Regeringen föreslär riksdagen all anta de förslag som har tagits upp i bifogade utdrag ur regeringsprotokollet den 19 december 1985.

På regeringens vägnar OlofPalme

Sten Wickbom

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen läggs fram förslag lill en ny miljöskadelag. Ett syfte med den nya lagen är atl förbättra de skadelidandes möjligheter att fä ersättning för miljöskador. Ett annat syfte är att få till stånd en klarare och mer samlad reglering på detta område än som gäller för närvarande.

Miljöskadelagen är tillämplig när verksamhet på en faslighel orsakar skador i omgivningen genom olika former av mark- och luftföroreningar, buller, skakningar eller andra liknande störningar. Lagen innebär att den som bedriver miljöfarlig verksamhet pä en fastighet får ett ökat ansvar för skador som verksamheten medför.

En utgångspunkt är att den som på en fastighet bedriver verksamhet som orsakar skador i omgivningen skall ersätta dessa även om han inte har orsakat skadan avsiktiigl eller genom vårdslöshet (s.k. strikt ansvar). Detta strikta ansvar skall — till skillnad frän vad som är fallet för närvarande - gälla även vid helt tillfälliga störningar, l.ex. enstaka gasulsläpp i luften. Liksom enligt gällande rätt görs dock i lagen vissa undantag för störningar som är av så vanligt slag all de rimligen måste tålas.

Miljöskadelagen innehåller också regler om ersättning för skador vid grävnings- och sprängningsarbeten. Dessa regler överensstämmer i huvudsak med dem som gäller i dag. Rätten lill ersättning för grävningsskador utvidgas dock till att, i hkhel med vad som gäller för andra miljöskador, omfatta personskador och alla former av sakskador. Lagen ger också rätt till ersättning för rena förmögenhetsskador som inte är bagatellarlade.

Skadeståndsansvaret enligt miljöskadelagen skall i första hand bäras av fastighetsägaren. Även nyttjanderätlshavare eller andra som bedriver eller

1 Riksdagen 1985/86. 1 saml. Nr 83

har bedrivit miljöfariig verksamhet på fastigheten skall vara ansvariga. Prop. 1985/86:83 Bostadshyresgäster har dock inte något strikt ansvar. Till kretsen av skadeståndsansvariga hör också de som i egen näringsverksamhet utför ett miljöfarligt arbete på en faslighel, s.k. entreprenörer.

En annan nyhet i miljöskadelagen gäller kravet på bevisningens styrka när det gäller atl visa etl orsakssamband mellan en miljöfarlig verksamhet och en skada. Erfarenheterna av miljöskadefrågor visar atl det är mycket svårt att med full säkerhet fastställa att en viss miljöskada har orsakats av en viss verksamhet. I lagen har därför kravet på bevisning när det gäller sambandet mellan en verksamhet och en skada lagts på en något lägre nivå. Enligt lagen skall del räcka med atl det föreligger "övervägande sannolikhet" för etl sådant samband. Härigenom förstärks möjligheterna för en skadelidande att få ersättning för en skada.

Tvister om ersättning enligt den nya lagen prövas av tingsrätt. Avser ersättningen skada på fastighet e.d. skall tvisten dock prövas av fastighetsdomstol, som i samband därmed också får handlägga andra mål om det är lämpligt.

Den nya lagstiftningen avses träda i kraft den 1 juli 1986.

Propositionens lagförslag Prop-1985/86:83

1 Förslag till

Miljöskadelag

Härigenom föreskrivs följande.

Inledande bestämmelser

1 § Skadestånd enligt denna lag utges för personskada, sakskada och ren
förmögenhelsskada som verksamhet på en fastighet har orsakat i sin om
givning.

Ren förmögenhetsskada som inte har orsakats genom brott ersätts dock endast om skadan är av någon betydelse.

Skada som inte har orsakats uppsåtiigen eller genom vårdslöshet ersätts bara i den mån den störning som har orsakat skadan inte skäligen bör tålas med hänsyn till förhållandena på orten eller lill dess allmänna förekomst under jämförliga förhållanden,

2 § Lagen tillämpas inte på skador som har orsakats av joniserande
strålning eller inverkan av elektrisk ström från elektrisk anläggning i fall då
särskilda bestämmelser gäller.

Förutsättningar för skadestånd

3 § Skadestånd utges för skador genom

1. förorening av vattendrag, sjöar eller andra vattenområden,

2. förorening av gmndvatten,

3. ändring av grundvattennivån,

4. luftförorening,

5, markförorening,

6, buller,

7, skakning, eller

8, annan liknande störning.

Första styckel 1-3 gäller inte skador som har orsakats av verksamhet som bedrivs i enlighet med tillstånd enligt vattenlagen (1983:291).

En skada skall anses ha orsakals genom en störning som avses i första styckel, om del med hänsyn till störningens och skadeverkningarnas art, andra möjliga skadeorsaker samt omsiändigheterna i övrigt föreligger övervägande sannolikhet för ett sådant orsakssamband.

4 § Skadestånd utges också för skador genom sprängsten eller andra lössprängda föremål, om skadan orsakas av sprängningsarbete eller av annan verksamhet som medför särskild fara för explosion.

5 § 1 andra fall än som anges i 3 eller 4 § utges skadestånd för skador som orsakas av grävning eller liknande arbete, om den som utför eller låter utföra arbetet har försummat alt vidta sådana skyddsåtgärder som anges i 3 kap. 3 § jordabalken eller i annat hänseende har bmstit i omsorg vid arbetets utförande.

Om arbetet är särskilt ingripande eller av annan anledning medför särskild risk, skall den skada som orsakas av arbetet ersättas även om den som utför eller låter ulföra arbetet inte har varit försumlig.

Skadeståndsansvariga Prop. 1985/86:83

6 § Skyldighet att utge skadestånd enligt denna lag har den som bedriver
eller låter bedriva den skadegörande verksamheten i egenskap av faslig-
hetsägare eller tomträttshavare. Samma skadesländsskyldighet har andra
som bedriver eller låter bedriva den skadegörande verksamheten och som
bmkar fastigheten i sin närmgsverksamhet eller i offentlig verksamhet.

Om någon annan som bmkar fastigheten bedriver eller låter bedriva den skadegörande verksamheten är han skadeståndsskyldig enligt denna lag endast om han har orsakat skadan uppsåtligen eller genom vårdslöshet.

7 § Skyldighet att utge skadestånd enligt denna lag har också den som, utan att vara fastighetsägare, tomträttshavare eller annan bmkare av fastigheten, i egen näringsverksamhet utför eller låter utföra arbete på fastigheten.

8 § Skall två eller flera ersätta samma skada enligt denna lag, svarar de solidariskt för skadeståndet i den mån inte annat följer av atl begränsning gäller i den skadeståndsskyldighet som åligger någon av dem.

Vad de solidariskt ansvariga har betalt i skadestånd skall, om inte annat har avtalats, fördelas mellan dem efter vad som är skäligt med hänsyn till grunden för skadeståndsansvaret, möjhgheterna att förebygga skadan och omständigheterna i övrigt.

Ersättning för framtida skador på egendom

9 § Kan i fråga om skador som avser egendom ersättningens belopp
lämpligen uppskattas på förhand, skall ersättning bestämmas för framtida
skador, om en part begär det.

Om det finns skälig anledning, kan ersättningen bestämmas till ett visst årligt belopp. Ändras förhållandena sedan ersättningen har bestämts på detta sätt, kan ersättningen jämkas efler vad som är skäligt med hänsyn till de ändrade förhållandena.

10 § 1 fråga om nedsättning, fördelning och utbetalning av ersättning som
fastställs atl utges på en gång för framtida skador på en fastighet och som
tillkommer ägaren av fastigheten eller en innehavare av tomträtt i denna
tillämpas expropriationslagen (1972:719). Även när det gäller verkan av
sådan nedsättning, fördelning och utbetalning skall den lagen lillämpas.

Om en borgenär som har panträtt i fastigheten lider förlust genom att ersättning enligt första stycket har blivit för lågt beräknad och ersättningen lill följd av överenskommelse mellan den ersättningsskyldige och den ersättningsberälligade eller av annan anledning inte har bhvit prövad av domstol, har borgenären rätt till gottgörelse av den ersätlningsskyldige mot att hans fordran i denna del skrivs av på fordringshandhngen.

Inlösen av fastighet

11 § Medför en verksamhet som avses i denna lag atl en faslighet helt
eller delvis bhr onyttig för ägaren eller all synnerligt men uppkommer vid
begagnandet, skall fastigheten eller fastighetsdelen på ägarens begäran
inlösas av den som bedriver verksamheten.

I fråga om sådan inlösen tillämpas expropriationslagen (1972:719). Be
träffande värdeökning som har ägt mm under liden från dagen tio år före
det att talan väcks vid domstol lillämpas 4 kap. 3 § samma lag. 4

Rättegången i miljöskademål Prop. 1985/86: 83

12 § Den som vill framställa anspråk på ersättning enligt denna lag skall
väcka lalan vid den tingsrätt inom vars område den skadegörande verk
samheten i huvudsak bedrivs eller har bedrivits.

Avser ersättningen skada på fastighet eller på byggnad eller annan anläggning på annans mark, skall lalan dock väckas vid den fastighetsdomstol inom vars område verksamheten i huvudsak bedrivs eller har bedrivits. Detsamma gäller om någon vill begära gottgörelse enligt 10 § andra stycket eller fordra inlösen enligt 11 §, Gemensamt med ett mål som avses i första eller andra meningen får fastighetsdomstolen handlägga även andra mål mellan samma eller olika parter, om det med hänsyn till utredningen och övriga omständigheter är lämpligt,

13 § Den som bedriver eller avser att bedriva en verksamhet som kan medföra sådan skada som avses i 3 § kan begära prövning av ersättningsfrågan vid den fastighetsdomstol inom vars område verksamheten i huvudsak bedrivs eller skaU bedrivas.

14 § I fråga om rättegångskostnader skall i mål enligt 11 eller 13 § tillämpas bestämmelsema om kostnader i expropriationsmål. Om etl yrkande om inlösen enligt 11 § ogillas, gäller dock bestämmelsema om rättegångskostnader i rättegångsbalken. Dessa bestämmelser tillämpas också i andra mål enligt denna lag.

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1986.

2. Även om ett skadefall har inträffat efler ikraftträdandet skall lagen inte tillämpas, om skadan är en följd av en störning som har upphört före ikraftträdandet.

3. Har talan som rör en fråga som regleras i lagen väckts före ikraftträdandet, handläggs målet även efter denna lidpunkt enhgt äldre bestämmelser.

Den som ämnar utföra grävning eller liknande arbete på sin mark skall vidtaga varje skyddsåtgärd som kan anses nödvändig för att förebygga skada på angränsande mark. Han skaU ersätta skada som uppkommer tiU följd av att han eller någon som han anlitat underlåtU an vidtaga sådan åtgärd eller i annat hänseende brustit i omsorg vid arbetets utförande.

Medför skyddsåtgärd uppenbarligen högre kostnad än den skada som åtgärden avser att förebygga, får åtgärden underlåtas. Skadan skall dock ersättas. Om det be-gäres, skall säkerhet enligt vad som sägs i 2 kap. utsökningsbalken ställas hos länsstyrelsen för ersättningen innan arbetet börjar.

Den som ämnar utföra eller låta utföra grävning eller liknande arbete på sin mark skall vidta varje skyddsåtgärd som kan anses nödvändig för atl förebygga skada på angränsande mark. Bestämmelser om ersättning för skador lill följd av grävning eller liknande arbete finns i miljöskadelagen (1986:000).

Medför skyddsåtgärd uppenbarligen högre kostnad än den skada som åtgärden avser att förebygga, får åtgärden underlåtas. Skadan skall dock ersättas enligt bestämmelserna i miljöskadelagen. Om det begärs, skall säkerhet enligt vad som sägs i 2 kap. utsökningsbalken ställas hos länsstyrelsen för ersättningen innan arbetet börjar.

Är byggnad eller annan anläggning som hör till angränsande mark, till följd av vårdslöshet vid uppförandel eller brist i underhållet, av sådan beskaffenhet att särskild skyddsåtgärd är nödvändig för alt förebygga skada med anledning av arbete som icke sträckes nedanför vanligt källar-djup, skall åtgärden bekostas av den angränsande markens ägare.

Denna lag träder i kraft den 1 juh 1986.

' Balkan omtryckt 1971:1209. Senaste lydelse 1981:784.

3 Förslag till Prop. 1985/86:83

Lag om ändring i miljöskyddslagen (1969:387)

Härigenom föreskrivs i fråga om miljöskyddslagen (1969:387)' dels alt 30-33 och 35 §§ skall upphöra atl gälla,

dels atl 34, 37 och 51 §§ saml rubriken närmast före 34 § skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Ersättning m. m. Enskilt anspråk m. m.

34 §
Den som vill framställa ersätt- Den som vill framställa enskilt

ningsanspråk eller annat enskilt an- anspråk enligt denna lag på gmnd

språk på grund av miljöfarlig verk- av miljöfarlig verksamhet skall väc-

samhel skall väcka lalan vid fas- ka talan vid den fastighetsdomstol

tighetsdomstol som anges i 33 §. inom vars område den miljöfarliga

Även den som utövar eller ämnar verksamheten i huvudsak utövas el-

utöva miljöfarlig verksamhet kan ler skaU utövas,
påkalla prövning av ersättnings
fråga på sätt som nu sagts. Han
skall därvid ange de ersättningsbe
lopp som han erbjuder.

37 §

/ mål enligt 34 § andra punkten äger bestämmelserna om kostnad i expropriationsmål motsvarande tillämpning.

Ogillas talan som avses i 36 § på den gmnd alt svaranden efter talans väckande sökt och erhållit tillstånd enhgt denna lag, skall domstolen efter omständigheterna förordna atl vardera parten skall själv bära sin rättegångskostnad eller att full eller jämkad ersättning skall tilläggas endera.

51 §

Vill någon för atl utreda verkningarna av miljöfarlig verksamhet som han utövar eller ämnar utöva företaga mätning eller annat undersökningsarbete på fast egendom som annan äger eller innehar, kan länsstyrelsen, om skäl föreligger, föreskriva alt tillträde lill egendomen skall lämnas under viss tid. Behöver mätapparal eller Hknande inslmment utsättas kan länsstyrelsen även föreskriva förbud vid vite att mbba eller skada instmmentet.

Föreskrift som avses i första slyckel kan meddelas även på ansökan av den som skall utföra undersökning som avses i 43 § andra styckel andra punkten.

Undersökningsarbetet skall ut- Undersökningsarbetet skall ut
föras så att minsta skada och in- föras så att minsta skada och in
trång vållas. För skada och intrång trång vållas. För skada och intrång
skall ersättning lämnas av den som skall ersättning lämnas av den som
utövar eller ämnar utöva den miljö- utövar eller ämnar utöva den miljö
farliga verksamheten. Talan om er- farliga verksamheten. Talan om er-

' Lagen omtryckt 1981:420.

Justitiedepartementet Prop. 1985/86:83

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 17 oktober 1985

Närvarande: statsrådet I. Carlsson, ordförande, och statsråden Lundkvist, Feldt, Sigurdsen, Gustafsson, Leijon, Hjelm-Wallén, Peterson, Bodström, Göransson, Gradin, Dahl, R. Carlsson, Holmberg, Hellström, Thunborg, Wickbom, Johansson

Föredragande: statsrådet Wickbom

Lagrådsremiss om ersättning för miljöskador 1 Inledning

Gällande regler om ersättning för miljöskador är splittrade och delvis oklara. Vid olika tillfällen har önskemål framförts om en översyn av dessa regler.

I september 1978 tillkallades en särskild utredare' för alt se över reglerna. Utredaren, som har bedrivit sitt arbete under beteckningen miljöskadeutredningen, avlämnade i februari 1983 betänkandet (SOU 1983:7) Ersättning för miljöskador. Betänkandet har remissbehandlats.

Till protokollet i detta ärende bör fogas dels en sammanfattning av betänkandet som bUaga 1, dels de lagförslag som läggs fram i betänkandet som bilaga 2, dels en sammanställning av remissyttrandena som bilaga 3.

Beträffande nuvarande svenska och utländska förhållanden samt utredningens närmare överväganden hänvisas till betänkandet.

1 lagstiftningsärendet har överläggningar hållils med företrädare för de danska, finländska och norska justitiedepartementen samt den danska miljöslyrelsen och del norska miljövernsdepartemenlel.

Jag har i delta ärende samrått med chefen för jordbruksdepartementet.

2 Allmän motivering

2.1 Allmänna utgångspunkter

2.1.1 Förebyggande miljöskydd

Den tekniska och industriella utveckHng som vi har upplevt i vårt land under det senaste århundradet bildar grunden för vårt nuvarande välstånd. Man kan emellertid inte bortse från atl denna utveckling också har negativa sidor. Hit hör ett allt större antal nya skaderisker av olika slag. Inte

' Justitierådet Bertil Bengtsson. Sakkunniga: numera justitierådet Lars Beckman, numera generaldirektören Laila Freivalds, direktören Bo Helmerson, t.f statssekreteraren Arne Kardell, rådmannen Erik Pontén samt direktören Erland Strömbäck. Experter; chefsombudsmannen Lars Edstam, juris kandidaten Gunnar Lindgren och direktören Harald Ullman.

minst har uppmärksamheten riktats mot risken för skador till liv, hälsa Prop. 1985/86:83 eller egendom till följd av kemiska ämnen eller substanser som sprids som föroreningar frän industrier eller andra förelag. Under senare tid har vår omgivning i ökande utsträckning tillförts olika ämnen som har visat sig eller kan misstänkas ha en negaliv inverkan på vår hälsa eller miljö. I takt med atl kunskapen på detta område vidgas växer listan över sådana hälso-och miljöfarliga ämnen. Även andra miljöslörande faktorer har blivit alltmera framträdande. Vi har härmed kommit alt ställas inför allvariiga miljöproblem som har krävt olika åtgärder frän samhällets sida.

Samhällets strävanden på detta område har framför alll inriktats på atl förebygga att miljöskador uppkommer. Omfattande åtgärder har vidtagits inom ramen för prövning av miljöfarlig verksamhet enligt miljöskyddslagen (1969:387). Ett viktigt led i det förebyggande miljöskyddsarbetet utgörs vidare av lagstiftning som syftar till att ge samhället kontroll över hanteringen av kemiska ämnen eller substanser som kan få hälso- eller miljöfarliga verkningar. Detta arbete har intensifierats på senare tid.

Miljöskyddsutredningen har i betänkandet (SOU 1983:20) Bättre Miljöskydd II lämnat olika förslag som syftar lill att effektivisera miljöskyddet enligt miljöskyddslagen. Betänkandet har remissbehandlats, och förslagen övervägs f.n. i jordbmksdepartemenlel. Vidare har miljöskyddslagen ändrats den 1 januari 1985 i syfte att skydda särskilt föroreningskänsliga områden (prop. 1984/85:10, JoU 10, rskr 30, SFS 1984:912). Regeringen eller länsstyrelsen får efter denna lagändring ge generella föreskrifter om skyddsåtgärder m.m. som behövs för delta ändamål.

Riksdagen har nyligen med anledning av prop. 1984/85:118 om förbättrad kemikahekonlroll beslutat om åtgärder som syftar till att förebygga skador på hälsa och miljö till följd av hanteringen av kemiska produkter (JoU 30, rskr 340). Ett program mol luftföroreningar och försurning för att minska utsläppen av försurande ämnen och minska skadeverkningarna av försurningen har lagts fram (prop. 1984/85:127, JoU 28, rskr 275). Dessutom kan nämnas att regeringen har vidtagit eller förberett ett flertal åtgärder för alt komma till rätta med de problem som användningen av asbest i olika sammanhang har medfört.

Sverige har under en följd av år aktivt drivit miljöskyddsfrågor i inlemationella sammanhang, framför allt när del gäller försurning, bilavgaser saml skyddet av den marina miljön och atmosfärens ozonlager.

Förebyggande åtgärder av det slag som har beskrivits nu är nödvändiga för all motverka en utveckling som sätter hälsa och miljövärden på spel. Hur högt samhällets ambitioner än ställs i detta avseende är del emellertid inte möjligt atl helt förhindra skador. Vårt vetande på området är nämligen begränsat. Så l.ex. är kunskapen om långtidseffekterna av moderna kemiska preparat i många fall ofullständig, likaså vår vetskap om resultatet av en sammanlagd inverkan av flera olika kemikalier. Nya vetenskapliga rön kan komma att visa att kemiska produkter utsätter människor och miljö för risker som vi hittills inte har hafl anledning att räkna med.

Intresset av ett fullständigt skydd mot hälso- och miljörisker kommer
vidare oundvikligen i konflikt med intresset av produktivitet och effektivi
tet i samhällsverksamheten. En inlresseavvägning måsle alllid göras där 10

nyttan av en verksamhet eller en produkt vägs mot de skaderisker den Prop. 1985/86:83 medför. Nuvarande miljölagstiftning bygger på denna princip.

Vi får alltså räkna med atl skador i viss utsträckning kan komma alt inträffa lill följd av utsläpp av kemiska ämnen och substanser som är förenade med ännu inte utredda skaderisker eller som av andra skäl anses böra tillåtas trots all de kan fömlses medföra vissa skadeverkningar. Också andra skador kan komma atl drabba omgivningen till följd av industriell eller Hknande verksamhet. Samhällets insatser bör i dessa fall särskilt inriktas på att det som har skadats blir återställt. Om det inte går, är det från humanitära och sociala synpunkter av största vikt att de som tillfogas skador bereds ekonomisk gottgörelse för sina förluster och lidanden.

2.1.2 Nuvarande ersättningsmöjligheter

På personskadeområdet har alla medborgare ett gmndläggande ekonomiskt skydd genom socialförsäkringen, dvs. den allmänna försäkringen och arbetsskadeförsäkringen. I stor omfattning har den enskilde också ett kompletterande skydd genom ohka former av privata försäkringar, inte minst av typen gmppförsäkringar. De nu nämnda försäkringsanordningarna har den fördelen för den skadelidande att han får ersättning oberoende av orsaken till skadan. De ger dock inte alltid fullständig kompensation för skadan och skiljer sig därigenom från skadeståndsrätten, som vilar på grundsatsen om full ersättning. För vad som brister är den skadelidande alltså hänvisad till de möjligheter han kan ha enligt gällande skadeståndsregler all få ersättning av någon som är ansvarig för skadan.

När del gäller egendomsskada finns inte någon motsvarighet till socialförsäkringssystemet, och skadeslåndsrätten spelar därför här en mer framträdande roll. Särskilda försäkringar som ger skydd mol olika skaderisker, såsom brand, explosion, oberäknad utströmning av vätska eller annan plötslig och ofömlsedd händelse, är visseriigen vanligt förekommande. 1 många fall finns del emellertid ingen annan möjlighet alt få ersättning för en miljöskada än enligt skadeståndsreglerna.

I skadeståndslagen (1972:207) finns allmänna bestämmelser om ersättning för skada. Dessa bygger på den s.k. culparegeln. Enligt denna föreligger ersättningsskyldighet endasl om skadan har åstadkommits uppsåtligen eller genom vårdslöshet.

För åtskilliga verksamheter som medför särskilda skaderisker för omgivningen har dock utbildats strängare ersättningsregler. Utmärkande för dessa är alt skadeståndsansvar föreligger även när skadan inte har åstadkommits uppsåtiigen eller genom vårdslöshet. Man brukar säga alt ansvaret är strikt.

Uttryckliga bestämmelser om strikt ansvar vid miljöfarlig verksamhet
finns i miljöskyddslagen. Enligt den lagen har den som utövar sådan
verksamhet i princip ett strikt ansvar för skador som verksamheten orsa
kar i omgivningen. Ansvaret gäller inte bara sådana ekonomiska skador
som har samband med skador pä person eller sak utan också i viss ut
sträckning andra ekonomiska skador (s.k. ren förmögenhetsskada). 11

Regler om strikt ansvar för skador på omgivningen vid verksamhet på en Prop. 1985/86:83 fastighet finns även i 3 kap. jordabalken. Enligt dessa bestämmelser är en fastighetsägare eller nylljanderättshavare ansvarig för skador på andra fastigheter till följd av grävningsarbete som han utför eller låter utföra på sin fastighet, om arbetet är särskilt ingripande eller av annan anledning medför särskild risk för omgivningen. För skador på omgivande fasligheter till följd av annat grävningsarbele svarar fastighetsägaren eher nyltjande-rättshavaren endasl om han själv eller någon som han har anlitat har varit försumlig vid utförandel av arbetet.

Vid sidan av skadeståndsreglerna i miljöskyddslagen och 3 kap. jordabalken gäUer allmänna oskrivna principer om strikt ansvar vid farlig verksamhet. Dessa principer, som har utbildats i rättspraxis, torde i fråga om miljöfarlig verksamhet ha störst betydelse vid skada genom sprängningsar-belen och liknande arbeten.

De skadeståndsregler som sålunda gäller för miljöfarlig verksamhet är delvis oklara och omtvistade. Bl. a. råder osäkerhet i flera hänseenden angående innebörden av miljöskyddslagens ersättningsbestämmelser och deras förhållande till andra skadeståndsregler.

Att rättsläget är oklart särskilt när det gäller sprängningsskador har också uppmärksammats av riksdagen, som år 1976 uttalade alt frågan borde utredas (LU 1976/77:3, rskr 13).

2.1.3 Revision av skadeståndsreglerna

Miljöskadeutredningen har i det tidigare nämnda belänkandet (SOU 1983:7) Ersättning för miljöskador föreslagit atl de nuvarande reglema på miljöskadeområdel samlas i en särskild lag, kaUad miljöskadelagen. Den föreslagna lagen utgår från nuvarande skadeståndsregler i miljöskyddslagen och jordabalken samt från oskrivna rättsprinciper beträffande skadeståndsansvaret för sprängningsskador. Etl utmärkande drag är att lagen bygger på strikt ansvar. Delta knyts till användningen av fast egendom och skall gälla skador som uppstår i omgivningen till följd av miljöfarlig verksamhet på en fastighet. Ett gmndläggande syfte med de nya reglema är att förbättra de skadelidandes möjligheter att fa ersättning för miljöskador.

Remissinstanserna har överlag tillstyrkt all gällande regler om ersättning för miljöskador samlas i en särskild lag. De flesta remissinstanserna anser också att utredningens förslag i del stora hela är väl ägnat att läggas lill grund för lagstiftning. Kritik framförs dock mot olika delar av förslaget.

I likhet med utredningen och remissinstanserna anser jag atl de regler om ersättning för miljöskador som nu finns spridda på skilda håll bör samlas i en särskild miljöskadelag. En sådan samlad reglering medför att regelsystemet blir enklare och mer överskådligt än f n. Samtidigt bör eftersträvas att förutsättningarna för ersättning görs så enhetliga som möjligt för alla typer av miljöskador som regleras i den nya lagen.

När det gäller det närmare innehållet i lagen bör, som utredningen har
föreslagit, en utgångspunkt vara att skador som uppkommer genom förore
nande eller annan miljöfarlig verksamhet skall ersättas på strikt gmnd av
den som utövar verksamheten. Jag delar också utredningens uppfattning 12

all de möjligheter som de skadelidande har i dag alt få ersättning för sådana Prop. 1985/86:83

skador bör förbättras på olika sätt. Som utredningen har framhållit kan

effektiva skadeståndsregler även bidra till att företag och enskilda som

bedriver miljöfarlig verksamhet ökar sina ansträngningar atl förebygga

skadefall.

De förslag som utredningen utifrån dessa utgångspunkter har lagt fram är enligt min mening i huvudsak väl ägnade att läggas till grund för en reform av reglema om ersättning för miljöskador. Ett av dessa förslag, som rör ändrade regler för rättshjälp i rättsliga angelägenheter när det gäller miljöskador och vissa andra skador, bör dock inte behandlas i delta lagstiftningsärende. Ställning till den frågan bör i stället tas i samband med behandlingen av de förslag som har lagts fram av rältshjälpskommitlén (Ju 1982:01) i betänkandena (SOU 1984:66) Den allmänna rättshjälpen och (SOU 1985:4) Rättshjälp, offenfiiga biträden, organisationsfrågor m. m.

En annan fråga som utredningen har behandlat och som jag vill ta upp redan i detta sammanhang är om etl obligatoriskt försäkringsskydd bör införas vid sprängningsarbeten. Närmare bestämt gäller frågan om den som bedriver sådana arbeten skall vara skyldig att hålla sig med en försäkring som garanterar den skadelidande alt få ut det skadestånd som denne kan vara berättigad till vid sprängningsskador. Anledningen lill att utredningen har övervägt denna fråga är att riksdagen tidigare har begärt att den skulle utredas. Utredningen, som i och för sig har utarbetat ett detaljerat förslag till en lag om sprängskadeförsäkring, har emellertid inte funnit något behov av ett sådant försäkringsobligatorium. Denna uppfattning har allmänt godtagits av de remissinstanser som yttrat sig i denna del. Själv har jag inte någon annan åsikt. Att enbart för detta område bygga upp ett omfattande administrativt system för alt kontrollera alt försäkring finns är enligt min mening inte motiverat. Något förslag till en obhgatorisk sprängskadeförsäkring bör alltså inte läggas fram.

2.1.4 Miljöskadefond

Innan jag går in på de olika huvudfrågorna i utredningens förslag vill jag nämna att regeringen den 27 juni 1985 har beslutat att tillkalla en kommitté som skall utreda hur ett fondsystem för ersättning vid miljöskador m.m. bör vara uppbyggt (Dir. 1985:37). Bakgrunden lill det är följande.

En skadeståndsrättslig lösning har vissa brister när det gäller de skadeli
dandes möjligheter till ersättning för miljöskador. Om det t, ex, inte kan
utredas varifrån en skadlig förorening härtör, finns det inte någon att rikta
skadeståndskravet mol. Särskilt bekymmersamt blir läget om del kan
antas att en skada har uppkommit som en samlad effekt av fiera olika
miljöfariiga verksamheter. När en skada uppkommer först så småningom
och visar sig sent - framför allt vid föroreningar av ohka slag - finns del
vidare risk för att det företag som är ansvarigt för skadan har upphört när
skadeståndskrav blir aktuella. Skadeståndsanspråket kan då också vara
preskriberat. Dessutom får man räkna med att en enskild skadevållare
saknar ekonomiska möjligheter att betala skadorna och inte heller har
något försäkringsskydd som omfattar skador av delta slag. 13

2.1.5 Den fortsatta dispositionen

Jag har härmed avslutat min genomgång av de allmänna utgångspunkter som enligt min mening bör gälla för en reform av lagstiftningen om miljöskador, I det följande avser jag att närmare behandla frågan om

tillämpningsområdet i avsnitt 2,2,

ansvarsgrunder i avsnitt 2,3,

skadeståndsansvariga i avsnitt 2,4,

solidariskt ansvar i avsnitt 2,5,

orsakssamband och beviskrav i avsnitt 2,6,

preskriptionstiden för miljöskador m, m, i avsnitt 2,7,

processuella frågor m, m, i avsnitt 2,8,

ikraftträdande m, m, i avsnitt 2,9, och

kostnadskonsekvenser i avsnitt 2,10,

Mina kommentarer lill de enskilda lagbestämmelserna finns i specialmotiveringen (avsnitt 4),

2.2 Tillämpningsområdet 2.2.1 Verksamhet på en fastighet

Mitt förslag: Lagen skall gälla skador som har uppstått till följd av verksamhet på en fastighet.

anknytning till en fastighet som för miljöskadornas del gäller redan i dag. De skador som skall omfattas av den nya lagen bör alltså härröra från verksamhet på en fastighet. Med verksamhet bör då förstås dels att själva marken används på visst sätt, l.ex, för odling av trädgårdsprodukler, dels att en byggnad eller anläggning som finns eller uppförs på marken används på visst sätt, t, ex, för industriell drift, lagring av varor eller offentlig service. Även uppförandet av byggnaden eller anläggningen bör självfallet innebära atl en verksamhet bedrivs på fasligheten. Begreppet verksamhet bör emellertid omfatta också en mera tillfällig användning av en faslighet, t, ex, för tävlingar eller andra artangemang.

Det som fordras är sålunda endast att verksamheten bedrivs på fastigheten. Något annat samband med fastigheten bör inte krävas.

Ett krav på att skadan skall ha orsakats genom verksamhet på en fastighet medför alt miljöskador vid användningen av rörliga störningskällor, såsom transportmedel, i princip faller utanför lagen. Delta gäller redan i dag enligt miljöskyddslagen, och som utredningen har funnit saknas det anledning atl nu inta en annan ståndpunkt. Jag återkommer i specialmotiveringen närmare lill detta.

Prop, 1985/86:83

Utredningens förslag: Överensstämmer med milt förslag (se betänkandet s, 150-151),

Remissinstanserna: De flesta godtar utredningens förslag. Några anser dock att lagen inte bara skall gälla skador i omgivningen utan även omfatta skador på den fastighet eller inom det område där den skadegörande verksamheten bedrivs.

Skälen för mitt förslag: En förutsättning för skadesländsskyldighet enligt miljöskyddslagen är atl skadan har drabbat "omgivningen". Liknande begränsningar finns i 3 kap, jordabalken. Det innebär att skadeståndsansvaret enligt dessa bestämmelser inte omfattar skador som inträffar inom en anläggning eller ett arbetsområde där den skadegörande verksamheten bedrivs. Det är däremot något osäkert om ett sådanl undantag gäller också vid skadeståndsansvar för sprängningsskador i fall dä ansvaret gmndas på oskrivna principer om strikt ansvar på grund av farlig verksamhet.

Enligt min mening skulle del i och för sig vara önskvärt att låta den nya miljöskadelagen gälla utan någon begränsning av detta slag. Det är emellertid svårt att överblicka konsekvenserna av ett så vidsträckt tillämpningsområde, som bl, a, skulle kunna medföra koUisioner med annan lagstiftning. Frågan är också om de olägenheter som kan vara förenade med den nu gällande begränsningen till skador som drabbar omgivningen har någon nämnvärd betydelse i praktiken.

När del gäller skador som tillfogas arbetstagare inom den anläggning

eller det arbetsområde där den skadegörande verksamheten bedrivs vill jag framhålla att dessa i allmänhet får full kompensation för personskada genom den statliga arbetsskadeförsäkringen i förening med den på kollektivavtal grundade Irygghelsförsäkringen. Och när del gäller sakskador kan ansvaret regleras genom avtal med arbetsgivaren. Kategorin arbetstagare måste därför anses väl tillgodosedd när del gäller möjligheten till ersättning vid en miljöskada på den egna arbetsplatsen.

Situationen är delvis en annan då personer som inte är arbetstagare har fått tillträde lill en miljöfarlig anläggning. Om dessa tillfogas skador beror detta emellertid sannolikt på någon form av försummelse som företaget är ansvarigt för. Skadeståndsskyldighet föreligger då enligt culparegeln i skadeståndslagen. Detsamma torde normall vara fallet vid annan verksamhet på en faslighel än sådan som bedrivs inom en anläggning eller ett arbetsområde.

Med hänsyn lill vad jag nu har anfört anser jag all den nya lagen bör gäUa endast skador i omgivningen. Jag vill emellertid betona att med omgivningen skall förstås omgivningen till den skadegörande verksamheten. Det innebär att om verksamheten bedrivs på endast en del av en fastighet, så bör skador som uppstår på en annan del av fastigheten kunna omfattas av den nya lagens regler. Jag återkommer till detta i spedalmoliveringen.

Prop. 1985/86:83

Utredningens förslag: Överensstämmer med mitt förslag (se belänkandet s. 152-154).

Remissinstanserna: Utredningens förslag godtas allmänt.

Skälen för mitt förslag: Enligt allmänna principer gäller atl den som har vållat en skada uppsåtligen eller genom vårdslöshet är skyldig att ersätta skadan oavsett hur vanlig en skada av del aktuella slaget är. Dessa principer har hittills gällt även på miljöskadeområdet, och del finns inte anledning all nu börja tillämpa någon annan princip i dessa fall.

Lägel är emellertid ett annat när skadestånd för en miljöskada utkrävs av någon som bär ett strikt skadeståndsansvar. I dessa fall har det sedan länge ansetts att detta strikta ansvar bör kunna göras gällande bara när skadan överstiger en viss "toleransgräns". Sålunda gäller enligt 30 § miljöskyddslagen att den som orsakar olägenheter genom miljöfarlig verksamhet - och alltså i och för sig är strikt skadeståndsansvarig för dem - inte är skyldig att utge ersättning för ölägenheter som skäligen bör tålas med hänsyn till förhållanden i orten eller till deras allmänna förekomst under jämföriiga förhållanden. Nära samband med denna särskilda regel i 30 § miljöskyddslagen beträffande orts- och allmänvanliga ölägenheter har ett undantag i samma paragraf för ölägenheter som inte är av någon betydelse. Del undantaget behandlas emellertid i avsnitt 2.2.5.

Enligt min mening är det naturligt atl ett strikt ansvar för föroreningsskador o.d. i första hand begränsas lill skador till följd av störningar som inte är orts- eller allmänvanliga. I fråga om störningar som inte framstår som ovanliga bör rätten lill ersättning liksom hittills bli beroende av en skälighetsbedömning. Även i dessa fall bör det vara möjligt all döma ul ersättning för skador till följd av sådana störningar som inte skäligen bör tålas, l.ex. för försämrad hälsa på gmnd av luftföroreningar.

Under remissbehandlingen har från något håll efterlysts ett klarläggande av räckvidden och innebörden av ett undanlag för orts- eller allmänvanhga störningar som skäligen bör tålas. Med anledning härav vill jag nämna all ledning för tillämpningen av detta undanlag kan hämtas i nuvarande praxis på området (se belänkandet s. 53 f), vilken praxis får anses godtagbar. Ytterligare riktlinjer för bedömningen avser jag all lämna i specialmotiveringen. Liksom i fråga om alla slag av skälighetsregler får det sedan ankomma på de tillämpande myndighelema all göra de avvägningar som föranleds av omständigheterna i det enskilda fallet.

Liksom hittills bör den särskilda regeln för orts- och allmänvanliga störningar tillämpas på delvis olika sätt vid skilda skadelyper. Av den skälighetsbedömning som jag nyss har nämnt följer sålunda att regeln sällan kan leda lill befrielse från ersättningsskyldighet vid l.ex. skador genom sprängnings- eller grävningsarbeten. Något undantag för orts- och allmänvanliga störningar torde fö. inte gälla f n. vid andra miljöskador än sådana som regleras i miljöskyddslagen. Det synes dock inte vara ändamålsenligt atl i den nya miljöskadelagen söka närmare ange vid vilka slags störningar den särskilda regeln bör kunna bh tillämplig, utan regeln bör ges generell räckvidd. I praktiken torde den dock få sin största betydelse vid föroreningsskador. Jag återkommer till delta i spedalmoliveringen.

Prop. 1985/86:83

Utredningens förslag: Överensstämmer med mitt förslag (se betänkandet s, 147).

Remissinstanserna: Utredningens förslag godtas i allmänhet. Några remissinstanser är dock tveksamma och påpekar atl förslaget kan medföra vidgade ersältningsmöjligheter och till följd därav ökade kostnader för bl, a, byggnadsbranschens del.

Skälen för mitt förslag: Av 1 § miljöskyddslagen framgår alt den lagen är tillämplig även på tillfälliga störningar till följd av utsläpp av avloppsvatten, fasta ämnen eller gas i vattendrag, sjöar eller andra vattenområden eller till följd av andra åtgärder som kan förorena vattenområden. När det gäller skador till följd av luftföroreningar, buller, skakningar, ljus eller annat sådant undantas däremot tillfälliga störningar från lagen.

Detta undanlag för tillfälliga störningar stämmer väl med den klassiska uppfattningen av immissionsbegreppet. Del är också förståeligt alt man

Utredningens förslag: Överensstämmer i stort med milt förslag. Ren förmögenhetsskada skall dock enligt utredningens förslag ersättas bara vid sådana miljöskador som f n. regleras i miljöskyddslagen. Utredningen föreslår å andra sidan atl del vid dessa slags miljöskador skall vara möjligt att få ersättning också för vissa ölägenheter av ideell natur även när de inte har samband med personskada (se betänkandet s. 151-152 och 154-156).

Remissinstanserna: Åsikterna går isär när det gäller frågan i vilken utsträckning oväsentliga skador skall kunna ersättas. Vissa remissinstanser tillstyrker utredningens förslag. Andra menar alt ett undantag för sådana skador bör gäUa såväl vid person- och sakskada som vid ren förmögenhelsskada. Ett par remissinstanser anser att ersättning inte skall kunna erhållas för ideell skada som ej har samband med personskada.

