Arbetsmarknadsutskottets
betänkande

1986/87:1 AU

om arbetslöshetsförsäkring 1986/87:1

Sammanfattning

Utskottet behandlar i detta betänkande yrkanden i åtta motioner från
allmänna motionstiden 1986 rörande arbetslöshetsförsäkring m.m.

Utskottet avstyrker flertalet motioner med hänsyn till pågående utredningsarbete.
Detta gäller krav på slopande av karensdagar vid arbetslöshet
(reservation av vpk), ändrade regler i fråga om kvalifikationstiden för
arbetslöshetsersättning, villkor för studier m.m. under tid då arbetslöshetsersättning
utgår och reglerna för avstängning då någon frivilligt lämnar ett
arbete. Utskottet avstyrker vidare en motion som kräver att A-kassorna skall
tillhandahålla särskilda blanketter för inträdesansökningar från icke fackligt
anslutna arbetstagare (gemensam reservation av företrädarna för moderata
samlingspartiet, folkpartiet och centerpartiet) samt slutligen en motion som
föreslår ytterligare åtgärder mot utförsäkring (reservation av vpk).

Motionerna

1985/86:A206 av Lars Werner m. fl. (vpk), vari yrkas att

6. riksdagen beslutar att hemställa hos regeringen om att karensdagarna i
arbetslöshetsförsäkringen slopas enligt vad som anförs i motionen.

Yrkandena 1-4 har behandlats av arbetsmarknadsutskottet i betänkandet
AU 1985/86:11. Yrkande 5 har behandlats av socialförsäkringsutskottet i
betänkandet SfU 1985/86:14.

1985/86:A207 av Lars-Ove Hagberg m. fl. (vpk), vari yrkas att

1. riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att den som hotas av
utförsäkring bör garanteras beredskapsarbete enligt vad i motionen anförs,

2. riksdagen hemställer hos regeringen om förslag som innebär att om den
utförsäkrade inte kan garanteras beredskapsarbete skall förlängd arbetslöshetsförsäkring
utgå enligt vad i motionen anförs.

Yrkande 3 har behandlats av arbetsmarknadsutskottet i betänkandet AU
1985/86:19.

1985/86:A208 av Sten Andersson i Malmö (m), vari yrkas att riksdagen hos
regeringen begär förslag till ändring av A-kassornas utbetalningsregler enligt
vad som anförts i motionen.

1 Riksdagen 1986187.18 sami. Nr 1

1985/86:A209 av Sigge Godin (fp), vari yrkas att riksdagen sorn sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts beträffande lagen om
ersättning från arbetslöshetskassa.

1985/86: A221 av Helge Hagberg och Lars Svensson (s), vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att frågan om kassaersättning
och krav på aktiviteter som ger högre dagersättning utreds.

1985/86:A229 av Berit Oscarsson m. fl. (s), vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna att arbetslösa bör ges möjlighet att slutföra
en under arbetslöshetstiden påbörjad planmässig utbildning.

Beträffande motiveringen för yrkandet hänvisas till motion 1985/86:Sf415.

1985/86:A233 av Hans Nyhage m. fl. (m, fp, c), vari yrkas att riksdagen hos
regeringen anhåller om förslag till reglering av A-kassornas verksamhet
angående ansökan från icke fackföreningsansluten arbetstagare i enlighet
med vad som i motionen anförts.

1985/86:A704 av Ingegerd Anderlund och Birthe Sörestedt (s), vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen
anförts angående behovet av en översyn av lagen om arbetslöshetsförsäkring
så att den till fullo även omfattar deltidsanställda.

Bakgrund

Kontantstödet vid arbetslöshet

Ersättning vid arbetslöshet lämnas i två former, dels som dagpenning från
arbetslöshetsförsäkringen enligt lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring,
dels som kontant arbetsmarknadsstöd (KAS) enligt lagen (1973:371)
om kontant arbetsmarknadsstöd.

Arbetslöshetsförsäkringen är den dominerande formen av stöd. Cirka 3,4
miljoner personer är anslutna till försäkringen. KAS är ett komplement för
dem som av olika skäl inte har rätt till ersättning från arbetslöshetsförsäkringen.
KAS har som regel en avsevärt lägre ersättningsnivå än försäkringen.

