Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Regeringens proposition 1985/86: 86

om ändring i patentlagen (1967:837) m. m.


Prop. 1985/86:86


Regeringen föreslår riksdagen att anta de förslag som har tagits upp i bifogade utdrag ur regeringsprotokollet den 9 januari 1986,

På regeringens vägnar

OlofPalme

Sten Wickbom

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås olika åtgärder i syfte atl effektivisera patent­processen och stärka palenlhavarnas ställning vid inträng i patent.

När del gäller patentmål föreslås ändrade regler för handläggningen i tingsrätten och hovrätten och i fråga om domförheten i dessa domstolar. Vidare införs möjligheter atl meddela vitesförbud vid patentintrång. Samti­digt ändras skadeståndsbeslämmelserna i patentlagen så att skadeståndets storlek skall kunna bestämmas även med hänsyn lill omständigheter av annan än rent ekonomisk natur.

Beträffande patenlbesvärsmål föreslås att del i fortsättningen skall krä­vas prövningstiUslånd vid överklagande av ett avgörande av palenlbe-svärsrätten till regeringsrätten.

De ändringar i gällande lagstiftning som förslagen medför avses träda i kraft den Ijuli 1986,

Lagförslaget i denna proposkion har granskals av lagrådet. Proposi­tionen innehåller därför tre huvuddelar: lagrådsremissen (s, 13), lagrådets yttrande (s, 50) och föredragande statsrådets ställningsta­gande till lagrådets synpunkter (s, 52),

Den som vill ta del av samtliga skäl för lagförslagen måste därför läsa alla tre delarna.

1    Riksdagen 1985186. 1 saml. Nr 86


 


Propositionens lagförslag

1  Förslag till

Lag om ändring i patentlagen (1967: 837)

Härigenom föreskrivs i fräga om patentlagen (1967: 837)

dels att 25, 57, 58, 61, 66, 67 och 75 §§ skall ha följande lydelse,

dels att i lagen skall införas en ny paragraf, 57 a §, av följande lydelse.


Prop. 1985/86:86


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


25 §'

Talan enligt 24 § föres genom besvär hos patentbesvärsrällen inom två månader från beslutets dag. Den som vill anföra besvär skall inom samma lid erlägga fastställd besvärsavgifl vid påföljd all besvären icke upptagas till prövning.


Mot slutligt beslut av patentbe­svärsrällen må talan föras av sö­kanden, om det gått honom emot. Talan föres hos regeringsrätten ge­nom besvär inom tvä månader från beslutets dag.

En slutligl beslut av patentbe­svärsrällen/or överklagas till rege­ringsrätten genom besvär inom två månader från beslutets dag. Över­klagandet får inte avse andra pa-tenlkrav än sådana som har prö­vats genom det överklagade beslu­tet I övrigt lillämpas. beslämmel­serna i 35—37 §§ förvaltningspro­cesslagen (1971:291) om besvär över kammarrättens beslul. Pa-lenlbesvärsrältens beslut skall in­nehålla uppgift om all del krävs särskUt lillslånd för prövning av be­svär lill regeringsrällen och om de grunder på vilka sådanl lillslånd meddelas.

Bestämmelserna i 22 § femte stycket äga motsvarande tillämpning be­träffande handlingar som inkomma till patentbesvärsrällen eller regerings­rätten.

57 §


Gör någon inträng i den ensam­rätt som patent medför (patentin­trång) och sker det uppsåtiigen, dömes lill dagsböter eller fängelse i högst sex månader.

Gör någon intrång i den ensam­rätt som patent medför (patentin­trång) och sker det uppsåtligen, skaU han dömas till dagsböter eller fängelse i högst sex månader. Den som har överträtt etl vUesförbud enligt 57 a § får inte dömas tUl straff för inlrång som omfalias av förbudet Brottet må åtalas av allmän åklagare endast om målsägande anger det lill åtal och åtal av särskilda skäl finnes påkallat ur allmän synpunkt.

' Senaste lydelse 1977: 730.


 


Nuvarande lydelse                      Föreslägen lydelse                     Prop, 1985/86:86

57 a §

På yrkande av palenlhavaren el­ler den som på grund ov licens har rätt alt utnyttja uppfinningen får rätten vid vite förbjuda den som gör patentintrång alt fortsätta intrång­et.

Om käranden visar sannolika skäl för alt inlrång föreligger och del skäligen kan befaras all svaran­den genom all forisätla intrånget förringar värdet av den ensamrätt som patentet medför, får rätlen meddela vUesförbud för liden intill dess alt målet slutligt har avgjorts eller annat har förordnats. Innan ett sådant förbud meddelas skall svaranden ha fått tUlfälle all yttra sig, om det inte är fara i dröjsmål.

Förbud enligt andra styckel får meddelas endast om käranden stäl­ler säkerhet hos rätlen för skada som kan tillfogas svaranden. Sak­nar käranden förmåga atl ställa så­dan säkerhet, får rätten befria ho­nom från detta. I fråga om beskaf­fenheten av säkerheten gäller 2 kap. 25 § utsökningsbalken. Sä­kerheten skaU prövas av rätten, om den ej har godkänts av svaranden.

När målet avgörs skall rätten pröva om förbud som har medde­lats enligt andra slyckel fortfaran­de skall beslå.

I fråga om överklagande av be­slut enligt andra eller tredje stycket samt i fråga om handläggningen i högre rätt gäller vad som föreskrivs i rättegångsbalken om talan mol beslul enligt 15 kap. rättegångsbal­ken.

Talan om utdömande av vite förs av den som har ansökt om förbu­det. 1 samband med sådan talan får talanföras om nytt vUesförbud.

58 §
Den  som  uppsåtligen  eller  av
Den   som   uppsåtligen  eller av

oaktsamhet begår patentintrång oaktsamhet begår patentintrång
skall utge skälig ersättning för ut- skall utge skälig ersättning för ut­
nyttjandet av uppfinningen samt er- nyttjandet av uppfinningen saml er­
sättning för den ytteriigare skada     sättning för den ytteriigare skada
               j


 


Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

som intrånget medfört, Förehgger som intrånget har medfört. Vid be-
endast ringa oaktsamhet, må er- stämmande av ersättningens slor-
sättningen jämkas.
                      lek skall hänsyn las även lill pa-

lenlhavarens intresse av atl patent­intrång inte begås och lill övriga omständigheter av annan än rent ekonomisk betydelse.

Begår någon patentintrång ulan uppsåt eller oaktsamhet, skall han utge ersättning för ulnyltjandel av uppfinningen, om och i den mån del finnes skäligt.

Talan om ersättning för patentintrång må avse skada endasl under de fem senaste åren innan lalan väcktes. För skada under tid dessförinnan är rätten lill ersättning förlorad.


Prop. 1985/86:86


61 §


Har patent förklarats ogiltigt ge­nom dom som vunnit laga kraft, må ej enligt 57-60 §§ dömas till straff, ersättning eller säkerhetsåtgärd.

Föres talan rörande patentin­trång och gör den mot vilken talan föres gällande atl patentet är ogil­tigt, skall rätten på hans yrkande förklara målet vilande i avbidan på alt frågan om patentels giltighet slutligt prövas. Är lalan härom icke väckt, skall rätlen i samband med vilandeförklaringen förelägga ho­nom viss lid inom vilken sådan la­lan skall väckas.

66 I mål som anges i 65 § beslår tingsrätten, utom i fall som avses i andra stycket nedan, av sex leda­möter, av vilka tre skola vara lag­farna och tre tekniskt sakkunniga. Har förfall uppkommit för en av le­damöterna sedan huvudförhand-Ung påbörjats, är rätten dock dom-


Har ett patent förklarats ogiltigt genom dom som vunnit laga kraft, får rätten inte enligt 57—60 §§ döma till straff, meddela vitesför­bud, utdöma vite eller ersättning el­ler förordna om säkerhetsåtgärd.

Förs talan rörande patentintrång och gör den mol vilken talan förs gällande atl patentet är ogiltigt,/år frågan om ogiltighel prövas endast sedan lalan om delta har väckts. Rätten skall förelägga den som gör gällande alt patentet är ogiltigt atl inom viss tid väcka sådan lalan.

Förs i samma rättegång talan om patentintrång och talan om paten­tets ogiliighet och är det med hän­syn tiU utredningen lämphgt all frå­gan huruvida patentintrång förelig­ger avgörs särskilt för sig, får på begäran av någon av parterna sär­skild dom ges i den frågan. Om sär­skild dom ges, får rätten förordna atl målet om ogiltighel skaU vila tiU dess domen har vunnit laga kraft.

1 mål som anges i 65 § ör tingsrät­ten domför med fyra ledamöter, av vilka två skaU vara lagfarna och två tekniskt sakkunniga. Fler än tre lagfarna och tre tekniskt sakkun­niga ledamöter får inte sina i rät­len. En av de lagfarna ledamöterna skaU vara rättens ordförande.


' Senaste lydelse 1977: 700.


 


Nuvarande lydelse

för med övriga fem ledamöter. En av de lagfarna ledamöterna är rät­tens ordförande.

Vid måls avgörande ulan huvud­förhandling och vid handläggning, som ej sker vid huvudförhandling eller syn på stället, består tingsrät­ten av en lagfaren ledamot eUer, om så är lämpligt, av en lagfaren och en tekniskt sakkunnig ledamot, var­vid den lagfarna ledamoten är rät­tens ordförande.


Föreslagen lydelse

Vid avgörande av mål ulan hu­vudförhandling, liksom vid hand­läggning som inte sker vid huvud­förhandling eller syn på stället, är tingsrätten dock domför med en lagfaren ledamot. / sådana fall får inte fier än en lagfaren och en tek­niskt sakkunnig ledamot sUia i rät­ten. Därvid är den lagfarna ledamo­ten rätlens ordförande.


Prop. 1985/86:86


67 §3


Hovrätten är i mål, i vars avgö­rande i tingsrätten tekniskt sakkun­nig ledamot deltagit, domför med fyra lagfarna och tvä tekniskt sak­kunniga ledamöter. Flera än fem lagfama och tre tekniskt sakkun­niga ledamöter må ej sitta i rätten.


Hovrätten är i mål, i vars avgö­rande i tingsrätten tekniskt sakkun­nig ledamot dellagk, domför med tre lagfama och tvä tekniskt sak­kunniga ledamöter. Har tre lag­farna ledamöter deltagit i tingsrät­tens avgörande, skaU dock minst fyra lagfarna ledamöter delta i hov-rätlens avgörande. Fler än fem lag­fama och tre tekniskt sakkunniga ledamöter/år inte sitta i rätten.

Om hovrätten finner all medver­kan av tekniskt sakkunniga leda­möter uppenbarligen inte behövs, är hovrätten domför utan sådana ledamöler.


75 §"


Talan mot annat slutligl beslul av patenimyndigheten enligt denna lag än som avses i 24 § samt talan mot beslul enligt 42, 72 eller 73 § föres genom besvär hos palentbe-svärsrätten inom två månader från beslutels dag. Den som vill anföra besvär skall erlägga fastställd be­svärsavgifl inom samma tid vid på­följd atl besvären icke upplagas till prövning.

Mol patentbesvärsrältens slut­liga beslul föres talan hos rege­ringsrätten genom besvär inom två månader från beslutets dag.


Andra slutliga beslut av patent-myndigheten än som avses i 24 § samt beslul enligt 42, 72 eller 73 § får överklagas tUl patentbesvärsräl­len genom besvär inom två måna­der från beslutets dag. Den som viU överklaga ett sådanl beslul skall inom samma lid betala föreskriven besvärsavgift. Annars prövas inte besvären.

En slutligl beslut av patentbe­svärsrällen får överklagas lill rege­ringsrätten genom besvär inom två månader från beslutets dag. Därvid tUlämpas  beslämmelserna   i 35—


 Senaste lydelse 1977: 700, " Senaste lydelse 1983:433,


 


Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse                 Prop, 1985/86:86

-?7 §§ förvaltningsprocesslagen (1971:291) om besvär över kam­marrättens beslut. Patentbesvärs-rätlens beslul skall innehålla upp­gift om all del krävs särskilt till­stånd för prövning av besvär liU re­geringsrätten och om de grunder på vUka sådanl tillstånd meddelas.

1,    Denna lag träder i kraft den 1 juli 1986,

2,    1 fråga om tingsrättens domförhet skall äldre föreskrifter fortfarande tiUämpas vid huvudförhandlingar som har påböriats före ikraftträdandet saml vid överläggningar och omröstningar i anslutning till sädana huvud­förhandlingar,

3,    1 fråga om hovrättens domförhet skall äldre föreskrifter fortfarande lillämpas i mål där den slulliga handläggningen har påbörjats före ikraftträ­dandet,

4,    I fråga om överklagande av beslul som patentbesvärsrällen har med­delat före ikraftträdandet skall äldre föreskrifter fortfarande tillämpas.


 


2 Förslag till

Lag om ändring i varumärkeslagen (1960:644)

Härigenom föreskrivs all 47 § varumärkeslagen (1960:644) skall ha föl­jande lydelse.


Prop, 1985/86:86


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydehe


47 §'


Talan mot slutiigl beslut av regi­streringsmyndigheten enligt denna lag må föras av sökanden, om det gått honom emot. Mot beslut, var­igenom ansökan bifallits oaktat in­vändning framställts / behörig ord­ning, må lalan föras av den som gjort invändningen. Återkallar in-vändaren sin talan, må denna likväl prövas, om särskilda skälföreUgga.

Talan föres genom besvär hos patentbesvärsrällen inom tvä månader från beslutets dag.

Mot patentbesvärsrältens slut­liga beslul må talanföras av sökan­den, om det gått honom emot. Ta­lanföres hos regeringsrätten genom besvär inom två månader från be­slutets dag.


En slutligt beslut av regislre-ringsmyndigheten enligt denna lag får överklagas av sökanden, om be­slutet har gått honom emot. Beslul, som innebär att en ansökan bifalls trots alt en invändning har fram­ställts, får överklagas av den som har gjort invändningen. Återkallar denne sin talan får invändningen ändå prövas, om det finns särskilda skäl.

En beslut enligt första stycket får överklagas till patentbesvärsrällen genom besvär inom tvä månader från beslutets dag,

Etl slutligl beslul av paientbe-svärsräiien får överklagas liU rege­ringsrätten genom besvär inom två månader från beslutels dag. Därvid tillämpas beslämmelserna i 35— 37 §§ förvaltningsprocesslagen (1971:291) om besvär över kam­marrättens beslul. Patentbesvärs-rättens beslul skall innehålla upp­gift om atl del krävs särskilt till­stånd för prövning av besvär lill re­geringsrätten och om de grunder på vilka sådant tillstånd meddelas.


1, Denna lag träder i kraft den 1 juli 1986,

2,    1 fråga om överklagande av beslut som patentbesvärsrällen har med­
delat före ikraftträdandet skall äldre föreskrifter fortfarande tUlämpas,

Senaste lydelse 1977:732,


 


3 Förslag till

Lag om ändring i mönsterskyddslagen (1970: 485)

Härigenom föreskrivs alt 22 och 47 §§ mönsterskyddslagen (1970:485) skall ha följande lydelse.


Prop, 1985/86:86


 


22 §'

Nuvarande lydelse

Talan enligt 21 § föres hos pa­tentbesvärsrällen genom besvär inom två månader från beslutets dag. Den som vill anföra besvär skall inom samma lid eriägga fast­ställd besvärsavgift vid påföljd an besvären annars icke upplages lill prövning.

Mot slutligt beslut av palentbe-svärsrälten får lalan föras av sö­kanden, om det gått honom emot. Talan föres hos regeringsrätten ge­nom besvär inom två månader från beslutets dag.


Föreslagen lydelse

Ett slutligt beslut av regis t re-ringsmyndighelen enligt 21 § får överklagas tUl patentbesvärsrällen genom besvär inom två månader från beslutets dag. Den som vill överklaga etl sådanl beslut skall inom samma tid betala föreskriven besvärsavgifl. Annars prövas inie besvären.

Etl slutligt beslut av patentbe­svärsrällen fär överklagas tiU rege­ringsrätten genom besvär inom tvä månader från beslutels dag. Därvid tUlämpas beslämmelserna i 35-37 §§ förvaltningsprocesslagen (1971:291) om besvär över kam-marrällens beslut. Patentbesvärs­rältens beslul skall innehålla upp­gift om all del krävs särskilt till­stånd för prövning av besvär lill re­geringsrätten och om de grunder på vilka sådanl tillstånd meddelas.


47 §2


Talan mot annat slutligt beslul av regislreringsmyndigheten enUgt denna lag än som avses i 21  föres genom besvär hos patentbesvärs-rätten inom två månader från beslu­tets dag. Den som vill anföra be­svär skall erlägga fastställd be­svärsavgift inom samma lid vid på­följd all besvären annars icke upp­tages lill prövning.

Talan mol palenlbesvärsrätlens slulliga beslul föres hos regerings­rätten genom besvär inom två må­nader från beslutels dag.


Andra slutliga beslut av registre­ringsmyndigheten än som avses i 21 § /«/- överklagas tiU patentbe­svärsrällen genom besvär inom två månader från beslutets dag. Den som vill överklaga etl sådanl beslul skall inom samma lid belala före­skriven besvärsavgifl. Annars prö­vas inte besvären.

Ett slutligt beslul av patentbe­svärsrällen får överklagas liU rege­ringsrällen genom besvär inom tvä månader från beslutets dag. Därvid tillämpas bestämmelserna i 35-37 §§ förvaltningsprocesslagen (1971:291) om besvär över kam­marrättens beslut. Patentbesvärs-


' Senaste lydelse 1977:731. - Senaste lydelse 1977:731.


 


Nuvarande lydelse                      Föreslagen lydelse                     Prop. 1985/86:86

rättens beslut skall innehålla upp­gift om att det krävs särskiU till­stånd för prövning av besvär lill re­geringsrätten och om de grunder på vilka sådant lillslånd meddelas.

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1986.

2.   1 fråga om överklagande av beslut som patentbesvärsrällen har med­
delat före ikraftträdandet skall äldre föreskrifter fortfarande lillämpas.


 


4 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1977: 1016) med vissa bestämmelser på tryckfrihetsförordningens område

Härigenom föreskrivs alt 8 § lagen (1977: 1016) med vissa bestämmelser på tryckfrihetsförordningens område skall ha följande lydelse.


Prop. 1985/86:86


 


Nuvarande lydelse

Talan mol slutligl beslul av pa­tent- och registreringsverket i ärende rörande ulgivningsbevis föres genom besvär hos patentbe­svärsrällen inom två månader frän beslutets dag. Talan mot patentbe­svärsrältens slulliga beslul föres hos regeringsrätten genom besvär inom två månader från beslutets dag.


8§


Föreslagen lydelse

En slutligl beslut av patent- och registreringsverket i ärende röran­de Ulgivningsbevis får överklagas lill patentbesvärsrällen genom be­svär inom tvä månader frän beslu­tets dag.

En slulligi beslut av palenlbe-svärsrälten får överklagas till rege­ringsrätten genom besvär inom två månader från beslutets dag. Därvid lillämpas beslämmelserna i 35— 37 §§ förvaltningsprocesslagen (1971:291) om besvär över kam­marrättens beslul. Palenlbesvärs­rätlens beslut skall innehålla upp­gift om all del krävs särskill lill­slånd för prövning av besvär lill re­geringsrätten och om de grunder på vilka sådanl tiUstånd meddelas.


 


1.  Denna lag träder i kraft den 1 juli 1986.

2.  I fråga om överklagande av beslut som patentbesvärsrällen har med­delat före ikraftträdandet skall äldre föreskrifter fortfarande lillämpas.


10


 


5    Förslag till

Lag om ändring i lagen (1977: 729) om patentbesvärsrällen

Härigenom föreskrivs atl 17 § lagen (1977: 729) om patentbesvärsrätten skall ha följande lydelse.


Prop. 1985/86:86


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


17 §'


I fråga om lalan mot patenlbe-svärsrättens slutliga beslut finns bestämmelser i patentlagen (1967: 837), mönsterskyddslagen (1970: 485), vammärkeslagen (1960:644), namnlagen (1963:521) och lagen (1977:1016) med vissa bestämmel­ser på tryckfrihetsförordningens område.

Mot patentbesvärsrältens beslut, som ej är slutligt, får lalan föras endast i samband med talan mol beslut i själva målet. Talan får dock föras särskilt när rätten har

1.   ogillat invändning om jäv mot
ledamot av rätten eller invändning
om att hinder föreligger för talans
prövning,

2.   avvisat ombud eller biträde,

3.   utdömt vite eller straff för un­derlåtenhet att iakttaga föreläggan­de eller ålagt vittne eUer sakkunnig atl ersätta kostnad som vållats ge­nom försummelse eller tredska,

4.   förordnal angående ersättning för någons medverkan i målet,

5.   utiåtit sig i annat fall än som avses i 4 i fråga som gäller allmän rättshjälp.

Särskild talan som avses i andra styckel får/öra av den som beslu­tet angår, om det har gått honom emot. Talan föres genom besvär hos regeringsrätten. Därvid äger bestämmelserna i 7 § förvaltnings­processlagen (1971:291) motsva­rande tillämpning.


I fråga om ö rklagande av ett sliitUgt beslut av patentbesvärsrät­ten finns bestämmelser i patenfia­gen (1967:837), mönslerskyddsla-gen (1970:485), vammärkeslagen (1960:644), namnlagen (1982:670) och lagen (1977:1016) med vissa bestämmelser på tryckfrihetsför­ordningens område.

En beslul av palenlbesvärsräl-ten, som inte är slutligt, får överkla­gas endasl i samband med överkla­gande av beslul i själva målet. Ett beslut får dock överklagas särskilt när rätten har

1.  ogillat invändning om jäv mot ledamot av rätten eller invändning om att hinder föreligger för talans prövning,

2.  avvisat ombud eller biträde,

3.  utdömt vite eller straff för un­derlåtenhet all iakttaga föreläggan­de eller ålagt vittne eller sakkunnig alt ersätta kostnad som vållats ge­nom försummelse eller tredska,

4.  förordnat angående ersättning för någons medverkan i målet,

5.  utlåtit sig i annat fall än som avses i 4 i fråga som gäller allmän rättshjälp.

Sådant särskilt överklagande som avses i andra slyckel får göras av den som beslutet angår, om det har gått honom emot. Beslutet överklagas tUl regeringsrätten ge­nom besvär. Därvid tUlämpas be­stämmelserna i 7 § förvaltningspro­cesslagen (1971:291) och i 35-37 §§ samma lag om be.


 


Senaste lydelse 1979:244,


11


 


Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse                Prop, 1985/86:86

stånd för prövning av besvär till re­geringsrällen och om de grunder på vilka sådanl liUslånd meddelas.

\. Denna lag träder i kraft den 1 juh 1986,

2, 1 fråga om överklagande av beslul som patentbesvärsrällen har med­delat före ikraftträdandet skall äldre föreskrifter fortfarande tiUämpas.

12


 


Justitiedepartementet                             Prop. 1985/86:86

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 28 november 1985

Närvarande: statsministern Palme, ordförande, och statsråden 1, Carlsson, Lundkvist, Feldt, Sigurdsen, Gustafsson, Leijon, Hjelm-Wallén, Peter­son, Andersson, Bodström, Göransson, Gradin, Dahl, R. Carlsson, Holm­berg, Hellström, Wickbom, Johansson, Hulterström, Lindqvist

Föredragande: statsrådet Wickbom

Lagrådsremiss om ändring i patentlagen (1967:837) m.m.

1 Inledning

1 febmari 1979 tillkallades en särskild utredare' med uppdrag atl utreda frågor rörande patentprocessen och sanktionssystemet inom patenträtten. Utredaren, som har bedrivit skl arbete under namnet palentprocessulred-ningen, avlämnade ijuni 1983 belänkandet (SOU 1983:35) Patentprocessen och sanktionssystemet inom patenträtten.

Betänkandet har remissbehandlats. En sammanställning av remissytt­randena har gjorts i justitiedepartementet och finns tillgänglig i lagstift­ningsärendet (Dnr 2140-83).

TUl protokollet i detta ärende bör fogas dels en sammanfattning av betänkandet som bilaga 1, dels utredningens lagförslag som bilaga 2, dels en förteckning över remissinstanserna som bilaga 3.

Beträffande nuvarande förhållanden saml utredningens närmare övervä­ganden hänvisas till belänkandet.

Under lagstiftningsärendets beredning har överläggningar hållits med företrädare för Svea hovrätt, Stockholms tingsrätt, patentbesvärsrätten, Sveriges advokatsamfund, Sveriges industriförbund. Svenska patentom-budsföreningen. Svenska uppfinnareföreningen. Svenska industriens pa­tentingenjörers förening och SHIO-Familjeföretagen,

2 Allmän motivering 2.1 Behovet av en reform

Patent innebär en av rättsordningen skyddad ensamrätt för uppfinnaren eller dennes rättsinnehavare att under viss tid ekonomiskt utnyttja en

' Regeringsrådet Ingmar Lidbeck, Sakkunniga: patentingenjören Andy Andersson,
advokaten Fritz Engström, f,d, statsrådet Lennart Geijer, advokaten Örjan Grun­
den, patentingenjören Arne Kransell, patenträttsrädet Claes Uggla och rådmannen
Olle Westlander, Experter: patenträttsrädet Lennarth Törnroth, byrådirektören
Solveig Arvidsson och byråchefen Anders Eriksson,
                                 13


 


uppfinning i utbyte mot att innehavaren av patentet medverkar liU att     Prop, 1985/86:86 information om uppfinningen görs allmänt tillgänglig. Den som gör sig skyldig lill intrång i ensamrätten kan drabbas av straff och förpliktas atl betala skadestånd. Patentskyddet gäller under tjugo år.

De grundläggande beslämmelserna om palenl finns i patentlagen (1967:837), Patent- och registreringsverket prövar ansökan om patent. Verkets beslut i palenlärenden kan överklagas till patentbesvärsrätten. Denna förvaltningsdomstol inrättades'år 1978 och ersatte då patent- och registreringsverkets besvärsavdelning, Patentbesvärsrältens beslut över­klagas lill regeringsrällen, i den mån överklagande får ske. Prövningstill­stånd krävs inte vid överklagande till regeringsrätten.

Från denna besvärsprocess skiljer sig palentprocessen. Därmed avses handläggningen av mål som rör giltigheten av palenl och inlrång i patent m,m. Dessa mål handläggs av allmän domstol. Vissa bestämmelser om rättegången i patentmål finns i patentlagen, 1 den mån särskilda regler inte har meddelats där, gäller de allmänna beslämmelserna i rättegångsbalken.

Enligt patentlagen prövas patentmål av Slockholms tingsrätt som första instans. Ett avgörande av tingsrätten kan överklagas till Svea hovrätt. Prövningstillstånd erfordras vid överklagande av hovrättens avgörande lill högsta domstolen. Såväl för tingsrätten som för hovrätten gäller särskilda regler om rättens sammansättning.

Sedan länge råder ett utbrett missnöje hos industrin och bland uppfinna­re med det sätt på vilket palentprocessen f n, fungerar. Detta missnöje kan sammanfattas i tre punkter. Processen är för långsam. Processen är för dyrbar. De skadestånd som döms ul för patentintrång är för låga.

