjligheter för den privata tjänstesektorn,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i 96 100

motionen anförts beträffande skärgårdsbefolkningens möjlighet till försöij ning,

Yrkande 4 behandlas i betänkande AU 1986/87: 11.

1986/87: A464 av Erik Holmkvist (m) vari yrkas 73 79

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om nödvändigheten av höjd beredskap inför försämrade konjunkturer,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
i övrigt anförts om situationen i Norrbotten.

1986/87: A465 av Per-Ola Eriksson (c) vari yrkas att riksdagen beslutar att 74 79

som sin mening ge regeringen till känna vad som i motionen anförts om ett
program för utvecklingsinsatser inom Råne älvdal.

1986/87: A466 av Anna Wohlin-Andersson och Marianne Karlsson (c) vari 66 64

yrkas att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna att
det statliga regionalpolitiska länsanslaget till Östergötland budgetåret
1987/88 skall vara 6 milj. kr.

1986/87: A467 av Arne Andersson i Gamleby (s) vari yrkas att riksdagen 28 1

som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts angående
det framtida kommunikationsnätet för datatekniken.

1986/87: A468 av Anders G Högmark m. fl. (m) vari yrkas att riksdagen hos 51

regeringen begär en utredning om villkorad avskrivningsrätt för studielån,
varvid de i motionen redovisade kraven på ett sådant system särskilt beak -

AU 1986/87:13

Behandlas i

utskottets

yttr.s. hemst.p.

tas liksom de principiella och tekniska problem som frågeställningen aktualiserar
noga övervägs.

1986/87: A469 av Anders G Högmark (m) vari yrkas att riksdagen som sin 27 1

mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts angående
framtida principer och riktlinjer för en ny regionalpolitik för nationell tillväxt
och balanserad regional utveckling.

1986/87: A470 av Göthe Knutson m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen hos 67 70

regeringen begär förslag till finansiering av projektet Laxfond för Vänern
med medel för regionala utvecklingsinsatser.

1986/87: A471 av Margareta Hemmingsson och Berit Oscarsson (s) vari 83 88

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om behovet av riktade insatser för kvinnorna på — och
utanför - arbetsmarknaden i Västmanlands län.

1986/87: A472 av Margareta Hemmingsson m. fl. (s) vari yrkas att riksdagen 80 85

som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om
behovet av insatser för kvinnorna i Bergslagen.

1986/87: A473 av Karl Boo m. fl. (c) vari yrkas att riksdagen hos regeringen 80 85

begär ett utvecklingsprogram för Bergslagen i enlighet med de riktlinjer
som anförs i motionen.

1986/87: A475 av Gunhild Bolander (c) vari yrkas att riksdagen som sin 89 91

mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts angående
nödvändigheten av en helhetssyn på vilka effekter olika åtgärder inom
regionalpolitikens område får för Gotlands län.

1986/87: A476 av Ralf Lindström m. fl. (s, m, fp, c) vari yrkas att riksdagen 39 14

måtte som sin mening ge regeringen till känna vad som i motionen anförts
om lokalisering av statlig verksamhet.

1986/87: A477 av Stina Gustavsson (c) vari yrkas att riksdagen som sin 66 67

mening ger regeringen till känna vad som i motionen framförts om ökat
länsanslag (budgetprop. 1986/87: 100, bil. 12 C 4) till Kronobergs län.

1986/87: A478 av Bertil Måbrink (vpk) vari yrkas att riksdagen hos rege- 66, 77 59, 84

ringen begär ett förslag till åtgärdsprogram för Gävleborgs län.

1986/87: A479 av Sigge Godin m.fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att högsta belopp för avskrivningslån inom
glesbygdsstödet skall vara 300000 kr.,

2. att riksdagen beslutar att högsta belopp för uthyrningsstugor inom
glesbygdsstödet skall vara 50000 kr.,

3. att riksdagen beslutar att högsta belopp för IKS-stödet till enskilda
projekt skall vara 50000 kr.

56	42
56	42
56	43

AU 1986/87:13

Behandlas i

utskottets

yttr.s. hemst.p.

1986/87: A480 av andre vice talman Karl Erik Eriksson och Elver Jonsson
(fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i 84 86
motionen anförs rörande behovet av ökade resurser för teknikspridning i

Värmland och Dalsland,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i 84 86

motionen anförs angående behovet av upprustning av väg- och telenätet i

Värmland och Dalsland,

3. att riksdagen beslutar att sysselsättningsstödet i stödområde C skall 52 34

bibehållas,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i 66 61,65

motionen anförs rörande bl. a. behovet av glesbygdsstöd i Värmland och

Dalsland.

1986/87: A481 av Kjell Johansson (fp) vari yrkas att riksdagen som sin 89 92

mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om behovet av
insatser för att säkra sysselsättningen inom Södermanlands län.

1986/87: A482 av Margareta Winberg och Nils-Olof Gustafsson (s) vari
yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i 38 9

motionen anförts beträffande utlokalisering av statlig verksamhet till Östersund,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i 43 18

motionen anförts beträffande ändrad stödområdesindelning för Bräcke

kommun,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i 72 78

motionen anförts angående medel i anslaget särskilda åtgärder för infra strukturbyggnad

(bil. 14 anslag C 10) för investering i marknadsföringshus

i glesbygden,

Yrkande 4 behandlas i betänkande AU 1986/87: 11.

1986/87: A483 av Nils-Olof Gustafsson och Margareta Winberg (s) vari 76 82

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som
anförts beträffande turistsatsning i Frostviken.

1986/87: A484 av Olle Svensson m. fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin 89 92

mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om behovet av
åtgärder till stöd för en positiv utveckling av sysselsättning och näringsliv
i Södermanlands län.

1986/87: A485 av Magnus Persson m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i 67 70

motionen anförts om stöd från statsmakternas sida för att tillsammans med
övriga intressenter förverkliga projektet Laxfond för Vänern,

AU 1986/87:13

Behandlas i

utskottets

yttr.s. hemst.p.

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i 67 70

motionen anförts om att länsstyrelserna i Älvsborgs, Skaraborgs och Värmlands
län, inom i budgeten angivna ramar, ges ökade regionala utvecklingsmedel
under åren 1987-1991 enligt motionens ftnansieringsförslag,
dvs. 500000 kr. per länsstyrelse under 1987, 700000 kr. per länsstyrelse
under 1988 och 800000 kr. per länsstyrelse under åren 1989-1991.

1986/87: A486 av Gunnel Jonäng och Gunnar Björk i Gävle (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att regeringen 77 84

skall ta det ansvar som på den ankommer när det gäller utvecklingen i
Gävleborgs län,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att regeringen 77 84

mot bakgrund av redovisade siffror skall prioritera länet,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att regeringen 75 80

vid olika regionalpolitiska åtgärder skall beakta det norrländska inlandets

problem och medverkar till bättre balans mellan kust- och inland,

4. att riksdagen beslutar att hos regeringen begära prövning av möjlig- 28 1

heterna att införa nolltaxa för datatrafik inom skogslänen,

5. att riksdagen beslutar att öka länsanslaget med 20 milj. kr., 66 59

6. att riksdagen beslutar att hela Ljusdal skall ingå i stödområde A, 43 19

Söderhamn i område B samt att Ockelbo, Hofors och Sandviken skall ingå

i stödområde C samt hela övriga Hälsingland i stödområde C,

7. att riksdagen hos regeringen begär förslag om utlokalisering till Gäv- 38 10

leborgs län (Gävle) av det nya verk som blir följden av en eventuell sammanslagning
av bostadsstyrelsen och planverket,

8. att riksdagen hos regeringen begär förslag om utlokalisering till Häl- 38 10

singland av delar av postgirot.

1986/87: A487 av Hans Rosengren (s) vari yrkas att riksdagen som sin 28 1

mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om behovet av
statligt stöd till teknikspridningsprojekt inom datakommunikationsområdet.

1986/87: A488 av Börje Hörnlund och Karin Israelsson (c) vari yrkas att 66, 75 58, 81

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts om
konkreta utvecklingsinsatser i Västerbotten.

1986/87: A489 av Per-Ola Eriksson (c) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad 74 79

som i motionen anförts om inriktningen och omfattningen av närings- och
regionalpolitiska insatser i östra Norrbotten,

2. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad 66 57

som i motionen anförts om att tilldela Norrbottens län 120 milj. kr. ur

anslaget för regionala utvecklingsinsatser,

3. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad 74 79

2 Riksdagen 1986187. 18 sami. Nr 13

AU 1986/87:13

Behandlas i

utskottets

yttr.s. hemst.p.

sorn i motionen anförts om åtgärder för att stimulera inflyttning till östra
Norrbotten,

4. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad 74 79

som i motionen anförts om lokaliseringssamrådet,

5. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna att 74 79

ett särskilt investmentbolag för Tornedalen bör bildas,

1986/87: A490 av Siw Persson m. fl. (fp) vari yrkas 95 99

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen sägs om särskild satsning på östra Skåne,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen sägs om större teknologiskt utbyte,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen sägs om satsningen på gemensamma exportutbildningar och exportsamarbete,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen sägs om borttagande av etableringshinder,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs om lägre ingångslöner som ett pilotprojekt i Skåne.

1986/87: A491 av Martin Olsson och Görel Thurdin (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i 38 8
motionen anförts om vikten av att överföra ytterligare uppgifter till de

statliga verk och myndigheter som är lokaliserade till Västernorrlands län,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i 38 8

motionen anförts om att vid ny- och omlokaliseringar av statlig verksamhet

beakta Västernorrlands läns speciella behov av arbetstillfällen och vidgad
arbetsmarknad,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i 60 47

motionen anförts om åtgärder för ökat utnyttjande av industricentrums

lokaler i Ange.

1986/87: A492 av Göthe Knutson m. fl. (m, fp) vari yrkas att riksdagen som 84 86

sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om olika behov
för att skapa ökad sysselsättning och bättre framtidsbetingelser i Värmlands
län.

1986/87: A493 av Magnus Persson m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen 50 31

anförts om stöd från statsmakterna i vad gäller en successiv förstärkning av

de regionalpolitiska resurserna på länsnivå och en friare resursanvändning
av erhållna medel samt en översyn av nuvarande regler för lokaliseringsstödets
användning,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen 84 86
anförts om resursbehovet vid länets teknikcentrum,

AU 1986/87:13

Behandlas i

utskottets

yttr.s. hemst.p.

3. att riksdagen sorn sin mening ger regeringen till känna vad i motionen 61 49

anförts om ändrade regler för upprustning av kommunala industrilokaler,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen 60 48

anförts om lokalisering av industricentrum till Torsby kommun,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen 39 11

anförts om utlokalisering av statlig verksamhet,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen 28 1

anförts om behovet av ytterligare instrument för att uppnå en bättre regional
balans,

7. att riksdagen hos regeringen anhåller att frågan om sysselsättnings- 52 34

stödets eventuella återinförande vid behov övervägs.

1986/87: A494 av Nils G. Åsling (c) vari yrkas att riksdagen hos regeringen 75 80

begär ett särskilt utvecklingsprogram för Norrlands inland, utarbetat i enlighet
med vad som i motionen anförts.

1986/87: A495 av Jan Hyttring och Bertil Jonasson (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i 66 61

motionen har framförts om ökat länsanslag till Värmland,

2. att riksdagen beslutar att sysselsättningsstödet även i fortsättningen 52 34

skall utgå i stödområde C,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs om behovet av stöd till lokala kvinnoprojekt i Värmland,

4. att riksdagen beslutar att ändra bestämmelserna så att stöd till turist- 54 36

investeringar kan erhållas i Bergslagskommunerna oaktat att de inte tillhör

primärt rekreationsområde.

1986/87: A496 av Bengt Wittbom m.fl. (m, fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i 83 87

motionen anförts angående en stärkning av utvecklingskrafterna i Örebro

län,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i 83 87

motionen anförts angående behovet av sänkta skatter och rättvisare statsbidragsregler
till kommunerna,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i 83 87

motionen anförts angående sänkta arbetsgivaravgifter,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i 83 87

motionen anförts angående arbetsförmedlingsmonopolets upphävande,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i 53 35

motionen anförts angående lokaliseringsstöd till privatläkaretableringar i

Örebro läns glesbygder,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i 83 87

motionen anförts angående behovet av ett bredare serviceutbud i Örebro

län.

AU 1986/87:13

Behandlas i

utskottets

yttr.s. hemst.p.

1986/87: A497 av Ylva Annerstedt m.fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts 86 90

i motionen om länets arbetsmarknad,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts 86 90

i motionen om behovet av utveckling av Stockholms län.

1986/87: A498 av Kersti Johansson och Rune Backlund (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i 66 66

motionen anförts om förhöjt länsanslag till Jönköpings län,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i 34 3

motionen anförts om jordbrukets betydelse ur regionalpolitisk synvinkel.

1986/87: Bo 112 av Karin Söder m. fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad 27 1

som i motionen anförts om nödvändigheten av åtgärder mot den pågående
koncentrationsutvecklingen i samhället, om balans på bostadsmarknaden
skall kunna uppnås.

1986/87: Bo 132 av Olof Johansson m.fl. (c)

1. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad 27 1

som anförts om nödvändigheten av en offensiv närings- och regionalpolitik
för att ge ungdomar i storstadsregionerna möjlighet till bostad,

1986/87: Bo224 av Agne Hansson och Gösta Andersson (c) vari yrkas att 94 97

riksdagen hos regeringen begär åtgärder som gör det möjligt för företag,
kommuner och landstinget i Kalmar län att investera för ökad sysselsättning
med samma lånevillkor som gäller för flerfamiljshus,

Utskottet

Regionalpolitikens allmänna inriktning m. m.

Det finns tecken som tyder på att de regionala problemen är på väg att
förvärras. En allt större andel av den totala befolkningstillväxten i riket
tillfaller storstadsregionerna, och då främst Stockholmsregionen. I Stockholmsregionen
har tillväxttakten under de senaste åren fördubblats i förhållande
till 1970-talet.

Medan födelsenettot sjunkit generellt, har flyttningsmönstret förändrats
påtagligt hittills under 1980-talet. Skogslänen som genomgående hade flyttningsöverskott
under 1970-talet, har nu — med undantag av Jämtland — ett
negativt flyttningsnetto. Eftersom flertalet skogslän också har ett födelseunderskott,
minskar folkmängden i dessa län om man undantar Västerbotten.
Storstadslänen har nu, efter ett decennium av flyttningsförluster,

återigen en relativt kraftig inflyttning. Storstadsexpansionen har medfört
försämrade flyttningsnetton för alla övriga län. Vid sidan av storstadslänen
har nu endast Uppsala och Hallands län flyttningsöverskott av någon
nämnvärd storlek. Denna utveckling har vissa likheter med situationen
under 1960-talet. Det gäller t. ex. inflyttningsöverskott till storstadslänen.
Det finns emellertid också väsentliga skillnader. Stockholm har i dag i
jämförelse med 1960-talets slut en mycket starkare nettoinflyttning än Göteborg
och Malmö. Vidare har skogslänen i dag inte lika stark nettoutflyttning
som för 15 år sedan.

Nyligen gjorda studier inom statens industriverk (SIND), Befolkningsomflyttning
1968-1985, visar dessutom att flyttströmmarna har fått nya
riktningar. Glesbygdskommunernas utveckling är betydligt mer gynnsam i
dag än vad som var fallet tidigare. Vid 1960-talets slut och 1970-talets
början hade glesbygdskommunerna den största nettoutflyttningen, medan
de i dag har lika många inflyttare som utflyttare. Det är nu i stället industrikommunerna
som uppvisar en ofta betydande utflyttning.

Slutligen kan beträffande flyttningarna nämnas att samtliga län i dag har
en nettoutflyttning till Stockholms län. Så har situationen inte varit sedan
1950-talet.

Av betydelse för befolkningsökningen i storstadsregionerna är också
invandringen. Under 1986 var t. ex. invandringsöverskottet i Stockholms
län ca 3 600 personer.

Den regionala omflyttningen har ett samband med näringslivsutvecklingen
i de olika regionerna. Den snabba expansionen inom flera av de
företagsinriktade delarna av den privata tjänstesektorn, framför allt uppdrags-
och konsultverksamhet av olika slag samt inom de ”kunskapsintensiva’
’ delarna av tillverkningsindustrin är starkt koncentrerad till i första
hand Stockholmsområdet, i andra hand till övriga utbildnings- och kommunikationscentra.

Tillväxten inom de ”högteknologiska” delarna och tjänstesektorn har
hittills gått stora delar av landet förbi. Det gäller inte bara de traditionella
problem- och stödområdena utan också en rad medelstora industriorter i
Mellan- och Sydsverige.

Sysselsättningstillväxten inom de långsiktigt expanderande näringarna
sker således i mycket hög grad inom storstadsregionerna, vilket också
avspeglas i flyttningsmönstren. Även om utflyttningarna från skogslän och
stödområden i dag är måttliga jämfört med t. ex. utvecklingen under 1960-talet, är nettoinflyttningarna starkare koncentrerade till ett fåtal storstadskommuner.
Många av dem som flyttar är dessutom unga, ofta välutbildade
personer.

1 Långtidsutredningen 87 framhålls mot denna bakgrund att de delar av
landet som beroende på sin närings- och företagsstruktur inte kan sysselsätta
- eller inte tillräckligt kan attrahera — högutbildad arbetskraft riskerar
att på sikt hämmas i sin utveckling.

Den regionala utvecklingen utgör utgångspunkt för förslagen i propositionen
och i ett antal motioner beträffande regionalpolitikens inriktning. 1
propositionen konstateras att de regionalpolitiska insatserna — trots tendenserna
till ökade regionala obalanser - har gett och ger goda resultat. De

AU 1986/87:13

ordinarie regionalpolitiska anslagen har fördubblats sedan budgetåret
1982/83, och omfattande särskilda insatser har gjorts i krisdrabbade regioner.
Det regionalpolitiska stödet som lämnats till företag sedan år 1982
beräknas ge ca 16000 nya arbetstillfällen i de regionalpolitisk! prioriterade
delarna av landet. Härtill kommer de sysselsättningstillfällen som tillkommit
genom satsningar på forskning, utbildning, teknikspridning m. m. i
dessa delar av landet.

För att motverka de senaste årens utveckling mot ökade regionala obalanser
och för att långsiktigt klara de fastlagda målen för regionalpolitiken
- en balanserad befolkningsutveckling i landets olika delar och tillgång till
arbete, service och god miljö i alla delar av landet - krävs enligt propositionen
nu en ytterligare förstärkning av regionalpolitiken. Det gäller att
såväl utveckla och effektivisera de nuvarande medlen som finna nya medel
för att påverka den regionala utvecklingen.

Vidare framhålls att erfarenheterna bl. a. visar på nödvändigheten av att
i ökad grad väga in regionalpolitiska hänsyn i sektorspolitiken på olika
områden. Ökad vikt måste läggas på åtgärder för att allmänt förbättra
näringslivsmiljön i de regionalpolitisk! prioriterade regionerna i vad gäller
utbildning, kommuniktaion, teknisk kompetens m. m.

För övrigt bör - anförs vidare - som hittills de regionalpolitiska insatserna
fördelas geografiskt med hänsyn till problemens omfattning och karaktär
i skilda delar av landet och alla län därvid tilldelas vissa resurser för
allmänt utvecklingsfrämjande insatser. Den gällande stödområdesindelningen
för det regionalpolitiska stödet föreslås ligga fast liksom den geografiska
avgränsningen för nedsättningen av socialavgifterna. I orter och
regioner som drabbas av omfattande strukturförändringar kan mer koncentrerade
åtgärder behöva vidtas.

För att ytterligare intensifiera och bredda insatserna för att åstadkomma
regional utveckling och utjämning föreslås en rad åtgärder. Insatser föreslås
för att utveckla universitet och högskolor och på att åstadkomma
kunskaps- och teknikspridning till regionalpolitisk! prioriterade regioner.
Vidare föreslås stora insatser för att förbättra kommunikationerna. För att
skapa förutsättningar för att etablera nya verksamheter till regionalpolitisk!
prioriterade regioner föreslås att vissa verksamheter inom affärsverken och
uppdragsmyndigheterna blir berättigade till regionalpolitisk! stöd.

För att skapa utrymme för en förstärkning och breddning av de regionalpolitiska
insatserna, bl. a. i vad gäller satsningar på forskning, utbildning
och annan infrastrukturuppbyggnad, krävs både en utökning av och en
omfördelning av det regionalpolitiska stödet. En besparing föreslås därvid
i propositionen på så sätt att sysselsättningsstödet föreslås bli slopat i
stödområde C. Slutligen redovisas i propositionen i denna del förslag under
andra huvudtitlar i budgetpropositionen som är av regionalpolitisk betydelse.
Det gäller bl. a. åtgärder på kommunikations-, utbildnings-, jordbruks-
och arbetsmarknadsområdena.

I kommittémotion 1986/87: A448 framhåller moderata samlingspartiet
inledningsvis att all utveckling leder till förändring och att en del av denna
tar sig geografiska uttryck. Motstånd mot förändringar riskerar att medföra

AU 1986/87:13

att politikerna skapar förhållanden som motverkar utvecklingskrafterna i
växande delar av landet. Tillväxtkrafterna måste stärkas i de regioner som
nu håller på att utarmas. Moderata samlingspartiets politik ger — fortsätter
motionärerna — individer och företag ökade möjligheter att utvecklas.
Detta är den viktigaste, politiska uppgiften. Vad statsmakterna därutöver
kan bidra med i form av olika slags stöd och hjälp är långsiktigt av underordnad
betydelse.

I motionen anförs vidare att Sverige i dag är mera centraliserat än någonsin.
Trots att decentralisering sedan 1970-talet har varit ett vanligen
förekommande uttryck i det politiska språket har politiken drivits i centraliserande
riktning. Detta har medfört att enskilda människor i mindre
utsträckning kan påverka beslut som rör dem själva. I sin tur har detta lett
till en farlig passivitet; allt fler måste i dag vänta på att politiker, myndigheter
och offentliga serviceorgan försöker lösa problemen. Slutligen nämns
i detta sammanhang att utvecklingen mot en ökad centralisering även präglar
näringslivet.

Motionärerna anför att de betydande förändringar som för närvarande
sker inte bara ändrar vår näringsstruktur utan även yrkesstrukturen. I
framtiden kommer människor att i allt högre grad arbeta med kvalificerade
arbetsuppgifter. Industrin blir alltmer beroende av högteknologi, vilket
kommer att ställa högre krav både på arbetskraftens utbildning och rörlighet.

Den tekniska utvecklingen kommer inte automatiskt att innebära att de
regionala balansproblemen försvinner. Det krävs mottaglighet för förändringar
för att kunna dra nytta av den nya tekniken. I vissa avseenden
kommer den nya tekniken — trots möjligheterna till elektronisk kommunikation
— att främja tillväxten i storstäder. Härför talar bl. a. betydelsen
av ett visst slags kreativ miljö i form av t. ex. vetenskapliga institutioner.
Inget högt utvecklat land kan därför kväva vissa tillväxtregioner.

Det är emellertid inte endast storstäderna som kan expandera. Om andra
orter och regioner ges bättre förutsättningar växer attraktionskraften, och
de blir reella alternativ i vad gäller företagsetableringar m. m. Motionärerna
pekar på olika faktorer som positivt påverkar tillväxtmöjligheterna i en
region. Det gäller goda kommunikationer, goda utbildningsmöjligheter, lågt
kostnadsläge, småföretagarvänligt klimat samt stort differentierat serviceutbud.

På kommunikationsområdet pekar motionärerna bl. a. på behovet av att
telenätet upprustas och moderniseras mot bakgrund av televerkets kapacitetsproblem
och datatrafikens behov av en god ledningskvalitet. Goda
utbildningsmöjligheter är en positiv faktor vid rekrytering av s. k. nyckelpersoner
och främjar också tillkomsten av nya företag.

I motionen hänvisas till moderata samlingspartiets förslag inom olika
politikområden i syfte att öka förutsättningarna för tillväxt. Det gäller bl. a.
sänkt skattetryck, låga kommunalskatter, åtgärder för tillväxt i näringslivet,
en flexibel arbetsmarknad, god utbildning, goda kommunikationer
samt möjligheter till enskilda initiativ.

När det gäller inriktningen på regionalpolitiken framhålls bl. a. att regionalpolitik
under ett par decennier huvudsakligen betytt att staten delat

AU 1986/87:13

ut bidrag till industrietableringar. Både utformningen och handläggningen
av det regionalpolitiska stödet är i hög grad politiserad, vilket medverkat till
att bevara existerande strukturer snarare än att ge förutsättningar för framtida
utveckling. Stödformerna är många, varför varken myndigheter eller
företag kan få någon klar överblick över stödstrukturen. Utrymmet för
missbruk och felsatsningar är stort, fortsätter motionärerna.

De olika stödformerna är ensidigt inriktade på investeringar i byggnader
och maskiner. Det är också huvudsakligen tillverkningsföretag som kan
komma i fråga som stöd mottagare. Statsmakterna bör för att öka tillväxtkrafterna
i de svaga regionerna satsa mer på långsiktiga investeringar för
bättre infrastruktur, kommunikationer, utbildning m. m.

Slutligen föreslås sänkta arbetsgivaravgifter, riskgarantilån som ersättning
för lokaliseringsbidrag, lokaliseringslån, offertstöd osv. Åtgärder bör
vidare vidtas för att främja rörligheten på arbetsmarknaden. Det gäller bl. a.
förändringar i skattesystemet. Handläggningen av stödärenden bör i största
möjliga utsträckning ske på länsnivå.

Folkpartiet anför i partimotion 1986/87: A420 att de ökade riskerna och
tendenserna till regionala obalanser kanske kan ses som ett tillväxtproblem.
När tillväxten är låg och investeringarna inte tillräckliga slår detta
extra hårt mot de svagare delarna av landet. De traditionella kostnadssänkande
styrmedlen förutsätter investeringsvilja och investeringar, vilka sedan
via ekonomiska stimulanser kan styras till regioner eller orter med
problem.

En allmänt tillväxtfrämjande politik skulle enligt detta resonemang kunna
dämpa risken för regionala obalanser. Tyvärr tycks dock bakgrunden till
dagens farhågor och utveckling vara mer sammansatt än så - ett faktum
som understryks av de ökade regionala obalansproblemen även under högkonjunkturen
åren 1984—1986.

En icke oväsentlig orsak synes enligt motionärerna vara själva karaktären
hos de delar av näringslivet, som i dag är stadda i snabb utveckling. Om
tidigare regionalpolitik i hög grad handlade om att möta problemen i samband
med lantbrukets rationalisering och tillverkningsindustrins expansion
står vi i dag inför en situation som i stora delar betingas av introduktionen
av ny teknik inom informationsbehandling, biokemi och andra ”kunskapsintensiva”
eller ”högteknologiska” områden. Även tjänstesektorn, med
sina speciella krav på kundkontakt, kan nämnas i detta sammanhang.

Den förändrade situation som regionalpolitiken i dag har att möta ställer
enligt motionärerna nya krav. De områden som ibland räknas som liggande
vid sidan om den egentliga regionalpolitiken kommer att få än större betydelse.
Det gäller t. ex. infrastruktur och utbildning. Regionalpolitik måste
framöver handla om mer än central omfördelning genom kostnadspåverkan
och i ökad utsträckning inriktas på att stödja nyskapande och kreativitet på
lokal och regional nivå. Målet måste vara att ytterligare understödja miljöer
för nyföretagande och egna initiativ även utanför storstäderna.

I motionen anförs vidare att om 1960-talets regionalpolitik handlade om
lokalisering måste 1980- och 1990-talens handla om mobilisering. Det handlar
också om att tillåta ökad flexibilitet, att bygga politiken på öppenhet för
variation och skilda lösningar i skilda delar av landet.

AU 1986/87:13

Staten och andra organ kan skapa en kreativ miljö även utanför de större
städerna genom att skapa gynnsamma förutsättningar för den. Här är bl. a.
utbildningsväsendet och annan infrastruktur av central vikt. Viktiga grundelement
i en kreativ miljö är nämligen tillgång till kunskaper och goda
kommunikationer.

Slutsatsen av detta förhållande är enligt motionen att regionalpolitiken i
högre grad än tidigare måste rikta sig mot mindre företag. Det är i mindre
företag — oavsett om de är nyetablerade eller ”avknoppade” från större
enheter — som en stor del av de för regionalpolitiken viktiga initiativen
kommer att tas.

Regionalpolitik bör enligt motionärerna inte endast syfta till rättvis fördelning
utan också till ekonomisk tillväxt. Såväl den ekonomiska som den
tekniska utvecklingen framöver kan antas ske i allt snabbare takt. Sannolikt
ser vi i dag endast början på de möjligheter som den nya tekniken kommer
att föra med sig. Samtidigt internationaliseras världsmarknaden.

I detta läge är det en styrka, även för ett litet land som Sverige, att
upprätthålla mångfald och flexibilitet i vad gäller miljöer för nytänkande.
En alltför kraftig koncentration riskerar enligt motionärerna att leda till
sårbarhet. Med ökade möjligheter att mobilisera lokala resurser och ta till
vara lokal initiativkraft nås en ”riskspridning” som kan vara till gagn för
riket som helhet.

I motionen anförs vidare att regionalpolitiken också måste innebära att
vi slår vakt om den typ av utvecklingscentrum som de större städerna utgör
mot bakgrund av att det finns verksamheter som är beroende av de stora
utbildningsinstitutioner och de speciella kontaktytor som finns i städerna.
En överhettning i storstadsregionerna bör av hänsyn också till miljöaspekterna
motverkas.

Företagens allt större behov av närhet till högre utbildning framhålls.
Nyskapande inom olika områden förutsätter i ökad utsträckning tillgång till
särskild kompetens, och genomförandet av nya idéer - dvs. själva produktionen
— blir alltmer beroende av tillgång till välutbildad arbetskraft.
Folkpartiets program för utbildning och forskning, vilket behandlas i annat
sammanhang, redovisas. Här ingår bl. a. de regionala högskolornas roll när
det gäller att höja kompetensen ute i regionerna.

Kommunikationernas betydelse för den regionala utvecklingen stryks
under, varvid bl. a. konstateras att den pågående utbyggnaden av televerkets
datanät bör kunna omfatta även Norrlands inland.

När det slutligen gäller det regionalpolitiska stödsystemet anförs bl. a. att
de centralt givna stödformerna i högre grad bör vara generella och lätta att
administrera . Bland de konkreta förslagen - till vilka utskottet återkommer
senare i framställningen - kan här nämnas sänkta arbetsgivaravgifter
för all icke-offentlig verksamhet i stödområde A. Vidare föreslås att beslut
om selektiva stöd bör decentraliseras samt att de s. k. länsanslagen förstärks.
Kommunernas insatser inom näringspolitiken bör slutligen begränsas
till att skapa goda förutsättningar för företagsamheten genom god service
när det gäller social omsorg, transporter, arbetsplatsområden, bostäder,
kulturaktiviteter osv.

Folkpartiet framhåller slutligen i partimotion 1986/87: A229 att informa -

AU1986/87:13

tionsteknologin inte i sig leder till vare sig ett centraliserat eller decentraliserat
samhälle. Däremot kan man konstatera att den stora tillgången på
information kraftigt försvårar ett centralt planeringssystem. I stället blir
möjligheterna till decentralisering av både beslutsfattande och arbetsplatslokalisering
större än tidigare.

I kommittémotion 1986/87: A421 av centerpartiet anförs att partiet eftersträvar
ett decentraliserat samhälle med arbetsplatser, bostäder och
service över hela landet. Alla har rätt till arbete, god miljö och en bra
service, oavsett bostadsort. Det kräver insatser i storstad, tätort och glesbygd.

En decentraliserad samhällsstruktur skapar förutsättningar för en god
miljö och hushållning med naturresurser, bättre tillvaratagande av samhällets
resurser samt en rättvis ekonomisk fördelning och utveckling.

Motionärerna framhåller vidare att en utveckling mot ett decentraliserat
samhälle kräver en medveten politisk vilja och konsekvent politiskt handlande
för att detta mål skall kunna uppnås. Ett viktigt instrument är därvid
regionalpolitiken. Den måste inriktas så att den långsiktigt kan bidra till en
decentraliserad samhällsstruktur med balans såväl inom som mellan olika
regioner. Regionalpolitiken skall vara ett medel för decentralisering, medverka
till att bryta koncentrationsutvecklingen och vara en integrerad del
i arbetet för att stärka landets ekonomi och försvarsförmåga. Regional
balans innebär att landets samlade resurser utnyttjas på bästa sätt.

Koncentrationsutvecklingen i samhället under framför allt efterkrigstiden
har inneburit en allt starkare centralisering av befolkning, bebyggelse
och näringsstruktur. Storskalighet och arbetskraftens geografiska rörlighet
har av en politisk majoritet, mot centerns uppfattning, setts som nödvändiga
förutsättningar för en hög sysselsättning och ökad ekonomisk tillväxt.
I verkligheten har en allt större obalans såväl mellan som inom olika regioner
uppstått. Koncentrationsutvecklingen har varit påtaglig både inom
näringslivet och inom den offentliga verksamheten.

Den socialdemokratiska politiken efter regeringsskiftet 1982 har medverkat
till balansproblemen. Den förda ekonomiska politiken har stimulerat
och prioriterat de mest expansiva regionerna.

Enligt centerpartiets uppfattning motsvaras inte uttalandena av industriministern
i budgetpropositionen om nödvändigheten av att motverka de
ökande obalanserna i samhället av reella insatser. Här nämns förslaget i
budgetpropositionen om oförändrade länsanslag och slopande av den kommunala
skatteutjämningen. De föreslagna förbättringarna av infrastrukturen
bedöms vara otillräckliga.

Regeringens konservativa syn på en politik för regional utveckling innebär
enligt motionärerna att den pågående förändringen mot ökade regionala
obalanser i samhället kommer att bestå. Det traditionella regionalpolitiska
stödsystemet är föråldrat och otillräckligt.

I motionen presenteras centerpartiets förslag beträffande åtgärder för en
utvecklad infrastruktur. Det gäller bl. a. utbildning för regional utveckling,
närhet till utbildning och regionala högskolor. Regeringen bör vidare ges till
känna behovet i framtiden av kommunikationer, där olika typer av transportmedel
stödjer och kompletterar varandra, om en positiv regional ut -

AU1986/87:13

veckling skall kunna uppnås. Det förutsätter i sin tur att de framtida investeringarna
i vägnät, flygplatser, järnvägar, hamnar m. m. får en inriktning
som utgår från de krav målet regional balans ställer.

Den tekniska utvecklingen och den ”nya” tekniken inom t. ex. data och
elektronik rymmer inom sig utomordentliga förutsättningar för att vara ett
verksamt medel för decentralisering och regional balans. Hela landet måste
också enligt motionärerna få tillgång till avancerad teknik och avancerat
tekniskt kunnande. Ett led i detta är satsningen på de regionala högskolorna,
där den hittillsvarande koncentrationen till de större städerna är
oroande från regionalpolitisk synpunkt.

I motionen framhålls vidare att utbyggnaden av data- och teletekniken
spelar en central roll i en utvecklingssatsning för att erhålla en fungerande
infrastruktur över hela landet. En ”inlandsbana” med centraler för datakommunikation
bör därför komma till stånd.

Motionärerna anför också att kapitalströmmarna går från utsatta regioner
till expansionsområden. Regeringen bör därför ta initiativ till en opartisk
analys beträffande omfattningen av kapitalströmmarna från avfolkningsbygderna
till koncentrationsorterna. Analysen bör även ta upp formerna
för hur banker och andra finansieringsinstitut skall kunna medverka
i en uppbyggnad av en kapitalmarknad som gynnar en utveckling mot
regional balans.

Befolkningskoncentrationens negativa miljöeffekter för storstadsmiljön
bör kartläggas och program utarbetas för förbättring av storstadsmiljön.
Storstädernas andel av befolkningen bör långsiktigt hållas oförändrad.

I motionen pekas vidare bl. a. på betydelsen av en satsning på småföretagen,
på förnyelse av energiförsöijningen, decentralisering av beslutsfunktionen
och kulturell service. En aktiv och offensiv politik för regional
utveckling kan också ses som ett viktigt led i strävan att minska samhällets
sårbarhet försvarsmässigt.

När det gäller åtgärder för en spridd näringsstruktur anförs bl. a. att det
företagsinriktade stödet i så stor utsträckning som möjligt bör hanteras på
regional nivå. Länsanslagen bör räknas upp kraftigt och sysselsättningsstödet
i stödområde C finnas kvar. Sänkta arbetsgivaravgifter bör införas
i hela stödområde A samt i de kommuner i Norrbottens län som tillhör
stödområde B. Centerpartiet framför härutöver i de bostadspolitiska motionerna
1986/87: Bol 12 och 1986/87: Bol32 kravet på insatser för en regional
balans.

Utskottet övergår härefter till en redovisning av ett antal enskilda motioner.

I motion 1986/87: A469 av Anders G Högmark (m) redovisas vissa principer
och riktlinjer som bör gälla för regionalpolitiken. Förslagen ligger i
linje med vad som anförs i den tidigare refererade moderata kommittémotionen
1986/87: A448. Motionären framhåller bl. a. behovet av en ny helhetssyn
på de regionala tillväxt- och balansproblemen. Här nämns bl. a.
faktorer som tillgänglighet, kompetensnivå, bred arbetsmarknad, varierat
boende och ett rimligt kostnadsläge.

Hans Rosengren m. fl. (s) framhåller i motion 1986/87: A426 att en regional
balans i sysselsättningen bör kunna komma till stånd genom en
minskad tillväxt i de överhettade regionerna. De föreslår bl. a. att åtgärder

AU 1986/87:13

bör vidtas för att verksamheter i Stockholm förläggs till andra delar av
landet. Detta kan t. ex. ske genom att man genom en uppsökande verksamhet
inom tjänstesektorn försöker initiera en etablering utanför Stockholm.

I motion 1986/87: A431 av Inga Lantz m. fl. (vpk) begärs åtgärder för att
bryta marknadskrafternas utveckling mot stark befolkningskoncentration
resp. avfolkning. Motionärerna pekar på de negativa konsekvenserna av
utvecklingen och efterlyser ett nytänkande som tar hänsyn till människornas
behov.

Alf Svensson (c) framhåller i motion 1986/87: A451 att målet för regionalpolitiken
bör vara en rättvis fördelning av välfärden i socialt, ekonomiskt
och kulturellt avseende. Motionären anser även att televerket i sin
verksamhet bör underordna sig de regionalpolitiska målen.

I motion 1986/87: A493 av Magnus Persson m. fl. (s) efterlyses ytterligare
instrument för att åstadkomma en bättre regional balans. Motionärerna
nämner bl. a. insatser inom kommunikation och turism. De anser också att
investeringsfonderna bör kunna användas mer aktivt i regionalpolitisk!
syfte.

Slutligen behandlas i fyra motioner betydelsen av en utbyggd datateknik
med regionalpolitiska hänsyn, en fråga som behandlats även i propositionen
och i de ovan refererade parti- och kommittémotionerna. Göran Magnusson
m.fl. (s) föreslår i motion 1986/87: A406 att möjligheterna till decentralisering
bör prövas i pilotprojekt. Arne Andersson i Gamleby (s)
anför i motion 1986/87: A467 att det framtida kommunikationsnätet för
datateknik bör planeras och byggas ut med beaktande av regionalpolitiska
synpunkter. Gunnel Jonäng och Gunnar Björk i Gävle (c) föreslår i motion
1986/87: A486 en nolltaxa för datatrafik inom skogslänen. I motion
1986/87: A487 av Hans Rosengren (s) begärs stöd till teknikspridningsprojektet
inom datakommunikationsområdet.

För sin del vill utskottet framhålla följande. Utskottet har i inledningen
till detta avsnitt redovisat vissa utvecklingstendenser beträffande den regionala
utvecklingen. Det faktum att de regionala balansproblemen tilltagit
under senare år inger enligt utskottets uppfattning bekymmer. Det krävs
målmedvetna insatser för att bromsa denna utveckling. De övergripande
målen inom politiken som innebär att alla människor oavsett var de bor i
landet skall ges tillgång till arbete, service och en god miljö står fast.

Det bör noteras att de ordinarie regionalpolitiska anslagen har fördubblats
sedan budgetåret 1982/83 och att omfattande särskilda insatser gjorts i
krisdrabbade regioner som Norrbottens län. Bergslagen, Uddevalla, Malmö
och Blekinge.

De regionalpolitiska insatserna har givit och ger goda resultat. Under de
senaste fyra åren har - som redovisas i propositionen - regionalpolitisk
stöd lämnats till företag för utvidgningar och nyetableringar, vilka beräknas
ge ca 16000 nya arbetstillfällen i de regionalpolitisk prioriterade delarna av
landet. Härtill kommer de satsningar som gjorts för att allmänt stärka
näringslivsmiljön i dessa regioner i vad gäller forskning, utbildning m. m.

Utskottet vill emellertid framhålla att regionalpolitiken inte ensam kan
lösa de regionala problemen. Den ekonomiska politiken är av grundläg -

AU1986/87:13

gande betydelse för utvecklingen. Utskottet kan konstatera att den socialdemokratiska
regeringen alltsedan sitt tillträde hösten 1982 genom en målmedveten
politik har lyckats vända den tidigare nedåtgående trenden i den
svenska ekonomin. Det svenska näringslivet har genomgått en betydande
expansion. Sysselsättningen har ökat inom industrin och den privata tjänstesektorn.
Investeringsnivån har höjts påtagligt. Den ökade tillväxten har
medfört att de samhällsekonomiska obalanserna har minskats och har gjort
det möjligt att bevara och utveckla den sociala välfärdspolitiken. Expansionen
har emellertid varit ojämnt fördelad mellan olika regioner.

Enligt utskottets uppfattning finns i dag inte ett trovärdigt alternativ till
den förda ekonomiska politiken. Det finns mot denna bakgrund anledning
slå fast att grundförutsättningen för en positiv regional utveckling hade
varit avsevärt sämre om regeringsskiftet inte hade kommit till stånd 1982.

Den regionala balansen i landet påverkas emellertid också av den förda
politiken inom enskilda sektorer, såsom utbildningen, sjukvården och kommunikationerna.
Den kommunala skatteutjämningen har stor betydelse för
möjligheterna att erbjuda en god kommunal service även i de delar som har
en låg skattekraft.

Av betydelse är vidare beslutet i höstas om ett fortsatt frisläpp av investeringsfonderna
för byggnadsinvesteringar, där storstadsområdena undantagits.
Denna avgränsning har skett för att motverka en alltför snabb
tillväxt i dessa regioner och för att stödja utvecklingen i andra delar av
landet.

Regionalpolitiken har fått en delvis förändrad inriktning. När den svenska
regionalpolitiken formulerades på 1960-talet var en av grundtankarna
att styra över en del av tillväxten inom industrisektorn till underindustrialiserade
regioner. Ambitionen var i stor utsträckning lokaliseringspolitisk.

Betingelserna för en sådan politik förändrades under 1970-talet, främst
till följd av att det då inte längre fanns särskilt mycket industriell tillväxt att
fördela. Det handlade mer om strukturomvandling inom industrin. De regionala
problemen blev mer koncentrerade både i tid och rum.

De regionalpolitiska insatserna under 1980-talet har alltmer inriktats på
mer generella och långsiktiga åtgärder för att bygga upp miljöer där nya
verksamheter och nya företag kan skapas och växa. Detta är emellertid ett
långsiktigt arbete som därmed sällan utgör någon lösning på snabbt uppkommande,
lokalt koncentrerade bransch- och strukturkriser.

Resultatet av de regionalpolitiska insatserna är sålunda i allmänhet långsiktiga.
Att - som ibland sker — hänföra effekterna av insatserna till tiden
för ett visst regeringsinnehav tyder därför enligt utskottets uppfattning på
bristfälliga insikter beträffande regionalpolitikens sätt att fungera.

Som ovan nämnts har inriktningen på de regionalpolitiska insatserna
successivt förändrats. De har alltmer inriktats på infrastrukturåtgärder (utbildningsinsatser,
teknik- och kompetensspridning, kommunikationer
m.m.), utveckling och förnyelse av näringslivet samt särskilda regioninsatser.

Sedan år 1985 har ca 280 milj. kr. av regionalpolitiska medel använts för
att förstärka utbildning och teknik- och kompetensspridningen. För att
förstärka och förändra inriktningen på utbildningen har resurser tillförts

AU 1986/87:13

universitet och högskolor. Insatserna har bl. a. inriktats på att inrätta nya
utbildningslinjer, för att genomföra enstaka kurser och öka antalet nybörjarsatsningar.

Vidare har ett stort antal teknik- och utvecklingscentra beviljats såväl
lokaliserings- som utvecklingsstöd. Regeringen har också lämnat stöd till
större teknikspridningsprojekt i Jämtlands, Västernorrlands, Kalmar och
Blekinge län samt till två projekt av försökskaraktär, vilka bedrivs av Umeå
universitet och Chalmers tekniska högskola. Ett flertal projekt bereds för
närvarande inom industridepartementet.

Stöd har lämnats till forsknings- och utvecklingsråd, forskningsstiftelser,
kontaktsekretariat m.m. i syfte att sprida kompetens och ny teknik.

För löpande överväganden om utbildningsfrågornas betydelse för den
regionala utvecklingen finns en gemensam arbetsgrupp mellan industri- och
utbildningsdepartementen. Nyligen har vidare SÖ, UHÄ och AMS på regeringens
uppdrag redovisat en utredningsrapport där erfarenheter och
slutsatser av utbildningsplanering som länsstyrelserna tillsammans med
andra länsorgan genomför. Dessa förslag bereds för närvarande i regeringens
kansli.

Slutligen kan i denna del nämnas att länsstyrelserna - för att öka kunskapen
om och planera teknik- och kunskapsspridningen - redovisat läget
i resp. län. SIND, STU, UHÄ och SÖ har i dagarna redovisat sina slutsatser
och förslag till regeringen på grundval av bl. a. detta material.

På kommunikationsområdet föreslås i budgetpropositionen flera för regionalpolitiken
viktiga åtgärder. Betydande belopp, ca 4 miljarder kronor,
föreslås för bärighetshöjande åtgärder i vägnätet där tyngdpunkten i insatserna
kommer att ligga på skogslänen. För att stödja drift och investeringar
vid kommunala flygplatser anvisas särskilda medel. Förberedelser pågår
för en trafikpolitisk proposition som enligt planerna kommer att presenteras
nästa år. I detta arbete förs de regionalpolitiska kraven löpande fram,
bl. a. inom ramen för gemensamma arbetsgrupper mellan bl. a. industrioch
kommunikationsdepartementen.

När det gäller infrastrukturåtgärder kan slutligen nämnas den pågående
utbyggnaden av telekommunikationsnäten så att också de regionalpolitisk!
prioriterade regionerna skall få tillgång till överföringssystem för data på
samma villkor som landet i övrigt.

Utskottet anser att de omfattande insatser som sålunda bedrivs för att
stärka infrastrukturen i främst de utsatta delarna av landet är av en utomordentlig
betydelse för utvecklingen i dessa delar av landet. Den mångfald
åtgärder som pågår och planeras bör också tillgodose de förslag på detta
område som förs fram i motionerna. En intressant och betydelsefull fråga
är möjligheterna till en decentralisering med hjälp av den ökade datoriseringen.
Som ovan nämnts kommer kommunikationsnätet för datatekniken
att byggas ut, vilket är en viktig förutsättning i sammanhanget. Hithörande
frågor övervägs för närvarande i civildepartementet.

Som tidigare nämnts har det regionalpolitiska stödet haft stor betydelse
för näringslivets investeringar i stödområdet. Inom industridepartementet
arbetar en grupp med att utarbeta förslag i syfte att förenkla och effektivisera
stödet.

AU 1986/87:13

I flera motioner framhålls vikten av decentralisering av beslutsfattandet
i anslutning till de regionalpolitiska stödformerna. Utskottet delar uppfattningen
att besluten så långt som möjligt bör fattas ute i regionerna. Utvecklingen
har också gått i den riktningen, och ca 80 % av alla beslut om
regionalpolitisk! stöd till företag fattas i dag ute på länsstyrelserna. Länsstyrelserna
disponerar vidare tillsammans ca 450 milj. kr. - det s. k. länsanslaget
— som det ankommer på länsstyrelsen att fördela på lokaliseringsbidrag/investeringsbidrag,
regionalpolitiskt utvecklingskapital, glesbygdsstöd
och projektverksamhet. Kravet på en decentralisering inom
regionalpolitiken kan mot denna bakgrund sägas vara väl tillgodosett.

Det konkreta genomförandet av regionalpolitiken sker i ett nära samspel
mellan central och regional nivå. För att informera om och diskutera inriktningen
av regionalpolitiken finns på central nivå det regionalpolitiska
rådet. Där finns företrädare för de politiska partierna, de fackliga organisationerna,
näringslivsorganisationerna samt vissa myndigheter.

Som tidigare nämnts påverkas den regionala utvecklingen av det samlade
resultatet av insatserna inom olika politikområden. Utskottet vill i detta
sammanhang i likhet med flera motionärer stryka under betydelsen av en
aktiv samverkan mellan de olika politikområdena. För att åstadkomma en
löpande samordning och bedömning av regionalpolitiskt betydelsefulla sektorsfrågor
i regeringskansliet bereds ett stort antal frågor i en särskild grupp
bestående av statssekreterare från olika departement. I gruppen prövas och
vägs samman olika frågor utifrån de regionalpolitiska aspekterna.

Sektorssamverkan är även väsentlig på länsnivå. Det pågående försöket
i Norrbottens län med samordnad länsförvaltning har till syfte att åstadkomma
en bättre samordning av olika sektorsfrågor och att få en mer
effektiv och slagkraftig organisation i arbetet för en positiv regional utveckling.
Avsikten är att genomföra liknande förändringar av organisation
och verksamhet också i övriga län.

Vidare kan i detta sammanhang nämnas att de särskilda regioninsatser
som gjorts och för närvarande pågår har föranlett särskilda organisatoriska
lösningar med delegationer med egna resurser avsedda för insatser inom
olika politikområden att arbeta med.

Kommunerna har självfallet en viktig roll i arbetet för den regionala
utvecklingen. De samverkar också i allmänhet på ett aktivt sätt med bl. a.
länsstyrelserna och utvecklingsfonderna i olika projekt osv. Som framhålls
i motion A420 (fp) engagerar sig kommuner också i näringspolitiken med
olika former av subventioner till enskilda företag och industriella projekt.
Syftet har då varit att rädda eller skapa arbetstillfällen i kommunen för att
därigenom hålla sysselsättningen uppe. Utskottet anser sig inte - som
föreslås i motionen - böra sätta gränser för kommunernas aktiviteter på
detta område. Den formella kompetensen för kommunernas engagemang
enligt kommunallagen får prövas i annan ordning.

Det finns slutligen anledning att peka på att den påtagliga koncentrationen
till storstadsregionerna inte endast får negativa konsekvenser för de
delar av landet som avfolkas. För främst Stockholmsregionen innebär den
kraftiga expansionen bl. a. miljömässiga verkningar som är svåra att kom -

AU1986/87:13

ma till rätta med. Det bör sålunda finnas ett gemensamt intresse av att bryta
den nu pågående utvecklingen. Utskottet vill i sammanhanget betona att
det inte finns anledning att ställa storstadsregionerna mot övriga regioner.
En tillväxt i storstadsregionerna är en nationell tillgång. Alternativet tilt
företagande i t. ex. Stockholmsregionen är för övrigt ofta inte heller andra
delar av landet utan andra länder. Om andra orter och regioner ges bättre
förutsättningar i form av service, kommunikationer, utbildad arbetskraft
osv. kan verksamheter emellertid ”länkas av” från storstadsregionerna.
Med detta synsätt saknas anledning att — som föreslås i motion A421 (c) —
ange en gräns för storstädernas tillväxt. Utvecklingen för en regional balans
bör som ovan nämnts åstadkommas på annat sätt. Utskottet vill i detta
sammanhang slutligen påpeka att expansionen i Stockholm inte endast
beror på inflyttning utan även har ett samband med födelsenetto och invandring.

Utskottet anser vidare att det inte är erforderligt med tillkännagivande
till regeringen beträffande en kartläggning av befolkningskoncentrationens
negativa miljöeffekter, vilket föreslås i motion A421 (c). Problemen i stort
är väl kända. Härtill kommer att olika aspekter på miljöfrågorna är föremål
för fortlöpande specialstudier. Slutligen kan nämnas att statens industriverk
m. fl. utför kontinuerliga analyser av den regionala utvecklingen som
medger bedömningar av effekterna i olika regioner. Motionen bör mot
denna bakgrund lämnas utan bifall i aktuell del.

Med anledning av förslaget i motion A421 (c) om en analys av kapitalströmmarna
från avfolkningsbygder till koncentrationsorter vill utskottet
hänvisa till att ERU på regeringens uppdrag studerar transfereringarna i
ekonomin bl. a. utifrån de regionalpolitiska aspekterna. Den regionala skatteutjämningen
har stor betydelse för den regionala utvecklingen i landet.
Utskottet ställer sig tveksamt till differentierad skatt som regionalpolitisk!
instrument. Ett särskilt uppdrag till regeringen att den aviserade översynen
av skattepolitiken skall innefatta de regionalpolitiska aspekterna - som
föreslås i samma motion - bedömer utskottet inte vara erforderligt. Slutligen
avstyrker utskottet förslagen i samma motion om garanterad ränta för
nyproduktion av småhus och privata investeringskonton som regionalpolitiska
instrument.

Sammanfattningsvis vill utskottet ställa sig bakom den inriktning på
regionalpolitiken som kommer till uttryck i den förda politiken och i budgetpropositionen
inför budgetåret 1987/88. Sammantaget bör denna politik
enligt utskottets uppfattning ge förutsättningar för en balanserad regional
utveckling i riket.

Med det anförda avstyrks de i sammanhanget behandlade motionerna
beträffande inriktningen på regionalpolitiken. Till de olika stödformerna
återkommer utskottet senare i framställningen.

Utskottet övergår härefter till ett par yrkanden i den moderata kommittémotionen
1986/87: A448 resp. 1986/87: A430 av Hans Dau och Ingrid
Hemmingsson (m) om skattemässiga fördelar för nyckelpersoner i stödområdena
A och B. Därmed skulle förutsättningarna öka att knyta nyckelpersoner
till företag även utanför storstadsregionerna.

Utskottet har ingen annan uppfattning än motionärerna beträffande be -

AU1986/87:13

tydelsen för utvecklingen i stödområdena av att nyckelpersoner lämnar de
expanderande regionerna och flyttar till stödområdena. Detta bör emellertid
enligt utskottets uppfattning ske på annat sätt än genom differentiering
av skatten. Ett annat sätt, som utskottet ställt sig bakom tidigare i år i
betänkande AU 1986/87:11 är förbättrade villkor beträffande medflyttandebidragen.
Med hänvisning härtill avstyrks de aktuella motionerna i denna
del.

Härefter tar utskottet i detta avsnitt upp frågan om utvecklingsprogram
för landsbygden. I flera motioner har framförts ett stort antal förslag som
syftar till en positiv utveckling i dessa delar av landet.

I den moderata kommittémotionen 1986/87: A448 framhålls bl. a. att förutsättningarna
att leva på landsbygden har förändrats till följd av jord- och
skogsbrukets strukturrationalisering. Det har resulterat i en betydande avfolkning.
Den socialdemokratiska politiken har enligt motionärerna i hög
grad medverkat till denna utveckling.

I motionen föreslås ett åtgärd sprogram i syfte att vända utvecklingen på
landsbygden. Det innefattar bl. a. mer generösa skattebestämmelser och
regler för byggnadslov för att underlätta för människor att äga eller hyra
fritidshus. Eftersom det inte finns något realistiskt alternativ till den privata
bilen för landsbygdens befolkning bör skatteökningar som riktas mot bilismen
undvikas. Den sociala servicen måste vidare upprätthållas. Lantbrukarna
i Norrland bör kompenseras för de sämre förutsättningarna för att
bedriva jordbruk, och åtgärder bör vidtas som underlättar för skogsbruket.
Slutligen anförs att det är nödvändigt för utvecklingen i Norrlands inland
att ett nät av orter får utvecklas i denna del av landet. Utan ett antal sådana
stödjepunkter saknas möjligheter att ge människor i inlandet en rimlig
servicenivå, slutar motionärerna.

I centerpartiets kommittémotion 1986/87: A421 framhålls att landsbygdens
problem och framtidsfrågor har behandlats mycket styvmoderligt i
samhällsarbetet. Otillräcklig hänsyn har tagits till de speciella förhållanden
som råder på landsbygden, t. ex. inom den närings-, bostads- eller utbildningspolitiska
planeringen.

Det är angeläget med en kraftfull kampanj för att utveckla och skydda
landsbygden och dess speciella kvaliteter. Det är således positivt att Europarådet
har initierat ett sådant arbete för landsbygdens utveckling. Det
krävs emellertid också mer konkreta och handfasta åtgärder om den nuvarande
negativa befolkningsutvecklingen skall kunna brytas.

Landsbygdens utveckling förutsätter en bättre samordning mellan planeringen
inom olika samhällssektorer. Inom jordbruket bör bedrivas en
mer differentierad produktion. Fler enskilda personer bör vidare ha förköpsrätt
till jordegendom och skogsmark. Slutligen bör kombinationssysselsättningar
och olika typer av brukningskombinationer underlättas genom
ändringar i regelsystemet.

I motion 1986/87: A446 av Sten Svensson m.fl. (m) konstateras att motiven
för människor att bosätta sig och söka sin försörjning på landsbygden
är många och olika. Oavsett motiv är emellertid valet förknippat med en rad
svårigheter. Människor styrs genom subventioner och regleringar mot tätorterna.
De mindre enheterna, och därmed mångfalden och valfriheten i

AU 1986/87:13

3 Riksdagen 1986187. 18 sami. Nr 13

vårt samhälle, har under en lång tid motarbetats. Landsbygdens problem
får enligt motionärerna i hög grad tillskrivas den socialdemokratiska centraliseringspolitiken.

Det är genom att öka människors frihet — att skapa utrymme för enskilda
initiativ — som en levande landsbygd kan skapas. Det fria initiativet och
landsbygdens rika möjligheter till utveckling bör inte undervärderas utan
stimuleras till utnyttjande. Mot denna bakgrund föreslås systemförändringar,
innebärande bl. a. en avreglering av näringslivet, skattesänkningar för
företag och avveckling av de offentliga servicemonopolen.

I motionen pekar motionärerna särskilt på fyra speciellt viktiga områden
som bör uppmärksammas och prioriteras i förändringsarbetet. Det gäller
förbättringar för jord- och skogsbruket samt för småföretagen, rättvisa i
familjepolitiken, ett erkännande av bilens värde samt en förenkling av
byggandet.

Slutligen anförs i motion 1986/87: A498 av Kersti Johansson och Rune
Backlund (c), främst med tanke på förhållandena i Jönköpings län, att jordoch
skogsbruk måste tillmätas större betydelse i sysselsättnings- och regionalpolitiken.
En ny jordförvärvslag bör ha som huvudsyfte att främja en
näringsverksamhet på landsbygden, främja ett boende på landsbygden
samt stärka sambandet mellan ägande och brukande.

Utskottet har ingen annan uppfattning än motionärerna när det gäller
landsbygdens utveckling. Först bör emellertid konstateras att begreppet
landsbygd är ett heterogent begrepp. Till landsbygden räknas områden som
har helt skilda förutsättningar att ge invånarna arbete och service. Dit hör
isolerade områden i Norrlands inland med liten lokal arbetsmarknad och ett
smalt serviceutbud men också storstadsnära områden med en stor och
väldifferentierad arbetsmarknad inom räckhåll och med tillgång till ett brett
serviceutbud. Såväl problemanalys som åtgärdsförslag kan därför vara
olika för skilda delar av landsbygden.

Det sagda leder fram till att förekommande problem bör behandlas i
utvecklingsplaneringen i resp. län. Så sker också i dag, och de medel
länsstyrelserna förfogar över för utvecklings- och glesbygdsinsatser riktas
i höggrad mot problemen i resp. läns landsbygdsområden. En aktuell fråga
i sammanhanget är de initiativ som tas i berörda län för att möjliggöra
kombinationssysselsättning för t. ex. småjordbrukare. 11, ex. Jämtlands län
är också länsarbetsnämnden engagerad i ett försök att finna helårssysselsättning
för invånare som är engagerade i turistnäringen.

En fråga av särskild betydelse för landsbygdens utveckling är jordbruket
och småföretagen. Förslagen i dessa delar anknyter ofta till partimotioner
i dessa ämnen och behandlas i andra sammanhang. Här bör emellertid
nämnas ett nyligen framlagt förslag om förändringar i jordförvärvslagen,
som innebär att det skall bli lättare att driva jordbruk på deltid eller fritid
i kombination med andra sysslor (prop. 1986/87: 122). Regeringen kommer
också senare i vår att framlägga förslag som syftar till att stärka jordbruket
i Norrland.

Utskottet vill i detta sammanhang erinra om vad tidigare sagts om den
socialdemokratiska politikens positiva effekter för sysselsättningen även i
t. ex. skogslänen. Av avgörande betydelse är självfallet den ekonomiska

AU 1986/87:13

politiken, men även insatser inom övriga politikområden har bl. a. syftat till
att stärka dessa delar av landet. Så har t. ex., som tidigare nämnts, de
regionalpolitiska anslagen i stort sett fördubblats sedan budgetåret 1982/83.
Utskottet vänder sig sålunda emot påståendena i motionerna om att regeringen
på olika sätt skulle motverka utvecklingen i landsbygden.

Slutligen vill utskottet framhålla betydelsen av den av Europarådet initierade
kampanjen som syftar till att utveckla och skydda landsbygden. I
Sverige har glesbygdsdelegationen fått regeringens uppdrag att ta huvudansvaret
för det svenska deltagandet i kampanjen, som här kallas ”Landsbygd
90”.

Ledord för Sverigekampanjen bör enligt uttalanden från industriministern
vara ”resurs” och ”utveckling” för att visa att landsbygden ger bidrag
till Sveriges utveckling, inte för att den tär på landets resurser i övrigt.

Utskottet delar denna uppfattning och vill - i likhet med industriministern
— uttrycka den förhoppningen att om glesbygdens möjligheter på detta
sätt uppmärksammas bör det bli lättare att få till stånd nyetableringar och
utveckling av näringar och företag.

Med det anförda avstyrks motionerna i här aktuella delar.

Utskottet tar slutligen upp ett yrkande i folkpartiets partimotion
1986/87: A420 om en ny parlamentarisk regionalpolitisk utredning. Enligt
motionärerna lyckades 1984 års utredning aldrig komma fram till några
förslag om förenklingar i stödsystemet, trots att detta ingick som en viktig
del i direktiven. Det finns också ett behov av att behandla sektorssamordningen.
Utredningen bör i sina resonemang utgå från följderna av den
tekniska utvecklingen. Även frågor om service, forskning, teknikspridning,
kommunikationer, kulturfrågor samt rekrytering av kvalificerad arbetskraft
utanför storstäderna bör behandlas av utredningen. Slutligen bör
behandlas frågan om hur såväl offentliga som privata tjänster skall inrymmas
inom regionalpolitiken liksom frågan om krispolitikens utformning.

Utskottet delar uppfattningen i motionen att regeringen bör tillsätta en ny
parlamentariskt sammansatt regionalpolitisk utredning. Härför talar bl. a.
de senaste årens förändringar när det gäller den regionala utvecklingen med
en kraftig koncentration av tillväxten till storstadsregionerna. Utredningen
bör studera utvecklingstendenserna i ett längre perspektiv och föreslå
lämplig inriktning av medelsarsenalen med hänsyn till de nya förutsättningarna.
Frågor som bör behandlas är vidare bl. a. möjliga förenklingar av
stödformerna, planering och genomförande av sektorssamordningen, förutsättningarna
för rekrytering av kvalificerad arbetskraft till stödområdena
samt förslag till åtgärder med anledning av industriverkets utvärdering av
nedsättningen av socialavgifterna i Norrbottens län. Vidare bör beaktas
resultatet av ERU:s överväganden beträffande de offentliga transfereringarna
i ett regionalpolitisk! perspektiv.

Vad utskottet med tillstyrkan av motion A420 i denna del anfört om en
regionalpolitisk utredning bör ges regeringen till känna.

AU 1986/87:13

Decentralisering av statlig verksamhet

Inom den regionalpolitiska debatten fästes tidigt uppmärksamheten vid den
statliga sektorns betydelse för den regionala utvecklingen. Offentliga myndigheter,
institutioner och företag är inom många kommuner de största
arbetsgivarna. Förutom de arbetstillfällen som stat och kommun tillhandahåller
svarar det offentliga dessutom för nybyggnation och underhåll av
landets infrastruktur. Offentlig verksamhet har på detta sätt kommit att bli
en betydande regional resurs.