De grundläggande villkoren för de båda ersättningarna är desamma:
Sökanden skall vara arbetslös, vara arbetsför och beredd att ta ett lämpligt
arbete. Lika för de båda stödformerna gäller en karenstid av fem dagar innan
ersättning börjar utgå. Avstängning från rätten till ersättning under upp till
20 ersättningsdagar skall ske bl. a. om den som i övrigt är berättigad till
ersättning lämnat sitt arbete frivilligt utan giltig anledning eller avvisat
erbjudet lämpligt arbete.

Rätten till ersättning från arbetslöshetskassorna förutsätter utöver dessa
gemensamma villkor att särskilda medlems- och arbetsvillkor är uppfyllda.
Det förstnämnda innebär krav på medlemskap i minst tolv månader.
Arbetsvillkoret innebär att man skall ha arbetat minst fem månader under en
period av tolv månader före arbetslösheten. Ersättning utgår i form av
dagpenning med för närvarande högst 360 kr per. dag under högst fem dagar
per vecka. Dagpenningbeloppet kan reduceras med hänsyn till sökandens

AU 1986/87:1

faktiska inkomst före arbetslösheten (överförsäkringsavdrag) eller på grund
av regler om pensionsavdrag. Ersättningstiden är längst 300 dagar utom för
dem som har fyllt 55 år. De har rätt till ersättning under 450 dagar.

Arbetslöshetsförsäkringen administreras av de erkända arbetslöshetskassor
vilka är registrerade hos AMS, som är tillsynsmyndighet. Det finns för
närvarande 43 arbetslöshetskassor registrerade hos AMS. Med registreringen
följer rätt till statsbidrag. För att en förening skall kunna registreras krävs
bl.a. att den har minst 1500 medlemmar samt att dess verksamhet inte
sammanfaller med en redan registrerad kassas. Arbetslöshetskassan skall ta
ut fasta medlemsavgifter som bestäms så att de tillsammans med andra för
verksamheten avsedda inkomster - statsbidrag och avkastning av fondmedel
- antas förslå till betalning av utfästa ersättningar och förvaltningskostnader.
Statens kostnader för försäkringen täcks till 35 % genom budgetmedel och
till 65 % med arbetsgivaravgifter enligt lagen (1981:691) om socialavgifter.
Statsbidraget svarade under år 1985 mot 95 % av de sammanlagda
ersättningsbelopp som kassorna betalade ut under det året.

KAS riktar sig i praktiken främst till nytillträdande på arbetsmarknaden
som antingen inte har gått med i försäkringen eller inte hunnit kvalificera sig
för rätt till kassaersättning. KAS kan också ges försäkrade som inte längre
har rätt till kassaersättning (utförsäkrade) om de fyllt 60 år. Stödbeloppet är
för närvarande 120 kr. om dagen i högst fem dagar per vecka. Det reduceras
om pensioner och liknande förmåner samtidigt utgår. Ersättningstiden är
längst 150 dagar; för dem som fyllt 55 år är den dock 300 dagar och för dem
som fyllt 60 år 450 dagar.

I princip finns samma arbetsvillkor för KAS som för kassaersättningarna.
När det gäller KAS får dock vård i enskilt hem av åldring eller handikappad
under vissa förutsättningar jämställas med förvärvsarbete. Vidare behöver
inte något arbetsvillkor uppfyllas av dem som är arbetssökande i anslutning
till genomgången utbildning. Det krävs då att utbildningen är minst ettårig
och ger rätt till studiesocialt stöd. Genomgång av AMU jämställs från den 1
juni i år med arbete.

KAS finansieras av budgetmedel och arbetsgivaravgifter. Administrationen
sköts av arbetsmarknadsverket, men utbetalningarna av stödet ombesörjs
av de allmänna försäkringskassorna.

Såväl dagpenningarna från arbetslöshetsförsäkringen som KAS räknas
som skattepliktig inkomst för mottagarna och är ATP-grundande.