De angivna missförhållandena har också vid olika lUlfällen påtalats av riksdagen (se LU 1977/78:10 och 32),

Med anledning härav fick patenlprocessulredningen år 1979 i uppdrag att föreslå en effektivare och bättre fungerande patentprocess än den nuvarande och atl se över sanktionssystemel vid patentintrång.

Utredningen har kartlagt de patentmål som har handlagts av domstolar­na under perioden 1970-1982, Kartläggningen visar atl under denna pe­riod lalan väcktes vid tingsrätten i drygt 200 mål. Antalet nya mål per år varierade mellan 6 och 25,

Av utredningens redovisning framgår vidare atl av de drygt 60 domar i patentmål som hade meddelats av tingsrätten 40 överklagades till hovrät­ten, I tio av målen ändrade hovrätten tingsrättens dom. Av hovrättens domar överklagades över hälften till högsta domstolen, PrövningstiUslånd meddelades inte i någol fall.

Vid tingsrätten uppgick den genomsnklliga handläggningstiden till unge­fär tre år, medan motsvarande lid för hovrättens del var omkring två år. Tiden från del att etl mål väcktes vid tingsrätten till dess att högsta domstolen avgjorde frågan om prövningstUlstånd uppgick till i genomsnitt ungefär sex år.

Utredningens kartläggning visar slutligen att processkostnaderna ofta
uppgick lill betydande belopp. I tingsrätten dömdes vanligen ut ersättning
för rättegångskostnader med 200 000 kr. eller mera. 1 ett av de mål som
fullföljdes lill högsta domstolen uppgick enligt utredningens redovisning
             14


 


rättegångskostnaderna i tingsrätt och hovrätt till sammanlagt nära tvä miljoner kr. Rättegångskostnaderna i högsta domstolen, där frågan endast gällde prövningstillstånd, utgjorde drygt 680 000 kr.

Utredningen har dragit slutsatsen att domstolsprocessen i sin nuvarande utformning inte kan anses ge parterna den hjälp de behöver för att lösa uppkomna tvister. Särskilt uppfinnare med begränsade ekonomiska re­surser har svårt alt hävda sin rätt. Enligt utredningen anser man också på industriellt håll att de utdragna processerna och de höga kostnaderna har avhållit även större industriföretag från atl söka sin rätt vid domstol. Rällighetshavarna har föredragit atl efter förhandlingar acceptera ett li­censavtal framför att inlåta sig på en process t.o. m. när man har ansett sig ha goda utsikter atl vinna processen. Obenägenheten atl föra lalan vid domstol har enligt utredningen utnyttjats av mindre nogräknade personer antingen så, all de utan att riskera påföljd gör intrång i patenihavarens ensamrätt, eller genom att de försvarar ett erhållet patent även i medvetan­de om att patentet egentligen inte är hållbart.

Remissinstanserna har övertag instämt i utredningens slutsatser om bris­terna i den nuvarande ordningen.

För egen del vill jag lill en början framhålla att palenlväsendel har en viktig funktion när det gäller att främja den tekniska och industriella utvecklingen. Den ensamrätt som uppfinnaren får genom patentet skaU medföra rätt till skälig ersättning för uppfinnarens prestationer när det gäller atl utveckla nya idéer på det tekniska området. Palenlväsendel leder även tiU att det sprids information om hur långt tekniken har hunnit. Denna information har visat sig vara av väsentlig betydelse för den tekniska utveckUngen.

Patentet får samtidigt en alll större betydelse i takt med den ekonomiska och tekniska utvecklingen i samhället. Jag kan här specieUl peka på ut­ vecklingen inom det elektroniska området.

I detta perspektiv ter sig bristerna i patentprocessen särskilt allvarhga. De riskerar alt försvaga förtroendet för samhällets möjligheter att inom rättsväsendets ram erbjuda en snabb och effektiv konfliktlösning för pa­tentmålens del. Ett sådanl minskal förtroende kan också på sikt urholka patentets värde. HärtiU kommer alt det oftast är den ekonomiskt svagare patenthavaren som hårdast drabbas av systemets ofullkomligheter.

Sammanfattningsvis anser jag atl del är angeläget all reformera palent­processen för att så långt möjligt försöka komma liU rätta med de brister som f. n. kännetecknar denna processordning, I följande avsnitt (2.2) avser jag att närmare ange de utgångspunkter som enligt min mening bör gälla för en sådan reform.


Prop. 1985/86:86


 


2.2 Utgångspunkter för en reform

Mitt förslag: En effektivisering av patentprocessen bör ske inom den nuvarande domstolsorganisationens ram. Vidare bör sanktionerna vid patentintrång förstärkas och straffsanktionen bibehållas.


15


 


Utredningens förslag: Patentmål och patenlbesvärsmål skall handläggas i     Prop, 1985/86:86 en särskild domstol, kallad patentdomstolen. Domstolens beslut skall inte kunna överklagas. Patentintrång bör avkriminaliseras.

Remissinstanserna: En överväldigande majoritet avstyrker utredningens förslag och förordar en reform inom ramen för nuvarande organisation, liksom att patentintrång alltjämt skall vara straffsanklioneral.

Bakgrunden till mitt förslag: Utredningen har framhållit alt patentmålens speciella karaktär kräver att de som skall döma i målen har en ingående kännedom om paienlrältens juridiska och tekniska aspekter. En sådan kännedom förvärvas enligt utredningen främst genom atl de kontinuerligt sysslar med målen. Utredningen anser därför atl domstolens ledamöler bör ha arbetet med patenlrältsliga frågor som huvudsaklig syssla. Vidare anför utredningen att en domstol där jurister och tekniker dagligen samarbetar har bättre möjligheter än de befintliga domstolarna alt utöva en effektiv processledning och atl därmed påskynda rättegången. Utredningen före­slår därför att en särskild patenldomstol inrättas. För atl domstolen skall erhålla ett tillräckligt arbelsunderlag föreslås att patentdomslolen även skall handlägga de besvärsmål som nu handläggs av patentbesvärsrällen. Den nya domstolen skulle skapas genom en sammanslagning av Slock­holms tingsrätts patentavdelning och patentbesvärsrätten.

Utredningen har vidare ansett att inrättandet av en patenldomstol med­för alt behovet av överprövning minskar. Utredningen pekar bl, a, på den höga patenträltsliga kompetens som en sådan domstol kommer atl ha och på svårigheterna atl organisera en överprövningsinstans som inte framstår som underiägsen i kvalitet. Även den speciella karaktären hos patentmå­len, vilka inrymmer ett betydande inslag av skönsmässiga bedömningar, gör del enligt utredningens mening mindre meningsfullt all målen prövas i mer än en instans. Bl, a, som en följd av att patenldomstolens avgöranden inte skaU kunna överklagas föreslår utredningen även att patentintrång avkriminaliseras. Enligt vedertagna rättsgrundsatser skall nämligen den som har dömts för ett brott ha rätt all överklaga domen i högre instans. Denna rätt är också fastslagen i den FN-konvention från är 1966 om medborgerliga och politiska rättigheter som Sverige har lilkräll,

Endasl ett fätal remissinstanser - patentbesvärsrätten, marknadsdom­stolen, en ledamot av patent- och registreringsverkels styrelse, försvarets civilförvaltning. Svenska uppfinnareföreningen och TCO - har tillstyrkt utredningens förslag.

Det övervägande antalet remissinstanser har däremot ansett att framför
allt rättssäkerhetsskäl talar emot förslaget om en särskild domstol som
första och enda instans. Man har vidare framhåUit atl den föreslagna
domstolen kommer all föriora kontakten med andra viktiga rättsområden
inom immalerialrätten. Många remissinstanser, bl, a, domstolsverket och
rättegångsulredningen, har också ansett att förslagel om att inrätta en ny
domstol strider mol den utveckling som f n, äger mm inom domstolsvä­
sendet. Andra skäl som har anförts mot förslagel är att prejudikatsbild­
ningen skulle komma all försvåras liksom att del skulle leda till en skillnad
i förhållande till vad som gäller i andra länder, Slutiigen har flera remissin­
stanser, däribland högsta domstolen, regeringsrällen, Svea hovrätt och
      16


 


majoriteten av palenl- och registreringsverkets styrelse åberopat de näck-     Prop, 1985/86:86 delar som kan vara förenade med den föreslagna sammanslagningen av patentmål och patenlbesvärsmål. Bl,a, uppstår enligt deras mening frågor om jäv för ledamöterna vid en sammanslagen processordning.

De remissinstanser som är kritiska har överlag förespråkat alt föränd­ringar i stället genomförs inom ramen för den nuvarande organisationen. De vänder sig också mot förslaget om avkriminalisering av patenlinlräng och förordar allmänt atl del nuvarande sanktionssystemel förstärks.

Skälen för mitt förslag: Utredningens förslag innebär en radikal refor­mering av palentprocessen som skulle bota många av de brister som jag har pekat på i föregående avsnitt.

Förslagel innefattar emellertid samtidigt omfattande förändringar som berör såväl de allmänna domstolarnas som förvaltningsdomstolarnas orga­nisation. Ett skäl alt gå fram med försiktighet i delta avseende är atl andra delar av domstolsväsendet f n. är föremål för behandling. Jag tänker bl.a. på den beredning som nu görs inom regeringskansliet som en följd av det arbete som hittills har bedrivits av rättegångsulredningen (Ju 1977:06), liksom på rättegångsutredningens fortsatta uppdrag.

Redan av detta skäl är jag tveksam lill palentprocessutredningens för­slag. Remissutfallet visar också att tiden inte är mogen för så genomgripan­de organisatoriska förändringar som utredningen har föreslagit. Härtill kommer att syftet med detta förslag enligt min mening i stor utsträckning bör kunna tillgodoses genom förändringar inom det nuvarande systemets ram.

Vilka förändringar som bör göras i detta syfte återkommer jag tUl i det följande. Redan i delta sammanhang vill jag emellertid understryka atl jag delar utredningens bedömning all patentmålens speciella karaktär och behovet av leknisk sakkunskap ställer särskilda krav pä de ledamöler som deltar i handläggningen av sådana mål. Det finns därför anledning atl undersöka möjligheten atl förstärka kompetensen hos dessa ledamöter, såväl i patenträttsligt som i tekniskt hänseende.

Beträffande sanktionssystemet delar jag remissinstansernas uppfattning alt detta bör förbättras. Genom effektivare sanktioner vid patentintrång bör patenihavarens ställning kunna förstärkas. Del kan ske bl.a. genom en förändring av den nuvarande skadeståndssanktionen.

Med denna utgångspunkt kan del inte komma ifråga atl avkriminalisera patentintrång. Visserligen är fallen av lagföring av uppsätiiga patentintrång få. Av preventiva skäl bör slraifsanktionen dock inte avskaffas. Denna sanktion bör utgöra etl komplement lill övriga möjligheter att beivra pa­tenlinlräng. Jag anser dock inte alt det finns skäl att skärpa straffskalan.

Vad jag nu har angett ulgör de utgångspunkter som enligt min mening bör ligga till gmnd för en reform av palentprocessen . 1 avsnitt 2.3 redovi­sar jag de överväganden som dessa utgångspunkter föranleder. Därvid avser jag all behandla frågorna om

förstärkning av den patenlrätlsliga och tekniska kompetensen i domsto­lama i avsnitt 2.3.1, särbehandling av patentmål i tingsrätt och hovrätt i avsnitt 2.3.2,

domförhetsregler i avsnitt 2.3.3,                                                                       17

2    Riksdagen 1985186. 1 saml. Nr 86


 


handläggningsregler i avsnitt 2.3.4,

vitesförbud vid patentintrång i avsnitt 2.3.5,

skadestånd vid patentintrång i avsnitt 2.3.6. och

ogiltighetstalan i intrångsmål i avsnitt 2.3.7.

Av liknande skäl som jag tidigare har redovisat beträffande patent­processen bör del inte komma i fråga att nu behandla alla de frågor rörande paienibesvärsprocessen som utredningen har aktualiserat, l.ex. frågan om patentbesvärsrältens ställning. I avsnitt 2.4 kommer jag dock in pä några av dessa frågor. Sålunda avser jag att behandla frågorna om

prövningstillstånd vid överklagande till regeringsrätten i avsnitt 2.4.1, och

frivillig begränsning av patent i avsnitt 2.4.2.

Slutligen avser jag att i avsnitt 2.5 behandla vissa frågor om ikraftträ­dande m.m.

Mina kommentarer till de enskilda lagbestämmelserna återfinns i spe­cialmoliveringen (avsnitt 4).


Prop. 1985/86:86


2.3 Patentprocessen

2.3.1 Förstärkning av den patenträttsliga och tekniska kompetensen i domstolarna

Mitt förslag: Ledamöter från patentbesvärsrätten bör i större ut­sträckning än f.n. kunna delta i patentmål i tingsrätt och hovrätt. Tekniskt sakkunniga ledamöter bör i ökad utsträckning kunna delta i den förberedande handläggningen i domstolarna.


Utredningens förslag: Utredningens förslag om en särskild patenldom­stol har samma syfte som mitt förslag.

Remissinstanserna: Flera remissinstanser förespråkar en förstärkning av den patenträttsliga och tekniska kompetensen i domstolarna.

Skälen för mitt förslag: Vid huvudförhandling i patentmål skall enligt patentlagen i både tingsrätt och hovrätt förutom lagfarna ledamöter ingå tekniskt sakkunniga ledamöler (66 och 67 §§), En leknisk ledamot kan om det är lämpligt även delta i t,ex, förberedelser vid tingsrätten. Tekniska ledamöler deltar däremot inte vid den förberedande handläggningen i hovrätten. Denna handläggning är regelmässigt skriftlig. Tekniska leda­möter deltar dock vid avgöranden före huvudförhandlingen av vissa delfrå­gor.

Den tekniska sakkunskapen inom patenlområdet finns företrädd, för­utom bland patent- och registreringsverkels tjänstemän och patentbe­svärsrältens ledamöter, främst bland lärare och forskare vid universitet och högskolor saml hos patentombuden och patentingenjörerna.

En svårighet i patentmål som skiljer dem frän vanliga tvistemål är de tolkningsfrågor som följer av patentlagens regler om patentskyddets om­fattning. Enligt 39 § bestäms denna omfattning av de s.k. paientkraven. I t.ex. mål om patentintrång och ogiltighet av patent uppstår mänga gånger


18


 


svåra bedömningar när del gäller att tolka dessa krav. 1 ett inlrångsmål Prop. 1985/86:86 skall fastställas huruvida överensstämmelse i patenträltslig mening förelig­ger mellan inlrångsföremålel och patentet. Det behöver därvid inte vara fråga om fullständig identkel mellan det handlande som påstås utgöra intrång, del s.k. inlrångsföremålel, och uppfinningen enligt patentet för att inlrång skall anses föreligga. Den patenträltsliga bedömningen kan vid dessa överväganden svårligen göras utan hjälp av teknisk expertis. Det är också vanligt alt parterna hänför sig lill utlåtanden och utsagor av tekniskt sakkunniga.

Motsvarande tolkningsfrågor uppkommer i ogillighelsmålen. Det gäller där att avgöra bl,a, om villkoren för palenterbarheien av en uppfinning är uppfyllda. Därmed avses främst frågan om uppfinningen fyller kraven på nyhet och uppfinningshöjd. Vid denna bedömning har domstolen att söka ledning i vad "fackmannen" på området skulle komma lill för resultat. Bedömningen kompliceras av alt det blir fråga om "fackmannens" upp­fattning sådan den förelåg vid tidpunkten för pateniansökan och atl denna tidpunkt som regel ligger flera år tillbaka i tiden. Del är klart atl domstolar­na också vid dessa överväganden behöver biträde av tekniskt sakkunniga personer.

Regeringen förordnar för tre är i sänder de personer som skall tjänstgöra som tekniskt sakkunniga ledamöter i tingsrätten och hovrätten. Det an­kommer på rättens ordförande att bland de sålunda förordnade ledamö­terna utse dem som skall tjänstgöra i varje särskill mål (68 § patentlagen),

Fr,o,m, den 1 januari 1983 ingår ledamöler från patentbesvärsrätten också bland de 52 tekniskt sakkunniga ledamöter som f, n, slår lill tingsrät­tens och hovrättens förfogande,

Patentbesvärsrättens ledamöter, patenträttsråd, är antingen lagfarna el­ler tekniskt sakkunniga, F, n, tjänstgör 11 tekniskt sakkunniga ledamöter i domstolen. Flertalet av dessa är specialutbildade inom något av områdena mekanik, kemi och elektroteknik. Till tjänsterna som tekniskt sakkunniga ledamöter rekryteras vanligen ingenjörer från palenl- och registreringsver­ket, Patentbesvärsrätten representerar härigenom ett betydande mätt av patenlrättsligt kunnande,

1 tingsrätten tillämpas numera den ordningen att en av de tre tekniska ledamöterna i huvudförhandhngsmålen regelmässigt är en ledamot från patentbesvärsrätten. Härigenom har domstolen tillförts inte bara teknisk sakkunskap utan även erfarenhet från besvärsprocessen. Tekniska leda­möler från patentbesvärsrätten deltar också i tingsrätten vid muntliga förberedelser. Även i hovrätten förekommer det atl ledamöler från pa­tentbesvärsrätten tjänstgör i vissa mål.

Från de allmänna domstolarnas sida har man under hand förklarat atl man överväger att ytterligare utveckla ordningen med adjunktion av leda­möter frän patentbesvärsrätten liU Slockholms tingsrätt och Svea hovrätt. Palenlbesvärsrällen har för sin del ställt sig välvillig till denna form av samarbete.

En sådan regelmässig adjunktion av ledamöter frän patentbesvärsrätten
till de allmänna domstolarna är enligt min mening ett bra sätt alt la lill vara
den specialistkunskap som finns företrädd i patentbesvärsrätten. Åtgärden
19


 


ligger också i linje med utredningens överväganden och remissinstansernas uttalanden om behovet av en utbyggnad av den patenträttsliga kompeten­sen. Vidgade möjligheter lill specialistmedverkan från andra domstolar stämmer även överens med de förändringar som nyligen har gjorts när del gäller handläggning av vissa andra mål i de allmänna domstolarna. Fr.o.m. den 1 juli 1985 kan således domare från de allmänna förvaltnings­domstolarna tjänstgöra i tingsrätt och hovrätt som särskilda ledamöter i brottmål där skatterättslig sakkunskap behövs inom rätten.

Som jag tidigare har nämnt kan en tekniskt sakkunnig ledamot tas i anspråk även vid förberedelser i tingsrätten. Så sker också i viss utsträck­ning redan i dag. Ingenting hindrar att en ledamot frän patentbesvärsrätten deltar som leknisk ledamot även i hovrätten vid avgörande före huvudför­handlingen av en delfråga i processen. Det kan säkert i många fall vara en fördel om en ledamot med teknisk sakkunskap deltar redan från bönan. Processledningen i såväl tingsrätt som hovrätt bör härigenom kunna effek­tiviseras. Även denna form av medverkan i de allmänna domstolarna av leknisk sakkunskap bör ingå i del samarbete mellan patentbesvärsrätten och de allmänna domstolarna som jag nu har redovisat.

En ökad medverkan av ledamöter frän patentbesvärsrätten i tingsrätt och hovrätt kräver inga lagändringar. Domstolarna kan när som helst börja tUlämpa en sådan ordning. Som jag redan har nämnt har de också förklarat sig villiga att utveckla ett sådant samarbete. Av rättegångsbalkens jävs­regler (4 kap, 13 § 7) följer all en ledamot av patentbesvärsrätten inte får delta i tingsrätt eller hovrätt vid handläggning av ett patentmål, där han har tagit befattning med patentet i en besvärsprocess i patentbesvärsrätten eller som tjänsteman i patentverket har granskal patentansökningen.


Prop, 1985/86:86


2.3.2 Särbehandling av patentmål i tingsrätt och hovrätt

Mitt förslag: Särbehandlingen av patentmål i tingsrätten och hovrät­ten förstärks.


Utredningens förslag: Utredningens förslag om en patenldomstol har samma syfte som mitt förslag.

Remissinstanserna: Flertalet av remissinstanserna förordar all den nuva­rande särbehandlingen av patentmålen i tingsrätten och hovrätten för­stärks.

Skälen för mitt förslag: I Stockholms tingsrätt handläggs alla patentmål på tingsrättens sjunde avdelning. På avdelningen förekommer även andra tvistemål. Vid utgången av år 1984 fanns drygt 300 mål på avdelningen. Av dessa var knappt 40 patentmål,

I Svea hovrätt handläggs alla patentmål på hovrättens andra avdelning. På avdelningen handläggs, förutom övriga tvistemål, också brottmål saml besvärsmål, I oktober 1984 fanns på avdelningen 280 mål, varav 133 brottmål, 59 tvistemål och 88 övriga mål. Nio av tvistemålen var patent­mål.


20


 


I normala fall sker cirkulation av domare i tingsrätten vartannat är. När Prop, 1985/86:86 del gäller de avdelningar som handlägger specialmål, däribland sjunde avdelningen, är cirkulationstiden emellertid som regel fyra år. Enligt tings­rättens arbetsordning skall härutöver kontinuitetssynpunkter beaktas, sä att det på en avdelning finns domare med erfarenhet på rättsområdet i fråga. Det innebär för patentavdelningens del att längre lider än fyra år kan komma i fråga, I hovrätten sker cirkulationen pä palenlavddningen i regel med kortare intervaller än fyra år.

Genom det förhållandevis ringa antalet patentmål medför cirkulations­ordningen framför alll för hovrättens del att de lagfarna ledamöternas möjligheter all skaffa sig erfarenheter av patenträtten är begränsade. För hovrättens vidkommande måste vidare beaktas den omständigheten all adjungerade ledamöter, som för sin allmänna domarutbildning tjänstgör i hovrätten endast under en kortare lid (ibland bara nio månader), kommer alt ta befattning med patentmål.

En annan omständighet som är särskilt påtaglig för hovrättens del är alt arbetet med de övriga mål som avdelningen ansvarar för kan gå ul över patentmålen. I hovrätten skall många mål enligt arbetsordningen handläg­gas med förtur, t, ex, en del familjerättsliga mål och vissa brottmål. Mål där processuella säkerhetsåtgärder har beslutats, t,ex, häktning i brottmål, skall handläggas med särskild förtur. Den handläggning som har planerats för ett omfattande patentmål kan således - med de domförhetsregler och den sammansättning som nu gäller - komma atl förryckas av att t, ex, huvudförhandUng måsle hållas i ett större brottmål.

Enligt min mening bör handläggningen av patentmålen koncentreras och utövas av ledamöter som kontinuerligt kan förvärva och utvidga en patent­rältslig sakkunskap. Detta torde gå alt uppnå ulan att man äventyrar handläggningen av övriga mål.

Antalet patentmål i tingsrätten och hovrätten är som nämnts inte så stort atl del är möjligt alt tillskapa avdelningar som enbart sysslar med patent­mål eller sådana mål jämte övriga immalerialrältsliga mål, Pä de specialav­delningar som nu finns bör därför även framdeles andra mål förekomma.

För all sörja för en så god kontinuitet som möjligt när det gäller patent-rättslig erfarenhet för de lagfarna ledamöternas del är del önskvärt att cirkulationsordningen är sådan, att domare på palenlavdelningama tjänst­gör där längre lider,

I tingsrätten handläggs patentmålen huvudsakligen av ordinarie domare, I hovrätten lollas målen däremot även på icke ordinarie ledamöler, dvs, på de rollar som innehas av adjungerade ledamöler som tjänstgör på avdel­ningen under kortare tid som ett led i den gmndläggande domarulbildning-en, I hovrätten bör patentmålen fortsättningsvis lottas enbart på rollar som innehas av ordinarie ledamöler. Sådana rolehnnehavare bör ha större förutsättningar atl mera effektivt kunna utöva den materiella processled­ning som erfordras. Del kan inte uteslutas atl en del av den utdragna handläggningstiden i hovrätten har sin grund i den osäkerhet som en del oerfarna rolehnnehavare nu kan känna inför patentmål.

För att verka effektivt bör emellertid en ändrad loltning i hovrätten även
förenas med andra åtgärder. Sammansättningen på avdelningen bör helst
   21


 


vara sådan att handläggningen av patentmålen kan fortgå oberoende av     Prop, 1985/86:86 avdelningens handläggning av andra mål. Parallellt med t,ex. en huvudför­handling i ett brottmål bör man kunna hälla huvudförhandling i ett patent­mål. Härigenom undviker man sådana avbrott i handläggningen som jag har nämnt tidigare.

I Svea hovrätt pågår f.n. en försöksverksamhet med en ändrad avdel-ningssammansätlning. Försöken skall utvärderas efler den I juli 1986. Med utgångspunkten att en avdelning f n. normalt består av fem ledamöter har man tillfälligtvis organiserat etl antal avdelningar med såväl färre som flera ledamöter. För att nå ökad effektivitet i handläggningen av patentmå­len skulle del erfordras fler än fem ledamöter på den avdelning som handlägger dessa mål. Som framgår av övervägandena i följande avsnitt föreslår jag en ändring i domförhetsreglerna för bl. a. hovrättens del från nuvarande fyra lagfarna och två tekniskt sakkunniga ledamöter till tre lagfarna och tvä tekniskt sakkunniga ledamöter. Med denna ändring skulle del vara möjligt all på andra avdelningen samtidigt hålla huvudförhandling i patentmål och brottmål förutsatt atl avdelningen organiserades med sex ledamöler.

Enbart förändringar i fråga om cirkulation, lottning och sammansättning pä avdelningen räcker emellertid inte för att åstadkomma de förändringar som är önskvärda. För att ytterligare stärka förutsättningarna för en effek­tiv materiell processledning är det angelägel att de ledamöter som tjänstgör på palentavddningarna kan erhålla särskild utbildning i patenträtt.

F.n. sker ingen särskild utbildning i domstolarna för atl säkerställa att de ledamöter som tjänstgör pä specialavdelningarna för patentmål får de kunskaper som målens särart motiverar. Viss hänsyn lill intresseinriktning och kunskapsbakgrund las emellertid vid placering av ledamöter på dessa avdelningar. Motsvarande är förhållandel vid tillsättning av tjänster som ordförande på dessa avdelningar.

Genom att bygga upp ett utbildningssystem avseende palenlrält skulle man emellertid bättre kunna sörja för all de ledamöler som placeras på paientavdelningen redan från början har vissa grundläggande patenträlts­liga kunskaper. Delta skulle t.ex. kunna ske genom viss tjänstgöring vid patentbesvärsrätten. Särskilda seminarier med ledamöler från patentbe­svärsrätten, patent- och registreringsverket och övriga sakkunniga inom patenlområdet bör kunna anordnas för domare från de allmänna domsto­larna som saknar större erfarenhet av patentfrågor. Med hänsyn till patent­rättens internalioneUa anknytning torde det även vara värdefullt om kon­takter förmedlades med l.ex. Europeiska palenlverket i Munchen.

