Arbetsmarknadsutskottets

betänkande
1986/87:11

om arbetsmarknadspolitiken
(prop. 1986/87:100, bil. 12)

I betänkandet behandlas proposition 1986/87:100 bilaga 12 (arbetsmarknadsdepartementet)
såvitt gäller avsnitten B. Arbetsmarknad m. m. anslagspunkterna
B 1-B 12 och B 16-B 18 samt C. Arbetslivsfrågor anslagspunkterna
C 3—C 6. Dessa punkter har i regeringen föredragits av statsrådet Leijon.

I anslutning till de olika anslagen tar utskottet upp 83 motioner från
allmänna motionstiden i år jämte en motion väckt under föregående
riksmöte. Dessa motioner med yrkanden redovisas i en sammanställning som
följer omedelbart efter nedanstående sammanfattning. Av sammanställningen
framgår var i betänkandet motionerna behandlas.

Betänkandet är indelat i avsnitt med rubriker som i huvudsak ansluter till
anslagen. Dispositionen av framställningen framgår i övrigt av innehållsförteckningen
i slutet av betänkandet. Regeringens förslag redovisas i den
löpande framställningen.

Anslagspunkterna B 13—B 15 behandlas i betänkandet AU 1986/87:10.
Punkterna C 1—C 2 är hänvisade till socialutskottet.

Sammanfattning

Medelsanvisningen

För arbetsmarknadspolitiska åtgärder under budgetåret 1987/88 tillstyrker
utskottet att 19 530 milj. kr. anvisas enligt nedanstående huvudsakliga
fördelning:

Milj. kr.
Arbetsmarknadsverket	1 840
Flyttningsbidrag m. m.	124
Arbetsmarknadsutbildning, inkl. AMU-gruppen	2 390
Arbetslöshetsersättning och utbildningsbidrag	3 633
Sysselsättningsskapande åtgärder m. m.	2 596
Ungdomslag, inskolningsplatser	1 390
Samhällsföretag	3 216
Övriga sysselsättningsskapande åtgärder för handikappade	4 341

Moderata samlingspartiet, folkpartiet och centerpartiet lägger i reservationer
fram förslag som innebär lägre anslag till arbetsmarknadspolitiken än vad
utskottet förordar. Vpk lämnar i ett antal reservationer förslag som leder till
anslagsökningar.

1986/87:11

1 Riksdagen 1986187.18sami. Nr 11

Arbetsmarknadspolitikens förutsättningar och inriktning

Utskottet anser att den ekonomiska politik regeringen förordar ger goda
förutsättningar för utvecklingen av arbetsmarknaden under nästa budgetår.

Mot detta reserverar sig representanterna för moderata samlingspartiet,
folkpartiet och centerpartiet som i en gemensam reservation beskriver den
ekonomiska politik som de förordar och som enligt deras mening ger bättre
förutsättningar för näringslivets utveckling och därmed för sysselsättningen.
Vpk föreslår i en reservation ett åtgärdsprogram mot arbetslösheten som
innehåller bl. a. ett nationellt industrialiseringsprogram och en omfattande
utbyggnad av den offentliga sektorn.

När det gäller arbetsmarknadspolitiken under nästa budgetår tillstyrker
utskottet regeringens uppläggning som innebär en prioritering av arbetsförmedlingen
och arbetsmarknadsutbildningen. Utskottet avstyrker motionsyrkanden
av moderata samlingspartiet, folkpartiet och centerpartiet som rör
avvägningen i arbetsmarknadspolitiken mellan den s.k. kontantlinjen och
arbetslinjen. Även vpk:s förslag om en ny arbetsmarknadspolitik avstyrks av
utskottet. Resp. partiföreträdare har reserverat sig på dessa punkter.

Arbetsförmedlingslagen

Utskottet avstyrker förslag från moderata samlingspartiet, folkpartiet och
centerpartiet om arbetsförmedling i alternativa former. Reservation har
avgivits gemensamt av dessa partier.

Åtgärder för ungdomar

Utskottet biträder regeringens förslag om en utvidgning av verksamheten
med ungdomslag till förmån för ungdomar med fysiska handikapp. Vidare
tillstyrks regeringens framställning om anslag till den fortsatta verksamheten
med ungdomslag liksom till de nya inskolningsplatserna. I dessa delar anser
moderata samlingspartiet att det skall införas ett nytt och utvidgat uppföljningsansvar
med arbetspraktikplatser för ungdomar i åldern 15—19 år, avsett
att ersätta ungdomslagen och inskolningsplatserna. Beträffande ungdomar i
åldern 20—24 år hänvisas bl. a. till insatser inom arbetsmarknadsutbildningen.
Även vänsterpartiet kommunisterna anser att ungdomslagen och inskolningsplatserna
bör avvecklas. Enligt vpk bör ungdomsarbetslösheten bekämpas
med insatser för fasta jobb åt ungdomarna, i första hand inom den
offentliga sektorn. Centerpartiet föreslår ett sammanhållet utbildnings- och
praktikansvar i kommunal regi för ungdomar i åldern 16-24 år. I avvaktan
på att en sådan ordning genomförs bör verksamheten med inskolningsplatser
nästa budgetår ökas i förhållande till regeringens förslag.

Folkpartiet föreslår en översyn av nuvarande arbetsmarknadspolitiska
åtgärder för ungdomar med inriktning på en bättre samordning av åtgärderna.
Dessutom understryks arbetsmarknadsparternas ansvar för att verksamheten
med inskolningsplatser snabbt kan komma i gång. När det gäller
ungdomars ingångslöner förordar moderata samlingspartiet och folkpartiet
åtgärder som avser att öka ungdomars konkurrenskraft på arbetsmarknaden
genom minskade lönekostnader.

AU 1986/87:11

Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader

AU 1986/87:11

I detta avsnitt tillstyrker utskottet regeringens förslag att tillföra arbetsförmedlingen
ytterligare 250 tjänster. Häremot reserverar sig företrädarna för
moderata samlingspartiet, folkpartiet och centerpartiet.

Arbetsmarknadsservice

Utskottet tillstyrker regeringens förslag att av besparingsskäl avveckla
starthjälpen, med undantag för nyckelpersoner som flyttar till stödområden.
Förslaget i denna del avvisas av moderata samlingspartiet och folkpartiet.
Centerpartiet biträder regeringsförslaget men vill samtidigt bl. a. att övriga
flyttningsbidrag endast skall utgå vid flyttning till avfolkningsbygder.

Arbetsmarknadsutbildning

Utskottet ansluter sig till regeringens förslag att den särskilt anordnade
arbetsmarknadsutbildningen - med de bedömningar som nu kan göras av
utbildningsbehovet - under nästa budgetår bör omfatta 85 000 deltagare.
Folkpartiet reserverar sig för en volym av 90 000 deltagare. I anslutning
härtill behandlas olika frågor om utbildningsverksamheten, bl. a. folkhögskolekurserna
för arbetslösa ungdomar och särskilda informationsinsatser
för dem, med reservationer från moderata samlingspartiet, folkpartiet,
centerpartiet och vänsterpartiet kommunisterna.

I ett särskilt delavsnitt tar utskottet vidare upp mer principiella frågor om
arbetsmarknadsutbildningens inriktning m. m. som aktualiserats i de föreliggande
parti- och kommittémotionerna. Utskottet ställer sig bakom den
inriktning av utbildningen som kommer till uttryck i propositionen. Moderata
samlingspartiet, folkpartiet och vänsterpartiet kommunisterna fullföljer i
reservationer sina motionsvis framförda ståndpunkter.

Kontantstöd

Utskottet tillstyrker regeringens förslag att den högsta dagpenningen inom
arbetslöshetsförsäkringen skall fastställas till 400 kr. och det kontanta
arbetsmarknadsstödet för icke-försäkrade (KAS) till 140 kr. per dag.
Utbildningsbidragen vid arbetsmarknadsutbildning höjs i motsvarande mån.
Finansieringen av dessa bidragsförbättringar avses ske genom en höjd
arbetsgivaravgift.

Moderata samlingspartiet, folkpartiet och centerpartiet har i reservationer
begärt dels utredning om en allmän arbetslöshetsförsäkring, dels åtgärder för
att öka medlemmarnas andel av finansieringen av arbetslöshetskassornas
verksamhet. Mot den bakgrunden går moderata samlingspartiet emot att
kassaersättningarna höjs med föreslagen finansiering genom arbetsgivaravgifter
men anser att möjlighet bör öppnas att utge högre ersättningar genom
frivilliga tilläggsförsäkringar. Centerpartiet tillstyrker en till 380 kr. höjd
dagpenning under förutsättning att höjningen finansieras genom ökade
egenavgifter från kassamedlemmarna. Vänsterpartiet kommunisterna anser
att KAS och utbildningsbidragen bör utgå med högre belopp än regeringen
har förordat.

Den senaste tidens debatt om ifrågasatt överutnyttjande av arbetslöshetsförsäkringen
har föranlett utskottet att med företrädare för Arbetslöshetskassornas
samorganisation hålla en hearing om dessa spörsmål. Dessutom
behandlar utskottet med anledning av motioner frågor som rör de allmänna
villkoren för ersättningarna vid arbetslöshet.

Sysselsättningsskapande åtgärder

Från regeringens sida har förutskickats att behovet av beredskapsarbeten
m. fl. sysselsättningsskapande åtgärder liksom andra insatser, bl. a. arbetsmarknadsutbildningen,
kan komma att föreläggas riksdagen för ny prövning
genom vårens kompletteringsproposition. I detta sammanhang tillstyrker
utskottet regeringens förslag att de sysselsättningsskapande åtgärderna skall
få bedrivas med i huvudsak oförändrad omfattning nästa budgetår. Vidare
tillstyrks en sänkning av grundbidraget vid beredskapsarbeten från 70 till
60 % av lönekostnaderna. Moderata samlingspartiet och folkpartiet reserverar
sig för att bidraget skall sänkas till 50 %. Moderata samlingspartiet
uttalar sig vidare för en ny anslagsteknik för de åtgärder det här gäller i syfte
att ge AMS ledning en större flexibilitet vid val mellan olika insatser.

Med anledning av motioner anlägger utskottet synpunkter på de problem
som uppstår genom den konjunkturvarierade omfattningen av beredskapsarbeten
inom natur- och kulturminnesvården. Utskottet låter frågan bero vid
de uttalanden som därvid görs med hänsyn till att problemen uppmärksammats
såväl i arbetsmarknadshuvudtiteln som i utbildningsdepartementets
och det nya miljö- och energidepartementets huvudtitlar.

I fråga om det tillfälliga sysselsättningsbidraget till textil- och konfektionsindustrierna
(det s. k. äldrestödet) uttalade riksdagen förra året på förslag av
utskottet att regeringen skulle låta utreda möjligheten att ersätta detta bidrag
med en ny stödform. Utredningsarbetet som bedrivs av statens pris- och
kartellnämnd väntas bli slutfört inom kort. Utskottet föreslår att riksdagen
skall ge regeringen till känna att en proposition i ämnet bör föreläggas
riksdagen i höst. I avvaktan härpå bör det av regeringen begärda anslaget till
äldrestödet anvisas av riksdagen.

Sysselsättningsskapande åtgärder för handikappade

Utskottet tillstyrker regeringens förslag som bl. a. innebär en ökning av
antalet platser hos allmännyttiga organisationer och vid Samhällsföretag,
samt en reducering av antalet platser vid statliga myndigheter. Utskottet
avstyrker en rad motioner som gäller bl. a. reglerna för olika former av
lönebidrag vid anställning av handikappade. Företrädarna för moderata
samlingspartiet, folkpartiet, centerpartiet och vänsterpartiet kommunisterna
avvisar förslaget om en reducering av platsantalet med lönebidrag vid statliga
myndigheter, men presenterar olika förslag till finansiering. Moderata
samlingspartiets företrädare förordar en motsvarande reducering av anslaget
till Samhällsföretag. Vpk reserverar sig till förmån för en ytterligare satsning
på åtgärder för arbetshandikappade.

AU 1986/87:11

Motionerna

AU 1986/87:11

1985/86:Fi713 av Lars Leijonborg (fp) vari yrkas
5. att riksdagen hos regeringen begär förslag om avskaffande av förbudet
mot privat arbetsförmedling.

Motionen har i övriga delar behandlats av finansutskottet.

1986/87:A201 av Ingbritt Irhammar och Marianne Andersson (c) vari yrkas
att riksdagen beslutar att grundutbildningen för värnpliktiga jämställs med
fem månaders förvärvsarbete vid ansökan om kontant arbetsmarknadsstöd.

1986/87:A202 av Barbro Sandberg och Sigge Godin (fp) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
regler för anställning i s. k. inbyggda verkstäder.

1986/87:A203 av Kenth Skårvik (fp) vari yrkas att riksdagen beslutar att
utöka antalet platser inom Samhällsföretag med 700 platser särskilt avsedda
för psykiskt utvecklingsstörda personer.

1986/87:A204 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad i
motionen anförts om särskilda kontaktpersoner för psykiskt utvecklingsstörda
på länsarbetsnämnder och arbetsförmedlingar,

2. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad
som i motionen anförs om lönebidrag till allmännyttiga organisationer även
för personer som inte är arbetshandikappade,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs om regeringens föreslagna minskning av antalet lönebidragsplatser
inom de statliga myndigheterna,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs om det särskilda lönebidraget,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs om överföring av resurser från socialförsäkringssektorn till
arbetsmarknadspolitiska åtgärder.

Motiveringen till yrkandena återfinns i motion 1986/87:Sf213.

1986/87:A206 av Iris Mårtensson m. fl. (s) vari yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om att verksamheten med arbetsmarknadsutbildning i
företag utvidgas till samtliga skogslän och permanentas,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om en översyn av ”starta eget”-bidragen,

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om behovet av körkortsutbildning inom arbetsmarknadsutbildningen
för kvinnor i glesbygd.

Yrkandena 2 och 4 behandlas i betänkande AU 1986/87:13. Övriga yrkanden
behandlas i senare sammanhang.

Behandlas i

utskottets

yttr. s. hemst.p.

31 7

108

110

105

104

103

106

107

102

101

AU 1986/87:11

1986/87: A207 av Lars Werner m. fl. (vpk) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att de s. k.
inskolningsplatserna snarast avskaffas,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att resurserna i
stället satsas på nya fasta arbeten inom den offentliga sektorn.

1986/87:A209 av Pär Granstedt (c) vari yrkas att riksdagen hos regeringen
begär en utredning i syfte att överföra huvudansvaret för arbetsmarknadspolitiken
och motsvarande resurser till kommunerna.

1986/87: A210 av Bengt-Ola Ryttar m. fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om behovet av
industriinriktad högskoleutbildning upp till 120 poäng som arbetsmarknadsutbildning
i Kopparbergs län.

1986/87:A211 av Ingegerd Anderlund m. fl. (s) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om
nödvändigheten av en sammanställning över behoven av allmän datakunskap.

1986/87: A212 av Kurt Ove Johansson och Lars-Erik Lövdén (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
obligatoriskt yttrande från berörd facklig organisation vid behandling av
ansökan för beredskapsarbete och rekryteringsstöd.

1986/87:A214 av Sigge Godin och Ingrid Hasselström Nyvall (fp) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
beträffande utökad dataservice vid arbetsförmedlingarna.

1986/87:A215 av Birthe Sörestedt och Bengt Silfverstrand (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna behovet av en översyn av
utbildningsbidragens konstruktion.

1986/87: A216 av Kurt Ove Johansson och Lars-Erik Lövdén (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
möjligheterna för företag inom servicenäringen att på samma villkor som
företag inom industrin få bidrag till arbetsmarknadsutbildning i företag.

1986/87:A217 av Wivi-Anne Cederqvist m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av att återinföra de statliga projekteringsbidragen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att arbetsmarknadsstyrelsen ges i uppdrag att låta länsarbetsnämnderna
ta fram åtgärdspaket.

1986/87:A218 av Göthe Knutson m. fl. (m, fp) vari yrkas att riksdagen hos
regeringen anhåller om en utredning med uppgift att utreda möjligheterna
att på försök tillåta fristående arbetsförmedlingar för specifika yrkesområden
i enlighet med vad som i motionen anförts.

Behandlas i

utskottets

yttr. s. hemst.p.

AU 1986/87:11

1986/87:A219 av Hans Nyhage och Arne Svensson (m) vari yrkas att
riksdagen beslutar att avslå regeringens hemställan att till Tillfälligt sysselsättningsbidrag
för textil- och konfektionsindustrierna för budgetåret 1987/
88 anvisa ett förslagsanslag om 95000000 kr.

Motiveringen till yrkandet återfinns i motion 1986/87:N346.

1986/87:A221 av Pär Granstedt m. fl. (c) vari yrkas att riksdagen beslutar
fastställa en särskild ram för ALU-kurser år 1987/88 på 10000 veckor att
finansieras genom ianspråktagande av 6300000 kr. under anslaget B 3,
Särskilt anordnad arbetsmarknadsutbildning, under arbetsmarknadsdepartementets
huvudtitel.

Motiveringen till yrkandet återfinns i motion 1986/87:Ub247.

1986/87:A222 av Olle Grahn m. fl. (fp, m, c) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts angående
likvärdiga lönebidrag för anställning av arbetshandikappade i stat, kommun
och enskilda företag i enlighet med vad som i motionen anförts.

1986/87:A223 av Hans Nyhage m. fl. (m, fp, c) vari yrkas att riksdagen hos
regeringen anhåller om förslag till reglering av A-kassornas verksamhet
angående ansökan från icke fackföreningsansluten arbetstagare i enlighet
med vad som i motionen anförts.

1986/87:A224 av Sylvia Pettersson och Åke Wictorsson (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen angetts
om behovet av ändrad inriktning av insatserna för natur- och kulturminnesvården.

1986/87: A225 av Sigge Godin (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts beträffande behovet av tekniskt
kunnande och behovet av teknisk utveckling vid de små och medelstora
företagen i Västernorrlands län.

1986/87:A226 av Britta Bjelle (fp) vari yrkas att riksdagen hos regeringen
begär en översyn av möjligheterna att förlänga den tid under vilket bidraget
skall utgå.

1986/87: A227 av Lennart Brunander och Marianne Andersson (c) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär initiativ för att ge möjligheter för
AMS att beräkna lönebidrag på sätt som redovisas i motionen,

2. att riksdagen hos regeringen begär höjning av medelstilldelningen
avseende speciella arbetstekniska hjälpmedel och särskilda anordningar till
handikappade egenföretagare.

1986/87: A228 av Maud Björnemalm m. fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om att starthjälp
bör utgå till s. k. nyckelpersoner som flyttar till de kommuner i Örebro län
som räknas till stödområde.

Behandlas i

utskottets

yttr. s. hemst.p.

88 84

101

AU 1986/87:11

1986/87:A229 av Bengt Westerberg m. fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen godkänner de allmänna riktlinjer för sysselsättningspolitiken
som redovisas i motionen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
sägs om utbildningsinsatser för kvinnor,

3. att riksdagen hos regeringen begär förslag om ett reformerat system för
arbetslöshetsförsäkring enligt vad som sägs i motionen,

4. att riksdagen beslutar att hos regeringen begära förslag om ändrad
finansiering av arbetslöshetsförsäkringen så att den del som finansieras med
statsbidrag och arbetsgivaravgifter fastställs till 80%,

5. att riksdagen beslutar att anslå 2432824000 kr. på anslaget B 4,

6. att riksdagen beslutar att avvisa regeringens förslag att avskaffa den s. k.
starthjälpen,

7. att riksdagen beslutar att anslå 350220000 kr. på anslaget B 2,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs beträffande skärpta regler för mottagande av s. k. starthjälp,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
sägs om inriktningen av arbetsmarknadspolitiken till större betoning av
arbetsmarknadsutbildning,

10. att riksdagen godkänner vad i motionen förordats om ändrade
bidragsregler för beredskapsarbeten,

11. att riksdagen beslutar anslå 2149500000 kr. på anslaget B 5,

12. att riksdagen beslutar att anslå 2475 000 kr. på anslaget B 3 för att
möjliggöra ytterligare 5 000 platser utöver regeringens förslag inom arbetsmarknadsutbildningen
,

15. att riksdagen hos regeringen begär en översyn av arbetsförmedlingslagen
i syfte att möjliggöra fristående arbetsförmedling,

16. att riksdagen beslutar att avslå regeringens förslag till ytterligare 250
tjänster hos AMS,

17. att riksdagen beslutar att anslå 1777048000 kr. på anslaget B 1,

18. att riksdagen begär att regeringen aktivt verkar för att överläggning
med parterna om särskilda ungdomsavtal upptas,

19. att riksdagen begär att regeringen tar initiativ till sådana diskussioner
med arbetsmarknadens parter som krävs för att förslaget om en temporär
nedsättning av arbetsgivaravgifterna för ungdomar kan genomföras enligt
vad som redovisas i motionen,

20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs om en översyn av de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna
för ungdomar,

21. att riksdagen hos regeringen begär en utredning om ett system för
arbetslöshetsförsäkring för alla enligt de riktlinjer som redovisas i motionen.

Yrkande 13 behandlas i betänkande AU 1986/87:13 och yrkande 14 i ett
senare betänkande.

Behandlas i

utskottets

yttr. s. hemst.p.

22,27 1,4

85 78

57, 63 39, 54

AU 1986/87:11

1986/87:Ub229 av Ingegerd Anderlund och Aina Westin (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen
anförts om ökad utbildning av vårdbiträden anställda i hemtjänsten.

1986/87:A230 av Gunnel Jonäng (c) vari yrkas att riksdagen hos regeringen
begär en utredning i syfte att förbättra arbetsmöjligheterna för medflyttande.

1986/87:A231 av Görel Thurdin (c) vari yrkas att riksdagen beslutar att som
ägartillskott för investeringar tillföra Samhällsföretagsgruppen ett anslag om
65 milj. kr. för 1987/88.

1986/87:A233 av Mona Saint Cyr och Arne Svensson (m) vari yrkas att
riksdagen hos regeringen begär, att behovet av utbildning för lantbrukets
avbytare beaktas inom de ramar, som står till förfogande för arbetsmarknadsutbildningen.

1986/87: A235 av Ylva Annerstedt m. fl. (fp) vari yrkas att riksdagen beslutar
att under anslaget proposition 1986/87:100 bil. 12 B 3 anslå 6300000 kr.
mindre än vad regeringen föreslagit.

Motiveringen till yrkandet återfinns i motion 1986/87 :Ub285.

1986/87:A236 av Agne Hansson och Gösta Andersson (c) vari yrkas att
riksdagen hos regeringen begär åtgärder så att flyttningsbidrag kan utgå vid
inflyttning till avfolkningsområden som Kalmar län.

Motiveringen till yrkandet återfinns i motion 1986/87:Bo224.

1986/87:A237 av Lars Werner m. fl. (vpk) vari yrkas att riksdagen begär att
regeringen förändrar reglerna för KAS så att detta stöd utbetalas direkt efter
avslutad värnpliktstjänstgöring.

Motiveringen till yrkandet återfinns i motion 1986/87:Fö311.

1986/87:A238 av Gunilla André och Görel Thurdin (c) vari yrkas att
riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad som i
motionen anförts om det s.k. ungdomskooperativprojektet.

1986/87:A239 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ett program för utbyggnad
av den offentliga sektorn enligt de riktlinjer motionen anger,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförs om en generell arbetstidsförkortning till sex timmar om dagen och
dess betydelse för att långsiktigt avskaffa arbetslöshet och undersysselsättning,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som anförs i
motionen om en ny arbetsmarknadspolitik för fasta jobb,

4. att riksdagen hos regeringen begär förslag om en särskild sysselsättningsbudget
enligt vad motionen anför,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad motionen
anför om en ny arbetsmarknadsutbildning,

Behandlas i

utskottets

yttr. s. hemst.p.

62 50

110

109

AU 1986/87:11

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad motionen
anför om att skapa fasta jobb med lön att leva på för ungdomen,

8. att riksdagen med ändring i proposition 1986/87:100 bil. 12, Arbetsmarknadsdepartementet
B 5. Sysselsättningsskapande åtgärder beslutar anvisa
ett i förhållande till regeringens förslag med 225 000000 kr. minskat
belopp,

9. att riksdagen med ändring i proposition 1986/87:100 bil. 12, Arbetsmarknadsdepartementet
B 6. Statsbidrag för ungdomslag beslutar anvisa ett i
förhållande till regeringens förslag med 570000000 kr. minskat belopp,

10. att riksdagen med ändring i proposition 1986/87:100 bil. 12, Arbetsmarknadsdepartementet
B 7. Statsbidrag till inskolningsplatser beslutar
anvisa ett i förhållande till regeringens förslag med 125000000 kr. minskat
belopp,

11. att riksdagen på statsbudgeten för budgetåret 1987/88 under bil. 12,
Arbetsmarknadsdepartementet beslutar uppta ett särskilt anslag om
4000000000 kr. avseende statsbidrag till kommuner och landsting för
inrättande av fasta arbeten i enlighet med vad som anförs i motionen.

Yrkande 6 behandlas i ett senare betänkande.

1986/87:A240 av Margitta Edgren och Kjell-Arne Welin (fp) vari yrkas att
riksdagen hos regeringen begär förslag om försök med arbetsförmedling i
olika former.

1986/87:A241 av Rune Rydén (m) vari yrkas att riksdagen beslutar att hos
regeringen begära att frågan om en allmän arbetslöshetsersättning baserad
på egenavgifter utreds.

1986/87: A242 av Olle Westberg och Wivi-Anne Cederqvist (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
behovet av att förlänga ettårsregeln för ersättning vid återflyttning till
hemorten.

1986/87: A243 av Ing-Marie Hansson m. fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om en ingående
utvärdering av effekterna av slopandet av starthjälpen samt att regeringen
bemyndigas att, om så erfordras, direkt vidta åtgärder i särskilt utsatta län.

1986/87:A244 av Erik Holmkvist (m) vari yrkas att riksdagen beslutar om
ändring av författningsbestämmelserna om styrelsens sammansättning i de
regionala stiftelserna för skyddat arbete, i enlighet med de synpunkter som
anförs i motionen.

1986/87: A245 av Hans Rosengren (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om det särskilda
lönebidraget.

1986/87:A246 av Görel Thurdin (c) vari yrkas att riksdagen beslutar begära
att regeringen omarbetar formerna för rekryteringsstödet, så att det kan
anpassas till det verkliga behovet.

Behandlas i

utskottets

yttr. s. hemst.p.

lil

103

lil

AU 1986/87:11

1986/87: A247 av Charlotte Branting m. fl. (fp) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om en
särskild ram för utbildning av arbetslös ungdom vid folkhögskolorna.

1986/87:A248 av Börje Hörnlund m. fl. (c) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad som anförts i motionen beträffande
arbetsmarknadspolitiska insatser för att stimulera rekrytering av högutbildade
tekniker i företagen i Norrlands inland.

1986/87:A249 av Margo Ingvardsson m. fl. (vpk) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförs om behovet
av konkreta program för utbildning av den sociala hemtjänstens personal och
statligt stöd till utbildningen enligt motionens förslag.

Motiveringen till yrkandet återfinns i motion 1986/87:So232.

1986/87: A250 av Gunhild Bolander m. fl. (c) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna nödvändigheten av att handikappades
tillgång till arbetsmarknaden underlättas.

Motiveringen till yrkandet återfinns i motion 1986/87:So260.

1986/87:A251 av Karl Erik Olsson och Lennart Brunander (c) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om starta-eget-bidraget,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om bristyrkesutbildningen.

Yrkande 1 behandlas i ett senare betänkande.

1986/87:A252 av Ingvar Eriksson och Karl-Gösta Svenson (m) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag om särskilda insatser
syftande till att fler ungdomar kan utbildas till avbytare eller andra uppgifter
inom jordbruket och att medel för dessa insatser prioriteras inom ramen för
föreslagna anslag på skolans område,

2. att riksdagen begär att regeringen vidtar åtgärder för snabbutbildning
av avbytare i jordbruket och att medel härför anvisas inom ramen för
arbetsmarknadspolitiska åtgärder.

1986/87:A253 av Görel Bohlin (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna att man inom ramen för anslaget till beredskapsarbeten
skall avsätta erforderligt belopp för akuta räddningsåtgärder inom
fornvården i Stockholms län.

1986/87:A254 av Alf Wennerfors m. fl. (m) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om långtidsarbetslösa
i Stockholms län.

1986/87:A255 av Kjell-Arne Welin och Margitta Edgren (fp) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
arbetsförmedlingarnas organisation och överföring av resurser från länsarbetsnämnden.

Behandlas i

utskottets

yttr. s. hemst.p.

AU 1986/87:11

1986/87:A256 av Kjell-Arne Welin (fp) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om utredning av
de ekonomiska förutsättningarna för staten vid förlängd föräldrapenning
resp. lägre pensionsålder.

1986/87:A258 av Alf Wennerfors m. fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts angående de allmänna förutsättningarna för en växande
arbetsmarknad för ungdomar,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts angående arbetsmarknadens parters ansvar för ingångslönerna
för ungdomar,

3. att riksdagen hos regeringen begär förslag till arbetspraktik för ungdomar
i enlighet med vad som i motionen anförs,

4. att riksdagen beslutar att upphäva lagen (1983:1070) om ungdomslag
fr.o.m. den 1 januari 1988,

5. att riksdagen hos regeringen begär förslag till bestämmelser för
uppföljningsansvar för ungdomar i enlighet med vad som i motionen anförs,

6. att riksdagen hos regeringen begär förslag till särskild yrkesutbildning
för långtidsarbetslösa ungdomar med sociala problem i enlighet med vad som
i motionen anförs.

1986/87:A259 av Alf Wennerfors m. fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs angående förutsättningarna för ökad sysselsättning,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs angående arbetsmarknadspolitikens inriktning,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs angående riksdagens och regeringens styrning av arbetsmarknadsverket,

4. att riksdagen beslutar att ändra lagen (1935:113) med vissa bestämmelser
om arbetsförmedling, så att enskilda arbetsförmedlingar kan etableras, i
enlighet med vad som i motionen anförs,

5. att riksdagen beslutar att avskaffa lagen (1976:157) om skyldighet att
anmäla ledig plats till den offentliga arbetsförmedlingen fr. o. m. den 1 juli
1987,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs angående arbetsmarknadsutbildningens framtida utveckling,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs angående sysselsättningsskapande åtgärder,

8. att riksdagen med avslag på regeringens förslag godkänner vad som i
motionen förordats om starthjälp och flyttningsbidrag,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs angående finansfullmaktens användning,

Behandlas i

utskottets

yttr. s. hemst.p.

25 3

26, 42,

4, 22, 23

75, 78 68, 71

48, 50 30, 31

26, 43 4, 23

AU 1986/87:11

10. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändringar i lagen
(1973:350) om arbetslöshetsförsäkring i enlighet med vad som i motionen
anförs,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs angående arbetslöshetsförsäkringens framtida utformning,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs angående utredning av arbetslöshetsförsäkringssystemet,

13. att riksdagen avslår regeringens förslag till ändring i lag om ändring i
lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring,

14. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ett flexibelt lönebidragssystem
i enlighet med vad som i motionen anförs,

15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs angående placering av handikappade vid Samhällsföretag,

16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs angående Samhällsföretagsgruppens organisation och styrning.

1986/87: A260 av Alf Wennerfors m. fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen till Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader för
budgetåret 1987/88 anvisar ett ramanslag av 1772448000 kr.,

2. att riksdagen till Arbetsmarknadsservice för budgetåret 1987/88 anvisar
ett reservationsanslag av 331520000 kr.,

3. att riksdagen till Arbetsmarknadsutbildning för budgetåret 1987/88
anvisar ett reservationsanslag av 2327000000 kr.,

4. att riksdagen till Bidrag till arbetslöshetsersättning och utbildningsbidrag
för budgetåret 1987/88 anvisar ett förslagsanslag av 3393824000 kr.,

6. att riksdagen till Sysselsättningsskapande åtgärder för budgetåret
1987/88 anvisar ett reservationsanslag av 1959500000 kr.,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs angående antalet sysselsättningsdagar som AMS bör få
ordna,

8. att riksdagen till Statsbidrag för ungdomslag för budgetåret 1987/88
anvisar ett förslagsanslag av 520000000 kr.,

9. att riksdagen till Statsbidrag till inskolningsplatser för budgetåret
1987/88 anvisar ett reservationsanslag av 100000000 kr.,

10. att riksdagen till ett nytt anslag Statsbidrag till arbetspraktikplatser för
budgetåret 1987/88 anvisar ett förslagsanslag av 500000000 kr.,

11. att riksdagen till ett nytt anslag Särskild yrkesutbildning för budgetåret
1987/88 anvisar ett reservationsanslag av 50000000 kr.,

12. att riksdagen till Särskilda åtgärder för arbetsanpassning och sysselsättning
för budgetåret 1987/88 anvisar ett förslagsanslag av 3 478 694 000 kr.,

13. att riksdagen till Bidrag till Stiftelsen Samhällsföretag för budgetåret
1987/88 anvisar ett förslagsanslag av 3 161 000000 kr.,

Behandlas i

utskottets

yttr. s. hemst.p.

67 57

101

108

lil

105

110

45, 46 24, 28

48, 52 34, 36

57, 59, 38, 45, 54

30, 66, 7, 56, 67

84 78

85 79

38, 86 18, 80

67 57

86 80

104, 105 101, 104
lil 112

AU 1986/87:11

Behandlas i
utskottets

14. att riksdagen till driften av Samhällsföretagsgruppens verksamhet yttr. s. hemst.p.

under budgetåret 1987/88 anslår medel motsvarande 113,5% av lönesum- 110 107

man för arbetstagarna i skyddat arbete (inkl. lönebikostnader) upp till högst

30,0 miljoner arbetstimmar - exkl. de särskilda uppdragen i malmfälten

m. m.,

15. att riksdagen till Statsbidrag till skyddat arbete hos offentliga arbetsgi- 112 113

vare för budgetåret 1987/88 anvisar ett reservationsanslag av 243 000 000 kr.

Yrkande 5 har överlämnats till socialförsäkringsutskottet (AU 1986/87: ly)

1986/87:A261 av Alf Svensson (c) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad 24 2

som i motionen anförs om förbättrad kartläggning av hur ”flaskhalsar” i
utbildningssystemet påverkar löneglidningen,

2. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad 30 6

som i motionen anförs om att ge AMS ökade möjligheter att själv
omdisponera medel mellan olika anslag,

3. att riksdagen beslutar att hos regeringen begära förslag till ett praktik- 36 12

och lärlingssystem som ger alla ungdomar under 25 år möjlighet till en sådan

plats i enlighet med vad som anförs i motionen,

4. att riksdagen beslutar att i avvaktan på förslag om ett praktik- och 38 17

lärlingssystem hos regeringen begära förslag om att utöka ungdomslagen till

att gälla heltid, dvs. 8 tim/dag,

5. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad 38 17

som i motionen anförs om att platser inom ungdomslagen skall inrättas i

större utsträckning i näringslivet samt inom hushållssektorn och i jordbruket,

6. att riksdagen beslutar att hos regeringen begära förslag till avskaffande 40 20

av ATP-avgiften för ungdom under 25 år.

Yrkandena 7 och 8 behandlas i senare betänkande.

1986/87:So261 av Nils Carlshamre m. fl. (m) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i 98 96

motionen anförts om behovet av en generösare tillämpning av bestämmelserna
om bidrag till arbetshjälpmedel bl. a. i syfte att göra texttelefoner
bidragsberättigade på arbetsplatser med döva.

Yrkande 1 är hänvisat till socialutskottet.

Yrkande 3 behandlas i ett senare AU-betänkande.

1986/87:A262 av Rosa Östh och Lennart Brunander (c) vari yrkas att 97 95

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen
anförts om bidrag till hjälpmedel och utrustning för handikappade.

1986/87:A263 av Marianne Andersson (c) vari yrkas att riksdagen som sin 59 46

mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om utbildningsbidrag
för invandrare.

1986/87:A264 av Göran Ericsson (m) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär utredning och förslag syftande till ett 101 98 14

nytt flexibelt lönebidragssystem i enlighet med vad som anförts i motionen,

AU 1986/87:11

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om inbyggda avdelningar av Samhällsföretag i större
företag.

1986/87:A265 av Ove Karlsson m. fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utveckling av
både pedagogiskt och praktiskt anpassad körkortsutbildning för utvecklingsstörda
människor samt att dokumentera erfarenheterna för spridning till
andra körskolor.

1986/87:A266 av Börje Hörnlund m.fl. (c) vari yrkas att riksdagen hos
regeringen begär att en parlamentariskt sammansatt kommitté tillkallas med
direktiv att lägga förslag om en allmän arbetslöshetsförsäkring i enlighet med
vad som anförs i motionen.

1986/87:A267 av Börje Hörnlund m.fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs om sysselsättningspolitikens inriktning,

3. att riksdagen beslutar att till statsbidrag till inskolningsplatser för
budgetåret 1987/88 anslå ett i förhållande till regeringens förslag förhöjt
reservationsanslag med 125 milj. kr. om totalt 375 milj. kr.,

4. att riksdagen beslutar till statsbidrag för ungdomslag för budgetåret
1987/88 anvisa 840 milj. kr.,

5. att riksdagen hos regeringen begär tillsättande av en parlamentarisk
kommitté med direktiv att lägga förslag om ett sammanhållet uppföljningsansvar
för ungdomar mellan 16 och 24 år i enlighet med de riktlinjer som
redovisas i motionen,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som anförs i
motionen om decentralisering av AMS,

7. att riksdagen beslutar till Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader
för budgetåret 1987/88 anvisa ett ramanslag av 1777048000 kr.,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs om sammansättningen av AMS styrelse och dess underorgan,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs om arbetsförmedlingens organisation och inriktning,

10. att riksdagen hos regeringen begär en översyn av arbetsförmedlingslagen
i enlighet med vad som anförs i motionen,

11. att riksdagen hos regeringen begär förslag om ändring i lagen om
allmän platsanmälan i de delar som rör förmedling av korta och tillfälliga
arbeten i enlighet med vad som anförs i motionen,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs om rekrytering av tekniker till Stockholm på bekostnad av
övriga landet,

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs om förbättrade möjligheter för arbetshandikappade att få
arbete på den reguljära arbetsmarknaden,

Behandlas i

utskottets

yttr. s. hemst.p.

109 106

22, 27 1, 4

39, 86 18, 80

39, 85 18, 79

35 12

43 22

45, 46 24, 28

43 23

AU 1986/87:11

14. att riksdagen hos regeringen begär förslag om förstärkta lönebidrag för
anställning av handikappade i den privata sektorn enligt de riktlinjer som
redovisas i motionen,

15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs om flexibla bidragsnivåer för lönebidrag,

16. att riksdagen hos regeringen begär att överläggningar upptas med de
fackliga organisationerna och arbetslöshetskassornas samorganisation om
formerna för att förbättra det ekonomiska skyddet vid arbetslöshet i enlighet
med de riktlinjer som har redovisats i motionen.

Yrkande 17 behandlas i betänkande AU 1986/87:12, yrkande 2 i ett senare
betänkande.

1986/87:A268 av Börje Hörnlund m. fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen begär att regeringen i samband med kompletteringspropositionen
återkommer med förslag om medelsanvisning till driften för
Samhällsföretagsgruppens verksamhet under budgetåret 1987/88 motsvarande
113,5% av lönesumman för arbetstagarna i skyddat arbete (inkl.
lönebikostnader) upp till högst 31,5 miljoner arbetstimmar inkl. de särskilda
uppdragen i malmfälten,

2. att riksdagen beslutar att antalet platser med lönebidrag vid statliga
myndigheter skall vara oförändrat.

1986/87:A269 av Margareta Persson och Ingvar Björk (s) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen anhåller att Arbetsmarknadsverket ges i
uppdrag att genomföra en åtgärdsinriktad planering för arbete åt handikappade,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om att främjandelagen skall användas mer aktivt.

1986/87:A270 av Margareta Persson och Ingvar Björk (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna behovet av att se
över bidragen till arbetstekniska hjälpmedel och särskilda anordningar på
arbetsplatsen för personer med funktionsnedsättning,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna behovet av ett
klarläggande för användningen av de 10 milj. kr. som finns tillgängliga för
”avancerade datorbaserade hjälpmedel”,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna behovet av att
utredningen av arbetsmiljölagen i fortsättningen beaktar behovet av hänsyn
till funktionsnedsättning redan i planeringsstadiet för såväl lokaler som
produkter,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna behovet av
stimulans av utvecklingen av arbetstekniska hjälpmedel speciellt på de
särskilt eftersatta områden som berörts i motionen,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna behovet av att
inom lämpligt samhällsorgan reservera tekniska resurser för experiment och
individuell anpassning av arbetsplatser för personer med funktionsnedsättning.

Behandlas i

utskottets

yttr. s. hemst.p.

121

101

110

104

107

66, 67 56, 57

107

101

AU 1986/87:11

1986/87:A271 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag om en arbetsmarknadsplan
för handikappade,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
sägs om att ta i anspråk socialförsäkringsmedel för att skapa arbetstillfällen
för handikappade,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att någon övre
gräns för antalet nytillkommande lönebidragsanställningar i allmännyttiga
organisationer ej bör anges,

4. att riksdagen med ändring i proposition 1986/87:100, bil. 12 Arbetsmarknadsdepartementet,
C 4. Särskilda åtgärder för arbetsanpassning och
sysselsättning beslutar anvisa 80000000 kr. utöver regeringens förslag,
avseende möjlighet att kombinera lönebidrag med hela lönekostnaden med
bidrag till arbetsbiträde och ökning av antalet anställda med lönebidrag vid
statliga myndigheter,

5. att riksdagen med ändring i proposition 1986/87:100, bil. 12 Arbetsmarknadsdepartementet,
C 5. Bidrag till Stiftelsen Samhällsföretag beslutar
anvisa 80 000 000 kr. utöver regeringens förslag avseende utökning av antalet
anställda.

1986/87: A272 av Hans Rosengren (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om att inom ramen för
anvisade medel till beredskapsarbeten även bekosta sådana åtgärder som
anförts i motionen.

1986/87:A273 av Ingrid Hasselström Nyvall och Sigge Godin (fp) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen
anförts om omprövning av arbetslöshetsersättningens tidsgränser i arbetslöshetskassan.

1986/87:A274 av Catarina Rönnung m. fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om försöksverksamhet med en ny modell för rehabilitering,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att ett antal
kommuner av varierande storlek inom Jönköpings län bör ingå i en sådan
försöksverksamhet.

1986/87:A275 av Nils Berndtson m.fl. (vpk) vari yrkas

1. att riksdagen med ändring i propositionl986/87:100, bil. 12, B 3,
beslutar anvisa 6300000 kr. utöver regeringens förslag att användas för
kurser för arbetslös ungdom vid folkhögskolorna,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att statsbidrag till
denna verksamhet bör utgå utan hinder av bestämmelserna i
folkhögskoleförordningen och förordningen om folkhögskolans undervisningsvolym.

Behandlas i

utskottets

yttr. s. hemst.p.

105

103

103, 104, 100, 101, 104
105

110, lil 107, 112

75, 78,
82

3, 71, 75

59, 63 44, 54

2 Riksdagen 1986187.18 sami. Nr 11

AU 1986/87:11

1986/87:A276 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari yrkas att riksdagen med
ändring i proposition 1986/87:100 bil. 12 Arbetsmarknadsdepartementet,
C4. Särskilda åtgärder för arbetsanpassning och sysselsättning beslutar
anvisa 100000000 kr. utöver regeringens förslag avseende bilstöd.

Motiveringen till yrkandet återfinns i motion 1986/87:T927.

1986/87:A277 av Ingrid Sundberg m. fl. (m) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om utnyttjande
av AMS-medel för kulturminnesvård.

Motiveringen till yrkandet återfinns i motion 1986/87:Kr318.

1986/87: A278 av Lars Leijonborg (fp) vari yrkas att riksdagen hos regeringen
begär förslag om avskaffande av förbudet mot privat arbetsförmedling.

Motiveringen till yrkandet återfinns i motion 1986/87:Fi509.

1986/87:N376 av Lahja Exner m. fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om att tekostöd även under budgetåret 1987/88 bör utgå till
yrkesutbildning.

Motionen behandlas i övriga delar av näringsutskottet.

1986/87:A418 av Lars-Ove Hagberg m. fl. (vpk) var yrkas

1. att riksdagen beslutar att utbildningsbidraget vid arbetsmarknadsutbildning
fr. o. m. den 1 juli 1987 lägst skall utgå med 300 kr. per dag fem dagar
i veckan,

2. att riksdagen beslutar höja KAS-ersättningen till 200 kr. per dag och
anta följande förslag till Lag om ändring i lagen (1973:371) om kontant
arbetsmarknadsstöd att gälla från den 1 juli 1987,

3. att riksdagen hos regeringen begär förslag till finansiering av de i
motionen föreslagna höjningarna av utbildningsbidrag och kontant arbetsmarknadsstöd,
att föreläggas riksdagen på tilläggsbudget för budgetåret
1987/88,

4. att riksdagen beslutar att kontant arbetsmarknadsstöd och utbildningsbidrag
kopplas till högsta dagpenningklass i arbetslöshetsförsäkringen enligt
vad i motionen anförs,

5. att riksdagen hemställer hos regeringen om förslag om att karensdagarna
i arbetslöshetsförsäkringen slopas enligt vad som anförs i motionen,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att den som hotas
av arbetslöshet bör garanteras beredskapsarbete enligt vad i motionen
anförs,

7. att riksdagen hemställer hos regeringen om förslag som innebär att om
den utförsäkrade inte kan granteras beredskapsarbete, skall förlängd
arbetslöshetsförsäkring utgå enligt vad i motionen anförs,

8. att riksdagen hemställer hos regeringen om förslag om att arbetsmarknadsutbildning
skall vara kvalificerande för arbetslöshetsersättning.

Behandlas i

utskottets

yttr. s. hemst.p.

98, 105 97, 104

58, 59

AU 1986/87:11

1986/87:A421 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas

26. att riksdagen beslutar att ge regeringen till känna vad som i motionen
anförts om individinriktade stödåtgärder i syfte att stimulera till återflyttning
till kommuner inom stödområde A och B,

27. att riksdagen beslutar att hos regeringen begära förslag om:
a) bidrag till arbetsgivare för medflyttande.

I enlighet med vad som anförs i motionen,

28. att riksdagen beslutar att begära att regeringen i samband med
kompletteringspropositionen återkommer med förslag till riktlinjer om
regler för flyttningsbidrag i enlighet med vad som anförs i motionen,

29. att riksdagen beslutar att med avslag på proposition 1986/87:100, bil.
12 i denna del till Arbetsmarknadsservice för budgetåret 1987/88 avseende
ett förslagsanslag av 33 920 000 kr. i enlighet med vad som anförts i motionen.

Yrkandena 1—25 och 27 b-d behandlas i betänkande AU 1986/87:13.

1986/87:A463 av Ulf Adelsohn m.fl. (m) vari yrkas

4. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ett system med privata och
specialiserade arbetsförmedlingar,

Yrkandena 1—3 behandlas i betänkande AU 1986/87:13.

1986/87:A474 av Marianne Andersson och Per-Ola Eriksson (c) vari yrkas

1. att riksdagen till landskapsvårdande åtgärder för budgetåret 1987/88
anslår 5 milj. kr. utöver vad regeringen har föreslagit,

2. att riksdagen beslutar att medel skall tas ur anslaget för Sysselsättningsfrämjande
åtgärder.B5. bil. 12 arbetsmarknadsdepartementet.

1986/87:A482 av Margareta Winberg och Nils-Olof Gustafsson (s) vari yrkas

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts beträffande behovet av en, inom ramen, större tilldelning
av medel för arbetsmarknadsutbildning i företag.

Yrkandena 1-3 behandlas i betänkande AU 1986/87:13.

1986/87:A711 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag om obligatorisk plats- och
arbetsförmedling i enlighet med vad som anförts i motionen,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om lagbestämmelser som
förbjuder åsiktsregistrering, personundersökning och svartlistning av arbetare.

1986/87: A717 av Kurt Ove Johansson och Lars-Erik Lövdén (s) vari yrkas att
riksdagen hos regeringen anhåller att 1985 års semesterkommitté får i
uppdrag att pröva frågan om arbetslöshet kan göras semesterlönegrundande.

1986/87:A732 av Margareta Andrén (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om nödvändigheten av att avhjälpa bristen på avbytare inom
jordbruket.

Behandlas i

utskottets

yttr. s. hemst.p.

AU 1986/87:11

Yrkande 2 behandlas i ett senare betänkande.

1986/87:A744 av Lars Werner m. fl. (vpk) vari yrkas
1. att riksdagen sorn sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om vikten av att förutsättningar skapas så att alla människor får en fri
tid.

Yrkande 2 behandlas i ett senare betänkande.

Uppgifter om arbetsmarknadsläget

Andelen sysselsatta av totalbefolkningen uppgick enligt arbetskraftsundersökningarna
(AKU) i början av året till 82%. Antalet sysselsatta ökade
under 1986 med 37 000 personer, varav kvinnorna ökade med 33 000. Antalet
sysselsatta uppgick i januari i år till 4 283000 personer.

Antalet arbetslösa var i januari i år 93000, vilket motsvarar 2,1% av
arbetskraften. Samma månad 1986 var antalet arbetslösa 107000. Av
ungdomarna i åldern 16-24 år var 31000 utan arbete i början av året, ett i
stort sett oförändrat antal mot situationen för ett år sedan.

Utbudet av arbetskraft, dvs. antalet sysselsatta plus antalet arbetslösa var i
januari ca 4376000, en ökning med 18000 mot samma månad året före.

Efterfrågan på arbetskraft som den speglas av antalet nyanmälda lediga
platser uppgick till knappt 58000 under januari i år, vilket är knappt 7000
färre än samma månad året före.

Antalet personer i arbetsmarknadspolitiska åtgärder uppgick i januari i år
till 165 600 med följande fördelning:

	Jan. -87	Jan. -86
Arbetsmarknadsutbildning exkl.
företagsutbildning	39 400	38 900
Beredskapsarbete	20 000	23 800
Ungdomslag	25 200	30 300
Arbetsträning och prövning
vid AMI	5 200	5 400
Företagsutbildning	3 200	4 500
Utbildning vid risk för permittering
eller uppsägning	200	300
Rekryteringsstöd	3 700	12 000
Samhällsföretag	28 200	27 100
Anställning med lönebidrag	40 700	39 000

Totalt 165 600 181 300

Behandlas i

utskottets

yttr. s. hemst.p.

23 1

Utskottet

AU 1986/87:11

Riktlinjer m. m.

Förutsättningar för arbetsmarknadspolitiken

I propositionen framhålls att den ekonomisk-politiska strategi som
regeringen följt alltsedan 1982 har varit framgångsrik. Obalanserna har
minskats och i vissa fall helt eliminerats, tillväxten har blivit högre och
framtidstron har stärkts. Utvecklingen under 1986 har inneburit en fortsatt
konsolidering av den svenska ekonomin.

Situationen på arbetsmarknaden har successivt förbättrats. Sysselsättningen
har under 1986 ökat med över 30000 personer samtidigt som arbetslösheten
legat på en lägre nivå än åren dessförinnan. Detta har - anförs vidare i
propositionen — kunnat ske samtidigt som tillströmningen på arbetsmarknaden
varit mycket stor och de sysselsättningsskapande åtgärderna - beredskapsarbeten,
rekryteringsstöd och ungdomslagen — inom arbetsmarknadspolitiken
har dragits ned. I ett internationellt perspektiv har Sverige
ytterligare stärkt sin unika ställning vad gäller högt arbetsdeltagande och låg
arbetslöshet.

Samtidigt konstateras i propositionen att målet om full sysselsättning ännu
inte är uppnått. Arbetslösheten är enligt svenska mått för hög, varför det
krävs fortsatta kraftfulla åtgärder över hela det ekonomiska fältet för att ge
alla som så önskar möjlighet till ett arbete. Den tredje vägens ekonomiska
politik måste enligt propositionen fullföljas med fasthet och konsekvens.

I moderata samlingspartiets kommittémotion 1986/87:A259 anförs
att det förbättrade läget på arbetsmarknaden inte är regeringens
förtjänst utan huvudsakligen har skapats av en rad mycket gynnsamma yttre
förutsättningar. Det framstår i stället som anmärkningsvärt att förbättringen
på arbetsmarknaden inte varit mer påtaglig än som varit fallet.

Motionärerna pekar vidare på de allt snabbare förändringarna på arbetsmarknaden.
De yngre behöver inte längre räkna med att det första yrkesvalet
blir bestämmande för hela det yrkesverksamma livet. Möjligheterna att byta
yrke och arbetsplats kommer att vara större än någonsin tidigare. En
framsynt politik måste därför skapa förutsättningar för att såväl ny teknik
som människors utvecklingsmöjligheter tillvaratas.

De arbetsmarknadspolitiska insatserna kan aldrig annat än marginellt
förbättra sysselsättningsläget. Hög sysselsättning och låg arbetslöshet kan
bara uppnås genom en sammanhållen strategi som inriktas på att skapa nya
växande arbetsmarknader inom den privata sektorn.

De moderata motionärerna framhåller att partiets politik på alla områden
syftar till att kraftigt förbättra förutsättningarna för tillväxt och arbete.
Obalanserna i ekonomin, som utgör de stora hoten mot jobben, måste
minskas. Det höga skattetrycket måste sänkas och klimatet för de mindre
företagen förbättras. Investeringarna måste öka och arbetsmarknadslagstiftningen
ses över. Utbildning måste härutöver användas som ett av de
viktigaste långsiktigt verkande instrumenten för att upprätthålla en väl
fungerande arbetsmarknad.

I folkpartiets partimotion 1986/87:A229 konstateras att det för närvarande
inte råder full sysselsättning i landet. Med hänsyn till konjunkturutvecklingen
anser man att arbetslösheten borde ha kunnat pressas ned
ytterligare. Arbetslösheten har vidare ändrat karaktär. Bl. a. har dess
varaktighet ökat sedan den förra högkonjunkturen. Likaså har strukturarbetslösheten
ökat.

Den tekniska utvecklingen skapar enligt motionärerna inte ökad arbetslöshet
under förutsättning att ekonomin och särskilt arbetsmarknaden har
tillräcklig flexibilitet och anpassningsförmåga. Tvärtom anser man att en
fortgående teknisk utveckling är nödvändig för att upprätthålla näringslivets
konkurrenskraft och den fulla sysselsättningen.

I motionen anförs vidare att full sysselsättning måste vara det högst
prioriterade målet för den ekonomiska politiken. Grunden för den fulla
sysselsättningen ligger i det enskilda näringslivets vitalitet och konkurrensförmåga.
Politiken måste därför inriktas på att åstadkomma ett sådant
näringslivsvänligt klimat att framtidstro och företagande stimuleras, både
nyföretagande och drift och expansion av existerande företag.

Vidare framhålls marknadsekonomins grundläggande betydelse, behovet
av ökad effektivitet inom den offentliga sektorn samt lönebildningens
betydelse för näringslivets konkurrenskraft, den ekonomiska stabiliteten och
sysselsättningen. Folkpartiet visar också på utbildningspolitikens betydelse
för utvecklingen på arbetsmarknaden. Slutligen framhålls betydelsen för den
framtida sysselsättningen av en ökad flexibilitet beträffande arbetstiderna.

I centerpartiets kommittémotion 1986/87 :A267 anförs att det förhållandet
att arbetslösheten trots en internationellt betingad högkonjunktur är
hög innebär ett misslyckande för regeringen. Det är långt till den påstådda
målsättningen om arbete åt alla.

Kampen mot arbetslösheten måste enligt motionärerna föras på två
fronter samtidigt. Det gäller att driva en närings- och regionalpolitik som ger
tillräckligt många arbetstillfällen i alla delar av landet. Det gäller också att
med utbildningsinsatser underlätta ny- eller återinträdet på arbetsmarknaden.

Vidare framhålls i motionen att det är angeläget att statens totala
kostnader för arbetsmarknadspolitik och sysselsättning kan minska. Detta
kan, på ett ansvarsfullt sätt, ske endast om antalet människor som nu
kommer i åtnjutande av samhälleligt stöd kan minska genom att näringslivet i
dessa olika former självt förmår ge sysselsättning. Ökad uppmärksamhet
måste därför riktas mot möjligheterna att skapa fler jobb i näringsliv och
småföretagsamhet. Den långsiktiga tryggheten för de enskilda kan tillgodoses
först genom en mer expansiv industrisektor där särskilt småföretagens
villkor och utveckling är avgörande för en positiv utveckling av sysselsättningen.

Motionärerna pekar också på betydelsen av att en mer flexibel förläggning
av arbetstiden tillåts än för närvarande. Fördelarna med en flexibel arbetstid
är enligt motionen stora såväl för konsumenter och anställda som för
företagens konkurrenskraft.

Vänsterpartiet kommunisterna anför i partimotionen 1986/
87:A239 att arbetslösheten numera är ett stående inslag i ekonomin. Full

AU 1986/87:11

sysselsättning i klassisk mening är inte längre möjlig med rådande ekonomiska
och sociala strukturer. Regeringens arbetslöshetspolitik är ett resultat av
att allas rätt till arbete är underordnat budgetunderskott, åtgärder mot
löneökningar och stimulans till storfinans och exportinriktning. Fortsatt hög
strukturell arbetslöshet är ett av de pris vi får betala för den tredje vägens
politik, fortsätter vpk.

I motionen pekas på några utvecklingsdrag som förstärker arbetslöshet
och undersysselsättning, bl. a. kapitalets exportinriktning, otillräckliga investeringar
i svenskt näringsliv, den nya teknikens införande på grundval av
nuvarande maktförhållanden, neddragningarna inom den offentliga sektorn,
arbetstidspolitiken samt regeringens ekonomiska politik.