Skälen för mitt förslag: Det strikta skadeståndsansvar som gäller enligt 30 § miljöskyddslagen omfattar både person- och sakskada. Detsamma gäller ren förmögenhelsskada (dvs. sådan ekonomisk skada som uppkommer utan samband med atl någon lider person- eller sakskada), även om del är osäkert huruvida alla typer av sådan skada ersätts (se betänkandet s. 50). Skyldighet att utge ersättning för ren förmögenhetsskada torde däremot inte föreligga när skadeståndsansvaret grundas på 3 kap. jordabalken eller på oskrivna principer om strikt ansvar på gmnd av farlig verksamhet.

Enligt min mening bör den nya miljöskadelagen ge möjlighet till ersättning även för ren förmögenhelsskada. Vid sådana varaktiga förhållanden som föreligger mellan grannar ligger det närmare till hands än vid mera tillfälliga kontakter atl man tillfogar andra personer i omgivningen ekono-

miska förluster. Just vid miljöskador torde det f.ö. vara vanligt förekom- Prop. 1985/86:83 mande att skadan utgörs av ren förmögenhetsskada. Stora gmpper av skadelidande skulle därför komma att falla utanför ersättningssystemet enligt den nya lagen, om inte ren förmögenhetsskada omfattades.

Det är inte heller befogat alt, som f n., behandla skilda skadetyper på olika sätt. Möjligheten all få ersättning för ren förmögenhelsskada bör därför slå öppen vid alla slags miljöskador som regleras i den nya lagen. Härigenom undgår man också en del besvärhga gränsdragningsproblem.

En förutsättning för strikt skadeståndsskyldighet enligt 30 § miljöskyddslagen är bl. a. alt en olägenhet är av någon betydelse. Om en olägenhet är oväsentlig ersätts den bara om den har orsakats uppsåtligen eller genom vårdslöshet.

När det gäller person- och sakskada kan principiella invändningar riktas mot ett undantag för oväsentliga skador. Att en person- eller sakskada inte skulle ersättas därför atl den är liten är ett synsätt som är främmande för både skadeståndslagen och sådan särskild lagstiftning som bygger på strikt ansvar. Skadeståndsrätten bygger allmänt på att den skadelidande, när skadeståndsskyldighet föreligger, skall ha ersättning för vaije person- och sakskada som har drabbat honom. 1 likhet med utredningen har jag därför kommit fram till att något undanlag för oväsentliga skador inte bör tas in i den nya lagen när del gäller person- och sakskador.

Saken ställer sig däremot annorlunda vid ersättning för ren förmögenhetsskada. Skyldigheten att utge sådan ersättning vid miljöskador innebär ett utvidgat skadeståndsansvar i förhållande till vad som normalt gäller. Ett undantag för oväsentliga skador kan alltså inte inge några principiella betänkligheter när det gäller ren förmögenhetsskada. I detta fall framstår vidare oväsentiiga skador som föga ersältningsvärda. Av dessa skäl har jag liksom utredningen stannat för alt ett undantag bör gälla för oväsentiiga skador när det gäller ren förmögenhelsskada.

En fråga, som delvis har samband med de föregående, är i vad mån ideell skada bör omfattas av ansvaret enligt den nya miljöskadelagen.

Ideell skada, eller annorlunda uttryckt skada av annan än ekonomisk natur, ersätts enligt allmänna skadeståndsrätlsliga regler endast i speciella fall. När någon har drabbats av en personskada regleras ersättningsmöj-lighelerna i 5 kap. 1 § skadeståndslagen. Där anges bl.a. alt ersättning kan erhållas för sveda och värk, lyte eller annat stadigvarande men samt ölägenheter i övrigt till följd av skadan. Den regeln gäller även när ansvar för en personskada grundas på miljöskyddslagen. Men ideell skada som uppkommer i andra sammanhang än vid personskada ersätts bara under speciella förhållanden. Av 1 kap. 3 § skadeståndslagen framgår att sådan skada ersätts vid vissa slag av integriletskränkningar. Särskilda bestämmelser om ideellt skadestånd finns också i annan lagstiftning (l.ex. i datalagen, kreditupplysningslagen, inkassolagen, upphovsrällslagen och olika arbetsrättsliga lagar). Utanför kontraktsförhållanden ersätts inte ideell skada ulan särskilt stöd i lag.

Utredningen har föreslagit alt man skall göra en försiktig utvidgning av
det ersättningsgilla området vid miljöskador och även medge ersättning för
ölägenheter som närmast är av ideell natur. 19

För min del anser jag alt det inte finns anledning att på miljöskadeområdet tillämpa andra regler om skadestånd för ideell skada än som gäller inom skadeslåndsrätten i allmänhet. Visserligen finns del, som jag nyss har nämnt, särskilda områden där sådan ersättning utges. De är emellertid klart avgränsade och rör huvudsakligen olika slag av kränkningar av den personliga integriteten. Det skulle vara något principiellt nytt om man för miljöskadornas del införde en möjlighet lill ersättning för sådana svårbedömbara ölägenheter av ideellt slag som "förfulning av naturen" e.d. Ofta medför sådana olägenheter skadeföljder av ekonomisk art, l.ex. i form av etl minskat marknadsvärde hos en fastighet, och den skadelidande har då enligt vad jag nyss har förordat under vissa förutsättningar rätt till ersättning för denna förmögenhelsskada. Längre än så bör man emellertid inte gå. Några särskilda bestämmelser om rätt till ersättning för ideeh skada som inte har samband med personskada bör alltså inte las in i den nya miljöskadelagen.

Prop. 1985/86:83

2.3 Ansvarsgrunder

2.3.1 Föroreningsskador m.m.

Mitt förslag: Ett strikt skadeståndsansvar skall gälla för skador genom förorening av vattendrag, sjö eller annat vallenområde, förorening av grundvatten, ändring av gmndvattennivån, luftförorening, markförorening, buller, skakning och andra liknande störningar. Miljöskadelagen skall dock inte gälla skador som har orsakats av joniserande strålning eller inverkan av elektrisk ström från en elektrisk anläggning och inte heller vissa skador som härtör från ett vattenföretag eller en vattenanläggning.

Utredningens förslag: Överensstämmer i allt väsentligt med mitt förslag (se betänkandet s, 143-146),

Remissinstanserna: Utredningens förslag tillstyrks eller lämnas utan erinran, I fråga om vad som bör inrymmas under begreppet "andra liknande störningar" framförs dock skilda meningar.

Skälen för mitt förslag: Det strikta skadeståndsansvar som gäller enligt 30 § miljöskyddslagen avser olika lyper av störningar som anges i 1 § i den lagen. Del är dock inte någon uttömmande beskrivning ulan snarare en exemplifiering av de viktigare slörningstyperna. I lagtexten avslutas uppräkningen med en hänvisning till alt lagen gäller även andra liknande störningar.

Enligt min mening bör ett strikt skadeståndsansvar enligt den nya miljöskadelagen avse skador som orsakas av sådana störningar som anges i miljöskyddslagen. När det gäller frågor om skadestånd framstår emellertid vissa störningstyper som mer frekventa än andra. Dessa störningslyper bör därför direkt framgå av den nya lagen, medan mindre frekventa stör-

ningstyper kan sammanfattas under ett samlande begrepp av samma slag Prop, 1985/86:83 som avslutar miljöskyddslagens uppräkning av störningstyperna.

Som jag redan har nämnt är det i vissa avseenden oklart om vissa typer av störningar omfattas av miljöskyddslagen. En strävan bör vara alt undanröja sådana oklarheter när miljöskyddslagens skadeståndsregler nu ersätts av bestämmelsema i miljöskadelagen.

Vatten- och luftföroreningar samt buller och skakningar är sådana störningar som anges uttryckligen i miljöskyddslagen. Dessa bör omfattas även av den nya miljöskadelagen.

Förorening av grundvatten nämns inte i miljöskyddslagen, och det är oklart om den lagen är tillämplig i delta fall. Enhgt min mening bör den skadeståndsrätlsliga lagstiftningen omfatta också denna typ av miljöstörning. Detta ligger i linje med ett förslag som miljöskyddsutredningen har lagt fram om att miljöskyddslagen skall tillämpas på sådana föroreningar (se Ds Jo 1983:1 Förorening av mark och grundvatten).

En näraliggande form av störning som inte heller nämns i miljöskyddslagen är ändring av grundvattennivån. Enligt utredningen är lagen dock sannolikt tillämplig på oavsikthga ändringar. Medvetna höjningar och sänkningar av nivån genom reglering, infihration eller bortledning utgör däremot i regel vatlenföretag enligt vattenlagen (1983:291), Verkningarna av medvetna åtgärder bedöms normalt i samband med tillståndsprövningen av vattenföretagel enligt vattenlagen. Ur skadeslåndsrältslig synvinkel är ändringar av gmndvattennivån praktiskt betydelsefulla störningar, eftersom de emellanåt orsakar bl, a, sällningsskador i fastigheter. Denna störningstyp bör därför uttryckligen nämnas i den nya lagen. Undantag bör dock göras för sådana åtgärder som har fått tillstånd enligt vattenlagen, eftersom verkningarna av dessa åtgärder har bedömts i samband med tillståndsprövningen.

Även skador lill följd av markförorening bör omfattas av miljöskadelagen. Markförorening nämns inte särskilt i miljöskyddslagen, men den lagen anses ändå vara tillämphg på denna form av miljöslöming. Del nyss nämnda förslagel av miljöskyddsulredningen innefallar också en uttrycklig regel om markförorening.

Liksom miljöskyddslagen bör miljöskadelagen slutligen omfatta andra störningar som liknar dem som jag nu särskilt har nämnt. Miljöskyddslagen anses bl, a, omfatta skador lill följd av sådana störningar som gnistor, hetta, köld saml obehag genom insekter och andra djur. Vidare innefattas psykisk inverkan av en farlig verksamhet i grannskapet samt estetiska störningar som t. ex. förfulning av landskapsbilden.

En remissinstans har ifrågasatt om det är rimligt att för miljöskadomas
del öppna så vida möjligheter lill ersättning. Jag vill emellertid erinra om
att de skadetyper som här har diskuterats redan i dag är ersättningsgilla
enligt miljöskyddslagen. Det saknas anledning att nu inskränka området
för störningar som skall ge rätt till ersättning. Dessutom bör framhållas all
en sådan ersältningsrätt föreligger endast om den skadelidande tillfogas
någon form av ekonomisk föriust. Som jag tidigare har förordat skall
skadeföljder som enbart är av ideell natur (och inte har samband med
personskada) ej ersättas enligt den nya lagen (se avsnitt 2,2,5). 21

Mitt förslag: Ett strikt skadeståndsansvar skall gälla för skador som har uppkommit i omgivningen i samband med sprängning eller liknande verksamhet och som har orsakats av sprängsten eller andra lössprängda föremål.

Utredningens förslag: Överensstämmer med milt förslag (se betänkandet s, 179-193),

Remissinstanserna: Utredningens förslag lämnas utan erinran.

Skälen för mitt förslag: Vid sprängning kan man skilja mellan framför alll två olika lyper av skador, skada genom skakning och skada genom sprängslen, Skakningsskador regleras f n. väsentligen genom skadeståndsreglerna i miljöskyddslagen och 3 kap, jordabalken såvitt gäller fastighetsägares och nyltjanderättshavares ansvar. Detsamma gäller sprängsstensska-dor, om sprängningsarbetel inte är helt tillfälligt,

I övrigt beror ersättningsmöjligheterna vid skador till följd av sprängning på oskrivna principer som har utbildats i rättspraxis. Den rättspraxis som finns hänför sig till tiden före tillkomsten av skadeståndsreglerna i miljöskyddslagen och 3 kap, jordabalken. Denna rättspraxis avser till betydande del ansvaret i grannelagsförhållanden och innebär etl strikt ansvar för fastighetsägare åtminstone för skador genom omfattande sprängningsarbeten. Det finns emellertid också rättsfall som innebär all en entreprenör har strikt ansvar för skador genom i vart fall sprängsten och möjligen också skakningar; den viktigaste av dessa fömtsättningar torde vara atl skaderisken skall vara tillräckligt stor (se NJA 1966 s. 248).

Som har framgått av vad jag nu har anfört är del inte helt klart vilken omfattning ansvaret för skador till följd av sprängning har. I enlighet med vad jag har anfört i avsnitt 2.1 bör man, samtidigt som skadeståndsreglerna i miljöskyddslagen och 3 kap. jordabalken förs över till den nya miljöskadelagen, också reglera det strikta ansvar för sprängstensskador som gäller f.n. enligt rättspraxis. Härigenom klargörs vilket ansvar för sådana skador som skall gälla i fortsättningen.

I likhet med utredningen anser jag sålunda atl man i lagen bör ha en uttrycklig regel om strikt ansvar för skada genom sprängsten och andra lössprängda föremål. Bestämmelsen bör också omfatta sådana skador genom lössprängda föremål som orsakas av annan verksamhet än sprängningsarbete, om verksamheten är sådan all den medför särskild fara för explosion.

Del är osäkert i vad mån det strikta ansvar som gäller f. n. för skador av detta slag omfattar också skador genom tillfälliga störningar. I enlighet med vad jag har sagt i avsnitt 2.2.4 skall emellertid något undantag för tillfälliga störningar inte göras i den nya miljöskadelagen. Samtidigt som rättsläget alltså blir klariagt på denna punkt förbättras de skadelidandes ställning vid sprängningsskador. En annan sådan förbättring är att de skadehdande, enligt vad jag har förordat i avsnitt 2.2.5, i fortsättningen

UtredningePiS förslag: Överensstämmer med mitt förslag (se betänkandet s. 147-149).

Remissinstanserna: Utredningens förslag godtas allmänt.

Skälen för mitt förslag: Enligt gällande rätt skall skador vid grävning och hknande markarbelen bedömas enligt miljöskyddslagen eller enligt vissa bestämmelser i 3 kap, jordabalken.

Vid skakningsskador till följd av markarbelen gäller fn, miljöskyddslagens bestämmelser, om inte störningen är rent tillfällig. Även andra former av immissionsskador lill följd av grävning skall bedömas enligt miljöskyddslagen, t. ex. skador genom kringfiygande damm eller genom buller. I de fall miljöskyddslagen inte är tillämplig gäller i stället bestämmelserna i 3 kap. jordabalken. Enligt dessa bestämmelser ansvarar en fastighetsägare eller nyttjanderätlshavare för de skador som grävningsarbelel har medfört. Till skillnad från miljöskyddslagen som bygger på strikt ansvar förutsätter 3 kap 3 § jordabalken att skadan har orsakals uppsåtiigen eller genom vårdslöshet. Gäller det arbeten som är ingripande eller av annan orsak särskilt riskfyllda föreligger dock enligt 3 kap. 4 § jordabalken ett strikt ansvar.

Som jag tidigare har nämnt i avsnitt 2.1 bör de regler om skador genom grävning som sålunda finns i 3 kap. jordabalken föras över lill den nya miljöskadelagen tillsammans med de andra regler om skadestånd för miljöskador som jag har behandlat i de båda föregående avsnitten. Som utredningen har funnit finns del inte anledning atl därvid skärpa del skadeståndsansvar som gäller f n. enligt 3 kap. jordabalken. 1 den mån annat inte följer av de andra skadeståndsregler som jag nyss berörde bör alltså skador genom grävningsarbete e.d. som inte är av särskilt farligt slag ersättas bara om de har vållats uppsåthgen eller genom vårdslöshet.

Däremot finns det skäl all vid överföringen göra ändring i kretsen av ersättningsgilla skador. Enligt 3 kap. 3 § jordabalken ersätts skador på "angränsande mark". Bestämmelserna i 3 kap. 4 § om strikt ansvar för skador vid särskilt ingripande eller riskfyllda grävningsarbeten talar däremot om "risk för omgivningen". Enligt utredningen (betänkandet s, 59) får del antas atl beslämmelserna inte har olika räckvidd och alt denna inte är lokall begränsad.

Utredningens förslag: Överensstämmer med milt förslag (se belänkandet s, 131 och 135),

Remissinstanserna: De flesta tillstyrker utredningens förslag eller lämnar det utan erinran. Två remissinstanser anser dock alt bostadsarrendalorer bör jämställas med fastighetsägare.

Skälen för mitt förslag: I avsnitt 2,2,1 har jag förordat atl skadeståndsansvaret enligt den nya miljöskadelagen skall gälla skador som har uppstått till följd av verksamhet på en fastighet. Del är naturligt att detta ansvar i första hand bärs av den fastighetsägare som bedriver eller låter bedriva denna verksamhet. Bortsett från sådana skador genom grävningsarbelen e,d, som inte är av särskilt farligt slag (se avsnitt 2,3,3) skall detta ansvar vara strikt.

Del kan i och för sig ifrågasättas, om del är berättigat med strikt ansvar även för fastighetsägare som är privatpersoner. Det kan invändas att detta kan få betungande konsekvenser för t. ex. egnahemsägare.

Miljöskador av någon betydelse lär endasl undanlagsvis orsakas av privatpersoner. Om så sker täcks ansvaret normalt av den sedvanliga viUaförsäkringen. Skulle i något fall försäkringsskydd saknas, finns möjlighet att med stöd av 6 kap. 2 § skadeståndslagen jämka ett oskäligt betungande skadeståndsansvar. Jag anser därför att man lika litet som f n. bör göra något undantag för privatpersoner när det gäller ansvaret för faslig-helsägare,

Tomträttshavare bör liksom i annan lagstiftning likställas med faslighets-ägare när det gäller ansvaret för miljöskador. Däremot skulle det enligt min mening föra för långt alt jämställa bosladsartendatorer med fastighetsägare. Detta gäller trots atl bostadsarrendalorer i vissa fall kan ha en ställning som liknar tomträlishavares.

Mitt förslag: Även den som - ulan alt vara ägare eller tomträttshavare — bmkar en fastighet i näringsverksamhet eller offentiig verksamhet skall bära skadeståndsansvaret för miljöskador som uppkommer i omgivningen till följd av verksamheten. Andra bmkare, t, ex, bosladshyresgäster, skall endast bära skadeståndsansvar för miljöskador som de har åstadkommit uppsåtligen eller genom vårdslöshet.

Utredningens förslag: Överensstämmer med mitt förslag (se betänkandet s. 135 och 1421),

Remissinstanserna: Utredningens förslag lämnas utan erinran.

Skälen för mitt förslag: Enligt miljöskyddslagen torde nylljanderättshavare och andra innehavare av en särskild rätt, l.ex. serviiut, ha etl strikt skadeståndsansvar när de använder fastigheten, åtminstone när del inte är fråga om helt tillfäUigt bruk. På samma sätt åvilar skadeståndsansvaret enligt 3 kap. jordabalken även den som nyttjar annans mark. Skadeståndsansvaret enligt dessa lagar för den som bmkar någon annans faslighet gäller oberoende av om bmkaren är en privatperson eller ej.

Liksom utredningen anser jag att det finns skäl att lindra privatpersoners ansvar när de uppträder som bmkare av en fastighet, t. ex. som bostads-hyresgäster. En bosladshyresgäsl bor endast på fastigheten under en begränsad lid och saknar - lill skillnad från fastighetsägaren - oftast en försäkring som läcker miljöskador. Jag anser därför att den som bmkar en fastighet i denna begränsade mening inte skall ha ett strikt skadeståndsansvar för miljöskador.

Om bmkaren använder fastigheten i näringsverksamhet eller i offentiig verksamhet blir bedömningen dock en annan. De skäl som motiverar att undantag görs från det strikta ansvaret enligt miljöskadelagen föreligger inte i de fallen. Sålunda bör l.ex. den som i en förhyrd lokal bedriver näringsverksamhet jämställas med en fastighetsägare när det gäller ansvaret för miljöskador.

2.4.3 Entreprenörer

Mitt förslag: Vid sidan av ägare och brukare skall den som i egen näringsverksamhet har åtagit sig att utföra arbete på en fastighet (dvs. en entreprenör) bära skadeståndsansvaret för miljöskador som uppstår i omgivningen till följd av arbetet.

Remissinstanserna: Remissopinionen är splittrad. Flera remissinstanser Prop. 1985/86:83 tillstyrker utredningens förslag eller lämnar det utan erinran. Några anser all entreprenörer bör ha etl strikt ansvar endast vid farlig verksamhet. Andra anser däremot alt man bör ålägga entreprenörer ansvar i samlhga fall för personskador och sakskador.

Skälen för mitt förslag: Som utredningen har framhållit är det f n. oklart om en entreprenör vid sidan av fastighetsägaren kan bli strikt ansvarig annat än vid utpräglat farlig verksamhet. Enligt min mening bör man nu undanröja denna oklarhet och reglera ansvaret för entreprenörer.

Till en början anser jag atl en entreprenör liksom f.n. bör bära strikt ansvar för skador till följd av utpräglat farlig verksamhet. Detta överensstämmer med utredningens förslag och har inte föranlett några invändningar vid remissbehandlingen.

När det gäller entreprenörers ansvar för skador i andra sammanhang bör följande beaktas.

Skador som har samband med entreprenörers verksamhet uppkommer i stor utsträckning i samband med markarbeten. Det är alltså oftast fråga om byggnadsentreprenader. När det gäller skador som drabbar tredje man ansvarar byggnadsentreprenören enligt huvudregeln bara för skador som har orsakats uppsåtligen eller genom vårdslöshet av honom själv eller av någon som han har anlitat. Enligt de allmänna bestämmelserna av år 1972 för byggnadsentreprenad (AB 72) gäller dock vissa regler om den slutliga fördelningen mellan beställare och entreprenör av del skadestånd som beställaren kan vara skyldig atl utge till tredje man enligt miljöskyddslagens bestämmelser.

Enligt AB 72 fördelas ansvaret för skada som tillfogas tredje man vid enlreprenadarbetet på så sätt atl entreprenören går fri från ansvar endast om han kan visa att han rimligen inte har kunnat förebygga eller begränsa skadan. Lyckas han visa detta får beställaren ensam svara för skadeståndet. Entreprenören bär aHlså ett s,k, presumtionsansvar för uppkomna skador, men bara i förhållande lill beställaren.

Som jag tidigare har anfört är ett av syftena med den föreslagna lagen alt stärka enskilda skadelidandes stäUning, Mol den bakgmnden framstår del som naturligt atl ålägga entreprenörer ett större ansvar än f,n. Visserligen kan presumtionsansvaret enligt AB 72, som går längre än det vanliga culpaansvaret, sägas indirekt ge skadelidande ett visst skydd vid miljöskador. Bestämmelserna i AB 72 lär dock inte vara tillämpliga i mer än hälften av alla entreprenadförhållanden. En annan nackdel med att enbart lita till regleringen i AB 72 är att den skadelidande inte kan rikta sitt skadeståndskrav direkt mol entreprenören ulan endasl kan få ul ersättningen via beställaren.

Enhgt min mening bör entreprenören i enlighet med utredningens förslag bära etl strikt ansvar för personskador. Denna typ av skador är inte så frekventa och torde därför inte medföra någon störte belastning för en entreprenör. Däremot är det av stor betydelse för en skadelidande atl kunna vända sig direkt mot entreprenören, om t,ex, byggherren inte har betalningsförmåga.

När del gäller entreprenörens ansvar för sakskador har utredningen 26

föreslagit att ansvaret skall begränsas till arbeten som utförs för en privat- Prop, 1985/86:83 persons räkning. Som skäl för detta förslag har utredningen i huvudsak åberopat atl en entreprenör ofta kan ha svårt all göra en självständig bedömning av skaderiskema därför atl han inte alls eller endast i begränsad omfattning har beretts tillfälle atl delta i och påverka beställarens projekteringsarbete. Detta gäller enligt utredningen framför allt när entreprenaden utförs för statens, kommuners eller förelags räkning. Beträffande entreprenader för privatpersoners räkning framhåller utredningen att projekteringsarbetet mera sällan utförs av beställaren, I sådana fall har entreprenören enligt utredningen störte möjligheter atl påverka projekteringen och därmed också större möjligheter att välja arbetsmetoder m.m.

Atl utredningen har gjort denna begränsning av ansvaret för sakskador har kritiserats av flera remissinstanser. Inte heller jag anser att entreprenörers ansvar bör begränsas på det sätt som utredningen har föreslagit. En sådan begränsning kan ge upphov till tolkningssvårigheler beträffande begreppet privatperson. Viktigare är vidare att det sett frän den skadelidandes sida är helt ovidkommande om entreprenören har utfört arbetet för en privatpersons räkning eller ej. Den skadelidandes intresse av att få ersättning av entreprenören är detsamma oavsett om den beställare som saknar förmåga att betala skadeståndet (och inte heller har ett försäkringsskydd som ersättningen kan ulgå ur) är en privatperson eUer ej.

Från riskfördelningssynpunkt är det även angeläget att den som orsakar en skada också får svara för kostnaderna. Entreprenören är den som oftast väljer arbetsmetod och arbetsredskap. Därmed har han också de bästa möjligheterna atl minimera riskerna för skador, I och för sig kan ett strikt ansvar för entreprenörer i vissa fall ändra förutsättningarna för etl entreprenadavtal med byggherren. Del står emellertid dessa parter fritt atl fördela det slutliga ansvaret mellan sig på det sätt de finner lämphgt. Entreprenörer har möjlighet att genom försäkringar skydda sig mot de ekonomiska förluster som ett ökat ansvar kan medföra.

Jag anser alltså alt starka skäl talar för atl en entreprenör som har åtagit sig arbete på en annans faslighel skall bära samma ansvar för person- och sakskador som fastighetsägaren eller annan som brukar fasligheten. Entreprenörer bör därför ha ett ansvar för sakskador oberoende av pä vems uppdrag de utför arbetet.

Utredningen har ansett att del - bortsett från skador lill följd av verksamhet av särskilt farligt slag - inte föreligger något påtagligt behov alt låta en entreprenör bära strikt ansvar för ren förmögenhetsskada. Enligt utredningen torde sådana skador ha ringa praktisk betydelse. Det är ofta fråga om mindre allvarliga störningar, t, ex, genom tillfälligt buller, I sådana fall är det enligt utredningen tillräckligt att den skadelidande kan vända sig mot fastighetsägaren eller bmkaren.

Enligt min mening kan det dock inte uteslutas atl rätten till ersättning av
entreprenören för ren förmögenhetsskada skulle kunna bh av stor betydel
se för den skadelidande i ett enskilt fall, t, ex, om fastighetsägaren eller
bmkaren skulle sakna förmåga att betala ersättningen. Genom att ren
förmögenhetsskada som är bagatellartad undantas från skadeståndsansva
ret (se avsnitt 2,2,5) kommer en sådan utvidgning av de skadelidandes rätt 27

2,5 Solidariskt ansvar

Mitt förslag: Har skadestånd betalts av en eller flera solidariskt ansvariga skall skadeståndet, om inte annat har avtalats, fördelas mellan dem efler vad som är skäligt med hänsyn till grunden för skadeståndsansvaret, möjligheterna atl förebygga skadan och omständigheterna i övrigt.

Utredningens förslag: Överensstämmer med mitt förslag (se betänkandet s, 174-175),

Remissinstanserna: Endasl två remissinstanser har kommenterat utredningens förslag i denna del. Den ena tillstyrker förslaget, medan den andra påpekar atl den allmänna jämkningsregeln i 6 kap, 2 § skadeståndslagen kan leda lill samma resultat som den av utredningen föreslagna regeln.

Skälen för mitt förslag: Om tvä eller fiera skadeståndsskyldiga skall ersätta samma skada, svarar de enligt 6 kap. 3 § skadeståndslagen solidariskt för skadeståndet i den mån ej annat följer av alt begränsning gäUer i den skadeståndsskyldighet som åvilar någon av dem.

En särskild fråga är hur den slutliga fördelningen av skadeståndet skall ske mellan de solidariskt ansvariga. Några aUmänna lagregler om hur en sådan fördelning skall göras finns inte i svensk rätt. Förslag till sådana regler har visserligen lagts fram i belänkandet (SOU 1975:103) Skadestånd VI, som också innehåller flera andra lagförslag. Någon lagstiftning på gmndval av dessa förslag är dock f, n, inte aktuell,

I brist på allmänna lagregler om ansvarsfördelningen meUan soUdariskl skadesiåndsskyldiga torde det få antas att fördelningen sker efter en skälighetsbedömning, varvid ansvarets grund får väsentiig betydelse. Sålunda har i den juridiska litteraturen hävdats all den som är strikt ansvarig kan helt eller delvis återkräva ett utbetalt skadestånd från den som svarar på grund av alt han har orsakat skadan uppsåtligen eller genom vårdslöshet.

Enligt min mening bör man inte för miljöskadornas del uteslutande fästa vikt vid om någon av de solidariskt ansvariga har orsakat skadan genom vårdslöshet. För dessa skador bör man i stället införa en särskild fördelningsregel, som medger en störte nyansering i bedömningen av hur fördelningen skaU ske. Regeln bör göra del möjligt atl utöver ansvarsgmnden även beakta sådana omständigheter som den skadegörande verksamhetens art, föreliggande ansvarsförsäkringar och försäkringsmöjligheter. Man bör vidare ta särskild hänsyn till möjligheterna för en strikt ansvarig skadeståndsskyldig att förebygga skadan. Jag återkommer i specialmotiveringen tiU den närmare innebörden av denna regel.

Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt förslag. Bevisregeln har dock en något annorlunda utformning. Enligt utredningen skall skyldigheten att ersätta ifrågavarande miljöskador omfatta skadeverkningar som störningen skäligen kan antas ha orsakat (se betänkandet s, 164-173),

Remissinstanserna: Remissopinionen är sphttrad. Den kan delas in i tre huvudgrupper. Vissa tillstyrker utredningens förslag eller lämnar det utan erinran. En lika stor grupp avstyrker förslagel bl,a, på den gmnden alt det inte finns någol behov av den föreslagna regeln. En tredje grupp är tveksam lill förslaget. Åtskilliga remissinstanser är dessutom kritiska till formuleringen av utredningens bevisregel.

Skälen för mitt förslag: Inom skadeslåndsrätten gäller i princip ett krav på full bevisning om sambandet mellan en inträffad skada och en skadegörande handhng. Vid komplicerade orsakssammanhang har man dock sedan länge ansett sig ibland kunna slå av på delta krav och kräva bara viss sannohkhet för orsakssamband. Detta gäller särskilt vid skador på grund av miljöstörningar, I fråga om sådana skador har del många gånger visat sig utomordentligt svårt att styrka ett samband mellan en störning och en skada,

I rättspraxis har man av dessa skäl i en del fall lindrat beviskravet vid bl, a, skador till följd av föroreningar och nöjt sig med endast en viss grad av sannolikhet för etl samband meUan en påstådd skadeorsak och skadan, I betänkandet finns en detaljerad redogörelse för gällande rätt när det gäller bl, a, beviskravet vid miljöskador (se s, 70-85), Av denna redogörelse framgår bl,a, att det lindrade beviskravet vid miljöskador numera utgör fast praxis.

Enligt min mening är tiden nu inne att lagfästa den praxis som sålunda råder på miljöskadeområdet. I den nya lagen bör därför las in en särskild regel som innebär att del gäller ett lägre beviskrav än annars vid sådana föroreningsskador o.d. som f n. regleras i miljöskyddslagen (se avsnitt 2.3.1). Däremot finns det inte anledning all låta regeln gälla även vid sädana skador genom sprängsten e.d. eller genom grävning som jag har behandlat i avsnitten 2.3.2 och 2.3.3. I fråga om dessa skador är svårigheterna alt bevisa ett orsakssamband inte till närmelsevis lika framträdande som vid föroreningsskadorna.

Gentemot tanken på en bevisregel av detta slag för föroreningsskadornas del har några remissinstanser invänt all regeln skulle kunna inbjuda lill motsatsslut på andra områden än miljöskadeområdet. Med anledning härav vill jag betona att delta inte är avsikten med den bevisregel som jag nyss har förordat. Lika litet som i fräga om den regel som redan har utbildats i domstolspraxis behöver en lagfäst regel om en lättnad i beviskravet lägga hinder i vägen för en utveckling mot en sådan bevislindring även utanför miljöskadeområdet. Tvärtom bör en lagregel av detta slag kunna lillämpas analogt i andra motsvarande skadesituationer, l.ex, vid vissa produktskador där en sådan regel redan har vunnit insteg i domslolspraxis.

När det gäller den närmare utformningen av bevisregeln kan nämnas atl den av utredningen föreslagna formuleringen "skadeverkningar som störningen skäligen kan antas ha orsakat" har kritiserats av fiera remissinstanser. Enligt dem innebär en sådan formulering alt beviskravet sätts alltför lågt. Enligt andra remissinstanser överensstämmer inte heller formuleringen med den som har använts av högsta domstolen och som utgör grunden för praxis när del gäller det lindrade beviskravet.

Högsta domstolen har på senare lid i några fall avseende miljöskador resp. produktskador (NJA 1977 s. 176, 1981 s. 622 och 1982 s. 421) använt en särskild bevisregel i sådana situationer då olika av varandra oberoende sakförhållanden var för sig har framstått som tänkbar skadeorsak. Om del i betraktande av samtliga i målet förekommande omständigheter framstår som klart mer sannolikt atl orsaksförioppet har varit det som den skadelidande har påstått än att något av de sakförhållanden som hans motpart har åberopat har utgjort skadeorsaken, bör enligt högsta domstolen den skadelidandes påstående läggas till grund för domstolens avgörande. I de båda sistnämnda rättsfallen har högsta domstolen lagt till atl den skadelidandes påstående också skall vara i sig sannolikt med hänsyn till omständigheterna i målet,

Enhgt min mening bör bevisregeln formuleras på ett sätt som närmare än utredningens förslag ansluter till den princip som högsta domstolen sålunda har slagit fast. Den av utredningen föreslagna regeln bör därför justeras. En lämplig formulering synes vara all en skada skall anses ha orsakats av en miljöstörning av det slag som jag tidigare har nämnt, om del med hänsyn till störningens och skadeverkningarnas art, andra möjliga skadeorsaker samt omsländighelema i övrigt föreligger övervägande sannolikhet för ett sådant orsakssamband.

Prop, 1985/86:83

föriängs från nuvarande tio år till tjugofem år vid personskada. Utredning- Prop, 1985/86:83 en påpekar dock alt ett effektivt skydd för sena skador kan uppnås endasl genom ett försäkrings- eller fondsystem (se belänkandet s, 196-200).

Remissinstanserna: Utredningens förslag har mött stark kritik. Bl.a. har åberopats att del uppkommer stora problem, om man efter lång tid skall utreda sambandet mellan en miljöfarlig verksamhet och en skada. Vidare har framhåUits att det är svårt alt teckna försäkring för skador som visar sig först efter lång tid. Flera remissinstanser har förklarat sig dela utredningens uppfattning atl ett försäkrings- eller fondsystem däremot sannolikt skulle lösa problemet med sena skador.

Skälen för mitt förslag: Enligt 2 § preskriptionslagen (1981:130) gäller en tioårig preskriptionstid för utomobligaloriska skadeståndskrav. Preskriptionstiden räknas enligt praxis från den skadegörande handlingen, något som bl. a. vid skador lill följd av miljöfarliga ämnen kan ge otillfredsställande resultat. Den skadliga förändringen vid en personskada kan vara smygande och upptäcks kanske inte förtån lång tid efler det alt den har börjat. Detta gäller bl.a. vid genetiska skador. Med gällande preskriptionstider riskerar den skadelidande att hans ersättningsanspråk hinner preskriberas innan skadan är känd eller i varje faU innan han har fält klart för sig atl del föreligger ett samband mellan en viss miljöfarlig verksamhet och hans skada.

Miljöskador som visar sig senare än tio år efter den skadegörande handlingen torde i praktiken vara sällsynta. Ett skadeståndsansvar för sådana skador skulle dock, när del någon gång aktualiserades, kunna drabba en enskild skadevållare hån. Sannolikt skulle också premierna för individuella försäkringar avseende detta ansvar bli högsl betydande.

Som jag har nämnt i avsnitt 2,1 har en kommitté nyligen tillkallats för att utreda hur ett fondsystem för ersättning vid miljöskador m,m, bör vara uppbyggt, I direktiven för kommittén (Dir 1985:37) behandlas bl,a, frågan om ersättning för miljöskador som visar sig långt efler den skadegörande handlingen. Därvid framhålls att om kostnaderna för sådana sena skador slås ut på en kollektiv ersättningsanordning av del slag som etl fondsystem utgör torde de totalt sett bli blygsamma. Kommittén har därför fått tiU uppgift alt överväga om inte ersättning från detta fondsystem bör kunna betalas ul då eventuella skadeståndskrav är preskriberade enligt gällande regler,

I likhet med flertalet remissinstanser anser jag alt del är en bättre lösning att sådana krav på skadestånd för miljöskador vilka är preskriberade enligt nuvarande regler ersätts från det fondsystem som sålunda skall utredas än alt dessa regler ändras så atl den nuvarande preskriptionstiden förlängs i enlighet med miljöskadeulredningens förslag.

Med denna lösning uppstår frågan vad som skall gälla för sådana sena skador som visar sig innan etl fondsystem har tillskapats. Jag viU då framhålla att ersättning från fonden bör kunna betalas även för sena skador som har uppkommit innan fonden har inrättats. Härigenom kan alltså även sädana skadeståndsanspråk som har preskriberats innan fonden har kommit till ersättas från fonden.

Miljöskadeulredningen har vidare föreslagit atl den förlängda preskrip- 31

Utredningens förslag: Talan enligt miljöskadelagen skall handläggas vid fastighetsdomstol. Domstolen skall ha möjlighet alt samtidigt pröva rätt till skadestånd på annan gmnd samt all ta upp annat yrkande som har samband med skadeslåndsyrkandet (se betänkandet s. 201 -206).

Remissinstanserna: Utredningens förslag tillstyrks av samtliga remissinstanser som yttrat sig i denna fråga.

Skälen för mitt förslag: F.n, gäller atl en skadeståndstalan som gmndar sig på miljöskyddslagen skall väckas vid fastighetsdomstol. En talan som gmndar sig på jordabalkens regler om ersättning för grävningsskador eller på aUmänna skadeståndsregler skaU däremot väckas vid allmän domstol. Denna uppdelning meUan fastighetsdomstol och allmän domstol har våUat praktiska problem,

1 vissa fall kan det nämhgen vara svårt alt avgöra om skadeståndstalan bygger på den ena eller andra gmnden. Det gäller särskUt miljöskyddslagens avgränsning mol skadeståndslagen, jordabalken och oskrivna principer om strikt ansvar för fariig verksamhet. En annan nackdel är att en kärande som för lalan vid fastighetsdomstol inte kan åberopa en alternativ grund för sin lalan, t, ex, ansvar enligt skadeståndslagen,

I sammanhanget bör nämnas att rättegångsutredningen (Ju 1977:06) enligt sina tilläggsdirektiv skall överväga bl, a, om fastighetsdomstolarna skall finnas kvar eller om deras uppgifter i stället skall handhas av de aUmänna domstolarna. Enligt min mening bör man dock inte avvakta resultatet av delta arbete, utan frågan om den lämpligaste lösningen när det gäller behörig domstol i mUjöskademål bör avgöras redan nu.

För min del anser jag att det är en naturlig utgångspunkt att mål om

Utredningens förslag: Överensstämmer med mitt förslag (se betänkandet s. 209-211).

Remissinstanserna: Ingen remissinstans har yttrat sig i frågan.

Skälen för mitt förslag: Både i jordabalken och i miljöskyddslagen finns regler om nedsättning av ersättning hos länsstyrelsen. Reglema är inte överensstämmande. Enligt 3 kap. 6 § jordabalken är huvudregeln alt aU ersättning som utgår med stöd av 3 kap. skaU nedsättas hos länsstyrelsen. För fördelning och utbetalning av nedsatt belopp till fastighetsägaren, fordringshavare och andra med rätt i den skadade fastigheten gäller bestämmelsema om expropriation i tillämpliga delar. Enligt 35 § första slyckel miljöskyddslagen gäller däremot motsvarande regler bara när det är fråga om ersättning för framtida skada på fastighet som bestäms att ulgå på en gång. I 35 § andra stycket miljöskyddslagen finns vidare en bestämmelse som skyddar inteckningshavare mot alt fastighetsägaren godtar en överenskommelse om en alltför låg ersättning för en framtida skada på fastigheten.

Reglerna om nedsättning i de båda lagarna avser aUlså typiskt sett olika situationer så liU vida som ersättningen enligt jordabalken - liU skUlnad från miljöskyddslagen - avser skador som skall repareras men normall inte framtida skada på fastigheten.