Sysselsättningen inom den statliga sektorn är av olika skäl ojämnt fördelad
såväl mellan länen som inom länen. I syfte att motverka denna
obalans omlokaliserades under 1970-talet ett trettiotal myndigheter med
omkring 10000 anställda från Stockholmsområdet. Fram till dess var så
gott som al! central statlig förvaltning lokaliserad till huvudstaden.

Utskottet uttalade i slutet av 1970-talet att en ny omlokalisering av statlig
förvaltning av det slag som tidigare genomförts då inte var aktuell. I stället
har decentraliseringsarbetet inriktats på två andra huvudvägar. För det
första bör man enligt utskottets tidigare uttalanden målmedvetet pröva
möjligheterna att omlokalisera ny eller expanderande statlig förvaltning.
Den andra vägen mot ökad decentralisering innebär att beslutsfunktioner
och arbetsuppgifter delegeras från central till regional nivå och från regional
till lokal nivå.

Den prioriteringsordning riksdagen beslutat om innebär att i första hand
skogslänen och i andra hand sydöstra Sverige och Sjuhäradsbygden skall
komma i fråga vid lokalisering av statlig verksamhet.

Frågan om fortsatt omlokalisering av statlig verksamhet m. m. tas upp
i ett antal motioner.

I centerpartiets partimotion 1986/87: A421 framhålls att det är en betydelsefull
del i utvecklingen mot ett decentraliserat samhälle att beslut och
befogenheter läggs så nära dem det berör som möjligt. En decentralisering
av funktioner från den centrala nivån till läns- och kommunnivå bör ske. En
reducering av centrala uppgifter medför att ansvar och kompetens flyttas
över till den regionala nivån med bl.a. större möjligheter att lokalisera
utredningar utanför Stockholm. Den kompetens och det kunnande som
byggs upp vid de nya länsskattemyndigheterna bör enligt motionärerna
kunna utnyttjas i det offentliga utredningsarbetet.

I motionen sägs vidare att betydelsen av att i större utsträckning lägga
ut arbetsuppgifter från den centrala nivån till kommun- och länsnivå understryks
av att expansionen inom den offentliga sektorn i Stockholmsregionen
varit mycket kraftig under de senaste åren. Inom länen bör en
liknande process ske genom en decentralisering av olika länsfunktioner till
kommuner och kommundelar. Nödvändiga besparingar och rationaliseringsåtgärder
får vidare inte ske på ett sådant sätt att de förstärker koncentrationsutvecklingen
i samhället ytterligare, menar motionärerna.

I motionen framförs även kravet att riksdagens beslut om förutsättningar
och prioriteringsordning för utlokalisering av statliga myndigheter skall
ligga fast och fullföljas.

I motion 1986/87: A454 av Sten-Ove Sundström m. fl. (s) hänvisar motionärerna
till att riksdagen i anslutning till 1982 års regionalpolitiska beslut

AU 1986/87:13

antog en prioriteringsordning för decentralisering av statlig verksamhet
Enligt denna skall lokalisering ske främst till de s.k. skogslänen samt
sydöstra Sverige i nämnd prioritetsordning. Motionärerna hävdar att trots
detta beslut omlokaliseringar av statlig verksamhet oftast hamnar i andra
delar av landet. Man finnér det därför angeläget att en översyn sker beträffande
vilka enheter ur de expanderande statliga verksamheterna som
kan utlokaliseras samt att en utlokalisering sker i enlighet med den prioritering
som skapats genom tagna riksdagsbeslut.

Britta Sundin m.fl. (s) föreslår i motion 1986/87: A440 att civildepartementets
arbetsgrupp för decentralisering av statlig verksamhet skall ges i
uppdrag att utreda förutsättningarna för ytterligare omlokaliseringar av
befintlig statlig verksamhet från Stockholmsområdet, varvid i första hand
de fyra nordligaste länen bör komma i fråga som lokaliseringsorter.

Utskottet vill först framhålla vikten av att möjligheterna till decentralisering
inom statsförvaltningen ägnas fortsatt uppmärksamhet. Härför talar
inte minst den mycket snabba sysselsättnings- och befolkningstillväxten
under senare år i främst Stockholmsregionen.

När det gäller inrättandet av nya myndigheter vill utskottet ansluta sig till
vad som anförs i propositionen, nämligen att det är viktigt att möjligheterna
prövas att i dessa fall välja annan lokaliseringsort än Stockholm. Om inte
särskilda skäl föreligger bör sådana verksamheter förläggas till annan del av
landet.

Regeringen har genomfört eller aviserat en rad åtgärder i syfte att intensifiera
och effektivera decentraliseringsarbetet. Här kan erinras om att
den tidigare nämnda statssekreterargruppen fortlöpande prövar möjligheterna
att åstadkomma decentralisering/omlokalisering av statlig verksamhet.

Som konkreta exempel på de ansträngningar som görs kan nämnas att
beslut nyligen fattats om att en enhet för uppbörden av TV-avgifter skall
förläggas till Kiruna, att ett 100-tal tjänster inom SCB skall flyttas från
Stockholm till Örebro samt att riksskatteverkets administration av punktskatter
skall lokaliseras till Ludvika.

Härutöver vill utskottet i detta sammanhang peka på förslaget i propositionen
— vilket behandlas senare i framställningen - att påverka affärsverk
och uppdragsmyndigheter att lokalisera verksamhet till stödområdena
och som innebär att regionalpolitisk! stöd skall kunna lämnas till konkurrensutsatt
verksamhet som dessa bedriver. För närvarande pågår en genomgång
med ett antal verk/myndigheter för att undersöka vilken typ av
verksamheter det kan bli fråga om och till vilka orter det kan vara möjligt
att lokalisera verksamhet.

Vidare bör nämnas att det i förordningen om regionalt utvecklingsarbete
fastslås att myndigheter efter sina förutsättningar skall

— ta hänsyn till verksamhetens betydelse för sysselsättning och service

— beakta möjligheterna till decentralisering och

— i övrigt verka för att de regionalpolitiska målen uppnås.

Myndigheterna har skyldighet att efter anmodan av länsstyrelsen vaije

år lämna uppgifter om bl. a. planer och aktiviteter som är av betydelse för
länets utveckling som t. ex. pågående organisationsförändringar.

AU 1986/87:13

Slutligen bör nämnas det arbete i decentraliseringsfrågorna som bedrivs
inom civildepartementet. En särskild grupp bestående av bl. a. tre parlamentariker
arbetar med olika uppslag rörande decentralisering inom statsförvaltningen.
Beträffande lokalisering av statlig verksamhet av regionalpolitisk!
intresse sker samarbete med industridepartementet. Med hänvisning
till det arbete som pågår i arbetsgruppen och på annat sätt i regeringens
kansli anser utskottet att det inte är erforderligt - såsom begärs i motion
A440 - med något ytterligare uppdrag till gruppen.

Med det anförda avstyrker utskottet de i sammanhanget behandlade
motionerna.

I motion 1986/87: A404 av Bo Lundgren m.fl. (m) behandlas frågan om
offentliga organisationsförändringar i ett regionalpolitisk perspektiv. I
motionen framhålls att den statsfmansiella situationen med nödvändighet
innebär nedskärningar av offentliga utgifter och rationaliseringar av offentlig
verksamhet. I vissa fall kan det leda till organisationsförändringar som
leder till sammanläggning av regionala myndigheter, kontor etc. Det kan i
de sammanhangen vara lätt att sådana organisationsförändringar kan leda
till koncentration av kvarvarande enheter till vissa orter, vilket kan innebära
en allvarlig obalans inom berörd region. Som exempel härpå anges att
organisationsförändringar i Malmöhus och Kristianstads län ofta resulterat
i en koncentration till Malmöhus län och då främst Malmö.

Utskottet har ingen annan uppfattning än motionärerna i den aktuella
frågan. Det framstår således som angeläget att man på både central och
regional nivå uppmärksamt beaktar de inomregionala balansproblemen i
samband med omorganisationer m. m. Utskottet har anledning att utgå från
att främst berörda myndigheter beaktar dessa aspekter i samband med
planerade förändringar av organisatoriskt slag, varför motionen avstyrks.

I elva motioner framförs förslag om lokalisering av statlig verksamhet till
vissa regioner.

I motion 1986/87: A206 av Iris Mårtensson m.fl. (s) framhålls att en
utflyttning av statlig verksamhet i enlighet med vad riksdagen tidigare
beslutat också skulle betyda mycket för sysselsättningen i skogslänen.
Martin Olsson och Görel Thurdin (c) föreslår i motion 1986/87: A491 att
regeringen fastslår vikten av att dels tillföra verk och myndigheter i Västernorrlands
län ytterligare uppgifter, dels vid ny- och omlokaliseringar
beakta länets speciella behov av arbetstillfällen och vidgad arbetsmarknad.

Margareta Winberg och Nils-Olof Gustafsson (s) framhåller i motion
1986/87: A482 att Östersund är den ort i Jämtlands län som kan ta emot
större omlokaliseringar eller nyetableringar. Kommunen är attraktiv ur
boendesynpunkt och har vid omlokaliseringen av Försvarets förvaltningsskola
och Arméns tekniska skola visat god förmåga att klara omflyttningar
och nylokaliseringar. Motionärerna anser vidare att ADB-området ter sig
särskilt lämpligt för lokalisering till Östersund, som kan erbjuda en mycket
stabil arbetsmarknad, vilket på sikt är en stark konkurrensfaktor inom
databehandlingsområdet.

Olle Östrand m.fl. (s) tar i motion 1986/87: A445 upp behovet av utlokalisering
av statlig verksamhet till Gävleborgs län. Motionärerna uppehåller
sig särskilt vid den pågående diskussionen om en sammanslagning av

AU 1986/87:13

bostadsstyrelsen och planverket på central nivå. Man erinrar om att Gävle
i samband med tidigare statliga utlokaliseringar har tillförts verk med stark
inriktning mot fastigheter och byggande, eller med en gemensam beteckning
samhällsbyggnadsfrågor. Motionärerna menar att det således finns
stora förutsättningar för att ytterligare utveckla Gävle som ett centrum i
landet för plan- och byggfrågor. De föreslår därför att en utredning görs om
en lokalisering till Gävle av ett nytt sammanslaget verk, bostadsstyrelsenplanverket.
I motion 1986/87: A486 är Gunnel Jonäng och Gunnar Björk i
Gävle (c) inne på liknande tankegångar och finner Gävleborgs län (Gävle)
lämpligt för etablering av det nya verk som blir följden av en eventuell
sammanslagning av bostadsstyrelsen och planverket. Motionärerna yrkar
vidare att delar av postgirot utlokaliseras till Hälsingland.

Magnus Persson m.fl. (s) åberopar i motion 1986/87: A493 de positiva
erfarenheterna av tidigare genomförd utlokalisering av statliga verk till
Karlstads kommun och framhåller att det är viktigt att även i fortsättningen
pröva annan lokaliseringsort än Stockholm, inte minst vid inrättandet av
nya myndigheter. Motionärerna föreslår att regeringen bör ges i uppdrag att
presentera en decentraliseringsplan över hur vissa funktioner och arbetsuppgifter
från olika centrala verk och myndigheter kan flyttas ut till länen.

I motion 1986/87: A436 framhåller Lennart Brunander (c) att Sjuhäradsbygden
trots viss tidigare utlokalisering har en liten andel av offentlig
verksamhet. Bygden bör därför tillföras mer av statlig verksamhet, menar
motionären. Agne Hansson och Gösta Andersson (c) begär i motion
1986/87: A403 beträffande lokalisering av statliga arbetstillfällen till Kalmar
län att en plan utarbetas i samverkan med länets myndigheter för lokalisering
av minst 1 000 statliga arbetstillfällen till länet i fråga.

Motion 1986/87: A428 av Lennart Alsén och Hadar Cars (fp) innefattar
förslag om lokalisering av statlig verksamhet till Blekinge och i första hand
till Karlskrona i enlighet med tidigare principuttalande av riksdagen. Vidare
föreslår motionärerna decentralisering av arbetsuppgifter till regionala
statliga enheter inom Blekinge län. Lokalisering av statliga arbetstillfällen
till Blekinge begärs även av Yvonne Sandberg-Fries m.fl. (s) i motion
1986/87: A425 liksom av Karl-Gösta Svensson (m) i motion 1986/87: A438.

I motion 1986/87: A476 av Ralf Lindström m.fl. (s, m, fp, c) utvecklas
argument för och ges förslag om lokalisering av statlig verksamhet till
Karlskrona.

Utskottet vill med anledning av de i sammanhanget behandlade motionerna
först hänvisa till den prioriteringsordning för decentralisering av
statlig verksamhet som riksdagen antog i anslutning till 1982 års regionalpolitiska
beslut. Enligt denna skall, som tidigare nämnts, i första hand
skogslänen och i andra hand sydöstra Sverige och Sjuhäradsbygden komma
i fråga vid lokalisering av statlig verksamhet. Utskottet kan konstatera
att de här aktuella motionerna lyfter fram behovet av statlig verksamhet i
regioner som är prioriterade. Med hänvisning härtill samt till vad ovan sagts
om de aktiviteter som pågår och planeras i syfte att få till stånd en decentralisering
inom den statliga verksamheten avstyrks de här aktuella motionerna
i motsvarande delar.

AU 1986/87:13

Planering

AU 1986/87:13

Ett regionalpolitisk! styrmedel som riksdagen tidigare fattat beslut om är de
s. k. planeringstalen. De statliga myndigheterna skall lägga de av riksdagen
fastställda befolkningstalen för länen år 1990 till grund för sin planering och
för beslut av betydelse för samhällsutvecklingen. Länsstyrelserna skall
fördela planeringstalen på kommuner. Bestämmelser om detta finns i förordningen
(1982:877) om regionalt utvecklingsarbete.

Frågan om planeringstalen togs upp i 1985 års regionalpolitiska proposition
(prop. 1984/85:115 s. 37 f.). Föredraganden anmälde där att förslag
om systemet med planeringstal skulle föreläggas riksdagen när erforderligt
faktaunderlag tagits fram för att kunna bedöma deras regionalpolitiska
betydelse.

Expertgruppen för forskning om regional utveckling (ERU) som fått
regeringens uppdrag att göra en bedömning rörande planeringstalens betydelse
har i november 1985 redovisat uppdraget i en rapport till industridepartementet,
Planeringstalens roll i regionalpolitiken. I rapporten föreslås
att systemet med planeringstal i regionalpolitiken skall avskaffas. I
övrigt lämnas i rapporten vissa rekommendationer, bl. a. att statliga myndigheter
skall lägga länsstyrelsernas årliga prognoser till grund för sin planering
och beslut av betydelse för samhällsutvecklingen.

Rapporten om planeringstalen har remissbehandlats under vintern 1986
av ett 70-tal myndigheter, organisationer m. m. Remissvaren visar bl. a. att
närmare 90 % av de remissorgan som yttrat sig över rapporten helt eller
nästan helt instämmer i det förslag och i de rekommendationer som ERU
redovisar i rapporten.

Ett fåtal remissorgan avstyrker att planeringstalen avskaffas, nämligen
länsstyrelserna i de fyra nordligaste länen, glesbygdsdelegationen, Lantbrukarnas
riksförbund och Bräcke kommun. De nämnda länsstyrelserna
framhåller alla vikten av att statsmakternas långsiktiga övergripande regionalpolitiska
målsättningar konkretiseras utöver mer allmänna formuleringar
och att de på något vis kvantifieras och därigenom blir mer operativa.

Industriministern konstaterar i årets budgetproposition mot bakgrund av
utredningsförslaget och remissyttrandena att planeringstalen spelat ut sin
roll som ett fungerande styrinstrument inom regionalpolitiken. Han finner
inga sakliga skäl att behålla detta system och föreslår därför ett avskaffande
av systemet med planeringstal.

I centerpartiets partimotion 1986/87: A421 om regionalpolitiken hävdas
att befolkningsmål som underlag i en politik för regional utveckling måste
finnas kvar. De skall vara ett riktmärke för samhällets insatser och utgöra
en vägledning för vilket befolkningsunderlag som är nödvändigt för en
balanserad utveckling.

Enligt motionärernas uppfattning bör regeringens förslag om att avskaffa
planeringstalen avslås.

Utskottet delar uppfattningen i propositionen att planeringstalen spelat
ut sin roll som styrinstrument i regionalpolitiken. Förslaget om ett avskaffande
av planeringstalen bör därför bifallas av riksdagen. Motion A421 bör
följaktligen avslås i motsvarande del.

I folkpartiets partimotion 1986/87: A420 av Bengt Westerberg m. fl. (fp)

framförs kravet på en samordnad länsplanering. Enligt motionärerna kommer
länens roll inom regionalpolitiken att ställa stora krav på länsorganens
förmåga till överblick, planering och sektorssamordning. Det är inte svårt
att finna exempel på bristande sektorssamordning, anför motionärerna. Det
förekommer exempelvis att decentralisering av viss statlig verksamhet inom
länen neutraliseras genom att annan verksamhet samtidigt flyttas in till
huvudorten. I detta perspektiv finner motionärerna den s. k. Norrbottensmodellen
vara av intresse, en modell där man söker samordna länsverksamheten
genom att ändra relationerna mellan de skilda länsnämnderna
och länsstyrelsen.

I motionen föreslås att försöken med samordnad länsplanering bör utvidgas
till att gälla ytterligare modeller för samordning. Därmed kan ökad
erfarenhet vinnas innan riksdagen tar ställning till en framtida reform.

Utskottet har ingen annan uppfattning än motionärerna när det gäller
behovet av samordnad planering på länsnivån. Som också framhålls i motionen
pågår utöver den av utskottet i tidigare avsnitt refererade försöksverksamheten
i Norrbottens län även viss sådan verksamhet i andra län.
Utskottet har anledning utgå från att man i det fortsatta arbetet för att få till
stånd en bättre samordning av de olika sektorsfrågorna prövar olika modeller
och uppslag. Motion A420 bör med hänvisning härtill inte föranleda
någon åtgärd från riksdagens sida.

Stödområdesindelningen

Regionalpolitiken i sin nuvarande utformning har sin utgångspunkt i 1964
års riksdagsbeslut om riktlinjer för en aktiv lokaliseringspolitik, som den då
kallades. Det politiska stödet till näringslivet har riktats mot de områden i
landet som varit hårdast drabbade av långvariga sysselsättningsproblem.
Sedan år 1964 finns ett särskilt stödområde. Detta områdes avgränsningar
har ändrats vid flera tillfallen. Efter hand har stödområdet differentierats i
zoner med skilda grader av problem. Insatserna har sålunda varit större i
t. ex. det inre stödområdet och sedermera i stödområde A. Villkoren för
regionalpolitisk! stöd är olika beroende på omfattningen och karaktären av
ortens eller kommunens problem.

För närvarande finns tre stödområden, A, B och C, där stödområde A
som ovan antytts innebär de förmånligaste regionalpolitiska stöden. Härutöver
kan emellertid regeringen peka ut orter/regioner med omfattande
strukturförändringar inom näringslivet som tillfälliga stödområden och dessutom
besluta om stöd till företag utanför stödområdet samt om synnerliga
skäl föreligger också lämna högre bidrag än normalt. Följande kommuner
och delar av kommuner är inplacerade i stödområdena A, B och C.

AU 1986/87:13

Stödområdesindelningen
Län och kommun Gotlands län	Stöd- område
Gotland	C
Älvsborgs län
Bengtsfors	C
Dals Ed	C
Åmål	C
Värmlands län
Arvika	C
Eda	C
Filipstad	C
Hagfors	C
Munkfors	C
Storfors	C
Sunne	C
Säffle	C
Torsby	B
Åijäng	C
Örebro län
Hällefors Lindesberg, såvitt avser Guldsmedshyttans och	C
Ramsbergs församlingar	C
Ljusnarsberg	C
Västmanlands län
Fagersta	C
Norberg	C
Skinnskatteberg	C
Kopparbergs län
Avesta	C
Ludvika	C
Malung Mora, såvitt avser Ven-	B
jans församling	B
Orsa	C
Smedjebacken	C
Vansbro	B
Älvdalen	B
Gävleborgs län
Hofors Hudiksvall, såvitt avser	C
Bjuråkers församling	C
Ljusdal	B
Nordanstig	C
Söderhamn	C

Län och kommun	Stöd-
Västernorrlands län Kramfors	område C
Sollefteå	B
Sundsvall, såvitt avser Holms och Lidens för- samlingar	C
Ånge	B
Örnsköldsvik, såvitt avser Anundsjö, Björna, Skorped och Trehör- ningsjö församlingar	B
Örnsköldsvik, såvitt avser övriga för- samlingar	C
Jämtlands län Berg	A
Bräcke	B
Härjedalen	B
Krokom, såvitt avser Aspås, Näskotts, Rödöns och Ås församlingar	C
Krokom, såvitt avser öv- riga församlingar	A
Ragunda	A
Strömsund	A
Åre	B
Östersund	C
Västerbottens län Bjurholm	B
Dorotea	A
Lycksele	B
Malå	B
Nordmaling	C
Norsjö	B
Robertsfors	C
Skellefteå, såvitt avser Fällfors, Jörns och Kalv- träsks församlingar	B
Skellefteå, såvitt avser övriga församlingar	C
Sorsele	A
Stomman	A
Vilhelmina	A
Vindeln	B
Vännäs	C
Åsele	A

AU 1986/87:13

Län och kommun	Stöd- område	Län och kommun	Stöd- område
Norrbottens län		Kiruna	A
Arjeplog	A	Luleå	C
Arvidsjaur	B	Pajala	A
Boden	C	Piteå	C
Gällivare	A	Älvsbyn	B
Haparanda	A	Överkalix	A
Jokkmokk	A	Övertorneå	A
Kalix	A

Förutom inom de stödområden som anges ovan får statens industriverk
efter särskilt beslut av regeringen för budgetåret 1986/87 bevilja lokaliseringsbidrag
med högst 20 % av den del av de totala utgifterna som avser
byggnader, markanläggningar, maskiner och andra inventarier i följande
kommuner eller delar av kommuner: Delsbo församling i Hudiksvalls kommun,
Timrå kommun och Hörnefors församling i Umeå kommun. I följande
kommuner får lokaliseringsbidrag beviljas med högst 15 % av nämnda
utgifter: Tierp, Östhammar, Kristinehamn, Degerfors, Karlskoga och Hallstahammar.
I nämnda områden får industriverket även bevilja lokaliseringslån
med högst 70 % av det totala kapitalbehovet.

Stödområdesindelningen tas upp i ett antal motioner.

I motion 1986/87: A421 av Olof Johansson m.fl. (c) argumenteras för
tillfälliga stödområden. Motionärerna framhåller att regeringens möjligheter
att förklara orter/regioner som drabbas av strukturförändringar och
arbetsmarknadsproblem som tillfälliga stödområden måste utnyttjas på ett
mera rättvist och konsekvent sätt än regeringen hittills gjort. En akut
industrikris eller en kontinuerligt pågående strukturförändring med minskande
sysselsättningstillfällen som följd bör likabehandlas av statsmakterna.
Under senare år har flertalet mindre kommuner drabbats lika hårt
eller hårdare av strukturförändringar än vad t. ex. Malmö gjort vid nedläggningen
av Kockums Varv, anser motionärerna.

Utskottet vill med anledning av motionen erinra om att regeringen har
möjlighet att utanför stödområdet ange vissa orter eller kommuner där
under en begränsad övergångstid lokaliseringsstöd bör komma i fråga till
följd av svåra strukturomvandlingsproblem. Som tidigare redovisats har av
detta skäl t. ex. Hallstahammars kommun tillfälligt placerats i stödområde.
De kommuner som kommit i fråga har såvitt utskottet kunnat bedöma haft
problem av en omfattning som motiverat de åtgärder regeringen vidtagit.

Med hänvisning till det anförda avstyrks motion A421 i aktuell del.

Utskottet övergår härefter till yrkanden om inplacering av enskilda kommuner
i stödområde.

Margareta Winberg och Nils-Olof Gustafsson (s) yrkar i motion
1986/87: A482 att Bräcke kommun i Jämtlands län permanent placeras i
stödområde A. Motionärerna erinrar om att när riksdagen 1982 beslutade
om en ny stödområdesindelning placerades Bräcke kommun i stödområde
B men att regeringen sedermera beslutat om en tillfällig placering av kommunen
i stödområde A.

I motion 1986/87: A486 av Gunnel Jonäng och Gunnar Björk i Gävle (c)

AU 1986/87:13

yrkas att hela Ljusdal skall ingå i stödområde A, Söderhamn i område B,
att Ockelbo, Hofors och Sandviken skall ingå i stödområde C samt hela
övriga Hälsingland i stödområde C. Motionärerna hävdar att stödområdesindelningen
är alldeles för statisk och att den bör vara mer flexibel.
Orter med svåra sysselsättningsproblem bör tillfälligt kunna ingå i ett stödområde,
anser motionärerna.

Britta Hammarbacken (c) yrkar i motion 1986/87: A424 att Nora kommun
i Örebro län skall jämställas med övriga Bergslagskommuner i avseende på
inplacering i stödområde. Motionären framhåller att Nora kommun alltid
har tillhört Bergslagen, både geografiskt och i näringsmässig gemenskap.
Den räknas dock inte in i regeringens Bergslagsbegrepp, vilket i dagens
situation på arbetsmarknaden kan bli mycket negativt enligt motionären
genom uteblivet stöd från samhällets sida.

Barbro Sandberg och Per Arne Aglert (fp) yrkar i motion 1986/87: A441
att Älvkarleby kommun i Uppsala län bör införlivas i stödområde C. Motionärerna
hänvisar bl. a. till att kommunen har arbetsmarknadsproblem,
vikande skatteunderlag och ogynnsam åldersstruktur samt att den ekonomiskt
drabbats mycket hårt av borttagandet av den kommunala rätten att
beskatta juridiska personer.

Behovet av regionala utvecklingsinsatser i Skaraborgs län aktualiseras i
motion 1986/87: A460 av Gunilla André och Bengt Kindbom (c). 1 motionen
nämns några kommuner i länet där befolkningsutvecklingen under 15-årsperioden
1970-1985 varit negativ. Man erinrar om att landsting och länsstyrelse
genom åren har i planeringssammanhang ständigt påpekat dessa
kommuners utsatta läge och uttalat sig för behovet av stöd till etableringar
i olika former. För att norra delen av Skaraborgs län skall ges en chans att
konkurrera på lika villkor föreslår motionärerna sålunda att lokaliseringsstöd
skall utgå vid nyetablering eller utvidgning av företag inom Gullspångs,
Töreboda och Karlsborgs kommuner.

Utskottet vill med anledning av redovisade yrkanden om ändrad stödområdesindelning
framhålla vikten av att stödområdesindelningen inte ändras
för ofta. Den bör ligga fast över en längre tid. Detta har även fastslagits
av riksdagen i samband med det regionalpolitiska beslutet 1985. Samtidigt
bör erinras om vad tidigare sagts om möjligheten för regeringen att utanför
stödområde ange vissa orter och kommuner som under en begränsad övergångstid
till följd av strukturomvandlingsproblem i vissa fall kan komma i
fråga för lokaliseringsstöd. Regeringen har härutöver möjlighet att lämna
regionalpolitisk! stöd även utanför stödområdet.

Beträffande förslaget om inplacering av Bräcke kommun i stödområde A
- motion A482 - vill utskottet hänvisa till att industriministern redan förra
året uttalade att de stödregler som gäller i stödområde A kan komma att i
enskilda ärenden tillämpas när lokaliseringsbidrag ges till investeringar i
Bräcke.

Utskottet vill slutligen i anslutning till yrkandet i motion A424 om inplacering
i stödområde av Nora kommun hänvisa till de särskilda insatser
som görs i Bergslagen. Till detta återkommer utskottet i ett senare avsnitt.
I vad gäller motion A441 kan noteras att länsstyrelsen har möjlighet att
bevilja investeringsbidrag till företag utanför stödområdet.

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet de i sammanhanget
behandlade motionerna i här aktuella delar.

AU 1986/87:13

Regionalpolitiskt stöd

AU 1986/87:13

Inledning

Det regionalpolitiska stödet har ett flertal olika komponenter för att möta
olika behov. Bl. a. ingår lokaliseringsstödet, sysselsättningsstödet, glesbygdsstödet
och nedsättning av socialavgifter som medel för att främja
olika lokaliserings- och sysselsättningsmål.

Inledningsvis redogörs för det regionalpolitiska stödet i vad gäller grundlinjerna
enligt förordningen (1982:677, omtryckt 1985:648) om regionalpolitiskt
stöd. Därefter behandlas regeringens förslag i budgetpropositionen
om ändrade riktlinjer för detta stöd och motionerna på området samt regeringsförslaget
och motionerna angående sysselsättningsstödet. I följande
avsnitt behandlas glesbygdsstödet och nedsättning av företagens socialavgifter
på motsvarande sätt.

Det regionalpolitiska stödet kan lämnas till företag och personer som
bedriver industriverksamhet, industriservice, viss partihandel och uppdragsverksamhet,
pälsdjursuppfödning och vattenbruk, turistverksamhet,
framställning av fasta bränslen, uppförande av industrilokaler för uthyrning,
teknikcentrum m. m.

Stödet lämnas i form av lokaliseringsstöd (bidrag och lån), offertstöd, lån
till investmentbolag, investeringsbidrag, regionalpolitiskt utvecklingskapital
samt sysselsättningsstöd.

I första hand lämnas stödet till verksamheter inom stödområdena A, B
och C, men stöd kan i vissa fall efter regeringsbeslut också komma i fråga
utanför stödområdena. I samband med investeringar med ett kapitalbehov
på högst 9 milj. kr. kan dessutom investeringsbidrag lämnas av länsstyrelserna
i hela landet om investeringen medverkar till att lösa inomregionala
obalansproblem eller strukturproblem inom näringslivet.

Lokaliseringsbidrag lämnas huvudsakligen i samband med investeringar
i byggnader och maskiner. Inom stödområde A lämnas högst 50 % av de
totala utgifterna som stöd, inom stödområdena B och C högst 35 resp. 20
%. Om regeringen beslutat att kommun utanför stödområde skall få stöd,
lämnas högst 15 eller 20 %. Lokaliseringslån lämnas för samma ändamål
men därjämte även till anskaffning av omsättningstillgångar, patent eller för
marknadsföring och liknande. Lokaliseringsstödet får inte vara större än
som behövs för att investeringen skall komma till stånd, och summan av
bidrag och lån får högst motsvara 70 % av kapitalbehovet. Länsstyrelsen
beslutar — med vissa undantag - om stöd, om kapitalbehovet i samband
med investeringen uppgår till högst 9 milj. kr. I övriga fall beslutar statens
industriverk (SIND) eller regeringen.

Regionalpolitiskt utvecklingskapital kan lämnas av den regionala utvecklingsfonden
för att stödja produktutveckling, marknadsföring, utbildningsinsatser
etc.

Offertstödet kan lämnas när andra stödformer enligt ovan nämnda förordning
inte är tillämpliga och används t. ex. för produktutveckling, marknadsföring
och utbildning. Ärenden om offertstöd avgörs av regeringen
eller SIND. 45

Sysselsättningsstöd lämnas årsvis i efterskott för uppnådd sysselsätt -

ningsökning. Stödet är differentierat efter stödområdena såväl i vad gäller
belopp per år som antalet år då stöd kan utgå. I stödområde A uppgår
förstaårsstödet till 40000 kr. Stödbeloppet sjunker sedan år från år för att
det sista, sjunde, året uppgå till 10000 kr. På motsvarande sätt uppgår
förstaårsstödet i stödområdena B och C till 30000 resp. 25000 kr., varvid
årsbeloppet successivt minskar under fem resp. tre år. Frågor om sysselsättningsstöd
prövas av länsarbetsnämnden utom i större ärenden då SIND
avgör.

Allmänna villkor som i princip ställs för stödgivning enligt ovannämnda
förordning är att

— tillfredsställande lönsamhet erhålls

— en varaktig sysselsättning för de anställda uppnås

— minst 40 % av de nya arbetsplatserna förbehålls vartdera könet, dock
möjlighet till dispens

— lön och förmåner åtminstone är likvärdiga med dem som utgår enligt
kollektivavtal

— auktoriserad eller annan lämplig revisor utses.

Allmänna frågor

I budgetpropositionen föreslår regeringen vissa ändringar beträffande riktlinjerna
för det regionalpolitiska stödet. Med hänsyn till att tjänstesektorn
för närvarande har en stark expansion som framför allt äger rum i storstäderna
anser regeringen att det är viktigt att ge sådana incitament att en del
av tjänstenäringarnas tillväxt överförs från Stockholmsregionen till stödområdena.
Således kommer ökade ansträngningar att göras såväl från industridepartementets
som från industriverkets sida för att försöka förmå
företagen att förlägga en del av expansionen i bl. a. norra Sverige. För
närvarande kan regionalpolitisk! stöd lämnas till företag inom tjänstesektorn
som bedriver industriserviceverksamhet, uppdragsverksamhet med
inriktning på näringslivet eller annan verksamhet av särskild regionalpolitisk
betydelse. I samband härmed anförs i budgetpropositionen att offertstöd
ofta kommer till användning vid stöd till tjänstesektorn. I princip kan
dock offertstödet endast lämnas inom stödområdet och i de orter som
regeringen särskilt angett. Enligt industriministern är det dock önskvärt att
vissa delar av tjänstesektorn expanderar även i orter med nära anknytning
till stödområdet. Därför föreslås i budgetpropositionen att regeringen i
vissa fall skall kunna lämna offertstöd även utanför stödområdet till stödberättigade
företag inom den privata tjänste- och servicesektorn.

För närvarande lämnas inte regionalpolitisk! stöd till statliga myndigheter
och affärsverk. Den nuvarande ordningen innebär därför konkurrensmässiga
nackdelar för sådana affärsverk och uppdragsmyndigheter som
uppträder på samma marknad som privata företag. Med hänsyn härtill
föreslår industriministern att affärsverk och uppdragsmyndigheter i fortsättningen
skall vara berättigade till regionalpolitisk! stöd på samma villkor
som privata företag och statliga bolag i samband med investeringar inom
stödområdena och i övrigt.

Därutöver föreslås i budgetpropositionen att riksdagens bemyndigande

AU 1986/87:13

inhämtas i fråga om regionalpolitiskt stöd i samband med verksamhet med
uppbörd av TV-avgift i Kiruna. Enligt budgetpropositionen, bilaga 10,
föreslås att ansvaret för uppbörden av TV-avgiften läggs över på Sveriges
Radio AB och lokaliseras till Kiruna. Riksdagens kulturutskott har tillstyrkt
propositionens förslag i vad gäller organisation, huvudmannaskap
c.h lokalisering för verksamheten (KrU 1986/87: 11). Av industriministern
anförs att en sådan verksamhet är en mycket lämplig komplettering av
näringslivet i malmfälten med dess stora andel sysselsatta i gruvbrytning
och tung industri. Normalt är den inte berättigad till regionalpolitisk! stöd.
För att underlätta en lokalisering till Kiruna föreslås i detta fall att såväl
lokaliseringsstöd/offertstöd som sysselsättningsstöd skall kunna lämnas.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag i dessa delar. Därmed förbättras
möjligheterna att styra en del av tjänstesektorns expansion från Stockholmsregionen
till stödområdena.

1 motionerna 1986/87: A421 av Olof Johansson m.fl. (c) och
1986/87: A448 av Alf Wennerfors m.fl. (m) berörs grunddragen i det regionalpolitiska
stödet (enligt förordningen om regionalpolitisk! stöd). I motion
A421 anför motionärerna att det vid sidan av generella åtgärder krävs
ett företagsinriktat stöd på regional nivå, vilket bör vara differentierat,
flexibelt och anpassningsbart efter de skilda förhållanden som råder i olika
delar av landet.

Även utskottet har den principiella uppfattningen att — i enlighet med
nuvarande regionalpolitiska medel - stödprogrammet bör omfatta såväl
generella som företagsinriktade stödformer. En stor del av stöden hanteras
på länsnivå, vilket medverkar till en effektiv och snabb beslutsprocess.
Med hänvisning härtill samt till de överväganden beträffande stödformerna
som blir aktuella i den av utskottet föreslagna regionalpolitiska utredningen
avstyrks motionen i aktuell del.

I motion A448 kritiseras beslutsordningen inom det nuvarande stödsystemet
i sin helhet. Det anförs att raden av olika stödmedel, bl. a. lokaliseringsbidrag,
lokaliseringsstöd, offertstöd, sysselsättningsstöd, glesbygdsstöd,
kreditgivning från utvecklingsfonder och Norrlandsfonden, etc.
medför att varken myndigheter eller företag kan få någon klar överblick
över stödstrukturen. Enligt motionen är utrymmet för missbruk och felsatsningar
stort.

Vidare är de olika stödformerna ensidigt inriktade på investeringar i
byggnader och maskiner, och besluten om stöd görs ofta efter politiska
hänsynstaganden snarare än affärsmässiga bedömningar. Slutligen kritiseras
den bristfälliga uppföljningen av projekten. Den samlade kritiken är en
bakgrund till ett annat förslag i motionen, nämligen förslaget om ett avskaffande
av lokaliseringsstöd, offertstöd och sysselsättningsstöd.

Nuvarande regionalpolitiska stödformer bör enligt motionen ersättas av
ett system med lokaliseringsstöd i form av riskgarantilån. Dessa lån skall
kunna utgöra delfinansiering av företagsprojekt inom stödområdet. Riskgarantins
storlek föreslås bli maximerad beroende på inom vilket stödområde
företaget är beläget. Enligt motionen bör den uppgå til! högst 50 %,
35 % och 20 % av projektets kostnad inom stödområde A, B resp. C.

AU 1986/87:13

Riskgarantilånen avses kompensera projekten för den högre risk som lokaliseringen
till ett stödområde innebär. Riskgarantisystemet föreslås utformas
så att lånens återbetalning kan avskrivas eller uppskjutas om inte
tillräckligt stora intäkter genereras.

Ett sådant system innebär fördelar, enligt motionärerna, genom större
enhetlighet och överblickbarhet över stödsystemet samt dessutom ökad
snabbhet genom att besluten till övervägande del kan tas på länsnivå.
Förslaget innebär att beslut på länsnivå skall kunna tas för projekt med en
total investeringskostnad som uppgår till högst 9 milj. kr., vilket betyder att
90 % av ärendena kan hanteras på länsplanet.

Utskottet har inhämtat att det pågår ett arbete inom industridepartementet
i syfte att förenkla och effektivisera de regionalpolitiska stödformerna.
Därvid prövas bl. a. sådana frågor som ligger i linje med motion
A448. Som tidigare nämnts anses stödfrågorna också bli föremål för överväganden
i den av utskottet föreslagna regionalpolitiska utredningen.

Vad gäller lokaliserings- och investeringsbidragen lämnas — såsom tidigare
nämnts — dessa i samband med investeringar i byggnader och maskiner.
Andra stödformer, t. ex. lokaliseringslån, regionalpolitisk! utvecklingskapital
och offertstöd, har däremot ett bredare användningsområde. Vidare
kan noteras att förordningen tar upp krav på lönsamhet som ett villkor för
stöd. Med hänsyn till vad som anförts avstyrker utskottet motion A448 i här
berörda delar.

Vid flera tillfällen tidigare har utskottet behandlat yrkanden från moderata
samlingspartiet om ett system med riksgarantilån. Utskottet har därvid
bl. a. gjort den bedömningen att det skisserade förslaget utgör ett otillräckligt
underlag för att, som motionärerna begär, utan ytterligare överväganden
genomföra en så radikal omläggning av det regionalpolitiska stödet.
Enligt utskottets mening har motionärerna inte heller kunnat påvisa att det
nuvarande systemet har så allvarliga brister att hela systemet måste bytas
ut. Därutöver fruktar utskottet att förändringar enligt de föreslagna huvudlinjerna
med en generell begränsning av bidragsdelen skulle innebära en
försvagning av de regionalpolitiska styrmedlen. Med hänvisning härtill
samt till det faktum att stödfrågorna kommer att behandlas i den av utskottet
föreslagna regionalpolitiska utredningen avstyrks motion A448 i
refererad del.

I motionerna 1986/87: A420 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) och 1986/
87:A421 av Olof Johansson m.fl. (c) föreslås att nuvarande lokaliseringslån
ersätts av ett system med statliga kreditgarantier. Enligt motion
A420 har visserligen näringslivets möjligheter till finansiering förbättrats,
men för att företag med otillräckliga säkerheter ändå skall få lån bör statliga
garantier införas. I motion A421 anförs att hantering av lånen inom det
ordinarie kreditväsendet skulle ge en effektivisering.

Tidigare har utskottet behandlat samma fråga vid flera tillfällen och
kommit fram till att en sådan förändring skulle vara förenad med flera
nackdelar än fördelar. Utskottet har nu ånyo övervägt riksrevisionsverkets
utredning Översyn av vissa låneformer m. m. (1984), där man bl. a. tar upp
de administrativa fördelarna med att lägga över de mest marknadsnära
statliga låneformerna till kreditinstituten samtidigt som staten tar på sig

AU 1986/87:13

ansvaret för kreditgarantierna och organisationen av kreditgarantiprövningen.
Bland de låneformer som har villkor liknande kreditmarknadsinstitutens
nämns bl. a. lokaliseringslånen. Utskottet inser till fullo de administrativa
fördelar som en sådan ordning skulle kunna medföra men har
ändå gjort den slutbedömningen att nackdelarna med ett kreditgarantisystem
skulle vara större än fördelarna. En klar nackdel med ett kreditgarantisystem
är att regionalpolitisk! önskvärda satsningar blir beroende av
läget på den allmänna kreditmarknaden till skillnad från ett system med
långivning från anslag på statsbudgeten. De i sammanhanget diskuterade
motionerna avstyrks.

Frågan om stödområdesindelningen som grund för bedömning av regionalpolitiska
insatser förs fram i motion 1986/87: A444 av Ingemar Konradsson
m.fl. (s). Motionärerna anser att den i årets budgetproposition
förekommande beteckningen "skogslän” ställer en del stödområdeskommuner
utanför diskussionen om angelägna satsningar.

Utskottet vill framhålla att stödområdesindelningen utgör den huvudsakliga
prioriteringsgrunden för regionalpolitisk! stöd. Motionärerna torde
främst avse kommunikationsområdet, och inom detta ligger av naturliga
skäl tyngdpunkten av aktuella åtgärder inom skogslänen. Men medel avsätts
även för insatser utanför skogslänen. Prioriteringen av åtgärder görs
av vägverket i samverkan med bl. a. länsstyrelserna. Motionen bör med
hänvisning till det anförda lämnas utan åtgärd.

Frågor om offertstödet och dess användningsområde tas upp såväl i
budgetpropositionen som i ett par motioner. Industriministern menar att
offertstödet ofta kommer till användning i samband med stöd till tjänstesektorn,
eftersom detta stöd inte förutsätter samtidiga stöd till byggnader
och maskiner. I syfte att öka slagkraften i de regionalpolitiska ansträngningarna
föreslås — som tidigare nämnts — en viss utökad användning av
offertstödet till stödberättigade företag även utanför stödområdet.

I folkpartimotionen 1986/87: A420 föreslås att offertstödet avskaffas
fr. o. m. den 1 juli 1987. Bakgrunden, enligt motionen, är att de centralt
givna stödformerna i högre grad bör vara generella. Stödformer som innebär
långtgående förhandlingar mellan företag och staten eller som innehåller
betydande inslag av godtycke måste undvikas. Därför föreslås att den
mest utpräglat selektiva stödformen som administreras centralt, offertstödet,
avskaffas. Motionärerna menar att det utgår efter förhandlingar mellan
enskilda företag och staten. Dessutom har offertstödet hittills utnyttjats i
endast begränsad omfattning.

Utskottet behandlade samma yrkande föregående år och anförde därvid
att offertstöd inte är en i förväg preciserad stödform, utan de närmare
villkoren avgörs från fall till fall. Offertstödet används när andra stödformer
inte är tillämpliga och har hittills främst lämnats för framtidsinriktade åtgärder
som produktutveckling, marknadsföring och utveckling, dvs. ofta
immateriella investeringar. Den förhandlingssituation som motionen åberopar
som skäl mot offertstödet kan man enligt utskottets uppfattning inte
undvara om man syftar till att i varje enskilt fall inte lämna ett större stöd
än att projektet kommer till stånd. Sålunda erfordras diskussioner eller
förhandlingar mellan den ansvariga myndigheten och företaget.

AU 1986/87:13

4 Riksdagen 1986187. 18 sami. Nr 13

Vidare anser inte utskottet att den förhållandevis ringa användningen av
offertstödet är ett giltigt skäl att avskaffa denna flexibla stödform. Med
hänsyn till budgetpropositionens förslag angående en bredare användning
av det regionalpolitiska stödet i allmänhet och därtill möjligheter till en
geografiskt mer utbredd användning av offertstödet kan man förutse en
större efterfrågan på detta stöd.

Utskottet vill i detta sammanhang nämna att det i en nyligen publicerad
rapport från industriverket, Privata tjänstesektorn - Regionala utvecklingsmöjligheter,
bl. a. framförs att företagen bör få enkla och tydliga spelregler,
som klart markerar statsmakternas prissättning på företagsutveckling
i stödområdet. Rapporten har överlämnats till regeringen. Utskottet
förutsätter att regeringen väger in dessa synpunkter i det fortsatta arbetet
och avstyrker därmed motion A420 i denna del.

I centerns partimotion 1986/87: A421 föreslås en ny inriktning av offertstödet,
nämligen att nya former av offertstöd bör prövas utifrån de regionala
effekter som eftersträvas i en viss ort/region. Den i budgetpropositionen
aviserade ökade användningen av offertstödet för expansiva
tjänste- och servicenäringar ser motionärerna positivt på. Det understryks
dock i motionen att offertstöd inte bör få utgå till lokalisering av verksamheter
i expansionsorter i någon del av landet.

Med hänvisning till offertstödets flexibilitet och utökade användningsområde
inom den expansiva tjänste- och servicesektorn bör motionen enligt
utskottets mening inte föranleda någon åtgärd.

I några motioner berörs kriterierna vid fördelning av de regionalpolitiska
medlen till länsnivån. I motion 1986/87: A206 av Iris Mårtensson m. fl. (s)
föreslås att förvärvsfrekvens, arbetslöshetstal och sysselsättningsgrad används
som kriterier vid fördelning av regionalpolitiska medel. Bakgrunden
till förslaget är, enligt motionärerna, att medelsfördelningen i dag till stor
del avgörs av arbetslöshetstalen, vilket blir missvisande, då många kvinnor
i glesbygden inte anmäler sig som arbetssökande.

Även i motion 1986/87: A410av Birgitta Johansson m. fl. (s) anförs — mot
bakgrunden av situationen i Skaraborgs län - att inte enbart arbetslöshetssiffror
bör vara mått på länets arbetsmarknadssituation. Förvärvsfrekvensen
är ett betydligt bättre mått enligt motionärerna. Därför föreslås att
vid fördelning av regionalpolitiska anslag till länsstyrelser och länsarbetsnämnder
även förvärvsfrekvensen bör vägas in.

I motion 1986/87: A493 av Magnus Persson m. fl. (s) önskas en successiv
förstärkning av resurserna på länsnivå och en friare resursanvändning samt
en översyn av nuvarande regler för lokaliseringsstödets användning. Motionärerna
menar att det är särskilt viktigt att företagen satsar på forskning
och utveckling i skogslänen och att det bör utredas hur detta kan ske.

Med anledning av motionerna vill utskottet framhålla att en stor del av
de regionala politiska medlen fördelas efter problemens svårighetsgrad i de
olika länen. Vid fördelningen tas hänsyn till en mångfald olika faktorer
såsom befolkningsutveckling, arbetslöshet, förvärvsfrekvens, sysselsättningsgrad,
branschstruktur, avstånd, kommunikationer m. m. Någon exakt
matematisk modell för fördelningen har dock inte kunnat komma i fråga
med hänsyn till det breda bedömningsunderlaget och med hänsyn till att

AU 1986/87:13

man arbetar med långsiktiga mål. Utskottet vill slutligen erinra om vad
tidigare sagts beträffande en översyn av stödformerna i den föreslagna
regionalpolitiska utredningen. Vad nu har redovisats får anses tillgodose
intentionerna i motionerna A206, A410 och A493, varför de inte bör föranleda
någon riksdagens åtgärd.

I motion 1986/87: A423 av Anna Wohlin-Andersson och Marianne Andersson
(c) yrkas att regionalpolitisk! stöd skall kunna lämnas även vid
byggande av kontorslokaler för uthyrning.

Motiveringen, som återfinns i motion 1986/87: N357, är att regeringsförslagen
för att sprida tjänstenäringarna utanför storstadsområdena är otillräckliga.
I ett annat yrkande i samma motion önskar motionärerna att det
regionalpolitiska stödet skall utökas till att avse även immateriella investeringar.
Bakgrunden, enligt motion 1986/87: N357, är tjänstesektorns numera
stora regionalpolitiska betydelse och att de tjänsteproducerande företagen
satsar mer på forskning och utveckling än de varuproducerande.
Därför föreslås att det regionalpolitiska stödet, som enligt motionen nu
inriktas på byggnader och maskiner, även får användas för immateriella
investeringar.

I industriverkets ovannämnda rapport om privata tjänstesektorn har
förslag lagts fram för att ytterligare utöka området för det regionalpolitiska
stödet bl. a. till postorderverksamhet, transportförmedling, byggande av
kontorslokaler för uthyrning och till immateriella investeringar. Utskottet
förutsätter att regeringen vid sin behandling av rapportresultaten beaktar
de i motionen framförda synpunkterna. Med hänvisning till det arbete som
pågår bör någon åtgärd inte vidtas med anledning av motion A423 i dessa
delar. Motionen avstyrks därför.

I motion 1986/87: A468 av Anders G Högmark m. fl. (m) föreslås en
utredning om villkorad avskrivningsrätt för studielån, varvid de principiella
och tekniska problemen noga måste övervägas. Bl. a. skall utredningen
överväga om rätten till hel eller delvis avskrivning av studiemedlen kan
knytas till arbete och bosättning inom stödområdet under ett antal år.

I motion 1986/87: A421 (c) tas ett liknande förslag upp. Det anförs att
införande av möjligheter till avskrivning av den årliga studiemedelsavgiften
så länge man bor och arbetar i stödområdena A och B är ett sätt att
rekrytera kvalificerad arbetskraft till dessa områden. Därför yrkas att riksdagen
hos regeringen begär förslag om sådan avskrivning av studiemedelsavgiften.

Enligt utskottets uppfattning visar erfarenheten att ett studiemedelssystem
som anknyts till krav på bosättning kan vara mindre lämpligt med
hänsyn till att valet av bosättningsort baseras på en mångfald ekonomiska
och sociala faktorer. Med hänvisning härtill samt till att hela studiemedelssystemet
är under utredning avstyrker utskottet de här aktuella motionerna
i dessa delar.

Sysselsättningsstödet

I propositionen föreslås att sysselsättningsstödet skall slopas i stödområde
C från den 1 juli 1987. Skälet är att man vill skapa utrymme för andra

AU 1986/87:13

angelägna regionalpolitiska åtgärder. Övergången föreslås göras mjuk därigenom
att de företag som under år 1987 ökar sysselsättningen får tillgodoräkna
sig halva sysselsättningsstödet. Den under år 1987 uppnådda sysselsättningsökningen
som kvarstår de följande åren föreslås bli stödgrundande
för andra- och tredjeårsstödet.

I flera motioner yrkas avslag på regeringens förslag att avskaffa sysselsättningsstödet
inom stödområde C.

Motivet för avslagsyrkandet i motion 1986/87: A420 (fp) är att en sådan
åtgärd skulle minska det generella inslaget bland de regionalpolitiska medlen,
vilket strider mot folkpartiets grundläggande inställning. Därutöver
skulle Bergslagen som ingår i stödområde C drabbas. I motion
1986/87: A421 (c) pekar man på att riktlinjerna för sysselsättningsstödet
lades fast så sent som våren 1985. Enligt centerpartiets uppfattning bör man
inte efter så kort tid förändra stödreglerna med hänsyn till stödmottagarnas
berättigade krav på långsiktighet i regelsystemets utformning. Därutöver
pekar motionärerna på att flertalet kommuner inom stödområde C har en
negativ befolkningsutveckling, varför det regionalpolitiska stödet inte får
försämras.

I motionerna 1986/87: A480 av andre vice talman Karl Erik Eriksson och
Elver Jonsson (fp) och 1986/87: A495 av Jan Hyttring och Bertil Jonasson
(c) yrkas på att sysselsättningsstödet i stödområde C skall bibehållas. Motionärerna
pekar på betydelsen av detta traditionella styrmedel och på att
Värmland och Dalsland skulle drabbas.

I några motioner inriktas intresset på att lokalt bibehålla sysselsättningsstödet.
1 motion 1986/87: A417 av Ingvar Karlsson i Bengtsfors och
Marianne Andersson (c) yrkas mot bakgrund av den negativa befolkningsutvecklingen
att sysselsättningsstödet skall utgå oförändrat inom
stödområde C i Älvsborgs län. På grund av den svåra arbetsmarknadssituationen
i norra delen av Örebro län föreslår Britta Hammarbacken
(c) i motion 1986/87: A424 att sysselsättningsstödet bibehålls för
stödområde C i Örebro län.

Vidare begär Magnus Persson m. fl. (s) i motion 1986/87: A493 att frågan
om sysselsättningsstödets eventuella återinförande vid behov övervägs.
Motionärerna anför att sysselsättningsstödet inom stödområde C har varit
ett effektivt och verksamt regionalpolitiskt instrument inom berörda Bergslagskommuner.
Om borttagande av detta stöd ger besvärande negativa
effekter önskar motionärerna att stödet aktualiseras på nytt.

Utskottet har i denna fråga även mottagit skrivelser från länsstyrelsen i
Älvsborgs län, från samarbetsnämnden i Dalsland för kommunerna Ed,
Bengtsfors och Åmål samt från Bergslagskommunerna i Värmland. Enligt
länsstyrelsens uppfattning är det av avgörande betydelse för utvecklingen
i norra Dalsland att slagkraften i det regionalpolitiska stödet bibehålls.
Länsstyrelsen anför att det är synnerligen angeläget att reglerna för stödet
ligger fast mellan de regionalpolitiska besluten i riksdagen med hänsyn till
att förhandlingar om stora industriprojekt kan föras under en flerårsperiod.
Samarbetsnämnden pekar bl. a. på att hanteringen av sysselsättningsstödet
har varit föredömligt enkel och obyråkratisk. Bergslagskommunerna anför
att sysselsättningsstödet är ett betydelsefullt medel för att stimulera företag
till lokalisering eller expansion i stödområdet.

AU 1986/87:13

Utskottet konstaterar att förslaget att slopa sysselsättningsstödet i stödområde
C motiveras av behovet av prioritering inom ramen för ett stramt
budgetarbete. Utskottet är medvetet om de problem som förslaget kan
medföra i de berörda regionerna. Utskottet vill emellertid samtidigt framhålla
betydelsen av de i budgetpropositionen föreslagna utvidgningarna i
det regionalpolitiska stödet. Härtill kommer att övergången till ett nytt
system har utformats med tanke på att undvika tvära kast i regelsystemet,
varför utskottet gör den bedömningen att såväl de statliga myndigheterna
som företagen får en tillräcklig anpassningsperiod. Ett slopande av sysselsättningsstödet
inom stödområde C beräknas inbringa 70 milj. kr. till statskassan
efter ett övergångsskede. Med hänsyn till budgetsituationen i stort
och till behovet att skapa utrymme för andra angelägna regionalpolitiska
åtgärder anser utskottet att riksdagen bör godkänna propositionens förslag.
Här aktuella motioner bör sålunda avslås i motsvarande delar.

Glesbygdsstödet

Sedan år 1979 är de olika stödåtgärderna för glesbygden samlade i en
särskild förordning (SFS 1985:619). Med glesbygd avses stora sammanhängande
områden med gles bebyggelse och långa avstånd till sysselsättning
och service samt skärgårdar och liknande områden.

Glesbygdsstöd kan lämnas i form av avskrivningslån, kreditgaranti eller
bidrag till

- företag i glesbygder

— kommersiell service i glesbygder

- intensifierade kommunala sysselsättningsinsatser i glesbygder

— samhällelig service i glesbygder.

Frågor om stöd prövas i allmänhet av länsstyrelsen. När det gäller kommersiell
service i glesbygder har länsstyrelsen att samråda med bl. a. berörd
kommun. I principiellt viktiga ärenden skall samråd ske med konsumentverket.

I moderata partimotionen 1986/87: A411 i vilken hänvisas till motiveringar
i motion 1986/87: So426, tas glesbygdsstödet upp. Bl. a. anförs att den
regionala läkartätheten är relativt jämn i Sverige men att det inom resp. län
kan vara svårt att rekrytera läkare till glesbygden. För att underlätta
läkarrekryteringen inom dessa områden krävs enligt moderaterna åtgärder
på flera områden. Man föreslår bl. a. möjligheter att inom ramen för
länsanslagen för regionalpolitiska ändamål, lämna regionalpolitiskt städ
vid etablering av läkarpraktik i de regionalpolitiska stödområdena och i
andra områden för glesbygdsstöd kan utgå.

1 motion 1986/87: A496 av Bengt Wittbom m.fl. (m, fp) anförs att läkarförsörjningen
i de glest befolkade delarna i Örebro län måste förbättras.
Därför föreslås lokaliseringsstöd till privatläkaretableringar i Örebro läns
glesbygder.

Utskottet vill med anledning av motionerna erinra om att länsstyrelsen
har möjlighet att lämna stöd till företag, även till investering i läkarpraktik,
enligt glesbygdsstödsförordningen. Några krav på speciell näringsgrenstillhörighet
ställs inte i denna förordning. Däremot är det inte möjligt att få

AU 1986/87:13

lokaliseringsbidrag till etablering av en läkarpraktik. Med hänsyn till att
motionernas syfte redan är tillgodosett anser utskottet att motionerna A411
och A496 i här aktuell del bör lämnas utan bifall.

I motion 1986/87: A495 av Jan Hyttring och Bertil Jonasson (c) föreslås
att bestämmelserna ändras så att stöd till turistnäringar kan erhållas i
Bergslagskommunerna oaktat de inte tillhör primärt rekreationsområde.
Den bakgrund som skisseras är att utbyggnad av turismen oftast är det enda
möjliga alternativet när det gäller att skapa ny sysselsättning i glesbygden.
I dag finns dock endast möjligheter att ge stöd till turistinvesteringar i de
primära rekreationsområdena enligt motionen. Därför bör stödbestämmelserna
ändras så att stöd kan utgå i Bergslagskommunerna.

Utskottet vill här peka på att enligt förordningen om regionalpolitisk!
stöd så kan stöd till turistverksamhet lämnas inom stödområdena A och B
och - om det finns särskilda skäl — även inom primära rekreationsområden
inom stödområde C. Stödet skall i första hand lämnas till befintliga turistanläggningar
i turistorter. Vidare kan enligt glesbygdsstödsförordningen
stöd ges till byggnad som är avsedd för turistuthyrning.

Utskottet har tidigare uttalat sig för att det regionalpolitiska stödet till
turistverksamhet bör koncentreras till de delar av landet där det inte finns
så goda möjligheter för utvecklingen av andra näringsgrenar (AU 1981/82:
23 s. 100-101). I likhet med tidigare anser utskottet att en geografiskt mera
vidsträckt satsning på turismen skulle kunna försämra förutsättningarna att
bygga ut verksamheten inom stödområdena, varför motionen avstyrks.

I motion 1986/87: A401 av Roland Sundgren m. fl. (s) yrkas på en snabb
översyn av glesbygdsförordningen i syfte att bringa denna i överensstämmelse
med de riktlinjer som riksdagen år 1986 angav för konsumentpolitiken.
Bakgrunden är att en liten Bergslagsbutik har fått driftstöd - inom
ramen för stödet till kommersiell service i glesbygder - under tre år i följd,
varefter konsumentverket avstyrkt fortsatt stöd. Motionärerna vänder sig
mot konsumentverkets ställningstagande med hänsyn till att butiken är
belägen i en liten församling med 440 invånare — varav 100 är pensionärer
över 65 år — och med hänsyn till att butiken även är ombud för apotek,
kemtvätt, systembolag och bibliotek.

I ytterligare en motion, 1986/87: A412 av Leif Marklund m. fl. (s), tas upp
frågan om driftstödets utsträckning i tiden. I motionen föreslås att man
skall ändra glesbygdsförordningen så att flerårigt stöd kan utgå och därmed
trygga dagligvaruhandeln. Motiveringen är att ansvaret för en godtagbar
varuförsöijning bör åvila hela samhället och att stödbehovet torde vara
störst i de kommuner som har de sämsta ekonomiska förutsättningarna.

Utskottet är medvetet om att det kan uppstå vissa övergångsproblem när
driftstödet till glesbygdsbutiker upphör. I fallet med Bergslagsbutiken har
utskottet informerats om att länsstyrelsen i Västmanlands län, som är
beslutande organ i stödfrågan, sedermera har beslutat bevilja stöd i ytterligare
ett år. I dessa spörsmål är det enligt utskottets mening nödvändigt att
gå en balansgång mellan ortens krav på kommersiell service och samhällets
önskemål om butiksenheter som på sikt bär sig själva. Utskottet anser att
det är principiellt olämpligt att garantera glesbygdsbutiker ett permanent
driftstöd med hänsyn till att ett sådant kan verka effektivitetshämmande

AU 1986/87:13

och snedvridande på konkurrensförhållandena i regionen. Utskottet har
inhämtat att konsumentverket i samråd med bl. a. länsstyrelsen i Norrbottens
län nyligen genomfört en särskild studie av situationen för ett antal
glesbygdsbutiker i Norrbottens län som erhållit fleråriga driftstöd. Med
utgångspunkt i studien överväger konsumentverket för närvarande behovet
av eventuella förändringar i stödbestämmelserna.

Enligt förordningen om glesbygdsstöd får driftstöd inte beviljas för längre
tid än ett år i sänder. Däremot finns det ingen bestämmelse i förordningen
beträffande antalet år som driftstödet kan utgå. Utskottet har erfarit
att bakgrunden till de båda motionernas yrkanden ligger i förarbetena
(prop. 1981/82: 113 s. 148) där det talas om stöd under en övergångstid.
Begreppet övergångstid har givit upphov till en praxis på tre år. Enligt
utskottets sätt att se saken finns det således en förordning som är tillämplig
för varierande utsträckning av driftstödet samt en praxis som betyder att
tre år är en normal övergångstid. Med hänvisning till det anförda avstyrker
utskottet motionerna A401 och A412.

I motion 1986/87: A409 av Anna Wohlin-Andersson m.fl. (c, m, fp) föreslås
att man ändrar glesbygdsstödsförordningen med avseende på stödet
till samhällelig service i glesbygder, så att statligt bidrag kan utgå till
transportstöd i skärgården utan den nu gällande begränsningen till ett ”inledningsskede”.

Enligt förordningen får driftstöd till samhällelig service endast lämnas
om synnerliga skäl föreligger och får då avse ett inledningsskede om längst
tre år. Motsvarande motion behandlades av riksdagen år 1985 (AU 1984/85:
13 s. 88). Då godkändes förslaget att öppna möjlighet för stöd direkt till
företag och ekonomiska föreningar för vissa godstransporter i glesbygd,
men utskottet sade samtidigt att det inte var berett att förorda att stödet
efter ett initialskede skulle permanentas. Enligt utskottets uppfattning har
inte skäl framkommit som motiverar att utskottet omprövar sitt tidigare
ställningstagande. Därmed avstyrks motion A409.

Ulla Orring m. fl. (fp) föreslår i motion 1986/87: A437, med motivering i
motion 1986/87: L712, en översyn av glesbygdsstödets funktion. Enligt motionärerna
har glesbygdsstödet visat sig vara en lika billig som effektiv
social och näringspolitisk insats. I motionen konstateras att folkpartiet vill
slå vakt om detta stöd samtidigt som man anser att ytterligare servicefunktioner
kunde sammanföras till glesbygdsbutikerna. Kombinationserbjudanden
för service såsom t. ex. apoteks- och systembutikstjänster, tips- och
lotteritjänster via glesbygdshandeln borde prövas.

Utskottet delar motionärernas synpunkter att dylika kombinationserbjudanden
ofta är önskvärda. Enligt utskottets uppfattning är en sådan utveckling
dock knappast en stödfråga i första hand. Utskottet vill i detta
sammanhang erinra om att industriministern i proposition 1984/85: 115 förutsatte
att konsumentverket även i fortsättningen skulle överlägga med
berörda affärsverk och bolag om hithörande frågor. Konsumentverket har
också haft sådana kontakter med bl. a. postverket, apoteksbolaget och
systembolaget. Till detta vill utskottet foga att i den mån en utökad service
kräver investeringar så har länsstyrelsen redan i dag möjlighet att pröva
stödfrågan enligt förordningen om glesbygdsstöd. Med hänvisning till det
anförda avstyrks motion A437.