Landets ekonomiska politik och statens insatser bör i stället inriktas på att
bekämpa arbetslösheten. Statsföretag, löntagarfonder, regionalpolitik m. m.
bör omvandlas till redskap för en arbetsskapande politik. Arbetarrörelsen
måste återgå till sina traditioner och ställa målet om arbete åt alla först på
dagordningen.

I motionen föreslås ett åtgärdsprogram som bl. a. innehåller utbyggnad av
den offentliga sektorn innebärande bl. a. ett nytt anslag om 4000 milj. kr. för
statsbidrag till kommuner för inrättande av fasta arbeten, framtagande av ett
nationellt industrialiseringsprogram och förkortning av arbetstiden.

Slutligen framhålls i vpk-motion 1986/87:A744 att förutsättningar bör
skapas så att alla människor får en fri tid, vilket innebär allas rätt till arbete,
ökad jämlikhet samt förkortning av arbetstiden. Detta yrkande ingår i vpk:s
partimotion om rekreation och turism, där det bl. a. sägs att man bara kan ha
fri tid om man har någon annan tid att vara fri från.

Utskottet vill för sin del framhålla följande om förutsättningarna för
arbetsmarknadspolitiken.

Utskottet vill inledningsvis slå fast att arbetet och dess villkor har en
grundläggande betydelse för den enskilde och samhället. Arbetet är ett
medel att skapa en god försörjning men det har också ett egenvärde som en
väg till social gemenskap. Att stå utan arbete får därför ofta mycket kännbara
konsekvenser för dem som berörs.

Målet om full sysselsättning har en central roll i den ekonomiska politiken,
och de åtgärder som vidtas inom finans-, penning- och valutapolitiken syftar
också till att främja utvecklingen på arbetsmarknaden.

Arbetsmarknadspolitiken fungerar — som också framhålls i propositionen
och motionerna — som ett komplement till de ekonomisk-politiska åtgärderna.
Om de generella medlen inte förmår skapa en tillräckligt stor efterfrågan
kan arbetsmarknadspolitiken lösa vissa temporära problem och hjälpa till att
utjämna effekterna av en konjunkturnedgång. Arbetsmarknadspolitiken
kan emellertid inte ensam svara för att full sysselsättning kan upprätthållas.
Det krävs också en aktiv och framgångsrik närings- och industripolitik,
bostadspolitik, utbildningspolitik osv.

Utskottet konstaterar att den socialdemokratiska regeringen alltsedan sitt
tillträde drivit en brett upplagd politik som syftar till att vända den tidigare
negativa sysselsättningsutvecklingen. Som en följd av denna politik har läget
på arbetsmarknaden successivt förbättrats.

I ett internationellt perspektiv är arbetslösheten i Sverige mycket låg. Den

AU 1986/87:11

genomsnittliga arbetslösheten här under år 1986 på 2,7 % kan jämföras med
OECD-området och Västeuropa där arbetslösheten samma år enligt tillgänglig
statistik uppgick till ca 8 % resp. 11%. För enskilda länder är arbetslösheten
betydligt högre. I Storbritannien är t. ex. arbetslösheten ca 13 %, vilket
innebär att mer än 3 miljoner går utan arbete. I de regioner som drabbats
hårdast är var femte arbetstagare arbetslös.

Det sagda innebär inte att det finns anledning att vara nöjd med
situationen på den inhemska arbetsmarknaden. Enligt svenska mått är
arbetslösheten alltför hög. Särskilt problematisk är situationen för långtidsarbetslösa
och för ungdomarna. De regionala skillnaderna är också otillfredsställande.

I detta sammanhang finns anledning erinra om att det finns ett flertal
bakomliggande orsaker till arbetslösheten. Här kan nämnas ökningen av
antalet personer i arbetskraften och de allt större kraven på utbildning.
Härtill kommer att en betydande del av arbetslösheten kan förklaras av
längre arbetslöshetstider än tidigare.

En avgörande förutsättning för att på sikt nå målet om arbete åt alla är att
den ekonomisk-politiska strategi som regeringen följt alltsedan år 1982 kan
fullföljas med fasthet och konsekvens. Hithörande frågor behandlas i
finansutskottets betänkande FiU 1986/87:10. Finansutskottet har i betänkandet
ställt sig bakom den socialdemokratiska regeringens ekonomiska politik.
De riktlinjer för den ekonomiska politiken som förs fram av oppositionspartierna
har därvid avvisats.

Beträffande insatser inom näringspolitiken, som självfallet är av avgörande
betydelse för sysselsättningen, vill arbetsmarknadsutskottet hänvisa till
att hithörande frågor kommer att behandlas av riksdagen senare i vår med
anledning av regeringens proposition 1986/87:74 om näringspolitik inför
90-talet.

Utskottet vill härutöver erinra om forskningens betydelse för utvecklingen
på arbetsmarknaden. Denna fråga behandlas också senare i vår med
anledning av regeringens proposition 1986/87:80 om forskning.

Beträffande arbetstidsfrågorna vill utskottet i detta sammanhang hänvisa
till att dessa frågor kommer att bli föremål för utredning samt att direktiv
härför är under utarbetande inom regeringens kansli. Utskottet återkommer
för övrigt till arbetstidsfrågorna i ett särskilt betänkande senare under
innevarande riksmöte.

Med det anförda tillstyrker utskottet vad som anförs i propositionen om
förutsättningarna för arbetsmarknadspolitiken. Aktuella delar av de i
sammanhanget refererade motionerna A229, A239, A259, A267 och A744
avstyrks av utskottet.

Utskottet övergår härefter till att behandla frågan om samspelet mellan
utbildningssystemet och arbetsmarknaden i syfte att undvika flaskhalsar och
löneglidning som förs fram i motion 1986/87:A261 av Alf Svensson (c).
Motionären pekar bl. a. på ett växande behov av ett väl fungerande
utbildningssystem för att tillgodose näringslivet och den offentliga sektorn
med kvalificerad arbetskraft. Det gäller därför bl. a. att på ett tidigt stadium
försöka förutse var brister kommer att uppstå. Undviks på detta sätt
”flaskhalsar” minskar också risken för löneglidning. Regeringen bör mot

AU 1986/87:11

denna bakgrund på detta område förbättra bevakningen och kartläggningen
av samspelet mellan utbildningssystemet och arbetsmarknaden.

Utskottet har ingen annan uppfattning än motionären beträffande behovet
av samverkan mellan utbildnings- och arbetsmarknadspolitiken. Det finns
också en medveten strävan från statsmakternas sida att på olika plan
åstadkomma en allt bättre samordning mellan dessa politikområden. Med
hänvisning härtill bör motion A261 inte föranleda någon riksdagens åtgärd i
denna del.

Utskottet tar slutligen i detta avsnitt upp motion 1986/87:A256 av
Kjell-Arne Welin (fp), i vilken yrkas att regeringen bör ta initiativ till en
utredning om sänkt pensionsålder och förlängd föräldraledighet som medel att
minska arbetskraftsutbudet. Motionären framhåller bl. a. att det krävs en
ändring av den sociala reformpolitiken om vi skall kunna slå vakt om den
fulla sysselsättningen. Arbetsmarknadens oförmåga att lösa problemen
anser motionären vara permanent.

Utskottet har den principiella inställningen att ambitionen i första hand
bör vara att på olika sätt skapa förutsättningar för nya jobb som kan
tillgodose efterfrågan från de arbetssökande. Som utskottet tidigare redovisat
kommer arbetstidsfrågorna att bli föremål för utredning. Utskottet vill
inte utesluta att de frågor motionären tar upp kan komma att ingå i de
allmänna överväganden som i det sammanhanget kan bli aktuella. Utskottet
vill slutligen också hänvisa till arbetet inom pensionsberedningen.

Motion A256 avstyrks av utskottet med hänvisning till det anförda.

Inriktningen av arbetsmarknadspolitiken 1987/88

I propositionen framhålls att bedömningen av utvecklingen beträffande
den svenska ekonomin under det närmaste året är osäker. Det gäller i
synnerhet den internationella utvecklingen vilken i hög grad påverkar den
svenska arbetsmarknaden. De indikatorer som finns på en försämring ger
anledning till att uppmärksamheten skärps, men motiverar enligt propositionen
inte nu generellt ökade insatser inom arbetsmarknadspolitiken. En
bedömning av utsikterna för nästa budgetår kommer därför att göras i
samband med kompletteringspropositionen, varvid de eventuella justeringar
i de arbetsmarknadspolitiska insatserna som då kan visa sig befogade
kommer att aktualiseras.

Inom arbetsmarknadsdepartementets område har utgiftsbegränsningar i
budgeten gjorts i storleksordningen 400 milj. kr. Det gäller bl. a. slopande av
den s. k. starthjälpen och ändrade bidragsregler för beredskapsarbeten.
Dessa besparingar har tillsammans med andra besparingar inom andra
huvudtitlar möjliggjort ur bl. a. sysselsättningspolitisk utgångspunkt angelägna
förstärkningar av de regionalpolitiska insatserna och av forskningen.

I den fortsatta arbetsmarknadspolitiken bör tyngdpunkten enligt propositionen
i större utsträckning än i dag läggas på utbudsinriktade insatser, dvs.
arbetsförmedlings- och utbildningsinsatser. I enlighet med arbetslinjen skall
aktiva insatser prioriteras före passiva insatser som kontantutbetalningar.
Mot denna bakgrund föreslås att förmedlingens resurser förstärks med 250
tjänster. Detta kombinerat med bl. a. den beslutade utbyggnaden av det

AU 1986/87:11

ADB-baserade platsförmedlingssystemet bör innebära att det går att ytterligare
reducera långtidsarbetslösheten samtidigt som vakanstiderna för de
lediga platserna inte ökar.

Vidare framhålls att det ställs allt större krav på yrkesutbildning i
arbetslivet. I en politik med utbudsinriktade åtgärder är utbildning ett viktigt
grundelement. Medel beräknas därför för arbetsmarknadsutbildning för
5000 fler personer än vad som beräknades i förra budgetpropositionen.
Arbetsmarknadsutbildningen skulle därmed kunna omfatta totalt 120 000
personer.

Arbetslösheten bland ungdomar i åldern 20— 24 år är hög trots den allmänt
förbättrade utvecklingen på arbetsmarknaden. Orsaken härtill anges bl. a.
vara brister i deras utbildning. Ungdomarna måste därför stödjas och
motiveras till en gångbar yrkesutbildning. Handikappade ungdomar med
varaktigt funktionshinder och försenad skolgång föreslås få rätt till arbete i
ungdomslag upp till 25 års ålder.

Resurserna för beredskapsarbeten och rekryteringsstöd har beräknats
utifrån i huvudsak oförändrad omfattning.

Med hänsyn till löneutvecklingen föreslås en höjning av arbetslöshetsersättningarna.
Den högsta dagpenningen i arbetslöshetsförsäkringen bör
höjas till 400 kr., medan det kontanta arbetsmarknadsstödet bör förbättras
till 140 kr. Även utbildningsbidragen bör samtidigt höjas.

Merparten av insatserna för arbetshandikappade anslås enligt regeringens
förslag till yrkesinriktad rehabilitering och sysselsättningsskapande åtgärder,
främst i form av lönebidrag samt bidrag för anordnande av skyddat arbete för
sådana sökande som annars inte kan få varaktigt arbete. Vidare betonas
nödvändigheten av en fortsatt hög ambitionsnivå när det gäller åtgärder för
de grupper av sökande som möter de största svårigheterna på arbetsmarknaden.

Beträffande forskningen på det arbetsmarknadspolitiska området hänvisas
till den forskningspolitiska propositionen (prop. 1986/87:80 om forskning).

I moderata samlingspartiets kommittémotion 1986/87:A259framhålls
beträffande de arbetsmarknadspolitiska riktlinjerna att arbetsmarknadspolitiken
i första hand skall vara ett hjälpmedel för enskilda individer.
Dessa skall i varje situation ges möjligheter att snabbt komma tillbaka i
riktiga jobb.

Motionärerna anser vidare att det finns anledning att uppmärksamma de
problem som skapas av å ena sidan riksdagens detaljstyrning av AMS och å
andra sidan den nya målstyrningsstrategi som är under utveckling inom
AMS. Med stor sannolikhet kommer dessa problem enligt motionärerna att
öka i framtiden om inte riksdagens och regeringens teknik för att styra AMS
förändras. Redan kommande budgetår bör därför försök genomföras med
nya principer för anslagsgivning till AMS inom vissa anslagsområden.
Konkreta förslag i detta avseende redovisas beträffande anslaget Sysselsättningsskapande
åtgärder.

Moderata samlingspartiet föreslår bl. a. också en effektivering inom
arbetsmarknadsverket och avvisar förslag om förstärkning av personalresurserna
vid förmedlingarna. Alternativa former för arbetsförmedling bör

AU 1986/87:11

tillåtas. Utbildningens betydelse betonas och satsningen på beredskapsarbeten
föreslås bli begränsad till förmån för andra metoder som underlättar för
de arbetslösa att få arbete i det privata näringslivet. Motionärerna avvisar
vidare regeringens förslag beträffande flyttningsbidragen. De föreslår också
att finansfullmakten i högre grad skall inriktas på insatser som långsiktigt
förbättrar infrastrukturen och tillväxtförutsättningarna i regioner som under
lång tid drabbats av hög arbetslöshet.

Beträffande ungdomarnas situation anförs att svårigheterna i hög grad
beror på en bristfällig yrkesutbildning och en snedvriden lönesättning för
ungdomar. Bl. a. begärs förslag om arbetspraktik för ungdomar och ett
upphävande av lagen om ungdomslag.

På sikt bör införas en allmän arbetslöshetsförsäkring. I avvaktan på den
bör den nuvarande dagpenningen vara oförändrad men möjlighet ges till
kompletterande frivillig försäkring. Statsbidragsnivån till arbetslöshetskassorna
bör återställas till 80 %.

Fördelningen av resurserna till arbetshandikappade föreslås bli annorlunda
mot i dag med en ökad differentiering av insatserna med hänsyn till arten
och svårighetsgraden av olika handikapp.

I folkpartiets partimotion 1986/87:A229 framhålls bl. a. att en aktiv
arbetsmarknadspolitik underlättar nödvändiga omställningar och mildrar
effekterna för enskilda människor. Vidare konstateras att konsekvenserna
av strukturförändringar, teknisk utveckling och ”kriser” var svårare för
medborgarna i slutet av 1970-talet när vi inte hade någon tillväxt än under
1960-talet när tillväxten generellt var hög.

Motionärerna begär en översyn av arbetsförmedlingslagen i syfte bl. a. att
ge större utrymme åt den förmedling av olika tjänster som det finns ett
växande behov av. Förslaget i propositionen om ytterligare tjänster vid
arbetsförmedlingen avvisas.

Vidare föreslås en översyn av de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna för
ungdomar och en temporär nedsättning av arbetsgivaravgifterna för denna
kategori. Man begär också ett reformerat system för arbetslöshetsförsäkringen
och en ändrad finansiering av denna, på sikt också en allmän arbetslöshetsförsäkring.

Förslaget i propositionen om avskaffande av starthjälpen avvisas. Utbildningens
betydelse betonas och ett ökat antal utbildningsplatser föreslås.

I centerpartiets kommittémotion 1986/87: A267 framhålls att samhället
måste ha en hög arbetsmarknadspolitisk beredskap för att möta konjunkturnedgångar
och de krav som strukturförändringar inom näringslivet ställer.
Män och kvinnor bör vidare ha samma möjligheter och samma rätt till
utveckling på arbetsmarknaden.

Arbetsmarknadsverket bör decentraliseras och arbetsförmedlingen arbeta
mer aktivt. Arbetsförmedlingslagen bör ses över för att möjliggöra alternativ
och komplement till de offentliga arbetsförmedlingarna. AMS bör enligt
motionärerna inte få medverka i kampanjer som innebär att övriga landet
utarmas på teknisk kompetens och kunnande till förmån för främst Stockholm.

För ungdomar föreslås ett sammanhållet uppföljningsansvar i kommunal
regi för ungdomar i åldern 16-24 år. Inom arbetslöshetsförsäkringen

AU 1986/87:11

föreslås även en utredning om en allmän försäkring. Vidare förordas en
mindre ökning av bidragsnivån än enligt regeringens förslag. En större
”egenandel” av avgiften föreslås också.

För insatser bland arbetshandikappade föreslås bl. a. vissa förändringar
beträffande lönebidragen.

Vänsterpartiet kommunisterna anför i partimotionen 1986/
87:A239 att dagens svenska arbetsmarknadspolitik från början är organiserad
för att möta tillfälliga vågor av begränsad arbetslöshet. Den är emellertid
inte relevant i massarbetslöshetens epok.

Den förda politiken skyler över och döljer det kapitalistiska systemets
sönderfall och dess syfte är att jämna vägen för kapitalets strukturomvandling.
Därmed blir arbetsmarknadspolitiken ett verksamt medel för att
”effektivera” och bevara kapitalismen, fortsätter motionärerna.

Den s. k. serviceinriktningen av AMS verksamhet är en strikt serviceåtgärd
för företagens och det kapitalistiska systemets fortlevnad och inte i
första hand en service åt de arbetslösa eller en åtgärd för att skapa arbete åt
alla.

Mot den angivna bakgrunden anser vpk att arbetsmarknadspolitiken
måste förändras. En ”sysselsättningsbudget” bör upprättas vid sidan av det
traditionella budgetarbetet. Den bör innefatta såväl den statliga som den
kommunala sidan. Arbetsmarknadspolitiska åtgärder bör organiseras och
budgeteras på flerårsbasis för att möjliggöra bättre framförhållning och
säkrare anställningsformer. Kommunerna bör erhålla ramanslag som de
friare kan disponera. Detta underlättar för dem att kombinera olika åtgärder
efter de behov som regionalt föreligger.

Arbetsmarknadsåtgärdernas innehåll och syfte bör förändras på sådant
sätt att de bättre utvecklar människors kunnande och ansluter till deras
yrkesskolning då så är möjligt. Vidare föreslås att de arbetandes rättsliga
ställning skall stärkas. Slutligen bör de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna
kopplas till en planerad utbyggnad av industrin och den offentliga verksamheten
samt till genomförandet av en arbetstidsförkortning. Inriktningen
anser vpk bör vara att man genom arbete och studier på ett organiserat sätt
leder över dem som i dag står utanför den ordinarie arbetsmarknaden till
fasta anställningsformer.

Utskottet vill framhålla följande. Arbetsmarknadspolitiken och dess
åtgärdsarsenal har två huvudsyften. Den skall stödja dem som har en svag
ställning på arbetsmarknaden och som drabbas av sysselsättningsproblem.
Den skall också främja en väl fungerande arbetsmarknad och därmed bidra
till den ekonomiska utvecklingen av samhället.

Utskottet delar uppfattningen i propositionen att tyngdpunkten i den
fortsatta arbetsmarknadspolitiken i större utsträckning än i dag bör läggas på
utbudsinriktade insatser, dvs. arbetsförmedlings- och utbildningsinsatser.
Det är angeläget att de aktiva insatserna prioriteras framför passiva insatser
som kontantutbetalningar.

Mot deri angivna bakgrunden anser utskottet att det är positivt att
regeringen i årets budgetproposition föreslår förstärkningar inom såväl
arbetsförmedlingen som arbetsmarknadsutbildningen. Utskottet noterar
även att regeringen i budgeten ägnar fortsatt uppmärksamhet åt särskilt

AU 1986/87:11

utsatta grupper på arbetsmarknaden som ungdomarna och de arbetshandikappade.

Utskottet vill i detta sammanhang framhålla betydelsen av det omfattande
förändringsarbetet inom arbetsmarknadsverket. Därmed skapas förutsättningar
för ett mer effektivt utnyttjande av resurserna och en förbättrad
service från arbetsförmedlingen till arbetssökande och arbetsgivare.

Inom ramen för arbetsförmedlingens arbete prövas olika initiativ som
syftar till att underlätta kontakterna mellan arbetssökande och arbetsgivare.
Utskottet, som ser positivt på dessa strävanden, anser för sin del inte att det
finns anledning att rikta kritik mot de aktiviteter av detta slag som åsyftas i
motion 1986/87: A267 (c).Utskottet är inte berett att tillmötesgå önskemålen
i motion 1986/87: A259 (m) beträffande styrningen av arbetsmarknadsverket.
Utskottet kan instämma med motionärerna så till vida att riksdagen inte i
detalj skall styra hur de anvisade medlen skall användas. Som också
framhålls i motionen går utvecklingen inom verket mot en ökad grad av
målstyrning av verksamheterna på de olika nivåerna. Riksdag och regering
har emellertid samtidigt ansvaret att ange erforderliga riktlinjer för hur de
arbetsmarknadspolitiska medlen skall användas. Det måste följaktligen till
en avvägning mellan dessa intressen. I sammanhanget vill utskottet erinra om
den föreslagna försöksverksamheten med treåriga budgetramar som avses
omfatta även arbetsmarknadsverkets förvaltningsanslag. Härmed möjliggörs
ett mer flexibelt utnyttjande av förvaltningsresurserna genom att medel
kan föras över mellan budgetår. Till moderata samlingspartiets konkreta
förslag beträffande anslaget Sysselsättningsskapande åtgärder återkommer
utskottet senare i framställningen.

Beträffande vad som anförs i samma motion om finansfullmaktens
användning vill utskottet hänvisa till det uppdrag som regeringen fick av
riksdagen våren 1986 och som innebar att systemet med finansfullmakten
skall ses över (FiU 1985/86:30).

Slutligen avstyrker utskottet förslaget i vpk-motionen 1986/87:A239 om
införande av en sysselsättningsbudget. Enligt utskottets uppfattning ingår
överväganden beträffande sysselsättningskonsekvenserna av besluten på
olika politikområden i det fortlöpande beredningsarbetet i regeringens
kansli.

Med det anförda tillstyrker utskottet de riktlinjer som regeringen presenterar
i budgetpropositionen beträffande arbetsmarknadspolitiken. Till arbetsmarknadsbudgetens
olika delområden återkommer utskottet i den
fortsatta redovisningen. De i sammanhanget behandlade motionerna avstyrks
i aktuella delar.

Utskottet går härefter över till att behandla motion 1986/87:A209 av Pär
Granstedt (c) i vilken föreslås ett överförande av huvudansvaret för arbetsmarknadspolitiken
till kommunerna. Enligt motionären innebär arbetsmarknadspolitikens
snabba tillväxt att systemet kan bli tungrott och byråkratiskt.
Arbetsmarknadspolitiken bör integreras med annan samhällsverksamhet
och inflytandet över den decentraliseras. Kommunerna som har överblicken
och ansvar för ungdomarna bör ta ett större ansvar. Staten bör ge
kommunerna anslag för detta i förhållande till antalet arbetslösa eller i
åtgärder. Även ansvaret för arbetslöshetsersättningen föreslås bli överförd

AU 1986/87:11

till kommunerna. Därmed skulle dessa få ett sysselsättningsansvar.

Utskottets uppfattning är att huvudprincipen när det gäller ansvarsfördelningen
inom arbetsmarknadspolitiken bör vara oförändrad. Den innebär att
staten har huvudansvaret för denna politik. Till detta ställningstagande kom
för övrigt också AMS-kommittén i sina överväganden i frågan (SOU 1985:7
Arbetsmarknadsverkets ansvarsområde). Kommunerna spelar emellertid en
allt viktigare roll. De har särskilda möjligheter att bedöma och medverka vid
utvecklingen av sådan sysselsättning som har lokal anknytning. Kommunerna
har också en viktig roll vid genomförandet av arbetsmarknadspolitiken.
Deras engagemang grundar sig bl. a. på de problem av social och annan natur
som arbetslöshet för med sig för individer och samhälle. Utskottet vill mot
denna bakgrund stryka under vikten av en nära samverkan mellan arbetsmarknadsmyndigheterna
och kommunerna. Den fr. o. m. årsskiftet gällande
nya organisationen för arbetsförmedlingen med i huvudsak kommunanknutna
arbetsförmedlingsnämnder ligger enligt utskottets uppfattning väl i linje
med sådana strävanden. På olika områden pågår dessutom ett samarbete
mellan AMS och kommunerna, bl. a. beträffande behovet av utbildning.
AMS har för övrigt i dagarna antagit ett handlingsprogram beträffande
insatserna i kommuner och landsting. Detta har tagits fram i samarbete med
bl. a. kommun- och landstingsförbunden.

Med hänvisning till det anförda avstyrks motion A209.

Slutligen tar utskottet i detta avsnitt upp ett yrkande i motion 1986/
87:A261 av Alf Svensson (c) i vilket begärs ökade möjligheter för AMS att
själv omdisponera medel mellan olika anslag. Därmed skulle flexibiliteten
öka när olika enskilda individer skall hjälpas. Dessutom skulle AMS
snabbare och mer resolut kunna vidta åtgärder vid behov utan att anslagsfördelningen
mellan olika konton begränsar möjligheterna.

Utskottet vill för sin del framhålla att AMS redan i dag har stor frihet vid
val av olika åtgärder för individen. Anslagsstrukturen och möjligheterna till
omdisponeringar är emellertid också uttryck för den inriktning av de
arbetsmarknadspolitiska åtgärderna som regering och riksdag beslutat om.
Med hänvisning härtill avstyrker utskottet motion A261 i denna del.

Arbetsförmedlingslagen m. m.

Enligt lagen (1935:113) med vissa bestämmelser om arbetsförmedling får
arbetsförmedling med nedan beskrivet undantag inte bedrivas i förvärvssyfte,
dvs. med avsikt att ge vinst. Arbetsförmedling mot självkostnadsersättning
får däremot bedrivas efter tillstånd av AMS. Sådant tillstånd ges endast
till organisationer och föreningar. AMS fastställer maximiavgifter och
meddelar de ytterligare föreskrifter som behövs för verksamheten.

Tillstånd att bedriva arbetsförmedling har beviljats organisationer som
förmedlar artister och arbetskraft på kontorsområdet. Avgiftsfri förmedling
får bedrivas utan tillstånd, men anmälan härom skall göras till AMS inom tre
månader från det verksamheten börjat.

Genom en ändring år 1976 i arbetsförmedlingslagen öppnades möjlighet
att i begränsad omfattning bevilja enskild person eller annan tillstånd att i
förvärvssyfte bedriva arbetsförmedling för musiker och scenartister. Till -

AU 1986/87:11

stånd får endast ges för förmedling av anställning utomlands åt i Sverige
bosatt person eller av anställning i Sverige åt den som är bosatt i utlandet.

AMS är tillståndsmyndighet när det gäller arbetsförmedlingslagens efterlevnad.
Den som bedriver enskild arbetsförmedling är skyldig att föra
anteckningar över verksamheten och hålla dessa tillgängliga för AMS samt i
övrigt lämna de uppgifter om verksamheten som behövs för övervakning och
samordning med övrig arbetsförmedling.

Brott mot arbetsförmedlingslagen är belagt med böter eller fängelse i högst
sex månader.

I åtta motioner begärs vidgade möjligheter att bedriva arbetsförmedling i
alternativa former.

Moderata samlingspartiet anför i motion 1986/87 :A259 att arbetsförmedlingsmonopolet
bör upphävas så att möjligheter öppnas för alternativa
arbetsförmedlingar även i privat regi. Den offentliga arbetsförmedlingen bör
dock spela en viktig roll även i framtiden.

Folkpartiet anser i motion 1986/87:A229 att det är svårt att förstå det
envisa motståndet mot att prova parallella förmedlingsformer. De offentliga
arbetsförmedlingarna bör kunna tillhandahålla en god service över hela
arbetsmarknaden. De skall i princip vara en förmedling för alla. Därför
behövs enligt motionen kännedom om alla lediga platser för extern
rekrytering och ett väl utbyggt kontorsnät med god teknisk utrustning. När
en sådan service finns tillgänglig för alla utan avgift, kan det finnas klara
fördelar med att ge utrymme för privata förmedlingar som komplement.
Servicen till såväl arbetssökande som arbetsgivare skulle förmodligen
förbättras och också kunna resultera i en stimulerande utmaning för de
offentliga förmedlingarna. Mot den angivna bakgrunden föreslås i motionen
att arbetsförmedlingslagen ses över.

Centerpartiet föreslår i motion 1986/87:A267 att en total översyn av
arbetsförmedlingslagen måste komma till stånd med syfte att möjliggöra
alternativ och komplement till de offentliga arbetsförmedlingarna. Det finns
enligt motionen specialområden där den offentliga förmedlingen visat
bristande effektivitet.

Liknande synpunkter som de ovan redovisade förs fram också i motionerna
1986/87: A218 av Göthe Knutson m. fl. (m, fp), 1986/87:A240 av Margitta
Edgren och Kjell-Arne Welin (fp), 1986/87:A278 och 1985/86:Fi713 båda av
Lars Leijonborg (fp) samt 1986/87:A463 av Ulf Adelsohn m.fl. (m).

Utskottet står fast i sin tidigare redovisade uppfattning beträffande en
översyn av arbetsförmedlingslagen i syfte att möjliggöra arbetsförmedling i
alternativa former. Ansvaret för verksamheten med arbetsförmedling i
landet bör i enlighet med Sveriges åtaganden i ILO inte splittras upp. Det bör
även i fortsättningen ankomma på arbetsmarknadsverket att ha ett samlat
ansvar för förmedlingsverksamheten. Härför talar för övrigt inte minst den
nya teknikens införande ute på arbetsförmedlingarna som väsentligt ökat
förutsättningarna till en rikstäckande information till de arbetssökande om
lediga platser.

Utskottet inser emellertid samtidigt att det faktum att mer än 50 år gått
sedan arbetsförmedlingslagen kom till innebär att den i vissa avseenden kan

AU 1986/87:11

vara svår att tolka och tillämpa. Med hänsyn härtill samt till de snabba
förändringarna på arbetsmarknaden med nya verksamheter som kan förete
vissa likheter med arbetsförmedlingsverksamhet framstår den pågående
översynen av arbetsförmedlingslagen i arbetsmarknadsdepartementet som
angelägen. Mot den angivna bakgrunden har utskottet anledning utgå från
att arbetet bedrivs skyndsamt och målmedvetet.

Med hänvisning till vad utskottet sålunda anfört i denna fråga bör de i
sammanhanget upptagna motionerna lämnas utan bifall.

Utskottet övergår härefter till frågor avseende lagen om allmän platsanmälan.

I motion 1986/87:A259 (m) föreslås ett upphävande av lagen om allmän
platsanmälan. Liknande yrkande har tidigare framställts av moderata
samlingspartiet utan att vinna riksdagens bifall.

Utskottet vidhåller sin tidigare redovisade uppfattning att lagen är ett
betydelsefullt hjälpmedel för arbetsförmedlingen att få en så långt möjligt
fullständig överblick över den dagsaktuella efterfrågan på arbetskraft. Ett
sådant grepp om arbetskraftsefterfrågan blir så mycket mer önskvärt efter
hand som förmedlingens möjligheter förbättras att med datateknikens hjälp
matcha arbetssökande och lediga platser. Motionen avstyrks sålunda i denna
del.

I motion 1986/87:A267 (c) begärs en ändring i lagen om allmän platsanmälan
.

Skyldigheten för arbetsgivare att anmäla lediga platser till den offentliga
arbetsförmedlingen omfattar anställningar som beräknas pågå minst 10
dagar. Kortare anställningar behöver alltså inte anmälas. I motionen hävdas
att lagen inte bör omfatta arbeten som varar mindre än 30 dagar. För sådana
korttidsanställningar är det inte rimligt att kräva platsanmälan.

Enligt utskottets uppfattning rimmar motionärernas förslag dåligt med de
strävanden som finns inom arbetsmarknadsverket — och som riksdagen ställt
sig bakom — att intensifiera sina insatser beträffande korttidsanställningarna.
Vidgade insatser på detta område kan bl. a. vara till hjälp för ungdomar
som ofta utnyttjar vikariat och tillfälliga jobb som ett sätt att bli etablerade i
arbetslivet. Motion A267 avstyrks därför i denna del.

Slutligen i detta avsnitt tar utskottet upp förslag i motion 1986/87. A711 av
Lars Werner m. fl. (vpk) om obligatorisk platsförmedling m. m. I motionen
framhålls att det inte bör vara arbetsgivarna som bestämmer vem som skall
anställas. Det helt avgörande inflytandet bör i stället ligga hos samhället och
de arbetandes organisationer. En obligatorisk arbetsförmedling skulle även
göra det lättare för kvinnorna att komma in på arbetsmarknaden. Slutligen
skulle en obligatorisk arbetsförmedling förhindra ”yrkesförbud” och andra
former för svartlistning på arbetsmarknaden. Förekomsten av svartlistning,
personundersökningar och åsiktsregistreringar på arbetsmarknaden bör för
övrigt förbjudas i lag.

Utskottet har flera gånger tidigare behandlat motsvarande motionsyrkanden,
senast i betänkandet AU 1985/86:14. Utskottet har därvid bl. a. hävdat
att de problem det här är fråga om i första hand bör angripas genom ett ökat
inflytande över företagens personalpolitik inom de ramar som medbestämmandelagen
ger. Utskottet vidhåller denna uppfattning varför motionen
avstyrks i här aktuell del.

AU 1986/87:11

Åtgärder för ungdomar

Med ungdomslagens tillkomst år 1984 minskade arbetslösheten bland
tonåringarna avsevärt. Detta var en avsedd effekt. Därefter har som framgår
av nedanstående tabell arbetslösheten legat på en i stort sett oförändrad nivå.

Arbetslöshet och sysselsättning bland ungdomar

(Årsmedeltal)

	1982	1983	1984	1985	1986
Arbetslösa ungdomar 16-19 år 20-24 år	25 000 27 000	24 000 31 000	11 000 30 000	10 000 30 000	9 000 30 000
Summa	52 000	55 000	41 000	40 000	39 000
Ungdomar i åtgärder AMU Beredskapsarbeten Ungdomslag	12 800 25 300	12 900 35 700	13 000 12 300 30 500	12 000 7 700 30 500	12 000 6 400 23 800
Summa	38 100	48 600	55 800	50 200	42 200
Sysselsatta ungdomar 16-19 år 20-24 år	208 000 425 000	204 000 421 000	211 000 427 000	211 000 445 000	199 000 454 000
Summa	633 000	625 000	638 000	656 000	653 000

Arbetsmarknadssituationen för ungdomar har så till vida förbättrats att
antalet sysselsatta ungdomar har stigit — dock inte mellan åren 1985 och 1986
— samtidigt som insatserna av åtgärder i form av arbetsmarknadsutbildning,
beredskapsarbeten och ungdomslag har minskat. Detsamma gäller om
insatserna inom ramen för det kommunala uppföljningsansvaret. Under år
1986 var således i genomsnitt ca 11 00016-17-åringar anvisade ungdomsplatser.
Härtill kommer att rekryteringsstödet, som år 1984 användes i stor
utsträckning för att underlätta arbetsplacering av ungdomar inte längre har
samma betydelse på grund av de omprioriteringar som har gjorts för
användningen av stödformen. I november 1986 utgick stödet för 2500
ungdomar under 25 år.

Vad nu sagts om vissa förbättringar av sysselsättningsläget för ungdomar
skall inte undanskymma det faktum som tabellen åskådliggör, nämligen att
arbetslösheten har förblivit oförändrat hög för de äldre ungdomarna (20-24
år) och sålunda inte nämnvärt har kunnat bringas ned trots de senare årens
förbättrade konjunktur. Detta bekymmersamma drag i utvecklingen påtalas
såväl i budgetpropositionen som i de parti- och kommittémotioner som
redovisas i det följande.

Under år 1986 har inskolningsplatserna tillkommit som en ny stödform för
ungdomar. Dess användning behandlas i det följande. Några nya åtgärder
därutöver föreslås inte i årets budgetproposition, bortsett från en vidgad
möjlighet för handikappade ungdomar att arbeta i ungdomslag. Arbetsmark -

3 Riksdagen 1986187.18 sami. Nr 11

nadsministern påpekar (prop. s. 20) att man inom regeringskansliet för
närvarande bereder de förslag som har lämnats av utredningen om översyn
av den gymnasiala yrkesutbildningen (ÖGY). De regeringsförslag beredningen
kan leda till kan komma att påverka omfattningen och eventuellt
också utformningen av ungdomslagen och inskolningsplatserna.

I de motioner som redovisas i det följande och som utskottet nu övergår till
att behandla föreslås däremot betydande förändringar av insatserna för
ungdomar.

Riktlinjer

Moderata samlingspartiet anger i kommittémotion 1986/87:A258 allmänna
förutsättningar för en växande arbetsmarknad för ungdomar. Motionärerna
framhåller betydelsen av en hög ekonomisk tillväxt. För att uppnå en sådan
tillväxt krävs enligt motionärerna bl. a. att skattesystemet förändras och att
hindren för den privata tjänstesektorn undanröjs. De pekar på att inte minst
den hushållsinriktade servicen måste få expandera. En sådan expansion sägs i
dag hindras av bl. a. skattesystemet och olika slags regleringar. Vidare
betonas betydelsen av att den nya teknikens möjligheter tas till vara.
Därigenom skapas nya produkter och nya företag, vilket ger ungdomar nya
möjligheter att få arbete. Motionärerna begär att vad de anfört i motionen
om förutsättningar för en växande arbetsmarknad för ungdomar skall delges
regeringen.

Utskottet kan instämma i vad motionärerna anför om den ekonomiska
tillväxtens betydelse för sysselsättningen. Ekonomisk tillväxt betyder att det
skapas nya arbetstillfällen till fördel inte bara för ungdomar utan även för
andra grupper med svårigheter på arbetsmarknaden. Om än olika synsätt gör
sig gällande när det blir fråga om metoderna att främja tillväxten i landet så
råder en bred politisk enighet om att det är en central uppgift för den
ekonomiska politiken att stimulera en ökad tillväxt. Med detta konstaterande
kan det enligt utskottets mening knappast vara påkallat att på nytt slå fast
denna vedertagna uppfattning genom ett särskilt tillkännagivande till
regeringen. Motion A258 bör sålunda i denna del lämnas utan åtgärd från
riksdagens sida.

I motion A258 föreslår moderata samlingspartiet vidare att det införs ett
nytt och utvidgat uppföljningsansvar för ungdomar i åldern 15 — 19 år. Det
nya uppföljningsansvaret skall ersätta ungdomslagen. Motionärerna hävdar
att alla de negativa verkningar av ungdomslagen som kunde befaras vid
verksamhetens tillkomst därefter har infriats, bl. a. genom omfattande
inlåsningseffekter som sägs ha bidragit till att förlänga ungdomarnas
arbetslöshetsperioder. Lagstiftningen om ungdomslag bör på grund härav
upphävas fr. o. m. den 1 januari 1988. Motionärerna riktar stark kritik också
mot de nya inskolningsplatserna, och i en annan motion, 1986/87:A260,
föreslår de att även den verksamheten skall avbrytas vid nyssnämnda
tidpunkt. De båda nu berörda verksamheterna för ungdomar skall enligt
motionärerna ersättas med åtgärder som enligt deras mening underlättar
ungdomarnas övergång från skola till arbetsliv och grundas på de positiva
erfarenheterna av det kommunala uppföljningsansvaret för 16—17-åringar.

AU 1986/87:11

Till dessa åtgärder hör förändringar inom grundskolan som moderata
samlingspartiet förordar i en partimotion om utbildningspolitiken, bl. a.
skolstart vid sexårsåldern. Åtgärderna är avsedda att börja successivt införas
under hösten 1987.

Motionärerna går härefter in mer i detalj på hur det utvidgade uppföljningsansvaret
skall utformas. De framhåller att däri skall ingå att individuella
planer görs upp för var och en av de berörda ungdomarna. Till varje plan
skall höra ett uppföljningsprogram med studie- och yrkesorientering,
personlig vägledning, facklig information och annan arbetslivsorientering.
Motionärerna understryker att de första åtgärderna för att hjälpa arbetslösa
ungdomar skall vara att stimulera dem att skaffa sig utbildning som gör dem
mer attraktiva på arbetsmarknaden. Andra ungdomar bör få intensifierad
arbetsförmedlingshjälp. Ungdomar som har varit arbetslösa i tre månader
bör erbjudas en arbetspraktikplats. Denna placering skall normalt vara i sex
månader och inrättas i första hand i det privata näringslivet. Statsbidrag
förutsätts utgå till kommunerna och bör läggas på en sådan nivå att
dagersättningen till 18- 19-åringar blir högre än för 16— 17-åringar. Avtal bör
kunna träffas om ersättningen till ungdomar i arbetspraktik på ungefär
samma villkor som gäller i nuvarande avtal för ungdomsplatser. Förnyad
placering på arbetspraktikplats bör i normalfallen föregås av en ny aktiv
sökperiod efter arbete.

Härutöver förelår moderata samlingspartiet en särskild yrkesutbildning för
långtidsarbetslösa ungdomar med sociala problem. Utbildningen avses ha
formen av utbildning i företag under tre år med ett lönekostnadsbidrag om
75, 50 och 25% under första, andra resp. tredje utbildningsåret.

Till åtgärdsprogrammet för ungdomar enligt motion A258 hör slutligen
riktade insatser inom arbetsmarknadsutbildningen för 20-24-åringar, möjligheter
till förlängd provanställning och en förbättrad lärlingsutbildning.
Arbetsmarknadsutbildningen behandlas i ett följande avsnitt och övriga nu
nämnda frågor i andra sammanhang.

Centerpartiet föreslår i kommittémotionen 1986/87: A267 att en parlamentarisk
utredning tillsätts med uppdrag att arbeta fram förslag till ett
sammanhållet uppföljningsansvar för ungdomar mellan 16 och 24 år.
Motionärerna utgår från att kommunerna bör ha huvudansvaret för de
praktiska insatserna mot ungdomsarbetslösheten. Dessa insatser bör utformas
så att de utgör ett led i ungdomars gymnasiala utbildning, val av yrke och
yrkespraktik. Statsbidraget till kommunerna bör utformas på sätt som
motsvarar det bidrag som nu utgår till kommunernas uppföljningsverksamhet.
Staten bör fastställa den ersättning som utgår till ungdomarna under
yrkespraktiken. Ersättningsnivån bör vara högre ju äldre grupper av
ungdomar som avses. Det bör också vara möjligt att träffa avtal om
ersättningarna på samma villkor som gäller för ungdomar på ungdomsplatserna
och inom de ramar som statsbidragen ger. Den stödform motionärerna
förespråkar och som skall ge ungdomar arbete över hela arbetsmarknaden
skall ersätta ungdomslagen. I avvaktan på att reformen genomförs bör,
understryker motionärerna, alla ungdomsplatser ge heltidsarbete och platser
i ungdomslag i ökad utsträckning förläggas till den privata sektorn.

Ett liknande åtgärdsförslag läggs fram av Alf Svensson (c) i motion

AU 1986/87:11

1986/87:A261, vari föreslås att ett praktik- och lärlingssystem för alla
ungdomar under 25 år utarbetas av en av regeringen tillsatt arbetsgrupp.

Utskottet vill för sin del anföra följande.

Vintern 1986 redovisade AMS och riksrevisionsverket olika på regeringens
uppdrag gjorda rapporter om verksamheten med ungdomslag och om
arbetslösa ungdomar 20-24 år. Materialet har i augusti samma år kompletterats
med en forskningsrapport om ungdomslagen. Mot bakgrund av då
föreliggande material föreslog regeringen i kompletteringspropositionen på
våren 1986 att de särskilda stödåtgärderna för ungdomar skulle byggas ut
med inskolningsplatser i det enskilda näringslivet. Det bedömdes nämligen
som angeläget att i väsentligt större omfattning än hittills utnyttja näringslivet
för att ge arbetslivserfarenhet åt ungdomar.

Utbyggnaden av stödåtgärderna ger utskottet anledning att understryka
den rangordning som skall gälla vid valet av insatser. I första hand skall
arbete på ordinarie villkor eller utbildning vara den normala lösningen för
arbetssökande ungdomar. Placeringar i någon av de särskilda stödåtgärderna
skall sålunda föregås av aktiva förmedlings- och utbildningsinsatser. Placeringar
på inskolningsplatser och — i sista hand — i ungdomslag skall alltså
vara åtgärder som tillgrips när andra utvägar inte står till buds.

Verksamheten med ungdomslag har det senaste året minskat och med
tillkomsten av inskolningsplatserna har man räknat med att placeringarna i
ungdomslag skall gå ned ytterligare. Därmed är inte sagt att man som
moderata samlingspartiet och centerpartiet vill helt kan avvara denna
stödform. Ungdomslagen har till syfte att ersätta sysslolöshet med meningsfullt
arbete. Utskottet uttalade förra året att ungdomslagen på det hela taget
väl har tillgodosett detta syfte och finner inte något skäl att nu frångå detta
omdöme. Verksamheten med inskolningsplatser har haft svårt att komma i
gång — utskottet återkommer till den saken i det följande. I motsats till
moderata samlingspartiet anser utskottet att sådana svårigheter inte är något
skäl för att stoppa verksamheten innan den ens har hunnit börja.

Utskottet har sålunda uppfattningen att det inte är aktuellt att avveckla
nuvarande särskilda stödinsatser för ungdomar och ersätta dem med helt nya
åtgärder, vare sig detta skall ske tämligen omgående som moderata
samlingspartiet föreslår eller något mer på sikt - efter ett parlamentariskt
utredningsarbete — som centerpartiet förordar. Det får konstateras att i
varje fall moderaternas förslag accepterar att ungdomar går arbetslösa i
perioder mellan utbildning och praktik, vilket är ett direkt avsteg från den
sysselsättningsgaranti som ges genom lagstiftningen om ungdomslag. Utskottet
avstyrker därmed motionerna A258, A261 och A267 i de nu behandlade
delarna.

Inte heller är utskottet berett att tillstyrka förslaget i motion 1986/87: A258
om särskild yrkesutbildning för långtidsarbetslösa ungdomar. Det föreslagna
bidraget till denna utbildning — 75, 50 resp. 25 % av lönekostnaderna under
utbildningstiden - har lönebidragen till förebild. Det kan ifrågasättas om inte
en del av de ungdomar som motionärerna vill hjälpa redan med nuvarande
regler kan slussas in i arbetslivet på i huvudsak det sätt motionärerna tänkt sig
med anlitande av introduktions- och lönebidragen. I övrigt anser utskottet att
lönesubventioner på den nivå motionärerna anger som hittills bör förbehållas

AU 1986/87:11

handikappade arbetssökande. Dessutom bör erinras om möjligheten att
bevilja rekryteringsstöd för svårplacerade ungdomar.

Folkpartiet begär i motion 1986/87: A229 en översyn av de arbetsmarknadspolitiska
åtgärderna för ungdomar. Motionärerna pekar på att för 16—17-åringar, 18-19-åringar resp. 20—24-åringar varierar åtgärderna i fråga om
huvudmän, ersättningsvillkor, arbetstider och subventionsgrader. Åtgärderna
sägs vara dåligt samordnade, och det råder snarast en viss konkurrens
mellan dem.

De olika åtgärderna för ungdomar och särskilt då ungdomslagen har
kontinuerligt utvärderats av olika instanser och från skilda utgångspunkter,
vilket har lett till återkommande modifieringar av insatserna. Utskottet kan
dock hålla med motionärerna om att alla problem därmed inte är lösta, och
utskottet förutsätter att samordningsproblem av det slag som nämns i
motionen blir föremål för fortsatta överväganden och redovisas i den
proposition regeringen avser att lägga fram på grundval av ÖGY:s förslag.
Med hänsyn härtill är det i detta sammanhang inte påkallat med något
riksdagsinitiativ till översyn av ungdomsåtgärderna, utan motion A229 i den
aktuella delen kan av riksdagen lämnas utan åtgärd.

Vänsterpartiet kommunisterna gör i motion 1986/87:A239 en kritisk
genomgång av det nuvarande åtgärdssystemet för ungdomar. Genomgången
omfattar även egenföretagande bland ungdomar och ungdomskooperativ
samt de olika former av lärlingsutbildning som föreslagits i skilda sammanhang.
Motionärerna anser att det i många av de vidtagna specialåtgärderna
döljer sig en orättvis behandling av ungdomen, inte minst lönemässigt. De
säger sig tro på att ungdomskooperativ, rättvisa lärlingssystem och rejäla
yrkesutbildningar kan spela en positiv roll. Men i grunden ärproblemet med
ungdomsarbetslösheten djupare än så och måste bekämpas med kraftfulla
insatser för att skapa fasta jobb med lön som går att leva på. De nya
arbetstillfällena bör kunna tas fram genom en massiv satsning på utbyggande
av vård, omsorg och utbildning/kultur, finansierad genom skärpt kapitalbeskattning.
Motionärerna yrkar att detta skall ges regeringen till känna.

Utskottet behandlade förra året ett likartat yrkande från vänsterpartiet
kommunisterna. Som utskottet då anförde bidrar uppbromsningen av den
offentliga sektorns expansion med ett minskat utbud av nya arbetstillfällen
som följd till ungdomarnas svårigheter på arbetsmarknaden. I motsats till
motionärerna tror utskottet emellertid inte att en ensidig satsning på
utbyggnad av den offentliga sektorn på det sätt de förespråkar löser
ungdomarnas sysselsättningsproblem och avstyrker därför att riksdagen gör
det i motionen begärda tillkännagivandet till regeringen.

Förändringar i verksamheten med ungdomslag

Ungdomslagen är avsedda för ungdomar i åldern 18-19 år. Psykiskt
utvecklingsstörda ungdomar har dock möjlighet att arbeta i ungdomslag tills
de har fyllt 25 år beroende på deras längre skolplikt. I propositionen (p. B 6 s.
93-94) föreslås att även ungdomar med varaktiga fysiska funktionshinder
skall få arbeta i ungdomslag tills de når 25-årsåldern. Därmed avses
ungdomar som på grund av funktionshindren annars många gånger skulle bli

AU 1986/87:11

förtidspensionerade direkt efter det att de avslutat sin skolutbildning och
därmed aldrig få möjlighet att pröva på arbetslivet. Utskottet anser att någon
invändning inte kan riktas mot en sådan utvidgning av verksamheten med
ungdomslag och tillstyrker följaktligen att 1 § lagen om arbete i ungdomslag
ändras på det sätt som föreslås i propositionen.

Alf Svensson (c) yrkar i motion 1986/87:A261 att riksdagen av regeringen
skall begära förslag att utöka arbetstiden i ungdomslag från nuvarande halvtid
i normalfallen till heltid. Finansieringsmöjligheterna bör skyndsamt undersökas.
Vidare anser motionären att arbetsplaceringarna i ökad utsträckning
bör ske i det enskilda näringslivet liksom i jordbruket och enskilda hushåll.

Liknande motionsyrkanden avstyrktes av utskottet förra året med hänvisning
bl. a. till de kostnadsmässiga konsekvenserna. Vad önskemålet om fler
platser i näringslivet beträffar så skall här erinras om de positiva uttalanden
om en sådan platsfördelning som utskottet gjort i olika sammanhang (se
särskilt AU 1983/84:24 s. 23-25). Samtidigt bör också erinras om de
möjligheter som kommer att finnas att i stället placera ungdomarna på
inskolningsplatser. Med hänsyn till det anförda avstyrks motionen i dessa
delar.

Inskolningsplatser

De redan i den föregående framställningen berörda inskolningsplatserna för
ungdomar i åldern 18—19 år tillkom genom statsmakternas beslut våren 1986
(prop. 1985/86:150 bilaga 4, AU 19). Inskolningsplatserna skall, som också
redan nämnts, inrättas främst inom industrin men får också anordnas i
näringslivet i övrigt. Platserna är avsedda för ungdomar som har genomgått
minst tvåårig gymnasieutbildning. De arbetsgivare som tar emot ungdomar
på inskolningsplatser får statsbidrag med högst 50 % av de totala lönekostnaderna
under sex månader.

De statsbidragskostnader som uppkommer under innevarande budgetår
betalas från anslaget Statsbidrag för ungdomslag. För nästa budgetår har
regeringen föreslagit ett särskilt anslag för inskolningsplatserna. Utskottet
återkommer till anslagsfrågan i ett senare avsnitt. I detta sammanhang tar
utskottet upp de motionsyrkanden som framställts om verksamhetens
fortsatta bedrivande.

Moderata samlingspartiet har, som förut redovisats, i motion 1986/
87:A258 uttalat sig kritiskt mot inskolningsplatserna, och i motion 1986/
87: A260, vari medel beräknas för bidrag till dessa platser under hösten 1987,
föreslås att platserna fr. o. m. årsskiftet 1987-1988 ersätts av de arbetspraktikplatser
motionärerna förordar.

Även vänsterpartiet kommunisterna anser att inskolningsplatserna bör
avskaffas och yrkar i motion 1986/87:A207 att riksdagen skall göra ett
uttalande härom. Enligt vpk är inskolningsplatserna ”statssubventionerade
provanställningar” och de utgör ett hot mot den fackliga solidariteten. De
resurser som frigörs bör i stället satsas på nya fasta arbeten inom den
offentliga sektorn. Det kan tilläggas att vpk i motion 1986/87:A237 föreslår
att det av regeringen begärda anslaget till inskolningsplatser reduceras till
hälften, vilket torde innebära att vpk anser att inskolningsplatserna bör

AU 1986/87:11

avvecklas den 1 januari 1988.

Centerpartiet menar å andra sidan i motion 1986/87:A267 att satsningen
genom inskolningsplatserna på att få ungdomar att vinna inträde på den
privata arbetsmarknaden bör förstärkas i förhållande till vad regeringen har
föreslagit. Regeringen har i budgetpropositionen beräknat en verksamhet
med 10000 bidragsplatser nästkommande budgetår. Centerpartiet föreslår
en volym om 15000 platser. Åtgärden finansieras av centerpartiet med en
motsvarande minskning av antalet platser i ungdomslag.

Beslutet om inskolningsplatserna fattades våren 1986 i bred politisk
enighet — regeringsförslaget härom godtogs sålunda även av moderata
samlingspartiet och vänsterpartiet kommunisterna, låt vara med vissa
markeringar från deras sida. Att mot den bakgrunden slopa verksamheten
innan den i egentlig mening ens har kommit i gång kan inte gärna komma i
fråga. Utskottet avstyrker yrkandena härom i motionerna A207 (vpk) och
A260 (m).

Av skäl som strax skall beröras har verksamheten med inskolningsplatser
drabbats av påtagliga startsvårigheter. Centerförslaget att väsentligt öka
antalet platser i förhållande till regeringens förslag förefaller i varje fall med
den situation som råder i dag vara svårt att genomföra i praktiken. Utskottet
avstyrker därför även motion A267 i motsvarande delar.

Verksamheten med inskolningsplatser bygger på att parterna på arbetsmarknaden
träffar avtal i ämnet. Avtal ingicks på central nivå i september i
fjol. Det centrala avtalet har senare under hösten följts av kompletterande
förbundsavtal på vissa områden, men förbundsavtal saknas fortfarande på
sådana väsentliga områden som bl. a. verkstadsindustrin. I brev den 19
februari i år till LO, PTK och SAF har arbetsmarknadsministern begärt en
redovisning för vilka förbundsområden som redan träffat avtal eller före
budgetårets utgång med säkerhet kommer att omfattas av avtal. Utskottet
vill i anslutning härtill för sin del understryka det ansvar parterna på
arbetsmarknaden har att medverka till att underlätta ungdomars övergång
från skola till arbetsliv och att förbättra deras möjligheter att få önskvärd
arbetslivserfarenhet inom det enskilda näringslivet.

Löner och avgifter

Moderata samlingspartiet föreslår i motion 1986/87:A258 att riksdagen skall
göra ett uttalande om parternas ansvar för ungdomars ingångslöner.
Motionärerna anför att erfarenheterna både i Sverige och utlandet visar att
höga ingångslöner för ungdomar är ett effektivt hinder för ungdomar att få
anställning. Motionärerna fortsätter:

De fackliga organisationerna vill inte acceptera verkligheten utan förespråkar
ständigt högre lönenivåer. De borde betänka att de har ett moraliskt
ansvar även gentemot de ungdomar som ännu inte har fått anställning - inte
blivit fackmedlemmar. Facket blir genom sin attityd medansvarig till de
sociala problem som följer i ungdomsarbetslöshetens spår.

Motionärerna erinrar avslutningsvis om att de flera gånger understrukit att
ingångslönernas storlek primärt är en fråga för arbetsmarknadens parter.

Folkpartiet yrkar i motion 1986/87:A229 att riksdagen skall uppdra åt

AU 1986/87:11

regeringen att ta initiativ till överläggningar mellan parterna om särskilda
ungdomsavtal som förutsätts bli kombinerade med en temporär nedsättning
av arbetsgivaravgifterna med exempelvis 10 % första året, 7,5 % andra året,
5,0 % tredje året och 2,5 % fjärde året varefter nedsättningen upphör. Syftet
är att nedbringa lönekostnaderna för ungdomarna och därmed öka deras
konkurrenskraft.

Ungdomars ingångslöner har med anledning av motioner behandlats av
utskottet flera gånger under de senare åren. När förslag har förts fram att
hålla tillbaka löneutvecklingen för ungdomar har utskottets huvudinvändning
varit att det är en vedertagen princip att löner och allmänna anställningsvillkor
fastställs genom förhandlingar mellan parterna på arbetsmarknaden
utan inblandning från statsmakternas sida. Utskottet vidhåller denna allmänna
inställning och anser det inte vara förenligt med den att föreslå riksdagen
att ansluta sig till det i moderaternas motion A258 formulerade uttalandet
med de värderingar som innefattas i detta. Från samma utgångspunkt kan
utskottet inte heller biträda tanken i folkpartimotionen A229 att regeringen
på riksdagens uppdrag tar initiativ till partsöverläggningar om särskilda
ungdomsavtal. Av det följer att utskottet inte har anledning att gå in på
förslaget i samma motion om sänkta arbetsgivaravgifter. I enlighet med det
anförda avstyrker utskottet motionerna A229 och A258 i de nu behandlade
delarna.