Vid jordabalkens tillkomst uttalade sig lagrådet kritiskt om den i 3 kap, 6 § intagna regeln om nedsättning. Föreskrifter om detta brukade enligt lagrådet inte finnas när det är fråga om en skada av sådan art atl den skall repareras och när följaktligen fastighetsägaren kan ha behov av ersättning-

en för att få medel till reparationen. Lagrådet framhöll också att, när det är Prop. 1985/86:83 fråga om bestående och betydande skador, inteckningshavaren kan beredas etl visst skydd genom rätten alt enligt 6 kap. 6 § jordabalken kräva betalning utan atl fordringen är förfallen. Lagrådet fann dock inte tillräckliga skäl föreligga att bestämt avstyrka regeln om nedsättning (prop, 1970:20 As, 206 f).

Nedsättning enligt 3 kap, 6 § jordabalken torde knappast alls förekomma (se betänkandet s, 209). Bestämmelserna i 3 kap. 6 § jordabalken torde därför sakna praktisk betydelse. De framstår som en onödig komplikation av regelsystemet och torde utan olägenhet kunna upphävas, I likhet med utredningen anser jag därför att 3 kap. 6 § jordabalken bör upphöra att gälla,

I och för sig är inte heUer nedsättning enligt 35 § mUjöskyddslagen särskilt vanligt förekommande, vUket delvis kan bero på att ersättning för framtida skada är sällsynt. Vissa skäl talar dock för att behålla bestämmelserna i 35 §, Regeln i paragrafens första stycke avser nämligen fall där skadan minskar fastighetens värde utan att ersättningen typiskt sett behöver tas i anspråk för att bekosta reparationer av fasligheten. Vidare bör beaktas att motsvarande nedsättningsregler finns i expropriationslagen (1972:719) och vattenlagen (1983:291). Jag anser därför i likhet med utredningen att bestämmelserna i 35 § miljöskyddslagen bör behåUas. De kan — efter en mindre språklig justering — föras över tUl den nya miljöskadelagen.

I jordabalken finns vissa regler om stäUande av säkerhet för skada eller intrång. Rätt att kräva säkerhet föreligger enligt 3 kap, 3 § andra slyckel och 5 § jordabalken i fall då del är uppenbart att grannfastighelens ägare kommer att drabbas av skada eller intrång lill följd av markarbeten. Ersättningen ingår som en kalkylerad kostnad i verksamheten. Det förefaller rimligt att den som drabbas av skadan i dessa fall har möjlighet att säkerställa sin rätt till ersättning. Trots att även dessa möjligheter all begära atl säkerhet ställs används mycket litet i praktiken (se betänkandet s, 210) bör de enligt min uppfattning få finnas kvar. Någon anledning att flytta reglerna till den nya miljöskadelagen finns dock inte, Reglema har nämligen ett minst lika nära samband med bestämmelserna i 3 kap, jordabalken om ersättning för inträng som med skadeståndsreglerna i den nya miljöskadelagen. De bör därför behållas i 3 kap, jordabalken.

2.9 Ikraftträdande m.m.

Den föreslagna miljöskadelagen bör kunna tUlämpas sä snart som möjligt. Det bör dock beaktas att lagen kan kräva ett visst förberedelsearbete, framför allt för försäkringsbolagen saml för dem som bedriver miljöfarlig verksamhet. Med hänsyn tiU dessa omständigheter bör lagen träda i kraft försiden 1 juh 1986,

Enligt allmänna principer gäller atl ny skadeslåndsrältslig lagstiftning
blir tillämplig i fråga om skadestånd med anledning av skadefall som
inträffar efter ikraftträdandet, medan äldre lag tillämpas på skadefall som
inträffar före ikraftträdandet (se bl, a, prop, 1972:5 s, 593), 34

När det gäller den nu föreslagna lagstiftningen anser utredningen dock Prop. 1985/86:83 att man måsle ta hänsyn till att en skada som har inträffat efter ikraftträdandet kan ha orsakats av ett handlande eller en skadegörande verksamhet som har upphört före denna lidpunkt. Delta kan framför alll bli aktueUt vid föroreningsskador, SkuUe man i dessa fall tillämpa de nya reglerna, som i vissa avseenden innebär en skärpning av ansvaret, kan man enligt utredningen hävda att del innebär en form av retroaktiv lagstiftning.

Utredningen har därför föreslagit alt ansvaret för en skada som visar sig först senare skall bedömas enligt äldre bestämmelser, om en skadegörande störning har upphört före ikraftträdandet.

Endast ett par remissinstanser har berört utredningens förslag i denna del. Enligt deras mening blir konsekvensen av förslagel att om t, ex. en markförorening inte har upphört helt vid den nya lagens ikraftträdande men den handling som har gett upphov till störningen har skett långt dessförinnan, så skaU den nya lagen ändå tillämpas. Enligt dessa remissinstanser kan detta inte godtas.

I likhet med utredningen anser jag att den nya lagens bestämmelser, i enlighet med allmänna grundsatser, i princip bör gälla alla skadefall som inträffar efter ikraftträdandet oavsett när den skadegörande störningen har uppkommit. För detta talar bl. a. alt den som före lagens ikraftträdande har åstadkommit en miljöfarUg störning härigenom tvingas vara aktiv efter ikraftträdandet för att förebygga att störningen då leder till skador. Ett annat skäl är att den nya miljöskadelagens regler annars skulle få fuU verkan först lång tid efter ikraftträdandet.

Som utredningen har funnit skulle det dock föra för långt, om den nya lagen beträffande skadefall som har inträffat efter ikraftträdandet skulle bli tiUämplig även när dessa har orsakats av en störning som upphört före ikraftträdandet. Ett undantag från den nyss förordade huvudprincipen bör därför gälla för dessa fall.

Har talan om skadestånd för en miljöskada väckts vid domstol före ikraftträdandet med lillämpning av de forumregler som gällde då, bör givetvis inte de nya forumregler som gäller efler ikraftträdandet tUlämpas i detta mål. En särskUd övergångsbestämmelse om detta bör därför ställas upp.

2.10 Kostnadskonsekvenser

Den nya miljöskadelagen kan liU övervägande del ses som en lagteknisk översyn av gällande rätt. Syftet med reformen är dels atl förenkla och förtydliga gällande regler om rätt lill skadestånd vid miljöskador, dels att stärka de skadelidandes ställning.

Den föreslagna reformen medför att de som drabbas av miljöskador
kommer att få ersättning i någol större utsträckning än i dag. Detta medför
i sin tur att de skadeslåndsansvariga drabbas av ett skärpt ansvar och
därmed ökade kostnader. Denna kostnadsökning kan dock antas bli mått
lig, särskilt om man beaktar de rationaliseringsvinster som uppstår genom
atl skaderegleringen på grund av de nya reglerna blir enklare och smidi
gare. 35

De flesta företag, kommuner m.fl. som bedriver miljöfariig verksamhet Prop. 1985/86:83 har tecknat försäkringar som täcker deras ansvar för miljöskador. 1 deras fall kan det möjligen bli tal om mindre kostnadsökningar i form av höjda försäkringspremier.

3 Upprättade lagförslag

1 enlighet med vad jag nu har anfört har inom justitiedepartementet upprättats förslag lill

1. miljöskadelag,

2. lag om ändring i jordabalken,

3. lag om ändring i miljöskyddslagen (1969:387).

Förslagen bör fogas till protokollet i detta ärende som bUaga 4.'

4 Specialmotivering

4.1 Förslaget till miljöskadelag

I enlighet med vad som har föreslagils i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.1.3) skall alla bestämmelser om ersättning för skador i omgivningen tiU följd av miljöfarlig verksamhet på en fastighet samlas i en ny lag. Den nya lagen, miljöskadelagen, ersätter motsvarande bestämmelser i miljöskyddslagen (1969:387) och jordabalken. I den nya lagen las även in vissa hittills oskrivna rättsregler om ersättning för skador vid sprängningsarbelen m.m. Lagen beslår av sex olika avsnitt. I några inledande bestämmelser (1 och 2 §§) anges vilka former av skador som ersätts. Därefter följer ett avsnitt som anger förutsättningar för skadestånd (3—5 §§) och etl avsnitt om vilka som är skadeslåndsansvariga (6—8 §§). Ett Qärde avsnitt handlar om ersättning för framtida skador på egendom (9 och 10 §§). Frågor om inlösen av fastighet behandlas i etl femte avsnitt (11 §). I ett avslutande avsnitt finns bestämmelser om rättegången i miljöskademål (12—14 §§),

Inledande bestämmelser

1 §

Skadestånd enligt denna lag utges för personskada, sakskada och ren förmögenhetsskada som verksamhet på en fastighet har orsakat i sin omgivning.

Ren förmögenhetsskada som inte har orsakats genom brott ersätts dock endast om skadan är av någon betydelse.

Skada som inte har orsakals uppsåtiigen eller genom vårdslöshet ersätts bara i den män den störning som har orsakat skadan inte skäligen bör tålas med hänsyn till förhållandena på orten eller till dess allmänna förekomst under jämförliga förhållanden.

(Jfr 1 § första stycket och 3 § i utredningens förslag)

' Bilagan har uteslutits här. Lagrådsremissens lagförslag överensstämmer med

propositionens. 36

Första stycket Prop. 1985/86:83

Allmänna regler om ersättning för skador finns i skadeståndslagen. Enligt 1 kap. 1 § skadeståndslagen skall den lagens bestämmelser om skadestånd tillämpas, om inte annat är särskilt föreskrivet eller föranleds av avtal eller i övrigt följer av regler om skadestånd i avtalsförhållanden. Detta innebär för miljöskadornas del atl bestämmelserna i skadeståndslagen får betydelse som utfyllande regler beträffande sådanl som inte regleras i miljöskadelagen. Sålunda blir bl. a. reglerna i 5 kap. skadeståndslagen om skadeståndets bestämmande och jämkningsreglerna i 6 kap. 1 och 2 §§ samma lag tillämpliga. I de fall då rätten till ersättning för en miljöskada inte alls regleras i den nya lagen, är det vidare möjligt för den skadelidande atl grunda sitt skadeståndsanspråk på skadeståndslagen. Detta gäller t. ex. när en bostadshyresgäst har anlitat en privatperson för att utföra ett arbete i bostaden och det vid arbetets utförande uppslår en störning som orsakar en miljöskada (jfr 6 § andra stycket och 7 §).

En fömtsättning för atl den nya lagen skall tUlämpas är att en skada har uppstått lill följd av verksamhet på en fastighet. Verksamheten skall på samma sätt som enligt miljöskyddslagen innefatta en användning av mark, byggnad eUer anläggning. Hit hör också vattenområde. Även gatu- och vägmark inräknas. Att verksamheten skall bedrivas på en fastighet får inte uppfattas som ett krav på alt den skall vara begränsad tUl en enda fastighet dier att den måste utövas på hela fastigheten. Det är anknytningen av verksamheten till en fastighet som är det avgörande, inte frågan i vilken omfattning fastigheten används (jfr avsnitten 2.2.1 och 2.2.2).

Med verksamhet på en fastighet avses en rad olika företeelser. Begreppet omfattar i stort sett alla former av markanvändning som kan störa omgivningen. Det kan dels gälla användning av själva marken, t. ex. för jord- eller skogsbruk, dels gälla användning av byggnad eller anläggning som finns pä eller i marken för l.ex, industriell verksamhet, provningsverksamhet eller sopförbränning. Även uppförande av byggnad eller anläggning, dvs, byggnadsverksamhet, utgör verksamhet på en fastighet, Atl byggnad eller anläggning ibland utgör lös egendom spelar därvid ingen roll.

Verksamheten behöver i och för sig inte vara permanent. Även en tillfällig verksamhet i form av ett enda utsläpp eller en enstaka sprängning omfattas av lagen. Lagen blir lUlämplig oberoende av vem (l.ex. ägare, tomträttshavare, bmkare eller entreprenör) som bedriver eller låter bedriva verksamheten eUer disponerar fastigheten. En fråga för sig är emellertid vilka som kan göras ansvariga för en miljöskada. Den frågan regleras i 6 och 7 §§,

I hkhel med vad som f n, gäller enligt miljöskyddslagen kommer användning av rörliga stömingskäUor såsom transportmedel i princip atl falla utanför lagen. Sådana stömingskäUor kan inte anses hänförhga till verksamhet på viss eUer vissa fastigheter. Ansvaret för skador som härtör från användningen av transportmedel får i stäUel bedömas enligt andra lagar (t,ex, järnvägstrafiklagen). Genom alt lagen (1982:821) om transport av farligt gods ålägger den som svarar för transporter att vidta vissa försiktighetsmått för all hindra alt skador uppstår, medför brister i detta avseen-

de att ersättning för skador av detta slag i regel kan utkrävas med stöd av Prop. 1985/86:83 skadeståndslagen, om någon speciallagstiftning inte är tillämplig.

Läget är dock annoriunda om en störning från l.ex, flygverksamhet har en sådan anknytning till en faslighel alt den kan ses som ett led i en verksamhet på fastigheten. Den flygverksamhet som förekommer i anslutning tUl en flygplats får l.ex. anses innebära en användning av den fastig-hel som flygplatsen ligger på. Liksom enligt miljöskyddslagen kan man då kräva ersättning av flygplatsinnehavaren för l.ex. buller och luftföroreningar som flygverksamheten vid flygplatsen medför. På samma sätt kan en väghållare göras ansvarig för liknande skador tiU följd av bUtrafik.

Vid skador lill följd av störningar från en samlad trafikverksamhet bör dock observeras alt ansvaret för t. ex. fiygplatsinnehavare och väghåUare i det enskilda fallet kan vara uteslutet eller begränsat av olika skäl. Bl. a. kan de störningar som trafiken orsakar vara orts- eller allmänvanliga (se tredje stycket). I motiven till miljöskyddslagen har framhållits att det vid just trafikimmissioner finns en tendens att acceptera en särskUt hög toleransnivå vid tillämpningen av reglerna om orts- eller allmänvanliga störningar (se prop, 1969:28 s, 240), Det kan också vara så att någon annan faktor än trafikverksamheten framstår som huvudorsak till skadan, Skak-ningsskadade hus har kanske byggts för nära en redan befintiig väg (jfr även NJA 1975 s, 155 och 1977 s, 424), Sådana förhållanden får betydelse när det gäller att fastställa sambandet mellan en störning och en skada (se specialmotiveringen till 3 § tredje stycket). Det bör vidare framhållas att skador tUl följd av mera säregna förhållanden på gmnd av allmänna principer om s,k, adekvans kan falla utanför t.ex, en väghåUares ansvar även om skadorna har anknytning lill användningen av vägen (jämför högsta domstolens domskäl i NJA 1981 s, 622).

Självfallet är det också fråga om verksamhet på en faslighet när transportmedel används för att utföra ett visst arbete inom ramen för en verksamhet på en fastighet, l.ex. när fiygplan används för all ulföra bespmt-ning av skog på en faslighet.

Från transportmedel bör man skilja flyttbara störningskällor, t, ex. as-faltkokare, vissa reningsutrustningar och grävmaskiner. När dessa används i verksamhet på en fastighet omfattas de av miljöskadelagens bestämmelser.

En annan förutsättning för att lagen skall bli tillämplig är alt skadan har drabbat omgivningen. Detta innebär att lagen inte omfattar skador inom den anläggning eller det område där verksamheten bedrivs. Det bör understrykas att med omgivningen avses omgivningen lill verksamheten, inte fastighetens omgivning. Dessa frågor har behandlats i den allmänna motiveringen (se avsnitt 2.2,2),

Omgivningen kan vara ett mycket vidsträckt område, särskilt när det
gäller föroreningar av ohka slag, 1 dessa fall kan skadeverkningarna visa
sig mycket långt från den plats där verksamheten bedrivs. Å andra sidan
avser omgivningen också mycket närbelägna platser. Om en liten industri
är lokaliserad på en större fastighet kan det hända att störningar och
skador endast drabbar andra som bor eller uppehåUer sig på samma fastig
het. Sålunda kan l.ex. en hyresgäst i en bosladsfastighet åberopa lagens 38

regler för atl få ersättning för skador som har tillfogats honom genom Prop. 1985/86:83 luftföroreningar från en induslrieU verksamhet som har bedrivits i en källarlokal i samma fastighet.

Det kan emellanåt skapa problem att dra gränsen mellan vad som skall anses utgöra omgivningen och vad som skall anses utgöra verksamheten. Man får då i det enskilda fallet falla tiUbaka på en bedömning av den störande verksamhetens art och karaktär. Särskilda svårigheter kan uppkomma när det är fråga om verksamhet på ett störte markområde. Om l.ex. bekämpningsmedel sprids genom flygbesprulning över ett skogsområde kan det vara vanskligt att avgöra hur gränsen skall dras mellan själva verksamhetsområdet och omgivningen. Klart är alt, om bespmtningen sker inom etl noga avgränsat område där aUmänheten har varnats för tiUlräde, delta far betraktas som ett verksamhetsområde. Den som med stöd av allemansrätten uppehåUer sig på ett sådant område och som drabbas av t. ex. en personskada torde inte kunna påräkna ersättning med stöd av lagen. En annan sak är atl sådan ersättning torde kunna erhållas med stöd av skadeståndslagens bestämmelser, om den som utövar verksamheten har varit vårdslös vid genomförandel av verksamheten, t.ex. genom att inte på etl tillräckligt sätt ha varnat om verksamheten eller genom att utföra besprutningen trots kännedom om att människor uppehåller sig i området.

I likhet med vad som hittills har gällt enligt mUjöskyddslagen är det inte bara en ägare eller innehavare av särskUd rätt tiU en intilliggande fastighet som är berättigad tiU skadestånd utan även den som har en mera tillfällig anknytning tiU den skadegörande verksamhetens omgivning. Det kan gäUa någon som vid tiden för skadan tiUfälligl uppehåller sig där, t,ex. en trafikant.

I miljöskadelagen används begreppet "skada" medan miljöskyddslagen f n. talar om "olägenhet". Någon skUlnad i sak är inte åsyftad, utan ordet skada har valls för atl nå överensstämmelse med skadeståndslagens terminologi. Miljöskadelagen omfattar person- och sakskador saml alla typer av ren förmögenhetsskada. När del gäller ren förmögenhelsskada görs dock i andra stycket undantag för oväsentliga skador.

Endast den som omedelbart drabbas av en skada är berättigad till skadestånd. Ansvaret sträcker sig alltså inte tiU Iredjemansskador, dvs. skador som endast indirekt drabbar en person på grund av dennes relation tUl den direkt skadehdande. Ersättning utgår således inte tiU den som har gäll miste om en vamleverans på grund av att fabriken där varorna liUverkas har skadats genom vibrationer från sprängningsarbeten. Denna princip gäller allmänt inom skadeståndsrätten, och något undantag görs inte för miljöskadornas del (jfr prop, 1972:5 s, 158 f).

Andra former av indirekta skador till följd av en miljöstörning är sådana
som innebär försämrade möjligheter att utnyttja aUemansrätlen eller som
utgör en följd av detta. Föroreningar drabbar emellanåt mark och vatten
som med stöd av allemansrätten utnyttjas av personer som varken äger
området eller har några särskilda rättigheter till detta. Blir en allmän
badstrand oanvändbar, kan närboende sommarstugeägare lida en ekono
misk ,skada. Deras fastigheter kan bli mindre värda. Om fisket på allmänt 39

vatten skadas kan detta medföra inkomstföriuster för fiskare som bmkar Prop. 1985/86:83 hålla tUl där. En liknande situation kan uppkomma för bär- och svampplockare när markområden skadas. Många gånger är det just skador på aUmänna intressen, såsom l.ex. miljöns förfulning och utarmning, som framstår som de aUvariigaste följderna av föroreningar och andra störningar av miljön.

Enligt klara uttalanden i förarbetena till miljöskyddslagen ger intrång i allemansrätten inte i sig någon rätt till ersättning (se prop, 1969:28 s, 190), Detta motsvarar vad som gäller på andra rättsområden. Jag är inte beredd att förorda att den ordningen frångås. Det sagda hindrar inte att t, ex, den som fiskar med fasta redskap på allmänt vatten med stöd av etl särskilt tillstånd från staten i vissa faU torde kunna få ersättning om fisket skadas tiU följd av en miljöstörning (jfr prop, 1981/82:130 s, 151),

En särskild fråga är hur rätten tUl skadestånd enligt denna lag förhåller sig lill regler om återställning av skador. Allmänt sett bör gälla att den som är ansvarig för skadan i första hand skall svara för atl återställa det som har skadats. Först om det inte sker, bör det bli aktueUt all tillämpa förevarande lags ersättningsbestämmelser.

Andra stycket

Bestämmelsen i andra stycket motsvarar delvis den som nu finns i 30 § miljöskyddslagen. Den begränsas nu till faU av ren förmögenhetsskada, dvs. sådan ekonomisk skada som uppkommer utan samband med att någon hder person- eller sakskada (se 1 kap, 2 § skadeståndslagen). Bestämmelsen gäller i etl sådant fall också när skadan har åstadkommits uppsåtiigen eller genom vårdslöshet utom när den har orsakals genom brott. Har skadan orsakats genom brott gäller inte någon sådan regel om begränsning av ansvaret för ren förmögenhetsskada (jfr 2 kap, 4 § och 3 kap. 1 § första styckel andra meningen skadeståndslagen).

Enligt bestämmelsen ersätts inte bagateUartade ekonomiska skador som uppkommer utan samband med att någon lider person- eller sakskada. Någon särskild gräns för vad som skall anses vara en bagatellartad skada har inte angivits i lagtexten. Ett riktmärke kan vara del självriskbelopp som i normalfallet förekommer i hemförsäkringar. Vid skada som gäller fastighet bör dock bedömningen av vad som är en bagatellartad skada ske mot bakgrund av fastighetens totalvärde. Vägledning för den bedömningen kan hämtas från motiven till förslaget tiU plan- och bygglag (se prop. 1985/86:1 s. 384-390; jfr även 4 kap. 2 § expropriationslagen). Har en skada å andra sidan bedömts vara av betydelse skall den ersättas i sin helhet.

Tredje stycket

Detta stycke innehåller en bestämmelse om undantag från det strikta
ansvaret för miljöskador i sådana fall då den störning som har åstadkommit
skadan är sådan att den skäligen bör tålas med hänsyn tUl förhållandena på 40

orten eller med hänsyn till störningens allmänna förekomst under jämför- Prop. 1985/86:83 liga förhållanden.

En bestämmelse som motsvarar tredje stycket finns i dag i 30 § miljöskyddslagen. I den används emellertid uttrycket "olägenhet" i stäUet för "störning". Som några remissinstanser har påpekat innebär användningen av uttrycket störning en viss ändring i sak i förhållande tUl miljöskyddslagen. Toleransgränsen knyts till störningen och inte till den skada som störningen åstadkommer. Det innebär att även alldagliga skador skall ersättas om de beror på ovanliga slömingar.

Del bör observeras att den särskilda regeln för orts- och allmänvanliga störningar inte gäller i sådana fall då skadan har åstadkommits uppsåtligen eUer genom vårdslöshet. Av lagtexten framgår alt uppsåt eller vårdslöshet inte behöver föreligga hos den ansvarige själv utan kan gäUa andra för vilka han svarar, t. ex. hans anstäUda. Det är också tänkbart att han får svara för oaktsamhet hos självständig medhjälpare som han har anlitat för verksamhetens utövande. I sådana fall får det emellertid krävas att medhjälparens oaktsamhet avser just den ansvariges skyldighet atl iaktta skälig aktsamhet i förhållande tUl omgivningen, l.ex. alt håUa anordningar i verksamheten i ett oskadligt eller ofarligt skick eller att handha miljöfarliga ämnen med omsorg och omdöme.

Av lagtexten framgår atl man vid tillämpningen av orts- och allmänvan-lighetsreglerna skall göra en skälighetsbedömning. Detta medför bl. a. att det inte går att ange någon klar toleransgräns eller annat bestämt mått av störningar som den skadelidande får tåla.

Med ortsvanliga störningar avses t.ex. de ordinarie störningar som kan uppstå när en ny fabrik förläggs tiU en industriort som redan tidigare har hknande störningar. Som exempel på en allmänvanlig störning kan nämnas de störningar som uppkommer när en fabrik förläggs til! en ort som tidigare inte har någon industri eUer i vart faU inte någon liknande fabrik, om dessa störningar är allmänt förekommande under jämföriiga förhållanden på annan ort.

TiU en början kan nämnas att vissa typer av störningar sällan eller aldrig torde kunna betraktas som orts- eUer allmänvanliga. Detta gäUer störningar i form av sprängning saml förorening av mark eller gmndvatten. Däremot torde mindre störningar eUer skador tUl följd av luft- och vattenförorening hksom buller i viss utsträckning få tolereras ulan ersättning. Rättslägel kan dock förändras om de tekniska möjligheterna att förebygga slömingar ökar.

Som tidigare har nämnts hänvisar bestämmelsen tUl en skähghelsbe-dömning. Liksom nu bör man inte kunna åberopa orts- eller allmänvan-lighel när den skadelidandes hälsa försämras (jfr prop. 1969:28 s. 377 f)-Det är inte rimligt alt någon skall tåla sådana ölägenheter ulan ersättning, även om de är vanliga på orten eUer aUmänvanliga.

Vid skälighetsprövningen i andra situationer bör utöver skadans art
också typen av skadegörande verksamhet komma atl i någon mån spela in.
Det kan hävdas all den skadelidande vid verksamheter som aUmänt anses
samhällsnyltiga, l.ex. drtflen av ett reningsverk eller byggandet av en
motorväg, får tåla något mer än i andra sammanhang. Detta får anses gälla 41

särskilt vid rena förmögenhetsskador, exempelvis vid sänkta faslighets- Prop. 1985/86:83 priser inom ett villaområde till följd av anläggandet av l.ex. ett reningsverk, ett daghem, en busstation eller en bilprovningsanläggning inom villaområdet. Det skall dock framhåUas atl skälighetsbedömningen delvis beror pä de krav man stäUer på miljön. Även om en miljöstörning i dag anses som naturlig och svårfrånkomlig är det inte säkert alt synsättet blir detsamma i framliden när värderingarna i samhäUel förändras. Ett tecken på en sådan attitydförändring kan vara ändringar i de normer som myndigheterna ställer upp för acceptabla störningar, l.ex. för störningar genom buller. Skärps normerna kan det påverka bedömningen av vad den skadelidande skäligen får tolerera.

Enligt uttalanden i förarbetena tiU miljöskyddslagen (prop. 1969:28 s. 240) skall skador som har sin gmnd i alt en viss fastighet eller en viss skadelidande personligen tål särskilt litet falla utanför del strikta skadeståndsansvaret. Uttalandena torde avse alt en skadelidande inte rimligen kan kräva ersättning vid mera vanliga störningar för skador som tiU väsentlig del beror på hans egna förhållanden. De problem som uppkommer när en mera ovanlig störning tiUsammans med andra faktorer, l.ex. den skadelidandes hälsotillstånd, har orsakat skadan behandlas i specialmotiveringen tiU 3 §.

Vid skälighetsbedömningen bör hänsyn också tas till skadans storlek. En för den skadelidande ekonomiskt kännbar skada bör inte anses vara en sådan som den skadelidande skäligen bör tåla. Vid denna avvägning kan det finnas skäl att också ta hänsyn lUl om den skadelidande är en privatperson, en näringsidkare, ett förelag som bedrivs i form av juridisk person eller ett offentligt organ.

2§

Lagen tillämpas inte på skador som har orsakats av joniserande strålning eUer inverkan av elektrisk ström från elektrisk anläggning i fall då särskUda bestämmelser gäUer.

(Jfr 1 § andra slyckel i utredningens förslag)

Undantaget för skador som har orsakats av joniserande strålning eller inverkan av elektrisk ström från elektrisk anläggning motsvarar vad som har gäUl hiltUls enligt 1 § andra slyckel andra meningen miljöskyddslagen. Motivet för undantaget är att det på dessa områden finns särskilda regler om liUslånd och ersättning m.m. vid inträffad skada.

Med joniserande strålning (radioaktivitet) avses strålning från radioak
liva ämnen, röntgenstrålning och därmed likartad strålning (se SOU
1956:38 s. 28). I fråga om sådan strålning skaU således den specialreglering
som finns i slrålskyddslagen (1958:110), lagen (1984:3) om kärnteknisk
verksamhet och alomansvarighetslagen (1968:45) vara uteslutande tiU-
lämplig. Samma sak gäller beträffande inverkan av elektrisk ström från
sådan elektrisk anläggning som regleras i lagen (1902:71 s.l) innefattande
vissa bestämmelser om elektriska anläggningar. Däremot kan en psykisk
inverkan från en anläggning, t,ex, att de kringboende känner rädsla och 42

oro, betraktas som en psykisk immission (sådana immissioner faller under Prop, 1985/86:83

3 § första stycket 8 i förevarande lag). Om värdet på en faslighel som ligger

intill den plats där ett kärnkraftverk uppförs sjunker, är detta inte en

atomskada i atomansvarighetslagens mening ulan en psykisk immission

från kärnkraftverket. Miljöskadelagen är då tiUämplig, men som kommer

att framgå av specialmoliveringen till 3 § är möjligheterna till ersättning för

psykiska immissioner starkt begränsade med hänsyn till vad man enhgt

reglema om orts- eller allmänvanliga störningar rimligen måste tåla.

Även vid andra störningar som inte har direkt samband med strålnings-eller slrömrisken är miljöskadelagen lUlämplig. Så är fallet om l.ex, etl kylvatlenutsläpp från ett kärnkraftverk orsakar skador i omgivningen.

Förutsättningar för skadestånd

3§

Skadestånd utges för skador genom

1. förorening av vattendrag, sjöar eUer andra vattenområden,

2. förorening av gmndvatten,

3. ändring av grundvattennivån,

4. luftförorening,

5. markförorening,

6. buller,

7. skakning, eller

8. annan liknande störning.

Första styckel 1-3 gäller inte skador som har orsakats av verksamhet som bedrivs i enlighet med tiUstånd enligt vattenlagen (1983:291),

En skada skaU anses ha orsakals genom en störning som avses i första stycket, om det med hänsyn lill störningens och skadeverkningarnas art, andra möjliga skadeorsaker samt omständigheterna i övrigt föreligger övervägande sannolikhet för etl sådant orsakssamband.

(Jfr 1 § första och tredje styckena saml 2 § i utredningens förslag)

Första slyckel

I första slyckel anges vilka störningar som är skadeståndsgrundande. Uppräkningen motsvarar i stora drag vad som nu gäller enligt miljöskyddslagen. Några avvikelser har dock gjorts i själva exemplifieringen med hänsyn till att vissa skadeorsaker är av större intresse i en rent skadeslåndsrältslig lagstiftning än i en aUmän miljöskyddslagsliflning (jfr avsnitt 2.3.1).

Punkt 1 som behandlar förorening av vattenområden anknyter till 1 §
första styckel 1 och 2 miljöskyddslagen. Den omfattar dock endasl förore
ningar. Utsläpp som inte innebär föroreningar faller under punkt 8 i före
varande stycke. En viss begränsning gäller i förhåUande till vattenlagen.
Denna begränsning behandlas i andra stycket. Förorening av vattenom
råde kan, som framgår av 1 § miljöskyddslagen, bestå av utsläpp av av
loppsvatten eller fasta ämnen m.m. Del kan också vara fråga om använd
ning av mark på ett sätt som orsakar en förorening av vattenområde, t. ex. 43

genom avfallstippning eller spridning av bekämpningsmedel över åkerjord. Prop. 1985/86:83 Även ett utsläpp som inte innehåller förorenande ämnen kan vara atl hänföra under ifrågavarande bestämmelse. Utsläpp av ofariiga partiklar kan nämligen medföra en gmmling eller uppslamning i vattnet, vilket är att betrakta som en förorening. Begreppet vattenområde har här samma innebörd som i miljöskyddslagen och vattenlagen. Del omfattar utöver vallendrag och sjö även öppet hav, havsvikar, öppna diken, kärr och myrmarker.

Enligt punkt 2 gäller lagen skador genom förorening av gmndvatten. Det är oklart om en sådan skada täcks av miljöskyddslagen; möjligen är dock lagens ersättningsregler analogt tiUämpliga, I sammanhanget kan nämnas atl miljöskyddsutredningen i sill delbetänkande (Ds Jo 1983:1) Förorening av mark och gmndvatten har föreslagit att miljöskyddslagen skall göras tiUämplig även på förorening av gmndvatten. Sådan förorening förekommer oftast i samband med utfällning från avfallslippar saml annan mark-förorening. En förorening av grundvallen kan också leda till en förorening av ytvatten.

Punkt 3 om ändring av grundvattennivån har ingen direkt motsvarighet i 1 § miljöskyddslagen. Möjligen är dock miljöskyddslagen lUlämplig på oavsiktliga ändringar. Ändringar av grundvattennivån kan orsaka olika slag av skador. En sänkning av grundvattennivån kan l.ex, orsaka sättningar och liknande skador i en byggnad. Även en höjning av nivån kan tänkas ha skadlig effekt, bl. a, i form av vattenskada på mark eller byggnad. Rena översvämningar till följd av nederbörd faller inte under bestämmelsen. En avsiktlig höjning eher sänkning av grundvattennivån ulgör många gånger ett vattenförelag enligt vattenlagen, och enligt andra stycket omfattas sådana ingrepp inte av beslämmelserna i miljöskadelagen.

Punkt 4 om luftförorening har en direkt motsvarighet i 1 § första stycket 3 miljöskyddslagen, vilket innebär all man här anknyter tUl gällande rätt. Med luftförorening menas i princip varje olämplig förändring av luftens innehåll. Inblandningen i luften kan avse partiklar och gaser. Som luftförorening räknas också sådana besvärande men ofarliga störningar som dåhg lukt från svinstall eller reningsverk.

Punkt 5 som behandlar markförorening har ingen direkt motsvarighet i miljöskyddslagen, I praktiken torde dock markförorening hkslällas med andra immissioner enligt miljöskyddslagen. Miljöskyddsulredningen har dock föreslagit att miljöskyddslagen genom en uttrycklig bestämmelse skall göras lUlämplig på markförorening. Som exempel på markförorening kan nämnas läckage av olja eller gift som skadar intilliggande åkermark.

Punkt 6 har sin direkta motsvarighet i 1 § första stycket 3 mUjöskyddslagen. Med buller avses allt olämpligt "icke önskat ljud". Begreppet buller anses innefatta ultra- och infraljud.

Punkt 7 omfattar i likhet med miljöskyddslagen skador som har orsakats
genom skakning (se 1 § första stycket 3 miljöskyddslagen). Det är inte
ovanligt att skakningsskador uppkommer i samband med sprängning. Vid
andra skador till följd av sprängning kan det bh aktueUt att tiUämpa andra
bestämmelser i miljöskadelagen. Exempelvis kan punkt 6 tillämpas vid
skador genom buller och punkt 8 tiUämpas vid skador genom damm. Vid
skador genom kringfiygande sprängsten gäller 4 §. Har en sprängning 44

orsakat en skada genom etl ras - som inte beror på skakning - skall 5 § Prop, 1985/86:83 tillämpas.

Skakningsskador kan även uppkomma vid t.ex. pålning, spontning och andra typer av arbeten i och på marken. De kan också orsakas av tung och intensiv trafik på en väg.

I punkt 8 avslutas uppräkningen med del allmänna uttrycket "annan liknande störning". Denna punkt har sin motsvarighet i 1 § första stycket 3 miljöskyddslagen och omfattar en rad olika störningsorsaker.

Exempel på störningar som kan hänföras till kategorien "annan liknande störning" är spridning av bakterier, virus samt olika smittämnen som kan ge ekologiska återverkningar. Även obehag av insekter, fåglar och djur kan räknas hit. En sådan störning kan vara att grannen till en biodlare får uppleva att ett par miljoner bin dagligen använder den öppna verandan som inflygningsområde till bikuporna. Andra störningar kan vara gnistor, hetta, köld, starkt ljussken och liknande. Hit räknas också estetiska störningar såsom förfulning av landskapsbilden.

Även s.k. psykiska immissioner kan ingå i kategorin "annan liknande störning". Exempel på en psykisk immission är den oro som människor som bor intill en sprängämnesfabrik kan känna. Den oro explosionsfaran medför kan i sin tur leda till alt kringliggande fastigheter sjunker i värde. Det är dock osäkert om en psykisk immission som självständig störnings-orsak ger rätt lill ersättning. Det torde nämligen vara sällsynt atl störningen är av sådant slag att den går utöver gränsen för vad som enligt 1 § tredje stycket skäligen bör tålas såsom varande en orts- eUer allmänvanlig störning. För att immissionen skall vara ersättningsgiU krävs i vart fall att den har orsakat en ekonomisk skada, dvs, en ren förmögenhetsskada (se avsnitt 2.2.5 i den aUmänna motiveringen; jfr Nordisk Försäkringslidskrift 2/1973, s. 115f).

Till "annan liknande störning" bör också hänföras sådana utsläpp av avloppsvatten, fast ämne eUer gas i vattendrag, sjö eller annat vattenområde, som inte innebär förorening av vattenområdet. Sådana störningar omfattas idag av 1 § första stycket 1 miljöskyddslagen. Det kan t, ex, gäUa översvämningsskador vid stora utsläpp av avloppsvatten i ett vattendrag.

Andra stycket

I andra styckel finns etl undantag för vissa skador som har orsakats av en verksamhet vilken bedrivs i enlighet med tillstånd enligt vattenlagen (1983:291), Skälen för detta undanlag har behandlats i avsnitt 2,3,1 i den aUmänna motiveringen.

Tredje stycket

Detta stycke innehåller en regel om lättnad i kravet på bevisning när del gäller orsakssambandet mellan en störande verksamhet och en skada.

Bestämmelsen förutsätter atl det bevisligen föreligger en skadlig stör
ning. Det åligger alltså den skadelidande att på traditionellt sätt styrka atl
det har förekommit en störning som svaranden är ansvarig för, t,ex, en 45

luftförorening eller en markförorening. Det är med andra ord inte tillräck- Prop. 1985/86:83 ligt med endast övervägande sannolikhet för att svaranden har bedrivit någon form av miljöfarlig verksamhet. Någon hndring i del beviskrav som allmänt tiUämpas inom skadeslåndsrätten skall inte gäUa på denna punkt.

Enligt bestämmelsen krävs del vidare att det bevisligen föreligger en skada. Om delta är tvisligl skall den skadelidande alltså på vanligt sätt visa alt han har drabbats av en ersättningsgiU skada.

Den särskilda bevisregeln i förevarande stycke bhr av betydelse först när den skadelidande har visat att det har förekommit en störning som svaranden ansvarar för samt att en skada har inträffat. För att skadan skall anses ha orsakats av störningen räcker del då med att den skadelidande visar att störningen med övervägande sannolikhet har orsakat skadan. Det är således vid prövningen av detta orsakssamband som kravet pä bevisning får ställas lägre än i de flesta andra skadeståndstvisier.

Regeln får betydelse främst när orsakssambandet är invecklat och svår-gripbart. Detta är ofta fallet vid olika former av föroreningar. Det kan ibland gälla även miljöskador i form av l.ex. buller eUer skakningar men vid sådana skador finns del också fall då det inte föreligger några särskilda svårigheter att konstatera skadeförloppet.

Bestämmelsen i förevarande stycke bygger i huvudsak på de tankegångar som har varit avgörande för utgången i några rättsfall om ersättning för miljöskador (se l.ex. NJA 1981 s. 622; jfr NJA 1982 s. 421 som gällde en läkemedelsskada). 1 de aktueUa rättsfallen konstaterade högsta domstolen när det gäller kravet på bevisning om orsakssamband att det för atl den skadelidandes påslående om orsakssambandet skall läggas till gmnd för avgörandet bör vara tiUräckligt att dels den skadelidandes påstående är i sig sannolikt med hänsyn lill omständigheterna i målet, dels del framstår som klart mera sannolikt all orsaksförioppet har varit det som den skadelidande påstår än att något av de sakförhåUanden som svaranden har åberopat har utgjort skadeorsaken. Enligt högsta domstolen skulle denna typ av bevislindring vara särskilt motiverad vid svåröverskådliga och komplicerade händelseförlopp såsom vid föroreningar genom miljögtfter och liknande.