AU 1986/87:13

I motion 1986/87: A413 av Jan Hyttring m.fl. (c) föreslås att regionalpolitiska
medel skall få disponeras så att samtliga landsbygdskommuner
kan inrätta permanenta lokalrådgivartjänster. Enligt motionen har lokalrådgivningen
en stor betydelse för att stödja enskilda i arbetet med att
utveckla produktionsområden och verksamheter. Det anförs att lokalrådgivningen
är utomordentligt värdefull som ett instrument för regionalpolitiska
insatser och att utan denna rådgivning är steget över till en ny verksamhet
ofta långt.

Utskottet behandlade samma yrkande föregående år och anförde därvid
att det delade motionärernas syn på betydelsen av en kvalificerad rådgivning
som griper över flera näringsområden. Rådgivningen har en nyckelroll
i vad gäller utveckling av kombinationsföretag i glesbygden. Utskottet har
emellertid fortfarande uppfattningen att resurser för kvalificerad rådgivning
finns vid länsstyrelser, utvecklingsfonder och lantbruksnämnder. Den
allsidiga rådgivning som efterfrågas främst av kombinationsföretagare bör
i första hand kunna lämnas genom samverkan mellan dessa organ. Motionärernas
syfte torde därmed tillgodoses. Motion A413 bör därför avslås.

Agne Hansson m.fl. (c) föreslår i motion 1986/87: A459 - med hänvisning
till motiveringen i motion 1986/87: Bo242 — att samutnyttjande av
samlingslokaler i glesbygd skall underlättas genom att reglerna för glesbygdsstödet
till samhällelig service förändras så att bidrag kan lämnas till
allmän, föreningsägd samlingslokal.

Förordningen om glesbygdsstöd föreskriver på denna punkt att stöd
lämnas till kommuner och landstingskommuner för att främja tillgången på
samhällelig service i glesbygder. Stöd kan därför för närvarande inte lämnas
till föreningar. Utskottet har inhämtat att glesbygdsdelegationen och
samlingslokalsorganisationernas samarbetskommitté i mars 1987 avslutade
en utredning med överväganden och förslag syftande till ökat samutnyttjande
av samlingslokaler i glesbygd.

Utskottet har vidare erfarit att det sedan länge är just upprustandet av
samlingslokaler som varit det vanligaste ändamålet för stödet till samhällelig
service.

Utskottet kan därför dela motionärernas bedömning att glesbygdsstöd
skulle kunna utgå till alla slags samlingslokaler. Vilken huvudman samlingslokalen
har torde snarast vara en administrativ fråga av underordnad
betydelse.

Utskottet avstyrker med hänsyn till vad sålunda anförts i denna fråga
motion A459.

I centerns partimotion 1986/87: A421 och i Sigge Godins m. fl. (fp) motion
1986/87: A479 föreslås att högsta belopp för avskrivningslån inom glesbygdsstödet
höjs från 260000 kr. till 300000 kr. I båda motionerna föreslås
vidare att maximibeloppet för avskrivningslån till uthyrningsstugor höjs
från 39000 kr till 50000 kr.

Samma yrkanden behandlades av utskottet förra året, varvid utskottet
avstyrkte motionerna med hänsyn till att beloppen höjdes med 30 % så sent
som den 1 juli 1985. Mot bakgrund av att den föregående höjningen var så
väl tilltagen anser utskottet att det inte är motiverat med en ytterligare
höjning. Motionerna A421 och A479 bör därför lämnas utan bifall i här
aktuella delar.

AU 1986/87:13

I de nyssnämnda motionerna föreslås vidare vissa ändringar beträffande
stödet till intensifierade kommunala sysselsättningsinsatser i glesbygder
(IKS). I båda motionerna för man fram förslaget att högsta belopp för
IKS-bidrag till arbetsobjekt i enskild regi höjs från 39000 kr. till 50000 kr.

Utskottet kan inte av samma skäl som ovan angivits beträffande avskrivningslånen
tillstyrka motionärernas önskemål på denna punkt. Motionerna
bör sålunda avslås i aktuella delar.

I centerns partimotion A421 föreslås slutligen ett slopande av glesbygdsförordningens
regel om att IKS-stödet skall reserveras för företrädesvis
äldre arbetslösa. Om äldrekravet slopas kan IKS-verksamheten på ett
mera offensivt och långsiktigt sätt användas som ett regionalpolitisk! instrument
enligt centern.

IKS-stödet har utvärderats av riksrevisionsverket i rapporten Utvärdering
av verksamheten med intensifierade kommunala sysselsättningsinsatser
(IKS), vilken överlämnades till regeringen i april 1986. I rapporten
konstateras bl. a. att endast 57 % av IKS-dagsverkena utfördes av målgruppen
äldre, lokalt bundna arbetslösa. Enligt utskottets uppfattning är
angivandet av målgrupp ett uttryck för insikten att de äldre arbetslösa ofta
har större svårigheter än andra grupper att få jobb på den öppna arbetsmarknaden.

Utskottet anser därför att det är otillfredsställande om stödformen har
blivit ett mindre verkningsfullt instrument i detta avseende. Utskottet förutsätter
emellertid att resultatet av den refererade studien har uppmärksammats
av berörda myndigheter och att åtgärder vidtas som syftar till att
i ökad utsträckning bevilja stöd till den äldre och lokalt bundna arbetskraften.
Utskottet vill härutöver erinra om att för andra grupper med hög
arbetslöshet, t. ex. ungdomar, kan särskilda arbetsmarknadspolitiska åtgärder
sättas in. Av det anförda framgår att utskottet anser att de äldre
arbetslösa även i fortsättningen bör ha företräde till IKS-stödet. Utskottet
avstyrker därför motion A421 i denna del.

Nedsättning av socialavgifter

Lagen om nedsättning av socialavgifter och allmän löneavgift i Norrbottens
län (SFS 1983: 1055) trädde i kraft den 1 januari 1984. Syftet med en nedsättning
är att genom sänkning av personalkostnaderna höja konkurrenskraften
i det norrbottniska näringslivet. Företagen bedöms därmed få en
starkare ställning på arbetsmarknaden, vilket i sin tur bör leda till ökad
produktion och sysselsättning. Stödet avser avgifter som huvudsakligen
hänför sig till arbete inom följande näringsområden:

- gruvverksamhet

- tillverkning

- produktionsvaruinriktad partihandel

- uppdragsverksamhet

- hotell, pensionats- och campingverksamhet.

Lagen gäller såväl arbetsgivarnas avgifter som egenföretagarnas egenavgifter,
under förutsättning att verksamheten bedrivs vid fast driftställe i
Norrbottens län (resp. i Svappavaara).

Stödet avser dels en nedsättning av socialavgifter och allmän löneavgift

AU 1986/87:13

med 10 % i Norrbottens län, dels en fullständig befrielse från avgifterna i
Svappavaara samhälle i Kiruna kommun under tio års tid, dels vid en
nettoökning av sysselsättningen ett särskilt bidrag till avgifterna för verksamhet
inom hela länet. Detta bidrag uppgår till 10000 kr. per helårsarbetare
och kalenderår och kan lämnas under sammanlagt tre år under förutsättning
att sysselsättningen kvarstår. Avgiftsbefrielsen i Svappavaara
medges endast om en etablering är lämplig från samhällsekonomisk synpunkt.

I ett antal motioner behandlas frågan om geografisk och branschmässig
avgränsning vid nedsättning av socialavgifter.

I motion 1986/87: A420 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) förordas en differentiering
av de sociala avgifterna så att all icke-offentlig verksamhet i
stödområde A erhåller en tioprocentig nedsättning. Enligt folkpartiets uppfattning
har det nuvarande systemet medfört negativa effekter på åtminstone
tre punkter. För det första blev resultatet en relativ försämring av
konkurrensläget för de kommuner som redan tidigare hade nedsatta avgifter.
För det andra innebar begränsningen till vissa branscher att stödet blev
mindre effektivt. För det tredje blev systemet mer krångligt och ibland
godtyckligt. Om man breddar detta stöd till att gälla all icke-offentlig verksamhet
slipper man problem när det gäller klassificering av företagens
branschtillhörighet och vinner fördelar i hanteringen enligt folkpartiet.

I motion 1986/87: A421 av Olof Johansson m. fl. (c) föreslås en nedsättning
av socialförsäkringsavgifterna i hela stödområde A. Därutöver vill
man ha en sänkning i de kommuner i Norrbotten som nu är inplacerade i
stödområde B. Motiveringen är att det är orimligt att sänkta avgifter kommer
kustområden i Norrbottens län till del medan inlandskommuner inom
stödområde A i Västerbottens och Jämtlands län inte kan få detta stöd.
Nedsättningen måste göras där den bäst behövs. Detta förslag om geografisk
fördelning gör enligt centern att det inte finns anledning att undanta
någon kategori av företag från befrielse, utan den bör gälla samtliga privata,
kooperativa och statliga företag.

1 kommittémotion A448 av Alf Wennerfors m. fl. (m) föreslås att socialavgifterna
generellt minskas med 10 % inom stödområde A och med 3%
inom stödområde B. Denna nedsättning bör enligt moderata samlingspartiet
gälla samtliga näringsgrenar, med undantag av den offentliga sektorn
utom de affärsdrivande verken. En utgångspunkt är att partiet sedan länge
framhållit att det är nödvändigt att i ökad utsträckning använda generella
kostnadssänkande medel i regionalpolitiken. Vidare bör enligt moderata
samlingspartiet de områden som har de största problemen prioriteras.

Britta Bjelle (fp) föreslår i motion 1986/87: A434 att nedsättningen av
socialförsäkringsavgifterna utvidgas stegvis - såväl i vad avser verksamhetsområden
som storleksmässigt och tidsmässigt - och att det första
steget bör avse en utvidgning till jord- och skogsbruk. På sikt är målet att
stödet skall avse all icke-offentlig verksamhet, varvid den generella karaktären
skulle göra att stödet blev administrativt lätthanterligt samtidigt som
den enskilde näringsidkaren vet exakt vilka förutsättningar som gäller branschen.
Den nuvarande branschbegränsningen medför vissa problem i vad
gäller klassificeringen av företagens näringstillhörighet, framhåller motionären.

AU 1986/87:13

Alf Svensson (c) föreslår i motion 1986/87: A451 att arbetsgivaravgiften
skall sänkas med 10 % i samtliga kommuner i stödområde A och därefter
successivt höjas i stödområde B och C för att nå upp till den ursprungliga
nivån utanför stödområdena. Nedsättningen bör avse all verksamhet utom
den offentliga. Därutöver anser Alf Svensson att det särskilda bidraget för
socialavgifter vid en sysselsättningsökning borde differentieras på liknande
sätt.

I centerns partimotion 1986/87: A421 framläggs ett preciserat förslag
beträffande en differentiering av bidraget till arbetsgivaravgifterna. Enligt
centerns uppfattning bör en differentiering ske med beaktande av problemens
omfattning i de olika områdena. I kommuner belägna i Norrbotten
inom stödområdena A och B föreslås 15000 kr. och i stödområde C med
5000 kr.

Utskottet vill med anledning av motionerna anföra följande.

Riksdagen beslutade våren 1983 efter förslag av utskottet om principerna
för en nedsättning av socialavgifter och allmän löneavgift. I slutet av 1983
återkom regeringen med lagförslag vilket riksdagen godkände. Utskottets
bedömning var då (AU 1983/84:9) att sysselsättningsproblemen i Norrbottens
län var så stora och utbredda att det behövdes en generell förbättring
av förutsättningarna för näringslivets utveckling i hela länet. I övriga områden
fick man däremot lita till det reguljära regionalpolitiska stödet. Utskottet
ansåg också att begränsningen av de verksamheter som kunde
komma i fråga för nedsättning resp. befrielse av avgifter var välbetänkt mot
bakgrund av bl. a. de höga kostnader som uppstår vid en utvidgning av den
krets av företag som omfattas av stödet.

Motionsförslag om att avgiftsnedsättningen bör gälla hela stödområde A
har lagts fram alltsedan lagens tillkomst. Den regionalpolitiska utredningen
(SOU 1984:74) förordade att nedsättningen av socialavgifter skulle utvidgas
till att omfatta även övriga delar av stödområde A. En sådan sänkning
av socialavgifterna, menade kommittén, skall ses som en generell kompensation
för en rad olika merkostnader. Utskottet har förståelse för att
kommuner utanför Norrbottens län, särskilt de som tillhör stödområde A,
i vissa fall har så allvarliga sysselsättningsproblem att de önskar få tillgång
till samma stödåtgärder som Norrbottens län. Utskottets uppfattning är
dock att Norrbottensförhållandena - nu liksom tidigare — är exceptionella
i vad gäller arbetslöshet, glesbygdsproblem m. m.

Problemen i andra kommuner får angripas med intensifierade insatser av
andra regionalpolitiska stödformer och infrastrukturella insatser såsom
kommunikations- och utbildningssatsningar.

Även motionsförslag om att avgiftsnedsättningen skall gälla inom fler
näringsområden har vid flera tidigare tillfällen behandlats av utskottet. Med
hänsyn till att ändringar i en sådan riktning skulle medföra alltför stora
statsfinansiella kostnader har dessa förslag avstyrkts av utskottet.

Utskottet vill härutöver hänvisa till att effekterna av nedsättningen av
socialavgifterna f. n. utreds inom industriverket. Resultatet av detta arbete
beräknas föreligga våren 1988.

AU 1986/87:13

Med hänvisning till det anförda samt till arbetet i den av utskottet före- AU 1986/87:13

slagna nya regionalpolitiska utredningen föreslår utskottet att riksdagen
avslår motionerna A420, A421, A448, A434 och A451 i här aktuella delar.

Industricentra

Försöksverksamheten med statliga industricentra inleddes år 1973. Då
kom också principbeslut om de två första anläggningarna, nämligen i
Lycksele och Strömsund. Ar 1976 fattades beslut att anläggningar skulle
uppföras i Ljusdal och Haparanda. Därefter har etablering skett på ytterligare
fyra orter i Norrland, nämligen Gällivare, Vilhelmina, Ånge och Sveg.
Huvudman för verksamheten är Stiftelsen Industricentra, vars förvaltning
är förlagd till Skellefteå.

Grundtanken med industricentra är att staten skall stimulera ny industrisysselsättning
på strategiskt viktiga orter i regionalpolitisk! högt prioriterade
regioner. Stimulansmomentet ligger i att lokaler tillhandahålls genom
uthyrning på förmånliga villkor. Hyran skall ligga på en nivå som motsvarar
företagens kostnader för att bygga egna lokaler med regionalpolitiskt
stöd.

I motion 1986/87: A429 av Hans Dau och Håkan Stjernlöf (m) föreslås ett
ökat statligt engagemang i Stiftelsen Industricentra. Motionärerna anser
bl. a. att ett avgörande inslag för verksamhetens framtid är att stiftelsen
kan klara en vettig hyressättning. Investeringsstödet borde därför höjas
från nuvarande 50% till 70% för stödområde A och från 35 % till 50% för
stödområde B. Vidare hävdar motionärerna att lokaler för företagsservice
bör upplåtas på fler orter, där Stiftelsen Industricentra bedriver verksamhet.
Eventuellt kunde nu lediga lokalutrymmen anpassas för dessa nya
ändamål.

Martin Olsson och Görel Thurdin (c) yrkar i motion 1986/87: A491 att
åtgärder vidtas för ökat utnyttjande av industricentrums lokaler i Ånge i
Västernorrlands län. Motionärerna framhåller att endast ca 25 % av lokalerna
i Ånge för närvarande är uthyrda. Därför borde speciella insatser
prövas. Så t. ex. kan hyreskostnaderna behöva omprövas liksom vilka
typer av företag man bör erbjuda lokaler. Motionärerna menar vidare att
det kan behöva övervägas om omdispositioner är erforderliga för att industricentrum
i Ånge skall kunna bidra till den positiva utveckling som
man hoppades på vid uppförandet.

I motion 1986/87: A493 av Magnus Persson m. fl. (s) påpekas att de
industriella utvecklingsmöjligheterna är särskilt ogynnsamma i de norra
delarna av Värmlands län. De föreslår därför etablering av ett industricentrum
i Torsby kommun. En sådan lokalisering skulle också ge värdefull
erfarenhet av hur verksamhet vid ett industricentrum i de södra skogslänen
faller ut, anser motionärerna.

Utskottet vill först framhålla den betydelse industricentraverksamheten
haft för etablering av industriell verksamhet i de berörda kommunerna.
Samtidigt kan konstateras att uthyrningen av lokaler i några industricentra
har varit otillfredsställande. Exempel härpå redovisas för övrigt i motion
A421. Resultatmässigt har därför stiftelsen visat en negativ utveckling med
ett årligen stigande underskott på själva uthyrningsverksamheten.

1 syfte att åstadkomma ett bättre utnyttjande av lokalerna har prövats
nya initiativ. Bl. a. har olika former för företagsservice etablerats i vissa
industricentralokaler. Erfarenheterna av dessa initiativ har enligt vad utskottet
inhämtat varit positiva. Utskottet vill framhålla vikten av att man
inom stiftelsen prövar olika former i syfte att komma till rätta med beläggningsproblemen.

Med anledning av förslaget i motion A429 om bidragen till verksamheten
vill utskottet erinra om att stiftelsen förutom lokaliseringsbidrag även
erhåller tillskott till stiftelsekapitalet med 20 % i samband med byggnadsinvesteringar.
Investeringsstödet i form av bidragsmedel är därför i praktiken
för närvarande 70% i stödområde A och 55 % i stödområde B. När det
gäller var lokaler för företagsservice bör upplåtas är detta i första hand en
fråga för Stiftelsen Industricentras styrelse.

Slutligen vill utskottet som sin mening framhålla att verksamheten vid
industricentra bör konsolideras innan man tar ställning till frågan om
ytterligare etableringar. Förslaget om ett nytt industricentrum i Torsby bör
därför avslås.

Med det anförda avstyrks motionerna A429, A491 och A493 i tillämpliga
delar.

Utskottet tar slutligen upp ett yrkande i den tidigare nämnda motionen
A493 om villkoren vid uppförande och upprustning av kommunala industrilokaler.
Motionärerna framhåller att det är nödvändigt med tillgång till
bra industrilokaler om befintliga företag skall kunna expandera och nya
företag etableras. Stödvillkoren bör därför ändras på sådant sätt att kommunerna
ges friare villkor att uppföra och upprusta kommunala industrilokaler.

Den stödberättigade verksamheten inom regionalpolitiken vidgades senast
för två år sedan. Med hänvisning härtill, samt till att stödformerna

kommer att ses över i den av utskottet föreslagna regionalpolitiska utred ningen,

avstyrker utskottet motion A493 i motsvarande del.

Anslagsfrågor

Principfrågor om olika former av regionalpolitisk! stöd har utskottet behandlat
i tidigare avsnitt. I det följande redovisas föreslagna medel för
skilda ändamål.

Visst regionalpolitisk! stöd

1985/86 Utgift 53 408 165

1986/87 Anslag 20000000

1987/88 Förslag 5 000000

AU 1986/87:13

Anslaget får endast användas för att betala ut lokaliseringsbidrag som
tidigare år beviljats av regeringen, AMS/SIND eller länsstyrelserna enligt
då gällande ordning.

I enlighet med regeringens förslag under punkt C 1. (s. 49-50) bör det
aktuella anslaget uppföras med 5 milj. kr.

Lokaliseringsbidrag m. m.

1985/86 Utgift 220925 919 Reservation 425 1750811

1986/87 Anslag 362000000

1987/88 Förslag 362000000

1 De medel som vid budgetårsskiftet inte var ianspråktagna genom beslut uppgick
till 126,4 milj. kr., varav 100 milj. kr. anvisats på tilläggsbudget 11 till statsbudgeten
för budgetåret 1985/86.

Anslaget skall främst användas för att finansiera lokaliseringsbidrag som
beviljats av regeringen eller SIND. Dessutom bekostas offertstöd, lån till
privata regionala investmentbolag m. m.

Regeringen föreslår under punkt C 2. (s. 50—52) att riksdagen till Lokaliseringsbidrag
m. m. för budgetåret 1987/88 skall anvisa ett reservationsanslag
om 362 000 000 kr. Härav beräknas för offertstöd ett belopp om högst
60 milj. kr.

I den moderata kommittémotionen 1986/87: A448 har, som tidigare redovisats,
föreslagits att bl. a. lokaliseringsbidragen skall avskaffas och ersättas
med riskgarantilån. I enlighet härmed föreslår motionärerna att riksdagen
skall anvisa 255 milj. kr under ett nytt reservationsanslag, benämnt
Riskgarantilån.

I folkpartiets partimotion 1986/87: A420 föreslås att anslaget skall bestämmas
till 302 milj. kr. Motionärerna har därvid avräknat de 60 milj. kr.
som regeringen tagit upp för offertstödet.

Utskottet har i det föregående avvisat såväl moderata samlingspartiets
förslag beträffande riskgarantilånen som folkpartiets förslag att slopa offertstödet.
Med hänsyn härtill avstyrks även de båda partiernas följdförslag
beträffande medelsanvisningen. Propositionens beräkning av medelsbehovet
godtas. Anslaget till Lokaliseringsbidrag m. m. bör således föras
upp med det belopp regeringen har begärt.

Lokaliseringslån

1985/86 Utgift 188238550 Reservation 297761450*

1986/87 Anslag 300000000

1987/88 Förslag 300000000

1 De medel som vid budgetårsskiftet inte var ianspråktagna genom beslut uppgick
till 123,0 milj. kr.

Från anslaget bekostas lokaliseringslån oavsett om dessa beviljas av regeringen,
SIND eller länsstyrelserna.

Regeringen föreslår under punkt C 3 (s. 52—53) att riksdagen skall till
Lokaliseringslån för budgetåret 1987/88 anvisa ett reservationsanslag om
300000000 kr.

AU 1986/87:13

Moderata samlingspartiet och folkpartiet yrkar i motionerna 1986/
87: A448 resp. 1986/87: A420 att regeringens anslagsframställning skall avslås.
Centerpartiet föreslår i motion 1986/87: A421 att förevarande reservationsanslag
skall ersättas av ett förslagsanslag om 1 000 kr. med uppgift att
täcka eventuella förluster genom det kreditgarantisystem som enligt centerpartiet
bör ersätta lokaliseringslånen.

I den föregående framställningen har utskottet avstyrkt de yrkanden
som framställts i motionerna A448, A420 och A421 om att avskaffa lokaliseringslånen
som stödform. Som en följd härav avstyrker utskottet även de
anslutande motionsyrkandena om anslagsgivningen. Regeringens förslag
till medelsanvisning tillstyrks.

Regionala utvecklingsinsatser m. m.

1985/86 Utgift 380529000 Reservation 4774950001

1986/87 Anslag 488000000

1987/88 Förslag 488000000

' De medel som vid budgetårsskiftet inte var ianspråktagna genom beslut uppgick
till ca 50 milj. kr. att jämföras med ca 45 milj. kr året innan.

Från anslaget bestrids utgifterna för av länsstyrelserna beslutade lokaliserings-
och investeringsbidrag, för företagsutveckling, för glesbygdsstöd i
form av stöd till företag, kommersiell service, intensifierade kommunala
sysselsättningsinsatser (IKS) och samhällelig service samt för regional
projektverksamhet.

För innevarande budgetår disponerar länsstyrelserna 447 milj. kr. för
nämnda ändamål, varav högst 80 milj. kr. får användas till regional
projektverksamhet.

Från anslaget bestrids vidare utgifterna för teknik- och kunskapsspridning
i regionalpolitisk! prioriterade regioner samt för centrala konsult- och
utredningsinsatser. För dessa ändamål har 31 milj. kr. avsatts. Från anslaget
lämnas också 10 milj. kr. i särskilda bidrag till utvecklingsfonderna i
stödområdeslänen.

Under budgetåret 1985/86 fattade länsstyrelserna beslut om sammanlagt
458,2 milj. kr. med följande fördelning mellan ändamålen:

— lokaliseringsbidrag och investeringsbidrag 197,9

- företagsutveckling 33,0

- glesbygdsstöd 147,3

— regional projektverksamhet 80,0

Medlen till länsstyrelserna har innevarande budgetår fördelats enligt

följande:

1.	Stockholms län	4000000
2.	Uppsala län	4000000
3.	Södermanlands län	5 500000
4.	Östergötlands län	3 500000
5.	Jönköpings län	4500000
6.	Kronobergs län	4000000
7.	Kalmar län	6000000

AU 1986/87:13

8.	Gotlands län	7500000
9.	Blekinge län	9000000
10.	Kristianstads län	2000000
11.	Malmöhus län	2000000
12.	Hallands län	2000000
13.	Göteborgs och Bohus län	7000000
14.	Älvsborgs län	8000000
15.	Skaraborgs län	3 000000
16.	Värmlands län	35000000
17.	Örebro län	14000000
18.	Västmanlands län	17000000
19.	Kopparbergs län	35000000
20.	Gävleborgs län	33 500000
21.	Västernorrlands län	46000000
22.	Jämtlands län	61000000
23.	Västerbottens län	60000000
24.	Norrbottens län	71500000

Regeringen föreslår under punkt C 4 (s. 53-54) att riksdagen till Regionala
utvecklingsinsatser m. m. för budgetåret 1987/88 skall anvisa ett reservationsanslag
om 488000000 kr. De stödinsatser som sker med medel från
anslaget bör enligt propositionen ha samma inriktning som under innevarande
budgetår.

1 motionerna 1986/87: A448 av moderata samlingspartiet, 1986/87: A420
från folkpartiet, 1986/87: A421 av centerpartiet samt 1986/87: A45I av Alf
Svensson (c) yrkas att anslaget uppförs med nedan angivna belopp:
belopp:

Belopp i milj. kr.

Prop.	A448	A420	A42I	A451
	(m)	(fp)	(c)	(c)
488	610	648	750	634

Den allmänna motiveringen för ett ökat anslag är att det stöd som länsstyrelserna
förmedlar visat sig ge goda effekter. Samma uppfattning redovisas
i ett stort antal motioner om åtgärder i skilda regioner och län. Till dessa
motioner återkommer utskottet senare i detta avsnitt.

Utskottet delar uppfattningen i motionerna att det är motiverat med en
uppräkning av anslaget till regionala utvecklingsinsatser. Med hänsyn till
att de regionala balansproblemen förvärrats påtagligt framstår det som
närmast anmärkningsvärt att regeringen föreslår oförändrade medel för
ändamålet.

Enligt utskottets mening finns det ute i regionerna ett stort antal uppslag
som bör utredas ytterligare eller kan förverkligas med hjälp av erforderliga
medel. Särskilda insatser bör göras bl. a. för att stimulera utvecklingen på
landsbygden. Sådana satsningar förutsätter en kraftfull utökning av länsanslaget.

Utskottet föreslår mot den angivna bakgrunden att anslaget till regionala
utvecklingsinsatser m. m. räknas upp med 200 milj. kr till 688 milj. kr för
nästa budgetår. Den föreslagna nivån på anslaget bör göra det möjligt att
nya initiativ tas för att vända utvecklingen i utsatta län och regioner, dvs.
främst skogslänen, Bergslagen och sydöstra Sverige.

AU 1986/87:13

Utskottet förutsätter att projektramen anpassas till den högre nivån på
anslaget.

I centerpartiets kommittémotion 1986/87: A421 finns ett tilläggsyrkande
som gäller anslagsfördelningen på länsstyrelserna. Motionärerna menar
att medlen i sin helhet skall fördelas av länsstyrelserna.

Utskottet anser för sin del att anslaget till regionala utvecklingsinsatser
m. m. på sikt bör i sin helhet fördelas till länen. Under innevarande budgetår
har drygt 40 milj. kr. avsatts för centrala konsult- och utredningsinsatser
samt för teknik- och kunskapsspridning. Med hänsyn till de projekt och
aktiviteter som pågår och planerats bör för nästa budgetår högst 40 milj. kr
användas för sådana centrala insatser. Återstoden, dvs. 648 milj. kr., bör
följaktligen fördelas på länen vilket innebär att hela tillskottet på anslaget
kommer länen till del. Mot bakgrund av utskottets förslag om en uppräkning
av det här aktuella anslaget med 200 milj. kr till 688 milj. kr innebär
utskottets ställningstagande i denna del att andelen av de totala medlen
som fördelas till länen ökar.

Vad utskottet i anslutning till motion A421 anfört om fördelningen av
anslaget till regionala utvecklingsinsatser m. m. bör ges regeringen till
känna.

I motion 1986/87: A208 av Olle Göransson m. fl. (s) framhålls projektmedlens
betydelse. Med dessa medel kan garanteras projekt som inte
omedelbart resulterar i nya arbetstillfällen men som i ett längre perspektiv
kan ha stor betydelse för sysselsättningen. De föreslår därför att möjligheter
ges till en omfördelning mellan lokaliseringsstöd och projektmedel.

Utskottet vill erinra om att projektmedlen inom länsanslaget inte är
regelstyrda i samma grad som lokaliserings- och glesbygdsstödet. Detta är
anledningen till att en delram satts för hur mycket som får användas som
projektmedel. Ett genomförande av motionens förslag skulle innebära att
delramen för projektmedel slopades, vilket skulle ge möjlighet för länsstyrelsen
att fritt fördela länsanslagen på olika typer av stöd. Enligt utskottets
mening innebär den nuvarande ordningen en garanti för att tillräckligt med
medel används för lokaliseringsstöd och glesbygdsstöd. Utskottet är därför
inte berett att föreslå några ändringar i den gällande ordningen, varför
motionen avstyrks.

Jan Hyttring m. fl. (c) yrkar i motion 1986/87: A414 att glesbygdsdelegationen
tillförs ett anslag om 20 milj. kr för utveckling av hushållningssällskapens
Gårdenprojekt samt för insatser för att finna nya användningsområden
av landsbygdens naturresurser. För att utveckla idéer och tillvarata
erfarenheter samt omsätta dessa i en riksomfattande verksamhet krävs
utvecklingskapital, menar motionärerna.

Gårdenprojektet åtnjuter enligt vad utskottet inhämtat i regel stöd via
länsstyrelserna. Glesbygdsdelegationen disponerar för innevarande budgetår
3 milj. kr i projektmedel (en ökning med 0,6 milj. kr från föregående
budgetår). Därtill kommer ytterligare 1,5 milj. kr för genomförande av
Europarådets landsbygdskampanj i Sverige. Glesbygdsdelegationen har
emellertid inte till syfte — och har heller inte de administrativa förutsättningarna
- att förvalta utvecklingskapital av den storlek, dvs. 20 milj. kr.,
som här föreslagits. Motion A414 bör därför avslås.

AU 1986/87:13

5 Riksdagen 1986187. 18 sami. Nr 13

1 ett antal motioner finns förslag om förstärkta insatser i olika län via
förevarande anslag. I vissa motioner har storleken på den begärda resursökningen
angivits, medan andra motioner allmänt pläderar för utökat länsanslag.
De aktuella motionerna redovisas nedan.

A489 Per-Ola Eriksson (c)

A488 Börje Hörnlund och Karin
Isreaelsson (c)

A416 Rolf Dahlberg och Håkan
Stjernlöf (m)

A478 Bertil Måbrink (vpk)

A486 Gunnel Jonäng och Gunnar
Björk i Gävle (c)

A415 Karl Boo och Birgitta
Hambraeus (c)

A480 Andre vice talman KarlErik
Eriksson och Elver
Jonsson (fp)

A495 Jan Hyttring och Bertil Jonasson
(c)

A424 Britta Hammarbacken (c)

A453 Larz Johansson (c)

A466 Anna Wohlin-Andersson
och Marianne Karlsson (c)

A417 Ingvar Karlsson i Bengtsfors
och Marianne Andersson
(c)

A498 Kersti Johansson och Rune
Backlund (c)

A461 Kjell Nilsson m. fl. (s)

A462 Charlotte Branting m.fl.
(fp)

A477 Stina Gustavsson (c)

A455 Agne Hansson och Gösta
Andersson (c)

A419 Börje Nilsson m. fl. (s)

länsanslag om 120 milj. kr till Norrbottens
län

länsanslag om 120 milj. kr (fördubbling
till Västerbottens län)

uppräkning med 20 milj. kr innevarande
budgetår och betydande tillskott
1987/88 till Gävleborgs län

länsanslag om 40 milj. kr till Gävleborgs
län

ökat länsanslag med 20 milj. kr,
dvs. 53,5 milj. kr till Gävleborgs län

länsanslag om 45 milj. kr till Kopparbergs
län

ökade möjligheter att ge glesbygdsstöd
till Värmlands län och
Älvsborgs län (Dalsland)

kraftig ökning av länsanslaget till
Värmlands län - samt ökad frihet
för länsmyndigheterna att använda
resurserna; långsiktigt stöd till lokala
kvinnoprojekt

ökat länsanslag till Örebro län

länsanslag om 8 milj. kr till Södermanlands
län

länsanslag om 6 milj. kr till Östergötlands
län

ökat länsanslag till Älvsborgs län
(Dalsland)

länsanslag om 7,5 milj. kr till Jönköpings
län

länsanslag om 8 milj. kr till Kronobergs
län

ökat länsanslag till Kronobergs län

länsanslag om 9 milj. kr till Kalmar
län

ökat länsanslag till Kristianstads
län

AU 1986/87:13

Utskottet har tidigare föreslagit att ifrågavarande anslag skall föras upp
med ett belopp om 688 milj. kr. vilket innebär en uppräkning av anslaget

med 200 milj. kr. Härmed skapas förutsättningar att till stora delar tillgodose
önskemålen i motionerna om en utökad medelstilldelning till länen. Det
bör emellertid som hitills ankomma på regeringen att fördela medlen mellan
länen. Utskottet utgår från att regeringen i det arbetet beaktar de olika
förhållanden och problem i resp. län som bör vara avgörande för medlens
fördelning. Med hänvisning till det anförda bör de i sammanhanget behandlade
motionerna inte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Utskottet tar härefter upp frågan om särskilda medel till projektet Laxfond
för Vänern.

Länsstyrelserna i Älvsborgs, Skaraborgs och Värmlands län har tillsammans
organiserat ett utredningsprojekt kallat Laxfond för Vänern. Projektgruppen
har till uppdrag att utreda de biologiska, ekonomiska och organisatoriska
förutsättningarna för att väsentligt öka Vänerns lax- och öringsbestånd.
Vidare skall projektet utreda möjligheterna för att utveckla en
fisketurism som väsentligt och varaktigt ökar sysselsättnings- och rekreationsmöjligheterna
i Vänernområdet. Fiskeristyrelsen har bidragit till projektarbetet
med personella resurser samt genom forskning och undersökningsarbeten.
Projektgruppen arbetar med en slutrapport, bl. a. innehållande
förslag till handlingsprogram. Enligt vad utskottet har inhämtat kommer
rapporten att föreligga under maj 1987.

Yrkanden om statligt stöd till projektet har framförts i följande motioner.

I motion 1986/87: A485 av Magnus Persson m. fl. (s) hemställs dels att
statligt stöd skall utgå för att förverkliga projektet Laxfond för Vänern,
dels att länsstyrelserna i Älvsborgs, Skaraborgs och Värmlands län, inom i
budgeten angivna ramar, ges ökade regionala utvecklingsmedel under åren
1987-1991 enligt motionens finansieringsförslag, som innebär 500000 kr.
per länsstyrelse under 1987, 700000 kr. under 1988 samt 800000 kr. under
åren 1989-1991.

Göthe Knutson m. fl. (m) begär i motion 1986/87: A470 förslag till finansiering
av projektet med medel för regionala utvecklingsinsatser. I motion
1986/87: Jo411 yrkar Jan Hyttring m. fl. (c, fp) att de tre länsstyrelserna får
med 500000 kr. per länsstyrelse ökade medel för projektet för budgetåret
1987/88. Björn Samuelson (vpk) anger i motion 1986/87: A432 önskemål om
ett statligt finansieringsansvar vad avser Laxfond för Vänern.

Utskottet har ingen annan mening än motionärerna när det gäller angelägenheten
av att genomföra projektet Laxfond för Vänern. Utskottet har
inhämtat att projektet hittills huvudsakligen har finansierats via länsstyrelserna.

Som ovan redovisats arbetar de berörda länsstyrelserna för närvarande
med ett handlingsprogram för det aktuella projektet. Detta bör kunna
utgöra ett viktigt underlag för beslut om hur man skall gå vidare i frågan.
När det gäller länsstyrelsernas engagemang i projektet inom ramen för de
s. k. länsanslagen bör det enligt utskottets uppfattning ankomma på de
berörda länsstyrelserna att göra erforderliga prioriteringar. Av betydelse i
sammanhanget bör vara det påslag på anslaget till regionala utvecklingsinsatser
som utskottet tidigare i detta avsnitt förordat. Med hänvisning till
vad sålunda anförts avstyrks de aktuella motionerna.

Slutligen tar utskottet i detta avsnitt upp riksdagens revisorers förslag

AU 1986/87:13

om den regionala projektverksamheten (Förslag 1986/87:8). Revisorerna AU 1986/87:13

har inriktat sin granskning på hur utvärderingen av projektverksamheten
genomförs och utnyttjas. Revisorernas granskning har visat att utvärderingen
av de regionala projektmedlens användning har påtagliga svagheter.

Goda möjligheter borde dock enligt revisorerna finnas att utveckla utvärderingsverksamheten.
Detta kan väntas öka effektiviteten både på kort
och lång sikt. Vidare har revisorerna funnit att det projektregister som
innehåller information om projekten behöver förbättras. Revisorernas förslag
innebär att en expertgrupp bör tillsättas med uppgift att utarbeta
riktlinjer för utvärdering av den regionala projektverksamheten.

Utskottet anser det värdefullt att riksdagens revisorer utfört den refererade
granskningen av den regionala projektverksamheten. Utskottet har
inhämtat att åtgärder vidtagits som bör innebära att man kommer till rätta
med problemen. Här kan nämnas att regeringen uppdragit dels åt länsstyrelserna
att fr. o. m. den 1 februari i år registrera de projekt som finansieras
med medel från nämnda anslag, dels åt statskontoret att utarbeta förslag
till modeller för initiering, planering, genomförande och uppföljning av
projekten i länen.

Med hänvisning till de åtgärder som sålunda vidtagits föreslår utskottet
att riksdagen lägger förslag 1986/87:8 från riksdagens revisorer till handlingarna.

Täckande av förluster på grund av kreditgarantier till företag i glesbygder
m. m.

Anslaget används för att täcka utgifterna för att infria statliga garantier för
lån till företag i glesbygder och för lån till kommersiell service enligt
förordningen (1985:619) om glesbygdsstöd samt vissa äldre, numera upphävda,
förordningar.

Budgetåret 1984/85 ändrades detta anslag så att riksdagen som dittills
givit årliga beslutsramar för kreditgarantier till företag i glesbygder m. m.
därefter beslutar om en flerårig engagemangsram som successivt skall
byggas upp till 290 milj. kr. För innevarande budgetår fastställdes engagemangsramen
till 100 milj. kr. Systemet innebär att länsstyrelsernas utrymme
för ny kreditgivning skapas dels genom amorteringar av lån med
statliga kreditgarantier som beslutats efter den 1 juli 1985, dels genom den
successiva uppbyggnaden av engagemangsramen.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag under punkt C 5 (s. 54—55) att
ramen för kreditengagemangen nästa budgetår får vidgas till 135 milj. kr.
och att anslaget på nytt uppförs med ett formellt belopp av 1 000 kr.

1985/86 Utgift
1986/87 Anslag
1987/88 Förslag

12 265 606
1000
1000

Ersättning för nedsättning av socialavgifter

1985/86 Utgift 353701 331

1986/87 Anslag 310000 000

1987/88 Förslag 395000000

Anslaget används för att täcka avgiftsbortfallet till följd av nedsättningen i
Norrbottens län av socialavgifter och den allmänna löneavgiften. Utgifter
för det särskilda bidraget till arbetsgivaravgifter vid en sysselsättningsökning
belastar däremot anslaget C 7. Sysselsättningsstöd.

Regeringen föreslår under punkt C 6 (s. 55-56) att riksdagen till Ersättning
för nedsättning av socialavgifter för budgetåret 1987/88 anvisar ett
förslagsanslag av 395 000000 kr.

I moderata samlingspartiets kommittémotion 1986/87: A448 föreslås ett
anslag av 625 milj. kr. och i folkpartiets motion 1986/87: A420 föreslås 515
milj. kr. till Ersättning för nedsättning av socialavgifter för budgetåret
1987/88. Alf Svensson (c) föreslår i motion 1986/87: A451 ett anslag av 645
milj. kr. för detta ändamål.

Motionsyrkandena går tillbaka på tidigare redovisade förslag att på olika
sätt differentiera de sociala avgifterna inom olika områden. Med hänsyn till
att utskottet inte har ställt sig bakom dessa förslag avstyrker utskottet även
motionärernas här föreliggande följdförslag i fråga om anslagsbevillning.
Utskottet godkänner den i propositionen lämnade medelsberäkningen.
Medel bör alltså anvisas med 395 000000 kr.

Sysselsättningsstöd

1985/86 Utgift 169420721

1986/87 Anslag 120000000

1987/88 Förslag 169000000

Anslaget används för att täcka dels utgifterna för sysselsättningsstöd enligt
förordningen om regionalpolitisk! stöd, dels det särskilda bidrag till arbetsgivaravgifter
som utgår vid sysselsättningsökning i Norrbotten enligt lagen
om nedsättning av socialavgifter och allmän löneavgift i Norrbottens län.

Regeringen har tidigare föreslagit att sysselsättningsstödet skall avskaffas
i stödområde C. Därför föreslås under punkt C 7 (s. 56) att riksdagen till
Sysselsättningsstöd för budgetåret 1987/88 anvisar ett förslagsanslag av
169000000 kr.

I motion 1986/87: A448 av Alf Wennerfors m. fl. (m) yrkas att regeringens
anslagsframställning på denna punkt skall avslås i enlighet med förslaget
i samma motion att sysselsättningsstödet skall upphöra.

Eftersom utskottet menar att sysselsättningsstödet är ett betydelsefullt
regionalpolitisk! medel anser utskottet att denna stödform bör finnas kvar i
de ur arbetsmarknadsmässig synpunkt svårast drabbade områdena. Med
hänsyn härtill avstyrker utskottet motion A448 i denna del.

I motion 1986/87: A420 av Bengt Westerberg m. fl. (fp) föreslås att anslaget
till sysselsättningsstöd beräknas till 194 milj. kr. med hänsyn till att

AU 1986/87:13

folkpartiet i samma motion begär att regeringens förslag att avskaffa sysselsättningsstödet
för stödområde C skall avslås.

Såsom tidigare redovisats har utskottet för sin del godkänt regeringens
förslag att slopa sysselsättningsstödet i stödområde C. Med avstyrkande
av motion A420 i denna del tillstyrker utskottet regeringens begäran angående
anslag till Sysselsättningsstöd.

Expertgruppen för forskning om regional utveckling

1985/86 Utgift 4 007000 Reservation 561000

1986/87 Anslag 4 300000

1987/88 Förslag 4 300000

Regeringen föreslår under punkt C 8 (s. 57) att riksdagen skall anvisa ett
reservationsanslag av 4 300000 kr. till Expertgruppen för forskning om
regional utveckling (ERU) för budgetåret 1987/88.

I partimotion 1986/87: A421 från centerpartiet föreslås att kostnaderna
för ERU:s verksamhet i fortsättningen skall belasta anslaget för Utredningsverksamhet
m. m. (anslag A 3) på industridepartementets huvudtitel,
dvs. en återgång till tidigare anslagssystem.

Centerpartiet lade föregående år fram ett motsvarande förslag, vilket
avstyrktes av utskottet. Inte heller i år kan utskottet finna att detta förslag
skulle gagna ERU:s forskningsverksamhet. Det finns enligt utskottets
mening inte grund för synsättet att anslagets storlek kan påverkas av valet
av anslagstitel. Med avstyrkande av motion A421 i denna del tillstyrker
utskottet regeringens begäran om anslag till ERU.

Kapitaltillskott till en utvecklingsfond för Västnorden

1986/87 Anslag 6928000

1987/88 Förslag 1904000

Regionalt sett har områdena i Västnorden, dvs. Färöarna, Grönland och
Island, en delvis gemensam profil. Avstånden är ofta stora, både inom
länderna och till omvärlden, och befolkningarna är små. Den nästan enda
naturresursen är fisk. Sammantaget leder detta till svåra infrastrukturproblem.

Målet för Västnordensamarbetet, vilket inleddes år 1980, är att nå fram
till en mer tillfredsställande regional balans i Norden samt att knyta Västnorden
närmare det övriga Norden. Vid nordiska ministerrådets möte i
augusti 1986 undertecknades avtal och stadgar för en nordisk utvecklingsfond
för Västnorden. Fonden skall främja utvecklingen av ett allsidigt och
konkurrenskraftigt näringsliv i Västnorden. Fondens grundkapital skall
uppgå till ett belopp som motsvarar 14,1 miljoner US dollar, varav Sverige
skall svara för 5,4 miljoner US dollar. Inbetalningen till fonden skall ske
under perioden 1987—1995.

Beträffande den första inbetalningen till fonden har riksdagen på tilläggsbudget
I till statsbudgeten för budgetåret 1986/87 anvisat ett reservations -

AU1986/87:13

anslag på 6 928000 kr. Nästa inbetalning enligt avtalet avser perioden den 1
mars 1988—den 28 februari 1989. Det belopp som skall inbetalas uppgår till
276000 US dollar eller 1 904000 kr.

Regeringen föreslår under punkt C 9 (s. 57-58) att riksdagen till Kapitaltillskott
till en utvecklingsfond för Västnorden för budgetåret 1987/88
anvisar ett reservationsanslag av 1 904000 kr. Utskottets tillstyrker regeringens
framställning om anslag för det aktuella ändamålet.

Särskilda regionalpolitiska insatser för en infrastrukturutbyggnad m.m.

1987/88 Förslag 3000000 (nytt anslag)

Regeringen föreslår under punkt C 10 (s. 58) att 300 milj. kr. anvisas
engångsvis till särskilda regionalpolitiska insatser för infrastrukturutbyggnad
m. m. Medlen skall kunna utnyttjas under en treårsperiod och disponeras
av industridepartementet.

Sådana regionalpolitiska medel bör enligt regeringen kunna användas
vid uppbyggnad av teknikcentra, vid investeringar i nya utbildningar samt
för mer projektbetonad verksamhet i regionalpolitisk! prioriterade regioner.
Syftet är bl. a. att medlen skall ha en kompetenshöjande funktion inom
dessa regioner. Eftersom det inte i förväg kan anges i detalj var sådana
medel bör sättas in och vilket organ som skall svara för dem bör det
ankomma på regeringen att närmare utforma riktlinjerna för verksamheten.

Medlen är vidare avsedda för särskilda utvecklingsinsatser i regioner
med omfattande strukturomvandlingsproblem. Vid krisortshantering är
det enligt departementschefen av vikt att ha tillgång till medel som snabbt
kan sättas in vid sidan av ordinarie medel och med möjlighet till friare
användning. Erfarenheterna vid industrikriser visar att såväl arbetsmarknadspolitiska
som regionalpolitiska åtgärder kan behöva sättas in för att
snabbt hjälpa de drabbade människorna till nya tillfälliga eller permanenta
arbeten, till utbildning m. m. samt för att långsiktigt skapa ny sysselsättning
på orten.

I motion 1986/87: A448 av Alf Wennerfors m. fl. (m) anförs att långsiktiga
investeringar i infrastruktur, kommunikationer, utbildning m. m. är en
av de viktigaste åtgärderna som statsmakterna kan vidta för att öka tillväxtkrafterna
i de svaga regionerna. Medel för dessa ändamål bör dock
inte delas ut som speciella ”paket” av industridepartementet. I stället bör
de normala anslagen inom berörda departement räknas upp.

I enlighet med detta ställningstagande begärs i motion A448, att riksdagen
avslår regeringens förslag att anvisa ett reservationsanslag på 300 milj.
kr. till särskilda insatser för infrastrukturutbyggnad för budgetåret 1987/88.
I stället föreslår motionärerna att sammanlagt 345 milj. kr. anvisas till
infrastrukturella investeringar i vägar, flygplatser och högskolor under
kommunikationsdepartementets resp. utbildningsdepartementets huvudtitlar.

I motion 1986/87: A420 av Bengt Westerberg m. fl. (fp) yrkas att riksdagen
avslår förslaget om 300 milj. kr. till regionalpolitiska insatser för

AU 1986/87:13

infrastrukturutbyggnad m. m. Några regler eller någon mer detaljerad beskrivning
av användningsområdena ges enligt motionen inte i budgetpropositionen.
Folkpartiet ser samma typ av risker med detta förslag som för
andra centralt givna stöd av starkt selektiv karaktär. Därför föreslås att det
årliga beloppet för infrastrukturåtgärder (100 milj. kr.) tillsammans med de
av regeringen föreslagna medlen för offertstöd i stället överförs till länsanslaget.

I motion 1986/87: A482 av Margareta Winberg och Nils Olof Gustafsson
(s) föreslås att anslaget C 10. Särskilda åtgärder för infrastrukturutbyggnad
utnyttjas för bl. a. investering i marknadsföringshus i glesbygden. I motionen
anförs att ett sådant forum skulle kunna byggas upp som en resurscentral
i glesbygd med nationell och internationell kontaktyta. I centralen bör
finnas olika slags service, utveckling av idéer och verksamheter, kontaktförmedling,
kurser, seminarier osv. Investeringskostnaden för en sådan
resurscentrai bedöms till storleksordningen 400000 kr.

Utskottet delar uppfattningen i motionerna A420 och A448 att regeringens
förslag om ett särskilt anslag om 300 milj. kr. för särskilda utvecklingsinsatser
i regioner med omfattande strukturomvandlingsproblem under en
treårsperiod skall avvisas.

Utskottet ifrågasätter inte behovet av att förbättra infrastrukturen och
allmänt förstärka näringslivets förutsättningar i de prioriterade regionerna.
Tvärtom kan det enligt utskottets mening komma att behövas större belopp
för detta ändamål under de närmast följande åren än vad regeringen
begärt.

Enligt utskottets uppfattning bör emellertid de insatser det här är fråga
om normalt anvisas via de ordinarie anslagen under resp. huvudtitel.
Industriministern har för övrigt också själv i budgetpropositionen redovisat
de insatser av regionalpolitisk betydelse som föreslås på olika politikområden.

Det framstår enligt utskottets mening som angeläget att riksdagen får ta
ställning till viktiga infrastrukturella satsningar. Regeringen bör sålunda på
sedvanligt sätt snarast återkomma till riksdagen med förslag om särskilda
insatser av detta slag.

Vad utskottet anfört om infrastrukturella investeringar med anledning av
propositionens förslag och motionerna A420 och A448 bör ges regeringen
till känna. Av utskottets ställningstagande följer att motion A482 i den
aktuella delen bör avslås.

Regionalpolitiska insatser i län och regioner

I detta avsnitt behandlar utskottet ett stort antal motioner som rör utvecklingen
i olika delar av landet. I motionerna redovisas problem och ställs
krav på insatser av olika slag från statens sida. I de åtgärdsprogram som
presenteras ingår initiativ inom en rad områden. Det gäller utöver regionaloch
sysselsättningspolitiken även t. ex. utbildnings-, trafik-, industri- och
energipolitiken. Vissa förslag är av långsiktig karaktär, medan andra förslag
avser kortsiktiga insatser för att upprätthålla sysselsättningen.

AU 1986/87:13

I motionerna förs också fram partiernas synpunkter på regionalpolitikens
inriktning i stort och på stödområdesindelningen. Dessa frågor har
utskottet tagit ställning till i tidigare avsnitt. Även förslag om decentralisering
av statlig verksamhet och medel för utvecklingsinsatser behandlas i
andra avsnitt.

Som redovisats i ett inledande avsnitt kan regionalpolitiken inte ensam
lösa de problem som tas upp i motionerna. Skall utvecklingen kunna
påverkas förutsätts samordnade insatser inom en rad politikområden. Här
har självfallet regionalpolitiken en viktig roll. Den ekonomiska politiken är
emellertid av grundläggande betydelse för den regionala utvecklingen.

Norrland

Utvecklingen i Norrlandslänen har under senare tid försämrats. Befolkningstalen
som under 1970-talet ökade med ca 27000 personer har hittills
under 1980-talet minskat med drygt 19000 personer. Befolkningstalen
framgår av följande sammanställning.

	1970	1975	1980	1986
Norrbotten	255 200	264400	267 100	261039
Västerbotten	233 200	236400	243900	245 204
Jämtland	131300	133 400	134 900	133 543
Västernorrland	267400	268000	267900	261 089
Gävleborg	293 400	294400	294000	287691
Totalt	1180500	1196 600	1207800	1188566

De inomregionala balansproblemen i Norrlandslänen har ytterligare försämrats.
Av 32 kommuner i Norrlands inland har således inte mindre än 30
haft en negativ befolkningsutveckling under de tre senaste åren.

Arbetslösheten i Norrland är genomgående högre än riksgenomsnittet.
Under 1986 var genomsnittligt ca 28000 arbetslösa i regionen med det
största antalet — 8800 — i Norrbotten. Antalet sysselsatta har emellertid
ökat under 1980-talet.

Förhållandena i de fem nordligaste länen behandlas i följande motioner.

Ett tiotal motioner behandlar Norrbotten och Norrlands inland.

I motion 1986/87: A464 av Erik Holmkvist (m) diskuteras regionalpolitiska
åtgärder i Norrbotten. Bl. a. anförs att Norrbotten är ett konjunkturkänsligt
län och att en konjunkturavmattning får förödande effekter både
för den norrbottniska exportindustrin och för sysselsättningen. Därför
yrkas i motionen att regeringen skall ges till känna nödvändigheten av höjd
beredskap inför försämrade konjunkturer.

Därutöver yrkas i motionen att regeringen skall ges till känna vad som i
övrigt anförts om situationen i Norrbotten. I motionen anförs att befolkningen
i Norrbottenkommunerna i inlandet och i Tornedalen har minskat
mycket markant och att detta län har landets högsta arbetslöshet, där det
behövs 16000-17000 nya arbetstillfällen för att uppnå balans på arbetsmarknaden.
Enligt motionären har nuvarande regionalpolitiska stödformer
inte varit tillräckligt effektiva. Således behöver infrastrukturen förbättras,

AU 1986/87:13

arbetsgivaravgifterna sänkas och stödfonder av olika slag ses över med
sikte på förenkling och samordning. Yrkanden om åtgärder på dessa områden
behandlas emellertid av andra utskott.

1 motion 1986/87: A465 av Per-Ola Eriksson (c) föreslås ett program för
utvecklingsinsatser inom Råne älvdal. Med hänvisning till att riksdagen
har beslutat att Råne älv skall ingå bland de älvar som skall skyddas av
naturresurslagen och därmed undantas från utbyggnad anser motionären
att statsmakterna har ett ansvar att med andra åtgärder skapa en positiv
utveckling. Älvdalen har länge präglats av utflyttning med ogynnsam åldersstruktur
som följd hos den kvarboende befolkningen, vilken uppgår till
4000 personer. Därför krävs det ett program för utvecklingsinsatser omfattande
turism, kommunikationer, småföretagsutveckling och jordbrukssektorn.

Per-Ola Eriksson (c) föreslår vidare i motion 1986/87: A489 regionalpolitiska
åtgärder i östra Norrbotten. Bl. a. diskuteras inriktningen och omfattningen
av närings- och regionalpolitiska insatser i denna länsdel. Denna
region kännetecknas av stor arbetslöshet, kraftig avfolkning och en ogynnsam
åldersstruktur bland befolkningen. För att skapa en positiv utveckling
behövs åtgärder inom en rad olika områden, t. ex. en aktiv regionalpolitik,
förstärkning av länsanslaget, ökade resurser till småföretagsutveckling,
stimulans för dataföretag till etablering utanför storstadsregioner och
universitetsorter, åtgärder inom finans- och skatteområdena, en jord- och
skogsbrukspolitik som inriktas på att skapa livskraftiga familjejordbruk.

I samma motion förordas åtgärder för att stimulera till inflyttning till
östra Norrbotten. Det anförs att det i dag ofta är skattemässigt fördelaktigare
att bo i de större tätorterna, bl. a. genom att kommunalskatterna är
lägre. I syfte att stimulera till inflyttning i glesbygdsområdena måste den
kommunala skatteutjämningen förstärkas och andra åtgärder vidtas. Enligt
motionären kan detta ske t. ex. genom slopande av statsskatten för personer
som bor i ett visst område, i detta fall östra Norrbotten.

Vidare yrkas på att ett system för lokaliseringssamråd kommer till stånd.
Eftersom östra Norrbotten och övriga inlandskommuner i Norrbotten har
liten industriell sysselsättning behövs flera offensiva åtgärder enligt motionären.
Den industrisektor som bedöms ha de största utvecklingsmöjligheterna
är data- och elektronikindustrin. Inom ramen för ett sådant lokaliseringssamråd
bör regeringen ges i uppdrag att med företag inom dessa
branscher åstadkomma industrietableringar i östra Norrbotten.

I motionen föreslås slutligen ett särskilt investmentbolag för Tornedalen
bör bildas. Enligt motionen behövs inom såväl den svenska som den finska
delen av Tornedalen ett väsentligt större inslag av små och medelstora
företag inom industrisektorn. Gemensamma ansträngningar bör göras av
de båda länderna för att stimulera företagsutvecklingen på båda sidor av
riksgränsen. För att inte riskkapitalförsörjningen skall utgöra en broms bör
ett gemensamt investmentbolag för den svenska och finska Tornedalen
komma till stånd. Särskilt viktigt är att nya industriföretag åstadkommer
en breddning av kompetens och kunnande i regionen.

I motion 1986/87: A427 av Paul Lestander m.fl. (vpk) föreslås ett handlingsprogram
för utveckling av Norrlands inland. Utgångspunkten för mo -

AU1986/87:13

tionärerna är att de traditionella näringarna har minskat i betydelse och att
befolkningens överlevnad i Norrlands inland är hotad. Därför bör ett
handlingsprogram upprättas som anger hur man bör utveckla industrier,
jordbruk, fiskevård, marknadsföring av turism, kommunikationer, intensifierat
skogsbruk och intensifierad skogsvård, bärindustrier, vattenbruk,
kunskapsuppbyggnad och rennäring.

I motion 1986/87: A494 av Nils G. Åsling (c) begärs ett särskilt utvecklingsprogram
för Norrlands inland. Bakgrunden enligt motionären är att
den nu bedrivna regional- och glesbygdspolitiken inte har givit avsedd
effekt. Den omständigheten att det i allmänhet torde vara yngre och
välutbildad arbetskraft som flyttar bort innebär att möjligheterna att vända
utvecklingen successivt blir allt mindre. Regional- och glesbygdspolitiken
måste enligt motionen ändras radikalt för att säkra tillgången på riskvilligt
kapital och utbildade människor samt att skapa en atmosfär i Norrlands
inland som är mera utvecklingsfrämjande än för närvarande. Utvecklingsprogrammet
bör därför inbegripa åtgärder inom skatteområdet, skogs- och
jordbruket, kommunikationerna, tillgången på riskvilligt kapital samt återföring
av en del av kraftverksföretagens resurser till den lokala miljö i
vilken de skapas.

I motion 1986/87: A442 av Jan Jennehag m. fl. (vpk) föreslås att regeringen
tillsätter en inlandsdelegation. Den i motionen skisserade bakgrunden
är att hela norra inlandet i princip har en gemensam problembild trots att
området berör inte mindre än sju olika län och ett 30-tal kommuner. Målet
för den föreslagna inlandsdelegationen måste vara att lägga fast en långsiktig
strategi för bevarande och utvecklande av näringsliv och kultur i hela
norra inlandet. Enligt motionen måste delegationens sammansättning garantera
samverkan mellan inlandskommuner, länsorgan, utvecklingsfonder,
löntagarfonderna, Norrlandsfonderna och glesbygdsdelegationen.
Statens industriverk kan tillhandahålla resurser för det rent praktiska
utrednings- och projektarbetet. I motionen föreslås följande åtgärder inom
ramen för projektet:

- skapande av egna finansiella resurser

- infrastrukturella programfrågor

- industriell utveckling

- utveckling av skogs-, jord- och vattenbruk

- turism, rekreations- och hälsocentrum

- tryggande av teknisk och annan kompetens i regionen.

Gunnel Jonäng och Gunnar Björk i Gävle (c) föreslår i motion 1986/
87: A486 att regeringen vid olika regionalpolitiska åtgärder skall beakta det
norrländska inlandets problem och medverka till bättre balans mellan kust
och inland. Enligt motionärernas uppfattning är den nuvarande utvecklingen
med inlandets krympande verksamhet och kustlandets ökade attraktivitet
ett problem också ur den synpunkten att motsättningar skapas mellan
kust- och inland.

I motion 1986/87: A488 av Börje Hörnlund och Karin Israelsson (c)
begärs konkreta utvecklingsinsatser i Västerbotten. I motionen pekas på
att trots att Västerbottens län år efter år redovisat positiv befolkningsutveckling
och anses vara ett län med god utveckling, visar en nyanserad bild

AU 1986/87:13

att länet har inomregionala balansproblem med betydande skillnader mellan
inlandet och kustlandet.

Motionärerna föreslår ett stort antal åtgärder för att komma till rätta med
den nuvarande obalansen inom länet. Således bör anslagen inom det regionalpolitiska
området uppräknas vad gäller Västerbotten. Inom kommunikationsområdet
bör ökade statliga satsningar göras på länsvägnätet,
skogsvägnätet, enskilda vägar och Gunnarns flygfält samt en utveckling
mot enhetliga teledata och telefontaxor påskyndas. Vidare förordas åtgärder
för småföretagen och för att få ny teknik etablerad i länet. På skattesidan
föreslås bl. a. ändringar vad gäller den kommunala skatteutjämningen.
Ett flertal åtgärder bör enligt motionärerna vidtas för att förbättra utbildningssituationen
inom länet, bl. a. genom en handelshögskola i Umeå.
Inom medicin, ADB, jordbruk, skogsteknik, etc. bör utbildning utökas
resp. initieras. Ytterligare förslag förs fram beträffande ett inlandsprogram,
rationalisering i statlig verksamhet etc. Slutligen anser motionärerna
att en utredning måste tillsättas för att utreda frågan om ett återförande av
vinsterna från vattenkraften till det län där vinsterna genereras.

Nils-Olof Gustafsson och Margareta Winberg (s) föreslår i motion 1986/
87: A483 en ökad satsning på turism i Frostviken. Eftersom turismen med
betoning på sportfisket utgör den regionalekonomiska ryggraden i Frostviken,
har bygden drabbats hårt av den höga halten av radioaktivt cesium i
fisk, som uppmätts efter Tjernobylolyckan. Motionärerna anser att situationen
erfordrar att nya satsningar görs dels på en bra turistprodukt som
inte enbart inriktas på sportfiske, dels i form av reklamåtgärder.

I motion 1986/87: A435 av Sigge Godin (fp) och Martin Olsson (c) föreslås
åtgärder för att förbättra ADB-utvecklingen i Sundsvallsregionen.
Motionärerna anför att 1971 års riksdagsbeslut om omlokalisering av vissa
statliga myndigheter bör fullföljas, så att även myndigheternas utvecklingsarbete
förläggs till Sundsvall. Därutöver bör man enligt motionen
satsa på ett utvecklingscentrum inom ADB och kontorsinformationsområdet
till gagn både för den statliga verksamheten och det privata näringslivet.
Vidare bör en systemvetenskaplig linje inrättas vid högskolan i Sundsvall-Härnösand.

I fem motioner föreslås åtgärder för Gävleborgs län.

Rolf Dahlberg och Håkan Stjernlöf (m) begär i motion 1986/87: A416 att
skyndsamma regionalpolitiska åtgärder vidtas för Gävleborgs län. I motionen
anförs att Gävleborgs län nu är det hårdast drabbade länet i landet med
en befolkningsminskning på över 1500 personer. I fråga om arbetslöshet
var det vid årsskiftet 1986—1987 bara Norrbotten och Gävleborg som hade
en arbetslöshet på över 4%. Länet har dessutom en låg utbildningsnivå
jämfört med riket. Enligt motionärerna bör berörda departement tillsammans
med länets myndigheter formulera ett sysselsättningsprogram byggt
på det material som nu föreligger.