Alf Svensson (c) föreslår i motion 1986/87:A261 att ATP-avgifterna
avskaffas för ungdomar under 25 år i syfte att göra det lättare för ungdomar
att få anställning. Ett sådant yrkande avstyrktes av utskottet förra året med
hänvisning till det betydande intäktsbortfall för socialförsäkringssystemet
som åtgärden skulle medföra. Av samma skäl avstyrks även det nu
föreliggande motionsyrkandet.

Ungdomskooperativprojektet

Av medel till försöksverksamhet under anslaget Sysselsättningsskapande
åtgärder utgår bidrag till det s. k. ungdomskooperativprojektet. Det drivs av
Kooperativa institutet och Lantbrukarnas riksförbund. Gunilla André och
Görel Thurdin (c) anser i motion 1986/87:A238 att det är angeläget att ge
projektet en bredare målgruppsinriktning än hittills för att nå även kvinnor.
De påpekar att det ofta kan vara fördelaktigt att få personer med längre
yrkes- och arbetslivserfarenhet med i de nya kooperativa företagen. Den
närmare utformningen bör Kooperativa rådet och de kooperativa organisationerna
svara för tillsammans med andra intresserade. I anslutning härtill
förespråkar motionärerna att kooperativ verksamhet introduceras på nya
områden och bland nya medborgargrupper och framhåller att denna
företagsform bör kunna bidra till att lösa en del av lands- och glesbygdens
service- och sysselsättningsproblem.

Det statsbidrag som utgår till Kooperativa institutet — under innevarande
budgetår sammanlagt 1 milj. kr. - är avsett för rådgivning samt informations-
och utbildningsinsatser till stöd för ungdomar som startar kooperativ
verksamhet. Medlen skall användas i enlighet med vad institutet självt har
föreslagit. Utskottet menar att man inte kan rikta invändningar mot att det i

AU 1986/87:11

de ungdomskooperativa projekten ingår personer med längre yrkes- och
arbetslivserfarenhet om detta är till fördel för projekten och saken godtas av
ungdomarna själva. Motionen behöver sålunda i den delen inte föranleda
någon riksdagens åtgärd. Motionärerna vidgar härutöver perspektivet och
tar ungdomskooperativen till utgångspunkt för att skissera tanken på en
vidgad kooperativ verksamhet i bl. a. glesbygder. Utskottet delar motionärernas
uppfattning om värdet av en sådan utveckling. Det bör dock erinras
om den begränsade medelstilldelning som är avsatt för det nuvarande
projektet, 1 milj. kr. per budgetår, och att - som motionärerna själva antytt
- den verksamhet de tänker sig närmast hör hemma under Kooperativa
rådets område. Därmed faller den utanför utskottets beredningsområde.
Utskottet begränsar sig därför till de nu gjorda uttalandena och anser att
motionen får anses besvarad därmed. Den bör sålunda därutöver inte
föranleda någon riksdagens åtgärd.

Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader

1985/86 Utgift 1 515 707 000

1986/87 Anslag 1 551 253 000

1987/88 Förslag 1 817 048 000

Från anslaget bekostas löner m. m. för verksamheten vid arbetsförmedlingen,
länsarbetsnämnderna och AMS.

Regeringen föreslår under punkt Bl. (s. 56-63) att riksdagen skall

1. medge att regeringen får bemyndiga AMS att under budgetåret 1987/88
besluta om avskrivning av lånefordran uppkommen inom arbetsmarknadsverket
under de förutsättningar som gäller för budgetåret 1986/87,

2. till Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader för budgetåret 1987/
88 anvisa ett ramanslag av 1817048000 kr.

	1986/87	Beräknad ändring 1987/88 Föredraganden
Personal	7 116	+ 250
Anslag
Förvaltningskostnader	1 325 887 000	+ 287 933 000
(därav lönekostnader)	(1 145 406 000)	(+ 101 355 000)
Kapitalkostnader	-	+ 23 500 000
Lokaler	206 142 000	- 206 142 000'
Af/ADB, m. m.	-	+ 159 850 000
Handledarinsatser
för ungdomslag	19 224 000	+ 654 000
	1 551 253 000	+ 265 795 000

1 Lokalkostnaderna för budgetåret 1987/88 har beräknats under anslagsposten Förvaltningskostnader.

1 propositionen lämnas följande sammanställning över det totala antalet
tjänster, tjänstgörande årsarbetare och lönekostnad den 1 juli 1986 med

AU 1986/87:11

finansiering dels över de gemensamma förvaltningskostnaderna, dels över
andra anslag.

Sammanställning över totala antalet tjänster, tjänstgörande, årsarbetare och lönekostnad
den 1 juli 1986 finansierade dels över anslaget B 1. Arbetsmarknadsverkets
förvaltningskostnader, dels över andra anslag

Placering	Antal tjänster	Antal tjänst- görande	Antal årsarbe- tare	Lönekostnad (1 000-tal kr.)
AMS	730	608	569	98 820
Länsarbetsnämnder	1 931	2 013	1 805	325 207
Arbetsförmedling	5 593	6 464	5 475	769 686
AMU-förläggningar	106	144	116	13 372
Arbetsmarknadsinstitut	2 325	2 688	2 308	356 343
Regionkontor	539	576	512	83 601
Summa	11 224	12 493	10 785	1 647 029

I propositionen anmäls att chefen för finansdepartementet föreslagit en
försöksverksamhet med s. k. ramanslag som skall möjliggöra ett mer flexibelt
utnyttjande av förvaltningsresurserna genom att tillåta överföring av medel
mellan budgetår. Arbetsmarknadsverket föreslås därvid ingå i försöket
fr. o. m. budgetåret 1987/88. Anslaget Bl. Arbetsmarknadsverket bör
därför enligt propositionen föras upp som ett ramanslag.

Till detta anslag förs fr. o. m. nästa budgetår vissa poster som hittills förts
under punkt B 2. Arbetsmarknadsservice. Det gäller kostnaderna för extern
information, praktikplatsackvisition och planeringsinformation. Detsamma
gäller kostnaderna för det datoriserade platsförmedlingssystemet och platslisteproduktionen.

Arbetsmarknadsverkets organisation m. m.

Arbetsmarknadsverket har under de senaste åren genomgått en genomgripande
omorganisation som syftar till att anpassa de olika verksamhetsdelarna
till de principer som utgör grunden för det s.k. serviceprogrammet. I
propositionen erinras om att - som ett led i denna anpassningsprocess — en
omfattande ändring i arbetsförmedlingens lokala organisation och arbetsformer
genomförts från årsskiftet 1986-1987.1 korthet innebär förändringen att
distriktsarbetsnämnderna, arbetsförmedlingsdistrikten och distriktskontoren
avskaffas. I stället har inrättats i huvudsak kommunanknutna arbetsförmedlingsnämnder
som delegationer inom länsarbetsnämnderna.

Härigenom skapas enligt propositionen förutsättningar för att ytterligare
effektivera arbetsförmedlingen och därigenom förbättra servicen för förmedlingens
kunder. Samtidigt skapas förutsättningar för en närmare samverkan
mellan lokalt näringsliv, kommunen och fackliga organisationer. Arbetsförmedlingen
skall enligt propositionen även fortsättningsvis utgöra det
främsta och primära arbetsmarknadspolitiska instrumentet.

Frågor om arbetsmarknadsverkets organisation m. m. behandlas i tre
motioner. I moderata samlingspartiets kommittémotion 1986/87:A259 föreslås
bl. a. att den centrala administrationen inom AMS bör kunna minskas
betydligt. Vidare bör länsarbetsnämndernas funktion förändras på sådant

AU 1986/87:11

sätt att deras viktigaste uppgift blir att som AMS regionala organ svara för
upphandling från offentliga och enskilda institutioner. Slutligen föreslås i
detta sammanhang att arbetsförmedlingen bör ges en från AMS fristående
ställning, vilket skulle ge ökade möjligheter till en utveckling och anpassning
av service- och konkurrensförmågan.

I centerpartiets kommittémotion 1986/87:A267 anförs att ytterligare steg
bör tas för en ökad decentralisering inom arbetsmarknadsverket. Antalet
anställda vid AMS och länsarbetsnämnderna bör följaktligen minskas till
förmån för det direkta förmedlingsarbetet. Motionärerna framhåller vidare
att arbetsförmedlingen bör aktivt och kontinuerligt undersöka vilka arbeten
som finns att tillgå och inte enbart vara en mottagare av de arbeten som
anmäls.

Slutligen föreslås i motion 1986/87: A255 av Kjell-Arne Welin och Margitta
Edgren (fp) att resurser bör föras över från länsarbetsnämnderna till
arbetsförmedlingarna.

Utskottet vill med anledning av de synpunkter som förs fram i motionerna
erinra om det omfattande förändringsarbete som pågått inom arbetsmarknadsverket
sedan några år. Utskottet har med tillfredsställelse kunnat
konstatera att insatserna haft till syfte att bl. a. åstadkomma en större
effektivitet i verksamheten och en förbättrad service till arbetsförmedlingens
kunder. Förslag till åtgärder för att decentralisera uppgifter från den centrala
nivån till regionerna har följts upp med decentraliseringsinitiativ på den
regionala nivån. Sammantaget beräknas dessa åtgärder kunna innebära att
ca 400 tjänster frigörs för den platsförmedlande verksamheten. I själva
verket torde det förhålla sig på det sättet att arbetsmarknadsverket tillhör de
statliga myndigheter som på ett positivt sätt utmärkt sig när det gäller att föra
ut uppgifter och resurser från den centrala till den lokala nivån.

Utskottet kan inte ställa sig bakom kravet i motion A259 (m) som innebär
att arbetsförmedlingen skulle ges en från AMS fristående ställning. Arbetsförmedlingen
bör liksom fallet är i dag ses som en integrerad del av
arbetsmarknadsverket. När det vidare gäller förslaget i samma motion
beträffande länsarbetsnämndernas uppgifter vill utskottet hänvisa till att
länsarbetsnämndernas verksamhet nyligen har setts över. Nämnderna svarar
för övrigt i dag för upphandling av arbetsmarknadsutbildning.

Slutligen vill utskottet med anledning av vad som anförs i motion A267 (c)
om en aktiv arbetsförmedling framhålla att ett viktigt led i arbetsförmedlingens
arbete är att aktivt hålla kontakt med bl. a. företagen. Arbetsförmedlarna
gör t. ex. numera regelbundna besök ute på arbetsplatserna.

Med hänvisning till vad som ovan anförts om förändringsarbetet inom
arbetsmarknadsverket avstyrker utskottet de i sammanhanget upptagna
motionerna i aktuella delar.

Utskottet övergår härefter till att ta upp frågor rörande sammansättningen
av AMS styrelse m. m. I motionerna 1986/87:A259 (m) och 1986/87:A267 (c)
föreslås att sammansättningen av AMS styrelse bör ändras.

I motion A259 framhålls att parterna på arbetsmarknaden i dag dominerar
AMS styrelse, vilket visat sig medföra problem i flera avseenden. Bl. a
öppnas därigenom möjligheterna att skyla över arbetslöshetskonsekvenserna
av för höga avtal med växande AMS-insatser. Parternas möjligheter att

AU 1986/87:11

utöva inflytande och bidra med kunskaper och erfarenheter kan enligt
motionärerna tryggas på annat sätt än genom direkt styrelserepresentation.

I motion A267 anförs att AMS styrelse bör vara parlamentariskt sammansatt.
Rent principiellt anser motionärerna att utgångspunkten bör vara att
korporativt sammansatta styrelser såsom den i AMS inte skall förekomma.
Med tanke på den mycket omfattande verksamheten anser man det vidare
rimligt att styrelsen får parlamentariskt inslag. I avvaktan på regeringens
proposition om verksledningsfrågor bör AMS och länsarbetsnämndernas
styrelser få en sammansättning där paritet råder mellan arbetsgivar- och
arbetstagarrepresentanter.

Utskottet vill med anledning av motionerna först erinra om att arbetsmarknadsparterna
alltsedan AMS tillkomst har varit representerade i
styrelsen. Vid utskottets behandling förra året av proposition 1985/86:138 om
arbetsmarknadsverkets ansvarsområde m. m. framförde utskottet den principiella
uppfattningen att parterna på arbetsmarknaden bör vara företrädda i
styrelsen. Utskottet anförde bl. a. att det har visat sig vara en klar fördel att
styrelsens sammansättning återspeglar trepartssamverkan mellan staten och
arbetstagar- och arbetsgivarorganisationerna. Utskottet vidhåller denna
uppfattning.

Frågor som hänger samman med ledningsfrågorna vid de statliga verken
kommer också att behandlas i proposition 1986/87:99. Med hänvisning härtill
samt till vad utskottet i övrigt anfört ovan avstyrks motionerna A259 och
A267 i motsvarande delar. Vad utskottet anfört beträffande AMS styrelse
har tillämplighet även på länsarbetsnämndernas styrelser. Vad som anförs i
motion A267 om sammansättningen av dessa nämndstyrelser avstyrks därför
också.

Arbetsförmedlingens personalresurser m. m.

Den nya organisationen inom arbetsmarknadsverket bör enligt propositionen
skapa förutsättningar för att ytterligare effektivera arbetsförmedlingen
och därigenom förbättra servicen för förmedlingens kunder. Samtidigt
skapas som redan nämnts förutsättningar för en närmare samverkan mellan
lokalt näringsliv, kommunen och fackliga organisationer. Arbetsförmedlingen
med sina platsförmedlings- och vägledningsinsatser bör även fortsättningsvis
utgöra det främsta och primära arbetsmarknadspolitiska instrumentet.

Denna inriktning ställer enligt propositionen krav på betydande insatser i
fråga om både personal och andra förvaltningsresurser men också på
åtgärder som syftar till att höja kompetensen och utveckla arbetsmetoder
m. m. Viktigt i detta sammanhang är den snabba tekniska upprustning som
nu sker inom förmedlingen. Inom ramen för oförändrade resurser kan det
inom de flesta verksamheter genom bl. a. omprioriteringar och utnyttjande
av modern teknik skapas utrymme för effektivitetshöjningar. I propositionen
framhålls att betydande insatser har gjorts i detta syfte inom arbetsmarknadsverket,
och det förutsätts att detta arbete kommer att vidareutvecklas.

Det framhålls vidare att en ökad personalutbildning och andra åtgärder
som syftar till att höja kompetensen m. m. innebär att resurserna för
arbetsförmedlingsservice kan komma att minska under den närmaste

AU 1986/87:11

framtiden. Mot bakgrund härav och med hänsyn till att efterfrågan på
arbetsförmedlingens service har ökat i sådan omfattning att den inte kan
mötas enbart genom omprioriteringar m. m. inom befintliga resurser föreslås
en förstärkning av förmedlingspersonalen. I sammanhanget erinras om att
antalet personer som efterfrågar förmedlingens service i det närmaste har
fördubblats under de senaste tio åren samtidigt som antalet anställda inom
arbetsförmedlingen har ökat med endast 14%. Samtidigt har det skett en
utveckling mot ett mer aktivt, utåtriktat förmedlingsarbete mot både företag
och sökande.

Mot den angivna bakgrunden föreslås att arbetsförmedlingen tillförs 250
nya tjänster fr. o. m. nästa budgetår. Kostnaderna härför i form av löner
beräknas till 40 milj. kr. Samtliga kostnadsökningar som föranleds av
förstärkningen har finansierats genom utgiftsminskningar inom huvudtiteln.
Personalförstärkningen bör användas för att i första hand minska arbetslöshetstidernas
längd. AMS förutsätts återkomma till regeringen med förslag till
hur personalförstärkningen skall disponeras. Personalförstärkningen bör
vidare följas upp genom en utvärdering för att klargöra effekterna på i första
hand platsförmedlingsresultaten. I detta arbete bör även statsfinansiella och
samhällsekonomiska effekter mätas.

Den föreslagna personalförstärkningen vid arbetsförmedlingarna avstyrks
i motionerna 1986/87:A260 av Alf Wennerfors m. fl. (m), 1986/87:A229 av
Bengt Westerberg m. fl. (fp) och 1986/87: A267 av Börje Hörnlund m. fl. (c).
Bland de skäl som förs fram till stöd för avslag på regeringens förslag i denna
del kan nämnas utbyggnaden av datatekniken, personalförstärkningen till
följd av decentraliseringen samt effekterna av att alternativa förmedlingar
tillåts.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag om 250 nya förmedlingstjänster.
Den föreslagna personalförstärkningen ger arbetsförmedlingen större möjligheter
till ett mer aktivt, utåtriktat förmedlingsarbete mot både företag och
sökande. Som också framhålls i propositionen har antalet anställda inom
arbetsförmedlingen under senare år ökat i begränsad omfattning sett mot
bakgrund av utvecklingen beträffande antalet personer som efterfrågar
arbetsförmedlingens service. Kan den föreslagna förstärkningen bidra till att
arbetslöshetstidernas längd kan minska kan den för övrigt sägas vara även
samhällsekonomiskt motiverad. Utskottets ställningstagande innebär att
motionerna A229, A260 och A267 avstyrks i aktuell del.

Behovet av kontaktpersoner för psykiskt utvecklingsstörda vid arbetsförmedlingarna
tas upp i folkpartiets partimotion 1986/87:A204. En förutsättning
för att de utvecklingsstörda skall kunna tillgodogöra sig arbetsförmedlingens
service och få ett reellt stöd i försöken att få arbete är att det på
länsarbetsnämnder och arbetsförmedlingar finns särskilda kontaktpersoner
med kunskap om utvecklingsstördas speciella behov. Sådana kontaktpersoner
bör därför utses vid arbetsförmedlingarna och vid länsarbetsnämnderna.

Motionsyrkanden om kontaktpersoner för psykiskt utvecklingsstörda har
framförts tidigare, senast förra året (se AU 1985/86:11, s. 41). Utskottet vill
nu liksom då uttrycka sympati för det behjärtansvärda ändamål det här
gäller. Utskottet anser emellertid att det bör ankomma på arbetsmarknadsverket
att besluta om hur arbetet ute på förmedlingarna skall läggas upp. Den

AU 1986/87:11

förstärkning av förmedlingsverksamheten som blir ett resultat av dels
decentraliseringen inom verket, dels den föreslagna personalförstärkningen
bör emellertid kunna öka möjligheterna till riktad och kontinuerlig service
till bl. a. utvecklingsstörda arbetssökande. Motion A204 bör med det anförda
lämnas utan åtgärd.

ADB i platsförmedlingen

Riksdagen tog genom 1984 års budgetproposition (prop. 1983/84:100 bil. 12,
AU 21, rskr. 228) ställning för att det av AMS utvecklade ADB-systemet i
platsförmedlingen bör införas i hela landet inom ett system som i huvudsak
bygger på länsindelning. Därefter har upphandlingen av ett nytt ADBsystem
genomförts.

I propositionen anförs att det fortsatta införandet och utbyggnaden av
platsförmedlingssystemet liksom tidigare bör ske inom ramen för befintliga
medel. Medlen för nästa budgetår för ADB-systemet och platslistorna har
räknats upp med hänsyn till under året inträffade pris- och löneökningar.
Arbetsmarknadsministern stryker under det angelägna i att införandet av det
nya ADB-systemet sker i den takt som planeras. Utskottet ansluter sig härtill
och tillstyrker vad som anförs i propositionen i denna del.

Utskottet tar i detta avsnitt slutligen upp motion 1986/87:A214 av Sigge
Godin och Ingrid Hasselström Nyvall (fp), i vilken begärs en utökning av
dataservicen vid arbetsförmedlingarna. Bl. a. framhålls att de som vill byta
arbete bör få en utvidgad dataservice, utan att de är inskrivna. Tyngdpunkten
bör därvid läggas vid information om företagen. Med ett informationssystem
över företag som söker arbetskraft kan den sökande snabbt få önskad
information utan personlig service.

Enligt utskottets uppfattning bör den kraftiga utbyggnaden inom arbetsförmedlingen
både vad avser teknisk utrustning och personal kunna innebära
förbättrade förutsättningar att svara upp även mot ombytessökandes behov.
Utskottet vill härutöver peka på de möjligheter som i dag finns vid
arbetsförmedlingarna i form av s. k. platshörnor, videotex, platsautomater
m.m. för den som inte är inskriven. Det bör slutligen enligt utskottets
uppfattning liksom hittills ankomma på AMS att besluta om det närmare
innehållet i denna information. Motionen bör med hänvisning härtill avslås.

Medelsanvisningen m. m.

Som inledningsvis nämnts föreslås att anslaget B 1. Arbetsmarknadsverkets
förvaltningskostnader förs upp som ett ramanslag. I det föregående har
utskottet tagit ställning till vad som anförs i propositionen beträffande
personal och den tekniska utrustningen vid arbetsförmedlingarna. Utskottet
tillstyrker även vad som i övrigt anförs under anslaget. Det gäller bl. a.
kostnader för lokaler och kapitalkostnader.

Till anslaget Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader föreslås för
nästa budgetår 1 817048000 kr., varav 1 246,8 milj. kr. för de sammanlagda
lönekostnaderna. Vid beräkningen av lönekostnaderna har hänsyn tagits till
det långsiktiga besparingsmål som gäller för arbetsmarknadsverket och som
för budgetåret 1987/88 innebär en minskning av kostnaderna med 25 milj. kr.

AU 1986/87:11

i 1985 års prisläge, vilket motsvarar 27,9 milj. kr. i dagens prisläge. Av
lönemedlen bör enligt propositionen 4,8 milj. kr. avsättas för tillfälliga
förstärkningar av arbetsförmedlingen, medel som bör stå till regeringens
disposition.

Som en konsekvens av förslagen beträffande antalet förmedlingstjänster
föreslås i motionerna 1986/87:A260 (m), 1986/87:A229 (fp) och 1986/
87:A267 (c) ett med 40 milj. kr. (fp och c) resp. 44,6 milj. kr. (m) reducerat
belopp.

Utskottet tillstyrker vad som anförs i propositionen beträffande anvisning
av medel till det här aktuella anslaget. De i sammanhanget upptagna
motionerna avstyrks i motsvarande delar.

Slutligen tillstyrker utskottet att AMS liksom tidigare bemyndigas att
avskriva vissa lånefordringar inom verket.

Arbetsmarknadsverket: Anskaffning av utrustning

1985/86 Utgift 5 524 000 Reservation 9 495 000

1986/87 Anslag 24 200 000

1987/88 Förslag 23 500 000

Regeringen föreslår under punkt B 9. (s. 96) att anslaget för budgetåret
1986/87 skall föras upp med 23500000 kr.

Från anslaget bekostas arbetsmarknadsverkets utgifter för investeringar i
teleutrustning vid AMS, länsarbetsnämnderna och arbetsförmedlingen.
Andra investeringar finansieras över anslaget B 1. Arbetsmarknadsverkets
förvaltningskostnader.

Utskottet tillstyrker den begärda medelstilldelningen under denna punkt.

Arbetsmarknadsservice

1985/86 Utgift 557 011 000

1986/87 Anslag 514 428 000

1987/88 Förslag 123 920 000

Från anslaget betalas service åt arbetssökande i form av reseersättningar och
traktamenten i samband med inställelse till arbetsförmedlingen, läkarundersökningar
samt tolkhjälp. Vidare betalas kostnader för flyttningsbidrag och
inlösen av egna hem m. m. Flyttningsbidrag omfattar bidrag för att underlätta
för arbetssökande att söka och anta arbeten utanför hemorten. Från
anslagsposten Inlösen av egna hem m. m. betalas utgifterna för att lösa in
fastigheter och bostadsrätter från arbetslösa som flyttar av arbetsmarknadsskäl.

Som redovisats under anslaget B 1. Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader
har huvuddelen av anslagsposten Arbetsmarknadsinformation i
nästa års budget förts över till anslaget B 1.

AU 1986/87:11

	1986/87	Beräknad ändring 1987/88 Föredraganden
Arbetsmarknads-
information	172 128 000	- 172 128 000
Utredningskostnader	-	+ 7 920 000
Flyttningsbidrag	341 300 000	- 226 300 000
Inlösen av egna
hem m. m.	1 000 000	-
	514 428 000	- 390 508 000

Under punkt B 2. (s. 63-68) föreslår regeringen att riksdagen skall

1. godkänna vad som förordats i fråga om vissa flyttningsbidrag,

2. godkänna vad som förordats i fråga om bidrag till arbetsgivare för
anställning av medflyttande,

3. till Arbetsmarknadsservice för budgetåret 1987/88 anvisa ett förslagsanslag
av 123920000 kr.

Utredningskostnader

Sedan huvudparten av anslagsposten Arbetsmarknadsinformation överförts
till anslaget Bl. Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader återstår
under detta anslag kostnaderna för reseersättningar och traktamenten i
samband med inställelse till arbetsförmedlingen, läkarundersökningar och
tolkservice för arbetssökande.

Vidare förs motsvarande kostnader för sökande i samband med utredning
om förutsättningarna för arbetsmarknadsutbildning och yrkesinriktad rehabilitering,
som i dag betalas från anslagen B 3. Arbetsmarknadsutbildning
och C3. Yrkesinriktad rehabilitering över till detta anslag.

De här nämnda kostnaderna förs i fortsättningen upp under en gemensam
anslagspost benämnd Utredningskostnader. Anslagsposten Arbetsmarknadsinformation
utgår därmed.

Medelsbehovet för Utredningskostnader beräknas till 7,9 milj. kr.

Utskottet tillstyrker vad som anförs under denna punkt.

Flyttningsbidrag och starthjälp

Som ett led i regeringens strävan att komma till rätta med obalanserna i
ekonomin samt behov av att finansiera angelägna reformer föreslås ett
slopande av starthjälpen m. m. Förslaget föreslås träda i kraft fr. o. m. den 1
juli 1987. Med hänsyn till de regionalpolitiska konsekvenserna föreslås att
starthjälp till s. k. nyckelpersoner som flyttar till stödområden skall kunna
utgå även i fortsättningen enligt de bestämmelser som i dag gäller för denna
grupp.

Regeringens förslag beträffande flyttningsbidragen behandlas i flera
motioner.

I motionerna 1986/87:A259 och 1986/87:A260 av Alf Wennerfors m.fl.
(m) anförs att det är förvånande att regeringen vill avskaffa starthjälpen
eftersom detta stöd medverkar till att människor snabbt flyttar från
arbetslöshet till arbete. Att avskaffa bidraget medför att arbetslösheten ökar
och att kostnaderna för arbetslöshetsersättning och sysselsättningsskapande

AU 1986/87:11

åtgärder växer. Det innebär att arbetslösheten på en del orter stiger. Fler
enskilda människor drabbas då av arbetslöshet än vad som annars vore
nödvändigt.

Möjligheterna att flytta till regionalt utsatta områden kan också påverkas i
negativ riktning, anför motionärerna.

I motionen föreslås vidare att regeringen bör tillse att starthjälpen inte
överutnyttjas. Med en mer restriktiv handläggning av starthjälpen bedöms
kostnaderna komma att uppgå till ca 222 milj. kr.

Folkpartiet anför i motion 1986/87:A229 att den rörlighetsstimulerande
arbetsmarknadspolitiken kan ses som en del av en mer fullständig arbetslöshetsförsäkring
än vad enbart kontantbidrag utgör. Arbetslöshetsförsäkringen
kan därför lite tillspetsat sägas bli försämrad när starthjälpen tas bort.
Avsikten med starthjälpen är att underlätta för människor att flytta
oberoende av i vilken riktning, fortsätter motionärerna och föreslår att
bidragsformen bibehålls. En uppstramning av villkoren bör dock komma till
stånd.

Förslaget om slopande av starthjälpen tillstyrks av centerpartiet. I
partimotion 1986/87:A421 framhålls att flyttningsbidragen i sin nuvarande
utformning varit en av de främsta stimulanserna till den pågående koncentrationsutvecklingen.
I motionen föreslås ytterligare förändringar beträffande
flyttningsbidragen, till vilka utskottet återkommer senare i framställningen.

Agne Flansson och Gösta Andersson (c) framhåller i motion 1986/87: A236
att de inte har något att invända mot propositionens förslag beträffande
flyttningsersättningen i den del det avser ersättning för flyttning till de
expansiva storstadsregionerna. De anser emellertid att om denna ström skall
kunna vändas bör flyttningsersättning utgå i omvända riktningen. Flyttningsersättningen
bör därför behållas vid flyttning till bl. a. Kalmar läns avfolkningsområden.

I motion 1986/87:A228 av Maud Björnemalm m.fl. (s) föreslås att
starthjälp bör kunna utgå till nyckelpersoner som flyttar till stödområdeskommuner
i Örebro län.

Ing-Marie Hansson m. fl. (s) framhåller i motion 1986/87: A243 bl. a. att ett
slopande av starthjälpen till skogslänen kan innebära både ökade svårigheter
för rekrytering och längre arbetslöshetstider. Motionärerna pekar också på
att starthjälpen i dessa län till 35—40 % avsett dem som flyttat inom resp. län.
I motionen föreslås att effekterna av att slopa starthjälpen bör utvärderas.
Detta bör ske månadsvis. Regeringen föreslås vidare få bemyndigande att -om så erfordras - direkt vidta åtgärder i särskilt utsatta län.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag att slopa starthjälpen fr. o. m. den
1 juli i år. Som framhålls i propositionen vidtas åtgärden av besparingsskäl
och för att möjliggöra en prioritering av regionalpolitiska insatser i budgeten.
Utskottet har förståelse för att starthjälpen i den uppkomna situationen har
valts ut inom den arbetsmarknadspolitiska åtgärdsarsenalen. Det får emellertid
inte uteslutas att ett slopande av starthjälpen kan få vissa hämmande
effekter på rörligheten på arbetsmarknaden. Utskottet noterar därför att
arbetsmarknadsministern avser att uppmärksamt följa effekterna av förslaget.
Skulle det visa sig att åtgärden får negativa konsekvenser för rörligheten
t. ex. inom skogslänen, utgår utskottet från att regeringen återkommer till

AU 1986/87:11

4 Riksdagen 1986187. 18sami Nr 11

riksdagen i frågan. I sammanhanget vill utskottet peka på möjligheten som
ett slopande av starthjälpen innebär för att närmare studera denna bidragsforms
arbetsmarknadspolitiska effekter.

Med utskottets ställningstagande saknas anledning att gå närmare in på
förslagen i motionerna A229 och A260 om en skärpning av villkoren för
starthjälp.

Utskottet vill härutöver med anledning av motion A228 framhålla att
starthjälp till nyckelpersoner med regeringens förslag skall kunna utgå till
sådana personer som flyttar till stödområden, dvs. även till stödkommuner i
Örebro län. Däremot bör bidraget inte kunna utgå vid flyttning till
kommuner utanför stödområde. Kalmar län kan därmed inte komma i fråga,
vilket aktualiseras i motion A236. Däremot kan ersättning för de reella
flyttkostnaderna även fortsättningsvis utgå i hela landet. De båda motionerna
bör följaktligen avslås.

Med det anförda har utskottet tillstyrkt regeringens förslag att slopa
starthjälpen. Samtliga de i sammanhanget upptagna motionerna rörande de
här aktuella flyttbidragen avstyrks därmed.

I propositionen föreslås vidare ett par ändringar av flyttningsbidragen
avseende studerande och kulturarbetare. För den som studerar på annan ort
än hemorten kan flyttningsbidrag inte beviljas om personen i fråga får arbete
på utbildningsorten eller den tidigare hemorten. Det föreslås i propositionen
att flyttningsbidrag skall få utgå till en sådan person vid flyttning till arbete i
den tidigare hemorten om studierna på den andra orten inte har varit av helt
kort varaktighet. Kostnaderna för förslaget har beräknats till 400000 kr.

Slutligen i denna del föreslås att kulturarbetare skall kunna få flyttningsbidrag
för två hemresor per månad under högst sex månader vid engagemang
med en varaktighet på minst två månader. Detta föreslås dock gälla endast
om kulturarbetaren har familj på hemorten. Till skillnad från vad som gäller
för byggnadsarbetare bör bidraget inte vara begränsat till arbeten inom vissa
geografiska områden. Verksamheten bör bedrivas försöksvis under tre år
och därefter utvärderas. De sammanlagda kostnaderna bör enligt propositionen
få uppgå till högst 2milj. kr. per budgetår.

Förslagen i propositionen beträffande studerande och kulturarbetare
avvisas av moderata samlingspartiet i motion 1986/87:A259.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag beträffande flyttningsbidrag för
studerande och kulturarbetare. Motion A259 avstyrks i motsvarande del.

Slutligen i detta sammanhang tar utskottet upp förslag i motion 1986/
87: A421 (c) om ytterligare begränsningar av flyttningsbidragen m. m. Motionärerna
framhåller att flyttningsbidragen framdeles bör utformas så att de
både främjar en bättre regional balans och ytterligare minskar belastningen
på statsbudgeten. Arbetsgivarna bör i expansionsorterna svara för kostnaderna
vid rekrytering av arbetskraft från utflyttningsorter. Flyttningsbidrag
bör därför i framtiden endast utgå vid flyttningar till avfolkningsbygder.
Regeringen bör i kompletteringspropositionen återkomma med förslag till
riktlinjer och regler för ett sådant flyttningsbidragssystem och därvid anvisa
25 milj. kr. för återflyttningsbidrag m. m.

Utskottet kan för sin del inte biträda förslaget som bl. a. skulle innebära att
ersättning för de reella flyttningskostnaderna inte längre skulle kunna utgå

AU 1986/87:11

vid arbetsmarknadspolitisk! motiverade flyttningar i andra delar av landet än
avfolkningsbygder. Utskottet vill emellertid inte utesluta att en fortsatt
expansion i vissa regioner kan komma att förutsätta att arbetsgivarna tar ett
ökat ansvar för kostnaderna i samband med flyttningen vid rekrytering. Med
det anförda avstyrks motionen.

Med de förslag som förts fram — och som redovisats ovan - kommer det
fortsättningsvis att finnas kvar flyttningsbidrag som ersätter faktiska kostnader
i form av bohagstransport, sökande-, tillträdes- och hemresor, återflyttningskostnader,
traktamenten samt starthjälp för nyckelpersoner i stödområde.
Faktiska kostnader i samband med flyttning kommer således även
fortsättningsvis att ersättas.

Utskottet övergår härefter till regeringens förslag om ändringar i bidraget
för /nedflyttande. Regeringen föreslår att försöksverksamheten med bidrag
till arbetsgivare för anställning av medflyttande bör få bedrivas även under
budgetåret 1987/88. Bidraget har sedan det infördes utnyttjats i endast ringa
omfattning. Nu föreslås att bidragsperioden utsträcks från nuvarande sex till
tolv månader. Bidrag bör även i fortsättningen få utgå med högst 50 % av den
totala lönekostnaden. Den nuvarande beloppsgränsen på 35000 kr. föreslås
bli slopad. Bidraget bör samtidigt begränsas till att avse endast arbeten inom
skogslänen och de kommuner utanför skogslänen som ingår i stödområde C.
Det bör enligt propositionen få ankomma på regeringen att utforma de
närmare reglerna för bidraget. Bidrag bör få beviljas för högst 10 milj. kr. per
budgetår.

Regeringens förslag beträffande bidrag till medflyttande avvisas av
moderata samlingspartiet i motion 1986/87:A260. Sådana bidrag bör enligt
motionärerna inte utgå under det kommande budgetåret.

I centerpartiets partimotion 1986/87: A421 föreslås att bidraget till medflyttande
bör höjas till 90 % av den totala lönesumman för den anställde under
det första året. I motion 1986/87:A230 av Gunnel Jonäng (c) yrkas att en
utredning bör få till uppgift att se över möjligheterna att förbättra villkoren
för medflyttande.

Enligt utskottets uppfattning är det motiverat med vissa förbättringar av
medflyttandebidraget. Utskottet är emellertid inte berett att gå längre än vad
som föreslås i propositionen när det gäller att förbättra villkoren för bidraget.
Som ovan nämnts har det hittills utnyttjats i begränsad omfattning. Utskottet
utgår från att effekterna av de nu föreslagna förbättringarna av bidraget
studeras fortlöpande. Med det anförda tillstyrker utskottet regeringens
förslag i denna del. Här aktuella motionsyrkanden avstyrks sålunda.

Utskottet tar slutligen i detta sammanhang upp förslag i motion 1986/
87:A242 av Olle Westberg och Wivi-Anne Cederqvist (s) om ändringar i
återflyttningsbidraget. Motionärerna yrkar en förlängning av tiden för
bidraget från ett till två år och anför att ett år i många fall är en alltför kort tid
för att man skall hinna rota sig på den nya orten. Är man då osäker på om
man kommer att trivas, åker man tillbaka till hemorten innan ett år gått för
att få ersättning för flyttkostnaderna i stället för att pröva ytterligare en tid,
slutar motionärerna.

Utskottet anser för sin del inte att det finns anledning att utsträcka tiden för
återflyttningsbidrag utöver nu gällande ett år. En restriktiv budgetprövning

AU 1986/87:11

talar för övrigt också för att det krävs synnerligen starka skäl för att
tillmötesgå motionärernas önskemål. Utskottet anser mot denna bakgrund
att motionen bör avslås.

Inlösen av egna hem m. m.

I propositionen anmäls under denna punkt att regeringen senare avser fatta
beslut om att beslut om inlösen i de fyra nordligaste länen skall få fattas av
länsarbetsnämnden i resp. län. Inlösen får också ske i övriga delar av landet
om synnerliga skäl föreligger. Sådana inlösenärenden bör även i fortsättningen
prövas av AMS. För att markera att inlösen utgör ett arbetsmarknadspolitisk!
instrument bör vidare enligt propositionen vid all inlösen gälla att
ansökan om inlösen skall ha gjorts före flyttningen och att arbetsförmedlingen
skall ha haft erforderlig tid för att pröva om sökandens sysselsättningsproblem
kan lösas på hemorten. Medelsbehovet beräknas till oförändrat 1 milj.
kr. Det anförda biträds av utskottet.

Medelsanvisningen

Det sammanlagda medelsbehovet under anslaget Arbetsmarknadsservice
för budgetåret 1987/88 har beräknats till 123920000 kr., en minskning med
390,5 milj. kr. i förhållande till innevarande budgetår.

En konsekvens av förslagen i motionerna 1986/87: A259 och A260 (m)
resp. A229 (fp) om bibehållen starthjälp är en högre medelsberäkning, för
den moderata motionen ytterligare 207,6 milj. kr. och för folkpartiets motion
ytterligare 226,3 milj. kr. Centerpartiets förslag beträffande flyttbidragen i
motion 1986/87:A421 innebär att anslaget bör räknas ned med 90 milj. kr.

Utskottet har tidigare tillstyrkt regeringens förslag beträffande bl. a.
flyttningsbidragen. Som en följd härav tillstyrks även den föreslagna
medelsberäkningen. De aktuella motionerna bör följaktligen avslås i denna
del.

Arbetsmarknadsutbildning

1985/86 Utgift 1 763 830 000 Reservation 865 565 0002

1986/87 Anslag 2 025 200 000'

1987/88 Förslag 2 350 000 000

1 Härtill kommer 143 milj. kr. enligt tilläggsbudget I (AU 1986/87:9). Vidare får den
del av utgående reservation per den 30 juni 1986 som ej är att hänföra till utgifter från
budgetåret 1985/86 användas för verksamhet under budgetåret 1986/87.

2 Av reservationen hänför sig 694,5 milj. kr. till utgifter från budgetåret 1985/86.

Från anslaget betalas utgifterna för upphandling av särskilt anordnad
arbetsmarknadsutbildning, bidrag för arbetsmarknadsutbildning i företag,
yrkesförberedande praktik inom försvaret, elevsocial verksamhet inom
AMU-gruppen samt för AMS boendeservice till deltagare i arbetsmarknadsutbildning.
Utbildningsbidrag till deltagare i arbetsmarknadsutbildning

AU 1986/87:11

finansieras dels genom arbetsgivaravgifter, dels över anslaget B 4. Bidrag till
arbetslöshetsersättning och utbildningsbidrag.

Arbetsmarknadsutbildning är sådan utbildning som någon genomgår av
arbetsmarknadsskäl och till vilken bidrag beviljas av arbetsförmedlingen.
Det är dels fråga om utbildning för personer som är eller riskerar att bli
arbetslösa och som uppbär utbildningsbidrag under utbildning vid särskilt
anordnade kurser eller i det reguljära utbildningsväsendet, dels gäller det
utbildning för anställda för vilka bidrag från arbetsmarknadsverket utgår till
arbetsgivaren.

Regeringen föreslår under punkt B 3 att riksdagen till Arbetsmarknadsutbildning
för budgetåret 1987/88 skall anvisa ett reservationsanslag av
2350000000 kr.

	1986/87	Beräknad ändring 1987/88 Föredraganden
Särskilt anordnad arbetsmarknadsut-
bildning	1 779 200 000'	+355 600 000
Bidrag för utbildning i företag m. m.	165 000 000	- 33 000 000
Yrkesförberedande praktik inom för-
svaret	30 000 000	-
Elevsocial verksamhet	51 000 000	+ 2 200 000
	2 025 200 0002	+324 800 000

1 Utöver anslagna medel beräknas 171 milj. kr av utgående reservation per den 30 juni
1986 användas för verksamhet under budgetåret 1986/87.

2 Härtill kommer 143 milj. kr. enligt tilläggsbudget I (AU 1986/87:9).

Anslagsposten Särskilt anordnad arbetsmarknadsutbildning avser kostnader
för sådan utbildning som länsarbetsnämnderna upphandlar från såväl
AMU-gruppen som från bl. a. komvux, högskola, folkhögskola, studieförbund
eller företag. Bestämmelser om särskilt anordnad arbetsmarknadsutbildning
inkl. elevsocial verksamhet och boendeservice finns i arbetsmarknadskungörelsen
(1966:368). Anslagsposten Arbetsmarknadsutbildning i
företag avser kostnader för bidrag enligt förordningen (1984:518) om bidrag
till sådan utbildning. Försöksverksamhet med yrkesförberedande praktik
inom det militära försvaret för arbetslösa ungdomar bedrivs som arbetsmarknadsutbildning
efter särskilda föreskrifter från regeringen.

Elevsocial verksamhet avser dels den service som AMU-organisationen
anordnar och erbjuder deltagare i AMU-kurser, dels arbetsmarknadsmyndigheternas
ansvar att ordna förläggning för personer som deltar i särskilt
anordnad arbetsmarknadsutbildning eller som uppbär utbildningsbidrag för
studier inom det reguljära utbildningsväsendet och som under utbildningen
inte kan bo kvar på hemorten. Den elevsociala verksamheten planeras och
finansieras av AMS.

AU 1986/87:11

Arbetsmarknadsutbildningens allmänna inriktning m. m.

AU 1986/87:11

I propositionen framhålls att arbetsmarknadsutbildningen har fått en
växande betydelse inom arbetsmarknadspolitiken. Den är ett aktivt instrument
som både motverkar obalanser på arbetsmarknaden, stärker svaga
grupper och avlastar arbetslösheten för den enskilde. 125 000 personer deltog
i arbetsmarknadsutbildning under föregående budgetår, varav drygt 97 000 i
sådan arbetsmarknadsutbildning som är förbehållen dem som drabbats eller
löper risk för arbetslöshet. 45 % av deltagarna i utbildningen exkl. företagsutbildning
var kvinnor.

Efter en kraftig minskning under åren 1981 och 1982 har andelen kvinnor
successivt ökat. Arbetsmarknadsministern påtalar vikten av att kvinnornas
andel i arbetsmarknadsutbildningen kan återställas till en nivå som bättre
svarar mot deras andel av arbetslösheten. Vidare framhålls att det är
väsentligt att arbetsmarknadsutbildningen kan utnyttjas effektivt för ungdomar
i åldern 20-24 år.

Mot den angivna bakgrunden anförs i propositionen att arbetsmarknadsutbildningen
måste upprätthållas på en hög nivå. Det beräknas att minst
120000 personer kommer att behöva erbjudas arbetsmarknadsutbildning
under nästa budgetår, varav merparten för särskilt anordnad utbildning för
arbetslösa. En ny bedömning av behovet av arbetsmarknadsutbildning
kommer att göras i samband med kompletteringspropositionen.

Arbetsmarknadsutbildningens inriktning m. m. behandlas i följande motioner.

Moderata samlingspartiet anför i kommittémotion 1986/87:A259
att utbildning måste vara ett av arbetsmarknadspolitikens främsta medel. Ty
trots förbättrad arbetsförmedling kommer en del arbetssökande att ha
svårigheter att finna arbete. Utbildning kan ofta radikalt förändra deras
möjligheter. Det finns trots hög arbetslöshet en betydande brist på utbildad
arbetskraft inom vissa områden. Därutöver ökar kraven på vidareutbildning
för att redan anställda skall kunna behålla sina arbeten. Tillgången på
utbildad arbetskraft kommer att få ännu större betydelse för företagens
förmåga att skapa fler arbetstillfällen.

AMU:s nya organisation öppnar enligt motionärerna delvis vägen för en
förbättrad arbetsmarknadsutbildning. Regeringens sätt att genomföra den
nya organisationen anser man emellertid ha allvarligt försvårat den nya
myndighetens möjligheter att påbörja sin verksamhet med full kraft, vilket
kan komma att innebära allvarliga men för den framtida effektiviteten.

I motionen framhålls vidare att arbetsmarknadsverkets nya frihet att
upphandla utbildning måste användas till att ge andra utbildningsanordnare
möjligheter att verka inom arbetsmarknadspolitikens utbildningsverksamhet.
Det finns utrymme för direkta privatiseringar på detta område, i takt
med att den återkommande utbildningens betydelse växer. Detta kan öppna
nya vägar för finansiering av AMU:s verksamhet.

Motionärerna framhåller slutligen behovet av att arbetsmarknadsutbildningen
också skall komma de långtidsarbetslösa till del.

I fol k partiets partimotion 1986/87: A229 sägs inledningsvis att den
kanske största konkurrensfördelen som Sverige har ligger i en mycket kunnig

och välutbildad arbetskraft. Få länder har lika välutbildade löntagare och
företagare. Motionärerna betonar, att den tekniska utvecklingen, övergången
till informationssamhället, kommer att ställa allt större krav på de
anställdas kunskapsnivå, och man visar med några exempel hur utbildningskraven
för anställning har höjts under 1980-talet.

Motionärerna anser mot denna bakgrund att en väsentligt större del av de
arbetsmarknadspolitiska insatserna bör inriktas på främst utbildning i stället
för på sedvanliga beredskapsarbeten.

Centerpartiet kommer i kommittémotion 1986/87:A267 in på arbetsmarknadsutbildningens
betydelse i samband med sina allmänna överväganden
om sysselsättningspolitikens inriktning, dock utan att framställa något
yrkande härom. I det sammanhanget pekar motionärerna bl. a. på betydelsen
av att man med utbildningsinsatser underlättar ny- eller återinträdet på
arbetsmarknaden. Detta gäller i synnerhet ungdomar och långtidsarbetslösa.

Vänsterpartiet kommunisterna tar i motion 1986/87:A239 i
kritiska ordalag upp arbetsmarknadsutbildningens nya organisation och ser
den som ett led i raden av åtgärder för intimare samarbete mellan staten och
kapitalet. Den ingår också i en djupgående och oroväckande korporativistisk
process, där det privata näringslivets villkor och kalkyler får vara bestämmande,
oavsett vilka de sociala konsekvenserna blir. Därför förs de
fördelningspolitiska och sociala målen åt sidan och arbetsmarknadsutbildningen
omvandlas till ett serviceorgan för det privata näringslivet. De
tillväxtpolitiska målen får dominera.

Motionärerna pekar vidare på att en större del av kostnaderna för
personalutbildningen förs över på samhället. Att hela utbildningar eller delar
därav utbildningar sker på reguljära arbetsplatser innebär att gränserna
suddas ut mellan arbetsgivarnas och samhällets ansvar för de anställdas
fortbildning och vidareutbildning. I denna omvandlingsprocess påskyndas
och underlättas industrins förändringssituation genom åtgärder inom arbetsmarknadsutbildningen
i stället för ett tillvaratagande av de arbetslösas och
riskgruppernas intressen.

I motionen framhålls att arbetsmarknadsutbildningen i stället skall fungera
som en del av samhällets vuxenutbildning. Den bör ge stöd åt dem som har
den svagaste ställningen på arbetsmarknaden. Den bör överbrygga utbildningsklyftorna
och därmed verka för ökad jämlikhet och social rättvisa. Den
bör vara allsidig och bred och hållas på en så hög nivå som möjligt.
Målgrupperna för verksamheten bör i första hand vara de arbetslösa eller de
som riskerar att bli det.

Utskottet vill först erinra om vad som i ett inledande avsnitt om
arbetsmarknadspolitikens inriktning sagts om arbetsmarknadsutbildningens
betydelse. Vid sidan av platsförmedlingen utgör arbetsmarknadsutbildningen
den mest betydelsefulla resursen inom arbetsmarknadspolitiken. Den
stärker enskilda individers förutsättningar att få eller behålla ett arbete och
den förbättrar företagens möjligheter att rekrytera den arbetskraft som
behövs. Utbildningen underlättar skilda omställnings- och anpassningsprocesser
på arbetsmarknaden och innebär samtidigt investeringar i yrkeskunnande.
Den har därmed också stor betydelse för vårt näringslivs internatio -

AU 1986/87:11

nella konkurrenskraft. Det är viktigt att arbetsmarknadsutbildningen kan
hållas på en hög nivå och att den utnyttjas effektivt.

Vad utskottet anfört om betydelsen av arbetsmarknadsutbildningen bör
ligga väl i linje med de synpunkter i denna fråga som bl. a. förs fram i motion
A229 (fp). Motionen bör därför inte föranleda någon riksdagens åtgärd i
denna del.

Den nya organisationen inom arbetsmarknadsutbildningen är inne i sitt
första verksamhetsår. Efter vissa initialsvårigheter i form av bl. a. utdragna
förhandlingar om anställningsvillkor m. m. har verksamheten successivt
börjat finna sina rätta former. Utskottet kan mot denna bakgrund inte ställa
sig bakom den kritik som förs fram i motion A259 (m) beträffande
genomförandet av den nya organisationen. Utskottet anser för övrigt att det
kan finnas skäl att avvakta erfarenheterna av den nya organisationen. De
förslag till ytterligare initiativ som förs fram i motionen avstyrks därför.
Beträffande frågan om upphandling - som tas upp i motion A259 - vill
utskottet erinra om att det numera ankommer på länsarbetsnämnderna att
sköta upphandling när det gäller arbetsmarknadsutbildning. De har då
formellt möjlighet att vid behov också vända sig till andra utbildningsanordnare
än AMU-gruppen. Detta förutsätts för övrigt också i propositionen där
det framhålls att det vid varje upphandling är viktigt att länsarbetsnämnderna
beaktar såväl kostnads- som kvalitetsaspekter.

Till de kritiska synpunkter beträffande arbetsmarknadsutbildningens
inriktning m. m. som vpk för fram i motion A239 vill utskottet framhålla att
omständigheten att utbildningen nu sker i något andra former än tidigare inte
innebär sänkta ambitioner när det gäller de sociala målen för verksamheten.
Som utskottet uttalade redan hösten 1984 (AU 1984/85:9) så bör arbetsmarknadsutbildningens
fördelningspolitiska mål ligga fast. Det kan också erinras
om att de fördelningspolitiska och sociala målen för verksamheten främst
kommer till uttryck i de grundläggande villkoren för tillträde till utbildningen,
nämligen att vederbörande skall vara arbetslös eller löpa risk för
arbetslöshet eller på annat sätt ha en svag ställning på arbetsmarknaden.
Detta framhöll utskottet också särskilt i betänkande AU 1985/86:11.
Slutligen vill utskottet slå fast att målgrupperna för arbetsmarknadsutbildningen
i huvudsak är desamma som tidigare. Med hänvisning till det anförda
avstyrks motion A239 i denna del.

Med det anförda har utskottet ställt sig bakom den inriktning för
arbetsmarknadsutbildningen som kommer till uttryck i propositionen. I
sammanhanget behandlade motioner avstyrks i motsvarande delar.

Särskilt anordnad arbetsmarknadsutbildning m. m.

Med särskilt anordnad arbetsmarknadsutbildning avses sådan utbildning
som länsarbetsnämnden upphandlar som arbetsmarknadsutbildning oavsett
huvudman eller anordnare.

I propositionen beräknas resurserna för en omfattning som svarar mot
85 000 deltagare. Inom en sådan volym bör såväl grundläggande som
kompletterande yrkesutbildningar för olika grupper av sökande hos arbets -

AU 1986/87:11

förmedlingen och arbetsgivarnas efterfrågan på utbildad arbetskraft kunna
tillgodoses.

Vidare anförs i propositionen att kostnadsansvaret för lokaler inom
AMU-gruppen som är avvecklingsbara per den 30 juni 1986 kommer att föras
över till byggnadsstyrelsen som snarast kommer att avveckla dem. Vid
beräkningen av medelsbehovet för arbetsmarknadsutbildning har därför
räknats av 25,3 milj. kr. från anslaget.

I samband med riksdagens godkännande av den särskilt anordnade
arbetsmarknadsutbildningen (AU 1984/85:9, rskr. 101) beslutades att genomförandet
skulle ske på sådant sätt att en minskning av kostnaderna med
15 % kan ske inom en femårsperiod, beräknad på oförändrad verksamhetsvolym.
Medlen för upphandling har i enlighet härmed reducerats med 54
milj. kr., vilket motsvarar 3 % av den totala kostnaden. Det förutsätts att
besparingen skall återspeglas i prissättningen.

I syfte att i ökad utsträckning kunna erbjuda deltagare i särskilt anordnad
arbetsmarknadsutbildning en orienterande datautbildning beräknas 25 milj.
kr. för detta ändamål. Dataorientering bör i första hand erbjudas deltagare
med kort allmän skolutbildning och som inte får motsvarande orientering i
yrkesutbildningen.

Moderata samlingspartiet motsätter sig i motion 1986/87:A260 den
föreslagna satsningen på orienterande datautbildning. Kunskaper om datorer
är viktiga, menar motionärerna, och sådana inslag bör finnas i de flesta av
arbetsmarknadsutbildningens kurser. Speciella kurser för korttidsutbildade
bör däremot inte anordnas.

Enligt utskottets uppfattning är det angeläget att man på olika sätt kan
tillhandahålla utbildning i den nya tekniken. Utskottet tillstyrker därför
förslaget i propositionen att särskilda medel beräknas för orienterande
datautbildning för deltagare i särskilt anordnad arbetsmarknadsutbildning.
Motion A260 avstyrks i motsvarande del.

Sammanlagt har för arbetsmarknadsverkets upphandling av särskilt
anordnad arbetsmarknadsutbildning under budgetåret 1987/88 i propositionen
beräknats ett medelsbehov om 2134,8 milj. kr., vilket möjliggör en
utvidgning av kapaciteten inom arbetsmarknadsutbildningen motsvarande
5000 deltagare. Folkpartiet vill i partimotion 1986/87: A229 gå ännu längre
och föreslår ytterligare utvidgning motsvarande 5000 deltagare.

Utskottet tillstyrker regeringens beräkning i denna del. Skulle det under
våren visa sig vara påkallat med ytterligare resurser får regeringen återkomma
i frågan i kompletteringspropositionen. Motion A229 avstyrks med
hänvisning härtill i denna del.

Utskottet tar härefter upp ett antal motioner, i vilka tas upp frågor om
skilda utbildningsinsatser m.m.

I folkpartiets partimotion 1986/87: A229 begärs särskilda utbildningsinsatser
inom dataområdet för kvinnor. Motionärerna pekar bl. a. på att den nya
tekniken framstår som ett särskilt hot mot kvinnors sysselsättning, att
datoriseringen snabbt sprids till traditionella kvinnliga yrkesområden samt
det faktum att många kvinnor i arbetslivet saknar högre yrkesutbildning.

Utskottet har ingen annan uppfattning än motionärerna beträffande
behovet av utbildningsinsatser inom dataområdet för kvinnor. Utbildning

AU 1986/87:11

inom dataområdet ägnas en allt större uppmärksamhet inom bl. a. arbetsmarknadsutbildningen.
Det ovan behandlade förslaget från regeringen om
en särskild satsning på orienterande datautbildning inom arbetsmarknadsutbildningen
kan sägas belysa detta förhållande. Härutöver kan nämnas det
arbete som bedrivs inom regeringens kansli beträffande breddutbildning
med särskild inriktning mot kvinnor. Med hänvisning härtill, samt till den i
propositionen uttalade ambitionen att åstadkomma en ökad andel kvinnliga
deltagare i arbetsmarknadsutbildningen, anser utskottet att det inte är
påkallat med något särskilt initiativ i frågan med anledning av motionen.
Motion A229 avstyrks sålunda i denna del.

I motion 1986/87:A211 av Ingegerd Anderlund m. fl. (s) begärs en
sammanställning över behoven av allmän datakunskap. Motionärerna framhåller
bl. a. att en sådan sammanställning är nödvändig om beslutsunderlaget
skall bli tillräckligt brett när det gäller att avväga samhällets insatser inom
datautbildningsområdet.

Utskottet kan inse att det föreligger ett behov av en samlad information om
behoven av utbildning i bl. a. allmän datakunskap. Hithörande frågor har
också varit föremål för överväganden inom dataeffektutredningen, datadelegationen
och utbildningsdepartementets datautbildningsgrupp m.fl. Med
hänvisning till det arbete som sålunda bedrivits samt till de allmänna
övervägandena beträffande utbildningsplaneringen inom regeringens kansli
avstyrker utskottet motion A221.

Iris Mårtensson m.fl. (s) föreslår i motion 1986/87:A206 körkortsutbildning
för kvinnor i glesbygd. Motionärerna pekar bl. a. på att bristen på
kommunikationer i glesbygden kan vara ett stort förvärvshinder. För många,
speciellt äldre kvinnor som saknar körkort skulle därmed möjligheten till
körkortsutbildning kunna möjliggöra förvärvsarbete.