Utredning om arbetslöshetsförsäkringen

Arbetsmarknadsministern tillkallade hösten 1985 en särskild utredare med
uppdrag att se över olika frågor om kontantstödet vid arbetslöshet. Detta
gäller bl. a. ersättningsnivån inom arbetslöshetsförsäkringen, medlemsavgifter,
karensvillkoret, administrationen av KAS, arbetslöshetsersättning i
kombination med pension samt vissa finansieringsfrågor. Motionsyrkanden
som rör den allmänna inriktningen av detta utredningsarbete behandlades av
utskottet våren 1986 (AU 1985/86:11 s. 56-58). Ett socialdemokratiskt
motionsyrkande som bifölls av riksdagen ledde därvid till att utredningen
genom tilläggsdirektiv även fått till uppgift att redovisa ett system för hur

AU 1986/87:1

1* Riksdagen 1986/87.18sami. Nr 1

behovet av höjning av dagpenningen skall bedömas samt att överväga
metoder för att räkna upp dagpenningen och fortlöpande anpassa den till
löneutvecklingen.

I en reservation (nr 49 ) till nyss nämnda betänkande utvecklar moderata
samlingspartiet, folkpartiet och centerpartiet sin gemensamma uppfattning
om inriktningen av och formerna för det berörda utredningsarbetet. I
reservationen framhålls att det på sikt bör införas en allmän obligatorisk
arbetslöshetsförsäkring. Tanken på en sådan försäkring bör enligt reservanterna
på nytt aktualiseras i det inledda utredningsarbetet. En sådan
försäkring avses ge ett grundskydd på en rimlig nivå med möjlighet att bygga
på med avtalsenliga eller enskilt tecknade försäkringar. Ytterligare frågor
som föreslås bli utredda gäller ersättningsrätten för företagare och frågan om
huruvida vård av barn i hemmet skall vara kvalificerande för ersättning.
Vidare förordas att utredningens fortsatta arbete och dess resultat skall
förankras i en parlamentariskt sammansatt kommitté.

Vpk förordar i en reservation (nr 50) till samma betänkande en lösning som
innebär att alla typer av inkomstbortfall och oförmåga att skaffa inkomst
skall täckas av en enda socialförsäkring med enhetlig administration.

Utskottet

Arbetslöshetsförsäkringens karensvillkor

Enligt 13 § lagen om arbetslöshetsförsäkring gäller att dagpenning inte får
utgå förrän den försäkrade under en sammanhängande tid av fem kalenderveckor
varit arbetslös fem dagar (karensvillkor). Ett motsvarande karensvillkor
återfinns i lagen om KAS.

Lars Werner m.fl. (vpk) framhåller i motion 1985/86:A206 att en
förutsättning för att de arbetslösa skall få ett fullgott försäkringsskydd är att
karensdagarna slopas och föreslår att regeringen får riksdagens uppdrag att
lägga fram förslag härom.

Utskottet konstaterar att den särskilde utredare som tillkallats enligt sina
direktiv skall beräkna kostnaderna för ett avskaffande av karenstiden både i
fråga om arbetslöshetsförsäkringen och KAS samt redovisa hur en sådan
reform skulle kunna finansieras inom ramen för de nuvarande kostnaderna
för arbetslöshetsersättningarna. Något initiativ med anledning av motionen
är mot denna bakgrund inte påkallat. Motion A206 avstyrks därför av
utskottet.

Kvalifikationstiden för arbetslöshetsersättning

Arbetslöshetsersättningens storlek grundas på den dagsförtjänst som den
försäkrade vanligen åtnjöt före arbetslöshetens inträde under arbetstid som
var normal för den försäkrade (20 § lagen om arbetslöshetsförsäkring). Med
tid under vilken förvärvsarbete utförts jämställs den tid som den försäkrade
- genomgått arbetsmarknadsutbildning eller yrkesinriktad rehabilitering för
vilken statligt utbildningsbidrag utgått

AU 1986/87:1

— fullgjort värnplikt eller åtnjutit föräldrapenning enligt lagen om allmän
försäkring, i båda fallen dock högst två månader

— haft semester eller

— i vissa fall varit ledig med helt eller delvis bibehållen lön.