Del bör ankomma på domstolarna själva alt med bistånd av främst
domstolsverket och palenl- och registreringsverket bestämma den närma­
re utformningen av den utbildning jag nu har beskrivit. Del är emellertid
angeläget all del i första hand blir de ordinarie domarna i domstolarna som
får del av utbildningen i fråga. Utbildning i patenträtt av yngre icke ordina­
rie domare är naturiigtvis även det värdefullt. Möjligheterna att säkerställa
att resultatet av utbildningen på sikt kommer domstolarna till del är dock
inte lika stora när det gäller denna kategori genom svårigheten att förutse
den framlida slulliga tjänstgöringen för en yngre icke ordinarie domare, I
     22


 


viss utsträckning bör dock även lämpliga yngre domare som har ett uttalat önskemål om att få genomgå utbildning i patenträtt ges tillfälle till det.

Utöver de åtgärder jag nu beskrivit kan en mer markerad särbehandling av patentmålen i domstolarna säkras genom åtgärder av mindre omfat­tande slag. Som jag nämnt motiverar inte målantalet att en avdelning uteslutande handlägger palenlmäl. Del kan inte heller komma ifråga all göra patentmålen till mål med allmän eller särskild förtur. Däremot kan man vid den utjämning inom domstolarna som sker vid lottning och fördel­ning av mål tillmäta patentmålen större betydelse. Del innebär l.ex. för hovrättens del att en viss lättnad kan övervägas när del gäller att lotta andra mål under den tid som avdelningen handlägger ett större patentmål.

Slutligen kan en hel del stå att vinna under den förberedande handlägg­ningen av målet i hovrätten, om referenten i målet - som i enlighet med den föreslagna ordningen bör vara patenträttsligt kunnig och erfaren -själv föredrar delfrågor för avgörande på avdelningen. Nu föredras målet vanligen av en fiskal som tjänstgör pä roteln.

De åtgärder som jag nu har beskrivit kan åstadkommas utan författnings­ändringar. Åtgärderna är av sådan art alt domstolarna själva genom t, ex, ändringar i sina arbetsordningar kan besluta därom. Frän domstolarna har man under hand också förklarat sig villig att verka för alt erforderiiga åtgärder vidtas.

Sammanfattningsvis anser jag således att ett antal åtgärder av närmast administrativ natur kan vidtas för atl förbättra handläggningen av patent­målen. Detta resultat bör kunna uppnås genom ändringar i fråga om cirku­lation av ledamöter, loltningsregler, avdelningarnas sammansättning, leda­möternas utbildning samt handläggningsrutiner i övrigt. En sådan mera framträdande särbehandling av patentmålen, i förening med den förstärk­ning av den patenträltsliga och tekniska kompetensen som jag redogjort för i tidigare avsnitt, ligger väl i linje med de åtgärder som utredningen och remissinstanserna har ansett nödvändiga.


Prop. 1985/86:86


2.3.3 Domförhetsregler

Mitt förslag: Domförhetsreglerna ändras så att tingsrätten i huvud­förhandlingsmål skall vara domför med två lagfarna och två tekniskt sakkunniga ledamöler. När tingsrätten har haft denna sammansätt­ning skall hovrätten vara domför med tre lagfarna och tvä tekniskt sakkunniga ledamöler.


Utredningens förslag: Den särskilda patentdomstolen skall vara domför med två lagfarna och två tekniskt sakkunniga ledamöter.

Remissinstanserna: Fiertalel remissinstanser har tillstyrkt utredningens förslag om domförhet eller har lämnat det ulan erinran.

Skälen för mitt förslag: Vid huvudförhandling i patentmål består tingsrät­ten av tre lagfarna och tre tekniskt sakkunniga ledamöler (66 § första stycket patentlagen). Vid annan handläggning består tingsrätten av en


23


 


lagfaren ledamot eller av en lagfaren och en tekniskt sakkunnig ledamot     Prop. 1985/86:86 (66 § andra stycket patentlagen).

När en tekniskt sakkunnig ledamot har deltagit i tingsrättens avgörande är hovrätten domför med fyra lagfarna och två tekniskt sakkunniga leda­möter. Fler än fem lagfarna och tre tekniskt sakkunniga får inte sitta i rätten (67 § patentlagen). Vid annan handläggning beslår hovrätten av tre ledamöler.

Som jämförelse kan nämnas att patentbesvärsrätten är domför med tre ledamöler. 1 patentmål skall minst två av dessa vara tekniskt kunniga.

Som ytterligare jämförelse kan nämnas alt del för domförhet vid huvud­förhandling i vanliga disposkiva tvistemål, dvs. mål där förhkning om saken är tilläten, föreskrivs som huvudregel tre lagfarna ledamöler i tings­rätt och fyra i hovrätt. Genom en nyligen genomförd ändring (fr.o.m. den 1 juli 1984) är hovrätten dock domför med tre ledamöter i alla de faU där tingsrätten har haft färre än tre lagfarna ledamöter. För faslighelsmålens del är sammansättningen i tingsrätt enligt huvudregeln två lagfarna leda­möter, en tekniskt sakkunnig ledamot och två nämndemän. 1 hovrätt är sammansättningen i fastighetsmål sedan den 1 juli 1984 tre lagfarna leda­möter jämte i vissa fall en eller två tekniska ledamöter.

Den nuvarande huvudregeln om domförhet vid huvudförhandling i pa­tentmål går tillbaka till tiden för 1884 års patentförordning. Som utredning­en har påpekat synes den ha sin gmnd mindre i överväganden om del lämphga antalet domare än i det historiskt givna förhållandet beträffande den dåvarande rådhusrättens sammansättning. Denna domstol var domför med en borgmästare och två rådmän eller med tre rådmän. Antalet tekni­ker kom därför att bestämmas till tre för att få balans i sammansättningen.

Sett med dagens ögon framstår den hittillsvarande domförhetsregeln som en mindre god hushåUning med rättsväsendets resurser, speciellt som det gäller ett område där särskild erfarenhet och kompetens behövs. Från rättsäkerhetssynpunkt kan del knappast heller göras gällande alt det be­hövs sex domare i patentmål, inte ens om domstolen är slutinstans. Kvali­teten på rättsskipningen torde bero mindre av antalet deltagande domare än av domarnas utbUdning, erfarenhet och allmänna lämplighet,

Mol bakgmnd av vad jag nu har sagt och med hänsyn till de förslag som jag har redogjort för i föregående avsnitt framstår en reform av domför­hetsreglerna som väl motiverad. Om ytterligare patenträttslig sakkunskap tilkörs domstolen genom bl, a, medverkan av ledamöter från patentbe­svärsrätten och om de domare som tjänstgör på patentavdelning ges för­bättrad utbildning i patenträtt, inger det enligt min mening inga farhågor från rättssäkerhetssynpunkt alt antalet ledamöler minskas. Härtill kommer att en ändring i domförheten kan utgöra en viss resursförstärkning genom att färre ledamöter vid patentavdelningen behöver bindas vid handlägg­ningen av varje enskilt mål.

Med hänsyn tiU vad jag nu har anfört föreslår jag att tingsrätten vid
huvudförhandling i patentmål i fortsättningen skall vara domför med två
lagfarna ledamöter och tvä tekniskt sakkunniga ledamöter. En möjlighet
bör dock finnas att vid behov ha en sammansättning som den nuvarande.
Del är lämpligt som en säkerhetsåtgärd framför allt i sådana fall när
           24


 


huvudförhandlingen kan väntas bli långvarig. Ulan en sådan möjlighet riskerar man annars att vid förtall för en ledamot få företa målet till ny huvudförhandling.

En ändring av tingsrättens domförhet i enlighet med det sagda bör medföra att motsvarande reform kan vidtas för hovrättens del. Det finns nämligen ingen anledning atl i patentmål göra någon annan bedömning i fråga om behovet av lagfarna ledamöler än vad som nyligen har accepte­rats när det gäller övriga tvistemål. Som jag har angett tidigare gäller fr,o,m, den 1 juli 1984 att hovrätten är domför med tre lagfarna ledamöter utom i de fall där minst tre lagfarna ledamöter har ingått i tingsrätten, 1 sistnämnda fall skall fyra lagfama ledamöter delta i hovrätten (se prop, 1983/84:78 s, 25 ff). Denna ordning bör införas även för patentmålen. Antalet tekniskt sakkunniga ledamöler bör emellertid inte minska med tanke på vad jag tidigare har anfört om behovet av en förstärkning i detta hänseende.

Hovrätten bör således i fortsättningen vara domför med tre lagfarna och två tekniskt sakkunniga ledamöter. Om tre lagfarna ledamöter har deltagit i tingsrättens avgörande, bör dock för domförhet i hovrätten krävas minst fyra sådana ledamöter.

Utöver de förändringar jag nu har föreslagit anser jag atl det bör öppnas en möjlighet för hovrätten att i vissa fall kunna avgöra mål utan medverkan av någon tekniskt sakkunnig ledamot. Jag tänker särskUt på de fall när ett mål avskrivs efter återkallelse och andra fall där medverkan av en tekniskt sakkunnig uppenbarligen inte är nödvändig.


Prop. 1985/86:86


2.3.4 Handläggningsregler

Mitt förslag: Några särskilda bevisregler för patentmålens del införs inte i patentlagen.


Utredningens förslag: Överensstämmer med mitt förslag. En av utred­ningens sakkunniga föreslår dock i etl särskilt yttrande atl det inrättas ett särskilt s.k. sakkunniginstitut. Enligt förslaget skaU domstolen i intrångs­mål kunna förordna en sakkunnig att företa besiktning och annan utred­ning. Detta skaU kunna ske även mot en parts bestridande.

Remissinstanserna: Remissopinionen är splittrad. En majoritet av re­missinstanserna ställer sig bakom utredningens förslag. Ett antal remissin­stanser förordar emellertid atl del införs en särskild presumtionsregel i mål om intrång i s,k, förfarandepalent eUer atl del skapas etl särskill sakkun-niginstkul i enlighet med del särskilda yttrandet.

Skälen för mitt förslag: Patentlagen innehåller vissa särskUda bestäm­melser rörande handläggning av patentmål. Några allmänna bestämmelser finns dock inte, utan rättegångsbalkens regler gäUer även för palentproces­sen.

I patenfiagen fanns tidigare en särskild presumtionsregel som tilläm­pades i mål om intrång i palenl för framställning av alster, s,k, förfarande-


25


 


patent. Regeln gällde enbart nya produkter. Den innebar att den aktuella Prop. 1985/86:86 produkten skulle anses framställd enligt det patentskyddade förfarandet till dess atl motsatsen kunde styrkas. Regeln fördes inte över i 1967 års patentlag. En sådan regel ansågs mindre väl förenlig med den processrätts-liga principen om fri bevisprövning. Ett annat skäl var att man avsäg alt utvidga möjligheten att fä produktpatenl genom att upphäva det dåvarande förbudet mol patenlering av kemiska föreningar och i princip också förbu­det mot patenlering av livs- och läkemedel. Beträffande de fåtaliga nya produkter som trots del utvidgade produktskyddet inte kunde palenteras i fortsättningen ansågs det atl bevisfrågan inte behövde ställa sig alltför svår för patenthavaren, bl. a. med hänsyn lill den fria bevisprövningen. -Möjligheten att få produktpatenl på nya livs- och läkemedel infördes fr,o,m, den 1 juni 1978,

F,n, är det produkter huvudsakligen inom de kemiska, mikrobiologiska och elektroniska områdena som, trots alt de kan vara nya, i vissa fall inte kan erhåUa patentskydd. Detta kan bero på att produkten inte går alt definiera på ett sådanl sätt all patenlerbarhelskraven är uppfyllda. För dessa produkter är del värdefullt atl kunna få etl indirekt produklskydd genom förfarandepalent. En presumtionsregel av del angivna slaget skulle kunna vidga möjligheterna till sådanl skydd.

Den praktiska betydelsen av en sådan regel får emellertid enligt min mening anses vara begränsad. För att presumtionsregeln skulle komma atl tillämpas måste patenthavaren styrka all intrånget gäller en viss ny pro­dukt. Om produktens karaktär i sig är sådan atl den inte kan definieras så atl patenlbarhetsfordringarna är uppfyllda, torde del dock vara svårt för patenthavaren all visa alt det är fråga om samma produkt som har fram­ställts genom del patentskyddade förfarandet. Den fria bevisprövning som gäller nu torde vara tillräcklig för atl tillgodose de olika intressen som gör sig gällande i den nu berörda frågan. Del ankommer således på domstolen enligt 35 kap, 4 § rättegångsbalken att pröva vilken bevisverkan en parts underlåtenhet har att t, ex, besvara en fråga om hur en viss produkt har framställts. Vidare skulle en presumtionsregel liknande den som nu finns i den s,k, marknadspalentkonventionen för EG-ländernas del och som gäl­ler alla produkter, dvs, inte enbart dem som är nya, inte heller vara meningsfull. En sådan regel måsle nämligen förses med vidsträckta undan­tag till skydd för förelagshemligheler och förlorar därför i värde för pa­tenthavaren. Slutiigen kan anmärkas all de övriga nordiska palentiagarna inte innehåUer några bestämmelser av nu angivet slag.

Mot bakgrund av vad jag nu har anfört anser jag i likhet med utredningen och majoriteten av remissinstanserna alt del saknas anledning att återin­föra presumtionsregeln i svensk patenträtt.

Ett så långtgående avsteg från allmänna processuella gmndsatser som
ett införande av det föreslagna sakkunniginstilulel skulle innebära kan
enligt min mening inte heller f n. komma i fråga. Enligt förslagel skulle
rätten atl få la del av den sakkunniges utlåtande vara begränsad om detta
innehåller information som innebär atl en företagshemlighel avslöjas. Möj­
ligheten att utan partsinsyn använda experlullåtanden som bevismedel
reser emellertid en rad processuella spörsmål som behöver övervägas i ett
  26


 


störte sammanhang. Frågan berör inte enbart palentprocessen utan även Ivistemålsprocessen i stort.

Som jag har nämnt pågår inom regeringskansliet en allmän översyn av rättegångsbalkens bestämmelser. Arbetet syftar bl. a. till alt stärka möjlig­heterna lill en effektiv processledning i tvistemål. Som etl exempel på resultatet hittiUs av detta arbete kan nämnas en lagändring som har trätt i kraft den 1 juli 1984 och som innebär alt rätten kan förelägga en försumlig part all inom viss lid slutligl bestämma sin lalan och uppge sin bevisning. Efler del alt den förelagda liden har gått ul får endasl i undantagsfall en ny omständighet eller ett nytt bevis åberopas (42 kap. 8 a § rättegångsbal­ken). En sådan preklusionsregd har till syfte att motverka att en part förhalar rättegången. Del finns skäl all förmoda att denna förändring, liksom resultatet av del fortsatta reformarbetet, kan bidra till atl effektivi­sera och påskynda också handläggningen av patentmålen.

Sammanfattningsvis anser jag således atl det inte finns något behov av att införa särskilda bevisregler i patenfiagen.


Prop, 1985/86:86


2.3.5 Vitesförbud vid patentintrång

Mitt förslag: I patentlagen las in en ny sanktionsform, vilesförbud. Vitesförbud innebär att domstolen när ett patentintrång har begåtts kan förbjuda fortsatt intrång vid äventyr av vite. Någon gräns för vilesbeloppets storlek skaU inte finnas. Ett sådant förbud skall kun­na meddelas interimistiskt.


Utredningens förslag: Förslagel överensstämmer i stort med mitt förslag.

Remissinstanserna: Utredningens förslag har överlag mottagils positivt av remissinstanserna.

Skälen för mitt förslag: 1 likhet med utredningen och remissinstanserna anser jag alt de nuvarande möjligheterna att förhindra patentintrång inte är tillräckliga. Detta gäller särskilt när patenthavaren är ekonomiskt under­lägsen inlrängsgöraren. Del är därför angelägel alt finna medel som på etl effektivt sätt kan få etl olovligt utnyttjande av patentet alt upphöra.

Ett sådant medel är den sanklionsform som utredningen har föreslagit, nämligen ett förbud för inlrängsgöraren vid vite att fortsätta intrånget. Ett sådant vilesförbud innebär från patenihavarens synpunkt den fördelen alt han inte, som vid straff eller skadestånd, behöver styrka vare sig uppsåt eller oaktsamhet hos intrångsgöraren och inte heller föra bevisning om intrångets skadeverkningar. Han kan inrikta sitt handlande direkt på frå­gan om del förehgger ett patentintrång i objektiv mening. Detta bör i sin tur bidra tUl atl benägenheten all investera i etl olovligt utnyttjande minskar.

Jag anser därför att en möjlighet för palenlhavaren att yrka vitesförbud bör skapa goda förutsättningar för alt sälla stopp för ett päbörial patentin­trång. Genom en lämplig avpassning av vitesbeloppets storlek kan del för inlrängsgöraren göras klart all ett fortsatt missbruk inte lönar sig.

Ett införande av institutet vilesförbud i patentlagen innebär också en


27


 


harmonisering med andra länders patentlagstiftning, I de övriga nordiska     Prop, 1985/86:86 länderna och flera andra europeiska länder samt US.A finns således en möjlighet att meddela vilesförbud vid patentintrång.

För all verka avhållande också i sådana sammanhang där starka ekono­miska intressen gör sig gällande bör någon högsta gräns för vitesbeloppets storlek inte föreskrivas. Del innebär alt myckel höga vkesbelopp bör kunna komma i fråga. Vid behov bör också s,k, löpande vite enligt 4 § lagen (1985:206) om viten kunna användas. Det innebär bl,a, att vitel kan dömas ut vid varje överträdelse av förbudet (se vidare specialmolivering­en).

Från något håll har tanken väckts pä atl införa en möjlighet till vilesför­bud också vid varumärkesinlrång och mönslerintrång. Med hänsyn liU att ett sådanl mera allmänt införande av institutet vilesförbud kräver ytterliga­re utredning och överväganden är jag dock fn, inte beredd all föreslå andra förändringar än dem som påkallas av palenlprocessens brister.

Enligt allmänna principer kan etl vite, när straff är utsatt, föreläggas endasl med stöd av ett särskUt stadgande. Vidare får samma gärning inte föranleda både vite och straff. Syftet är alt förhindra att någon drabbas av dubbla sanktioner för samma gärning. För att tillgodose detta syfte bör en bestämmelse las in i 57 § patentlagen om atl straff inte får utdömas för ett inlrång som omfattas av vitesförbudel.

När det gäller den närmare utformningen av den nya sanktionen hänvi­sas lill specialmoliveringen. Jag vill dock här beröra frågan om möjligheten att meddela interimistiskt vkesförbud,

I vissa fall kan del redan när lalan om vilesförbud väcks slå klart att intrång föreligger och atl delta alltjämt pågår, I likhet med utredningen anser jag atl del bör finnas en möjlighet att besluta om vilesförbud under pågående rättegång, s,k. interimistiskt förbud. Härigenom tillgodoses pa­tenihavarens intresse av alt omgående få ett slut på patentintrånget. Det bör samtidigt medverka till att svaranden i inlrångsmålet inte har någol att vinna på att förhala processen. Som någon remissinstans har framhållit bör det också finnas en möjlighet all meddela interimistiskt förbud utan atl svaranden har fått tillfälle all yttra sig, om ett dröjsmål skulle medföra risk för skada,

Fömtsättningarna för all meddela etl interimistiskt förbud bör vara desamma som gäller vid beslut enligt 15 kap, rättegångsbalken om proces­suella säkerhetsåtgärder i tvistemål. Käranden måste således visa sannoli­ka skäl för att patentintrång föreligger. Vidare bör del finnas en risk för att svaranden fortsätter med intrånget. Det bör hämtöver krävas atl käranden ställer säkerhet för den ersättning som han kan bli skyldig alt utge om del senare visas alt någol inlrång inte har ägl rum, 1 de fall patenthavaren saknar ekonomiska möjligheter att ställa säkerhet bör han dock kunna befrias från detta krav.

Domstolen bör vidare ha en möjlighet att vid bifall till en förbudslalan
låta förordnandet gälla utan hinder av atl domen inte har vunnk laga kraft.
Förbudet kvarstår då även om motparten fullföljer lalan mol domen i högre
instans. Denna har dock en möjlighet atl förordna om inhibition, dvs,
upphäva det interimistiska förordnandet,
                                               28


 


2.3.6 Skadestånd vid patentintrång


Prop, 1985/86:86


Mitt förslag: Skadesländsbestämmelserna i patentlagen ändras så alt del vid beräkning av ersättningen skall vara möjligt att beakta även omständigheter av annan än rent ekonomisk natur. Vidare tas möj­ligheten till jämkning bort vid intrång där oakisamhelen är ringa.


Utredningens förslag: Utredningen har inte föreslagit någon ändring i nuvarande ordning.

Remissinstanserna: Flera remissinstanser har föreslagit all skadestånds-bestämmelserna ses över.

Bakgrunden tUl mitt förslag: Enligt nuvarande regler medför patentin­trång som begås uppsåtiigen eller av oaktsamhet skadeståndsskyldighel för intrångsgöraren, I 58 § första stycket patentlagen föreskrivs atl den som begår patentintrång skall utge skälig ersättning för utnyttjandet av uppfin­ningen samt ersättning för den ytteriigare skada som intrånget medfört. Föreligger endast ringa oaktsamhet, får ersättningen jämkas. Enligt para­grafens andra stycke skall den som begår patentintrång ulan uppsåt eller oaktsamhet, dvs, i god tro, utge ersättning för utnyttjandet om och i den mån det finnes skäligt. Någon rätt till ersättning för ytteriigare skada föreligger således inte i godtrosfallen.

Med skälig ersättning för utnyttjandet avses den licensavgift som borde ha utgått om hcens hade upplåtits. Föreskriften innebär en minimiregel för skadeståndels beräkning. Ersättningen utgår även om patenthavaren fak­tiskt inte har lidit någon föriust till följd av intrånget. Storieken av den licensavgift som borde ha utgått får avgöras med hänsyn till omständighe­terna i del enskilda fallet. Som exempel på sådana omständigheter nämns i förarbetena möjligheten att utan patentintrång framställa likvärdiga pro­dukter och den patentskyddade uppfinningens betydelse frän koslnadsbe-sparingssynpunkt. Del kan många gånger vara svårt alt bestämma licens­avgiftens storlek.

För all palenlhavaren, när patentintrånget har begåtts uppsåtligen eUer av oaktsamhet, skall kunna få ersättning utöver denna miniminivå måsle han visa alt ytterligare skada föreligger. Exempel på sådan ersättningsgiU skada är förlorad produktionskostnad för produktionsmedel som på grund av intrånget inte har kunnat utnyttjas, nedgång i patenihavarens försälj­ning, uteblivna beställningar och föriorad möjlighet att exploatera patentet på ett särskilt vinstgivande sätt.

Enligt allmänna bevisregler måsle palenlhavaren således styrka skadans omfattning. Delta är i inlrångsmål ofta förenat med stora svårigheter. Del gäller både i fråga om ersättning för utnyttjandet och ersättning för ytterii­gare skada. Särskilt i det senare fallet kan det vara svårt för patenthavaren att bevisa att han har lidit skada och omfattningen av denna.

När det gäller skada till följd av nedgång i patenihavarens egen försälj­ning kan han visseriigen åberopa omfattningen av inlrångsgörarens försälj­ning och hävda att denna skall utgöra grund för att beräkna patenihavarens uteblivna nettovinst. Svårigheter kan emellertid uppslå när en patentha-


29


 


vare med små ekonomiska möjligheter ställs mot en intrångsgörare med Prop, 1985/86:86 överiägsna resurser beträffande t, ex, marknadsföring. Det kan i de fallen vara vanskligt att avgöra hur stor del av inlrångsgörarens kanske mycket höga försäljningssiffror som skall anses motsvara patenihavarens utebliv­na vinsl och hur stor del som kan hänföras till en grundläggande skillnad i organisatoriska och ekonomiska resurser,

I de fall patenthavaren inte förmår prestera full bevisning får domstolen med stöd av 35 kap, 5 § rättegångsbalken uppskatta skadan lill ett "skä­ligt" belopp. Bestämmelsen är avsedd att förhindra del obilliga resultatet att domstolen, trots alt den finner alt skadeståndsskyldighet föreligger, helt ogillar skadeståndskravet därför att full bevisning om skadans omfatt­ning eller värde inte kan förebringas.

Skälen för mitt förslag: De skadestånd som domstolarna dömer ut vid patentintrång ger sällan patenlhavarna full ersättning för den skada som intrånget har medfört. Del innebär i sin tur att skadeståndels effektivitet som sanktion vid patentintrång kan sältas i fräga. 1 likhet med vad ett flertal remissinstanser har anfört anser jag därför all skadeståndsbesläm­melserna i patentlagen bör ses över. Det är därvid angelägel alt stärka såväl skadeståndets reparativa som dess preventiva funktion.

När det först gäller skadeståndets reparativa funktion, dvs. dess funk­tion att ersätta den skada som patenthavaren har åsamkats genom intrång­et, kan konstateras att svagheterna i detta hänseende hänger samman med svårigheterna för palenlhavaren att styrka skadans omfattning och den osäkerhet som allmänt är förenad med att göra säkra antaganden om den förlust som intrånget har medfört.

Dessa svårigheter skulle enligt min mening i stor utsträckning försvinna om ersättningen kunde bestämmas med hänsyn inte bara till omständighe­ter som har rent ekonomisk betydelse för patenthavaren. Jag tänker bl.a, på patenihavarens intresse av att den ensamrätt som patentet medför respekteras. Vidare bör den vinst som inlrängsgöraren har gjort genom alt missbmka patentet kunna tillmätas betydelse. Del bör l.ex. vara möjligt alt bestämma skadeståndet under hänsynstagande till denna vinst, 1 många faU torde del nämligen vara lättare atl utreda omfattningen av inlrångsgö­rarens vinsl än att beräkna patenihavarens uteblivna vinst, Pä samma sätt bör skadeståndet kunna sättas i relation också lill ersättningen för del olovliga utnyttjandet. Som jag har redovisat tidigare beräknas denna i dag till den licensavgift som hade utgåtl om del hade varit fråga om ett frivilligt hcensavlal. Ett utvidgat skadestånd bör i de fallen kunna bestämmas till dubbla eller fierdubbla licensavgiften,

Patenihavarens rätt till ersättning på de grunder som jag nu har pekat på
kan jämföras med den rätt tiU ideellt skadestånd som t, ex, en upphovsman
har enligt lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga
verk vid upphovsrättsinlrång. Någon remissinstans har också föreslagit en
revidering av patentiagens skadeståndsbestämmelser som anknyter till
upphovsrällslagen. Med hänsyn till den koppling lill upphovsmannen som
det ideella skadeståndet enligt den lagen har är det enhgt min mening inte
möjligt atl i patenträtten direkt överföra delta institut. När patenlhavare
och uppfinnare är samma person är dock anknytningen tydligare, Patentin-
30


 


trånget kan dä sägas utgöra ett slags personlig kränkning liknande den som Prop. 1985/86:86 träffar en författare eller konstnär som t.ex. får sitt verk plagierat eller missbrukat på annat sätt. 1 mänga fall är dock patenthavaren en juridisk person varför intrånget inte har någon karaktär av personlig kränkning. Detta är en omständighet som kan tillmätas betydelse vid beräkningen av skadeståndet. Skadeståndet bör således kunna sältas högre när uppfin­naren själv är patenlhavare.