Körkortsutbildning inom arbetsmarknadsutbildningen får i dag erbjudas
dels den som behöver detta som komplement till yrkesinriktad arbetsmarknadsutbildning,
dels i fall då vederbörande är berättigad till bidrag för
anskaffning av motorfordon för handikappade. Enligt utskottets uppfattning
bör det ankomma på länsarbetsnämnderna att utifrån dessa kriterier bedöma
behovet av körkortsutbildning inom arbetsmarknadsutbildningen. Motion
A206 avstyrks därför.

Utskottet avstyrker med hänvisning till vad som anförts om körkortsutbildning
inom arbetsmarknadsutbildningen även motion 1986/87:A265 av
Ove Karlsson m. fl. (s), i vilken begärs en utvecklad körkortsutbildning för
utvecklingsstörda vid AMU-centret i Hedemora. Erfarenheterna skulle
enligt motionen dokumenteras och spridas till andra körskolor.

I fyra motioner behandlas behovet av kurser för arbetslös ungdom vid
folkhögskolor.

I motion 1986/87:A247 av Charlotte Branting m.fl. (fp) erinras om att
inemot 50 av landets 125 folkhögskolor under åren 1979-1986 tog emot ca
10000 ungdomar i kurser för arbetslös ungdom. Sedan de finansiella
betingelserna förändrats har emellertid verksamheten halverats. Motionärerna
föreslår att folkhögskolorna får en egen särskild ram om 10000
bidragsveckor. Finansiering skulle ske via minskning av anslaget för särskild
arbetsmarknadsutbildning med 6,3 milj. kr. I motion 1986/87:A235 av Ylva

AU 1986/87:11

Annerstedt m. fl. (fp) och 1986/87: A221 av Pär Granstedt m. fl. (c) framförs
likartade synpunkter.

I motion 1986/87:A275 av Nils Berndtson m. fl. (vpk) yrkas att till detta
ändamål skall anvisas 6,3 milj. kr. utöver vad regeringen föreslagit.
Motionärerna föreslår vidare att statsbidrag till denna verksamhet bör utgå
utan hinder av bestämmelserna i folkhögskoleförordningen och förordningen
om folkhögskolans undervisningsvolym.

Utskottet vill för sin del framhålla att det i de allmänna intentionerna
rörande arbetsmarknadsutbildningen ingår att folkhögskolorna vid behov
skall kunna genomföra kurser för arbetslös ungdom. Det får ankomma på
länsarbetsnämnderna att dels bedöma behovet av en sådan utbildning, dels
göra erforderlig upphandling. Vid upphandlingen har länsarbetsnämnderna
bl. a. att beakta såväl kostnads- som kvalitetsaspekter. Med hänvisning
härtill avstyrks motionerna A221, A235, A247 och A275 i aktuella delar.

Utskottet tar i detta sammanhang upp förslaget i moderata samlingspartiets
kommittémotion 1986/87:A260 om särskilda informationsinsatser till
arbetslösa ungdomar. För detta ändamål föreslås att anslaget till arbetsmarknadsutbildning
skall öka med 2 milj. kr. I motiveringen till yrkandet - som
återfinns i kommittémotion 1986/87:A258 om ungdomars situation på
arbetsmarknaden - framhålls bl. a. att det finns starka skäl att varaktigt
försöka hjälpa de långtidsarbetslösa ungdomarna i åldern 20-24 år in på
arbetsmarknaden.

Detta bör ske också genom särskilt riktade insatser via arbetsmarknadsutbildningen.
Regeringen bör omgående återkomma till riksdagen med
riktlinjer om hur de förstärkta AMU-resurserna under två år skall inriktas på
arbetslösa ungdomar i åldern 20-24 år med dålig eller ingen yrkesutbildning,
slutar motionärerna.

Utskottet har i ett tidigare avsnitt om åtgärder för ungdomar redovisat de
åtgärder som är aktuella i syfte att begränsa ungdomsarbetslösheten.
Utskottet delar uppfattningen att arbetsmarknadsutbildningen är en viktig
resurs i detta sammanhang, inte minst för de ungdomar som har en bristfällig
yrkesutbildning. De insatser som krävs bör dock - såvitt i dag kan bedömas
— kunna rymmas inom de ramar som föreslås för arbetsmarknadsutbildningen.
Motion A260 avstyrks därför i motsvarande del.

I motion 1986/87:A263 av Marianne Andersson (c) begärs utbildningsbidrag
för invandrares svenskstudier. Motionären anser att sådana studier vid
t. ex. folkhögskola i vissa fall kan vara det lämpligaste alternativet. Förslaget
ställs mot bakgrund av att den studiefinansiering som står till buds efter
avslutad kurs Svenska för invandrare (SFI) är studiemedel, vilket innebär att
invandraren redan i inledningsskedet blir skuldsatt. Detta rimmar illa med
jämlikhetsmålen i det svenska samhället.

Utskottet vill först erinra om att den nya organisationen för svenska för
invandrare trädde i kraft så sent som den 1 juli 1986, varför det ännu är för
tidigt att bedöma resultaten av den nya verksamheten. Det bör härutöver
nämnas att det som förberedelser för studier vid högskola finns möjlighet till
vidare påbyggnad i svenska vid komvux eller vid folkhögskola. Teoretiska
förberedelser - oavsett ämne - inför högskolestudier betraktas inte som

AU 1986/87:11

arbetsmarknadsutbildning. Utskottet är inte berett frångå denna ordning,
varför motionen avstyrks.

I fyra motioner behandlas behovet av arbetsmarknadsutbildning för
avbytare inom lantbruket. I motion 1986/87: A233 anför Mona Saint Cyr och
Arne Svensson (m) att avbytartjänsten inom lantbruket hotas av brist på
avbytare. I sammanhanget erinras om den tidigare bristyrkesutbildningen.
En riktad utbildning skulle kunna vara en lösning, menar motionärerna, och
en sådan skulle kunna bedrivas inom ramen för arbetsmarknadsutbildningen.
I motion 1986/87:A252 av Ingvar Eriksson och Karl-Gösta Svenson (m)
framhålls att arbete som avbytare i djurstallar av allt att döma är ett
framtidsyrke. Alla som utbildar sig på området garanteras arbete. Det är
dessutom könsneutralt och passar lika bra för kvinnor som för män. I
motionen pekas även på behovet av insatser för att fler ungdomar skall
utbilda sig till avbytare eller andra uppgifter inom jordbruket. Arbetsmarknadsutbildning
för avbytare inom lantbruket begärs även i motionerna
1986/87:A732 av Margareta Andrén (fp) och 1986/87:A251 av Karl Erik
Olsson och Lennart Brunander (c).

Utskottet vill först framhålla att bristyrkesutbildning numera är utmönstrat
som begrepp. Principen kvarstår emellertid på så sätt att 10% av
utbildningskapaciteten vid upphandlad arbetsmarknadsutbildning får användas
för icke arbetslösa. När det gäller jordbrukare är oftast begreppet ”risk
för arbetslöshet” tillämpligt.

Kurser för avbytare anordnas efter bedömning av länsarbetsnämnderna.
För närvarande finns kurser för avbytare inom lantbruket på fem orter i
landet, nämligen Hörby, Växjö, Lidköping, Töreboda och Eskilstuna. Det
får ankomma på länsarbetsnämnderna att bedöma huruvida det föreligger
ytterligare behov av utbildningskapacitet för utbildning av avbytare inom
lantbruket. Utskottet avstyrker med hänvisning härtill de i sammanhanget
upptagna motionerna.

Elevsocial verksamhet

I propositionen anmäls att regeringen bemyndigat arbetsmarknadsministern
att tillkalla en arbetsgrupp för att bl. a. klargöra ansvarsförhållandena och
förenkla beslutsprocessen när det gäller den elevsociala verksamheten.
Resultatet av översynen beräknas föreligga till nästa års budgetberedning.

För verksamheten med elevsocial verksamhet beräknas 53,2 milj. kr. för
budgetåret 1987/88.

Utskottet tillstyrker vad som anförs i propositionen i denna del.

Arbetsmarknadsutbildning inom det reguljära utbildningsväsendet m. m.

Antalet personer som kan behöva beviljas utbildningsbidrag för utbildning
inom det reguljära skolväsendet eller hos vissa andra utbildningsanordnare
under nästa budgetår beräknas till ca 20000. Här avses bl. a. sökande med
mer speciella utbildningsproblem, t. ex. flyktingar och vissa handikappade,
vilka kan erbjudas lämpliga förberedande utbildningar. Likaså bör det
växande utbudet av korta yrkesutbildningar som är väl anpassade till
arbetsmarknadens behov kunna utnyttjas.

AU 1986/87:11

För sådan yrkesförberedande praktik inom försvaret som anordnas för
ungdomar föreslås en oförändrad omfattning - 2000 ungdomar - till en
kostnad av 30 milj. kr.

Förslag som förts fram beträffande utvidgade möjligheter till arbetsmarknadsutbildning
för arbetslösa i Bergslagen avvisas i propositionen med bl. a.
hänvisning till möjligheten för länsarbetsnämnderna att upphandla utbildning
även på högskolenivå.

Den sistnämnda frågan tas upp i motion 1986/87:A210 av Bengt-Ola
Ryttar m. fl. (s), i vilken betonas att en av de viktigaste grundförutsättningarna
för industrisysselsättningen i Kopparbergs län är tillgången på tekniker.
Rekryteringsunderlaget för utbildning på högskolenivå kan ökas om nya
grupper ges möjligheter till vidareutbildning. Mot denna bakgrund föreslås
industriinriktad högskoleutbildning som arbetsmarknadsutbildning i Kopparbergs
län.

Utöver vad som anförs i propositionen i frågan - och som redovisas ovan
- vill utskottet erinra om att arbetsmarknadsutbildning som högskoleutbildning
enligt gällande regler kan bedrivas upp till högst 40 veckor (40 poäng)
med inriktning mot sysselsättning i näringslivet. Länsarbetsnämnderna kan
också upphandla högskoleutbildning i särskild ordning. Vid köp av en hel
arbetsmarknadsutbildningskurs finns inte någon begränsning till 40 poäng.
Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motion A210.

Utskottet ansluter sig även i övrigt till vad som anförts i propositionen
beträffande arbetsmarknadsutbildning inom det reguljära utbildningsväsendet
m. m.

Bidrag till utbildning i företag m. m.

Med bidrag till utbildning i företag m. m. avses dels utbildning som anordnas
med stöd av bidrag för AMU i företag, dels de bidrag som inom ramen för
den pågående försöksverksamheten kan ges till vissa kommuner och
landsting.

I propositionen föreslås att medel beräknas för 15 000 deltagare med en
genomsnittlig utbildningstid om 335 timmar. Bedömningen utgår från att
kostnaden för bidrag vid utbildning i stället för permittering eller uppsägning
inte kommer att överstiga 10 milj. kr.

Medelsbehovet för utbildning i företag m. m. för nästa budgetår beräknas
till 132 milj. kr.

I motion 1986/87:A206 av Iris Mårtensson m. fl. (s) föreslås en utvidgning
av försöksverksamheten med arbetsmarknadsutbildning för lågutbildade
kvinnor inom landstingen. Försöksverksamheten, som bedrivs i bl. a. Värmlands
län, avser lågutbildade kvinnor som fått längre eller kortare
utbildningar. I deras ställe har arbetslösa gått in som vikarier. Motionärerna
föreslår att verksamheten bör utvidgas till samtliga skogslän och permanentas.

Som inledningsvis nämnts i detta avsnitt avser den här aktuella anslagsposten
också den pågående försöksverksamheten med arbetsmarknadsutbildning
i vissa kommuner och landsting. Som tidigare redovisats har sedan en tid
pågått ett utvecklingsarbete i samverkan mellan AMS och kommun- och
landstingsförbunden samt de berörda fackliga organisationerna i syfte att

AU 1986/87:11

utforma ett handlingsprogram för arbetsmarknadsverkets policy och roll på
den kommunala arbetsmarknaden. Bl. a. har övervägts åtgärder för att
underlätta rekryteringen och utnyttjandet av utbildningsresurserna. Arbetet
har slutförts och programmet antogs av AMS i slutet av februari i år. Enligt
utskottets uppfattning bör det ankomma på AMS att med ledning av bl. a.
handlingsprogrammet ta ställning till om och i så fall hur man skall gå vidare
med försöksverksamheten inom arbetsmarknadsutbildningen i kommuner
och landsting inom ramen för anvisade medel. Motion A206 avstyrks därför i
denna del.

Utskottet avstyrker av samma skäl även ett par motioner om utbildning av
vårdbiträden inom hemtjänsten. Det gäller motionerna 1986/87:A249 av
Margö Ingvardsson m. fl. (vpk) och 1986/87:Ub229 av Ingegerd Anderlund
och Aina Westin (s). I motionerna föreslås konkreta program för utbildning
av den sociala hemtjänstens personal och statligt stöd till utbildningen genom
länsarbetsnämnderna. I motionerna framhålls behovet av att kommunerna
stimuleras att utbilda de redan anställda inom hemtjänsten inom ramen för
arbetsmarknadsutbildning i företag inom det kommunala området.

Utskottet tar härefter upp till behandling motion 1986/87:A216 av Kurt
Ove Johansson och Lars-Erik Lövdén (s) i vilken föreslås att bidrag till
arbetsmarknadsutbildning i företag inom servicenäringen skall få utgå enligt
samma villkor som i dag gäller för företag inom industrin.

Utskottet är medvetet om servicenäringens växande roll på arbetsmarknaden.
Utskottet vill emellertid erinra om att den s. k. flaskhalsutbildningen,
dvs. bidrag för utbildning av personal till mer kvalificerade arbetsuppgifter i
syfte att motverka störningar i produktionen, till sin konstruktion är riktad
och anpassad till industrin. Utskottet är i dag inte berett förorda att man
vidgar verksamheten till att även omfatta servicenäringen, varför motionen
avstyrks.

Behovet av yrkesutbildning inom tekoindustrin som arbetsmarknadsutbildning
aktualiseras i motion 1986/87:N376 av Lahja Exner m. fl. (s). Motionärerna
anför bl. a. att en avgörande insats för att tekoindustrin skall bli en
framtidsbransch med trygga jobb, konkurrenskraftigt löneläge och bra
arbetsmiljö är att samhället nu satsar på yrkesutbildning inom teko.
Tekostöd även under budgetåret 1987/88 bör därför utgå till yrkesutbildning,
slutar motionärerna.

Utskottet har inhämtat att avsikten är att den särskilda utbildningsverksamheten
inom tekobranschen även skall kunna bedrivas under nästa
budgetår. Det får ankomma på länsarbetsnämnderna att göra erforderliga
prioriteringar inom de givna ramarna för arbetsmarknadsutbildningen.
Motion N376 bör därmed inte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Slutligen i detta avsnitt tar utskottet till behandling upp motion 1986/
87: A482 av Margareta Winberg och Nils-Olof Gustafsson (s), i vilken begärs
en ökad resurstilldelning för utbildning i företag. Motionärerna pekar bl. a. på
värdet av arbetsmarknadsutbildning i företag som regionalpolitisk! instrument.
Nuvarande begränsningar i resurstilldelningen har, menar man, lett till
en rad svårigheter vid länsarbetsnämndernas prioriteringar.

Utskottet tillstyrker den i propositionen redovisade medelsberäkningen
för bidrag till utbildning i företag m. m. om 132 milj. kr. Som framhålls i

AU 1986/87:11

propositionen kan en säkrare bedömning av behovet beträffande de arbetsmarknadspolitiska
insatserna göras i samband med kompletteringspropositionen.
Motion A482 avstyrks sålunda.

Medelsanvisningen

I propositionen beräknas medel för en utökning av kapaciteten inom
arbetsmarknadsutbildningen i förhållande till föregående års budgetproposition
med 5000 personer. För budgetåret 1987/88 beräknas att de totala
utgifterna under anslaget kommer att uppgå till 2350 milj. kr., varav 2 134,8
milj. kr. för upphandling av särskilt anordnad arbetsmarknadsutbildning,
53,2 milj. kr. för den elevsociala verksamheten, 132 milj. kr. för bidrag till
utbildning i företag m.m. och 30 milj. kr. för yrkesförberedande praktik
inom försvaret.

Utskottet har tidigare i framställningen avstyrkt förslaget i moderata
samlingspartiets kommittémotion 1986/87:A260 om ett avvisande av regeringens
förslag beträffande särskilda medel — 25 milj .kr. - för orienterande
datautbildning. Likaså har utskottet avstyrkt förslaget i samma motion om
ökade insatser till information som riktas till arbetslösa ungdomar. Utskottet
har vidare avstyrkt den av folkpartiet i motion 1986/87:A229 föreslagna
utökningen av kapaciteten inom arbetsmarknadsutbildningen. Slutligen har
utskottet avvisat den i motion 1986/87: A275 av Nils Berndtson m. fl. (vpk)
begärda medelsuppräkningen avseende folkhögskolekurser för arbetslösa
ungdomar. De här aktuella motionerna bör sålunda beträffande medelsanvisningen
avslås.

Av den tidigare framställningen framgår att utskottet tillstyrkt den
omfattning m.m. av arbetsmarknadsutbildningen som föreslås i propositionen.
Den begärda medelstilldelningen för budgetåret 1987/88 om 2350 milj.
kr. bör sålunda vinna riksdagens bifall.

Bidrag till arbetslöshetsersättning och utbildningsbidrag

1985/86 Utgift 3 060 042 000

1986/87 Anslag 3 300 282 000

1987/88 Förslag 3 632 824 000

Från anslaget finansieras 35 % av kostnaderna för

□ ersättning till de erkända arbetslöshetskassorna,

□ statsbidrag till permitteringslöneersättning,

□ kontant arbetsmarknadsstöd,

□ utbildningsbidrag till deltagare i arbetsmarknadsutbildning,

□ utbildningsbidrag till inskrivna vid arbetsmarknadsinstitut.

Resterande 65 % av kostnaderna finansieras med arbetsgivaravgifter enligt
lagen (1981:691) om socialavgifter.

Regeringen föreslår under punkt B. 4 (s. 75-82) att riksdagen skall
dels anta inom arbetsmarknadsdepartementet upprättade förslag till

1. lag om ändring i lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring,

AU 1986/87:11

2. lag om ändring i lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd,

dels

3. till Bidrag till arbetslöshetsersättning och utbildningsbidrag för budgetåret
1987/88 anvisa ett förslagsanslag av 3632824000 kr.

Det begärda beloppet fördelas på olika poster enligt följande sammanställning
i propositionen:

	1986/87	Beräknad ändring 1987/88 Föredraganden
Ersättning till arbetslöshetskassor	2 169 652 000	+237 080 000
Statsbidrag till permitteringslöneer-
sättning	36 750 000	-
Kontant arbetsmarknadsstöd	207 900 000	- 27 720 000
Utbildningsbidrag, arbetsmarknadsut-
bildning	820 980 000	+ 117 827 000
Utbildningsbidrag, arbetsmarknadsin-
stitut	65 000 000	+ 5 355 000
	3 300 282 000	+332 542 000

Reformering av arbetslöshetsförsäkringen

I detta avsnitt tar utskottet upp motionsledes gjorda framställningar dels om
att frågan om en allmän arbetslöshetsförsäkring skall utredas, dels om att den
nuvarande försäkringen skall reformeras i vissa avseenden i avvaktan på att
en sådan försäkring kan genomföras.

Moderata samlingspartiet förespråkar i kommittémotion 1986/87: A259 en
allmän arbetslöshetsförsäkring som skall vara möjlig att komplettera med
frivilliga tilläggsförsäkringar. Enligt motionärerna har dagens ekonomiska
skydd vid arbetslöshet många svagheter. En avsevärd del av de arbetslösa är
endast berättigade till kontant arbetsmarknadsstöd (KAS), och en annan
stor grupp arbetslösa har inte ens rätt till KAS utan är hänvisade till
socialhjälp. Arbetslöshetsförsäkringen har till stor del förlorat sin karaktär
av försäkring genom att 95 % av arbetslöshetskassornas kostnader betalas av
statsmedel via budgeten eller genom socialavgifter. Maximeringen av
dagpenningen innebär att arbetslösa vilkas tidigare inkomst överstiger visst
belopp (för närvarande 8 650 kr. per månad) får en successivt minskad andel
av denna inkomst ersatt. Det leder till i och för sig förståeliga krav på att
dagpenningen skall höjas, men detta är enligt motionärerna inte någon
egentlig lösning på problemet.

Höjda dagpenningar, fortsätter motionärerna, har kommit att finansieras
av höjda arbetsgivaravgifter. I realiteten tar man vid avtalsförhandlingarna
endast i begränsad mån hänsyn till avgiftshöjningarna. Dessa blir därigenom
inflationsdrivande och äventyrar centrala mål i den ekonomiska politiken.
Detta visar hur viktigt det är att parterna på arbetsmarknaden har ett klart
definierat ansvar för lönekostnadsutvecklingen och konsekvenserna av
träffade avtal. Det är därför angeläget att skapa ”raka rör” mellan parternas
förhandlingsbord och utgifterna för att bekämpa arbetslösheten.

AU 1986/87:11

Motionärerna yrkar att vad de anfört i motionen om arbetslöshetsförsäkringens
framtida utformning skall delges regeringen. De föreslår vidare att
den nu pågående enmansutredningen om ersättningarna vid arbetslöshet
skall breddas till en parlamentarisk utredning med uppdrag att lägga fram
förslag om en allmän arbetslöshetsförsäkring byggd på de principer motionärerna
har angivit.

Från folkpartiets sida anförs i partimotion 1986/87:A229 att arbetsmarknadspolitiken
i första hand skall syfta till att göra det möjligt för alla att
försörja sig på eget arbete. Det skydd som erbjuds dem som trots detta
drabbas av ofrivillig arbetslöshet är inte tillfredsställande. Det omfattar inte
alla och ersättningsnivåerna varierar.

Det finns därför starka skäl för att införa en allmän arbetslöshetsförsäkring.
En sådan bör i princip omfatta alla i åldern 18-65 år som står till
arbetsmarknadens förfogande. Ersättning bör utgå till alla, såväl löntagare
som företagare.

Även i motion 1986/87:A266 av Börje Hörnlund m. fl. (c) konstateras att
nuvarande regler innebär att en stor del av de arbetslösa inte kommer i fråga
för vare sig ersättning från arbetslöshetskassa eller KAS. Detta innebär
enligt motionärernas uppfattning att gällande system för arbetslöshetsunderstöd
inte fyller rimliga trygghetskrav. Den som har drabbats av arbetslöshet
måste få en rimlig ekonomisk trygghet. Arbetslöshetsförsäkringen sägs
dessutom ha alltmer förlorat sin karaktär av försäkring. Den offentliga
andelen av stödet har successivt ökat till ca 95 % av kostnaderna.

Det är positivt, anför motionärerna vidare, att det pågår ett utredningsarbete
kring formerna för arbetslöshetsersättningarna. Utredningen borde
dock ha fått direktiv att ta fram ett bredare beslutsunderlag som inte håller
fast vid det nuvarande ersättningssystemet. Något rejält grepp att lösa
problemen för dem som helt står utanför det nuvarande systemet har
regeringen inte tagit. Enligt motionärernas uppfattning bör en allmän
arbetslöshetsförsäkring för alla införas. En sådan försäkring skulle lösa även
några av de frågor som aktualiserats från centerhåll men som regeringen i
stort sett har underlåtit att ta upp, bl. a. ersättningsrätten för företagare och
den olösta frågan om vård av egna barn i hemmet skall vara ersättningsberättigad.
Motionen mynnar ut i yrkandet att en parlamentariskt sammansatt
kommitté skall tillkallas med direktiv att lägga fram förslag till en allmän
arbetslöshetsförsäkring.

En ny utredning om en allmän arbetslöshetsförsäkring förordas slutligen
av Rune Rydén (m) i motion 1986/87: A241. En sådan försäkring bör enligt
motionären administreras av riksförsäkringsverket och försäkringskassorna.
Med hänsyn till kostnaden för försäkringen föreslår motionären att finansieringen
baseras på egenavgifter från de försäkrade.

Utskottet gör följande bedömning.

Likartade motionsyrkanden om en allmän arbetslöshetsförsäkring framställdes
förra året av moderata samlingspartiet, folkpartiet och centerpartiet.
Vid behandlingen av dessa yrkanden erinrade utskottet om att det sedan år
1978 föreligger ett färdigt förslag til! allmän arbetslöshetsförsäkring, utarbetat
av den parlamentariskt sammansatta ALF-utredningen. Utredningsförslaget
har dock inte ansetts aktuellt att genomföra, och enligt utskottets

AU 1986/87:11

5 Riksdagen 1986187.18 sami. Nr 11

mening är det inte meningsfullt att på nytt starta ett utredningsarbete med
likartad inriktning.

Som nämnts i ett par av motionerna pågår för närvarande en översyn av
kontantstödet vid arbetslöshet. Därigenom kommer det att bli möjligt att
inom kort ta ställning till en rad problem beträffande ersättningarna vilka har
kommit fram under årens lopp. Flera av dessa problem är av väsentlig art som
ersättningsnivåerna och deras anpassning till löneutvecklingen, karensvillkoret,
medlemsavgifterna och olika krångligheter i regelsystemet. En lösning
av dessa problem kommer att medföra betydande förbättringar för dem som
drabbas av arbetslöshet inom ramen för det nuvarande ersättningssystemet.
Liksom föregående år vill utskottet härutöver fästa uppmärksamheten vid att
man i de föreliggande motionerna förutsätter att kostnaderna för ersättningarna
vid arbetslöshet skall föras över på de försäkrade i en omfattning som
inte kan accepteras.

Utskottet anser att de tidigare gjorda invändningarna mot en utredning om
en allmän arbetslöshetsförsäkring med den inriktning som anges i motionerna
A229, A241, A259 och A266 alltjämt är bärande. Motionerna avstyrks
med hänvisning härtill i de aktuella delarna.

I anslutning till de ovan behandlade frågorna om en framtida utformning
av arbetslöshetsförsäkringen skall här redovisas de motionsförslag som har
lagts fram om att man redan nu skall öka egenavgiftsfinansieringen av denna
försäkring. Folkpartiet förordar i motion 1986/87:A229 en reformering av
ersättningssystemet som skapar incitament för parterna att träffa löneavtal
som inte orsakar onödiga kostnader för de egna kassorna, dvs. ökande
arbetslöshet. Även vinstdelningssystem på företagsnivå sägs vara inslag i
sådana avtal, som statsmakterna bör stimulera på lämpligt sätt. I enlighet
med vad nu anförts anser folkpartiet att medlemmarnas egenavgifter till
arbetslöshetskassorna bör öka genom att den del av försäkringen som
finansieras med statsbidrag och arbetsgivaravgifter sänks till 1974 års nivå
eller 80 %. Regeringen bör få i uppdrag att lägga fram förslag till en på detta
sätt ändrad finansiering.

Centerpartiet erinrar i motion 1986/87:A267 om att staten enligt 1976 års
finansieringsbeslut skulle svara för 90% av arbetslöshetsersättningarna.
Statens andel har dock som en följd av den ökande arbetslösheten stigit till
95%, och det är därmed knappast rimligt att längre kalla systemet för
försäkring. Den statliga kostnadsandelen bör återställas till den nivå som
tidigare förutsatts, dvs. 90%, med verkan från budgetåret 1987/88. Regeringen
bör ta initiativ till överläggningar med de fackliga organisationerna
och arbetslöshetskassornas samorganisation härom. Motionärerna förutsätter
att man vid dessa överläggningar även tar upp en höjning av dagpenningen
och finansieringen härav. Detta sistnämnda förslag behandlas i det
följande.

Moderata samlingspartiet anger i motion 1986/87:A260 att statsbidraget
till arbetslöshetskassorna bör fastställas till 80% av kassornas kostnader
räknat från den 1 januari 1988. Uttalande härom görs också i motion
1986/87:A259.

Den pågående utredningen om kontantstödet vid arbetslöshet har att
behandla vissa finansieringsfrågor. Det blir alltså anledning att komma

AU 1986/87:11

tillbaka till frågor av det slaget vid ställningstagandena till utredningens
förslag. Allmänt kan konstateras att motionsförslagen medför betydande
nedskärningar av statsbidragen till kassorna och leder till kraftiga avgiftshöjningar
för medlemmarna. Utskottet vill inte medverka till en sådan
utveckling utan avstyrker motionerna A229, A260 och A267 i de ovan
redovisade delarna.

Dagpenningen inom arbetslöshetsförsäkringen

Från arbetslöshetskassorna utgår ersättning till arbetslösa medlemmar i form
av dagpenning, fem dagar per vecka. Dagpenningens storlek bestäms av
kassorna själva inom de ramar som anges i 17 § lagen om arbetslöshetsförsäkring.
Enligt den paragrafen får sedan den 1 juli 1986 lägsta dagpenning vara
130 kr. och högsta dagpenning 360 kr.

Regeringen föreslår att maximibeloppet höjs till 400 kr. och det lägsta
beloppet till 140 kr. Till propositionen är fogat ett lagförslag av denna
innebörd (se bilaga 1). Beloppshöjningen avses bli finansierad genom en
höjd arbetsgivaravgift.

Moderata samlingspartiet anför i motion 1986/87: A259 att ersättningsnivåerna
bör successivt anpassas så att en smidig övergång kan ske till en allmän
arbetslöshetsförsäkring med möjlighet till frivilliga tilläggsförsäkringar såsom
partiet har förordat. Dagpenningen inom arbetslöshetsförsäkringen bör
därför bibehållas vid 360 kr. Motionärerna yrkar i enlighet härmed att
regeringens förslag till lagändring med höjning av dagpenningen skall avslås
av riksdagen. Samtidigt föreslår de att det redan nu skall öppnas möjlighet
för kassorna att betala en högre dagpenning i form av en tilläggsförsäkring,
finansierad på det sätt parterna på arbetsmarknaden kommer överens om
eller genom medlemsavgifter. Förslaget innebär att nuvarande högsta
dagpenning, 360 kr., blir högsta statsbidragsgrundande belopp. Tilläggsförsäkringen
förutsätter ändring i 17 § lagen om arbetslöshetsförsäkring och i
statsbidragsreglerna. Regeringen bör få i uppdrag att skyndsamt lägga fram
förslag om dessa förändringar.

I de ovan refererade partsöverläggningarna enligt motion 1986/87: A267 av
Börje Flörnlund m. fl. (c) skall, som nämnts, ingå att dagpenningen bör höjas
med hänsyn till pris- och löneutvecklingen under den senaste tolvmånadersperioden.
Höjningen föreslås av motionärerna till 380 kr. per dag, och den
förutsätts bli helt finansierad genom ett ökat uttag av egenavgifter från
kassornas medlemmar.

Liknande metoder för att finansiera en förbättrad ersättning från arbetslöshetsförsäkringen
föreslogs även förra året av moderata samlingspartiet
och centerpartiet. Utskottet invände då att det inte är rimligt att på kassorna
och deras medlemmar vältra över hela kostnaden för en löpande anpassning
av arbetslöshetsersättningarna till pris- och löneutvecklingen. Denna uppfattning
vidhålls av utskottet. Statens kostnader för denna anpassning bör
som hittills finansieras som försäkringen i övrigt, dvs. med avgifter (till 65 %)
och budgetmedel (till 35%). Med avstyrkande av motionerna A259 och
A267 i förevarande delar tillstyrker utskottet regeringens förslag att höja

AU 1986/87:11

dagpenningen till 400 kr. Finansieringen av beloppshöjningen behandlas i ett
följande avsnitt.

Kontant arbetsmarknadsstöd

Arbetslösa som inte har rätt till dagpenning från en arbetslöshetskassa kan i
stället få kontant arbetsmarknadsstöd (KAS) med 120 kr. per dag. Regeringen
föreslår att beloppet höjs till 140 kr. (se bilaga 2). Höjningen tillstyrks av
moderata samlingspartiet i motionerna 1986/87: A259 och A260. Vänsterpartiet
kommunisterna yrkar i motion 1986/87:A418 på ett belopp om 200 kr.
och att KAS i fortsättningen skall utgöra hälften av den högsta dagpenningen
i arbetslöshetsförsäkringen.

Utskottet biträder på denna punkt regeringens förslag och avstyrker
motion A418 i de här redovisade delarna.

Utbildningsbidragen

Utbildningsbidragen till deltagare i arbetsmarknadsutbildning och i yrkesinriktad
rehabilitering är beloppsmässigt knutna till arbetslöshetsersättningarna.
Regeringen får anpassa utbildningsbidragen till de ändrade belopp
riksdagen fastställer för ersättningarna vid arbetslöshet.

Det anmäls i propositionen att utbildningsbidraget till deltagare med rätt
till ersättning från arbetslöshetskassa kommer att höjas till högst 400 kr. per
dag. Det utbildningsbidrag som utgår till flertalet ungdomar under 20 år
avses bli höjt från 150 till 170 kr. per dag. Utbildningsbidraget för deltagare
som har fyllt 20 år och inte har rätt till ersättning från arbetslöshetskassa höjs
från 220 till 240 kr. per dag. Denna nivå på bidraget gäller även för
kassamedlemmar med låg dagpenning samt ungdomar under 20 år som har
försörjningsplikt mot barn (och inte har rätt till kassaersättning).

Alf Wennerfors m. fl. (m) biträder i motion 1986/87: A260 att utbildningsbidragen
höjs på det sätt som har förutskickats i propositionen, dock att
högsta bidraget för deltagare med rätt till kassaersättning enligt motionärernas
uppfattning bör oförändrat vara 360 kr. per dag i enlighet med den
ståndpunkt de har intagit i fråga om högsta ersättning från arbetslöshetskassan.

Vänsterpartiet kommunisterna yrkar i motion 1986/87:A418 att riksdagen
skall besluta att utbildningsbidraget till personer utan ersättning från
arbetslöshetskassan skall utgöra tre fjärdedelar av högsta kassaersättningen
och från den 1 juli 1987 vara 300 kr. per dag.

Med erinran om regeringens rätt att anpassa utbildningsbidragen till de
ersättningar vid arbetslöshet som riksdagen fastställer ansluter sig utskottet
till vad som anförts i propositionen i denna del och avstyrker de aktuella
yrkandena i motion A418.

Birthe Sörestedt och Bengt Silfverstrand (s) begär i motion 1986/87:A215
en översyn av utbildningsbidragens konstruktion. Motionärerna kritiserar att
utbildningsbidragen för många deltagare inte går att försörja sig på utan
kompletterande socialbidrag. Utbildningsbidragen bör konstrueras så att en
individuellt behovsprövad hjälp kan undvikas.

Utredningen om kontantstödet vid arbetslöshet har i uppdrag att med

AU 1986/87:11

förtur överväga metoder för att räkna upp dagpenningen i arbetslöshetsförsäkringen
så att dagpenningen kan fortlöpande anpassas till löneutvecklingen.
En sådan ordning kommer att vara till fördel även för AMU-eleverna då,
som redan nämnts, utbildningsbidragen regelmässigt anpassas till de förbättringar
som görs av ersättningarna vid arbetslöshet. I sammanhanget bör
vidare erinras om det kartläggningsarbete som bedrivs inom socialdepartementet
mot bakgrunden av det ökande antalet socialbidragstagare. Det kan
vara skäl att avvakta de slutsatser som kan dras av kartläggningen. Denna
väntas bli avslutad inom kort. Med hänvisning härtill anser utskottet att det
inte är påkallat med den begärda översynen av utbildningsbidragens
konstruktion, utan motion A215 avstyrks.

Förbättrat försäkringsskydd m. m.

I propositionen föreslås ett förbättrat försäkringsskydd för deltagare i
arbetsmarknadsutbildning m. fl. i två hänseenden. Sådana deltagare bör vid
personskada kunna få ersättning även för sveda och värk och annan s. k.
ideell skada i samma omfattning som statligt anställda. Vidare förordas en
viss vidgning av den krets personer för vilka ersättning utgår av allmänna
medel vid skador som de orsakar.

Kostnaderna för ersättningar vid personskada liksom ersättningar vid
skador orsakade av AMU-elever föreslås i fortsättningen bli betalade från
förevarande anslag.

Utskottet har ingen invändning mot vad som anförts och föreslagits i
propositionen i denna del. Inte heller de uttalanden som görs i propositionen
om förskottsutbetalningar av statsbidrag till arbetslöshetskassorna ger
anledning till erinran från utskottets sida.

Finansiering av de höjda ersättningsnivåerna

Såsom inledningsvis nämnts betalas statens kostnader för ersättningarna vid
arbetslöshet och utbildningsbidragen till 65 % med arbetsgivaravgifter och
till 35 % av budgetmedel. På samma sätt betalas också statens bidrag till
permitteringslöneersättningar. Den arbetsgivaravgift det här gäller är arbetsmarknadsavgiften
enligt 2 kap. 1§ lagen (1981:691) om socialavgifter.
Avgiften uppgår för närvarande till 2,006% på lönesumman.

Kostnaderna för de höjda ersättningsnivåer och det förbättrade försäkringsskydd
som föreslås i propositionen beräknas till 332 milj. kr. Dessa
kostnader bör enligt propositionen fullt ut täckas av arbetsgivarmedel, och
arbetsmarknadsavgiften föreslås av det skälet bli höjd med 0,154 % från den
1 januari 1988. Höjningen innefattas i en av socialministern föreslagen
ändring i lagen om socialavgifter (se bilaga 5.3 till budgetpropositionens
bilaga 7 — socialdepartementet). Denna lagändring är hänvisad till beredning
av socialförsäkringsutskottet.

Moderata samlingspartiet yrkar i kommittémotion 1986/87:A260 att
regeringens lagändringsförslag om höjning av arbetsmarknadsavgiften skall
avslås. Motionen i den aktuella delen har med yttrande överlämnats till
socialförsäkringsutskottet. Mot bakgrund av de i det föregående gjorda
ställningstagandena har arbetsmarknadsutskottet därvid hemställt att social -

AU 1986/87:11

försäkringsutskottet föreslår riksdagen att med avstyrkande av yrkandet i
motion A260 tillstyrka regeringens förslag att höja arbetsmarknadsavgiften.
I en till yttrandet fogad avvikande mening har moderata samlingspartiets
företrädare vidhållit motionens avslagsyrkande. Särskilda yttranden har
avgetts av folkpartiet resp. centerpartiet.

Regeringens beräkning av medelsbehovet under förevarande anslag
lämnas utan erinran. Yrkandena i motionerna 1986/87:A229 (fp) och A260
(m) om anslag med ett med 1 200 resp. 239 milj. kr. minskat belopp i
förhållande till regeringens förslag avstyrks samtidigt med hänvisning till den
tidigare behandlingen av frågorna om egenavgifterna och om dagpenningens
storlek.

Allmänna villkor för ersättningarna

De ökade utgifterna för kontantstödet vid arbetslöshet har gett arbetsmarknadsministern
anledning att i propositionen (s. 16-17) gå in på ett par av de
tendenser som ligger bakom denna utveckling, särskilt att det under senare år
har skett en snabb ökning av antalet deltidsarbetande som samtidigt uppbär
arbetslöshetsersättning, s. k. deltidsmarkerare. Denna utveckling har inträffat
efter den lagändring som den 1 juli 1984 slopade den tidigare begränsningen
till 50 dagar av möjligheterna att kombinera arbetslöshetsersättning med
deltidsarbete.

Arbetsmarknadsministern uttalar att den utveckling vi fått innebär att
arbetslöshetsersättning har kommit att utnyttjas som komplement till
deltidsarbete. Ersättningen har härigenom för den enskilde mer och mer fått
karaktären av en permanent sidoinkomst samtidigt som den för arbetsgivarna
underlättar att hålla kvar vid anställningsformer som förutsätter utfyllnad
från annat håll. Utvecklingen är enligt arbetsmarknadsministern helt oacceptabel,
och hon anmäler sin avsikt att senare föreslå regeringen att inom
arbetslöshetsförsäkringens ram vidta åtgärder för att komma till rätta med
problemen.

Det kan vidare i detta sammanhang vara anledning att erinra om en annan
fråga vari utnyttjandet av arbetslöshetsersättningarna har ifrågasatts. Det
gäller reglerna om ersättning i de fall arbetslösheten har uppkommit genom
att arbetstagaren frivilligt slutat sin anställning.

Denna sak togs upp i de direktiv som regeringen i november 1985
meddelade den nu pågående utredningen om kontantstödet vid arbetslöshet.

I dessa direktiv uttalades sålunda att det helt dominerande antalet ombytessökande
på den svenska arbetsmarknaden har försäkrat sig om ett nytt arbete
innan han eller hon slutar och att det nya arbetet skall påbörjas inom relativt
kort tid. Samtidigt kan konstateras att i vissa arbetslöshetskassor är andelen
frivilligt slutande oroväckande hög. Den särskilde utredaren fick mot denna
bakgrund i uppdrag att kartlägga omfattningen av det frivilliga slutandet i
arbetslöshetsförsäkringen och KAS. Med utgångspunkt i kartläggningen
skulle föreslås eventuella åtgärder. Dessa, tillädes det i direktiven, kan
beroende på resultaten riktas mot såväl arbetsgivare som arbetstagare.

Efter årsskiftet har det förekommit en livlig debatt i såväl dags- som
fackpress i dessa frågor. De diskuterades också i kammaren den 12 februari

AU 1986/87:11

då arbetsmarknadsministern ytterligare utvecklade sin syn på frågorna.

Mot den ovan tecknade bakgrunden har utskottet funnit påkallat att skaffa
sig ytterligare information i ärendet. Utskottet anordnade i det syftet den 3
mars en hearing, vid vilken företrädare för styrelsen för Arbetslöshetskassornas
samorganisation bereddes tillfälle att redovisa sin syn på de hithörande
frågorna.

Utskottet övergår härefter till att behandla föreliggande motioner med
yrkanden som gäller de allmänna villkoren för ersättningarna vid arbetslöshet.

En av förutsättningarna för att få ersättning från arbetslöshetskassan är att
sökanden har varit arbetslös i fem dagar - det s. k. karensvillkoret. Ett
motsvarande villkor gäller även för KAS.

Lars-Ove Hagberg m. fl. (vpk) begär i motion 1986/87:A418 förslag från
regeringen om att karensdagarna skall slopas, vilket motionärerna ser som en
förutsättning för ett fullgott försäkringsskydd för de arbetslösa.

Det ingår i direktiven för den pågående utredningen om kontantstödet vid
arbetslöshet att överväga ett avskaffande av karensdagarna och hur en sådan
reform skall kunna inrymmas i ramen för nuvarande kostnader för arbetslöshetsersättningarna.
Något initiativ från riksdagens sida med anledning av
motionen i denna del är sålunda inte påkallat.

I samma motion begärs också att riksdagen skall ge regeringen till känna
att den som hotas av utförsäkring skall garanteras beredskapsarbete och att
— i de fall en utförsäkrad ändå inte kan anvisas beredskapsarbete -ersättning från arbetslöshetskassan skall fortsätta att utgå genom att
ersättningstiden förlängs i sådana fall.

Enligt 72a § arbetsmarknadskungörelsen gäller sedan den 1 oktober 1983
att arbetslösa som riskerar att bli utförsäkrade, dvs. inte längre har rätt till
ersättning från sin arbetslöshetskassa, skall anvisas beredskapsarbete om de
begär det. Med hänvisning härtill och till att liknande yrkanden i en
vpk-motion avslagits tidigare under detta riksmöte på förslag av utskottet i
betänkandet AU 1986/87:1 (s. 8) avstyrker utskottet även de nu föreliggande
yrkandena i motion A418.

Slutligen yrkas i motion A418 att den som har gått igenom arbetsmarknadsutbildning
skall få tillgodoräkna sig det vid bedömningen av om han eller
hon har fullgjort arbetsvillkoret inom arbetslöshetsförsäkringen. Detta villkor
innebär att man skall har arbetat minst fem månader under den senaste
tolvmånadersperioden före arbetslösheten.

Genom en lagändring som gjordes i våras på förslag av regeringen (se AU
1985/86:19) slopades den tidigare begränsningen att endast två månader av
tiden i arbetsmarknadsutbildning får tillgodoräknas. Lagändringen trädde i
kraft den 1 juli 1986. Yrkandet bör följaktligen inte föranleda någon åtgärd.

Kurt Ove Johansson och Lars-Erik Lövdén (s) hemställer i motion
1986/87:A717 att 1985 års semesterkommitté skall få i uppdrag att pröva
frågan om att även arbetslöshet skall få räknas som semesterlönegrundande
frånvaro.

Ett liknande spörsmål behandlades av utskottet i det tidigare under
riksmötet avgivna betänkandet AU 1986/87:3 med anledning av ett yrkande i
en vpk-motion. Utskottet uttalade i sammanhanget att utskottet utgick från

AU 1986/87:11

att ”frågan om att göra arbetslöshetsersättningarna semesterlönegrundande
aktualiseras inom ramen för semesterkommitténs arbete eller i samband med
pågående överväganden i arbetstidsfrågorna i regeringens kansli”. Utskottet
ser inte något skäl att frångå detta nyligen gjorda uttalande utan anser i
enlighet härmed att det från riksdagens sida inte är erforderligt med något
ingripande i frågan på det sätt som begärs i motionen. Denna avstyrks alltså
av utskottet.

Med nuvarande ersättningstid inom arbetslöshetsförsäkringen på drygt ett
år följer enligt motion 1986/87: A273 av Ingrid Hasselström Nyvall och Sigge
Godin (fp) att en hel del arbetssökande tycker att de har mycket god tid på sig
för att ordna sin situation. Det kan vara svårt för arbetsförmedlaren att få
gehör för förslag om eventuell flyttning eller byte av bransch, utbildning
m.m. Motionärerna föreslår därför att ersättningstiden indelas i perioder,
förslagsvis tre perioder om vardera 100 dagar, och de förutsätter att
ersättningen omprövas efter första och andra perioderna med redogörelse
för de åtgärder som har vidtagits.

Den utveckling vi har mot längre arbetslöshetstider har visat sig svår att
komma till rätta med, och därför är det av värde med nya uppslag som är
ägnade att bringa ned långtidsarbetslösheten. Motionens syfte får ses i det
perspektivet. Samtidigt bör upplysas om att enligt de riktlinjer för att
motverka långtidsarbetslösheten som AMS styrelse antog hösten 1985
åligger det arbetsförmedlingarna att göra upp handlingsplaner för arbetssökande
så snart deras arbetslöshet har varat i sex månader (för ungdomar fyra
månader). Enligt utskottets mening bör man avvakta de resultat som kan nås
på denna väg innan man går vidare och prövar åtgärder av det mer ambitiösa
— och mer resurskrävande — slag som motionärerna förespråkar. Detta
innebär att motionen med hänsyn till det anförda inte bör leda till någon
riksdagens åtgärd.

Arbetslöshetskassorna är fristående juridiska personer i förhållande till de
fackliga organisationerna. I motion 1986/87: A223 av Hans Nyhage m. fl. (m,
fp, c) anförs att det trots detta kan vara svårt för arbetstagare som inte är med
i en facklig organisation att vinna inträde i arbetslöshetskassorna. Motionärerna
föreslår att staten som motprestation för statsbidraget till kassorna
skall kräva att de tillhandahåller separata ansökningsblanketter för medlemskap
i kassan och att sådana blanketter automatiskt skall tillhandahållas alla
arbetstagare som önskar det. Vidare anser motionärerna att det bör
stipuleras en längsta tid för kassornas handläggning av ansökningar om
medlemskap.

Liknande motionsyrkanden har flera gånger tidigare behandlats av
utskottet, senast i betänkandet AU 1986/87:1 (s. 7-8).

Utskottet har i dessa sammanhang konstaterat att det av en uttrycklig
lagbestämmelse (55 § lagen om arbetslöshetsförsäkring) följer att det inte
kan krävas facklig anslutning av den som vill bli medlem i en arbetslöshetskassa.
Denna möjlighet har använts av ca 55 000 personer, såsom påpekas i
den nu föreliggande motionen. Vidare har utskottet hänvisat till att i den mån
kassornas ärendehandläggning ger anledning till missnöje kan saken påtalas
hos AMS som är tillsynsmyndighet. AMS har ingripit i en del fall som kommit
till styrelsens kännedom för att undanröja problem som icke fackligt anslutna

AU 1986/87:11

har fått vid ansökan om medlemskap. Mot den bakgrunden har utskottet inte
funnit det motiverat för riksdagen att reglera kassornas verksamhet i de
begärda hänseendena. Utskottet finner inte skäl att nu frångå denna
ståndpunkt och avstyrker för den skull motion A223.

För både arbetslöshetsförsäkringen och KAS gäller ett arbetsvillkor. Detta
innebär att den arbetslöse under den senaste tolvmånadersperioden skall ha
arbetat under minst fem månader. Med arbetad tid jämställs den tid den
arbetslöse har genomgått arbetsmarknadsutbildning eller yrkesinriktad
rehabilitering, haft semester eller i vissa fall varit ledig med helt eller delvis
bibehållen lön.

Med arbetad tid får vidare jämställas tid under vilken den arbetslöse
fullgjort värnplikt eller varit föräldraledig. I dessa båda fall får dock endast
tillgodoräknas högst två av de fem månader som krävs för att arbetsvillkoret
skall vara uppfyllt.

Vänsterpartiet kommunisterna i motion 1986/87: A237 och Ingbritt Irhammar
och Marianne Andersson (c) i motion 1986/87: A201 menar att värnpliktigas
grundutbildning skall jämställas med fem månaders förvärvsarbete vid
ansökan om KAS.

Syftet med arbetsvillkoret är att avgränsa rätten till arbetslöshetsersättningar
till dem som har anknytning till arbetsmarknaden - ersättningarna
avser ju att kompensera den inkomst av förvärvsarbete en arbetstagare går
miste om vid arbetslöshet. Anknytningen till arbetsmarknaden har ansetts
böra vara någorlunda fast, och man har vid tillkomsten av gällande regler
stannat för att en sådan anknytning föreligger efter ett förvärvsarbete som
har pågått minst fem månader. Som framgått av den ovan lämnade
redovisningen har arbetsvillkoret modifierats i olika hänseenden, bl. a.
genom den nu aktuella tvåmånadersregeln för värnpliktiga. Utskottet är inte
berett att på grund av motionerna föreslå någon ändring i arbetsvillkoret som
är ett viktigt led i de principer ersättningssystemet bygger på. Det kan
hänvisas till att kontantstödet vid arbetslöshet som förut nämnts är under
översyn. Frågan om arbetslöshetsersättning till värnpliktstjänstgörande bör
också ses i samband med det utryckningsbidrag som utgår till värnpliktiga
och som har samma syfte som kontantstödet vid arbetslöshet, nämligen att
vara ett bidrag till uppehället. Utskottets slutsats av det anförda blir att
motionerna A201 och A237 av riksdagen bör lämnas utan åtgärd.

Sysselsättningsskapande åtgärder

1985/86 Utgift 3 575 046 000 Reservation 1 731 301 0001

1986/87 Anslag 2 712 500 000

1987/88 Förslag 2 479 500 000

1 Reservationen får tas i anspråk för beslutade medel till beredskapsarbeten, som skall
betalas ut under budgetåret 1986/87.

Från anslaget betalas utgifter för de sysselsättningsskapande åtgärderna
Beredskapsarbeten, Rekryteringsstöd, Bidrag till arbetslösa för att starta
egen verksamhet, Industribeställningar, Strukturstöd för byggarbetsmark -

AU 1986/87:11

naden, Försöksverksamhet med sysselsättningsskapande åtgärder och Nordiska
handlingsplanen.

Regeringen har i budgetpropositionen under punkt B. 5 (s. 82-92)
föreslagit riksdagen att

1. anta inom arbetsmarknadsdepartementet upprättat förslag till lag om
ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,

2. godkänna vad som förordats i fråga om ändrade bidragsregler för
beredskapsarbeten,

3. till Sysselsättningsskapande åtgärder för budgetåret 1987/88 anvisa ett
reservationsanslag av 2479500000 kr.

1986/87 Beräknad ändring 1987/88

Föredraganden

Beredskapsarbeten	2 132 000 000	-258 000 000
Rekryteringsstöd och enskilda bered-skapsarbeten av icke investeringska-raktär	425 000 000	+ 25 000 000
Bidrag till arbetslösa för att starta egen verksamhet	75 000 000
Industri beställningar	15 000 000	-
Strukturstöd för byggarbetsmark-naden	50 000 0001
Försöksverksamhet med sysselsätt-ningsskapande åtgärder	15 000 000	_
Nordiska handlingsplanen	500 000'
	2 712 500 000	-233 000 000

1 Beloppen har omfördelats från medel som har beräknats under anslagsposten
Beredskapsarbeten.

Allmänna frågor

Arbetsmarknadsministern erinrar om att beredskapsarbeten på vägar under
åren har utgjort ett väsentligt tillskott till vägverkets underhåll och nybyggnad
av vägnätet. Volymen beredskapsarbeten på vägar har varierat - för
innevarande budgetår har regeringen föreskrivit att sådana arbeten skall
utföras för minst 175 milj. kr.

Arbetsmarknadsministern anser att det är mer ändamålsenligt att medlen
för vägarbeten i fortsättningen anvisas direkt till kommunikationssektorn.
Ett belopp av 175 milj .kr. har därför i årets budget räknats av från medlen till
beredskapsarbeten och anvisats under sjätte huvudtiteln, att användas för att
öka bärigheten på vägnätet. AMS och länsarbetsnämnderna skall ha
inflytande på anvisningarna av arbetskraft till de arbeten som bekostas med
dessa medel. Det förutsätts vidare att AMS även i fortsättningen skall kunna
besluta om beredskapsarbeten på vägar inom ramen för tillgängliga medel.
Någon invändning mot den nu redovisade omdispositionen av medel för

AU 1986/87:11

vägarbeten har inte gjorts i de föreliggande motionerna, och utskottet anser
sig också kunna godta vad som i den frågan anförts från arbetsmarknadsministerns
sida.

Medlen under förevarande anslag är fördelade på flera olika poster på sätt
som framgår av sammanställningen ovan — i de anslagsföreskrifter som är
meddelade för AMS är uppdelningen ännu något större genom att medlen
för rekryteringsstöd och enskilda beredskapsarbeten där i sin tur är fördelade
på två delposter. AMS har inte rätt att utan medgivande av regeringen flytta
medel mellan olika poster med det undantaget att medel för beredskapsarbeten
också får användas för att bevilja rekryteringsstöd för långtidsarbetslösa
och utförsäkringshotade.

Som redovisats i det inledande avsnittet om riktlinjer för arbetsmarknadspolitiken
önskar moderata samlingspartiet att det skall göras försök med nya
principer för anslagsgivningen till AMS. I kommittémotion 1986/87:A259
återkommer moderaterna till frågan i motionens avsnitt om beredskapsarbeten
och andra sysselsättningsskapande åtgärder. De konstaterar att beredskapsarbeten
är viktiga för en del arbetslösa, men satsningen på dessa
arbeten måste begränsas till förmån för andra metoder som underlättar för de
arbetslösa att få arbete i det privata näringslivet. Det föreslås i motionen mot
denna bakgrund att en ny anslagsteknik för det nu aktuella anslaget till
Sysselsättningsskapande åtgärder skall tillämpas fr. o. m. nästa budgetår.
Med syftet att nå ökad flexibilitet i insatserna skall AMS ledning, inom ramen
för mål och generella regler som formuleras av riksdagen, få möjlighet att
disponera ett sammanhållet anslag.

Enligt de riktlinjer som ges i motionen skall AMS-ledningen disponera
anslagna medel så, att en av riksdagen angiven sysselsättningsvolym uppnås.
Åtgärderna skall i första hand inriktas mot näringslivet och ge resultat i form
av faktiska anställningar som överskrider 50 % av totala antalet anvisningar.
Ingen enskild åtgärd får ha längre varaktighet än sex månader, och den
maximala bidragsnivån får inte överstiga halva lönekostnaden. Preliminära
resultat i form av kostnader och placeringar i varaktiga anställningar skall
senare redovisas för riksdagen.

I budgetpropositionen (s. 55) avstyrker arbetsmarknadsministern ett
förslag av AMS till ändrad anslagsstruktur. Arbetsmarknadsministern
noterar att redan nuvarande anslagsstruktur och det faktum att arbetsmarknadsverket
i flera avseenden är mindre styrt i fråga om medelsanvändningen
än många andra myndigheter ger AMS en betydande frihet i utnyttjandet av
anvisade medel och vid prioriteringar av olika åtgärder. Hon erinrar vidare
om att arbetsmarknadsverket fr.o.m. budgetåret 1988/89 skall ingå i
försöksverksamheten med treåriga budgetramar samt att det kan finnas
anledning att överväga ändringar i anslagsstrukturen i anslutning till det
utvecklingsarbete som pågår inom arbetsmarknadsdepartementet om mål
och styrning av verksamheten m. m.

Vad arbetsmarknadsministern anfört om AMS förslag är enligt utskottets
bedömning tillämpligt också på den i motion A259 föreslagna nya anslagstekniken.
Motionen avstyrks därför i den delen, dock att utskottet i det följande
återkommer till den fråga om bidragsnivån för beredskapsarbeten som ingår i
motionens förslag.

AU 1986/87:11

Hans Rosengren (s) anser i motion 1986/87:A272 att medlen till beredskapsarbeten
och rekryteringsstöd bör anvisas under en gemensam anslagspost
som det bör få ankomma på länsarbetsnämnderna att disponera på bästa
sätt. Från samma post bör vidare kunna bekostas starthjälp som därigenom
skulle kunna beviljas även fortsättningsvis.