I motion 1986/87: A456 av Olle Westberg m. fl. (s) föreslås olika typer av
åtgärder för att främja regional utveckling och sysselsättning i Gävleborgs
län. Med hänvisning till de stora problem som finns i Gävleborgs län vad
gäller befolknings- och sysselsättningsutvecklingen är det enligt motionärerna
angeläget med en ökning av de regionalpolitiska insatserna. Motionä -

AU 1986/87:13

rerna ger följande exempel på områden där staten kan medverka till en
bättre regional utveckling i länet. Det gäller basindustrierna, samordningen
mellan industri- och regionalpolitik, småindustrin, införande och spridning
av ny teknik, trädgårdsnäringarna, turismen, ökade resurser till olika utbildningar,
tillvaratagande av länets mineraltillgångar, stöd till länets jordbruk
för att upprätthålla sysselsättningen samt olika insatser för att förbättra
kvinnornas ställning på arbetsmarknaden.

Bertil Måbrink (vpk) begär i motion 1986/87: A478 ett förslag till åtgärdsprogram
för Gävleborgs län. Bakgrunden är bl. a. att Gävleborgs län är rikt
på råvaror och naturresurser i form av skog, mineraltillgångar och vattenkraft,
men att resurserna utnyttjas dåligt. Enligt motionären är den politiska
makten passiv, vilket leder till att stagnation breder ut sig. För att
skapa förutsättningar för en positiv utveckling bör åtgärder vidtas i fråga
om statlig utlokalisering till länet, realiserande av industrisatsningar och
energiförsöijningsprojekt, forsknings- och utvecklingsinsatser, utbildningsinsatser,
upprustning av kommunikationer m. m.

I motion 1986/87: A486 av Gunnel Jonäng och Gunnar Björk i Gävle (c)
begärs att regeringen skall ta ansvar för utvecklingen i Gävleborgs län. Det
krävs enligt motionärerna att kommuner, riksdagsmän och länsmyndigheter
samarbetar om ett Gävleborgspaket. Vidare menar de att regeringen
bör inse sitt ansvar och vidta de nödvändiga åtgärderna.

Därutöver manar motionärerna regeringen att mot bakgrund av de redovisade
siffrorna prioritera Gävleborgs län. Den bakgrund som redovisas
gäller minskande befolkningstal, större andel äldre personer och mindre
andel födda än riket i övrigt, en dyster arbetsmarknadssituation för ungdom
samt ett stort beroende av basindustrin.

Wivi-Anne Cederqvist m. fl. (s) tar i motion 1986/87: A449 särskilt upp
kvinnornas arbetsmarknadssituation i Gävleborgs län. Det anförs att den
minskade arbetsmarknaden i länet drabbar den minskande arbetsmarknaden
i Gävleborgs län drabbar kvinnor i större utsträckning än män, eftersom
länet alltid haft en låg andel sysselsatta kvinnor. 3 400 kvinnor är
öppet arbetslösa, men det finns också en stor dold arbetslöshet i länet. Ett
ofrivilligt deltidsarbete är också vanligt. Vidare har länet en lägre andel
högutbildade kvinnor än riksgenomsnittet. Motionärerna yrkar därför på
olika insatser för att stärka kvinnors arbetsmarknad i Gävleborgs län.
Bl. a. föreslås åtgärder för att bryta upp könsbundna val av utbildning och
yrke samt för att stödja kvinnlig företagsamhet.

Utskottet har i ett inledande avsnitt i detta betänkande redovisat de
senaste årens utveckling mot en försämrad regional balans i riket. Expansionen
i storstadsregionerna, främst Stockholmsregionen, har varit betydande.
Samtidigt har utflyttningarna från Norrlandslänen åter ökat i omfattning.

Utskottet vill samtidigt framhålla att det också finns positiva sidor att
peka på när det gäller utvecklingen i Norrlandslänen. Bl. a. har antalet
personer i arbete ökat.

Som utskottet tidigare framhållit är en grundläggande orsak till problemen
det starka beroendet av basnäringarna i Norrlandslänen. De senaste
årens genomgripande strukturförändringar inom bl. a. järn-, stål-, gruv -

AU1986/87:13

och skogsbranscherna har fått betydande konsekvenser för de berörda
länen.

Statsmakterna har satt in omfattande insatser för att skapa nya arbetstillfällen
i Norrland. En viktig uppgift har därvid varit att försöka bredda den
industriella verksamheten.

Utskottet har tidigare i framställningen redovisat att anslagen inom
regionalpolitiken har ökat avsevärt under senare år. Ökad vikt har lagts på
att främja kunskapsuppbyggnad och teknikspridning, företagsutveckling,
produktutveckling och marknadsföring. De regionalpolitiska medlen har i
betydande omfattning riktats mot Norrland.

De medel som står till länsstyrelsernas disposition för utvecklingsinsatser
för innevarande budgetår uppgår till ca 270 milj. kr. för de fem Norrlandslänen,
varav för Norrbottens län 71,5 milj. kr., Västerbottens län 60
milj. kr., Jämtlands län 61 milj. kr., Västernorrlands län 46 milj. kr. samt
Gävleborgs län 33,5 milj. kr.

Utöver de sedvanliga regionalpolitiska insatserna i form av lokaliseringsstöd,
sysselsättningsstöd m. m. bör nämnas nedsättningen av
socialavgifterna i Norrbottens län samt särskilda arbetsmarknadspolitiska
insatser i detta läns östra delar.

Utskottet vill stryka under vikten av fortsatta målmedvetna och intensifierade
insatser i Norrlandslänen. Som framhålls i motionerna måste åtgärderna
spänna över ett brett register och syfta till bl. a. industriell breddning
och förnyelse. Detta är - som framhålls i motion A464 av Erik Holmkvist
(m) - inte minst angeläget i Norrbottens län med dess starka beroende av
ett fåtal stora företag inom gruv-, stål- och skogsindustrin, vilka dessutom i
hög grad är exportberoende. Det gäller bl. a. att genom olika insatser öka
beredskapen inför tänkbara växlingar i den internationella konjunkturen.

Som framhålls i motionerna har kommunikationerna - med hänsyn till
de långa avstånden i Norrland - en utomordentligt stor betydelse. Här bör
erinras om regeringens förslag i årets budgetproposition om 4 miljarder
kronor för investeringar för att åstadkomma bärighetshöjande åtgärder i
vägnätet i skogslänen över en 10-årsperiod. Vidar föreslås 15 milj. kr. för
driftstöd till kommunala flygplatser. Utskottet vill slutligen i detta sammanhang
stryka under järnvägstrafikens betydelse för Norrlandslänen.

I Norrlandslänen har under senare år initierats en rad projekt som är
inriktade på kunskapsuppbyggnad och teknikspridning. Det gäller bl. a.
inom bioteknik- och dataområdena. Ett nära samarbete sker på detta
område med högskolorna. Utskottet vill i anslutning härtill instämma i vad
som anförs i motion A435 av Sigge Godin (fp) och Martin Olsson (c) om det
angelägna i att de statliga myndigheterna som är lokaliserade till Norrland
aktivt verkar för att även utvecklingsarbetet på det datatekniska området
förläggs till myndigheternas lokaliseringsorter, och inte till storstadsregionerna.
Med en sådan ordning främjas bl. a. teknikspridning i dessa delar
av landet.

Utskottet vill vidare hänvisa till vad tidigare sagts om lokalisering och
decentralisering av statlig verksamhet. 1 det arbetet är Norrlandslänen i
hög grad uppmärksammade. Ett exempel härpå är det nyligen fattade
beslutet att förlägga en enhet för uppbörden av TV-avgifter till Kiruna.

AU 1986/87:13

Enligt utskottets uppfattning är det angeläget med en effektiv samordning
av de insatser på skilda politikområden som görs i Norrlandslänen. På
länsplanet har länsstyrelserna det samordnade ansvaret. Inom ramen för
länsplaneringsarbetet kan behoven vägas samman. Förslagen som förs
fram i vissa motioner om inrättande av särskilda delegationer eller åtgärdsprogram
inom länen bör man enligt utskottets mening ta ställning till på
länsplanet. Länsstyrelserna tilldelas för övrigt särskilda medel för projektarbete
av det slag motionärerna för fram. Här bör också erinras om
försöket med en sammanhållen länsförvaltning i Norrbottens län. Ett syfte
med försöket är att förbättra samordningen mellan olika sektorer. Även i
övriga Norrlandslän bedrivs ett intensifierat samarbete på länsplanet.

Samordningen av insatserna på det centrala planet bör enligt utskottets
mening kunna ytterligare förbättras genom tillkomsten av den särskilda
beredningsgruppen bestående av statssekreterare som man tagit initiativ
till i regeringens kansli. Gruppens uppgift skall vara att bl. a. beakta de
regionalpolitiska aspekterna vid beslut på olika politikområden.

Utskottet har i inledningen till detta avsnitt pekat på de inomregionala
problemen i Norrland. Inlandskommunerna visar på en negativ utveckling
med ett par undantag. Dessa delar av Norrland bör därför ägnas särskild
uppmärksamhet. Vad utskottet tidigare i framställningen anfört om landsbygdens
problem och behov av insatser äger i hög grad tillämplighet i
Norrlands inland. Jordbruket har ofta en speciell betydelse. Behovet av
insatser för Norrlandsjordbruket kommer senare i vår att behandlas i en
aviserad proposition. Här bör även nämnas förslaget i proposition 1986/
87: 122 om jordförvärvslagen, som har till syfte bl. a. att göra det lättare att
driva jordbruk på deltid eller fritid i kombination med andra sysslor.

I inlandskommunerna spelar även turismen en viktig roll för sysselsättningen.
Det gäller även på detta område att finna kombinationer som ger
arbete under hela året. Försök pågår för att på olika sätt utveckla dessa
möjligheter.

Som ovan nämnts utgår ca 270 milj. kr. för utvecklingsinsatser i Norrlandslänen.
Utskottet har i ett tidigare avsnitt föreslagit en kraftig uppräkning
av anslaget till regionala utvecklingsinsatser. Utskottet har mot bakgrund
av problemens omfattning i Norrlandslänen - och då främst i
inlandskommunerna - anledning utgå från att detta initiativ kommer att få
påtagliga effekter i här berörda delar av landet. Med utvecklingsmedlen
kan länsstyrelserna ta initiativ till erforderliga åtgärdsprogram, delegationer
m. m.

Slutligen vill utskottet med anledning av vad som anförts i motion A449
av Wivi-Anne Cederqvist m.fl. (s) framhålla betydelsen av aktiva och
målmedvetna insatser för att främja kvinnornas sysselsättning i Gävleborgs
län men även i övriga Norrlandslän. I dessa län med ett stort inslag
av traditionellt icke ”kvinnliga” arbetsplatser inom den tunga industrin
gäller det bl. a. att bryta upp könsbundna val av utbildning och yrke.
Länsstyrelserna har på regeringens uppdrag redovisat rapporter om situationen
i dessa avseenden i resp. län. Utvecklingen i länen i detta avseende
kommer för övrigt enligt budgetpropositionen att följas uppmärksamt inom
arbetsmarknadsdepartementet.

AU 1986/87:13

Med hänvisning till det anförda samt till arbetet med de regionalpolitiska
stödfrågorna i den av utskottet föreslagna regionalpolitiska utredningen
bör enligt utskottets mening de i sammanhanget behandlade motionerna
inte föranleda något särskilt initiativ från riksdagens sida.

Bergslagen

Utvecklingen i Bergslagen behandlas i tre motioner.

Hans Petersson i Hallstahammar m. fl. (vpk) föreslår i motion 1986/
87: A457 olika åtgärder för Bergslagens utveckling. Bakgrunden är enligt
motionärerna att alla tillgängliga fakta talar för att Bergslagsregionen kommer
att utsättas för en fortsatt nedläggnings- och utflyttningsvåg om inget
görs för att motverka utvecklingen. För att bygga upp en ny struktur i
Bergslagen som kan bli ett komplement till de resterande basnäringarna
måste statsmakten både stå för akuta insatser och svara för mera långsiktiga
åtgärder. Bl. a. föreslås åtgärder på det näringspolitiska området, kommunikationsområdet,
energiområdet, utbildningsområdet och på industrisidan.
Därutöver bör ett statligt miljardprogram utarbetas för varje Bergslagslän.

I motion 1986/87: A473 av Karl Boo m. fl. (c) begärs ett utvecklingsprogram
för Bergslagen. För att utveckla och differentiera näringslivet bör
satsningar göras på de små och medelstora företagen. Vidare bör utredas
vilka möjligheter som finns att återuppta driften vid nedlagda gruvor. Olika
insatser bör planeras för jord- och skogsbruket. Linodlingen bör stödjas
och resurser för en hemslöjdskonsulent anvisas. Vidare bör utvecklingsprogrammet
omfatta en satsning på inhemsk förnyelsebar energi, förbättrade
kommunikationer, utbildningsfrågor samt stödet till turistnäringen.

Margareta Hemmingsson m. fl. (s) pekar i motion 1986/87: A472 på behovet
av insatser för kvinnorna i Bergslagen. Motionärerna anser att det —
trots regeringens breda satsning för Bergslagen i och med Bergslagsdelegationens
inrättande - saknas insatser för kvinnorna i regionen. Därför
föreslås att en tjänst vid delegationen ges ansvar för att se på kvinnans
möjligheter i Bergslagen. Bl. a. handlar det om att få flickor att söka
tekniska utbildningar. Därutöver föreslås att en särskild ”kvinnogrupp”
bör knytas som rådgivare till industriverket och Bergslagsdelegationen.
Vidare borde enligt motionärerna kvinnorna också vara någon form av
remissinstans för det fortsatta utvecklingsarbetet inom Bergslagsregionen.
Slutligen pekas på att det kan behövas samordning inom regionen vad
avser möjligheterna att använda förnyelsefonderna. Bl. a. skulle de kunna
utnyttjas för att hjälpa kvinnor som på grund av den tekniska utvecklingen
riskerar att förlora sina arbeten.

Utskottet vill med anledning av motionerna framhålla följande.

Sedan många år har en rad bruksorter i de sex Bergslagslänen, nämligen
Värmlands, Örebro, Kopparbergs, Västmanlands, Gävleborgs och Uppsala
län, kraftigt påverkats av strukturomvandlingen inom främst gruvindustrin
och stålindustrin men även inom skogssektorn. Till följd av att basen i
den ekonomiska aktiviteten minskat har även sysselsättningen minskat.

AU 1986/87:13

En konsekvens av utvecklingen på arbetsmarknaden har varit minskade
befolkningstal i bruksorterna.

Utvecklingen sedan år 1980 i de olika industribranscherna i Bergslagen
framgår av en i dagarna publicerad rapport från statens industriverk
”Bergslagen — en bygd i omvandling”. Rapporten innehåller bl. a. en
analys av produktivitets- och vinstutveckling i Bergslagen i jämförelse med
övrig industri i landet.

I rapporten redovisas att strukturomvandlingen i Bergslagen mellan 1980
och 1985 innebar att antalet sysselsatta i industrin minskade med 17 % från
63000 till 52000 anställda. Den största minskningen skedde i början av
perioden och drabbade främst järn- och stålindustrin. Av de i rapporten
ingående elva branscherna är det endast två, som under perioden ökat
antalet anställda, nämligen metallvaruindustrin och transportindustrin.

Den branschvisa utvecklingen i Bergslagen 1980—1985 framgår av nedanstående
tabell.

Bransch	Antal sysselsatta
1980	1983	1985
Järn- och stålindustri	26631	21684	18456
Metallvaruindustri	5 548	5 544	7524
Maskinindustri	5770	4 457	4 173
Massa och papper	3 275	3 004	2894
Livsmedel	2276	2017	2049
Träindustri	2575	1987	1826
Transportmedel	1590	1654	1766
Gruvor	2173	1 648	1649
Grafisk industri	511	496	496
Plastindustri	350	302	329
Övrig industri	13016	12033	11 370
Hela industrin	63345	54826	52 532

Att den internationellt betingade strukturomvandlingen i det starkt järnoch
stålberoende Bergslagen leder till så stora problem beror enligt industriverket
i hög grad på att regionens övriga industri inte är så diversifierad
och utvecklad att den klarar att ta över den arbetskraft som friställs.

Slutligen kan nämnas att produktivitet och vinster enligt denna rapport
ökade totalt sett i Bergslagens industri. Det gäller i hög grad även för järnoch
stålindustrin. Vinster och produktivitet i industrin i Bergslagen var år
1985 inte lägre än i svenska industrin i sin helhet.

Mot bakgrund av Bergslagsregionens stora svårigheter antog riksdagen
år 1984 ett särskilt Bergslagsprogram (prop. 1983/84: 157, AU 23, rskr 352).
Programmet innebar bl. a. att statens industriverk (SIND) och styrelsen för
teknisk utveckling (STU) fick i uppdrag att verka för utvecklingsinsatser i
Bergslagen. Som rådgivande organ till de båda verken tillsattes Bergslagsdelegationen.

Med hänsyn till att problemen i regionen ackumulerats under en lång
följd av år krävdes emellertid ytterligare insatser för att vända utvecklingen
rätt. På regeringens förslag beslöt riksdagen år 1986 (prop. 1985/86: 125,
AU 13, rskr 290) ett treårigt åtgärdsprogram för Bergslagen till en kostnad
av 425 milj. kr. Programmet innehåller i sammanfattning förstärkta kansli -

AU1986/87:13

6 Riksdagen 1986187. 18 sami. Nr 13

och projektresurser till Bergslagsdelegationen (53 milj. kr.), satsning på
företagsutveckling i form av riskkapital och industrilokaler (68 milj. kr.),
forskning, utveckling och utbildning (84 milj. kr.), arbetsmarknadsåtgärder
(65 milj. kr.) samt förbättrad infrastruktur i form av vägar och järnvägar
(155 milj. kr.). Beslutet innebär att det nya treårsprogrammet innehåller
verksamheter och resurser utöver de ordinarie.

Bergslagsdelegationen har nu inrättat ett kansli i Fagersta. Av de 425
milj. kr. som anslagits kan delegationen fritt disponera 53 milj. kr. Bergslagsdelegationen
samarbetar med såväl länsstyrelser, kommuner, utvecklingsfonder,
företag, universitet och högskolor som med SIND och STU,
gentemot vilka delegationen numera har en självständig ställning. När det
gäller insatser på företagsnivå kommer delegationen framför allt att samarbeta
med utvecklingsfonderna och arbetsmetodiken är i första hand att
satsa pengar i förstudier och beslutsunderlag. För fullföljande av projekt
och andra satsningar räknar man med ordinarie finansieringssätt.

Förslagen i motionerna A457 och A473 tar sikte på industri- och
företagsutveckling, förbättringar inom kommunikations- och utbildningsområdet
m. m. Enligt utskottets uppfattning ligger dessa förslag väl inom
ramen för det gällande treåriga åtgärdsprogrammet. Med hänsyn till att
treårssatsningen är en del i ett långsiktigt synsätt att Bergslagen måste bli
en bärkraftig region gör utskottet den bedömningen att man bör avvakta
resultaten av de nuvarande åtgärderna, innan nya program initieras.

Utskottet vill härutöver peka på betydelsen för utvecklingen i Bergslagen
av de tidigare redovisade infrastrukturella satsningar som föreslås i
budgetpropositionen. Vidare bör den av utskottet föreslagna kraftiga uppräkningen
av länsanslaget komma även Bergslagen till del.

I motion A472 föreslås att insatserna i Bergslagen mera uttryckligt
inkluderar kvinnorna i regionen. Utskottet utgår från att man i det fortsatta
arbetet tar hänsyn också till dessa aspekter.

Avslutningsvis vill utskottet - mot bakgrund av allvaret i strukturproblemen
i denna landsdel — framhålla betydelsen av att arbetet med att
vända utvecklingen bedrivs på ett brett och målmedvetet sätt.

De i sammanhanget behandlade motionerna bör med hänvisning till det
anförda inte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Värmlands, Örebro, Västmanlands och Kopparbergs län

I Örebro län harden under 1970-talets senare del avtagande befolkningstillväxten
vänts till flyttningsförluster och minskade invånarantal. Arbetsmarknadsläget
i länet är skiftande med en arbetslöshet som i ett par
kommuner ligger en procentenhet högre än riksmedeltalet och i Ljusnarsberg
t. o. m. över 5%. Några kommuner har däremot en arbetslöshet som
ligger vid eller under riksmedeltalet. Andelen personer i arbetsmarknadsåtgärder
ligger klart över riksgenomsnittet.

Västmanlands län har en liknande befolkningsutveckling som Örebro
län. Flyttningsförlusterna var dock under 1985 och 1986 betydligt större.
Arbetslösheten ligger liksom i Örebro län generellt sett över riksgenomsnittet.
Ingen kommun hade dock under 1986 en arbetslöshet överstigande

AU 1986/87:13

4% men inte heller en arbetslöshet som underskred riksgenomsnittet.
Andelen personer i arbetsmarknadsåtgärder är i stort sett densamma som
för riket i övrigt, medan andelen förtidspensionärer är förhållandevis hög.

Värmland fick under år 1986, trots det ogynnsamma arbetsmarknadsläget,
ett mindre flyttningsöverskott. Det oaktat fortsatte 1970- och 1980-talens befolkningsminskning. Länet hade under 1986 den jämte Gävleborgs
län näst högsta arbetslösheten i landet efter Norrbotten. Andelen personer
i arbetsmarknadsåtgärder är också hög. Torsby och Hagfors kommuner
redovisar en arbetslöshet som överstiger 5 %, och några kommuner (däribland
Karlstad) har en arbetslöshet över 4%. Även i detta län är sysselsättningsbilden
dock något splittrad genom att det finns tre kommuner med
en arbetslöshet som ligger strax under riksgenomsnittet.

Kopparbergs län hade i motsats till Värmlands län en inte obetydlig
folkökning under 1970-talets senare del. Därefter har utvecklingen varit
negativ med flyttningsförluster som fortsatt åren 1985 och 1986. Arbetslösheten
och andelen personer i arbetsmarknadsåtgärder är något lägre än i
Värmland men för länet som helhet betydligt över riksgenomsnittet - flera
kommuner har sålunda en arbetslöshet med drygt 4%. Liksom i Värmlands
län finns det tre kommuner med en arbetslöshet som är lägre än den
genomsnittliga.

Bengt Wittbom m. fl. (m, fp) föreslår i motion 1986/87: A496 ett uttalande
från riksdagen i anslutning till vad som i motionen anförts om att stärka
utvecklingskrafterna i Örebro län genom en sänkning av främst marginalskatter
och kommunalskatter. De specialdestinerade statsbidragen till
kommunerna bör utformas så att de inte gynnar stora kommuner på bekostnad
av de små. Vidare föreslår motionärerna en sänkning av arbetsgivaravgifterna
med 10% i Hällefors, Ljusnarsberg samt delar av Lindesbergs
kommun inom ramen för de samlade regionalpolitiska anslagen.
Motionärerna anser att arbetsförmedlingsmonopolet bör hävas för att öka
effektiviteten i tillsättandet av lediga platser, att - såsom tidigare nämnts
- regionalpolitisk stöd bör ges till privatläkaretableringar i länets glesbygd
samt att möjligheter bör skapas för ett bredare serviceutbud i länet.
Detta avses ske genom särskilda program som stöder anställda i kommuner
och landsting att starta egna företag i sina tidigare yrkesområden.

Margareta Hemmingsson och Berit Oscarsson (s) föreslår i motion 1986/
87:A471 riktade insatser för kvinnor på och utanför arbetsmarknaden i
Västmanlands län. Häri skall ingå att beslutsunderlag och statistik utformas
så att kvinnornas speciella situation uppmärksammas, åtgärder för att
bredda näringslivet i länet, bl. a. genom att mer statlig verksamhet tillförs
detta, samt ökad information till flickor för att intressera dem för tekniska
och yrkestekniska utbildningar. Vidare uttalar motionärerna att AMUkurserna
bör göras lättare tillgängliga samt att insatser och projekt bör
samlas i en gemensam ”bank” så att man kan dra nytta av de erfarenheter
som gjorts i den fortsatta verksamheten.

I motion 1986/87: A492 av Göthe Knutson m. fl. (m, fp) föreslås åtgärder
för att skapa ökad sysselsättning och bättre framtidsbetingelser i Värmland.
Motionärerna pekar därvid på betydelsen av omfattande och kvalificerade
utbildningsresurser för industrins utvecklingsmöjligheter, behovet
av en förbättrad vägstandard och ökat stöd till turism.

AU 1986/87:13

Magnus Persson m.fl. (s) förordar i motion 1986/87: A493 ett ökat stöd
till satsning på värmländska teknikcentrum, av vilka de i Hagfors, Munkfors,
Filipstad och Karlstad bedöms kunna spela en nationell roll.

Även andre vice talman Karl Erik Eriksson och Elver Jonsson (fp)
framhåller i motion 1986/87: A480 behovet av fortsatt utveckling av teknikcentrum
i Värmland liksom i Dalsland. Dessutom bör utbildningen av
ingenjörer öka. Motionärerna föreslås härutöver en upprustning av vägoch
telenäten i Värmland och Dalsland.

Björn Samuelson (vpk) föreslår i motion 1986/87: A432 ett utvecklingsprogram
för Värmland för att bryta den kolonialpolitik som enligt motionären
tidigare överheten och numera kapitalägarna bedriver gentemot länet.
Som punkter i programmet föreslås en utveckling av länets högskola,
översyn av länets hårt nedslitna kommunikationssystem, insatser för att
tillvarata vindkraftteknik, en särskild handelskammare och ett utvecklingscentrum
för jord-, skogs- och trädgårdsnäringarna. Programmet innefattar
även den i det följande behandlade frågan om laxfonden i Vänern.

Ove Karlsson m.fl. (s) yrkar i motion 1986/87: A402 på ett tillkännagivande
till regeringen om behovet av regionalpolitiska insatser i Kopparbergs
län. Motionärerna utgår därvid från en av arbetarrörelsen i Dalarna
framtagen plan Utveckla Dalarna. De menar att vissa delar av planen
kommer att tillgodoses, bl. a. genom den i budgetpropositionen aviserade
satsningen på vägnätet i skogslänen. Men härutöver behövs bättre försörjning
med riskkapital samt stöd till upprustning och nybyggnad av industrilokaler.
Vidare föreslår motionärerna utflyttning av statliga verksamheter
till länet och stimulans till kunskapsintensiva och tjänsteproducerande
företag att söka sig ut ur storstäderna. Härjämte aktualiserar motionärerna
behovet av bättre järnvägsförbindelser, bättre möjligheter till kombinationsarbete
m. m.

Karl Boo och Birgitta Hambraeus (c) föreslår i motion 1986/87: A415 att
möjligheterna för den mindre företagsamheten i länet förstärks genom att
sjukförsäkrings- och sociala kostnader helt slopas för en anställd utöver
företagaren. Syftet härmed är att stimulera egenföretagarna att anställa
enstaka medarbetare. Vidare förordas att den särskilda arbetsgivaravgiften
på 2% lättas för egenföretagare genom att man inför ett avgiftsfritt schablonbelopp
på 50000 kr.

De fyra län som behandlas i detta avsnitt har det gemensamt att betydande
delar av dem ingår i Bergslagen. Länens problem med vikande befolkningsunderlag
och sviktande sysselsättning hänger alltså till del stor del
ihop med Bergslagsproblematiken som beskrivits i ett föregående avsnitt.
Den här aktuella framställningen är därför närmast att se som en komplettering
av den tidigare framställningen.

I det föregående har också från mer principiella utgångspunkter berörts
en del av de åtgärder som man i de här föreliggande motionerna vill pröva
på den regionala nivån. Det gäller de skatte- och avgiftsfrågor som har
tagits upp i motionerna A496 (m) beträffande Örebro län och A415 (c)
beträffande Kopparbergs län. Detsamma gäller om den i motion A496
väckta tanken på stöd till etablering av läkarpraktik och de i motionerna
A480 (c, fp) och A493 (s) beträffande Värmland aktualiserade frågorna om

AU 1986/87:13

teknikspridning. När det gäller den i motion A471 (s) beträffande Västmanland
väckta frågan om uppföljning av länsstyrelsernas inventering av kvinnornas
arbetsmarknad i resp. län hänvisas till de konstateranden utskottet
gör härom i avsnittet om Västsverige.

Utskottet har i det sistnämnda avsnittet även berört den tioårsplan för
upprustning av vägnätet i landet som regeringen har aviserat. Liksom
industriministern (se prop. s. 20) vill utskottet också erinra om statsmakternas
tidigare beslut beträffande utvecklingen av telekommunikationerna.
Dessa beslut kommer att leda till mycket omfattande investeringar under
de följande åren för att öka kapaciteten i telenätet - bl. a. av hänsyn till
datatrafiken — och för att möjliggöra nya typer av teletjänster. Det är fråga
om investeringar i storleken 20-talet miljarder kronor. Dessa förestående
åtgärder beträffande väg- och telenäten får anses tillgodose önskemålen
om upprustning på dessa områden i motionerna A432 (vpk), A480 (fp) och
A492 (m, fp).

Utan att därutöver i detalj gå in på övriga förslag i de här redovisade
motionerna vill utskottet hänvisa till att vissa av de föreslagna åtgärderna
bör kunna hanteras i länsstyrelsernas projekt- och utvecklingsarbete med
stöd av de ökade medel som utskottet avser att föreslå härför eller, alternativt,
med anlitande av de särskilda resurser som ställts till Bergslagsdelegationens
förfogande.

Vad utskottet anfört leder sammantaget till att utskottet inte finner skäl
att föreslå någon åtgärd med anledning av motionerna A402, A415, A432,
A471, A480, A492, A493 och A496.

Stockholms län

Befolkningen i Stockholms län ökade under år 1985 med i runt tal 15000
personer eller 1 % av länets befolkning. Tillväxten blev oförändrad under
år 1986 och motsvarade två tredjedelar av hela befolkningsökningen i riket.
Länets arbetsmarknad är landets mest differentierade och sysselsättningsläget
väsentligt bättre än i landet i övrigt. Den relativa arbetslösheten
uppgår till hälften av genomsnittet för riket, och andelen personer i arbetsmarknadspolitiska
åtgärder är låg. Detsamma gäller om andelen förtidspensionärer,
låt vara att ett par län, Skaraborgs och Uppsala, uppvisar
något lägre tal.

Länet, och särskilt Stockholmsregionen, behandlas i fem motioner. Förslagen
i tre av dem vill främja tillväxten i Stockholmsregionen med hänvisning
till att vad som är bra för denna region är bra för landet i dess helhet.
De två återstående motionerna tar framför allt sikte på de obalansproblem
som finns i länet.

Ulf Adelsohn m. fl. (m) föreslår sålunda i motion 1986/87: A463 ett
tillkännagivande från riksdagen om att inga åtgärder skall vidtas i syfte att
bromsa tillväxten i Stockholmsregionen. Motionens motto är att regionen
är Sveriges motor, och det framhålls att Stockholm inte konkurrerar med i
första hand andra svenska städer utan med europeiska städer som Köpenhamn,
Hamburg och Bryssel. Den växtkraft som finns i regionen ger
positiva effekter för hela landet. Mot den bakgrunden sägs det vara allvar -

AU1986/87:13

ligt att regeringen vid ett flertal tillfällen på senare tid har sökt bromsa
utvecklingen i huvudstadsregionen. I stället bör föras en ny politik som
öppnar möjligheterna för denna region och leder till att den blir en inre
kärna i en framtida Mälarstad.

Yrkanden framställs i motionen med syfte att konkretisera en sådan
politik utöver det nyss redovisade. Sålunda föreslås att riksdagen i ett
tillkännagivande till regeringen pekar på de hinder för tillväxten av den
privata tjänstesektorn som skapas av politiska regleringar och offentliga
monopol på en rad områden, som sjukvård och omsorg. Vidare framhålls
att flexibiliteten på regionens delvis mycket specialiserade arbetsmarknad
skulle ökas om ett system med privata och specialiserade arbetsförmedlingar
kunde prövas. Det bör uppdras åt regeringen att lägga fram förslag
till ett system med sådana förmedlingar.

En i motionen aktualiserad fråga om skärgårdsbefolkningens försörjningsmöjligheter
behandlas i den följande framställningen. I övriga delar är
motionen hänvisad till en rad andra utskott.

Filip Fridolfsson (m) kritiserar i motion 1986/87: A443 att industriministern
framfört tanken på en särskild skatt på företag i Stockholmsregionen
samt att begränsningar görs av byggandet för industriella ändamål med
hänsyn till att bostadsbyggandet skall prioriteras. Motionären säger sig
vara medveten om att en expansiv utveckling i Stockholm kan skapa
irritation i övriga delar av landet. Men en sådan utveckling är bra för hela
Sverige, och därför bör regeringen ges till känna vad som i motionen
anförts om betydelsen av en god tillväxt i Stockholmsregionen.

Även Ylva Annerstedt m. fl. (fp) understryker i motion 1986/87: A497 att
det för Sverige som helhet är bra om Stockholmsregionen får utveckla det
man är bäst på. Det innebär bl. a. att huvudstadsregionen bör inrymma en
betydande administrativ verksamhet. Det är också rimligt att regionen är
ledande, men inte dominerande, inom kulturliv och teknologisk utveckling.
Däremot anser motionärerna att det inte finns anledning att i Storstockholm
med särskilda medel försöka hålla kvar tillverkningsindustri
som annars skulle söka sig till områden med bättre tillgång på arbetskraft.
Motionärerna begär att vad de anfört i denna del av motionen skall delges
regeringen. Därutöver föreslås ett tillkännagivande om behovet av utveckling
i Stockholms län. En välutvecklad huvudstadsregion sägs vara en
förutsättning för att Stockholm skall kunna hävda sig i konkurrens med
övriga storstäder i Europa och är därmed av intresse för hela landet. Mot
den bakgrunden avvisas tanken på någon form av ”straffbeskattning” av
företag och biltrafik i centrala Stockholm. Vidare förespråkar motionärerna
att regionen får en större andel statliga investeringar, särskilt på trafiksidan,
i förhållande till de skatter som invånarna betalar in.

I motionerna 1986/87: A458 av Hans-Eric Andersson och Åke Wictorsson
(s) samt 1986/87: A405 av Pär Granstedt och Elis Andersson (c) uppmärksammas
som nämnts obalansproblemen i Stockholms län. Dessa problem
bedöms i motion A458 (s) som svåra, och de påkallar därför statliga
ingripanden. Man har en överhettning i Stockholmsområdet som är koncentrerad
till vissa gynnade områden som utgörs av Stockholms innerstad
och zonen ut mot Arlanda flygplats med starka ekonomiska och sociala

AU 1986/87:13

skillnader mellan de kommuner som gynnas resp. missgynnas av utvecklingen.
För att bryta den alltmer tilltagande obalansen föreslår motionärerna
bl. a. att regionen får ökade möjligheter att påverka förläggningen av
statliga verksamheter. Vidare föreslås statlig medverkan till utveckling av
resurser i de svagare kommunerna. Som exempel härpå nämner motionärerna
upprustning av högskoleutbildningarna i Södertörn.

Även i motion A405 (c) vänder man sig mot den ”oerhörda koncentration
av arbetstillfällen” som sägs råda i de centrala delarna av Stockholmsregionen.
Motionärerna föreslår att staten som en av de dominerande
arbetsgivarna i regionen och en av de huvudansvariga för den ojämna
fördelningen av arbetsplatserna tar initiativ till ett program för att omfördela
sina arbetsplatser i länet. De avvisar tanken på biltullar men finner det
naturligt att företag och institutioner som väljer att lokalisera sig till de
överhettade delarna av regionen svarar för samhällets merkostnader på
grund av arbetsplatskoncentrationen. I den delen för motionärerna fram
tanken på ett system med lägesavgifter som de föreslår att regeringen får i
uppdrag att skyndsamt utreda förutsättningarna för. Systemet avses ha
syftet att stimulera till en bättre fördelning av arbetsplatser i Stockholmsregionen.
Även i övrigt bör staten genom sina regionala organ i samarbete
med landstinget och berörda kommuner stimulera näringslivets utveckling
i underförsörjda regiondelar och underlätta omflyttningar av arbetsplatser.

Utskottet vill först slå fast att det inte råder några delade meningar om
att vårt land skall ha en stark huvudstadsregion. De speciella förutsättningar
som en huvudregion ger som centrum för verksamheter inom administration,
forskning och utbildning skall tas till vara och användas på ett sätt
som främjar näringslivets utveckling inte bara i länet utan också i hela
riket. I de föreliggande motionerna är man, oavsett de skilda utgångspunkterna,
ense om att en god utveckling i Stockholmsregionen är bra för hela
landet. Detta är, som framgått i ett inledande avsnitt en mening som också
utskottet delar.

Vad frågan nu gäller är om och i så fall på vad sätt man bör ingripa mot
de senaste årens utveckling i Stockholmsregionen. Denna utmärks, som
inledningsvis påvisats, av en snabbt ökad befolkningstillväxt, som till
större delen beror på inflyttning och invandring med en tilltagande bostadsbrist
som följd och av en allmän expansion som i ett par av motionerna
inte utan skäl beskrivs som ”överhettning”. En förklaring till denna
utveckling är att den pågående expansionen inom tjänstesektorn i hög grad
kommit att förläggas till Stockholmsregionen. I budgetpropositionen uttalar
industriministern att det därför är viktigt att man försöker överföra en
del av tjänstenäringarnas tillväxt från Stockholmsregionen till stödområdena.
De åtgärder som i det syftet aktualiserats i budgetpropositionen har
redovisats i den föregående framställningen, bl. a. ökade ansträngningar
från industridepartementets och industriverkets sida för att förmå tjänsteföretagen
att förlägga en del av sin expansion till andra regioner. För att
underlätta sådana ansträngningar skall användas olika former av regionalpolitisk!
stöd, delvis i nya former, när det gäller offentliga verksamheter
som affärsverken och uppdragsmyndigheterna.

Användningen av stimulanser är den ena av de två klassiska metoderna

AU 1986/87:13

för att påverka en regional utveckling i önskad riktning. Den andra metoden
är att med olika medel hejda en icke önskvärd utveckling. Om det är
aktuellt att tillgripa sistnämnda slag av åtgärder i Stockholmsregionen är
en sak som motionärerna har delade meningar om. Motionerna A443 (m),
A463 (m) och A497 (fp) avvisar kategoriskt tanken på särskilda skatter
eller avgifter på företagen i regionen, medan motion A405 (c) inte är
främmande för en sådan åtgärd utan tvärtom för fram ett konkret förslag
till avgiftssystem. Detta är dock endast en hypotetisk fråga i den meningen
att regeringen inte har lagt fram något förslag i denna skatte- och avgiftsfråga
eller ens aviserat något sådant förslag. Det kan därför inte anses vara
påkallat för riksdagen att göra något uttalande till regeringen härom, såsom
begärs i motionerna A443, A463 och A497. Förslaget i motion A405 om
”lägesavgifter” på företag i Stockholmsregionens centrala delar kan visserligen
bromsa utvecklingen i dessa regiondelar men har i grunden ett
annat syfte, nämligen att utjämna inomregionala obalanser i länet och blir
därmed en påbyggnad av den inomregionala skatteutjämning som tillämpas
i Stockholms län. Utskottet är för sin del inte berett att föreslå något
riksdagens initiativ med anledning av motionen i denna del.

I motionerna A405 och A458 föreslås dessutom en bättre spridning av
statliga verksamheter i de olika delarna av Stockholms län. Utskottet
konstaterar att det sedan länge har funnits en strävan att omfördela de till
Stockholm/Solna koncentrerade statliga arbetsplatserna, antingen till dessa
kommuners mer perifera delar eller till förortskommunerna. För en
sådan utveckling talar inte bara den i motionerna påtalade problematiken
utan också statens eget intresse av att minska sina lokalkostnader. Omflyttningar
av det slaget av myndigheter och institutioner har ägt rum i viss
omfattning, och det är önskvärt att de fortsätter. Som framgått av vad
utskottet anfört i avsnittet om decentralisering är det dock i fråga om
lokalisering av statlig verksamhet från regionalpolitisk synpunkt anledning
att i första hand pröva huruvida sådan verksamhet eller delar av den kan
förläggas till andra delar av landet än Stockholmsregionen.

Vad i övrigt gäller åtgärder mot länets obalansproblem finns det inte skäl
att frångå den uppfattning utskottet tidigare har gett till känna, nämligen att
det i just detta län måste finnas särskilt goda förutsättningar att överlåta åt
de regionala och lokala myndigheterna att klara upp sådana problem.

Utskottets slutsats av det ovan anförda är att det inte kan anses vara
påkallat att föreslå riksdagen någon åtgärd med anledning av de i avsnittet
redovisade motionerna A405, A443, A458, A463 och A497.

Södermanland, Östergötland och Gotland

Södermanlands län hade en viss befolkningsökning under 1970-talet som
under 1980-talet vänts i stagnation och flyttningsförluster. En förbättrad
industrisysselsättning har medfört att arbetslöshetsnivån har sjunkit något
under riksgenomsnittet. Antalet personer i olika arbetsmarknadspolitiska
åtgärder är i nivå med den för landet genomsnittliga. Däremot är andelen
förtidspensionerade, 7,5%, högre än i alla andra län i Syd- och Mellansverige
och t. o. m. högre än i några av skogslänen. Situationen i länets största

AU 1986/87:13

kommun, Eskilstuna, är fortsatt bekymmersam med befolkningsminskning
och med en arbetslöshet som ligger nästan en procentenhet över riksmedeltalet.

Befolkningsutvecklingen på Gotland är densamma som i Södermanland.
Däremot har sysselsättningssituationen förändrats i motsatt riktning. De
tidigare låga arbetslöshetstalen på ön har ökat och är nu uppe i nivå med
övriga landets. Det är frapperande att ungdomsarbetslösheten ökat kraftigt
under år 1986 och att andelen ungdomar i ungdomslag är hög. Andelen
personer i åtgärder för arbetshandikappade är högst i hela landet, samtidigt
som det kan noteras att andelen förtidspensionerade är förhållandevis låg.

Läget i Östergötland är gynnsammare än i de båda ovan beskrivna länen
med viss befolkningsökning och med tal för arbetslöshet, personer i arbetsmarknadsåtgärder
och förtidspensionerade som ligger något under riksgenomsnittet.

Olle Svensson m. fl. (s) beskriver i motion 1986/87: A484 Södermanland
som ett industrilän som fortsätter att stagnera efter en lång period med
förlorade industrijobb. Tillbakagången har för närvarande hejdats tack
vare den goda industrikonjunkturen, men i stället har som en oroande
faktor tillkommit en lång rad genomförda eller aviserade neddragningar av
statliga verksamheter i länet. Dessa redovisas närmare i motionen. Samtidigt
pågår inom länet, fortsätter motionärerna, trots allt i optimistisk anda
en planering för att förbättra sysselsättningsläget och servicenivån. Dessa
insatser kräver ett centralt stöd. Motionärerna föreslår i enlighet härmed
att Eskilstuna klassas som en strukturomvandlingskommun för att möjliggöra
ett ökat regionalpolitisk! stöd till investeringar, att järnvägs- och
landsvägsnäten förbättras samt fortsatt stöd till kunskaps- och teknikspridning,
bl. a. i form av förstärkning av länets högskola, och fullföljande
av satsningarna på alternativ energiteknik i Studsvik.

En likartad analys av läget i Södermanlands län görs i motion 1986/
87: A481 av Kjell Johansson (fp) med yrkande om att behovet av insatser i
länet för att säkra sysselsättningen där skall ges regeringen till känna.

Gunhild Bolander (c) framhåller i motion 1986/87: A475 Gotlands särställning
i förhållande till övriga län till följd av det geografiska läget som
innebär att framför allt transportproblemen medför särskilda restriktioner.
Vidare spelar lantbruket en avsevärt större roll än i något annat län.
Sammantaget ca 40% av den yrkesverksamma befolkningen har sin utkomst
från antingen lantbruket eller livsmedelsindustrin. Motionären understryker
med anledning härav betydelsen av att jordbruksproduktionen i
länet kan uppehållas i de olika leden. Vidare kritiserar hon förslaget att
slopa sysselsättningsstödet i stödområde C, vilket leder till att ca 1,5 milj.
kr. undandras det gotländska näringslivet. Dessutom kommer lantbruket
att drabbas av en ytterligare pålaga med samma belopp genom den föreslagna
höjningen av räntan på statliga garantilån inom lantbruket. Motionären
anser att det är nödvändigt med en helhetssyn på vilka effekter olika
åtgärder inom regionalpolitikens område får för Gotland och yrkar att vad
som i motionen anförts härom skall delges regeringen.

Nils Berndtson (vpk) begär i motion 1986/87: A433 initiativ från regeringens
sida till ett åtgärdsprogram för att utveckla och öka sysselsättningen i

AU 1986/87:13

Östergötland och för att motverka en negativ utveckling i länet. I ett
sådant program skall ingå planering för övergång till civil produktion av
den främst militära flygplanstillverkningen i Linköping, utveckling av livsmedelsindustrin
och vidareförädling av skogsprodukter. Motionären pekar
vidare på att förutsättningar finns för att skapa ett data- och elektronikcentrum
liksom ett miljötekniskt centrum med anknytning till länets universitet.
Han hänvisar dessutom till olika projekt inom länets trafikplanering,
bl. a. regional tågtrafik. Motionären säger att ytterligare exempel på
åtgärder kan anföras men att det avgörande är att en samlad studie av
länets struktur, särskilda problem och förutsättningar kommer till stånd.
Därigenom kan resurser samordnas och utnyttjas på bästa sätt.

Som utskottet konstaterade förra året har den tidigare förhållandevis
gynnsamma utvecklingen på Gotland stagnerat trots de senaste årens
högkonjunktur. Det är mot den bakgrunden tillfredsställande att problemen
uppmärksammats av regeringen och att statens industriverk på
regeringens uppdrag utarbetat en rapport om det gotländska näringslivet
(Avstamp Gotland). I budgetpropositionen redovisar industriministern att
regeringen med anledning av industriverkets förslag har beviljat sammanlagt
7,5 milj. kr. till bl. a. Utvecklingscentrum i Gotland och att länsstyrelsen
därutöver har tilldelats extra medel för projektverksamhet. Vid bifall
till utskottets förslag om medel till anslaget Regionala utvecklingsinsatser
vidgas möjligheterna att fortsätta att ge länet ett sådant förstärkt stöd. Med
hänsyn härtill och till vad i övrigt anförts påkallar motion A475 inte någon
riksdagens åtgärd.

Kommunikationernas växande betydelse som förutsättning för utvecklingen
i de olika regionerna har uppmärksammats av industriministern i en
särskild redogörelse för det aktuella planeringsläget på detta område (se
budgetpropositionen s. 17-21). Bl. a. erinras om att regeringen våren 1986
gav trafikverken i uppdrag att genomföra en långsiktig investeringsplanering,
i vilken länsstyrelserna förutsätts delta aktivt. Detta planeringsarbete
är ett led i det trafikpolitiska uppföljnings- och utvecklingsarbete som har
påbörjats inom kommunikationsdepartementet med inriktning på att en ny
trafikpolitisk proposition skall föreläggas riksdagen under år 1988. De
önskemål och synpunkter beträffande trafikfrågor av olika slag som förts
fram i motionerna A481 (fp) och A484 (s) i fråga om Södermanland och
A433 (vpk) i fråga om Östergötland hör naturligen hemma i ett sådant
trafikpolitiskt planeringssammanhang.

Utanför stödområdet kan länsstyrelserna bevilja regionalpolitisk! stöd i
form av investeringsbidrag om kapitalbehovet vid den investering det
gäller uppgår till högst 9 milj. kr. Om en kommun eller del därav förklaras
som temporärt stödområde kan lokaliseringsstöd lämnas för investeringar
utan den begränsning som nu nämnts. Dessutom har det alltid funnits
möjligheter att i enskilda ärenden lämna lokaliseringsstöd utanför stödområdet
om det gäller stöd till verksamheter i områden med avsevärda sysselsättningssvårigheter
på grund av industrinedläggningar i samband med
omfattande branschrationalisering eller liknande orsak. I båda fallen har
det överlåtits på regeringen att fatta besluten. Med hänvisning till de
möjligheter regeringen har att utvidga stödgivningen är utskottet inte be -

AU1986/87:13

rett att tillmötesgå önskemålet i motion A484 (s) om ett särskilt riksdagsuttalande
om ökat investeringsstöd i Eskilstuna.

Att göra upp åtgärdsprogram för ett län innefattande en samlad studie av
länets struktur, särskilda problem och förutsättningar såsom förordas i
motion A433 (vpk) beträffande Östergötland är, som utskottet ser det, en
uppgift som faller inom ramen för det planerings- och utvecklingsarbete
som en länsstyrelse har att bedriva utan särskilt initiativ från statsmakternas
sida.

Med hänvisning till det ovan anförda föreslår utskottet att de ovan
behandlade motionerna A433, A481 och A484 lämnas utan åtgärd från
riksdagens sida.

Västsverige

I detta avsnitt redovisas några motioner som gäller Göteborgs och Bohus
län, Skaraborgs län samt Dalsland.

Göteborgs och Bohus län har under 1980-talet återhämtat befolkningsminskningarna
under 1970-talet så att invånarantalet de båda senaste åren
kommit att ligga över nivån tio år tidigare. Arbetsmarknadsläget motsvarar
det för riket genomsnittliga, med något sämre siffror för Göteborg och
Uddevalla och med å andra sidan låga arbetslöshetstal i bl. a. några av
Göteborgs kranskommuner. Andelen personer i arbetsmarknadspolitiska
åtgärder är under det för riket genomsnittliga, medan andelen förtidspensionerade
är relativt hög.

Skaraborgs län hade under 1970-talet en befolkningstillväxt som avstannat
under 1980-talet. Arbetslösheten ligger något under riksgenomsnittet,
medan andelen personer i arbetsmarknadsåtgärder är ungefär i nivå med
detta genomsnitt. Länet har den lägsta andelen förtidspensionärer i hela
riket.

Medan befolkningsutveckling och sysselsättning allmänt sett förbättrats
i Älvsborgs län är situationen mindre gynnsam i ett par av kommunerna i
Dalsland. Dals-Ed och Åmål har sålunda en arbetslöshet som ligger en
procentenhet över genomsnittet medan läget är betydligt bättre i övriga
Dalslandskommuner.

Viola Claesson och Alexander Chrisopoulos (vpk) begär i motion 1986/
87: A234 en parlamentarisk utredning med uppgift att analysera miljö- och
arbetsmarknadskonsekvenser och möjligheter för Västsverige och övriga
landet om bilindustrin faller eller avvecklas.

Motionärerna pekar på Västsveriges och särskilt då Göteborgsregionens
starka beroende av utvecklingen inom bilindustrin men också på bilismens
nackdelar ur miljösynpunkt.

Rune Johansson m.fl. (s) föreslår i motion 1986/87: A408 ett tillkännagivande
till regeringen om behovet av regionalpolitiska insatser i Dalsland,
varmed motionärerna avser en extra upprustning av vägnätet.

Birgitta Johansson m. fl. (s) erinrar i motion 1986/87: A410 om regeringens
uppdrag år 1984 till länsstyrelserna att redovisa program som kan
stärka kvinnornas ställning på arbetsmarknaden och i utbildningssystemet.
Med hänvisning härtill föreslår motionärerna att några län med olika förut -

AU1986/87:13

sättningar, däribland Skaraborgs län, skall bli förebilder för hur den framtida
inriktningen av arbetsmarknad och utbildning stärker kvinnornas ställning.

Även Gunilla André och Bengt Kindbom (c) anknyter i motion 1986/
87:A460 till nyssnämnda uppdrag åt länsstyrelserna. De föreslår att de
insatser som gjorts för att få kvinnorna att söka sig till mansdominerade
yrken skall utvärderas, varvid man också bör kartlägga orsakerna till att
kvinnor som utbildats för otraditionella yrken i den omfattning som har
skett lämnat sådana yrken för att gå över till exempelvis vårdyrken.
Motionärerna yrkar vidare att vad de i övrigt anfört om åtgärder för att
främja arbete, service och boende i Skaraborgs län skall delges regeringen.

Utskottet vill för sin del anföra följande.

Motion A234 (vpk) tar upp bilindustrins betydelse för sysselsättningen i
Västsverige, särskilt Göteborgsregionen. Bilindustrin gör enligt motionärerna
denna region särskilt sårbar för förändringar i denna industris utveckling.
De pekar på att optimismen slog fel när det gällde varvsindustrins
förutsättningar och förmåga. De går emellertid ett steg vidare och
kommer in på de miljömässiga problem som vållats av bilismen och framhåller
de samhällsekonomiska vinsterna av en utbyggd kollektivtrafik. De
vittsyftande frågeställningar som motionärerna därmed har aktualiserat går
utöver den regionalpolitiska ram som utskottet har att behandla i detta
sammanhang.

Utskottet delar motionärernas uppfattning om bilindustrins nyckelroll
för sysselsättning och ekonomi inte bara i Göteborgsregionen utan också
för landet i dess helhet. Med hänsyn till bilbranschens stora betydelse finns
till industridepartementet knutet ett särskilt bilbranschråd med uppgift att
kontinuerligt bevaka utvecklingen inom denna bransch. Med hänsyn härtill
och då avvägningarna mellan biltrafik och andra trafikmedel får förutsättas
vara en betydelsefull fråga i den trafikpolitiska proposition som aviserats
till nästa år är det inte anledning att nu föranstalta om ett långsiktigt
utredningsarbete av det slag som avses i motion A234. Denna bör följaktligen
inte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Med anledning av regeringens uppdrag i december 1984 - förnyat påföljande
år — har länsstyrelserna till regeringen redovisat dels rapporter
som analyserar kvinnornas villkor i arbetslivet och utbildningssystemet,
dels begärda handlingsprogram. I regeringens kansli (arbetsmarknadsdepartementet)
finns sålunda ett samlat material för bedömning av vilka
åtgärder som centralt bör initieras till stöd för regionala strävanden att
förbättra sysselsättningen för kvinnor. Den fortsatta handläggningen av
ärendet berörs i årets budgetproposition (bil. 12 s. 36). I samband därmed
uttalar arbetsmarknadsministern att hon avser att uppmärksamt följa utvecklingen
i de olika länen. Med hänvisning härtill anser utskottet att det
inte är påkallat med någon särskild åtgärd från riksdagens sida i anslutning
till motionerna A410 (s) och A460 (c).

De regionalpolitiska insatser som i motion A408 (s) begärs för Dalsland
avser vägnätet där. Yrkandet framställs mot bakgrund av förslaget i årets
budgetproposition att under en tioårsperiod bl. a. avsätta särskilda medel
för att förbättra vägstandarden i skogslänen. Enligt motionärerna bör

AU 1986/87:13

Dalsland på grund av det bekymmersamma sysselsättningsläget och samtidigt
den dåliga vägstandarden, inte minst vid tjällossningarna, i det aktuella
hänseendet räknas till skogslänen. Utskottet vill med hänsyn till vad
motionärerna har anfört påpeka att det tilltänkta upprustningsprogrammet
inkluderar riksvägar och s.k. primära länsvägar även i övriga delar av
landet samt att programmet i första hand gäller förstärkning av broar (se
budgetpropositionen bil. 8 s. 9). Motionen bör med dessa påpekanden
lämnas utan åtgärd av riksdagen.

Kalmar och Blekinge län

Kalmar län fick framför allt genom utflyttning en befolkningsminskning
med drygt tusentalet personer under år 1985, och minskningen fortsatte
under år 1986 om än i något lägre takt. Vid utgången av sistnämnda år
uppgick befolkningen till 237000 personer mot 240000 femton år tidigare.
Arbetslöshet, andel personer i arbetsmarknadspolitiska åtgärder och förtidspensionerade
ligger vid genomsnittet för riket eller strax därunder.
Bilden av arbetsmarknadsläget i länet är dock splittrad. Högsby kommun
hade sålunda under 1986 en relativ arbetslöshet på över 4%, vilket med
syd- och mellansvenska mått är ett högt tal. Även Oskarshamn hade en
arbetslöshet som med en procentenhet översteg riksgenomsnittet. Å andra
sidan redovisar Emmaboda, Nybro och Öland arbetslöshetssiffror som är
betydligt lägre än genomsnittet.

Blekinge län har en annan arbetsmarknadssituation. Arbetslösheten är
hög och jämnt fördelad över samtliga fem kommuner i länet, ungefär en
procent över genomsnittet för landet. Arbetslösheten har dessutom under
år 1986 ökat något jämfört med 1985 vilket bara har skett i ett par av länen i
riket. Befolkningsminskningen fortsatte under år 1986 i oförändrad takt
med drygt 700 personer. Antalet personer i arbetsmarknadsåtgärder och
förtidspensionerade ligger över riksmedeltalet.

Åtgärder i Kalmar län aktualiseras i tre motioner. Arne Andersson i
Gamleby m.fl. (s) föreslår i motion 1986/87: A447 att regionalpolitiskt stöd
övergångsvis skall kunna medges i vissa kommuner i länet med hänsyn till
att de har drabbats hårt av den industriella strukturomvandlingen. Vidare
anser motionärerna att regeringen bör tillsätta en arbetsgrupp med särskilda
resurser för att ta fram en utvecklingsplan för länet i likhet med vad som
tidigare skett för andra särskilt utsatta områden.

Agne Hansson och Gösta Andersson (c) hemställer i motion 1986/
87: A213 att riksdagen skall anvisa ett särskilt anslag om 100 milj. kr. som
stimulansstöd till ett utvecklingsprogram för landsbygden i länet. I det
programmet bör enligt motionärerna ingå en satsning på utbildning och
teknik för att finna nya produktionsformer, teknikspridning och datautveckling
för att främja tillkomsten av nya kunskapsföretag, en breddad
och varierad företagsstruktur som höjer sysselsättningsfrekvensen bland
kvinnor, ökat glesbygdsstöd, överlåtande av bolagsskogar och statliga
skogar till enskilda brukare m. m. I motion 1986/87: Bo224 föreslår samma
motionärer att lån till sådana investeringar som ger sysselsättning skall
kunna beviljas företag samt kommuner och landstinget i länet på samma
villkor som gäller för flerfamiljshus.

AU 1986/87:13

Karl-Gösta Svenson (m) hemställer i motion 1986/87: A438 att riksdagen
hos regeringen skall begära en utvärdering av de infrastrukturella problemen
i Blekinge. Enligt motionären måste infrastrukturen utvecklas i
länet, främst utbildning och kommunikationer. Därmed åsyftas att järnvägsförbindelserna
samt vägstandarden rustas upp och högskoleutbildning
i ökad omfattning förläggs till länet.

De särskilda problemen med befolkningsutveckling och sysselsättning i
sydöstra Sverige har lett till att denna del av landet i vissa avseenden har
prioriterats i regionalpolitisk! hänseende. I Kalmar län har som ovan
redovisats arbetsmarknadsläget förbättrats i delar av länet men utflyttningen
fortgår och befolkningens åldersstruktur tenderar att bli ogynnsam.
Sammantaget anser utskottet dock att det inte är motiverat att vidta sådana
extraordinära insatser som har begärts i motionerna A213 (c), Bo224 (c)
och A447 (s). Utskottet förutsätter att länsmyndigheterna i samarbete med
företag, kommuner och landsting fortsätter att kraftfullt verka för att
vända utvecklingen till det bättre inom ramen för tilldelade resurser. De
nämnda motionerna bör således inte leda till någon riksdagens åtgärd.

Den mycket ogynnsamma utvecklingen i Blekinge län föranledde i höstas
tillkomsten av ett särskilt Blekingepaket med åtgärder för bl. a. utbildning,
teknikspridningsinsatser m. m. Finansieringen av en del av dessa
åtgärder som krävde riksdagens medverkan redovisades av utskottet i
betänkandet AU 1986/87:9. I det sammanhanget behandlade utskottet ett
yrkande likartat det som framställts i motion A438 (m). Utskottet uttalade
därvid att en utvärdering av åtgärder för en bättre infrastruktur i Blekinge
län fick anses vara en väsentlig uppgift för det planerings- och utvecklingsarbete
som kontinuerligt bedrivs av länsstyrelsen och ansåg att den då
föreliggande motionen därför inte påkallade någon riksdagens åtgärd. Utskottet
har samma uppfattning i dag beträffande det nu föreliggande yrkandet
i motion A438.

Skåne

De båda skånelänen skiljer sig åt när det gäller såväl befolkningsutveckling
som sysselsättning. Kristianstads län ökade befolkningsmässigt under
1970-talet men har sedan stagnerat i detta avseende under 1980-talet då
man i vaije fall hittills endast haft en obetydlig ökning av antalet invånare.
För Malmöhus läns del har 1970-talets befolkningsökning fortsatt och
förefaller att accelerera de båda senaste åren. Arbetsmarknadsläget i Kristianstads
län har de senaste åren varit något sämre än genomsnittet för
riket men är å andra sidan påtagligt bättre än i Malmöhus län. Detta senare
län har i absoluta tal flest arbetslösa i hela landet. Till detta bidrar den höga
arbetslösheten (nästan 4%) i länets största kommun, Malmö. Även Trelleborg
och Ystad har en arbetslöshet som ligger en procentenhet över
riksgenomsnittet. Några av de mindre kommunerna i länet har å andra
sidan en avsevärt bättre sysselsättningssituation.

Åtgärder till stöd för de båda Skånelänen föreslås i två motioner. Siw
Persson m. fl. (fp) förordar i motion 1986/87: A490 en särskild satsning på
östra Skåne, större teknologiskt utbyte och samarbete med Danmark,

AU 1986/87:13

gemensamma utbildningar i exportfrågor för att förbättra exportsamarbetet,
borttagande av etableringshinder samt — som ett pilotprojekt - lägre
ingångslöner för ungdomar i Skåne. Härutöver förs fram ett stort antal
andra uppslag med syfte att främja utvecklingen i Skåne. Dessa har hänvisats
till beredning i andra utskott.

Ulla Tillander m. fl. (c) förespråkar i motion 1986/87: A422 en kraftfull
satsning på näringslivet med särskild inriktning på de mindre och medelstora
företagen och dessutom en arbetsmarknadspolitik som underlättar
för ungdomen att komma in på arbetsmarknaden. Motionärerna gör bedömningen
att en målmedveten satsning på att göra Skåne och skånskt
näringsliv till centrum för miljöteknisk utveckling skulle öppna oanade
marknader och möjligheter för en snabb ekonomisk tillväxt i regionen.
Vidare menar motionärerna att det bör förläggas ett verkstadstekniskt
centrum till Fosie industriby, anknutet till tekniska högskolan i Lund. De
för också fram tanken på en decentralisering av penning- och kapitalmarknaden
till olika delar av landet och ifrågasätter om inte det bör inrättas en
särskild aktiebörs för skånska företag liksom en särskild certifikats- och
optionsmarknad för dessa företag. Med hänvisning till jordbruksnäringens
traditionellt starka position särskilt i Malmöhus län föreslås slutligen åtgärder
för ökad vidareförädling av jordbruksprodukter samt importbegränsning
av trädgårdsprodukter.

Övriga förslag i motionen som syftar till att främja utvecklingen i
Malmöhus län behandlas i andra utskott.

Utskottet vill erinra om att de båda Skånelänen under senare år har hårt
drabbats av strukturförändringarna inom varvs-, teko- och byggnadsindustrierna.
Med anledning av de omfattande varvsnedläggningarna i länet har
statsmakterna anvisat särskilda resurser dels på grund av den tidigare
nedläggningen av Öresundsvarvet, dels förra året på grund av den förestående
avvecklingen av den civila fartygsproduktionen vid Kockums AB i
Malmö. Den sistnämnda frågan behandlades av utskottet förra året i betänkandet
AU 1985/86:18. I de båda länen pågår ett omfattande arbete under
länsstyrelsernas ledning för att främja utvecklingen inom näringslivet.
Detta sker i samverkan med bl. a. universitetet i Lund. En stor del av de
projekt som nu förts fram i de föreliggande motionerna bör lämpligen
närmare övervägas och utvärderas i anslutning till det arbetet.

Trots de bekymmersamma strukturproblemen i Skåne bör det, som
utskottet tidigare framhållit, finnas anledning att se relativt positivt på den
långsiktiga utvecklingen i de båda länen. I Skåne finns en rad faktorer som
underlättar utvecklingen. Där finns ett väl differentierat näringsliv, en lång
industriell tradition, tillgång till högskola och forskning samt en närhet till
den europeiska marknaden att bygga på. Utskottet vill i sammanhanget
också peka på den stora betydelse som jordbruket och livsmedelsindustrin
har för de båda skånelänens sysselsättning oaktat även dessa näringar står
inför strukturella problem.

Med hänvisning till de ovan gjorda uttalandena föreslår utskottet att
motionerna A422 och A490 lämnas utan ytterligare åtgärd från riksdagens
sida.

AU 1986/87:13

Skärgårdsfrågor

AU 1986/87:13

I flera motioner tas skärgårdsfrågorna upp ur samordningssynpunkt.

I motion 1986/87: A407 av Anna Wohlin-Andersson m.fl. (c) framhålls
behovet av en samordnad skärgårdspolitik för att behålla och utveckla en
levande skärgård. En sådan samordning skulle enligt motionen förhindra
att de positiva satsningar som många länsstyrelser gör för ”sina” skärgårdar
omintetgörs av andra samhälleliga beslut. Vidare skulle uppnås att
skärgården inte avfolkas genom att olika statliga verk var för sig vidtar
åtgärder som för resp. verk kan förefalla rimliga men som sammantagna
bidrar till kustbygdernas avfolkning.