De förändringar som jag nu har föreslagit för att stärka skadeståndets reparativa funktion torde också få betydelse i preventivt hänseende, dvs. när det gäller att avhålla någon från atl begå patentintrång.

Del får givetvis inte vara så att det skadestånd som utgår vid patentin­trång är så lågt all det blir mer ekonomiskt lönsamt att handla på del sättet än atl på laglig väg förvärva rätten alt utnyttja ett patent, exempelvis genom licensavtal. Skadestånden bör ligga på en sådan nivå att det aldrig är ekonomiskt fördelaktigt alt kalkylera med patentintrång, särskilt inte för företag med betydande resurser. För alt detta syfte skall uppnäs krävs att de nya gmnderna lillämpas pä del sätt jag har förutsatt och verkligen föranleder avsevärt högre skadestånd vid omfattande intrång.

Det kan för detta ändamål finnas anledning att beakta också omfattning­en av intrånget liksom förhållandet mellan patenlhavare och inlrångsgö-rare. I de fall en ekonomiskt överlägsen motpart har utnyttjat sitt överläge på ett otillbörligt sätt, bör skadeståndet kunna sällas högre än om intrånget har sketl mellan mera jämbördiga parter.

Hänsyn bör vidare tas till den tid under vilken intrånget har pågått, liksom till den omständigheten alt det har skett i etl stadium dä l.ex. patenthavaren själv har vidtagit långtgående åtgärder för en exploatering av patentet. Jag återkommer närmare till delta i specialmotiveringen.

De ändringar i grunderna för beräkning av skadestånd som jag har förordat bygger på en medveten strävan att bättre än vad nuvarande bestämmelser medger markera intresset av atl kompensera patenthavaren fullt ut för varje slag av patentintrång. Mot denna bakgrund bör enligt min mening möjligheten till jämkning vid fall av ringa oaktsamhet avskaffas. Varje form av uppsåtligt eUer oaktsamt patentintrång skall alltså i fortsätt­ningen medföra rätt lill full ersättning.

Någon remissinstans har föreslagit atl även skadeståndsbeslämmelserna i faU av god tro hos inlrängsgöraren bör ändras till patenihavarens förmån. Som jag har redovisat fornt föreligger nu i dessa fall enbart en rätt tUl ersättning för utnyttjandet av uppfinningen. Jag anser emellertid all någon ändring i denna del inte är motiverad. Rätten till ersättning för ytterhgare skada bör även framgent förbehållas de klandervärda fallen av patentin­trång. När en intrångsgörare av okunnighet har utnyttjat ett patent har patenthavaren alltid en möjlighet atl försälla inlrängsgöraren i ond tro genom all underrätta honom om patentet. Därmed inträder rätlen till fullt skadestånd för ett fortsatt inträng. Del ligger således i patenihavarens intresse alt bevaka sin ensamrätt. Ett likställande i skadeslåndshänseende mellan godtrosfallen och de klandervärda fallen skulle innebära alt ett strikt ansvar för patentintrång infördes. Delta saknar motsvarighet inom

31


 


immaterialrätten i övrigt och finns inte heller i de övriga nordiska länder­nas patentlagar.

Jag ser inte heller någon anledning att skärpa straffskalan vid patentin­trång. Visserligen är det som jag har framhållit tidigare angeläget atl behålla möjligheten att döma till straff vid särskilt allvarliga överträdelser. Eftersom bara de uppsätliga fallen av patentintrång utgör brott skulle en slraffskärpning emellertid ha begränsad betydelse när det gäller atl för­hindra patentintrång. Snarare torde vetskapen om att man vid sådanl handlande riskerar alt få utge ett högt skadestånd vara mer avskräckande.

1 detta sammanhang vill jag också erinra om att regeringen nyligen har föreslagit riksdagen all det skall införas en ny sanktion, förelagsbot, som skall kunna riktas mol näringsidkare i vars verksamhet brott har begåtts (prop. 1985/86:26). En sådan sanktion bör även kunna tUlämpas vid vissa fall av patentintrång.


Prop. 1985/86:86


2.3.7 Ogiltighetstalan i intrångsmål

Mitt förslag: Intrångsgörarens ovillkorliga rätt atl få inlrångsmålet vilandeförklarat i avvaktan på prövning av frågan om patentels giltighet avskaffas. En möjlighet införs att meddela s.k. mellandom i inlrångsfrågan.


Utredningens förslag: Överensstämmer med mitt förslag.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser har tillstyrkt förslaget eller lämnat det utan erinran.

Bakgrunden till mitt förslag: I 61 § patentlagen föreskrivs att, om svaran­den i ett intrångsmål har gjort gällande att patentet inte är giltigt, rätten skall på yrkande av denne förklara inlrångsmålet vUande i avvaktan på all frågan om patentets giltighet slutligt prövats. Har svaranden inte väckt talan om ogiltighel, skall rätten i samband med vUandeförklaringen föreläg­ga honom all väcka sådan talan. Det är således inte möjligt för en svaran­depart i ett intrångsmål att endasl genom invändning få frågan om paten­tets giltighet prövad. Det fordras all han väcker särskild lalan om detta och därmed kommer att bli kärande i det målet.

Bakgrunden till denna ordning, som infördes genom 1967 års patentlag, är att det endast genom en dom är möjligt atl få ett patent ogiltigförklarat. Domen har rättskraft gentemot tredje man, dvs. den gäller mot envar. Genom domen mister patenthavaren aUtså sin ensamrätt till uppfinningen inte bara gentemot den som enligt vad han påstår har gjort sig skyldig tUl patentintrång utan även i förhållande tiU alla som har nyttjat eller avser att nyttja patentet.

Före 1967 års patentlag var det möjligt för svaranden i etl inlrångsmål att välja om han ville föra särskild lalan om patentets ogiltighet eller endasl åberopa detta genom en invändning i målet. Skulle man införa denna ordning på nytt medför det olika processuella rättsverkningar i fråga om rättskraft, rättegångskostnader och möjlighet lill s.k. mellandom.


32


 


När det gäller rättskraften kan framhållas att en prövning av en invänd- Prop. 1985/86:86 ning om ogUtighet inte innebär atl frågan blir rällskrafligt avgjord. Om domstolen ogillar invändningen, är svaranden nämligen oförhindrad alt i en ny rättegång väcka talan om patentets ogiltighel. Vad domstolen i domskälen ullalar om patentets giltighet utgör inte hinder för en sådan rättegång.

I fråga om rättegångskostnader gäller atl den svarande som gör invänd­ning om patentets ogiltighet och får denna invändning ogillad men likväl vinner målet på någon annan grund normalt får full ersättning för sina kostnader i målet enligt huvudregeln i 18 kap. 1 § rättegångsbalken, öm särskild lalan i stället förs om patentets ogiltighel och målet handläggs gemensamt med intrångstalan, erhåUer svaranden vid motsvarande utgång i saken ersättning endast enhgt 18 kap. 4 § rättegångsbalken. Enligt den bestämmelsen skall vardera parten bära sin kostnad eUer endasl jämkad ersättning utgå, om man i mål med flera yrkanden vunnit i en del men förlorat i en annan del av målet. Skillnaden visar sig även vid återkallelse av invändning respektive av ogiltighetstalan. I det förta fallet inverkar återkallelsen normalt inte på rältegångskostnaderaa, medan en återkallelse av talan leder till en skyldighet enligt huvudregeln i 18 kap. 5 § rättegångs­balken atl betala motparten dennes kostnader.

Vidare får valet mellan invändning om ogiltighel resp. särskild talan om detta konsekvenser för möjligheten att meddela s.k. mellandom. Genom en sådan dom kan rätten avgöra frågan om patentintrång särskilt för sig, när svaranden har gjort invändning om patentets ogUtighet. Detta är där­emot inte möjligt om särskUd talan förs om ogiltigheten och prövas i samma rättegång som intrångsfrågan. - I båda fallen kan rätten emellertid genom mellandom avgöra frågan om ogiltighel.

Slutligen medger möjligheten alt enbart genom invändning göra gällande alt patentet är ogiltigt alt svaranden kan åberopa invändningen först i andra hand, dvs, svaranden påkallar prövning av frågan först om det konstateras att intrång föreligger.

Genom 1967 års patentlag avskaffades, som har nämnts, möjhgheten att få frågan om patentets gUtighet prövad efter en invändning om ogiltighel i inlrångsmålet. Ett skäl lill denna ändring var atl del fanns ett offidal-intresse av att sådana patent som en domstol hade konstaterat vara ogiltiga inte stod kvar i patentregistrel. Vidare hade i vammärkeslagen (1960:644) införts den ordningen att frågan om ogikigheten av ett registrerat vam­märke endast kunde prövas efter särskUd talan och således inte efler invändning. Det ansågs atl patenträtten på delta område borde samordnas med den närliggande varumärkesrätten (se bl, a, prop, 1966:40 s, 225 ff).

Skälen för mitt förslag: I praktiken torde det vara mycket vanligt all
svaranden i ett intrångsmål väcker talan om atl patentet är ogiltigt och
samtidigt utnyttjar rätten alt få inlrångsmålet vilandeförklarat lUl dess
ogiltighetsfrågan slutligt har avgjorts. Detta är ägnat alt förlänga intrångs­
processen. Vidare kan intrångsfrågan kanske bara gälla en mindre del av
patentels skyddsomfång, Atl i den situationen låta inlrångsfrågan vila i
avvaktan på atl patentets gikighet prövas kan framstå som mindre lämpligt
av processekonomiska skäl,
                                                                33

3    Riksdagen 1985186. 1 saml. Nr 86


 


I likhet med utredningen och flertalet remissinstanser anser jag dock att Prop. 1985/86:86 det inte skulle vara lämpligt att nu återgå till den ordning som gällde före tillkomsten av 1967 års patentiag. Frågan om ogUtighet bör således alltjämt endast kunna prövas efter särskild talan. Med hänsyn lill de rättsverkning­ar patentet har är det enligt min mening mindre lämpligt alt ett patent förklaras ogiltigt pä annat sätt än genom en dom i frågan.

I ett särskill yttrande lill ulredningsbetänkandet har ett antal sakkunniga förordat en återgång till den tidigare ordningen med invändning. I yttrandet pekas samtidigt på atl del på administrativ väg skulle vara möjligt att åstadkomma en ordning där man fäster tredje mans uppmärksamhet på atl etl patent domskälsvis förklarats ogiltigt. Enligt yttrandet skuUe anteck­ning om detta kunna göras i patentregistrel. Förslagen i del särskilda yttrandet har fåll stöd av några remissinstanser.

Sådana administrativa åtgärder innebär emellertid inte alt frågan om patentets giltighet är slutligt avgjord rättsligt sett. En särskild talan i frågan är nämligen alltjämt möjlig, I vissa situationer kan l, o, m, en anteckning av det föreslagna slaget verka vUsdedande, Detta är fallet om en senare prövning som gmndas på nya omständigheter och ny utredning leder tiU alt patenihavarens lalan atl patentet är giltigt bifalls. Även om en anteckning görs om den senare prövningen, kvarstår en osäkerhet om patentets gUtig­het tiU dess frågan slutligt har avgorts.

En stor del av de nackdelar som den nuvarande ordningen innebär skuUe dock kunna avhjälpas, om möjligheten liU ovillkorlig vilandeförklaring av intrångsfrågan avskaffas och del också blir möjligt att meddela mellandom i frågan om patentintrång även när särskild lalan förs om ogikigheten, Särskik i de fall där del är enklare att avgöra inlrångsfrågan än frågan om ogiltighel torde dessa ändringar kunna bidra till alt förkorta handläggnings­tiden i intrångsmål. Jag förordar därför atl den nuvarande ordningen änd­ras i enlighet med vad jag nu har sagt.

För såväl patenthavaren som motparten framstår det naturligtvis i många fall som mest angelägel atl få frågan om patentintrång prövad. Ibland torde det emellertid ligga i den påstådde intrångsgörarens intresse att koncentrera krafterna till frågan om patentets ogiltighet. Genom de förordade ändringarna kan domstolen ulan alt behöva pröva giltigheten och avvakta att den frågan blir slufiigt avgjord inrikta handläggningen på inlrångsfrågan, där detta framstår som lämpligare.

Ändringarna innebär atl svaranden i inlrångsmålet inte får de fördelar i rättegångskostnadshänseende som ett förfarande där ogiltighetsfrågan kan prövas efter invändning skulle medföra och vilka jag har redovisat tidigare.

Jag har förståelse för alt man ur inlrångssvarandens synvinkel kan finna förfarandet med invändning mera fördelaktigt när del gäller fördelningen av rättegångskostnaderna. När domstolen har ansett att patentet är gikigt men atl inlrång inte föreligger, kan del emellertid från patenihavarens synpunkt förefalla lika obilligl all han inte bara skulle ersätta svaranden kostnaderna i inlrångsmålet utan också bära ett kostnadsansvar i den del han faktiskt har vunnit.

En sådan ordning skulle snarare förslärka den obalans till svarandens
förmån som nu kan finnas i intrångsmålen. Den skulle också kunna verka
     34


 


återhållande på patenlhavare som överväger att föra lalan om patentin­trång. En sådan utveckling bör enligt min mening undvikas. Härtill kom­mer atl en specialreglering i kostnadshänseende för patentmålens del skul­le kunna få konsekvenser pä närliggande områden som är svåra att över-bhcka.

Sammantaget anser jag således att någon ändring av bestämmelsema om fördelning av rättegångskostnader inte bör ske utan att endasl reglerna om vilandeförklaring och mellandom i intrångsmålen bör ändras. Beträffande den närmare utformningen av dessa regler hänvisar jag tUl specialmotive­ringen.


Prop, 1985/86:86


2.4 Patentbesvärsprocessen m.m.

2.4.1 Prövningstillstånd vid överklagande till regeringsrätten

Mitt förslag: Prövningstillstånd krävs i fortsättningen för rätten att överklaga ett avgörande av patentbesvärsrätten lill regeringsrällen.


Utredningens förslag: Förslaget om en särskild patenldomstol, vars be­slul inte skall kunna överklagas, innebär alt regeringsrättens befattning med patenlbesvärsmål upphör. Vidare skall kammartätten i Stockholm handlägga övriga mål som nu prövas av patentbesvärsrätten. För rätten alt överklaga tUl kammarrätten i dessa mål skaU prövningstillstånd erfordras.

Remissinstanserna: De fiesla remissinstanser som har berört frågan före­slår alt prövningstillstånd införs för rätten alt överklaga lill regeringsrät­ten.

Skälen för mitt förslag: F.n, gäller atl patent- och registreringsverkels beslut får överklagas till patentbesvärsrätten inte bara i ärenden om palenl utan även i ärenden om registrering av vammärke och mönster, byte av namn samt fråga om utgivningsbevis för periodisk skrift, Patentbesvärsräl­tens beslut får överklagas hos regeringsrätten.

Av de uppräknade målen gäller endast i fråga om mål enligt namnlagen (1982:670) de vanliga reglerna för prövningstillstånd vid överklagande till regeringsrätten. För palenlbesvärsmålen liksom för de övriga målen gäller alltså en obegränsad rätt till prövning i tre instanser.

Ett slutligl beslul av patentbesvärsrätten får överklagas endasl av sökan­den och bara om beslutet har gått honom emot. Den som har gjort en invändning mot en ansökan om palenl och fått denna invändning ogillad först av palenlverket och därefter av patentbesvärsrätten har alltså inte rätt atl överklaga patentbesvärsrältens avgörande till regeringsrätten (se 24 och 25 §§ patentlagen). Motsvarande begränsning gäller för mål om vam­märke och mönster. När del gäller namnärenden har emeUertid även invandare en sådan rätt.

För patentbesvärsmålens del gäller vidare att en patentsökande har rätt atl i regeringsrällen lägga fram nya patentkrav. Del innebär alt regerings­rätten kan komma all pröva palentkrav som patentbesvärsrätten inte har lagil StäUning tUl, Regeringsrätten har då att pröva målet från helt nya


35


 


utgångspunkter när det gäller palenterbarheien. Del kan t,ex, vara fråga     Prop. 1985/86:86 om en inskränkning i patentkraven, dvs, i det sökta patentets skyddsom­fång, som borde ha gjorts av sökanden vid patent- och registreringsverkels handläggning av ansökan.

Den nuvarande rätlen för en patentsökande att utan begränsning över­klaga ett mål lill regeringsrätten är enligt min mening mindre väl förenlig med denna domstols ställning som prejudikatsinslans. Målens speciella karaktär gör också all ledamöterna, som inte är tekniskt utbildade, har begränsade möjligheter alt självständigt ta ställning till de tekniskt avance­rade målen, exempelvis inom elektronik och kemi. Del bör vidare beaktas atl handläggningen av palenlbesvärsmålen — av vilka omkring 100 över­klagas till regeringsrätten varje år - tar i anspråk en tiondel av föredrag­ningstiden i regeringsrätten.

Trots atl besvärsmälen oftast är av teknisk karaktär kan del finnas frågor som har ett prejudikatsinlresse. Rätten atl överklaga patentbesvärsrältens avgöranden till regeringsrätten bör därför inte skäras av helt. Däremot anser jag mot bakgrund av vad jag har anfört atl tiden nu är mogen att även för palenlbesvärsmålen införa den begränsning i rätten att överklaga tiU regeringsrätten som ett krav på prövningstillstånd innebär. Härigenom skulle 1971 års förvaltningsreform såvitt gäller omfattningen av regerings-rätlens prövning slå igenom också för dessa mål.

För en ändring av detta slag talar även de goda erfarenheter som finns av patentbesvärsrätten sedan den inrättades år 1978. Som jag tidigare har framhållit besitter ledamöterna i denna domstol ett stort mått av patent­rättsligt kunnande. Jag anser därför atl det inte finns någon anledning alt befara all rättssäkerheten vid prövning av ansökan om patent skulle mins­ka, om den nuvarande obegränsade rätten alt överklaga patentbesvärsräl­tens beslut togs bort.

Med hänsyn till det nära sambandet mellan mål om patent och mönster-och varumärkesmålen bör prövningstillstånd införas även för de senare målen, liksom för målen om utgivningsbevis. Härigenom uppnås också likformighet genom atl alla mål som patentbesvärsrätten prövar kommer att behandlas lika i fråga om överklagande. Jag föreslår således att pröv­ningstiUslånd införs också för dessa målgmpper. Förslagen föranleder ändringar i patentlagen, varumärkeslagen (1960:644), mönslerskyddslagen (1970:485) och lagen (1977:1016) med vissa bestämmelser på tryckfrihets­förordningens område,

I likhet med regeringsrättens majoritet, som i sitt remissvar har väckt frågan om en begränsning av rätten att jämka patentkraven, anser jag att del är naturligt alt nya patentkrav inte får läggas fram i regeringsrällen om prövningstillstånd skall krävas i fortsättningen. Som prejudikatsinstans bör regeringsrätten inte stäUas inför frågor som inte har bedömts av tidi­gare instans.

Det är enligt min mening inte heller lämpligt alt liUåta att paientkraven
inskränks i regeringsrällen. En inskränkning av detta slag kan inte anses
jämförlig med en sådan inskränkning av talan som medges enligt 13 kap,
3 § rättegångsbalken. Den innebär nämligen i många fall att målet måsle
prövas från helt nya utgångspunkter i fråga om patenlerbarheten,
              36


 


Någon begränsning i rätten atl jämka patentkraven i patentbesvärsrätten bör däremot inte införas. Inte heller anser jag all del föreligger tillräckliga skäl att frångå den nuvarande principen om officialprövning i patentbe­svärsrällen. Denna princip, som bl,a, innebär alt patentbesvärsrätten kan pröva en pateniansökan även sedan en invandare har återkallat sin be-svärslalan där (se 24 § första stycket patentlagen), är enligt min mening väl motiverad av det allmänna intresset av att patenlerbarhetsvillkoren så långt som möjligt upprätthålls,

I fråga om den närmare utformningen av bestämmelserna liksom när det gäller vissa frågor om talerält hänvisar jag lill specialmotiveringen.


Prop, 1985/86:86


2.4.2 Frivillig begränsning av patent

Mitt förslag: Något särskilt förfarande, som skulle göra del möjligt för patenthavaren att frivilligt begränsa sitt patent, införs inte.


Utredningens förslag: Överensstämmer med mitt förslag (se betänkandet s. 111-114),

Remissinstanserna: Remissopinionen är splittrad, Svea hovrätt, Slock­holms tingsrätt, patentbesvärsrätten, Sveriges advokatsamfund och Svenska uppfinnareföreningen delar utredningens ståndpunkt, medan bl, a, Sveriges industriförbund och Svenska patentombudsföreningen före­slår atl ett begränsningsinstitut införs. Patent- och registreringsverket me­nar att det kan finnas anledning att ytteriigare överväga frågan.

Skälen för mitt förslag: Utredningen har enligt direktiven haft att under­söka frågan om att införa etl institut som ger patenthavaren möjlighet att frivilligt begränsa sitt patent. Fördelen med en sådan ordning har ansetts vara atl undvika all patenthavaren inför risken atl få ett helt palentkrav ogiltigförklarat i en process till det yttersta håller fast vid palentkravel även i de delar det inte är hållbart. Eftersom domstolarna är återhållsamma med att omformulera palentkrav, leder ett ogiltigförklarande av en del av patentkravet vanligen till att hela kravet anses som inte hållbart. Detta skulle således kunna undvikas om patenthavaren ges möjlighet all själv begränsa patentkravets omfång.

En reform, som innebär att de rättsliga effekterna av atl patentets skyddsomfång begränsas under dess giltighetslid, måsle emellertid enligt min mening föregås av noggranna överväganden. Från rättssäkerhetssyn­punkt är det särskill angeläget atl undersöka i vilken utsträckning ett begränsningsförfarande förmår tillgodose tredje mans intresse av atl kunna bedöma patentels skyddsomfång.

Som utredningen har pekat på kan ett begränsningsförfarande av angivet slag stimulera lill att paientkraven formuleras alltför vill i pateniansökan. En ordning som innebär att brister i formuleringen av patentkraven alltid kan rättas till i efterhand kan lätt få till följd alt det inte läggs ned tillräcklig möda frän sökandens sida atl formulera patentkraven. Härigenom kan en betydande rättsosäkerhet uppslå. Vidare saknar det från tredje mans syn-


37


 


punkt principiell betydelse om en viss begränsning av ett palenl kommer     Prop. 1985/86:86 til) stånd genom delvis ogiltigförklaring eller genom att patenthavaren frivilligt begär begränsning av patentet.

Del är också att notera alt inte något av de övriga nordiska länderna överväger all införa ett begränsningsförfarande i sin lagstiftning. En svensk ändring i del hänseende som nu har berörts skulle därför leda till minskad nordisk rättslikhet pä området,

Mol bakgrund av det anförda anser jag atl det nu varken finns tillräckliga skäl eller tillräckligt underlag för att införa ett förfarande som gör det möjligt för patenthavaren all frivilligt begränsa sill patent. Jag vill dock inte utesluta alt frågan kan las upp pä nytt. Det är emellertid enligt min mening angeläget alt sädana överväganden även då sker inom ramen för del nordiska samarbetet på patenlrättsområdel,

2.5 Ikraftträdande m.m.

Med hänsyn lill vad jag tidigare har anfört om behovet av att snabbt komma till rätta med bristerna i den nuvarande palentprocessen föreslår jag att lagändringarna träder i kraft den 1 juli 1986, Av allmänna principer följer att de nya bestämmelser om skadeståndet vid patentintrång som jag har förordat i avsnitt 2.3.6 inte bör lillämpas på sådana intrång som har begåtts innan lagen har trätt i kraft. Däremot bör den nya sanktionsformen vilesförbud vid patentintrång, som jag har förordat i avsnitt 2.3.5, kunna meddelas med anledning av sådana intrång som har påbörjats före ikraft­trädandet.

3 Upprättade lagförslag

1 enlighet med det anförda har inom justitiedepartementet upprättals för­slag till

1,  lag om ändring i patentlagen (1967:837),

2,  lag om ändring i varumärkeslagen (1960:644),

3,  lag om ändring i mönslerskyddslagen (1970:485),

4,  lag om ändring i lagen (1977:1016) med vissa bestämmelser på tryck­frihetsförordningens område.

Förslagen bör fogas till regeringsprolokollet i detta ärende som bilaga 4.

4 Specialmotivering

4.1 Förslaget till lag om ändring i patentlagen (1967:837)

25 §

Talan enligt 24 § föres genom besvär hos patentbesvärsrätten inom två
månader från beslutets dag. Den som vill anföra besvär skall inom samma
tid erlägga fastställd besvärsavgift vid påföljd att besvären icke upptagas
liU prövning,
                                                                                    38


 


En slufiigt beslut av patentbesvärsrätten/år överklagas liU regeringsrät- Prop, 1985/86:86 len genom besvär inom två månader frän beslutets dag. Överklagandet får inte avse andra palentkrav än sådana som har prövats genom det överkla­gade beslutet. I övrigt tillämpas bestämmelserna 135-37 §§ förvaltnings­processlagen (1971:291) om besvär över kammarrällens beslul. Palenlbe­svärsrätlens beslul skall innehålla uppgift om att det krävs särskiU lill­slånd för prövning av besvär lill regeringsrätten och om de grunder på vilka sådant tillstånd meddelas.

Bestämmelserna i 22 § femte stycket äga motsvarande tillämpning be­träffande handlingar som inkomma till patentbesvärsrätten eller regerings­rätten,

I andra slyckel har införts bestämmelser om prövningstUlstånd för rätten alt överklaga patentbesvärsrältens slutliga beslul i patenlbesvärsmål lill regeringsrätten. Skälen för ändringen har redovisats i den allmänna moti­veringen (avsnitt 2,4,1),

Bestämmelsen har utformats efter mönster från motsvarande föreskrift om prövningstUlstånd i 43 § namnlagen (1982:670),

Den nuvarande bestämmelsen i andra stycket om atl patentbesvärsrät­tens slutiiga beslut får överklagas endasl av sökanden har tagits bort. Del innebär alt rätten atl överklaga följer vanliga förvaltningsprocessuella regler. Ett beslut får alltså överklagas av den som beslutet angår, om det har gått honom emot. Därav följer alt även den som har framstäUt invänd­ning mot en patentansökan, fått denna avslagen och överklagat liU pa­tentbesvärsrätten har rätt att överklaga patentbesvärsrättens beslut, om detta innebär att hans talan har lämnats utan bifall.

Slutligen har i andra slyckel införts en uttrycklig bestämmelse om alt överklaganden av patentbesvärsrättens beslul inte får avse andra patent-krav än sådana som har prövats genom det överklagade beslutet. Denna fråga har behandlats i den allmänna motiveringen (avsnitt 2,4.1), Förbudet har emellertid inte lill syfle alt hindra all sökanden tillåts göra rättelser av rent formella fel i paientkraven, l.ex, rättelser av misskrivningar.

57 §

Gör någon intrång i den ensamrätt som patent medför (patentintrång) och sker det uppsåtiigen, skaU han dömas till dagsböter eller fängelse i högsl sex månader. Den som har överträtt ett vitesförbud enligt 57 a §får inte dömas till straff för intrång som omfattas avförbudet.