Den särskilda bevisregeln får som nyss har nämnts betydelse främst när orsakssambandet är invecklat och svårgripbart, alltså just i sådana fall där miljöskadelagens ansvarsregler skulle mista en stor del av sin praktiska betydelse om man skulle ställa höga anspråk på den skadelidandes bevisning. Inte minst gäller detta när en i och för sig skadhg störning ligger långt tillbaka i tiden och den skadelidande dä inte har haft anledning att säkra bevisning om det inträffade; skadan framträdde kanske först långt senare. Å andra sidan bör del påpekas att det även med den särskilda bevisregeln krävs ett konkret stöd i utredningen för att skadeorsaken har varit den påstådda. Det räcker inte med att detta bara utgör en hypotes, även om den ter sig mera näraliggande än andra förklaringar.

Speciell betydelse får här vilka påståenden om andra skadeorsaker som
görs från svarandens sida och vad som kan finnas tiU stöd för sådana
invändningar. Bestämmelsen i tredje stycket innebär att det fordras en
sannohkhetsövervikt för den orsak som den skadelidande gör gällande. En 46

i praktiken inte ovanlig situation är emellertid att det står klart att utöver Prop. 1985/86:83 svarandens verksamhet även andra skadliga faktorer har medverkat tUl skadan men att det är oklart i vilken utsträckning de har medverkat; svaranden påslår kanske alt utsläpp som härrör från hans industri i alla händelser har föranlett endast en obetydlig del av skadeverkningarna. De särskilda bevisfrågor som uppkommer i delta läge får bedömas mol bakgrund av bevisregeln i tredje stycket. Detta får normalt anses innebära alt svaranden har bevisbördan för all den stöming som han ansvarar för har orsakat endast en del av skadan. I fall då den inträffade skadan kan delas upp i klart avskiljbara delar bör den särskUda bevisregeln i tredje stycket tillämpas på varje sådan delskada för sig. Del innebär att svaranden i dessa fall skall lägga fram så stark bevisning för att hans verksamhet inte har orsakat delskadan att del inte längre förehgger en övervägande sannolikhet för ett samband meUan hans störning och delskadan.

Om en skada inte kan delas upp men två eller flera verksamheter har medverkat tiU skadan, blir dessa verksamheter solidariskt ansvariga för skadan i dess helhet (jfr motiven tUl miljöskyddslagen, prop. 1969:28 s. 378). För ett orsakssamband mellan en viss svarandes verksamhet och den inträffade skadan behövs inte heller i detta läge mer än en övervägande sannolikhet enligt vad som nyss har sagts. Man ställer aUtså frågan om den skadelidandes påstående att svarandens störning i varje fall tillsammans med någon annan störning har orsakat skadan är troligare än de andra förklaringar till skadeförloppel som har framförts av svaranden (exempelvis förklaringen att den andra störningen ensam har åstadkommil skadan).

En annan situation är att svaranden påstår att ett kasuellt förhållande för
vilket ingen kan göras ansvarig har bidragk tiU skadan, l.ex. atl en natur
förstöring beror på att luftföroreningar från svarandens industri till följd av
abnorma väderförhållanden har åstadkommit skada på intilliggande skog
eller att en försämring av den skadelidandes hälsa skulle delvis bero på
sjukdom utan samband med miljöstörningen. I den mån en uppdelning av
skadan kan ske står det klart att svaranden också här slipper att svara för
mer än sin del. Om en uppdelning inte kan ske, är det oklart vad gällande
rätt innebär (se betänkandet s. 84-85). Som har framhållits av utredningen
skulle det onekligen stämma väl med moderna tendenser i skadeståndsrät
ten, om man lade bevisbördan för alt kasuella omständigheter har medver
kat tiU skadan på svaranden. Det bör bl. a. beaktas all det oftast är förelag
som orsakar miljöstörningar och att dessa normalt har långt störte möjlig
heter än de skadelidande atl föra bevisning om skadeorsakernas närmare
art. Att de skadelidande enligt tredje styckel skall i viss mån gynnas i
bevishänseende bör också tillmätas en viss betydelse. Svaranden bör
därför i fortsättningen ha bevisbördan för att kasuella omständigheter har
bidragit tiU skadan. För att svaranden skall gå helt fri från skadestånds-
skyldighet måste han sålunda i princip visa att skadan inte alls skulle ha
uppkommit om inte de kasuella omständigheterna förelegat. Även om
svaranden kan prestera sådan bevisning, bör han dock inte befrias från
skadeståndsskyldigheten, om den kasuella omständigheten är så vanligt
förekommande att svaranden hade bort räkna med den. Så är fallet l.ex,
när det gäller förekomsten av allergibesvär, 47

Den SärskUda bevisregeln i tredje stycket kommer framför allt att få Prop. 1985/86:83 betydelse vid person- och sakskador. Regeln är emellertid tillämplig också vid ren förmögenhetsskada. Om l,ex. en hotellägare påstår att omsättningen har minskat till följd av luftföroreningar från verksamhet i närheten men svaranden invänder att omsättningen minskal till följd av dåligt väder, får del avgöras med hjälp av en sannolikhetsprövning enligt regeln i tredje stycket.

Del bör framhåUas att ett med stöd av den särskilda bevisregeln fastställt orsakssamband mellan en störning och en skada inte innebär mer än atl detta samband skall läggas tiU gmnd för prövningen av skadeståndskravet. Rätten tiU skadestånd kan vara utesluten på annan gmnd. De principer som f.n. anses gälla beträffande skadeståndsrättslig s.k, adekvans påverkas t, ex. inte av den nya regeln om bevislindring. Rätten tiU skadestånd kan sålunda vara utesluten därför att skadan är av sådan ofömtsebar, icke-typisk eller avlägsen art atl den enligt grundsatserna om adekvat kausalitet inte bör ersättas.

4§

Skadestånd utges också för skador genom sprängsten eller andra lössprängda föremål, om skadan orsakas av sprängningsarbete eller av annan verksamhet som medför särskild fara för explosion.

(Jfr 4 § i utredningens förslag)

Genom bestämmelsen regleras ansvaret för skador som vid sprängning och liknande verksamhet orsakas av sprängsten eller andra lössprängda föremål. Frågan har behandlats i avsnitt 2.3.2 i den aUmänna motiveringen.

1 4 § är det inte fråga om immissioner i vanlig bemärkelse. Av det skälet har en lagteknisk åtskillnad gjorts meUan skador till följd av lössprängda föremål och andra skador tiU följd av sprängning, l.ex. vibrationsskador. Ansvaret för sistnämda typ av skador regleras i 3 §. Denna uppdelning på två olika paragrafer av skador vid sprängning medför att den i 3 § tredje stycket intagna bcvisregdn inte kommer att gäUa beträffande skador genom sprängsten och andra lössprängda föremål.

Ansvaret enligt 4 § omfattar såväl person- och sakskador som rena förmögenhetsskador. Det torde emellertid i praktiken mera sällan bli aktuellt att sprängsten eller andra lössprängda föremål orsakar en ren förmögenhetsskada. Däremot kan sprängning ibland orsaka andra störningar som leder till ren förmögenhetsskada; del kan l.ex. vara fråga om damm eller buller. Dessa faU skall dock bedömas enligt 3 §.

Om en restaurangägare begär ersättning därför att antalet gäster har varit litet under en tid då sprängningar har bedrivits i närheten, skall hans rätt till ersättning således i regel bedömas enligt 3 §. Detsamma gäller om en skadelidande påstår att värdet på hans fastighet har sjunkit på gmnd av att en sprängämnesfabrik har byggts i närheten.

Enligt bestämmelsen krävs alt skadan har uppstått av sprängningsarbete på fastigheten. Även explosionsskador som uppkommer när sprängämnen

förvaras på tillverknings- eller försäljningsställen omfattas. Med förvaring Prop. 1985/86:83 får likställas olika former av hantering som sker på förvarings- eller användningsplatsen, l.ex. uppackning, omlastning eller aptering. Däremot blir bestämmelsen inte tiUämplig vid transporter av explosiva ämnen ulan-för förvarings- eUer användningsplalsen (jfr specialmotiveringen tUl 1 §).

Ansvaret är strikt. Det är sålunda inte nödvändigt atl sprängmedel utlöses avsiktligt eller genom oaktsamhet, utan ansvar föreligger också för skada som uppkommer när sprängmedel förvaras på en fastighet och exploderar genom en olyckshändelse.

Ansvaret omfattar också skador genom lössprängda föremål tiU följd av andra verksamheter än sprängningsverksamhet. För ansvar krävs i detta fall att det föreligger särskild explosionsrisk. Detta blir framför allt aktuellt vid tillverkning av sprängämnen och andra explosiva varor. Det kan också gälla verksamhet vid oljeupplag, gasklockor och liknande. För alt ansvar skall föreligga krävs dock alt faran för explosion typiskt sett är betydande.

5§

I andra fall än som anges i 3 eller 4 § utges skadestånd för skador som orsakas av grävning eller liknande arbete, om den som utför eller låter utföra arbetet har försummat att vidla sådana skyddsåtgärder som anges i 3 kap. 3 § jordabalken eller i annat hänseende har bmstit i omsorg vid arbetets utförande.

Om arbetet är särskilt ingripande eller av annan anledning medför särskild risk, skall den skada som orsakas av arbetet ersättas även om den som utför eller låter utföra arbetet inte har varit försumlig.

(Jfr 5 § i utredningens förslag)

I paragrafen regleras ansvaret för grävningsskador och liknande. Av lagtexten framgår att ansvar enligt denna paragraf aktualiseras endast i den mån ansvaret inte skall bedömas enligt 3 eller 4 §.

Frågan om ansvaret för grävningsskador har behandlats i avsnitt 2.3.3 i den aUmänna motiveringen.

Beslämmelserna i 5 § ersätter skadeståndsreglerna i 3 kap. 3 § första slyckel och 4 § jordabalken. Innehållsmässigt anknyter den nya paragrafen nära lill dessa bestämmelser. Några smärre sakliga förändringar har dock gjorts.

Som tidigare har nämnts är ansvaret enligt paragrafen subsidiärt i förhållande till det ansvar som föreligger enligt 3 eller 4 §. Detta motsvarar vad som hittills har följt av att jordabalkens skadeståndsregler är tUlämpliga endast i den mån ansvar inte föreligger enligt miljöskyddslagen (jfr prop. 1969:28 s. 364 f). Den nu aktueha bestämmelsen får dock någol mindre praktisk betydelse än motsvarande bestämmelser i jordabalken, eftersom

3 § miljöskadelagen - i motsats till 30 § miljöskyddslagen - gäller även
om verksamheten är tillfällig.

Ansvar enligt paragrafen föreligger för skada som orsakas genom
"grävning eller liknande arbete". Närmast torde det bli fråga om skador
uppkomna genom ras eller sättningar lill följd av grävning eller schaktning. 49

4 Riksdagenl985l86.lsaml.Nr83

Vibralionsskador som orsakas av sprängning, pålning eller spontning för- Prop. 1985/86:83 anleder däremot ansvar redan enligt 3 § första stycket 7.

Bestämmelsen innebär en utvidgning av ansvaret för grävningsskador jämfört med motsvarande regler i jordabalken. Den nya bestämmelsen innebär nämligen att ansvaret skall omfatta personskador, aUa former av sakskador samt rena förmögenhelsskador. All en personskada inträffar i dessa sammanhang torde vara sällsynt men är inte helt otänkbart, l.ex. om en person som befinner sig i en närbelägen byggnad skadas när denna rasar. Del torde också vara sällsynt alt del uppstår en ren förmögenhetsskada som skall bedömas enligt bestämmelserna i denna paragraf. Om en ren förmögenhetsskada uppkommer i anledning av grävningsarbete eller liknande, är den normalt av sådanl slag alt den skaU bedömas enligt beslämmelserna i 3 §, t,ex, när skadeorsaken är störande buller från grävmaskiner.

Första styckel

I stycket hänvisas lill den i 3 kap, 3 § jordabalken föreskrivna skyldigheten för fastighetsägare all vidta skyddsåtgärder. Bestämmelser om denna skyldighet kvarstår oförändrade även sedan skadeståndsreglerna flyttats lill den nya lagen. Bestämmelserna i jordabalken innebär all den som avser att ulföra grävning eller liknande åtgärd på sin mark är skyldig atl vidla varje skyddsåtgärd som kan anses nödvändig för atl förebygga skador på angränsande mark. Han får dock underlåta all vidta skyddsåtgärder, om skyddsåtgärderna uppenbarligen medför högre kostnad än den skada som de är avsedda att förebygga; han är dock i så fall skyldig att ersätta skadan. Normalt är det grävaren som skall bekosta skyddsåtgärderna. Undantag gäller dock om byggnad eUer anläggning, som hör till angränsande mark, tiU följd av vårdslöshet vid uppförandel eller brist i underhållet är av sådan beskaffenhet atl särskild skyddsåtgärd är nödvändig för att förebygga skador lill följd av arbete som inte sträcker sig nedanför vanligt käUardjup. Då är den angränsande markens ägare skyldig alt bekosta åtgärden. Vägrar grannen att bekosta åtgärden fär grävaren inte underlåta att vidta den, men han kan hos domstol begära atl grannen förpliktas atl ersätta honom kostnaderna. Låter grävaren i stället bli atl vidta skyddsåtgärden, blir han skyldig alt ersätta uppkommen skada.

Det skaU betonas alt ansvaret för skador som föranleds av bristande skyddsåtgärder fömtsätter vållande i vanlig mening; det räcker inte med att konstatera att vidtagna försiktighetsmått objektivt sett har varit otillräckliga. Var t, ex, behovet av åtgärder till skydd för grannfastigheten omöjligt att fömtse, föreligger inget ansvar enligt första stycket för den som utför grävningsarbelel, om grannens faslighel trots aUt skadas.

Andra stycket

Enligt andra styckel föreligger etl strikt ansvar för skador som uppkommer

i samband med grävningsarbeten och liknande, om arbetena är särskilt 50

ingripande eller annars medför särskild risk för skada. Regeln motsvarar Prop, 1985/86:83 nuvarande 3 kap, 4 § jordabalken.

Särskild risk för skada kan föreligga l.ex. vid djupschaklning eller när risken för skada är påtagligt större än normall på gmnd av markförhållandena. Är risken för skada på en grannfaslighel däremot särskilt stor på grund av att den fastigheten är av bristfällig beskaffenhet — och således inte på gmnd av att del bedrivna arbetet i och för sig har varit speciellt farligt - föreligger inte strikt ansvar enligt det nu behandlade stycket.

Del bör framhållas alt en skada som enligt del anförda omfattas av andra stycket skall ersättas utan att det behöver styrkas att skadan har uppkommit som en direkt följd av att arbetet var ingripande eller annars av riskabel natur. Liksom nu är det avgörande alltså inte skadeförioppels ulan själva arbetets art (prop. 1970:20 B 1 s. 115).

Skadeståndsansvariga

6§

Skyldighet att utge skadestånd enligt denna lag har den som bedriver eller låter bedriva den skadegörande verksamheten i egenskap av fastighetsägare eller tomträttshavare. Samma skadesländsskyldighet har andra som bedriver eller låter bedriva den skadegörande verksamheten och som brukar fastigheten i sin näringsverksamhet eller i offentiig verksamhet.

Om någon annan som brukar fasligheten bedriver eller låter bedriva den skadegörande verksamheten är han skadeståndsskyldig enligt denna lag endasl om han har orsakat skadan uppsåthgen eller genom vårdslöshet.

(Jfr 1,3,4,5,6 och 7 §§ i utredningens förslag)

Frågan om vilka som skall vara skadeslåndsansvariga har behandlats i avsnitt 2.4 i den allmänna motiveringen.

Bestämmelserna i denna paragraf behandlar del ansvar som åligger den som disponerar fastigheten helt eller delvis. All även vissa andra kan vara ansvariga för skador enligt denna lag framgår av 7 §.

Första slyckel

Bestämmelsen i första meningen reglerar det ansvar som åligger en fastig
hetsägare eller tomträttshavare. Enligt denna bestämmelse skall skade
ståndsansvaret enligt förevarande lag bäras av ägaren till den fastighet där
den skadegörande verksamheten har bedrivits, om det är han som har
bedrivit eller låtit bedriva verksamheten. Det är således fastighetsägaren
som har ett strikt ansvar för de miljöskador som nämns i 3 § första stycket,
4 § och 5 § andra stycket och som har ett vållandeansvar för de skador som
nämns i 5 § första stycket. Vissa begränsningar i ansvaret följer dock av
bestämmelsen i 1 § andra stycket om väsentlighetkravet vid rena förmö
genhelsskador och av bestämmelsen i 1 § tredje slyckel om undanlaget i
vissa fall för orts- och allmänvanliga störningar.
Fastighetsägaren svarar inte bara för skada som orsakas av honom själv 51

eller hans anställda ulan även för skada som orsakas av självständiga Prop. 1985/86:83 medhjälpare.

Enligt gällande rätt är det oklart om fastighetsägaren kan göras ansvarig för skador som orsakas av en nyttjanderätlshavare när denne förfogar över fastigheten. En rimlig lösning vid tillämpningen av den nya miljöskadelagen torde vara att fastighetsägaren blir ansvarig endast om han är direkt ekonomiskt engagerad i en näringsverksamhet som nyttjanderätlshavaren driver på fastigheten. Del innebär sålunda att fastighetsägaren inte enbart på den grunden att han mol ersättning har upplåtit nyltjanderätten blir ansvarig för skador som nyttjanderättshavaren åstadkommer. Ett mera indirekt ekonomiskt engagemang som t, ex, endasl innebär all fastighetsägaren innehar börsnoterade aktier i ett bolag som hyr lokaler av honom för industriellt ändamål bör inte heUer medföra någol ansvar för fastighetsägaren för miljöskador som hyresgästen orsakar. Delsamma bör gälla om fastighetsägaren har lånat ul pengar till den verksamhet som nyttjanderättshavaren bedriver på fastigheten.

Vad som nu har anförts om fastighetsägarens ansvar gäller också i fråga om tomträlishavares ansvar,

I andra meningen i första stycket regleras ansvaret för dem som brukar en fastighet utan atl vara ägare eller tomträttshavare, t,ex, artendalorer eller hyresgäster, Enhgt bestämmelsen blir dessa bmkare skadeståndsskyldiga enligt denna lag, om de brukar fastigheten i sin näringsverksamhet eller i offentlig verksamhet, 1 så faU är fömtsätlningarna för skadeståndsskyldighet desamma som för fastighetsägare. Bestämmelsen innebär bl, a, att bostadshyresgäster och bostadsarrendalorer inte har strikt ansvar för miljöskador. De har däremot ett vållandeansvar enligt andra stycket i förevarande paragraf.

Bmkandel behöver inte avse en hel fastighet eller ett helt hus. Bestämmelsen omfattar l.ex, även fall då endast en lägenhet i ett hus förhyrs.

Som har berörts i specialmotiveringen till 1 § utgör ett tillfälligt passerande av en fastighet tUl fots eller i fordon inte i sig ett bmkande av fastigheten. Däremot kan en samlad trafikverksamhel utgöra ett brukande och medföra ansvar för l.ex. immissioner som härrör av trafiken. Ansvaret åvUar då t.ex. väghåUare, flygplatsinnehavare eller hamnägare.

Brukandebegreppet får inte ges en alltför snäv innebörd. Oftast är del fråga om nyttjanderätt i jordabalkens mening, men även t. ex. en servituls-havare kan bli ansvarig under de förutsättningar som bestämmelsen anger.

I fråga om innebörden av begreppet näringsverksamhet kan här hänvisas tiU vad som anförts om uttrycket i motiven tiU 3 kap. 5 § skadeståndslagen (prop. 1972:5 s.529). Frågan huruvida bmkandet sker i näringsverksamhet skall bedömas med hänsyn tUl de faktiska förhållandena. Den omständigheten att en nyttjanderättshavare använder fastigheten i strid med nytijan-derättsavtalet skall inte leda till ett hndrigare ansvar för honom. Använder en nyttjanderättshavare fastigheten både för privat bruk och i sin näringsverksamhet, får bedömningen av ansvaret göras med hänsyn tUl vUken verksamhet som har orsakat skadan.

För att brukande i bestämmelsens mening skall föreligga är del inte
nödvändigt atl det finns någon form av avtal med fastighetsägaren, även 52

om det nästan aUtid torde vara fallet. Del är del faktiska bmkandet av Prop. 1985/86:83 fastigheten som är avgörande. Skadeståndsansvar enhgt bestämmelsen kan därför uppkomma för den som i smyg tippar avfall på annans mark eller på annat sätt utan lov rent faktiskt tar fastigheten i anspråk för en miljöfarlig verksamhet, under förutsättning atl del sker i näringsverksamhet. Däremot kan inte fastighetsägaren göras ansvarig för skador som har inträffat på sådant sätt, eftersom han varken har bedrivit eUer låtit bedriva verksamheten.

Samma ansvar som gäller i näringsverksamhet skaU också tUlämpas i offentlig verksamhet. Det är här vanligen fråga om arbeten som staten eller en kommun företar på annans mark i del aUmännas intresse, vare sig marken tas i anspråk tvångsvis - exempelvis med stöd av väglagen (1971:948), anläggningslagen (1973:1149) eller ledningsrättslagen (1973:1144) - eller på gmnd av avtal med den enskilde.

Andra stycket

1 andra stycket regleras ansvaret för andra brukare än sådana som avses i första stycket. De bmkare som avses i andra stycket ansvarar endast för miljöskador som de har orsakat uppsåtligen eller genom vårdslöshet. I övrigt är fömtsällningaraa för ansvar desamma som för de bmkare vilka avses i första stycket. Vad som har angivits om bmkandet i anslutning tUl bestämmelserna i första stycket gäUer aUtså även för sådana bmkare som avses i andra stycket.

Det bör observeras atl ansvaret enligt andra styckel omfattar endasl skador som brukaren själv har orsakat uppsåtligen eller genom vårdslöshet. Om bmkaren har anlitat någon för att utföra etl arbete och denne orsakar skadan, blir således bmkaren inte ansvarig för den om han inte själv har medverkat tUl skadan uppsåtiigen eller genom vårdslöshet, l.ex. genom ett vårdslöst val av entreprenör. Den skadelidande har i dessa fall i stället möjlighet att vända sig mot entreprenören för att få skadestånd (se 7 §), Om den som bmkaren har anlitat för att utföra arbetet inte är en entreprenör utan en privatperson, kan den skadelidande i stället utnyttja skadeståndslagens bestämmelser för atl få ersättning av denna privatperson för skadan. Skälet till att skadeståndsansvaret för brukare som avses i detta stycke har begränsats på delta sätt är att det för denna kategori av ansvariga - som bl,a, innefattar bosladshyresgäster och bostadsarrendalorer — skulle föra för långt om skadeståndsansvaret också skulle omfatta etl ansvar för självständiga medhjälpare.

Bland dem som kan bh skadeståndsansvariga enligt andra stycket finns
sålunda bostadshyresgäster och bosladsartendatorer. Det innebär bl. a. att
dessa bhr ansvariga för miljöskador som drabbar grannar, l.ex. vid stör
ningar genom buller. Det torde i dessa sammanhang vara mindre vanligt att
det uppstår person- eller sakskador genom störningar som sådana bmkare
kan åstadkomma. Ansvaret omfattar emellertid även ren förmögenhels
skada. Möjligheten att kräva ekonomisk ersättning från störande grannar
bhr därför större än enligt bestämmelserna i skadeståndslagen. Eftersom
rena förmögenhetsskador enligt I § i förevarande lag ersätts endasl om de 53

är av någon betydelse (utom då de har orsakats genom brott), torde det Prop. 1985/86:83 dock även i fortsättningen bli ovanligt att en hyresgäst eller bostadsarren-dator drabbas av skadesländsskyldighet för miljöskador.

7§

Skyldighet atl utge skadestånd enligt denna lag har också den som, utan atl vara fastighetsägare, tomträttshavare eUer annan brukare av fastigheten, i egen näringsverksamhet utför eller låter utföra arbete på fastigheten.

(Jfr 7 § i utredningens förslag)

1 denna paragraf behandlas ansvaret för entreprenörer och andra som i egen näringsverksamhet utför eller låter utföra arbete på fastigheten. I praktiken blir paragrafen oftast aktuell vid byggnadsarbeten som utförs på uppdrag av fastighetsägaren eller någon som bmkar fastigheten.

Entreprenörer och andra som avses i denna paragraf har ett strikt ansvar för skador som verksamheten orsakar i omgivningen.

Fastighetens ägare eller brukare blir normalt inte befriad från sitt ansvar, om även en entreprenör är ansvarig för skadan. 1 sådana fall inträder i stället i regel ett solidariskt ansvar dem emeUan i förhållande tiU den skadelidande. Frågan om den slutliga fördelningen av skadeståndet meUan solidariskt ansvariga behandlas i 8 §.

Om den som har gett entreprenören uppdraget atl utföra arbetet är en sådan brukare som avses i 6 § andra stycket, dvs. är en privatperson, ansvarar han endast för skador som han har orsakat uppsåtligen eller genom vårdslöshet, medan entreprenörens ansvar enligt förevarande paragraf är strikt. Om en sådan uppdragsgivare inte har medverkat till skadan uppsåtiigen eUer genom vårdslöshet, går han sålunda fri från ansvar och entreprenören får ensam bära hela ansvaret.

Alt arbetet skall utföras i egen näringsverksamhet innebär att det skaU vara frågan om en självständig företagare. Om skadan orsakas av en anställd hos faslighetens ägare eller bmkare, är förevarande paragraf inte tillämplig. För en sådan skada har den skadelidande möjlighet atl få ersättning av fastighetsägaren eller brukaren enligt 6 § miljöskadelagen. Den skadelidande har även vissa möjligheter atl få skadestånd av den anställde enligt reglerna i 4 kap. 1 § skadeståndslagen.

Bestämmelsen i förevarande paragraf gör del inte heller möjligt för en skadelidande all få ersättning av en privatperson som, utan alt vara anställd, hjälper en fastighetsägare med ett arbete. Även i det fallet gäUer i StäUet skadeståndslagen. Detsamma gäller möjligheten alt få ersättning av anställda hos en entreprenör, eftersom de inte arbetar i egen näringsverksamhet. Den skadelidande har i sådana fall också möjlighet att vända sig mot fastighetsägaren respektive entreprenören för att få ersättning enligt miljöskadelagen.

Innebörden av begreppet näringsverksamhet har berörts i specialmoti
veringen lill 6 §, Att en företagare bedriver sin rörelse bara i liten skala
hindrar inte alt näringsverksamhet föreligger. Om någon på fritiden åtar sig 54

att utföra enklare arbeten för vänner och bekanta torde motsatsen gälla. Prop. 1985/86:83 Något vinstsyfte fordras inte om bara verksamheten är av ekonomisk art. Undantagsvis torde också ett offentligt organ kunna driva näringsverksamhet av här avsett slag, närmast när man åtar sig att mot ersättning utföra arbete för någons räkning. Normalt torde dock vid mera varaktigt arbete på annans mark i offentiig verksamhet 6 § första stycket andra meningen bli tillämplig.

8§

Skall två eller flera ersätta samma skada enligt denna lag, svarar de solidariskt för skadeståndet i den mån inte annat följer av atl begränsning gäller i den skadesfåndsskyldighet som åligger någon av dem.

Vad de solidariskt ansvariga har betalt i skadestånd skall, om inte annat har avtalats, fördelas mellan dem efter vad som är skäligt med hänsyn till gmnden för skadeståndsansvaret, möjlighetema att förebygga skadan och omständigheterna i övrigt.

(Jfr 8 § i utredningens förslag)

Paragrafen behandlar hur ansvaret skall fördelas när två eller flera är skadeståndsskyldiga för samma skada.

Första styckel

Bestämmelsen i första stycket motsvarar 6 kap. 3 § skadeståndslagen. Den har tagits in i mUjöskadelagen på gmnd av dess samband med bestämmelsen i andra stycket.

Andra stycket

Solidariskt ansvar enligt mUjöskadelagen kan förehgga l.ex. för en faslig-hetsägare och en nyttjanderättshavare eller för någon av dessa och en entreprenör som svarar för samma skada. 1 sådana fall uppstår frågan hur ansvaret skall slutiigen fördelas mellan dem. Delta regleras i andra stycket.

Bestämmelsen i detta stycke om den slutliga fördelningen av ett solidariskt skadeståndsansvar saknar motsvarighet i skadeståndslagen. Regeln gäller endast vid solidariskt ansvar enligt mUjöskadelagen, Av detta följer att den inte är direkt lUlämplig, om en av de skadeståndsskyldiga ansvarar enligt miljöskadelagen och den andre eller de andra ansvarar enligt t, ex, skadeståndslagen. Då gäller i stället allmänna principer om fördelningen av skadeståndsansvaret meUan solidariskt skadeståndsskyldiga (se SOU 1975:103 s. 49-53). Dessa allmänna principer innebär att skadeståndsansvaret, om inte några särskUda omständigheter förehgger, skall fördelas efter vad som är skäligt. Här bör dock de särskilda synpunkter som ligger bakom förevarande bestämmelse i miljöskadelagen kunna få viss betydelse.

Det bör betonas att bestämmelsen i andra stycket endast avser reglering
en av skadeståndsansvaret mellan de solidariskt ansvariga inbördes. Den 55

skadelidande berörs inte av den frågan. Han kan kräva vem som helst av Prop. 1985/86:83 de solidariskt ansvariga på hela skadeståndet. Detta fär betydelse för den skadelidande främst i de fall då någon av de solidariskt ansvariga (men inte aUa) saknar betalningsförmåga.

Regeln i andra stycket är dispositiv. Framgår den slutliga ansvarsfördelningen av ett avtal meUan partema, t.ex. ett nytljanderättsavtal eller ett entreprenadavtal, gäller vad som anges i avtalet. I annat fall skall skadeståndet fördelas mellan de solidariskt ansvariga efter en skälighetsbedömning. En sådan skälighetsbedömning blir avgörande för fördelningen också när något avtalsförhållande inte föreligger mellan partema. Det kan vara faUet, t. ex. när två industrier tillsammans har orsakat en störning.

Vid den skälighetsbedömning som föreskrivs torde en viss presumtion gälla för att ansvaret skall fördelas lika mellan de solidariskt ansvariga, om inte omständigheterna föranleder annat (jfr NJA 1968 s. 387). Bland de omständigheter som skall beaktas nämns i lagtexten särskUt gmnden för skadeståndsansvaret och möjligheterna atl förebygga skadan.

Med grunden för skadeståndsansvaret avses såväl att den skadeståndsskyldige har ett strikt ansvar respektive ansvarar endast för skador som har orsakats uppsåtligen eller genom vårdslöshet som graden av skuld på den ena eller den andra sidan. Dessa faktorer har redan tidigare utan stöd i lag beaktats vid den slutiiga fördelningen av ersättningsskyldigheten mellan solidariskt ansvariga. Om samtliga solidariskt ansvariga bär ett strikt skadeståndsansvar enligt lagen och ingen av dem har varit vårdslös, motiverar "gmnden för skadeståndsansvaret" knappast ett avsteg från pre-sumtionen om hälftendelning. Om däremot en av de solidariskt ansvariga är skadeståndsskyldig på grund av bestämmelsen i 6 § andra stycket medan övriga har strikt ansvar, ligger det i och för sig nära till hands att han slutligt får svara för hela skadan eller åtminstone störte delen av denna. Som framgår av fortsättningen kan emellertid faktorer av annat slag ibland tala emot en sådan fördelning.

Om tvä solidariskt ansvariga båda ansvarar strikt men det framgår att vårdslöshet har förekommit på ena sidan, föreligger ofta skäl all låta den sidan slutligt svara för en större del av skadeståndet. Har båda förfarit vårdslöst, får man la hänsyn till graden av vårdslöshet på ömse sidor.

Vidare nämns i lagtexten särskilt att möjhgheterna att förebygga skadan skall beaktas. Detta får kanske betydelse främst när det gäller den slutiiga fördelningen av ansvaret mellan å ena sidan en fastighetsägare, tomträttshavare eller bmkare och å andra sidan den som på uppdrag av någon sådan utför arbete på fastigheten. Också när både huvud- och underentreprenör ansvarar kan synpunkter av detta slag inverka, men då torde ofta ett avtal mellan de ansvariga bh avgörande.

I sådana situationer får bl. a, rätlen all välja arbetsmetod tUlmälas bety
delse vid skälighetsbedömningen. Har exempelvis fastighetsägaren endast
beställt ett färdigt resuhat medan entreprenören har svarat för projekte
ringen, kan del ligga nära till hands alt låta entreprenören slutligt svara för
hela eller större delen av skadeståndet. Detta bör gälla bl, a. i det vanliga
fallet då privatpersoner köper en tomt och i anslutning härtill träffar avtal
om uppförande av etl grupphus. Har däremot å andra sidan beställaren 56

genom omfattande arbetsbeskrivningar förhållandevis noggrant angett hur Prop. 1985/86:83 arbetet skall bedrivas, ligger han närmast till att slutligt svara för skadeståndet. Del kan i detta sammanhang framhållas att hänvisningen till möjligheten att förebygga skadan bl.a. avser att hindra atl entreprenören får svara för skador som är normalt förenade med arbetets bedrivande och aUtså kalkylerbara.

Det är inte bara i samband med byggnadsentreprenader och andra anläggningsarbeten som möjligheten alt förebygga skadan blir av betydelse för skälighetsbedömningen enligt förevarande stycke. Även vid t, ex, industriell drift, hantering av gifter och explosiva varor samt anordnande av tävlingar och andra tillställningar blir möjligheterna atl förebygga skador av betydelse. Ofta är det här fråga om all vidta säkerhetsåtgärder av olika slag eUer atl förlägga verksamheten lämpligt i lid och mm.

Slutligen skall ansvarsfördelningen ske med beaktande av "omständigheterna i övrigt". Som exempel på faktorer som härvid kan få betydelse kan nämnas i vems intresse arbetet utförs. Bl,a, när en fastighetsägare ansvarar tiUsammans med den som bmkar fastigheten torde denna omständighet kunna tiUmätas betydelse, I sådana fall får verksamheten ofta anses bedriven i första hand i brukarens intresse.

Också sådana faktorer som föreliggande ansvarsförsäkringar och försäkringsmöjligheter kan påverka bedömningen. Allmänt sett bör utgångspunkten vara att entreprenörer skall ha ansvarsförsäkring. Vid fördelningen av ansvaret bör man därför utgå från atl en entreprenör har eller skulle kunnat ha ansvarsförsäkring. Endast om entreprenören visar att del inte finns möjlighet att teckna en ansvarsförsäkring som täcker den ifrågavarande risken, bör man vid skälighetsbedömningen utgå från alt en sådan försäkringsmöjlighet inte har förelegat.

Del torde däremot vara ovanligt att privatpersoner har ansvarsförsäkring som täcker sådana risker som avses i denna lag. Allmänt sett bör man därför inte ulgå från att privatpersoner bör håUa sig med sådan försäkring. Om en privatperson avser att starta en verksamhet som är särskilt farlig kan det dock finnas anledning att se saken på etl annat sätt, I sådana fall bör det normalt krävas atl han utnyttjar de försäkringsmöjligheter som kan föreligga. Det får emellertid ankomma pä motparten att i så fall påvisa att en försäkringsmöjlighet har förelegal och all privatpersonen utan störte svårigheter borde ha kunnat skaffa sig kännedom om det.

Vad som nu har anförts leder i regel till att, om en oförsäkrad privatperson svarar strikt tillsammans med en försäkrad entreprenör, del kan finnas skäl att låta ansvaret stanna på entreprenörens försäkring. Privatpersonen saknar ofta annan egendom av värde än sin fastighet, som därlUl kan vara högt intecknad. Skulle regresskravet framstå som oskäligt betungande, torde i alla händelser privatpersoner kunna åberopa 6 kap. 2 § skadeståndslagen för att få kravet jämkat.

Däremot bör den störte eller mindre sannolikheten för att olika skade
görande verksamheter har bidragit tiU skadan inte beaktas vid skälighets
bedömningen. Om en prövning enligt den särskilda bevisregeln i 3 § tredje
stycket har utfallit i att en viss verksamhet anses tillsammans med en eller
flera andra verksamheter ha orsakat en skada, skaU graden av sannolikhet 57

för att denna verksamhet har bidragit till skadan inte tillmätas någon Prop. 1985/86:83 betydelse vid den inbördes fördelningen av skadeståndet mellan dem som är skadeståndsskyldiga.

Ersättning för framtida skador på egendom

9§

Kan i fråga om skador som avser egendom ersättningens belopp lämpligen uppskattas påförhand, skall ersättning bestämmas för framtida skador, om en part begär det.

Om del finns skälig anledning, kan ersättningen bestämmas tUl etl visst årligt belopp. Ändras förhållandena sedan ersättningen har bestämts på detta sätt, kan ersättningen jämkas efter vad som är skäligt med hänsyn till de ändrade förhållandena.

(Jfr 9 § i utredningens förslag)

Paragrafen innehåller bestämmelser om ersättning för framtida skador och om möjligheterna atl jämka sådan ersättning. Den överensstämmer nästan helt med 31 § miljöskyddslagen, som samtidigt upphävs.

Av lagtexten framgår att bestämmelserna endast avser egendomsskada. När det gäller skada på person lillämpas i stället allmänna skadeståndsregler om framtida skada (jfr 5 kap. 1 § skadeståndslagen; se även prop. 1969:28 s. 378).

Med hänsyn till svårigheten att på förhand bedöma en skada kommer paragrafen liksom hittills sannolikt att tUlämpas endast i begränsad omfattning. Ersättning för framtida skada kan bestämmas som etl engångsbelopp eUer bestämmas att utgå med etl visst årligt belopp. Det är parterna själva och i sista hand domstolen som får träffa valet mellan engångsbelopp och årliga ersättningar. Engångsersättning bör, liksom hittills enligt mUjöskyddslagen, vara den normala formen.

Har ersättning bestämts alt utgå med visst årligt belopp, kan detta jämkas om förhållandena ändras. Den som vill påkalla jämkning får efter stämning föra talan vid domstol. Frågan huruvida ett periodiskt utgående ersättningsbelopp kan jämkas enbart med anledning av försämringar i penningvärdet har behandlats i förarbetena till miljöskyddslagen (prop, 1969:28 s, 379 f och 397),

10 §

I fråga om nedsättning, fördelning och utbetalning av ersättning som fastställs att utges på en gång för framtida skador på en faslighet och som tillkommer ägaren av fasligheten eller en innehavare av tomträtt i denna lillämpas expropriationslagen (1972:719), Även när det gäller verkan av sådan nedsättning, fördelning och utbetalning skall den lagen tUlämpas.

Om en borgenär som har panträtt i fastigheten lider förlust genom att
ersättning enligt första stycket har blivit för lågt beräknad och ersättningen
till följd av överenskommelse mellan den ersättningsskyldige och den
ersättningsberätligade eller av annan anledning inte har bhvit prövad av 5g

domstol, har borgenären rätt till gottgörelse av den ersätlningsskyldige Prop, 1985/86:83 mot atl hans fordran i denna del skrivs av på fordringshandlingen.

(Jfr 14 § i utredningens förslag)

Paragrafen motsvarar (tUlsammans med forumregeln i 12 § andra stycket) 35 § miljöskyddslagen som samtidigt upphävs. Vidare föreslås all den något annorlunda nedsällningsregeln i 3 kap. 6 § jordabalken också skall upphävas.

Nedsällningsregeln i första stycket gäller bara ersättning för framlida skada. Någon direkt motsvarighet tUl nedsättningsregeln i 3 kap, 6 § jordabalken kommer inte att finnas, I motsats tiU vad som hitliUs har gällt enligt 3 kap, 6 § jordabalken blir huvudregeln att ersättning för redan inträffade skador betalas direkt till den skadelidande även vid skada på fastighet. Den som har panträtt i fastigheten bereds ett visst skydd genom 6 kap, 6 § jordabalken.

Inlösen av fastighet

11 §

Medför en verksamhet som avses i denna lag att en fastighet helt eller delvis blir onyttig för ägaren eller att synnerligt men uppkommer vid begagnandet, skall fastigheten eller fastighetsdelen på ägarens begäran inlösas av den som bedriver verksamheten.

I fråga om sådan inlösen tillämpas expropriationslagen (1972:719). Beträffande värdeökning som har ägt mm under tiden från dagen tio år före del att talan väcks vid domstol tUlämpas 4 kap, 3 § samma lag,

(Jfr 10 § i utredningens förslag)

Paragrafen behandlar inlösen av fastighet och motsvarar (tillsammans med rättegångskostnadsreglerna i 14 §) 32 § och 33 § andra stycket miljöskyddslagen, vilka samtidigt upphävs.