Utskottet har ovan upplyst att AMS har rätt att använda medel till
beredskapsarbeten för att betala rekryteringsstöd för långtidsarbetslösa. Till
en del är motionärens önskemål om ökad flexibilitet i anslagsanvändningen
således redan tillgodosett. Vad sedan starthjälpen beträffar har den fortsatta
användningen av denna stödform behandlats i det tidigare avsnittet om
flyttningsbidragen. Med de ställningstaganden som där gjorts kan det inte
anses aktuellt att överväga en finansiering av stödformen från det nu aktuella
anslaget. Utskottet är med hänsyn till det anförda inte berett att föreslå
någon åtgärd med anledning av motionen utan avstyrker denna i den nu
behandlade delen.

Ett återinförande av de tidigare projekteringsbidragen föreslås i motion
1986/87:A217 av Wivi-Anne Cederqvist m. fl. (s) med framhållande av att de
senaste årens insatser har tärt framför allt på kommunernas objektreserv som
nu sägs vara för liten. Enligt motionärerna begränsar kommunernas ekonomi
deras möjligheter att bygga upp nya reserver av angelägna byggnadsprojekt.

I samma motion föreslås vidare att länsarbetsnämnderna skall få i uppdrag
att utarbeta åtgärdspaket med långsiktiga beredskapsarbetsprojekt. Enligt
motionärerna skulle nya objekt för beredskapsarbeten kunna tas fram om
man i förväg kunde garantera en viss kontinuitet i genomförandet. Som
exempel på områden där detta skulle vara möjligt anges kulturminnesvården,
turismen och skogsbruket. Nya objekt skulle på detta sätt kunna tas
fram, samtidigt som den föreslagna tekniken medger att medel för beredskapsarbeten
sattes in för en långsiktig utveckling av angelägna samhällsintressen.

Projekteringsbidraget slopades i början av 1980-talet av statsfinansiella
skäl och med hänsyn till att det bedömdes ha begränsad betydelse för
projekteringsverksamheten. Om ett objekt antas till beredskapsarbete får
projekteringskostnaden räknas in i de kostnader för arbetet för vilka
statsbidrag utgår. Med hänvisning härtill anser utskottet att det inte är
aktuellt att på nytt införa ett särskilt bidrag till projekteringskostnader, utan
motionen avstyrks i denna del.

Beredskapsarbeten är till sin natur tillfälliga. Motionens förslag att
kontinuerligt pågående beredskapsarbeten skall kunna medges i viss utsträckning
strider mot denna princip. Det bör också erinras om att arbetenas
främsta syfte är att ge sysselsättning åt arbetslösa, inte att utgöra en basresurs
för samhällsutbyggnaden. Detta utesluter självfallet inte att arbetsmarknadsverket
vid objektvalen i den omfattning som är möjligt har att ta hänsyn till
den mer långsiktiga planeringen hos kommuner och andra huvudmän, i all
synnerhet om sådana hänsynstaganden sammanfaller med kravet att objekten
för beredskapsarbeten skall tjäna angelägna ändamål. På grund av det
anförda avstyrker utskottet motionen även på denna punkt.

I motion 1986/87: A212 föreslår Kurt Ove Johansson och Lars-Erik Lövdén
(s) att det införs krav på obligatoriskt yttrande från den berörda fackliga

AU 1986/87:11

organisationen vid ansökningar om beredskapsarbeten och rekryteringsstöd.
Motionärerna pekar på att det särskilt inom servicenäringarna kan inträffa
att anställda som har fått sin arbetstid minskad på grund av arbetsbrist inte får
tillbaka den ursprungliga arbetstiden när verksamheten på arbetsplatsen
utökas, utan det ökade arbetskraftsbehovet tillgodoses med att någon annan
arbetslös anvisas med rekryteringsstöd eller som beredskapsarbetare. Den
intressekonflikt mellan olika grupper arbetslösa som härigenom uppstår vill
motionärerna lösa med den föreslagna ordningen med yttrande från den
fackliga organisationen.

Enligt gällande regler behöver yttrande inte inhämtas från den berörda
fackliga organisationen vid beviljande av rekryteringsstöd. Däremot skall
föreligga en skriftlig bekräftelse från organisationen att den informerats av
arbetsgivaren om den tilltänkta åtgärden. Organisationen kan således, om
den så vill, på grund av den lämnade informationen påkalla förhandlingar
med arbetsgivaren i frågan. När det är fråga om beredskapsarbeten sker som
regel förhandlingar mellan arbetsgivaren och den fackliga organisationen om
det gäller arbeten hos offentliga myndigheter. Vad slutligen beträffar
enskilda beredskapsarbeten skall yttrande inhämtas om det är fråga om
investeringsarbeten, men det kravet upprätthålls inte om arbetena inte har
den karaktären. Enligt utskottets mening är det inte påkallat att ytterligare
formalisera handläggningen av ansökningar om rekryteringsstöd och beredskapsarbeten
på det sätt som begärs i motion A212, utan denna avstyrks med
det nu anförda.

Statsbidraget vid beredskapsarbeten

Statsbidrag till beredskapsarbeten beviljas i form av grundbidrag och
tilläggsbidrag. Grundbidraget avser lönekostnaderna för de arbetstagare
som anvisas till arbetena och utgår som regel till högst 70% av dessa
kostnader. Tilläggsbidraget beviljas vid investeringsarbeten och utgör 10 %
av skillnaden mellan den godkända totala investeringskostnaden och lönekostnaderna
för den anvisade arbetskraften. Undantag från dessa regler är
att arbetsmarknadsverket som regel ersätter hela kostnaden för statliga
beredskapsarbeten. Å andra sidan är grundbidraget lägre vid enskilda
beredskapsarbeten som inte avser investeringar och utgår i sådana fall med
50 % av lönekostnaderna. Detta lägre bidrag har motiverats med att
bidragsnivån bör vara densamma som för rekryteringsstödet som ersätter
50 % av lönekostnaderna. Dessutom kan AMS i de enskilda fallen bevilja
både högre och lägre bidrag än nu nämnts.

Av besparingsskäl föreslås i propositionen att grundbidraget i normalfallen
sänks från 70 till 60% för arbeten som tillkommer fr. o. m. budgetåret
1987/88. På regionalpolitiska grunder bör den hittillsvarande nivån för
grundbidraget få behållas för arbeten som bedrivs i stödområdena A och B.
Det förutsätts att AMS nuvarande möjligheter att jämka bidragen skall
bestå.

Folkpartiet föreslår i motion 1986/87:A229 att grundbidraget minskas till
50% av lönekostnaderna utom i stödområdena A och B. De ytterligare
besparingar som härigenom kan göras avses bli använda för en ökad satsning
på arbetsmarknadsutbildningen. I det tidigare redovisade förslaget i modera -

AU 1986/87:11

ta samlingspartiets kommittémotion A259 till ny anslagsteknik ingår att
bidragsnivån skall få motsvara högst halva lönekostnaden. I kommittémotion
1986/87: A260 tilläggs att denna begränsning även skall gälla kommunala
beredskapsarbeten av icke-investeringskaraktär.

Hans Rosengren (s) förordar å andra sidan i motion 1986/87:A272 att
undantaget från bidragssänkningen inte bör begränsas till stödområdena A
och B utan gälla generellt för skogslänen med hänsyn till problemen för de
lokalt bundna arbetslösa i dessa län, bl. a. i form av tendenser till ökad andel
långtidsarbetslösa.

Vid en besparingsåtgärd av det slag det här gäller får statens behov att
minska sina utgifter vägas mot att den tilltänkta bidragssänkningen inte
äventyrar möjligheterna att även i fortsättningen bedriva beredskapsarbeten
i den omfattning som statsmakterna bedömer som nödvändig av sysselsätt ningspolitiska

skäl. Utskottet anser att en sänkning av grundbidraget får

godtas av besparingsskäl och att sänkningen bör fastställas till 60% av
lönekostnaderna i normalfallen. En ytterligare sänkning till 50%, såsom
moderata samlingspartiet och folkpartiet förespråkar synes däremot väl
drastisk mot bakgrund av den intresseavvägning som här måste göras. Den
utvidgning av undantagsområdet för bidragsförändringen som förordas i
motion A272 kan utskottet inte heller biträda med den betydande reducering
av den planerade statsfinansiella effekten det skulle innebära. Utskottet vill
påminna om att AMS även i fortsättningen skall ha kvar sin generella
möjlighet att jämka statsbidraget uppåt i regioner med hög och långvarig
arbetslöshet och sjunkande befolkningstal. Vad nu anförts leder sammanfattningsvis
till att utskottet med avstyrkande av motionerna A229, A259 och
A272 i de aktuella delarna tillstyrker regeringens förslag till ändrade
bidragsregler för beredskapsarbetena.

Volymen beredskapsarbeten och rekryteringsstöd

Enligt budgetpropositionen föreligger med nuvarande bedömning ett behov
av närmare 4 miljoner sysselsättningsdagar i form av beredskapsarbeten till
en kostnad av 1874 milj. kr. Arbetsmarknadsministern förutsätter att
regeringen liksom för innevarande budgetår kommer att få disponera en
finansfullmakt för att eventuellt förstärka de sysselsättningsskapande åtgärderna
och tillägger att behovet av sådana åtgärder kommer att prövas på nytt
i anslutning till vårens kompletteringsproposition.

Vad sedan beträffar sysselsättningsstödet beräknas i propositionen ett
behov av 1,1 miljoner sysselsättningsdagar för sådant stöd till långtidsarbetslösa
och 0,6 miljoner sysselsättningsdagar för sysselsättningsstöd åt övriga
svårplacerade med en sammanlagd kostnad av 450 milj. kr.

Moderata samlingspartiet yrkar i kommittémotion 1986/87:A260 att
riksdagen skall föreskriva att AMS skall ordna 5 miljoner sysselsättningsdagar
enligt de regler som har föreslagits i kommittémotion 1986/87:A259 och
redovisats i inledningen till detta avsnitt av betänkandet.

Utskottet biträder regeringens bedömning att man i nuvarande läge för
nästa budgetår bör beräkna ett behov av 5,7 miljoner sysselsättningsdagar i

AU 1986/87:11

form av beredskapsarbeten och rekryteringsstöd och avstyrker därmed den
volymberäkning som görs i motion A260.

Objekt för beredskapsarbeten

I fyra motioner behandlas frågor om beredskapsarbeten inom natur- och
kulturminnesvården. Sylvia Pettersson och Åke Wictorsson (s) begär i
motion 1986/87:A224 att riksdagen skall uttala sig för att det behövs en
ändrad inriktning av insatserna på de nämnda områdena, så att dessa blir
mindre beroende än hittills av arbetsmarknadspolitiska medel. Ingrid
Sundberg m. fl. (m) föreslår i motion 1986/87: A277 att en del av medlen som
används för beredskapsarbeten inom kulturminnesvården i fortsättningen
skall överföras till ett särskilt anslag till riksantikvarieämbetets förfogande.
Görel Bohlin (m) hemställer i motion 1986/87:A253 att ett erforderligt
belopp av medlen till beredskapsarbeten skall avsättas för akuta räddningsåtgärder
inom fornvården i Stockholms län, avseende bl. a. kyrkoruinerna i
Sigtuna. Marianne Andersson och Per-Ola Eriksson (c) föreslår i motion
1986/87:A474 att ytterligare 5 milj. kr. anslås till landskapsvårdande åtgärder
utöver vad regeringen föreslagit och att åtgärden finansieras av medel från
förevarande anslag.

Beredskapsarbetena har kommit att spela en mycket stor roll inom naturoch
kulturminnesvården. När behovet av dessa arbeten har minskat i takt
med de senaste årens förbättringar i sysselsättningsläget har detta fått till
följd att också arbetena inom natur- och kulturminnesvården har reducerats
avsevärt. Detta vållar självfallet besvärliga problem för natur- och kulturminnesvården,
inte minst i de delar av landet där konjunkturförbättringen
har varit starkast, t. ex. i Stockholms län, och neddragningen av beredskapsarbeten
på dessa områden följaktligen slagit särskilt hårt.

De tankar på överföring av medel från beredskapsarbeten till reguljära
anslag hos resp. statliga huvudmän som finns i ett par av de ovan refererade
motionerna har också förts fram i AMS anslagsframställning (se prop. s. 88).
Liksom motionärerna har styrelsen föreslagit att vissa statliga huvudmän och
deras ordinarie anslag skall tillföras en del av medlen för beredskapsarbeten.
Bidragen till dessa arbeten förutsätts bli minskade i motsvarande mån.
Arbetsmarknadsministern är dock inte beredd att förorda någon ändring av
statsbidragsreglerna i dessa delar utan påminner om att AMS har möjlighet
att mera långsiktigt, med utgångspunkt i det av statsmakterna bedömda
minimibehovet av beredskapsarbeten, tillsammans med berörda myndigheter
göra upp planer för den beräknade omfattningen av beredskapsarbetena.
Arbetsmarknadsministern tänker härvid främst på riksantikvarieämbetet,
skogsstyrelsen m. fl. myndigheter som normalt har många beredskapsarbetare
sysselsatta i sin verksamhet.

I sammanhanget bör redovisas vad de för natur- och kulturminnesvårdsfrågorna
ansvariga statsråden anfört i årets budgetproposition.

Statsrådet Göransson erinrar sålunda att det år 1985 inleddes ett arbete
med att se över möjligheterna att effektivisera och beredda insatserna inom
kulturminnesvården. Det samlade resultatet av översynen inkl. revidering av
den särskilda lagstiftningen på området bedöms kunna redovisas för

AU 1986/87:11

riksdagen tidigast budgetåret 1987/88. Statsrådet Göransson finner dock
anledning att redan i årets budgetproposition ge en samlad redovisning av de
regeringsförslag som läggs fram i anslutning till översynsarbetet. Detta sker i
utbildningsdepartementets huvudtitel, s. 386—397.

När det gäller vården av fornlämningar erinrar statsrådet Göransson om
att riksdagen förra året beslöt om en viss ökning av anslaget för detta
ändamål. Resurserna för vårdarbetena utgörs i hög grad av beredskapsarbeten,
och dessa arbeten har minskat som en följd av arbetsmarknadspolitikens
förändrade inriktning. Mot bakgrund härav säger sig statsrådet Göransson
vara medveten om att ytterligare åtgärder behöver vidtas för att fornvårdsarbetena
skall kunna utföras i erforderlig skala. Det bör i första hand ske
genom en effektivisering av de befintliga resurserna. Han har därför samrått
med arbetsmarknadsministern om behovet av att ytterligare utveckla
samarbetet mellan riksantikvarieämbetet och AMS och konstaterar - med
hänvisning till vad arbetsmarknadsministern har anfört - att det ankommer
på båda dessa myndigheter att ta de initiativ som behövs för att en sådan
planering skall komma till stånd.

När det gäller statens insatser för vård och säkerställande av det
traditionella kultur- och odlingslandskapet och för att hålla landskapet öppet
understryker statsrådet Göransson behovet av en samverkan mellan de
ansvariga för naturvårds- och kulturminnesvårdens intressen. Han pekar
därvid på att odlingslandskapet innehåller omistliga värden från såväl natursom
kultursynpunkt. I övrigt hänvisar han till vad som anförs av miljö- och
energiministern.

Statsrådet Dahl anför därvid (budgetpropositionen bilaga 16 s. 11) att
betydande naturvårdsinsatser har kunnat göras genom arbetsmarknadspolitiska
åtgärder, främst beredskapsarbeten. Andelen beredskapsmedel för
direkta naturvårdsåtgärder har dock minskat kraftigt under de senaste åren.
När därtill vård- och förvaltningskostnaderna har ökat måste ytterligare
medel tillföras för att naturvårdsobjekten skall kunna skötas på ett tillfredsställande
sätt. Statsrådet Dahl upplyser att anslaget för vård av naturreservat
för nästa budgetår föreslås öka till drygt 47 milj. kr.

Vad beträffar naturvårdsåtgärder i odlingslandskapet anför statsrådet
Dahl vidare (bilaga lös. 49) att naturvårdsverkets verksamhet härmed har
inletts innevarande budgetår och att det är angeläget att verksamheten får
fortsätta och utvidgas. Samråd i de frågorna bör ske med riksantikvarieämbetet.

För egen del vill utskottet anföra följande.

Arbeten inom natur- och kulturminnesvården har spelat en stor roll vid
insatserna av sysselsättningsskapande åtgärder genom att man på dessa
områden kan tillhandahålla ett varierat urval av lämpliga objekt för
beredskapsarbeten. En sådan viktig roll kommer dessa arbeten att ha även i
fortsättningen. Det ligger emellertid i sakens natur att beredskapsarbetenas
omfattning varierar med konjunkturförändringarna. Arbetena skall sysselsätta
arbetslösa, och de minskas därför vid konjunkturförbättringar och ökad
efterfrågan på arbetskraft. Det är inte heller givet att det behov av särskilt
anordnad sysselsättning som behövs för grupper av arbetslösa även i ett gott

AU 1986/87:11

konjunkturläge gör sig gällande i områden där insatser inom natur- och
kulturminnesvården bedöms som mest angelägna.

Fluktuationerna i beredskapsarbetenas omfattning - och de kan vara stora
- ställer självfallet natur- och kulturminnesvården inför stora problem, inte
minst på planeringssidan. Sett från den sidan är det, som framhålls även i de
föreliggande motionerna, angeläget att man försöker göra natur- och
kulturminnesvården mindre beroende än hittills av insatser genom beredskapsarbeten.
Samma uppfattning gav utskottet uttryck åt vid förra årets
behandling av likartade frågor (AU 1985/86:11 s. 67-68) och kan av utskottet
bekräftas också i detta sammanhang.

Som framgått av den ovan lämnade redovisningen för den aktuella frågans
behandling i årets budgetproposition har denna uppmärksammats av de
ansvariga statsråden. De överväganden de redovisat ankommer på andra
utskott att bereda och dra erforderliga slutsatser av. Med erinran härom har
arbetsmarknadsutskottet för sin del ansett att frågan får bero vid de
uttalanden utskottet nu har gjort och anser att det med hänsyn härtill inte är
påkallat att föreslå någon åtgärd med anledning av motionerna A224 (s),
A253 (m) och A277 (m).

Vad som anförts har också tillämpning på motion A474 (c). Det bör dock
tilläggas att den omfördelning av medel till landskapsvårdande åtgärder som
ingår i motionens förslag innebär en omfördelning inte bara mellan skilda
ändamål utan också mellan skilda huvudtitlar. Utskottet är inte på grundval
av motionen berett att ta initiativ till en sådan åtgärd utan anser att även
denna motion bör lämnas utan åtgärd av riksdagen.

Länsarbetsnämnden i Norrbottens län har på försök kunnat lämna bidrag
till lön åt studerande vid tekniska högskolan i Luleå under den tid de
praktiserar hos företag i länet. Börje Hörnlund m.fl. (c) anför i motion
1986/87:A248 att resultatet av verksamheten får ses som positivt bl. a. med
tanke på möjligheterna att rekrytera högutbildade tekniker till de berörda
Norrbottenföretagen. Motionärerna föreslår att motsvarande åtgärder för att
rekrytera högutbildade tekniker till Stödområdena i vissa Norrlandslän bör
vidtas med anlitande av medel till beredskapsarbeten. Med Norrlands inland
avser motionärerna stödområdeskommunerna i Västerbottens, Västernorrlands
och Jämtlands län. Syftet är att vidga möjligheterna att öka det tekniska
kunnandet och kompetensen hos företagen i inlandet så att dessa skall kunna
klara konkurrensen från företagen i främst högskoleregionerna i södra och
mellersta Sverige.

Sigge Godin (fp) föreslår i motion 1986/87: A225 med likartad motivering
att länsarbetsnämnden i Västernorrlands län skall få möjlighet att via
särskilda projektmedel stimulera nyutbildade högskoletekniker att söka
anställning vid mindre och medelstora företag i det länet.

Den särskilda form av teknikspridning i Norrbottens län som det här gäller
har möjliggjorts av att särskilda medel har stått till länets förfogande på
grund av dess svåra arbetsmarknadsläge. Bl. a. gäller det medel till det
tidigare s. k. Norrbottenpaketet och det särskilda anslaget till utvecklingsinsatser
i östra Norrbotten. Det synes vara tveksamt om likartade åtgärder i
övriga Norrlandslän skall bekostas från förevarande anslag, vars syfte är att
finansiera kortsiktiga sysselsättningsinsatser för arbetslösa. De tekniker som

AU 1986/87:11

6 Riksdagen 1986187. 18 sami. Nr 11

det här är fråga om är otvivelaktigt sådana nyckelmän som även i
fortsättningen kan beviljas starthjälp för att tillträda anställningar i de delar
av Norrland som avses i de båda motionerna, och rekryteringen av dem bör
också kunna främjas av den föreslagna förstärkningen av bidraget till
medflyttande. I den mån sådana åtgärder inte är till fyllest bör den form av
teknikspridning som det här gäller - under förutsättning att den bedöms vara
angelägen - liksom andra särskilda teknikspridningsåtgärder finansieras
över de regionalpolitiska medlen under industridepartementets huvudtitel.
Med hänvisning till de nu gjorda uttalandena föreslår utskottet att motionerna
A225 och A248 härutöver inte leder till någon riksdagens åtgärd.

Formerna för rekryteringsstödet

Fr. o. m. innevarande budgetår är rekryteringsstödet som tidigare berörts
uppdelat i två former. Den första formen avser att främja anställning åt
personer som har varit oavbrutet arbetslösa under mer än sex månader (fyra
månader för personer i åldern 20-24 år) samt åt personer som är
utförsäkringshotade. Bidragen utgår med 50 % av den totala lönekostnaden
under sex månader.

Den andra formen av rekryteringsstöd är inriktad på övriga svårplacerade
personer och personer för vilka andra insatser har visat sig vara otillräckliga.
Även detta bidrag utgår med 50% av de totala lönekostnaderna, men
bidragstiden är normalt begränsad till tre månader.

Omfattningen av de båda formerna av rekryteringsstöd under nästa
budgetår har tidigare behandlats i avsnittet Volymen beredskapsarbeten och
rekryteringsstöd.

Görel Thurdin (c) föreslår i motion 1986/87:A246 en sammanslagning av
de båda typerna av rekryteringsstöd med hänvisning till att flera länsarbetsnämnder
har uttalat att den snäva definitionen av begreppet långtidsarbetslösa
medför svårigheter att nyttja stödet för. Nämnderna vill därför ha en
stödform som ger större utrymme för arbetsförmedlingens bedömning i de
enskilda fallen. Även Hans Rosengren (s) föreslår i motion 1986/87: A272 att
reglerna för rekryteringsstöd ändras så att detta stöd i samtliga fall kan ges för
en tid av högst sex månader.

Den fr. o. m. innevarande budgetår gällande uppdelningen av rekryteringsstödet
i två former kom till på förslag av regeringen i kompletteringspropositionen
våren 1986. Motiveringen för åtgärden var att rekryteringsstödet i
otillräcklig grad gått till de i verklig mening långtidsarbetslösa. Uppdelningen
kan alltså sägas vara ett försök att styra rekryteringsstödet till dem som är i
mest behov av detta stöd, dvs. arbetssökande med långa obrutna arbetslöshetsperioder.
Huruvida dessa intentioner har kunnat förverkligas eller den
nya ordningen är förenad med sådana nackdelar att den bör leda till en
omprövning är ännu för tidigt att ha någon bestämd mening om. Utskottet
avstyrker därför att reglerna för rekryteringsstödet på nytt ändras i enlighet
med önskemålen härom i motionerna A246 och A272, som därmed avstyrks.

AU 1986/87:11

Starta-eget-bidraget

AU 1986/87:11

Sedan den 1 juli 1984 har pågått en försöksverksamhet med bidrag till
arbetslösa som startar egen verksamhet. Antalet beviljade bidrag per
budgetår har uppgått till 2000. Av bidraget har 39% gått till kvinnor.
Försöksverksamheten har på regeringens uppdrag utvärderats av AMS och
högskolan i Växjö (se prop. s. 90).

I propositionen föreslås att verksamheten upphör som försöksverksamhet
och i fortsättningen betraktas som permanent. För ändamålet beräknas ett
belopp av 75 milj. kr. för nästa budgetår. Några ändringar i nuvarande
bidragsregler föreslås inte utom på en punkt. Starta-eget-bidraget bör såsom
redan är fallet med arbetslöshetsersättningarna i fortsättningen vara pensionsgrundande.
Till propositionen är fogat ett förslag till ändring i lagen
(1962:381) om allmän försäkring. Lagförslaget gäller inte bara starta-egetbidraget
utan berör också vuxenstudiestödet enligt förslag i utbildningsdepartementets
huvudtitel. Utskottet har för sin del inga invändningar mot
regeringens förslag beträffande starta-eget-bidraget. Frågorna om vuxenstudiestödet
bereds för närvarande av socialförsäkringsutskottet. Efter samråd
mellan utskottskanslierna har det föreliggande lagförslaget av arbetsmarknadsutskottet
med yttrande överlämnats till socialförsäkringsutskottet för
slutlig handläggning.

Iris Mårtensson m. fl. (s) förordar i motion 1986/87:A206 en översyn av
konstruktionen av starta-eget-bidraget. Motionärerna påtalar att låga kassaersättningar
ger låga bidrag, vilket särskilt drabbar kvinnor i glesbygd.
Utbildnings- och rådgivningsinsatserna för kvinnor bör förstärkas med
hänsyn till att kvinnorna har en procentuellt stor andel av de konkurser som
har inträffat bland företag som har startats med det nu aktuella bidraget.
Bidragstiden bör förlängas till tolv månader. Vidare anförs att om en
kooperativ verksamhet startas bör krav inte ställas på att deltagarna skall stå
till arbetsmarknadens förfogande.

Även Britta Bjelle (fp) föreslår i motionen 1986/87:A226 att bidragstiden
skall förlängas till ett år.

Starta-eget-bidraget utgår med samma belopp som den arbetslöshetsersättning
den arbetslöse får avstå från vid start av egen verksamhet. I båda
formerna av kontantstöd är det fråga om bidrag till kostnaderna för
uppehället. Därför bör bidragets storlek inte påverkas av den arbetslöses val
av aktiviteter under arbetslöshetstiden, dvs. om han eller hon startar eget
företag eller använder tiden för att söka ny anställning. En förlängning av
bidragstiden har även föreslagits av högskolan i Växjö vid dess utvärdering av
verksamheten. Förslaget har inte biträtts i budgetpropositionen, och inte
heller utskottet är berett att föreslå en sådan utvidgning av verksamheten
med anledning av vad som förordats från motionärernas sida. Däremot vill
utskottet stryka under vad som sägs i motion A206 om behovet av
rådgivnings- och utbildningsinsatser. Med hänsyn till att AMS enligt
propositionen har upplyst att ett utvecklingsarbete pågår för att förbättra
utbildningen för dem som skall starta eget påkallar motionen dock inte någon
åtgärd på denna punkt.

Vad som sedan anförts i motionen om att personer med starta-eget-bidrag

inte skall behöva stå till arbetsmarknadens förfogande under bidragstiden
föranleder utskottet att konstatera att det ligger i sakens natur att det inte kan
begäras att bidragstagaren skall vara beredd att lämna den nystartade
rörelsen för att ta en anställning. Ett sådant krav kan inte heller ställas med
stöd av gällande bidragsförordning. Med åberopande av det anförda
avstyrker utskottet motionerna A206 och A226, den förstnämnda i här
redovisad del.

Karl Erik Olsson och Lennart Brunander (c) föreslår i motion 1986/
87:A251 att starta-eget-bidraget skall kunna utgå även till jordbrukare som
lägger ned jordbruksrörelsen för att starta annan verksamhet utan hinder av
att jordbrukaren inte är berättigad till kontant stöd vid arbetslöshet.

Starta-eget-bidraget har tillkommit som ett alternativ till de reguljära
formerna av kontantstöd vid arbetslöshet med hänsyn till att en arbetslös får
räkna med att bli avstängd från rätten till arbetslöshetsersättning om han
eller hon startar egen verksamhet. Gör man det anses man nämligen inte stå
till arbetsmarknadens förfogande, dvs. man uppfyller inte längre arbetsvillkoret
för dessa ersättningar. Denna bakgrund till starta-eget-bidraget
innebär att bidraget har som underförstådd förutsättning att den arbetslöse
har en upparbetad rätt till ersättning vid arbetslöshet antingen i form av
kassaersättning eller i form av kontant arbetsmarknadsstöd (KAS). Arbetslöshetsersättningen
blir som ovan nämnts för övrigt normerande för startaeget-bidragets
storlek.

Motionärernas förslag innebär som framgår av det anförda ett frångående
av principen att det är ett kvalifikationsvillkor för starta-eget-bidraget att
man skall ha rätt till reguljärt kontantstöd vid arbetslöshet. En sådan
utvidgning av möjligheterna att få starta-eget-bidrag synes tveksam. Även
andra rörelseidkare skulle i nedläggningssituationer kunna ställa krav på
samma förmån. Men detsamma gäller också andra arbetslösa som av olika
skäl inte har rätt till arbetslöshetsersättning i vanlig ordning. Utskottet är
med hänsyn till de nu gjorda påpekandena inte berett att tillmötesgå
motionärernas önskemål, utan motion A251 avstyrks i den här föreliggande
delen.

Medelsanvisningen

I budgetpropositionen anges kortfattat medelsberäkningen för återstående
poster under anslaget — industribeställningar, strukturstöd för byggarbetsmarknaden,
försöksverksamhet med sysselsättningsskapande åtgärder och
Nordiska handlingsplanen. Vad härvid anförts ger inte utskottet anledning
till särskilda uttalanden.

Det sammanlagda medelsbehovet under anslaget anges i propositionen till
2479500000 kr., varav som tidigare redovisats 1 874 milj. kr. beräknats för
beredskapsarbeten, sammanlagt 450 milj. kr. för rekryteringsstöd och 75
milj. kr. för starta-eget-bidraget. Resterande 80,5 milj. kr. avser således
ovan angivna ändamål.

Moderata samlingspartiet föreslår i motion 1986/87:A260 ett i förhållande
till regeringens förslag med 520 milj. kr. sänkt anslag med hänsyn till vad i

AU 1986/87:11

den motionen och i motion 1986/87: A259 anförts om anslagets användning
och om bidragsnivån vid beredskapsarbeten. Folkpartiet yrkar i motion
1986/87:A229 på en anslagsminskning med 300 milj. kr. med åberopande av
motionens förslag om ytterligare minskning av statsbidraget till beredskapsarbeten.
Vänsterpartiet kommunisterna begär i motion 19867/87:A239 en
reducering av anslaget med 225 milj. kr. Sänkningen motsvarar en halvering
av de medel regeringen har beräknat till rekryteringsstöd.

Utskottet har i det föregående med avstyrkande av föreliggande motioner i
motsvarande delar godtagit regeringens förslag beträffande de olika åtgärdernas
omfattning och inriktning samt beträffande ändrade bidragsregler för
beredskapsarbetena. Även regeringens beräkning av medelsbehovet under
de enskilda posterna har godtagits. Med avstyrkande av motionerna A229,
A239 och A260 i de delar de nu föreligger föreslår utskottet att anslaget för
nästa budgetår förs upp med det belopp som regeringen har begärt.

Statsbidrag för ungdomslag

1985/86 Utgift 1 658 913 000

1986/87 Anslag 1 200 000 000

1987/88 Förslag 1 140 000 000

Regeringen föreslår under punkt B 6 (s. 93-94) att riksdagen skall till

Statsbidrag för ungdomslag för budgetåret 1987/88 anvisa ett förslagsanslag
av 1 140 000 000 kr.

I det tidigare avsnittet om ungdomsåtgärder har utskottet behandlat frågor
om det fortsatta bedrivandet av verksamheten med ungdomslag. I anslutning
härtill har utskottet även tagit ställning till det förslag om ändring i
lagstiftningen som regeringen har lagt fram under denna punkt i propositionen
och som gäller arbete i ungdomslag för ungdomar med varaktiga fysiska
funktionshinder.

Av statsfinansiella skäl föreslår regeringen under denna punkt även en
sänkning av statsbidraget till administrations- och handledarkostnader.
Bidraget utgör för närvarande 10 % av lönekostnaderna för ungdomar i
ungdomslag, och det föreslås bli sänkt till 5 %. Förslaget godtas av utskottet.

De totala statsbidragskostnaderna för verksamheten med ungdomslag
uppgick budgetåret 1985/86 till ca 1 660 milj. kr. Verksamheten har därefter
minskat i omfattning, och minskningen väntas fortsätta nästa budgetår, bl. a.
med hänsyn till den sysselsättning som i stället kan beredas arbetslösa
ungdomar genom de nya inskolningsplatserna. Medelsbehovet beräknas på
grund härav i propositionen till 1 140 milj. kr.

Moderata samlingspartiet - som i kommittémotion 1986/87:A258 begärt
att verksamheten med ungdomslag skall upphöra fr. o. m. den 1 januari 1988
-yrkar i enlighet härmed i kommittémotion 1986/87: A260 att anslaget endast
beräknas med det belopp som behövs för den första hälften av budgetåret
1987/88 eller med 520 milj. kr. Av samma skäl begär vänsterpartiet
kommunisterna i partimotion 1986/87:A239 ett anslag av 570 milj. kr.
Centerpartiet - som vill öka verksamheten med inskolningsplatser och till

AU 1986/87:11

följd härav minska behovet av platser i ungdomslag - yrkar i kommittémotion
1986/87:A267 att anslaget bestäms till 840 milj. kr.

Med hänvisning till de tidigare ställningstagandena beträffande verksamheten
med ungdomslag och då medelsberäkningen i propositionen lämnas
utan erinran avstyrker utskottet motionerna A239, A260 och A267 i de
föreliggande delarna och föreslår att det av regeringen begärda anslaget
anvisas av riksdagen.

Statsbidrag till inskolningsplatser
Nytt anslag (förslag) 250 000 000

Regeringen föreslår under punkt B 7 (s. 95) att riksdagen skall till Statsbidrag
till inskolningsplatser för budgetåret 1987/88 anvisa ett reservationsanslag
av 250 000 000 kr.

Regeringen har bemyndigats (prop. 1985/86:150 bil. 4, AU 19) att under
vissa förutsättningar disponera 250 milj. kr. från anslaget Statsbidrag för
ungdomslag för ett nytt system med inskolningsplatser. Dessa förutsättningar
liksom den fortsatta verksamheten har behandlats i det tidigare avsnittet
om ungdomsåtgärder. I detta ingår verksamhetens beräknade omfattning
under nästa budgetår.

Som ovan redovisats begär regeringen för nästa budgetår ett anslag av 250
milj. kr. Centerpartiet, som i enlighet med vad tidigare nämnts vill utöka
verksamheten utöver vad regeringen beräknat, föreslår i motion 1986/
87:A267 att anslaget anvisas med 375 milj. kr. Vänsterpartiet kommunisterna,
som å andra sidan menar att verksamheten bör upphöra vid det
kommande årsskiftet, föreslår i motion 1986/87:A239 ett till hälften sänkt
anslag eller 125 milj. kr.

Moderata samlingspartiet föreslår i kommittémotion 1986/87:A260 ett
anslag av 100 milj. kr. med hänsyn till att verksamheten med inskolningsplatser
liksom med ungdomslag bör upphöra den 1 januari 1988. Som framgått av
redovisningen för kommittémotion 1986/87:A258 under avsnittet om ungdomsåtgärder
är det moderata samlingspartiets avsikt att de nämnda
verksamheterna under hösten 1987 skall successivt ersättas av ett nytt system
med arbetspraktik. Övergången till det nya systemet är avsedd att vara
genomförd vid årsskiftet 1987—1988. Till finansiering av verksamheten
föreslår motionärerna att till Statsbidrag till arbetspraktikplatser för nästa
budgetår skall anvisas ett nytt förslagsanslag om 500 milj. kr. Dessutom
begär motionärerna för den nya yrkesutbildning för långtidsarbetslösa
ungdomar med sociala problem som de förordat ett nytt reservationsanslag
om 50 milj. kr.

I enlighet med ställningstagandena under avsnittet Åtgärder för ungdomar
biträder utskottet regeringens anslagsframställning och avstyrker följaktligen
samtliga ovan redovisade motionsyrkanden.

AU 1986/87:11

AMU-gruppen: Uppdragsverksamhet

AU 1986/87:11

1986/87 Anslag 1 000
1987/88 Förslag 1 000

Regeringen föreslår under punkt B 10 (s. 96-100) att riksdagen skall till

AMU-gruppen: Uppdragsverksamhet för budgetåret 1987/88 anvisa ett

förslagsanslag av 1 000 kr.

Den nya organisationen för arbetsmarknadsutbildning, AMU-gruppen,
startade den 1 januari 1986. Fr. o. m. innevarande budgetår skall verksamheten
bedrivas så, att intäkterna täcker uppkommande kostnader, varvid
intäkter och utgifter redovisas över förevarande anslag. För att övergångsvis
utjämna skillnader i flödet av inkomster och utgifter disponerar AMUgruppens
styrelse en rörlig kredit om 160 milj. kr.

I budgetpropositionen lämnas vissa uppgifter om AMU-gruppens aktuella
ekonomiska situation mot bakgrund av de svårigheter som uppkom vid
verksamhetens start. Vad härom och i övrigt anförts under denna punkt i
propositionen ger inte utskottet anledning till något särskilt uttalande.

Anslaget bör som regeringen föreslagit anvisas med ett formellt belopp av
1 000 kr.

AMU-gruppen: Bidrag till vissa driftutgifter

1986/87 Anslag 29 500 000

1987/88 Förslag 25 300 000

Regeringen föreslår under punkt B 11 (s. 100-101) att riksdagen skall till
AMU-gruppen: Bidrag till vissa driftutgifter för budgetåret 1987/88 anvisa
ett reservationsanslag av 25 300 000 kr.

Från anslaget betalas kostnader dels för utvecklingsarbete, personalutbildning
och marknadsföring, dels för lokaler som skall avvecklas, dels ock för
underskott vid Nordkalottens AMU-center. Anslaget skall årligen minskas
med 5 milj. kr. när det gäller de förstnämnda ändamålen.

Medelsberäkningen i propositionen lämnas av utskottet utan erinran.

AMU-gruppen: Investeringar

I enlighet med regeringens förslag under punkt B 12 (s. 101-102) bör
riksdagen till AMU-gruppen: Investeringar för nästa budgetår anvisa ett
reservationsanslag av 15 milj. kr.

Tillfälligt sysselsättningsbidrag för textil- och
konfektionsindustrierna

1985/86 Utgift 180 705 000

1986/87 Anslag 119 000 000

1987/88 Förslag 95 000 000

Regeringen föreslår under punkt B 16 (s. 104-105) att riksdagen skall till
Tillfälligt sysselsättningsbidrag för textil- och konfektionsindustrierna för

budgetåret 1987/88 anvisa ett förslagsanslag av 95 000 000 kr.

Hans Nyhage och Arne Svensson (m) yrkar i motion 1986/87:A219 att
regeringens anslagsframställning skall avslås. Ett liknande avslagsyrkande
framställs även i den till näringsutskottet hänvisade motionen 1986/87:N413
av Ivar Franzén m. fl. (c). Arbetsmarknadsutskottet har beretts tillfälle att
yttra sig över sistnämnda yrkande.

Avslagsyrkandena i de båda motionerna grundas på att de medel som
frigörs vid en indragning av det bidrag det här gäller i stället skall användas till
avskrivningslån för utveckling av tekoindustrierna. Motionärerna utgår
vidare från att regeringen kan lägga fram förslag till ett nytt stödsystem i så
god tid att riksdagen kan fatta beslut som träder i kraft den 1 juli i år.

Utskottet får med anledning härav anföra följande.

Riksdagen beslöt år 1983 (AU 1982/83:29, rskr. 322) att det tillfälliga
sysselsättningsbidraget för textil- och konfektionsindustrierna - vanligen
benämnt äldrestödet - skulle successivt trappas ned. Bidraget fick sålunda
under budgetåret 1985/86 utgå med högst 7 % av de totala lönekostnaderna
för personal i tillverkning. För innevarande budgetår är bidragsandelen
minskad till 5 %, och under nästa budgetår är den avsedd att utgöra 4 %.

Utskottet föreslog förra året att frågan om en omvandling av äldrestödet
till annan stödform borde utredas genom regeringens försorg. Detta blev
också riksdagens beslut (AU 1985/86:11 s. 71—72, rskr. 153). Bakgrunden
till denna framställning till regeringen var att det i två till utskottet hänvisade
motioner hade föreslagits att äldrestödet skulle ersättas av avskrivningslån. I
motionerna hänvisades till det förslag härom som hade utarbetats av
branschorganisationerna. Utskottet ansåg att detta förslag inte var tillräckligt
genomarbetat för att riksdagen skulle kunna ta ställning i frågan och
anförde vidare att det mycket väl kan finnas såväl fördelar som nackdelar
med ett införande av nya stödformer. Olika effekter måste därför utredas
mycket noggrant. Bl. a. måste enligt utskottets uppfattning belysas de
sysselsättningsmässiga konsekvenserna för den äldre arbetskraften vid de
mindre konkurrenskraftiga tekoföretagen, om äldrestödet med kort varsel
skulle utgå ur medelsarsenalen.

Utskottets slutsats av det anförda blev att man i berörda departement
borde närmare utreda branschorganisationernas förslag, varefter regeringen
borde återkomma till riksdagen med resultatet av det arbetet.

Regeringen har under hösten 1986 uppdragit åt statens pris- och kartellnämnd
att utreda frågan om en ny stödform för tekoindustrin. I ett frågesvar i
kammaren den 19 februari i år har industriministern meddelat att uppdraget
skall vara slutfört den 31 mars. Pris- och kartellnämnden räknar med att
kunna hålla den fastställda tidplanen. Industriministern avser att efter
remissbehandling - som beräknas ta minst tre månader - och sedvanlig
beredning i regeringskansliet föreslå regeringen att återkomma till riksdagen
i frågan.

Mot bakgrund av förra årets riksdagsbehandling utgår utskottet från att
regeringen redovisar sina bedömningar i en proposition till hösten 1987.
Detta bör ges regeringen till känna.

Vad sedan gäller motionsförslagen så framgår av den ovan lämnade
redovisningen att det inte är möjligt - såsom motionärerna utgått från - att

AU 1986/87:11

redan den 1 juli i år införa en ny stödform för tekoindustrin med den
finansieringsmodell de förespråkar. Det är vidare uppenbart att oavsett vid
vilken tidpunkt under nästa riksmöte den av riksdagen begärda beredningen
av frågan om äldrestödets avveckling kommer att redovisas så kvarstår
behovet av äldrestöd under nästa budgetår - under alla förhållanden under
del av budgetåret. Detta leder till slutsatsen att riksdagen med avvisande av
avslagsyrkandet i motion A219 bör anslå de av regeringen begärda medlen
till äldrestödet.

Som en konsekvens av detta ställningstagande i yttrande AU 1986/87:2 y
hemställer utskottet att näringsutskottet avstyrker motsvarande avslagsyrkande
i motion N413.

Bidrag till vissa affärsverksinvesteringar

1985/86	Utgift	1 000
1986/87	Anslag	1 000
1987/88	Förslag	1 000

Sorn regeringen har föreslagit under punkt B 17 (s. 105) bör förevarande
anslag för nästa budgetår uppföras med ett formellt belopp av 1 000 kr.

Utvecklingsinsatser i östra Norrbotten

1986/87 Anslag 22 500 000

1987/88 Förslag 22 500 000

Regeringen föreslår under punkt B 18 (s. 106) att riksdagen skall till
Utvecklingsinsatser i östra Norrbotten för budgetåret 1987/88 anvisa ett
reservationsanslag av 22 500 000 kr.

Förslaget tillstyrks av utskottet med noterande av den anmälan som görs av
arbetsmarknadsministern att anslagsfrågan kan återkomma i vårens kompletteringsproposition.

Sysselsättningsskapande åtgärder för handikappade

Allmänna synpunkter om åtgärder för arbetshandikappade

I arbetskraften finns ett förhållandevis stort antal personer som har en
nedsatt arbetsförmåga. Hur stort detta antal är kan inte utläsas ur arbetskraftsundersökningarna.
Uppskattningar som gjorts antyder emellertid att
150 000-200 000 personer har en i hög grad nedsatt arbetsförmåga.
400 000—500 000 personer totalt har bedömts ha en i någon mån nedsatt
arbetsförmåga. Antalet personer i arbetskraften med nedsatt arbetsförmåga
varierar över åren i relativt liten utsträckning.

Enligt AMS månadsstatistik har under senare år i runda tal 30 000
arbetshandikappade varit aktuella som sökande vid arbetsförmedlingen,
vilket motsvarat ca 10 % av hela antalet aktuella sökande.

Fördelningen efter handikapp bland arbetshandikappade som varit aktuella
vid arbetsförmedlingen ger vid handen att de rörelsehindrade, de

AU 1986/87:11

socialmedicinskt och de med övriga somatiska arbetshandikapp utgjort de
största grupperna i nu nämnd ordning.

Antalet arbetshandikappade i arbetsmarknadspolitiska åtgärder har successivt
ökat och uppgick under 1986 till ca 93 000 personer varav ca 41 000
var placerade med lönebidrag och ca 28 000 vid Samhällsföretag.

I propositionen framhålls att ett arbetsliv som ger möjlighet till full
delaktighet för alla förutsätter att de arbetshandikappades situation uppmärksammas.
Arbetslinjen i svensk arbetsmarknadspolitik innebär att
arbetshandikappade skall kunna försörja sig genom eget arbete i stället för
att få kontantunderstöd.

Det framhålls vidare i propositionen att en betydande del av de medel som
anslås till arbetsmarknadspolitiska åtgärder avser insatser för arbetshandikappade.
Merparten anslås till yrkesinriktad rehabilitering och sysselsättningsskapande
åtgärder, främst i form av lönebidrag samt bidrag för
anordnande av skyddat arbete för sådana sökande som annars inte kan få
varaktigt arbete. De sysselsättningsskapande åtgärderna för handikappade
har byggts ut kraftigt under senare år. Sedan år 1982 har således platserna i
skyddat arbete eller arbete med lönebidrag ökat med ca 15 000, inberäknat
de platser i skyddat arbete hos offentliga arbetsgivare, som inrättades
fr. o. m. budgetåret 1985/86. För sökande, som därigenom kunnat få
varaktiga arbeten, torde alternativet i flertalet fall ha varit förtidspensionering.
Både för den enskilde och för samhället är det väsentligt bättre att de i
stället ges möjlighet att utföra produktivt arbete och på andra sätt aktivt delta
i samhällslivet, anför arbetsmarknadsministern.

I propositionen understryks att det är nödvändigt att man också i
fortsättningen har en hög ambitionsnivå när det gäller åtgärder för de
grupper av sökande som möter de största svårigheterna på arbetsmarknaden.
Det gäller inte enbart de insatser som görs särskilt för dessa sökande. Lika
angeläget är att de arbetsmarknadspolitiska åtgärder, som finns generellt för
de sökande, utformas så att de också kan stödja sökande med arbetshandikapp.

I centerpartiets kommittémotion 1986/87: A267 framhålls att det av både
ekonomiska och sociala skäl är nödvändigt att samhället och det enskilda
näringslivet medverkar till att arbetshandikappade kan få arbete. Deras
möjligheter att få arbete på den reguljära arbetsmarknaden bör underlättas.

I vänsterpartiet kommunisternas partimotion 1986/87:A271 anförs bl. a.
att det krävs betydande insatser för att ändra på situationen för de
arbetshandikappade på arbetsmarknaden. De politiska organens och myndigheternas
inställning till funktionshindrades rätt till ett arbete måste
förändras. Det betraktas alltjämt som mer acceptabelt om en person med
funktionshinder är arbetslös än en person utan sådana hinder. Trots en
mångfald åtgärder har något egentligt genombrott ännu inte åstadkommits
när det gäller att stärka de handikappades ställning på arbetsmarknaden.
Regeringen bör nu utarbeta en arbetsplan för handikappade, slutar motionärerna.

Gunhild Bolander m. fl. (c) yrkar i motion 1986/87:A250 att handikappades
tillgång till arbetsmarknaden skall underlättas. Motionärerna anser att
förutom de resurser som direkt anvisas för att öka tillgängligheten på

AU 1986/87:11

arbetsmarknaden bör medel som inte specialdestinerats användas. De
framhåller vidare att det är de handikappades arbetsförmåga och inte
handikappet som sådant som bör vara utgångspunkten när det gäller de
arbetshandikappade på arbetsmarknaden. I det avseendet behövs en förändring
i synsättet både hos arbetsgivare och arbetskamrater, slutar motionärerna.

Margareta Persson och Ingvar Björk (s) föreslår i motion 1986/87: A269 att
arbetsmarknadsverket skall ges i uppdrag att genomföra en åtgärdsinriktad
planering för arbete åt handikappade samt att främjandelagen skall användas
på ett mer aktivt sätt än i dag.

Utskottet vill först framhålla att arbetsmarknadspolitikens mål om arbete
åt alla omfattar samtliga som önskar ett arbete, dvs. även de arbetshandikappade.
Ett betydande antal personer i arbetskraften har på ett eller annat sätt
ett arbetshinder.

Det är emellertid angeläget att man inte betraktar ålder och arbetshandikapp
som generella arbetshinder. Ofta kan de förändringar som åldrandet
innebär för en arbetstagare kompenseras genom relativt enkla tekniska
anordningar. Negativa faktorer uppvägs dessutom i flertalet fall av positiva
egenskaper hos äldre arbetstagare. De har ofta lång erfarenhet, arbetar
noggrant och har stor ansvarskänsla. En funktionsnedsättning, orsakad av ett
somatiskt, psykiskt eller socialt handikapp, är mera sällan så omfattande, att
den innebär ett absolut arbetshinder. Genom tekniska hjälpmedel, genom en
förändring av arbetsplatsen eller genom särskilt stöd av arbetsledning och
arbetskamrater kan arbetshindret ofta helt eller delvis kompenseras.

All erfarenhet visar att för den arbetshandikappade har arbetet en mycket
stor betydelse. För honom eller henne blir också arbetet det främsta medlet
för att uppnå en med övriga grupper jämförbar ekonomisk standard.
Arbetsinkomsten överstiger vanligen andra försörjningsalternativ och blir
därmed också en väsentlig faktor för individens självkänsla. Till detta
kommer att insatser för att bereda handikappade sysselsättning oftast ter sig
som bästa alternativ ur samhällsekonomisk synvinkel.

Enligt utskottets uppfattning råder det en bred politisk enighet kring
kraven på fortlöpande och kraftfulla arbetsmarknadspolitiska insatser till
stöd för dem som till följd av arbetshandikapp har svårigheter att få en
anställning. Av de arbetsmarknadspolitiska medlen avser för närvarande
drygt 40 % insatser för de arbetshandikappade.

Vidare vill utskottet stryka under betydelsen av det breda anställningsfrämjande
och attitydpåverkande arbete som alltsedan början av 1970-talet
bedrivits som trepartssamverkan mellan arbetsgivare, personalorganisationer
och arbetsmarknadsverket. Lagen (1974:13) om vissa anställningsfrämjande
åtgärder, den s. k. främjandelagen, har utgjort en naturlig grundval för
detta arbete. Numera har parterna på arbetsstället ålagts ett ansvar för att
anpassnings- och rehabiliteringsverksamhet bedrivs på arbetsplatsen. Bestämmelser
om detta har införts i arbetsmiljölagen.

I detta sammanhang vill utskottet erinra om vad tidigare sagts om
förstärkningarna av personalresurserna på arbetsförmedlingarna. Därmed
bör förutsättningarna öka för en aktiv samverkan mellan förmedlingarna och

AU 1986/87:11

arbetsgivarna i rekryteringsfrågor, vilket bör få positiva effekter också för de
arbetshandikappades möjligheter till en anställning.

Utskottet vill slutligen med anledning av förslaget i vpk-motion A271 om
en arbetsmarknadsplan för handikappade hänvisa till att man - enligt vad
utskottet inhämtat - för närvarande arbetar inom AMS med ett arbetsmarknadspolitisk
program på handikappområdet. Arbetet beräknas vara slutfört
före halvårsskiftet i år.

Med hänvisning till vad utskottet ovan allmänt anfört beträffande insatserna
för de arbetshandikappade på arbetsmarknaden avstyrks motionerna
A250, A267, A269 och A271 i tillämpliga delar.

Utskottet övergår härefter till att behandla frågan om ett överförande av
resurser från socialförsäkringssektorn till arbetsmarknadspolitiska åtgärder.
Förslag härom förs fram i två motioner. Folkpartiet anför i partimotion
1986/87:A204 att syftet med en sådan åtgärd skulle vara att finansiera
kostnader för sysselsättning och rehabilitering av handikappade, när det är
motiverat för att undvika förtidspensionering. Enligt motionärerna kunde en
sådan omfördelning i många fall innebära en besparing för samhället
samtidigt som individen får tillfälle att utföra ett arbete till glädje och nytta
för sig själv men också för den för vilket arbetet utförs. I vänsterpartiet
kommunisternas partimotion 1986/87 :A271 yrkas att i den tidigare nämnda
av partiet föreslagna arbetsmarknadsplanen för handikappade bör ingå att
socialförsäkringsmedel skall tas i anspråk för att skapa arbetstillfällen för
handikappade.

Utskottet har vid flera tillfällen under senare år avvisat förslag om
överförande av medel mellan de båda sektorerna. Utskottet har därvid bl. a.
hänvisat till socialförsäkringsutskottets uttalanden i frågan våren 1985 i
betänkandet SfU 1984/85:15, varvid framhölls att det inte fanns några medel
inom socialförsäkringssektorn som är särskilt avsatta för förtidspensionering,
utan kostnaderna härför är helt beroende av den faktiska omfattningen
av antalet förtidspensionerade. Förslaget avstyrktes därför. Arbetsmarknadsutskottet
har med hänvisning til socialförsäkringsutskottets uttalanden
avstyrkt framställningarna i denna fråga (se bl. a. AU 1985/86:7 s. 14).
Utskottet har samma inställning i dag, varför här aktuella motioner bör
lämnas utan bifall i föreliggande delar.

I motion 1986/87:A274 föreslår Catarina Rönnung m.fl. (s) en försöksverksamhet
med en ny modell för rehabilitering. Ett antal kommuner i
Jönköpings län bör därvid ingå i en sådan försöksverksamhet. Bakgrunden
till förslaget anges vara att den nu gällande organisationen för rehabilitering
har stora brister. I motionen skisseras ett system som enligt motionärerna har
den fördelen att man undviker det ”staket” som i dag finns mellan de olika
huvudmännen, dvs. mellan staten, landstingen och kommunerna. De
arbetshandikappade som står utan arbete skulle därmed inte behöva delas
upp i delproblem och dellösningar.

Utskottet vill med anledning av vad som anförs i motionen stryka under
betydelsen av att den handikappade står i centrum för samhällets insatser
även om flera huvudmän är engagerade. Detta ställer krav på en effektiv
samordning av insatserna. Hithörande frågor har varit föremål för överväganden
bl. a. i handikappkommitténs betänkande Vägar till arbete för

AU 1986/87:11

handikappade (Ds A 1984:12). De är också aktuella i rehabiliteringsberedningens
arbete, som för närvarande är inne i ett intensivt skede. Med
hänvisning härtill samt till vad tidigare sagts om arbetet inom AMS med ett
arbetsmarknadspolitiskt program för arbetshandikappade bör motion A274
inte föranleda något särskilt initiativ från riksdagens sida.

Utskottet går härefter över till att behandla ett yrkande i motion
1986/87:A270 av Margareta Persson och Ingvar Björk (s) om behovet av
hänsyn till funktionsnedsättning vid planering av lokaler och produkter.
Motionärerna pekar på arbetsplatsanpassningen som en kedja av åtgärder
som är avsedda att förankra den handikappade på arbetsmarknaden.
Resultatet blir emellertid - trots betydande insatser på vissa områden - inte
det som avsetts eftersom några länkar i kedjan brister. Med genomtänkta
lokalutrymmen, produktionsflöden, materialval och maskiner kan man,
menar motionärerna, ofta till samma kostnad skapa arbetsplatser som kan
användas av både handikappade och icke handikappade. Motionärerna
yrkar bl. a. att ”utredningen av arbetsmiljölagen” i fortsättningen beaktar
behoven av hänsyn till funktionsnedsättning redan i planeringsstadiet för
såväl lokaler som produkter.

Utskottet delar uppfattningen att man i olika sammanhang, t. ex. vid
planering av lokalutrymmen, uppmärksammar de särskilda krav som ställs
beträffande de handikappade. Såvitt arbetsmarknadsutskottet kan bedöma
har utvecklingen gått i denna riktning, bl. a. genom föreskrifter m. m. som
statsmakterna initierat. När det gäller arbetsmiljölagen vill utskottet framhålla
att denna är uppbyggd så att det slutliga ansvaret för arbetsmiljön ligger
hos arbetsgivaren. Denna principiella ansvarsfördelning bör enligt utskottets
mening gälla fortsättningsvis också i fråga om arbetsplatsanpassningen.
Utskottet har inhämtat att man inom arbetsmarknadsdepartementet för
närvarande bereder vissa frågor rörande arbetsmiljölagen med anledning av
att arbetarskyddsstyrelsen i en skrivelse till departementet bl. a. pekat på att
arbetsmiljölagen inte föreskriver ett självständigt skyddsansvar för projektorer
och konstruktörer m. fl. som påverkar planeringen av arbetsmiljön. Med
hänvisning till vad sålunda anförts avstyrker utskottet motion A270 i denna
del.

Slutligen tar utskottet i detta avsnitt upp motion 1986/87:A254 av Alf
Wennerfors m.fl. (m) om insatser för långtidsarbetslösa i Stockholms län.
Motionärerna framhåller, att det trots god efterfrågan på arbetskraft i länet
finns mer än 13 000 personer arbetslösa. Av dessa är ca 4 000 långtidsarbetslösa
med en relativt hög andel av invandrare och arbetshandikappade.
Motionärerna föreslår mot den angivna bakgrunden att man ytterligare
intensifierar samarbetet mellan olika intressenter i projekt av typen ”Samverkan
för arbete” och ”Paraplyprojektet”.