Brottet må åtalas av allmän åklagare endast om målsägande anger det lill åtal och åtal av särskilda skäl finnes påkallat ur allmän synpunkt,

I paragrafen har intagits ett tUlägg till första slyckel. Bestämmelsen motsvarar vad som bl, a, enligt 18 § firmalagen (1974:156) har föreskrivits för att undvika att samma gärning föranleder dubbla sanktioner.

39


 


57 a §                                                                                            Prop, 1985/86:86

På yrkande av patenthavaren eller den som på grund av licens har rätt att utnyllja uppfinningen får rånen vid vite förbjuda den som gör patentin­trång atl fortsätta intrånget.

Om käranden visar sannolika skäl för atl intrång föreligger och del skäligen kan befaras alt svaranden genom atl fortsätta intrånget förringar värdet av den ensamrätt som patentet medför, får rätten meddela förbud för tiden intiU dess att målet slulligi har avgjorts eller annat har förord­nats. Innan ell sådanl förbud meddelas skall svaranden ha fått tillfälle atl ytlra sig, om det inte är fara i dröjsmål.

Förbud enligi andra styckel får meddelas endasl om käranden ställer säkerhet hos rätten för skada som kan tillfogas svaranden. Saknar käran­den förmåga atl ställa sådan säkerhet, får rätlen befria honom från detta. Ifråga om beskaffenheten av säkerheten gäller 2 kap. 25 § utsökningsbal­ken. Säkerheten skall prövas av rätten, om den ej har godkänts av svaran­den.

När målet avgörs skaU rätten pröva omförbud som har meddelats enhgt andra stycket fortfarande skaU bestå.

Ifråga om överklagande av beslul enligt andra eller tredje styckel samt i fråga om handläggningen i högre rätl gäller vad som föreskrivs i rälle-gångsbalken om lalan mot beslul enligt 15 kap. rällegångsbalken.

Talan om uldömande av vite förs av den som har ansökt om förbudet. I samband med sådan talan får lalan föras om nytt vilesförbud.

Paragrafen som är ny innehåUer bestämmelser om meddelande av vites­förbud vid patentintrång, I den allmänna motiveringen avsnitt (2,3,5) har redovisats skälen för denna nya sanktionsform. Där har också behandlats huvuddragen av institutets utformning,

Beslämmelserna tar närmast sikte på fall där särskild talan om vitesför­bud förs. De är också tillämpliga när etl yrkande om vitesförbud framställs i etl mål om skadestånd för patentintrång. För atl käranden i skadestånds­målet skall vara säker på att yrkandet om vilesförbud kommer att prövas måsle han dock framställa yrkandet innan målet har företagits lill huvud­förhandling. Han löper annars risken alt yrkandet avvisas (se 13 kap, 3 § andra stycket rättegångsbalken).

Första styckel

I patentlagen anges inte uttryckligen vem som kan föra enskild talan om
straff för patentintrång eller lalan om skadestånd för patentintrång. Vid
talan i anledning av brott tillkommer enligt allmänna regler talerätt måls­
äganden, dvs, den mol vilken brottet är begånget eller som därav har blivit
förnärmad eller lidit skada (se 20 kap, 8 § rättegångsbalken). Enligt förar­
betena till patentlagen (NU 1963:6 s, 342) anses vid patentintrång kretsen
av skadelidande begränsad till dem som har ett direkt på patentet grundat
rättsligt intresse i saken, dvs, patenthavaren och hans licenslagare. Där­
emot anses den som har ell intresse som grundas på något annat förhållan­
de inte ha talerält, exempelvis inte en försäljare till vUken patenthavaren
har uppdragit att saluföra uppfinningen, I förevarande paragraf är rätten
att framställa yrkande om vilesförbud därför begränsad lill patenthavaren
          40


 


och den som på gmnd av licens (inklusive innehavare av tvångslicens) äger     Prop, 1985/86:86 utnyttja patentet, Samma begränsning gäller enligt 63 § också i fråga om rätten att föra positiv faslslällelsetalan.

Det ligger i sakens natur att ell vitesförbud måste vara klart avgränsat. Den som förbudet riktar sig möt skall veta vad han inte får göra. Yrkandet om vitesförbud måsle därför vara preciserat och slå i relation till det påstådda intrånget, I sin ansökan har käranden atl noga ange vari intrånget består, det s,k, inlrångsföremålel, och förbudsyrkandet kan inte avse annat än detta intrångsföremål. Del är naturligtvis inte förenligt med kra­vet på precisering all låta yrkandet omfatta "liknande" eller "motsvaran­de" utförande eller förfarande.

Inom ramen för kärandens yrkande har domstolen att utforma förbudet så att del fyller kraven på enlydighet och konkretisering. Vid produktpa­tent kan det bli fråga om att förbjuda fortsatt tillverkning, utbjudande eller försäljning av produkter som ligger inom ramen för paientkraven. När det gäller patent som skyddar ett visst förfarande, s.k, metodpatent, kan förbudet inriktas på fortsatt utnyttjande av den patentskyddade metoden saml utbjudande och försäljning av produkter som har framsläUts enhgt denna metod, Etl förbud bör dock inte gå längre än vad som är motiverat i del enskilda fallet. Domstolen är således oförhindrad atl begränsa förbudet i förhållande tiU vad som yrkats (jfr prop, 1974:4 s, 220 rörande utform­ningen av förbud enligt 15 § firmalagen),

Vitesbeloppel bestäms av domstolen. Grundprincipen när del gäller vilesbeloppet är att detta skall sättas så högt all vilet kan antas förmå svaranden alt åtlyda det förbud som vitel avser; jfr 3 § lagen (1985:206) om viten, I första hand bör svarandens ekonomiska förhållanden vara avgö­rande för bedömningen, men även kärandens intresse all förhindra fortsalt intrång bör beaktas. Någon övre gräns för beloppet gäller inte, 1 fall där etl grovt intrång har gjorts av en motpart med betydande ekonomiska re­surser, l.ex. etl stort förelag, kan vitel behöva sättas liU ett mycket högt belopp. Det kan således någon gång krävas att vilet bestäms till flera miljoner kr. för att det preventiva syftet skall kunna uppnås.

Av viteslagen (4 §) följer också alt vite kan föreläggas som s.k. löpande vite. Det innebär att vitel bestäms till etl visst belopp för varje tidsperiod av viss längd under vilket förbudet har överträlls, Vitel kan också bestäm­mas så att det skall betalas för varje gång förbudet överträds.

Andra slyckel

I andra stycket ges föreskrifter om interimistiskt förbud.

Det kan sältas i fråga om några särskilda regler i patentlagen rörande
interimistiskt vilesförbud över huvud laget är behövliga. Man skuUe nämli­
gen kunna hävda att det - i och med att regler införs rörande talan om
vitesförbud och vitels förhållande liU en straffsanktion - redan med stöd
av beslämmelserna i 15 kap, 3 § andra slyckel rättegångsbalken skulle
vara möjligt att meddela ett interimistiskt vitesförbud (jfr NJA 1982 s, 633),
För att ingen tvekan skall råda rörande möjligheten atl meddela ell sådant
förbud har dock, särskik med hänsyn till att ell interimistiskt vitesförbud
     41


 


avses komma till användning även i de fall där talan om vitesförbud förs     Prop, 1985/86:86 separat, uttryckliga regler om detta införts i förevarande paragraf

Förutsättningarna för att meddela ett sådant förbud har behandlats i den allmänna motiveringen. Om i del särskilda fallet förutsättningarna för ell interimistiskt förbud skulle ändras innan målet avgörs slutligt, kan domsto­len upphäva eller ändra förbudet.

Ett interimistiskt förbud kan även meddelas i samband med dom i saken. Det följer av möjligheten all meddela förbud atl gälla intill dess att målet slutiigl har avgjorts.

För all ett interimistiskt förbud skall meddelas krävs givelvis all etl yrkande därom har framställts.

Tredje stycket

En ytterligare förutsättning för ett interimistiskt beslut är all käranden ställer säkerhet för det skadestånd som han kan bli skyldig all utge om beslutet visar sig vara obefogat, Skadeslåndsskyldigheten gäller - liksom när förordnande enligt 17 kap, 14 § rättegångsbalken om omedelbar verk­ställighet upphävs - oberoende av vårdslöshet. Den omfattar all skada, även ren förmögenhelsskada (jfr 3 kap, 22 § utsökningsbalken och prop, 1980/81:8 s, 337 f). Hänvisningen liU 2 kap, 25 § utsökningsbalken innebär atl säkerheten skall beslå av pant eller borgen. Som borgen får godtas endast proprieborgen och, om borgensmännen är två eller flera, endasl solidarisk borgen. Efter mönster av 15 kap, 6 § rättegångsbalken har dom­stolen dock getts befogenhet att i undantagsfall befria käranden från att ställa säkerhet om han inte förmår detta. Bestämmelsen lar sikte framför alll på sådana fall som när en patenlhavare med begränsade ekonomiska resurser för lalan mot en inlrängsgörare för vilken skadan av etl interimis­tiskt beslul är ringa i jämförelse med den skada patenthavaren åsamkas av intrånget.

Fjärde stycket

När rätlen avgör målet skall den pröva om del interimistiska förbudet skall bestå. Om rätlen beslular atl förbudet skall bestå, gäller del oberoende av om lalan fullföljs mol domen.

Av allmänna processueUa principer följer all ett yrkande om interimis­tiskt beslut också kan framställas i högre rätt. En patenlhavare som full­följer talan mot en dom varigenom ett förbudsyrkande har ogillats och etl interimistiskt förordnande har upphävts kan således i samband med över-klagandel framställa yrkande om ett interimistiskt beslut. Så kan också ske även om något yrkande om interimistiskt beslut inte har framställts tidi­gare.

Femte stycket

När del gäller överklagande av del interimistiska beslutet hänvisas till

rättegångsbalkens bestämmelser om överklagande av beslul som avses i 15 42


 


kap. Det innebär bl,a, atl talan mot beslut som har meddelats under     Prop, 1985/86:86 rättegången skall föras särskilt (se 49 kap, 4 § första stycket 6 och 54 kap, 3 § rättegångsbalken). Vidare medför del en möjlighet för högre rätt att meddela inhibition (se 50 kap, 8 § och 55 kap, 8 § rättegångsbalken).

All ett interimistiskt förordnande som har meddelats i samband med domen överklagas i samma ordning som gäller för överklagande av själva domen framgår av 49 kap, 5 § andra stycket och 54 kap, 3 § rättegångsbal­ken. Även här finns det en möjlighet för överinstansen all meddela inhibi­tion (se 50 kap, 8 § och 55 kap, 8 § rättegångsbalken).

Sjätte stycket

Talan om utdömande av vilet får föras av den som har ansökt om vitesför­budel. Om patentet har överlåtits eller licens upplåtils, får talan föras även av den nye patenthavaren resp. av licenshavaren. Detta följer av allmänna processrättsliga regler (jfr 13 kap. 7 § rällegångsbalken).

Ett mål om utdömande av vite förutsätter påstående om patenlinlräng. Del medför all forumregeln i 65 § 4 patentlagen är direkt tillämplig, liksom reglerna om rättens sammansättning; jfr I § andra stycket och 8 § lagen (1985:206) om viten. Mål om uldömande av vite handläggs enligt 8 § vileslagen i övrigt i tillämpliga delar enligt reglerna i rällegångsbalken som mål om åtal för brott för vilket svårare straffan böter inte är föreskrivet.

Andra meningen i förevarande stycke innehåller en kumulationsregd, som möjliggör all lalan om föreläggande av nytt vite förs i ell mål om uldömande av vite. Vid kumulation bör reglerna i 22 kap. 1, 3 och 5 §§ rällegångsbalken anses analogi tillämpliga. Det innebär bl, a, alt rätten efler vad den anser lämpligt kan förordna atl målen skall handläggas gemensamt eller var för sig.

Av 1 § tredje stycket viteslagen jämfört med 25 kap, 8 § brottsbalken följer att utdömt vite tillfaller staten. 1 fråga om uppbörd och indrivning saml förvandling av vite gäller atl detta sker enligt de regler som har föreskrivits för böter.

58 §

Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet begår patentintrång skall utge skälig ersättning för utnyttjandet av uppfinningen saml ersättning för den ytterligare skada som intrånget har medfört. Vid bestämmande av ersätt­ningens storlek skall hänsyn tas även till patenihavarens intresse av atl patentintrång inte begås och Ull övriga omständigheter av annan än rent ekonomisk betydelse.

Begår någon patenlintrång ulan uppsåt eller oaktsamhet, skall han utge ersättning för utnyttjandet av uppfinningen, om och i den mån del finnes skäligt.

Talan om ersättning för patentintrång må avse skada endasl under de fem senaste åren innan talan väcktes. För skada under tid dessförinnan är rätten lill ersättning förlorad,

I första stycket har tagits in en bestämmelse varigenom domstolen ges         43


 


möjlighet att när den bestämmer skadeståndels storiek ta hänsyn till pa- Prop, 1985/86:86 tenthavarens intresse av att patentintrång inte begås och övriga omständig­heter av annan än rent ekonomisk betydelse, 1 den allmänna motiveringen (avsnitt 2,3,6) har utförligt redogjorts för motiven lill bestämmelsen, som allmänt syftar lill att förstärka både skadeståndets reparativa och dess preventiva funktion.

Någon direkt motsvarighet lill denna möjlighet alt beräkna skadeståndet vid inlrång finns inte i immaterialrätten i övrigt. Bestämmelser om skade­stånd som beräknas enligt liknande grunder vid intrång i annans rätl finns emellertid för immalerialrättens del intagna i upphovsrättslagen (54 §) och lagen (1960:730) om rätt till fotografisk bild (17 §), Ersättning som beräk­nas med hänsyn lill omständigheter av annan än rent ekonomisk betydelse kan också utdömas bl,a, enligt 23 § datalagen (1973:289) och 55 § lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet. Inom arbetsrätten brukar etl sådanl slag av skadestånd kallas allmänt skadestånd.

De grundläggande reglerna om rätten lill skadestånd och den praxis i delta hänseende som föreligger nu avses inte ändrade genom tillägget i paragrafen. Det innebär atl utgångspunkten alltjämt är alt palenlhavaren skall ha rätl till full ersättning för utnyttjandet av patentet och den ytterii­gare skada som patentintrånget har medfört. Härav följer också atl den som begär skadestånd även i fortsättningen har bevisbördan för skadans omfattning. Liksom hittills skall inte heller parternas inbördes styrkeför­hållande inverka vid bevisbedömningen. En i ekonomiskt hänseende un­derlägsen patenlhavare skaU alltså inte ha någon lättnad i sin bevisskyl­dighet, I de fall käranden inte lyckas förebringa full bevisning, får alltjämt en skälighetsbedömning göras enligt 35 kap, 5 § rättegångsbalken. Av allmänna processueUa regler följer att domstolen vid utdömande av skade­stånd självfallet inte kan gå utöver del belopp som har yrkats.

Tillägget i paragrafen innebär emellertid atl domstolen när den faststäUer ersättningens storlek skall beakta även andra än rent ekonomiska omstän­digheter. De omständigheter som kan komma i fråga vid bedömningen hänför sig dels till parterna, dels till arten och graden av intrånget.

Beträffande partema bör särskill beaktas fall när patenthavaren allmänt befinner sig i ett underläge gentemot intrångsgöraren. Det kan t, ex, röra sig om en situation där ett stort förelag har använt ett palenl som innehas av en uppfinnare med små ekonomiska resurser, 1 sådana fall kan det vara svårt att bedöma omfattningen av patenihavarens eventuella uteblivna vinsl. Det är därför angeläget att skadeståndet kan bedömas på andra grunder, Inlrångsgörarens vinsl av intrånget är då en sådan omständighet som kan tillmätas betydelse. Har denne haft god ekonomisk utdelning av intrånget, samtidigt som patenihavarens beräkningar rörande sin uteblivna vinsl framstår som osäkra, bör skadeståndet närmast beräknas med ut­gångspunkt i intrångsgörarens vinst.

Det bör också vara möjligt all beakta den omsättning som inlrängsgö­raren har haft vid t, ex, försäljning av en produkt som omfattas av intrång­et, även om del inte är möjligt att visa att intrångsgöraren har haft någon vinst därav,

I de fall osäkerhet föreligger om den eventuella vinsl som inlrångsgö-       44


 


råren har aort, medan patenthavaren har lyckats styrka omfattningen av     Prop, 1985/86:86 sin uteblivna vinst, bör i normala fall den ersättning som utgår härutöver inte bli omfattande,

Uppsätliga eller grovt oaklsamma inlrång bör kunna föranleda högre belopp än när intrånget framstår som mindre allvariigt. Även intrångets varaktighet bör inverka på motsvarande sätt. Det bör särskUt beaktas om intrånget har skett vid en för patenthavaren ogynnsam tidpunkt. Det kan röra sig om fall där patenthavaren har lagt ned betydande belopp för exploatering av patentet och står i begrepp att tillverka och marknadsföra en produkt eUer metod men blir överflyglad av någon som olovligen börjar utnyttja uppfinningen.

En annan omständighet som kan behöva beaktas vid bestämmande av skadeståndet är om intrångsgöraren genom att l,ex, marknadsföra en sämre produkt har skadat patenihavarens good-will.

Som har redovisats i den allmänna motiveringen har den nuvarande bestämmelsen om möjligheten till jämkning vid fall av ringa oaktsamhet tagits bort från paragrafen. Del innebär att skadestånd alltid skall ulgå med fuUt belopp. Det förhållandet atl intrånget framstår som mindre allvarligt är emellertid en omständighet som bör beaktas när det gäller att fastställa den ersättning som grundas på annat än rent ekonomiska förhållanden.

Enligt 22 § lagen (1971:1078) om försvarsuppfinningar har en uppfinnare i vissa fall rätt tiU ersättning av den som uppsåtiigen och yrkesmässigt har utnyttjat en hemlig försvarsuppfinning. Skadeståndet motsvarar i huvud­sak den ersättning som skulle ha tillkommit uppfinnaren enligt 58 och 60 §§ patentlagen om patent hade meddelats i vanlig ordning, dvs, om del sär­skilda förfarandet om hemlighållande av försvarsuppfinningar inte hade varit aktuellt. Behov av en ändring i lagen om försvarsuppfinningar mot­svarande det tillägg som intagits i förevarande paragraf har emellertid inte ansetts föreligga med hänsyn till de speciella fall som avses i lagen om försvarsuppfmningar, särskilt som dessa fall i praktiken är sällsynta.

61 §

Har ett patent förklarats ogiltigt genom dom som vunnit laga kraft, får rätten inte enligt 57-60 §§ döma lill straff, meddela vUesförbud, utdöma vite eller ersättning eWer förordna om säkerhetsåtgärd.

Förs talan rörande patentintrång och gör den mot vilken talan förs gällande att patentet är ogiltigt , får frågan om ogiltighet prövas endast sedan talan om detta har väckts. Rätten skall förelägga den som gör gäUande atl patentet är ogiltigt att inom viss tid väcka sådan talan.

Förs i samma rättegång talan om patentintrång och talan om patentets ogiltighet och är det med hänsyn till utredningen lämpligt att frågan huruvida patentintrång föreUgger avgörs särskilt för sig, får på begäran av någon av parterna särskild dom ges i denfrågan. Om särskild dom ges, får rätten förordna atl målet om ogiUighet skall vila liU dess domen har vunnU laga kraft.

Ändringen i första styckel hänger samman med att vitesförbud har
införts som ny påföljd. Ändringen innebär alt det sedan etl patent har
               45


 


förklarats ogiltigt inte kan meddelas något beslul om vitesförbud eller    Prop. 1985/86:86 dömas ut vite som har bestämts genom ell sådanl förbud.

1 andra och tredje styckena ges vissa föreskrifter för det fall att lalan om patentintrång och fråga om patentets giltighet behandlas i samma rätte­gång. 1 den allmänna motiveringen har dessa frågor behandlats i avsnitt 2.3.7.

Ändringen i andra stycket innebär alt svaranden i intrångsmålet inte längre har rätt att få detta mål vilandeförklarat när han gör gällande atl patentet är ogiltigt. Liksom f n. skall rätten, om del görs gällande all patentet är ogiltigt, förelägga svaranden atl väcka lalan om detta. Reglema i 14 kap. rättegångsbalken om förening av tvistemål blir därvid tUlämpliga. Del innebär alt målen kan sammanläggas enligt 14 kap. 3 §, om talan har väckts som genkäromål, eller i annat fall med stöd av 14 kap. 6 §.

Finner rätlen efter gemensam handläggning atl patentet är giltigt kan i samma dom prövas även humvida intrång har sketl. I de faU domstolen har ansett patentet ogiltigt kan också genom samma dom förklaras att patentin­trång inte föreligger.

Underlåtenhet alt följa ell föreläggande om atl väcka talan om ogiltighet medför alt intrångsmålet prövas utan alt invändningen om ogiltighel beak­tas. Någon laleprekluderande verkan är dock inte knuten till föreläggan­det. I detta hänseende har bestämmelsen samma innebörd som enligt gällande rätt. Del medför att målen kan kumuleras enligt bestämmelserna i 14 kap, rättegångsbalken även om lalan om ogiltighet väcks efter den förelagda tidens utgång. Den förelagda partens försummelse att efter­komma föreläggandel får beaktas vid bestämmande av rättegångskostna­derna enligt reglerna i 18 kap, 6 § rättegångsbalken,

I del nya tredje stycket ges en möjlighet alt genom mellandom avgöra om patentintrång föreligger. En förutsättning är självfallet att någon av parterna begär en sådan dom. Del skall också vara lämpligt atl dela upp rättegången på delta sätt. 1 det sammanhanget bör särskUt de processeko­nomiska fördelarna beaktas. Genom meUandom kan endast prövas humvi­da patenlintrång föreligger. Påföljd för patentintrång, dvs, straff, vitesför­bud och skadestånd, eller säkerhetsåtgärd kan inte utdömas genom mellan­dom. Däremot förehgger inte någol hinder mol att det i samband med en mellandom meddelas ett interimistiskt beslul om vitesförbud enligt 57 a § andra styckel, Mellandom i intrångsdelen är ell institut som främst har betydelse för svaranden i inlrångsmålet. Det kan dock tänkas ligga även i patenihavarens intresse atl på etl tidigt stadium av rättegången få avgjort huruvida det s.k, intrångsföremålet faller inom patentets skyddsomfång.

Om mellandom meddelas i inlrångsfrågan har rätten möjlighet att förkla­ra ogikighetsmålei vilande.

Tredje stycket behandlar endasl mellandom i inlrångsmålet. Atl mellan­dom kan ges i fråga om patentets gUtighel följer av 17 kap. 5 § första stycket rättegångsbalken. Denna bestämmelse kan således bh tiUämphg om rätten efter gemensam handläggning av inlrångsmålet och ogiltighets-målet finner atl patentet är ogUtigt, Särskild dom bör då meddelas om patentets ogiltighel, medan intrångsmålet förklaras vilande. Skulle rätten

46


 


finna att inlrångslalan bör ogillas finns dock inget hinder mot alt båda    Prop, 1985/86:86 frågorna i stället avgörs genom samma dom,

1 63 § patentlagen ges föreskrifter om positiv fastslällelselalan. Enligt dessa föreskrifter äger en patenlhavare eller licenshavare föra lalan om fastställelse huruvida han på grund av patentet åtnjuter skydd gentemot annan under förutsättning all del råder ovisshet om förhållandet och denna ovisshet länder honom till förfång, I etl sådanl mål kan käranden mötas av invändningen atl patentet är ogiltigt. Gör han det, skaU enligt 63 § tredje stycket tillämpas samma ordning som när i mål om patentintrång görs gällande att patentet är ogiltigt. Den handläggningsordning som nu föreslås för intrångsmålens del skall aUtså tillämpas även när det i mål om positiv faslslällelsetalan görs invändning atl patentet är ogiltigt.

66 §

I mål som anges i 65 § Är tingsrätten domför med fyra ledamöter, av vilka två skall vara lagfarna och två tekniskt sakkunniga. Fler än tre lagfarna och tre tekniskt sakkunniga ledamöter får inte sitta i rätten. En av de lagfarna ledamöterna skaU vara rättens ordföra.nde.

Vid avgörande av mål ulan huvudförhandling, liksom vid handläggning som inte sker vid huvudförhandling eUer syn på stället, är tingsrätten dock domför med en lagfaren ledamot. Fler än en lagfaren och en tekniskt sakkunnig ledamot/år inte sina i rätten i detta fall. Därvid är den lagfarna ledamoten rättens ordförande.

Den nya domförhetsregeln i första styckel (se avsnitt 2,3.3 i den all­männa motiveringen) innebär att antalet ledamöter i tingsrätten i normal­fallet skaU vara fyra, varav tvä lagfarna och tvä tekniskt sakkunniga. Tingsrätten har dock möjlighet att sammanträda i den störte sammansätt­ningen som nu gäller i normalfaU. Denna möjlighet torde i första hand kunna utnyttjas i mer omfattande mål, dvs. när huvudförhandlingen kan beräknas pågå minst fyra veckor; jfr 1 kap. 3 § rättegångsbalken och 3 § lagen (1969:246) om domstolar i fastighetsmål. Del bör understrykas att, om domstolen skall förslärkas utöver minimisammansätlningen, man bör eftersträva alt lika många lagfarna och tekniska ledamöler från början ingår i rätten.

Domförhetsregeln i andra styckel har jämkats rent redaktionellt.

67 §

Hovrätten är i mål, i vars avgörande i tingsrätten tekniskt sakkunnig ledamot deltagit, domför med tre lagfarna och två tekniskt sakkunniga ledamöter. Har tre lagfarna ledamöter deltagit i tingsrättens avgörande, skall dock minst fyra lagfarna ledamöler delta i hovrättens avgörande. Fler än fem lagfama och tre tekniskt sakkunniga ledamöler/år inte sitta i rätten.

Om hovrätten finner alt medverkan av tekniskt sakkunniga ledamöter uppenbariigen inte behövs, är hovrätten domför utan sådana ledamöter.

Paragrafen innehåller domförhetsregler för hovrätten. De ändringar som        47


 


har genomförts har redovisats i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.3.3).     Prop. 1985/86:86 Enligt dessa ändringar skall hovrätten i fortsättningen vara domför med tre lagfarna ledamöter medan antalet tekniskt sakkunniga ledamöter i likhet med vad som gäller nu skall vara två.

När tre lagfarna ledamöter har deltagit i tingsrätten skall dock minst fyra lagfarna ledamöter delta i hovrättens avgörande. Möjligheten för hovrätten att vid huvudförhandling bestå av fem lagfarna och tre tekniskt sakkunniga ledamöler har bibehållits. De möjligheterna bör utnyttjas särskill när hu­vudförhandlingen kan väntas bli långvarig i hovrätten.

Hovrätten är enligt del nya andra stycket domför utan tekniskt sakkun­niga ledamöter, om det är uppenbart att medverkan av sådana ledamöler inte är behövlig. Motsvarande bestämmelse finns för hovrätts sammansätt­ning i vissa fall enligt lagen (1969:246) om domstolar i fastighetsmål (13 §). Avsikten är att hovrätten l.ex. skall kunna avskriva ett mål efter återkal­lelse av talan utan atl behöva anlita de tekniskt sakkunniga ledamöterna. Vid avskrivning av mål begränsas prövningen vanligtvis lill enbart rätte-gängskostnadsfrågor. I den mån beslul i dessa frågor kräver de särskilda insikter som de tekniska ledamöterna har - så kan t.ex, vara fallet om kostnaderna för olika delar av målet behöver särskiljas - bör dessa leda­möler naturligtvis medverka.