I motion 1986/87: A452 av Gunnar Björk i Gävle och Gunnel Jonäng (c)
pekas på behovet av en sammanhållen skärgårdspolitik i södra Norrland.
Motionärerna anför att bestämmelsen att de statliga verken måste tala med
sina resp. länsstyrelser innan de avvecklar inom sitt ansvarsområde inte
räcker eftersom länsstyrelserna inte har medel att sätta makt bakom orden.
Avsaknaden av en skärgårdspolitik leder till att statliga organ som tullverket,
domänverket, sjöfartsverket, SMHI, naturvårdsverket etc. dåligt
samordnar sin verksamhet, särskilt vid organisationsförändringar.

Pär Granstedt m. fl. (c) föreslår i motion 1986/87: A439 att ett handlingsprogram
för skärgårdarna utarbetas. Skärgårdarna utgör en unik tillgång
för vårt land, inte minst ur rekreationssynpunkt. Det är därför enligt
motionärerna nödvändigt att statsmakterna utarbetar ett handlingsprogram
för att trygga ekonomin och sysselsättningen i skärgårdarna. Ett sådant
program skulle bl. a. kunna innehålla följande punkter:

- ökade möjligheter till regionalpolitisk stöd i skärgården

- viss befrielse från allmän arbetsgivaravgift

- stödåtgärder för skärgårdsjordbruken

- bättre villkor för fiskerinäringen

- noggrann planering vid utvecklingen av fiskodling och annat s. k. vattenbruk -

stimulans till hemslöjd m. m.

- utnyttjande av modern datateknik för att decentralisera utförandet av
bl. a. offentliga arbetsuppgifter i skärgården

- statligt delansvar för en god trafikförsörjning

- anpassning av taxeringsvärdena för skärgårdsfastigheter som ägs av
bofasta skärgårdsbor.

I motion 1986/87: A463 av Ulf Adelsohn m. fl. (m) anförs att en levande
skärgård kräver att skärgårdsbefolkningen måste ges rimliga försörjningsmöjligheter.
Enligt motionärerna motverkas detta i dag bl. a. av de höga
skatterna, byggkrångel, jordförvärvslagstiftningen och begränsningen av
skärgårdsböndernas förfoganderätt till sina egna fiskevatten.

Anna Wohlin-Andersson och Pär Granstedt (c) föreslår i motion 1986/
87: A450 att regeringen låter undersöka förutsättningarna att få till stånd en
skärgårdstidskrift. I motionen framhålls den finländska skärgårdsdelegationen
och skärgårdstidskriften som positiva exempel. Enligt motionärerna
vore det av stor betydelse för Sverige om det fanns ett forum där skärgårdsfrågorna
inkl. näringslivet, vattenmiljön och turistfrågor kunde avhandlas.

Utskottet har ingen annan uppfattning än motionärerna när det gäller
betydelsen av att skärgården bevaras och utvecklas. Vad utskottet i tidigare
avsnitt i detta betänkande anfört om landsbygdens resp. inlandets utveckling
äger i flera avseenden tillämpning på skärgården. Det gäller t. ex.
de mindre jordbrukens och småföretagens betydelse för sysselsättningen
samt behovet av att finna kombinationssysselsättning som ger arbete under
hela året. Förslagen i proposition 1986/87: 122 om ändringar i jordförvärvslagen
som innebär att det blir lättare att driva jordbruk på deltid
eller fritid i kombination med andra sysslor bör mot den angivna bakgrunden
kunna få positiva effekter i skärgården.

Fisket har av naturliga skäl en alldeles speciell betydelse för skärgården.
Här kan nämnas att till fiskodling kan sedan ett par år utgå regionalpolitiskt
stöd.

Glesbygdsdelegationen har ägnat skärgårdsfrågorna särskild uppmärksamhet.
Det bedrivs också ett samarbete på nordisk basis när det gäller
utvecklingen i skärgårdsområdena.

Länsstyrelserna har också under senare år intensifierat sina insatser
med hjälp av glesbygdsmedlen. Utskottets förslag om en kraftig uppräkning
av de s. k. länsanslagen bör kunna få positiva effekter även i skärgården.
Det gäller t. ex. utarbetandet av bl. a. förutsättningarna för länsstyrelserna
att utarbeta särskilda åtgärdsprogram för dessa områden.

Utskottet delar uppfattningen i motionerna om betydelsen av att de
statliga myndigheterna också väger in de regionalpolitiska aspekterna innan
man fattar beslut som kan få negativa konsekvenser för utvecklingen i
skärgården. Det bör vara en viktig uppgift för länsstyrelserna att bevaka
att så blir fallet. När det gäller de beslut som fattas på central nivå bör
nämnas den s. k. statssekreterargruppens arbete. Avsikten är att man
härigenom skall i ökad utsträckning ta hänsyn till de regionalpolitiska
konsekvenserna innan beslut inom olika politikområden fattas.

Frågan om finansiering av en särskild skärgårdstidskrift bör enligt utskottets
uppfattning beredas i annan ordning, t. ex. inom ramen för glesbygdsdelegationens
arbete.

Slutligen vill utskottet hänvisa till arbetet med de regionalpolitiska frågorna
i den av utskottet föreslagna regionalpolitiska utredningen. Det är
naturligt att skärgårdsproblemen ägnas uppmärksamhet i det arbetet. Med
hänvisning till det anförda avstyrks de i sammanhanget behandlade frågorna.

Hemställan
Utskottet hemställer

Regionalpolitikens allmänna inriktning m. m.

1. beträffande regionalpolitikens allmänna inriktning
att riksdagen avslår motionerna 1986/87: A229 yrkande 13, 1986/
87: A406, 1986/87: A420 yrkandena 1 och 13, 1986/87: A421 yrkande -

AU1986/87:13

res. 1 (m)
res. 2 (fp)

res. 3 (c) 97

7 Riksdagen 1986187. 18 sami. Nr 13

na 1, 2, 4-9, 25 och 27b och d, 1986/87: A426, 1986/87: A431, 1986/
87:A448 yrkande 1, 1986/87: A451 yrkandena 1 och 3, 1986/
87: A467, 1986/87: A469, 1986/87: A486 yrkande 4, 1986/87: A487,
1986/87: A493 yrkande 6, 1986/87: Bo 112 yrkande 1 samt 1986/
87: Bo 132 yrkande 1,

2. beträffande skattemässiga fördelar för nyckelpersoner vid
flyttning till stödområdena A och B

att riksdagen avslår motionerna 1986/87: A430 och 1986/87: A448
yrkande 10,

3. beträffande utvecklingsprogram för landsbygden

att riksdagen avslår motionerna 1986/87: A421 yrkande 10,
1986/87: A446, 1986/87: A448 yrkande 4 i motsvarande del samt
1986/87: A498 yrkande 2,

4. beträffande parlamentarisk regionalpolitisk utredning

att riksdagen med bifall till motion 1986/87: A420 yrkande 2 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

Decentralisering av statlig verksamhet

5. beträffande fortsatt omlokalisering av statlig verksamhet
m. m.

att riksdagen avslår motionerna 1986/87: A421 yrkandena 11 och 12,
1986/87: A440 och 1986/87: A454,

6. beträffande offentliga organisationsförändringar i ett regionalpolitiskt
perspektiv

att riksdagen avslår motion 1986/87: A404,

7. beträffande lokalisering av statlig verksamhet till skogslänen
att riksdagen avslår motion 1986/87: A206 yrkande 2,

8. beträffande lokalisering av statlig verksamhet till Västernorrlands
län

att riksdagen avslår motion 1986/87: A491 yrkandena 1 och 2,

9. beträffande lokalisering av statlig verksamhet till Jämtlands
län

att riksdagen avslår motion 1986/87: A482 yrkande 1,

10. beträffande lokalisering av statlig verksamhet till Gävleborgs
län

att riksdagen avslår motionerna 1986/87: A445 och 1986/87: A486
yrkandena 7 och 8,

11. beträffande lokalisering av statlig verksamhet till Karlstads
kommun

att riksdagen avslår motion 1986/87: A493 yrkande 5,

12. beträffande lokalisering av statlig verksamhet till Sjuhäradsbygden att

riksdagen avslår motion 1986/87: A436,

13. beträffande lokalisering av statlig verksamhet till Kalmar län
att riksdagen avslår motion 1986/87: A403,

14. beträffande lokalisering av statlig verksamhet till Blekinge län
att riksdagen avslår motionerna 1986/87: A425, 1986/87: A428, 1986/
87: A438 yrkande 2 samt 1986/87: A476,

AU 1986/87:13

res. 4 (m)

res. 5 (m)
res. 6 (c)
res.7 fp)

res. 8 (c)

Planering

15. beträffande planeringstalen

att riksdagen med avslag på motion 1986/87: A421 yrkande 3 godkänner
vad som förordas i proposition 1986/87: 100 bilaga 14 om att
avskaffa systemet med planeringstal som styr instrument i regionalpolitiken,

16. beträffande samordnad länsplanering

att riksdagen avslår motion 1986/87: A420 yrkande 14,

Stödområdesindelningen

17. beträffande tillfälliga stödområden

att riksdagen avslår motion 1986/87: A421 yrkande 21,

18. beträffande inplacering av Bräcke kommun i stödområde A
att riksdagen avslår motion 1986/87: A482 yrkande 2,

19. beträffande inplacering av hela Ljusdal i stödområde A,
Söderhamn i stödområde B, Ockelbo, Hofors och Sandviken i
stödområde C samt hela övriga Hälsingland i stödområde C
att riksdagen avslår motion 1986/87: A486 yrkande 6,

20. beträffande inplacering av Nora kommun i stödområde
att riksdagen avslår motion 1986/87: A424 yrkande 2,

21. beträffande inplacering av Älvkarleby kommun i stödområde
att riksdagen avslår motion 1986/87: A441,

22. beträffande möjligheter till lokaliseringsstöd vid nyetablering
eller utvidgning av företag inom Gullspångs, Töreboda och
Karlsborgs kommuner

att riksdagen avslår motion 1986/87: A460 yrkande 2,

Regionalpolitiskt stöd m.m.

23. beträffande ändrade riktlinjer för regionalpolitiskt stöd såvitt
avser stöd till tjänste- och servicesektorn samt till affärsverk och
uppdragsmyndigheter

att riksdagen godkänner vad som förordats i propositionen i motsvarande
del,

24. beträffande regionalpolitiskt stöd i samband med etablering
av verksamhet med uppbörd av TV-avgift i Kiruna

att riksdagen godkänner vad som förordats i propositionen i motsvarande
del,

25. beträffande utformningen av företagsinriktat regionalpolitiskt
stöd

att riksdagen avslår motion 1986/87: A421 yrkande 13,

26. beträffande ett system med riskgarantilån m.m.

att riksdagen avslår motion 1986/87: A448 yrkandena 2, 7 och 8,

27. beträffande statliga kreditgarantier

att riksdagen avslår motionerna 1986/87: A420 yrkande 5 och
1986/87: A421 yrkande 19 i motsvarande del,

AU 1986/87:13

res. 9 (c)

res. 10 (c)

res. 11 (m)

res. 12 (fp, c)
res. 13 (m)

28. beträffande stödområdesindelningen som grund för bedöm- AU 1986/87:13
ning av regionalpolitiska insatser

att riksdagen avslår motion 1986/87: A444,

29. beträffande avskaffande av offertstödet res. 14 (fp)

att riksdagen avslår motion 1986/87: A420 yrkande 9, res. 15 (m)

30. beträffande nya former av offert stöd res. 16 (c)

att riksdagen avslår motion 1986/87: A421 yrkande 14,

31. beträffande kriterierna vid fördelning av regionalpolitiska medel
på länsnivån

att riksdagen avslår motionerna 1986/87: A206 yrkande 4,

1986/87: A410 yrkande 1 och 1986/87: A493 yrkande 1,

32. beträffande stöd till kontorslokaler för uthyrning och till immateriella
investeringar

att riksdagen avslår motion 1986/87: A423,

33. beträffande villkorad avskrivningsrätt för studielån res. 17 (c)

att riksdagen avslår motionerna 1986/87: A421 yrkande 27 c och res. 18 (m)
1986/87: A468

Sy ss el sä ttningsstödet

34. beträffande avskaffande av sysselsättningsstödet i stödområ- res. 19 (fp, c)
de C res. 20 (m)

att riksdagen med bifall till propositionen i motsvarande del avslår
motionerna 1986/87: A417 yrkande 1, 1986/87: A420 yrkande 7, 1986/

87: A421 yrkande 22, 1986/87: A424 yrkande 1, 1986/87: A480 yrkande
3, 1986/87: A493 yrkande 7 och 1986/87: A495 yrkande 2,

Glesbygdsstödet

35. beträffande regionalpolitisk stöd vid etablering av läkarprak- res. 21 (m)
tik

att riksdagen avslår motionerna 1986/87: A411 och 1986/87: A496
yrkande 5,

36. beträffande stöd till turistnäringar

att riksdagen avslår motion 1986/87: A495 yrkande 4,

37. beträffande översyn av glesbygdsförordningen

att riksdagen avslår motionerna 1986/87: A401 och 1986/87: A412,

38. beträffande stödet till samhällelig service i glesbygder
att riksdagen avslår motion 1986/87: A409,

39. beträffande en översyn av glesbygdsstödets funktion
att riksdagen avslår motion 1986/87: A437,

40. beträffande inrättande av permanenta lokalrådgivartjänster
att riksdagen avslår motion 1986/87: A413,

41. beträffande samlingslokaler i glesbygd res. 22 (c)

att riksdagen avslår motion 1986/87: A459,

42. beträffande högsta belopp för avskrivningslån res. 23 (fp, c)

att riksdagen avslår motionerna 1986/87: A421 yrkande 17 och

1986/87: A479 yrkandena 1 och 2, 100

AU 1986/87:13

43. beträffande högsta belopp för IKS-bidrag

att riksdagen avslår motionerna 1986/87: A421 yrkande 18 i motsvarande
del och 1986/87: A479 yrkande 3,

44. beträffande äldre arbetslösas företrädesrätt till IKS

att riksdagen avslår motion 1986/87: A421 yrkande 18 i motsvarande
del,

Nedsättning av företagens socialavgifter

45. beträffande geografisk och branschmässig avgränsning vid
nedsättning av socialavgifter

att riksdagen avslår motionerna 1986/87: A420 yrkande 3, 1986/
87: A421 yrkandena 23 och 24, 1986/87: A434, 1986/87: A448 yrkande
5 och 1986/87: A451 yrkande 2 i motsvarande del,

Industricentra m. m.

46. beträffande ett ökat statligt engagemang i Stiftelsen Industricentra att

riksdagen avslår motion 1986/87: A429,

47. beträffande ökat utnyttjande av industricentrums lokaler i
Ånge

att riksdagen avslår motion 1986/87: A491 yrkande 3,

48. beträffande etablering av ett industricentrum i Torsby kommun att

riksdagen avslår motion 1986/87: A493 yrkande 4,

49. beträffande ändrade regler för upprustning av kommunala
industrilokaler

att riksdagen avslår motion 1986/87: A493 yrkande 3,

Anslag till regional utveckling budgetåret 1987/88

50. att riksdagen med bifall till propositionen i motsvarande del
till Visst regionalpolitisk stöd för budgetåret 1987/88 anvisar ett
förslagsanslag av 5000000 kr.,

51. att riksdagen med bifall till propositionen i motsvarande del
samt med avslag på motionerna 1986/87: A420 yrkande 10 och
1986/87: A448 yrkandena 9 och 12 till Lokaliseringsbidrag m.m. för
budgetåret 1987/88 anvisar ett reservationsanslag av 362000000 kr.,

52. att riksdagen med bifall till propositionen i motsvarande del
samt med avslag på motionerna 1986/87: A420 yrkande 6,
1986/87: A421 yrkande 19 i motsvarande del och 1986/87: A448 yrkande
13 till Lokaliseringslån för budgetåret 1987/88 anvisar ett
reservationsanslag av 300000000 kr.,

53. att riksdagen med anledning av dels propositionen i motsvarande
del, dels motionerna 1986/87: A420 yrkande 11, 1986/87: A421

res. 24 (fp, c)

res. 25 (c)

res. 26 (m)
res. 27 (fp)
res. 28 (c)

res. 29 (m)
res. 30 (fp)

res. 31 (m)
res. 32 (fp, c)

res. 33 (s)

yrkande 15, 1986/87: A448 yrkande 14 och 1986/87: A451 yrkande 4
till Regionala utvecklingsinsatser m.m. för budgetåret 1987/88 anvisar
ett reservationsanslag av 688000000 kr.,

54. beträffande anslagsfördelningen på länsstyrelserna

att riksdagen med anledning av motion 1986/87: A421 yrkande 16
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

55. beträffande omfördelningen mellan lokaliseringsstöd och
projektmedel

att riksdagen avslår motion 1986/87: A208,

56. beträffande utveckling av hushållningssällskapens Gårdenprojekt att

riksdagen avslår motion 1986/87: A414,

57. beträffande länsanslaget till Norrbottens län
att riksdagen avslår motion 1986/87: A489 yrkande 2,

58. beträffande länsanslaget till Västerbottens län

att riksdagen avslår motion 1986/87: A488 i motsvarande del,

59. beträffande länsanslaget till Gävleborgs län

att riksdagen avslår motionerna 1986/87: A416 i motsvarande del,
1986/87: A478 i motsvarande del och 1986/87: A486 yrkande 5,

60. beträffande länsanslaget till Kopparbergs län
att riksdagen avslår motion 1986/87: A415 yrkande 1,

61. beträffande länsanslaget till Värmlands län

att riksdagen avslår motionerna 1986/87: A480 yrkande 4 i motsvarande
del och 1986/87: A495 yrkande 1,

62. beträffande länsanslaget till Örebro län

att riksdagen avslår motion 1986/87: A424 yrkande 3,

63. beträffande länsanslaget till Södermanlands län
att riksdagen avslår motion 1986/87: A453,

64. beträffande länsanslaget till Östergötlands län
att riksdagen avslår motion 1986/87: A466,

65. beträffande länsanslaget till Älvsborgs län

att riksdagen avslår motionerna 1986/87: A417 yrkande 2 och 1986/
87: A480 yrkande 4 i motsvarande del,

66. beträffande länsanslaget till Jönköpings län
att riksdagen avslår motion 1986/87: A498 yrkande 1,

67. beträffande länsanslaget till Kronobergs län

att riksdagen avslår motionerna 1986/87: A461, 1986/87: A462 och
1986/87: A477,

68. beträffande länsanslaget till Kalmar län
att riksdagen avslår motion 1986/87: A455,

69. beträffande länsanslaget till Kristianstads län
att riksdagen avslår motion 1986/87: A419,

70. beträffande särskilda medel till projektet Laxfond för Vänern
att riksdagen avslår motionerna 1986/87: A432 i motsvarande del,
1986/87: A470, 1986/87: A485 samt 1986/87: Jo411,

71. beträffande den regionala projektverksamheten

att riksdagen lägger till handlingarna riksdagens revisorers förslag
1986/87: 8.

AU 1986/87:13

res. 34 (s)

res. 35 (s)
res. 35 (s)
res. 35 (s)

res. 35 (s)
res. 35 (s)

res. 35 (s)
res. 35 (s)
res. 35 (s)
res. 35 (s)

res. 35 (s)
res. 35 (s)

res. 35 (s)

res. 36 (vpk)
res. 37 (s)

72. att riksdagen med bifall till propositionen i motsvarande del
medger att statlig kreditgaranti för lån till företag i glesbygder och
för lån till kommersiell service får beviljas i sådan omfattning att det
sammanlagda beloppet för utestående garantier som beslutats efter
den 1 juli 1985 uppgår till högst 135000000 kr.,

73. att riksdagen med bifall till propositionen i motsvarande del
till Täckande av förluster på grund av kreditgarantier till företag i
glesbygder m.m. för budgetåret 1987/88 anvisar ett förslagsanslag
av 1 000 kr.,

74. att riksdagen med bifall till propositionen i motsvarande del
samt med avslag på motionerna 1986/87: A420 yrkande 4,
1986/87: A448 yrkande 6 och 1986/87: A451 yrkande 2 i motsvarande
del till Ersättning för nedsättning av socialavgifter för budgetåret
1987/88 anvisar ett förslagsanslag av 395000000 kr.,

75. att riksdagen med bifall till propositionen i motsvarande del
samt med avslag på motionerna 1986/87: A420 yrkande 8 och
1986/87: A448 yrkande 15 till Sysselsättningsstöd för budgetåret
1987/88 anvisar ett förslagsanslag av 169000000 kr.,

76. att riksdagen med bifall till propositionen i motsvarande del
samt med avslag på motion 1986/87: A421 yrkande 20 till Expertgruppen
för forskning om regional utveckling för budgetåret 1987/88
anvisar ett reservationsanslag av 4 300 000 kr.,

77. att riksdagen med bifall till propositionen i motsvarande del
till Kapitaltillskott till en utvecklingsfond för Västnorden för budgetåret
1987/88 anvisar ett reservationsanslag av 1 904000 kr.,

78. att riksdagen med anledning av motionerna 1986/87: A420 yrkande
12 och 1986/87: A448 yrkandena 3 och 11

dels avslår propositionen i vad avser begäran om anslag för budgetåret
1987/88 till Särskilda regionalpolitiska insatser för infrastrukturutbyggnad
m.m. samt motion 1986/87: A482 yrkande 3,
dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört
om särskilda insatser för infrastrukturutbyggnad.

Åtgärder i län och regioner

79. beträffande regionalpolitiska insatser i Norrbottens län

att riksdagen avslår motionerna 1986/87: A464, 1986/87: A465,
1986/87: A489 yrkandena 1 och 3-5,

80. beträffande regionalpolitiska insatser i Norrlands inland

att riksdagen avslår motionerna 1986/87:A427, 1986/87: A442, 1986/
87: A486 yrkande 3 samt 1986/87: A494,

81. beträffande regionalpolitiska insatser i Västerbottens län
att riksdagen avslår motion 1986/87: A488 i motsvarande del,

82. beträffande satsningar på turism i Jämtlands län
att riksdagen avslår motion 1986/87: A483,

83. beträffande åtgärder för ADB-utvecklingen i Sundsvallsregionen att

riksdagen avslår motion 1986/87: A435,

AU 1986/87:13

res. 38 (m)
res. 39 (fp)
res. 40 (vpk)

res. 41 (m)
res. 42 (fp, c)

res. 43 (c)

res. 44 (s)

res. 46 (s)

res. 45 (vpk)
res. 46 (s)

res. 46 (s)

AU 1986/87:13

84. beträffande regionalpolitiska insatser i Gävleborgs län

att riksdagen avslår motionerna 1986/87: A416 i motsvarande del,
1986/87: A449, 1986/87: A456, 1986/87: A478 i motsvarande del samt
1986/87: A486 yrkandena 1 och 2,

85. beträffande regionalpolitiska insatser i Bergslagen

att riksdagen avslår motionerna 1986/87: A457, 1986/87: A472 och
1986/87: A473,

86. beträffande regionalpolitiska insatser i Värmlands län

att riksdagen avslår motionerna 1986/87: A432 i motsvarande del,
1986/87: A480 yrkandena I och 2, 1986/87: A492 och 1986/87: A493
yrkande 2,

87. beträffande förstärkta utvecklingsinsatser i Örebro län
att riksdagen avslår motion 1986/87:496 yrkandena 1-4 och 6,

88. beträffande åtgärder för kvinnornas arbetsmarknad i Västmanlands
län

att riksdagen avslår motion 1986/87: A471,

89. beträffande regionalpolitiska insatser i Kopparbergs län

att riksdagen avslår motionerna 1986/87: A402 och 1986/87: A415
yrkande 2,

90. beträffande åtgärder i Stockholms län

att riksdagen avslår motionerna 1986/87: A405, 1986/87: A443, 1986/
87: A458, 1986/87: A463 yrkandena 1 och 2 samt 1986/87: A497,

91. beträffande effekter av regionalpolitiska åtgärder för Gotlands
län

att riksdagen avslår motion 1986/87: A475,

92. beträffande åtgärder i Södermanlands län

att riksdagen avslår motionerna 1986/87: A481 och 1986/87: A484,

93. beträffande åtgärdsprogram för Östergötlands län
att riksdagen avslår motion 1986/87: A433,

94. beträffande miljö- och arbetsmarknadsmässiga konsekvenser
för Västsverige vid avveckling av bilindustrin

att riksdagen avslår motion 1986/87: A234 yrkande 1,

95. beträffande regionalpolitiska insatser i Dalsland
att riksdagen avslår motion 1986/87: A408,

96. beträffande kvinnors arbetsmarknad i Skaraborgs län

att riksdagen avslår motionerna 1986/87: A410 yrkande 2 och
1986/87: A460 yrkandena 1 och 3,

97. beträffande insatser i Kalmar län

att riksdagen avslår motionerna 1986/87: A213, 1986/87: A447 och
1986/87: Bo224,

98. beträffande åtgärder för en bättre infrastruktur i Blekinge län
att riksdagen avslår motion 1986/87: A438 yrkande 1,

99. beträffande åtgärder i Skånelänen

att riksdagen avslår motionerna 1986/87: A422 och 1986/87: A490,

res. 45 (vpk)
res. 46 (s)

res. 47 (vpk)
res. 48 (s)

res. 49 (vpk)
res. 50 (s)

res. 51 (m)
res. 52 (vpk)

res. 53 (s)

res. 54 (vpk)
res. 55 (vpk)

104

AU 1986/87:13

100. beträffande samordnad skärgårdspolitik
att riksdagen avslår motionerna 1986/87: A407, 1986/87: A439,
1986/87: A450, 1986/87: A452 och 1986/87: A463 yrkande 3,

Stockholm den 29 april 1987
På arbetsmarknadsutskottets vägnar
Lars Ulander

Närvarande: Lars Ulander (s), Elver Jonsson (fp), Lahja Exner (s), Gustav
Persson (s), Sten Östlund (s), Bo Nilsson (s), Inge Carlsson (s), Ingvar
Karlsson i Bengtsfors (c), Lars-Ove Hagberg (vpk), Sven Lundberg (s),
Anders G Högmark (m), Sigge Godin (fp), Ingrid Hemmingsson (m), Erik
Holmkvist (m) och Rosa Östh (c).

res. 56 (s)

105

Reservationer

1. Regionalpolitikens allmänna inriktning (mom. 1)

Anders G Högmark, Ingrid Hemmingsson och Erik Holmkvist (alla m)
anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 28 börjar med ”För sin”
och på s. 32 slutar med ”i framställningen” bort ha följande lydelse:

De regionala balansproblemen har förvärrats. Befolkningen i storstadsregionerna,
främst Stockholmsregionen, ökar kraftigt medan situationen är
den motsatta i bl. a. skogslänen, Bergslagen och sydöstra Sverige.

Denna utveckling måste bromsas upp och tillväxten fördelas mera balanserat
över riket. Detta måste ske utan att man kväver tillväxtregionerna.
Alternativet till företagande i Stockholm är nästan aldrig etablering i en
svag region utan i andra länder, eller i värsta fall ingen etablering alls.

En positiv utveckling i storstäderna är en nationell tillgång. Detta innebär
emellertid inte att det endast är storstäderna som kan expandera. Om
andra orter och regioner ges bättre förutsättningar växer attraktionskraften
och de blir reella alternativ när det gäller företagsetableringar m. m.

Utskottet anser sålunda i likhet med motion A448 (m) att man inte kan
uppnå utveckling genom att bromsa vissa områden - däremot kan resultatet
av en gynnsam politik bli att storstäderna växer långsammare samt att
andra orter och regioner blir mera attraktiva relativt sett.

Det är uppenbart att den socialdemokratiska politiken har bidragit till de
regionala balansproblemen. Politiken har präglats av en centralistisk inriktning,
vilket medfört att Sverige i dag kan sägas vara mer centraliserat
än någonsin. Trots att decentralisering sedan 1970-talet har varit ett vanligen
förekommande uttryck i det politiska språket har politiken drivits i
centraliserande riktning. Detta har medfört att enskilda människor i mindre
utsträckning kan påverka beslut som rör dem själva. I sin tur har detta
lett till en farlig passivitet; allt fler måste i dag vänta på att politiker,
myndigheter och offentliga serviceorgan försöker lösa problemen. Utvecklingen
mot en ökad centralisering präglar även näringslivet.

De betydande förändringar som för närvarande sker inte bara ändrar vår
näringsstruktur utan även yrkesstrukturen. I framtiden kommer människor
att i allt högre grad arbeta med kvalificerade arbetsuppgifter. Industrin blir
allt mer beroende av högteknologi, vilket kommer att ställa högre krav på
arbetskraftens utbildning och rörlighet.

Den tekniska utvecklingen kommer inte automatiskt att innebära att de
regionala balansproblemen försvinner. Det krävs mottaglighet för förändringar
för att kunna dra nytta av den nya tekniken. I vissa avseenden
kommer den nya tekniken - trots möjligheterna till elektronisk kommunikation
— att främja tillväxten i storstäder. Härför talar bl. a. betydelsen av
ett visst slags kreativ miljö i form av t. ex. vetenskapliga institutioner.
Inget högt utvecklat land kan därför, som tidigare framhållits, kväva vissa
tillväxtregioner.

Den socialdemokratiska regionalpolitiken har i alltför hög grad varit
kortsiktig och har dessutom saknat den nödvändiga helhetssynen. Insat -

AU1986/87:13

106

serna har huvudsakligen betytt att staten delat ut bidrag till industrietableringar.
Både utformningen och handläggningen av det regionalpolitiska
stödet är i hög grad politiserad, vilket medverkat till att bevara existerande
strukturer snarare än att ge förutsättningar för framtida utveckling. Stödformerna
är många, varför varken myndigheter eller företag kan få någon
klar överblick över stödstrukturen. Utrymmet för missbruk och felsatsningar
är stort.

De nuvarande stödformerna är också mindre effektiva. De har inte
nämnvärt kunnat öka sysselsättningen eller skapa tillväxt i de utvecklingssvaga
regionerna. Det kan behövas selektivt stöd även i framtiden, men
tyngdpunkten måste ligga på andra områden.

För att öka tillväxtkrafterna i de svaga regionerna behövs nu långsiktiga
investeringar i infrastrukturen, dvs. kommunikationer, utbildning m. m.
Regeringen har eftersatt dessa möjligheter, för att i stället inrikta sig på
massiva kortsiktiga AMS-åtgärder.

När det gäller utbildningen vill utskottet i likhet med motion A448 (m)
framhålla betydelsen av högskoleutbildning för en regions tillväxtmöjligheter.
I dag ställs allt större krav på utbildning såväl inom näringslivet som
inom den offentliga sektorn. Här krävs förutom en modern yrkesutbildning
i gymnasieskolan en förbättrad kvalitet på den högre utbildningen. Det är
också angeläget med en ökad frihet för de mindre högskolorna att utvecklas
efter sina egna och regionens behov och förutsättningar.

På kommunikationsområdet behövs kraftfulla insatser för upprustning
och tillkomst av vägar, flygförbindelser m. m. Vidare måste telenätet rustas
upp och moderniseras mot bakgrund av televerkets kapacitetsproblem
och datatrafikens behov av en god ledningskvalitet.

De offentliga transfereringarnas omvända regionalpolitiska profil bör
uppmärksammas. Särskilt uttalad är denna profil i vad gäller de specialdestinerade
statsbidragen, vilka klart missgynnar de mindre kommunerna.
Det bör därför vara en angelägen uppgift för den nya regionalpolitiska
utredningen att ägna denna fråga stor uppmärksamhet med bl. a. ERU:s
framtagna material som utgångspunkt, vilket också ett enhetligt utskott
uttalat sig för.

Av det anförda framgår att utskottet med tillstyrkan av motion A448
anser att det behövs en ny inriktning av regionalpolitiken. Den av utskottet
föreslagna nya regionalpolitiska utredningen bör i sitt arbete utgå från vad
utskottet ovan anfört.

Avslutningsvis bör framhållas att regionalpolitiken inte ensam kan vända
utvecklingen. Här krävs en samlad politik som främjar tillväxten i riket.
Utskottet vill ansluta sig till de tillväxtfaktorer som förs fram i motion
A448. Det gäller sänkt skattetryck, låga kommunalskatter, ett positivt
näringslivsklimat, en mer flexibel arbetsmarknad, bra skolundervisning,
möjligheter till enskilda initiativ samt goda kommunikationer.

Vad utskottet anfört om inriktningen av regionalpolitiken bör med tillstyrkan
av motionerna A448 och A469 ges regeringen till känna. Övriga i
sammanhanget behandlade motioner bör avslås.

AU 1986/87:13

107

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande regionalpolitikens allmänna inriktning
att riksdagen med bifall till motionerna 1986/87: A448 yrkande 1 och
1986/87: A469 samt med avslag på motionerna 1986/87: A229 yrkande
13, 1986/87: A406, 1986/87: A420 yrkandena 1 och 13, 1986/87:
A421 yrkandena 1, 2, 4-9, 25 och 27 b och d, 1986/87: A426,
1986/87: A431, 1986/87: A451 yrkandena 1 och 3, 1986/87: A467,
1986/87: A486 yrkande 4, 1986/87: A487, 1986/87: A493 yrkande 6,
1986/87: Boll2 yrkande 1 samt 1986/87: Bol32 yrkande 1 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

2. Regionalpolitikens allmänna inriktning (mom. 1)

Elver Jonsson och Sigge Godin (båda fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 28 börjar med ”För sin”
och på s. 32 slutar med ”i framställningen” bort ha följande lydelse:

Utvecklingen mot en försämrad regional balans är oroande. En utveckling
som innebär en koncentration av befolkningen till storstadsregionerna
och en avfolkning av övriga delar av riket måste motverkas.

Utvecklingen kan - som framhålls i motion 1986/87: A420 (fp) — ses
som ett tillväxtproblem. När tillväxten är låg och investeringarna inte är
tillräckliga slår detta extra hårt mot de svagare delarna av landet. De
traditionella kostnadssänkande styrmedlen förutsätter investeringsvilja
och investeringar, vilka sedan via ekonomiska stimulanser kan styras till
regioner eller orter med problem.

En allmänt tillväxtfrämjande politik skulle enligt detta resonemang kunna
dämpa risken för regionala obalanser. Tyvärr tycks dock bakgrunden
till dagens farhågor och utveckling vara mer sammansatt än så - ett
faktum som understryks av de ökade regionala obalansproblemen även
under högkonjunkturen åren 1984-1986.

En icke oväsentlig orsak synes, som framhålls i motion A420, vara själva
karaktären hos de delar av näringslivet som i dag är stadda i snabb
utveckling. Om tidigare regionalpolitik i hög grad handlade om att möta
problemen i samband med lantbrukets rationalisering och tillverkningsindustrins
expansion står vi i dag inför en situation som i stora delar betingas
av introduktionen av ny teknik inom informationsbehandling, biokemi och
andra ”kunskapsintensiva” eller ”högteknologiska” områden. Även
tjänstesektorn, med sina speciella krav på kundkontakt, kan nämnas i
detta sammanhang.

Den förändrade situation som regionalpolitiken i dag har att möta ställer
nya krav. De områden som ibland räknas som liggande vid sidan om den
egentliga regionalpolitiken kommer att få än större betydelse. Det gäller
t. ex. infrastruktur och utbildning. Regionalpolitik måste framöver handla
om mer än central omfördelning genom kostnadspåverkan och i ökad
utsträckning inriktas på att stödja nyskapande och kreativitet på lokal och
regional nivå. Målet måste vara att ytterligare understödja miljöer för
nyföretagande och egna initiativ även utanför storstäderna.

AU 1986/87:13

108

Som framhålls i motion A420 kan sägas att om 1960-talets regionalpolitik AU 1986/87:13
handlade om lokalisering måste 1980- och 1990-talets handla om mobilisering.
Det handlar också om att tillåta ökad flexibilitet och att bygga politiken
på öppenhet för variation och skilda lösningar i olika delar av landet.

Staten och andra organ kan skapa en kreativ miljö även utanför de större
städerna genom att skapa gynnsamma förutsättningar för den. Här spelar
bl. a. utbildningsväsendet och annan infrastruktur en central roll. Viktiga
grundelement i en kreativ miljö är nämligen tillgång till kunskaper och goda
kommunikationer.

Slutsatsen av detta förhållande är att regionalpolitiken i högre grad än
tidigare måste rikta sig mot mindre företag. Det är i mindre företag —
oavsett om de är nyetablerade eller ”avknoppade” från större enheter —
som en stor del av de för regionalpolitiken viktiga initiativen kommer att
tas.

Regionalpolitik bör inte endast syfta till rättvis fördelning utan också till
ekonomisk tillväxt. Såväl den ekonomiska som den tekniska utvecklingen
framöver kan antas ske i allt snabbare takt. Sannolikt ser vi i dag endast
början på de möjligheter som den nya tekniken kommer att föra med sig.

Samtidigt internationaliseras världsmarknaden.

I detta läge är det en styrka, även för ett litet land som Sverige, att
upprätthålla mångfald och flexibilitet i vad gäller miljöer för nytänkande.

En alltför kraftig koncentration riskerar enligt motionärerna att leda till
sårbarhet. Med ökade möjligheter att mobilisera lokala resurser och ta till
vara lokal initiativkraft nås en ”riskspridning” som kan vara till gagn för
riket som helhet.

Utskottet instämmer med uppfattningen i motion A420 att regionalpolitiken
måste innebära att vi slår vakt om den typ av utvecklingscentra
som de större städerna utgör mot bakgrund av att det finns verksamheter
som är beroende av de stora utbildningsinstitutioner och de speciella
kontaktytor som finns i städerna. En överhettning i storstadsregionerna
bör emellertid av hänsyn till bl. a. miljöaspekterna motverkas.

Företagens allt större behov av närhet till högre utbildning är uppenbar.

Nyskapande inom olika områden förutsätter i ökad utsträckning tillgång
till särskild kompetens, och genomförande av nya idéer — dvs. själva
produktionen - blir alltmer beroende av tillgång till välutbildad arbetskraft.

Vidare har kommunikationerna en mycket stor betydelse för den regionala
utvecklingen. Den pågående utbyggnaden av televerkets datanät bör
kunna komma även Norrlands inland till del.

Utskottet delar uppfattningen i motion A420 att de centralt givna stödformerna
i högre grad bör vara generella och lätta att administrera. Besluten
bör också i största möjliga utsträckning decentraliseras.

Utskottet anser i likhet med motion A420 att kommunernas insatser
inom näringspolitiken bör begränsas till att skapa goda förutsättningar för
företagsamheten genom god service när det gäller social omsorg, transporter,
arbetsplatsområden, bostäder, kulturaktiviteter osv.

Slutligen vill utskottet framhålla att regionalpolitiken inte ensam kan
klara de regionala balansproblemen. Här krävs en samverkan över sek- 109

torsgränserna. Särskilt bör nämnas betydelsen av en ekonomisk politik AU 1986/87:13
som främjar en positiv utveckling inom bl. a. företagsamheten.

Vad utskottet anfört om inriktningen på regionalpolitiken i anslutning till
motion A420 visar att det behövs ett nytt och samlat grepp när det gäller de
regionalpolitiska frågorna. Utskottet kommer senare i framställningen att
enhälligt ställa sig bakom folkpartiets förslag om en ny regionalpolitisk
utredning. Utskottet utgår från att de synpunkter som ovan redovisats
kommer att vara vägledande för detta utredningsarbete.

Utskottets ställningstagande beträffande inriktningen på regionalpolitiken
bör med tillstyrkan av motion A420 ges regeringen till känna. Övriga i
sammanhanget behandlade motioner avstyrks i tillämpliga delar.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande regionalpolitikens allmänna inriktning
att riksdagen med bifall till motion 1986/87: A420 yrkandena 1 och 13
samt med avslag på motionerna 1986/87: A229 yrkande 13, 1986/87:

A406, 1986/87: A421 yrkandena 1, 2, 4—9, 25 och 27 b och d,

1986/87: A426, 1986/87: A431, 1986/87: A448 yrkande 1, 1986/87:

A451 yrkandena 1 och 3, 1986/87: A467, 1986/87: A469, 1986/87:

A486 yrkande 4, 1986/87: A487, 1986/87: A493 yrkande 6, 1986/87:

Bo 112 yrkande 1 samt 1986/87: Bo 132 yrkande 1 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.

3. Regionalpolitikens allmänna inriktning (mom. 1)

Ingvar Karlsson i Bengtsfors och Rosa Östh (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 28 börjar med ”För sin”
och på s. 32 slutar med ”i framställningen” bort ha följande lydelse:

De senaste årens utveckling mot en kraftigt försämrad regional balans i
riket är mycket oroande. Som påpekas i motion 1986/87: A421 (c) har
koncentrationsutvecklingen till storstadsregionerna, framför allt till Stockholm,
inneburit en betydande avfolkning i andra delar av landet, t. ex.
skogslänen, Bergslagen och sydöstra Sverige.

Denna utveckling kan i stor utsträckning tillskrivas regeringens ekonomiska
politik som har stimulerat och prioriterat de mest expansiva regionerna
och i stor utsträckning missgynnat utsatta regioner.

Enligt utskottets uppfattning är det nödvändigt med en ny inriktning av
politiken som har som utgångspunkt att värna om hela rikets intressen och
då också skjuta de miljömässiga aspekterna i förgrunden.

Politiken bör sålunda få en mer decentralistisk inriktning som kan skapa
arbetsplatser, bostäder och service över hela landet. Alla skall ha rätt till
arbete, god miljö och en bra service oavsett om man bor i storstad, tätort
eller glesbygd.

En utveckling mot ett decentraliserat samhälle kräver en medveten
politisk vilja och konsekvent politiskt handlande för att detta mål skall '

kunna uppnås. Ett instrument är därvid regionalpolitiken. Den måste inriktas
så att den långsiktigt kan bidra till en decentraliserad samhällsstruktur
med balans såväl inom som mellan olika regioner. Regionalpolitiken skall
vara ett medel för decentralisering, medverka till att bryta koncentrationsutvecklingen
och vara en integrerad del i arbetet för att stärka landets
ekonomi och försvarsförmåga. Regional balans innebär att landets samlade
resurser utnyttjas på bästa sätt.

Koncentrationsutvecklingen i samhället under framför allt efterkrigstiden
har inneburit en allt starkare centralisering av befolkning, bebyggelse
och näringsstruktur. Storskalighet och arbetskraftens geografiska rörlighet
har av en politisk majoritet setts som nödvändiga förutsättningar för en hög
sysselsättning och ökad ekonomisk tillväxt. I verkligheten har en allt
större obalans såväl mellan som inom olika regioner uppstått. Koncentrationsutvecklingen
har varit påtaglig både inom näringslivet och inom den
offentliga verksamheten.

Den kraftiga expansionen i främst Stockholmsregionen får utan tvivel
negativa konsekvenser också för dem som bor i regionen. Det är — som
framhålls bl. a. i motion A421 - angeläget att regeringen tar initiativ till att
de miljömässiga effekterna av expansionen i storstadsregionerna kartläggs.
Utskottet delar också uppfattningen i samma motion att ett tak bör sättas
för storstädernas tillväxt.

Som också framhålls i motion A421 motsvaras inte uttalandena av industriministern
i budgetpropositionen om nödvändigheten av att motverka de
ökande obalanserna i samhället av reella insatser. Det gäller t. ex. förslaget
i budgetpropositionen om oförändrade länsanslag och slopande av den
kommunala skatteutjämningen. De föreslagna förbättringarna av infrastrukturen
är därtill klart otillräckliga.

Regeringens konservativa syn på en politik för regional utveckling innebär
att den pågående förändringen mot ökade regionala obalanser i samhället
kommer att bestå. Det traditionella regionalpolitiska stödsystemet är
föråldrat och otillräckligt.

Det måste till ett program med åtgärder för en utvecklad infrastruktur.
Det gäller bl. a. utbildning för regional utveckling, närhet till utbildning och
regionala högskolor. Regeringen bör vidare som anförs i motion A421 ges
till känna behovet i framtiden av kommunikationer där olika typer av
transportmedel stödjer och kompletterar varandra, om en positiv regional
utveckling skall kunna uppnås. Det förutsätter i sin tur att de framtida
investeringarna i vägnät, flygplatser, järnvägar, hamnar m. m. får en inriktning
som utgår från de krav målet regional balans ställer.

Den tekniska utvecklingen och den ”nya” tekniken inom t. ex. data och
elektronik rymmer inom sig utomordentliga förutsättningar för att vara ett
verksamt medel för decentralisering och regional balans. Hela landet måste
också få tillgång till avancerad teknik och avancerat tekniskt kunnande.
Ett led i detta är satsningen på de regionala högskolorna, där den hittillsvarande
koncentrationen till de större städerna är oroande från regionalpolitisk
synpunkt.

Som framhålls i motion A421 spelar utbyggnaden av data- och teletekniken
en central roll i en utvecklingssatsning för att erhålla en fungerande

AU 1986/87:13

lil

infrastruktur över hela landet. En ”inlandsbana” med centraler för data- AU 1986/87:13
kommunikation bör därför komma till stånd.

Ett faktum som bör framhållas är också att kapitalströmmarna går från
utsatta regioner till expansionsområden. Ett exempel härpå är löntagarfonderna.
Bankväsendet och andra finansieringsinstitut bör ta ett regionalt
ansvar för att minska koncentrationen av kapital till expansionsorterna.

Regeringen bör därför ta initiativ till en opartisk analys beträffande omfattningen
av kapitalströmmarna från avfolkningsbygderna till koncentrationsorterna.
Analysen bör även ta upp formerna för hur banker och andra
finansieringsinstitut skall kunna medverka i en uppbyggnad av en kapitalmarknad
som gynnar en utveckling mot regional balans. Utskottet delar
uppfattningen i motion A421 att det över huvud taget krävs en målmedveten
politik över hela det politiska fältet där de regionalpolitiska aspekterna
kommer i förgrunden. Som tidigare nämnts har den socialdemokratiska
ekonomiska politiken medverkat till de senaste årens koncentrationsutveckling.
Den ekonomiska politiken bör därför läggas om och bl. a. främja
satsningar på småföretagen och förnyelse av energiförsörjningen.

Regionalpolitiken bör så långt möjligt decentraliseras och länsstyrelserna
ges utökade resurser för utvecklingsinsatser m. m. Det är också angeläget
att andra instrument för den regionala utvecklingen prövas förutsättningslöst,
t. ex. beskattningen, möjligheten till garanterad ränta för nyproduktion
av småhus i stödområdena samt införande av privata investeringskontor
för produktiva investeringar eller boende i stödområde.

Vad utskottet med tillstyrkan av motionerna A421, A451, Boll2 och
Bo 132 i tillämpliga delar anfört om den framtida inriktningen på regionalpolitiken
bör ges regeringen till känna. Övriga i sammanhanget upptagna
motioner avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande regionalpolitikens allmänna inriktning
att riksdagen med bifall till motionerna 1986/87: A421 yrkandena 1,

2, 4-9, 25 och 27 b och d, 1986/87: A451 yrkandena 1 och 3, 1986/87:

Boll2 yrkande 1 och 1986/87: Bo 132 yrkande 1 samt med avslag på
motionerna 1986/87: A229 yrkande 13, 1986/87: A406, 1986/87: A420
yrkandena 1 och 13, 1986/87: A426, 1986/87: A431, 1986/87: A448
yrkande 1, 1986/87: A467, 1986/87: A469, 1986/87: A486 yrkande 4,

1986/87: A487 och 1986/87: A493 yrkande 6 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.

4. Skattemässiga fördelar för nyckelpersoner vid flyttning till
stödområde (mom. 2, motiveringen)

Anders G Högmark, Ingrid Hemmingsson och Erik Holmkvist (alla m)
anser att den del av utskottets yttrande som på s. 32 börjar med ”Utskottet
har” och på s. 33 slutar med ”denna del” bort ha följande lydelse:

Utskottet delar uppfattningen i motionerna 1986/87: A448 (m) och
1986/87: A430 av Hans Dau och Ingrid Hemmingsson (m) när det gäller
betydelsen av aktiva insatser för att underlätta för nyckelpersoner att flytta 112

till stödområdena. För många företag i dessa områden är möjligheten att AU 1986/87:13
knyta till sig specialister en förutsättning för att kunna konkurrera och
utvecklas positivt. Det är nödvändigt att på bred front angripa dessa
problem. Med stor sannolikhet är det nödvändigt att i konstruktiv anda
söka pröva idéer och förslag på flera olika områden för att sammantaget få
bättre förutsättningar att behålla och rekrytera erforderlig kompetent personal
till främst stödområdet.

Som framgår av motionerna är skattepolitiken ett av flera sådana områden
som utifrån dessa utgångspunkter lämpligen bör studeras. Då hithörande
frågor kommer att prövas av den av utskottet i ett senare avsnitt
föreslagna regionalpolitiska utredningen bör emellertid motionerna i här
tillämpliga delar inte föranleda någon riksdagens åtgärd.

5. Utvecklingsprogram för landsbygden (mom. 3)

Anders G Högmark, Ingrid Hemmingsson och Erik Holmkvist (alla m)
anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 34 börjar med ”Utskottet
har” och på s. 35 slutar med ”aktuella delar” bort ha följande lydelse:

Stora delar av de utvecklingsmässigt svaga regionerna består av glesbygd.
Genom jord- och skogsbrukets strukturrationalisering har förutsättningarna
för att leva på landsbygden förändrats. Det har resulterat i en
betydande avfolkning.

Utskottet delar uppfattningen i bl. a. motion 1986/87: A448 (m) att den
socialdemokratiska politiken i hög grad har medverkat till att avfolka
glesbygden. Inom den sociala sektorn har den kommunala monopolställningen
lett till att ett antal servicefunktioner koncentrerats till centralorterna.

Utarmningen av landsbygden har på många håll gått mycket långt.

En politik som underlättar bosättning på landsbygden är väsentlig inte
bara för de som bor på landsbygden utan även för resten av befolkningen.

En avfolkad landsbygd innebär inte bara att landskapsbilden radikalt förändras
utan även att vår egen bild av Sverige ändras.

Många människor söker rekreation i naturen, genom att äga eller hyra
fritidshus eller genom turism och bidrar därmed till en levande landsbygd.

Detta kan underlättas bl. a. genom generösare skattebestämmelser och
regler för byggnadslov.

Goda kommunikationer är avgörande för möjligheterna att bo på landet.

Det finns inget realistiskt alternativ till den privata bilen för landsbygdens
befolkning — den är nödvändig. Det innebär att skatteökningar riktade mot
bilismen slår allra hårdast mot landsbygdens befolkning.

Det är inte i sig något negativt att många personer som bor på landsbygden
arbetar i större orter. I princip skall man ha rätt att själv välja sin
bostad. Många anser att fördelarna med att bo på landsbygden väl uppväger
de ökade kostnaderna och tidsåtgången för att pendla.

En stor del av befolkningen på landsbygden är pensionärer. För dem är
det väsentligt att det finns en väl fungerande social service som även 113

8 Riksdagen 1986187. 18 sami. 13

landsbygdens befolkning kan utnyttja. Men minst lika väsentligt är att den
informella hjälp och det stöd som man där ofta lämnar varandra kan
vidmakthållas. Även av den anledningen är det väsentligt att yngre människor
ges möjlighet att bo på landsbygden.

Bl. a. har jordförvärvslagen försvårat kombinationssysselsättning på
landsbygden. Den förändring av lagen som nu föreslås kan delvis förväntas
minska problemen och medverka till att utvecklingen kan brytas. Utskottet
anser emellertid att enskilda personer i princip fritt bör kunna förvärva
jordbruksmark.

Jordbruksproduktionen i glesbygd har betydelse främst från sysselsättningssynpunkt.
Även från beredskaps- och försvarssynpunkt har jordbruksproduktionen
emellertid betydelse eftersom den innebär att landsbygden
är befolkad i alla delar av vårt land.

Det är väsentligt att lantbrukarna i Norrland kompenseras för de, i
förhållande till andra delar av Sverige, sämre förutsättningarna för att
bedriva jordbruk. Detta sker genom det s. k. Norrlandsstödet. Stödet är av
regionalpolitisk karaktär och bör på sikt överföras till de regionalpolitiska
anslagen. Därvid bör också stödets exakta utformning prövas.

I stora delar av vårt land är skogsbruket och de till skogen knutna
förädlingsindustrierna de viktigaste näringsgrenarna. Det är väsentligt att
de enskilda skogsägarnas ställning stärks. För närvarande missgynnas de
bl. a. av skattesystemets utformning. Resultatet har blivit att många av de
enskilda skogsägarna avverkar mindre virke än vad skogens tillväxt möjliggör.
Skattesänkningar och minskad reglering tillhör de åtgärder som
enligt utskottets mening bör vidtas för att underlätta för skogsbruket.

Det finns tillväxtkraft på den svenska landsbygden. I vissa fall har dock
utflyttningen gått så långt att det är nödvändigt att med skattemedel subventionera
viss verksamhet. För detta ändamål har det s. k. glesbygdsstödet
inrättats. Genom glesbygdsstödet har t. ex. ett antal lanthandlare kunnat
fortsätta sin verksamhet, samtidigt som pensionärer kunnat få varor
hemsända och affären kunnat vara ett serviceorgan för t. ex. systembolag
och apotek. Glesbygdsstödet har emellertid framför allt betydelse för
tillkomsten av sysselsättningsmöjligheter som ett komplement till skogsoch
jordbruk.

Glesbygdsstödet har störst betydelse för Norrlands inland. Där råder
speciella förhållanden med långa avstånd och gles bebyggelse. Varje arbetstillfälle
betyder mycket för att upprätthålla den befintliga servicen.

För att klara en tillfredsställande service i detta område med sina mycket
stora avstånd är det nödvändigt att ett nät av orter får utvecklas i regionen.
Utan ett antal sådana stödjepunkter saknas möjligheter att ge människor i
inlandet en rimlig servicenivå. Även näringslivet är helt beroende av detta
servicenät - inte minst jord- och skogsbruket.

Sammantaget innebär utskottets ställningstagande att regeringen bör ta
initiativ till ett samlat utvecklingsprogram för landsbygden. Inriktningen
på arbetet har med tillstyrkan till motion A448 (m) angivits ovan. Vad
utskottet anfört om ett utvecklingsprogram för landsbygden — som bör ges
regeringen till känna - tillgodoser i huvudsak övriga i sammanhanget
behandlade motioner.

AU 1986/87:13

114

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:

3. beträffande utvecklingsprogram för landsbygden
att riksdagen med bifall till motion 1986/87: A448 yrkande 4 samt
med anledning av motionerna 1986/87: A421 yrkande 10, 1986/
87: A446 och 1986/87: A498 yrkande 2 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört.

6. Utvecklingsprogram för landsbygden (mom. 3)

Ingvar Karlsson i Bengtsfors och Rosa Östh (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 34 börjar med ”Utskottet
har” och på s. 35 slutar med ”aktuella delar” bort ha följande lydelse:

En levande landsbygd har betydelse för långt fler än dem som är direkt
engagerade i de areella näringarna. Det gäller alla som är bosatta på
landsbygden och i dess tätorter men även för de större tätorternas befolkning.
Som framhålls i motion 1986/87: A421 (c) har emellertid landsbygdens
problem och framtidsfrågor behandlats styvmoderligt i samhällsarbetet.
Ringa hänsyn har tagits till de speciella förhållanden som råder på
landsbygden. I t. ex. den närings-, bostads- eller utbildningspolitiska planeringen
negligeras nästan helt behovet av en positiv befolkningsutveckling
på landsbygden.

Det är mot denna bakgrund positivt att Europarådet har initierat ett
kampanjarbete för landsbygdens utveckling. En kraftfull kampanj för att
utveckla och skydda landsbygden och dess speciella kvaliteter är ett ytterst
angeläget arbete. Det är viktigt att glesbygdsdelegationen får tillräckliga
resurser och gehör för kraftfulla insatser för landsbygdens utveckling.
Det är dock inte heller tillräckligt med bara en kampanj för att utveckla
landsbygdens näringsliv. Det krävs mer konkreta och handfasta åtgärder
om den nuvarande negativa befolkningsutvecklingen skall kunna brytas.

Landsbygdens utveckling förutsätter en bättre samordning mellan planeringen
inom olika samhällssektorer. Det krävs en helhetssyn på planering
av infrastruktur, bebyggelse, service m. m. om en nyetablering och utveckling
av befintliga företag utanför de areella näringarna skall ske. Småindustrier,
hantverk, hemslöjd, turism m. m. är exempel på verksamheter som
kan utgöra komplement till landsbygdens basnäringar. Särskilt turistnäringen
kan få stor betydelse. Våra orörda vildmarker, vår unika allemansrätt,
våra nationalparker och naturreservat är resurser som kan användas
och utnyttjas för att skapa arbetstillfällen. Med förbättrad tillgänglighet
och ökad internationell marknadsföring kan ett större intresse skapas för
turism och rekreation inom t. ex. den svenska fjällvärlden.

På den rena landsbygden är sysselsättningen av naturliga skäl främst
anknuten till jord- och skogsbruk med binäringar. Det är enligt utskottets
mening väsentligt att i huvudsak all åkermark som i dag är avsedd för
livsmedelsproduktion hålls öppen. Detta bör bl. a. kunna ske genom en
mer differentierad produktion. Odling av energigrödor och energiskog
kommer att inför omställningen av energisystemet vara ett exempel på en
ny produktion. En väsentlig förutsättning för en sådan utveckling är dock

AU 1986/87:

att det finns en vilja från statsmakternas sida att skapa en marknad för
inhemsk produktion av etanol för drivmedel. Skattefrihet för inhemskt
producerad drivmedelsetanol bör därför medges. Vid lokaliseringen av
produktionsanläggningar för etanol måste även sysselsättnings- och regionalpolitiska
hänsyn tas vid sidan av de mera företagsekonomiska och
energipolitiska skäl som primärt måste styra lokaliseringen.

Utskottet delar vidare uppfattningen i motion A421 att fler enskilda
människor bör ges tillfälle att på hel- eller deltid äga och bruka egen jord
och skog. En sådan utveckling skulle stärka familjejordbruket och ge fler
personer möjligheter till att få sin utkomst inom jord- och skogsbruket.

Detta innebär att enskilda personer skall ha förköpsrätt till jordbruksoch
skogsmark. Juridiska personer skall inte få köpa jord- och skogsfastigheter.
Bolagsmark blir ödebygder. Staten bör vidare sälja ut stora delar av
domänverkets skogar till enskilda. Kyrkan bör göra alternativa placeringar
av sina ekonomiska tillgångar, jord och skog.

Kombinationssysselsättningar och olika typer av brukningskombinationer
är önskvärda och måste underlättas genom ändringar i regelsystemet.
Med hänsyn till de skilda förutsättningar som föreligger i olika delar
av landet för jordbruksproduktion krävs att ett fortsatt särskilt stöd utgår
till Norrlandsjordbruket.

Ett förslag till utvecklingsprogram enligt de riktlinjer som redovisats
ovan bör med tillstyrkan av motion A421 snarast tas fram. Regeringen bör
uppdra åt glesbygdsdelegationen att lägga fram ett sådant förslag. Detta
bör ges regeringen till känna. Utskottets ställningstagande innebär att
övriga i sammanhanget behandlade motioner kan anses i huvudsaklig del
vara tillgodosedda.

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:

3. beträffande utvecklingsprogram för landsbygden
att riksdagen med bifall till motion 1986/87: A421 yrkande 10 samt
med anledning av motionerna 1986/87: A446, 1986/87: A448 yrkande
4 och 1986/87: A498 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört.

7. Utvecklingsprogram för landsbygden (mom. 3,
motiveringen)

Elver Jonsson och Sigge Godin (båda fp) anser att den del av utskottets
yttrande som på s. 34 börjar med ”Utskottet vill” och på s. 35 slutar med
”i landsbygden” bort ha följande lydelse:

Utskottet vill stryka under betydelsen av en kraftfull och sysselsättningsfrämjande
ekonomisk politik för landsbygdens utveckling. Utskottet
gör bedömningen att det behövs en ny inriktning på den ekonomiska
politiken som främjar bl. a. de mindre företagens utveckling och de enskilda
initiativen. Hur en sådan politik bör utformas har tidigare i år utvecklats
av de icke socialistiska partierna i finansutskottet. Vidare bör nämnas
vikten av samordning mellan olika politikområden där de regionalpolitiska
aspekterna ges en framskjuten roll.

AU 1986/87:13

116

8. Fortsatt omlokalisering av statlig verksamhet m. m.

(mom. 5)

AU 1986/87:13

Ingvar Karlsson i Bengtsfors och Rosa Östh (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 37 börjar med ”Utskottet
vill” och på s. 38 slutar med ”behandlade motionerna” bort ha följande
lydelse:

Utskottet vill inledningsvis stryka under centerpartiets krav i motion
1986/87: A421 att riksdagens beslut om förutsättningar och prioriteringsordning
för utlokalisering av statliga myndigheter skall ligga fast och fullföljas.

Det kan konstateras att några verkliga försök att omlokalisera statlig
verksamhet inte har gjorts under de senaste åren. I årets budgetproposition
försöker industriministern med några perifera exempel ge sken av att
regeringen för en kraftfull politik för utlokalisering av statlig verksamhet.

Industriministern uttalar bl. a. att det är viktigt att möjligheterna prövas att
välja annan lokaliseringsort än Stockholm vid inrättandet av nya myndigheter.
Han säger vidare att om inte särskilda skäl talar emot en lokalisering
utanför Stockholm bör nya myndigheter förläggas till annan del av landet.

Detta uttalande av industriministern bör ställas mot hur regeringen i
praktiken har gått till väga när utlokalisering av en ny statlig myndighet har
varit aktuell. Av den socialdemokratiska regeringens agerande vid dessa
tillfällen kan man dra slutsatsen att den alltid finnér ”särskilda skäl” som
talar emot en utlokalisering. Nya myndigheter som under de senaste åren
lokaliserats till de inre delarna av Stockholmsområdet är t. ex. den centrala
myndigheten för AMU-organisationen, överstyrelsen för civil beredskap,
energiverket och kemikalieinspektionen. Detta visar klart att regeringspolitiken
inte syftar till utlokalisering utan i stället har en reell koncentrationsinriktning.

Utskottet ansluter sig vidare till den i nämnda motion deklarerade åsikten
att en betydelsefull del i utvecklingen mot ett decentraliserat samhälle
är att beslut och befogenheter läggs så nära dem det berör som möjligt. En
decentralisering av funktioner från den centrala nivån till läns- och kommunnivå
bör ske. En reducering av centrala uppgifter medför att ansvar
och kompetens flyttas över till den regionala nivån med större möjligheter
att lokalisera bl. a. utredningar utanför Stockholm. Exempelvis bör den
kompetens och det kunnande som byggs upp vid de nya länsskattemyndigheterna
kunna utgöra en resurs i det offentliga utredningsarbetet.

I Stockholmsregionen har expansionen inom den offentliga sektorn varit
mycket kraftig under de senaste åren. Detta understryker betydelsen av att
i större utsträckning lägga ut arbetsuppgifter från den centrala nivån till
kommun- och länsnivå. Enligt utskottets mening bör en liknande process
ske inom länen genom en decentralisering av olika länsfunktioner till
kommuner och kommundelar. Nödvändiga besparingar och rationaliseringsåtgärder
får vidare inte ske på ett sådant sätt att de förstärker koncentrationsutvecklingen
i samhället ytterligare.

Utskottet anser att decentraliseringsåtgärder av här beskrivet slag medför
att betydande positiva regionala sysselsättningseffekter nås samtidigt 117

som byråkratin minskar. Med anledning av det ovan anförda tillstyrks
motion A421 i aktuell del. Motionerna A440 och A454 får anses vara i
huvudsak tillgodosedda med vad utskottet anfört.

Vad utskottet anfört om fortsatt omlokalisering av statlig verksamhet
bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:

5. beträffande fortsatt omlokalisering av statlig verksamhet m.m.
att riksdagen med bifall till motion 1986/87: A421 yrkandena 11 och
12 samt med anledning av motionerna 1986/87: A440 och
1986/87: A454 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört.

9. Planeringstalen (mom. 15)

Ingvar Karlsson i Bengtsfors och Rosa Östh (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 40 som böljar med ”Utskottet
delar” och slutar med ”motsvarande del” bort ha följande lydelse:
Utskottet delar den mening som kommer till uttryck i centerpartiets
partimotion 1986/87: A421 rörande planeringstalens roll som styrinstrument
i regionalpolitiken. Befolkningsmål som underlag i en politik för
regional utveckling måste finnas kvar. De skall vara ett riktmärke för
samhällets insatser och utgöra en vägledning för vilket befolkningsunderlag
som är nödvändigt för en balanserad utveckling. Som utgångspunkt
skall gälla de planeringstal som lades fast i 1982 års riksdagsbeslut om
regionalpolitiken.