Bl. a. vuxenutbildning tillgodoräknas inte. Däremot är den tid under
vilken sådan utbildning pågår överhoppningsbar vilket betyder att arbete
före utbildningen blir kvalificerande för arbetslöshetsersättning. Med vuxenutbildning
förstås i sammanhanget en utbildning som föregåtts av minst
fem månaders förvärvsarbete med en för arbetet normal heltidstjänstgöring.

Sigge Godin (fp) föreslår i motion 1985/86:A209 att tiden i ungdomslag
skall räknas som överhoppningsbar så att ett förvärvsarbete som föregått
verksamheten i ett ungdomslag skall bli kvalificerande för arbetslöshetsersättning
och därmed tillgodoräknas vid bestämning av ersättningens storlek.
Av motionen framgår att om ersättningen vid eventuell arbetslöshet
beräknas med utgångspunkt i tiden i ungdomslag i stället för att grundas på
ett tidigare arbete på heltid blir ersättningen per dag väsentligt lägre.

Utskottet vill först erinra om att huvudprincipen vid beräkning av
arbetslöshetsersättningen för närvarande är att den skall grundas på inkomstens
storlek tiden närmast före arbetslösheten. Ersättningen bygger på den
inkomst som den försäkrade före arbetslöshetens inträde vanligen åtnjöt
under en arbetstid som var normal för honom eller henne (20 §). Tiden i
ungdomslag måste enligt utskottets mening här som i andra sammanhang
betraktas som förvärvsarbete, och sådant arbete är i och för sig inte
överhoppningsbart inom det aktuella försäkringssystemet. Utskottet vill
emellertid tillägga att enligt en nyligen meddelad dom (mål nr 380/84:6) i
försäkringsöverdomstolen skulle ersättningen vid en arbetslöshet som inträdde
sedan en heltidsarbetande tvingats övergå till deltidsarbete grundas
på tiden i det tidigare heltidsarbetet. Det råder mot den angivna bakgrunden
osäkerhet om hur lagens regler om normalarbetstid och inkomst före
arbetslöshet skall tolkas. Utskottet utgår därför från att dessa frågor tas upp
av den särskilde utredare som regeringen tillkallat. Med hänsyn till det
anförda bör motion A209 inte föranleda någon riksdagens åtgärd.

De deltidsanställdas rätt till arbetslöshetsersättning behandlas i motion
1985/86:A704 av Ingegerd Anderlund och Birthe Sörestedt (s). De erinrar
om att för att en vuxenutbildning skall räknas som överhoppningsbar tid vid
bestämning av arbetslöshetsersättningens storlek fordras att vederbörande
någon gång under sin yrkesverksamma tid, före studierna, arbetat heltid
sammanhängande i minst fem månader. Motionärerna anser att detta
tidigare inte var något större problem, eftersom de flesta då startade sin
yrkesbana med en heltidsanställning. De menar emellertid att det nu är
annorlunda samt att det inom serviceyrken knappast finns möjlighet att få
heltidsarbete, varför en del personer blir utan ersättning vid arbetslöshet
efter avslutade studier.

Det problem som tas upp i motionen gäller den definition av vuxenutbildning
som tillämpas inom arbetslöshetsförsäkringssystemet. I det sammanhanget
avses som redovisas ovan en utbildning som föregåtts av minst fem
månaders heltidsarbete. Enligt vad utskottet inhämtat har de frågor som tas
upp i motionen aktualiserats hos regeringen genom skrivelser från enskilda

AU 1986/87:1

personer. Dessa skrivelser har överlämnats till den nyss nämnde utredaren av
arbetslöshetsförsäkringen som sålunda har gjorts uppmärksam på problematiken.
Någon ytterligare åtgärd med anledning av motion A704 är enligt
utskottets mening därför inte påkallad.

Studier m.m. under arbetslöshet

I de allmänna villkoren för rätt till arbetslöshetsersättning och KAS
föreskrivs att den stödberättigade skall stå till arbetsmarknadens förfogande
samt vara beredd att anta erbjudet arbete. Härav följer att t.ex. eventuella
studier som startats under arbetslöshetstiden kan behöva avbrytas.