75 §

Andra slutliga beslut av patenimyndigheten än som avses i 24 § saml beslut enligt 42, 72 eller 73 S/ar överklagas till patentbesvärsrätten genom besvär inom tvä månader från beslutets dag. Den som vill överklaga ett sådanl beslul skall inom samma tid belala föreskriven besvärsavgift. An­nars prövas inte besvären.

En slulligi beslut av patentbesvärsrätten får överklagas till regeringsräl­len genom besvär inom två månader från beslutets dag. Därvid tillämpas bestämmelserna i 35—37 §§ förvaltningsprocesslagen (1971:291) om be­svär över kammarrättens beslut. Patentbesvärsrättens beslut skall inne­hålla uppgift om atl det krävs särskilt tillstånd för prövning av besvär till regeringsrätten och om de grunder på vilka sådant tillstånd meddelas.

Genom en ändring i 25 § andra styckel krävs i fortsättningen prövnings­tillstånd vid överklagande av patentbesvärsrättens beslut i de frågor som omfattas av den bestämmelsen (se avsnitt 2,4,1 i den allmänna motivering­en). Motsvarande ändring har införts i förevarande paragraf,

I övrigt har paragrafen jämkats rent redaktioneUt,

Övergångsbestämmelser

1,     Denna lag träder i kraft den 1 juli 1986,

2,  I fråga om tingsrättens domförhet skall äldre föreskrifter fortfarande lillämpas vid huvudförhandlingar som har påbörjats före ikraftträdandet samt vid överläggningar och omröstningar i anslutning till sådana huvud­förhandlingar,

3,  I fråga om hovrättens domförhet skall äldre föreskrifter fortfarande             48


 


tillämpas i mål där den slutliga handläggningen har påbörjats före ikraftlrä-     Prop, 1985/86:86 dandet,

4, I fräga om överklagande av beslut som patentbesvärsrätten har med­delat före ikraftträdandet skall äldre föreskrifter fortfarande tillämpas.

Av allmänna principer följer att de nya bestämmelsema om skadestån­dets beräkning inte bör tillämpas på patentintrång som hänför sig liU tiden före lagens ikraftträdande, Vilesförbud bör dock kunna meddelas med anledning av sådana inträng som påbörjats före ikraftträdandet.

Bestämmelserna i andra och tredje punkterna har utformats efter möns­ter av de ändringar om domförhet som senast har gjorts i rättegångsbalken (se prop, 1983/84:78),

Med uttrycket "slutlig handläggning" i hovrätten avses i delta samman­hang handläggning som direkt syftar till målets avgörande, däremot inte t,ex. prövning av en fräga om inhibition eller beslul att kommunicera en besvärsinlaga.

4.2 Förslagen till lagar om ändring i varumärkeslagen (1960:644), mönsterskyddslagen (1970:485) och lagen (1977:1016) med vissa bestämmelser på tryckfrihetsförordningens område.

På samma sätt som i 25 § andra stycket och 75 § patentlagen har i föreva­rande lagar föreskrivits att det krävs prövningstillstånd vid överklagande av patentbesvärsrättens slutiiga beslul tiU regeringsrätten. Skälen för den­na ändring har redovisats i avsnitt 2.4,1 i den allmänna motiveringen. Bestämmelserna har utformats efler mönster av namnlagen (1982:670).

5 Hemställan

Jag hemställer atl lagrådets yttrande inhämtas över förslagen lill

1,  lag om ändring i patentlagen (1967:837),

2,  lag om ändring i varumärkeslagen (1960:644),

3,  lag om ändring i mönsterskyddslagen (1970:485),

4,  lag om ändring i lagen (1977:1016) med vissa bestämmelser på tryckfrihetsförordningens område,

6 Beslut

Regeringen beslutar i enlighet med föredragandens hemstäUan,

49

4   Riksdagen 1985186. 1 saml. Nr 86


 


Prop. 1985/86:86 Utdrag

LAGRÅDET                                    PROTOKOLL

vid sammanträde 1985-12-19

Närvarande: fd. justitierådet Hull, regeringsrådet Dahlman, justitierådel Gad,

Enligt protokoll vid regeringssammanträde den 28 november 1985 har regeringen på hemställan av statsrådet Wickbom beslutat inhämta lagrå­dets yttrande över förslag till

1,     lag om ändring i patentlagen (1967:837),

2,  lag om ändring i vammärkeslagen (1960:644),

3,  lag om ändring i mönsterskyddslagen (1970:485),

4,  lag om ändring i lagen (1977:1016) med vissa bestämmelser på tryck­frihetsförordningens område.

Förslagen har inför lagrådet föredragils av hovrättsassessorn Krister Thelin,

Förslagen föranleder följande yttrande av lagrådet:

Enligt 43 § namnlagen (1982:670) krävs prövningstillstånd för atl rege­ringsrätten skall pröva besvär över ell slutligl beslut av patentbesvärsräl­len enligt denna lag. I lagrådsremissen föresläs alt ell krav på prövningstill­stånd skall införas också när det gäller överklagande av andra slulliga beslut av palenlbesvärsrällen. Genom de i remissen framlagda förslagen till ändring av 25 och 75 §§ patentlagen (1967:837), 47 § varumärkeslagen (1960:644), 22 och 47 §§ mönsterskyddslagen (1970:485) samt 8 § lagen (1977:1016) med vissa bestämmelser på tryckfrihetsförordningens område uppställts ett sådanl krav i fråga om överklagande av slulliga beslut enligt dessa lagar.

I 17 § lagen (1977:729) om patentbesvärsrätten finns bestämmelser om överklagande av ett icke-slulligt beslul av patentbesvärsrällen enligt de ovan nämnda lagarna. Enligt andra stycket i paragrafen är huvudregeln alt sådant beslut får överklagas endast i samband med överklagande av beslu­tet i själva målet. I vissa i styckel under 1—5 angivna fall får dock ett icke-slulligt beslut överklagas särskilt. 1 paragrafens tredje stycke finns bestämmelser som reglerar sådant särskilt överklagande. Överklagande får göras av den som beslutet angår, om det har gått honom emot. Talan förs genom besvär hos regeringsrätten. Genom en hänvisning till 7 § förvak-ningsprocesslagen (1971:291) gäller en besvärstid på tre veckor, räknat från delfåendel av beslutet.

Enligt lagrådets mening bör etl krav på prövningstillstånd inte begränsas
till de i remissen avsedda besluten ulan omfatta överklagande av alla beslut
av patentbesvärsrätten, I fråga om beslut som får överklagas endast i
samband med slutiigl beslut i målet gäller bestämmelserna om överkla­
gande av sådanl beslul. Dessa icke-slutliga beslul omfattas därmed, utan
all någon ytterligare lagreglering behövs, av det för slutliga beslul uppställ­
da kravet på prövningstillstånd. När det gäller sädana icke-slutliga beslut
   5q


 


som fär överklagas särskill regleras som nämnts överklagandefrägorna av Prop, 1985/86:86 beslämmelserna i 17 § tredje styckel lagen om patentbesvärsrätten. För atl överklagande av dessa beslut skall omfattas av ett krav pä prövningstill­stånd behövs en uttrycklig föreskrift därom. En sådan kan lämpligen införas i paragrafens tredje stycke, I samband därmed bör paragrafens lydelse anpassas lill de i remissen föreslagna beslämmelserna om besvär över slulliga beslul av patentbesvärsrätten. Vidare bör hänvisningen till namnlagen i paragrafens första stycke avse den nu gällande lagen. Med hänsyn lill det anförda föreslår lagrådet alt 17 § lagen om patentbesvärsrät­ten får följande lydelse:

"17 §

I fråga om överklagande av ett slutligt beslut av palenlbesvärsrällen finns bestämmelser i patenfiagen (1967:837), mönsterskyddslagen (1970:485), varumärkeslagen (1960:644), namnlagen (1982:670) och lagen (1977:1016) med vissa bestämmelser på tryckfrihetsförordningens område.

Ett beslul av patentbesvärsrätten, som inte är slutligt, fär överklagas endasl i samband med överklagande av beslul i själva målet, Ell beslul får dock överklagas särskilt när rätlen har

1,  ogillat invändning om jäv mot ledamot av rätten eller invändning om atl hinder föreligger för talans prövning,

2,  avvisat ombud eller bkräde,

3,  utdömt vite eller straff för underlåtenhet alt iakttaga föreläggande eller ålagt vittne eller sakkunnig atl ersätta kostnad som vållats genom försummelse eller tredska,

4,  förordnal angående ersättning för någons medverkan i målet,

5,  utlåtit sig i annat fall än som avses i 4 i fråga som gäller allmän rättshjälp.

Sådant särskill överklagande som avses i andra stycket får göras av den som beslutet angår, om det har gäll honom emot. Beslutet överklagas lill regeringsrätten genom besvär. Därvid tillämpas bestämmelsema i 7 § för­valtningsprocesslagen (1971:291) och i 35-37 §§ samma lag om besvär över kammarrättens beslut, Patentbesvärsrättens beslut skall innehålla uppgift om all del krävs särskilt tillstånd för prövning av besvär till rege­ringsrätten och om de gmnder på vilka sådanl tillstånd meddelas,"

1 övergångsbestämmelse bör föreskrivas all äldre föreskrifter fortfaran­de skall lillämpas i fråga om överklagande av beslul som patentbesvärsrät­ten har meddelat före ikraftträdandet,

1 övrigt lämnar lagrådet de remitterade förslagen utan erinran.

51


 


Justitiedepartementet                             Prop, 1985/86:86

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 9januari 1986

Närvarande: statsministern Palme, ordförande, och statsråden 1, Carisson, Lundkvist, Feldt, Gustafsson, Leijon, Hjelm-Wallén, Peterson, Bod­ström, Göransson, Gradin, Dahl, R, Carisson, Holmberg, HeUström, Wickbom, Johansson, Hulterström, Lindqvist

Föredragande: statsrådet Wickbom


Proposition om ändring i patentlagen (1967:837) m.m.

1    Anmälan av lagrådsyttrande

Föredraganden anmäler lagrådets yttrande (beslul om lagrädsremiss fattal vid regeringssammanträde 198.5-11-28) över förslag tiU

1,    lag om ändring i patentlagen (1967:837),

2,    lag om ändring i varumärkeslagen (1960:644),

3,    lag om ändring i mönsterskyddslagen (1970:485),

4,    lag om ändring i lagen (1977:1016) med vissa bestämmelser pä tryck­frihetsförordningens område.

Föredraganden redogör för lagrådets yttrande och anför,

I lagrådsremissen har jag föreslagit all det krav på prövningstillstånd vid överklagande till regeringsrätten som i dag gäller i fråga om patentbesvärs­rättens slulliga beslut i mål enligt namnlagen (1982:670) skall utvidgas till atl omfatta slulliga beslut i övriga mål som förekommer vid patentbesvärs­rätten. En följd av delta förslag är att prövningstillstånd skall krävas även vid sådana icke-slutliga beslut som får överklagas endasl i samband med talan mot beslut i själva målet.

Lagrådet har emellertid som sin mening anfört atl krav på prövningstill­stånd inte bör begränsas till de i remissen avsedda besluten utan omfatta överklagande av alla beslul av palenlbesvärsrällen, dvs, även beslut under rättegången mot vilka lalan får föras särskilt.

Förslaget i lagrädsremissen avsåg att åstadkomma en anpassning till den ordning i fråga om rätten att överklaga patentbesvärsrättens avgöranden som infördes genom 1982 års namnlag. Något praktiskt behov att ytterhga­re utvidga kravet på prövningstillstånd hade jag inte funnit vara för han­den, vare sig beträffande mål enligt namnlagen eller övriga mål vid pa­tentbesvärsrätten. Jag ser dock inte något hinder mot att genomföra vad lagrådet har förordat. Lagrådets förslag innebär att man nu tar steget fullt ut när det gäller atl låta 1971 års förvaltningsreform och de ändringar som genomfördes år 1981 i fräga om krav på prövningstUlstånd vid överkla-


52


 


gande av kammartättens avgöranden (se prop, 1979/80:105) slå igenom     Prop, 1985/86:86 även för patentbesvärsrättens del,

Mol bakgrund av vad jag nu har anfört är jag beredd alt godta lagrådets förslag till ändring i 17 § lagen (1977:729) om patentbesvärsrällen. Jag har i denna del samrått med chefen för industridepartementet.

Slutligen förordar jag att några ändringar av redaktionell art görs i de remitterade lagförslagen.

2   Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att anta

dels de av lagrådet granskade lagförslagen med vidtagna ändringar, dels det inom justitiedeparlemenlel upprättade förslagel liU lag om ändring i lagen (1977:729) om patentbesvärsrätten.

3   Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen alt anta de förslag som föredraganden har lagt fram.

53


 


Bilagal     Prop, 1985/86:86

Sammanfattning av utredningens betänkande

Patenlprocessulredningen har hafl i uppdrag alt föreslå en effektivare och bättre fungerande palentprocess än den nuvarande och atl se över sank­tionssystemel vid patentintrång,

I palentprocessen handläggs företrädesvis mål om intrång i patent och om ogiltigförklaring av patent samt mål om fastställelse av patents skydds­omfång. Målen handläggs av allmän domstol i huvudsak enligt rättegångs­balkens regler. Vissa särskilda bestämmelser gäller emeUertid för dessa mål. Sålunda kan talan väckas endasl vid Stockholms tingsrätt. Tingsrät­tens sammansättning avviker från den i tvistemål vanhga i del alt rätten vid huvudförhandling beslår av, förutom de tre lagfama ledamöterna, tre tekniskt sakkunniga ledamöter. De hämtas för varje särskUt mål ur en krets av tekniker som regeringen förordnar. Frän samma krets hämtas tekniskt sakkunniga ledamöler även till hovrätten vid dess behandling av patent­mål.

Sanktionerna vid uppsåtligt patentintrång är för närvarande straff och skadestånd. Skadestånd kan förekomma även vid patentintrång som skett av oaktsamhet och kan med viss begränsning komma i fråga även om oaktsamhet inte förelegal.

Del har sedan länge riktats kritik mol palentprocessen och sanktionssys­temel vid patentintrång. Särskilt har det gjorts gällande att processen är tidsödande och kostnadskrävande och att sanktionerna brister i effektivi­tet. Straff förekommer praktiskt taget inte och man har pekat på de svårigheter som möter alt bevisa skadeverkningarna av patentintrång. Riksdagen har i fiera sammanhang påtalat bristerna och särskill framhållit all patenlhavare med begränsade ekonomiska resurser har svårt alt hävda den ensamrätt tiU en uppfinning som patentet medför.

Utredningen har undersökt handläggningstiderna i patentmål som inkom till Stockholms tingsrätt åren 1970-1982, Undersökningen bekräftar att kritiken mol den nuvarande processen är berättigad. Processen ger i sin nuvarande utformning inte den hjälp ål parterna som de kan behöva. Utredningen diskuterar två vägar för atl åstadkomma en snabbare och mindre kostsam process. Den ena avser förfarandet eller möjligheterna all genom en stramare processledning och på annat sätt påskynda behandling­en av målen. Vissa förslag härom läggs fram men de bedöms få en endast margineU betydelse. Den andra vägen innebär ändringar av organisatoriskt slag och utredningen anser att del är sådana ändringar som måste genomfö­ras om man vill nå en väsentligt snabbare och mindre dyrbar process.

En brist i nuvarande organisation är atl domstolens ledamöter, det gäller
både tingsrättens och hovrättens, inte ges tillfälle att i erforderlig omfatt­
ning ägna sig åt patentmålen. De lagfarna ledamöterna tas i anspråk även
för andra mål och de tekniska ledamöterna med sin vanliga verksamhet
förlagd utanför domstolarna är inte alllid tillgängliga. Vissa av dem tjänst­
gör sporadiskt och hinner inte få önskvärd erfarenhet av dömande verk­
samhet. För en effektiv process krävs del atl domstolens ledamöter är fast
54


 


knutna till domstolen och har arbetet med patenträltsliga frågor som sin Prop, 1985/86:86 huvudsakliga syssla, I en sådan domstol kati samarbetet mellan de lagfarna domarna och de tekniskt utbildade underlättas och en effektiv process­ledning etableras. Antalet patentmål är emellertid inte tillräckligt för alt sysselsätta en domstol med lill denna fast knutna ledamöler, både jurister och tekniker, vilka har dömandet i patentmål som huvudsaklig arbetsupp­gift. Ett tillräckligt arbelsunderlag skapas dock om domstolen tillförs de uppgifter i fråga om patent som nu ankommer på patentbesvärsrätten,

I patentbesvärsrätten handläggs bl,a, besvär över patenlverkets beslul i anledning av ansökan om patent. Ledamöterna i domstolen, patenträttsrå-den, är antingen lagfarna eller tekniskt utbildade och är fast knutna liU domstolen, Patentbesvärsrällen representerar etl betydande mått av pa­tenlrättsligt kunnande. En sammanslagning av Slockholms tingsrätts pa­tentavdelning och palenlbesvärsrällen ler sig ur den synpunkten naturlig alt sakfrågorna i palentansökningsärenden och i patentmål ofta är de­samma nämligen huruvida patentlagens bestämmelserom palenterbarhels-villkoren är uppfyllda. Genom en integrering av de båda domstolama skulle en patenldomstol av hög patenträltslig kompetens bildas.

Del möter svårigheter av organisatoriskt slag all infoga en sådan dom­stol i en instansordning. Av olika skäl kan behovet att kunna överklaga domstolens avgörande också sättas i fråga, I vart fall får värdet ur rättssä­kerhetssynpunkt av en fullföljdsrätt vägas mot de olägenheter i form av tidsutdräkl och ökade kostnader som fullföljdsrätten medför. Ett avskä­rande av klagorällen kommer alt avsevärt förkorta processen och reducera kostnaderna,

Patenlprocessulredningen föreslår att en särskild domstol - patentdom­slolen — inrättas för prövning av såväl besvär över palenl- och registre­ringsverkets beslut i palenlärenden som patentmål, dvs, mål för vilka Stockholms tingsrätt nu är rätt domstol. Utredningen föreslår också alt domstolens beslut inte skall få överklagas. Det innebär bl, a, alt regerings­rättens befattning med palentansökningsärenden upphör,

Patentdomslolen bör stå under ledning av en kvalificerad jurist med erfarenhet som domare. Övriga ledamöter bör vara lagfarna eller tekniskt utbildade, I fråga om domförhet innebär förslagel att rätten i patenlbe­svärsmål är domför med tre eller fyra ledamöter av vilka minst en skall vara lagfaren och minst tvä vara tekniskt sakkunniga, I jämförelse med gällande rätl innebär delta den ändringen att en lagfaren ledamot alltid skall ingå i rätten. För patentmålens del föreslås att den nuvarande regeln om tre jurister och tre tekniker ändras lUI i normalfallet två jurister och två tekniker, 1 såväl besvärsmål som patentmål skaU en av de tekniska leda­möterna kunna ersättas av en särskild leknisk ledamot som hämtas utanför domstolen. Avsikten härmed är all tillförsäkra domstolen teknisk sakkun­skap på områden utanför de ordinarie teknikernas särskilda kunskapsom­råden. En speciell jävsregel föreslås av innebörd att ledamot av patent­domslolen är jävig alt handlägga etl patentmål, om han i ett patenlbesvärs­mål avseende patentet har fatlat beslul i fråga som skall prövas i patentmå­let,

55


 


Patentdomstolen kommer atl la upp besvärsmålen såsom förvaltnings- Prop, 1985/86:86 domstol och rättegången i dessa mål kommer liksom för närvarande alt bygga pä förvaltningsprocesslagen som den centrala lagen inom förvali-ningsrältskipningen. Utredningen föreslår emellertid alt besvärsmälen i patentdomstolen skall behandlas med ett något mindre inslag av official­prövning än som nu sker i patentbesvärsrätten. Sålunda bör domstolen vara bunden av parternas yrkanden och inte ha möjlighet atl — som patentbesvärsrätten kan göra i visst fall - pröva besvär trots att de återkal­lats.

Patentmålen kommer att i patentdomslolen handläggas enligt rättegångs­balkens bestämmelser om rättegången i underrätt i disposkiva tvistemål. 1 förhällande till gällande rätt föreslås den ändringen atl fråga om inlrång i ett patent och fråga om ogiltighel av delta patent regelmässigt skall prövas i samma mål. För närvarande har svaranden i inlrångsmålet, om han väcker lalan om ogiliighet, en ovillkorlig rätl alt få inlrångsmålet förklarat vilande i väntan på att ogikighetsmålei avgörs, en rätl som oftast utnyttjas. Utredningen föreslår alt denna rätl avskaffas. Vidare föreslår utredningen att s. k. mellandom skall kunna ges i frågan huruvida intrång föreligger. De nu berörda ändringarna är avsedda att påskynda processen.

Förslagel om patenldomstol medför konsekvensändringar inom andra områden än patenträtten. Patentbesvärsrätten handlägger besvär över pa­tenlverkets beslut i ärenden om registrering av varumärke, mönster, namn och ulgivningsbevis för periodisk skrift. Utredningen föreslår alt dessa besvärsmäl förs över till kammartätt och atl prövningstillstånd införs för rätt atl få målen prövade av regeringsrätten. Sådant tiUstånd krävs nu endast i namnmål.

Om en patentsökande på sätt utredningen föreslagit får tillgång lill en­dast en besvärsinstans, patentdomslolen, motiverar detta en översyn av rutinerna för handläggning av pateniansökan i palenlverket. Utredningen föreslär all den nuvarande s.k. kompakta handläggningen överges och att palenlverket återgår liU de mera ingående handläggningsrutiner som tidi­gare tillämpades. Nedgången i antalet patentansökningar ger fömtsättning­ar för en sådan reform.

Beträffande sanktionssystemel vid patentintrång anser utredningen att
systemet uppvisar brister i fråga om sanktionernas preventiva funktion,
dvs. att sanktionerna inte är tillräckligt effektiva för att förhindra patentin­
trång. Utredningen föreslår en ny sanktion i form av förbud vid vite för en
intrångsgörare atl fortsätta med etl påbörjat inlrång, 1 jämförelse med
straff och skadestånd har vitesförbudet den fördelen att patenthavaren inte
behöver styrka vare sig uppsåt eller oaktsamhet hos intrångsgöraren och
inte heller behöver han föra bevisning om intrångels skadeverkningar. Han
kan inrikta sitt agerande direkt på frågan om det föreligger ett patentin­
trång i objektiv mening. Benägenheten att investera i etl olovligt utnyttjan­
de av etl palenl torde minska om patenthavaren kan utverka etl förbud mot
ulnyltjandel ulan all behöva styrka annat än att patentintrång föreligger.
Någon gräns för vilesbeloppets storlek föreslås inte. Talan om vilesförbud
skall kunna föras antingen för sig eller i förening med lalan om skadestånd.
Vitesförbud skall under vissa förutsättningar kunna meddelas interimis-
       56


 


tiskt. Då ett förelagt vite skall dömas ut föreslås att delta skall ske i     Prop, 1985/86:86
patentdomslolen,
                        '    '

Utredningen föreslår att straff utmönstras som sanktion mot patenlin­trång. Ett av skälen är alt patenldomstolens avgöranden inte får överkla­gas. Enligt vedertagna grundsatser, söm för övrigt kommit lill uttryck i den av Sverige biträdda FN-konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, är den som dömts för brott tillförsäkrad rätten alt överklaga domen till högre domstol. Utredningen anser atl en avkriminalisering av patentintrång inte medför att sanktionssystemel blir ineffektivt. Det är för närvarande sällsynt all patentintrång beivras straffrättsligt. Som sanktion mot patentintrång torde straffet knappast spela någon roll. Del föreslagna vitesförbudel kan väntas medföra alt straffet förlorar ytterligare i betydel­se,

I direktiven för utredningen berörs frågah öm återinförande av en pre­sumtionsregel vid förfarandepatent, en regel som upphävdes 1967, Regeln skulle komma lill användning vid tvist om inlrång i förfarandepatent som avser framställning av visst nytt ämne. Innebörden av regeln skulle vara att ämnet skall anses framställt genom det patentskyddade förfarandet, om annat inte visas. Utredningen har övervägt frågan men funnk att det saknas tillräckliga skäl atl återuppliva presumtionsregeln. Utredningen hänvisar bl, a, till rättssäkerhetsskäl och tUl att inget av de övriga nordiska länderna har en sådan regel i sin patentlagstifining.

Inte heller har utredningen ansett sig böra lägga fram förslag om ett institut som ger patenthavaren möjlighet alt frivilligt begränsa sill palenl, I direktiven sägs att ett begränsningsinstitut sannolikt skulle kunna bli ett värdefullt inslag i svensk patentiagsliflning. Även i denna fråga har utred­ningen ansett alt rättssäkerhetsskäl talar mot att institutet införlivas med svensk patenträtt. Detta sammanhänger med den helt avgörande roU som patentkraven spelar enligt svensk rätt. Tredje man skall, sedan etl patent meddelats, av patentkraven kunna bedöma vad patentet framdeles kan komma att riktas på, om något eller några av paientkraven visar sig inte vara gUliga, Även andra skäl mot institutet anförs, bl,a, atl de övriga nordiska länderna inte överväger atl ta upp institutet i sin patentlagstifi­ning.

57


 


Bilaga 2    Prop, 1985/86:86

Utredningens lagförslag

1  Förslag till

Lag om ändring i patentlagen (1967: 837)

Härigenom föreskrivs i fråga om patentlagen (1967:837) dels all nuvarande 57 och 65-70 §§ skall upphöra all gälla, dels atl nuvarande 58 § skall betecknas 57 §, atl nya 58 § skall erhålla

nedan angiven lydelse, dels all 24, 25, 36, 57, 59-61, 75 och 88 §§ skall erhålla nedan angivna

lydelse.


Föreslagen lydelse

Talan mot slutligt beslut av patenimyndigheten på palenlavdd­ningen i ärende angående ansökan om palenl må föras av sökanden, om del gått honom emot, Mol be­slut, varigenom ansökan bifallits oaktat invändning framställts i be­hörig ordning, må lalan föras av den som gjort invändningen.

24 §'


Nuvarande lydelse

Talan mot slutligt beslul av patenimyndigheten på paientav­delningen i ärende angående ansö­kan om patent må föras av sö­kanden, om del gått honom emot. Mot beslul, varigenom ansökan bi­fallils oaktat invändning fram­ställts i behörig ordning, må lalan föras av den som gjort invändning­en. Återkallar invändaren sin talan, må denna likväl prövas, om särskil­da skälföreUgga.

Mot beslul, varigenom begäran om ålempptagning enligt 15 § tredje stycket eller 20 § första slyckel avslagks eller yrkande om överföring enligt 18 § bifallits, må talan föras av sökanden. Mot beslut, varigenom yrkande om överföring enligt 18 § avslagits, må talan föras av den som framställt yrkandet.

Mot beslul, varigenom yrkande om förordnande enligt 22 § femte styckel avslagits, må talan föras av sökanden eller den som eljest framställt yrkandet.