Första stycket

Bestämmelsen i detta stycke överensstämmer i sak med 32 § miljöskyddslagen. Liknande bestämmelser om inlösen av en fastighet finns i 9 kap. 2 § vattenlagen (1983:291), 3 kap, 8 § expropriationslagen (1972:719) och 56 § väglagen (1971:948),

Andra stycket

Bestämmelsen motsvarar delar av 33 § andra stycket miljöskyddslagen.
Genom hänvisningen till expropriationslagen ges regler om vad som gäUer
vid sådan inlösen som nämns i första stycket. Att expropriationslagens
bestämmelser gäller i tiUämpliga delar innebär bl. a, atl inlösenbeloppet
skall bestämmas efter samma grunder som gäller för fastställande av löse-
skilling vid expropriation (se vidare prop, 1969:28 s.284). 59

Rättegången i miljöskademål Prop. 1985/86:83

12 §

Den som vUl framställa anspråk på ersättning enligt denna lag skall väcka talan vid den tingsrätt inom vars område den skadegörande verksamheten i huvudsak bedrivs eller har bedrivits.

Avser ersättningen skada på fastighet eUer på byggnad eUer annan anläggning på annans mark, skall talan dock väckas vid den fastighetsdomstol inom vars område verksamheten i huvudsak bedrivs eller har bedrivits. Delsamma gäUer om någon vill begära gottgörelse enhgt 10 § andra stycket eller fordra inlösen enligt 11 §. Gemensamt med etl mål som avses i första eller andra meningen får fastighetsdomstolen handlägga även andra mål mellan samma eller olika parter, om det med hänsyn tiU utredningen och övriga omständigheter är lämpligt.

(Jfr 12 § och 14 § andra stycket sista meningen i utredningens förslag)

Fommfrågoma har behandlats i avsnitt 2.8.1 i den aUmänna motiveringen.

Paragrafen innebär att tvister om ersättning enligt den nya miljöskadelagen skaU handläggas vid tingsrätt. För tvister som rör fastigheter skall dock fastighetsdomstol vara exklusivt behörig utom i fall då vattendomstol är behörig enligt regler i vattenlagen (se 13 kap. 16 och 17 §§ vallenlagen).

I samband med en tvist rörande fastighet kan också andra ersättningsanspråk förekomma, l.ex. ersättning för skada på lös egendom. Många gånger är det lämpligt atl alla tvistefrågor meUan partema kan behandlas i samma rättegång. Det kan vidare ibland vara önskvärt att olika skadelidandes krav på ersättning av en eller flera skadeståndsansvariga kan handläggas gemensamt, l.ex. om utredningen är hek eller delvis gemensam. Den särskUda kumulalionsregeln i andra styckel tredje meningen gör det möjligt med en sådan gemensam handläggning, om det med hänsyn till utredningen och övriga omständigheter är lämpligt. Det saknar därvid betydelse om de olika käromålen stödjer sig på samma eller olika gmnd. Det avgörande är atl målen har ett sådant samband att det ter sig naturligt och ändamålsenligt att de handläggs gemensamt.

Om en kärande har väckt talan i fastighetsdomstolen om ersättning för t.ex, en personskada med hänvisning liU att hans lalan bör handläggas gemensamt med ett mål som redan är anhängigl i domstolen, kan del naturligtvis inträffa att domstolen finner atl målen inte bör handläggas tillsammans. Domstolen är då inte behörig alt ta upp målet om ersättning för personskadan. Den talan skall därför avvisas.

Vad gäller forum skall vad som sagts om skada på faslighel även gälla skada på byggnad eller annan anläggning på annans mark,

13 §

Den som bedriver eller avser alt bedriva en verksamhet som kan medföra sådan skada som avses i 3 § kan begära prövning av ersättningsfrågan vid den fastighetsdomstol inom vars område verksamheten i huvudsak bedrivs eUer skaU bedrivas,

(Jfr 11 § i utredningens förslag) 60

Bestämmelsen motsvarar 34 § andra meningen miljöskyddslagen, som Prop. 1985/86:83 samtidigt upphävs. Regeln får hksom i dag betydelse främst i samband med att frågor om tillstånd lill miljöfarlig verksamhet prövas. Om tiUstånd meddelas kan del vara av värde alt ersättning samtidigt bestäms för skador som är förutsebara, Atl den som begär prövning enligt denna paragraf i samband därmed skall ange vilket ersättningsbelopp han erbjuder har ansetts självklart. Det har därför ansetts överflödigt att ta in en föreskrift om det i lagtexten.

14 §

I fråga om rättegångskostnader skall i mål enligt 11 eller 13 § tUlämpas bestämmelserna om kostnader i expropriationsmål. Om ett yrkande om inlösen enligt 11 § ogiUas, gäller dock bestämmelsema om rättegångskostnader i rättegångsbalken. Dessa bestämmelser tiUämpas också i andra mål enligt denna lag,

(Jfr 10 § andra stycket och 13 § i utredningens förslag)

Första och andra meningarna motsvarar delar av 33 § andra styckel och 37 § första stycket miljöskyddslagen, vilka delar samtidigt upphävs.

Av tredje meningen följer atl aUmänna regler om fördelningen av rättegångskostnader lillämpas i mål om ersättning enligt den nya lagen i andra fall än som avses i första och andra meningarna. Detta motsvarar vad som nu gäller.

Övergångsbestämmelser

1, Denna lag träder i kraft den 1 juli 1986,

2, Även om ett skadefall har inträffat efler ikraftträdandet skall lagen inte tillämpas, om skadan är en följd av en störning som har upphört före ikraftträdandet.

3, Har talan som rör en fråga som regleras i lagen väckts före ikraftträdandet, handläggs målet även efter denna tidpunkt enligt äldre bestämmelser.

(Jfr övergångsbestämmelsen i utredningens förslag)

Som nämnts i avsnitt 2,9 i den allmänna motiveringen följer det av allmänna rättsgrundsatser atl de nya skadeståndsreglerna tUlämpas på skadefall som inträffar efter ikraftträdandet. Ett undanlag från dessa principer föreskrivs dock för faU där skadan är en följd av en stöming som har upphört före denna tidpunkt. Skälen liU detta undanlag har redovisats i den allmänna motiveringen (avsnitt 2,9), I dessa fall tillämpas alltså äldre regler,

I processuellt hänseende följer det av allmänna rättsgmndsatser att de
nya forumregler som föreskrivs i 12 § blir tillämpliga när talan väcks efler
ikraftträdandet även om talan avser ett skadefall som har inträffat före
ikraftträdandet. Har talan redan väckts när den nya lagen trädde i kraft,
handläggs målet emellertid även efler den tidpunkten enligt äldre regler, 61

Det innebär bl, a. att fastighetsdomstol i ett sådant mål inte kan tillämpa Prop. 1985/86:83 den nya bestämmelse om förening av mål som har tagits in i 12 § andra stycket tredje meningen.

4.2 Förslaget till lag om ändring i jordabalken

Den skadeståndsregel som nu finns upptagen i 3 kap. 4 § föreslås bh upphävd. En direkt motsvarighet finns i stäUet i 5 § andra stycket miljöskadelagen. Även bestämmelsen i 3 kap. 6 § om nedsättning av ersättning upphävs. Denna fråga har behandlats i specialmotiveringen till 10 § förslaget till mUjöskaddag,

3 kap,

3§

Den som ämnar utföra eller låta utföra grävning eller liknande arbete på sin mark skall vidla varje skyddsåtgärd som kan anses nödvändig för att förebygga skada på angränsande mark. Besiämmelser om ersättning för skador tiU följd av grävning eller hknande arbete finns i miljöskadelagen (1986:000).

Medför skyddsåtgärd uppenbarligen högre kostnad än den skada som åtgärden avser att förebygga, får åtgärden underlåtas. Skadan skaU dock ersättas enligt bestämmelserna i miljöskadelagen. Om del begärs, skaU säkerhet enligt vad som sägs i 2 kap, utsökningsbalken ställas hos länsstyrelsen för ersättningen innan arbetet börjar.

Är byggnad eller annan anläggning som hör till angränsande mark, lUl följd av vårdslöshet vid uppförandet eller brist i underhåUet, av sådan beskaffenhet att särskild skyddsåtgärd är nödvändig för att förebygga skada med anledning av arbete som icke sträckes nedanför vanligt käUardjup, skall åtgärden bekostas av den angränsande markens ägare,

(Jfr 3 kap, 3 § i utredningens förslag)

1 3 § första stycket första meningen har endast mindre redaktionella ändringar gjorts. Andra meningen har med hänsyn till att frågan regleras i 5 § miljöskadelagen ersatts med en allmän hänvisning lUI ersättningsreglerna i den lagen. En sådan hänvisning har även tagits in i andra styckel, 1 övrigt är andra stycket, liksom tredje slyckel, oförändrat.

Ändringarna i jordabalken bör träda i kraft samtidigt som miljöskadelagen.

4.3 Förslaget till lag om ändring i miljöskyddslagen (1969:387)

Som tidigare har nämnts i den allmänna motiveringen föreslås att flera
bestämmelser som nu finns i miljöskyddslagen och som gäUer ersättning
för skada skaU föras över till den nya miljöskadelagen. På gmnd härav
kommer 30-33 och 35 §§ miljöskyddslagen att upphöra att gälla. Ändring
ar görs i 34, 37 och 51 §§ samt vad gäller mbriken närmast före 34 §, 62

34 § Prop. 1985/86:83

Den som vill framställa enskilt anspråk enUgt denna lag på grund av miljöfarlig verksamhet skall väcka talan vid den fastighetsdomstol inom vars område den miljöfarliga verksamheten i huvudsak utövas eller skall utövas.

(Jfr 34 § i utredningens förslag)

Den nuvarande bestämmelsen i 34 § första meningen gäller forum dels i mål om skadestånd enligt miljöskyddslagen, dels i mål om annat enskih anspråk på gmnd av miljöfarlig verksamhet. Förstnämnda forumregel förs i delvis ändrad form över till miljöskadelagen. Däremot skaU det även i fortsättningen vara möjligt all vid fastighetsdomstol framställa enskilt anspråk som går ut på annat än skadestånd. Sådan talan kan gå ut på förbud eller konkreta skyddsåtgärder eUer andra försiktighetsmått. Denna forumregel bibehåUs därför med en mindre språklig justering. Bestämmelserna i 34 § andra och tredje meningarna har fått utgå, eftersom de motsvaras av 13 § i den nya miljöskadelagen.

37 §

OgUlas lalan som avses i 36 § på den gmnd alt svaranden efler talans väckande sökt och erhållit tillstånd enligt denna lag, skall domstolen efter omständigheterna förordna atl vardera parten skall själv bära sin rättegångskostnad eller all full eller jämkad ersättning skall tilläggas endera,

(Jfr 37 § i utredningens förslag)

Första stycket i 37 § har fått ulgå, eftersom en motsvarighet finns i 14 § i den nya miljöskadelagen. Andra stycket kvarstår oförändrat.

51 §

Vill någon för att utreda verkningama av miljöfarlig verksamhet som han utövar eller ämnar utöva företaga mätning eller annat undersökningsarbete på fast egendom som annan äger eller innehar, kan länsstyrelsen, om skäl föreligger, föreskriva att tillträde lUI egendomen skall lämnas under viss tid. Behöver mätapparal eller hknande instrument utsättas kan länsstyrelsen även föreskriva förbud vid vite all rubba eUer skada instmmentet.

Föreskrift som avses i första stycket kan meddelas även på ansökan av den som skall utföra undersökning som avses i 43 § andra stycket andra punkten.

Undersökningsarbetet skall ulföras så atl minsta skada och intrång vållas. För skada och intrång skaU ersättning lämnas av den som utövar eller ämnar utöva den miljöfarliga verksamheten. Talan om ersättning väckes vid fastighetsdomstol som anges i34 §.

Ändringen i 51 § beror på att 33 § upphävs. Någon ändring i sak är inte avsedd.

Ändringarna i mUjöskyddslagen bör träda i kraft samtidigt som miljöska
delagen. 63

Justitiedepartementet Prop. 1985/86:83

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 19 december 1985

Närvarande: statsministern Palme, ordförande, och statsråden I. Carlsson, Lundkvist, Feldt, Sigurdsen, Gustafsson, Leijon, Hjelm-Wallén, Andersson, Bodslröm, Göransson, Gradin, Dahl, R. Carlsson, Holmberg, Hellström, Wickbom, Johansson, Hulterström, Lindqvist

Föredragande: statsrådet Wickbom

Proposition om ersättning för miljöskador

Föredraganden anmäler lagrådels yttrande (beslut om lagrådsremiss fattat vid regeringssammanträde 1985-10-17) över förslag till

1, miljöskadelag,

2, lag om ändring i jordabalken,

3, lag om ändring i miljöskyddslagen (1969:387),

Föredraganden upplyser att lagrådet har lämnat förslagen ulan erinran och hemställer atl regeringen föreslår riksdagen alt anta förslagen.

Regeringen ansluter sig lill föredragandens överväganden och beslutar all genom proposition föreslå riksdagen att anta de förslag som föredraganden har lagt fram.

Bilagal Prop, 1985/86:83

Sammanfattning av miljöskadeutredningens betänkande

1, Bland de rättsregler som gäller skyddet för miljön är inte skadeståndsreglerna de viktigaste; det väsentliga är naturligtvis att förhindra skador, inte att ersätta dem. Också skadeståndsreglerna kan dock bidra tUl att företag och enskilda ökar sina ansträngningar alt hindra mUjöskador, Och när skador inträffar, är det angeläget att den skadelidande enskilde har ett fuUgott ersättningsskydd. Principen, att den som utövar förorenande eUer annan miljöfarlig verksamhet skaU betala skadeverkningarna ("poUutor pays principle") har blivit etl riktmärke för lagstiftningen i många länder, fast den vanligen inte genomförts konsekvent. Genom atl lägga risken på miljöfariiga industrier i stället för på de skadelidande är del också lättare att fördela den; möjligheten att försäkra företagen mot skadeståndsskyldighet för miljöskador har blivit betydligt bättre på senare år.

Enligt de allmänna regler om skadestånd som intagits i skadeståndslagen (SkL) svarar man för eget och för anställdas våUande - uppsåt eller oaktsamhet - till person- och sakskada; vid skada som enbart drabbar förmögenheten (ren förmögenhetsskada) förutsätter ansvaret utanför kontraktsförhållandena i princip brottslig gärning. Redan i dag föreskriver emellertid mUjöskyddslagen (ML) ett längre gående skadeståndsansvar för miljöstörningar av olika slag - föroreningar, buUer, skakning m.m. och enligt en vanlig uppfattning också för skador genom sprängsten. Den som bedriver mUjöfarlig verksamhet svarar i princip strikt, oberoende av vållande, för inte bara skada på person eller sak utan också ren förmögenhetsskada, som verksamheten medför i omgivningen. Reglerna är emeUertid delvis oklara, och skyddet har dessutom sina luckor. Den viktigaste brislen är atl här liksom i andra sammanhang en sträng skadeståndsregel inte ger någon garanti för alt en skada ersätts. För skadeståndsskyldighet är det nödvändigt att man kan konstatera ett orsakssamband mellan den ansvariges verksamhet och skadan, och detta kan vara omöjligt särskUt vid föroreningsskador. Då slipper förorenaren alt svara för de skador som han åstadkommit. Ofta framträder skadeverkningarna först efter en lång tid; även när orsakerna kan klarläggas, kanske det förorenade företaget har upphört med verksamheten eller skadeståndskravet hunnit bh preskriberat (jfr 6 nedan). - Oförsäkrade småföretag och privatpersoner kan vidare sakna medel all betala större skadestånd.

Utredningens uppdrag är i princip begränsat till en översyn av miljö
skyddslagens skadeståndsregler och en del processuella bestämmelser
som sammanhänger med dem. Frågor som nära berör vårt arbete behand
las från mera principiell synpunkt av miljöskyddsutredningen och rätte-
gångsulredningen. Liksom andra offentliga utredningar har vi vidare fått
direktiv atl undvika reformförslag, som kan medföra ökade kostnader för
det allmänna eller andra störte ingrepp i nuvarande kostnadsförhållanden.
Allt delta har inskränkt våra möjligheter all föreslå mera radikala föränd
ringar i gällande rätt. Vi kan här bara lägga fram vissa reformförslag som 7
förefallit speciellt angelägna. Ett fuUgott skydd för den skadelidande och

en fullt tiUfredsställande fördelning av kostnaderna för miljöskador kan Prop. 1985/86:83

man uppnå bara om man går utanför skadeståndsrätlens område Ofr 11

nedan),

2. Utredningen föreslär att skadeståndsreglerna i ML bryts ut och införs
i en särskild lag, miljöskadelagen. Del har visat sig att avgränsningen av
ML:s regler, som främst tar sikte på kontroll över miljöfarliga verksam
heter, inte passar så bra för skadeståndels del, - Samtidigt föreslår vi att
reglerna om skadestånd i grannförhållanden i 3 kap, jordabalken flyttas
över till den nya lagen.

Enligt förslaget skall som huvudregel gälla etl strikt ansvar vid miljöfarlig verksamhet. Liksom nu anknyts ansvaret i princip tiU användningen av fast egendom: den ansvarige blir i första hand fastighetsägaren (eller vid tomträtt tomträttshavaren), när del är han som driver verksamheten, eller den som annars bmkar en fastighet i näringsverksamhet eller offentlig verksamhet - däremot bl, a, inte bosladshyresgäster (jfr 6 §), Eftersom ett strikt ansvar för föroreningar för fartyg utreds i annat sammanhang, har vi avstått från att gå in på den frågan.

Skadeståndsreglerna i miljöskadelagen skaU omfatta väsentiigen samma typer av miljöstörningar som ML, fast lagtexten i viss mån förtydhgas (se 1 §), I motsats tUl vad som nu gäller skall det strikta ansvaret avse också helt tillfälhga störningar, t, ex, enstaka sprängningar och momentana gasulsläpp; när del gäller skadestånd, saknas anledning att utesluta dem, — Den nuvarande regleringen i 30 § ML, som gör undanlag från del strikta ansvaret när störningarna är ortsvanliga eller allmänvanliga, har vi också ansett oss böra behålla. På någol sätt måsle man skilja av vissa skador på egendom och förmögenhet som den skadelidande själv får stå risken för, och en lämpligare avgränsning än den i ML är svår att finna. Något undantag för småskador på person och egendom skall däremot inte längre göras, (Se 3 § i förslaget,) - Undantagen för orts- och allmänvanliga slömingar har betydelse bara för föroreningar och andra immissioner i traditionell mening, inte för skador genom sprängsten; här föreslår vi en undantagslös regel om strikt ansvar för fastighetens ägare eller brukare (se 4 §), Samma ansvar skall gälla om de driver annan verksamhet som medför särskUd fara för explosion (t,ex, sprängämnesfabrik),

3, SärskUda problem vållar entreprenörens ansvar för miljöskador som
de orsakar - oftast genom sprängningar, ibland genom andra miljöstöran
de arbeten,

I dag är del oklart, om en entreprenör som utför mera långvariga arbeten
på annans fastighet kan bli ansvarig enligt ML för uppkommande skador.
Under aUa förhållanden får fastighetsägaren - uppdragsgivaren - svara
för miljöskador som entreprenören orsakar, både i dag och enhgt vårt
lagförslag. För den skadelidande får därför entreprenörsansvaret egentlig
betydelse bara när han av någon anledning inte kan få ut skadeståndet av
entreprenörens uppdragsgivare. Vi har tvekat, om det under sådana förhål
landen finns tillräckliga skäl att låta entreprenören bära samma stränga
ansvar för miljöskador som fastighetsägaren. I en speciell situation har .
detta ansetts särskilt angelägel för alt trygga de skadelidandes ersättnings
möjligheter, nämligen i de sällsynta fall då personskador inträffar till följd 68

av hans arbete. 1 övrigt har en väsentlig synpunkt varit, att en mer omfat- Prop. 1985/86:83 lande skärpning av entreprenörsansvaret skulle påverka den nuvarande ansvarsfördelningen mellan byggherrar och entreprenörer och tydligen medföra en betydlig höjning av entreprenörernas försäkringspremier utan motsvarande nytta för de skadelidande. Enligt vår mening bör man inte i onödan ingripa i det ansvarssystem som nu fungerar i entreprenadförhållanden. Främst av sådana skäl har vi inskränkt oss tiU atl dessutom föreslå strikt ansvar för entreprenörer just i den situation där typiskt sett de skadelidande riskerar att slå utan ersättning, nämligen vid sakskada orsakad av arbete - l.ex, sprängning eller pålning - som entreprenören utför för privatpersoners räkning; erfarenhetsmässigt saknar många privatpersoner just i detta läge ansvarsförsäkring som täcker miljörisken, I övrigt -när entreprenören arbetar på uppdrag av ett företag, staten eller en kommun - är meningen att entreprenören skaU bära i stort sett samma ansvar som enligt gällande rätt. Han svarar alltså för sakskada och ren förmögenhelsskada bara för vållande vid arbetenas utförande, om inte dessa är särskilt farliga; i del fallet skaU liksom nu gälla ett strikt ansvar, (Se 7 § i förslaget,) - De skärpningar i ansvaret som nu angivils torde sakna nämnvärd ekonomisk betydelse för entreprenöremas del, men de bör ha sitt värde bl. a. genom att de fyUer en lucka i skyddet för de skadelidande och hindrar atl oförsäkrade privata fastighetsägare ensamma får svara för skador som entreprenören orsakar.

4. Enligt vår mening bör den som driver miljöfarlig verksamhet också
bära risken för vissa skador som närmast träffar allmänna intressen —
naturmiljön, allmänhetens rekreationsmöjligheter. Inom kort torde emel
lertid miljöskyddsutredningen i samråd med oss lägga fram etl lagförslag
om skyldighet att ålerstäUa förstörd mUjö, och vi har därför inte ansett det
nödvändigt att föreslå regler om skadestånd till det allmänna i mUjöskade
lagen. - Vi har övervägt att utsträcka skadeståndsskyldigheten enligt
lagen till att omfatta intrång i allemansrätt som drabbar enskilda personer.
En sådan reform, som klart avviker från gällande ersättningsprinciper,
skuUe emellertid få återverkningar inom skadeståndsrätten i övrigt och
påverka expropriationsreglerna, och vi har därför funnit att den ligger
utanför vårt uppdrag; värdet för den enskilde skadehdande skulle i alla
händelser bli begränsat, eftersom hans ekonomiska skada normalt inte är
stor i dessa fall.

5, För att förbättra den skadelidandes skydd föreslår vi att kravet på
bevisning om orsakssammanhanget mellan skadegörande handling och
skada skall lindras. Att för skadestånd fordra fuH säkerhet om det ofta
komplicerade händelseförloppet skulle här medföra att den skadelidandes
rätt tiU ersättning i stor utsträckning skulle stanna på papperet. Det räcker
enligt förslaget att ett orsakssammanhang "skäligen kan antas" med hän
syn till omständigheterna (se närmare 2 §), Detta innebär inte något mera
radikalt avsteg från gällande rätt; redan nu framträder i rättspraxis en
tendens att slå av på beviskravet just vid vissa miljöföroreningar (se
särskilt NJA 1981 s, 622), och denna tendens skaU enligt förslagel komma
till uttryck i lagtexten. En närmare precisering av bevisregeln har inte

ansetts möjhg; avsikten är bara att markera lindringen av bevisskyldighe- 69

ten, och sedan får mot denna bakgrund bevisfrågorna liksom nu bedömas Prop. 1985/86:83

med hänsyn till förhållandena i den enskilda tvisten. I motiven betonar vi

atl något motsatsslut inte bör ske pä grund av bestämmelsen. Del skall på

samma sätt som i dag vara möjligt att tUlämpa motsvarande princip i vissa

liknande situationer utanför miljöskadelagens område, l.ex. vid en del

produktskador (jfr NJA 1982 s, 421 - "Leo-målet"),

6. Genom atl många miljöskador, särskilt genom föroreningar, framträder långt efter den skadegörande handlingen, finns det en påtaglig risk för att skadeståndskravet i dessa fall bhr preskriberat. Regeln i 1 § preskriptionslagen, att en fordran preskriberas 10 år efler tUlkomsten, innebär nämligen enligt tydliga motivuttalanden atl tioårstiden skall räknas från den skadegörande handlingen. Denna tolkning, som fö. närmast slår i strid med lagtexten, leder till att ett krav på ersättning ibland redan kan vara preskriberat, när en skada visar sig. Särskilt vid skador på gmnd av kemisk och fysikalisk-kemisk inverkan, l.ex. vid sjukdomar genom förgiftning, kan detta leda till klart oskäliga resultat. Vi har ansett del rimligt med en förlängd preskriptionstid just vid sådana skador. Tiden har här föreslagits till 25 år från den skadegörande handlingen. Eftersom motsvarande problem uppkommer också utanför miljöskadelagens område, l.ex. vid skador på grund av kemiska produkter, har vi funnit det lämpligt med en generell bestämmelse i preskriptionslagen om skadesfåndskrav för skador av det angivna slaget. Samtidigt har lagens regler om skadeståndspreskription omformulerats så att det klart framgår vad som är utgångspunkten för preskriptionsfristen (se förslaget till ny lydelse av 3 § preskriptionslagen).

7. I fråga om medvållande och jämkning av oskäligt betungande skadeståndsansvar har vi ansett SkL:s regler (6 kap. 1 och 2 §§) vara lämpliga också för miljöskadomas del. Däremot har föreslagits en särskild bestämmelse om den slutliga fördelningen av ansvaret mellan solidariskt skadeståndsskyldiga, vilken skulle ge någol störte utrymme för en skälighetsbedömning än vad som anses möjhgt enligt gällande rätt. (Se 8 § i förslaget till miljöskadelag.)

8. I samband med all skadeståndsreglerna bryts ut ur ML och jordabalken bör enligt vår mening vissa mindre ändringar, delvis endast formeUa, göras angående det processuella förfarandet vid ersättningskravet m.m. Ett speciellt problem med ganska stor praktisk betydelse är när forum för skadeståndstalan för miljöskador. Den nuvarande bestämmelsen i 34 § ML föreskriver en annan behörig domstol - fastighetsdomstol - än när talan gmndas på allmänna skadeståndsregler. Denna reglering medför komplikationer i tillämpningen och kan ibland leda till föga rimliga resuhat. I väntan på rättegångsutredningens behandling av frågorna om specialdomstolar kan vi knappast föreslå någon definitiv lösning på forumproblemet. TiUs vidare förordar vi den uppmjukningen av nuvarande bestämmelser, att talan enligt miljöskadelagen visserligen aUtid skall föras vid fastighetsdomstol men atl domstolen samtidigt skall kunna pröva yrkanden om skadestånd på annan gmnd, t. ex. SkL, liksom andra yrkanden som har samband med skadeslåndsyrkandet.

9. En annan processuell fräga, som ansetts otiiurredsslällande reglerad, 70

rör den skadelidandes möjlighet till räiishjålp när han vill utreda förutsätt- Prop. 1985/86:83 ningarna för en skadeståndstalan om miljöskada innan han inleder rättegång. Inte sällan lär då behövas så omfattande och dyrbara vetenskapliga utredningar om komplicerade orsakssammanhang atl de belopp rättshjälpsmyndigheterna anser sig kunna bevilja blir otillräckliga. Inte heller på denna punkt kan vi föreslå någon mera genomgripande reform av lagstiftningen med tanke bl. a. på rättegångsutredningens pågående arbete och de besparingsdirektiv utredningen fått. För att stärka de skadelidandes ställning vill vi dock genom ett tillägg till 25 § rällshjälpslagen markera att rätlshjälpsnämnderna i situationer av detta slag har rätt alt visa störte generositet än hittUls.

10. Enligt direktiven skaU vi särskilt utreda möjligheten alt införa en
obligatorisk försäkring mol sprängskador. Som nämnt innebär vårt förslag
att i varje fall fastighetsägare (eller nylljanderättshavare) och ibland även
entreprenörer normalt skuUe svara oberoende av vållande för skador som
sprängningen orsakar. Normalt kan den skadelidande då räkna på ersätt
ning. Ett skydd genom obligatorisk försäkring kan emeUertid bli av värde
för honom i situationer, där den ansvarige är insolvenl och saknar ansvars
försäkring - något som vä! blir aktuellt framför aUt när sprängningen utförs
av småföretagare eller sprängningskunniga privatpersoner. Efter vad vi
kunnat finna, skulle försäkringen huvudsakligen få betydelse för sakskador
orsakade av vibrationer eller sprängslen, medan personskador förefaller
säUsynta i sammanhanget.

En obligatorisk sprängskadeförsäkring, som skulle täcka alla dessa risker, skulle emellertid av flera skäl bh praktiskt och försäkringslekniskl svår atl genomföra; bl. a. är många vibrationsskador på förhand förutsebara eUer rentav oundvikliga följder av ett avtalat arbete. Vi har funnit att i den mån det finns anledning att införa en försäkringsplikt försäkringen i vart fall bör inskränkas lill atl avse skada genom sprängsten och andra lössprängda föremål. Det är framför alll här som personskador och oförutsedda sakskador uppkommer. I belänkandet diskuteras hur en sådan försäkring bör utformas; i stora delar utgör Irafikskadelagen ett lämpligt mönster, varvid försäkringsplikten i första hand bör vUa på sprängaren.

När vi vägt det begränsade behovet av en obligatorisk sprängskadeförsäkring mol de praktiska nackdelarna - bl. a, den administrativa apparat som är nödvändig — har vi inte velat i första hand förorda att en sådan försäkring införs. Det stränga skadeståndsansvar som enligt vårt förslag skall vila inte bara pä fastighetsägaren ulan också i vissa fall på entreprenörer (3 ovan) bör kunna ge de skadelidande ett tillräckligt skydd, i förening med den friviUiga försäkring som här bmkar förekomma. För den händelse trots alll en obligatorisk sprängskadeförsäkring anses angelägen, har vi dock utarbetat etl detaljerat förslag tiU lagstiftning härom jämte motiv (se bUaga tih betänkandet).

11. Som redan antytts anser vi de skadeståndsrättshga reformer vi här
föreslår knappast tillräckliga för att trygga den skadelidandes ersättnings-
behov och fördela risken för miljöskador på ett rimligt sätt. Bl. a, blir det
också med vårt förslag mänga gånger omöjligt atl finna upphovet tUl en

miljöskada och få ut ersättning av skadegöranden. Vid skador genom 71

mindre utsläpp från en mängd föroreningskällor kan det vidare i praktiken Prop. 1985/86:83 vara omöjligt, eller i vart fall alltför krångligt, atl kräva skadestånd av vae skadegörare för den skada han svarar för. Sådana brister är naturliga och svårfrånkomliga i etl syslem som bygger på skadeståndsrätlsliga principer, där man bl. a. inte kan komma ifrån kravet pä ett orsakssamband mellan den ansvariges verksamhet och skadan. Det finns därför anledning att ta upp frågan om man borde skapa en ersättningsordning av annat slag, som finansieras av de miljöfariiga verksamheterna - ett försäkrings- eller fondsystem. Detta skulle framför allt vara av värde vid person- och egendomsskador som orsakas av föroreningar. Som ibland påpekats i diskussionen kan man därigenom åstadkomma att verkligen risken läggs på den förorenade verksamheten, oberoende av sådana slumpartade förhållanden som om etl samband kan konstateras med den enskilda skadan; bidragen tUl ersättningarna kan direkt anpassas efter verksamhetens miljöfarlighet, och på det sättet kan de eventuellt också styra produktionen i en mUjövänlig riktning. - Å andra sidan får man räkna med alt etl sådant syslem, hur del än utformas, blir krångligt att genomföra i praktiken och fordrar en stor administrativ apparat. Dessutom medför del att medel samlas på försäkring- eUer fondsidan på ett sätt som kan tänkas bli politiskt kontroversieUt, En särskild komplikation är att föroreningsskador också uppkommer genom atl skadliga ämnen sprids, när miljöfarliga produkter används eller kastas bort som avfall; det skulle vara inkonsekvent atl hålla dessa skador utanför en ersättningsordning, men tar man med dem blir systemet ännu mera invecklat.

Som framgått ingår det inte i våra direktiv att utreda något särskilt ersättningssystem av denna typ, men enligt ett riksdagsuttalande ligger det ändå inom vårt uppdrag att la upp sådana frågor. Vi har i betänkandet (avsnitt 12) diskuterat skälen för och emot olika tänkbara modeller för ett försäkring- eller fondsystem. Atl enbart föreskriva en obligatorisk ansvarsförsäkring innebär ett otillräckligt skydd för de skadelidande. Av större intresse är en obligatorisk försäkring, som betalas av de skadegörande verksamheterna men direkt skyddar de skadelidande (jfr bl. a. trafikförsäkringen). Från försäkringsteknisk synpunkt förefaller det inte omöjligt all genomföra en sådan ordning, men den blir av mänga skäl invecklad och kostsam; vi anser oss inte kunna förorda en modell av denna typ. - Ett annat alternativ är atl införa ett ersättningssystem som administreras inte av försäkringsbolagen utan av det allmänna. Man kan här tänka sig att genom avgifter på miljöfarliga verksamheter samla fonder som oberoende av skadeståndsregler ersatte alla skador av viss typ - primärt ansvariga fonder; sedan skulle utgivna ersättningar få återkrävas från den ansvariga verksamheten, om den kunde identifieras. Denna ordning lär emellertid bh ännu mer komplicerad och tungrodd; den kräver en dyr administrativ apparat och innebär omfattande ekonomiska ingrepp.

Det system som enligt vår mening innebär de minsta nackdelarna från
praktisk och slatsfinansidl synpunkt är i stället att subsidiärt ansvariga
fonder skuUe inrättas med sikte på föroreningsskador av vissa slag. De
skuUe täcka endast sådana skador som inte kunde ersättas på annat vis,
l.ex. genom skadeståndskrav mot den ansvarige eller genom försäkring. 72

Ett sådant syslem, som har vissa motsvarigheter på annat håll (bl. a. i Prop. 1985/86:83 Holland), blir mindre omfattande men borde ändå i stort sett tillgodose de synpunkter som talar för en speciell ersätlningsordning. Administrationen blir mindre - man kan bl. a. i första hand utnyttja försäkringsbolagens kapacitet vid skaderegleringen - och även på andra sätt verkar de praktiska problemen inte fullt så besvärliga som med andra alternativ. Vi har i betänkandet diskuterat vissa detaljfrågor förbundna med en ersättnings-ordning av detta slag, dock utan att definitivt la ställning till om de bör genomföras; för del krävs mera ingående utredningar och analyser än vad som ingår i vårt uppdrag. Något konkret lagförslag om sådana fonder har vi inte ansett oss kunna lägga fram i detta betänkande, och någon beräkning av kostnaderna är inte heller möjlig på detta stadium. En fortsatt undersökning av dessa invecklade problem fordrar nya direktiv.

12. De lagändringar vi föreslår i betänkandet kommer enligt vår bedömning knappast atl medföra ökade kostnader för staten som offentligt organ. Visserligen innebär förslaget att vissa risker överflyttas från de skadelidande till skadegöranden, men det är möjligt att dessa väsentligen kommer att motsvaras av rationaliseringsvinster; del är tveksamt om försäkringspremierna för miljöfarliga verksamheter skulle nämnvärt ökas. Förslaget förefaller alltså väl förenligt med de särskilda sparsamhetsdirektiv vi fått.

Bilaga 2 Prop, 1985/86:83

Utredningens lagförslag 1. Förslag till Miljöskadelag Härigenom föreskrivs följande.

1 § En fastighetsägare är skadeståndsskyldig enligt vad som sägs i denna
lag, om en verksamhet som han bedriver eller låter bedriva på fastigheten
orsakar skada i omgivningen genom

1, förorening av vattendrag, sjö eller annat vattenområde,

2, förorening av gmndvatten,

3, ändring av gmndvattennivån,

4. luftförorening,

5. markförorening,

6. buller,

7. skakning,

8, andra sådana störningar.

Första stycket är dock inte tillämpligt i fråga om skador orsakade av joniserande strålning eller inverkan av elektrisk ström från elektrisk anläggning, varom särskilda bestämmelser gäller.

Första stycket 1—3 gäller inte heUer i fråga om skador orsakade av ett vattenföretag eller en vattenanläggning enligt vattenlagen (1983:000),

2 § Skadeståndsskyldigheten enligt 1 § omfattar skador som stömingen skäligen kan antas ha orsakat med hänsyn till störningens och skadeverkningarnas art, andra möjliga skadeorsaker samt omständigheterna i övrigt,

3 § Om vållande inte har förekommit på fastighetsägarens sida utgår ersättning enligt 1 § bara i den mån stömingen skäligen inte bör tålas med hänsyn tiU förhåUandena på orten eller tUl dess allmänna förekomst under jämförliga förhållanden.

Skada som uppkommer utan samband med att någon lider person- eUer sakskada ersätts endast om den är av någon betydelse,

4 § En fastighetsägare, som utför eUer låter ulföra sprängningsarbete på
fasligheten, skall ersätta person- och sakskador som i anledning av verk
samheten orsakas i omgivningen genom sprängsten eller andra lössprängda
föremål.

Detsamma gäller en fastighetsägare, vilken på fastigheten driver annan verksamhet som medför särskUd fara för explosion.

5 § En fastighetsägare, som utför eller låter utföra grävning eUer liknan
de arbete på fastigheten, skall även i annat faU än som anges i 1-4 §§
ersätta person- och sakskador som uppkommer i omgivningen tUl följd av
atl han eller någon som han anlitat försummat att vidla sådana säkerhetsåt
gärder som omtalas i 3 kap. 3 § jordabalken eUer i annat hänseende brustk i
omsorg vid arbetets utförande.

Är arbetet särskik ingripande eller medför det av annan anledning särskild risk för omgivningen, skaU den skada som uppkommer till följd av arbetet ersättas även om försumlighet inte föreligger.

6 § Skadeståndsskyldighet enligt 1-5 §§ åvilar pä motsvarande sätt den Prop. 1985/86:83
som bmkar fastigheten, även om han inte är fastighetsägare. Oberoende av

vållande ansvarar dock endast den som

1. är tomträttshavare,

2. i annat fall bmkar fastigheten i sin näringsverksamhet eller i offentiig verksamhet.

7 § Skadesländsskyldighet enligt 1-4 §§ åvilar också andra än fastighe
tens ägare eller brukare, om de i egen näringsverksamhet åtagit sig att
utföra arbete på fastigheten, för

1. personskador,

2, sakskador som orsakas av arbete för privatpersoners räkning,

I annat fall än som anges i första stycket är den som utför arbete på fastigheten skadeståndsskyldig enligt denna lag endast om han eller någon som han anlitat bmstit i tillbörlig omsorg och varsamhet eller om arbetet är av särskilt farligt slag,

8 § SkaU två eller flera ersätta samma skada enligt denna lag, svarar de
solidariskt för skadeståndet i den mån inte annat följer av att begränsning
gäller i den skadeståndsskyldighet som åvilar någon av dem.

Vad de solidariskt ansvariga har betalat i skadestånd skall om inte annat avtalats fördelas mellan dem enligt vad som är skäligt med hänsyn tUl grunden för skadeståndsansvaret, möjligheterna alt förebygga skada och omsiändigheterna i övrigt,

9 § Kan i fråga om skador som avser egendom ersättningens belopp
lämpligen uppskattas på förhand, skall ersättning bestämmas för framtida
skador, om en part begär det.

Om det finns skälig anledning kan ersättning för framtida skador på egendom bestämmas till visst årligt belopp. En ersättning som beslämts på sådant sätt kan jämkas efter vad som är skäligt med hänsyn lill ändrade förhållanden.

10 § Medför en verksamhet som avses i denna lag att en fastighet helt
eller delvis blir onyttig för ägaren eller att synnerligt men uppkommer vid
begagnandet, skall fastigheten eller fastighetsdelen lösas, om ägaren begär
del.

1 fråga om inlösen gäller expropriationslagen (1972:719) i tiUämpliga delar. 4 kap. 3 § expropriationslagen skall tillämpas i fråga om värdeökning som ägt rum under liden från dagen tio år före det talan väcks vid domstol, OgiUas ett yrkande om inlösen, tillämpas allmänna regler om rättegångskostnader,

11 § Om en verksamhet kan medföra en sådan störning som avses i 1 §, kan den som utövar eUer ämnar utöva verksamheten begära prövning av ersättningsfrågan. Han skaU därvid ange det ersättningsbelopp han erbjuder,

12 § Den som vill framställa ersättningsanspråk, fordra inlösen enligt 10 § eller yrka alt ersättning fastställs enligt 11 § på grund av en verksamhet som avses i denna lag skaU väcka talan vid den fastighetsdomstol inom vars område verksamheten utövas eller skall utövas.