Utskottet är medvetet om att den i stort gynnsamma arbetsmarknadssituationen
i Stockholms län även rymmer ett antal allvarliga problem. Utskottet
hade anledning att i samband med ett par liknande motioner under fjolåret
relativt utförligt behandla dessa frågor (AU 1985/86:11 s. 81-82). Utskottet
pekade bl. a. på att det stora antalet arbetssökande med socialmedicinska
handikapp i länet ställer speciella krav på samhällets insatser. Särskilda
medel har också anvisats till försöksverksamhet med en mer effektiv

AU 1986/87:11

användning av rehabiliteringsresurserna i länet. Frågan om samordning av
rehabiliteringsresurserna behandlas även av rehabiliteringsberedningen.
Utskottet utgår slutligen från att man vid fördelningen av resurserna mellan
länen tar hänsyn till arbetslöshetens sammansättning i Stockholms län. Med
det anförda avstyrker utskottet motion A254.

Yrkesinriktad rehabilitering

1985/86 Utgift 517 839 000 Reservation 27 025 609

1986/87 Anslag 530 309 000

1987/88 Förslag 554 464 000

Från anslaget finansieras anordnande och drift av arbetsmarknadsinstitut
(Ami) samt metodutveckling, forskning och personalutbildning inom den
yrkesinriktade rehabiliteringen.

	1986/87	Beräknad ändring 1987/88
		Föredraganden
Yrkesinriktad rehabilitering	530 309 000	+ 24 155 000

Regeringen föreslår i budgetpropositionen under punkt C 3 (s. 122-125) att
riksdagen till Yrkesinriktad rehabilitering för budgetåret 1987/88 skall anvisa
ett reservationsanslag av 554 464 000 kr.

I propositionen redovisas vissa frågor om verksamheten med arbetsprövning.
Vad härvid anförts liksom den gjorda anslagsberäkningen ger inte
utskottet anledning till erinran. Anslaget bör alltså uppföras med det av
regeringen begärda beloppet.

Särskilda åtgärder för arbetsanpassning och sysselsättning

1985/86 Utgift 2 843 615 000

1986/87 Anslag 3 164 994 000

1987/88 Förslag 3 423 694 000

Anslaget Särskilda åtgärder för arbetsanpassning och sysselsättning omfattar
Arbetshjälpmedel åt handikappade, Näringshjälp och Anställning med
lönebidrag.

1986/87 Beräknad ändring 1987/88

Föredraganden

Arbetshjälpmedel åt
handikappade 147 215 000 + 17 625 000

Näringshjälp 25 600 000 -

Anställning med
lönebidrag 2 992 179 000 +241 075 000

3 164 994 000 +258 700 000

AU 1986/87:11

Regeringen föreslår i budgetpropositionen under punkt C 4 (s. 125-132) att
riksdagen

1. skall godkänna vad som har anförts om ändrade regler för bidrag till
Arbetshjälpmedel åt handikappade,

2. till Särskilda åtgärder för arbetsanpassning och sysselsättning för
budgetåret 1987/88 skall anvisa ett förslagsanslag av 3 423 694 000 kr.

Arbetshjälpmedel åt handikappade

Arbetshjälpmedel åt handikappade omfattar bidrag till arbetshjälpmedel
eller anordningar på arbetsplatsen som behövs för att den handikappade
skall kunna utföra sitt arbete, bidrag till arbetsbiträde samt bidrag till
motorfordon. Bidrag till hjälpmedel och anordningar lämnas såväl till
arbetsgivare som anställer handikappade som till de handikappade personerna.
Om särskilda skäl föreligger kan bidrag lämnas även för personer som har
blivit handikappade sedan de anställts och till handikappade företagare eller
fria yrkesutövare. Vidare kan bidrag lämnas i samband med praktisk
arbetslivsorientering för handikappade ungdomar. Bidrag till arbetsbiträde
skall göra det möjligt för handikappade att med hjälp av biträde kunna utföra
i stort sett normala arbetsinsatser. För att möjliggöra för handikappade att få
sin utkomst av arbete eller förvärva utbildning med yrkesinriktning lämnas
bidrag till anskaffning av motorfordon.

Näringshjälp i form av bidrag skall ge handikappad arbetssökande, för
vilken det inte finns någon annan lämpligare åtgärd som arbetsförmedlingen
kan vidta, möjlighet att starta ett företag. Som förutsättning gäller att
personen i fråga inte kan erhålla lämpligt arbete på den reguljära arbetsmarknaden
men kan driva egen verksamhet och därigenom helt eller delvis få
sin utkomst.

Anställning med lönebidrag är en stödform, som syftar till att stimulera
arbetsgivare att bereda anställning åt arbetshandikappad för vilken andra
åtgärder inte lämpligen kan vidtas för att underlätta en arbetsplacering.

Arbetsmarknadsverkets beslut i fråga om arbetshjälpmedel framgår av
nedanstående tabell.

Budgetår	Speciella ar-betstekniska hjälpmedel	Särskilda an-ordningar på arbetsplatsen	Arbets- biträden	Motorfordon för handi-kappade
Antal bidrag	Antal bidrag	Antal biträden	Antal bidrag	Antal lån
1979/80	2 089	893	565	1 364	176
1980/81	2 735	916	753	1 169	140
1981/82	3 025	1 044	852	1 273	95
1982/83	3 182	1 003	793	1 478	70
1983/84	3 484	969	865	1 522	82
1984/85	3 764	1 013	856	1 444	61
1985/86	3 955	1 044	950	1 742	-

I propositionen framhålls betydelsen av de datorbaserade hjälpmedlen för
att arbetshandikappade med betydande funktionsnedsättningar skall kunna
utföra ett arbete. Vidare anförs att bidragen till datorbaserade hjälpmedel

AU 1986/87:11

bör avse utrustning som behövs för att den handikappade skall kunna utföra
sitt arbete och således inte bör lämnas, om syftet är att verksamheten
därigenom kan bedrivas mer rationellt. I anslagsberäkningen har förutsatts
att särskilda medel i oförändrad omfattning skall avsättas till avancerade
hjälpmedel åt personer med svårare funktionsnedsättningar. AMS bör också
fortsättningsvis kunna anlita experthjälp i ärenden rörande datorbaserade
hjälpmedel.

I propositionen föreslås en övre åldersgräns om 65 år när det gäller bidrag
till arbetshjälpmedel och motorfordon. Detta ansluter till en vid flertalet
länsarbetsnämnder tillämpad praxis och resulterar i en enhetlig handläggning
rörande ärenden av denna typ. Det innebär dessutom att man får samma
regler för alla slag av arbetsmarknadspolitiska åtgärder, eftersom en övre
åldersgräns nu gäller för flertalet stödformer.

För närvarande finns möjlighet att inom en kostnadsram om 4 milj. kr.
lämna bidrag till kostnaden för arbetsbiträde åt gravt handikappade, som
behöver personlig hjälp på arbetsplatsen och som omfattas av lönebidrag. I
propositionen förordas att ramen för nästa budgetår utökas till 4 825 000 kr.

Arbetsmarknadsministern anmäler slutligen att ett nyligen avlämnat
utredningsförslag om ett utvidgat bilstöd (Ds S 1986:11) för närvarande
bereds inom regeringens kansli.

Utskottet tillstyrker vad som anförs i propositionen vad gäller arbetshjälpmedel
åt handikappade. Förslagen är inriktade på att särskilt stödja dem som
har betydande funktionsnedsättningar och innebär över huvud taget förbättringar
av de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna för arbetshandikappade.

Utskottet tar i detta sammanhang upp fem motioner, i vilka behandlas
frågor om arbetshjälpmedel.

I motion 1986/87: A270 av Margareta Persson och Ingvar Björk (s) begärs
en översyn av bidragen till arbetshjälpmedel. Motionärerna avser därvid bl. a.
bidragen till arbetstekniska hjälpmedel och särskilda anordningar på arbetsplatsen
för personer med funktionsnedsättning, användningen av särskilda
medel som finns tillgängliga för ”avancerade datorbaserade hjälpmedel” och
behovet av stimulans av utvecklingen av arbetstekniska hjälpmedel speciellt
på vissa särskilt eftersatta områden. Slutligen anser motionärerna att man
inom lämpligt samhällsorgan bör reservera tekniska resurser för experiment
och individuell anpassning av arbetsplatser för personer med funktionsnedsättning.

Utskottet har ingen annan uppfattning än motionärerna när det gäller
arbetshjälpmedlens betydelse för att stödja dem som har svåra funktionsnedsättningar.
Utskottet vill med anledning av motionärernas förslag om en
översyn av bidragen hänvisa till det pågående arbetet inom TUFFAprojektet
(Teknikupphandling För Funktionshindrade i Arbetslivet) som
bedrivs i samverkan mellan AMS, statskontoret, Handikappinstitutet och
styrelsen för teknisk utveckling (STU). AMS har därvid sammanställt en
preliminär rapport med kravspecifikation för ett datorbaserat system för
ökad tillgänglighet till arbetsplatser för arbetshandikappade. För gruppen
intellektuellt handikappade måste ytterligare ett par delprojekt genomföras
innan en kravspecifikation kan preciseras enligt vad som anges i propositionen
(s. 26). AMS räknar vidare med att det fortsatta projektarbetet skall

AU 1986/87:11

göra det möjligt att serieupphandla lämpliga hjälpmedel under budgetåret
1988/89.

Utskottet vill vidare erinra om att Handikappinstitutet fortlöpande arbetar
med utveckling av handikapphjälpmedel och handikappanpassning. Goda
handikappanpassningar och lösningar från skilda arbetsplatser ”lagras” i
Verkstadsföreningens miljöbank, dit AMS är ansluten. I banken finns ca
9 000 lösningar på praktiska problem inom arbetsmiljöområdet.

Mot bakgrund av vad som ovan anförts bör motion A270 i aktuella delar
inte påfordra något särskilt initiativ från riksdagens sida.

I två motioner behandlas behovet av bidrag till arbetstekniska hjälpmedel
till egenföretagare. I motion 1986/87:A227 av Lennart Brunander och
Marianne Andersson (c) framhålls att budgeterat bidragsbelopp till egenföretagare
är för lågt i relation till behovet, vilket innebär att ett stort antal
personer fått avslag på grund av medelsbrist. Detta har enligt motionärerna i
värsta fall lett till att verksamheten har fått läggas ned och att personerna i
fråga förtidspensionerats, då några alternativa lösningar ej funnits. Medelstilldelningen
för detta ändamål bör därför utökas.

I motion 1986/87: A262 av Rosa Östh och Lennart Brunander (c) anförs att
det allt oftare förekommer att framställningar från egna företagare avslås
med hänvisning till att begärt hjälpmedel är att betrakta som normal
utrustning för det berörda företaget. Bl. a. har lantbrukare med svåra
allergiska problem fått avslag med denna motivering vid framställning om
bidrag till industridammsugare. Inte minst arbetsmarknadsskäl talar enligt
motionärerna för en större generositet när det gäller de jämförelsevis små
bidrag det ofta handlar om för att arbetshandikappade personer skall kunna
fortsätta den verksamhet som de har sin utkomst från.

Utskottet är medvetet om att det även bland de egna företagarna kan
finnas behov av arbetshjälpmedel. Enligt arbetsmarknadskungörelsen är det
också möjligt för denna grupp att få bidrag till arbetshjälpmedel om det finns
särskilda skäl. De medel som anvisats för ändamålet har successivt höjts och
uppgick under budgetåret 1985/86 till ca 7,2 milj. kr. För innevarande
budgetår har beräknats 9,1 milj. kr.

Bidragsgivningen under det aktuella anslaget gäller endast sådana handikapphjälpmedel
eller anordningar som inte kan betraktas som en sådan
investering som normalt erfordras i verksamheten eller för att arbetsmiljön
skall vara tillfredsställande. Detta gäller även lantbrukare. Utskottet är
medvetet om att arbete inom jordbruk är förenat med risker för olycksfall
och skador. Likaså är riskerna för allergier betydande. Förebyggande
åtgärder för att motverka belastningsskador, olycksfall och även allergier har
därför ansetts vara en normal arbetsmiljöåtgärd inom denna sektor. Utskottet
är mot den angivna bakgrunden inte berett tillstyrka motionens krav på
ett riksdagsuttalande om en mer generös praxis vid arbetsmarknadsverkets
prövning av dessa fall. Utskottet utgår slutligen från att fördelningen av
medlen sker på ett sätt som bäst främjar det arbetsmarknadspolitiska syftet
med bidragen, nämligen att underlätta inplacering på arbetsplatser av
sökande med handikapp.

Med hänvisning till vad utskottet sålunda anfört i fråga om bidrag till

AU 1986/87:11

7 Riksdagen 1986187.18 sami. Nr 11

arbetstekniska hjälpmedel till handikappade egenföretagare avstyrks motionerna
A262 och \T11.

I motion 1986/87:So261 framhåller Nils Carlshamre m. fl. (m) att arbetsplatsen
ofta kan skapa en känsla av isolering för döva personer, särskilt då
den döve där är ensam om sitt handikapp. Situationen kan i sådana fall, i
någon mån, hjälpas upp med en texttelefon, varför arbetsgivare som har
döva personer anställda borde kunna få bidrag till anskaffning av texttelefon.

Utskottet, som har förståelse för behovet av texttelefon på arbetsplatser
med hörselskadade, anser att en generell bidragsgivning i detta avseende
skulle falla utanför vad som kan anses motiverat på rent arbetsmarknadspolitiska
grunder. Arbetsmarknadsmyndigheterna har beviljat bidrag i fall då en
texttelefon verkligen har behövts för att den döve skulle kunna utföra det
aktuella arbetet. Utskottet kan med hänsyn härtill inte ställa sig bakom
motion So261, varför den avstyrks i aktuell del.

Utskottet tar slutligen i detta avsnitt upp förslaget i vpk-motion 1986/
87:A276 att medge bilsom tekniskt hjälpmedel. I motionen anförs att partiet
sedan mer än ett årtionde hävdat att bilen bör kunna ställas kostnadsfritt till
den enskildes förfogande på samma sätt som en permobil, en rullstol,
kryckkäppar osv. Det föreslås att 100 milj. kr. bör beräknas för ändamålet.

Utskottet vill först erinra om att villkoret för bidrag till motorfordon åt
handikappade är att den handikappade personen behöver fordonet för att få
sin utkomst av förvärvsarbete eller för att förvärva utbildning med yrkesinriktning.

Som ovan redovisats har en särskild utredningsman nyligen avgett ett
förslag om ett utvidgat bilstöd (DsS 1986:11). Frågan bereds för närvarande i
regeringens kansli. Utskottet anser för sin del att det är positivt att den för
många handikappade angelägna frågan om ett förbättrat bilstöd därmed kan
få en lösning. Det mycket långtgående förslag som förs fram i vpk-motion
A276 framstår emellertid som ekonomiskt orealistiskt, varför motionen bör
avvisas.

I propositionen beräknas kostnaderna för Arbetshjälpmedel åt handikappade
förbudgetåret 1987/88till 164 840 000kr., vilket innebär 17 625 000 kr.
utöver motsvarande beräkning för ett år sedan.

Utskottet godtar de gjorda medelsberäkningarna.

Näringshjälp

I propositionen erinras om att stödformen Näringshjälp till handikappade,
som börjar verksamhet som egna företagare, förändrades i flera avseenden
den 1 juli 1986. För budgetåret 1986/87 har anvisats 25,6 milj. kr. till
ändamålet. För budgetåret 1987/88 föreslår arbetsmarknadsministern samma
belopp.

Utskottet tillstyrker vad som anförs i budgetpropositionen i denna del.

AU 1986/87:11

Anställning med lönebidrag

Utskottet redovisar inledningsvis i detta avsnitt regler för anställning med
lönebidrag som gäller fr. o. m. den 1 juli 1984.

Anställning med lönebidrag

Introduktionsbidrag
(enskilda företag, affärsdrivande
verk, kommuner och landsting.
Även statliga
få introduktionsbidrag om anställning
därefter kan beredas utan lönebidrag.
)

Allmänt lönebidrag

Särskilt lönebidrag

Lönebidrag till statliga myndigheter,
allmänna försäkringskassor jämte
vissa andra enligt regeringens bestämmande Lönebidrag

till allmännyttiga organisationer -

90 % av lönekostnaden i 960 timmar

Ram om högst 2,7 miljoner årsarbetstimmar
eller 3 000 platser varjämte
Uddevalla och Malmöregionen
får disponera ytterligare platser.

50 % av lönekostnaden i två år
25 % i ytterligare två år
25 % vid eventuell förlängning
Ingen ram fastställd

90 % av lönekostnaden första året
50 % under andra, tredje och fjärde
året

25 eller 50 % vid eventuell förlängning Ram

om högst 3 800 platser samt
ytterligare 500 platser för Uddevalla,
Bergslagen samt Malmöregionen.

100 % ej tidsbegränsat

Ram 6 237 personer (5 937 enligt

propositionens förslag fr. o. m. den 1

juli 1987) varav 5 900 vid statliga

myndigheter.

90 % ej tidsbegränsat
Antalet uppgår till ca 15 000 personer
och ökningen föreslås under
budgetåret 1987/88 få uppgå till
högst 500

Antalet personer som sysselsätts med hjälp av lönebidrag har ökat med drygt
6 000 sedan 1982 och uppgår för närvarande till ca 41 000.

AU 1986/87:11

Kostnaderna för lönebidragen har under 1980-talet ökat betydligt. Utgif- AU 1986/87:11
terna för budgetåren 1980/81-1985/86 framgår nedan.

1980/81	1 360,9 milj. kr.
1981/82	1 708,2 milj. kr.
1982/83	1 903,2 milj. kr.
1983/84	2 144,9 milj. kr.
1984/85	2 415,7 milj. kr.
1985/86	2 709,3 milj. kr.

Utgifterna för lönebidrag under budgetåret 1985/86 fördelade sig så, att
statliga myndigheter m. fl. med 100 % bidrag erhöll 714 milj. kr., allmännyttiga
organisationer 1 263 milj. kr., medan återstoden, 732 milj. kr., gick till
enskilda och kommunala arbetsgivare samt affärsverken. Den sistnämnda
sektorn svarar således för mindre än 30 % av utgifterna, men sysselsätter
nästan hälften av de anställda med lönebidrag.

I propositionen framhåller arbetsmarknadsministern att det är angeläget
att ökningen av antalet lönebidragsplatser främst sker inom sektorer med
lägre kostnader för bidragen, där möjligheterna att senare övergå till
anställning utan särskilt bidrag från arbetsmarknadsmyndigheterna dessutom
är större.

Vidare anförs att den nu pågående avvecklingen av större vårdinstitutioner
för psykiskt utvecklingsstörda och patienter inom mentalvården innebär ett
ökat behov av arbetstillfällen som är särskilt anpassade till dessa grupper.
Möjligheterna att tillgodose dessa behov är särskilt goda inom Samhällsföretagsgruppen.
För att göra det ekonomiskt möjligt att utöka timvolymen för
sysselsättning inom Samhällsföretagsgruppen föreslås att antalet platser med
lönebidrag hos statliga myndigheter minskas med 300. AMS bör successivt
genomföra en sådan minskning med målet att antalet platser med full
kostnadstäckning skall uppgå till högst 5 937 vid utgången av år 1987. Vidare
bör eftersträvas att myndigheterna i högre grad än för närvarande verkar för
att anställda med lönebidrag ges goda förutsättningar att övergå till reguljära
tjänster hos myndigheten.

Arbetsmarknadsministern understryker att minskningen av de statliga
lönebidragsplatserna skall avse arbetsplatser utanför kulturområdet med ett
stort antal lönebidragsanställda samt arbetsplatser där möjligheten att
bereda en lönebidragsanställd en reguljär tjänst bedöms vara för handen.

I propositionen redovisas slutligen att AMS begärt att under två år få
bedriva en försöksverksamhet med flexibla bidragsnivåer mellan 25 och
90 % för högst 100 personer i syfte att bl. a. undersöka om detta innebär en
förenklad administration. Arbetsmarknadsministern erinrar om att inom
frikommunsförsöken pågår viss verksamhet, som bl. a. syftar till att förenkla
handläggningen av arbetsmarknadspolitiska stöd till kommunala arbetsgivare.
Den innebär att man, bl. a. med avvikelse från de föreskrifter som gäller
om bidragsnivåer m. m., kommer överens om ett enhetligt bidrag över
försöksperioden. Arbetsmarknadsministern anser att erfarenheterna av
dessa försök bör avvaktas innan ytterligare försök med samma syfte inleds.

Utskottet tar i detta sammanhang först upp några motioner om den
allmänna utformningen av lönebidraget.

I moderata samlingspartiets kommittémotion 1986/87:A259 förordas en AU 1986/87:11
annorlunda fördelning av resurserna, vilket skulle ge ökat utrymme att
erbjuda arbete till handikappade sorn nu står utanför arbetsmarknaden.

Insatserna måste då differentieras med hänsyn till arten och svårighetsgraden
av olika handikapp. Med anledning härav föreslås att ett mer flexibelt
lönebidragssystem bör utarbetas. Bidraget bör enligt motionärerna kunna
varieras beroende på hur den handikappades arbetsförmåga utvecklas och
skall kunna utgå så länge den handikappade är anställd. Även höga
lönebidrag anser man blir billigare än en anställning i Samhällsföretag,
samtidigt som den handikappades sociala situation i regel främjas av att
vederbörande är placerad på en vanlig arbetsplats.

I centerpartiets kommittémotion 1986/87:A267 föreslås att lönebidraget
skall förbättras med syftet att öka antalet anställningar av handikappade i
näringslivet. Lönebidraget till anställda inom det privata näringslivet föreslås
under det första anställningsåret kunna utgå med 90 % av lönesumman,
därefter fram till fyra års anställning med 75 % samt därefter kunna ges
under en obegränsad följd av år till 50 % av lönesumman. I samma motion
föreslås också att AMS bör få starta den av styrelsen föreslagna försöksverksamheten
med flexibla bidragsnivåer.

Förslag om ett mer flexibelt lönebidragssystem förs även fram i motionerna
1986/87:A227 av Lennart Brunander och Marianne Andersson (c) och
1986/87:A264 av Göran Ericsson (m). I den sistnämnda motionen anförs
också att man beträffande bidragen inte bör göra skillnad mellan olika
kategorier av arbetsgivare. Den frågan aktualiseras också i motion 1986/

87:A222 av Olle Grahn m. fl. (fp, m, c), i vilken föreslås att bidragen till de
enskilda företagen bör göras likvärdiga med bidragen till statliga institutioner
och kanske även till Samhällsföretag.

Utskottet vill först stryka under den betydelse lönebidragen har för att
underlätta för de arbetshandikappade att få en anställning. Antalet anställda
med lönebidrag har också successivt ökats och uppgår för närvarande, som
tidigare nämnts, till ca 41 000.

Lönebidragssystemet ändrades senast den 1 juli 1984. Bidraget differentierades
då med avseende på bl. a. den sökandes handikapp. Det särskilda
lönebidraget infördes i syfte att öka möjligheterna på arbetsmarknaden för
sökande med svåra handikapp.

Utskottet har tidigare framhållit betydelsen av att bidragsformen skall vara
flexibel och så långt möjligt anpassad till de arbetshandikappades behov. Det
bör också vara konstruerat så att antalet placeringar i näringslivet, kommunerna
och landstingen ökar (se bl. a. AU 1985/86:11, s. 90). Utskottet har
samma uppfattning i dag. Samtidigt bör sägas att det finns skäl som talar mot
en mer långtgående differentiering av bidraget efter handikappets svårighetsgrad.
Här kan nämnas risken dels för en typ av meritvärdering av den
handikappade, dels för en olycklig förhandlingssituation mellan arbetsgivaren
och förmedlingen. En situation där arbetsförmedlingen i varje enskilt
ärende måste förhandla om bidragsnivån kan vidare innebära en tidsödande
handläggning av varje ärende, vilket i sin tur får negativa verkningar för den
övriga förmedlingsverksamheten.

Det sagda innebär att det krävs ingående överväganden i frågan innan man 101

tar ställning till en ytterligare differentiering inom lönebidragssystemet. AU 1986/87:11
Hithörande frågor har bl. a. övervägts inom handikappkommittén (Ds A
1984:12). Arbetsmarknadsdepartementet har vidare, enligt vad utskottet
inhämtat, för avsikt att inom kort initiera ett särskilt forskningsprojekt
beträffande lönebidragets utformning m. m.

När det vidare gäller den av AMS föreslagna försöksverksamheten med
flexibla bidragsnivåer - som biträds i motion A267 - vill utskottet erinra om
vad som anförs i propositionen om de verksamheter som pågår inom ramen
för frikommunförsöken. Utskottet instämmer i bedömningen att erfarenheterna
av dessa försök bör avvaktas innan ytterligare försök med samma syfte
inleds.

I detta sammanhang finns det också anledning att erinra om vad tidigare
sagts om arbetet inom AMS med ett arbetsmarknadspolitiskt program för
arbetshandikappade.

I vad slutligen gäller bidragsnivån i samband med placeringar vid de
enskilda företagen vill utskottet framhålla att en anpassning av de bidragen
till vad som gäller t. ex. vid Samhällsföretag skulle medföra ökade statsutgifter,
vilket utskottet i rådande budgetläge inte anser sig kunna medverka till.

Med hänvisning till vad utskottet anfört om den allmänna utformningen av
lönebidraget avstyrks de i sammanhanget behandlade motionerna A222,

A227, A259, A264 och A267 i tillämpliga delar.

Introduktionsbidraget tillkom den 1 juli 1984 för att öka möjligheterna för
arbetssökande med nedsatt arbetsförmåga att få arbete på den reguljära
arbetsmarknaden hos enskilda företag och affärsdrivande verk samt hos
kommuner och landsting. Stödet skall också ge möjlighet för en arbetshandikappad
person att få en god introduktion och inskolning i arbetet. Avsikten
är att det skall medge en period för träning och ömsesidig anpassning för den
arbetshandikappade och arbetsgivaren under vilken man också bör kunna
genomföra sådana förändringar av arbetsmiljön och arbetsförhållandena i
övrigt som kan behövas i det enskilda fallet. Introduktionsstödet utgår med
90 % av lönekostnaden under högst 960 timmar, dvs. ca sex månader.

I en skrivelse den 19 september 1986 har AMS på regeringens uppdrag
redovisat den verksamhet med introduktionsbidrag som bedrivits under
budgetåren 1984/85 och 1985/86. Av redovisningen framgår att 4 192
personer, varav 1 331 kvinnor, omfattats av sådant bidrag under perioden.

Av 2 035 personer, som omfattades under budgetåret 1984/85, har 1 271
personer eller 62 % fått anställning, med eller utan lönebidrag. Fram till
uppföljningstillfället hade 950 av totalt 2 157 personer, som omfattades av
bidragsverksamheten under budgetåret 1985/86, fått anställning. Vidare har
introduktionsbidraget lett till att sammantaget 600 personer under perioden
har fått anställning utan att lönebidrag lämnats för den fortsatta anställningen.

Av redogörelsen i propositionen framgår vidare att rörelsehinder var det
mest frekventa arbetshandikappet bland dem som omfattades av introduktionsbidrag,
följt av dem med socialmedicinska arbetshandikapp resp. olika
somatiska arbetshandikapp. Enligt AMS bedömning har introduktionsbidraget
haft synnerligen god verkan för de socialmedicinskt arbetshandikappade.

I 78 % av fallen har bidragen beviljats enskilda arbetsgivare, 11 % 102

kommuner och 6 % landsting samt i övriga fall till allmännyttiga organisatio- AU 1986/87:11
ner eller statliga arbetsgivare. De mindre företagen dominerar klart bland de
arbetsplatser som fått introduktionsbidrag. Något mer än hälften var således
arbetsplatser med färre än 15 anställda, drygt en femtedel hade 16 till 50
anställda. Övriga bidrag gick till arbetsgivare med fler än 50 anställda.

Arbetsmarknadsministern konstaterar i anslutning till redogörelsen bl. a.
att det är glädjande att introduktionsbidraget har visat sig vara ett bra
hjälpmedel för att bereda handikappade varaktigt arbete och att en så pass
stor andel av placeringarna skett inom den enskilda och den kommunala
sektorn. Utskottet kan instämma i detta konstaterande.

Det särskilda lönebidraget utgår sedan den 1 juli 1984 vid anställning av en
arbetssökande som har svåra fysiska, psykiska eller socialmedicinska arbetshandikapp
eller är psykiskt utvecklingsstörd och som utan bidraget skulle
riskera att bli förtidspensionerad eller måste beredas skyddat arbete.

Bidraget kan också utgå vid anställning av en svårt handikappad person,
som dels har nedsatt arbetsförmåga, dels behöver fortlöpande arbetsbiträde.

Bidraget får lämnas under förutsättning att den anställde på grund av sitt
handikapp åsamkar arbetsgivaren utgifter för sådant biträde i en utsträckning
som väsentligt överstiger vad som kan anses vara normalt för befattningen.
Bidragets konstruktion i övrigt framgår av den översiktsplan som
inledningsvis redovisas i detta avsnitt.

I folkpartiets partimotion 1986/87: A204 föreslås att man skall överväga om
det särskilda lönebidraget kan utgå permanent på en högre nivå än vad som i
dag är möjligt. Enligt motionärerna medför lönebidragets nedtrappning för
vissa grupper med mycket grava handikapp svårigheter att få arbete trots att
särskilt lönebidrag utgår.

Hans Rosengren (s) framhåller i motion 1986/87:A245 att det särskilda
lönebidraget måste göras mera ”konkurrenskraftigt” jämfört med andra
samhällsstöd avsedda för såväl arbetslösa i allmänhet som arbetshandikappade.
Motionären avvisar kvoter i sammanhanget och påpekar att det inte är
anständigt att ha kvoter för personer med de svåraste handikappen.

Utskottet vill erinra om att antalet platser med särskilt lönebidrag kraftigt
ökades efter förslag av regeringen inför innevarande budgetår. Det särskilda
lönebidraget utgör ett betydande incitament för en arbetsgivare som
anställer en arbetshandikappad. Möjligheter att förlänga bidraget med upp
till 50 % av lönekostnaden ännu efter fjärde anställningsåret föreligger. En
obegränsad utveckling av bidragsformen har för övrigt statsfinansiella
aspekter.

Med hänvisning till det anförda samt det tidigare nämnda forskningsuppdraget
om lönebidragens utformning m. m. avstyrks motionerna A204 och
A245 i motsvarande del.

Slutligen tar utskottet i detta avsnitt upp frågan om lönebidrag i kombination
med bidrag till arbetsbiträde, vilken aktualiseras i vpk-motion 1986/

87:A271.1 motionen anknyts till vad tidigare redovisats om att AMS inte fått
regeringens gehör för sitt förslag att lönebidrag med hela lönekostnaden skall
kunna utgå till företag i kombination med bidrag till arbetsbiträde. Bidraget
skulle gälla svårt handikappade ungdomar till en kostnad av 20 milj. kr.

Motionärerna anser att alla möjligheter bör prövas för att skapa sysselsättning
åt dessa ungdomar, varför förslaget från AMS bör genomföras.

Utskottet har ingen annan uppfattning än motionärerna beträffande
behovet av insatser för de ungdomar det här är fråga om. Som framhålls i
propositionen finns det emellertid redan inom nuvarande regelsystem
möjlighet att lämna omfattande stöd till anpassningsåtgärder efter prövning
av behovet i det enskilda fallet. Med hänvisning härtill samt till vad i övrigt
sägs i propositionen beträffande den aktuella frågan avstyrker utskottet
motion A271 i aktuell del.

I propositionen föreslås - som tidigare nämnts - en minskning av antalet
platser med lönebidrag hos statliga myndigheter med ett antal av 300.
Avsikten är att göra det ekonomiskt möjligt att öka timvolymen för
sysselsättning inom Samhällsföretagsgruppen. I motionerna 1986/87:A204
(fp), 1986/87:A260 (m) och 1986/87:A268 (c) uttalar man sig för ett
oförändrat platsantal. I motion 1986/87:A271 (vpk) föreslås i stället en
ökning av platsantalet med 500.

Kostnaden för en utebliven reducering av antalet lönebidragsplatser hos
statliga myndigheter har beräknats till ca 55 milj. kr. I de aktuella motionerna
föreslås en finansiering av åtgärden enligt följande. Moderata samlingspartiet
avstyrker regeringens förslag, men föreslår samtidigt en motsvarande
reducering av anslaget till Samhällsföretag. Folkpartiet hänvisar till de
finansiella möjligheter som ett genomförande av förslaget om en överföring
av socialförsäkringsmedel till arbetsmarknadssektorn skulle innebära för
ytterligare satsningar bland arbetshandikappade. Centerpartiet förespråkar
att regeringen senast i samband med kompletteringspropositionen återkommer
med förslag till omfördelning mellan olika kostnadsställen inom
anslagen för de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna och därmed ger ekonomiskt
utrymme under kommande budgetår för insatser i syfte att bereda fler
arbetshandikappade sysselsättning. Slutligen föreslår vpk att en utökning av
antalet platser vid de statliga myndigheterna bör finansieras genom en
motsvarande utökning av anslaget.

Utskottet kan sålunda konstatera att även om det finns en mellan dessa
partier gemensam uppfattning beträffande ett avvisande av regeringens
förslag om en reducering av antalet platser vid de statliga myndigheterna, är
bilden när det gäller finansieringen splittrad. I fråga om den av folkpartiet
förordade finansieringen via socialförsäkringsmedel vill utskottet hänvisa till
att förslaget härom tidigare i framställningen avstyrkts av utskottet.

Utskottet har av det anförda dragit slutsatsen att propositionens förslag
beträffande lönebidragsplatser vid statliga myndigheter bör vinna riksdagens
bifall. Därmed skapas ekonomiskt utrymme för att utöka timvolymen för
sysselsättning inom Samhällsföretagsgruppen. Till den frågan återkommer
utskottet i ett följande avsnitt. De i sammanhanget aktuella motionerna
A204, A260, A268 och A271 bör följaktligen avslås i motsvarande delar.

Lönebidrag till allmännyttiga organisationer m. m. lämnas vid anställning
av handikappade hos allmännyttiga organisationer. Bidraget uppgår till
90 % av lönekostnaden. I propositionen beräknas att antalet platser kommer
att öka med upp till 500 även under budgetåret 1987/88.

I folkpartiets partimotion 1986/87:A204 yrkas att möjligheter bör finnas

AU 1986/87:11

104

till lönebidrag till icke arbetshandikappade vid allmännyttiga organisationer.
Man anför att för många icke handikappade personer där anställning med
lönebidrag ändå kan bli aktuell bör dessa organisationer utgöra lämpliga
arbetsplatser.

Utskottet vidhåller sin tidigare vid flera tillfällen redovisade uppfattning
att ett så högt bidrag som det är fråga om till allmännyttiga organisationer bör
förbehållas handikappade, varför det aktuella yrkandet i motion A204
avstyrks.

I vänsterpartiet kommunisternas partimotion 1986/87:A271 begärs ett
undanröjande a \ den övre gränsen för antalet nytillkommande lönebidragsanställningar
i allmännyttiga organisationer.

Motionärerna framhåller att organisationerna ofta är beredda att medverka
till att bereda arbetshandikappade meningsfulla och stimulerande arbeten,
men att de i allmänhet saknar de ekonomiska förutsättningarna.

Antalet personer som omfattas av lönebidraget hos allmännyttiga organisationer
har ökat betydligt sedan lönebidragsformens tillkomst. Utskottet
godtar regeringens förslag att ökningen även under nästa budgetår blir i
storleksordningen 500 platser. Motion A271 avstyrks därför i aktuell del.

Omfattningen av det allmänna lönebidraget beräknas i propositionen öka
även under nästa budgetår.

Utskottet godtar vad som i övrigt anförs i propositionen beträffande
lönebidragen.

Medelsanvisningen

I propositionen föreslås att riksdagen till anslaget Särskilda åtgärder för
arbetsanpassning och sysselsättning för budgetåret 1987/88 skall anvisa ett
förslagsanslag av 3 423 694 000 kr. Utskottet har tidigare i framställningen
ställt sig bakom regeringens förslag under de olika posterna. Därvid har
avstyrkts förslag i motionerna 1986/87:A204 (fp), 1986/87:A260 (m), 1986/
87:A268 (c) och 1986/87:A271 (vpk) beträffande lönebidragsplatser vid
statliga myndigheter. I två av motionerna, A260 och A271, följs förslagen
upp med en begäran om ytterligare medel under detta anslag. Vidare har
utskottet lämnat utan bifall ett yrkande i motion 1986/87:A271 (vpk) om
lönebidrag i kombination med bidrag till arbetsbiträde och i vpk-motion
1986/87:A276 om bil som tekniskt hjälpmedel åt arbetshandikappade. I
konsekvens härmed tillstyrker utskottet den begärda medelsanvisningen.
Här aktuella motioner avstyrks i motsvarande delar.

AU 1986/87:11

105

Samhällsföretag

AU 1986/87:11

Bidrag till Stiftelsen Samhällsföretag

1985/86 Utgift 2 877 071 000

1986/87 Anslag 3 052 000 000

1987/88 Förslag 3 216 000 000

Från anslaget utgår bidrag till Stiftelsen Samhällsföretag, dels för täckande
av underskottet i verksamheten vid verkstäderna för skyddat arbete, dels för
investeringar.

	1986/87	Beräknad ändring 1987/88 Föredraganden
Driftbidrag	2 697 000 000	+ 153 000 000
Bidrag till fastig-
hetsfonden	350 000 000	+ 16 000 000
Ägartillskott för
investeringar (1)	5 000 000 3 052 000 000	- 5 000 000 + 164 000 000

(1) Anslagsposten tas bort fr. o. m. budgetåret 1987/88

Regeringen föreslår i budgetpropositionen under punkt C 5 (s. 133-142) att
riksdagen skall

1. till driften av Samhällsföretagsgruppens verksamhet under budgetåret
1987/88 anslå medel motsvarande 113,5 % av lönesumman för arbetstagarna
i skyddat arbete (inkl. lönebidragskostnader) upp till högst 30,6 miljoner
arbetstimmar - exkl. de särskilda uppdragen i malmfälten m. m.,

2. medge att regeringen vid behov får besluta om ökat antal bidragsberättigade
arbetstimmar under budgetåret 1987/88,

3. till Bidrag till Stiftelsen Samhällsföretag för budgetåret 1987/88 anvisa ett
förslagsanslag av 3 216 000 000 kr.

Samhällsföretagsgruppen omfattar den centrala stiftelsen - Samhällsföretag
- och 24 regionala stiftelser/företag. Företagsgruppen skall ge avlönat
arbete och en trygg och meningsfull sysselsättning åt arbetshandikappade
som inte kan få arbete på den reguljära arbetsmarknaden. Arbetsförmedlingen
disponerar samtliga platser i skyddat arbete hos företagsgruppen och
anvisar de personer som är i behov av sådant arbete.

Verksamheten inom företagsgruppen skall bedrivas affärsmässigt och vara
en del av det svenska näringslivet. Det innebär att företagsgruppen skall
iaktta de regler och principer som normalt tillämpas i näringslivet.

Företagsgruppen har 347 verkstäder i 217 kommuner. Till Samhällsföretag
hör dessutom en fastighetsfond som äger och förvaltar hela företagsgruppens
fastighetsbestånd samt ett marknadsbolag - Samhall AB - som svarar för
samordning av viss försäljning och marknadsföring, i huvudsak på exportmarknaden.

106

Verksamhetens inriktning m. m.

AU 1986/87:11

I propositionen redovisas inledningsvis resultatet av vissa studier beträffande
bl. a. Samhällsföretags arbetsmarknadspolitiska och sociala måluppfyllelse
samt de samhällsekonomiska konsekvenserna av verksamheten. Av redogörelsen
i propositionen av dessa överväganden framgår bl. a.
att Samhällsföretagsgruppen aktivt bidragit till en successiv utjämning av
fördelningen av arbetstillfällen i landet,
att de svårast arbetshandikappade har ökat sin andel bland de anställda,
att vissa nyetableringar och fler s. k. inbyggda verkstäder sannolikt kommer
att behövas för att i framtiden tillgodose kravet på att de arbetshandikappade
skall få arbeta där de bor,
att antalet övergångar till den reguljära arbetsmarknaden har ökat väsentligt
sedan år 1980,

att bredden i utbudet av olika slag av arbetstillfällen är tillfredsställande,
att lägre bidragsbehov, ökad affärsmässighet och bättre information om
verksamheten har bidragit till att företagsgruppen fått en alltmer positiv
image samtidigt som den har blivit mer känd hos allmänheten,
att det inte finns stöd för uppfattningen att arbetstakten i verkstäderna
generellt sett drivits upp till en nivå som medför utslagning av arbetshandikappade,

att arbetsmiljön i företagsgruppens verkstäder i allmänhet är god.

Härutöver kan nämnas att frånvaron från arbetet har minskat från 33 % år
1980 till knappt 30 % budgetåret 1985/86.

I anslutning till redovisningen av det slutförda utredningsarbetet beträffande
Samhällsföretagsgruppens verksamhet konstaterar arbetsmarknadsministern
att verksamheten hittills uppenbarligen i stort kunnat förenas med
en god arbetsmarknadspolitisk måluppfyllelse. AMS och Samhällsföretag
bör dock aktivt bevaka rekryteringen av arbetshandikappade och de anspråk
som kan ställas på företagsgruppens utbud av arbetstillfällen. Vidare bör
AMS och Samhällsföretag verka för en fördjupad kommunikation på
regional nivå mellan arbetsmarknadsverket och företagsgruppen. Härigenom
förbättras förutsättningarna för en fortsatt positiv utveckling.

Utskottet kan konstatera att Samhällsföretagsgruppen alltsedan tillkomsten
år 1980 utvecklats på ett positivt sätt. Antalet anställda och antalet
timmar har ökat med ca 33 %. Försäljningen har ökat med ca 170 %
(löpande priser) och bidragsbehovet har minskat från ca 140 % till ca 120 %.
Slutligen har antalet övergångar till den reguljära arbetsmarknaden ökat
under perioden från 250 per år till ca 700 per år.

Utskottet anser vidare att det är bra att verksamheten blir föremål för
genomlysning av det slag som redovisas i propositionen. Resultatet av dessa
överväganden bekräftar bilden att företagsgruppen i olika avseenden
utvecklats på ett positivt sätt.

Samtidigt vill utskottet ansluta sig till vad som anförs i propositionen om
betydelsen av en aktiv bevakning av bl. a. rekryteringsfrågorna i samverkan
mellan Samhällsföretag och arbetsmarknadsverket.

Utskottet övergår härefter till ett förslag i moderata samlingspartiets
kommittémotion 1986/87:A259 om en ökad utslussning av anställda från

Samhällsföretag. Enligt motionen är anställning i Samhällsföretag den
dyraste formen av handikappsysselsättning, och den måste därför förbehållas
dem som på grund av svåra handikapp har stort behov av de särskilda
resurser som Samhällsföretag har. Det finns enligt motionen en risk att
Samhällsföretag inte prioriterar gravt handikappade i den utsträckning som
vore önskvärt. Genom en ökad genomströmning kan fler gravt handikappade
beredas plats inom Samhällsföretag. Utslussning från företagsgruppen är
därför angelägen. För att understödja en utslussning bör anställningen i
Samhällsföretag bli föremål för regelbunden prövning. Ett speciellt problem
vid utslussning är enligt motionen att det nuvarande riksavtalet för löner inte
tar hänsyn till den lönespännvidd som finns på den öppna arbetsmarknaden
mellan olika geografiska områden. Detta leder till att en del yrkeskategorier
på vissa orter kan vara bättre betalda i Samhällsföretag än i andra företag.
Avtalet bör enligt motionärerna revideras.

Utskottet har tidigare i detta avsnitt konstaterat att utslussningen från
Samhällsföretag till den reguljära arbetsmarknaden har ökat betydligt sedan
Samhällsföretag bildades år 1980. Detta förhållande är positivt såväl för de
personer som på detta sätt får ett fotfäste på den reguljära arbetsmarknaden
som för samhällsekonomin. Därmed skapas också förutsättningar för andra
arbetshandikappade till en arbetsplacering vid företaget.

Frågor som hänger samman med övergången från Samhällsföretag till den
reguljära arbetsmarknaden har varit föremål för särskilda överväganden.
Handikappkommittén lade i sitt betänkande (Ds A 1984:12) Vägar till arbete
för handikappade fram vissa förslag i detta avseende som redan genomförts
inom Samhällsföretagsgruppen, t. ex. ökad satsning på inbyggda verkstäder
och införande av särskilda arbetskonsulenter för stöd vid utslussningen.

Utskottet kan för sin del inte dela uppfattningen i motionen att löneläget
skulle utgöra ett speciellt problem i sammanhanget. De studier som gjorts
inom Samhällsföretag har för övrigt visat att genomsnittslönen inom gruppen
motsvarar ca 90 % av lönenivån för berörda LO-förbund inom industrin i
övrigt.

Utskottet vill slutligen stryka under betydelsen av att fortsatta ansträngningar
görs i syfte att stimulera utslussningen till den reguljära arbetsmarknaden.
Samtidigt finns anledning erinra om att många arbetssökande har så
svåra arbetshandikapp att redan fullgörandet av ett arbete inom Samhällsföretagsgruppen
utgör en påtaglig och framgångsrik rehabilitering. För huvuddelen
av de anställda är därför arbete utanför gruppen inte något alternativ.

Med hänvisning till vad utskottet anfört avstyrks motion A259 i denna del.

I ett par motioner tas upp frågor om inbyggda verkstäder. Sedan några år
kan anställda inom företagsgruppen få arbete i inbyggda verkstäder i andra
företag eller fullgöra entreprenadåtaganden som Samhällsföretag har gentemot
andra företag. Verksamheten har successivt ökat i omfattning.

Barbro Sandberg och Sigge Godin (fp) yrkar i motion 1986/87:A202 att
Samhällsföretag bör ändra sina regler så att även företag, som endast kan ta
emot en eller två personer, kan komma i fråga för anställning av arbetshandikappade.
Bakgrunden är att Företagarförbundet haft diskussioner med
Samhällsföretag, eftersom denna organisation har medlemsföretag som är
villiga att medverka i rehabiliteringsarbetet genom inbyggda verkstäder.

AU 1986/87:11

108

Gällande regler att minst fem anställda måste finnas på varje arbetsplats, AU 1986/87:11
leder emellertid till att mindre företag utesluts.

Göran Ericsson (m) pekar i motion 1986/87:A264 på de fördelar från
rehabiliteringssynpunkt som de inbyggda verkstäderna har. De handikappade
får arbete i en riktig industri, och det blir lätt att åstadkomma en
överföring till ordinarie jobb inom företaget. I motionen hänvisas till den
verksamhet som pågår inom vapensmedjan i Husqvarnafabriken och påpekas
att det borde vara möjligt att åstadkomma motsvarande inom fler
områden i svenskt näringsliv.

Utskottet ser i likhet med motionärerna positivt på Samhällsföretagsgruppens
försök med inbyggda verkstäder. Som tidigare i detta avsnitt redovisats
har man också i det utredningsarbete som bedrivits beträffande Samhällsföretagsgruppens
verksamhet kommit till slutsatsen att verksamheten med
inbyggda verkstäder sannolikt behöver byggas ut för att i framtiden
tillgodose kravet på att de arbetshandikappade skall få arbeta där de bor.

Av det sagda framgår att utskottet har anledning utgå från en fortsatt
positiv utveckling när det gäller verksamheten med inbyggda verkstäder.

När det slutligen gäller Samhällsföretags praxis att inte medge inbyggda
verkstäder med mindre än fem anställda vill utskottet, liksom tidigare år när
frågan varit aktuell, framhålla att det bör ankomma på företagsgruppen att
med utgångspunkt i de riktlinjer och ekonomiska ramar som statsmakterna
anger besluta i organisatoriska frågor av det slag som tas upp i motion A202.

Därutöver kan sägas att Samhällsföretagsgruppen - som har kvar sitt ansvar
för de anställda vid de inbyggda verkstäderna, bl. a. när det gäller fullföljandet
av verksamhetens sociala mål - bedömt att det saknas ekonomiska
förutsättningar att ansvara för arbetsledning m. m. om verkstaden omfattar
färre personer. Det finns inte anledning för utskottet att ifrågasätta
riktigheten i denna bedömning. Det kan vidare påpekas att om det finns
mindre företag som är beredda att sysselsätta arbetshandikappade i ett
mindre antal kan anställning med lönebidrag komma i fråga.

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motionerna A202 och
A264 i motsvarande del.

Omfattningen av Samhällsföretags verksamhet

I propositionen framhålls att den föreslagna minskningen av antalet
lönebidragsplatser vid statliga myndigheter under nästa budgetår ger utrymme
för en ökad sysselsättningsvolym inom Samhällsföretagsgruppen. Härmed
skapas utrymme för en ökning med 500—600 anvisade arbetstagare hos
Samhällsföretag, vilket motsvarar 600 000 bidragsberättigade arbetstimmar.

Sammantaget skulle därmed antalet timmar uppgå till 30,9 miljoner inkl.
insatser i malmfälten. Bergslagen m. m. Volymökningen ger företagsgruppen
möjlighet att ge arbete åt flera gravt handikappade, t. ex. psykiskt
utvecklingsstörda, psykiskt sjuka och personer med svåra funktionsnedsättningar
i orter där behoven är särskilt stora. Regeringen begär slutligen ett
bemyndigande från riksdagen att vid behov öka antalet arbetstimmar under
budgetåret.

Frågan om sysselsättningsvolymen vid Samhällsföretag tas upp i fyra

motioner. Moderata samlingspartiet avvisar i kommittémotion 1986/
87: A260 regeringens förslag om ett utökat antal arbetstimmar. Motionärerna
hänvisar bl. a. till att det ur såväl social som kostnadsmässig synvinkel i stället
är angeläget att fler handikappade med hjälp av lönebidrag kan placeras vid
vanliga arbetsplatser, varför man - som tidigare redovisats - avvisar
regeringens förslag om minskning av antalet lönebidragsplaceringar vid
statliga myndigheter. Regeringens begäran att vid behov få utöka antalet
arbetstimmar avvisas av motionärerna.

I centerpartiets kommittémotion 1986/87: A268 föreslås att Samhällsföretag
skall få öka antalet platser i enlighet med företagets anslagsframställning,
dvs. med 1,2 miljoner timmar till totalt 31,5 miljoner timmar. Utökningen av
antalet timmar kan enligt motionärerna finansieras genom minskade kostnader
för kontant arbetslöshetsstöd. Regeringen föreslås återkomma med
förslag till omfördelning mellan olika kostnadsställen senast i samband med
kompletteringspropositionen.

I vpk-motion 1986/87:A271 föreslås en utökning med ett drygt 1 000-tal
platser vid företagsgruppen mot bakgrund av den omfattande arbetslösheten
bland funktionshindrade.

Kenth Skårvik (fp) föreslår slutligen i motion 1986/87:A203 att antalet
platser inom Samhällsföretag skall utökas med 700 med avseende främst på
personer som är psykiskt utvecklingsstörda.

Utskottet tillstyrker den föreslagna utvidgningen av verksamheten vid
Samhällsföretag. Som framhålls i propositionen är det utökade platsantalet
avsett bl. a. för psykiskt utvecklingsstörda. Utskottet tillstyrker även det
begärda bemyndigandet för regeringen att vid behov få öka antalet arbetstimmar.

De i sammanhanget behandlade motionerna A203, A260, A268 och A271
avstyrks i motsvarande delar.

I propositionen framhålls att driftbidraget till Samhällsföretagsgruppen bör
kunna nedbringas till 113,5 %. Utskottet tillstyrker propositionen i denna
del.

I propositionen föreslås vidare att fastighetsfonden tillförs ett bidrag av 366
milj. kr. Utskottet har ingen erinran mot förslaget i denna del.

Utskottet övergår härefter till frågan om ägartillskott för investeringar. I
propositionen anförs att tiden nu är mogen att realisera tanken på att
investeringar m. m. skall finansieras med genererade medel i form av
avskrivningar och kapitalavkastning på driftbidraget samt av ett eventuellt
rörelseöverskott.

I motion 1986/87:A231 av Görel Thurdin (c) yrkas att riksdagen beslutar
att som ägartillskott för investeringar tillföra Samhällsföretagsgruppen ett
anslag om 65 milj. kr. för budgetåret 1987/88. Motionären påpekar att i
regeringens proposition har förslag lagts om ökat anslag till driftbidrag därför
att samhället har ett stort behov av verksamheten. Att därefter eliminera
anslag för ägartillskott motverkar den höjda ambitionen, menar motionären.
Åtgärderna som ägartillskottet används till har inte minskat i betydelse. I och
med minskningen med 65 milj. kr. kommer omlokaliseringar, miljöförbätt -

AU 1986/87:11

110

ringar m. m. att bekostas ur det totala driftanslaget. Risken finns då att den
höjda ambitionen inte kan nås. Då belastas samhället ändå av ökade
kostnader, avslutar motionären.

Utskottet biträder propositionen i denna del. Som framgått tidigare har
utskottet tillstyrkt regeringens begäran om bemyndigande att vid behov få
utöka antalet bidragsberättigade arbetstimmar. Någon risk för att förslaget i
denna del skall få negativa konsekvenser bör därmed inte föreligga.
Motionen avstyrks därför.

Utskottet tar härefter upp frågan om en effektivering av Samhällsföretagsgruppens
organisation och styrning. 1 moderata samlingspartiets kommittémotion
1986/87:A259 föreslås en genomlysning av hithörande frågor.
Motionärerna framhåller att den nuvarande organisationsformen med en
huvudman i varje län troligen innebär administrativa merkostnader. Man
erinrar om att regeringen för några år sedan övervägde att genomföra en
organisation med färre regionala enheter.

Utskottet vill erinra om att Samhällsföretagsgruppen sedan sin tillkomst
1980 har varit föremål för en fortlöpande översyn. Syftet härmed har bl. a.
varit att förbättra effektiviteten inom företagsgruppen. Något initiativ från
riksdagens sida i frågan synes därmed inte vara erforderligt, varför motionen
avstyrks på denna punkt.

I detta sammanhang behandlar utskottet slutligen motion 1986/87: A244 av
Erik Holmkvist (m) i vilken begärs en ändring av författningsbestämmelserna
om styrelsens sammansättning i de regionala stiftelserna för skyddat arbete.
Motionären föreslår bl. a. att styrelsen skall bestå av åtta ledamöter och fem
suppleanter, att samtliga ledamöter och suppleanter skall utses av Samhällsföretag,
att styrelsens ordförande skall utses särskilt av Samhällsföretag, att
av styrelseledamöterna en skall utses efter förslag av landstinget och en efter
förslag av AMS.

Med anledning av motionen vill utskottet erinra om att de regionala
stiftelsernas verksamhet har arbetsmarknadspolitiska och sociala mål med
krav på personalutveckling och rehabilitering. Detta innebär att stort
avseende måste fästas vid anknytningen till arbetsmarknadsverket och till
intressenter som företräder arbetsmarknadens parter och sociala myndigheter.

De regionala stiftelserna har vidare bildats gemensamt av staten och
landstingen. Landstingens representation motiveras av kravet på regionalt
inflytande och insyn.

Utskottet anser för sin del att det saknas anledning att ändra på den
nuvarande ordningen, varför motionen avstyrks.

När det slutligen gäller medelsanvisningen har utskottet tidigare i detta
avsnitt ställt sig bakom regeringens förslag beträffande de olika delposterna.
Förslag i motionerna 1986/87:A260 (m) och 1986/87:A271 (vpk) om en
begränsning resp. en utökning av den föreslagna verksamhetsvolymen har
avvisats av utskottet. Som en konsekvens av dessa ställningstaganden
tillstyrks den begärda medelsanvisningen. De här aktuella motionerna bör
avslås i motsvarande delar.

AU 1986/87:11

lil

Statsbidrag till skyddat arbete hos offentliga arbetsgivare

AU 1986/87:11

1985/86 Utgift 98 529 000 Reservation 214 471 000

1986/87 Anslag 346 000 000

1987/88 Förslag 363 000 000

Regeringen föreslår i budgetpropositionen under punkt C 6 (s. 142-143) att
riksdagen till Statsbidrag till skyddat arbete hos offentliga arbetsgivare för
budgetåret 1987/88 skall anvisa ett reservationsanslag av 363 000 000 kr.

Från anslaget utgår statsbidrag till offentliga arbetsgivare som anordnar
skyddat arbete för i första hand personer som under lång tid och i flera
omgångar har varit sysselsatta med beredskapsarbete i kommunal regi.
Statsbidrag utgår med högst 75 % av lönekostnaderna, inkl. lönebikostnader,
för arbetstagare som har anvisats till den skyddade sysselsättningen.

I propositionen framhåller arbetsmarknadsministern att behovet av skyddat
arbete hos offentliga arbetsgivare är stort. Förutsättningarna att i någon
väsentlig mån kunna vidga bidragsgivningen är samtidigt starkt begränsade
på grund av det statsfinansiella läget. Vissa utvidgningar av verksamheten
som AMS föreslagit biträds därför inte i propositionen. Arbetsmarknadsministern
pekar dessutom på möjligheten för länsarbetsnämnder och berörda
offentliga arbetsgivare att träffa långsiktiga överenskommelser som innebär
att fler personer kan sysselsättas i verksamheten, men då med lägre
statsbidrag än 75 % av lönekostnaden.