Studier eller andra aktiviteter under arbetslöshetstiden behandlas i två
motioner.

I motion 1985/86: A221 av Helge Hagberg och Lars Svensson (s) anförs att
nya metoder är påkallade för att lösa de arbetslösas problem och föreslås
särskilda aktiviteter under arbetslöshetstiden. Motionärerna menar att den
arbetslöse borde erbjudas att under några timmar delta i studiecirkel,
yrkesintroduktion, idrottsutövning etc. Det föreslås att fackliga organisationer,
studieförbund och andra organisationer bör stå som huvudmän för
sådana arrangemang. Den som deltar skulle erbjudas en högre dagsersättning
med t.ex. 20 kr. per dag under måndag-fredag. Det framhålls i
motionen att genom deltagande i sådana aktiviteter underlättas inträdet på
arbetsmarknaden. Kostnader för verksamheten skulle täckas genom statsbidrag.

I motion 1985/86:A229 av Berit Oscarsson m. fl. (s) tas upp reglerna för
studier under tid då arbetslöshetsersättning lämnas. Motionärerna framhåller
att de lågutbildade som drabbas av arbetslöshet har en särskilt utsatt
ställning samt att de därför i största möjliga utsträckning bör beredas
möjlighet att genomföra en planmässig utbildning. Denna grupp har numera
visserligen rätt att bedriva studier under arbetslöshetstiden, men denna rätt
begränsas enligt motionärernas mening såväl av skyldigheten att stå till
arbetsmarknadens förfogande som av ersättningstidens längd, vilket medför
otrygghet och osäkerhet i fråga om studieplaneringen. I motionen föreslås att
bestämmelserna om rätt till ersättning vid arbetslöshet skall utformas så att
den som drabbas av arbetslöshet alltid får möjlighet att fullfölja påbörjad
planmässig utbildning.

Även i fråga om dessa båda motionsyrkanden vill utskottet hänvisa till det
pågående, ovan nämnda, utredningsarbetet. I direktiven för detta arbete
erinras om att reglerna för kombination av arbetslöshetsersättning med
utbildning eller annan verksamhet är mycket restriktiva. Utredaren skall
därför pröva om ur arbetsmarknadspolitisk synpunkt värdefulla sysselsättningar
i ökad utsträckning skall kunna kombineras med arbetslöshetsersättning.
Eftersom de båda motionerna A221 och A229 sålunda omfattas av det
pågående utredningsarbetet kan de av riksdagen lämnas utan ytterligare
åtgärd.

AU 1986/87:1

Avstängningsreglerna

AU 1986/87:1

Både i fråga om arbetslöshetsförsäkringen och KAS finns avstängningsregler
som innebär att ersättning i vissa fall inte utgår. Detta gäller bl. a. om en
person lämnar sitt arbete frivilligt utan giltig anledning. Avstängningstiden
kan uppgå till längst 20 ersättningsdagar i följd. Avstängningstiden kan
emellertid fördubblas om en person som blivit arbetslös på detta sätt även
avvisar erbjudande om en ny, lämplig anställning.

Sten Andersson i Malmö (m) framhåller i motion 1985/86:A208 att det
finns fullgoda skäl förmoda att delar av A-kasseersättningarna inte används
på det sätt som avses, nämligen att hjälpa människor som ofrivilligt råkar ut
för arbetslöshet. Motionären pekar därvid på möjligheten att sluta ett arbete
utan särskild motivering och efter 30 dagars karens erhålla ersättning från
A-kassa förutsatt att kassans regler om medlemskap är uppfyllda. Han
föreslår att A-kassornas utbetalningsregler skall ändras så att ersättning inte
betalas ut till andra än dem som utan egen förskyllan blivit arbetslösa.