Om del är lämpligt, får fastighetsdomstolen pröva yrkandena som har
samband med den verksamhet det är fråga om men rör rättsförhållanden
som inte skall bedömas enligt denna lag. 75

13 § I mål enligt 11 § skaU bestämmelsema om kostnad i expropriaiions- Prop. 1985/86:83
mål tiUämpas på motsvarande sätt.

I andra mål gäller rättegångsbalkens bestämmelser i fråga om rättegångskostnader.

14 § I fråga om nedsättning, fördelning och utbetalning av ersättning,
som fastställs att utgå på en gång för framtida skada på en fastighet och
som tillkommer ägare av fastigheten eller innehavare av tomträtt i denna,
samt om verkan därav gäUer i tillämpliga delar expropriationslagen
(1972:719).

Om en borgenär som har panträtt i fastigheten lider förlust genom att ersättning som avses i första stycket har blivit för lågt beräknad och ersättningen till följd av överenskommelse mellan den ersätlningsskyldige och den ersättningsberätligade eller av annan anledning inte har blivit prövad av domstol, har borgenären rätt att av den skadeståndsskyldige få gottgörelse för förlusten mol avskrivning på fordringshandlingen. Talan om sådan gottgörelse skaU väckas vid den fastighetsdomstol som anges i 12 §.

Denna lag träder i kraft den . I fråga om skador orsakade av

sådana störningar som avses i 1 § tillämpas dock äldre lag, om störningen upphört före ikraftträdandet.

Ämnar någon ulföra grävning eller liknande arbete på sin mark skall varje skyddsåtgärd vidtas som kan anses nödvändig för att förebygga skada på angränsande mark.

Den som ämnar utföra grävning eller liknande arbete på sin mark skall vidtaga varje skyddsåtgärd som kan anses nödvändig för att förebygga skada på angränsande mark. Han skaU ersätta skada som uppkommer tillföljd av alt han eller någon som han anlitat underlåtU att vidtaga sådan åtgärd eUer i annat hänseende brustit i omsorg vid arbetets utförande.

Medför skyddsåtgärd uppenbarligen högre kostnad än den skada som åtgärden avser atl förebygga, får åtgärden underiåtas. Skadan skaU dock ersättas. Om del begäres, skall säkerhet enligt vad som sägs i 2 kap. utsökningsbalken ställas hos länsstyrelsen för ersättningen innan arbetet börjar.

Är byggnad eller annan anläggning som hör tUl angränsande mark, till följd av vårdslöshet vid uppförandet eller brist i underhållet, av sådan beskaffenhet att särskUd skyddsåtgärd är nödvändig för att förebygga skada med anledning av arbete som icke sträckes nedanför vanligt käUardjup, skall åtgärden bekostas av den angränsande markens ägare.

4§

3 Förslag till Prop. 1985/86:83

Lag om ändring i miljöskyddslagen (1969:387)

Härigenom föreskrivs i fråga om miljöskyddslagen (1969:387)' dels att 30—33 och 35 §§ skall upphöra atl gälla, dels atl 34 och 37 §§ skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

34 §
Den som vUl framställa ersätt- Den som vill framställa enskilt

ningsanspråk eller annat enskilt an- anspråk enligt denna lag på grund språk på grund av miljöfarlig verk- av miljöfarlig verksamhet skaU väc-samhet skall väcka talan vid fas- ka talan vid den fastighetsdomstol tighetsdomstol som anges i 33 §. inom vars område den miljöfarliga Även den som utövar eller ämnar verksamheten i huvudsak utövas el-utöva miljöfarlig verksamhet kan ler skaU utövas, påkalla prövning av ersättningsfråga på sätt som nu sagts. Han skaU därvid ange de ersättningsbelopp som han erbjuder.

37 § / mål enligt 34 § andra punkten äger bestämmelserna om kostnad i expropriationsmål motsvarande tillämpning.

OgiUas lalan som avses i 36 § på den gmnd alt svaranden efter talans väckande sökt och erhållit tillstånd enligt denna lag, skall domstolen efter omständigheterna förordna atl vardera parten skall själv bära sin rättegångskostnad eller atl full eller jämkad ersättning skall tilläggas endera.

Denna lag träder i kraft den . Äldre bestämmelser skall dock

tillämpas i fråga om skada som orsakals av störning som upphört före ikraftträdandet.

Lagen omtryckt 1981:420. 78

4 Förslag till Prop. 1985/86:83

Lag om ändring i preskriptionslagen (1981:130)

Härigenom föreskrivs alt 2 och 3 §§ preskriplionslagen (1981:130) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2§
En fordran preskriberas tio år ef- En fordran på annat än skade-

ter tillkomsten, om inte preskrip- stånd preskriberas tio år efter till-
tionen avbryts dessförinnan. komsten, om inte preskriptionen

avbryts dessförinnan.

Preskriptionstiden är dock tre år för fordran mot en konsument, om fordringen avser en vara, tjänsl eller annan nyttighet som en näringsidkare i sin yrkesmässiga verksamhet har tillhandahållit konsumenten för huvudsakligen enskUl bmk. Detsamma gäller fordran mol den som har gått i borgen för betalningen av en sådan fordran. Den treåriga preskriptionstiden gäller dock inte fordringar som gmndar sig på löpande skuldebrev.

För fordran på pension räknas preskriptionstiden från den dag fordringen tidigast kan göras gällande.

3§

För fordran på skadestånd gäller
en preskriptionstid av tio år. Avser
skadeståndsfordringen personska
da tiU följd av vatten-, luft- eller
markförorening eller annars genom
kemisk eller fysikalisk-kemisk in
verkan är preskriptionstiden dock
tjugofem år. Preskriptionstid för en
skadeståndsfordran   räknas   från
dagen för den skadegörande hand
lingen eller, vid skada på grund av
underlåtenhet, från den dag åtgärd
senast borde ha vidtagits.
En fordran på skadestånd i anled-        En fordran på skadestånd i anled
ning av brott preskriberas ej före     ning av brott preskriberas ej före
utgången av tiden för ålalspreskrip-     utgången av liden för åialspreskrip-
tion, om inte frågan om ansvar för     tion, om inte frågan om ansvar för
brottet har avgjorts dessförinnan.     brottet har avgjorts dessförinnan.
Har så skett, preskriberas fordring-     Har så skett, preskriberas fordring
en ett år efter den dag dom eller     en ett år efter den dag dom eller
slutiigl beslul meddelas, om inte     slufiigt beslul meddelas, om inte
preskriptionstiden går ut senare en-     preskriptionstiden går ut senare en
ligt 2 §.                               ligt första slyckel.

Om någon har häktats eller erhåUit del av åtal för brott före utgången av tiden för åtalspreskription men ansvarsfrågan inte har avgjorts dessförinnan, preskriberas en fordran på skadestånd i anledning av brottet tidigast etl år efler den dag dom eller slutiigl beslut meddelas.

Denna lag träder i kraft den . Lagen lillämpas även på fordran

på skadestånd som har kommit lill före ikraftträdandet och som inte har
preskriberats dessförinnan enligt äldre bestämmelser. 79

5 Förslag till Prop. 1985/86:83

Lag om ändring i rättshjälpslagen (1972:429)

Härigenom föreskrivs alt 25 § rällshjälpslagen (1972:429) skall ha nedan angivna lydelse'.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

25 § I angelägenhet, som ej handlägges vid allmän domstol, bostadsdomslo-len, marknadsdomstolen, arbetsdomstolen eller krigsrätt, beslutar rättshjälpsnämnden om utredning. Utan hinder härav får biträde besluta om utredning av mindre omfattning, Samma befogenhet tUlkommer skiftesman som förordnals i ärende om bodelning,

GäUer begärd sakkunnigutredning teknisk eller medicinsk fråga i skadeståndstvist, skall vid prövningen av ansökningen särskilt beaktas om saken har väsentlig betydelse för sökanden och inte kan bedömas ulan medverkan av sakkunnig.

Den som medverkat vid utredning som avses i första stycket har rätt tiU ersättning enligt föreskrifter som regeringen meddelar. Ingår utredningen i mål eller ärende som har anhängiggjorts vid domstol fastslälles ersättningen av domstolen, 1 annat fall bestämmes ersättningen av rättshjälpsnämnden.

Denna lag träder i kraft den

Lagen omtryckt 1979:240, 80

Bilaga 3 Prop. 1985/86:83

Sammanställning av remissyttrandena

Remissinstanserna

Efter remiss har yttranden över betänkandet avgetts av justitiekanslern, Svea hovrätt, Stockholms tingsrätt, försvarets civilförvaltning, fortifikationsförvaltningen, socialstyrelsen, statens vägverk, luftfartsverket, sjöfartsverket, statens järnvägar, försäkringsinspektionen, kammarkollegiet, byggnadsstyrelsen, konsumentverket, statens naturvårdsverk, koncessionsnämnden för mUjöskydd, statens strålskyddsinstitut, statens industriverk, fiskeristyrelsen, statens valtenfallsverk, länsstyrelsen i Malmöhus län, rättegångsutredningen (Ju 1977:06), Sveriges advokatsamfund. Svenska försäkringsbolags riksförbund, Folksam, Försäkringsjuridiska föreningen, Sveriges industriförbund, Sveriges grossistförbund, Lantbmkarnas riksförbund. Byggherreföreningen, Stockholms kommun. Svenska byggnadsenlreprenörföreningen. Svenska kommunförbundet. Svenska värme-verksföreningen. Svenska renhållningsverksföreningen och Miljöcenlmm. Yttranden har dessutom inkommit från Landsorganisationen i Sverige (LO) och Sveriges villaägareförbund.

1. Allmänna synpunkter

1.1 Justitiekanslern:

Det förslag liU miljöskadelag som utredningen lagt fram bygger huvudsakligen på innehållet i redan gällande lag och rättspraxis. Att sammanföra reglerna om skadestånd på detta område i en särskild lag är enligt min mening lämpligt. Utformningen av lagen såsom den kommit tUl uttryck i förslaget är förljänstfuU. Den föreslagna regleringen mnebär vissa förbättringar för de skadelidande. Detta framstår som rimligt. Jag är således i huvudsak positiv till den föreslagna lagstiftningen. På några punkter har jag dock en från utredningen i viss mån avvikande mening.

1.2 Svea hovrätt:

Utredarens uppdrag har enligt direktiven varit begränsat, närmast tUl alt avse förtydliganden och justeringar av rättsläget på vissa särskUt angivna punkter. Inom den givna ramen har betänkandet stora förtjänster. Sålunda lämnas en ingående och klarläggande redovisning av gällande rätt, och förslagen åtföljs av belysande uttalanden som kan tjäna tUl ledning för rättstillämpningen,

Vad gäller ersättning för bestående skada på fastighet hade det enligt hovrättens mening varit värdefullt om utredaren övervägt en samordning med regler om inlrångsersältning i annan fastighelsrältslig lagstiftning.

6 Riksdagen 1985/86. 1 saml. Nr 83

Hovrätten vill erinra om att, sedan miljöskyddslagen trädde i kraft, en helt Prop, 1985/86:83 ny expropriationslag tillkommit. Ett flertal andra lagar hänvisar helt eUer delvis till expropriationslagens ersättningsregler. År 1972 infördes i bl. a. byggnadslagen, naturvårdslagen och väglagen principen atl endast sådant intrång varigenom pågående markanvändning avsevärt försvåras ersätts. Bortfall av värden som gmndas på förväntningar om ändrad markanvändning ersätts således inte. I vilken utsträckning under senare tid antagna ersättningsprinciper skaU prägla också miljöskadelagen diskuteras inte i betänkandet. Enligt hovrättens mening är det önskvärt atl miljöskadelagen, såvitt gäller skada på fastighet, så långt det är möjligt anknyter till vad som gäller enligt annan fastighetsrätlslig lagstiftning. Vad hovrätten i det följande anför i ersättningsfrågorna sammanhänger huvudsakligen med denna uppfattning,

1.3 Stockholms tingsrätt:

Tingsrätten delar utredningens uppfattning att det skadeståndsrättshga läget på miljöskadeområdet i dag är oklart och i vissa avseenden otillfredsställande. Det finns ett stort behov av regler, som inte bara är klara och lättillämpade utan även innebär en skärpning av ansvaret för dem som bedriver miljöfarlig verksamhet.

Utredningen har framhållit att den ansett sig böra undvika mer radikala lagförslag och atl det nu framlagda förslaget därför inte siktar längre än att avhjälpa de mest påtagliga bristerna i nuvarande rättsläge. Tingsrätten godtar de skäl som utredningen redovisat härför. Med denna utgångspunkt framstår utredningens förslag som - med de reservationer som följer av vad tingsrätten anför nedan - i allt väsentligt välgmndade och lämpliga. Tingsrätten vUl dock instämma i utredningens uttalande att reformarbetet inte skall anses avslutat i och med ett genomförande av utredningens förslag,

Miljöskadeulredningen framhåller inledningsvis atl reglerna om skadestånd inte spelar den mest väsentliga rollen i det system av rättsregler, som avser skyddet för miljön. Tingsrätten vill dock framhålla som sin åsikt atl de skadeståndsrätlsliga reglerna har en myckel stor betydelse för miljöskyddet. Effektiva regler om skadestånd torde i detta sammanhang ha en väl så påtaglig betydelse som tillstånds- eller straffbestämmelser. Kombinationen av preventiv och reparativ effekt gör de skadeståndsrättsliga reglerna särskik betydelsefulla när det gäUer atl främja miljöskyddet.

1.4 Försvarets civilförvaltning:

Försvarets civilförvaltning finner det tillfredsställande att bestämmelserna
rörande ersättning för ifrågavarande skadetyper sammanförs i en författ
ning. Härigenom erhåUes en bättre överblick över delta i sig svåröverskåd
liga ämnesområde, Förslagel kommer dessutom, om det antas, att i många
stycken innebära önskvärda förtydliganden av nu gällande rätt såsom
denna bl, a, framgår av rättspraxis, 82

1.5 Fortifikationsförvaltningen: Prop. 1985/86:83

Fortifikalionsförvallningen har i övrigt ingen erinran mot att tiU en särskild miljöskadelag sammanföra nuvarande regler om skadestånd i miljöskyddslagen och jordabalkens 3 kap. Föreslagen reglering är enligt fortifikations-förvakningens mening väl avvägd.

1.6 Socialstyrelsen:

Socialstyrelsen anser att den föreslagna miljöskadelagen, med en lindrigare bevisföring och en föriängd preskriptionslid, kommer alt förstärka den enskUda människans rättigheter vid en mUjöskada. Det är styrelsens erfarenhet att en sådan förstärkning av den enskildes rättigheter är mycket angelägen.

Socialstyrelsen vill, mot den bakgrunden, tillstyrka miljöskadeutredningens förslag till miljöskadelag.

1.7 Statens vägverk:

Vägverket har från de synpunkter verket har att beakta inte något atl erinra mol de i rubricerade betänkande framlagda förslagen.

1.8 Sjöfartsverket:

Utredningen har inte behandlat frågor om ersättning för skador tUl följd av utsläpp av miljöskadliga ämnen från fartyg. De frågor, som behandlas i betänkandet har ringa betydelse för sjöfartsverkets verksamhet i den del denna omfattar sjöanknuten verksamhet. Sjöfartsverket genom enheten för landtransporter av farligt gods berörs något av det av utredningen framlagda lagförslaget i det att l.ex. ägare av lastbilsterminaler får sitt ansvar reglerat i lagförslaget. Verket har emellertid från de synpunkter verket har att beakta inget atl erinra mol utredningens förslag. Förslaget att sammanföra skadeståndsreglerna tiU en särskild lag tiUstyrkes.

1.9 Försäkringsinspektionen:

Rättsläget på miljöskadeområdet är oklart och skyddet för de skadelidande är otUlräckligl. Utredningen har framlagt förslag till lagstiftning, främst en särskild miljöskadelag, som i en rad hänseenden avser att avhjälpa de mest påtagliga brislema i nuvarande lagstiftning. Inspektionen tUlstyrker utredningens förslag.

1.10 Kammarkollegiet:

Kammarkollegiet tUlstyrker att skadeståndsreglerna i miljöskyddslagen

(ML) bryts ut och ersätts av en särskild lag, miljöskadelagen (MSkL). 83

1.11 Konsumentverket: Prop. 1985/86:83 Konsumentverket tillstyrker förslaget,

1.12 Statens naturvårdsverk:

Del från allmän synpunkt väsentligaste syftet med regelsystemet på miljöskyddsområdet är all så långt som möjligt förhindra att miljöskador uppstår. Om skadeståndsreglerna på området utformas så att det blir lättare att få skadestånd för miljöskador kan delta medverka tiU att de som utövar miljöfarlig verksamhet ökar sina ansträngningar att förebygga sådana skador. Det i betänkandet framlagda förslagel tiU miljöskadelag har den nyss angivna innebörden och naturvårdsverket finner därför den föreslagna regleringen värdefull även från allmän miljövårdssynpunkt,

1.13 Koncessionsnämnden för miljöskydd:

Från de synpunkter som koncessionsnämnden har att beakta kan nämnden i alll väsenfiigt ansluta sig till utredningens förslag till ny miljöskadelag,

1.14 Statens strålskyddsinstitut:

Med anledning av ovannämnda remiss får statens strålskyddsinslitut anföra att strålskyddsinstitutel från de synpunkter strålskyddsinsiitutet har alt beakta inte har något att erinra mol de i utredningen framförda förslagen.

1.15 Fiskeristyrelsen:'

Fiskeristyrelsen har inget all erinra mol att MLs regler om skadestånd överförs tUl en ny lag, vilken som huvudregel stadgar strikt ansvar vid miljöfarlig verksamhet. Styrelsen har ej heUer någon erinran mot den uppräkning av skadeståndsgmndande slömingar som görs i 1 § första stycket. Samtidigt vUl styrelsen, i hkhel med bl,a, fiskeriintendenlen i nedre södra distriktet, betona atl förslaget endast för ersältningsfrågoraa en liten bk framåt. Styrelsen ser förslaget som en del i en vidare översyn av hela miljölagstiflningsområdet med sikte på ökade möjligheter atl förhindra och undanröja skadeverkningarna av miljöfarlig verksamhet. Styrelsen erinrar här om miljöskyddsutredningens nyhgen avslutade arbete.

Om skadeståndsreglerna i enlighet med utredningens förslag sammanförs i en separat lag föreslår fiskeristyrelsen att det i ML införs en hänvisning, exvis i en reviderad 30 §, av ungefär följande lydelse: Bestämmelser om skadesländsskyldighet för skada i omgivningen finns i miljöskadelagen

(1900:000). - En sådan hänvisning skulle underiätla överblicken av rätts- Prop. 1985/86:83 systemet.

Fiskeriintendenlen i nedre norra distriktet:

Jämfört med nuvarande lagstiftning synes den enskilde få något bättre möjligheter att få prövat och ersatt skada på fiske. Detta dels genom att en skälighetsklausul införs och dels genom att rättshjälp kan utgå. Det torde emellertid fortfarande bli svårt för en enskUd att få bekostat och genomfört omfattande undersökningar och utredningar - något som ofta är erforderligt för alt påvisa och kvantifiera en fiskeskada orsakad av t. ex. industriutsläpp.

Fiskeriintendenlen i mellersta distriktet:

Sammanfattningsvis kan sägas beträffande här nu aktuell "utredning", att man på gmnd av begränsningen i direktiven inte kunnat komma fram till så många väsentliga förslag i varje fall vad gäller fiskeriverksamhet, som önskvärt vore. I varje fall har man väckt frågor, som är viktiga att de får komma tUl en lösning.

Fiskeriintendenlen i östra distriktet:

Förslaget om införande av en särskild miljöskadelag framstår, i första hand mot bakgrund av enskilda skadelidandes rällssituation, som klart positivt. I denna lags 1 § fastslås en fastighetsägares skadeståndsskyldighet om fastighetsägaren bedriver verksamhet som orsakar skada i omgivningen genom exempelvis förorening av vattendrag, sjö eller annat vattenområde. Tillkomsten av miljöskyddslagen synes förbättra enskilda fiskerättsinnehavares fömtsättningar att erhålla ersättning för miljöskador som drabbat vederbörandes fiskevatten. Förslaget tUlstyrkes därför i denna del.

Fiskeriintendenlen i västra distriktet:

Miljöskadeulredningen har i etl särskilt betänkande framlagt förslag om en särskild miljöskadelag.

Av utredningen framgår att det i stort sett är skadeståndsreglerna i miljöskyddslagen som förs över i en särskild lag.

Förslaget innebär inga väsenlhga skiUnader när del gäller ersättning för exempelvis skador som orsakas av föroreningar. Man framhåller också all direktiven för utredningen har inskränkt möjligheterna alt föreslå några radikala ändringar i gällande rätt.

Fiskeriinlendenten i övre södra distriktet:

Trots att skadeståndsansvaret enligt miljöskyddslagen i princip är strikt,
tycks ej skUlnaden enligt huvudregeln i 3 kap, 3 § jordabalken - som
fömtsätter vårdslöshet — vara särskilt stor. Vad är del då som garanterar 85

att en ny miljöskadelag skulle fungera så mycket bättre gentemot nuvaran- Prop, 1985/86:83 de miljöskyddslag. Men eftersom miljöskyddslagen av i dag är otidsenlig måsle någonting göras. Naturligtvis fungerar den någorlunda sett ur nä-ringslivels synpunkt, vilket man även kan utläsa från ett särskilt yttrande av Helmerson (näringslivels representant i miljöskadeutredningen). Men sett ur den skadelidandes intressen iakttas Iken hänsyn till uppkomna skador (fiskeriintendenlen har stor erfarenhet av koncessionsärenden). Helmerson anför vidare: "HärtiU kommer atl del i den praktiska verksamheten från 1969, när miljöskyddslagen trädde i kraft, fram lill i dag skett en faktisk rättsutveckling tiU de skadelidandes förmån - inte i motsatt riktning som belänkandet tycks ge vid handen". Tanken med miljöskyddslagen var dock god, eftersom den skulle medföra sådana begränsningar i utsläppen att skadorna skulle bli minimala. En chimär - för hur kan man fömtse såväl addkiva som synergeliska effekter av de otal kemikalier som finns i omlopp inom industrin i dag. Dagligen använder vi i den industrialiserade delen av världen ca 63 000 olika kemikalier. Av dessa har vi i dag dålig eller ringa kunskap om. För varje år tillkommer dessutom ca 2 000 nya kemiska föreningar från laboratorierna. I miljöskyddsdomstolen, talar man mest om akuttoxiska kemikaliers effekter, vUket är fullt naturligt, eftersom del är svårt att förutse subletala effekter. På sikt kan dock de senare ställa tiU med förtret.

Helmerson talade om "faktisk rättsutveckling tiU de skadelidandes förmån". Fiskeriintendenlen vUl då erinra om att inget fiskerimål tagits upp i fastighetsdomstolen efler miljöskyddslagens ikraftträdande 1969. Alltså måste det vara något fel pä lagen. Och felet ligger i det faktum att en skadelidande måste vara mer än 100 % säker för att våga föra målet vidare till fastighetsdomstolen. I annat fall riskerar han eller hon tUl skillnad från vattenlagen - att få stå för alla rättegångskostnader. Som exempel kan nämnas, att enbart inom övre södra distriktet finns ett flertal yrkesfiskare som är mer än 100 % säkra på alt etl förelags utsläpp starkt nedsätter deras fiskefångsler. Men man vågar ej föra ärendet vidare med risk att förlora och få betala 10 000-tals kr i rättegångskostnader. Där ligger det stora felet med miljöskyddslagen. Vad hjälper då sedan all skärpa en lag,

Fiskeriintendenlen är av den uppfattningen att hela miljöskyddslagen borde ses över innan man börjar stifta nya lagar. Dock kan tilläggas att om inget görs åt miljöskyddslagen, kan en miljöskadelag vara ett bra komplement.

Fiskeriintendenlen i nedre södra distriktet:

Miljöskyddslagen skall i görligaste mån förhindra skador, I praktiken sker det dock nästan aUtid en större eher mindre påverkan av miljön. Del har med nuvarande lagstiftning visat sig mycket svårt alt kunna få ersättning för dessa skador. Det är därför angelägel alt del sker en förändring i detta avseende.

Utredningen menar att den som driver miljöfarlig verksamhet också
skall bära risken för vissa skador som närmast träffar allmänna intressen.
De anser det dock inte nödvändigt alt föreslå regler om skadestånd, då 86

miljöskyddsulredningen kommer att lägga fram ett förslag om skyldighet Prop, 1985/86:83 alt återställa förstörd miljö. Det är en brist att inan här inte föreslår några regler. Begreppen att återställa redan förstörd miljö och att vara skadeståndsskyldig gentemot allmänna intressen täcker inte varandra. Oavsett att man återställer miljön l.ex, atl avlägsna fiberbankar och dylikt kan när det gäller inverkan på aUmänt fiske, driften vid en anläggning direkt påverka fiskbeståndet. Del borde då på samma sätt som gäUer enligt vattenlagen finnas skyldighet till en avgift för fiskefrämjande åtgärder. Det allmänna fiskeintresset har en väsentligt sämre ställning enligt miljöskyddslagen än i vattenlagen. Del är visseriigen positivt att man kan vänta en förändring när del gäller alt återställa miljön men detta torde inte täcka behovet av fiskevårdsålgärder lill följd av miljöpåverkan utom i etl myckel begränsat anlal faU, I den av utredningen föreslagna miljöskadelagen bör därför tagas in regler om ersättning även för skada på aUmänna intressen.

Avslutningsvis kan sägas att utredningens förslag endast för ersättningsfrågorna för miljöskador en liten bil framåt och att mer genomgripande förändringar måste till om skador i t, ex, vattenmiljön skall kunna ersättas i full omfattning och utan alltför vidlyftiga processer. Ett krav ur fiskets synpunkt bör vara att det finns grundläggande undersökningar som kan visa på förhållandena före en skada. Finns inte sådana är det endast då det inträffar mycket allvariiga eUer direkt akuta skador som det går atl bevisa.

1.16 Länsstyrelsen i Malmöhus län:'

Genom den föreslagna miljöskadelagen samordnas skadeståndsreglema i miljöskyddslagen och 3 kap. jordabalken. I jämförelse med dessa lagar innehåller den nya lagen värdefulla klargöranden i flera hänseenden, Väsenfiigt är bl. a. alt kravet på bevisning av orsakssammanhanget mellan skadegörande handling och skada lindras. Välbetänkt är också förlängningen av preskriptionstiden från 10 lill 25 år. Detta är värdefullt, eftersom vissa sjukdomar som orsakas av mUjöfaklorer, t, ex, cancer, framträder först efter lång tid. Länsstyrelsen finner de föreslagna förbättringarna i skadeståndsskyddet genomgående väl motiverade och kan i allt väsentligt tiUstyrka utredningens förslag.

Trots det förbättrade skydd för skadelidande som förslaget medför kvarstår emeUertid vissa luckor i den enskUdes skydd. Det torde t, ex, även i framtiden ibland bli svårt all finna orsaken tiU miljöskador och vissa negativa hälsoeffekter. En skada kan t, ex, vara följden av utsläpp från flera förorenare. Även om beviskraven lindras kommer man i etl skade-ståndsrättsligt system ej ifrån att skadelidande i en del fall inte kan påräkna ersättning, trots att sambandet med miljön kan synas uppenbart. Ett sätt atl komma till rätta med detta problem är alt skapa etl försäkrings- eller

' Länsstyrelsen i Malmöhus län har till sitt yttrande bifogat dels en skiljaktig mening samt dels yttranden från kronofogdemyndigheten i Malmö och Skånes handelskam-

fondsystem. Utredningen har diskuterat detta i ett principieUt intressant Prop. 1985/86:83 avsnitt och kommit fram till att subsidiärt ansvariga fonder skulle vara den mest praktiska och från statsfinansiell synpunkt mest fördelaktiga lösningen. Fonderna skulle endast utnyttjas om ersättning inte kan erhållas genom skadeståndstalan mot en presumtivt ansvarig eller genom försäkring. En ytterligare fördel med denna typ av fonder skuUe vara alt de kan samordnas med del förslag tiU återställande av förstörd miljö som miljöskyddsutredningen inom kort avser all framlägga.

Skiljaktig mening:

Skiljaktig mening av ledamöterna Lennart Engholm, Curt Åke Olsson, Mals Svanberg, Fredrik Swartling och Ella Tengbom-Veländer,

Enhgt vår mening skall följande ändringar och lUlägg göras i länsstyrelsens yttrande:

I yttrandets andra mening utgår ordet "värdefuUa",

I yttrandet utgår tredje och efterföljande meningar i första stycket saml andra styckets tre första meningar och ersätts med:

"Genom den föreslagna miljöskadelagen samordnas skadeståndsreglerna i miljöskyddslagen och 3 kap, jordabalken. I jämförelse med dessa lagar innehåller den nya lagen klargörande i flera hänseenden.

Utredningen föreslår en förlängning av preskriptionstiden från 10 till 25 år. En sådan preskriptionstid finns inte i något annat civilrättsligt sammanhang. Det kan ej vara välbetänkt med en sådan specialbeslämmelse. Länsstyrelsen ställer sig därför tveksam till denna förlängning.

En viss uppmjukning av beviskraven i miljömål har redan ägt mm i rättspraxis. Någon ytteriigare hndring bör ej genomföras lagstiftningsvägen med hänsyn till de komplicerade och svåröverskådliga förhållanden som föreligger inom miljöområdet. Länsstyrelsen stäUer sig därför tveksam även till den föreslagna hndringen av beviskravet.

Länsstyrelsen finner emeUertid de föreslagna förbättringarna i skade-slåndsskyddet angelägna. Etl sätt att komma tiU rätta med...".

Skånes handelskammare:

Handelskammaren ansluter sig till del särskUda yttrande som avgivits av direktören Bo Helmerson.

1.17 Sveriges advokatsamfund:

Samfundet tUlstyrker förslaget om införande av en miljöskadelag. Vad utredningen anfört i fråga om obligatorisk försäkring mot sprängskador respektive försäkrings- och fondlösningar föranleder för närvarande inget yttrande från samfundet.

Se kantmarkering.

1.18 Svenska försäkringsbolags riksförbund: Prop. 1985/86:83

Miljöskyddslagens och jordabalkens regler om skadeståndsansvar på del miljörättsliga området har under årens lopp visat sig medföra åtskiUiga praktiska tUlämpningssvårigheter både från materiell och processueU synpunkt.

Mot denna bakgmnd är utredningens förslag att i en särskild lag sammanföra regler om skadeståndsansvar på miljörättens område en principiellt riktig lösning. Riksförbundet tillstyrker följaktligen i princip införandet av en mUjöskaddag,

Inledningsvis vUl riksförbundet framhålla följande.

Utredningen har i betydande omfattning uppehållit sig vid frågor kring personskador till följd av miljöfarlig verksamhet. Det bör här framhåUas att det i allmänhet torde krävas en icke obetydlig, kontinuerhg, skadhg påverkan under lång tid för atl personskada skall uppkomma i dessa fall. Enligt riksförbundets uppfattning, som vinner stöd av internationell erfarenhet, är risken för skada på personer som ej kontinuerligt vistas inom det område där den miljöfarliga verksamheten bedrivs däremot begränsad.

Det bör understrykas atl de lUlslåndsgivande myndigheterna har ett mycket stort ansvar när del gäller att bedöma en verksamhets miljöfar-hghet. Reglerna om skadestånd bör därför ses som ett komplement tiU miljöskyddslagens bestämmelser.

1.19 Folksam:

En översyn av miljöskyddslagens skadeståndsregler har länge varit ett starkt önskemål. Miljöskadeutredningens förslag är enligt Folksams mening ett lämpligt underlag för ändrad lagstiftning. Det förefaller ändamålsenligt att skadeståndsbestämmelserna bryts ul ur miljöskyddslagen och bildar en egen lag. En miljöskada, ersättningsbar enligt förslagets regler, kan också falla under någon annan ersättningsanordning. Dels kan skadan vara av den arten att den ersätts som l.ex, trafikskada. Dels finns miljöskador redan nu i viss utsträckning med i t, ex, ersättningssystem av trygghetsförsäkringens typ. Det kan i det fortsalla lagstiftningsarbetet behöva ytterligare klarläggas hur ansvaret i den nya lagen förhåller sig tUl redan existerande skydd.

1.20 Försäkringsjuridiska föreningen:

Inledningsvis kan noteras alt utredningens förslag att bryta ut ersättningsreglerna för miljöskador till en särskUd lag synes ändamålsenligt. Det kräver dock särskild uppmärksamhet och noggrannhet vid tolkningen av de båda lagarna. Analys av konsekvenserna av förslagel saknas i betänkandet men bör utföras i eventuell proposition.

Förslaget innebär ytterligare ett steg bort från del gamla skadeståndsan
svaret för imissioner som utmärktes av ett grannelagsrättsligt perspektiv
med krav pä varaktig, störande verksamhet och rätt till skadestånd i första
hand för ägare av fastigheter i närheten. Miljöskyddslagen innebar en viss 89

uppmjukning härvidlag genom inskränkning av varaktighetsrekvisitet tiU Prop. 1985/86:83 "inte helt tillfälliga störningar" från en verksamhet och en utvidgning av kretsen av ersättningsberätligade, inte minst genom de uttalanden om tillämpningsområdet, som förekommer i lagens motiv. Förslagel lUl mUjöskaddag går vidare på samma väg bl,a, genom avskaffandet även av kravet på atl störningen inte skaU vara helt lillfällig och genom ganska vittgående motivullalanden om vilka som skaU kunna få ersättning. Det finns numera inte så mycket kvar av det som utmärkte det traditioneUa immissionsansvarel. En anknytning lever dock vidare främst i två hänseenden, dels genom utgångspunkten att ersättning kan komma ifråga även för ren förmögenhetsskada utan atl den ersättningsberättigade drabbats av någon till honom själv hänförlig person- eller sakskada,

Miljöskadeansvaret innefattar ganska olikartade element och frågor. Ur denna synpunkt är det angeläget att lagtexten bygger på en så tydlig begreppsbildning som möjligt, så att lagens innebörd i görhgaste mån kan utläsas utan studier av motiven.

Det kan ifrågasättas om inte terminologin i lagen kan göras något lydh-gare. Miljöskyddslagens distinktion meUan störning och olägenhet försvinner sålunda i förslaget till miljöskadelag och ordet skada blir ett överordnat begrepp för såväl person- eller sakskada som annan olägenhet, som emellertid måste vara av ekonomisk betydelse och därför närmast är att klassificera som ren förmögenhelsskada. Den mycket aUmänna användningen av ordet skada i lagtexten ger inte önskvärd klarhet om vilka ohka skadetyper som kan vara ersätlningsgiUa, Ett förtydligande skuUe därför vara om ordet skada i 1 § i förslaget tUl lagtext utbyttes mot "person- eller sakskada eller ren förmögenhetsskada", Följaktiigen bör även i 3 § andra stycket uttrycket "skada som uppkommer utan samband med atl någon lider person- eller sakskada", bytas mot "ren förmögenhetsskada ersätts endast om etc", I 4, 5 och 7 §§ talas om "person- och sakskador" i pluralis. Det förefaller dock lämpligare atl i enlighet med terminologin i skadeståndslagen i singularis tala om "person- eller sakskada".

1.21 Sveriges industriförbund:

I sakkunnige Bo Helmersons, Industriförbundet, särskilda yttrande lämnas åtskilliga kommentarer och erinringar lill utredningens förslag. Förbundet hänvisar till dessa uppfattningar och anser därmed också att utredningens förslag inte bör läggas tiU grund för proposition.

Speciellt starka invändningar kan resas mot förslagel om preskriptionstidens förlängning tih tjugofem år, vilket också innefattar förslag om en genomgripande förändring av produktansvaret till följd av kemisk - eUer fysikalisk-kemisk inverkan. Att samtidigt föreslå en i lag reglerad genereU lindring av beviskraven tUl förmån för skadelidande i de ofta mycket komplicerade orsakssammanhang, som gäller här, ger sammantaget lagförslaget en anmärkningsvärt stark prägel av godtycke.

Utredningen baserar förslagen om skärpt lagsttftning på en abstrakt
problemuppfatlning när man diskuterar behovet av att förbättra skadeli- 90

dandes situation i samband med miljöskador. En mera ingående analys av Prop. 1985/86:83 skadestatistiken m.m. skulle med all sannolikhet gett utredningen en bättre gmnd att stå på i fråga om problemens slmklur, omfattning etc. Det skuUe t,ex, ha visat att sprängstensskador inte har den betydelse, som föresvävar utredningen.

Den föreslagna lagregeln om hndring av beviskraven (2 §) går väsentligt mycket längre än praxis. Det rör sig om en lagregel som i sin generella utformning a priori fömtsätter atl det som svårligen eller inte alls kan bevisas på (den tekniska och natur-) vetenskapens nuvarande ståndpunkt ändå i juridisk bemärkelse kan komma att anses vara "tUlräckligl bevisat" för atl göra företagare ansvarig för miljöskada.

Del förefaUer som om det statistiska sannolikhelsbegreppel som kan användas i tekniskt-nalurvetenskapliga bedömningar av miljöeffekter eller dos-effekt-samband inte utan vidare är kongment med det juridiska sannolikhetsbegreppet ("sannolikt i sig").

Detta skall förvisso inte tolkas så att industrin vUl undandra sig sitt i förekommande fall självklara skadeståndsansvar. Industrins gemensamma policy är snarare en så generös inställning som möjligt i dessa ersättningsfrågor.

Den centrala frågan är emellertid - med hänsyn till de unika svårigheter som gäller i fråga om bevisning i dessa sammanhang - var man ska sätta gränsen mellan företagens ansvar för ofrånkomligt flerdimensionella mUjöskador och det industrialiserade samhäUets gemensamma ansvar inom ramen för etablerade skyddsnät i form av olika socialförsäkringar o.d.

Det är ett väsentligt steg att transformera rättsregel enligt praxis lUl lagregel med generell verkan. Enligt vår uppfettning måsle bevisvärderingens mål alltjämt vara att utredningen om de faktiska omständigheterna i målet måste leda till övertygelse. Denna princip måsle ligga lill gmnd för all skadeståndsrättsUg lagstiftning,

1.22 Sveriges grossistförbund:

Som central intresseorganisation för importhandeln berörs Grossistförbundet och dess medlemsföretag mera indirekt av utredningens förslag.

Vi vill från denna utgångspunkt starkt understryka angelägenheten av internationell harmonisering av lagstiftningen på mUjöområdel och motsätter oss särskilt förslagel om förlängning av preskriptionstiden. Här föreligger redan på dagens kunskapsnivå utomordentUgt vanskliga bevisföringsproblem, som mot bakgmnd av fortsall vetenskaplig utveckling torde bli än mer komplicerade.

Vi anser alt utredningens förslag inte bör läggas lUI gmnd för en proposition och ansluter oss tUl de synpunkter som framförts i Sveriges Industriförbunds remissyttrande 1983-08-24.

1.23 Lantbrukarnas riksförbund (LRF):

Utredningens förslag innebär bl. a. all MLs skadeståndsregler bryts ut och

sammanförs med JBs skadeståndsregler för grävningsarbete m.m. i en 91

särskild miljöskadelag. Härigenom vinnes ökad klarhet om vilka ersätt- Prop, 1985/86:83 ningsregier som gäller vid miljöskador. En annan fördel med den begagnade lagstiftningstekniken är alt, i motsats till vad hittills varit fallet, en domstol, fastighetsdomstol, blir behörig att handlägga samtiiga skadeståndsmål avseende miljöskador.

Miljöskadelagen utgår, liksom nuvarande ML, från att den som bedriver miljöfarlig verksamhet har alt svara för skador föranledda av verksamheten oavsett om han förfarit vårdslöst eller inte, TUl miljöfarlig verksamhet hänförs härvid många verksamheter som i sig inte kan betraktas som farliga, LRF har i yttrande över miljöskyddsutredningens delbetänkande "Förorening av mark och grundvatten" protesterat mot att tiU miljöfarlig verksamhet hänförts bl, a, spridning av nalurgödsel och konstgödning.