I moderata samlingspartiets kommittémotion 1986/87:A260 framhålls att
statsmakternas ansvar för individens sociala rehabilitering primärt åvilar
kommunerna som bör bära en större del av kostnaderna för dessa speciella
beredskapsarbeten. I motionen föreslås att statsbidraget sänks till maximalt
50 %. Detta innebär att anslaget kan minska med 120 milj. kr. I motionen
yrkas alltså att riksdagen till Statsbidrag till skyddat arbete hos offentliga
arbetsgivare för budgetåret 1987/88 anvisar ett reservationsanslag av
243 000 000 kr.

Utskottet vill erinra om att de personer det här gäller i omgångar och under
lång tid har varit sysselsatta i kommunala beredskapsarbeten. I en del fall har
detta varit deras enda kontakt med arbetslivet sedan lång tid. I de fall
rehabiliteringsinsatserna leder till framgång är målsättningen att dessa
arbetstagare så snart som möjligt skall beredas anställning på den reguljära
arbetsmarknaden. En sänkning av statsbidraget kan medföra att verksamheten
äventyras. Utskottet tillstyrker därför att den drivs vidare med i stort sett
samma villkor som i dag.

Av det anförda framgår att utskottet tillstyrker vad som anförs i
propositionen under denna punkt. Anslaget bör därför föras upp med 363
milj. kr. och motion 1986/87:A260 avslås i aktuell del.

112

Hemställan

Utskottet hemställer

Riktlinjer för arbetsmarknadspolitiken

1. beträffande förutsättningarna för arbetsmarknadspolitiken
att riksdagen avslår motionerna 1986/87: A229 yrkande 1 i motsvarande
del, 1986/87:A239 yrkandena 1, 2 och 11,1986/87:A259 yrkande 1,
1986/87:A267 yrkande 1 i motsvarande del och 1986/87: A744 yrkande
1,

2. beträffande samspelet mellan utbildningssystemet och arbetsmarknaden att

riksdagen avslår motion 1986/87: A261 yrkande 1,

3. beträffande utredning om sänkt pensionsålder och förlängd
föräldraledighet som medel för att minska arbetskraftsutbudet

att riksdagen avslår motion 1986/87:A256,

4. beträffande inriktningen av arbetsmarknadspolitiken 1987188
att riksdagen avslår motionerna 1986/87: A229 yrkande 1 i motsvarande
del, 1986/87: A239 yrkandena 3 och 4, 1986/87:A259 yrkandena 2 i
motsvarande del, 3 och 9 och 1986/87: A267 yrkandena 1 i motsvarande
del och 12,

5. beträffande ett överförande av huvudansvaret för arbetsmarknadspolitiken
till kommunerna

att riksdagen avslår motion 1986/87:A209,

6. beträffande ökade möjligheter för AMS att själv omdisponera
medel mellan olika anslag

att riksdagen avslår motion 1986/87:A261 yrkande 2,

Arbetsförmedlingslagen m. m.

7. beträffande arbetsförmedling i alternativa former

att riksdagen avslår motionerna 1986/87: A218,1986/87: A229 yrkande
15,1986/87: A240,1986/87: A259 yrkande 4,1986/87: A267 yrkande 10,
1986/87:A278, 1986/87:A463 yrkande 4 och 1985/86:Fi713 yrkande 5,

8. beträffande ett upphävande av lagen om allmän platsanmälan
att riksdagen avslår motion 1986/87:A259 yrkande 5,

9. beträffande en ändring i lagen om allmän platsanmälan
att riksdagen avslår motion 1986/87:A267 yrkande 11,

10. beträffande obligatorisk platsförmedling m. m.
att riksdagen avslår motion 1986/87: A711.

Ungdomsfrågor

11. beträffande allmänna förutsättningar för en växande arbetsmarknad
för ungdomar

att riksdagen avslår motion 1986/87:A258 yrkande 1,

AU 1986/87:11

res. 1 (m, fp, c)
res. 2 (vpk)

res. 3 (m)
res. 4 (fp)
res. 5 (c)
res. 6 (vpk)

res. 7 (m, fp, c)

res. 8 (m)

res. 9 (m)
res. 10 (c)
res. 11 (vpk)

res. 12 (m)

8 Riksdagen 1986/87.18sami. Nr 11

AU 1986/87:11

12. beträffande uppföljningsansvar för ungdomar m. m. res. 13 (m)

att riksdagen avslår motionerna 1986/87:A258 yrkandena 3-5, 1986/ res. 14 (c)

87:A261 yrkande 3 och 1986/87:A267 yrkande 5, res. 15 (vpk)

13. beträffande särskild yrkesutbildning för långtidsarbetslösa ung- res. 16 (m)

domar

att riksdagen avslår motion 1986/87:A258 yrkande 6,

14. beträffande översyn av de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna res. 17 (fp)
för ungdomar

att riksdagen avslår motion 1986/87:A229 yrkande 20,

15. beträffande insatser för fasta jobb åt ungdomar res. 18 (vpk)

att riksdagen avslår motion 1986/87:A239 yrkande 7,

16. beträffande ungdomar med fysiska funktionshinder

att riksdagen antar det inom arbetsmarknadsdepartementet upprättade
förslaget till lag om ändring i lagen (1983:1070) om arbete i
ungdomslag hos offentliga arbetsgivare,

17. beträffande utökad arbetstid i ungdomslagen m. m. res. 19 (m), res. 20 (c)

att riksdagen avslår motion 1986/87:A261 yrkandena 4 och 5, res. 21 (vpk)

18. beträffande verksamheten med inskolningsplatser res. 22 (m)

att riksdagen avslår motionerna 1986/87:A207 och 1986/87:A260 res. 23 (c)

yrkande 9 i motsvarande del samt 1986/87:A267 yrkandena 3 och 4 i res. 24 (vpk)

motsvarande delar,

19. beträffande ungdomars ingångslöner res. 25 (m)

att riksdagen avslår motionerna 1986/87:A229 yrkandena 18 och 19 res. 26 (fp)

samt 1986/87:A258 yrkande 2,

20. beträffande slopande av ATP-avgifter för ungdomar
att riksdagen avslår motion 1986/87:A261 yrkande 6,

21. beträffande ungdomskooperativen
att riksdagen avslår motion 1986/87:A238,

Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader

22. beträffande arbetsmarknadsverkets organisation m. m. res. 27 (m)

att riksdagen avslår motionerna 1986/87: A255,1986/87: A259 yrkande res. 28 (c)

2 i motsvarande del och 1986/87:A267 yrkandena 6 och 9,

23. beträffande sammansättningen av AMS styrelse m. m. res. 29 (m)

att riksdagen avslår motionerna 1986/87: A259 yrkande 2 i motsvaran- res. 30 (c)

de del och 1986/87: A267 yrkande 8,

24. beträffande en förstärkning av förmedlingspersonalen res. 31 (m, fp, c)

att riksdagen med bifall till propositionen i motsvarande del avslår

motionerna 1986/87:A229 yrkande 16, 1986/87:A260 yrkande 1 i
motsvarande del och 1986/87:A267 yrkande 7 i motsvarande del,

25. beträffande kontaktpersoner för psykiskt utvecklingsstörda res. 32 (fp)
att riksdagen avslår motion 1986/87:A204 yrkande 1,

26. beträffande en utökning av dataservicen vid arbetsförmedlingarna att

riksdagen avslår motion 1986/87:A214,

27. att riksdagen medger att regeringen får bemyndiga AMS att
under budgetåret 1987/88 besluta om avskrivning av lånefordran

114

uppkommen inom arbetsmarknadsverket under de förutsättningar
som gäller för budgetåret 1986/87,

28. att riksdagen med bifall till propositionen i motsvarande del
samt med avslag på motionerna 1986/87:A229 yrkande 17, 1986/
87:A260 yrkande 1 i motsvarande del och 1986/87:A267 yrkande 7 i
motsvarande del till Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader för
budgetåret 1987/88 anvisar ett ramanslag av 1 817 048 000 kr.,

29. att riksdagen med bifall till propositionen i motsvarande del till
Arbetsmarknadsverket: Anskaffning av utrustning för budgetåret
1987/88 anvisar ett reservationsanslag av 23 500 000 kr.,

Arbetsmarknadsservice

30. beträffande ett slopande av starthjälpen m. m.

att riksdagen med bifall till propositionen i motsvarande del avslår
motionerna 1986/87:A228, 1986/87:A229 yrkandena 6 och 8, 1986/
87:A236, 1986/87:A243, 1986/87:A259 yrkande 8 i motsvarande del
och 1986/87:A260 yrkande 2 i motsvarande del,

31. beträffande flyttningsbidragen avseende studerande och kulturarbetare att

riksdagen med bifall till propositionen i motsvarande del avslår
motion 1986/87:A259 yrkande 8 i motsvarande del,

32. beträffande flyttningsbidrag i övrigt

att riksdagen godkänner vad som förordats i propositionen i fråga om
vissa flyttningsbidrag,

33. beträffande ytterligare begränsningar av flyttningsbidragen
m. m.

att riksdagen avslår motion 1986/87:A421 yrkandena 26 och 28,

34. beträffande bidraget för anställning av medflyttande

att riksdagen med avslag på motionerna 1986/87:A230, 1986/87: A260
yrkande 2 i motsvarande del och 1986/87:A421 yrkande 27 a)
godkänner vad som förordats i propositionen i fråga om bidrag till
arbetsgivare för anställning av medflyttande,

35. beträffande ändringar i återflyttningsbidraget
att riksdagen avslår motion 1986/87:A242,

36. att riksdagen med bifall till propositionen samt med avslag på
motionerna 1986/87:A229 yrkande 7, 1986/87:A260 yrkande 2 i
motsvarande del och 1986/87:A421 yrkande 29 till Arbetsmarknadsservice
för budgetåret 1987/88 anvisar ett förslagsanslag av
123 920 000 kr.,

Arbetsmarknadsutbildning

37. beträffande arbetsmarknadsutbildningens inriktning m. m.
att riksdagen avslår motionerna 1986/87:A229 yrkande 9, 1986/
87:A259 yrkande 6 och 1986/87:A239 yrkande 5,

AU 1986/87:11

res. 33 (m, fp, c)

res. 34 (m, fp)
res. 35 (c)

res. 36 (m)

res. 37 (m. fp)
res. 38 (c)

res. 39 (m)
res. 40 (c)

res. 41 (m)
res. 42 (fp)
res. 43 (c)

res. 44 (m)
res. 45 (fp)
res. 46 (vpk)

38. beträffande orienterande datautbildning

att riksdagen avslår motion 1986/87: A260 yrkande 3 i motsvarande
del,

39. beträffande en utvidgning av kapaciteten inom arbetsmarknadsutbildningen att

riksdagen med bifall till propositionens förslag avslår motion
1986/87:A229 yrkande 12 i motsvarande del,

40. beträffande särskilda utbildningsinsatser inom dataområdet för
kvinnor

att riksdagen avslår motion 1986/87:A229 yrkande 2,

41. beträffande sammanställning av behoven av allmän datakunskap att

riksdagen avslår motion 1986/87:A211,

42. beträffande körkortsutbildning för kvinnor i glesbygd
att riksdagen avslår motion 1986/87 :A206 yrkande 13,

43. beträffande körkortsutbildning för utvecklingsstörda
att riksdagen avslår motion 1986/87:A265,

44. beträffande kurser för arbetslös ungdom vid folkhögskolor
att riksdagen avslår motionerna 1986/87:A221, 1986/87:A235, 1986/
87:A247 och 1986/87:A275 yrkande 1 i motsvarande del och yrkande
2,

45. beträffande särskilda informationsinsatser till arbetslösa ungdomar att

riksdagen avslår motion 1986/87:A260 yrkande 3 i motsvarande
del,

46. beträffande utbildningsbidrag för invandrares svenskstudier
att riksdagen avslår motion 1986/87 :A263,

47. beträffande arbetsmarknadsutbildning för avbytare inom lantbruket att

riksdagen avslår motionerna 1986/87: A233,1986/87: A251 yrkande
3, 1986/87: A252 och 1986/87: A732 yrkande 1,

48. beträffande industriinriktad högskoleutbildning som arbetsmarknadsutbildning
i Kopparbergs län

att riksdagen avslår motion 1986/87:A210,

49. beträffande försöksverksamhet med arbetsmarknadsutbildning
för lågutbildade kvinnor inom landstingen

att riksdagen avslår motion 1986/87: A206 yrkande 3,

50. beträffande utbildning av vårdbiträden inom hemtjänsten
att riksdagen avslår motionerna 1986/87:A249 och 1986/87:Ub229,

51. beträffande arbetsmarknadsutbildning i företag inom servicenäringen att

riksdagen avslår motion 1986/87:A216,

52. beträffande yrkesutbildning inom tekoindustrin som arbetsmarknadsutbildning att

riksdagen avslår motion 1986/87:N376 yrkande 1,

53. beträffande ökad resurstilldelning för utbildning i företag
att riksdagen avslår motion 1986/87:A482 yrkande 4,

AU 1986/87:11

res. 47 (m)

res. 48 (fp)

res. 49 (fp)

res. 50 (fp, c)
res. 51 (vpk)

res. 52 (m)

res. 53 (vpk)

54. att riksdagen med bifall till propositionen i motsvarande del
samt med avslag på motionerna 1986/87: A229 yrkande 12 i motsvarande
del, 1986/87: A260 yrkande 3 i motsvarande del och 1986/87:A275
yrkande 1 i motsvarande del till Arbetsmarknadsutbildning för budgetåret
1987/88 anvisar ett reservationsanslag av 2 350 000 000 kr.,

Arbetslöshetsersättning

55. beträffande utredning om allmän arbetslöshetsförsäkring

att riksdagen avslår motionerna 1986/87:A229 yrkande 21, 1986/
87:A241, 1986/87: A259 yrkandena 11 och 12 samt 1986/87: A266,

56. beträffande ökad egenavgiftsfinansiering av arbetslöshetsförsäkringen att

riksdagen avslår motionerna 1986/87:A229 yrkandena 3 och 4,
1986/87: A260 yrkande 4 i motsvarande del och 1986/87:A267 yrkande
16 i motsvarande del,

57. beträffande dagpenningen inom arbetslöshetsförsäkringen
att riksdagen med avslag på motionerna 1986/87:A259 yrkandena 10
och 13 samt 1986/87:A267 yrkande 16 i motsvarande del antar det
inom arbetsmarknadsdepartementet upprättade förslaget till lag om
ändring i lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring,

58. beträffande kontant arbetsmarknadsstöd

att riksdagen med avslag på motion 1986/87:A418 yrkandena 2 och 4 i
motsvarande del antar det inom arbetsmarknadsdepartementet upprättade
förslaget till lag om ändring i lagen (1973:371) om kontant
arbetsmarknadsstöd,

59. beträffande utbildningsbidragen

att riksdagen avslår motion 1986/87:A418 yrkandena 1, 3 och 4 i
motsvarande del,

60. beträffande översyn av utbildningsbidragens konstruktion
att riksdagen avslår motion 1986/87:A215,

61. beträffande avskaffande av karensdagarna m. m.
att riksdagen avslår motion 1986/87:A418 yrkandena 5—7,

62. beträffande arbetsmarknadsutbildning och arbetsvillkoret
att riksdagen avslår motion 1986/87:A418 yrkande 8,

63. beträffande arbetslöshet som semesterlönegrundande frånvaro
att riksdagen avslår motion 1986/87:A717,

64. beträffande periodindelning av ersättningstiden i arbetslöshetsförsäkringen att

riksdagen avslår motion 1986/87: A273,

65. beträffande medlemskap i arbetslöshetskassa utan facklig anslutning att

riksdagen avslår motion 1986/87 :A223,

66. beträffande jämställande av värnpliktstjänstgöring med arbetad
tid vid ansökan om kontant arbetsmarknadsstöd

att riksdagen avslår motionerna 1986/87:A201 och 1986/87:A237,

67. att riksdagen med bifall till propositionen i motsvarande del
samt med avslag på motionerna 1986/87:A229 yrkande 5 och 1986/

AU 1986/87:11

res. 54 (m)
res. 55 (fp)
res. 56 (vpk)

res. 57 (m, fp, c)
res. 58 (vpk)

res. 59 (m, fp)
res. 60 (c)

res. 61 (m)
res. 62 (c)

res. 63 (vpk)

res. 64 (vpk)
res. 65 (m)
res. 66 (c)
res. 67 (m)

res. 68 (vpk)

res. 69 (m. fp, c)

res. 70 (vpk)

res. 71 (m)
res. 72 (fp)

87: A260 yrkande 4 i motsvarande del till Bidrag till arbetslöshetsersätt- AU 1986/87:11
ning och utbildningsbidrag för budgetåret 1987/88 anvisar ett förslagsanslag
av 3 632 824 000 kr.,

Sysselsättningsskapandeåtgärderm. m.

68. beträffande ny anslagsteknik för anslaget Sysselsättningsskapande
åtgärder m. m.

att riksdagen avslår motionerna 1986/87: A259 yrkande 7 i motsvarande
del och 1986/87:A272 i motsvarande del,

69. beträffande återinförande av projekteringsbidraget m. m.
att riksdagen avslår motion 1986/87:A217,

70. beträffande fackligt yttrande om beredskapsarbeten och rekryteringsstöd att

riksdagen avslår motion 1986/87: A212,

71. beträffande statsbidraget vid beredskapsarbeten

att riksdagen med avslag på motionerna 1986/87:A229 yrkande 10,
1986/87:A259 yrkande 7 i motsvarande del och 1986/87:A272 i
motsvarande del godkänner vad som anförts i propositionen i fråga om
ändrade regler för bidrag till beredskapsarbeten,

72. beträffande volymen beredskapsarbeten och rekryteringsstöd
att riksdagen med bifall till propositionen i motsvarande del avslår
motion 1986/87:A260 yrkande 7,

73. beträffande beredskapsarbeten inom natur- och kulturminnesvården att

riksdagen avslår motionerna 1986/87: A224, 1986/87:A253, 1986/
87:A277 och 1986/87: A474,

74. beträffande åtgärder för att rekrytera tekniker till stödområdena
i vissa Norlandslän

att riksdagen avslår motionerna 1986/87:A225 och 1986/87:A248,

75. beträffande formerna för rekryteringsstödet

att riksdagen avslår motionerna 1986/87:A246 och 1986/87:A272 i
motsvarande del,

76. beträffande översyn av starta-eget-bidragets konstruktion

att riksdagen avslår motionerna 1986/87:A206 yrkande 11 och 1986/
87:A226,

77. beträffande starta-eget-bidrag till jordbrukare
att riksdagen avslår motion 1986/87:A251 yrkande 2,

78. att riksdagen med bifall till propositionen i motsvarande del
samt med avslag på motionerna 1986/87:A229 yrkande 11, 1986/
87: A239 yrkande 8 och 1986/87: A260 yrkande 6 till Sysselsättningsskapande
åtgärder för budgetåret 1987/88 anvisar ett reservationsanslag
av 2 479 500 000 kr.,

79. att riksdagen med bifall till propositionen i motsvarande del
samt med avslag på motionerna 1986/87:A239 yrkande 9, 1986/
87: A260 yrkande 8 och 1986/87: A267 yrkande 4 i motsvarande del till
Statsbidrag för ungdomslag för budgetåret 1987/88 anvisar ett förslagsanslag
av 1 140 000 000 kr.,

res. 73 (m)

res. 74 (m fp)

res. 75 (m)
res. 76 (vpk)

res. 77 (fp, c)

res. 78 (c)
res. 79 (m)

res. 80 (fp)

res. 81 (m)
res. 82 (fp)
res. 83 (vpk)

res. 84 (m)
res. 85 (c)
res. 86 (vpk)

80. att riksdagen med bifall till propositionen i motsvarande del
samt med avslag på motionerna 1986/87:A239 yrkande 10, 1986/
87:A260 yrkandena 9 i motsvarande del och 10-11 samt 1986/87:A267
yrkande 3 i motsvarande del till Statsbidrag till inskolningsplatser för
budgetåret 1987/88 anvisar ett reservationsanslag av 250 000 000 kr.,

81. att riksdagen med bifall till propositionen i motsvarande del till
AMU-gruppen: Uppdragsverksamhet för budgetåret 1987/88 anvisar
ett förslagsanslag av 1 000 kr.,

82. att riksdagen med bifall till propositionen i motsvarande del till
AMU-gruppen: Bidrag till vissa driftutgifter för budgetåret 1987/88
anvisar ett reservationsanslag av 25 300 000 kr.,

83. att riksdagen med bifall till propositionen i motsvarande del till
AMU-gruppen: Investeringar för budgetåret 1987/88 anvisar ett reservationsanslag
av 15 000 000 kr.,

84. att riksdagen dels med bifall till propositionen i motsvarande
del samt med avslag på motion 1986/87: A219 till Tillfälligt sysselsättningsbidrag
för textil- och konfektionsindustrierna för budgetåret
1987/88 anvisar ett förslagsanslag av 95 000 000 kr., dels som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om förslag till ny
stödform,

85. att riksdagen med bifall till propositionen i motsvarande del till
Bidrag till vissa affärsverksinvesteringar för budgetåret 1987/88 anvisar
ett förslagsanslag av 1 000 kr.,

86. att riksdagen med bifall till propositionen i motsvarande del till
Utvecklingsinsatser i östra Norrbotten för budgetåret 1987/88 anvisar
ett reservationsanslag av 22 500 000 kr.,

Sysselsättningsskapande åtgärder för handikappade

87. beträffande allmänna synpunkter om åtgärder för arbetshandikappade att

riksdagen avslår motionerna 1986/87: A250,1986/87: A267 yrkande
13, 1986/87:A269 och 1986/87:A271 yrkande 1,

88. beträffande ett överförande av resurser från socialförsäkringssektorn
till arbetsmarknadspolitiska åtgärder

att riksdagen avslår motionerna 1986/87:A204 yrkande 5 och 1986/
87:A271 yrkande 2,

89. beträffande försöksverksamhet med en ny modell för rehabilitering att

riksdagen avslår motion 1986/87:A274,

90. beträffande behovet av hänsyn till funktionsnedsättning vid
planering av lokaler och produkter

att riksdagen avslår motion 1986/87:270 yrkande 3,

91. beträffande insatser för långtidsarbetslösa i Stockholms län
att riksdagen avslår motion 1986/87:A254,

92. att riksdagen till Yrkesinriktad rehabilitering för budgetåret
1987/88 anvisar ett reservationsanslag av 554 464 000 kr.,

93. beträffande en översyn av bidragen till arbetshjälpmedel

att riksdagen avslår motion 1986/87:A270 yrkandena 1, 2, 4 och 5,

AU 1986/87:11

res. 87 (m)
res. 88 (c)
res. 89 (vpk)

res. 90 (m)
res. 91 (c)
res. 92 (vpk)

res. 93 (fp, vpk)

94. att riksdagen godkänner vad som anförts i propositionen om AU 1986/87:11
ändrade regler för bidrag till arbetshjälpmedel åt handikappade,

95. beträffande bidrag till arbetstekniska hjälpmedel till egenföretagare att

riksdagen avslår motionerna 1986/87:A227 yrkande 2 och 1986/

87:A262,

96. beträffande bidrag till anskaffning av texttelefon
att riksdagen avslår motion 1986/87:So261 yrkande 2,

97. beträffande bil som tekniskt hjälpmedel res. 94 (vpk)

att riksdagen avslår motion 1986/87:A276 i motsvarande del,

98. beträffande den allmänna utformningen av lönebidraget res. 95 (m, c)

att riksdagen avslår motionerna 1986/87: A222, 1986/87: A227 yrkande

1, 1986/87:A259 yrkande 14, 1986/87:A264 yrkande 1 och 1986/

87: A267 yrkande 15,

99. beträffande det särskilda lönebidraget res. 96 (fp)

att riksdagen avslår motionerna 1986/87:A204 yrkande 4 och 1986/

87:A245,

100. beträffande lönebidrag i kombination med bidrag till arbetsbi- res. 97 (Vpk)
träde

att riksdagen avslår motion 1986/87:A271 yrkande 4 i motsvarande
del,

101. beträffande lönebidrag hos statliga myndigheter res. 98 (m)

att riksdagen med bifall till propositionen i motsvarande del avslår res. 99 (fp)

motionerna 1986/87:A204 yrkande 3, 1986/87:A260 yrkande 12 i res. 100 (c)

motsvarande del, 1986/87:A268 yrkande 2 och 1986/87:A271 yrkande res. 101 (vpk)

4 i motsvarande del,

102. beträffande lönebidrag till icke arbetshandikappade vid allmän- res. 102 (fp)
nyttiga organisationer

att riksdagen avslår motion 1986/87:A204 yrkande 2,

103. beträffande den övre gränsen för antalet nytillkommande res. 103 (vpk)
lönebidragsanställningar i allmännyttiga organisationer

att riksdagen med bifall till propositioneni motsvarande del avslår
motion 1986/87:A271 yrkande 3,

104. att riksdagen med bifall till propositionen i motsvarande del res. 104 (m)

samt med avslagpå motionerna 1986/87:A260yrkande 12imotsvaran- res. 105 (vpk)

de del, 1986/87:A271 yrkande 4 i motsvarande del och 1986/87:A276 i
motsvarande del till Särskilda åtgärder för arbetsanpassning och
sysselsättning för budgetåret 1987/88 anvisar ett förslagsanslag av

3 423 694 000 kr.,

Samhällsföretagm. m.

105. beträffande ökad utslussning av anställda från Samhällsföretag res. 106 (m)
att riksdagen avslår motion 1986/87:A259 yrkande 15,

106. beträffande inbyggda verkstäder res. 107 (fp)

att riksdagen avslår motionerna 1986/87:A202 och 1986/87:A264

yrkande 2,

120

107. beträffande sysselsättningsvolymen vid Samhällsföretag
att riksdagen

dels med avslag på motion 1986/87: A260 yrkande 14 i motsvarande del
medger att regeringen vid behov får besluta om ökat antal bidragsberättigade
arbetstimmar under budgetåret 1987/88,
dels med avslag på motionerna 1986/87:A203, 1986/87:A260 yrkande
14 i motsvarande del, 1986/87:A268 yrkande 1 och 1986/87:A271
yrkande 5 i motsvarande del bifaller propositionen i motsvarande del,

108. beträffande driftbidraget till Samhällsföretagsgruppen
att riksdagen bifaller propositionen i motsvarande del,

109. beträffande ägartillskott för investeringar

att riksdagen med avslag på motion 1986/87: A231 bifaller propositionen
i motsvarande del,

110. beträffande effektivering av Samhällsföretagsgruppens organisation
och styrning

att riksdagen avslår motion 1986/87:A259 yrkande 16,

111. beträffande styrelsens sammansättning i de regionala stiftelserna att

riksdagen avslår motion 1986/87:A244,

112. att riksdagen med bifall till propositionen i motsvarande del
samt avslag på motionerna 1986/87:A260 yrkande 13 och 1986/
87:A271 yrkande 5 i motsvarande del till Bidrag till Stiftelsen
Samhällsföretag för budgetåret 1987/88 anvisar ett förslagsanslag av
3 216 000 000 kr.,

113. att riksdagen med bifall till propositionen i motsvarande del
samt med avslag på motion 1986/87: A260 yrkande 15 till Statsbidrag
till skyddat arbete hos offentliga arbetsgivare för budgetåret 1987/88
anvisar ett reservationsanslag av 363 000 000 kr.

Stockholm den 10 mars 1987

På arbetsmarknadsutskottets vägnar

Lars Ulander

Närvarande: Lars Ulander (s), Elver Jonsson (fp). Marianne Stålberg (s),
Lahja Exner (s), Börje Hörnlund (c), Gustav Persson (s), Bengt Wittbom
(m), Sten Östlund (s), Bo Nilsson (s), Charlotte Branting (fp), Sonja Rembo
(m), Inge Carlsson (s), Ingvar Karlsson i Bengtsfors (c), Lars-Ove Hagberg
(vpk) och Anders G Högmark (m).

Reservationer

1. Förutsättningar för arbetsmarknadspolitiken (mom. 1)

Elver Jonsson (fp), Börje Hörnlund (c), Bengt Wittbom (m), Charlotte
Branting (fp), Sonja Rembo (m), Ingvar Karlsson i Bengtsfors (c) och
Anders G Högmark (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 23 börjar med "Utskottet
vill” och på s. 24 slutar med ”av utskottet” bort ha följande lydelse:

AU 1986/87:11

res. 108 (m)
res. 109 (c)
res. 110 (vpk)

res. lil (m)

res. 112 (m)

res. 113 (m)
res. 114 (vpk)

res. 115 (m)

Utskottet delar uppfattningen i motionerna A259 (m), A229 (fp) och A267
(c) att det är oroväckande att arbetslösheten trots den positiva konjunkturutvecklingen
inte kunnat pressas ned till en lägre nivå. Det är värt att notera att
i januari månad i år var ca 400 000 personer öppet, latent eller partiellt
arbetslösa samtidigt som ca 165 000 personer omfattades av arbetsmarknadspolitiska
åtgärder. Det finns anledning att rikta kritik mot den förda politiken
när det i nuvarande läge krävs så omfattande arbetsmarknadspolitiska
åtgärder för att motverka öppen arbetslöshet. Vad som är särskilt oroande är
tanken på vad som mot bakgrund av dagens situation kan inträffa på
arbetsmarknaden när konjunkturen vänder nedåt. I själva verket följer den
aktuella situationen på arbetsmarknaden den utveckling som varit gällande
ända sedan mitten av 1960-talet och som innebär att antalet personer utanför
den reguljära arbetsmarknaden vid varje konjunkturtopp varit större än vid
närmast föregående konjunkturtopp. Problemen på arbetsmarknaden är
sålunda av en djupgående, långsiktig karaktär.

Som närmare utvecklas i de nämnda motionerna fordras en omläggning av
den förda politiken så att ekonomisk utveckling främjas och därmed stigande
välfärd och en mer positiv sysselsättningsutveckling. Detta är viktigt inte
minst för att åstadkomma en regionalt balanserad utveckling inom landet.
Tillväxten och utvecklingen måste komma hela landet till del. Målet skall
vara en decentraliserad samhällsstruktur där det råder balans såväl mellan
som inom olika regioner. Uppnås inte detta skapas stora problem i
storstadsområden liksom i glesbygder.

De icke-socialistiska partierna har i finansutskottets betänkande FiU
1986/87:10 redovisat hur den ekonomiska politiken bör utformas för att den
ekonomiska utvecklingen skall främjas.

De framhåller bl. a. betydelsen av att den ekonomiska politiken inriktas på
att undanröja tillväxthinder. Det gäller skattepolitiken, som bör bl. a.
utformas så att de mindre företagen kan utvecklas på ett positivt sätt. Det
gäller vidare finanspolitiken, som bör bedrivas med stor stramhet genom en
restriktiv utgiftspolitik. Den offentliga sektorn måste avmonopoliseras och
möjligheterna till ökad konkurrens och ökad effektivitet inom denna sektor
tas till vara. En ytterligare typ av tillväxthinder som måste avskaffas anser
man utgörs av den byråkrati och regleringsapparat som byggts upp under
efterkrigstiden, t. ex. prisregleringen. Slutligen framhålls betydelsen av att
den ekonomiska politiken medverkar till att skapa incitament till en bättre
fungerande lönebildning. Det är därvid nödvändigt att finna ett system där
arbetsmarknadens parter ges incitament för att sluta löneavtal som inte
skapar arbetslöshet.

Arbetsmarknadsutskottet ansluter sig till riktlinjerna för den ekonomiska
politiken som sålunda förts fram av de icke-socialistiska partierna. Det är
utskottets övertygelse att en sådan omläggning av den ekonomiska politiken
är den absoluta förutsättningen för att en kraftig försämring på arbetsmarknaden
skall kunna undvikas när den internationella konjunkturen vänder.

De förutsättningar för arbetsmarknadspolitiken som förs fram i vpkmotionerna
A239 och A744 innebär att man slår in på en politik som går stick
i stäv mot vad utskottet ovan förordat, varför motionen avstyrks i här aktuell
del.

AU 1986/87:11

122

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse: AU 1986/87:11

1. beträffande förutsättningarna för arbetsmarknadspolitiken
att riksdagen med bifall till motionerna 1986/87:A229 yrkande 1 i
motsvarande del, 1986/87:A259 yrkande 1 och 1986/87:A267 yrkande
1 i motsvarande del samt med avslag på motionerna 1986/87 :A239
yrkandena 1, 2 och 11 och 1986/87: A744 yrkande 1 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.

2. Förutsättningarna för arbetsmarknadspolitiken (mom. 1)

Lars-Ove Hagberg (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 23 börjar med ”Utskottet
vill” och på s. 24 slutar med ”av utskottet” bort ha följande lydelse:

Utskottet delar uppfattningen i vpk:s partimotion A239 om den ekonomiska
utvecklingen. Arbetslösheten är numera ett stående inslag i ekonomin.

Full sysselsättning i klassisk mening är inte längre möjlig med rådande
ekonomiska och sociala strukturer. Regeringens arbetslöshetspolitik är, som
vpk framhåller, ett resultat av att allas rätt till arbete är underordnad
budgetunderskottet, åtgärder mot löneökningar och stimulans till storfinans
och exportinriktning. Fortsatt hög strukturell arbetslöshet är uppenbarligen
det pris vi får betala för den tredje vägens politik.

Kampen mot arbetslösheten måste göras till politikens huvudfråga inför
1990-talet. Det betyder att landets ekonomiska politik och statens insatser
måste inriktas på att bekämpa arbetslösheten. Statsföretag, löntagarfonder,
regionalpolitik m.m. skall omvandlas till redskap för en arbetsskapande
politik. De viktigaste inslagen i en sådan politik kan - som vpk:s företrädare
öckså redovisat i finansutskottets betänkande FiU 1986/87:10 - sammanfattas
på följande sätt:

- En utbyggnad av den gemensamma sektorns socialt och samhällsekonomiskt
viktiga delar måste äga rum, samtidigt med en förnyelse av
industriproduktionen.

- Ett industrialiseringsprogram bör genomföras där de nödvändiga investeringarna
finansieras genom indragning av medel från näringslivet.

- Kraftiga insatser krävs för kvinnor och ungdom för deras rätt till arbete och
försörjning.

- Den regionala utarmningen måste brytas genom en medveten styrning av
investeringar.

- Transnationalisering på kapitalets villkor måste motarbetas, samtidigt som
industrin utvecklas med inriktning mot hemmamarknaden.

- I det kortare perspektivet krävs åtgärder för att kraftigt minska undandragandet
av skatt och för att utjämna skillnaderna mellan utdebiteringen i
landets kommuner och landsting. Progressionen i skattesystemet måste
åter bli en realitet.

- I det längre perspektivet bör skatten på arbetsinkomster huvudsakligen
ersättas med en produktionsbeskattning.

- Storfinansens makt och ägande måste brytas. I första hand genom
nationalisering av affärsbanker, investmentbolag, kreditinstitut och de
privatägda försäkringsbolagen.

Endast en sådan politik har förutsättningar att skapa arbete åt alla. Därmed AU 1986/87:11
tillgodoses också synpunkterna i vpk-motion A744 om rätten till fri tid för
rekreation m. m.

Den kritik som inledningsvis riktats mot den ekonomiska politik regeringen
bedrivit kan i ännu högre grad riktas mot den politik som förordas i de
borgerliga partiernas motioner A259 (m), A229 (fp) och A267 (c). Dessa
partier företräder andra intressen än arbetstagarna, nämligen företagarna
och kapitalägarna. De tre motionerna avstyrks därför i aktuella delar.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande förutsättningarna för arbetsmarknadspolitiken
att riksdagen med bifall till motionerna 1986/87: A239 yrkandena 1, 2
och 11 och 1986/87:A744 yrkande 1 samt med avslag på motionerna
1986/87:A229 yrkande 1 i motsvarande del, 1986/87:A259 yrkande 1
och 1986/87:A267 yrkande 1 i motsvarande del som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.

3. Inriktningen av arbetsmarknadspolitiken 1987/88 (mom. 4)

Bengt Wittbom, Sonja Rembo och Anders G Högmark (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 23 börjar med "Utskottet
vill” och på s. 24 slutar med "aktuella delar” bort ha följande lydelse:

Arbetsmarknadspolitiken skall som anförs i moderata samlingspartiets
kommittémotion A259 i första hand vara ett hjälpmedel för enskilda
individer. Dessa skall i varje situation ges bästa möjliga alternativ för att
snabbt få ett ”reguljärt” arbete. Inom arbetsmarknadspolitiken måste de
kontanta utbetalningarna över statskassan minska till förmån för andra
åtgärder. Utbildning är ett av de viktigaste instrumenten för att stärka den
arbetslöses ställning på arbetsmarknaden. Vid sidan av en väl fungerande
information om situationen på arbetsmarknaden och en effektiv privat och
offentlig arbetsförmedling måste olika typer av utbildning alltid sättas före
beredskapsarbeten, ungdomslag etc. Det är också angeläget att flexibiliteten
på arbetsmarknaden förbättras genom att enskilda människor stimuleras till
ökad yrkesmässig och geografisk rörlighet. Här spelar faktorer som lägre
marginalskatter och en fungerande bostadsmarknad den avgörande rollen,
men arbetsmarknadspolitiken har också betydelse i sammanhanget. Utskottet
avvisar därför senare i framställningen regeringens förslag om ett
slopande av starthjälpen, ett förslag som skulle få den rakt motsatta effekten.

Det synsätt utskottet här redovisat i fråga om den allmänna avvägningen
mellan de arbetsmarknadspolitiska medlen bör också komma till uttryck vid
anvisning av medel till de olika ändamålen. Utskottet återkommer härtill i
det följande men vill redan här fästa uppmärksamheten på de problem som
riksdagens nuvarande detaljstyrning av AMS ger upphov till i samband med
den nya målstyrningsstrategi som är under utveckling inom AMS. Ett första
exempel på detta är den öppna konflikt i bedömningen av inriktningen på de
sysselsättningsskapande åtgärderna som utvecklats mellan AMS och regeringen.
Med stor sannolikhet kommer dessa problem att öka i framtiden om
inte riksdagens och regeringens teknik för att styra AMS förändras. Det kan

därför finnas skäl att redan kommande budgetår genomföra försök med nya
principer för anslagsgivning till AMS inom vissa anslagsområden. Utskottet
återkommer till frågan vid behandlingen av anslaget Sysselsättningsskapande
åtgärder.

Utskottet delar vidare uppfattningen i den moderata motionen A259 att
finansfullmakten i högre grad bör kunna inriktas på insatser som långsiktigt
förbättrar infrastrukturen och tillväxtförutsättningarna i regioner som under
lång tid drabbats av hög arbetslöshet.

Sammanfattningsvis ansluter sig utskottet till den övergripande syn
beträffande arbetsmarknadspolitiken inför kommande budgetår som framförs
i den moderata kommittémotionen A259. Detta bör ges regeringen till
känna. Med utskottets ställningstagande bör övriga i sammanhanget behandlade
motioner lämnas utan åtgärd.

dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:

4. beträffande inriktningen av arbetsmarknadspolitiken 1987188
att riksdagen med bifall till motion 1986/87:A259 yrkandena 2 i
motsvarande del, 3 och 9 samt med avslag på motionerna 1986/
87: A229 yrkande 1 i motsvarande del, 1986/87:A239 yrkandena 3 och
4 och 1986/87:A267 yrkandena 1 i motsvarande del och 12 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

4. Inriktningen av arbetsmarknadspolitiken 1987/88 (mom. 4)
Elver Jonsson och Charlotte Branting (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 28 börjar med ”Utskottet
vill” och på s. 29 slutar med ”aktuella delar” bort ha följande lydelse:

Utskottet ansluter sig till uppfattningen i folkpartiets partimotion A229 att
en aktiv arbetsmarknadspolitik måste ha till uppgift att underlätta nödvändiga
omställningar på arbetsmarknaden och mildra effekterna för enskilda
människor.

Som framhålls i motionen var konsekvenserna av strukturförändringar,
teknisk utveckling och ”kriser” svårare för medborgarna i slutet av 1970-talet
när vi inte hade någon tillväxt än under 1960-talet när tillväxten generellt var
hög.

Som också framhålls i folkpartiets partimotion A229 skapar inte den
tekniska utvecklingen ökad arbetslöshet under förutsättning att ekonomin
och särskilt arbetsmarknaden har tillräcklig flexibilitet och anpassningsförmåga.

Inom arbetsmarknadspolitiken bör de kontanta utbetalningarna minska
till förmån för främst arbetsmarknadsutbildningen, som bör ha en central
roll. Den nu pågående tekniska utvecklingen kommer att ställa allt större
krav på de anställdas kunskapsnivå. Bristen på kvalificerade yrkesarbetare
och tjänstemän inom tekniska yrken tyder också på att kompetenskraven på
arbetsmarknaden har ökat. En kraftfull satsning på arbetsmarknadsutbildning
bör därför komma till stånd.

Slutligen vill utskottet framhålla betydelsen av en flexibel arbetsmarknad

AU 1986/87:11

125

där enskilda människor stimuleras till ökad yrkesmässig och geografisk
rörlighet. Regeringens förslag om ett slopande av starthjälpen - som
utskottet återkommer till senare i framställningen - motverkar dessa
strävanden.

Med hänvisning till det anförda tillstyrker utskottet vad som anförs i
motion A229 (fp) om riktlinjer för arbetsmarknadspolitiken. Övriga i
sammanhanget behandlade motioner avstyrks i tillämpliga delar.

dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:

4. beträffande inriktningen av arbetsmarknadspolitiken 1987188
att riksdagen med bifall till motion 1986/87:A229 yrkande 1 i
motsvarande del samt med avslag på motionerna 1986/87:A239
yrkandena 3 och 4, 1986/87:A259 yrkandena 2 i motsvarande del, 3
och 9 och 1986/87:A267 yrkandena 1 i motsvarande del och 12 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

5. Inriktningen av arbetsmarknadspolitiken 1987/88 (mom. 4)

Börje Hörnlund och Ingvar Karlsson i Bengtsfors (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 28 börjar med ”Utskottet
vill” och på s. 29 slutar med ”aktuella delar” bort ha följande lydelse:

Utskottet delar uppfattningen i centerpartiets kommittémotion A267 att
samhället måste ha en hög beredskap för att möta konjunkturnedgångar och
de krav som strukturförändringar inom näringslivet ställer. Män och kvinnor
bör vidare ha samma möjligheter och samma rätt till utveckling på
arbetsmarknaden.

Som framhålls i motion A267 måste kampen mot arbetslösheten föras mer
aktivt och på två fronter samtidigt. Det gäller att driva en närings-, regionaloch
glesbygdspolitik som ger tillräckligt många arbetstillfällen utan behov av
långsiktigt samhällsstöd samt arbetstillfällen i alla delar av landet. Det gäller
också att med utbildningsinsatser hjälpa människor att ta de jobb som
tillskapas. Särskilt måste dessa åtgärder riktas till de nytillträdande på
arbetsmarknaden och till långtidsarbetslösa.

Kontantutbetalningarnas andel av de totala arbetsmarknadspolitiska
utgifterna måste pressas tillbaka till förmån för andra åtgärder. Arbetslinjen
måste hävdas liksom att möjligheterna till utbildning måste tillvaratas.
Flyttkostnaderna bör kunna bäras av dem som söker arbetskraft i de
expansiva regionerna.

Slutligen anser utskottet i likhet med de centerpartistiska motionärerna att
det borde vara en självklarhet att AMS inte medverkar i kampanjer som har
till syfte att förmå tekniker att lämna övriga riket för att flytta till
Stockholmsregionen. Vad de eftersatta regionerna behöver för att kunna
vända utvecklingen är nämligen i hög grad kvalificerad personal med teknisk
utbildning.

Vad utskottet anfört om inriktningen på arbetsmarknadspolitiken bör ges
regeringen till känna. Övriga i sammanhanget behandlade motioner avstyrks.

AU 1986/87:11

126

dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse: AU 1986/87:11

4. beträffande inriktningen av arbetsmarknadspolitiken 1987/88
att riksdagen med bifall till motion 1986/87:A267 yrkandena 1 i
motsvarande del och 12 samt med avslag på motionerna 1986/87: A229
yrkande 1 i motsvarande del, 1986/87:A239 yrkandena 3 och 4 och
1986/87: A259 yrkandena 2 i motsvarande del, 3 och 9 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

6. Inriktningen av arbetsmarknadspolitiken 1987/88 (mom. 4)

Lars-Ove Hagberg (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 28 börjar med ”Utskottet
vill” och på s. 29 slutar med ”aktuella delar” bort ha följande lydelse:

Dagens svenska arbetsmarknadspolitik är som framhålls i vpk:s partimotion
1986/87: A239 organiserad för att möta tillfälliga vågor av begränsad
arbetslöshet. Den är inte relevant i massarbetslöshetens epok. Långsiktiga,
kroniska problem i ett samhälle kan inte lösas med improvisatoriska och -sett i förhållande till problemens svårighetsgrad - primitiva medel.

Arbetsmarknadspolitiken är en del av regeringens ”nyliberala” ekonomiska
politik. Den skyler över och döljer det kapitalistiska systemets sönderfall
och dess syfte är att jämna vägen för kapitalets strukturomvandling. Därmed
blir arbetsmarknadspolitiken ett verksamt medel för att ”effektivera” och
bevara kapitalismen.

Kännetecknande för dagens arbetsmarknadspolitik är att den förvaltar och
gömmer undan de strukturarbetslösa med allehanda projekt. Därför kan den
öppna arbetslösheten hållas nere samtidigt som behovet av nya jobb inte
framträder så tydligt.

AMS är förvaltaren av dagens arbetsmarknadspolitik. Den s. k. serviceinriktningen
av AMS verksamhet är en strikt serviceåtgärd för företagens och
det kapitalistiska systemets fortlevnad och inte i första hand en service åt de
arbetslösa eller en åtgärd för att skapa arbete åt alla.

Nya riktlinjer för arbetsmarknadspolitiken måste därför formuleras i
enlighet med följande:

En särskild ”sysselsättningsbudget” bör upprättas vid sidan av det
traditionella budgetarbetet. Den bör innefatta såväl den statliga som den
kommunala sidan. Arbetsmarknadspolitiska åtgärder bör organiseras och
budgeteras på flerårsbasis för att möjliggöra bättre framförhållning och
säkrare anställningsformer. Kommunerna bör erhålla ramanslag, som de
friare kan disponera. Detta underlättar för dem att kombinera olika åtgärder
efter de behov som regionalt föreligger.

Arbetsmarknadsåtgärdernas innehåll och syfte bör förändras i betydelsefulla
delar. De bör bättre utveckla människors kunnande och ansluta till
deras yrkesskolning, överallt där så är möjligt. De arbetandes rättsliga
ställning bör stärkas och tvångsmomenten avvecklas. Rätten till understöd
vid arbetslöshet skall inte villkoras med ett tvång att ta vilket arbete som
helst. Rättssituationen för arbetande inom arbetsmarknadspolitikens ram
skall inte generellt vara sämre än i övriga arbetslivet.

De arbetsmarknadspolitiska åtgärderna skall kopplas till en planerad

utbyggnad av industri och offentlig verksamhet samt till genomförandet av en AU 1986/87:11

arbetstidsförkortning. Inriktningen skall vara att genom arbete och studier
på ett organiserat sätt leda över dem som i dag står utanför den ordinarie
arbetsmarknaden till fasta anställningsformer. Det anförda som innebär att
motion 1986/87:A239 tillstyrks i motsvarande del bör ges regeringen till
känna. Övriga här behandlade motioner avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:

4. beträffande inriktningen av arbetsmarknadspolitiken 1987188
att riksdagen med bifall till motion 1986/87:A239 yrkandena 3 och 4
samt med avslag på motionerna 1986/87:A229 yrkande 1 i motsvarande
del, 1986/87:A259 yrkandena 2 i motsvarande del, 3 och 9 samt
1986/87:A267 yrkandena 1 i motsvarande del och 12 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

7. Arbetsförmedling i alternativa förmer (mom. 7)

Elver Jonsson (fp), Börje Hörnlund (c). Bengt Wittbom (m), Charlotte
Branting (fp), Sonja Rembo (m), Ingvar Karlsson i Bengtsfors (c) och
Anders G Högmark (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 31 börjar med ”Utskottet
står” och på s. 32 slutar med ”utan bifall” bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening är det angeläget med en förutsättningslös och
genomgripande översyn av arbetsförmedlingslagen. Denna uppfattning
framfördes också i en reservation till AMS-kommitténs betänkande av
företrädarna för moderata samlingspartiet, folkpartiet och centerpartiet.

Arbetsmarknadsverket har i dag en faktisk monopolställning när det gäller
arbetsförmedling. Därmed finns alltid en risk för att effektivitet och service
eftersätts. Det är mot denna bakgrund viktigt att det kan skapas alternativ
och komplement till den offentliga förmedlingen. Detta gäller i synnerhet på
specialområden med särskilda behov där den offentliga förmedlingen visat
sig vara mindre effektiv, t. ex. artist- och kontorsserviceområdena. Det finns
anledning utgå från att servicen till såväl arbetssökande som arbetsgivare
med en sådan ordning skulle kunna förbättras.

Utskottet anser sålunda att den aviserade översynen av arbetsförmedlingslagen
bör vara förutsättningslös med sikte på att möjliggöra den av utskottet
förordade utvecklingen.

Vad utskottet anfört om en översyn av arbetsförmedlingslagen, som
innebär att de i sammanhanget upptagna motionerna tillstyrks, bör ges
regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse:

7. beträffande arbetsförmedling i alternativa former
att riksdagen med bifall till motionerna 1986/87:A218, 1986/87:A229
yrkande 15, 1986/87:A240, 1986/87:A259 yrkande 4, 1986/87:A267
yrkande 10,1986/87: A278,1986/87: A463 yrkande 4 och 1985/86:Fi713
yrkande 5 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet

anfört. 128

8. Upphävande av lagen om allmän platsanmälan (mom. 8) AU1986/87:11

Bengt Wittbom, Sonja Rembo och Anders G Högmark (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 32 som börjar med "Utskottet
vidhåller” och slutar med "denna del” bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets uppfattning har effekterna av lagen om allmän platsanmälan
medfört olägenheter i form av merarbete både för företagen och för
arbetsförmedlingarnas personal. Utskottet tillstyrker förslaget i moderata
samlingspartiets kommittémotion 1986/87:A259 i denna fråga. Riksdagen
bör sålunda ansluta sig till ett principuttalande om lagens upphävande,
varefter det får ankomma på regeringen att vidta härav föranledda åtgärder.

dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse:

8. beträffande ett upphävande av lagen om allmän platsanmälan
att riksdagen med bifall till motion 1986/87:A259 yrkande 5 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

9. Ändring i lagen om allmän platsanmälan (mom. 9-motiveringen)

under förutsättning av bifall till reservation 8

Bengt Wittbom, Sonja Rembo och Anders G Högmark (alla m) anser att den
del av utskottets yttrande på s. 32 som börjar med "Enligt utskottets" och
slutar med "denna del" bort ha följande lydelse:

Utskottet har i det föregående föreslagit att lagen om allmän platsanmälan
skall upphävas. Mot denna bakgrund saknas anledning att pröva den i motion
1986/87:A267 (c) aktualiserade frågan om ändring i denna lag. Motionen
avstyrks därför.

10. Ändring i lagen om allmän platsanmälan (morn. 9)

Börje Hörnlund och Ingvar Karlsson i Bengtsfors (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 32 som börjar med "Enligt
utskottets” och slutar med "denna del” bort ha följande lydelse:

Utskottet anser i likhet med motion 1986/87: A267 att det inte är rimligt att
lagen om allmän platsanmälan omfattar arbeten som varar kortare tid än 30
dagar. Den tid som åtgår i onödan både för arbetsgivarna och arbetsförmedlarna
med den nuvarande ordningen borde kunna användas på ett mer
konstruktivt sätt. Riksdagen bör sålunda återkomma till riksdagen med
förslag till ändring av lagen i enlighet härmed. Detta bör ges regeringen till
känna.

129

9 Riksdagen 1986/87.18saml. Nr 11

dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande lydelse:

9. beträffande en ändring i lagen om allmän platsanmälan

att riksdagen med bifall till motion 1986/87:A267 yrkande 11 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

11. Obligatorisk platsförmedling m. m. (mom. 10)

Lars-Ove Hagberg (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 32 som börjar med ”Utskottet
har” och slutar med ”aktuell del” bort ha följande lydelse:

Utskottet tillstyrker yrkandena i vpk:s motion 1986/87:A711 om att
regeringen bör lägga fram förslag rörande obligatorisk arbetsförmedling och
förbud av åsiktsregistrering m. m. Som bakgrund till sitt ställningstagande
vill utskottet anföra följande.

Det står i dag arbetsgivare fritt att avgöra vem som skall anställas. Varken
fackföreningar eller arbetsförmedlare har härvidlag något som helst inflytande.
Trots att arbetsförmedlingarna t. ex. under senare år prioriterat äldre och
handikappade har det varit mycket svårt att placera dessa kategorier på de
lediga arbetena. Utskottet delar vpk:s uppfattning att det bör vara arbetsförmedlingens
och de fackliga organisationernas sak att avgöra vem som skall få
ett visst arbete. Den obligatoriska arbetsförmedling som utskottet förordar
måste därför utformas så att en arbetsgivare inte kan avvisa en sökande som
arbetsförmedlingen anvisar. En sådan ordning skulle också motverka den typ
av informella yrkesförbud och andra former av svartlistning som förekommer.
Utskottet anser emellertid i likhet med vpk att den senare frågan är så
allvarlig att en särskild lag som förbjuder åsiktsregistrering, personundersökning
och svartlistning av arbete är påkallad. Regeringen bör underrättas om
vad utskottet här har anfört med anledning av motion 1986/87:A711.

dels att utskottets hemställan under 10 bort ha följande lydelse:

10. beträffande obligatorisk platsförmedling m. m.

att riksdagen med bifall till motion 1986/87:A711 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.

12. Allmänna förutsättningar för en växande arbetsmarknad
för ungdomar (mom. 11)

Bengt Wittbom, Sonja Rembo och Anders G Högmark (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 34 som börjar med ”Utskottet
kan” och slutar med ”riksdagens sida” bort ha följande lydelse:

För att skapa en arbetsmarknad där unga människor kan finna arbete krävs
det i första hand ekonomisk tillväxt. Den ekonomiska politik moderata
samlingspartiet förespråkar kommer att leda till högre tillväxt. För att uppnå
detta krävs bl. a. att skattesystemet förändras och att hindren för den privata
tjänstesektorn undanröjs.

Ungdomar är mer beroende av hög ekonomisk tillväxt än andra grupper på
arbetsmarknaden.

Tillväxt innebär att fler nya jobb skapas. Vissa beräkningar tyder på att 1 AU 1986/87:11

procentenhets ökad tillväxt kan resultera i 20 000 fler arbetstillfällen på den
vanliga arbetsmarknaden.

Vår förmåga att utnyttja den nya tekniken kommer att vara av avgörande
betydelse för Sveriges förmåga att bevara ett högt välstånd. Misslyckas vi
med att följa den tekniska utvecklingen kommer vi likväl att påverkas av
förändrade konkurrens- och produktionsförhållanden som kommer att ge
upphov till svåra störningar på arbetsmarknaden - med höjd arbetslöshet
som resultat.

Lyckas vi däremot tillvarata teknikens möjligheter skapas nya produkter
och företag. Det ger också möjlighet för ungdomar att få jobb.

Servicesektorn måste få möjlighet att växa. Det kräver en annan inställning
till de offentliga servicemonopolen - även inom dessa områden måste
det finnas konkurrens. Den hushållsinriktade servicesektorn måste också få
expandera. I dag hindras det bl. a. av skattesystemet och av olika slags
regleringar.

Utskottet föreslår att riksdagen uttalar sin anslutning till vad ovan och i
motion 1986/87:A258 (m) anförts om allmänna förutsättningar för en
växande arbetsmarknad för ungdomar och ger regeringen detta till känna.

dels att utskottets hemställan under 11 bort ha följande lydelse:

11. beträffande allmänna förutsättningar för en växande arbetsmarknad
för ungdomar

att riksdagen med bifall till motion 1986/87:A258 yrkande 1 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

13. Uppföljningsansvar för ungdomar m. m. (mom. 12)

Bengt Wittbom, Sonja Rembo och Anders G Högmark (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 36 som börjar med ”Vintern
1986” och slutar med ”behandlade delarna” bort ha följande lydelse:

Det nuvarande systemet med ungdomslag bör ersättas med åtgärder som
underlättar i stället för att försvåra ungdomars övergång från skola till
arbetsliv. Detta bör förberedas redan i grundskolan. I moderata samlingspartiets
partimotion om utbildningspolitiken har föreslagits förändringar med
detta syfte. Däri ingår skolstart vid sex års ålder, fler valmöjligheter på
högstadiet, förkunskapskrav till gymnasieskolans linjer i kombination med
möjligheter att förbättra eller komplettera behövliga förkunskaper. Dessa
frågor behandlas av utbildningsutskottet.

Det utvidgade uppföljningsansvar för 15-19-åringar som förordas i
moderata samlingspartiets här föreliggande kommittémotion 1986/87:A258
och som utskottet ställer sig bakom bör i enlighet med vad nyss sagts ges
följande inslag:

Möjligheter till komplettering av ett eller flera ämnen för elever som för
sent upptäcker att de borde ha gjort ett annat tillval på högstadiet.

Möjligheter till betygskompletteringar för elever med för lågt betyg i
förkunskapsämne eller för lågt betygsgenomsnitt i samtliga ämnen.

Vägledning till eleverna inför valet av linje i gymnasieskolan.

Hjälp till studietrötta elever att få en plats i arbetslivet.

För varje elev som omfattas av uppföljningsansvaret skall göras en
individuell plan, i vilken skall ingå ett uppföljningsprogram.