Enligt utskottets uppfattning bör regeringens förslag om att avskaffa
planeringstalen avslås. Riksdagen bör därvid uttala att målsättningen måste
vara att storstädernas andel av befolkningen långsiktigt skall vara oförändrad
och en inflyttning ske i de områden som är hårdast drabbade av
befolkningsomflyttningen. Detta bör ges regeringen till känna.

Vad utskottet har anfört med tillstyrkan av motion A421 i aktuell del
innebär att propositionen i motsvarande del bör avslås.

dels att utskottets hemställan under 15 bort ha följande lydelse:

15. beträffande planeringstalen
att riksdagen med bifall till motion 1986/87: A421 yrkande 3 avslår
propositionen i fråga om begärt godkännande av vad som förordats
om att avskaffa systemet med planeringstal som styrinstrument i
regionalpolitiken.

10. Tillfälliga stödområden (mom. 17)

Ingvar Karlsson i Bengtsfors och Rosa Östh (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 43 som böijar med ”Utskottet
vill” och slutar med ”aktuell del” bort ha följande lydelse:

Utskottet instämmer i vad som anförs i centerpartiets motion
1986/87: A421 om inplacering av kommuner utanför det ordinarie stödom -

AU1986/87:13

118

rådet i tillfälligt stödområde vid strukturkriser. I likhet med motionärerna
anser utskottet att de möjligheter regeringen har att förklara orter/regioner
som drabbas av strukturförändringar och arbetsmarknadsproblem som
tillfälliga stödområden måste utnyttjas på ett mera rättvist och konsekvent
sätt än regeringen hittills gjort. En akut industrikris och en kontinuerligt
pågående strukturförändring med minskande sysselsättningstillfällen som
följd bör likabehandlas av statsmakterna. Under senare år har flertalet
mindre kommuner drabbats lika hårt eller hårdare av strukturförändringar
än t. ex. Malmö i samband med nedläggningen av Kockums Varv.

Det anförda, som bör ges regeringen till känna, innebär tillstyrkan av
motion A421 i aktuell del.

dels att utskottets hemställan under 17 bort ha följande lydelse:

17. beträffande tillfälliga stödområden
att riksdagen med bifall till motion 1986/87: A421 yrkande 21 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

11. Ett system med riskgarantilån (mom. 26)

Anders G Högmark, Ingrid Hemmingsson och Erik Holmkvist (alla m)
anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 48 som börjar med ”Utskottet
har” och slutar med ”refererad del” bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets uppfattning kan man i dag konstatera att medelsarsenalen
inom regionalpolitiken sedan ett par decennier till stor del bestått av
olika selektiva stödformer. Dessa är förenade med en rad nackdelar, inte
minst från informationssynpunkt för berörda företag och myndigheter.
Därutöver medför selektiva stödformer ofrånkomligen ökade krav på administration
jämfört med mera generella stödformer. Sammantaget leder
detta till att utskottet förespråkar dels en begränsning av antalet stödformer,
dels att generella kostnadssänkande medel i ökad utsträckning kommer
till användning inom regionalpolitiken.

En sådan nyordning leder enligt utskottets uppfattning till att beslutsordningen
beträffande regionalpolitisk! stöd automatiskt förenklas och att
utrymmet för ”politiska” beslut minskas. En enklare stödhantering ger
också möjligheter till en säkrare uppföljning av projekten. Utskottet biträder
alltså moderata samlingspartiets kritik av den nuvarande beslutsordningen
i kommittémotionen 1986/87: A448 och föreslår att de nuvarande
stödformerna lokaliseringsstöd, offertstöd och sysselsättningsstöd avskaffas
och ersätts av en ny generell stödform, benämnd riskgarantilån.

Ett system med riskgarantilån kännetecknas av att riskgarantier av olika
storlek utgår beroende på i vilket stödområde företaget är beläget. För de
normala affärsmässiga riskerna bör dock finansiering med eget kapital och
sedvanliga bankkrediter gälla. Utskottet menar att ett sådant system innebär
en klar markering att det regionalpolitiska stödet inte är en bidragsmöjlighet
för mindre goda affärsprojekt utan att detta stöd uteslutande har till
syfte att kompensera för den högre risk som kan följa av lokaliseringen till
ett stödområde. Det nya systemet kommer inte — såsom det nuvarande -

AU 1986/87:

att vara ensidigt inriktat på byggnader och maskiner. I stället tas hänsyn till
samtliga fördyringsaspekter för de berörda företagen i regionalpolitisk!
prioriterade regioner. När det gäller den närmare utformningen av riskgarantilånen
hänvisas till motionen.

Utskottet anser sålunda att man bör pröva ett system med riskgarantilån
i enlighet med motionärernas förslag. Det får ankomma på regeringen att
utfärda närmare bestämmelser om de nya riskgarantilånen i enlighet med
ovan angivna riktlinjer.

dels att utskottets hemställan under 26 bort ha följande lydelse:

26. beträffande ett system med riskgarantilån m. m.

att riksdagen med bifall till motion 1986/87: A448 yrkandena 2, 7 och
8 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

12. Statliga kreditgarantier (mom. 27)

Elver Jonsson (fp), Ingvar Karlsson i Bengtsfors (c), Sigge Godin (fp) och
Rosa Östh (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 48 börjar med ”Tidigare
har” och på s. 49 slutar med ”motionerna avstyrks” bort ha följande
lydelse:

I likhet med vad som anförs i folkpartiets och centerpartiets motioner (A
420 resp. A421) anser utskottet att det är en klar fördel att lokaliseringslånen
hanteras direkt av bankerna i stället för av statliga myndigheter.
Statens engagemang bör begränsas till att att ge erforderliga kreditgarantier.

I riksrevisionsverkets (RRV) utredning, Översyn av vissa låneformer m.
m. (1984), pekas på de olika administrativa fördelarna med att lägga över
de mest marknadsnära statliga låneformerna till kreditinstituten. Bland de
låneformer som har villkor liknande kreditmarknadsinstitutens nämner
RRV bl. a. lokaliseringslånen. RRV:s bedömning är att lokaliseringslånen
med fördel kan ersättas av lånegarantier. Även denna på regeringens
initiativ gjorda översyn talar sålunda för en övergång till ett kreditgarantisystem.

Vad utskottet i anslutning till motionerna A420 och A421 anfört om
statliga kreditgarantier bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 27 bort ha följande lydelse:

27. beträffande statliga kreditgarantier i stället för lokaliseringslån att

riksdagen med bifall till motionerna 1986/87: A420 yrkande 5 och
1986/87: A421 yrkande 19 i motsvarande del som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.

AU 1986/87:13

120

13. Statliga kreditgarantier (mom. 27, motiveringen) 1986/87:13

Under förutsättning av bifall till reservation 11

Anders G Högmark, Ingrid Hemmingsson och Erik Holmkvist (alla m)
anser att den del av utskottets yttrande som på s. 48 börjar med ”Tidigare
har” och på s. 49 slutar med ”motionerna avstyrks” bort ha följande
lydelse:

Utskottet har tidigare i betänkandet tillstyrkt att ett nytt regionalpolitisk!
stöd i form av riskgarantilån införs samt att bl. a. lokaliseringsiånen avskaffas.
Det senare förordas också i motionerna 1986/87: A420 (fp) och
1986/87: A421 (c). Utskottet kan inte se någon anledning att ersätta dessa
lån med kreditgarantier såsom föreslås i de båda motionerna. Dessa avstyrks
därför av utskottet.

14. Avskaffande av offertstödet (mom. 29)

Elver Jonsson och Sigge Godin (båda fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 49 börjar med ”Utskottet
behandlade” och på s. 50 slutar med ”denna del” bort ha följande lydelse:
Offertstödet är som framhålls i motion 1986/87: A420 (fp) en utpräglat
selektiv stödform. Det betyder att det inte finns några fasta regler för
stödgivningen utan att denna avgörs efter förhandlingar mellan staten och
enskilda företag. Detta förfarande kan medföra risker för missbruk. På sikt
kan ett sådant system förväntas leda till ekonomisk ineffektivitet därigenom
att stödet lätt kan komma ”fel” företag till godo. Det bör tilläggas att
offertstödet hittills utnyttjats i begränsad omfattning. Med hänsyn till det
anförda tillstyrker utskottet förslaget i motion A420 att offertstödet avskaffas.

dels att utskottets hemställan under 29 bort ha följande lydelse:

29. beträffande avskaffande av offertstödet
att riksdagen med bifall till motion 1986/87: A420 yrkande 9 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

15. Avskaffande av offertstödet (mom. 29, motiveringen)

Under förutsättning av bifall till reservation 11

Anders G Högmark, Ingrid Hemmingsson och Erik Holmkvist (alla m)
anser att den del av utskottets yttrande som på s. 49 börjar med ”Utskottet
behandlade” och pås. 50 slutarmed ”denna del” bort ha följande lydelse:
Utskottet har i det föregående tillstyrkt förslaget i moderata samlingspartiets
motion 1986/87: A448 att de nuvarande stödformerna — bl. a. offertstödet
— ersätts av ett enhetligt system med riskgarantilån. Denna form
av lån skall kompensera företaget för den högre risk som lokaliseringen till
ett stödområde motiverar. Förslaget tillgodoser yrkandet i motion
1986/87: A420 om avveckling av offertstödet. Motionen bör därför inte
föranleda någon åtgärd.

16. Nya former av offertstöd (mom. 30)

AU 1986/87:13

Ingvar Karlsson i Bengtsfors och Rosa Östh (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 50 som börjar med ”Med
hänvisning” och slutar med ”någon åtgärd” bort ha följande lydelse:

Som framhålls i motion 1986/87: A421 bör villkoren för olika typer av
stöd bestämmas genom förhandlingar mellan staten och enskilda företag
utifrån en målsättning om de regionala effekter som eftersträvas i en viss
ort eller region. Enligt utskottets uppfattning motiverar detta synsätt att
man prövar nya former av offertstöd.

dels att utskottets hemställan under 30 bort ha följande lydelse:

30. beträffande nya former av offertstöd
att riksdagen med bifall till motion 1986/87: A421 yrkande 14 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

17. Villkorad avskrivningsrätt för studielån (mom. 33)

Ingvar Karlsson i Bengtsfors och Rosa Östh (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 51 som börjar med ”Enligt
utskottets” och slutar med ”dessa delar” bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets uppfattning kan villkorad avskrivning för studiemedel
— knuten till bosättning och arbete inom stödområdena A och B — bli ett
verksamt medel inom den regionalpolitiska medelsarsenalen. Utskottet
delar den uppfattning som förs fram i motion 1986/87: A421 att detta skulle
vara ett sätt att rekrytera kvalificerad arbetskraft till näringsliv och offentlig
tjänst inom de regionalpolitisk! prioriterade regionerna. För den enskilda
individen skulle ett sådant system innebära en förstärkning av den
disponibla inkomsten med i medeltal 10000 kr. årligen för dem som har de
största studieskulderna. Mot denna bakgrund tillstyrker utskottet motion
A421 i motsvarande del. Utskottets ställningstagande bör ges regeringen
till känna.

dels att utskottets hemställan under 33 bort ha följande lydelse:

33. beträffande villkorad avskrivningsrätt för studielån
att riksdagen med bifall till motion 1986/87: A421 yrkande 27 c och
med anledning av motion 1986/87: A468 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört.

18. Villkorad avskrivningsrätt för studielån (mom. 33,
motiveringen)

Anders G Högmark. Ingrid Hemmingsson och Erik Holmkvist (alla m)
anser att den del av utskottets yttrande på s. 51 som börjar med ”Enligt
utskottets” och slutar med ”dessa delar” bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att uppslaget i motion 1986/87: A468 (m) med villkorad
avskrivningsrätt för studielån - knuten till arbete och bosättning inom
stödområdet under viss tid - närmare bör studeras som ett av flera
tänkbara instrument att användas för att stimulera kvalificerad arbetskraft

att flytta till glesbygden. Såsom påpekas i motionen bör för- och nackdelar
vägas mot andra åtgärder som skulle ha samma syfte och effekt. Med
hänsyn till de överväganden beträffande stödformerna som blir aktuella i
den av utskottet förordade regionalpolitiska utredningen bör dock motionen
i denna del inte föranleda någon riksdagens åtgärd.

19. Avskaffande av sysselsättningsstödet i stödområde C
(mom. 34)

Elver Jonsson (fp). Ingvar Karlsson i Bengtsfors (c), Sigge Godin (fp) och
Rosa Östh (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 53 som börjar med ”Utskottet
konstaterar” och slutar med ”motsvarande delar” bort ha följande lydelse: Såsom

framhålls i bl. a. motionerna 1986/87: A420 och 1986/87: A421
skulle ett genomförande av propositionens förslag om avskaffande av
sysselsättningsstödet i stödområde C innebära att hårt drabbade bygder,
bl. a. i Bergslagen, Norrland och Dalsland, får försämrade möjligheter att
upprätthålla sysselsättningen. Utskottet anser således att besparingsarbetet
i första hand bör inriktas på andra sektorer inom ekonomin än de
regionalpolitisk! prioriterade regionernas sysselsättning. Därtill vill utskottet
betona att det regelsystem som gäller för sysselsättningsstödet måste få
ligga fast under viss period för att företag och företagare skall få tid att
reagera på olika ekonomiska incitament till bl. a. ökning av antalet anställda.
Enligt utskottet finns det anledning att avstå från frekventa ändringar i
stödsystemet med hänsyn till samhällsönskemålet att försäkra sig om
företagarnas tilltro till stödsystemet och de däri ingående ekonomiska
kompensationerna.

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet propositionens förslag.
Därmed tillgodoses kraven i motionerna A417, A420, A421, A424,
A480 och A495. Den i motion A493 begärda beredskapen för ett eventuellt
återinförande av sysselsättningsstödet i stödområde C bör därmed inte
föranleda någon riksdagens åtgärd.

dels att utskottets hemställan under 34 bort ha följande lydelse:

34. beträffande avskaffande av sysselsättningsstödet i stödområde
C

att riksdagen med bifall till motionerna 1986/87: A417 yrkande 1,
1986/87: A420 yrkande 7, 1986/87: A421 yrkande 22, 1986/87: A424
yrkande 1, 1986/87: A480 yrkande 3 och 1986/87: A495 yrkande 2
samt med avslag på motion 1986/87: A 493 yrkande 7 avslår propositionen
i motsvarande del.

AU 1986/87:13

123

20. Avskaffande av sysselsättningsstödet i stödområde C
(mom. 34, motiveringen)

Under förutsättning av bifall till reservation 11

Anders G Högmark, Ingrid Hemmingsson och Erik Holmkvist (alla m)
anser att den del av utskottets yttrande på s. 53 som börjar med ”Utskottet
konstaterar” och slutar med ”motsvarande delar” bort ha följande lydelse: Utskottet

har i det föregående tillstyrkt förslaget i moderata samlingspartiets
motion 1986/87: A448 att de nuvarande stödformerna — bl. a. sysselsättningsstödet
- ersätts av ett enhetligt system med riskgarantilån.
Denna form av lån skall kompensera företagen för den högre risk som
lokaliseringen till ett stödområde innebär.

Propositionsförslaget att avskaffa sysselsättningsstödet i stödområde C
kan ses som ett första led i en reform mot ett införande av riskgarantilån
och ett slopande av flera regionalpolitiska stödformer, bl. a. sysselsättningsstödet.
Enligt utskottets uppfattning bör man gå vidare på den inslagna
vägen mot ett system med riskgarantilån. Utskottet avstyrker därför
motionerna A417, A420, A421, A424, A480, A493 och A495 i vilka begärs
att sysselsättningsstödet skall bibehållas i stödområde C.

21. Regionalpolitisk!: stöd vid etablering av läkarpraktik
(mom. 35)

Anders G Högmark, Ingrid Hemmingsson och Erik Holmkvist (alla m)
anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 53 börjar med ”Utskottet
vill” och på s. 54 slutar med ”utan bifall” bort ha följande lydelse:

I likhet med motion 1986/87: A411 (m) anser utskottet att det är angeläget
att förbättra läkarförsörjningen inom de glest befolkade delarna i landet.
Därför bör reglerna ändras så att länsanslagen för regionalpolitiska
ändamål också kan användas till stöd vid etablering av läkarpraktik i de
regionalpolitiska stödområdena och andra glesbygdsområden. Därmed tillgodoses
även motion 1986/87: A496. Utskottets ställningstagande bör regeringen
underrättas om.

dels att utskottets hemställan under 35 bort ha följande lydelse:

35. beträffande regionalpolitiskt stöd vid etablering av läkarpraktik att

riksdagen med bifall till motionerna 1986/87: A4U och
1986/87: A496 yrkande 5 som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört.

22. Samlingslokaler i glesbygd (mom. 41)

Ingvar Karlsson i Bengtsfors och Rosa Östh (båda c) anser

AU 1986/87:13

dels att den del av utskottets yttrande på s. 56 som börjar med ”Utskottet

kan därför” och slutar med ”motion A459” bort ha följande lydelse:

124

Mot bakgrund av att utskottet ser positivt på samutnyttjande av samlingslokaler
i glesbygd bör - i enlighet med förslaget i motion
1986/87: A459 (c) - glesbygdsstödet till samhällelig service utvidgas. Utskottet
delar motionärernas bedömning att detta stöd inte endast bör gälla
samlingslokaler där kommuner är huvudman utan även bör omfatta allmänna
föreningsägda samlingslokaler. Vilken huvudman samlingslokalen
har torde snarast vara en administrativ fråga av underordnad betydelse.
Utskottet tillstyrker därför motion A459. Regeringen bör ges i uppdrag att
återkomma med förslag till ändrade grunder för bidragsgivningen.

dels att utskottets hemställan under 41 bort ha följande lydelse:

41. beträffande samlingslokaler i glesbygd

att riksdagen med bifall till motion 1986/87: A459 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.

23. Högsta belopp för avskrivningslån (mom. 42)

Elver Jonsson (fp), Ingvar Karlsson i Bengtsfors (c), Sigge Godin (fp) och
Rosa Östh (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 56 som böljar med ”Samma
yrkanden” och slutar med ”aktuella delar” bort ha följande lydelse:
Glesbygdsstödet är en stödform som visat sig ge goda effekter. Det är
enligt utskottets mening önskvärt att man inom ramen för detta stöd kan
finansiera såväl större som mindre investeringar. De höjningar av maximibeloppen
för avskrivningslån och för uthyrningsstugor till 300000 kr. resp.
50000 kr. som föreslås i centerns partimotion 1986/87: A421 och i motion
1986/87: A479 (fp) överensstämmer helt med vad både glesbygdsdelegationen
och den regionalpolitiska kommittén tidigare föreslagit. Maximibeloppen
ligger för närvarande på 260000 kr. resp. 39000 kr. Förslagen är
sålunda väl motiverade, varför utskottet tillstyrker motionerna A421 och
A479 i här aktuella delar.

dels att utskottets hemställan under 42 bort ha följande lydelse:

42. beträffande högsta belopp för avskrivningslån

att riksdagen med bifall till motionerna 1986/87: A421 yrkande 17
och 1986/87: A479 yrkandena 1 och 2 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört.

24. Högsta belopp för IKS-bidrag (mom. 43)

Elver Jonsson (fp), Ingvar Karlsson i Bengtsfors (c), Sigge Godin (fp) och
Rosa Östh (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 57 som börjar med ”Utskottet
kan” och slutar med ”aktuella delar” bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets uppfattning är IKS-stödet en förhållandevis effektiv
stödform inom den regionalpolitiska medelsarsenalen. IKS-stödet har bidragit
till att glesbygden fått fler arbetstillfällen och utökad samhällsservice
samtidigt som handläggningen av stödet varit snabb och smidig. För att

AU 1986/87

detta stöd skall kunna utnyttjas så effektivt som möjligt bör dock - såsom AU 1986/87:13
tidigare föreslagits av glesbygdsdelegationen — reglerna ändras så att
högsta beloppet för IKS-bidrag höjs till 50000 kr. för ett enskilt projekt.

Maximibeloppet är för närvarande 39 000 kr. Utskottet tillstyrker således
motionerna 1986/87: A421 (c) och 1986/87: A479 (fp) i här aktuella delar.

dels att utskottets hemställan under 43 bort ha följande lydelse:

43. beträffande högsta belopp för IKS-bidrag

att riksdagen med bifall till motionerna 1986/87: A421 yrkande 18 i
motsvarande del och 1986/87: A479 yrkande 3 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.

25. Äldre arbetslösas företrädesrätt till IKS (mom. 44)

Ingvar Karlsson i Bengtsfors och Rosa Östh (båda c) anser:

dels att den del av utskottets yttrande på s. 57 som börjar med ”Enligt
utskottets” och slutar med ”denna del” bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets uppfattning visar riksrevisionsverkets rapport att det
inte är realistiskt att begränsa IKS-stödet till äldre, lokalt bundna arbetslösa.
För att verkningsgraden skall bli maximal måste målgruppen vidgas.

Utskottet delar därför uppfattningen i motion 1986/87: A421 (c) att inte
enbart äldre arbetslösa skall kunna delta i IKS-verksamhet. Det är en
förutsättning för att IKS-verksamheten skall kunna fungera som ett offensivt
och långsiktigt regionalpolitisk! instrument. Utskottet tillstyrker därför
motionen i motsvarande del.

dels att utskottets hemställan under 44 bort ha följande lydelse:

44. beträffande äldre arbetslösas företrädesrätt till IKS

att riksdagen med bifall till motion 1986/87:A421 yrkande 18 i motsvarande
del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,

26. Geografisk och branschmässig avgränsning vid
nedsättning av socialavgifter (mom. 45)

Anders G Högmark, Ingrid Hemmingsson och Erik Holmkvist (alla m)
anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 59 börjar med ”Utskottet
vill” och på s. 60 slutar med ”aktuella delar” bort ha följande lydelse:

Såsom anförs i kommittémotion 1986/87: A448 från moderata samlingspartiet
är det nödvändigt att i ökad utsträckning använda generella kostnadssänkande
medel i regionalpolitiken. Den dåligt utvecklade infrastrukturen
och tjänstesektorn i de regionalpolitisk! prioriterade regionerna i
kombination med bristen på kvalificerad arbetskraft medför speciella kostnadsnackdelar
för dessa regioner. Företagen bör generellt kompenseras
härför. Genom sänkning av socialavgifterna får alla företag i stödregionerna
lägre kostnader. Nedsättningen bör avse all verksamhet utom den
offentliga. Med hänsyn till de tröskelproblem som kan uppkomma för 126

angränsande regioner bör socialavgifterna minskas med tio procentenheter
i stödområde A och tre procentenheter i stödområde B. Regeringen bör
återkomma med förslag till ändringar i den aktuella lagstiftningen.

Övriga i sammanhanget behandlade motioner bör med hänvisning till
vad som ovan anförts inte föranleda någon åtgärd från riksdagens sida.

dels att utskottets hemställan under 45 bort ha följande lydelse:

45. beträffande geografisk och branschmässig nedsättning av socialavgifter att

riksdagen med bifall till motion 1986/87:A448 yrkande 5 samt
med avslag på motionerna 1986/87:A420 yrkande 3, 1986/87:A421
yrkandena 23 och 24, 1986/87: A434 och 1986/87: A451 yrkande 2 i
motsvarande del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,

27. Geografisk och branschmässig avgränsning vid
nedsättning av socialavgifter (mom. 45)

Elver Jonsson och Sigge Godin (båda fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 59 börjar med ”Utskottet
vill” och på s. 60 slutar med ”aktuella delar” bort ha följande lydelse:
Såsom anförs i partimotion 1986/87: A420 av folkpartiet bör de centralt
givna stödformerna i högre grad vara generella. De skall vara lätta att
administrera och det skall vara lätt för företag och enskilda att informera
sig om vilka förutsättningar som gäller. Enligt utskottets uppfattning bör
därför avgiftsnedsättningen utformas så att all icke-offentlig verksamhet i
stödområde A erhåller en tioprocentig nedsättning. Därmed förbättras
konkurrensläget för företagen i de regionalpolitisk! mest drabbade områdena.
Vidare medför omläggningen att man undviker den nuvarande grannlaga
gränsdragningen mellan olika branscher.

Regeringen bör återkomma med förslag till ändringar i den aktuella
lagstiftningen. Med hänvisning till vad ovan anförts bör övriga i sammanhanget
behandlade motioner inte föranleda någon åtgärd från riksdagens
sida.

dels att utskottets hemställan under 45 bort ha följande lydelse:

45. beträffande geografisk och branschmässig nedsättning av socialavgifter att

riksdagen med bifall tili motion 1986/87:A420 yrkande 3 samt
med avslag på motionerna 1986/87:A421 yrkandena 23 och 24,
1986/87:A434, 1986/87:A448 yrkande 5 och 1986/87:A451 yrkande 2 i
motsvarande del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört.

AU 1986/87:13

127

28. Geografisk och branschmässig avgränsning vid

nedsättning av socialavgifter (mom. 45)

Ingvar Karlsson i Bengtsfors och Rosa Östh (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 59 börjar med ”Utskottet
vill” och på s. 60 slutar med ”aktuella delar” bort ha följande lydelse:

I likhet med vad som anförs i motion 1986/87: A421 (c) vill utskottet
stryka under att nedsättningen av socialavgifterna måste läggas där de bäst
behövs. För Norrbottens del innebär den nuvarande generella sänkningen
av socialavgifterna i länets samtliga kommuner att de kommuner som har
de svåraste problemen missgynnas.

Kustkommunernas konkurrensläge gentemot de fyra malmfältskommunerna
och övriga inlandskommuner förbättras därigenom kraftigt med en
förstärkt inomregional obalans som följd. Det är vidare enligt utskottets
mening helt orimligt att sänkta avgifter kommer kustområden i Norrbottens
län till del men inte inlandskommuner i Västerbottens och Jämtlands
län som inplacerats i stödområde A.

Avgiftsnedsättningen bör således utvidgas till att gälla hela stödområde
A och bör därutöver omfatta de kommuner i Norrbottens län som tillhör
stödområde B. Avgiftsnedsättningen bör i fortsättningen avse samtliga
privata, kooperativa och statliga företag.

Utöver avgiftsnedsättningen kan Norrbottensföretag som ökar sin sysselsättning
få bidrag till arbetsgivaravgiften med för närvarande 10 000 kr.
per helårsarbetare och kalenderår. I enlighet med förslaget i motion A421
bör bidraget differentieras, så att det utgår med 15 000 kr. till företag
belägna i sådana Norrbottenskommuner som tillhör stödområdena A eller
B och med 5 000 kr. till företag i de kommuner i samma län som tillhör
stödområde C.

Regeringen bör få i uppdrag att återkomma med förslag till ändringar i
den aktuella lagstiftningen.

Med hänvisning till vad som ovan anförts bör övriga i sammanhanget
behandlade motioner inte föranleda någon åtgärd från riksdagens sida.

dels att utskottets hemställan under 45 bort ha följande lydelse:

45. beträffande geografisk och branschmässig nedsättning av socialavgifter att

riksdagen med bifall till motion 1986/87:A421 yrkandena 23
och 24 samt med avslag på motionerna 1986/87: A420 yrkande 3,
1986/87: A434, 1986/87:A448 yrkande 5 och 1986/87: A451 yrkande 2 i
motsvarande del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,

AU 1986/87:13

128

29. Medelsanvisning till anslaget Lokaliseringsbidrag m. m.
(mom. 51)

Under förutsättning av bifall till reservation 11

Anders G Högmark, Ingrid Hemmingsson och Erik Holmkvist (alla m)
anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 62 som börjar med ”Utskottet
har” och slutar med ”har begärt” bort ha följande lydelse:

Utskottet har i det föregående tillstyrkt förslaget i motion 1986/87:A448
(m) att införa riskgarantilån och att avskaffa bl. a. lokaliseringsbidragen. I
enlighet härmed bör riksdagen till den nya stödformen anvisa ett särskilt
anslag som bör uppföras med 255 milj. kr. såsom föreslås i motionen.
Därmed avstyrks motion A420.

dels att utskottets hemställan under 51 bort ha följande lydelse:

51. att riksdagen med bifall till motion 1986/87: A448 yrkandena 9
och 12, samt med avslag på dels propositionen i motsvarande del,
dels motion 1986/87:A420 yrkande 10 till Riskgarantilån för budgetåret
1987/88 anvisar ett reservationsanslag av 255 000 000 kr.,

30. Medelsanvisning till anslaget Lokaliseringsbidrag m. m.
(mom. 51)

Under förutsättning av bifall till reservation 14
Elver Jonsson och Sigge Godin (båda fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 62 som börjar med ”Utskottet
har” och slutar med ”har begärt” bort ha följande lydelse:

Utskottet har i det föregående tillstyrkt folkpartiets förslag att slopa
offertstödet. Härigenom minskar medelsbehovet under anslaget med 60
milj. kr. Förslaget i motion 1986/87:A448 (m) att införa riskgarantilån har
avstyrkts av utskottet. Följdförslagen beträffande medelsanvisningen i här
aktuella delar av motion A448 avstyrks därmed.

dels att utskottets hemställan under 51 bort ha följande lydelse:

51. att riksdagen med bifall till motion 1986/87: A420 yrkande 10,
med anledning av propositionen i motsvarande del samt med avslag
på motion 1986/87:A448 yrkandena 9 och 12 till Lokaliseringsbidrag
m.m. för budgetåret 1987/88 anvisar ett reservationsanslag av
302 000 000 kr.,

31. Medelsanvisning till anslaget Lokaliseringslån (mom. 52)

Under förutsättning av bifall till reservation 11

Anders G Högmark, Ingrid Hemmingsson och Erik Holmkvist (alla m)
anser

AU 1986/87:13

dels att den del av utskottets yttrande på s. 63 som börjar med ”1 den” och

slutar med ”medelsanvisning tillstyrks” bort ha följande lydelse:

9 Riksdagen 1986187. 18 sami. 13

129

Med införandet av riskgarantilånen bortfaller lokaliseringslånen och därmed
behovet av anslag för ändamålet. Yrkandet i motion 1986/87:A448 (m)
om avslag på regeringens anslagsframställning på denna punkt tillstyrks
alltså. Samtidigt tillgodoses motsvarande avslagsyrkande i motion
1986/87:A420 (fp). Något behov av statliga kreditgarantier föreligger inte,
och därför behövs inte heller något särskilt anslag härför som begärs i
motion 1986/87:A421 (c). I sak innebär även den motionen att regeringens
anslagsframställning bör avslås.

dels att utskottets hemställan under 52 bort ha följande lydelse:

52. att riksdagen med bifall till motion 1986/87:A448 yrkande 13
samt med anledning av motionerna 1986/87:A420 yrkande 6 och
1986/87:A421 yrkande 19 b avslår propositionen i vad avser begäran
om anslag för budgetåret 1987/88 till Lokaliseringslån,

32. Medelsanvisning till anslaget Lokaliseringslån (mom. 52)

Under förutsättning av bifall till reservation 12

Elver Jonsson (fp), Ingvar Karlsson i Bengtsfors (c) Sigge Godin (fp) och
Rosa Östh (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 63 som börjar med ”1 den” och
slutar med ”medelsanvisning tillstyrks” bort ha följande lydelse:

Utskottet har tidigare tillstyrkt till förslaget att ersätta lokaliseringslånen
med statliga kreditgarantier. Regeringens framställning om anslag till sådana
lån bör därför avslås. För att täcka eventuella förluster för staten på
grund av kreditgarantierna bör dock finnas ett anslag som i enlighet med
motion 1986/87:A421 bör uppföras med ett formellt belopp av 1 000 kr.
Beviljade men den 1 juli 1987 inte utbetalade lån kan finansieras med
kvarstående medel på innevarande års låneanslag.

Utskottet tillstyrker alltså motion A421 i aktuell del. Med det anförda
tillgodoses i sak motionerna A420 och A448 i motsvarande delar.

dels att utskottets hemställan under 52 bort ha följande lydelse:

52. att riksdagen med bifall till motion 1986/87: A421 yrkande 19 i
motsvarande del, med anledning av motionerna 1986/87:A420 yrkande
6 och 1986/87: A448 yrkande 13 samt med avslag på propositionen
i motsvarande del till Lokaliseringslån för budgetåret 1987/88
anvisar ett förslagsanslag av 1 000 kr.,

33. Medelsanvisning till anslaget Regionala
utvecklingsinsatser m. m. (morn. 53)

Lars Ulander, Lahja Exner, Gustav Persson, Sten Östlund, Bo Nilsson,
Inge Carlsson och Sven Lundberg (alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 64 börjar med ”Enligt
utskottets” och på s. 65 slutar med ”på anslaget” bort ha följande lydelse:
Den inriktning på de regionalpolitiska insatserna som regeringen föreslår
- och som utskottet ställt sig bakom - innebär kraftfulla insatser över ett
brett fält där de infrastrukturella åtgärderna har en särskild betydelse. För

AU 1986/87:13

130

anslaget till regionala utvecklingsinsatser m. m. föreslås för nästa budgetår
488 milj. kr. Utskottet tillstyrker regeringens förslag om medelsanvisning,
men utgår samtidigt från att regeringen under budgetåret återkommer till
riksdagen om det visar sig att medlen inte räcker till för att förverkliga
angelägna projekt m. m.

Med hänvisning till utskottets ställningstagande avstyrks motionerna
A 420, A421, A448 och A451 i motsvarande delar.

dels att utskottets hemställan under 53 bort ha följande lydelse:

53. att riksdagen med avslag på motionerna 1986/87: A420 yrkande
11, 1986/87:A421 yrkande 15, 1986/87:A448 yrkande 14 och
1986/87:A451 yrkande 4 till Regionala utvecklingsinsatser m. m. för
budgetåret 1987/88 anvisar ett reservationsanslag av 488 000 000 kr.,

34. Anslagsfördelningen på länsstyrelserna (mom. 54)

Lars Ulander, Lahja Exner, Gustav Persson, Sten Östlund, Bo Nilsson,
Inge Carlsson och Sven Lundberg (alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 65 som börjar med ”Utskottet
anser” och slutar med ”till känna” bort ha följande lydelse:

Utskottet vidhåller sin tidigare redovisade uppfattning att regeringen
och industriverket liksom hittills bör ha medel till förfogande för åtgärder
som griper över flera län eller för försöksverksamheter av speciellt intresse.
Ett visst belopp bör därför avsättas för centrala konsult- och utredningsinsatser
samt för teknik- och kunskapsspridning. Med hänvisning
härtill avstyrks motionen i aktuell del.

dels att utskottets hemställan under 54 bort ha följande lydelse:

54. beträffande anslagsfördelningen på länsstyrelserna
att riksdagen avslår motion 1986/87:A421 yrkande 16,

35. Länsanslaget i olika län (mom. 57-69, motiveringen)

Lars Ulander, Lahja Exner, Gustav Persson, Sten Östlund, Bo Nilsson,
Inge Carlsson och Sven Lundberg (alla s) anser att den del av utskottets
yttrande som på s. 66 börjar med ”Utskottet har” och på s. 67 slutar med
”riksdagens åtgärd” bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets uppfattning bör det liksom hittills ankomma på regeringen
att fördela anslaget till regionala utvecklingsinsatser m. m. mellan
länen. Det är självklart att regeringens fördelning av medlen har som
utgångspunkt de aktuella förhållandena och problemen i resp. län. Några
särskilda anvisningar från riksdagens sida bör därutöver inte ges i denna
fråga. Utskottet avstyrker med hänvisning till det anförda motionerna i
aktuella delar.

AU 1986/87:13

131

36. Särskilda medel till projektet Laxfond för Vänern (mom.
70)

Lars-Ove Hagberg (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 67 som börjar med ”Utskottet
har” och slutar med ”aktuella motionerna” bort ha följande lydelse:
Utskottet ansluter sig till den mening som anförs i motion 1986/87:A432
av Björn Samuelson (vpk) rörande ett statligt finansieringsansvar vad
avser Laxfond för Vänern. Utskottet bedömer att ett fullföljande av projektet
kommer att få stor regionalekonomisk betydelse för Vänernområdet.
Bl. a. gäller det att utveckla en kvalificerad och kommersiellt lönsam
fisketurism i syfte att skapa nya och varaktiga sysselsättningstillfällen i
regionen. Utskottet vill därför understryka angelägenheten av att staten
helt tar ansvaret för att finansiera Laxfonden.

Motion A432 tillstyrks alltså i aktuell del. Med det anförda tillgodoses i
huvudsak även motionerna 1986/87:A470, 1986/87:A485 och 1986/87:Jo
411.

dels att utskottets hemställan under 70 bort ha följande lydelse:

70. beträffande särskilda medel till projektet Laxfond för Vänern
att riksdagen med bifall till motion 1986/87: A432 i motsvarande del
samt med anledning av motionerna 1986/87:A470, 1986/87:A485 yrkandena
1 och 2 och 1986/87:Jo411 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,

37. Särskilda medel till projektet Laxfond för Vänern (mom.
70, motiveringen)

Under förutsättning av bifall till reservation 33

Lars Ulander, Lahja Exner, Gustav Persson, Sten Östlund, Bo Nilsson,
Inge Carlsson och Sven Lundberg (alla s) anser att den del av utskottets
yttrande på s. 67 som börjar med ”Sorn ovan” och slutar med ”aktuella
motionerna” bort ha följande lydelse:

Som utskottet redovisat arbetar de berörda länsstyrelserna för närvarande
med ett handlingsprogram för det aktuella projektet. Detta bör kunna
utgöra ett viktigt underlag för beslut om hur man skall gå vidare i frågan.
När det gäller länsstyrelsernas engagemang i projektet inom ramen för de
s.k. länsanslagen bör det enligt utskottets uppfattning ankomma på de
berörda länsstyrelserna att göra erforderliga prioriteringar.

Med hänvisning till vad sålunda anförts avstyrks de aktuella motionerna.

AU 1986/87:13

132

38. Medelsanvisning till anslaget Ersättning för nedsättning
av socialavgifter (mom. 74)

Under förutsättning av bifall till reservation 26

Anders G Högmark, Ingrid Hemmingsson och Erik Holmkvist (alla m)
anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 69 som börjar med ”Motionsyrkandena
går” och slutar med ”395 000 kr.” bort ha följande lydelse:

Med hänsyn till den geografiska och branschmässiga utvidgning som
tidigare föreslagits beträffande avgiftsnedsättningen bör förevarande anslag
räknas upp på det sätt som förordats i kommittémotion 1986/87: A448
(m) eller till 625 milj.kr. Utskottets ställningstagande innebär att motionerna
1986/87:A420 och 1986/87:A451 i huvudsaklig del tillgodoses i tillämpliga
delar.

dels att utskottets hemställan under 74 bort ha följande lydelse:

74. att riksdagen med bifall till motion 1986/87:A448 yrkande 6
samt med anledning av propositionen i motsvarande del och motionerna
1986/87 :A420 yrkande 4 och 1986/87: A451 yrkande 2 i motsvarande
del till Ersättning för nedsättning av socialavgifter för budgetåret
1987/88 anvisar ett förslagsanslag av 625 000 000 kr.,

39. Medelsanvisning till anslaget Ersättning för nedsättning
av socialavgifter (mom. 74)

Under förutsättning av bifall till reservation 27
Elver Jonsson och Sigge Godin (båda fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 69 som börjar med ”Motionsyrkandena
går” och slutar med ”395 000 000 kr.” bort ha följande lydelse:
Med hänsyn till att utskottet tidigare förordat en geografisk och branschmässig
utvidgning beträffande avgiftsnedsättningen av socialavgifter måste
förevarande anslag räknas om på det sätt som angivits i motion 1986/87:
A 420 (fp), dvs. till 515 milj.kr. Därmed tillgodoses i huvudsaklig del även
yrkandena om anslagsuppräkning i motionerna 1986/87:A448 och
1986/87:A451 till viss del.

dels att utskottets hemställan under 74 bort ha följande lydelse:

74. att riksdagen med bifall till motion 1986/87:A420 yrkande 4
samt med anledning av propositionen i motsvarande del och motionerna
1986/87: A448 yrkande 6 och 1986/87: A451 yrkande 2 i motsvarande
del till Ersättning för nedsättning av socialavgifter för budgetåret
1987/88 anvisar ett förslagsanslag av 515 000 000 kr.,

AU 1986/87:13

133

40. Medelsanvisning till anslaget Ersättning för nedsättning 1986/87:13

av socialavgifter (mom. 74)

Lars-Ove Hagberg (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 54 som börjar med ”Motionsyrkandena
går” och slutar med ”395 000 000 kr.” bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets uppfattning bör försöket med nedsättning av socialavgifter
i Norrbottens län slopas. Utskottet anser att det finns flera principiella
invändningar mot att använda nedsättning av socialavgifter som ett
regionalpolitisk! medel. Socialavgifterna syftar till att finansiera vårt lands
medborgerliga rättigheter och allmänna nyttigheter och de bör därför vara
likartat utformade över hela landet. Därutöver motsvaras denna bidragsförmån
inte av någon motprestation från företagens sida. Enligt utskottets
uppfattning är de nämnda invändningarna mot avgiftsnedsättningen i Norrbotten
så allvarliga att detta system bör slopas och motsvarande medel
tillföras det s. k. länsanslaget. Medel för att ersätta socialförsäkringssystemet
för det intäktsbortfall som uppstår genom försöksverksamheten behöver
därmed inte längre anvisas. Som en följd härav avstyrks även förslagen
om anslagsuppräkning i motionerna 1986/87:A420 (fp), 1986/87:A448 (m)
och 1986/87: A451 (c).

dels att utskottets hemställan under 74 bort ha följande lydelse:

74. att riksdagen avslår dels propositionen i vad avser begäran om
anslag för budgetåret 1987/88 till Ersättning för nedsättning av socialavgifter,
dels motionerna 1986/87:A420 yrkande 4, 1986/87:A448
yrkande 6 och 1986/87:A451 yrkande 2 i motsvarande del,

41. Medelsanvisning till anslaget Sysselsättningsstöd
(mom. 75)

Under förutsättning av bifall till reservation 11

Anders G Högmark, Ingrid Hemmingsson och Erik Holmkvist (alla m)
anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 69 som börjar med ”Eftersom
utskottet” och slutar med ”denna del” bort ha följande lydelse:

Eftersom utskottet i det föregående har föreslagit att sysselsättningsstödet
skall upphöra behöver - vid bifall härtill - medel inte längre anvisas
för detta ändamål. Med hänsyn till att stödet löper under flera år bör redan
påbörjad stödgivning dock fullföljas. Sådant stöd bör övergångsvis betalas
ut från anslaget C 1. Visst regionalpolitiskt stöd. Som en följd av vad som
sagts avstyrks även motion 1986/87:A420 (fp) i här aktuell del.

dels att utskottets hemställan under 74 bort ha följande lydelse:

74. att riksdagen med bifall till motion 1986/87:A448 yrkande 15
avslår dels propositionen i vad avser begäran om anslag för budgetåret
1987/88 till Sysselsättningsstöd, dels motion 1986/87:A420 yrkande
8 samt som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört om finansiering av tidigare beviljat sysselsättningsstöd,

42. Medelsanvisning till anslaget Sysselsättningsstöd
(morn. 75)

Under förutsättning av bifall till reservation 19

Elver Jonsson (fp), Ingvar Karlsson i Bengtsfors (c), Sigge Godin (fp) och
Rosa Östh (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 70 som börjar med ”Såsom
tidigare” och slutar med ”till Sysselsättningsstöd” bort ha följande lydelse: Utskottet

har i det föregående tillstyrkt att sysselsättningsstödet oförändrat
bör vara kvar i stödområde C. Med hänsyn härtill bör det av
regeringen beräknade beloppet för Sysselsättningsstöd räknas upp med 25
milj.kr. Med det anförda avstyrks motion A448 (m) i här aktuell del.

dels att utskottets hemställan under 75 bort ha följande lydelse:

75. att riksdagen med bifall till motion 1986/87:A420 yrkande 8,
med anledning av propositionen i motsvarande del samt med avslag
på motion A448 yrkande 15 till Sysselsättningsstöd för budgetåret
1987/88 anvisar ett förslagsanslag av 194 000 000 kr.,

43. Medelsanvisning till anslaget Expertgruppen för
forskning om regional utveckling (mom. 76)

Ingvar Karlsson i Bengtsfors och Rosa Östh (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 70 börjar med ”Centerpartiet
lade” och slutar med ”till ERU” bort ha följande lydelse:

Utskottet delar uppfattningen i motion 1986/87:A421 (c) att ERU:s verksamhet
bör finansieras på det sätt som skedde tidigare, dvs. från industridepartementets
kommittéanslag (numera benämnt Utredningsverksamhet
m. m.). Regeringen bör underrättas härom. I sak innebär utskottets ställningstagande
att regeringens föreliggande begäran om anslag bör avslås.

dels att utskottets hemställan under 76 bort ha följande lydelse:

76. att riksdagen med bifall till motion 1986/87: A421 yrkande 20
dels avslår propositionen i vad avser begäran om anslag för budgetåret
1987/88 till Expertgruppen för forskning om regional utveckling,
dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört
om finansiering av ERU:s verksamhet över industridepartementets
anslag till Utredningsverksamhet m. m.,

44. Medelsanvisning till anslaget Särskilda regionalpolitiska
insatser för infrastrukturutbyggnad m. m. (mom. 78)

Lars Ulander, Lahja Exner, Gustav Persson, Sten Östlund, Bo Nilsson,
Inge Carlsson och Sven Lundberg (alla s) anser

AU 1986/87:13

dels att den del av utskottets yttrande på s. 72 som börjar med ”Utskottet

delar” och slutar med ”bör avslås” bort ha följande lydelse:

135

Som utskottet i ett inledande avsnitt framhållit behövs en brett upplagd AU 1986/87:13
och samordnad politik för att främja utvecklingen mot regional balans i
riket. Regeringen lägger också i budgetpropositionen fram en rad förslag
på olika politikområden med denna inriktning.

I syfte att allmänt stärka näringslivsmiljön i de regionalpolitisk! svaga
regionerna har insatser inom forskning, utbildning, teknikspridning och
kommunikationer givits hög prioritet i årets budget. Betydande belopp
föreslås för dessa ändamål, bl. a. inemot 4 miljarder kronor för bärighetshöjande
åtgärder i vägnätet i skogslänen under en tioårsperiod.

Utskottet delar uppfattningen att det härutöver krävs särskilda medel
som möjliggör att man i de utsatta regionerna, t. ex. Norrlands inland och
Bergslagen, kan initiera och genomföra angelägna projekt i syfte att förbättra
infrastrukturen. Det kan gälla att snabbt få till stånd alternativ
sysselsättning i orter som drabbats av omfattande strukturomvandlingsproblem.
Det kan också gälla ett långsiktigt arbete med mindre projekt
inom olika verksamhetsområden och som syftar till att stärka utvecklingsmiljön
för företag. Sådana projekt kan ofta vara länsövergripande och
spänna över flera politikområden och därigenom kräva att initiativ kan tas
utifrån en regionalpolitisk utgångspunkt.

Det föreslagna anslaget är avsett att stärka infrastrukturen — forskning
och utbildning, teknikutveckling och teknikspridning, kommunikationer,
småföretagsutveckling. Avsikten är att med denna typ av insatser stärka
de särskilt utsatta regionernas långsiktiga utvecklingskraft och göra dem
mera attraktiva för företagsetablering. Därmed skulle de bli mer konkurrenskraftiga
gentemot storstadsområdena och tillväxtregionerna runt universitet
och högskolor.

De insatser det här är fråga om har således en utpräglat regionalpolitisk
målsättning. Med de föreslagna medlen kan regeringen på ett snabbt och
flexibelt sätt ta upp överläggningar med myndigheter och företag för att
lösa uppkommande problem. Med dessa medel kan man vidare åstadkomma
sektorsövergripande insatser utan att diskussion behöver uppstå om
kostnadsfördelningen sektorerna emellan. Slutligen garanteras att de regionalpolitiska
aspekterna ges en avgörande roll vid valet av insatser.

Mot den angivna bakgrunden tillstyrker utskottet förslaget i propositionen
om 300 milj. kr. för särskilda regionalpolitiska insatser under en
treårsperiod.

De i sammanhanget behandlade motionerna med yrkanden om avslag på
regeringens förslag avstyrks sålunda. Utskottet är inte berett ta ställning
till konkreta förslag beträffande medlens användning varför motion
1986/87: A 482 avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 78 bort ha följande lydelse:

78. att riksdagen med bifall till propositionen i motsvarande del
och med avslag på motionerna 1986/87:A420 yrkande 12,

1986/87 :A448 yrkandena 3 och 4 samt 1986/87: A482 yrkande 3 till
Särskilda regionalpolitiska insatser för infrastrukturutbyggnad
m.m. för budgetåret 1987/88 anvisar ett reservationsanslag av
300 000 000 kr.,

45. Regionalpolitiska insatser i Norrlands inland och

Gävleborgs län (mom. 80 och 84)

AU 1986/87:13

Lars-Ove Hagberg (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 77 börjar med ”Utskottet
har” och på s. 79 slutar med ”delegationer m. m.” bort ha följande
lydelse:

Den negativa utvecklingen i Norrland måste vändas. Erfarenheten har
emellertid med all önskvärd tydlighet visat att den traditionella regionalpolitiken
inte förmår påverka de krafter som styr utvecklingen. Det krävs
därför grundläggande förändringar i den ekonomiska politiken som innebär
att kapitalöverföringen till det privata kapitalet och enskilda rika stoppas.
Strömmen av kapital måste vändas för att samhället skall få möjlighet att
genom politiska beslut vrida utvecklingen rätt. Det krävs vidare en ny
regionalpolitik vars främsta innehåll utgörs av samhälleliga styrmedel när
det gäller industrietableringar. I detta sammanhang bör löntagarfonderna
och i synnerhet Nordfonden spela en viktig roll.

Situationen i Norrlands inland är särskilt problematisk. Problemen ökar
snabbt och de negativa effekterna förstärker varandra. Några självläkande
krafter finns inte. Endast mycket medvetna och kraftfulla samhällsinsatser
kan vända utvecklingen. Det krävs - som framhålls i motionerna 1986/87:
A427 av Paul Lestander m.fl. (vpk) och 1986/87:A442 av Jan Jennehag
m.fl. (vpk) — en långsiktig strategi för att bevara och utveckla näringsliv,
arbetsmöjligheter samt socialt och kulturellt goda förhållanden i hela norra
inlandet.

För att vända utvecklingen i Norrlands inland bör en inlandsdelegation
tillsättas. Delegationen bör få till uppgift att utarbeta ett långsiktigt utvecklingsprogram
enligt de riktlinjer som anges i vpk-motionerna A427 och
A442.

Det gäller bl. a. insatser för att skapa ytterligare investeringskapital,
vidareförädling av inhemska råvaror och halvfabrikat, utveckling av
skogsbruk, jordbruk, vattenbruk samt turism. Det gäller också insatser för
att trygga teknisk och övrig kompetens i regionen.

Arbetet bör bedrivas i nära samarbete mellan kommuner och län. Mobiliseringen
på den regionala nivån kräver emellertid stöd från centralt håll.

Vad utskottet i anslutning till vpk-motionerna A 427 och A 442 anfört om
utvecklingen i inlandet bör ges regeringen till känna.

Utskottet anser vidare att extraordinära åtgärder bör sättas in i Gävleborgs
län. Som framhålls i motion 1986/87: A 478 av Bertil Måbrink (vpk)
har befolkningen i länet minskat med i runda tal 6 000 personer sedan 1980.
Under 1986 minskade befolkningen med inte mindre än ca 1 500 personer.
Situationen på arbetsmarknaden är allvarlig med höga arbetslöshetstal, ett
stort antal personer i åtgärder samt det högsta antalet förtidspensionärer
av alla län.

Utskottet tillstyrker det åtgärdsprogram för Gävleborgs län som förs
fram i motion A478. Detta innefattar bl. a. etablering av ett träkemiskt
forsknings- och utvecklingscentrum i Söderhamn inkl. en utbildningslinje
på högskolenivå i kommunen, upprustning av järnvägsförbindelserna till

10 Riksdagen 1986187. 18 sami. 13

Uppsala resp. Sundsvall, ökad mineralprospektering i länet, tidigareläggning
av vägprojekt, upprustning och effektivisering av befintliga vattenkraftverk
i länet.

Vad utskottet med tillstyrkan av motion A478 anfört om åtgärdsprogram
för Gävleborgs län bör ges regeringen till känna.

Övriga i sammanhanget behandlade motioner avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 80 och 84 bort ha följande lydelse:

80. beträffande regionalpolitiska insatser i Norrlands inland
att riksdagen med bifall till motionerna 1986/87:A427 och
1986/87: A442 samt med avslag på motionerna 1986/87:A486 yrkande
3 och 1986/87:A494 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,

84. beträffande regionalpolitiska insatser i Gävleborgs län
att riksdagen med bifall till motion 1986/87:A478 samt med avslag på
motionerna 1986/87:A416 i motsvarande del, 1986/87:A449,
1986/87:A456 samt 1986/87:A486 yrkandena 1 och 2 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

46. Regionalpolitiska insatser i Norrland (mom. 78-84,
motiveringen)

Under förutsättning av bifall till reservationerna 33 och 44

Lars Ulander, Lahja Exner, Gustav Persson, Sten Östlund, Bo Nilsson,
Inge Carlsson och Sven Lundberg (alla s) anser att den del av utskottets
yttrande på s. 79 som börjar med ”Sorn ovan” och på slutar med ”delegationer
m. m.” bort ha följande lydelse:

Till regionala utvecklingsinsatser m.m. utgår till Norrlandslänen under
innevarande budgetår ca 270 milj. kr. Med hänsyn till problemens omfattning
i denna del av riket har utskottet anledning utgå från att tilldelningen
inte kommer att bli mindre under nästa budgetår. Med dessa medel kan
länsstyrelserna ta initiativ till olika åtgärdsprogram, arbetsgrupper, projekt
m. m. Härutöver vill utskottet peka på betydelsen av det nya anslaget till
infrastrukturåtgärder i regioner med strukturproblem. För Norrland och då
inte minst i inlandet ger dessa medel möjligheter till konstruktiva projekt i
syfte att förbättra infrastrukturen.

Som utskottet i ett inledande avsnitt anfört kan regionalpolitiken inte
ensam lösa problemen i regionerna. Här krävs en samlad och målmedveten
politik över hela det politiska fältet. Den socialdemokratiska regeringspolitiken
har enligt utskottets uppfattning en sådan inriktning. Det finns i dag
inte något trovärdigt alternativ till denna politik.

47. Regionalpolitiska insatser i Bergslagen (mom. 85)

Lars-Ove Hagberg (vpk) anser

AU 1986/87:13

dels att den del av utskottets yttrande på s. 82 som börjar med ”Bergslags delegationen

har” och slutar med "riksdagens åtgärd” bort ha följande

lydelse:

138

Enligt utskottets uppfattning är - trots inrättandet av Bergslagsdelegationen
- de nuvarande insatserna för att vända utvecklingen i Bergslagen
otillräckliga. Såsom framhålls i vpk-motionen A457 krävs det insatser nu
för att komplettera de resterande basnäringarna med ett nytt näringsliv.
Därvid bör man satsa mindre på företagsamhet för exportmarknaderna och
mera på företagsamhet för den inhemska marknaden. Enligt utskottets
förmenande är skapandet av företag som kan tillgodose den inhemska
marknadens efterfrågan och svara för en ökad andel svensk produktion av
underleveranser till regionens storföretag av stor betydelse.

I ett tidigare avsnitt har utskottet föreslagit en kraftig uppräkning av
länsanslaget. Med hänsyn till att dessa utökade resurser i ansenlig mån bör
komma Bergslagen till godo vill utskottet redan nu ange vissa riktlinjer för
nödvändiga utvecklingsinsatser i Bergslagen. 1 sammanfattning innebär
dessa:

1. Ytterligare insatser måste göras för att stärka infrastrukturen i Bergslagen.

2. För en återindustrialisering krävs en utbyggnad av naturgasledningar i
regionen.

3. Bergslagens tekniska högskola är en viktig del av en framtida utveckling.

4. Kommuner och landsting i Bergslagen har ett stort ansvar för att
utveckla nödvändig samhällsservice.

5. Nya näringar måste lokaliseras till Bergslagen. Lokaliseringssamrådet
måste ersättas med en direkt styrning av nyetableringar till Bergslagen.

6. Löntagarfonderna måste få en ny roll i regionalpolitiken. Fondernas
målsättning bör vara att medverka i en industriell och regionalpolitisk
satsning som kommer utsatta branscher och regioner till del.

7. Statsföretag bör ges en ny och helt annorlunda roll än för närvarande
med bl. a. mer av samhällsekonomisk inriktning.

8. Förnyelsefonderna bör användas till bl. a. vuxenutbildning med inriktning
mot allmän utbildning, ny teknik i arbetslivet och facklig partsutbildning.

9. Ett statligt miljardprogram bör tas fram för varje Bergslagslän.

Utskottets ställningstagande - som innebär bifall till motion A 457 -

bör ges regeringen till känna. Övriga i sammanhanget aktuella motioner
avstyrks,

dels att utskottets hemställan under 85 bort ha följande lydelse:

85. beträffande regionalpolitiska insatser i Bergslagen
att riksdagen med bifall till motion 1986/87:A457 samt med avslag på
motionerna 1986/87:A472 och 1986/87:A473 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,

48. Regionalpolitiska insatser i Bergslagen (mom. 85,
motiveringen)

AU 1986/87:13

Under förutsättning av bifall till reservationerna 33 och 44

Lars Ulander, Lahja Exner, Gustav Persson, Bo Nilsson, Inge Carlsson

139

och Sven Lundberg (alla s) anser att den del av utskottets yttrande på s. 82 AU 1986/87:13

som börjar med ”Utskottet vill” och slutar med ”till del” bort ha följande

lydelse:

Med de s. k. länsanslagen kan berörda länsstyrelser initiera olika projekt,
åtgärdsprogram m.m. Utskottet vill härutöver framhålla betydelsen
för utvecklingen i Bergslagen av de tidigare redovisade infrastrukturella
satsningar som föreslås i budgetpropositionen. Utskottet vill särskilt peka
på de möjligheter som det nya anslaget till infrastrukturåtgärder öppnar att
i friare former finansiera utvecklingsinsatser i regioner med svåra strukturomvandlingsproblem.
Dessa medel är mot bakgrund av problemens omfattning
i Bergslagen i hög grad avsedda för denna region.

Utskottet vill slutligen hänvisa till vad tidigare sagts om den socialdemokratiska
regeringspolitikens betydelse för den regionala utvecklingen i
landet. Denna politik skapar förutsättningar för en positiv utveckling på
sikt bl. a. i Bergslagen.

49. Regionalpolitiska insatser i Värmlands län (mom. 86)

Lars-Ove Hagberg (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 85 som börjar med ”Utskottet
har” och slutar med ”och A 496” bort ha följande lydelse:

Vad härefter särskilt gäller Värmland så motiverar den starkt negativa
situationen i detta län att statsmakterna snabbt låter utarbeta ett samhälleligt
utvecklingsprogram. Såsom förordas i motion A 432 (vpk) bör man i
detta lägga tonvikten vid utbyggnad av kommunikationer och högre utbildning.
Vid genomförandet av de nysatsningar på väg- och telenäten som
aviseras i årets budgetproposition utgår utskottet från att förhållandena i
Värmland ägnas särskild uppmärksamhet. Därjämte är det önskvärt att
järnvägslinjen Stockholm—Karlstad görs dubbelspårig.

Utbyggnaden av den högre utbildningen inom länet förutsätter en femårig
plan för lokalbehov och vetenskaplig utveckling av högskolan och
YTH-utbildningarna.

För att främja utvecklingen i Värmland föreslås vidare i motionen åtgärder
för att utveckla kompetensen kring vindkraftteknik, inrättande av en
särskild handelskammare och ett centrum för utbildning inom jord-, skogsoch
trädgårdsnäringarna med inriktning på utvecklingsländernas behov.

Åtgärder av det slaget bör övervägas i programarbetet.

Den i motionen aktualiserade frågan om Laxfond för Vänern behandlas i
ett senare avsnitt av detta betänkande.

Övriga i sammanhanget redovisade motioner föranleder inte vidare yttrande
från utskottets sida.

dels att utskottets hemställan under 86 bort ha följande lydelse:

86. beträffande regionalpolitiska insatser i Värmlands län
att riksdagen med bifall till motion 1986/87:A432 i motsvarande del
samt med avslag på motionerna 1986/87:A480 yrkandena 1 och 2,

1986/87:A492 och 1986/87:A493 yrkande 2 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört om utarbetande av ett samhäl- 140

leligt utvecklingsprogram för Värmland,

50. Regionalpolitiska insatser i Värmlands m. fl. län (mom.
86, motiveringen)

Under förutsättning av bifall till reservationerna 33 och 44
Lars Ulander, Lahja Exner, Gustav Persson, Sten Östlund, Bo Nilsson,
Inge Carlsson och Sven Lundberg (alla s) anser att den del av utskottets
yttrande på s. 85 som börjar med ”Utan att” och slutar med ”Bergslagsdelegationens
förfogande” bort ha följande lydelse:

Vad i övrigt gäller de aktuella motionerna om Värmlands, Örebro,
Västmanlands och Kopparbergs län så hänvisas till att en del av de föreslagna
åtgärderna bör kunna hanteras i länsstyrelsernas projekt- och utvecklingsarbete
eller, alternativt, av Bergslagsdelegationen med stöd av de
medel som tilldelas dessa organ. Härutöver vill utskottet peka på de
möjligheter som det nya anslaget till infrastrukturåtgärder öppnar att i
friare former finansiera utvecklingsinsatser i regioner med svåra strukturomvandlingsproblem
som fallet är inte minst i de nu nämnda länen.

51. Åtgärder i Stockholms län (mom. 90, motiveringen)

Anders G Högmark, Ingrid Hemmingsson och Erik Holmkvist (alla m)
anser att den del av utskottets yttrande på s. 88 som börjar med ”1
motionerna” och slutar med ”än Stockholmsregionen” bort ha följande
lydelse:

I motionerna 1986/87: A405 (c) och 1986/87 :A458 (s) förordas att statliga
verksamheter skall spridas ut från Stockholmsregionens centrala delar för
att utjämna den obalans som råder i länet mellan arbetsplatser och boende.
Utskottet har i ett föregående avsnitt behandlat möjligheterna att utlokalisera
och decentralisera statlig verksamhet till andra delar av landet. Man
kommer inte ifrån att betydande delar av den statliga verksamheten på
nationell nivå inte låter sig flyttas från Stockholmsregionen. Det gäller
främst myndigheter och institutioner som har täta kontakter med bl. a.
andra delar av den offentliga förvaltningen samt olika centrala institutioner.

Ytterligare ett skäl varför offentliga myndigheter lämpligen bör ligga i
Stockholm är tillgängligheten. Det skall vara lätt att från olika delar av
landet ta sig till och från dessa myndigheter. Det senare leder också fram
till att valet av lokalisering i Stockholmsregionen inte i första hand får ses
som en fråga om att lösa inomregionala obalansproblem i denna region.

Även här är tillgängligheten till nationella kommunikationer flyg/tåg
avgörande, eljest faller delvis motivet för att över huvud taget lokalisera
verksamheten till Stockholm med hänvisning till vad som tidigare sagts.
Det var mot den bakgrunden som en av de senast inrättade centrala
myndigheterna, AMU-styrelsen, på utskottets förslag blev förlagd till centrala
Stockholm i stället för, såsom regeringen föreslagit, till en kranskommun.
Med hänvisning härtill avstyrks motionerna A405 och A458 i de nu
aktuella delarna.

AU 1986/87:13

141

52. Åtgärder i Stockholms län (mom. 90, motiveringen)

Lars-Ove Hagberg (vpk) anser att den del av utskottets yttrande som på s.
87 börjar med ”Vad frågan” och på s. 88 slutar med ”sådana problem”
bort ha följande lydelse:

De senare årens utveckling i Stockholmsregionen utmärks av en snabbt
ökad befolkningstillväxt som till större delen beror på inflyttning. Hand i
hand med den allmänna expansionen i denna region går en avfolkning av
stora delar av landet i övrigt. I de föreliggande motionerna från moderata
samlingspartiet och folkpartiet är man främmande för denna problematik.
Ledmotivet för dessa motioner är att varje tanke på att bromsa expansionen
i Stockholmsregionen måste motarbetas. De båda återstående motionerna
av företrädare för centerpartiet resp. socialdemokraterna är mest
inriktade på den begränsade frågan att avhjälpa inomregionala obalanser i
länet. Huvudfrågan lämnas öppen, nämligen om man skall tillåta att den
nuvarande utvecklingen fortsätter med en kraftig befolkningskoncentration
främst till Stockholmsregionen samtidigt som andra delar av landet
utarmas i fråga om befolkning, kunskaper och investeringar.