Även om LRF delar miljöskadeutredningens uppfattning att den som drabbas av miljöskada skall äga rätt till full ersättning för sin skada föranleder innehållet i föregående stycke förbundet att framhålla att utvecklingen inte får drivas dithän att lönsamheten inom i sig föga farliga näringsgrenar äventyras. Utan att framlägga lagförslag därom uttalar miljöskadeulredningen i betänkandet den uppfattningen att bl, a, allemansrätten i framtiden skulle kunna åsättas etl ekonomiskt skydd. Härigenom skulle privatperson som hindrades i sin utövning av aUemansrätlen kunna kräva ekonomisk ersättning för olägenheten. På samma grunder skulle det allmänna kunna kräva ersättning för olägenheten i fråga. De uppfattningar som utredningen i dessa sammanhang ger ullryck för avvisas bestämt av förbundet.

Med mUjöskada avses enligt lagförslaget skada som drabbar den störande anläggningens omgivning. För lantbrukets del gäller att verksamheten bedrivs på hela den bmkade fastigheten. De avgränsningsproblem som sammanhänger med detta faktum har inte tillräckligt beaktats av utredningen. Problemet måste klaras ut i det fortsatta lagstiftningsarbetet. Det kan inte accepteras att lantbrukare som iakttagit vad på honom ankommer för atl undvika olägenheter åläggs skadeståndsansvar mot person för miljöskada i fall där personen uppehåller sig inom fastigheten med stöd av allemansrättshga regler.

En utgångspunkt för utredningens arbete har varit att förbättra den skadelidandes möjligheter till ersättning för miljöskador. För alt uppnå denna effekt föreslås i miljöskadelagen bl,a, en lindring av beviskravet såvkt gäller orsakssambandet mellan miljöstörningen och den uppkomna skadan. Förslaget står i överensstämmelse med tendenser inom domstolspraxis under senare år. Med hänsyn härtill och dä otvivelaktligen betydande bevisproblem ofta uppstår i mål om ersättning för miljöskador godtar LRF utredningens förslag härvidlag.

Trots den lindring i beviskravet som föreslås ställer sig utredningen
tvivlande till om ett effektivt skydd mot miljöskador kan tillskapas inom
ramen för skadeslåndsrätten. Ett alternativ skulle kunna vara atl tillskapa
ett system med obligatorisk försäkringsplikt. Ett annat alternativ skulle
vara att införa ett avgifisfinansierat fondsystem. Utredningen avstår dock
från att framlägga lagförslag i någon av dessa riktningar, LRF vUl uttala all
vad utredningen anför i betänkandet inte ger stöd för uppfattningen att
behov av obligatorisk försäkring eller fondsystem förehgger, I vart fall 92

måste effekterna av den föreslagna miljöskadelagen klarläggas före det atl Prop, 1985/86:83 systemet med en skadeståndsrältslig reglering av miljöskador kompletteras.

Utredningens förslag lill ändring av preskriptionslagstiftningen avstyrks av LRF, Förbundet ifrågasätter visserligen inte att behov av en förlängd preskriptionstid för miljöskador kan föreligga men konstaterar att den föreslagna lagändringen kommer atl omfatta också andra rättsområden. Effekten av en förlängd preskriptionstid för produktskadcr har inte klarlagts av utredningen.

Med hänsyn till miljöskadelagens utformning och innehåU finner LRF i likhet med utredningen att det inte föreligger behov av en särskild lag för reglering av sprängningsskador.

Förslaget till ny miljöskadelag överensstämmer till stora delar med de regler som redan i dag gäller enligt ML, Den begagnade lagstiftningstekniken att sammanföra MLs skadeståndsregler med de regler på området som återfinns i 3 kap, JB föranleder ingen erinran från LRFs sida. Tvärtom finner förbundet att det är till fördel med en samlad skadeståndslagstiftning på miljöområdet. Positivt är också all fastighetsdomstol enligt förslagel bhr behörig att handlägga aUa mål avseende ersättning för miljöskador.

På några punkter går dock utredningens förslag utöver vad som kan anses vara gällande rätt. Som de mest väsentliga förändringarna vill förbundet beteckna förslagen till mUdring av beviskravet såvitt gäller orsakssambandet vid miljöskada och den förlängda preskriptionstiden för vissa skador av denna art.

Miljöskadeutredningens betänkande innehåUer åtskiUiga uttalanden om vad som i dag far anses vara gällande rätt på miljöskadeområdet ävensom om vilken rättstillämpning som bör gälla. De regler som härvid berörs är i många fall av stort intresse för lantbruket. Som ovan sagts har utredningsarbetet väsentligen inriktats på industrins förhållanden. LRF finner det bl.a. mot denna bakgrund inte möjligt att i detta remissyttrande beröra alla de detaljfrågor som kan få avseende på lantbruket. Det är dock ett önskemål från LRFs sida att förbundet bereds tillfälle atl i lämplig form framföra dessa kompletterande synpunkter, därest utredningens lagförslag läggs lUl grund för proposition i ämnet.

1.24 Byggherreföreningen:

Föreliggande betänkande med förslag till mUjöskaddag är i stort sett alldeles utmärkt. Del undanröjer oklarheter i gällande rätt och ger en samlad reglering samtidigt som del löser rådande missförhållanden, när det gäller fommfrågoma.

1.25 Stockholms kommun:' Prop. 1985/86:83

Föredragande borgarrådet:

Det framhåUs helt riktigt i utredningen att skadeståndsreglema inte utgör de viktigaste rättsreglerna i skyddet av miljön. Del väsentliga är all förhindra skador. Skadeståndsreglerna kan dock säkerligen bidra till ökade ansträngningar alt hindra miljöskador. Liksom remissinstanserna ser jag det som ändamålsenligt med en särskild miljöskadelag och positivt med den speciella genomlysning skadeståndsfrågorna fält genom utredningen.

Jag kan dock konstatera - vilket miljö- och hälsoskyddsnämnden och juridiska avdelningen även gjort - alt det finns fler oklarheter och tveksamheter i utredningens förslag som bör övervägas och penetreras ytterligare inför propositionsskrivningen. Det gäller bland annat ansvarsfrågorna, störningstyper som omfattas av lagen, väsentlighetskravet och vissa övergångsbestämmelser.

Jag finner del också - liksom miljö- och hälsoskyddsnämnden - angeläget att ett utredningsarbete som erfordras för att kunna föreslå ett försäkrings- eUer fondsystem som träder in som ett skydd för skadelidande snarast kommer till stånd.

Särskilt uttalande av borgarråden Sture Palmgren (m) och Carl Cederschiöld (m):

Beträffande huvudregeln om strikt ansvar anser vi alt del inte finns någon anledning att kommunen skall få en mildare behandling än andra som orsakar miljöskador eller miljöolägenheler.

Miljö- och hälsovårdsförvaltningen:

Som framhålls i utredningen är skadeståndsreglema inte de viktigaste bland de rättsregler som gäller skyddet för miljön. Det väsentliga är att förhindra skador. Men skadeståndsreglema kan bidra till ökade ansträngningar för atl hindra miljöskador. Förvaltningen ser därför positivt på den grundliga genomlysning dessa frågor fåll i utredningen, Mol huvuddelen av förslagspunklerna har förvaltningen inga erinringar.

Stadskansliets juridiska avdelning:

Inledningsvis kan noteras atl utredningens förslag atl bryta ut ersättningsreglerna för miljöskador tiU en särskild lag synes ändamålsenligt. Det kräver dock särskild uppmärksamhet och noggrannhet vid tolkningen av

' Som kommunens yttrande har överlämnats och åberopats en PM upprättad av
föredragande borgarråd. Till promemorian har bifogats yttrande av miljö- och hälso
vårdsnämnden samt stadskansliets juridiska avdelning. Vid borgarrådsberedningen
har två borgarråd avgivit ett särskilt uttalande, som fyra ledamöter av kommunsty
relsen har anslutit sig till. „.

de båda lagarna. Analys av konsekvenserna av förslaget saknas i betan- Prop. 1985/86:83 kandet men bör utföras i eventuell proposition.

Utredningen anger att avsikten med lagförslaget är att avhjälpa de mest påtagliga bristerna i nuvarande rättsläge och stärka de skadelidandes ställning. Utredningen har emeUertid funnit att alla frågor ej kan regleras i lag varför utredningen "Genom att i motiven närmare diskutera innehåUet av vissa oklara regler på området försöker (vi) skapa någon klarhet i en del kontroversiella frågor, som svårligen går alt reglera mera detaljerat i lagen än som skett". En sådan metod är tveksam. Rättsutveckling bör ske genom lagsttftning och praxis. Uttalanden i betänkanden bör för att tjäna lUl vägledning vara sanktionerade genom uttalanden av departementschefen vilka ej rubbats i senare skeden av propositionsbehandlingen. Det är därför av vikt att vid kommande propositionsskrivning ställning tas tiU de frågor som utredningen enbart diskuterat så att klarhet kan vinnas i dessa frågor.

1.26 Svenska byggnadsentreprenörföreningen:

En klarare och mera samlad reglering i fråga om skadeståndsansvar på det miljörättsUga området än den nuvarande ordningen ter sig ändamålsenlig. Föreningen ställer sig därför i princip med nedan angivna reservationer bakom utredningens förslag att föra samman gällande regler - lagfästa eller enligt praxis - om skadestånd på det mUjörättsliga området i en särskild lag. Lagstiftningsarbetet bör dock inte gå längre än så. Väsentligt är att syftet såsom detta är angivet i direktiven följs. Byggnadsentreprenader, särskilt i form av gmndläggnings- och andra atUäggningsarbeten, måsle med nödvändighet medföra störningar för omgivningen. Många av dessa störningar måste dock av hänsyn tiU blivande hyresgäster och småhusköpare etc, av kostnadsskäl tålas. Man kan utgå ifrån att varje förändring i skärpande riktning påverkar byggn8idskostnaderna och alt ökade restriktioner innebär att det blir allt svårare att utnyttja rationella byggmetoder. Detta är av särskik intresse i en tid där nybyggande utanför tätorter minskar och resurserna till stor del ägnas åt reparationer, ombyggnader och förtätningar av tätorter.

Lagstiftaren har etl samhällsekonomiskt ansvar, då det gäller att bedö
ma miljöfarlig verksamhet och alt dra gränserna för vad som är särskilt
skyddsvärt och vad som bör få tålas i form av störningar. Föreningen är
bestämt av den uppfattningen all utvidgningarna i lagförslagets första
paragraf väsentligt kommer att påverka byggkostnaderna särskUt som
enligt specialmoliveringen exempelvis sommarstugeägare fortsättningsvis
skall kunna påräkna ersättning för de slömingar som ryms inom paragrafen
och som inte är helt bagatellarlade. Från medlemsföretag har till förening
en under remissarbetet förts fram synpunkter särskilt på skärpningarna i
denna del och som omfattar bl, a. tillfälliga pålningsarbelen. Skärpningen i
denna del är allvarlig med tanke på att denna typ av arbeten vanligen
förekommer vid grundförstärkningsarbeten i innersladsmiljö och att en
väsentlig del av byggnadsentreprenörresurserna ägnas åt ombyggnadsar
beten i denna miljö. Ifrågavarande skärpning kan av kostnadsskäl många 95

gånger omöjliggöra nödvändiga och samhäUsekonomiskt värdefulla upp- Prop. 1985/86:83 rustningar i äldre innerstadsmiljö. Det s.k. ROT-programmet kommer härvid att allvarligt beröras i negativ riktning.

1.27 Svenska kommunförbundet:

Utredningen behandlar ett flertal angelägna frågor rörande skadestånd i samband med miljöfarhg verksamhet. Otvivelaktigt har tillämpningen av hittiUs gällande lagstiftning medfört betydande svårigheter i flera hänseenden och det har på senare tid satts ifråga om den skadelidande har godtagbara möjligheter att göra sin rätt lill ersättning gällande.

Utredningen har vall atl tiU en ny lag bryta ut skadeståndsreglerna i miljöskyddslagen. Samtidigt har utredningen föreslagit alt i den nya lagen också ska ingå de regler om skadestånd i grannförhållanden som nu finns i 3 kap. jordabalken. Styrelsen är tveksam till denna nya ordning.

Utredningen anför att avgränsningen av miljöskyddslagens regler inte passar bra för skadeståndets del. Något verkligt vägande skäl för detta påslående synes utredningen inte ha framfört. Ett skäl kan vara att de från 3 kap. jordabalken överförda reglerna inte särskUt väl passar in inom miljöskyddslagens avgränsning. Del må vara rikligt, men enligt styrelsens mening är det ur systematisk synpunkt inte någon väl funnen lösning överhuvudtaget att göra nämnda överföring. Alt l.ex. rasskador på gmnd av grävningsarbele på grannfaslighel ska föras in under begreppet miljöskada förefaUer egendomligt. Benämningarna miljöskyddslagen och mUjöskadelagen är ulan tvekan ägnade inge föreställningen att däri behandlas skyddet respektive skadeståndet inom samma ämnesområde. Den olikartade avgränsningen som utredningen förespråkar kan därför lätt skapa oreda.

1.28 Svenska renhållningsverks-föreningen:

Svenska Kommunförbundel har avgivit yttrande över mbr. Ett yttrande som föreningen tagit del av. Då mbr ärende rör generella frågor inom kommunernas miljöområde ber föreningen atl få hänvisa till del av Kommunförbundet avgivna yttrandet. Föreningen delar de synpunkter som framförts i yttrandet.

1.29 Miljöcentrum:

Inledningsvis vill vi anföra, att vi ser del som en demokratisk ansländig-hetsfråga atl den enskildes rättsliga ställning stärks beträffande möjligheten alt få ersättning för miljöskada. Denna vår uppfattning baseras på den mångåriga erfarenhet vi (Miljöcenlmm) vunnit, när vi hjälpt enskilda personer med tekniska utredningar, tekniskt biträde m.m. i samband med alt de krävt ersättning för miljöskada orsakad av företag och kommuner.

Utredningen säger i sammanfattningen (sid 8) "Bland de rättsregler som 96

gäUer skyddet för miljön är inte skadeståndsreglerna de viktigaste; det Prop. 1985/86:83 väsentliga är naturiigtvis att förhindra skador, inte att ersätta dem".

Självfallet är det viktigaste atl förhindra att skador uppkommer. I motsats tUl utredningen anser vi dock atl skadeståndslagsliflningen är den viktigaste, ja kanske rent av den enda lagstiftning, som på allvar avskräcker privata företag, stal eller kommun från att begå handlingar som leder liU miljöskada.

En rad rältsfaU har ju visat, atl det är nästan omöjligt atl få någon ansvarig faUd för brott mot miljöskyddslagen eller "miljöbrott" i brottsbalkens mening (vårdslöshet med gtft eller miljöbrott). Däremot har företag och kommuner efter dom eUer frivilliga överenskommelser tvingats utbetala stora skadestånd tUl miljöoffer enligt mUjöskyddslagen.

Sådana stora skadestånd har utan tvekan större avskräckande effekt på företag, som är vana att tänka i ekonomiska banor, än de vaga paragraferna i brottsbalken och miljöskyddslagen.

Som exempel på vad som åsyftas hänvisas till BT Kemi-skandalen. Det civilrättsliga mål som trädgårdsmästare Ahl drev mot BT Kemi, genom Miljöcentram (undertecknad som tekniskt biträde) och advokat Staffan Michelson, slutade med att Ahl av Malmö tingsrätt tiUdömdes en ersättning på ca 500 000 kronor för de skador BT Kemis utsläpp hade orsakat på hans odlingar.

Inför fortsatta hovrättsförhandlingar gick sedan BT Kemis danska moderbolag med på en frivillig överenskommelse, som innebar att Ahl fick ersättning med ca 1,25 miljoner kronor för de skador han lidit.

I de tre brottmålsprocesser som följde mot BT Kemis ledning, friades däremot ledningen helt, eftersom rekvisiten för en fäUande dom i brottmål är strängare än i civilrättsliga mål. I det senare fallet räcker det ju de facto att skada styrks i det enskilda fallet oberoende av om uppsåt, aUmän fara m.m. förelegat.

Mot ovanslående kan måhända genmälas att vi bl. a. till följd av brotts-målsprocessema mol BT Kemis ledning (åtalspunkt; vårdslöshet med gift) har fått en ny paragraf i brottsbalken ang, miljöbrolt. Enligt vår uppfattning avviker denna nya paragraf till sitt materieUa innehåll ej nämnvärt från de äldre paragraferna i 13 kap, brottsbalken ang, förgöring, vårdslöshet med gift m,m.

Det nya lagförslaget skapar alltså inte någol bättre inslmment för att komma till rätta med brott mol koncessionsnämndens villkor. Vi hänvisar i denna fräga lill vårt remissyttrande över brottsförebyggande rådels promemoria "Kriminalisering av föroreningar av miljön" av den 29 maj 1980 saml skrivelse tiU justitieministern av den 11 febmari 1981,

Som framgått sympatiserar vi i mångt och myckel med miljöskadeulredningens lagförslag. Den kritik vi riktat mol förslaget skall i stor utsträckning riktas mot den departementschef, som genom sina direktiv styrt utredningen.

Vi åsyftar bl. a. de besparingsdirektiv utredningen fått, som innebar atl den inte fick föreslå alternativ, såsom ledde till merkostnader för samhäl-

7 Riksdagen 1985186. 1 saml. Nr 83

let. Det ledde tiU an utredningen inte ansåg sig kunna föreslå i och för sig Prop. 1985/86:83 självklara lagändringar, som behövs vad gäller rättshjälp till miljöoffer.

I denna fråga vill vi än en gång understryka skadeståndels dubbla funktion som avskräckande faktor och instrument för rättvisa till miljöoffer. Är lagen generös i skadeståndsdelen leder delta inte till merkostnader för samhället utan vinster - färre miljöskador — just p.g.a. den avskräckande effekten.

Vi delar till fuUo utredningens uppfattning, att de skadeståndsregler som gäller skada på omgivningen och som nu finns i miljöskyddslagen resp, jordabalken bör samlas i en särskild lag kallad miljöskadelagen. Ur praktisk synpunkt är det en fördel om skadeståndsreglema beträffande skador på miljön regleras i en enda skadeståndslagsttflning.

2. Vilka verksamheter bör omfattas av det strikta ansvaret?

2.1 Justitiekanslern:

I fråga om entreprenöransvaret har utredningen i 7 § första stycket ålagt entreprenören strikt ansvar för personskador och vissa sakskador, nämligen sådana som orsakas av arbete för privatpersoners räkning. De skäl som åberopats för denna uppdelning finner jag inte vara övertygande. Uppdelningen är osystematisk och gränsdragningen meUan uppdrag för privatpersoner och för näringsidkare synes i många fall kunna leda tiU svårigheter i praktiken. Enhgt min mening bör denna fråga penetreras ytterligare. Jag vill ifrågasätta om det inte vore lämpligare att ålägga entreprenören etl odelat ansvar för alla sakskador.

2.2 Svea hovrätt:

1 §

Uttrycket "andra sådana slömingar" i första stycket punkt 8 är avsett att täcka bl.a, psykiska immissioner l.ex, på gmnd av närheten till en sprängämnesfabrik och estetiska immissioner såsom förfulning av landskapsbilden genom en vägbank. Hovrätten har inte något att erinra mol att även sådana immissioner berättigar till ersättning, Immissionerna enhgt punkterna 1-7 har emellertid en hek annan karaktär. Ordet "sådana" kan därför komma att begränsa tillämpningsområdet mer än som avsetts. Hovrätten föreslår att del byts ut mot "likartade" eller "jämförbara" och att något eller några exempel på vad som avses anges.

2.3 Försvarets civilförvaltning:

Den i 1 § valda formuleringen "bedriver eller låter bedriva" kan, enligt
civUförvakningens mening, i vissa situationer ge upphov till iveksamheter.
Detta kommer särskik tydligt i dagen vid ett närmare skärskådande av det
exempel som utredningen anför nederst på sid, 247, nämligen att en fastig- 98

hetsägare rimligen bör svara för skada som uppstått till följd av läckage på Prop, 1985/86:83 en oljetank tillhörande fastigheten, även om oljan är hyresgästens.

Att i detta sammanhang tala om bedrivande av verksamhet synes oegentligt enligt vanligt språkbmk. Miljöskyddslagens anknytande av rättsverkningar till etl "utsläppande" etc, torde med detta betraktelsesätt vara att föredra. Om det ovan redovisade exemplet förändras på så sätt att det istället är fastighetsägaren som själv både bebor fastigheten och äger oljan framstår del som än mer främmande att tala om att han bedriver verksamhet. Med det ovan anförda vill civilförvaltningen, endast fästa uppmärksamheten på denna oklarhet såsom den uppfattas av ämbetsverket.

Utredningens ambition att i förslaget medtaga skador vållade genom ändring av gmndvattennivån är mycket lovvärd. Civilförvakningen vill dock peka på de praktiska svårigheter detta synes kunna medföra. Enligt ämbetsverkets mening torde del komplexa system av faktorer som påverkar grundvattennivån i ett konkret skadefall komma att erbjuda betydande utredningstekniska svårigheter. Särskilt betänklig blir den föreslagna ordningen om käranden i ett dylikt mål dessutom skuUe komma i åtnjutande av den föreslagna bevislättnaden. Civilförvaltningen, som inte viU gå så långt som till att avstyrka förslaget i denna del, vill emellertid, mot bakgrund av vad ovan anförts, ifrågasätta humvida denna skadeorsak på lämpligt sätt kan inordnas i en tänkt miljöskadelag,

2.4 Fortifikationsförvaltningen:

Utredningen föreslär att även tillfällig verksamhet skall kunna skapa ett skadeståndsansvar. Del torde härvid i första hand vara fråga om person-och sakskada, eventueUt även förelagsskada. Enligt fortifikationsförvall-ningens mening bör möjligheterna att i dessa faU erhålla skadestånd bh begränsade. Förvaltningen utgår därvid från att den i 3 § 2 stycket föreslagna begränsningsregeln ger avsedd effekt i fråga om förmögenhetsskada.

2.5 Statens järnvägar:

Med den begränsning av tillämpningsområdet för miljöskadelagen som anges i 1 § i förslagel och med det förbehåll 3 § innehåller ges knappast någol utrymme för principiellt grundad invändning mot ett strikt ansvar för fastighetsägare såsom utredningen konstmerar del. Inte heUer synes anledning finnas tiU erinran mot vad förslaget innehåller om motsvarande ansvar för annan brukare av fastighet än ägaren eller för entreprenörer.

1 specialmoliveringen till 1 § miljöskadelagen berörs frågan om en fas
tighetsägares ansvar för störning som har sin gmnd i annan innehavares
utnyttjande av sin bruksrätt. Bara när också fastighetsägaren är ekono
miskt engagerad i verksamheten bör del, enligt motiven, kunna åläggas
honom att svara jämte den andre. Det förekommer inte sällan att arrende
eller hyra bestäms - helt eller delvis - som royaity eller annars i funktion
av utfallet i den rörelse för vilken fastigheten upplåtits. Det synes få tas för
givet atl inte blotta den omständigheten att ersättningen tiU faslighetsäga- 99

ren beslämts på sådanl sätt skall anses som uttryck för ett engagemang i Prop, 1985/86:83 följd av vilket fastighetsägaren blir delaktig i rörelseidkarens ansvar.

I 7 § förslaget till miljöskadelag inför utredningen termen "privatperson" som beteckning, av aUt alt döma, för en person i annan egenskap än som näringsidkare. Man kan ifrågasätta om det är så lyckligt från tillämp-ningssynpunkt att arbeta med etl kriterium som i själva verket bygger på möjligheten att bestämma arten av en persons intresse för en viss åtgärd. Också en näringsidkare har ju en sida av sin tillvaro där han är privatperson men hans intressen i den ena egenskapen och i den andra torde ofta gå i varandra. Del måste ändå medges att det är vanskligt att avvinna språket någon annan lika enkel term som skulle vara bättre ägnad atl fånga in och avgränsa vad utredningen syftar på.

Järnvägen skiljer sig från övriga trafikgrenar bl. a, därigenom atl trafiken utövas på mark som trafikulövaren äger. Järnvägen kommer därmed att få bära ansvar som fastighetsägare i allmänhet för skador i omgivningen som följd av trafiken, inbegripet miljöskador. Det ligger i sakens natur och härom är intet att säga i förevarande sammanhang. Såsom utredningen bestämmer begreppet miljöskada kan sådan skada emellertid uppkomma av händelse som hänför sig till s.k. farligt gods som järnvägen befordrar för annans räkning. Det synes inte riktigt atl järnvägen i sin ofrånkomliga egenskap av fastighetsägare skall åläggas ansvar för Iredjemansskador vid transport av farligt gods i annan ordning än som gäller vid befordran av sådant gods med andra trafikmedel. Frågan om transportörs ansvar för skada i samband med befordran av farligt gods kräver övervägande i ett annat sammanhang och under en vidare synvinkel än den utredningen haft atl anlägga. Det bör därför klart markeras alt miljöskadelagen inte omfattar skador vid transport av farligt gods för annans räkning.

2.6 Byggnadsstyrelsen:

Regler om ersättning för skada till följd av verksamhet som är farlig för omgivningen återfinns idag i fiera lagar, främst i miljöskyddslagen och jordabalken. Denna ordning skapar osäkerhet vid rättstillämpningen och lagförslagets samlade och klarare regler är därför enligt byggnadsstyrelsens uppfattning en välbehövlig förbättring.

Byggnadsstyrelsen finner del rikligt all, i likhet med vad som nu gäller, i lagförslaget fastslås etl skadeansvar oberoende av vållande vid miljöfarlig verksamhet och alt i första hand ägaren tiU den fastighet där verksamheten bedrivs är ansvarig.

I vilken utsträckning en entreprenör, som utför arbete på fastighetsägarens mark och för hans räkning, skall bära ansvar för skador som drabbar tredje man genom hans verksamhet och oberoende av hans vållande har hittills inte varit reglerat genom klara lagregler eller fast rättspraxis.

I förslaget har nu entreprenören i begränsad utsträckning ålagts sådant strikt ansvar,

I betänkandet (s, 135-143) förs en ingående diskussion om lämpligheten
av atl ålägga entreprenören etl störte ansvar än del förslaget innebär. 100

Utredningen medger atl det kunde "te sig mest tillfredsställande atl låta Prop. 1985/86:83 (entreprenören) svara strikt över hela linjen mot tredje man" (s. 140) men är inte beredd att la detta steg av brist på "överblick över konsekvenserna".

Att förslaget begränsar entreprenöremas ansvar för sakskador till sådana som orsakas av arbete för privatpersoners räkning är enligt byggnadsstyrelsens mening inte tillfredsstäUande motiverat. Verket vill hänvisa tiU vad som anförs i utredningen, s, 137, där del bl, a, framhålls alt "entreprenören normalt har långt större möjlighet än en skadelidande att säkra bevisning om skadans orsaker".

Byggnadsstyrelsen finner att vad som anförs i förslaget i detta stycke starkt talar för all genom lagstiftning ålägga entreprenören strikt ansvar för aUa skador som hans verksamhet medför.

2.7 Fiskeristyrelsen:

F.n. går ett tillfälligt avloppsutsläpp in under lagen men inte en tillfällig störning av annat slag. Styrelsen finner det värdefullt att det i lagstiftningen slås fast att skadestånd generellt skall utgå inte bara vid längre störningar utan också vid rent tillfälliga. Exempelvis kan även ett helt kortvarigt utsläpp av giftiga ämnen som drabbar ett vallenområde orsaka skada på fiskbestånden. En sådan skada kan drabba hndrigare eller allvarligare. Om den inträffar vid en för fiskereproduktionen känslig lidpunkt (under lektid eller romutveckling) kan skadan få verkningar flera år fram i tiden genom utslagning eUer försvagning av fiskbestånden. Skadorna kan emellertid vara smygande och momentalt endast ge subletala effekter (ej direkt dödlig dos), vars verkliga verkningar kan komma att visa sig först långt senare. Det komplicerade samspelet med addiliva (samverkande) och synergis-tiska (förstärkt samverkande) effekter som fiskeriintendenlen i övre södra distriktet påtalar i sitt yttrande bör här framhållas särskUt. Källorna kan vara närbelägna eller ligga långt bort och vara svåra att direkt utpeka, såsom exvis vid försuming av mark och vatten.

Skadestånd vid akuta utsläpp bör t, ex. vid skada pä fiskodling kunna delas upp och utgå dels för direkta skador, såsom vid utsläppet omedelbart dödad fisk, och dels indirekta skador, som kan bestå av subletala effekter, förlust av unikt avelsmaterial med försening av avelsprogram samt outnyttjad produktionskapacitet. En sådan beräkning har godtagits av Göta hovrätt i målet NJA 1981 s, 622, där tvist dock ej rådde i HD om beräkning av skadeståndet.

Skadestånd genom sprängning kan även drabba fisket. Styrelsen erinrar om atl fiske enligt 14 § fiskeriförordningen (1982:126) inte får bedrivas med sprängämnen. Normalt är sprängskador inte av den art som avses i lagförslagets 4 §, dvs, genom sprängsten etc. Stora skador kan däremot åstadkommas vid undervatlenssprängning varvid fisk dödas inom ett större eller mindre område. Skadorna drabbar olika fiskarter olika och är även beroende av bottenförhållanden m, m. Styrelsen fömtsätter alt även dessa skador, även om de inte faller under 4 §, skall kunna ersättas med stöd av 1 §,

Utredningen har uttalat, atl den som driver miljöfarhg verksamhet också 101

bör bära risken för vissa skador som närmast träffar aUmänna intressen Prop. 1985/86:83 som naturmiljön och allmänhetens rekreationsmöjhgheter. Fiskeristyrelsen delar utredningens gmndläggande uppfattning i denna fråga. Utredningen uttalar vidare (s, 253) att en yrkesfiskare liksom enligt nuvarande praxis torde kunna bli berättigad till ersättning för förstört fiske, även om det utövas på allmänt vatten. Också i denna del sammanfaUer styrelsens uppfattning med utredningens, I övrigt har utredningen däremot avstått från att lägga fram förslag om ersättning tiU det aUmänna i avvaktan på miljöskyddsutredningens kommande förslag, Fiskeristyrelsen anser detta vara en allvarlig brist.

Styrelsen har nyligen fått miljöskyddsutredningens slutbetänkande (SOU 1983:20) Bättre miljöskydd II på remiss och har ännu inte kunnat ta del av dess enskildheter. Tills vidare vill styrelsen endast hänvisa liU sina yttranden 1975 och 1982, som redovisas på sid. 185-186 i Bättre miljöskydd II och som sammanfattningsvis innebär atl styrelsen förordar en ersättningsordning som närmare ansluter tiU den som finns i vattenlagen och innefattar ett bättre skydd för såväl enskilt som allmänt fiskeintresse i vattenmål än i miljöskyddsärenden. I förarbetena till vattenlagen sägs det uttryckligen atl del - även om åtgärder föreskrivs för att minska skadorna och ersättning utdöms tiU enskilda - merendels aUtid kvarstår någon skada på fisket. Denna skada drabbar "fiskerinäringen i stort", dvs. det är samhället som anses lida en skada som skaU ersättas genom utdömande av fiskeavgift. Detta starka skydd för fisket kvarstår även i den nyligen antagna nya vattenlagen (1983:291), Styrelsen kommer att utveckla sin syn på bl, a. dessa frågor vid besvarandet av remissen över betänkandet Bättre miljöskydd II,

Fiskeriintendenlen i nedre norra distriktet:

Av intresse ur fiskesynpunkt är att del framhålles (s, 253) atl yrkesfiskare kan bli ersättningsberätligad för förstört fiske på allmänt vatten (enskUd skada),

Fiskeriinlendenten i mellersta distriktet:

Utredningen har nu avgivit sitt betänkande, vUkel utmynnat i ett lagförslag benämnt "Förslag tiU miljöskadelag", där skadeståndsreglerna i ML bm-

tits ut tiU en särskUd lag. Enligt lagförslagets första paragraf skall skade-

ståndsskyldighet för en fastighetsägare förehgga, om en verksamhet som denne bedriver eUer låter bedriva på fastigheten orsakar skada i omgivningen genom

1. förorening av vattendrag, sjö eller annat vattenområde,

2. förorening av grundvatten,

3. ändring av gmndvattennivån,

4. luftförorening,

5. markförorening,

6. buller,

7. skakning,

8. andra sådana störningar, 102

Lagen är dock inte tillämplig ifråga om skador förorsakade av joniseran- Prop. 1985/86:83 de strålning eller inverkan av elektrisk ström från elektrisk anläggning, varom särskilda bestämmelser gäller.

Vad sedan gäller skador enligi punkterna 1—3, vilka förorsakas av ett vattenföretag eUer en vattenanläggning enligt vattenlagen, tiUämpas den senare.

För fiskets del får ses såsom fördelaktigt, att dessa undantag föreslås kvarstå i likhet med vad som nu tillämpas.

Det som tUlkommit är att förorening av gmndvatten tages upp, vilket får ses såsom positivt ur allmän fiskerisynpunkt i det att man inom viss fiskodlingsverksamhet börjat övergå till grundvattenförsörjning.

Hur sedan de gmndläggande bestämmelserna i 1 § skall tillämpas anges i de följande paragraferna,

Fiskeriintendenlen delar utredningens åsikt att särskilda problem kan uppstå vad gäUer entreprenörens ansvar. Det utredningen här tiUför är endast att strikt ansvar föreligger i den situation, där typiskt sett den skadelidande riskerar att stå utan ersättning, nämligen vid sakskada orsakad av arbete exempelvis sprängning eller pålning, som entreprenören utför för privatpersoners räkning. I övrigt är det enligt utredningen meningen att entreprenören skall bära i stort sett samma ansvar, som enligt gällande rätt, när entreprenören arbetar på uppdrag av ett företag, staten eller en kommun. Vad gäller fiskefrågor har förekommit fall i samband med dumpning att entreprenören dels inte utfört arbeten så omsorgsfullt eUer följt förbudstiden som föreskrivits. Vidare har man i vissa fall dumpat sådanl avfall i vatten av helt annat innehåll och på helt andra stäUen än vad som varit avsett enligt ansökan och därigenom tiUfogat fisket skador, ulan alt någon rätsida kunnat gå atl få fram beträffande ansvarighetsfrågan m.m. Ofta är del så, atl entreprenören har avgivit ett visst anbud för del arbete, som skall utföras, vilket mestadels är tidsbestämt och omfattar visst ackordsarbete. För alt hålla tiderna och anbudet fuskas därvid myckel avseende omsorgen vid arbetets utförande. Även om lagen i detta faU strikt innebär att det är entreprenören, vilken genom ovarsamhet vållat skadan och därmed skaU ersätta densamma, kan bevisföringen bli både svår och kostsam. Företagaren anser alt det är entreprenören som genom ovarsamheten vållat skadan. Den senare i sin tur anser att förelagaren skaU bevisa detsamma. Polisen och kontrollmyndigheten är underbemannade alt "betrodd" skadebevisning ibland kan vara svår att få fram. Enligt utredningen får fastighetsägaren, uppdragsgivaren, svara för mUjöskador, som entreprenören orsakar. För den enskilde yrkesfiskaren, vilken i sådana här fall kan bli skadelidande, måste kanske ha en egen försäkring för atl läcka skador, som enligt ovan förnekas. Fiskaren vågar i allmänhet inte föra talan vid fastighetsdomstol i det fall han inte är berättigad tUl fri rättshjälp.

103

2.8 Svenska försäkringsbolags riksförbund: Prop. 1985/86:83

Enligt utredningens förslag föreligger strikt ansvar för fastighetsägaren enligt 3 § för miljöskada som anges i 1 §. Fastighetsägaren ansvarar enligt förslaget inte enbart för den verksamhet som han själv bedriver pä fasligheten ulan även för sådan verksamhet som bedrivs av självständig medhjälpare (låter bedriva). Härmed bör förslås den verksamhet som en entreprenör bedriver,

Enhgt riksförbundets mening bör fastighetsutnyttjandet vara vägledande vid bedömningen av frågan var ansvaret för miljöfarlig verksamhet skaU ligga. Del är då nödvändigt att veta vem som använder fastigheten eUer del av denna på etl visst sätt och i vems intresse nyttjandet sker. Detta borde dock komma tUl uttryck redan i 1 §. Visserligen stadgas i 6 § ett strUct ansvar för, fömlom tomträttshavare, den som i annat fall brukar fastigheten i sin näringsverksamhet eller i offentlig verksamhet men varken av den föreslagna lagtexten eUer motiveringen framgår klart att brukandet, som kan gmnda skadeståndsskyldighet, kan inskränka sig lUl viss del av fastigheten eller viss anläggning på fastigheten.

Med utgångspunkt från vad som nu angivits bör i lagen uttryckligen anges att ansvaret gentemot den skadelidande skall ligga på den som bedriver miljöfarlig verksamhet eller, i förekommande faU, på den i vars intresse verksamhet bedrivs.

Del kan vara försvarligt att ha en regel som den av utredningen i 1 § föreslagna när det gäller ansvaret för sådana skador som typiskt sett är knutna tiU fastigheten (grävning, schaktning, sprängning på fastigheten eller induslrieU drift på fasligheten i fastighetsägarens regi). Vid t, ex, utsläpp av förorenade gaser eUer förorenat avloppsvatten från industriell drift på fastigheten i annans regi bör ansvaret emellertid bestämmas i samma 1 § enligt vad som nyss angivits.

Entreprenörsansvaret

Riksförbundet vill när del gäller entreprenörs ansvar (7 §) ifrågasätta om det inte vore en bättre lösning atl låta den entreprenör som faktiskt utför ett arbete, vara ansvarig för de skador arbetet kan medföra och inte, som i förslaget, både huvudentreprenör och underentreprenör.

Enligt 7 § i förslaget föreligger strikt ansvar för entreprenör när det gäller personskador och sakskador som orsakals av arbete för privatpersoners räkning. Det kan tfrågasättas om detta inte är att gå för långt. Vid en jämförelse med AB 72 (5:16) framgår alt utredningens förslag är strängare mot entreprenören än den angivna regeln i AB 72, som innehåller den för entreprenören förmånhgare regeln om presumtionsansvar. Från försäkringsrättens synpunkt finns emellertid ingen invändning mot utredningens förslag. Frän kostnadssynpunkt torde den föreslagna lösningen komma att på sikt medföra en genereU höjning av premienivån på detta område,

I vissa fall synes 7 § 2 st, med den av utredningen föreslagna lydelsen,
kunna leda tUl obiUiga resultat. Det framstår således som orimligt att
entreprenören skuUe svara för skador som med nödvändighet måste upp- J04

slå vid t,ex, byggnadsverksamhet p,g,a, förhållanden som han inte kan Prop. 1985/86:83

råda över ("arbete av särskik fariigt slag"). Vid viss byggnadsverksamhet

är det ofrånkomligt att skador uppkommer trots att entreprenören vidtagit

alla rimliga försiktighetsåtgärder. Sådana skador får anses vara något som

ägaren tiU den fastighet där arbetet bedrivs närmast bör svara för. Här bör

således rent grannelagsrättsliga aspekter tillåtas få genomslagskraft.

2.9 Försäkringsjuridiska föreningen:

a) användning av fastighet

Utredningen föreslår att fömlom fastighetsägare endast tomträttshavare och den som brukar en fastighet i näringsverksamhet eller i offentiig verksamhet skaU bära strikt skadeståndsansvar. En bostadsarrendator skall sålunda inte bära samma ansvar för den stöming han åstadkommer på sin artenderade villafastighet som den som har tomträtt till en likadan angränsande fastighet. Skälen tiU denna olikhet synes inte övertygande och torde svåriigen förstås av en skadelidande som inte får ersättning därför att skadevåUaren är bostadsarrendator. Utredningen synes nämligen inte mena att en fastighetsägare skall svara för bostadsarrendatorns handlande Omf sid. 247), Det bör vidare noteras att det är vanligt att en blivande tomträttshavare artenderar en fastighet innan den upplåts med tomträtt för att han så snabbi som möjligt skall komma igång och bygga. Del kan då synas svårförståeligt att han bär olika ansvar före och efter den formella tomträttsupplåtelsen. Dessa frågor borde ytterligare penetreras.

b) entreprenörs ansvar

Byggnadsentreprenörer hör tiU dem som måste anses bmka en fastighet. De åstadkommer härvid ofta betydande buller, skakningar och luftföroreningar. Arbetena kan även förorsaka marksättningar, gmndvatlensänkning m, m. Utredningen har likväl inte föreslagit att entreprenör skall bära strikt skadeståndsansvar annat än för skada vid arbeten av särskUt fariigt slag, samt för personskador och för sakskador vid arbeten för privatpersoners räkning. Skälen härför är inte övertygande. Ett av syftena med lagen är ju all åstadkomma atl presumtiva skadevållare iakttar största möjliga aktsamhet, dvs, att förebygga skador. Detta torde inte bli fallet om entreprenörer inte riskerar att bära ansvar för sina åtgärder. Här bör uppmärksammas atl det nästan aUlid är entreprenören som väljer arbetsmetod och arbetsredskap. Den omständighet som utredningen pekar på nämligen atl en entreprenör bär presumtionsansvar för skador enligt AB 72 synes inte tillfyllest, särskilt som AB 72 enligt utredningen inte tiUämpas i mer än ca 50 % av alla entreprenadförhållanden samt entreprenören själv har lättast all säkra respektive undanröja bevis. Vidare torde den omständigheten att en entreprenör ibland bär och ibland inte bär strikt ansvar, medföra osäkerhet om vad som gäller i del enskilda fallet.