Om lalan mot beslut enligt 72 eller 73 § föreskrives i 75 §.

25 §


Talan enligt 24 § föres genom be­svär hos palenlbesvärsrällen inom två månader från beslutets dag. Den som vill anföra besvär skall inom samma lid erlägga fastställd besvärsavgift vid påföljd att besvä­ren icke upptagas till prövning.

Mol slutligt beslul av palenl­besvärsrällen må lalan föras av sö­kanden, om del gått honom emot. Talan föres hos regeringsrällen ge­nom besvär inom två månader från beslutets dag.

' Senaste lydelse 1978:149.  Senaste lydelse 1977:730.


Talan enligt 24 § föres genom be­svär hos patentdomslolen inom två månader från beslutets dag. Den som vill anföra besvär skall inom samma tid eriägga fastställd bes­värsavgift vid påföljd att besvären icke upplagas till prövning.


58


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


Prop. 1985/86:86


 


Bestämmelserna i 22 § femte stycket äga motsvarande tillämp­ning beträffande handlingar som in­komma till patentbesvärsrätten el­ler regeringsrätten.


Bestämmelserna i 22 § femte stycket äga motsvarande tillämp­ning beträffande handlingar som in­komma till patentdomslolen.


36 §3

Har del av internationell pateniansökan icke varit föremål för inlernalio-nell nyhelsgranskning eller internationell förberedande palenlbarhets-prövning på gmnd av att ansökningen bedömts omfatta av varandra obero­ende uppfinningar och att sökanden ej inom föreskriven tid erlagt tilläggs­avgift enligt konventionen om patentsamarbete, skall patentmyndigheten pröva, om bedömningen var riktig. Finnes detta vara fallet, skall den del av ansökningen som icke varit föremål för sådan granskning eiler prövning anses återkallad hos patentmyndigheten, om ej sökanden eriägger föreskri­ven avgift lill myndigheten inom två månader från del myndigheten av­sände underrättelse lill honom om sitt ställningstagande. Finner patent-myndigheten alt bedömningen ej var riklig, skall myndigheten fortsätta handläggningen av ansökningen i dess helhet.

Talan  mot  beslut  enligt  första Talan  mol  beslut  enligt  första

styckel, varigenom patentmyndig-     slyckel, varigenom patenimyndig-

heten funnit, att pateniansökan omfattar av varandra oberoende uppfinningar, må föras av sökan­den. Bestämmelserna i 25 § första styckel äga motsvarande tillämp­ning.

heten funnit, all patentansökan omfattar av varandra oberoende uppfinningar, må föras av sökan­den. Beslämmelserna i 25 § första och andra styckena äga motsvaran­de tillämpning.

Finner rätlen patenlmyndighelens beslut rikligt, räknas fristen för alt erlägga sådan avgift som avses i första stycket andra punkten från det patentmyndighelen avsände underrättelse lill sökanden om rättens laga­kraftvunna beslul.

57 §


Gör någon inlrång i den en­samrätt som patent medför (patent­intrång) och sker det uppsåtligen, dömes lUl dagsböler eller fängelse i högsl sex månader.

Brollet må åtalas av allmän åkla­gare endast om målsägande anger det liU åtal och åtal av särskilda skäl finnes påkallat ur allmän syn­punkt.


Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet gör inlrång i den ensamrätt som patent medför (pa­tenlinlräng), skaU utge skälig er­sättning för utnyttjandet av uppfin­ningen saml ersättning för den yt­terligare skada som intrånget med­fört. Föreligger endasl ringa oakt­samhet, må ersättningen jämkas.

Begår någon patentintrång utan uppsåt eller oaktsamhet, skall han utge ersättning för ulnyltjandel av uppfinningen, om och i den mån det finnes skäligt.

Talan om ersällning för patent­intrång må avse skada endast un-


 


Senaste lydelse 1978: 149.


59


 


Nuvarande Ivdelse


Föreslagen lydelse


Prop. 1985/86:86


der de fem senaste åren innan talan väcktes. För skada under lid dess­förinnan är rånen lill ersättning förlorad.

58 §


Den som uppsåthgen eller av oaktsamhet begår patentintrång skaU utge skälig ersällning för ulnyltjandel av uppfinningen saml ersällning för den ytterligare skada som intrånget medfört. Föreligger endasl ringa oaktsamhet, må er­sättningen jämkas.

Begår någon patentintrång utan uppsåt eller oaktsamhet, skall han utge ersättning för utnyttjandet av uppfinningen, om och i den mån det finnes skäligt.

På lalan av palenlhavaren eller den som på grund av licens äger utnyllja uppfinningen får rällen vid viie förbjuda den som begår patent­intrång att fortsätta intrånget

Om käranden visar sannolika skäl för all intrång föreligger och del kan befaras all .svaranden ge­nom all fortsätta intrånget väsent­ligt förringar värdet av den ensam­rätt som patentet medför får rällen, sedan svaranden fåll tillfälle alt ytlra sig, meddela förbud för tiden intill dess målet har avgjorts.

Talan om ersällning för patenl­inlräng må avse skada endasl un­der de fem senaste åren innan talan väcktes. För skada under tid dess­förinnan är rätten till ersällning förlorad.

Förbud enligt andra styckel får meddelas endasl om käranden hos rällen ställer säkerhet för skada som kan tillfogas svaranden. För­mår käranden ej ställa säkerhet, får rätten befria honom därifrån. Ifrå­ga om beskaffenheten av säker­heten gäller 2 kap. 25 § utsök­ningsbalken. Säkerheten skall prö­vas av rätten, om den ej har god­känts av svaranden.

Talan om uldömande av vite förs av den som ansökt om förbudet. 1 samband med sådan talan får talan föras om nytt vitesförbud.

59 § Pä yrkande av den som lidit patentintrång äger rätten efler vad som är skäligt till förebyggande av fortsalt intrång förordna, atl patentskyddat alster, som tillverkats utan patenihavarens lov, eller föremål, vars använ­dande skulle innebära patentintrång, skall på visst sätt ändras eller sättas i förvar för återstoden av patenttiden eller förstöras eller, i fråga om patent­skyddat alster, mot lösen utiämnas till den som hdit intrånget. Vad nu sagts gäller ej mot den som i god tro förvärvat egendomen eller särskild rätt därtUI och själv icke begått patentintrång.

Egendom som avses i första stycket må lagas i beslag, om brott som anges i 57 § skäligen kan an­tagas föreUgga. Vad som är före­skrivet om beslag i brottmål i all­mänhet äger därvid tillämpning.


60


 


Nuvarande Ivdelse


Föreslagen lydelse


Prop, 1985/86:86


Utan hinder av vad som sägs i första stycket må rätten, om synnerliga skäl föreligga, på yrkande förordna att innehavare av egendom som avses i första stycket skall äga förfoga över egendomen under återstoden av patenttiden eller del därav mot skäligt vederiag och på skäliga villkor i övrigt.

60


Utnyttjar någon yrkesmässigt patentsökt uppfinning efler del handlingarna i ansökningsärendet blivit tillgängliga enligt 22 §, äger vad som sägs om patentintrång motsvarande tillämpning i den män ansökningen leder till patent. För tiden innan utläggningen av patent-ansökningen kungjorts enligt 21 § omfattar patentskyddet dock en­dasl vad som framgår såväl av patentkraven i deras lydelse när an­sökningen blev allmänt tUlgänglig som av patentkraven enligt paten­tet. TiU straff må ej dömas och er­sättning för skada på gmnd av ut­nyttjande som sker innan utlägg­ningen av patentansökningen kun­gjorts må bestämmas endasl enligt 58 § andra stycket,

Bestämmelsema i 58 § tredje stycket äga ej lUlämpning, om ersättningstalan väckes senast ett år efter patentets meddelande.


Utnyttjar någon yrkesmässigt patentsökt uppfinning efter del handlingarna i ansökningsärendel blivit tillgängliga enligt 22 §, äger vad som sägs om patentintrång motsvarande tillämpning i den mån ansökningen leder till palenl. För tiden innan utläggningen av patent­ansökningen kungjorts enligt 21 § omfattar patentskyddet dock en­dast vad som framgår såväl av paientkraven i deras lydelse när an­sökningen blev allmänt tUlgänglig som av patentkraven enligt paten­tet. Ersättning för skada på gmnd av utnyttjande som sker innan ut­läggningen av pateniansökningen kungjorts må bestämmas endast en­ligt 57 § andra stycket.

Bestämmelserna i 57 § tredje stycket äga ej lUlämpning, om ersättningstalan väckes senast ett år efter patentets meddelande.


61 §


Har palenl förklarats ogillligt ge­nom dom som vunnit laga kraft, må ej enhgt 57-60 §§ dömas till straff, ersättning eller säkerhetsåtgärd.

Föres talan rörande patenlin­trång och gör den mot vilken talan föres gällande att patentet är ogil­tigt, skall rätlen på hans yrkande förklara målet vilande i avbidan på alt frågan om patentels gUlighet slutligt prövas. Är talan härom icke väckt, skaU rätten i samband med vUandeförklaringen förelägga ho­nom viss tid inom vilken sådan ta­lan skaU väckas.


Har patent förklarats ogiltigt,/år ej enligt 57—60 §§ dömas till ersäll­ning, meddelas vilesförbud, ut­dömas vite eller förordnas om säkerhetsåtgärd.

Föres talan rörande patenl­intrång och gör den mot vilken ta­lan föres gällande all patentet är ogiltigt, skall rätlen, om talan här­om icke är väckt, förelägga honom viss lid inom vilken sådan lalan skall väckas.


 


' Senaste lydelse 1978:149.


61


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


Prop. 1985/86:86


Föres i samma rällegång lalan om paienlinlrång och talan om patentets ogiliighet och är det med hänsyn lUl utredningen lämpUgt all frågan huruvida patenlintrång fö­religger avgörs för sig, får på parts begäran särskild dom ges däröver.

75 §-


Talan mot annat slutligt beslut av patentmyndigheten enligt denna lag än som avses i 24 § samt lalan mot beslut enligt 72 eller 73 § föres ge­nom besvär hos palenlbesvärs­rällen inom två månader från beslu­tets dag. Den som vill anföra besvär skall erlägga fastställd besvärs­avgift inom samma tid vid påföljd att besvären icke upptagas till pröv­ning.

Mol patentbesvärsrättens slulli­ga beslul föres talan hos regerings­rällen genom besvär inom Ivå må­nader från besluieis dag.


Talan mot annat slutligt beslut av patenimyndigheten enligt denna lag än som avses i 24 § saml talan mot beslut enligt 72 eller 73 § föres ge­nom besvär hos patentdomslolen inom två måndader från beslutets dag. Den som vill anföra besvär skall erlägga fastställd besvärs­avgifl inom samma tid vid påföljd att besvären icke upptagas till pröv­ning.


 


Har europeisk pateniansökan publicerats enligt den europeiska patent­konventionen och har översättning till svenska av patentkraven i den lydelse de publicerades ingivits till patenimyndigheten saml fastställd av­gift eriagts, skall patenimyndigheten utfärda kungörelse därom och hålla översättningen tillgänglig för envar.

Utnyttjar någon yrkesmässigt uppfinning som sökes skyddad i eu­ropeisk pateniansökan efler del atl kungörelse utfärdats enligt första styckel, äger vad som sägs om patentintrång motsvarande lillämp­ning om ansökningen leder lill pa­tent för Sverige. I sådanl fall om­fattar patentskyddet dock endast vad som framgår såväl av patent­kraven i den lydelse de publicera­des som av patentkraven enligt pa­tentet. Till straff må ej dömas och ersättning för skada må bestämmas endast enligt 58 § andra stycket,

Beslämmelserna i 58 § tredje stycket äga ej lillämpning, om ersättningstalan väckes senast ett år efter det tiden för invändning


Utnyttjar någon yrkesmässigt uppfinning som sökes skyddad i eu­ropeisk patentansökan efter del alt kungörelse utfärdats enligt första stycket, äger vad som sägs om patentintrång motsvarande tillämp­ning om ansökningen leder till pa­tent för Sverige, I sådant fall om­fattar patentskyddet dock endast vad som framgår såväl av patent-kraven i den lydelse de publicera­des som av patentkraven enligt pa­tentet. Ersättning för skada må be­stämmas endasl enligt 57 § andra slyckel.

Bestämmelserna i 57 § tredje stycket äga ej lillämpning, om ersättningstalan väckes senast ett år efter del liden för invändning


 


' Senaste lyddse 1978: 149. • Senaste lydelse 1980: 105.


62


 


Nuvarande lydelse                Föreslagen lydelse                 Prop. 1985/86:86

mol det europeiska patentet utgått mol det europeiska patentet utgåtl

eller, om invändning aorts, senast   eller, om invändning gjorts, senast

etl år efler det att det europeiska   ell år efter del att det europeiska

palenlverket beslutat all patentet    palenlverket beslutat all patentet

skall upprätthållas.               skall upprätthållas.

Denna lag träder i kraft den

63


 


2    Förslag till                                                Prop. 1985/86:86

Lag om patentdomstol

Härigenom föreskrivs följande.

Inledande besiämmelser

1 §

Patentdomstolen upptar och avgör patenlbesvärsmål och patentmål samt annat mål i enlighet med vad som är särskilt föreskrivet.

Med patenlbesvärsmål avses mål om sådana besvär över patent- och registreringsverkets beslut som enligt vad som föreskrivs i patentlagen (1967: 837) skall anföras hos palenldomstolen.

Med patentmål avses mål som gäller

1.    patentintrång,

2.    patents ogiltighet,

3.    bättre rätl till patentsökt uppfinning,

4.    överföring av patent enligt 53 § patentlagen, meddelande av ivångsli-cens samt fastställande av nya villkor för eller upphävande av sådan licens eller rätl som avses i 53 § andra styckel patentlagen,

5.    fastställelse enligt 63 § patenfiagen,

6.    bestämmande av ersättning enligt 78 § patentlagen,

7.    utdömande av vite enligt 58 § patentlagen.

2 §

Mot patenldomstolens dom eller beslut får lalan inte föras.

Organisalion m.m.

3 §

Patentdomslolen beslår av ordförande och andra ledamöter (patenträtts-råd).

Ordföranden skall vara lagkunnig och erfaren i domarvärv. Övriga leda­möter skall vara lagfarna eller tekniskt sakkunniga,

Palenldomstolen är delad i avdelningar. Avdelningarna är lika behöriga att uppta mål som domstolen handlägger. Ordförande på avdelning är det patenträttsråd som regeringen förordnar.

Ledamot utnämns av regeringen.

§

Regeringen förordnar för sex år i sänder tekniskt sakkunniga all såsom särskUda ledamöter tjänstgöra i patentdomslolen. Under sexårsperiod får regeringen vid behov för återstående del av peripden förordna ytterligare personer för sådan tjänstgöring.

Domstolens ordförande utser bland de förordnade den spm skall tjänst­göra i målet. Ledamot som avgått är skyldig att tjänstgöra vid fortsatt behandling av mål i vars handläggning han har deltagit.

5 §

Ledamot skall vara svensk medborgare och ha avlagt domared. Den som är omyndig eller i konkurs får inte tjänstgöra som ledamot.

Bestärnmelserna i 4 kap. rättegångsbalken om förbud för vissa när­
stående att samtidigt sitta som domare i rätten och om jäv mol domare äger
motsvarande lillämpning vid palenldomstolen. Utöver vad som följer av 4
            64


 


kap. 12 § rättegångsbalken är ledamot jävig alt handlägga ett patentmål,     Piop, 1985/86:86 om han i ett patenlbesvärsmål avseende patentet fattat beslut i fråga som skall prövas i patentmålet.

6 §

Bestämmelserna i rättegångsbalkens 5 kap, om offentlighet och ordning vid domstol, 9 kap, om straff och vite samt 19 kap, 5 § om laga domstol för beivran av förseelse i rättegång eller annat inför domstol begånget brott äger motsvarande tillämpning vid patentdomslolen.

Utöver vad som följer av 5 kap, 1 § rättegångsbalken får i patenlbesvärs­mål rätten förordna atl förhandling skall hållas inom stängda dörrar, om del kan antagas all vid förhandlingen kommer alt förebringas uppgift, för vilken hos domstolen gäller sekretess som avses i sekretesslagen (1980:100), Är pateniansökan som är föremål för rätlens prövning inte tillgänglig för envar enligt 22 § patentlagen (1967:837), skall rätten för­ordna om handläggning inom stängda dörrar,

7 §

Vid förhandling i patentdomslolen skall protokoll föras. Om protokollels innehåll gäller vid annan förhandling än huvudförhandling bestämmelserna i 6 kap, 4 § rättegångsbalken och vid huvudförhandling beslämmelserna i 6 kap. 5 § rättegångsbalken. Utsaga av vittne, sakkunnig eller part under sanningsförsäkran samt vad rätlen iakttager vid syn på stället behöver inte antecknas i protokollet.

Närmare bestämmelser om protokoll och vad därtill hör meddelas av regeringen.

Domförhel

8 §

I patenlbesvärsmål är rällen domför med tre ledamöter. Fler än fyra får inte sitta i rätten. Av ledamöterna skall minst en vara lagfaren och minst tvä skall vara tekniskt sakkunniga. Av de tekniskt sakkunniga får en vara särskild ledamot.

Åtgärd som avser beredande av ett patenlbesvärsmål får i den omfatt­ning som domstolen besiämmer vidtas av ledamot i domstolen eller av annan tjänsteman vid domstolen.

9 §

Vid huvudförhandling i patentmål är rätlen domför med fyra ledamöler. Fler än fem får inte sitta i rätlen. Av ledamöterna skall minst tvä vara lagfarna, bland dem rättens ordförande, och minst två vara tekniskt sak­kunniga. En av de tekniskt sakkunniga fär vara särskild ledamot. Har förfall uppkommit för en av ledamöterna sedan huvudförhandling påbör­jats, är rätten domför med övriga ledamöter.

Bestämmelserna i första stycket tillämpas även när rätten företar syn på StäUet eller avgör fråga som avses i 58 § andra stycket patentlagen.

10         §

Vid annan handläggning av patentmål än som avses i 9 § är rällen
domför med en ledamot eller med tvä ledamöter av vilka en skall vara
lagfaren och en skall vara tekniskt sakkunnig.
                                        65

5   Riksdagen 1985186. I .saml. Nr 86


 


11                                  §                                       Prop. 1985/86:86
Finner avdelning vid överläggning till avgörande av ett mål att den

mening som råder pä avdelningen avviker från rättsgrundsats eller lag­tolkning som förut varit antagen av patentdomslolen, fär avdelningen förordna alt målet eller i målet uppkommen fråga skall avgöras av patents domstolen i dess helhet. Sådant förordnande får också meddelas om del i annat fall är av särskild betydelse från principiell synpunkt att målet eller frågan avgörs av palenldomstolen i dess helhet.

Har i olika avgöranden av patentdomslolen kommit lill uttryck mol varandra stridande åsikter i fräga om viss rättsgrundsats eller lagtolkning, äger första stycket tillämpning endast om domstolen finner att den rådande meningen avviker från det senast meddelade avgörandet.

När mål avgörs av patentdomslolen i dess helhet skall alla ledamöterna delta i avgörandet om inte laga hinder möter. Avgörandet fär ske ulan huvudförhandling.

Rättegången i patenlbesvärsmål

12 §

1 fråga om anhängiggörande och handläggning av patenlbesvärsmål gäl­ler i tillämpliga delar bestämmelsema i 3-6, 8-14, 18, 19,43-49 och 53 §§ förvaltningsprocesslagen (1971:291),

Utöver vad som följer av 9 § förvaltningsprocesslagen skall muntlig förhandling hållas, om part begär det och förhandlingen inte uppenbart är utan betydelse för målels bedömning. Avslås begäran om muntlig förhand­ling och är ej uppenbart all parten redan har slutfört sin talan, skall tillfälle därtill beredas honom,

13 §

Rätten får höra vittne, sakkunnig och part under sanningsförsäkran. Därvid gäller i tUlämpliga delar bestämmelserna i 36, 37 och 40 kap, rättegångsbalken om sådant förhör.

Skriftlig handling, som åberopas tiU bevis, skall tillställas rätlen utan dröjsmål, 1 fråga om sådant bevis gäller i tillämpliga delar bestämmelserna i 38 kap, rättegångsbalken. Ersättning lUl annan än part för tillhanda­hållande av skriftlig handling utgår dock alllid av allmänna medel,

14 §

I fråga om beslut i patenlbesvärsmål äger beslämmelserna i 29-32 §§ förvaltningsprocesslagen (1971:291) motsvarande lillämpning.

Vid omröstning lill dom eUer beslut gäller i tillämpliga delar bestämmel­serna i 16 och 29 kap, rättegångsbalken.

Rättegången i patentmål

15 §

Om rättegången i patentmål gäller utöver vad i patentlagen är särskilt föreskrivet rättegångsbalkens bestämmelser om rättegången i undertätl i tvistemål, vari förlikning om saken är tillåten.

Mål om utdömande av vke handläggs med tillämpning av 18 § lagen (1946:804) om införande av nya rällegångsbalken,

16 §

Avskrift av dom eller slutligt beslut i patentmål skaU sändas till patent-
myndigheten,
                                                                                                        


 


Särskilda rättsmedel                                                       Prop, 1985/86:86

17 §

På högsta domstolen ankommer alt bevilja resning i mål som avgjorts av patentdomstolen oih att återställa försutten tid för anförande av besvär till domstolen.

Denna lag träder i kraft den             , dä lagen (1977:729) om

patentbesvärsrätten upphör atl gälla.

Patenlbesvärsmål som före ikraftträdandet avgjorts av patentbesvärsrät­ten och patentmål vari Stockholms tingsrätt före ikraftträdandet påbörjat huvudförhandUng behandlas enligt äldre bestämmelser. Om enligt dessa bestämmelser målet efter återförvisning, resning eller besvär över dom­villa skulle ha upptagits av patentbesvärsrällen eller tingsrätten, skall målet i stället upptas av patentdomstolen och handläggas enligt de nya bestämmelsema.

1 patentbesvärsrällen vid ikraftträdandet anhängiga patenlbesvärsmål och i Stockholms tingsrätt vid ikraftträdandet anhängiga mål vari huvud­förhandling ej påböijats skall överlämnas till patentdomslolen och hand­läggas enligt de nya bestämmelsema.

67


 


3   Förslag till

Lag om ändring i varumärkeslagen (1960:644)

Härigenom föreskrivs i fråga om vammärkeslagen (1960:644) att 47 § skall erhålla nedan angivna lydelse.


Prop, 1985/86:86


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


47 §'


Talan mol slutligt beslut av re­gistreringsmyndigheten enligt den­na lag må föras av sökanden, om det gäll honom emot. Mol beslul, varigenom ansökan bifaUils oaktat invändning framsläUts i behörig ordning, må talan föras av den som gjort invändningen. Återkallar in­vändaren sin lalan, må denna likväl prövas, om särskilda skäl förelig­ga-

Talan föres genom besvär hos patentbesvärsrätten inom två må­nader från beslutels dag.

Mot patentbesvärsrättens slut­liga beslut må lalan föras av sökan­den, om del gått honom emot. Ta­lan föres hos regeringsrällen ge­nom besvär inom två månader från beslutets dag.


Talan mol slutligt beslut av re­gistreringsmyndigheten enligt den­na lag må föras av sökanden, om det gäll honom emot, Mol beslul, varigenom ansökan bifallits oaktat invändning framställts i behörig ordning, må lalan föras av den som gjort invändningen.

Talan föres genom besvär hos kammarrällen inom tvä månader från beslutets dag.

Mot kammarrättens beslul må la­lan föras av sökanden, om det gått honom emot. Besvärshandlingen skall vara inkommen inom två må­nader från den dag då klaganden fått del av beslutet.


Denna lag träder i kraft den

Talan mol beslul som patentbesvärsrätten meddelat före ikraftträdandet föres enligt äldre bestämmelser. Mål som vid ikraftträdandet är anhängigl i patentbesvärsrätten skall överlämnas till kammartätten.


Senaste lydelse 1977:732,


68


 


4   Förslag till

Lag om ändring i mönsterskyddslagen (1970:485)

Härigenom föreskrivs i fråga om mönslerskyddslagen (1970:485) all 21, 22 och 47 §§ skall ha nedan angivna lydelse.


Prop, 1985/86:86


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


21 §


Talan mot slutligt beslul av regi­slreringsmyndigheten i ärende an­gående ansökan om registrering av mönster får föras av sökanden, om beslutet gäll honom emot. Mot be­slut, varigenom ansökan bifallits trots atl invändning framställts i be­hörig ordning, får talan föras av den som gjort invändningen.

Talan mol slutligl beslul av regi­streringsmyndigheten i ärende an­gående ansökan om registrering av mönster får föras av sökanden, om beslutet gått honom emot, Mol be­slul, varigenom ansökan bifallits trots all invändning framsläUts i be­hörig ordning, får talan föras av den som gjort invändningen. Återkallar invändaren sin lalan, får denna lik­väl prövas, om särskUda skäl före­ligger.

Mot beslut, varigenom begäran om ålempptagning enligt 14 § tredje stycket avslagits eller yrkande om överföring enligt 17 § bifallits, får lalan föras av sökanden. Den som framställt yrkande om överföring får föra talan mot beslut varigenom yrkandet avslagits.

22 §'


Talan enligt 21 § föres hos pa­tentbesvärsrätten genom besvär inom tvä månader från beslutets dag. Den som vill anföra besvär skall inom samma tid erlägga fast­ställd besvärsavgift vid påföljd att besvären annars icke upptages tUl prövning,

Mol slutligt beslul av patentbe­svärsrätten får lalan föras av sö­kanden, om del gått honom emot. Talan föres hos regeringsrätten ge­nom besvär inom två månader från beslutets dag.


Talan enligt 21 § föres hos kam­marrätten genom besvär inom två månader från beslutets dag. Den som vill anföra besvär skall inom samma tid erlägga fastställd be­svärsavgifl vid påföljd all besvären annars icke upplages till prövning.

Mot beslut av kammarrätten får talan föras av sökanden, om del gäll honom emot. Besvärshandling­en skall vara inkommen inom två månader från den dag då klagan­den fått del av beslutet.


47 §'


Talan mot annat slutligt beslul av registreringsmyndigheten enligt denna lag än som avses i 21 § föres genom besvär hos patentbesvärs­rätten inom två månader från beslu­tets dag. Den som vill anföra besvär skall eriägga fastställd besvärsav­gifl inom samma lid vid påföljd atl


Talan mol annat slutligt beslul av regislreringsmyndigheten enligt denna lag än som avses i 21 § föres genom besvär hos kammarrätten inom två månader från beslutets dag. Den som viU anföra besvär skall erlägga fastställd besvärsav­gift inom samma lid vid påföljd all


 


Senaste lydelse 1977:731,


69


 


Nuvarande lydelse

besvären annars icke upptages till prövning.

Talan mot palenlbesvärsrällens slulliga beslul föres hos regerings-rätlen genom besvär inom två må­nader från beslutets dag.


Föreslagen lydelse

besvären annars icke upplages till prövning.

Vid besvär över kammarrällens beslul skall besvärshandlingen vara inkommen inom två månader från den dag då klaganden fått del av beslutet.