Som framhålls i den tidigare i betänkandet redovisade motionen 1986/87:
A431 (vpk) måste statsmakterna skaffa sig de styrinstrument som ger
möjlighet att lägga en helhetssyn på både näringslivets utveckling och
människors behov. De stora omflyttningar som nu sker kan förklaras av
tillgång resp. brist på arbete. Det innebär i sin tur att det är marknadskrafterna
som till största delen suveränt bestämmer hur flyttlassen skall gå i
vårt land. Det är beslut i företagsledningarna som avgör om jobben i en
bygd skall försvinna.

Den andra sidan av denna utveckling är vad som händer i Stockholmsregionen.
Tål denna region de sociala, ekonomiska och miljömässiga konsekvenser
som utvecklingen leder till? Hur skall kraven på bra utbildning,
god kultur, tillräckligt med bostäder och goda boendemiljöer med tillräckliga
kommunikationer kunna tillfredsställas? Redan i dag är bostadsbristen
stor i Stockholm.

Det behövs ett nytänkande i samhällsplaneringen där inte bara näringslivets
ekonomiska intressen får styra, utan där hänsyn tas till att alla människor
tillförsäkras en positiv framtid. Om Stockholmsregionen tillåts fortsätta
att växa på det sätt som nu är fallet kommer det att skapas stora
problem både för regionen själv och för hela landet.

53. Effekter av regionalpolitiska åtgärder för Gotlands län
(mom. 91, motiveringen)

Under förutsättning av bifall till reservation 33

Lars Ulander, Lahja Exner, Gustav Persson, Sten Östlund, Bo Nilsson,
Inge Carlsson och Sven Lundberg (alla s) anser att den del av utskottets
yttrande på s. 90 som börjar med ”Sorn utskottet” och slutar med ”riksdagens
åtgärd” bort ha följande lydelse:

Som utskottet konstaterade förra året har den tidigare förhållandevis
gynnsamma utvecklingen på Gotland stagnerat trots de senaste årens

AU 1986/87:13

142

högkonjunktur. Det är mot den bakgrunden tillfredsställande att problemen
uppmärksammats av regeringen och att statens industriverk på
regeringens uppdrag utarbetat en rapport om det gotländska näringslivet
(Avstamp Gotland). I budgetpropositionen redovisar industriministern att
regeringen med anledning av industriverkets förslag har beviljat sammanlagt
7,5 milj. kr. till bl. a. Utvecklingscentrum i Gotland och att länsstyrelsen
därutöver har tilldelats extra medel för projektverksamhet. Med hänsyn
till de åtgärder som redan vidtagits och till att regeringen genom
industriverkets rapport har underlag för ytterligare åtgärder om sådana
motiveras av den fortsatta utvecklingen påkallar motion A 475 (c) inte
någon riksdagens åtgärd.

54. Åtgärdsprogram för Östergötlands län (mom. 93)

Lars-Ove Hagberg (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 91 som börjar med ”Att göra”
och slutar med "statsmakternas sida” bort ha följande lydelse:

För Östergötlands del anser utskottet att det är motiverat att statsmakterna
tar initiativ till ett särskilt åtgärdsprogram för detta län, såsom
föreslås i motion 1986/87:A433 (vpk). Detta program bör göras upp i
samverkan mellan statliga och regionala organ, landsting och kommuner
samt fackliga och andra intresseorganisationer. 1 enlighet med motionen
bör i programmet ingå planering för övergång till civil produktion av den
militära flygplanstillverkningen i Linköping, utveckling av livsmedelsindustrin
och vidareförädling av skogsprodukter. Vidare bör undersökas
förutsättningarna att skapa dels ett data- och elektronikcentrum, dels ett
miljötekniskt centrum med anknytning till länets universitet.

I länet finns intressanta projekt på trafikplaneringens område som bör
kunna vidareutvecklas. Detsamma gäller om länets förutsättningar på turist-
och friluftslivets områden. Sammantaget bör programarbetet inriktas
på att utveckla länet till ett alternativ till storstadsregionerna, med stora
möjligheter att ta hänsyn till miljöintressen och andra angelägna behov.

Vad utskottet med tillstyrkan av motion A433 anfört bör delges regeringen.
De båda motionerna A461 och A484 om Södermanland får anses
besvarade med vad utskottet uttalat i det föregående.

dels att utskottets hemställan under 93 bort ha följande lydelse:

93. beträffande åtgärdsprogram för Östergötlands län
att riksdagen med bifall till motion 1986/87: A433 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,

55. Miljö- och arbetsmarknadsmässiga konsekvenser för
Västsverige vid avveckling av bilindustrin (mom. 94)

Lars-Ove Hagberg (vpk) anser

AU 1986/87:13

dels att den del av utskottets yttrande på s. 92 som börjar med "Motion A

234” och slutar med ”riksdagens åtgärd” bort ha följande lydelse:

143

Motion A234 (vpk) tar upp bilindustrins betydelse för sysselsättningen i
Västsverige, inte minst Göteborgsregionen. Bilindustrin gör enligt motionärerna
regionen särskilt sårbar för förändringar i denna industris utveckling.
De pekar på att optimismen slog fel när det gällde varvsindustrins
framtid och förmåga. De går ett steg vidare och kommer också in på de
miljömässiga problem som vållas av bilismen och framhåller de samhällsekonomiska
vinsterna av en utbyggd kollektivtrafik.

Motionärerna påpekar att ekonomiska konsekvenser i form av kostnader
för miljöåtgärder alltid vägs in i förekommande beslutsunderlag. Däremot
ställer man sällan frågan vilka samhällsekonomiska vinster som blir
konsekvensen av att samhälle och företag tar beslut om miljöåtgärder.
Konsekvensbedömningar som omfattar helt nya strukturer för produktionsprocesser,
produktområden m. m. i miljövänlig riktning saknas helt i
vårt land.

Bilismens starka styrning av samhället och trafikstrukturen är ett hinder
för en progressiv utveckling. Såsom vpk föreslagit borde tillkomma en
samhällsekonomisk generalplan för trafik. En sådan plan förutsätter en
samhällelig, demokratisk styrning med utrymme för olika företagsformer.

Med hänvisning i övrigt till vad som anförs i motion A234 tillstyrker
utskottet motionens förslag att det skall uppdras åt en parlamentarisk
utredning att analysera miljö- och arbetsmarknadsmässiga konsekvenser
och möjligheter för Västsverige och landet i övrigt om bilindustrin faller
resp. avvecklas.

dels att utskottets hemställan under 94 bort ha följande lydelse:

94. beträffande miljö- och arbetsmarknadsmässiga konsekvenser
för Västsverige vid avveckling av bilindustrin
att riksdagen med bifall till motion 1986/87:A234 yrkande 1 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

56. Samordnad skärgårdspolitik (mom. 100, motiveringen)

Under förutsättning av bifall till reservation 33

Lars Ulander, Lahja Exner, Gustav Persson, Sten Östlund, Bo Nilsson,
Inge Carlsson och Sven Lundberg (alla s) anser att den del av utskottets
yttrande på s. 97 som börjar med ”Länsstyrelserna har” och slutar med
”dessa områden” bort ha följande lydelse:

Länsstyrelserna har också under senare år intensifierat sina insatser
med hjälp av glesbygdsmedlen. Med hjälp av dessa medel har de berörda
länsstyrelserna möjlighet att i samarbete ta initiativ till projekt m. m. som
rör skärgårdens utveckling.

AU 1986/87:13

144

Särskilda yttranden

AU 1986/87:13

1. Regionalpolitikens allmänna inriktning (mom. 1)

Lars-Ove Hagberg (vpk) anför:

Vpk:s inställning till regionalpolitikens inriktning redovisas i motion
1986/87: N151 om näringspolitiken inför 1990-talet. Denna motion behandlas
i näringsutskottet.

Näringslivets och ekonomins utveckling har ställt även regionalpolitiken
i en ny situation. Internationaliseringen av kapitalet kan väntas kraftigt
skärpa också geografisk koncentration. Norra Sverige, liksom vissa områden
i Mellan- och Sydsverige riskerar ett klart försämrat utgångsläge. Den
ekonomiska och mänskliga utvecklingspotential som finns i dessa områden
kan då gå förlorad för nationen.

Regionalpolitiken måste därför föras upp på en kvalitativt ny nivå. De
styrande inslagen måste förstärkas. Större samhällsinvesteringar måste
göras. Fondsystem och statliga företag måste spela en offensiv och ledande
roll. Mer av helhetssyn och systemtänkande måste prägla regionalpolitiken.
Det handlar här inte bara - eller ens huvudsakligen — om att locka
företag eller stimulera näringsliv. Det handlar om att göra regionerna till
sinsemellan likvärdiga, allsidigt fungerande enheter. Det handlar om den
samlade levnadsmiljön för människor.

Regionalpolitik har under många år definierats som tillförsel av särskilt
destinerade resurser så att säga vid sidan av de allmänna tendenserna och
resursfördelningen i stort. Med en sådan utgångspunkt blir regionalpolitik
ett slags kompensation för utvecklingens negativa följder gentemot vissa
delar av landet.

Här måste en förändring ske. Det regionalpolitiska målet - likställdhet
och likvärdighet - måste vara riktgivande inom alla samhällssektorer. Det
innebär en brytning med den kortsiktiga marknads- och anpassningsprincipen
inom de statliga verken och andra offentliga verksamheter. Investeringar
och drift inom järnvägs-, väg- och telesektorerna kan inte längre
passivt följa ett framskridet mönster, där förutsättningen är en fortlöpande
koncentration till södra Sverige. Den långsiktiga inriktningen måste i stället
vara att bygga ut infrastrukturen i de eftersatta regionerna med utgångspunkt
i deras framtida likvärdighet med andra delar av landet. Härför
krävs omfattande investeringar. Det rör sig här om storleksordningen flera
miljarder kronor på några års sikt, främst i Bergslagen, Norrland, Blekinge
och övriga utsatta regioner om regional balans skall kunna uppnås.

Detta innebär en förskjutning i förhållande till nuvarande investeringsmönster.
Det betyder också ett övergivande av det sektorstänkande och
den fragmentisering som i dag präglar offentlig sektor. Om varje särskild
del av infrastrukturen och de offentliga investeringarna skall motivera sin
existens med en intern, s. k. affärsmässig lönsamhet, blir hela investeringsstrukturen
sned. Nytta och lönsamhet för denna typ av investeringar
avgörs främst av deras externa effekter, dvs. deras förmåga att ge bidrag
till helhetsutvecklingen. Detta bör vara en grundläggande utgångspunkt
vid fördelningen av resurser och återspeglas i en samordnad strävan att 145

skapa en infrastruktur på jämställd nivå i alla regioner.

2. Lokalisering av statlig verksamhet till vissa regioner
(mom. 7—14)

Ingvar Karlsson i Bengtsfors och Rosa Östh (båda c) anför:

I reservation 8 har vi krävt kraftfulla åtgärder för en fortsatt omlokalisering
av statlig verksamhet. Vi menar att riksdagsuttalanden om prioritering av
de utsatta regionerna när det gäller lokalisering av statlig verksamhet inte
fyller någon större funktion om statsmakterna inte fullt ut tar sitt ansvar
och aktivt verkar för en ökad decentralisering inom statsförvaltningen.

3. Regionalpolitiska insatser i Bergslagen (mom. 85)

Anders G Högmark, Ingrid Hemmingsson och Erik Holmkvist (alla m)
anför:

Bergslagen är troligtvis den region i landet som mest handgripligt fått
vidkännas strukturomvandlingens hårda verklighet med allt vad det inneburit
av smärtsam omställning och oro för människor, företag och kommuner.

Detta förhållande avspeglas i de många motioner som behandlats i detta
betänkande, bl. a. i moderatmotionerna 1986/87:A416, 1986/87:A492 och
1986/87:A496. Alla efterlyser de insatser från statsmakterna i syfte att
skapa bättre förutsättningar för framtidstro och utveckling i nya banor för
Bergslagen.

Från moderata samlingspartiets sida är vi övertygade om att det krävs
åtgärder inom ett brett fält under lång tid för att "restaurera” Bergslagen
med siktet inställt på framtidens möjligheter.

Vi har i vår kommittémotion 1986/87: A448 redovisat ett antal egenskaper
som framgångsrika tillväxtregioner ofta besitter, t. ex. god tillgänglighet,
kompetens, allsidig arbetsmarknad, rimligt kostnadsläge samt kreativ
miljö med mindre hämmande regler och byråkrati.

Det är nödvändigt att föra en politik som långsiktigt ger förutsättningar
att bygga upp Bergslagsregionen med dessa egenskaper. Infrastrukturella
satsningar i vägar, flygförbindelser och utbildningsväsendet, vilka vi föreslagit,
är en del i en sådan långsiktig politik.

Översyn av den, för många småkommuner, djupt orättvisa transfereringspolitiken
i form av specialdestinerade statsbidrag är en annan viktig
uppgift inför framtiden.

Genom de kraftigt ökade länsanslagen tillskapas väsentligt bättre förutsättningar
för att i Bergslagslänen, och gärna i samverkan dem emellan,
utveckla en infrastruktur för morgondagens behov.

För den nya regionalpolitiska utredningen, som ett enigt utskott uttalat
sig för, bör det vara en angelägen uppgift att konstruktivt pröva de olika
förslag ovannämnda motioner redovisat i syfte att forma ett bättre Bergslagen
— en gång Sveriges industriella styrkebälte.

AU 1986/87:13

146

Innehållsförteckning

Sammanfattning 1

Motionerna 3

Utskottet 20

Regionalpolitikens allmänna inriktning m. m 20

Decentralisering av statlig verksamhet 36

Planering 40

Stödområdesindelningen 41

Regionalpolitisk stöd 45

Inledning 45

Allmänna frågor 46

Sysselsättningsstödet 51

Glesbygdsstödet 53

Nedsättning av socialavgifter 57

Industricentra 60

Anslagsfrågor 61

Visst regionalpolitisk stöd 61

Lokaliseringsbidrag m. m 62

Lokaliseringslån 62

Regionala utvecklingsinsatser m. m 63

Täckande av förluster på grund av kreditgarantier till företag i

glesbygder m. m 68

Ersättning för nedsättning av socialavgifter 69

Sysselsättningsstöd 69

Expertgruppen för forskning inom regional utveckling 70

Kapitaltillskott till en utvecklingsfond för Västnorden 70

Särskilda regionalpolitiska insatser för en infrastrukturutbyggnad

m.m 71

Regionalpolitiska insatser i län och regioner 72

Norrland 73

Bergslagen 80

Värmlands, Örebro, Västmanlands och Kopparbergs län 82

Stockholms län 85

Södermanland, Östergötland och Gotland 88

Västsverige 91

Kalmar och Blekinge län 93

Skåne 94

Skärgårdsfrågor 96

Utskottets hemställan 97

Reservationer

1. Regionalpolitikens allmänna inriktning (m) 106

2. Regionalpolitikens allmänna inriktning (fp) 108

3. Regionalpolitikens allmänna inriktning (c) 110

4. Skattemässiga fördelar för nyckelpersoner vid flyttning till stödområdena
A och B (m) 112

5. Utvecklingsprogram för landsbygden (m) 113

6. Utvecklingsprogram för landsbygden (c) 115

7. Utvecklingsprogram för landsbygden (fp) 116

8. Fortsatt omlokalisering av statlig verksamhet m. m. (c) 117

9. Planeringstalen (c) 118

10. Tillfälliga stödområden (c) 118

11. Ett system med riskgarantilån m. m. (m) 119

12. Statliga kreditgarantier (fp, c) 120

13. Statliga kreditgarantier (m) 121 AU 1986/87:13

14. Avskaffande av offertstödet (fp) 121

15. Avskaffande av offertstödet (m) 121

16. Nya former av offertstöd (c) 122

17. Villkorad avskrivningsrätt för studielån (c) 122

18. Villkorad avskrivningsrätt för studielån (m) 122

19. Avskaffande av sysselsättningsstödet i stödområde C (fp, c) .... 123

20. Avskaffande av sysselsättningsstödet i stödområde C (m) 124

21. Regionalpolitisk stöd vid etablering av läkarpraktik (m) 124

22. Samlingslokaler i glesbygd (c) 124

23. Högsta belopp för avskrivningslån (fp, c) 125

24. Högsta belopp för IKS-bidrag (fp, c) 125

25. Äldre arbetslösas företrädesrätt till IKS (c) 126

26. Geografisk och branschmässig avgränsning vid nedsättning av
socialavgifter (fp) 126

27. Geografisk och branschmässig avgränsning vid nedsättning av
socialavgifter (c) 127

28. Geografisk och branschmässig avgränsning vid nedsättning av
socialavgifter (c) 128

29. Medelsanvisning till anslaget Lokaliseringsbidrag m. m. (m) .... 129

30. Medelsanvisning till anslaget Lokaliseringsbidrag m. m. (fp) 129

31. Medelsanvisning till anslaget Lokaliseringslån (m) 129

32. Medelsanvisning till anslaget Lokaliseringslån (fp) 130

33. Medelsanvisning till anslaget Regionala utvecklingsinsatser m. m.

(s) 130

34. Anslagsfördelningen på länsstyrelserna (s) 131

35. Länsanslaget i olika län (s) 131

36. Särskilda medel till projektet Laxfond för Vänern (vpk) 132

37. Särskilda medel till projektet Laxfond för Vänern (s) 132

38. Medelsanvisning till anslaget Ersättning för nedsättning av socialavgifter
(m) 133

39. Medelsanvisning till anslaget Ersättning för nedsättning av socialavgifter
(fp) 133

40. Medelsanvisning till anslaget Ersättning för nedsättning av socialavgifter
(vpk) 134

41. Medelsanvisning till anslaget Sysselsättningsstöd (m) 134

42. Medelsanvisning till anslaget Sysselsättningsstöd (fp, c) 135

43. Medelsanvisning till anslaget Expertgruppen för forskning om
regional utveckling (c) 135

44. Medelsanvisning till anslaget Särskilda regionalpolitiska insatser

för infrastrukturutbyggnad m. m. (s) 135

45. Regionalpolitiska insatser i Norrlands inland och Gävleborgs län
(vpk) 137

46. Regionalpolitiska insatser i Norrland (s) 138

47. Regionalpolitiska insatser i Bergslagen (vpk) 138

48. Regionalpolitiska insatser i Bergslagen (s) 139

49. Regionalpolitiska insatser i Värmlands län (vpk) 140

50. Regionalpolitiska insatser i Värmlands m. fl. län (s) 141

51. Åtgärder i Stockholms län (m) 141

52. Åtgärder i Stockholms län (vpk) 142

53. Effekter av regionalpolitiska åtgärder för Gotlands län (s) 142

54. Åtgärdsprogram för Östergötlands län (vpk) 143

55. Miljö- och arbetsmarknadsmässiga konsekvenser för Västsverige

vid avveckling av bilindustrin (vpk) 143

56. Samordnad skärgårdspolitik (s) 144 148

Särskilda yttranden AU 1986/87:13

1. Regionalpolitikens allmänna inriktning (vpk) 145

2. Lokalisering av statlig verksamhet till vissa regioner (c) 146

3. Regionalpolitiska insatser i Bergslagen (m) 146

Bilaga

Statistiska uppgifter om länens utveckling i separat del B1-B53

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1987

149

Statistiska uppgifter om den regionala utvecklingen
sammanställda av riksdagens utredningstjänst

Innehållsförteckning Sida

Definitioner och källor B 3

Länen och riket B 4

Norrbottens län B 6

Västerbottens län B 8

Västernorrlands län BIO

Jämtlands län B 12

Gävleborgs län B 14

Kopparbergs län B 16

Värmlands län B 18

Örebro län B 20

Västmanlands län B 22

Uppsalalän B 24

Stockholms län B 26

Södermanlands län B 28

Östergötlands län B 30

Skaraborgs län B 32

Älvsborgs län B 34

Göteborgs och Bohus län B 36

Hallands län B 38

Jönköpings län B 40

Kronobergs län B 42

Kalmar län B 44

Gotlands län B 46

Blekinge län B 48

Kristianstads län B 50

Malmöhus län B 52

AU 1986/87: 13

Bilaga

1 Riksdagen 1986187. 18 sami. Nr 13. Bilaga

Definitioner och källor

Befolkningsutveckling

Redovisade uppgifter rörande befolkningens storlek år 1975, 1980 och 1986
är hämtade ur statistiska centralbyråns officiella statistik och avser förhållandena
per den 31 december resp. år.

Beteckningen ”1975=100” i tabellen beskriver befolkningsutvecklingen
sedan år 1975 i form av en index. Uppgifterna för år 1990 är härvid
baserade på länsstyrelsernas officiella prognoser efter översyn hösten
1985.

Flyttning

Statistiken över flyttningen år 1980, 1985 och 1986 avser flyttningsöverskottet,
dvs. den inrikes och utrikes inflyttningen efter avdrag för den
inrikes- och utrikes utflyttningen. I tabellerna har dessa uppgifter även
relaterats till medelfolkmängden i resp. kommun. Statistiken har hämtats
från statistiska centralbyråns regionalstatistiska databas (RSDB).

Arbetslöshet

Redovisade uppgifter rörande den procentuella arbetslösheten baseras på
det genomsnittliga antalet kvarstående arbetslösa arbetssökande utan arbete
aktuella för omedelbar placering för åren 1985 och 1986 enligt arbetsmarknadsstyrelsens
arbetssökanderegister.

För att räkna fram den procentuella arbetslösheten har antalet arbetslösa
ställts i relation till den aktuella åldersgruppens storlek. Det totala
antalet arbetslösa samt antalet arbetslösa kvinnor har sålunda ställts i
relation till totalbefolkningen resp. antalet kvinnor i åldern 16—64 år.
Antalet arbetslösa ungdomar har ställts i relation till det totala antalet
individer i åldern 16—24 år.

Uppgifterna avser årsmedeltal för resp. år.

Arbetsmarknadsläget år 1986

Samtliga uppgifter rörande arbetsmarknadsläget under år 1986 avser ett
genomsnittsvärde för årets tolv månader. Kvarstående arbetslösa arbetssökande
samt det totala antalet arbetssökande vid månadens slut är hämtade
ur arbetsmarknadsstyrelsens arbetssökanderegister.

Statistiken över antalet lediga platser är baserad på arbetsmarknadsstyrelsens
register över lediga platser.

Antalet sökande kvarstående arbetslösa per ledig plats har beräknats
genom att dividera antalet lediga platser med antalet kvarstående arbetslösa
vid månadens slut.

Uppgifter rörande personer i beredskapsarbete, i övriga sysselsättningsskapande
åtgärder samt i olika typer av arbetsmarknadsutbildning har
hämtats ur löpande statistik från arbetsmarknadsstyrelsen.

Uppgifter rörande antalet personer med förtidspension och sjukbidrag är
hämtade från riksförsäkringsverkets statistik och avser förhållandet i december
1986.

AU 1986/87:13

Bilaga

B 3

Länen och riket

Kvarstående arbetssökande utan arbete, placerade i arbetsmarknadspolitiska
åtgärder samt förtidspensionerade. Andel av befolkningen i åldern
16-64 år (%).

Genomsnitt år 1986.

I Kvarstående arbetslösa arbetssökande II I beredskapsarbete III I ungdomslag IV Anställda med rekryteringsstöd V I AMU VI I AMI, Samhällsföretag samt anställda med lönebidrag VII Förtidspensionerade
Län	I	II	III	IV	V	VI	VII
Norrbotten	5,2	1,1	0,9	0,7	1,8	2,4	7,2
Västerbotten	3,1	0,4	0,5	0,3	1,0	1,8	7,4
Västernorrland	3,0	0,5	0,6	0,3	0,9	1,6	7,6
Jämtland	3,5	0,6	0,6	0,2	0,7	2,4	7,8
Gävleborg	3,8	0,9	0,9	0,3	0,7	1,7	8,5
Kopparberg	3,4	0,6	0,7	0,2	0,6	1,5	7,2
Värmland	3,8	0,8	0,7	0,2	0,7	1,6	6,9
Örebro	3,2	0,7	0,6	0,2	0,9	1,2	6,6
Västmanland	3,0	0,4	0,7	0,2	0,5	1,2	7,0
Uppsala	2,0	0,1	0,5	0,1	0,7	1,5	4,9
Stockholm	1,2	0,2	0,1	0,0	0,4	0,9	5,2
Södermanland	2,4	0,3	0,5	0,2	0,7	1,3	7,5
Östergötland	2,4	0,2	0,5	0,1	0,6	1,2	5,9
Skaraborg	2,3	0,2	0,5	0,1	0,6	1,4	4,7
Älvsborg	2,1	0,2	0,4	0,2	0,6	1,4	5,9
Göteborg o. Bohus	2,5	0,2	0,2	0,2	0,7	1,3	7,0
Halland	2,0	0,2	0,4	0,1	0,4	1,1	5,3
Jönköping	2,1	0,1	0,4	0,2	0,5	1,6	5,3
Kronoberg	1,9	0,2	0,6	0,1	0,8	1,6	5,6
Kalmar	2,4	0,3	0,5	0,1	0,6	1,8	6,1
Gotland	2,6	0,3	0,9	0,2	1,2	2,5	5,2
Blekinge	3,7	0,6	0,9	0,3	0,7	1,9	6,4
Kristianstad	2,7	0,2	0,5	0,3	0,5	1,4	5,9
Malmöhus	3,0	0,5	0,4	0,3	0,5	1,2	5,6
Riket	2,5	0,4	0,4	0,2	0,6	1,4	6,2

AU 1986/87:13

Bilaga

B 4

Länen och riket

Arbetslöshet (%)

Län	1985			1986
	Samt- liga	Kvinnor	Ung- domar	Samt- liga	Kvinnor	Ung- domar
Norrbottens län	5,22	4,82	7,01	5,19	4,59	7,05
Västerbottens län	3,27	3,33	4,63	3,11	3,01	4,80
Västernorrlands län	3,12	3,15	4,39	3,03	2,80	4,40
Jämtlands län	3,28	2,71	5,01	3,46	2,74	5,47
Gävleborgs län	3,66	3,79	5,67	3,75	3,94	6,31
Kopparbergs län	3,42	3,59	5,16	3,38	3,45	5,33
Värmlands län	4,02	4,14	5,80	3,85	3,86	5,70
Örebro län	3,40	3,29	4,27	3,25	3,13	4,33
Västmanlands län	3,15	3,36	4,68	2,96	3,08	4,61
Uppsala län	2,30	2,22	3,30	2,02	2,00	2,95
Stockholms län	1,28	1,22	1,79	1,23	1,23	1,73
Södermanlands län	2,74	2,96	4,51	2,45	2,65	4,09
Östergötlands län	2,29	2,31	3,47	2,35	2,45	3,74
Skaraborgs län	2,38	2,70	3,21	2,27	2,50	3,19
Älvsborgs län	2,25	2,41	2,96	2,10	2,22	2,91
Göteborgs o. Bohus län	2,62	2,62	3,37	2,47	2,46	3,22
Hallands län	2,22	2,55	3,08	2,03	2,28	2,78
Jönköpings län	2,16	2,56	2,94	2,13	2,58	2,89
Kronobergs län	2,11	2,49	2,99	1,87	"2,17	2,76
Kalmar län	2,74	3,10	3,73	2,44	2,76	3,50
Gotlands län	1,97	1,95	3,64	2,55	2,33	5,24
Blekinge län	3,46	4,02	6,00	3,67	4,19	6,33
Kristianstads län	2,82	3,24	3,96	2,67	3,05	3,72
Malmöhus län	3,20	3,23	4,47	3,00	3,05	4,40
Riket	2,62	2,69	3,72	2,52	2,56	3,69

AU 1986/87: 13

Bilaga

B 5

Norrbottens län

Befolkningsutveckling

AU 1986/87:13

Bilaga

Kommun	Befolkning		1975 =	100		% över 64 år
1975	1980	1986	1980	1986	1990	1986	1990
Arvidsjaur	8050	8392	8136	104,2	101,1	99,7	22,4	22,3
Aijeplog	4192	4 041	3 831	96,4	91,4	91,9	22,3	21,7
Jokkmokk	7 598	7087	6822	93,3	89,8	76,4	19,9	23,1
Överkalix	5462	5 083	4 762	93,1	87,2	87,8	24,8	26,4
Kalix	18687	19599	19213	104,9	102,8	99,5	18,9	19,6
Övertorneå	6526	6293	6101	96,4	93,5	93,9	23,6	24,6
Pajala	9421	8763	8646	93,0	91,8	85,7	22,5	24,9
Gällivare	25406	24711	23 254	97,3	91,5	89,2	14,7	15,7
Älvsbyn	9145	9624	9414	105,2	102,9	105,0	18,6	19,5
Luleå	66290	66834	66526	100,8	100,4	102,3	13,0	14,2
Piteå	35547	38402	38688	108,0	108,8	108,5	15,8	16,7
Boden	27815	28 848	28981	103,7	104,2	106,4	17,8	18,4
Haparanda	9053	9672	9955	106,8	110,0	105,6	18,0	19,3
Kiruna	31 194	29705	26710	95,2	85,6	80,6	11,4	13,2
Norrbottens län	264 386	267054	261039	101,0	98,7	97,7	16,2	17,2
Riket	8208442	8317937	8381515	101,3	102,1	102,5	18,7	19,1

Flyttning

Kommun	Flyttningsöverskott		Överskott per I 000 inv.
1980	1985	1986	1980	1985	1986
Arvidsjaur	195	- 62	—	18	23,48	- 7,54	- 2,21
Aijeplog	19	- 3	-	100	4,71	- 0,76	-25,78
Jokkmokk	- 65	- 12	—	48	- 9,12	- 1,73	- 7,00
Överkalix	- 40	- 15	-	32	- 7,82	- 3,08	- 6,67
Kalix	183	- 120	-	120	9,39	- 6,18	- 6,23
Övertorneå	67	- 71	-	51	10,67	-11,41	- 8,30
Pajala	10	- 5		22	1,14	- 0,57	2,54
Gällivare	- 48	- 234	-	301	- 1,94	- 9,90	-12,87
Älvsbyn	71	- 73	-	56	7,40	- 7,69	- 5,93
Luleå	-671	- 539	—	309	-10,01	- 8.08	- 4,64
Piteå	98	- 73	-	243	2,56	- 1,88	- 6,27
Boden	37	- 93	-	34	1,28	- 3,20	- 1,17
Haparanda	230	- 57		34	24,06	- 5,72	3,42
Kiruna	-627	- 457	—	249	-20,94	-16,90	- 9,30
Norrbottens län	-541	-1814	-1	1505	- 2,03	- 6.90	- 5,75

Norrbottens län

Arbetslöshet (%)

AU 1986/87: 13

Bilaga

Kommun	1985			1986
Samt- liga	Kvin- nor	Ung- domar	Samt- liga	Kvin- nor	Ung- domar
Arvidsjaur	4,77	4,61	6,02	5,33	4,54	6,64
Aijeplog	4,50	5,03	4,26	4,72	4,44	4,38
Jokkmokk	3,40	3,11	3,69	3,97	3,20	4,19
Överkalix	6,54	4,97	11,35	6,22	4,01	8,59
Kalix	5,83	5,39	8,20	5,49	4,95	8,36
Övertorneå	9,05	8,46	8,84	8,85	8,02	8,71
Pajala	10,97	9,32	11,39	9,82	7,29	9,28
Gällivare	5,30	4,38	7,37	5,14	3,79	7,95
Älvsbyn	7,31	7,77	8,85	7,18	7,53	8,79
Luleå	3,62	3,61	5,57	3,64	3,33	5,18
Piteå	3,80	3,76	5,83	4,09	3,99	6,45
Boden	3,81	3,10	4,22	3,51	2,85	4,51
Haparanda	8,63	7,47	10,54	8,84	7,87	10,78
Kiruna	8,11	7,76	10,62	8,19	7,95	11,21
Norrbottens län	5,22	4,82	7,01	5,19	4,59	7,05
Riket	2,62	2,69	3,72	2,52	2,56	3,69

Arbetsmarknadsläget år 1986
	Antal	Andel av befolkningen
		i åldern 16-64 år (%)
		Länet	Riket
Kvarstående arbetslösa arbetssökande
vid månadens slut	8836	5,2	2,5
Kvarstående lediga platser	1033	0,6	0,7
Sökande kvarstående arbetslösa per
ledig plats		8,6	3,4
1 beredskapsarbete	1866	1,1	0,4
I arbetsmarknadsutbildning	3145	1,8	0,7
I ungdomslag	1481	0,9	0,4
Anställda med rekryteringsstöd	1 146	0,7	0,2

Västerbottens län

Befolkningsutveckling

AU 1986/87:13

Bilaga

Kommun	Befolkning		1975 =	100		% över 64 år
1975	1980	1986	1980	1986	1990	1986	1990
Nordmaling	7736	8124	7918	105,0	102,4	99,9	22,7	22,5
Bjurholm	3486	3354	3 008	96,2	86,3	87,6	29,1	28,3
Vindeln	7153	7101	6538	99,3	91,4	90,7	25,4	25,1
Robertsfors	7454	7737	7661	103,8	102,8	103,6	21,8	20,8
Norsjö	5830	5719	5400	98,1	92,6	93,7	22,1	20,6
Malå	4 347	4312	4 187	99,2	96,3	97,4	18,5	18,2
Stomman	8439	8330	8106	98,7	96,1	96,7	19,6	19,8
Sorsele	4060	3923	3659	96,6	90,1	91,4	26,4	24,8
Dorotea	3966	3 972	3 804	100,2	95,9	94,0	26,1	26,0
Vännäs	7 870	8093	8123	102,8	103,2	102,7	19,3	19,6
Vilhelmina	8687	8681	8574	99,9	98,7	99,3	21,4	21,5
Åsele	4 895	4719	4 264	96,4	87,1	85,3	29,1	29,4
Umeå	75 290	81088	85698	107,7	113,8	115,7	12,6	13,1
Lycksele	14692	14493	13997	98,6	95,3	95,3	19,2	19,3
Skellefteå	72492	74210	74267	102,4	102,4	102,3	18,5	18,8
Västerbottens län	236397	243 856	245204	103,2	103,7	104,3	17,7	17,9
Riket	8208442	8317937	8381 515	101,3	102,1	102,5	18,7	19,1

Flyttning

Kommun	Flyttningsöverskott	Överskott per 1 000 inv.
1980	1985	1986	1980	1985	1986
Nordmaling	133	- 23	51	16,51	- 2,90	6,45
Bjurholm	-24	- 47	- 33	-7,11	-15,10	-10,86
Vindeln	29	-107	- 63	4,09	-15,98	- 9,56
Robertsfors	115	- 58	- 31	14,%	- 7,49	- 4,03
Norsjö	-14	- 33	- 35	-2,44	- 6,04	- 6,45
Malå	9	- 24	- 25	2,09	- 5,67	- 5,95
Stomman	- 2	- 75	- 92	-0,24	- 9,11	-11,28
Sorsele	13	- 69	- 21	3,32	-18,49	- 5,72
Dorotea	30	- 16	10	7,59	- 4,16	2,62
Vännäs	80	25	- 10	9,93	3,08	- 1,23
yilhelmina	- 3	- 52	- 55	-0,35	- 6,00	- 6,39
Åsele	38	- 43	- 30	8,03	- 9,79	- 6,97
Umeå	566	310	53	7,03	3,66	0,62
Lycksele	-69	-105	- 86	-4,75	- 7,44	- 6,13
Skellefteå	548	- 42	- 45	7,41	- 0,57	- 0,61
Västerbottens län	1449	-359	-412	5,97	- 1,46	- 1,68

B 8

Västerbottens län

Arbetslöshet (%)

AU 1986/87:13

Bilaga

Kommun	1985			1986
Samt- liga	Kvin- nor	Ung- domar	Samt- liga	Kvin- nor	Ung- domar
Nordmaling	3,45	3,65	4,98	3,28	3,12	4,55
Bjurholm	4,24	4,33	3,61	4,20	4,63	4,83
Vindeln	2,98	3,35	3,58	2,52	2,86	3,45
Robertsfors	3,17	4,14	3,56	2,52	2,91	3,38
Norsjö	3,45	4,60	3,75	3,41	4,09	4,40
Malå	5,24	6,78	8,20	4,40	5,92	5,75
Storuman	4,79	4,50	6,74	5,20	4,74	8,20
Sorsele	5,67	6,45	6,45	5,42	6,16	5,23
Dorotea	6,21	6,58	6,97	5,45	5,36	6,81
Vännäs	3,15	3,41	3,82	2,57	2,77	4,53
Vilhelmina	5,58	4,40	7,58	4,86	3,69	6,16
Åsele	3,37	3,16	5,06	3,53	2,79	4,85
Umeå	2,56	2,21	3,72	2,63	2,21	4,26
Lycksele	3,47	2,91	6,33	2,84	2,30	4,82
Skellefteå	3,27	3,86	4,80	3,10	3,41	5,12
Västerbottens län	3,27	3,33	4,63	3,11	3,01	4,80
Riket	2,62	2,69	3,72	2,52	2,56	3,69

Arbetsmarknadsläget år 1986
	Antal	Andel av befolkningen
		i åldern 16-64 år (%)
		Länet	Riket
Kvarstående arbetslösa arbetssökande
vid månadens slut	4813	3,1	2,5
Kvarstående lediga platser	1 161	0,8	0,7
Sökande kvarstående arbetslösa per
ledig plats		4,1	3,4
I beredskapsarbete	652	0,4	0,4
I arbetsmarknadsutbildning	1595	1,0	0,7
I ungdomslag	788	0,5	0,4
Anställda med rekryteringsstöd	1 146	0,7	0,2

B 9

Västernorrlands län

Befolkningsutveckling

AU 1986/87:13

Bilaga

Kommun	Befolkning		1975 =	100		% över 64 år
1975	1980	1986	1980	1986	1990	1986	1990
Ånge	13908	13 349	12873	96,0	92,6	93,7	26,0	25,3
Timrå	18 603	18 872	18269	101,4	98,2	91,8	17,8	18,4
Härnösand	27051	27756	27287	102,6	100,9	100,3	20,6	20,6
Sundsvall	93992	94742	92795	100,8	98,7	97,1	17,8	18,5
Kramfors	27 892	26611	24 929	95,4	89,4	90,0	26,9	25,8
Sollefteå	26210	26 053	25 305	99,4	96,5	97,4	24,8	24,4
Örnsköldsvik	60378	60 552	59631	100,3	98,8	96,9	19,7	20,6
Västernorrlands län	268034	267935	261089	100,0	97,4	96,1	20,5	20,8
Riket	8208442	8317937	8381515	101,3	102,1	102,5	18,7	19,1

Flyttning

Kommun	Flyttningsöverskott	Överskott per 1 000 inv.
1980	1985	1986	1980	1985	1986
Ånge	6	- 45	- 55	0,45	-3,44	-4,25
Timrå	- 58	- 69	28	-3,07	-3,76	1,53
Härnösand	139	-137	- 7	5,02	-4,99	-0,26
Sundsvall	448	-376	-378	4,74	-4,03	-4,07
Kramfors	63	- 54	- 83	2,36	-2,13	-3,31
Sollefteå	43	- 17	- 15	1,65	-0,67	-0,59
Örnsköldsvik	-156	-	-227	-2,57	-	-3,80
Västernorrlands län	485	-698	-737	1,81	-2,65	-2,82

B 10

Västernorrlands län

Arbetslöshet (%)

AU 1986/87:13

Bilaga

Kommun	1985			1986
Samt- liga	Kvin- nor	Ung- domar	Samt- liga	Kvin- nor	Ung- domar
Ånge	3,27	3,33	4,06	2,56	2,47	3,64
Timrå	3,87	3,94	6,29	4,46	4,18	6,98
Härnösand	2,51	2,15	3,47	2,69	1,94	3,76
Sundsvall	3,41	3,24	5,11	2,98	2,66	4,44
Kramfors	3,38	2,98	4,40	3,54	2,81	4,77
Sollefteå	3,95	3,90	4,04	3,71	3,32	4,48
Örnsköldsvik	2,19	2,94	3,21	2,43	2,87	3,79
Västernorrlands län	3,12	3,15	4,39	3,03	2,80	4,40
Riket	2,62	2,69	3,72	2,52	2,56	3,69

Arbetsmarknadsläget år 1986
	Antal	Andel av befolkningen
		i åldern 16-64 år (%)
		Länet	Riket
Kvarstående arbetslösa arbetssökande
vid månadens slut	4 949	3,0	2,5
Kvarstående lediga platser	890	0,5	0,7
Sökande kvarstående arbetslösa per
ledig plats		5,6	3,4
I beredskapsarbete	827	0,5	0,4
I arbetsmarknadsutbildning	1466	0,9	0,7
I ungdomslag	976	0,6	0,4
Anställda med rekryteringsstöd	450	0,3	0,2

B 11

Jämtlands län

Befolkningsutveckling

AU 1986/87: 13

Bilaga

Kommun	Befolkning		1975 =	100		% över 64 år
1975	1980	1986	1980	1986	1990	1986	1990
Ragunda	7826	7571	7 206	96,7	92,1	95,8	27,5	26,8
Bräcke	9503	9224	8701	97,1	91,6	91,6	26,3	25,8
Krokom	13 112	13418	13 866	102,3	105,8	108,3	21,4	19,9
Strömsund	17758	17 343	16 374	97,7	92,2	94,6	26,1	25,5
Are	9178	9469	9606	103,2	104,7	109,0	23,0	21,1
Berg	8906	9003	8553	101,1	96,0	99,9	26,7	25,4
Härjedalen	13015	13 096	12575	100,6	96,6	99,9	25,2	24,0
Ostersund	54 135	55810	56662	103,1	104,7	105,3	17,3	17,9
Jämtlands län	133433	134934	133 543	101,1	100,1	102,0	21,7	21,3
Riket	8208442	8317937	8381515	101,3	102,1	102,5	18,7	19,1

Flyttning

Kommun	Flyttningsöverskott	Överskott per 1 000 inv.
1980	1985	1986	1980	1985	1986
Ragunda	34	- 30	- 67	4,48	-4,06	-9,21
Bräcke	48	- 63	- 57	5,20	-7,10	-6,52
Krokom	24	- 58	- 97	1,79	-4,15	-6,97
Strömsund	53	- 55	-133	3,05	-3,30	-8,06
Are	153	64	- 58	16,24	6,65	-6,02
Berg	74	- 15	- 49	8,23	-1,73	-5,70
Härjedalen	62	-118	- 66	4,73	-9,21	-5,22
Ostersund	263	- 36	68	4,73	-0,64	1,20
Jämtlands län	711	-311	-459	5,27	-2,31	-3,43

B 12

Jämtlands län

Arbetslöshet (%)

AU 1986/87:13

Bilaga

Kommun	1985			1986
Samt- liga	Kvin- nor	Ung- domar	Samt- liga	Kvin- nor	Ung- domar
Ragunda	3,42	3,23	6,02	3,68	3,44	6,53
Bräcke	2,19	1,86	2,79	2,43	1,91	3,25
Krokom	3,16	2,24	4,55	3,20	2,42	4,95
Strömsund	4,70	3,73	6,67	5,18	3,97	7,67
Åre	3,38	2,43	4,26	3,82	2,48	4,90
Berg	3,67	3,18	5,13	3,71	2,91	5,23
Härjedalen	4,93	4,34	7,61	4,50	3,56	6,68
Ostersund	2,64	2,26	4,49	2,87	2,39	5,14
Jämtlands län	3,28	2,71	5,01	3,46	2,74	5,47
Riket	2,62	2,69	3,72	2,52	2,56	3,69

Arbetsmarknadsläget år 1986
	Antal	Andel av befolkningen
		i åldern 16-64 år (%)
		Länet	Riket
Kvarstående arbetslösa arbetssökande
vid månadens slut	2834	3,5	2,5
Kvarstående lediga platser	422	0,5	0,7
Sökande kvarstående arbetslösa per
ledig plats		6,7	3,4
I beredskapsarbete	460	0,6	0,4
I arbetsmarknadsutbildning	607	0,7	0,7
I ungdomslag	472	0,6	0,4
Anställda med rekryteringsstöd	176	0,2	0,2

B 13

Gävleborgs län

Befolkningsutveckling

AU 1986/87:13

Bilaga

Kommun	Befolkning		1975 =	100		% över 64 år
1975	1980	1986	1980	1986	1990	1986	1990
Ockelbo	6410	6663	6444	103,9	100,5	102,4	24,3	23,1
Hofors	14456	13170	12314	91,1	85,2	79,6	21,5	22,2
Ovanåker	13446	13 785	13531	102,5	100,6	101,0	21,3	21,0
Nordanstig	11576	11962	11551	103,3	99,8	99,3	23,7	23,4
Ljusdal	21868	21595	21030	98,8	96,2	95,8	24,9	24,9
Gävle	86911	87378	87431	100,5	100,6	101,5	18,6	19,1
Sandviken	43 143	42866	40096	99,4	92,9	92,7	20,9	20,7
Söderhamn	32243	31 186	29895	96,7	92,7	92,2	21,6	22,1
Bollnäs	27667	27877	27819	100,8	100,5	101,9	21,2	21,1
Hudiksvall	36692	37538	37580	102,3	102,4	102,2	20,3	20,4
Gävleborgs län	294412	294020	287691	99,9	97,7	97,7	20,7	20,9
Riket	8208442	8317937	8381515	101,3	102,1	102,5	18,7	19,1

Flyttning

Kommun	Flyttningsöverskott	Överskott per 1 000 inv.
1980	1985	1986	1980	1985	1986
Ockelbo	127	- 65	19	19,21	-9,98	2,95
Hofors	-261	- 58	- 8	-19,59	-4,67	-0,65
Ovanåker	107	4	- 59	7,78	0,29	-4,35
Nordanstig	131	2	- 17	10,99	0,17	-1,47
Ljusdal	194	- 15	- 22	8,99	-0,71	-1,04
Gävle	129	17	-325	1,48	0,19	-3,71
Sandviken	-164	-222	-214	- 3,81	-5,47	-5,32
Söderhamn	8	- 73	-287	0,26	-2,40	-9,54
Bollnäs	247	-162	- 23	8,89	-5,79	-0,83
Hudiksvall	253	- 64	46	6,76	-1,70	1,22
Gävleborgs län	771	-636	-890	2,62	-2,19	-3,09

B 14

Gävleborgs län

Arbetslöshet (%)

AU 1986/87: 13

Bilaga

Kommun	1985			1986
Samt- liga	Kvin- nor	Ung- domar	Samt- liga	Kvin- nor	Ung- domar
Ockelbo	3,26	3,64	3,38	3,10	3,90	4,61
Hofors	3,19	4,43	4,52	2,50	3,72	4,39
Ovanåker	3,45	4,09	5,88	3,33	4,02	4,91
Nordanstig	3,29	3,75	5,07	3,46	3,95	5,82
Ljusdal	5,44	5,66	8,99	5,56	5,70	9,04
Gävle	2,95	2,91	4,41	3,28	3,19	5,47
Sandviken	3,95	4,32	6,26	3,75	4,62	6,89
Söderhamn	4,01	3,64	6,04	4,22	3,84	7,06
Bollnäs	3,52	3,25	4,89	3,82	3,54	6,45
Hudiksvall	4,32	4,63	7,59	4,27	4,54	7,27
Gävleborgs län	3,66	3,79	5,67	3,75	3,94	6,31
Riket	2,62	2,69	3,72	2,52	2,56	3,69

Arbetsmarknadsläget år 1986
	Antal	Andel av befolkningen
		i åldern 16—64 år (%)
		Länet	Riket
Kvarstående arbetslösa arbetssökande
vid månadens slut	6766	3,8	2,5
Kvarstående lediga platser	1036	0,6	0,7
Sökande kvarstående arbetslösa per
ledig plats		6,5	3,4
I beredskapsarbete	1572	0,9	0,4
I arbetsmarknadsutbildning	1325	0,7	0,7
I ungdomslag	1706	0,9	0,4
Anställda med rekryteringsstöd	474	0,3	0,2

B 15

Kopparbergs län

Befolkningsutveckling

AU 1986/87: 13

Bilaga

Kommun	Befolkning		1975 =	100		% över 64 år
1975	1980	1986	1980	1986	1990	1986	1990
Vansbro	8693	8523	8 043	98,0	92,5	94,6	27,7	25,6
Malung	11965	11971	11626	100,1	97,2	98,7	22,9	22,6
Gagnef	9122	9842	9788	107,9	107,3	104,9	20,8	20,0
Leksand	12761	13572	13914	106,4	109,0	109,5	25,8	24,9
Rättvik	10732	11 194	10947	104,3	102,0	104,2	28,6	27,4
Orsa	7005	7354	7 239	105,0	103,3	104,4	24,4	23,4
Älvdalen	8429	8348	8 272	99,0	98,1	98,9	23,6	23,9
Smedjebacken	13397	13 389	13194	99,9	98,5	94,8	18,6	19,1
Mora	17927	19376	19 925	108,1	111,1	111,4	20,2	20,0
Falun	47650	50597	51900	106,2	108,9	108,4	18,3	19,1
Borlänge	46208	46794	45966	101,3	99,5	99,1	17,8	19,1
Säter	10262	10874	11276	106,0	109,9	106,7	18,4	18,5
Hedemora	16736	17063	16748	102,0	100,1	99,5	21,9	21,1
Avesta	27153	26376	24814	97,1	91,4	88,4	22,1	22,7
Ludvika	33069	31695	29539	95,8	89,3	91,3	23,4	22,8
Kopparbergs län	281 109	286968	283 191	102,1	100,7	100,4	21,1	21,2
Riket	8208442	8317937	8381515	101,3	102,1	102,5	18,7	19,1

Flyttning

Kommun	Flyttningsöverskott	Överskott per 1 000 in v.
1980	1985	1986	1980	1985	1986
Vansbro	25	- 35	- 51	2,93	- 4,27	-6,30
Malung	71	- 46	11	5,94	- 3,92	0,94
Gagnef	16	- 14	- 84	1,63	- 1,42	-8,54
Leksand	208	58	2	15,40	4,17	0,14
Rättvik	203	- 61	48	18,25	- 5,52	4,38
Orsa	86	5	- 64	11,73	0,68	-8,77
Älvdalen	- 30	6	16	- 3,58	0,72	1,93
Smedjebacken	19	- 46	- 97	1,42	- 3,46	-7,33
Mora	259	107	37	13,45	5,39	1,86
Falun	446	125	171	8,86	2,42	3,30
Borlänge	341	-441	15	7,32	- 9,58	0,33
Säter	227	48	36	21,10	4,30	3,20
Hedemora	50	- 94	-lil	2,93	- 5,55	-6,60
Avesta	- 72	-293	-154	- 2,72	-11,65	-6,19
Ludvika	-168	-199	-276	- 5,28	- 6,61	-9,29
Kopparbergs län	1681	-880	-501	5,87	- 3,09	-1,77

B 16

Kopparbergs län

Arbetslöshet (%)

AU 1986/87:13

Bilaga

Kommun	1985			1986
Samt- liga	Kvin- nor	Ung- domar	Samt- liga	Kvin- nor	Ung- domar
Vansbro	4,59	5,52	5,87	4,41	4,94	6,19
Malung	4,35	4,12	5,61	4,28	4,02	5,78
Gagnef	3,04	3,04	4,43	3,21	3,52	4,26
Leksand	3,18	3,08	3,73	3,35	3,41	3,92
Rättvik	4,85	4,48	5,26	4,34	3,93	5,59
Orsa	3,90	3,65	5,10	3,62	3,08	4,89
Älvdalen	4,26	3,69	6,17	4,38	3,49	6,62
Smedjebacken	4,66	6,14	7,89	4,34	5,85	6,78
Mora	2,75	2,41	3,92	2,51	2,20	4,03
Falun	2,45	2,31	3,65	2,61	2,44	4,29
Borlänge	3,51	3,87	5,74	3,52	3,68	6,19
Säter	1,90	1,79	2,26	2,04	1,84	3,23
Hedemora	2,76	2,99	3,88	2,47	2,58	3,62
Avesta	4,01	4,49	6,75	3,52	3,79	6,03
Ludvika	4,04	4,73	7,01	4,33	4,85	7,42
Kopparbergs län	3,42	3,59	5,16	3,38	3,45	5,33
Riket	2,62	2,69	3,72	2,52	2,56	3,69

Arbetsmarknadsläget år 1986
	Antal	Andel av befolkningen
		i åldern 16-64 år (%)
		Länet	Riket
Kvarstående arbetslösa arbetssökande
vid månadens slut	5867	3,4	2,5
Kvarstående lediga platser	1299	0,7	0,7
Sökande kvarstående arbetslösa per
ledig plats		4,5	3,4
1 beredskapsarbete	1 140	0,7	0,4
I arbetsmarknadsutbildning	1097	0,6	0,7
I ungdomslag	1 196	0,7	0,4
Anställda med rekryteringsstöd	385	0,2	0,2

2 Riksdagen 1986/87. 18 sami. Nr 13. Bilaga

Värmlands län

Befolkningsutveckling

AU 1986/87:13

Bilaga

Kommun	Befolkning			1975 =	100		% över 64 år
1975	1980	1986	1980	1986	1990	1986	1990
Kil	9965	11 171	11474	112,1	115,1	113,0	15,2	15,7
Eda	9663	9518	9334	98,5	96,6	96,2	23,8	24,3
Torsby	16072	15601	15018	97,1	93,4	92,9	26,2	25,8
Storfors	5274	5508	5 302	104,4	100,5	97,6	21,1	20,6
Hammarö	10777	12129	13 102	112,5	121,6	118,3	14,2	14,4
Munkfors	5483	5132	4737	93,6	86,4	86,2	27,5	26,9
Forshaga	11224	12019	11636	107,1	103,7	101,6	16,8	16,0
Grums	10872	10805	10180	99,4	93,6	92,2	19,3	19,4
Årjäng	9825	9805	9762	99,8	99,4	99,1	24,0	24,7
Sunne	13618	13 344	13169	98,0	96,7	96,2	25,7	24,9
Karlstad	72 369	74068	74 669	102,3	103,2	103,7	18,5	19,2
Kristinehamn	27811	26977	25 968	97,0	93,4	92,1	20,7	21,6
Filipstad	15513	14 606	13520	94,2	87,2	86,0	25,9	25,6
Hagfors	18597	17511	16371	94,2	88,0	85,8	23,3	23,7
Arvika	27446	26891	26521	98,0	96,6	95,4	23,2	23,2
Säffle	19740	18985	18098	96,2	91,7	90,6	22,4	22,7
Värmlands län	284 249	284070	278861	99,9	98,1	97,2	21,0	21,3
Riket	8208442 8 317937	8381515	101,3	102,1	102,5	18,7	19,1

Flyttning

Kommun	Flyttningsöverskott	Överskott per 1000 inv.
1980	1985	1986	1980	1985	1986
Kil	147	- 41	16	13,27	- 3,59	1,40
Eda	83	- 44	- 25	8,73	- 4,66	- 2,67
Torsby	77	- 22	7	4,93	- 1,44	0,46
Storfors	94	- 57	- 25	17,20	-10,61	- 4,70
Hammarö	227	317	186	18,92	24,94	14,31
Munkfors	- 30	- 61	- 27	- 5,79	-12,58	- 5,66
Forshaga	- 19	- 96	40	- 1,58	- 8,25	3,45
Grums	-123	-157	- 23	-11,32	-15,21	- 2,25
Åijäng	97	49	- 3	9,90	4,98	- 0,31
Sunne	101	63	131	7,56	4,80	9,97
Karlstad	27	73	156	0,36	0,98	2,09
Kristinehamn	-165	-178	- 31	- 6,09	- 6,79	- 1,19
Filipstad	-115	-105	-106	- 7,82	- 7,60	- 7,79
Hagfors	-148	- 94	- 38	- 8,39	- 5,67	- 2,31
Arvika	78	82	78	2,90	3,08	2,94
Säffle	-161	-207	15	- 8,43	-11,33	0,83
Värmlands län	170	-478	351	0,60	- 1,71	1,26

B 18

Värmlands län

Arbetslöshet (%)

AU 1986/87: 13

Bilaga

Kommun	1985			1986
Samt- liga	Kvin- nor	Ung- domar	Samt- liga	Kvin- nor	Ung- domar
Kil	2,82	3,56	4,03	2,47	2,85	3,61
Eda	2,35	2,33	2,87	2,97	2,78	3,55
Torsby	5,76	4,77	6,02	5,61	4,77	6,46
Storfors	4,10	4,68	4,45	3,81	4,41	4,81
Hammarö	2,50	2,60	3,30	2,39	2,24	3,78
Munkfors	5,44	6,40	8,93	4,72	5,64	7,45
Forshaga	4,02	4,34	5,91	3,83	4,31	5,08
Grums	2,73	3,79	4,17	2,45	2,99	4,05
Aijäng	3,46	2,29	3,35	3,03	2,02	2,54
Sunne	4,58	4,37	5,85	4,70	4,52	6,27
Karlstad	4,57	4,78	7,56	4,23	4,25	7,12
Kristinehamn	3,22	3,03	3,64	2,86	2,80	3,76
Filipstad	3,92	3,60	5,11	3,95	3,35	5,44
Hagfors	5,27	6,21	7,81	5,16	6,06	8,15
Arvika	3,71	3,96	5,72	4,04	4,04	6,05
Säffle	3,65	3,65	5,46	3,51	3,54	5,14
Värmlands län	4,02	4,14	5,80	3,85	3,86	5,70
Riket	2,62	2,69	3,72	2,52	2,56	3,69

Arbetsmarknadsläget år 1986
	Antal	Andel av befolkningen
		i åldern 16-64 år (%)
		Länet	Riket
Kvarstående arbetslösa arbetssökande
vid månadens slut	6673	3,9	2,5
Kvarstående lediga platser	1049	0,6	0,7
Sökande kvarstående arbetslösa per
ledig plats		6,4	3,4
I beredskapsarbete	1366	0,8	0,4
I arbetsmarknadsutbildning	1 154	0,7	0,7
I ungdomslag	1225	0,7	0,4
Anställda med rekryteringsstöd	410	0,2	0,2

B 19

Örebro län

Befolkningsutveckling

AU 1986/87: 13

Bilaga

Kommun	Befolkning		1975 =	100		% över 64 år
1975	1980	1986	1980	1986	1990	1986	1990
Laxå	8664	8662	7933	100,0	91,6	92,9	19,8	20,2
Hallsberg	16 643	17246	16479	103,6	99,0	100,2	19,7	19,9
Degerfors	12153	12246	11787	100,8	97,0	95,0	19,7	19,4
Hällefors	11219	10576	9695	94,3	86,4	83,3	23,9	24,8
Ljusnarsberg	7 209	7006	6526	97,2	90,5	87,6	26,4	24,9
Örebro	117837	116969	118443	99,3	100,5	100,1	20,0	20,3
Kumla	16939	17760	17718	104,8	104,6	104,1	19,3	20,1
Askersund	11342	11896	11653	104,9	102,7	100,3	23,6	22,4
Karlskoga	38103	36828	34 761	96,7	91,2	89,3	22,0	22,3
Nora	9269	10211	10062	110,2	108,6	107,6	20,4	19,1
Lindesberg	24 545	24956	24 563	101,7	100,1	99,7	21,2	20,5
Örebro län	273923	274 356	269620	100,2	98,4	97,6	20,7	20,8
Riket	8208442	8317937	8381515	101,3	102,1	102,5	18,7	19,1

Flyttning

Kommun	Flyttningsöverskott	Överskott per 1000 inv.
1980	1985	1986	1980	1985	1986
Laxå	- 58	-120	- 48	-6,67	-14,93	- 6,04
Hallsberg	- 4	-133	-216	-0,23	- 7,93	-13,02
Degerfors	19	- 91	-128	1,55	- 7,61	-10,80
Hällefors	- 74	- 95	-117	-6,96	- 9,59	-11,98
Ljusnarsberg	18	- 75	- 82	2,57	-11,17	-12,45
Örebro	108	594	493	0,92	5,04	4,17
Kumla	66	- 48	- 60	3,72	- 2,70	- 3,38
Askersund	214	- 90	89	18,16	- 7,71	7,65
Karlskoga	-214	- 77	-203	-5,79	- 2,19	- 5,82
Nora	98	- 12	46	9,65	- 1,19	4,58
Lindesberg	62	-181	- 35	2,49	- 7,31	- 1,42
Örebro län	235	-328	-261	0,86	- 1,21	- 0,97

B 20

Örebro län

Arbetslöshet (%)

AU 1986/87:13

Bilaga

Kommun	1985			1986
Samt- liga	Kvin- nor	Ung- domar	Samt- liga	Kvin- nor	Ung- domar
Laxå	2,96	3,15	4,01	2,40	2,41	3,18
Hallsberg	2,66	2,24	2,80	2,55	2,27	2,75
Degerfors	3,79	4,45	6,09	3,87	4,67	5,71
Hällefors	2,89	3,05	3,33	2,38	2,78	3,63
Ljusnarsberg	5,33	5,23	5,99	5,26	5,05	7,01
Örebro	3,49	3,02	3,66	3,39	2,88	4,09
Kumla	1,99	1,70	2,56	2,38	1,98	3,04
Askersund	2,92	3,54	4,00	2,65	3,20	3,33
Karlskoga	3,97	4,77	7,23	3,68	4,44	6,56
Nora	3,26	3,08	3,86	3,21	2,94	4,83
Lindesberg	3,55	3,35	4,32	3,18	3,09	3,77
Örebro län	3,40	3,29	4,27	3,25	3,13	4,33
Riket	2,62	2,69	3,72	2,52	2,56	3,69

Arbetsmarknadsläget år 1986
	Antal	Andel av befolkningen
		i åldern 16-64 år (%)
		Länet	Riket
Kvarstående arbetslösa arbetssökande
vid månadens slut	5423	3,3	2,5
Kvarstående lediga platser	1 161	0,7	0,7
Sökande kvarstående arbetslösa per
ledig plats		4,7	3,4
I beredskapsarbete	1213	0,7	0,4
I arbetsmarknadsutbildning	1510	0,9	0,7
I ungdomslag	965	0,6	0,4
Anställda med rekryteringsstöd	419	0,2	0,2

B 21

Västmanlands län

Befolkningsutveckling

AU 1986/87: 13

Bilaga

Kommun	Befolkning		1975 =	100		% över 64 år
1975	1980	1986	1980	1986	1990	1986	1990
Skinnskatteberg	5 383	5 346	5 237	99,3	97,3	97,9	21,2	20,9
Surahammar	11074	11439	11 159	103,3	100,8	97,6	15,7	15,4
Heby	13 189	13 378	13096	101,4	99,3	97,7	20,5	20,2
Kungsör	8279	8606	8378	103,9	101,2	97,6	17,9	17,7
Hallstahammar	18552	18 237	16681	98,3	89,9	88,6	16,6	17,4
Norberg	6612	6 843	6481	103,5	98,0	98,9	21,5	20,3
Västerås	117911	117487	117732	99,6	99,8	98,7	16,4	17,7
Sala	20421	20936	21 112	102,5	103,4	100,9	20,4	20,5
Fagersta	15911	15 121	13871	95,0	87,2	86,7	22,1	22,6
Köping	27872	27201	26296	97,6	94,3	92,7	18,5	19,0
Arboga	14717	14944	14 380	101,5	97,7	99.1	19,9	19,8
Västmanlands län	259921	259538	254423	99,9	97,9	96,6	18,0	18,6
Riket	8208442	8317937	8381515	101,3	102,1	102,5	18,7	19,1

Flyttning

Kommun	Flyttningsöverskott	Överskott per 1000 inv.
1980	1985	1986	1980	1985	1986
Skinnskatteberg	- 54	- 34	- 22	-10,05	- 6,44	- 4,19
Surahammar	- 24	-209	- 68	- 2,09	-18,46	- 6,07
Heby	109	- 60	- 1	8,17	- 4,57	- 0,08
Kungsör	- 3	- 5	54	- 0,35	- 0,60	6,47
Hallstahammar	-195	-187	-150	-10,64	-11,04	- 8,95
Norberg	47	- 41	15	6,90	- 6,29	2,31
Västerås	- 8	-145	-201	- 0,07	- 1,23	- 1,71
Sala	26	- 38	102	1,24	- 1,81	4,84
Fagersta	-151	-172	- 84	- 9,93	-12,20	- 6,03
Köping	- 66	-131	-144	- 2,42	- 4,96	- 5,47
Arboga	114	- 29	- 68	7,66	- 2,01	- 4,72
Västmanlands län	-205	-1051	-567	- 0,79	- 4,12	- 2,23

B 22

Västmanlands län

Arbetslöshet (%)