Utskottet avstyrkte motsvarande motionsyrkande under föregående riksmöte
(AU 1985/86:2 s. 11) med hänvisning till att de nuvarande sanktionsreglerna
får anses vara kännbara nog för den enskilde arbetstagaren. Utskottet
erinrade därvid om att den arbetslöse redan under avstängningstiden skall
vara anmäld hos arbetsförmedlingen. Om hon eller han då avvisar ett
lämpligt arbetserbjudande kan sanktionsskärpning tillgripas genom fördubbling
av avstängningstiden. Fortsätter den arbetslöse att vägra ta erbjudna
arbeten kan avstängning ske tills vidare. Ersättning kan då lämnas först vid
en ny arbetslöshet som inträffar sedan vederbörande haft arbete i minst 20
dagar. Vidare framhöll utskottet att de nuvarande avstängningsreglerna
syftar till att förmå den arbetslöse att hålla täta kontakter med arbetsförmedlingen
för att främja att återgång till arbetet sker så snabbt som möjligt. Detta
syfte motverkas av motionsförslaget. Finns ingen rätt alls till kassaersättning
kan man inte heller kräva att den arbetslöse skall ha kontakt med
arbetsförmedlingen eller på annat sätt söka ett nytt arbete.

Utskottet vill för övrigt framhålla att också frågor som hänger samman
med frivilligt slutande av anställningar omfattas av det pågående utredningsarbetet.
Det framhålls i utredningsdirektiven att det helt dominerande
antalet ombytessökande på den svenska arbetsmarknaden har försäkrat sig
om ett nytt arbete innan han eller hon slutar och att det nya arbetet påbörjas
inom relativt kort tid. Samtidigt konstateras att i vissa arbetslöshetskassor är
andelen frivilligt slutande oroväckande hög. Den särskilde utredaren skall
kartlägga omfattningen av det frivilliga slutandet med anknytning till
arbetslöshetsförsäkringen och KAS och föreslå eventuella åtgärder. Mot den
anförda bakgrunden bör motion A208 inte föranleda någon åtgärd från
riksdagens sida.

Inträde i arbetslöshetskassa

Rätt att bli medlem i erkänd arbetslöshetskassa tillkommer var och en som
uppfyller föreskrift i kassans stadgar om arbete inom dess verksamhetsområde.
Från denna rätt görs i lagen (55 §)endast undantag för
— den som är medlem i annan arbetslöshetskassa

— den som inte fyllt 15 år

— den som fyllt 64 år

— den som förvärvsarbetar mindre än tre timmar per arbetsdag eller mindre
än 17 timmar per vecka.

Arbetslöshetskassorna är fristående juridiska personer i förhållande till de
fackliga organisationerna. I motion 1985/86:A233 av Hans Nyhage m. fl.
(m,fp,c) anförs att det trots detta råder svårigheter för de arbetstagare som
inte är med i en facklig organisation att vinna inträde i A-kassorna.
Motionärerna föreslår att staten som motprestation till statsbidragen skall
kräva att A-kassan tillhandahåller separata ansökningsblanketter för inträde
i A-kassa samt att dessa automatiskt skall tillhandahållas alla arbetstagare
som så önskar det.

Utskottet behandlade ett yrkande av motsvarande slag förra året (1985/
86:2 s. 12) och konstaterade därvid att av de ovan citerade lagbestämmelserna
följer att det inte kan krävas facklig anslutning av den som vill bli medlem i
en arbetslöshetskassa samt att möjligheten att bli kassamedlem utan sådan
anslutning vid den tidpunkten hade använts av ca 55 000 personer eller drygt
en procent av den aktuella medlemsstocken. Med hänsyn härtill ansåg
utskottet att det inte var påkallat att via statsbidragsvillkoren ingripa i
kassornas handläggningsrutiner på det detaljerade sätt som föreslogs i den då
aktuella motionen. Det påpekades att i den mån kassornas ärendehandläggning
ger anledning till missnöje kan detta påtalas hos tillsynsmyndigheten,
AMS, vars anvisningar kassorna har att följa samt att det mot den angivna
bakgrunden inte var motiverat att ta initiativ till en reglering av arbetslöshetskassornas
verksamhet i begärda hänseenden. Utskottet kan inte se att några
nya omständigheter har tillkommit som skulle motivera en annan slutsats nu.
Tilläggas kan att enligt vad utskottet inhämtat har AMS ingripit för att i de
fall som kommit till verkets kännedom undanröja problem för icke fackligt
anslutna att få inträde i arbetslöshetskassa. Motion A233 bör med den
angivna bakgrunden inte föranleda någon ytterligare åtgärd från riksdagens
sida.