Utbildningsdelen av uppföljningsansvaret har närmare övervägts i den
ovannämnda kommittémotionen, till vilken hänvisas. Utskottet vill liksom
motionärerna understryka att de första åtgärderna för att hjälpa arbetslösa
ungdomar skall vara att stimulera dem att skaffa sig utbildning som gör dem
mera attraktiva på arbetsmarknaden. Detta kan ske genom gymnasiestudier,
lärlingsutbildning och andra utbildningsformer. Andra bör få en intensifierad
arbetsförmedlingshjälp.

Ungdomar som har varit arbetslösa i tre månader bör erbjudas en
arbetspraktikplats. Syftet med sådana platser skall vara att minska ungdomarnas
tid i arbetslöshet genom att kontakt skapas framför allt med
näringslivet. Normalt skall ungdomarna kunna ha en arbetspraktikplats upp
till sex månader, men de skall stå till arbetsmarknadens förfogande och vara
aktivt arbetssökande.

Statsbidrag skall utgå till kommunerna och bör läggas på en sådan nivå att
dagersättningen till 18- 19-åringar blir högre än för 16- 17-åringar. Avtal bör
kunna träffas om ersättningen till ungdomar i arbetspraktik på ungefär
samma villkor som gäller i nuvarande avtal för ungdomsplatser. Förnyad
placering på arbetspraktikplats bör i normalfallen föregås av en ny aktiv
sökperiod efter arbete.

Det bör uppdras åt regeringen att med ledning av nu angivna riktlinjer
utforma förslag till den nya verksamhetens uppläggning mer i detalj. Till
detta hör statsbidrags- och övriga finansieringsfrågor samt prövning av den
nuvarande regleringen av kommunernas uppföljningsansvar enligt skollagen
(1985:1100). Det gäller här att bygga vidare på fleråriga erfarenheter av
nuvarande ungdomsåtgärder. Det bör därför vara fullt möjligt för regeringen
att vidta åtgärder för att successivt under hösten 1987 införa den nya
ordningen samtidigt som förslag utarbetas i de delar i vilka ytterligare beslut
om den nya verksamheten kräver riksdagens medverkan. Parallellt härmed
påbörjas en avveckling av verksamheten med ungdomslag liksom med de nya
inskolningsplatserna i den mån verksamheten härmed har kommit i gång.
Denna avveckling bör kunna vara avslutad till den 1 januari 1988 då
lagstiftningen om ungdomslag upphävs - förslag härom läggs fram i
hemställan - och verksamheten med inskolningsplatserna samtidigt upphör.

Med det anförda tillgodoses yrkandena i kommittémotion 1986/87:A267
(c) om ett sammanhållet uppföljningsansvar i kommunal regi för ungdomar
liksom motsvarande yrkande i motion 1986/87:A261 av Alf Svensson (c).
Dessa motioner bör sålunda inte föranleda någon riksdagens åtgärd.

dels att utskottets hemställan under 12 bort ha följande lydelse:

12. beträffande uppföljningsansvar för ungdomar
att riksdagen med bifall till motion 1986/87: A258 yrkandena 3—5 samt
med avslag på motionerna 1986/87:A261 yrkande 3 och 1986/87:A267
yrkande 5,

dels godkänner vad utskottet anfört om riktlinjer för ett utvidgat
uppföljningsansvar för ungdomar i åldern 15-19 år,

AU 1986/87:11

132

dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om
förslag till riksdagen om finansiering och författningsmässig reglering
av nämnda uppföljningssystem,
dels antar följande

Förslag till
Lag om upphävande av lagen (1983:1070) om arbete i
ungdomslag hos offentliga arbetsgivare

Härigenom föreskrivs att lagen (1983:1070) om arbete i ungdomslag hos
offentliga arbetsgivare skall upphöra att gälla vid utgången av år 1987.

14. Uppföljningsansvar för ungdomar m. m. (mom. 12)

Börje Hörnlund och Ingvar Karlsson i Bengtsfors (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 36 som börjar med "Vintern
1986” och slutar med "behandlade delarna” bort ha följande lydelse:
Utskottet ansluter sig till förslaget i centerpartiets kommittémotion
1986/87:A267 att det skall tillsättas en parlamentarisk utredning med
uppdrag att arbeta fram förslag till ett sammanhållet uppföljningsansvar för
ungdomar i åldern 16—24 år.

Häri skall ingå att kommunerna har huvudansvaret för de praktiska
insatserna mot ungdomsarbetslösheten. Dessa insatser bör utformas så att de
utgör ett led i ungdomars gymnasiala utbildning, val av yrke och yrkespraktik.
Statsbidraget till kommunerna bör utformas på sätt som motsvarar det
bidrag som nu utgår, i kommunernas uppföljningsverksamhet. Staten bör
fastställa den ersättning som utgår till ungdomarna under yrkespraktiken.
Ersättningsnivån bör därvid vara högre ju äldre grupper av ungdomar som
avses. Det bör också vara möjligt att träffa avtal om ersättningarna på samma
villkor som gäller för ungdomar på ungdomsplatserna. Den stödform
motionärerna förespråkar som skall ge ungdomar arbete över hela arbetsmarknaden
skall ersätta ungdomslagen. I avvaktan på att reformen genomförs
bör, såsom understryks i motion A267, alla ungdomsplatser ge heltidsarbete
och platser i ungdomslag i ökad utsträckning förläggas till den privata
sektorn.

Vad utskottet ovan anfört bör delges regeringen. Med de nu redovisade
ställningstagandena tillgodoses samtidigt motsvarande förslag i motionerna
1986/87:A258 (m) och 1986/87:A261 av Alf Svensson (c). Dessa motioner
behöver sålunda inte leda till någon särskild åtgärd.

dels att utskottets hemställan under 12 bort ha följande lydelse:

12. beträffande uppföljningsansvar för ungdomar m. m.
att riksdagen med bifall till motion 1986/87: A267 yrkande 5 samt med
avslag på motionerna 1986/87: A258 yrkandena 3-5 och 1986/87: A261
yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört.

AU 1986/87:11

133

15. Uppföljningsansvar för ungdomar m. m. (mom. 12-motiveringen)

Lars-Ove Hagberg (vpk) anser att den del av utskottets yttrande på s. 36 som
börjar med ”Vintern 1986” och slutar med ”behandlade delarna” bort ha
följande lydelse:

Moderata samlingspartiet i kommittémotion 1986/87: A258 och centerpartiet
i kommittémotion 1986/87:A267 vill ersätta ungdomslagen och inskolningsplatserna
med andra åtgärder. Vad som föreslås är emellertid inte några
nya grepp utan det gäller liksom tidigare att skapa nya säranordningar. Dessa
kommer på intet sätt att utgöra någon reell lösning av ungdomarnas problem
att få varaktig och trygg försörjning. Utskottet återkommer till den saken vid
behandlingen av vpk-förslaget om insatser för att skapa fasta jobb åt
ungdomar. Med hänvisning härtill avstyrks förslagen i de nyssnämnda
motionerna om uppföljningsansvar för ungdomar samt det liknande yrkandet
i motion 1986/87:A261 av Alf Svensson (c).

16. Särskild yrkesutbildning för långtidsarbetslösa ungdomar
(mom. 13)

Bengt Wittbom, Sonja Rembo och Anders G Högmark (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 36 börjar med "Inte heller”
och på s. 37 slutar med ”svårplacerade ungdomar" bort ha följande lydelse:
Utskottet biträder uppfattningen i motion 1986/87: A258 att det snarast bör
inrättas en särskild yrkesutbildning med lönebidrag för att ge stöd och hjälp
åt långtidsarbetslösa ungdomar med svåra sociala problem och bristande
yrkesutbildning. Systemet bör konstrueras så att arbetsförmedlingen ges
möjligheter att lämna lönekostnadsbidrag med 75, 50 resp. 25 % för första,
andra resp. tredje utbildningsåret. Utbildningen skall ske så att förutsättningarna
för en social och arbetsmarknadsmässig rehabilitering blir de bästa
möjliga. Detta förutsätter ett nära samarbete mellan företag, skola, arbetsförmedling
och sociala myndigheter.

Det bör uppdras åt regeringen att snarast för riksdagen presentera förslag
till den nu förordade särskilda yrkesutbildningen.

dels att utskottets hemställan under 13 bort ha följande lydelse:

13. beträffande särskild yrkesutbildning för långtidsarbetslösa ungdomar att

riksdagen med bifall till motion 1986/87: A258 yrkande 6 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

17. Översyn av de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna för
ungdomar (mom. 14)

Elver Jonsson och Charlotte Branting (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 37 som börjar med ”De olika” och
slutar med ”utan åtgärd” bort ha följande lydelse:

AU 1986/87:11

134

Åtgärderna för de olika åldersgrupperna ungdomar är utformade efter AU 1986/87:11
olika principer. Hälften av ungdomsplatserna för 16- 17-åringar finns på den
privata arbetsmarknaden medan ungdomslagen är koncentrerade till den
offentliga sektorn. Ungdomslagen ger sysselsättning på halvtid medan övriga
åtgärder innebär heltidssysselsättning.

De olika åtgärderna handläggs olika ur organisatorisk synvinkel. Ersättningsvillkoren
varierar kraftigt. Samordningen mellan de olika organisationerna
är dålig och det råder snarast en viss konkurrens.

Även om målet är att minska de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna för
ungdomar kommer det även framöver att finnas ett behov av sådana. Det är
därför angeläget att få till stånd en utvärdering av de gjorda insatserna för
olika åldersgrupper och en översyn av utformningen.

Vid en sådan översyn bör bl. a. subventionsgraden ses över, fördelningen
av insatser på olika arbetsgivare, arbetstider, ersättningsvillkor och den
organisatoriska uppbyggnaden.

Vid en utvärdering av ungdomslagen som bl. a. genomfördes av konsultföretaget
SINOVA kunde man konstatera vissa grundläggande problem:
ungdomslagen är alltför ofta en förstahandsåtgärd i stället för att sättas in
först när den arbetssökande ungdomen och arbetsförmedlingen en tid prövat
tänkbara alternativ. Ungdomslagen ger också små möjligheter att gå över till
andra jobb. De är helt koncentrerade till den offentliga sektorn där
möjligheterna att få fast arbete är och kommer att vara små under
överskådlig framtid.

En sänkning av arbetsgivaravgifterna minskar behovet av de stödåtgärder
som i dag har inrättats för ungdomar. I första hand gäller detta ungdomslagen
som under år 1986 sysselsatte inte fullt 24 000 ungdomar i genomsnitt per
månad. Placering i ungdomslag kan behövas som en extra resurs i vissa fall.

Sedan de här föreslagna förändringarna förverkligats kan man emellertid
överväga att låta längre tid förflyta innan placering i ungdomslag sker. Det
bör också skapa möjligheter för att inrätta flera ungdomslagsplatser inom
den privata sektorn.

Vad utskottet ovan anfört med anslutning till vad som anförts i folkpartimotion
1986/87:A229 bör bringas till regeringens kännedom.

dels att utskottets hemställan under 14 bort ha följande lydelse:

14. beträffande översyn av de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna
för ungdomar

att riksdagen med bifall till motion 1986/87:A229 yrkande 20 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

18. Insatser för fasta jobb åt ungdomar (mom. 15)

Lars-Ove Hagberg (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 37 som börjar med ”Utskottet
behandlade” och slutar med ”till regeringen” bort ha följande lydelse:

Med ungdomsplatser, ungdomslag och andra åtgärder varav inskolningsplatser
är det senaste inslaget har för ungdomar tillskapats särlösningar som
alla har det gemensamt att de på intet sätt skapar fler jobb eller ger de unga

trygghet för framtiden. Till det problematiska med många av dagens
särlösningar hör vidare att man i dem döljer en mycket orättvis behandling av
ungdomen, inte minst lönemässigt. Det är en orättvisa mot de unga som
också skiner igenom på andra områden, exempelvis studiestöd och studielån.
I hela samhället märks en otäck tendens att ungdomar anses som ”mindre
värda”. Det har inneburit att myndighetsåldern i vårt land snart bara i teorin
är 18 år, men på allt fler ställen i praktiken 20 år. Detta gäller inte minst på
arbetsmarknaden. En sådan samhällsutveckling hotar redan i dag ungdomens
rätt och värdighet. Denna tendens och farliga ungdomsfientliga
utveckling måste bekämpas med all kraft. Stora behov finns i samhället.
Genom att tillfredsställa dessa behov skapas också fasta och nya jobb. Denna
syn är den verkligt optimistiska och offensiva. Ungdomskooperativ, rättvisa
lärlingssystem och rejäla yrkesutbildningar kan spela en positiv roll för
ungdomen. Men i grunden är problemet med ungdomsarbetslöshet så
mycket djupare och kräver en politik som syftar till fasta jobb med lön att
leva på. För att nå dit krävs utöver att tillfredsställa en rad samhälleliga behov
också kraftåtgärder mot storkapitalets penningspekulation, kapitalexport
och för skärpt beskattning av storbolagsvinsterna.

Ett sätt att kombinera kampen för ungdomens rätt till fasta jobb med lön
att leva på med åtgärder mot storkapitalet är att införa en ”beskattning mot
ungdomsarbetslöshet”. Skattemedlen kan sedan användas till åtgärder för
att skapa fasta jobb inom samhällsnödvändiga sektorer.

I enlighet med vpk:s förslag bör uppdras åt regeringen att utarbeta en
kraftfull åtgärdsplan för att tillfredsställa den mängd av behov av vård,
omsorg och utbildning/kultur som finns i vårt samhälle. Med en sådan massiv
satsning skapas nya arbetstillfällen som ger arbetslösa ungdomar jobb med
lön som de kan leva på.

Med de nu förordade åtgärderna bör det vara möjligt att under nästa
budgetår avveckla ungdomslagen och de nya inskolningsplatserna. Vid
behandlingen i det följande av medelsanvisningen till dessa verksamheter
kommer följaktligen att föreslås en halvering av de medel regeringen begär
för nästa budgetår. Besparingarna bör användas för att delfinansiera det
anslag som i ett tidigare avsnitt föreslagits till att inrätta fasta arbeten hos
landsting och kommuner.

dels att utskottets hemställan under 15 bort ha följande lydelse:

15. beträffande insatser för fasta jobb åt ungdomar
att riksdagen med bifall till motion 1986/87:A239 yrkande 7 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

19. Utökad arbetstid i ungdomslagen m. m. (mom. 17-motiveringen)

under förutsättning av bifall till reservation 13

Bengt Wittbom, Sonja Rembo och Anders G Högmark (alla m) anser att den
del av utskottets yttrande på s. 38 som börjar med ”Liknande motionsyrkanden”
och slutar med ”dessa delar" bort ha följande lydelse:

AU 1986/87:11

136

Med hänvisning till vad som anförts i det föregående om att ersätta
ungdomslagen med arbetspraktikplatser huvudsakligen i näringslivet inom
ramen för ett nytt och utvidgat uppföljningsansvar för ungdomar påkallar
motion 1986/87:A261 i dessa delar inte någon åtgärd.

20. Utökad arbetstid i ungdomslagen m. m. (mom. 17-motiveringen)

under förutsättning av bifall till reservation 14

Börje Hörnlund och Ingvar Karlsson i Bengtsfors (c) anser att den del av
utskottets yttrande på s. 38 som börjar med ”Liknande motionsyrkanden”
och slutar med ”dessa delar” bort ha följande lydelse:

I det föregående har redan förordats att alla ungdomsplatser bör omvandlas
till heltidsarbete och i ökad utsträckning förläggas till det enskilda
näringslivet i avvaktan på att verksamheten med ungdomslag kan avvecklas
och ersättas med ett nytt sammanhållet ansvar för utbildning och yrkespraktik
för ungdomar i åldern 16-24 år. Med hänsyn härtill är Alf Svenssons (c)
motion 1986/87:A261 tillgodosedd i berörda avseenden.

21. Utökad arbetstid i ungdomslagen m. m. (mom. 17-motiveringen)

under förutsättning av bifall till reservation 18

Lars-Ove Hagberg (vpk) anser att den del av utskottets yttrande på s. 38 som
börjar med ”Liknande motionsyrkanden" och slutar med ”dessa delar” bort
ha följande lydelse:

Med hänvisning till vad som anförts i det föregående om kraftfulla insatser
för att skapa fasta jobb åt ungdomar så att ungdomslagen liksom inskolningsplatserna
kan avvecklas redan under nästa budgetår påkallar motion
1986/87:A261 av Alf Svensson (c) i dessa delar inte någon åtgärd.

22. Verksamheten med inskolningsplatser (morn. 18)

Bengt Wittbom, Sonja Rembo och Anders G Högmark (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 39 som börjar med ”Beslutet om”
och slutar med ”enskilda näringslivet” bort ha följande lydelse:

De nya inskolningsplatserna har redan visat sig vara misslyckade i och med
att de riktiga förutsättningarna i vad gäller introduktionslöner, anställningsvillkor
m. m. inte föreligger. På de mest centrala områdena har det inte ens
visat sig vara möjligt för parterna att träffa förbundsvisa avtal om verksamheten.

Försöket att införa inskolningsplatser bör mot denna bakgrund överges
och liksom ungdomslagen bör platserna ersättas med det utvidgade uppföljningsansvar
med arbetspraktik som förordats i det föregående. Regeringens
förslag om en verksamhet nästa år med 10 000 inskolningsplatser bör

AU 1986/87:11

137

följaktligen avvisas av riksdagen liksom förslaget i motion 1986/87:A267 (c) AU 1986/87:11
beträffande verksamhetens dimensionering. Motion 1986/87: A267 (vpk) får
anses vara tillgodosedd i vad avser kravet på att inskolningsplatserna skall
upphöra och påkallar därmed inte någon åtgärd.

dels att utskottets hemställan under 18 bort ha följande lydelse:

18. beträffande verksamheten med inskolningsplatser
att riksdagen med bifall till motion 1986/87:A260 yrkande 9 i
motsvarande del avslår dels propositionen i motsvarande del, dels
motionerna 1986/87:A207 och 1986/87:A267 yrkandena 3 och 4 i
motsvarande delar.

23. Verksamheten med inskolningsplatser (morn. 18)

Börje Hörnlund och Ingvar Karlsson i Bengtsfors (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 39 som börjar med ”Beslutet om”
och slutar med ”motsvarande delar” bort ha följande lydelse:

Utskottet har ställt sig bakom centerpartiets förslag att förslag bör arbetas
fram om ett sammanhållet ansvar för ungdomars utbildning och yrkespraktik.
I avvaktan på att den föreslagna nya ordningen kan genomföras bör
verksamheten med de nya inskolningsplatserna utökas i förhållande till
regeringens förslag så att verksamheten med ungdomslag i motsvarande mån
kan minskas. Utskottet biträder alltså på denna punkt förslaget i motion
1986/87:A267 (c). Yrkandena i motionerna 1986/87:A260 (m) och 1986/

87:A207 (vpk) om att inskolningsplatserna redan i dagsläget skall avvecklas
avstyrks som en följd av de nu gjorda ställningstagandena.

dels att utskottets hemställan under 18 bort ha följande lydelse:

18. beträffande verksamheten med inskolningsplatser
att riksdagen med bifall till motion 1986/87:A267 yrkandena 3 och 4 i
motsvarande delar, med anledning av propositionen i motsvarande del
samt med avslag på motionerna 1986/87:A207 och 1986/87:A260
yrkande 9 i motsvarande del som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört.

24. Verksamheten med inskolningsplatser (mom. 18)

Lars-Ove Hagberg (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 39 som börjar med ”Beslutet om”
och slutar med ”enskilda näringslivet” bort ha följande lydelse:

De nya inskolningsplatserna är i själva verket statssubventionerade
provanställningar och kan också sägas vara ett hot mot den fackliga
solidariteten. De resurser som regeringen vill avsätta till bidrag till näringslivet
för dessa platser bör i stället satsas på nya fasta arbeten för ungdomar
inom den offentliga sektorn. Regeringens förslag om en verksamhet nästa
budgetår med 10 000 inskolningsplatser bör med hänsyn till det anförda
avvisas av riksdagen, såsom också föreslås i motion 1986/87:A207 (vpk).

Likaså bör förslaget i motion 1986/87: A267 (c) om verksamhetens dimensio- AU 1986/87:11
nering avslås av riksdagen.

Yrkandet i motion 1986/87: A260 (m) om en avveckling av inskolningsplatserna
får anses vara tillgodosett med det ovan anförda och motionen påkallar
därmed i denna del inte någon åtgärd.

dels att utskottets hemställan under 18 bort ha följande lydelse:

18. beträffande verksamheten med inskolningsplatser
att riksdagen med bifall till motion 1986/87:A207 avslår dels propositionen
i motsvarande del, dels motionerna 1986/87:A260 yrkande 9 i
motsvarande del och 1986/87:A267 yrkandena 3 och 4 i motsvarande
delar.

25. Ungdomars ingångslöner (mom. 19)

Bengt Wittbom, Sonja Rembo och Anders G Högmark (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 40 som börjar med "Ungdomars
ingångslöner” och slutar med "behandlade delarna” bort ha följande lydelse:

Den ungdomsarbetslöshet vi har är resultatet av en trendmässig utveckling
alltsedan början av 1970-talet. Till en del kan detta förklaras av problemen på
arbetsmarknaden som följd av den djupgående strukturomvandlingen av det
svenska näringslivet och att dessa problem accentuerats av återkommande
lågkonjunkturer under den period det här är fråga om. Den minskade
efterfrågan på arbetskraft som blivit följden av denna utveckling drabbar
särskilt ungdomen.

Men ungdomarnas svårigheter på arbetsmarknaden har också sin grund i
de många hinder som skapas genom löneavtalen och den arbetsmarknadslagstiftning
som har kommit till under samma tid. Brister i utbildningen kan
vidare sägas vara en viktig orsak till ungdomarnas problem.

När det gäller lönesättningen visar erfarenheterna både i Sverige och i
utlandet att höga ingångslöner för ungdomar är ett effektivt hinder för dem
att få anställning. Med den ordning vi har här i landet är löne- och
anställningsvillkoren frågor för arbetsmarknadens parter. Detta bör inte
hindra statsmakterna att ha en uppfattning i sådana frågor, i all synnerhet
som statsmakterna obestritt har rätt och skyldighet att ingripa med korrektiv
om effekterna av avtalsuppgörelserna är skadliga för samhällsekonomin.

I moderata samlingspartiets kommittémotion 1986/87:A258 påtalas att de
fackliga organisationerna inte vill acceptera verkligheten utan ständigt
förespråkar högre lönekostnadsnivåer. De borde betänka att de har ett
moraliskt ansvar även gentemot de ungdomar som ännu inte har fått
anställning - inte blivit fackmedlemmar. Facket blir genom sin attityd
medansvarigt till de sociala problem som följer i ungdomsarbetslöshetens
spår.

Regeringen har inte visat något intresse av att förmå arbetsmarknadens
parter att avtala om realistiska ingångslöner för ungdomar. I det läget bör
riksdagen markera en ståndpunkt genom att ansluta sig till vad som anförts i
motionen och i ett uttalande till regeringen delge sin uppfattning i frågan.

Vid bifall till det ovan anförda är det inte påkallat för riksdagen att föreslå

ett initiativ i lönefrågan av det slag som begärs i folkpartimotionen AU 1986/87:11
1986/87:A229.

dels att utskottets hemställan under 19 bort ha följande lydelse:

19. beträffande ungdomars ingångslöner
att riksdagen med bifall till motion 1986/87:A258 yrkande 2 samt med
avslag på motion 1986/87:A229 yrkandena 18 och 19 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

26. Ungdomars ingångslöner (morn. 19)

Elver Jonsson och Charlotte Branting (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 40 som börjar med ”Ungdomars
ingångslöner” och slutar med ”behandlade delarna” bort ha följande lydelse:

Den sedan lång tid tillbaka höga ungdomsarbetslösheten har flera orsaker,
varav de ökade lönekostnaderna för att anställa ungdomar är en. Ungdomarnas
löner har successivt närmat sig nivån för andra löntagare.

I likhet med folkpartiet i motion 1986/87:A229 anser utskottet att
konsekvenserna av denna inställning är att arbetsmarknadens parter måste ta
ett större ansvar för ungdomsarbetslösheten. För detta krävs avtal som bl. a.
reglerar villkoren för företagen att anordna introduktionsutbildning i
företagen för ungdomar som kommer ut på arbetsmarknaden. I praktiken
innebär detta att de totala lönekostnaderna för ungdomar blir lägre under
introduktionsskedet på arbetsmarknaden. För att underlätta tillkomsten av
sådana avtal bör arbetsgivaravgifterna för ungdomar sänkas under en
övergångstid. På så sätt får parterna den tid på sig som krävs för att i
avtalsförhandlingar ta hänsyn till behovet av avtalsvillkor som gör det möjligt
för ungdomar att etablera sig på arbetsmarknaden utan att dessförinnan ha
tillbringat lång tid som arbetslösa.

Den temporära avgiftsnedsättning som här förordas kan t. ex. innebära att
avgiftsreduktionen första året är 10 %, andra året 7,5 %, tredje året 5 %,
fjärde året 2,5 % och sedan ingen nedsättning. Med nedtrappningen
motverkas risken att avgiftsnedsättningen utnyttjas av parterna till lönehöjningar.

De minskade offentliga intäkterna till följd av avgiftsnedsättningen
uppskattas till mellan 1 och 1,5 miljarder kronor. En partsöverenskommelse i
angiven riktning bör dock leda till ett kraftigt minskat behov av andra
sysselsättningsskapande åtgärder för ungdomar. Totalt sett behöver det
därför inte uppkomma någon belastning på statsbudgeten. De föreslagna
åtgärderna medverkar tvärtom på sikt till en vidgad arbetsmarknad för
ungdomar och får till följd att många ungdomar slipper få sin första kontakt
med vuxenvärlden i form av arbetslöshet.

Utskottet ansluter sig alltså till vad som förordats i den ovannämnda
folkpartimotionen. Samtidigt tillgodoses begäran i moderata samlingspartiets
kommittémotion 1986/87: A258 om ett riksdagsuttalande om ungdomars
ingångslöner. Denna motion påkallar därmed inte någon särskild riksdagens

dels att utskottets hemställan under 19 bort ha följande lydelse: AU 1986/87:11

19. beträffande ungdomars ingångslöner
att riksdagen med bifall till motion 1986/87:A229 yrkandena 18 och 19
samt med avslag på motion 1986/87:A258 yrkande 2 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

27. Arbetsmarknadsverkets organisation m. m. (morn. 22)

Bengt Wittbom, Sonja Rembo och Anders G Högmark (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 43 som börjar med ”Utskottet
vill” och slutar med ”aktuella delar” bort ha följande lydelse:

Utskottet delar uppfattningen i moderata samlingspartiets kommittémotion
1986/87:A259 att de onekligen positiva förändringarna inom arbetsmarknadsverket
bör kunna drivas vidare. Den centrala administrationen
inom AMS bör ytterligare kunna minskas, för att skapa resurser för den
platsförmedlande verksamheten. Denna bör emellertid ges en från AMS
fristående ställning. Därmed skulle - som framhålls i motion A259 (m) -skapas ökade möjligheter för den offentliga förmedlingen att utveckla och
anpassa sin service- och konkurrensförmåga.

Slutligen vill utskottet ansluta sig till förslaget i motion A259 att
länsarbetsnämndernas funktion bör förändras. Den viktigaste uppgiften för
nämnderna bör vara att som AMS regionala organ svara för upphandling av
tjänster från offentliga och enskilda institutioner.

Vad utskottet anfört om arbetsmarknadsverkets organisation m. m. kan
sägas tillgodose kraven på decentralisering i motionerna 1986/87:A255 och
1986/87: A 267.

dels att utskottets hemställan under 22 bort ha följande lydelse:

22. beträffande arbetsmarknadsverkets organisation m. m.
att riksdagen med bifall till motion 1986/87:A259 yrkande 2 i
motsvarande del samt med anledning av motionerna 1986/87:A255
och 1986/87: A267 yrkandena 6 och 9 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört.

28. Arbetsmarknadsverkets organisation m. m. (mom. 22)

Börje Hörnlund och Ingvar Karlsson i Bengtsfors (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 43 som börjar med ”Utskottet
vill” och slutar med ”aktuella delar” bort ha följande lydelse:

Utskottet vill i likhet med vad som anförs i motion 1986/87:A267 (c)
framhålla betydelsen av att man går vidare på den inslagna vägen inom
arbetsmarknadsverket och tar ytterligare steg i decentraliserande riktning.

Antalet anställda på centrala AMS och länsarbetsnämnderna bör sålunda
kunna minskas för att resurser skall kunna tillföras den direkta arbetsförmedlingen.

Vad utskottet anfört om decentralisering bör kunna tillgodose kraven
härpå i motionerna 1986/87: A255 och 1986/87: A259. Utskottet är emellertid

inte berett biträda förslaget i motion A259 om en frikoppling av arbetsförmedlingen
från arbetsmarknadsverket.

Vad utskottet anfört om decentralisering inom arbetsmarknadsverket bör
ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 22 bort ha följande lydelse:

22. beträffande arbetsmarknadsverkets organisation m. m.

att riksdagen med bifall till motionerna 1986/87:A255 och 1986/
87:A267 yrkandena 6 och 9 samt med avslag på motion 1986/87:A259
yrkande 2 i motsvarande del som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört.

29. Sammansättningen av AMS styrelse m. m. (morn. 23)

Bengt Wittbom, Sonja Rembo och Anders G Högmark (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 44 som börjar med ”Utskottet
vill” och slutar med ”därför också” bort ha följande lydelse:

Som anförs i motion 1986/87:A259 har parterna på arbetsmarknaden en
helt dominerande roll i AMS styrelse, vilket visat sig medföra problem i flera
avseenden. Framför allt öppnas möjligheterna att skyla över arbetslöshetskonsekvenserna
av för höga avtal med växande AMS-insatser. Parternas
möjligheter att utöva inflytande och bidra med kunskaper och erfarenheter
kan tryggas på annat sätt än genom direkt styrelserepresentation.

Styrelsen bör enligt utskottets uppfattning rekryteras utanför den krets av
arbetsmarknadsparter som nu dominerar styrelsen. Samtidigt bör styrelsen
göras mindre. Sakkunskapen hos parterna bör i stället tillvaratas genom att
de ingår i referensgrupper.

Utskottet vill slutligen framhålla att motsvarande förändringar som
föreslagits beträffande AMS styrelse också bör gälla för länsarbetsnämndernas
styrelser. Utskottets ställningstagande innebär att motion 1986/87:A267
inte behöver föranleda någon riksdagens åtgärd.

Vad utskottet anfört om sammansättningen av AMS och länsarbetsnämndernas
styrelser bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 23 bort ha följande lydelse:

23. beträffande sammansättningen av AMS styrelse m. m.

att riksdagen med bifall till motion 1986/87:A259 yrkande 2 i
motsvarande del samt med avslag på motion 1986/87: A267 yrkande 8
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

30. Sammansättningen av AMS styrelse m. m. (morn. 23)

Börje Hörnlund och Ingvar Karlsson i Bengtsfors (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 44 som börjar med "Utskottet
vill” och slutar med "därför också” bort ha följande lydelse:

Utskottet delar uppfattningen i centerpartiets kommittémotion 1986/
87:A267 att styrelsen för en myndighet av AMS typ bör var parlamentariskt
sammansatt. Rent principiellt måste utgångspunkten vara att korporativt

AU 1986/87:11

142

sammansatta styrelser såsom den i AMS ej skall förekomma. Det är vidare AU 1986/87:11
med tanke på den mycket omfattande verksamhet som AMS bedriver rimligt
att styrelsen får parlamentariska inslag. Verket är ett av de största med sina
ca 11 000 anställda och med stora kostnader för samhället. Utskottet
förutsätter att möjligheterna att ge styrelserna i AMS och dess underorgan en
mer renodlad parlamentarisk sammansättning noggrant prövas i samband
med behandlingen av verksledningspropositionen. I avvaktan härpå bör
AMS och LAN-styrelserna få en sammansättning där paritet råder mellan
arbetsgivar- och arbetstagarrepresentanter, vilket också överensstämmer
med de principer Sverige ställt sig bakom i ILO. Detta innebär att AMS
styrelse bör ha sex representanter vardera för arbetsgivar- resp. arbetstagarsidan.

Utskottet delar även motionärernas principiella syn som innebär att också
länsarbetsnämnderna bör ha en majoritet som inte är partsföreträdare.

Antalet representanter för arbetsmarknadens parter bör också på motsvarande
sätt som för AMS styrelse överensstämma med gällande ILOkonvention.
Parlamentariskt sammansatta styrelser kan genom beredningsorgan
där parterna ingår ge arbetsmarknadens parter inflytande och
information.

Med utskottets ställningstagande beträffande motion A267 bör motion
1986/87:A259 kunna lämnas utan åtgärd.

dels att utskottets hemställan under 23 bort ha följande lydelse:

23. beträffande sammansättningen av AMS styrelse m. m.

att riksdagen med bifall till motion 1986/87:A267 yrkande 8 samt med
avslag på motion 1986/87:A259 yrkande 2 i motsvarande del som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

31. Förstärkning av förmedlingspersonalen (mom. 24)

Elver Jonsson (fp), Börje Hörnlund (c), Bengt Wittbom (m), Charlotte
Branting (fp), Sonja Rembo (m). Ingvar Karlsson i Bengtsfors (c) och
Anders G Högmark (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 45 som börjar med ”Utskottet
tillstyrker” och slutar med ”aktuell del” bort ha följande lydelse:

Utskottet vill ansluta sig till uppfattningen i motionerna 1986/87: A259 (m),

1986/87: A229 (fp) och 1986/87: A267 (c) att regeringens förslag om ytterligare
250 nya tjänster bör avvisas. Arbetsförmedlingen har under senare år
tillförts ökade resurser att ta hand om arbetssökande genom bl. a. en
omfattande datorisering och personalförstärkning till följd av decentraliseringen
inom verket. Öppnas härutöver möjligheter till arbetsförmedling i
alternativa former frigörs ytterligare resurser för annan arbetsförmedling.

Med tillstyrkan av motionerna A229, A259 och A267 i motsvarande delar
avstyrker utskottet regeringens förslag om personalförstärkning.

dels att utskottets hemställan under 24 bort ha följande lydelse:

24. beträffande en förstärkning av förmedlingspersonalen

att riksdagen med bifall till motionerna 1986/76:A229 yrkande 16,

1986/87: A260 yrkande 1 i motsvarande del och 1986/87: A267 yrkande
7 i motsvarande del avslår propositionen i motsvarande del.

32. Kontaktpersoner för psykiskt utvecklingsstörda
(mom. 25)

Elver Jonsson och Charlotte Branting (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 45 börjar med "Motionsyrkanden
om” och på s. 46 slutar med "utan åtgärd” bort ha följande lydelse:
Som anförs i motion 1986/87:A204 (fp) är svårigheterna att bereda
handikappade sysselsättning mycket stora. Förmodligen är psykiskt utvecklingsstörda
allra hårdast drabbade av utestängningen från arbetsmarknaden.

Alla människor är i behov av stimulans och aktivitet för sin utveckling.
Detta gäller i särskilt hög grad för de utvecklingsstörda. I några län har det
bedrivits försöksverksamhet bland unga handikappade. Resultatet av denna
är mycket glädjande. Det visade sigt. ex. vara möjligt att ge sysselsättning till
40 % av 136 unga utvecklingsstörda personer i undersökningen. Det goda
resultatet visar att det inom denna grupp finns en reserv med resurser och
förmåga att göra sig gällande på arbetsmarknaden.

Särskilda kontaktpersoner för de psykiskt utvecklingsstörda bör därför -som framhålls i motion A204 - utses av länsarbetsnämnder och arbetsförmedlingar.
Förutsättningen för att dessa skall kunna tillgodogöra sig
arbetsförmedlingarnas service torde öka väsentligt om det där finns personer
som har kunskaper om psykiskt utvecklingsstörda.

Vad utskottet i anslutning till motion A204 anfört om kontaktpersoner för
psykiskt utvecklingsstörda bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 25 bort ha följande lydelse:

25. beträffande kontaktpersoner för psykiskt utvecklingsstörda
att riksdagen med bifall till motion 1986/87:A204 yrkande 1 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

33. Medelsanvisningen till anslaget Arbetsmarknadsverkets
förvaltningskostnader (mom. 28)

under förutsättning av bifall till reservation 31

Elver Jonsson (fp), Börje Flörnlund (c), Bengt Wittbom (m), Charlotte
Branting (fp), Sonja Rembo (m), Ingvar Karlsson i Bengtsfors (c) och
Anders G Högmark (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 47 som börjar med ”Sorn en” och
slutar med ”motsvarande delar” bort ha följande lydelse:

Som en konsekvens av utskottets förslag att avvisa regeringens förslag om
personalförstärkning vid arbetsförmedlingarna bör anslaget räknas ned i
förhållande till regeringens förslag med 44,6 milj. kr., vilket innefattar även
vissa utbildningskostnader för den begärda personalförstärkningen. Motion
1986/87:A260 tillstyrks därmed i denna del. Motionerna 1986/87:A229 och
1986/87:A267 tillgodoses i huvudsaklig del.

Till anslaget Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader bör i enlighet
härmed anvisas 1 772 448 000 kr.

AU 1986/87:11

144

dels att utskottets hemställan under 28 bort ha följande lydelse: AU 1986/87:11

28. att riksdagen med bifall till motion 1986/87:A260 yrkande 1 i
motsvarande del samt med anledning av dels propositionen i motsvarande
del, dels motionerna 1986/87:A229 yrkande 17 och 1986/

87:A267 yrkande 7 i motsvarande del till Arbetsmarknadsverkets
förvaltningskostnader för budgetåret 1987/88 anvisar ett ramanslag av

1 772 448 000 kr.

34. Ett slopande av starthjälpen m. m. (morn. 30)

Elver Jonsson (fp). Bengt Wittbom (m), Charlotte Branting (fp), Sonja
Rembo (m) och Anders G Högmark (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 49 börjar med ”Utskottet
tillstyrker” och på s. 50 slutar med ”avstyrks därmed” bort ha följande
lydelse:

Utskottet delar uppfattningen i motionerna 1986/87:A259 (m), 1986/

87:A260 (m) och 1986/87:A229 (fp) att regeringens förslag att slopa
starthjälpen bör avvisas. Förslaget rimmar dåligt med de arbetsmarknadspolitiska
ambitionerna att underlätta för arbetslösa att få ett arbete. Den
geografiska rörligheten både mellan och inom länen kommer att försvåras
påtagligt.

Det finns i sammanhanget anledning uttrycka förvåning över att regeringen
enligt uppgift i denna pricipiellt viktiga fråga inte har samrått med AMS.

Några bedömningar av vilka effekter som kan uppstå har inte inhämtats.

Starthjälpen har ofta setts som ett medel som enbart varit till nackdel för
skogslänen och till fördel för storstadslänen. Så är det emellertid inte. Enligt
uppgifter från AMS förhåller det sig i stället så att personer som med
starthjälp flyttar in till skogslänen och flyttar inom resp. län är betydligt fler
än de som flyttar ut från länen. För skogslänen innebär förändringen därför
en risk att både få ökade svårigheter att klara rekryteringen till länets
arbetsplatser och en risk för att några går kvar längre tid i arbetslöshet.

Starthjälpen bör sålunda enligt utskottets uppfattning finnas kvar. Regeringen
bör dock i enlighet med förslaget härom i motionerna A260 (m) och
A229 (fp) vidta åtgärder som syftar till en mer restriktiv handläggning av
starthjälpen. En uppstramning av villkoren bör komma till stånd.

Med det anförda tillstyrker utskottet motionerna A229 och A260 i dessa
delar. Propositionen avstyrks i motsvarande del. Övriga i sammanhanget
upptagna motioner bör inte föranleda någon riksdagens åtgärd.

dels att utskottets hemställan under 30 bort ha följande lydelse:

30. beträffande ett slopande av starthjälpen
att riksdagen med bifall till motionerna 1986/87: A229 yrkande 6 och 8,

1986/87: A259 yrkande 8 i motsvarande del och 1986/87: A260 yrkande

2 i motsvarande del avslår dels propositionen i motsvarande del, dels
motionerna 1986/87:A228, 1986/87:A236 och 1986/87:A243.

145

10 Riksdagen 1986/87. 18saml. Nr 11

35. Ett slopande av starthjälpen m. m. (mom. 30-moti- AU1986/87:11

veringen)

Börje Hörnlund och Ingvar Karlsson i Bengtsfors (c) anser att den del av
utskottets yttrande som på s. 49 börjar med ”Utskottet tillstyrker” och på
s. 50 slutar med ”avstyrks därmed” bort ha följande lydelse:

Som framhålls i motion 1986/87:A421 (c) har flyttningsbidragen i sin
nuvarande utformning varit en av de främsta stimulanserna till den pågående
koncentrationsutvecklingen. Arbetskraftssökande arbetsgivare i koncentrationsorter
bör stå för de i dag utgående bidragen i samband med flyttning.
Utskottet tillstyrker därför att starthjälpen avskaffas, men anser i likhet med
motion A421 att regeringen i kompletteringspropositionen bör återkomma
med ett komplett förslag i frågan. Utskottet återkommer senare i framställningen
till konstruktiva förslag i motion A421 som syftar till en mer rättvis
och balanserad regional utveckling.

De i sammanhanget upptagna motionerna avstyrks.

36. Flyttningsbidragen avseende studerande och
kulturarbetare (mom. 31)

Bengt Wittbom, Sonja Rembo och Anders G Högmark (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 50 som börjar med ”Utskottet
tillstyrker” och slutar med ”motsvarande del” bort ha följande lydelse:
Regeringens förslag till förändringar beträffande flyttningsbidrag för
studerande och kulturarbetare bör - som framhålls i motion 1986/87:A259
(m) - avvisas av riksdagen. Utskottet anser i likhet med motionärerna att de
möjligheter som i dag finns inom nuvarande system bör kunna på ett rimligt
sätt tillgodose dessa gruppers behov.

dels att utskottets hemställan under 31 bort ha följande lydelse:

31. beträffande flyttningsbidragen avseende studerande och kulturarbetare att

riksdagen med bifall till motion 1986/87:A259 yrkande 8 i
motsvarande del avslår propositionen i motsvarande del.

37. Ytterligare begränsningar av flyttningsbidragen m. m.
(mom. 33-motiveringen)

under förutsättning av bifall till reservation 34.

Elver Jonsson (fp). Bengt Wittbom (m), Charlotte Branting (fp), Sonja
Rembo (m) och Anders G Högmark (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 50 börjar med ”Utskottet
kan” och på s. 51 slutar med ”att ersättas” bort ha följande lydelse:
Utskottet kan för sin del inte biträda förslaget i motion 1986/87:A421 (c)
som bl. a. skulle innebära att ersättning för de reella flyttningskostnaderna
inte längre skulle kunna utgå vid arbetsmarknadspolitiskt motiverade
flyttningar i andra delar av landet än avfolkningsbygder. En annan sak är att

man inte får utesluta att arbetsgivarna kan komma att få ta ett ökat ansvar för AU 1986/87-11
kostnaderna i samband med flyttning vid rekrytering. Motionen bör med det
anförda avslås.

Utskottets ställningstagande beträffande flyttningsbidragen och starthjälpen
innebär att det även fortsättningsvis kommer att finnas möjligheter till
flyttningsbidrag som ersätter faktiska kostnader i form av bohagstransport,
sökande-, tillträdes- och hemresor, återflyttningskostnader, traktamente
samt starthjälp.

38. Ytterligare begränsningar av flyttningsbidragen m. m.
(mom. 33)

Börje Hörnlund och Ingvar Karlsson i Bengtsfors (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 50 börjar med ”Utskottet
kan” och på s. 51 slutar med ”att ersättas” bort ha följande lydelse:

Utskottet delar uppfattningen i den centerpartistiska partimotionen
1986/87:A421 beträffande flyttningsbidragen. Dessa bidrag bör utformas på
ett sådant sätt att de både främjar en bättre regional balans och ytterligare
minskar belastningen på statsbudgeten. De arbetskraftssökande arbetsgivarna
i expansionsorterna bör svara för kostnaderna vid rekrytering av
arbetskraft från utflyttningsorter. Flyttningsbidrag bör därför i framtiden
endast utgå vid flyttningar till avfolkningsbygder.

Utskottets ställningstagande i denna fråga bygger på övertygelsen om att
det är en för riket felaktig politik att använda skattemedel för att stimulera en
fortsatt expansion i storstadsregionerna på bekostnad av övriga landet.

Regeringen bör mot den angivna bakgrunden i kompletteringspropositionen
återkomma till riksdagen med förslag till riktlinjer och regler för ett
sådant system och därvid anvisa 25 milj. kr. för återflyttningsbidrag m. m.

Vad utskottet anfört med tillstyrkan av motion A421 (c) bör ges regeringen
till känna.

dels att utskottets hemställan under 33 bort ha följande lydelse:

33. beträffande ytterligare begränsningar av flyttningsbidragen m. m.
att riksdagen med bifall till motion 1986/87: A421 yrkandena 26 och 28
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

39. Bidraget för anställning avmedflyttande (mom. 34)

Bengt Wittbom, Sonja Rembo och Anders G Högmark (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 51 som börjar med ”Enligt
utskottets” och slutar med ”avstyrks sålunda” bort ha följande lydelse:

Utskottet anser i likhet med moderata samlingspartiets kommittémotion
1986/87:A260 att medflyttandebidrag över huvud taget inte bör utgå under
nästa budgetår. De problem som kan föreligga vid anställning av s.k.
nyckelpersoner till sysselsättningssvaga regioner till följd av svårigheterna att
finna anställning på den nya orten för hustrur/män bör lösas på annat sätt än
genom det här aktuella bidraget. Propositionens förslag om att ytterligare
utveckla villkoren för medflyttandebidraget blir därför inte aktuellt. Rege -

ringen bör underrättas om vad utskottet anfört med tillstyrkan av motion
A260 (m) i denna del. Motionerna 1986/87: A230 och 1986/87: A421 yrkande
27 a) avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 34 bort ha följande lydelse:

34. beträffande bidraget för anställning av medflyttande
att riksdagen med bifall till motion 1986/87:A260 yrkande 2 i
motsvarande del samt med avslag på dels propositionen i motsvarande
del, dels motionerna 1986/87:A230 och 1986/87:A421 yrkande 27 a)
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om en
avveckling av bidraget för anställning av medflyttande.

40. Bidraget för anställning av medflyttande (mom. 34)

Börje Hörnlund och Ingvar Karlsson i Bengtsfors (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 51 som börjar med ”Enligt
utskottets” och slutar med ”avstyrks sålunda” bort ha följande lydelse:
Det är förenat med stora svårigheter att rekrytera s. k. nyckelpersoner till
sysselsättningssvaga regioner eftersom deras hustrur/män ofta har svårt att få
ett arbete på den nya orten. Mot bakgrund av betydelsen av rekrytering av
tekniker m.m. för utvecklingen i dessa regioner är det angeläget att
samhället medverkar till att de ovannämnda problemen kan få en lösning.
Här kan medflyttandebidraget spela en viktig roll. Bidraget måste emellertid
göras mer attraktivt än i dag och även i förhållande till regeringens förslag till
nya villkor. Utskottet biträder därför förslaget i centerpartiets partimotion
1986/87:A421 att höja bidraget till 90 % av den totala lönesumman för den
anställde under det första året. Regeringen bör återkomma till riksdagen
med ett förslag i denna riktning. Detta bör ges regeringen till känna.
Utskottets ställningstagande bör innebära att motion 1986/87: A230 inte bör
föranleda någon riksdagens åtgärd. Motion 1986/87: A260 bör avslås i denna
del.

dels att utskottets hemställan under 34 bort ha följande lydelse:

34. beträffande bidraget för anställning av medflyttande
att riksdagen med bifall till motion 1986/87:A421 yrkande 27 a) samt
med avslag på dels motionerna 1986/87 :A230 och 1986/87: A260
yrkande 2 i motsvarande del, dels vad som förordats i propositionen i
motsvarande del som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.

41. Medelsanvisningen till anslaget Arbetsmarknadsservice
(mom. 36)

under förutsättning av bifall till reservationerna 34, 36 och 39

Bengt Wittbom, Sonja Rembo och Anders G Högmark (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 52 som börjar med ”Utskottet
har” och slutar med ”denna del” bort ha följande lydelse:

AU 1986/87:11

148

Utskottet har tidigare i framställningen godtagit förslagen i moderata AU 1986/87:11
samlingspartiets kommittémotioner 1986/87:A259 och 1986/87:A260 beträffande
starthjälpen, flyttningsbidrag till studerande och kulturarbetare samt
bidraget för anställning av medflyttande. Som en följd härav bör till anslaget
Arbetsmarknadsservice för nästa budgetår i enlighet med motion A260 (m)
anvisas 331 520 000 kr. Övriga motioner avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 36 bort ha följande lydelse:

36. att riksdagen med bifall till motion 1986/87:A260 yrkande 2 i
motsvarande del och med avslag på dels propositionen i motsvarande
del, dels motionerna 1986/87:A229 yrkande 7 och 1986/87:A421
yrkande 29 till Arbetsmarknadsservice för budgetåret 1987/88 anvisar
ett förslagsanslag av 331 520 000 kr.

42. Medelsanvisningen till anslaget Arbetsmarknadsservice
(mom. 36)

under förutsättning av bifall till reservation 34
Elver Jonsson och Charlotte Branting (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 52 som börjar med ”Utskottet
har” och slutar med ”denna del” bort ha följande lydelse:

Utskottet har tidigare i framställningen med tillstyrkan bl. a. av motion
1986/87: A229 (fp) avvisat regeringens förslag om en avveckling av starthjälpen.
Som en konsekvens härav bör till anslaget Arbetsmarknadsservice för
budgetåret 1987/88 anvisas 350 220 000 kr. Motionerna 1986/87:A260 och
1986/87:A421 avstyrks i motsvarande delar.

dels att utskottets hemställan under 36 bort ha följande lydelse:

36. att riksdagen med bifall till motion 1986/87:A229 yrkande 7
samt med avslag på dels propositionen i motsvarande del, dels
motionerna 1986/87:A260 yrkande 2 i motsvarande del och 1986/

87: A421 yrkande 29 till Arbetsmarknadsservice för budgetåret 1987/88
anvisar ett förslagsanslag av 350 220 000 kr.

43. Medelsanvisningen till anslaget Arbetsmarknadsservice
(mom. 36)

under förutsättning av bifall till reservationerna 38 och 40

Börje Hörnlund och Ingvar Karlsson i Bengtsfors (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 52 som börjar med "Utskottet
har” och slutar med ”denna del” bort ha följande lydelse:

Utskottet har tidigare i framställningen ställt sig bakom förslagen i
centerpartiets partimotion 1986/87:A421 om bl. a. inskränkningar i de
nuvarande flyttningsbidragen, innebärande en inriktning av bidraget mot
flyttningar från expansionsregionerna till avfolkningsbygder. Som en följd av
utskottets ställningstaganden bör till anslaget Arbetsmarknadsservice för

budgetåret 1987/88 anvisas 33 920 000 kr. Motionerna 1986/87 :A229 och
1986/87:A260 avstyrks i motsvarande delar.

dels att utskottets hemställan under 36 bort ha följande lydelse:

36. att riksdagen med bifall till motion 1986/87:A421 yrkande 29
samt med avslag på dels propositionen i motsvarande del, dels
motionerna 1986/87:A229 yrkande 7 och 1986/87:A260 yrkande 2 i
motsvarande del till Arbetsmarknadsservice för budgetåret 1987/88
anvisar ett förslagsanslag av 33 920 000 kr.

44. Arbetsmarknadsutbildningens inriktning m. m. (mom. 37)

Bengt Wittbom, Sonja Rembo och Anders G Högmark (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 55 börjar med ”Utskottet
vill” och på s. 56 slutar med ”motsvarande delar” bort ha följande lydelse:

Utskottet anser i likhet med vad moderata samlingspartiet anför i
kommittémotion 1986/87:A259 att utbildning måste vara ett av arbetsmarknadspolitikens
främsta medel, ty trots förbättrad arbetsförmedling kommer
en del arbetssökande att ha svårigheter att finna arbete. Utbildning kan ofta
radikalt förändra deras möjligheter. Det finns trots hög arbetslöshet en
betydande brist på utbildad arbetskraft inom vissa områden. Därutöver ökar
kraven på vidareutbildning för att redan anställda skall kunna behålla sina
arbeten. Tillgången på utbildad arbetskraft kommer att få ännu större
betydelse för företagens förmåga att skapa fler arbetstillfällen.

Arbetsmarknadsutbildningens nya organisation öppnar enligt utskottets
mening delvis vägen för en förbättrad arbetsmarknadsutbildning. Regeringens
sätt att genomföra organisationsförändringarna inom arbetsmarknadsutbildningen
har emellertid allvarligt försvårat den nya myndighetens möjligheter
att påbörja sin verksamhet med full kraft. Detta kan komma att visa
sig innebära allvarliga men för arbetsmarknadsutbildningens framtida effektivitet.

Arbetsmarknadsverkets nya frihet att upphandla utbildning måste användas
till att ge andra utbildningsanordnare möjligheter att verka inom
arbetsmarknadspolitikens utbildningsverksamhet. Det finns utrymme för
direkta privatiseringar på detta område i takt med att den återkommande
utbildningens betydelse växer. Detta kan öppna nya vägar för finansiering av
arbetsmarknadsutbildningens verksamhet.

Slutligen vill utskottet framhålla behovet av att arbetsmarknadsutbildningen
också skall komma de långtidsarbetslösa till del.

Med det anförda har utskottet ställt sig bakom den inriktning för
arbetsmarknadsutbildningen som kommer till uttryck i moderata samlingspartiets
motion 1986/87:A259. Därmed tillgodoses samtidigt motsvarande
yrkande i folkpartiets partimotion 1986/87:A229. Vänsterpartiet kommunisternas
partimotion 1986/87:A239 bör avslås i föreliggande del.

AU 1986/87:11

150

dels att utskottets hemställan under 37 bort ha följande lydelse: AU 1986/87:11

37. beträffande arbetsmarknadsutbildningens inriktning m. m.
att riksdagen med bifall till motion 1986/87:A259 yrkande 6 samt med
avslag på motionerna 1986/87:A229 yrkande 9 och 1986/87:A239
yrkande 5 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört.

45. Arbetsmarknadsutbildningens inriktning m. m.

(mom. 37)

Elver Jonsson och Charlotte Branting (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 55 börjar med ”Utskottet
vill” och på s. 56 slutar med ”motsvarande delar” bort ha följande lydelse:

Utskottet anser i likhet med vad folkpartiet anför i sin partimotion
1986/87:A229 att den kanske största konkurrensfördelen som Sverige har
ligger i en mycket kunnig och välutbildad arbetskraft. Få länder har lika
välutbildade löntagare och företagare. Mycket talar också för att kompetensen
hos de enskilda människorna kommer att få allt större betydelse
framöver.

Den nu pågående tekniska utvecklingen - vad som ofta kallas övergången
till informationssamhället - kommer att ställa allt större krav på de anställdas
kunskapsnivå.

Även bristen på kvalificerade yrkesarbetare och tjänstemän inom tekniska
yrken tyder på att kompetenskraven på arbetsmarknaden har ökat. Bristen
på yrkesarbetare har tidigare alltid varit det säkraste tecknet på högkonjunktur.
Under senare år har emellertid bristen på tekniska tjänstemän varit
större än bristen på yrkesarbetare. Den pågående utvecklingen gör det allt
svårare att förutse hur arbetsmarknaden kommer att se ut i framtiden och
därmed svårare att bedöma vilka krav på utbildning som kommer att ställas.

De tendenser som här berörts innebär enligt utskottets uppfattning att en
väsentligt större del av de arbetsmarknadspolitiska insatserna måste satsas på
förmedlingsarbete och framför allt på utbildning i stället för på sedvanliga
beredskapsarbeten. Utskottet föreslår att grundbidraget till beredskapsarbeten
som regel får uppgå till högst 50 % av lönekostnaden utom i
stödområdena A och B. Detta ger utrymme för en ökad satsning på
arbetsmarknadsutbildning.

Utskottet återkommer till dessa frågor i det följande.

Utskottet föreslår att riksdagen ansluter sig till vad som sägs i motion A229
om inriktningen av arbetsmarknadspolitiken mot en större betoning av
arbetsmarknadsutbildningen och ger detta regeringen till känna. Med det
ställningstagandet påkallar motion 1986/87:A259 (m) inte någon åtgärd.

Motion 1986/87:A239 (vpk) avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 37 bort ha följande lydelse:

37. beträffande arbetsmarknadsutbildningens inriktning m. m.
att riksdagen med bifall till motion 1986/87:A229 yrkande 9 samt med
avslag på motionerna 1986/87:A239 yrkande 5 och 1986/87:A259
yrkande 6 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört.

46. Arbetsmarknadsutbildningens inriktning m. m.
(mom. 37)

AU 1986/87:11

Lars-Ove Hagberg (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 55 börjar med ”Utskottet
vill” och på s. 56 slutar med ”motsvarande delar” bort ha följande lydelse:

Utskottet anser i likhet med vad vänsterpartiet kommunisterna anför i
partimotion 1986/87:A239 att tillkomsten av arbetsmarknadsutbildningens
nya organisation medförde en kvalitativ förändring av AMU:s verksamhet
och målinriktning till ännu större företagsanpassning än tidigare, vilket
innebär att AMU omvandlas till ett serviceorgan för näringslivet.

Arbetsmarknadsutbildningens högtidligt proklamerade fördelningspolitiska
mål, som innebär stöd till dem som har den svagaste ställningen på
arbetsmarknaden, skjuts i bakgrunden till förmån för de tillväxtpolitiska
målen.

Utskottet finner att förlängningen av hela utbildningar eller delar av
utbildningar till reguljära arbetsplatser innebär att man stegvis suddar ut
gränserna mellan arbetsgivarnas och samhällets ansvar för fort- och vidareutbildning
av de anställda. Därigenom överför man en större del av personalutbildnings