Prop, 1985/86:86


 


Denna lag träder i kraft den

Talan mot beslut som patentbesvärsrätten meddelat före ikraftträdandet föres enligt äldre bestämmelser. Mål som vid ikraftträdandet är anhängigl i patentbesvärsrätten skall överiämnas till kammartätten.


70


 


5    Förslag till

Lag om ändring i namnlagen (1982: 670)

Härigenom föreskrivs i fråga om namnlagen (1982:670) dels atl 42 § skall erhålla nedan angivna lydelse, dels alt 43 § skall upphöra att gälla.


Prop. 1985/86:86


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


42 §


Ett slutligt beslut av patent- och registreringsverket får överklagas av sökanden, om beslutet har gått emot honom eller henne. Beslut, som innebär att en ansökan bifaUs trots att en invändning har fram­ställts, får överklagas av den som har gjort invändningen. Återkallar denne sin talan får invändningen ändå prövas, om det finns särskilda skäl.

Beslut som avses i första stycket får överklagas till patentbesvärsrät­ten genom besvär.


Ett slutligt beslul av patent- och registreringsverket får överklagas av sökanden, om beslutet har gått emot honom eller henne. Beslut, som innebär att en ansökan bifalls trots att en invändning har fram­ställts, får överklagas av den som har gjort invändningen.

Beslul som avses i första stycket får överklagas till kammarrätten genom besvär.


 


Denna lag träder i kraft den

Talan mot beslut som patentbesvärsrätten meddelat före ikraftträdandet föres enligt äldre bestämmelser. Mål som vid ikraftträdandet är anhängigl i patentbesvärsrätten skall överlämnas till kammarrällen.


71


 


6   Förslag till

Lag om ändring i lagen (1977:1016) med vissa bestämmelser på tryckfrihetsförordningens område

Härigenom föreskrivs alt 8 § i lagen (1977: 1016) med vissa bestämmel­ser pä tryckfrihetsförordningens område skall erhålla nedan angivna ly­delse.

8 §

Nuvarande lydelse

Talan mol slutligt beslut av pa­tent- och registreringsverket i ärende rörande ulgivningsbevis föres genom besvär hos palenlbe­svärsrällen inom två månader från beslutets dag. Talan mol patentbe­svärsrättens slutliga beslut föres hos regeringsrällen genom besvär inom två månader från beslutets dag.


Föreslagen lydelse

Talan mot slutligt beslut av pa­tent- och registreringsverket i ärende rörande ulgivningsbevis föres genom besvär hos kammar­rällen inom tvä månader från beslu­tets dag. Vid besvär över kammar-rätlens beslul skall besvärshand­lingen vara inkommen inom två månader från den dag då klagan­den fån del av beslutet.


Prop. 1985/86:86


 


Denna lag träder i kraft den

Talan mot beslul som patentbesvärsrätten meddelat före ikraftträdandet föres enligt äldre bestämmelser. Mål som vid ikraftträdandet är anhängigl i patentbesvärsrätten skall överlämnas till kammarrätten.


72


 


7    Förslag till                                                Prop, 1985/86:86

Lag om ändring i rättshjälpslagen (1972:429)

Härigenom föreskrivs att ordet "patentbesvärsrätten" i 5b §' rälls­hjälpslagen (1972:429) skall bytas ul mot ordet "patentdomslolen".

Denna lag träder i kraft den

' Senaste lydelse 1981:830.                                                                                 73

6   Riksdagen 1985186. 1 saml. Nr 86


 


8    Förslag till                                                             Prop. 1985/86:86

Lag om ändring i lagen (1971: 1078) om försvarsuppfinningar

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1971: 1078) om försvarsuppfin­ningar all 14 och 22 §§ skall erhålla nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

14 §

Meddelas förordnande att uppfinning skall hållas hemlig, utgår skälig ersättning av allmänna medel för den skada som uppkommer genom för­ordnandet.

Meddelas förordnande enligt 13 §, utgår skälig ersättning av allmänna medel för den rätl liU uppfinningen som förordnandet avser och för den ytterligare skada som förordnandet medför.

Talan om ersättning enligt denna     Talan om ersällning enligt denna

paragraf  väckes   vid   Stockholms     paragraf väckes vid palenldoinsto-tingsrätt. I mål om sådan ersätt-     len. ning gäller ifråga om tingsrättens och hovrättens sammansäilning 66 och 67 §§ patentlagen (1967:837).

22 §' Den som yrkesmässigt utnyttjar uppfinning vara patent har sökts i Sveri­ge och som omfattas av förordnande enligt 6 eller 16 § skaU, i den mån patent meddelas på uppfinningen, utge skälig ersättning för utnyttjandet saml ersättning för den ytterligare skada som förordnandet medfört, om han hade vetskap om pateniansökningen. Ersättning utgår dock endast för utnyttjande som sker efter det att handlingarna i palentärendet tidigast skulle ha offentliggjorts enligt 22 § patentlagen (1967:837), om förord­nande enligt 6 eller 16 § ej hade meddelats.

Ifråga om talan om ersättning en- I fråga om talan om ersättning
ligt första slyckel äger 58 § tredje
enligt första styckel äger 57 § tredje
slyckel och 60 § andra slyckel pa-
stycket och 60 § andra stycket pa­
tentlagen motsvarande tiUämpning,
tenllagen motsvarande tillämpning.

Denna lag träder i kraft den

' Förutvarande beteckning 20 § 1980:211.                                                           74


 


Bilaga 3     Prop. 1985/86:86

Förteckning över remissinstanserna

Yttranden över betänkandet har avgells av högsta domstolen, regerings­rätten, Svea hovrätt, kammarrätten i Stockholm, Stockholms tingsrätt, patentbesvärsrätten, marknadsdomstolen, domstolsverket, riksåklagaren, statskontoret, riksrevisionsverket, patent- och registreringsverket, försva­rels civilförvaltning, juridiska fakulteten vid Lunds universitet, juridiska fakulteten vid Slockholms universitet, institutet för immaterialrält och marknadsrätt vid Stockholms univershet, styrelsen för teknisk utveckling, näringsfrihetsombudsmannen, rättegångsulredningen, Sveriges advokat­samfund, Sveriges industriförbund. Svenska patentombudsföreningen. Svenska uppfinnareföreningen. Svenska industriens patenlingenjörers för­ening. Svenska föreningen för industriellt rättsskydd, SHIO-Familjeföreta­gen, Kooperativa förbundet. Svenska arbetsgivareföreningen, TCO och SACO/SR.

Svenska handelskammarförbundel har avgelt ett yttrande gemensamt med Sveriges industriförbund.

75


 


Bilaga 4     Prop, 1985/86:86

Lagrådsremissens lagförslag

1 Förslag till

Lag om ändring i patentlagen (1967: 837)

Härigenom föreskrivs i fräga om patentlagen (1967: 837)

dels att 25, 57, 58, 61, 66, 67 och 75 §§ skall ha följande lydelse,

dels atl i lagen skall införas en ny paragraf 57 a §, av följande lydelse.


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


25 §'

Talan enligt 24 § föres genom besvär hos patentbesvärsrätten inom tvä månader från beslutets dag. Den som vill anföra besvär skall inom samma tid erlägga fastställd besvärsavgifl vid påföljd alt besvären icke upplagas till prövning.


Mot slutligt beslut av patentbe­svärsrätten må talan föras av sö­kanden, om det gått honom emot. Talan föres hos regeringsrätten ge­nom besvär inom två månader frän beslutets dag.

En slutligt beslul av palenlbe­svärsrällen/år överklagas till rege­ringsrätten genom besvär inom två månader från beslutets dag. Över­klagandet får inte avse andra pa­lentkrav än sådana som har prö­vats genom del överklagade beslu-lel. I övrigi tiUämpas beslämmel­serna i 35—37 §§ förvaltningspro­cesslagen (1971:291) om besvär över kammarrättens beslut. Pa­tentbesvärsrättens beslut skall in­nehålla uppgift om att det krävs särskilt lillslånd för prövning av be­svär till regeringsrällen och om de grunder på vilka sådanl tillstånd meddelas.

Bestämmelserna i 22 § femte stycket äga motsvarande tillämpning be­träffande handlingar som inkomma till palenlbesvärsrällen eller regerings­rällen.

57 §


Gör någon inlrång i den ensam­rätt som patent medför (patentin­trång) och sker det uppsåtligen, dömes till dagsböter eller fängelse i högsl sex månader.

Gör någon intrång i den ensam­rätt som patent medför (patenlin­lräng) och sker det uppsåtligen, skall han dömas till dagsböter eller fängelse i högst sex månader. Den som har överiräli ell vUesförbud enligt 57 a § får inie dömas lill straff för inlrång som omfattas av förbudet.

Brottet må åtalas av allmän åklagare endast om målsägande anger del till åtal och åtal av särskilda skäl finnes påkallat ur allmän synpunkt.


Senaste lydelse 1977:730.


76


 


Nuvarande lydelse                      Föreslagen lydelse                      Prop. 1985/86:86

57 a §

På yrkande av patenthavaren el­ler den som på grund av licens har rätl att utnyllja uppfinningen får rätlen vid vite förbjuda den som gör patentintrång atl fortsätta intrång­et.

Om käranden visar sannolika skäl för atl inlrång föreligger och del skäligen kan befaras alt svaran­den genom att fortsätta intrånget förringar värdet av den ensamrätt som patentet medför, får rätten meddela förbud för tiden intill dess all målet slutligt har avgjorts eller annat har förordnats. Innan ell så­danl förbud meddelas skall svaran­den ha fåll lillfälle all yttra sig, om det inte är fara i dröjsmål.

Förbud enligt andra stycket får meddelas endast om käranden stäl­ler säkerhet hos rätten för skada som kan tillfogas svaranden. Sak­nar käranden förmåga alt ställa så­dan säkerhet, får rånen befria ho­nom från detta. Ifråga om beskaf­fenheten av säkerheten gäller 2 kap. 25 § utsökningsbalken. Sä­kerheten skall prövas av rällen, om den ej har godkänts av svaranden.

När målet avgörs skall rätten pröva om förbud som har medde­lats enligt andra styckel fortfaran­de skall beslå.

I fråga om överklagande av be­slut enligt andra eller tredje slyckel saml i fråga om handläggningen i högre rätl gäller vad som före­skrivs i rättegångsbalken om lalan mol beslut enligt 15 kap. rätte­gångsbalken.

Talan om uldömande av vite förs av den som har ansökt om förbu­det. I samband med sådan talan får lalan föras om nytt vitesförbud.

58                                                                                            §
Den som uppsåtligen eller av oakl-
Den som uppsåtligen eller av
samhet begår patentintrång skall
oaktsamhet begår patentintrång
utge skälig ersättning för ulnyltjan-
skall utge skälig ersättning för ut-
det av uppfinningen samt ersättning
nyttjandet av uppfinningen samt er-
för den ytteriigare skada som in-
sättning för den ytterligare skada
trånget medfört. Föreligger endast
som intrånget har medfört. Vid be-                                77


 


Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

ringa oaktsamhet, må ersättningen      stämmande av ersättningens sior-
jäinkas.
                                        lek skall hänsyn tas även lill pa-

tenihavarens intresse av alt patenl­intrång inte begås och till övriga omständigheter av annan än rent ekonomisk betydelse.

Begår någon patentintrång utan uppsåt eller oaktsamhet, skall han utge ersättning för utnyttjandet av uppfinningen, om och i den mån det finnes skäligt.

Talan om ersättning för patentintrång må avse skada endast under de fem senaste åren innan lalan väcktes. För skada under tid dessförinnan är rätlen lill ersättning förlorad.


Prop. 1985/86:86


61 §


Har patent förklarats ogiltigt ge­nom dom som vunnit laga kraft, må ej enligt 57—60 §§ dömas till straff, ersällning eller säkerhetsåtgärd.

Föres lalan rörande patentin­trång och gör den mol vilken talan föres gällande att patentet är ogil­tigt, skall rätten på hans yrkande förklara målet vilande i avbidan på atl frågan om patentets giltig hel slutligt prövas. Är lalan härom icke väckt, skall rätten i samband med vUandeförklaringen förelägga ho­nom viss tid inom vilken sådan ta­lan skall väckas.


Har ett patent förklarats ogiltigt genom dom som vunnit laga kraft. får rätten inte enligt 57—60 §§ döma lill straff, meddela vilesför­bud, utdöma vite e/Zer ersättning el-ler förordna om säkerhetsåtgärd.

Förs talan rörande patentintrång och gör den mot vilken talan förs gällande att patentet är ogiltigt,/år frågan om ogUtighet prövas endast sedan lalan om delta har väckts. Rätlen skall förelägga den som gör gällande all paieniel är ogilligl all inom viss lid väcka sådan lalan.

Förs i samma rättegång talan om paienlinlrång och talan om paten­tets ogiltighet och är det med hän­syn till utredningen lämpligt atl frå­gan huruvida patenlintrång förelig­ger avgörs särskUt för sig, får på begäran av någon av parterna sär­skUd dom ges i denfrågan. Om sär­skUd dom ges, får rätten förordna att målet om ogiltighet skall vila lill dess domen har vunnit laga kraft.


66 §'


1 mål som anges i 65 § beslår tingsrätten, utom ifall som avses i andra stycket nedan, av sex leda­möler, av vilka tre skola vara lag­fama och tre tekniskt sakkunniga. Har förfall uppkommit för en av le­damöterna sedan huvudförhand­ling påbörjats, är rätlen dock dom­för med övriga fem ledamöter. En av de lagfarna ledamöterna är rät­tens ordförande.


I mål som anges i 65 § är tingsrät­ten domför med fyra ledamöter, av vilka två skall vara lagfarna och två tekniskt sakkunniga. Fler än ire lagfarna och ire lekniskl sakkun­niga ledamöter får inte sitta i rät­ten. En av de lagfarna ledamöterna skall vara rättens ordförande.


 


Senaste lydelse 1977:700.


78


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


Prop. 1985/86:86


 


Vid ttiåls avgörande ulan huvud­förhandling och vid handläggning, som ej sker vid huvudförhandling eller syn på stället, beslår tingsrät­ten av en lagfaren ledamot eller, om så är lämpligt, av en lagfaren och en tekniskt sakkunnig ledamot, var­vid den lagfarna ledamoten är rät­tens ordförande.


Vid avgörande av mål ulan hu­vudförhandling, liksom vid hand­läggning som inte sker vid huvud­förhandling eller syn pä stället, är tingsrätten dock domför med en lagfaren ledamot. Fler än en lag­faren och en tekniskt sakkunnig le­damot får inte sitta i rätten i delta fall. Därvid är den lagfarna ledamo­ten rättens ordförande.


67 §'


Hovrätten är i mål, i vars avgö­rande i tingsrätten tekniskt sakkun­nig ledamot deltagit, domför med fyra lagfarna och tvä tekniskt sak­kunniga ledamöter. Flera än fem lagfarna och tre tekniskt sakkun­niga ledamöter må ej sitta i rätten.


Hovrätten är i mål, i vars avgö­rande i tingsrätten tekniskt sakkun­nig ledamot deltagit, domför med tre lagfarna och tvä tekniskt sak­kunniga ledamöler. Har tre lag­farna ledamöler deltagit i tingsrät­tens avgörande, skall dock minst fyra lagfarna ledamöler delta i hov­rättens avgörande. Fler än fem lag­farna och tre tekniskt sakkunniga ledamöter/år inte sitta i rätlen.

Om hovrätten finner att medver­kan av tekniskt sakkunniga leda­möler uppenbarligen inte behövs, är hovrätten domför ulan sådana ledamöter.


75§''


Talan mot annat slutligt beslut av patentmyndigheten enligt denna lag än som avses i 24 § saml lalan mol beslul enligt 42, 72 eller 73 § föres genom besvär hos patentbe­svärsrätten inom två månader frän beslutets dag. Den som vill anföra besvär skall erlägga fastställd be­svärsavgift inom samma lid vid på­följd att besvären icke upptagas lill prövning.

Mot patentbesvärsrältens slut­liga beslul föres lalan hos rege­ringsrällen genom besvär inom tvä månader från beslutets dag.


Andra slulliga beslut av patent-myndigheten än som avses i 24 § samt beslul enligt 42, 72 eller 73 § får överklagas lUl patentbesvärsräl­len genom besvär inom två måna­der från beslutels dag. Den som vill överklaga ett sådant beslul skall inom samma lid betala föreskriven besvärsavgifl. Annars prövas inte besvären.

Ell slutligt beslut av patentbe­svärsrällen får överklagas till rege­ringsrällen genom besvär inom två månader från beslutets dag. Därvid tillämpas bestämmelserna i 35 — 37 §§ förvaltningsprocesslagen (1971:291) om besvär över kam­marrättens beslul. Patentbesvärs­rättens beslul skall innehålla upp­gif) om all del krävs särskilt lill-


 


' Senaste lydelse 1977:700. " Senasle lydelse 1983:433.


79


 


Nuvarande lydelse                      Föreslagen lydelse                      Prop, 1985/86:86

stånd för prövning av besvär till re­geringsrällen och om de grunder på vilka sådanl lillslånd meddelas.

1,    Denna lag träder i kraft den 1 juli 1986,

2,    1 fråga om tingsrättens domförhet skall äldre föreskrifter fortfarande tillämpas vid huvudförhandlingar som har påbörjats före ikraftträdandet samt vid överläggningar och omröstningar i anslutning till sådana huvud­förhandlingar,

3,    1 fråga om hovrättens domförhet skall äldre föreskrifter fortfarande tillämpas i mål där den slutiiga handläggningen har påbörjats före ikraftträ­dandet,

4,    1 fråga om överklagande av beslut som patentbesvärsrätten har med­delat före ikraftträdandet skall äldre föreskrifter fortfarande lillämpas.

80


 


2 Förslag till

Lag om ändring i varumärkeslagen (1960:644)

Härigenom föreskrivs alt 47 § varumärkeslagen (1960:644) skall ha föl­jande lydelse.


Prop, 1985/86:86


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


47 §'


Talan mot slutligt beslul av regis­lreringsmyndigheten enligt denna lag må föras av sökanden, om det gått honom emot. Mot beslut, var­igenom ansökan bifallits oaktat in­vändning framställts / behörig ord­ning, må talan föras av den som gjort invändningen. Återkallar in­vändaren sin talan, må denna likväl prövas, om särskilda skälföreUgga.

Talan föres genom besvär hos patentbesvärsrätten inom två må­nader från beslutels dag.

Mot patentbesvärsrältens slut­liga beslut må talanföras av sökan­den, om del gått honom emot. Ta­lanföres hos regeringsrätten genom besvär inom två månader från be­slutels dag.


Ett slutligt beslut av regislre­ringsmyndigheten enligt denna lag får överklagas av sökanden, om be­slutet har gått honom emot. Beslut, som innebär all en ansökan bifaUs trots all en invändning har fram­ställts, får överklagas av den som har gjort invändningen. Återkallar denne sin lalan får invändningen ändå prövas, om det finns särskilda skäl.

En beslut enUgt första styckel får överklagas tUl patentbesvärsrätten genom besvär inom tvä månader från beslutets dag.

Ett slutligl beslut av patentbe­svärsrätten får överklagas tiU rege­ringsrätten genom besvär inom två månader från beslutets dag. Därvid tillämpas bestämmelserna i 35-37 §§ förvaltningsprocesslagen (1971:291) om besvär över kam­marrättens beslul. Patentbesvärs­rältens beslut skall innehålla upp­gift om att del krävs särskiU till­stånd för prövning av besvär tiU re­geringsrätten och om de grunder på vilka sådant tillstånd meddelas.


1.    Denna lag träder i kraft den 1 juli 1986.

2.    I fråga om överklagande av beslut som patentbesvärsrätten har med­delat före ikraftträdandet skall äldre föreskrifter fortfarande tillämpas.


Senaste lydelse 1977: 732.


81


 


3 Förslag till

Lag om ändring i mönsterskyddslagen (1970:485)


Prop. 1985/86:86


 


Härigenom föreskrivs att 22 och 47 skall ha följande lydelse.


mönsterskyddslagen (1970:485)


 


22 §'

Nuvarande lydelse

Talan enligt 21 § föres hos pa­tentbesvärsrätten genom besvär inom två månader från beslutels dag. Den som vill anföra besvär skall inom samma lid erlägga fast­ställd besvärsavgifl .>id påföljd att besvären annars icke upplages lUl prövning.

Mol slutligt beslul av patentbe­svärsrätten får lalan föras av sö­kanden, om del gått honom emot. Talan föres hos regeringsrätten ge­nom besvär inom två månader från beslutets dag.


Föreslagen lydelse

Ett slutligt beslul av registre­ringsmyndigheten enligt 21 § får överklagas liU patentbesvärsrätten genom besvär inom två månader från beslutels dag. Den som vill överklaga ett sådanl beslul skall inom samma lid belala föreskriven besvärsavgifl. Annars prövas inte besvären.

Ell slutligt beslut av palenlbe­svärsrällen får överklagas tiU rege­ringsrällen genom besvär inom tvä månader från beslutets dag. Därvid lillämpas bestämmelserna i 35 — 37 §§ förvaltningsprocesslagen (1971:291) om besvär över kam­marrättens beslut. Patentbesvärs­rättens beslut skall innehålla upp­gift om att det krävs särskiU lill­slånd för prövning av besvär lill re­geringsrällen och om de grunder på vilka sådanl tillstånd meddelas.


47 §


Talan mol annat slutligt beslul av registreringsmyndigheten enUgi denna lag än som avses i 21  föres genom besvär hos patentbesvärs­rätten inom två månader från beslu­tets dag. Den som vill anföra be­svär skall erlägga fastställd be­svärsavgift inom samma tid vid på­följd alt besvären annars icke upp­tages tUl prövning.

Talan mol patentbesvärsrättens slutliga beslut föres hos regerings­rätten genom besvär inom två må­nader från beslutets dag.


Andra slulliga beslul av regisl­reringsmyndigheten än som avses i 21 § får överklagas liU patentbe­svärsrätten genom besvär inom två månader från beslutels dag. Den som vill överklaga ett sådanl beslul skall inom samma lid belala före­skriven besvärsavgifl. Annars prö­vas inte besvären.

Ett slutligl beslut av patentbe­svärsrällen får överklagas lUl rege­ringsrätten genom besvär inom tvä månader från beslutets dag. Därvid tiUämpas beslämmelserna i 35 — 37 §§ förvaltningsprocesslagen (1971:291) om besvär över kam­marrällens beslut. Paientbesvärs-


 


' Senaste lydelse 1977:731. - Senaste lydelse 1977:731.


82


 


Nuvarande lydelse                      Föreslagen lydelse                     Prop. 1985/86:86

rättens beslut skall innehålla upp­gift om alt del krävs särskilt lill­slånd för prövning av besvär lill re­geringsrätten och om de grunder på vilka sådanl lillslånd meddelas.

1.    Denna lag träder i kraft den 1 juli 1986.

2.    I fråga om överklagande av beslul som palenlbesvärsrällen har med­delat före ikraftträdandet skall äldre föreskrU'ter fortfarande tUlämpas.

83


 


4 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1977: 1016) med vissa bestämmelser på tryckfrihetsförordningens område

Härigenom föreskrivs att 8 § lagen (1977: 1016) med vissa bestämmelser på tryckfrihetsförordningens område skall ha följande lydelse.


Prop. 1985/86:86


 


Nuvarande hdelse


Föreslagen lydelse


8§


Talan mot slutligt beslut av pa­tent- och registreringsverket i ärende rörande utgivningsbevis föres genom besvär hos patentbe­svärsrätten inom tvä månader från beslutets dag. Talan mol palenlbe­svärsrällens slulliga beslut föres hos regeringsrätten genom besvär inom två månader från beslutets dag.


Ell slutiigl beslut av patent- och registreringsverket i ärende röran­de utgivningsbevis får överklagas lill palenlbesvärsrällen genom be­svär inom två månader från beslu­tels dag.

Ell slulligi beslul av patentbe­svärsrätten får överklagas lill rege­ringsrätten genom besvär inom två månader från beslutets dag. Därvid tillämpas beslämmelserna i 35 — 37 §§ förvaltningsprocesslagen (1971:291) om besvär över kam­marrättens beslul. Palenlbesvärs­rätlens beslul skall innehålla upp­gift om atl del krävs särskill till­stånd för prövning av besvär liU re­geringsrätten och om de grunder på vilka sådanl tillstånd meddelas.


 


1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1986,

2,    I fråga om överklagande av beslul som patentbesvärsrätten har med­
delat före ikraftträdandet skall äldre föreskrifter fortfarande tillämpas.


84


 


Innehåll                                                                        Prop, 1985/86:86

Propositionen  .................................................... .... 1

Propositionens huvudsakliga innehåll   .....................      1

Proposkionens lagförslag  ..................................... .... 2

1,    lag om ändring i palentiagen (1967:837)    ............      2

2,    lag om ändring i vammärkeslagen (1960: 644) .......      7

3,    lag om ändring i mönslerskyddslagen 1970:485)   ...      8

4,    lag om ändring i lagen (1977:1016) med vissa bestämmelser på tryckfrihetsförordningens område    ....................................................... .. 10

5, lag om ändring i lagen (1977:729) om patentbesvärsrätten               11

Utdrag ur protokoU vid regeringssammanträde den 28 november 1985    13

1   Inledning ........................................................ .. 13

2   Allmän motivering   ........................................... .. 13

 

2.1    Behovet av en reform   ................................. .. 13

2.2    Utgångspunkter för en reform  ........................ .. 15

2.3    Patentprocessen  ......................................... .. 18

 

2.3.1    Förstärkning av den patenträltsliga och tekniska kompe­tensen i domstolama     .......................................................... 18

2.3.2    Särbehandling av patentmål i tingsrätt och hovrätt                20

2.3.3    Domförhetsregler   .................................    23

2.3.4    Handläggningsregler................................    25

2.3.5    Vitesförbud vid patentintrång  ..................    27

2.3.6    Skadestånd vid patentintrång   ................    29

2.3.7    OgUtighetstalan i intrångsmål   .................    32

2.4                                                                  Patentbesvärsprocessen m, m             35

2.4.1    PrövningstiUslånd vid överklagande liU regeringsrätten ,         35

2.4.2    Frivillig begränsning av patent   ................    37

2.5                                                                  Ikraftträdande m, m                38

3   Upprättade lagförslag  ....................................... .. 38

4   Specialmolivering   ............................................    38

 

4.1    Förslaget till lag om ändring i palentiagen 1967:837)          38

4.2    Förslagen till lagar om ändring i vammärkeslagen (1960:644), mönsterskyddslagen (1970:485) och lagen (1977:1016) med vis­sa bestämmelser på tryckfrihetsförordningens område ...................................................... .. 49

 

5   Hemställan   ....................................................    49

6   Beslut •...........................................................    49

Utdrag ur lagrådets protokoll den 19 december 1985   .. 50

Utdrag ur protokoU vid regeringssammanträde den 9 januari 1986   ,,     52

Bilaga 1   Sammanfattning av utredningens belänkande             54

Bilaga 2  Utredningens lagförslag   ..........................    58

Bilaga 3   Förteckning över remissinstanserna    ........ .. 75

BUaga 4  Lagrådsremissens lagförslag   ...................    76

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1986                                                                                                                      85