Åtgärder mot utförsäkring

Lars-Ove Hagberg m. fl. (vpk) föreslår i motion 1985/86:A207 att alla som
hotas av utförsäkring skall garanteras beredskapsarbete samt att sådana
regeländringar görs som innebär att om den utförsäkrade inte kan garanteras
beredskapsarbete skall förlängd arbetslöshetsersättning utgå.

Utskottet vill erinra om att enligt en bestämmelse i arbetsmarknadskungörelsen
(72 a §) som tillämpats sedan den 1 oktober 1983 gäller att arbetslösa
som riskerar att bli utförsäkrade, dvs. inte längre är berättigade till ersättning
från arbetslöshetskassa, skall anvisas beredskapsarbete om de begär det.
Denna ordning följdes sedermera upp av AMS, men slutsatserna därav ledde
inte till ändring av gällande regler. Inga nya omständigheter har tillkommit
som skulle göra utskottet berett föreslå sådana ändringar i nuvarande
bestämmelser som föreslås i motion A207. Motionen avstyrks därför i
motsvarande del.

AU 1986/87:1

Hemställan

AU 1986/87:1

Utskottet hemställer

1. beträffande slopande av karensdagarna vid arbetslöshetsersättning att

riksdagen avslår motion 1985/86:A206 yrkande 6,

2. beträffande arbetslöshetsersättning efter tid i ungdomslag
att riksdagen avslår motion 1985/86: A209,

3. beträffande arbetslöshetsersättning efter vuxenutbildning
att riksdagen avslår motion 1986/86:Ä704,

4. beträffande studier m.m. i kombination med arbetslöshetsersättning att

riksdagen avslår motionerna 1985/86:A221 och 1985/86:A229,

5. beträffande ändring i arbetslöshetsförsäkringens avstängningsregler att

riksdagen avslår motion 1985/86:A208,

6. beträffande inträde i arbetslöshetskassa
att riksdagen avslår motion 1985/86:A233,

7. beträffande ytterligare åtgärder mot utförsäkring

att riksdagen avslår motion 1985/86:A207 yrkandena 1 och 2.

Stockholm den 7 oktober 1986
På arbetsmarknadsutskottets vägnar

Lars Ulander

Närvarande: Lars Ulander (s), Elver Jonsson (fp), Marianne Stålberg (s),
Alf Wennerfors (m), Lahja Exner (s), Börje Hörnlund (c). Gustav Persson
(s),Sten Östlund (s), Bo Nilsson (s), Charlotte Branting (fp). Sonja Rembo
(m), Inge Carlsson (s), Ingvar Karlsson i Bengtsfors (c), Lars-Ove Hagberg
(vpk), och Erik Holmkvist (m).

Reservationer

1. Slopande av karensdagarna vid arbetslöshetsersättning
(mom. 1)

Lars-Ove Hagberg (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 4 som börjar med ”Utskottet
konstaterar” och slutar med ”av utskottet” bort ha följande lydelse:
Utskottet tillstyrker yrkandet i motion 1985/86: A206 av Lars Werner m. fl.
(vpk) om att karensdagarna inom arbetslöshetsförsäkringen skall slopas.
Utgångspunkten bör vara att skapa ett så gott försäkringsskydd mot
inkomstbortfall vid arbetslöshet som möjligt. Redan några dagars fullständigt
inkomstbortfall kan innebära en avsevärd ekonomisk påfrestning för den
som är helt beroende av arbetsinkomsten för sin försörjning, vilket kan leda
till att andra former av samhälleligt stöd måste utnyttjas. De skäl som har

angivits mot ett slopande av karensdagarna alltsedan den nuvarande
arbetslöshetsförsäkringen infördes år 1973 (prop. 1973:56, InlJ 1973:23),
främst budgetmässiga och administrativa, är enligt utskottets mening inte
giltiga. Mot bakgrund av de begränsningar som lagts på det pågående
utredningsarbetet bör regeringen snarast återkomma till riksdagen med de
förslag till lagändringar och budgetanvisningar som behövs för ett slopande
av karensdagarna i både arbetslöshetsförsäkringen och KAS. Det anförda
bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 1 bort har följande lydelse:

1. beträffande slopande av karensdagarna vid arbetslöshetsersättning att

riksdagen med bifall till motion 1985/86:A206 yrkande 6 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

2. Inträde i arbetslöshetskassa (mom. 6)

Elver Jonsson (fp),Alf Wennerfors (m),Börje Hörnlund (c). Charlotte
Branting (fp), Sonja Rembo (m), Ingvar Karlsson i Bengtsfors (c) och Erik
Holmkvist (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 8 som börjar med "Utskottet
behandlade" och slutar med "riksdagens sida" bort ha följande lydelse:
Av bestämmelserna i lagen om arbetslöshetsförsäkring (55 §) följer att
envar som arbetar inom en arbetslöshetskassas verksamhetsområde har rätt
att bli medlem utan att samtidigt vara fackligt ansluten. Det har emellertid i
praktiken visat sig att arbetstagare som inte är medlemmar i en facklig
organisation kan få avsevärda svårigheter att vinna medlemskap i kassan.
Likaså är servicen till dessa medlemmar många gånger otillräcklig. Eftersom
kassornas verksamhet i stort sett helt finansieras genom allmänna medel
borde det vara ett oavvisligt krav att alla arbetstagare behandlas på ett
likvärdigt sätt. I det pågående utredningsarbetet rörande arbetslöshetsförsäkringen
bör övervägas de åtgärder som kan behövas för att denna princip
skall få genomslag i den praktiska hanteringen av försäkringssystemet. I
avvaktan på resultat från detta utredningsarbete bör regeringen uppdra åt
AMS att göra sådana ändringar i anvisningarna för kassornas verksamhet att
en särskild blankett tillhandahålles sådana sökande som endast önskar
medlemskap i arbetslöshetskassa. Vad utskottet här anfört med anledning av
motion A233 bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 6 bort har följande lydelse:

6. beträffande inträde i arbetslöshetskassa
att riksdagen med bifall till motion 1985/86:A233 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.

3. Åtgärder mot utförsäkring (mom. 7)

Lars-Ove Hagberg (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 8 som börjar med "Utskottet vill"
och slutar med "motsvarande del” bort ha följande lydelse:

AU 1986/87:1

Om man vill komma till rätta med det stora problemet med utförsäkringar
krävs att det kommer till nya jobb. Detta förutsätter i sin tur planerade
åtgärder för att bygga ut både industrin och den offentliga sektorn. Med
andra ord en politik för att sätta folk i arbete vilken sedan länge förordats av
vpk.

I avvaktan på att en sådan politik genomförs måste villkoren för dem som
hotas av utförsäkring förbättras. Det är därvid att märka att enligt den
nuvarande ordningen måste den arbetstagare som riskerar utförsäkring själv
begära att bli anvisad beredskapsarbete. En rimligare ordning vore, som
föreslås i motion A207, att arbetsförmedlingen tar initiativet och erbjuder
sådant arbete för att förebygga utförsäkring. Om det i ett enskilt fall skulle
inträffa att varken beredskapsarbete eller arbetsmarknadsutbildning kan
anvisas bör arbetstagaren tillerkännas arbetslöshetsersättning under förlängd
tid. För den ersättning som utges i sådana fall bör kassorna få full
kompensation från staten.

Med tillstyrkan av motion A207 i berörda delar föreslås dels att riksdagen
ansluter sig till de ovan angivna riktlinjerna för att garantera beredskapsarbete
åt var och en som hotas av utförsäkring, dels att riksdagen av regeringen
begär förslag till erforderliga författningsändringar beträffande ersättningsrätten
i nu berörda hänseenden.

dels att utskottets hemställan under 7 bort har följande lydelse:

7. beträffande ytterligare åtgärder mot utförsäkring
att riksdagen med bifall till motion 1985/86:A207 yrkandena 1 och 2
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

AU 1986/87:1