AU 1986/87: 13

Bilaga

Kommun	1985			1986
Samt- liga	Kvin- nor	Ung- domar	Samt- liga	Kvin- nor	Ung- domar
Skinnskatteberg	4,28	4,57	6,05	3,50	4,30	4,45
Surahammar	3,62	4,53	5,83	3,80	4,23	6,44
Heby	2,75	3,20	4,22	2,84	3,28	4,20
Kungsör	4,74	5,73	5,74	3,97	4,81	4,93
Hallstahammar	4,04	4,99	7,17	3,36	3,86	5,63
Norberg	4,40	4,22	5,81	3,41	3,52	4,52
Västerås	2,52	2,48	3,82	2,61	2,48	4,29
Sala	2,99	3,42	5,62	2,58	2,68	4,61
Fagersta	4,35	3,95	5,54	3,97	3,47	5,65
Köping	3,42	4,03	4,89	3,10	3,68	4,57
Arboga	4,08	4,10	4,39	3,26	3,69	4,04
Västmanlands län	3,15	3,36	4,68	2,%	3,08	4,61
Riket	2,62	2,69	3,72	2,52	2,56	3,69

Arbetsmarknadsläget år 1986
	Antal	Andel av befolkningen
		i åldern 16-64 år (%)
		Länet	Riket
Kvarstående arbetslösa arbetssökande
vid månadens slut	4848	3,0	2,5
Kvarstående lediga platser	1478	0,9	0,7
Sökande kvarstående arbetslösa per
ledig plats		3,3	3,4
I beredskapsarbete	705	0,4	0,4
1 arbetsmarknadsutbildning	788	0,5	0,7
I ungdomslag	1220	0,7	0,4
Anställda med rekryteringsstöd	390	0,2	0,2

B 23

Uppsala Ian

Befolkningsutveckling

AU 1986/87:13

Bilaga

Kommun	Befolkning		1975 =	100		% över 64 år
1975	1980	1986	1980	1986	1990	1986	1990
Håbo	9987	13 301	14 198	133,2	142,2	141,4	6,1	6,6
Älvkarleby	9947	9736	9139	97,9	91,9	90,3	22,3	22,0
Tierp	20833	20608	19771	98,9	94,9	93,3	24,0	23,6
Uppsala	138116	146 192	157675	105,8	114,2	115,2	14,8	14,8
Enköping	31911	32720	33058	102,5	103,6	101,6	18,1	29,2
Osthammar	19234	21028	21097	109,3	109,7	110,0	18,5	18,0
Uppsala län	230028	243 585	254938	105,9	110,8	110,9	16,1	17,4
Riket	8208442	8317937	8381515	101,3	102,1	102,5	18,7	19,1

Flyttning

Kommun	Flyttningsöverskott	Överskott per 1 000 inv.
1980	1985	1986	1980	1985	1986
Håbo	109	7	187	8,27	0,51	13,32
Älvkarleby	-48	- 43	-106	-4,91	-4,62	-11,52
Tierp	55	- 76	25	2,67	-3,82	1,26
Uppsala	309	1300	1616	2,12	8,46	10,34
Enköping	367	14	116	11,29	0,43	3,52
Osthammar	147	- 78	-59	7,01	- 3,68	-2,79
Uppsala län	939	1 124	1779	3,87	4,48	7,02

B 24

Uppsala län

Arbetslöshet (%)

AU 1986/87:13

Bilaga

Kommun	1985			1986
Samt- liga	Kvin- nor	Ung- domar	Samt- liga	Kvin- nor	Ung- domar
Håbo	1,39	1,72	2,26	1,09	1,45	1,64
Älvkarleby	2,43	2,82	4,08	2,37	2,60	4,29
Tierp	3,31	2,90	3,43	2,62	2,73	2,83
Uppsala	2,10	1,88	3,18	1,89	1,72	2,84
Enköping	3,02	3,54	4,36	2,80	3,21	4,20
Osthammar	2,34	2,30	2,70	1,71	1,80	2,35
Uppsala län	2,30	2,22	3,30	2,02	2,00	2,95
Riket	2,62	2,69	3,72	2,52	2,56	3,69

Arbetsmarknadsläget år 1986
	Antal	Andel av befolkningen
		i åldern 16—64 år (%)
		Länet	Riket
Kvarstående arbetslösa arbetssökande
vid månadens slut	3258	2,0	2,5
Kvarstående lediga platser	1074	0,7	0,7
Sökande kvarstående arbetslösa per
ledig plats		3,0	3,4
I beredskapsarbete	228	0,1	0,4
I arbetsmarknadsutbildning	1096	0,7	0,7
I ungdomslag	742	0,5	0,4
Anställda med rekryteringsstöd	196	0,1	0,2

B 25

Stockholms län

Befolkningsutveckling

AU 1986/87: 13

Bilaga

Kommun	Befolkning		1975 =	100		% över 64 år
1975	1980	1986	1980	1986	1990	1986	1990
Upplands Väsby	28810	31961	34642	110,9	120,2	124,2	7,6	8,6
Vallentuna	14886	17603	19912	118,3	133,8	149,4	9,7	9,9
Österåker	22664	25631	26881	113,1	118,6	135,0	7,7	8,1
Värmdö	16050	17846	19582	111,2	122,0	137,7	11,3	11,2
Järfälla	51549	53 321	56405	103,4	109,4	111,2	8,4	10,3
Ekerö	15081	15927	16968	105,6	112,5	123,1	10,0	10,4
Huddinge	62576	66570	71568	106,4	114,4	116,9	9,5	10,3
Botkyrka	57 286	65218	66957	113,8	116,9	118,7	7,4	8,3
Salem	12 703	12879	12347	101,4	97,2	103,9	7,3	6,8
Haninge	50295	58541	61 172	116,4	121,6	124,1	7,6	8,5
Tyresö	29366	31061	32564	105,8	110,9	115,6	7,0	8,1
Upplands-Bro	14 792	18489	19843	125,0	134,1	141,3	7,2	8,0
Täby	41307	47 105	55 093	114.0	133,4	138,2	10,3	12,0
Danderyd	27168	27 842	28645	102,5	105,4	109,3	18,1	19,0
Sollentuna	43413	45 868	49424	105,7	113,8	121,2	11,0	11,8
Stockholm	665 202	647214	663 217	97,3	99,7	99.5	22,9	22,7
Södertälje	77695	80045	80003	103,0	103,0	106,1	13,1	13,9
Nacka	55 321	57 229	60315	103,4	109,0	112,5	13,0	14,0
Sundbyberg	26995	25717	29692	95,3	110,0	111,2	19,6	19,9
Solna	53878	50441	50108	93,6	93,0	97,3	21,4	22,3
Lidingö	36727	37390	38681	101,8	105,3	111,3	17,8	18,9
Vaxholm	4874	4851	6355	99,5	130,4	141,0	14,9	14,3
Norrtälje	39193	40842	42503	104,2	108,4	113,4	20,9	20,4
Sigtuna	26615	28276	29601	106,2	111,2	118,6	9,7	10,3
Nynäshamn	19100	20333	20855	106,5	109,2	117,6	15,4	15,2
Stockholms län	1493 546	1 528 200	1 593 333	102,3	106,7	109,3	16,4	16,7
Riket	8208442	8317937	8381515	101,3	102,1	102,5	18,7	19,1

Flyttning

Kommun	Flyttningsöverskott	Överskott per 1000 in v.
1980	1985	1986	1980	1985	1986
Upplands Väsby	- 41	81	359	- 1,29	2,40	10,47
Vallentuna	292	152	264	16,80	7,86	13,39
Österåker	58	308	345	2,28	11,82	12,97
Värmdö	94	356	279	5,30	18,79	14,40
Järfälla	406	-207	- 72	7,68	- 3,70	- 1,28
Ekerö	- 68	30	297	- 4,27	1,82	17,73
Huddinge	-127	- 37	592	- 1,92	- 0,53	8,35
Botkyrka	- 19	-305	- 75	- 0,29	- 4,61	- 1,13
Salem	-219	-132	- 82	-16,94	-10,66	- 6,64
Haninge	181	131	-633	3,12	2,15	-10,35
Tyresö	-508	-181	126	-16,30	- 5,64	3,89
Upplands-Bro	55	27	-276	3,00	L37	-13,89
Täby	531	1039	469	11,39	19,43	8,58
Danderyd	37	132	-169	1,33	4,62	- 5,89
Sollentuna	-454	295	822	- 9,90	6,16	16,84
Stockholm	306	6930	4986	0,47	10,56	7,54
Södertälje	139	-100	-263	1,74	- 1,26	- 3,29
Nacka	1	416	298	0,02	7,01	4,97
Sundbyberg	72	1009	1 123	2,80	36,06	38,59
Solna	-922	803	415	-18,12	16,31	8,32
Lidingö	-203	189	298	- 5,43	4,96	7,75
Vaxholm	- 27	41	19	- 5,56	6,51	3,00
Norrtälje	498	153	320	12,26	3,63	7,56
Sigtuna	-546	155	43	-19,22	5,32	1,46
Nynäshamn	114	40	- 73	5,63	1,92	- 3,50
Stockholms län	-350	11325	9412	- 0,23	7,21	5,94

Stockholms län

Arbetslöshet (%)

AU 1986/87: 13

Bilaga

Kommun	1985			1986
Samt- liga	Kvin- nor	Ung- domar	Samt- liga	Kvin- nor	Ung- domar
Upplands Väsby	1,05	1,07	1,45	0,98	1,05	1,38
Yallentuna	0,90	0,95	1,33	0,79	0,95	1,26
Österåker	0,91	1,00	1,62	0,92	0,92	1,63
Värmdö	0,83	0,82	1,22	0,81	0,79	1,44
Järfalla	0,86	0,86	1,06	0,82	0,81	1,04
Ekerö	0,41	0,45	0,54	0,44	0,53	0,47
Huddinge	0,90	0,88	1,31	1,03	1,00	1,56
Botkyrka	1,37	1,24	1,91	1,15	1,09	1,71
Salem	0,53	0,43	0,73	0,51	0,53	0,85
Haninge	1,11	1,03	1,84	0,83	0,75	1,31
Tyresö	0,97	0,90	1,30	0,92	0,90	1,34
Upplands-Bro	0,71	0,70	0,98	0,85	0,91	1,28
Täby	0,89	0,98	1,22	0,84	0,93	1,22
Danderyd	0,54	0,60	0,77	0,53	0,56	0,57
Sollentuna	0,76	0,69	1,06	0,81	0,79	1,22
Stockholm	1,45	1,34	1,90	1,47	1,44	1,92
Södertälje	2,51	2,58	4,09	2,13	2,28	3,61
Nacka	1,02	0,92	1,40	1,10	1,03	1,66
Sundbyberg	1,49	1,40	2,03	1,35	1,36	1,88
Solna	1,52	1,33	2,16	1,27	1,19	1,71
Lidingö	0,65	0,63	1,22	0,66	0,68	1,07
Vaxholm	0,93	1,18	0,98	0,86	1,22	0,99
Norrtälje	1,55	1,75	2,32	1,59	1.79	2,37
Sigtuna	1,21	1,21	1,80	1,30	1,33	1,77
Nynäshamn	1,31	1,48	1,73	1,10	1,15	1,44
Stockholms län	1,28	1,22	1,79	1,23	1,23	1,73
Riket	2,62	2,69	3,72	2,52	2,56	3,69

Arbetsmarknadsläget år 1986
	Antal	Andel av befolkningen
		i åldern 16-64 år (%)
		Länet	Riket
Kvarstående arbetslösa arbetssökande
vid månadens slut	12905	1,2	2,5
Kvarstående lediga platser	9528	0,9	0,7
Sökande kvarstående arbetslösa per
ledig plats		1,4	3,4
I beredskapsarbete	1578	0,2	0,4
1 arbetsmarknadsutbildning	4623	0,4	0.7
1 ungdomslag	1 128	0,1	0,4
Anställda med rekryteringsstöd	419	0,0	0,2

B 27

Södermanlands Ian

Befolkningsutveckling

AU 1986/87: 13

Bilaga

Kommun	Befolkning		1975 =	100		% över 64 år
1975	1980	1986	1980	1986	1990	1986	1990
Vingåker	9519	9750	9707	102,4	102,0	103,8	19,8	19,8
Nyköping	62561	64099	64 199	102,5	102,6	103,6	18,5	19,0
Oxelösund	14211	14120	13134	99,4	92,4	96,0	14,1	14,8
Flen	18079	18231	17084	100,8	94,5	95,1	20,4	20,4
Katrineholm	32635	32277	31777	98,9	97,4	98,7	21,2	21,2
Eskilstuna	92 663	90354	88448	97,5	95,5	92,6	18,8	19,9
Strängnäs	22 245	23705	25130	106,6	113,0	111,5	18,6	19,4
Södermanlands län	251913	252536	249479	100,2	99,0	98,6	18,9	19,5
Riket	8208442	8 317937	8381515	101,3	102,1	102,5	18,7	19,1

Flyttning

Kommun	Flyttningsöverskott	Överskott per 1000 inv.
	1980	1985	1986	1980	1985	1986
Vingåker	51	1	- 26	5,24	0,10	-2,68
Nyköping	74	-246	-225	1,16	- 3,81	-3,50
Oxelösund	-223	-248	- 39	-15,70	-18,71	-2,97
Flen	258	-239	- 25	14,25	-13,83	-1,46
Katrineholm	36	52	- 83	1,11	1,63	-2,61
Eskilstuna	- 65	-150	-120	- 0,72	- 1,69	-1,36
Strängnäs	334	181	232	14,18	7,30	9,27
Södermanlands län	465	-649	-286	1,84	- 2,59	-1,15

B 28

Södermanlands län

Arbetslöshet (%)

AU 1986/87: 13

Bilaga

Kommun	1985			1986
Samt- liga	Kvin- nor	Ung- domar	Samt- liga	Kvin- nor	Ung- domar
Vingåker	2,00	1,83	3,07	1,62	1,39	2,63
Nyköping	1,86	2,22	3,06	1,69	2,03	3,18
Oxelösund	2,28	3,14	4,27	1,80	2,37	3,27
Flen	2,46	2,86	3,28	2.21	2,45	2,83
Katrineholm	2,75	2,79	4,15	2,38	2,36	3,66
Eskilstuna	3,65	3,69	6,31	3,23	3,28	5,31
Strängnäs	2,39	2,85	3,47	2,55	3,12	4,22
Södermanlands län	2,74	2,96	4,51	2,45	2,65	4,09
Riket	2,62	2,69	3,72	2,52	2,56	3,69

Arbetsmarknadsläget år 1986
	Antal	Andel av befolkningen
		i åldern 16-64 år (%)
		Länet	Riket
Kvarstående arbetslösa arbetssökande
vid månadens slut	3852	2,5	2,5
Kvarstående lediga platser	1 172	0,7	0,7
Sökande kvarstående arbetslösa per
ledig plats		3,3	3,4
I beredskapsarbete	414	0,3	0.4
1 arbetsmarknadsutbildning	1 112	0,7	0,7
I ungdomslag	855	0,5	0,4
Anställda med rekryteringsstöd	256	0,2	0,2

B 29

Östergötlands län

Befolkningsutveckling

AU 1986/87:13

Bilaga

Kommun	Befolkning		1975 =	100		% över 64 år
1975	1980	1986	1980	1986	1990	1986	1990
Ödeshög	6051	6228	6039	102,9	99,8	99,7	22,7	22,5
Ydre	4 297	4 362	4304	101,5	100,2	102,4	23,8	22,8
Kinda	10635	10595	10051	99,6	94,5	95,2	23,9	22,6
Boxholm	5899	5 794	5597	98,2	94,9	95,9	22,9	20,9
Åtvidaberg	12976	12927	12627	99,6	97,3	98,9	20,1	19,6
Finspång	24 799	24614	23692	99,3	95,5	96,3	18,3	18,8
Valdemarsvik	8864	9303	8717	105,0	98,3	99,4	22,4	21,4
Linköping	109236	112600	117835	103,1	107,9	106,8	17,1	18,1
Norrköping	119169	119238	118801	100,1	99,7	99,1	19,5	20.2
Söderköping	10338	11467	12532	110,9	121,2	122,7	16,2	15,8
Motala	41577	41965	41352	100,9	99,5	99,6	20,2	20,9
Vadstena	7718	7654	7462	99,2	96,7	96,3	22,1	22,3
Mjölby	25529	26042	25744	102,0	100,8	100,6	19,3	19,8
Östergötlands län	387088	392789	394753	101,5	102,0	101,7	19,0	19,6
Riket	8208442 8317937	8381515	101,3	102,1	102,5	18,7	19,1

Flyttning

Kommun	Flyttningsöverskott	Överskott per 1000 inv.
1980	1985	1986	1980	1985	1986
Ödeshög	66	- 38	8	10,65	- 6,26	1,32
Ydre	63	- 28	-19	14,52	- 6,43	-4,40
Kinda	- 9	- 50	-67	-0,85	- 4,91	-6,64
Boxholm	- 44	- 27	1	-7,55	- 4,77	0,18
Åtvidaberg	49	-124	-68	3,80	- 9,70	-5,37
Finspång	-186	-163	-67	-7,54	- 6,85	-2,83
Valdemarsvik	44	-117	-70	4,74	-13,23	-8,00
Linköping	446	855	457	3,97	7,36	3,89
Norrköping	-659	298	150	-5,51	2,51	1,26
Söderköping	214	166	158	18,86	13,54	12,71
Motala	26	-102	-53	0,62	- 2,47	-1,28
Vadstena	46	- 42	55	6,05	- 5,62	7,38
Mjölby	149	- 53	43	5,74	- 2,06	1,67
Östergötlands län	205	575	528	0,52	1,46	1,34

B 30

Östergötlands län

Arbetslöshet (%)

AU 1986/87: 13

Bilaga

Kommun	1985			1986
Samt- liga	Kvin- nor	Ung- domar	Samt- liga	Kvin- nor	Ung- domar
Ödeshög	2,04	2,89	1,74	1,64	1,98	2,05
Ydre	2,19	2,83	2,02	1,86	2,45	2,28
Kinda	2,02	2,21	2,66	2,14	2,68	2,86
Boxholm	1,67	2,03	2,04	1,32	2,06	1,38
Åtvidaberg	1,39	1,61	1,91	1,32	1,60	1,81
Finspång	2,10	2,58	2,42	2,06	2,55	2,80
Valdemarsvik	3,36	3,75	4,60	2,82	3,23	3,60
Linköping	2,34	2,21	3,63	2,41	2,45	3,96
Norrköping	2,30	2,13	3,52	2,59	2,45	4,32
Söderköping	1,19	1,11	1,57	1,16	1,13	1,52
Motala	3,00	3,20	5,23	2,97	3,31	4,83
Vadstena	1,60	1,51	2,52	1,12	1,13	1,28
Mjölby	2,17	2,49	3,41	1,95	2,26	2,96
Östergötlands län	2,29	2,31	3,47	2,35	2,45	3,74
Riket	2,62	2,69	3,72	2,52	2,56	3,69

Arbetsmarknadsläget år 1986
	Antal	Andel av befolkningen
		i åldern 16-64 år (%)
		Länet	Riket
Kvarstående arbetslösa arbetssökande
vid månadens slut	5793	2,4	2,5
Kvarstående lediga platser	1767	0,7	0,7
Sökande kvarstående arbetslösa per
ledig plats		3,3	3,4
I beredskapsarbete	495	0,2	0,4
1 arbetsmarknadsutbildning	1479	0,6	0,7
I ungdomslag	1211	0,5	0,4
Anställda med rekryteringsstöd	270	0,1	0,2

B 31

Skaraborgs län

Befolkningsutveckling

AU 1986/87:13

Bilaga

Kommun	Befolkning		1975 =	100		% över 64 år
1975	1980	1986	1980	1986	1990	1986	1990
Grästorp	5 259	5719	5 878	108,7	111,8	112,2	20,6	19,2
Essunga	5710	6061	5 845	106,1	102,4	107,3	22,1	20,2
Mullsjö	5097	6518	7032	127,9	138,0	145,2	13,2	12,2
Habo	6675	8085	8767	121,1	131,3	134,3	12,1	11,3
Karlsborg	8157	8 236	8 070	101,0	98,9	98,8	22,9	21,3
Gullspång	6923	6685	6349	96,6	91,7	93,1	22,1	20,5
Vara	16717	16932	16687	101,3	99,8	101,7	22,0	20,8
Götene	12 303	12 854	13030	104,5	105,9	105,7	18,8	17,5
Tibro	10997	11214	11066	102,0	100,6	101,9	17,9	16,9
Töreboda	10231	10 393	10172	101,6	99,4	99,7	21,3	18,9
Mariestad	24 686	24 413	24 255	98,9	98,3	97,7	18,2	17,5
Lidköping	34625	35061	35070	101,3	101,3	101,3	20,3	20,4
Skara	17321	17868	18164	103,2	104,9	102,7	20,3	19,6
Skövde	45 357	46007	46311	101,4	102,1	103,7	17,0	16,6
Hjo	7682	8740	8987	113,8	117,0	115,2	21,1	20,0
Tidaholm	12 965	13069	12951	100,8	99,9	101,5	20,8	19,4
Falköping	32513	31875	31477	98,0	96,8	97,0	21,8	21,3
Skaraborgs län	263 218	269730	270 111	102,5	102,6	103,3	19,5	18,6
Riket	8208442	8317937	8381515	101,3	102,1	102,5	18,7	19,1

Flyttning

Kommun Flyttningsöverskott Överskott per 1000 inv.

	1980	1985	1986	1980	1985	1986
Grästorp	195	71	- 18	34,68	12,11	- 3,06
Essunga	14	-43	2	2,31	-7,32	0,34
Mullsjö	215	60	- 20	33,64	8,63	- 2,85
Habo	117	35	- 48	14,65	4,02	- 5,48
Karlsborg	- 8	-29	25	- 0,97	-3,60	3,10
Gullspång	- 81	-25	- 68	-12,04	-3,88	-10,64
Vara	- 8	-61	- 76	- 0,47	-3,62	- 4,54
Götene	97	5	- 87	7,58	0,38	- 6,66
Tibro	-	-34	- 80	-	-3,06	- 7,21
Töreboda	11	-20	- 45	1,06	-1,95	- 4,42
Mariestad	- 2	-29	67	- 0,08	-1,20	2,77
Lidköping	58	2	-119	1,66	0,06	- 3,39
Skara	189	71	142	10,65	3,95	7,85
Skövde	- 1	10	-334	- 0,02	0,22	- 7,20
Hjo	187	28	13	21,62	3,13	1,45
Tidaholm	- 9	-21	- 64	- 0,69	-1,61	- 4,93
Falköping	-117	-50	34	- 3,66	-1,59	1,08
Skaraborgs län	857	-30	-676	3,18	-0,11	- 2,50

B 32

Skaraborgs län

Arbetslöshet (%)

AU 1986/87: 13

Bilaga

Kommun	1985			1986
Samt- liga	Kvin- nor	Ung- domar	Samt- liga	Kvin- nor	Ung- domar
Grästorp	1,70	1,76	1,72	1,51	1,85	1,72
Essunga	1,74	2,41	1,73	1,67	2,38	1,55
Mullsjö	1,74	2,62	2,24	1,71	2,25	1,89
Habo	1,46	1,87	2,47	1,02	1,42	1,46
Karlsborg	2,84	2,95	1,97	3,04	3,18	2,83
Gullspång	2,57	2,47	3,25	2,73	2,21	2.66
Vara	1,67	1,87	2,47	1,67	1,92	2,36
Götene	1,33	1,60	1,75	1,56	1,72	1,96
Tibro	2,61	3,46	3,36	2,33	2,95	3,23
Töreboda	4,06	4,05	5,07	3,27	3,29	4,53
Mariestad	2,49	2,74	4,07	2,36	2,46	3,68
Lidköping	3,02	3,27	3,31	2,93	3,08	3,61
Skara	1,72	1,79	2,56	1,76	1,63	2,57
Skövde	3,08	3,43	4,32	2,96	3,17	4,43
Hjo	1,97	2,35	2,83	2,22	2,66	3,59
Tidaholm	1,94	2,56	2,90	2,03	2,78	3,44
Falköping	1,81	2,17	2,67	1,48	1,69	2,32
Skaraborgs län	2,38	2,70	3,21	2,27	2,50	3,19
Riket	2,62	2,69	3,72	2,52	2,56	3,69

Arbetsmarknadsläget år 1986
	Antal	Andel av befolkningen
		i åldern 16-64 år (%)
		Länet	Riket
Kvarstående arbetslösa arbetssökande
vid månadens slut	3773	2,3	2,5
Kvarstående lediga platser	1057	0,6	0,7
Sökande kvarstående arbetslösa per
ledig plats		3,6	3,4
1 beredskapsarbete	396	0,2	0,4
l arbetsmarknadsutbildning	928	0,6	0,7
1 ungdomslag	892	0,5	0,4
Anställda med rekryteringsstöd	221	0,1	0,2

3 Riksdagen 1986187. 18 sami. Nr 13. Bilaga

Älvsborgs län

Befolkningsutveckling

AU 1986/87: 13

Bilaga

Kommun	Befolkning		1975 =	100		% över 64 år
1975	1980	1986	1980	1986	1990	1986	1990
Dals-Ed	5252	5287	5410	100,7	103,0	105,5	23,6	25,0
Färgelanda	6903	7373	7418	106,8	107,5	108,9	19,0	19,2
Ale	21980	23312	23 402	106,1	106,5	106,9	12,9	13,1
Lerum	28162	29871	31403	106,1	111,5	111,3	10,4	11,9
Vårgårda	8 370	9256	9497	110,6	113,5	117,5	18,5	18,3
Tranemo	11786	12413	12110	105,3	102,7	105,2	18,5	18,2
Bengtsfors	12345	12199	11796	98,8	95,6	97,5	24,9	24,0
Mellerud	10421	10677	10416	102,5	100,0	100,5	23,9	23,8
Lilla Edet	11229	11836	12009	105,4	106,9	107,0	16,3	16,1
Mark	30217	31418	31736	104,0	105,0	105,8	20,4	20,3
Svenljunga	10165	10989	10842	108,1	106,7	107,2	21,4	20,9
Herrljunga	8833	9347	9281	105,8	105,1	107,0	21,1	20,7
Vänersborg	34365	34574	35 804	100,6	104,2	104,9	18,4	18,6
Trollhättan	50225	49600	49499	98,8	98,6	98,8	17,5	18,6
Alingsås	27796	29637	31718	106,6	114,1	113,0	19,0	19,8
Borås	105 177	102 129	100054	97,1	95,1	93,4	20,0	20,7
Ulricehamn	21451	21970	22114	102,4	103,1	104,8	21,6	21,4
Åmål	13 349	13 564	13129	101,6	98,4	97,8	23,3	23,0
Älvsborgs län	418026	425452	427638	101,8	102,3	102,3	18,8	19,2
Riket	8208442	8 317937	8381515	101,3	102,1	102,5	18,7	19,1

Flyttning

Kommun Flyttningsöverskott Överskott per 1000 inv.

	1980	1985	1986	1980	1985	1986
Dals-Ed	6	44	83	1,13	8,22	15,41
Färgelanda	68	- 5	13	9,25	- 0,67	1,75
Ale	311	-154	- 75	13,46	- 6,57	-3,20
Lerum	96	- 19	143	3,23	- 0,61	4,58
Vårgårda	117	- 23	- 16	12,73	- 2,43	-1,69
Tranemo	81	-144	-113	6,55	-11,72	-9,28
Bengtsfors	- 14	- 13	- 49	-1,15	- 1,09	-4,14
Mellerud	70	13	- 10	6,56	1,24	-0,%
Lilla Edet	76	10	- 2	6,45	0,84	-0,17
Mark	193	- 1	22	6,16	- 0,03	0,69
Svenljunga	132	- 70	- 53	12,10	- 6,40	-4,88
Herrljunga	126	- 52	- 4	13,58	- 5,59	-0,43
Vänersborg	- 95	173	- 1	-2,75	4,86	-0,03
Trollhättan	-327	121	217	-6,58	2,47	4,40
Alingsås	498	254	252	16,95	8,13	7,99
Borås	-731	45	129	-7,13	0,45	1,29
Ulricehamn	165	- 22	63	7,54	- 0,99	2,85
Åmål	106	5	- 17	7,82	0,38	-1,29
Älvsborgs län	878	162	582	2,07	0,38	1,36

B 34

Älvsborgs län

Arbetslöshet (%)

AU 1986/87: 13

Bilaga

Kommun	1985			1986
Samt- liga	Kvin- nor	Ung- domar	Samt- liga	Kvin- nor	Ung- domar
Dals-Ed	2,40	2,31	2,70	3,32	4,04	3,62
Färgelanda	1,43	1,58	1,98	1,95	1,98	2,32
Ale	1,58	1,93	1,98	1,22	1,51	1,57
Lerum	1,85	2,27	2,67	1,76	2,29	2,52
Vårgårda	2,23	2,52	3,16	2,15	2,64	2,87
Tranemo	0,77	1,09	0,99	0,53	0,71	0,89
Bengtsfors	2,21	2,74	2,60	1,89	2,21	2,18
Mellerud	2,19	2,46	2,40	1,96	2,11	2,70
Lilla Edet	2,08	2,44	2,24	2,15	2,20	2,52
Mark	2,01	1,83	3,05	2,17	2,24	3,40
Svenljunga	2,09	3,03	2,30	2,09	2,84	2,60
Herrljunga	1,11	1,22	0,74	0,90	0,71	0,81
Vänersborg	1,89	1,97	1,81	1,64	1,68	2,08
Trollhättan	2,33	2,80	2,68	2,17	2,53	2,82
Alingsås	3,01	3,41	3,76	2,35	2,55	3,02
Borås	2,72	2,50	4,10	2,63	2,35	4,05
Ulricehamn	1,56	1,72	2,13	1,53	1,83	2,37
Åmål	4,34	4,36	6,06	3,61	3,67	4,68
Älvsborgs län	2,25	2,41	2,96	2,10	2,22	2,91
Riket	2,62	2,69	3,72	2,52	2,56	3,69

Arbetsmarknadsläget år 1986
	Antal	Andel av befolkningen
		i åldern 16-64 år (%)
		Länet	Riket
Kvarstående arbetslösa arbetssökande
vid månadens slut	5566	2,1	2,5
Kvarstående lediga platser	2 384	0,9	0,7
Sökande kvarstående arbetslösa per
ledig plats		2,3	3,4
I beredskapsarbete	599	0,2	0,4
1 arbetsmarknadsutbildning	1548	0,6	0,7
I ungdomslag	931	0,4	0,4
Anställda med rekryteringsstöd	415	0,2	0,2

B 35

Göteborgs och Bohus län

Befolkningsutveckling

AU 1986/87:13

Bilaga

Kommun	Befolkning		1975 =	100		% över 64 år
1975	1980	1986	1980	1986	1990	1986	1990
Härryda	20741	23195	25068	111,8	120,9	127,0	11,1	11,8
Partille	27151	27 172	29418	100,1	108,3	110,6	13,0	14,1
Öckerö	9219	9842	10364	106,8	112,4	115,9	16,3	17,3
Stenungsund	14617	16091	17271	110,1	118,2	122,8	11,6	12,8
Tjörn	10618	11701	12663	110,2	119,3	123,4	17,1	17,4
Orust	10586	12364	13038	116,8	123,2	127,3	19,6	19,1
Sotenäs	9133	9252	9224	101,3	101,0	102,2	27,2	25,8
Munkedal	10210	10703	10790	104,8	105,7	107,2	20,3	20,0
Tanum	11058	11463	11407	103,7	103,2	104,1	25,6	24,7
Göteborg	444651	431273	429339	97,0	96,6	96,4	20.0	20,2
Mölndal	47295	47788	50164	101,0	106,1	107,4	14,7	15,6
Kungälv	28311	29702	31962	104,9	112,9	115,7	13,9	14,7
Lysekil	15076	15037	14 804	99,7	98,2	100,0	21,7	21,4
Uddevalla	46861	46032	45 983	98,2	98,1	98,2	19,3	20,5
Strömstad	9485	9580	10058	101,0	106,0	106,4	22,4	22,8
Göteborgs och
Bohus län	715012	711 195	721553	99,5	100,9	101,6	18,7	19,0
Riket	8208442	8317937	8381515	101,3	102,1	102,5	18,7	19,1

Flyttning

Kommun	Flyttningsöverskott	Överskott per 1000 inv.
	1980	1985	1986	1980	1985	1986
Härryda	lil	-25	101	4,81	-1,01	4,05
Partille	143	351	2	5,29	12,12	0,07
Öckerö	25	112	89	2,55	11,00	8,63
Stenungsund	165	68	123	10,34	4,01	7,17
Tjörn	135	21	146	11,61	1,69	11,61
Orust	156	- 9	100	12,71	-0,70	7,71
Sotenäs	117	-21	132	12,69	-2,29	14,38
Munkedal	41	-10	67	3,83	-0,93	6,23
Tanum	76	33	-10	6,63	2,87	-0,87
Göteborg	-3451	1336	3519	-7,97	3,15	8,23
Mölndal	- 156	425	83	-3,27	8,60	1,66
Kungälv	- 29	412	28	-0,98	13,09	0,88
Lysekil	- 16	-43	- 1	-1,06	-2,88	-0,07
Uddevalla	- 126	54	117	-2,73	1,18	2,55
Strömstad	120	69	105	12,56	6,91	10,47
Göteborgs och Bohus län	-2689	2773	4601	-3,78	3,88	6,40

B 36

Göteborgs och Bohus län

Arbetslöshet (%)

AU 1986/87:13

Bilaga

Kommun	1985			1986
Samt- liga	Kvin- nor	Ung- domar	Samt- liga	Kvin- nor	Ung- domar
Härryda	1,04	1,18	1,11	0,96	1,10	1,17
Partille	1,70	2,00	2,46	1,51	1,69	2,24
Öckerö	1,34	1,72	1,28	1,32	1,61	1,72
Stenungsund	1,97	2,44	2,81	1,69	1,96	2,48
Tjörn	1,38	1,96	2,12	1,39	1,85	2,07
Orust	2,05	2,73	3,00	1,48	1,93	2,02
Sotenäs	2,41	2,32	3,22	2,30	2,50	3,10
Munkedal	2,56	2,39	3,25	2,34	2,05	3,22
Tanum	2,50	2,63	3,22	2,23	2,20	2,80
Göteborg	3,13	3,05	4,05	2,97	2,92	3,87
Mölndal	1,13	1,22	1,20	1,05	1,19	1,37
Kungälv	1,47	1,77	1,78	1,15	1,38	1,69
Lysekil	2,83	2,64	3,34	2,58	2,47	3,29
Uddevalla	2,86	2,57	3,76	3,14	2,55	3,90
Strömstad	2,03	1,73	2,68	1,35	1,16	1,80
Göteborgs och
Bohus län	2,62	2,62	3,37	2,47	2,46	3,22
Riket	2,62	2,69	3,72	2,52	2,56	3,69

Arbetsmarknadsläget år 1986
	Antal	Andel av befolkningen
		i åldern 16-64 år (%)
		Länet	Riket
Kvarstående arbetslösa arbetssökande
vid månadens slut	11416	2,5	2,5
Kvarstående lediga platser	2979	0,6	0,7
Sökande kvarstående arbetslösa per
ledig plats		3,8	3,4
I beredskapsarbete	1 131	0,2	0,4
I arbetsmarknadsutbildning	3177	0,7	0,7
I ungdomslag	1073	0,2	0,4
Anställda med rekryteringsstöd	802	0,2	0,2

B 37

Hallands län

Befolkningsutveckling

AU 1986/87:13

Bilaga

Kommun	Befolkning		1975 =	100		% över 64 år
1975	1980	1986	1980	1986	1990	1986	1990
Hylte	11 152	11211	10858	100,5	97,4	97,9	22,8	22,3
Halmstad	74 292	76 042	77601	102,4	104,5	105,5	19,3	19,9
Laholm	19830	21059	21490	106,2	108,4	110,4	20,7	19,9
Falkenberg	33102	34912	35 822	105,5	108,2	109,7	20,7	20,9
Varberg	43051	44164	46639	102,6	108,3	109,2	19,0	18,7
Kungsbacka	38353	43 536	49840	113,5	130,0	130,2	12,4	13,6
Hallands län	219780	230924	242250	105,1	110,2	111,2	18,3	18,7
Riket	8208442	8317937	8381515	101,3	102,1	102,5	18,7	19,1

Flyttning

Kommun	Flyttningsöverskott	Överskott per 1000 in v.
1980	1985	1986	1980	1985	1986
Hylte	62	-65	17	5,54	-5,97	1,57
Halmstad	366	195	360	4,83	2,53	4,65
Laholm	11	43	32	0,52	2,01	1,49
Falkenberg	301	74	218	8,66	2,08	6,10
Varberg	238	321	235	5,41	6,97	5,06
Kungsbacka	415	813	814	9,60	16,86	16,51
Hallands län	1393	1381	1676	6,05	5,77	6,95

B 38

Hallands län

Arbetslöshet (%)

AU 1986/87:13

Bilaga

Kommun	1985			1986
Samt- liga	Kvin- nor	Ung- domar	Samt- liga	Kvin- nor	Ung- domar
Hylte	2,26	3,01	1,93	1,73	2,34	1,37
Halmstad	3,01	3,30	- 4,28	2,73	2,94	3,61
Laholm	2,21	2,81	3,07	2,18	2,82	3,43
Falkenberg	2,28	2,71	3,17	2,07	2,45	2,86
Varberg	1,85	2,05	2,76	1,76	1,81	2,63
Kungsbacka	1,28	1,49	1,72	1,17	1,35	1,63
Hallands län	2,22	2,55	3,08	2,03	2,28	2,78
Riket	2,62	2,69	3,72	2,52	2,56	3,69

Arbetsmarknadsläget år 1986
	Antal	Andel av befolkningen
		i åldern 16-64 år (%)
		Länet	Riket
Kvarstående arbetslösa arbetssökande
vid månadens slut	3023	2,0	2,5
Kvarstående lediga platser	842	0,6	0,7
Sökande kvarstående arbetslösa per
ledig plats		3,6	3,4
1 beredskapsarbete	349	0,2	0,4
1 arbetsmarknadsutbildning	654	0,4	0,7
I ungdomslag	651	0,4	0,4
Anställda med rekryteringsstöd	190	0,1	0,2

B 39

Jönköpings län

Befolkningsutveckling

AU 1986/87:13

Bilaga

Kommun	Befolkning		1975 =	100		% över 64 år
1975	1980	1986	1980	1986	1990	1986	1990
Aneby	6508	6873	6881	105,6	105,7	104,9	20,5	20,6
Gnosjö	8324	9056	9235	108,8	110,9	109,7	14,4	15,0
Gislaved	27570	28483	28525	103,3	103,5	103,0	16,7	17,1
Vaggeryd	11355	12121	12 049	106,7	106,1	105,8	19,7	19,6
Jönköping	108 500	107 561	108235	99,1	99,8	98,4	19,4	20,1
Nässjö	32 591	31694	30 798	97,2	94,5	93,9	21,9	22,6
Värnamo	30072	30342	30737	100,9	102,2	101,5	18,0	18,8
Sävsjö	11590	11838	11517	102,1	99,4	98,3	22,4	22,4
Vetlanda	28 532	28 736	27784	100,7	97,4	97,8	21,6	21,3
Eksjö	18227	18072	17840	99,1	97,9	98,6	22,1	21,9
Tranås	18717	18 380	17812	98,2	95,2	95,0	23,3	23,9
Jönköpings län	301986	303156	301413	100,4	99,8	99,1	19,8	20,3
Riket	8208442	8317937	8381515	101,3	102,1	102,5	18,7	19,1

Flyttning

Kommun	Flyttningsöverskott	Överskott per 1 000 inv.
1980	1985	1986	1980	1985	1986
Aneby	90	- 38	- 30	13,18	-5,51	-4,35
Gnosjö	200	46	- 1	22,42	5,04	-0,11
Gislaved	244	- 36	- 35	8,62	-1,27	-1,23
Vaggeryd	45	- 73	- 47	3,72	-6,03	-3,90
Jönköping	-217	139	766	-2,02	1,30	7,11
Nässjö	-123	- 86	- 23	-3,87	-2,79	-0,75
Värnamo	125	174	7	4,13	5,69	0,23
Sävsjö	84	- 48	- 62	7,12	-4,13	-5,37
Vetlanda	28	-153	-117	0,97	-5,45	-4,20
Eksjö	89	- 89	- 64	4,93	-4,95	-3,58
Tranås	- 83	-126	- 66	-4,50	-7,00	-3,70
Jönköpings län	482	-290	328	1,59	-0,96	1,09

B 40

Jönköpings län

Arbetslöshet (%)

AU 1986/87:13

Bilaga

Kommun	1985			1986
Samt- liga	Kvin- nor	Ung- domar	Samt- liga	Kvin- nor	Ung- domar
Aneby	1,66	2,17	2,09	2,33	2,54	1,80 •
Gnosjö	0,40	0,58	0,64	0,22	0,32	0,15
Gislaved	1,07	1,46	1,44	0,96	1,30	1,07
Vaggeryd	1,80	2,42	1,64	1,12	1,55	1,30
Jönköping	2,60	2,88	3,96	2,71	3,15	4,19
Nässjö	1,96	2,24	2,36	1,78	1,95	2,23
Värnamo	1,33	1,64	1,40	1,08	1,34	1,07
Sävsjö	1,86	2,56	2,02	1,97	2,92	2,13
Vetlanda	2,38	3,01	3,27	2,30	3,16	3,00
Eksjö	2,47	2,86	3,24	2,35	2,63	3,33
Tranås	3,94	4,76	5,20	4,05	4,98	5,30
Jönköpings län	2,16	2,56	2,94	2,13	2,58	2,89
Riket	2,62	2,69	3,72	2,52	2,56	3,69

Arbetsmarknadsläget år 1986
	Antal	Andel av befolkningen
		i åldern 16—64 år (%)
		Länet	Riket
Kvarstående arbetslösa arbetssökande
vid månadens slut	3 923	2,1	2,5
Kvarstående lediga platser	1549	0,8	0,7
Sökande kvarstående arbetslösa per
ledig plats		2,5	3,4
I beredskapsarbete	245	0,1	0,4
1 arbetsmarknadsutbildning	928	0,5	0,7
1 ungdomslag	785	0,4	0,4
Anställda med rekryteringsstöd	298	0,2	0,2

4 Riksdagen 1986187. 18 sami. Nr 13. Bilaga

Kronobergs län

Befolkningsutveckling

AU 1986/87:13

Bilaga

Kommun	Befolkning		1975 =	100		% över 64 år
1975	1980	1986	1980	1986	1990	1986	1990
Uppvidinge	11531	11040	10420	95,7	90,4	89,1	26,0	25,9
Lessebo	8908	9006	8 822	101,1	99,0	100,4	21,3	20,8
Tingsryd	14 735	14773	14 264	100,3	96,8	95,4	25,2	24,8
Alvesta	18 784	19442	19552	103,5	104,1	105,0	19,8	19,6
Almhult	15250	15 562	15621	102,0	102,4	103,9	20,2	20,3
Markaryd	11918	11798	11075	99,0	92,9	95,1	21,3	21,1
Växjö	62048	64661	66925	104,2	107,9	108,7	16,1	16,9
Ljungby	26264	27409	27174	104,4	103,5	105,9	19,5	19,8
Kronobergs län	169438	173691	173 853	102,5	102,6	103,5	19,3	19,6
Riket	8 208442	8317937	8381515	101,3	102,1	102,5	18,7	19,1

Flyttning

Kommun	Flyttningsöverskott	Överskott per 1000 inv.
1980	1985	1986	1980	1985	1986
Uppvidinge	-40	-125	11	-3,61	-11,86	1,05
Lessebo	-31	- 8	- 21	-3,44	- 0,90	- 2,38
Tingsryd	39	- 9	- 89	2,64	- 0,62	- 6,22
Alvesta	221	-277	7	11,43	-14,09	0,36
Almhult	59	35	- 70	3,80	2,23	- 4,47
Markaryd	-76	- 45	-158	-6,42	- 3,98	-14,15
Växjö	654	139	239	10,19	2,09	3,58
Ljungby	289	-118	- 69	10,60	- 4,32	- 2,54
Kronobergs län	1 115	-408	-150	6,44	- 2,34	- 0,86

B 42

Kronobergs län

Arbetslöshet (%)

AU 1986/87:13

Bilaga

Kommun	1985			1986
Samt- liga	Kvin- nor	Ung- domar	Samt- liga	Kvin- nor	Ung- domar
Uppvidinge	2,36	2,88	2,84	1,63	2,09	1,94
Lessebo	1,57	2,17	2,69	1,47	2,18	2,61
Tingsryd	2,53	3,02	2,73	1,53	2,08	1,78
Alvesta	1,68	2,15	1,91	1,22	1,65	1,39
Almhult	1,40	1,85	1,98	1,37	1,87	2,02
Markaryd	2,96	3,96	4,10	3,66	4,05	5,59
Växjö	2,21	2,30	3,29	2,10	2,11	3,15
Ljungby	2,10	2,68	3,29	1,70	2,20	2,58
Kronobergs län	2,11	2,49	2,99	1,87	2,17	2,76
Riket	2,62	2,69	3,72	2,52	2,56	3,69

Arbetsmarknadsläget år 1986
	Antal	Andel av befolkningen
		i åldern 16-64 år (%)
		Länet	Riket
Kvarstående arbetslösa arbetssökande
vid månadens slut	2004	1,9	2,5
Kvarstående lediga platser	863	0,8	0,7
Sökande kvarstående arbetslösa per
ledig plats		2,3	3,4
I beredskapsarbete	220	0,2	0,4
I arbetsmarknadsutbildning	903	0,8	0,7
I ungdomslag	633	0,6	0,4
Anställda med rekryteringsstöd	92	0,1	0,2

B 43

Kalmar län

Befolkningsutveckling

AU 1986/87: 13

Bilaga

Kommun	Befolkning		1975 =	100		% över 64 år
1975	1980	1986	1980	1986	1990	1986	1990
Högsby	7671	7800	7296	101,7	95,1	94,5	27,2	25,5
Torsås	7670	7923	7 804	103,3	101,7	102,8	24,7	23,9
Mörbylånga	11383	12613	12683	110,8	111,4	112,5	19,8	19,9
Hultsfred	18422	17794	16777	96,6	91,1	91,5	23,3	22,1
Mönsterås	13036	13135	12920	100,8	99,1	99,2	20,3	19,7
Emmaboda	11699	11324	10730	96,8	91,7	93,8	21,4	21,0
Kalmar	52385	52846	54554	100,9	104,1	103,5	19,4	20,2
Nybro	21569	21636	20 720	100,3	96,1	95,3	21,8	22,7
Oskarshamn	28007	28037	27494	100,1	98,2	95,9	19,7	20,0
Västervik	41702	41263	39752	98,9	95,3	95,5	21,9	21,3
Vimmerby	16394	16180	15589	98,7	95,1	92,0	21,2	21,5
Borgholm	10786	11030	11098	102,3	102,9	104,1	25,9	25,1
Kalmar län	240724	241581	237417	100,4	98,6	98,2	21,3	21,3
Riket	8208442	8317937	8381515	101,3	102,1	102,5	18,7	19,1

Flyttning

Kommun	Flyttningsöverskott	Överskott per 1 000 inv.
1980	1985	1986	1980	1985	1986
Högsby	- 9	- 95	- 33	-1,15	-12,72	-4,49
Torsås	85	- 18	- 10	10,76	- 2,28	-1,28
Mörbylånga	71	- 85	- 32	5,65	- 6,66	-2,52
Hultsfred	-83	-116	-122	-4,64	- 6,81	-7,23
Mönsterås	- 3	-lil	- 48	-0,23	- 8,51	-3,70
Emmaboda	52	- 55	- 71	4,60	- 5,04	-6,58
Kalmar	203	369	356	3,85	6,84	6,55
Nybro	69	- 47	- 85	3,19	- 2,25	-4,09
Oskarshamn	33	-125	- 44	1,18	- 4,51	-1,60
Västervik	59	-318	- 80	1,43	- 7,91	-2,01
Vimmerby	21	-100	- 57	1,30	- 6,34	-3,64
Borgholm	116	- 36	80	10,55	- 3,23	7,21
Kalmar län	614	-737	-146	2,54	- 3,09	-0,61

B 44

Kalinar Ian

Arbetslöshet (%)

Kommun	1985			1986
Samt- liga	Kvin- nor	Ung- domar	Samt- liga	Kvin- nor	Ung- domar
Högsby	5,15	5,68	5,10	4,23	5,02	3,93
Torsås	2,26	2,69	2,97	2,22	2,69	3,35
Mörbylånga	1,69	1,52	2,17	0,98	0,94	1,46
Hultsfred	3,02	3,42	3,37	2,38	2,60	3,26
Mönsterås	3,19	4,28	4,40	3,07	4,03	4,81
Emmaboda	2,24	3,37	3,15	1,77	2,67	2,53
Kalmar	2,34	2,38	3,33	2,13	2,13	3,38
Nybro	1,82	2,24	2,62	1,86	2,16	2,97
Oskarshamn	4,15	5,03	5,83	3,56	4,41	5,12
Västervik	2,66	2,49	3,56	2,44	2,31	3,28
Vimmerby	3,17	4,32	4,95	3,06	3,98	3,82
Borgholm	2,04	2,32	2,81	2,07	2,50	2,82
Kalmar län	2,74	3,10	3,73	2,44	2,76	3,50
Riket	2,62	2,69	3,72	2,52	2,56	3,69

Arbetsmarknadsläget år 1986
	Antal	Andel av befolkningen
		i åldern 16-64 år (%)
		Länet	Riket
Kvarstående arbetslösa arbetssökande
vid månadens slut	3 544	2,4	2,5
Kvarstående lediga platser	1029	0,7	0,7
Sökande kvarstående arbetslösa per
ledig plats		3,4	3,4
I beredskapsarbete	418	0,3	0,4
1 arbetsmarknadsutbildning	873	0,6	0,7
I ungdomslag	792	0,5	0,4
Anställda med rekryteringsstöd	180	0,1	0,2

AU 1986/87: 13

Bilaga

B 45

Gotlands län

Befolkningsutveckling

AU 1986/87: 13

Bilaga

Kommun	Befolkning		1975 = 100		% över 64 år
1975	1980	1986	1980	1986	1990	1986	1990
Gotland	54400	55 346	56174	101,7	103,3	103,8	19,0	18,7
Gotlands län	54400	55346	56174	101,7	103,3	103,8	19,0	18,7
Riket	8208442	8317937	8381515	101,3	102,1	102,5	18,7	19,1

Flyttning

Kommun	Flyttningsöverskott	Överskott per 1000 inv.
	1980	1985 1986	1980	1985	1986
Gotland	59	-76 -29	1,07	-1,35	-0,52
Gotlands län	59	-76 -29	1,07	-1,35	-0,52

B 46

Gotlands län

Arbetslöshet (%)

AU 1986/87: 13

Bilaga

Kommun	1985			1986
Samt- liga	Kvin- nor	Ung- domar	Samt- liga	Kvin- nor	Ung- domar
Gotland	1,97	1,95	3,64	2,55	2,33	5,24
Gotlands län	1,97	1,95	3,64	2,55	2,33	5,24
Riket	2,62	2,69	3,72	2,52	2,56	3,69

Arbetsmarknadsläget år 1986
	Antal	Andel av befolkningen
		i åldern 16-64 år (%)
		Länet	Riket
Kvarstående arbetslösa arbetssökande
vid månadens slut	885	2,6	2,5
Kvarstående lediga platser	416	1,2	0,7
Sökande kvarstående arbetslösa per
ledig plats		2,1	3,4
1 beredskapsarbete	92	0,3	0,4
I arbetsmarknadsutbildning	402	1,2	0,7
I ungdomslag	326	0,9	.0,4
Anställda med rekryteringsstöd	61	0,2	0,2

B 47

Blekinge län

Befolkningsutveckling

AU 1986/87: 13

Bilaga

Kommun	Befolkning		1975 =	100		% över 64 år
1975	1980	1986	1980	1986	1990	1986	1990
Olofström	17187	15630	14903	90,9	86,7	89,1	17,8	18,1
Karlskrona	60013	60141	59007	100,2	98,3	99,2	21,3	21,2
Ronneby	30368	30159	29114	99,3	95,9	96,3	20,6	20,2
Karlshamn	32136	31879	31630	99,2	98,4	97,7	19,2	19,7
Sölvesborg	15 632	15 733	15 604	100,6	99,8	100,5	19,8	19,7
Blekinge län	155 336	153 542	150258	98,8	96,7	97,3	20,2	20,2
Riket	8208442	8 317937	8381515	101,3	102,1	102,5	18,7	19,1

Flyttning

Kommun	Flyttningsöverskott	Överskott per 1 000 in v.
1980	1985	1986	1980	1985	1986
Olofström	-241	- 68	-106	-15,30	-4,52	-7,09
Karlskrona	-100	-257	-382	- 1.66	-4,32	-6,45
Ronneby	- 23	-188	-228	- 0,76	-6,37	-7,80
Karlshamn	- 7	- 2	- 22	- 0,22	-0,06	-0,70
Sölvesborg	- 31	- 8	86	- 1,97	-0,51	5,52
Blekinge län	-402	-523	-652	- 2,61	-3,46	-4,33

B 48

Blekinge län

Arbetslöshet (%)

AU 1986/87: 13

Bilaga

Kommun	1985			1986
Samt- liga	Kvin- nor	Ung- domar	Samt- liga	Kvin- nor	Ung- domar
Olofström	3,80	5,45	6,17	3,40	4,62	5,44
Karlskrona	3,11	2,90	6,06	3,62	3,42	6,94
Ronneby	3,31	4,28	5,54	3,66	4,49	6,39
Karlshamn	3,92	4,74	6,35	3,96	4,81	6,14
Sölvesborg	3,77	4,88	5,71	3,60	4,79	5,42
Blekinge län	3,46	4,02	6,00	3,67	4,19	6,33
Riket	2,62	2,69	3,72	2,52	2,56	3,69

Arbetsmarknadsläget år 1986
	Antal	Andel av befolkningen
		i åldern 16-64 år (%)
		Länet	Riket
Kvarstående arbetslösa arbetssökande
vid månadens slut	3423	3,7	2,5
Kvarstående lediga platser	901	1,0	0,7
Sökande kvarstående arbetslösa per
ledig plats		3,8	3,4
I beredskapsarbete	538	0,6	0,4
I arbetsmarknadsutbildning	695	0,7	0,7
I ungdomslag	861	0,9	0,4
Anställda med rekryteringsstöd	301	0,3	0,2

B 49

Kristianstads län

Befolkningsutveckling

AU 1986/87:13

Bilaga

Kommun	Befolkning		1975 =	100		% över 64 år
1975	1980	1986	1980	1986	1990	1986	1990
Östra Göinge	14942	15424	14867	103,2	99,5	99,1	18,5	18,9
Örkelljunga	8843	9306	9262	105,2	104,7	106,9	21,0	21,2
Tomelilla	12605	12664	12218	100,5	96,9	97,0	24,2	22,7
Bromölla	11384	12069	12181	106,0	107,0	108,2	16,5	17,3
Osby	13810	13765	13 522	99,7	97,9	98,1	22,1	22,5
Perstorp	7407	7526	7189	101,6	97,1	96,1	17,2	17,1
Klippan	16263	16549	16058	101,8	98,7	100,4	20,3	20,8
Åstorp	11486	12946	12667	112,7	110,3	110,2	14,9	14,6
Båstad	11 160	12091	12603	108,3	112,9	115,3	24,9	24,3
Kristianstad	67499	68 883	69941	102,1	103,6	103,8	19,8	20,3
Simrishamn	20103	20303	19773	101,0	98,4	99,1	25,2.	25,2
Ängelholm	28173	29813	31938	105,8	113,4	113,8	20,4	21,3
Hässleholm	48339	48 854	48 390	101,1	100,1	100,4	20,3	20,5
Kristianstads län	272014	280 193	280609	103,0	103,2	103,6	20,4	20,7
Riket	8208442	8317937	8381515	101,3	102,1	102,5	18,7	19,1

Flyttning

Kommun	Flyttningsöverskott	Överskott per 1000 inv.
1980	1985	1986	1980	1985	1986
Östra Göinge	-127	-120	- 24	-8,21	- 8,04	- 1,61
Örkelljunga	64	- 19	- 24	6,90	- 2,04	- 2,59
Tomelilla	73	- 4	- 39	5,78	- 0,32	- 3,18
Bromölla	48	- 11	- 18	3,99	- 0,91	- 1,48
Osby	58	- 13	- 47	4,22	- 0,96	- 3,47
Perstorp	33	- 89	8	4,40	-12,32	1,11
Klippan	- 66	-130	- 1	- 3,98	- 8,03	- 0,06
Åstorp	10	42	- 55	0,77	3,32	- 4,34
Båstad	245	132	54	20,47	10,55	4,29
Kristianstad	229	134	107	3,33	1,92	1,53
Simrishamn	209	- 16	- 1	10,32	- 0,80	- 0,05
Ängelholm	405	413	452	13,68	13,21	14,26
Hässleholm	142	-142	- 75	2,91	- 2,93	- 1,55
Kristianstads län	1323	177	337	4,73	0,63	1,20

B 50

Kristianstads län

Arbetslöshet (%)

AU 1986/87:13

Bilaga

Kommun	1985			1986
Samt- liga	Kvin- nor	Ung- domar	Samt- liga	Kvin- nor	Ung- domar
Östra Göinge	2,88	3,43	3,31	2,62	3,35	3,06
Örkelljunga	1,97	2,57	2,56	1,47	1,94	1,65
Tomelilla	3,39	3,83	5,17	2,92	3,23	4,47
Bromölla	3,97	5,50	5,75	3,56	4,74	4,93
Osby	3,05	4,10	3,95	2,74	3,64	3,37
Perstorp	1,58	1,97	2,07	1,59	2,05	2,90
Klippan	3,06	3,38	3,98	3,27	3,69	4,24
Åstorp	3,10	4,44	4,58	2,89	3,80	4,14
Båstad	1,03	1,08	1,17	1,04	1,27	1,14
Kristianstad	3,33	3,49	5,11	2,99	3,04	4,44
Simrishamn	2,57	2,44	3,22	2,21	2,12	2,43
Ängelholm	2,18	2,66	3,34	2,49	2,96	3,61
Hässleholm	2,68	3,08	3,49	2,77	3,16	3,87
Kristianstads län	2,82	3,24	3,96	2,67	3,05	3,72
Riket	2,62	2,69	3,72	2,52	2,56	3,69

Arbetsmarknadsläget år 1986
	Antal	Andel av befolkningen
		i åldern 16-64 år (%)
		Länet	Riket
Kvarstående arbetslösa arbetssökande
vid månadens slut	4572	2,7	2,5
Kvarstående lediga platser	1319	0,8	0,7
Sökande kvarstående arbetslösa per
ledig plats		3,5	3,4
I beredskapsarbete	437	0,3	0,4
I arbetsmarknadsutbildning	814	0,5	0,7
1 ungdomslag	901	0,5	0,4
Anställda med rekryteringsstöd	456	0,3	0,2

B 51

Malmöhus län

Befolkningsutveckling

AU 1986/87: 13

Bilaga

Kommun	Befolkning		1975 =	100		% över 64 år
1975	1980	1986	1980	1986	1990	1986	1990
Svalöv	12546	12990	12516	103,5	99,8	101,4	19,0	18,4
Staffanstorp	15819	16368	17431	103,5	110,2	110,8	8,4	9,3
Burlöv	14112	14 323	14310	101,5	101,4	102,0	12,8	13,3
Vellinge	21833	23190	25919	106,2	118,7	121,0	11,4	12,9
Bjuv	14192	14672	14008	103,4	98,7	97,1	15,7	16,1
Kävlinge	19239	20643	21257	107,3	110,5	110,5	13,3	14,2
Lomma	15 404	16607	16822	107,8	109,2	112,0	11,7	13,2
Svedala	13 244	15471	16870	116,8	127,4	130,2	11,4	11,2
Skurup	11789	12583	12 608	106,7	106,9	111,8	18,8	18,0
Sjöbo	14050	15016	15152	106,9	107,8	109,3	21,3	21,0
Hörby	11871	12624	12924	106,3	108,9	110,4	22,7	22,1
Höör	10005	10902	11597	109,0	115,9	118,9	20,8	19,8
Malmö	243 591	233 803	230056	96,0	94,4	92,6	22,5	24,3
Lund	76284	78487	83 391	102,9	109,3	110,7	14,4	14,9
Landskrona	38409	36493	35284	95,0	91,9	89,2	21,8	23,3
Helsingborg	101685	101956	106 275	100,3	104,5	104,2	20,8	21,7
Höganäs	21267	22111	22124	104,0	104,0	104,8	20,7	21,8
Eslöv	26288	26829	26296	102,1	100,0	100,2	18,7	19,1
Ystad	23693	23 773	24028	100,3	101,4	101,4	23,6	24,4
Trelleborg	34748	34 445	34207	99,1	98,4	97,0	19,7	20,2
Malmöhus län	740069	743 286	753075	100,4	101,8	101,4	19,1	20,1
Riket	8 208 442	8317937	8381 515	101,3	102,1	102,5	18,7	19,1

Flyttning

Kommun	Flyttningsöverskott	Överskott per 1000 inv.
1980	1985	1986	1980	1985	1986
Svalöv	16	- 87	-136	1,23	- 6,85	-10,81
Staffanstorp	- 38	- 11	- 94	- 2,33	- 0,63	- 5,40
Burlöv	262	- 71	- 82	18,51	- 4,96	- 5,73
Vellinge	- 85	296	391	- 3,67	11,75	15,24
Bjuv	- 39	- 81	-115	- 2,66	- 5,73	- 8,18
Kävlinge	55	89	- 8	2,68	4,22	- 0,38
Lomma	-128	-148	- 65	- 7,70	- 8,77	- 3,86
Svedala	6	181	20	0,39	10,90	1,19
Skurup	55	-130	- 22	4,38	-10,20	- 1,74
Sjöbo	121	59	- 2	8,08	3,90	- 0,13
Hörby	117	88	25	9,30	6,83	1,94
Höör	232	- 11	90	21,53	- 0,96	7,79
Malmö	-838	1205	435	- 3,57	5,25	1,89
Lund	36	332	739	0,46	4,07	8,94
Landskrona	-472	36	- 10	-12,84	1,02	- 0,28
Helsingborg	687	874	975	6,76	8,32	9,21
Höganäs	- 5	- 22	- 65	- 0,23	- 0,99	- 2,93
Eslöv	-120	- 20	- 78	- 4,46	- 0,76	- 2,96
Ystad	- 34	102	240	- 1,43	4,27	10,02
Trelleborg	32	73	28	0,93	2,14	0,82
Malmöhus län	-140	2754	2266	- 0,19	3,68	3,01

B 52

Malmöhus län

Arbetslöshet (%)

AU 1986/87:13

, Bilaga

Kommun	1985			1986
Samt- liga	Kvin- nor	Ung- domar	Samt- liga	Kvin- nor	Ung- domar
Svalöv	2,15	2,59	2,75	1,80	2,46	2,39
Staffanstorp	1,41	1,64	2,30	1,38	1,55	2,08
Burlöv	3,19	3,34	3,88	2,84	3,03	3,71
Vellinge	1,57	1,95	1,45	1,49	1,79	1,19
Bjuv	2,45	3,29	3,68	2,18	2,81	3,02
Kävlinge	1,44	1,61	1,90	1,56	1,73	2,16
Lomma	0,83	0,96	1,36	0,85	0,99	1,50
Svedala	1,72	2,37	2,45	1,69	2,31	2,46
Skurup	3,30	4,33	5,72	2,68	3,51	3,68
Sjöbo	3,17	4,05	4,91	3,07	3,73	4,82
Hörby	2,18	2,56	3,44	2,05	2,28	3,00
Höör	2,14	2,02	2,76	2,06	1,97	2,60
Malmö	4,30	3,89	5,78	3,99	3,69	5,79
Lund	2,72	2,55	3,94	2,84	2,65	4,20
Landskrona	3,25	3,22	3,80	2,85	2,87	3,63
Helsingborg	3,34	3,43	4,75	2,99	3,07	4,72
Höganäs	1,95	2,44	3,01	2,00	2,56	2,98
Eslöv	2,61	2,90	4,00	2,38	2,70	3,82
Ystad	3,61	4,03	6,24	3,45	3,91	5,79
Trelleborg	3,76	4,28	5,97	3,75	4,14	5,89
Malmöhus län	3,20	3,23	4,47	3,00	3,05	4,40
Riket	2,62	2,69	3,72	2,52	2,56	3,69

Arbetsmarknadsläget år 1986
	Antal	Andel av befolkningen
		i åldern 16-64 år (%)
		Länet	Riket
Kvarstående arbetslösa arbetssökande
vid månadens slut	14268	3,0	2,5
Kvarstående lediga platser	2379	0,5	0,7
Sökande kvarstående arbetslösa per
ledig plats		6,0	3,4
I beredskapsarbete	2234	0,5	0,4
I arbetsmarknadsutbildning	2509	0,5	0,7
I ungdomslag	1932	0,4	0,4
Anställda med rekryteringsstöd	1424	0,3	0,2

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1987