För utredningens förslag talar enligt vad utredningen anger all etl ansvar
för entreprenören skulle påtagligt mbba förutsättningarna för entreprenad- 105

avtalet. Detta påstående synes överdrivet. I den mån det skuUe rubba Prop. 1985/86:83 förutsättningarna för entreprenadavtalet och man vill återställa dessa förutsättningar är del ytterligt enkelt alt i entreprenadavtalen inta en bestämmelse härom. 1 andra fall har entreprenadavtalen anpassats efler rättsutvecklingen bl. a. efter påpekande av enlreprenörsföreningen.

Principiellt bör lagreglerna om entreprenörs ansvar utformas oberoende av vilka avtalsvillkor som är bmkliga mellan beställare och entreprenör. Dessa parter kan mot bakgrunden av lagregleringen fördela del slulliga ansvaret sig emellan på sätt de finner lämpligast. Allmänt sett förefaller det närliggande all låta en entreprenör, som åtagit sig arbete på annans fastighet, bära samma ansvar som fastighetsägaren enligt 1 -4 §§ av förslaget. Den särskilda begränsningen liU personskador eller sakskador som orsakas av arbete för privatpersoners räkning borde då utgå. Den är f.ö. alltför subtil atl passa för en avgränsning genom lag av skadeståndsansvar. 1 sammanhanget måste övervägas om entreprenör skall bära något ansvar för rena förmögenhetsskador, som framkallats av hans verksamhet på en fastighet.

Det här anförda visar att frågan om entreprenörs ansvar bör ytterligare övervägas och behandlas i del fortsatta arbetet.

Slörningstyperna som omfattas av lagen

I förslaget uppräknas ett antal störningstyper för vilka skadeståndsskyldighet kan uppkomma. Härigenom bringas klarhet i frågor som tidigare varit tveksamma, vUket måste anses positivt. Liksom miljöskyddslagen lämnar emellertid också utredningen utrymme åt "andra sådana störningar" och nämner som exempel härpå obehag genom insekter och kråkor, måsar, Imlar m.m., psykiska immissioner, dvs. rädsla för obehag samt estetiska immissioner l.ex, förfulning av landskap. Vidare nämns invasionsskador, dvs, då en turistanläggning alstrar omfattande vandringar i grannskapet med åtföljande slitage på naturen eller obehag för grannarna. Samtidigt ersätter utredningen uttrycket olägenhet med skada och anger alt meningen är att man nu skall visa "något störte generosket beträffande vissa inte bagateUartade obehag som är svåra alt uppskatta ekonomiskt men ändå är naturliga följder av en stöming". Vid det fortsatta lagstiftningsarbetet bör noga övervägas om man bör öppna så vida möjligheter till ersättning särskilt som man samtidigt föreslår en bevislindring.

Beträffande estetiska immissioner som av utredningen har exemplifierats med förfulning av landskap bör klargöras om ersättning härför kan utgå för byggnadsåtgärder som utförts enligt gällande plan och byggnadslov.

De anförda exemplen på störningstyper ger upphov till många frågor. Det kan och bör i det fortsatta lagstiftningsarbetet diskuteras vilka störningstyper lagen bör omfatta och hur de bör ersättas.

106

2.10 Lantbrukarnas riksförbund: Prop. 1985/86:83

LRF finner ej heller anledning till erinringar mot atl miljöskadelagen görs tillämplig också på störningar av tillfällig art.

2.11 Byggherreföreningen:

Det förhållandet atl 1 § innebär en skärpning såtillvida att även tillfälliga störningar exempelvis på grund av sprängning omfattas av lagen förefaller acceptabelt.

2.12 Stockholms kommun:

Miljö- och hälsovårdsnämnden:

Beträffande ansvarsfrågor vill förvaltningen framhålla atl oklarheter ofta kan uppkomma idag. Ett exempel på situation som förvaltningen stött på i några olika sammanhang är atl miljöfarligt avfall hittats nedgrävt eller på annat sätt lagrats i en fastighet. Del företag som låtit lagra avfallet kan ha upphört och fastigheten bytt ägare. Vem är ansvarig för erforderlig sanering och ersättning för eventuella skador som kan ha uppkommit? Även om det i utredningsförslaget klart framgår vem som ska bära det strikta ansvaret i olika situationer - fastighetsägare eller entreprenör - förefaller det ändå inte vara till så stor hjälp i ovan nämnda exempel. En vägledning för sådana fall hade varit önskvärd i specialmotiveringen.

Stadskansliets juridiska avdelning:

a) användning av fastighet

Utredningen föreslår alt fömlom fastighetsägare endast tomträttshavare och den som brukar en faslighel i näringsverksamhet eUer i offentlig verksamhet skall bära strikt skadeståndsansvar. En bostadsarrendator skall sålunda inte bära samma ansvar för den störning han åstadkommer på sin arrenderade villafastighet som den som har tomträtt till en likadan angränsande fastighet. Skälen tiU denna olikhet synes inte övertygande och torde svårligen förstås av en skadelidande som inte får ersättning därför att skadevåUaren är bostadsartendator. Utredningen synes nämligen inte mena atl en fastighetsägare skall svara för bostadsarrendatorns handlande (jmf. sid. 247). Det bör vidare noteras att det är vanUgt att en blivande tomträttshavare artenderar en fastighet innan den upplåts med tomträtt för att han så snabbt som möjligt skall komma igång och bygga. Skall han då bära olika ansvar före och efter den formella lomträttsupplå-telsen? Dessa frågor borde ytterligare penetreras.

Utredningen noterar all även del allmänna kan komma alt bära strikt
ansvar vid brukande av annans mark, men påslår samtidigt atl delta kan bli
ovanligt, enär den störning som det allmänna åstadkommer kan anses böra
tålas pä grund av orts- och allmänvanlighetsreglerna. Atl denna regel gäUer
vid skada på rörelse i anledning av vissa gatuarbeten torde var oomtvistat. 107

Men skall samma regel gälla om en kommun vid utförande av avloppstunn- Prop. 1985/86:83 lar eller tunnelbana på annans mark orsakar grundvatlensänkning som medför skador pä andra fastigheter? Om denna tolkning är riktig bör den komma till klart uttryck i lagförarbetena.

b) entreprenörs ansvar

Byggnadsentreprenörer hör till dem som måste anses bmka en faslighet. De åstadkommer härvid ofta betydande buller, skakningar och luftföroreningar. Arbetena kan även förorsaka marksättningar, gmndvatlensänkning m. m. Utredningen har likväl inte föreslagit att entreprenör skall bära strikt skadeståndsansvar annat än för skada vid arbeten av särskilt farligt slag, samt för personskador och för sakskador vid arbeten för privatpersoners räkning. Skälen härför är inte övertygande. Ett av syftena med lagen är ju all åstadkomma all presumtiva skadevållare iakttar största möjliga aktsamhet dvs. alt förebygga skador. Detta torde inte bli faUet om entreprenörer inte riskerar atl bära ansvar för sina åtgärder. Den omständighet som utredningen pekar på nämligen atl en entreprenör bär presumtionsansvar för skador enligt AB 72 synes inte tillfyllest, särskik som AB 72 enligt utredningen inte tillämpas i mer än ca 50 % av alla entreprenadförhållanden samt entreprenören själv har lättast att säkra respektive undanröja bevis. Vidare torde den omständigheten att en entreprenör ibland bär och ibland inte bär strikt ansvar medföra osäkerhet om vad som gäller i det enskUda fallet. Mot att en entreprenör skulle bära strikt ansvar talar enligt utredningen bl. a. atl beställaren skall tUlhandahålla utredningar om grundförhållandena. Men om entreprenörer bär strikt ansvar för skador som åstadkommes i deras verksamhet torde entreprenörerna komma atl kräva fullständiga utredningar, vilket ytteriigare medför all skadefall elimineras. Vidare kan ju en entreprenör under arbetets gång upptäcka om de verkliga förhållandena skiljer sig från grundutredningen och anpassa utförandet härtUI. Det torde han inte ha samma intresse av om han inte bär strikt skadeståndsansvar. Han har visserligen enligt AB 72 - i de fall där AB 72 är tillämplig - en upplysningsplikt angående divergerande förhållanden men denna upplysningsplikt är inte sanktionerad. Som exempel kan nämnas underjordsarbeten, där läckande grundvallen bör föranleda särskilda åtgärder. Svarar inte entreprenören härför finns inte samma anledning för honom att uppmärksamma beställaren härpå och föreslå utförande av särskilda åtgärder på grund härav. Å andra sidan bör ett sådant påkallande innebära att entreprenörens ansvar övergår på beställaren, därest beställaren nekar atl låta utföra de föreslagna motåtgärderna.

För utredningens förslag talar enligt vad utredningen anger att ett ansvar för entreprenören skuUe påtagligt rubba förutsättningarna för entreprenadavtalet. Detta påstående synes överdrivet. I den mån de skuUe mbba förutsättningarna för entreprenadavtalet och man vill återställa dessa förutsättningar är det ytterligt enkelt att i entreprenadavtalen inta en bestämmelse härom. I andra fall har entreprenadavtalen anpassats efter rättsutvecklingen bl. a. efter påpekande av entreprenörsföreningen.

Vill man åstadkomma en ökad försiktighet och därmed minskade ska- 108

derisker bör entreprenören bära fuUt ansvar. Härigenom ehmineras ris- Prop. 1985/86:83 kerna atl samvetslösa entreprenörer lämnar låga anbud som bygger på riskfyllt utförande av arbetena.

Det här anförda visar alt frågan om entreprenörs ansvar bör ytterligare övervägas och behandlas i det fortsatta arbetet,

Störningslyper som omfattas av lagen

I förslaget uppräknas ett antal störningslyper för vilka skadeståndsskyldighet kan uppkomma. Härigenom bringas klarhet i frågor som tidigare varit tveksamma, vilket måste anses positivt. Liksom miljöskyddslagen lämnar emeUertid också utredningen utrymme ål "andra sådana störningar" och nämner som exempel härpå obehag genom insekter och kråkor, måsar och trutar m,m., psykiska immissioner, dvs, rädsla för obehag saml estetiska immissioner t, ex, förfulning av landskap. Vidare nämns invasionsskador, dvs. dä en turistanläggning alstrar omfattande vandringar i grannskapet med åtföljande slitage på naturen eller obehag för grannarna. Samtidigt ersätter utredningen uttrycket olägenhet med skada och anger att meningen är att man nu skaU visa "något störte generositet beträffande vissa inte bagateUartade obehag som är svära att uppskatta ekonomiskt men ändå är naturliga följder av en stöming". Vid det fortsatta Icstiftningsarbetet bör noga övervägas om man bör öppna så vida möjligheter lUl ersättning särskilt som man samtidigt föreslår en bevislindring. Risk föreligger nämligen atl 35 kap, 5 § RB utnyttjas i de fall där psykiskt obehag påstås och att domstolarna i sådana fall anser sig ha frihet att utdöma en uppskattad ersättning, I detta sammanhang får utredningens förslag att väsentlighets-rekvisilet skall bortfalla särskild betydelse. Det innebär att även bagatell-artade störningar kan medföra skadeståndsskyldighet.

Beträffande estetiska immissioner som av utredningen har exemplUie-rats med förfulning av landskap bör klargöras om ersättning härför kan utgå för byggnadsåtgärder som ulförts enhgt gällande plan och byggnadslov.

De anförda exemplen på störningslyper ger upphov tUl många frågor. Del kan och bör i del fortsatta lagsltftningsarbetet diskuteras vilka störningstyper lagen bör omfatta.

Tillfälliga störningar

Genom att utbryta skadeståndsreglerna ur miljöskyddslagen och tillskapa
en särskild miljöskadelag skapas möjligheter att släppa kravet på att en
störning för att kunna medföra rätt till skadestånd inte är helt tUlfäUig.
Utredningen har också föreslagit att även helt tillfaUiga störningar blk
ersättningsgmndande. Härigenom ökas ytterligare möjligheterna till ska
destånd. Man kan med fog fråga sig vilka rekvisit som behöver uppfyllas
för rätt lill ersättning. Skall den som i sin verksamhet helt tillfälligt orsakar
dålig luft eUer lockar insekter och trutar möjligen bli skyldig atl ersätta
granne för alt denna i anledning av obehaget fiyliar till holeU? Endast vid
strikt ansvar inskränkes ansvaret med hänsyn till vad som skäligen bör 109

tålas med hänsyn till orts- och allmänvanligrekvisiten. I sammanhanget bör Prop. 1985/86:83 också erinras om att enligt förslaget väsentlighetskravet slopas, vilket ytteriigare bidrar lill Ökade ersättningsmöjligheter.

2.13 Svenska byggnadsentreprenörföreningen:

Utredningen föreslår att del undanlag från del strikta ansvaret som idag finns i Miljöskyddslagen för tillfälliga störningar slopas. Detta förslag innebär en för byggnadsverksamhet allvarlig skärpning och som utredningen uttrycker det torde man med denna förändring kunna räkna med etl strikt ansvar för praktiskt taget alla vibrationsskador.

Som tidigare har anförts måsle byggnadsverksamhet av naturliga skäl innebära störningar för omgivningen. Del kan starkt ifrågasättas om det utgör ett samhällsintresse atl söka tillskapa ett system som innebär att all slags privat skada vid denna typ av verksamhet skall vara ersättningsgiU. Del förefaller mera naturligt att var och en får tåla vissa störningar och att en viss toleranströskel måste passeras för att ersättning skaU utgå. Ur försäkringssynpunkl måste delta vara väsentiigt. Mängden skaderegleringsfall påverkar givetvis kostnaderna för försäkring och därmed byggkostnaderna.

Angivna skärpningar drabbar enligt förslagel fastighetsägaren/byggherren. Det kan dock antas atl dessa skärpningar kommer att påverka avtalet meUan bygghertar/entreprenörer. Under alla omständigheter kommer alla kostnader att slutgiltigt drabba hyresgäster samt köpare av hus och bostadsrätter.

Entreprenören åläggs enligt förslaget ett strikt ansvar för personskador och för sakskador som uppstår i samband med atl arbete utförs för privatpersons räkning. Ansvaret skärps i förhåUande till vad som idag gäUer enligt standardavtal. Skärpningen som måhända i och för sig inte ter sig allvarlig måste ändå i mänga fall innebära dubbelförsäkring och en höjning av premienivån. Även om de situationer som här avses kan anses särskilt skyddsvärda måsle det ifrågasättas om skyddsvärdet är så högt att denna skadeståndsrättsliga särreglering är nödvändig. De skäl som anförs förefaller inte så lunga att regleringen är motiverad. Det torde enligt föreningens mening vara mera ändamålsenligt med en enhetlig ansvarsreglering, då etl av syftena med arbetet skall vara all åstadkomma just denna enhetliga reglering.

Det kan också tfrågasättas om en särteglering införs, om inte personska
dedelen borde begränsas tUl exempelvis sprängningsolyckor. Strikt ansvar
kombinerat med bevislättnad kommer att innebära svårigheter i rätts
tillämpningen vid påståenden om hörselskador eUer psykiska störningar
vid exempelvis tunnelarbeten eller t.o.m. tillfälliga pålningsarbelen. Atl
observera är också atl det strikta ansvaret drabbar alla näringsidkare
oberoende av volym och resurser och såväl underentreprenör som den
entreprenör som har handlat upp underentreprenören. Även vid arbete åt
enskild är del många gånger på det sättet att entreprenören har svårigheter
att påverka utförandet och att vissa skador kan vara direkt omöjliga att
undvika. Vid sådana situationer bör enligt föreningens uppfattning ansva- 110

ret falla på fastighetens ägare. Ansvaret bör regelmässigt belasta faslighe- Prop. 1985/86:83 tens ägare medan exempelvis byggnadsentreprenörer bör svara först vid culpa eller strikt i den mån verksamheten kan säjas vara av särskilt farlig art. En sådan reglering skulle korrespondera med vad som gäller enligt standardavtal. Jfr, 5 kap, 16 § AB 72,

2.14 Svenska kommunförbundet:

På s. 247 diskuterar utredningen fastighetsägarens strikta ansvar för störning som har sin gmnd i att nyttjanderättshavaren eUer annan innehavare av bruksrätt förfogar över fastigheten. Utredningen föreslår en gränsdragning varigenom rättighetshavaren ska vara ensam ansvarig när han driver egen verksamhet på fastigheten. Bara när också fastighetsägaren är ekonomiskt engagerad i verksamheten bör han kunna åläggas att svara jämte den andre, fortsätter utredningen. Denna princip synes vara sä viktig atl den enligt styrelsens mening bör komma lUl uttryck dnekt i lagtexten. Det torde också böra klarläggas om fastighetsägaren ska ha någol ansvar om störningen eller skadan uppkommer sedan rättigheten upphört.

1 § tredje stycket i förslaget innehåller undantag för skada, orsakad av vattenförelag eller vattenanläggning enligt vattenlagen. Undantaget anknyter till nya vattenlagen som också fömtsätter att miljöskyddslagen inte skall gälla för vattenföretag och vattenanläggning, I miljöskyddsutredningens delbetänkande "Förorening av mark och gmndvatten" (Ds Jo 1983:1) har man emellertid föreslagit att undantaget ska utgå ur miljöskyddslagen. Miljöskadeutredningen noterar detta endast i förbigående (s, 255), Styrelsen vill understryka angelägenheten av all samordningsfrågorna ges tiU-räcklig uppmärksamhet.

2.15 Sveriges villaägareförbund:

Enligt 1 § i förslag till miljöskadelag är en fastighetsägare skadeslåndsskyldig om han orsakar skada i omgivningen genom bl. a, ändring av gmndvattennivån. Även nyttjanderättshavare och andra innehavare av särskild rätt kan blu" ansvariga för skador i omgivningen. För exempelvis tunnelbanan gäUer atl kommunen eller landstinget innehar en rätt lUl berört underjords-utrymme genom servitut eller exproprierad nyttjanderätt. Av betänkandet sid, 143 framgår att det allmänna kan likställas med en nyttjanderättshavare, men atl orts- och aUmänvanlighetsreglerna ofta torde medföra atl i vart faU inte något strikt ansvar kan åläggas staten eller kommunen.

Vi är av den uppfattningen alt reglerna 15 §, 2 sl, i förslaget liU miljöskadelag skall gälla oberoende av orts- och allmänvanlighetsreglerna och alt även staten och kommunen skall kunna åläggas ett strikt ansvar om arbetet är särskilt ingripande, exempelvis tunnelbygge för avlopp, vatten eller trafik. Vi tyder 6 § 2. på detta sätt.

111

3 Skadeståndsansvarets räckvidd Prop. 1985/86:83

3.1 Justitiekanslern:

Utredningen har i fråga om del strikta ansvarets omfattning (3 §) föreslagit atl det nu gällande undanlaget för oväsentliga skador som tillfogas person eller sak skall utgå. Däremot skall del finnas kvar för ren förmögenhelsskada. Undanlaget för oväsentliga skador har motiverats med att söka undvika tvister som rör småsaker. Var gränsen går mellan vad som är väsentligt och oväsentligt har överlämnats till rättstillämpningen all avgöra. Bedöms skadan vara oväsentlig torde det inte vara nödvändigt att fä den ersatt vare sig det gäller sak-, person- eller ren förmögenhetsskada. Del är då frågan om sådana obetydliga skador som inte, oavsett art, förtjänar någon särbehandling. Jag anser på gmnd härav och även från systematisk synpunkt att undantaget för oväsentiiga skador som tiUfogas person eller sak bör vara kvar. Det är rimligt att på delta sätt undvika alla sorter av bagatellarlade tvister.

1 specialmotiveringen lill 3 § andra styckel (s. 266) har uttalats all regeln även avser fall där en fastighetsägare skadat miljön på egen fastighet och detta medfört föriust för någon annan. Som exempel nämns någon som yrkesmässigt med stöd av allemansrätten plockar bär eller svamp på fastigheten. Detta uttalande finner jag vara svårförståeligt. Allemansrätten -sådan den utvecklats historiskt - torde bygga på gmndsatsen om fastighetsägarens rätt att fritt förfoga över sin fastighet. Rätten för envar att plocka bär och svamp beror på all dessa produkter tidigare ansågs sakna ekonomiskt värde, Någol på allemansrätt gmndal intresse som gentemot fastighetsägarens förfoganderätt kan grunda rätt till skadestånd kan inte gäma föreligga i detta fall. Utredningen har också förklarat alt förhållandel tiU allemansrätten inte beaktas av utredningen i förevarande betänkande (s. 163),

3.2 Svea hovrätt:

Erfarenheterna av miljöskyddslagen visar atl reglerna om orts- och allmän-
vanlighet är svåra alt tillämpa. Utan stöd av normer för vad som är
acceptabelt för olika störningslyper som exempelvis buller och luftförore
ningar saknar allmän-vanlighetsrekvisilet i det närmaste helt konkret inne
håll. Detsamma gäller i viss mån ortsvanhgheten. En precisering är önsk
värd. Del kan erinras om att PBL-utredningen i betänkandet (SOU
1979:66) Ny plan och bygglag har framhållit att den ekonomiska skada som
en fastighetsägare skall vara skyldig att tåla till följd av befogenhetsbe
gränsningar bör preciseras så långt som möjligt. Vid intrång i den pågående
markanvändningen skall enligt utredningens förslag ersättning utgå om
skadan inte är obetydlig i förhållande till värdet av den berörda delen av
fastigheten, I motiven har denna kvalifikationsgräns angetts till ca tio
procent av värdet av den berörda delen av fasligheten. Enligt vad hovrät
ten erfarit är många remissinstanser positiva liU att kvalifikationsgränsen
preciseras på detta sätt. Hovrätten ifrågasätter om inte en motsvarande
precisering bör ske för miljöskadelagens del såvitt avser faslighelsskada, 1 112

vart fall bör molivledes kunna göras uttalanden om vad som kan vara ett Prop. 1985/86:83 riktmärke för normalfall. Alt helt överlämna dessa för lagens tillämpning avgörande frågor åt praxis synes vanskligt. Dels kan det ta lång tid innan vägledande rättsfall föreligger, dels är utgången av rällstvister alltid i någon mån beroende av hur parterna lägger upp sin talan. Erfarenheten visar atl rättsfall ibland blir vägledande i större utsträckning än som kan vara avsett. Ett exempel härpå är NJA 1977 s. 424 angående vägtrafikbuller.

Övervägande skäl talar för alt kvalifikationsgränsen i miljöskadelagen sätts relativt lågt. Vid avvägningen måste emellertid också hänsyn tas till vad som gäUer enligt annan lagstiftning,

I samband med att motsvarigheten tUl bestämmelserna i 4 kap, 2 § expropriationslagen tUIkom anfördes, att det inte är motiverat alt låta immissionsskador från expropriationsföretaget påverka ersättningen i annat fall än då rätt till ersättning för sådana skador föreligger enligt reglerna i mUjöskyddslagen (prop, 1971:122 s, 191). Utredaren uttalar, att de smärre jämkningar han föreslår rörande skadeståndsansvaret knappast motiverar någon ändring i 4 kap, 2 § expropriationslagen.

Enligt hovrättens mening är det emellertid önskvärt att sambandet mellan miljöskadelagen och expropriationslagen markeras. Om utredarens förslag till lydelse av 3 § miljöskadelagen godtas, bör sålunda en följdändring i 4 kap, 2 § expropriationslagen ske,

Etl omdiskuterat spörsmål är frågan om fastighetsägare vid immissions-
skada skall ha ersättning för hela sin skada eller bara för den del som
överstiger kvalifikationsgränsen. Högsta domstolen har i rättsfallet NJA
1977 s, 424 avseende trafikbuller intagk ståndpunkten att en del av den
skada som är belägen under kvalifikationsgränsen skall frånräknas. Utre
daren menar alt rättsfallet kan ge ledning vid vissa andra slömingar men
atl del på det hela taget är ogörligt att ge fasta riktlinjer för rättstUlämp-
ningen. Hovrätten instämmer i att det är svårt att ge sådana anvisningar.
Situationen är emellertid för närvarande den atl det inom stora områden är
ovisst både om avdrag skall ske och i så fall med hur mycket. Detta är
otillfredsställande, och hovrätten anser angeläget alt lagstiftaren anger
åtminstone några huvudprinciper för tillämpningen av lagen. Från ett
närliggande rättsområde kan nämnas all PBL-utredningen för den nya
plan- och bygglagens del föreslagit att — i de fall kvalifikationsgräns ställs
upp - hela skadan skall ersättas när gränsen har uppnåtts. Enligt vad
hovrätten erfarit har meningarna om förslagel varit delade vid remissbe
handlingen, Mol förslaget kan bl, a, invändas att det ger otiltfredsstäUande
tröskdeffekler när intrånget ligger strax över eller under kvalifikations
gränsen. Enligt hovrättens mening är det en rimlig princip att ersättning
enligt 3 § miljöskadelagen utgår endast för den del av skadan som över
stiger kvalifikationsgränsen. Detta är ju vad andra får tåla utan rätt till
kompensation. Det bör övervägas alt skriva in principen i miljöskadelagen.
Några skäl för att olika regler skall gälla för skilda slag av bestående
fastighetsinlräng kan inte anses föreligga, 113

8 Riksdagen 1985/86. I saml. Nr 83

3.3 Stockholms tingsrätt; Prop. 1985/86:83

Störningar i omgivningen

Utredningen diskuterar under denna mbrik frågan humvida del finns skäl att behålla den inskränkning av miljöskyddslagens tillämpningsområde som ligger däri alt endast störningar som drabbar "omgivningen" omfattas av lagens bestämmelser. Utredningen har stannat för alt den nuvarande inskränkningen bör bibehållas. De skäl som utredningen anfört lill stöd för sin ståndpunkt är emellertid enligt tingsrättens mening svaga.

Såsom framgår av vad utredningen anfört medför begränsningen tiU "omgivningen" atl skadelidande, som drabbas av en olägenhet inom den anläggning eller del arbetsområde i vilket den miljöfarliga verksamheten bedrivs, kan komma atl stå utan ekonomiskt skydd mot konsekvenserna av skadan. Utredningen har motiverat skl stäUningstagande med att arbetstagare inom del miljöfarliga företagel i allmänhet får full kompensation för personskada genom arbetsskadeförsäkring i förening med irygghelsför-säkring och all del strider mot ett traditionellt synsätt alt låta andra personer, vilka befinner sig inom anläggningen eller arbetsområdet, göra gällande det strikta ansvar som industrin bär mot utomstående. Beträffande sakskadorna menar utredningen atl det bör räcka med att ansvaret kan regleras genom avtal med arbetsgivaren.

Det är säkert riktigt som utredningen framhållit att antalet fall av skador inom arbetsområdet, i vilka ersättning enligt regler om strikt ansvar ter sig verkligt angelägen, är litet. Detta förhållande utgör dock inget skäl för att även i fortsättningen utesluta vissa skadelidande från möjligheten att erhålla ersättning med stöd av miljöskadelagen.

Det är enligt tingsrättens mening angeläget att man nu tar tiltfället i akt atl låta miljöskadelagen gäUa även vid skador som inträffat inom arbetsområdet, dvs. utan begränsning tUl "omgivningen". Den utvidgning av fastighetsägarens strikta skadeståndsansvar som bhr följden härav kan vara av stor betydelse för en enskild skadelidande. Ur företags- och samhällsekonomisk synvinkel torde utvidgningen komma all i del närmaste sakna betydelse.

Eftersom arbetstagare inom miljöfarliga förelag i aUmänhel kan få fuH kompensation för personskada genom arbelsskade- och trygghetsförsäkring kommer ett övergivande av omgivningsrekvisitet knappast att medföra någon ökning av antalet skadeståndskrav för denna gmpps del. I den mån en sådan arbetstagare av någon anledning inte kan få ersättning genom försäkringar är det så mycket viktigare att miljöskadelagens regler kan tiUämpas, Det förhållandet atl den stora majoriteten arbetstagare kommer att kunna välja mellan att begära ersättning försäkringsvägen eller att kräva skadestånd utgör inget skäl all behålla den nuvarande begränsningen tiU "omgivningen". Denna valmöjlighet torde föreligga redan nu om skadan inträffar utanför själva arbetsområdet.

Den praktiska betydelsen av omgivningsrekvisitet är möjligen något
störte när det gäller personer som inte är arbetstagare hos den fastighets
ägare, vars verksamhet orsakat skada. Det är emellertid svårt atl tro att en
utvidgning av fastighetsägarens ansvar till att omfatta även skador som jj4

inträffat inom arbetsområdet skulle medföra någon märkbar ökning av Prop. 1985/86:83 antalet skadeståndskrav. De flesta besök av utomstående på en arbetsplats där induslrieU och miljöfarlig verksamhet bedrivs torde vara så kortvariga alt en mätbar skada, som kan sammanbindas med besöket knappast hinner uppkomma, 1 den mån sä ändock blir fallet kan möjligheten atl åberopa mUjöskadelagen bli av stort värde för den skadelidande. Vad beträffar personer som obehörigen tagit sig in på ett arbetsområde torde ett eventuellt skadestånd regelmässigt kunna jämkas.

Ersättningsgilla skador

Utredningen behandlar under denna rubrik frågan om vilka skador som är ersättningsgilla enligt miljöskadelagen. Tingsrätten har - under fömtsättning att utredningen i det andra stycket på sid, 156 avsett atl uttala etl förmodande om att man inte behöver räkna med skadeståndsansvar på gmnd av mer än normal irtitation hos nervösa personer - inte någon invändning mot vad utredningen anför. Tingsrätten viU emellertid peka på att utredningen inte har tagit upp frågan om en risk för skada eller men för människors hälsa skall betraktas som en ersättningsgiU skada enhgt miljöskadelagen eller ej. Lagrådet uttalade i sitt yttrande över förslaget till miljöskyddslag (proposition 1969:28 s, 377 n) att skada eUer men för människors hälsa och hälsorisker alltid torde vara att betrakta som väsentliga olägenheter. Någon bekräftelse på alt även hälsorisker är att anse som olägenhet i miljöskyddslagens mening står emellertid inte atl finna i departementschefens uttalanden i förslaget tUl miljöskyddslag. Något bestämt besked står heller inte att få genom rättspraxis. Tingsrätten anser att det genom ett klart motivuttalande nu bör slås fast huruvida en risk för människors hälsa är en ersättningsgiU skada enhgt 1 § miljöskadelagen,

3.4 Försvarets civilförvaltning:

Beträffande utredningens förslag tiU lydelse av 3 § vill civilförvaltningen anmärka att borttagandet av väsentlighetsrekvisitet, annat än i fall rörande ren förmögenhetsskada, enligt ämbetsverkets mening inte är invändnings-fritt. Civilförvaltningen, som anser motiv finnas både för och emot avskaffandet av delta rekvisit, har dock, vid en sammanvägning av de olika bakomliggande intressena, stannat för att tillstyrka utredningens förslag i denna del,

3.5 Fortifikationsförvaltningen:

För det fall oacceptabla miljöstörningar uppkommer till följd av den militä
ra verksamhet som normalt bedrivs inom försvarsmaktens fastigheter ak
tualiseras frågor om alt antingen vidta åtgärder med avseende på verksam
heten som sådan eller utge intrångsersättning - i vissa faU i form av
tilläggsisolering av bostadsbyggnader - eller lösa in drabbad fastighet.
Fortifikationsförvaltningen har under lång tid handlagt ärenden av tfråga-
varande art och har därvid utgått från att sådan ersättning som utgivits till 115

person som kvarbor på drabbad fastighet, i vissa faU i form av tilläggsisole- Prop. 1985/86:83 ring mot flygbuUer, avsett kompensation för fastighetens minskade marknadsvärde. Ersättningen har således betraktats som en intrångsersättning. Denna princip bör, enligt fortifikationsförvaltningens mening, gäUa även framgent. Förvaltningen ställer sig därför tveksam till möjligheten att, såsom angivits på s, 155 i betänkandet, beräkna skadeersättning vid tidsbegränsad störning som inte medför person- eUer sakskada, Intrångsersätl-ningen måste, enligt fortifikationsförvaltningens uppfattning, knytas tUl den störda faslighetens värde, i den mån fastighetsägaren finner det angeläget att bo kvar på fastigheten,

I fråga om inlösen av störd fastighet innebär förslaget ingen förändring i förhållande tUl gällande regler. Fortifikationsförvaltningen fömtsätter, att inlösen av svårt störda bostadsfastigheter även framgent kommer att utgöra den i första hand utnyttjade åtgärden vid skadereglering och atl intrångs-ersättning kommer att utnyttjas endast i de fall särskilda omständigheter kan motivera ett kvarboende.

Utredningen föreslår att även tiltfäUig verksamhet skall kunna skapa etl skadeståndsansvar. Det torde härvid i första hand vara fråga om person-och sakskada, eventuellt även förelagsskada. Enligt fortifikationsförvaltningens mening bör möjligheterna att i dessa fall erhålla skadestånd bli begränsade. Förvaltningen utgår därvid från att den i 3 § 2 stycket föreslagna begränsningsregeln ger avsedd effekt i fråga om förmögenhetsskada.

3.6 Luftfartsverket:

Utredningen är tveksam om det strikta ansvaret bör omfatta obehag, irritation och liknande olägenheter av ideeU natur. Utredningen föreslår emellertid "en försiktig utvidgning av området för ersättningsgiU skada" (s. 156),

Luftfartsverket anser att någon utvidgning inte bör ske. Psykiska obehag är svåra att objektivt bedöma. Det är också vanskligt att bestämma ett ekonomiskt värde på "skadan". Vid expropriation kan sakägare få ersättning enbart för ekonomisk skada,

I och för sig skall väsentlighelsregeln i 3 § andra stycket kunna åberopas mot ersättningskrav som hänför sig tiU ideella skadeverkningen (utredningen s, 266), Å andra sidan får väsentlighetsregeln en delvis annorlunda innebörd än i 30 § miljöskyddslagen, om den såsom utredningen föreslår kopplas tUl ett värde i kronor, exempelvis gängse självriskbelopp (s, 266),

Luftfartsverket anser att det måste befaras att yrkande om ersättning för
obehag av t, ex, buller framställs jämte ett yrkande om ersättning för
minskat fastighetsvärde eller löseskilling vid inlösen. Båda yrkandena kan
hänföras till samma grund (samma störning och samma skada). Döms
ersättning ut i enlighet med yrkandena får fastighetsägaren på sätt och vis
dubbelkompensalion. Om inte annat kan ett yrkande om ersättning för
obehag framställas för atl ha prutmån eller större förhandlingsulrymme
inför en eventuell förlikning. Man kan även anlägga skattemässiga syn
punkter på större ideella skadestånd, 116

Man kan också stäUa frågan om en skadelidande, som fält ersättning för Prop, 1985/86:83 t, ex. två års obehag av flygbuller, kan återkomma efler några år och få ytterligare ersättning för den senare perioden.

3.7 Kammarkollegiet:

Kretsen av ersättningsberätligade

I detta avsnitt tar utredningen upp skador som drabbar allemansrätten eUer eljest det aUmänna. Vad gäller allemansrätten nämns som exempel bl.a, fiskaren på allmänt vatten som fått sitt fiske fördärvat och bärplockaren i den bespmtade skogen. Utredningen har stannat för att dessa inte skaU vara berättigade till ersättning enhgt MSkL. En anledning tiU detta skulle vara att miljöskyddsutredningen ämnade öppna en möjlighet för det allmänna att hos koncessionsnämnden utverka förpliktelser för den som utövar miljöfarlig verksamhet all vidla återställningsåtgärder vid inträffad skada. Därmed skulle allemansrätten i viss mån bli liUgodosedd. Miljöskyddsutredningen har numera framlagt sitt slutbetänkande (SOU 1983:20) Bättre miljöskydd II,

Vad miljöskyddsutredningen nu föreslår är att utövaren skaU - på talan av det allmänna företrätt av naturvårdsverket - kunna åläggas att genom åtgärder återstäUa mark- och vattenområden efter vad som är skäligt. En sådan åtgärd kan exempelvis vara borttagande av fiberbankar som uppkommit genom avloppsutsläpp från en cellulosafabrik. Frågan är emellertid hur man skaU ställa sig till de renodlade giftulsläppen. Dessa kan vara av momentant slag, orsakade av olyckshändelser eller av vårdslöshet, och drabbar då som regel inte själva vattendraget på sådant sätt atl särskilda återslällningsålgärder behövs. Samtidigt kan dock utsläppen förorsaka allvarliga skador, närmast då på fiskbestånden. Vad koUegiet nu efterlyser är möjligheter för det aUmänna att i en sådan situation utverka ett åläggande för den som orsakat skadan att bekosta åtgärder till fiskets upphjälpande. Denna fråga torde höra hemma i den blivande MSkL.

Ett från verkligheten hämtat exempel utgör utsläppen på 1950-talet i Mörmmsån av cyanidhaltiga vätskor från Haldaverken i Svängsta. Dessa orsakade omfattande laxdöd. Skadan bestod i - förutom vuxna laxars död — att två årskullar laxungar slogs ul mer eller mindre. Del medförde naturiigen en minskad utvandring av laxsmolt från Mörmmsån de närmast påföljande åren, vilket i sin lur gick ut över bl,a. yrkesfisket efter lax. En sådan skada kan emellertid kompenseras i efterhand genom odling och utsättning av utvandringsfärdiga smoU, Så skedde också i fallet Haldaverken, Det var på vattenlagens tid. Enligt ML är det inte möjligt att utverka en sådan kompensationsåtgärd, vilket koUegiet upplever som otillfredsställande.

Allmänt kan sägas om våra lax- och havsöringsproducerande vattendrag
att de har sin främsta ekonomiska betydelse för kust- och havsfisket.
Endast en liten del av den utvandrande smolten som uppnår fångslbar
storlek återvänder till vattendraget för lek. Den fiskdöd som giftutsläppen
från Haldaverken framkallade drabbade aUtså främst kust- och havsfisket, 117

dvs, det allmänna, eftersom utövare av detta fiske ju inte är taleberätti- Prop. 1985/86:83 gade.

Enligt kollegiets mening är det utomordentligt angeläget alt skador av den typ som inträffade i Mörmmsån skall kunna bli ersatta. För denna typ av skador bör gälla strikt skadeståndsansvar och det aUmänna bör i förekommande fall äga talerält. Vad kollegiet åsyftar är en lösning med närmast det norska lagförslaget som förebUd (s, 160), Kollegiet får därför föreslå att det i MSkL - eUer i ML, om det befinns lämpligare - intas en föreskrift av innebörd att det allmänna skall äga lalerätt för skada som huvudsakligen drabbar det aUmänna, en talan som bör utmynna i att skadegöraren åläggs atl ulföra eller bekosta erforderliga åtgärder för atl kompensera den skada som del allmänna åsamkats.

3.8 Statens naturvårdsverk:

Under punkten "Kretsen av ersättningsberättigade" konstaterar utredningen all del många gånger är skador på allmänna intressen som framstår som de allvarligaste konsekvensema av föroreningar och andra störningar i miljön och att det i och för sig skulle vara önskvärt att låta en skadegörande verksamhet ersätta även sådana skador. Naturvårdsverket delar emellertid utredningens åsikt alt de förslag som miljöskyddsutredningen framlägger i sitt belänkande Bättre miljöskydd II (SOU 1983:20) om återställning och sanering m.m. dock synes kunna i stor utsträckning fylla de behov som annars skulle kunna bli tillgodosedda genom skadeståndsskyldighet mot det allmänna. De skäl som utredningen anför mot att komplettera återställnings- och saneringsskyldigheten med en skyldighet att utge skadestånd tiU det allmänna för sådan skadad miljö som inte kan återstäUas torde vidare få godtas.

Naturvårdsverket finner inte anledning lill invändningar mol utredningens resonemang i vad avser frågoma om ersättning till enskilda eller lill del allmänna för minskade möjligheter att utöva allemansrättsliga befogenheter. Att nu genomföra möjligheter till ersättning i dessa avseenden synes fömtsätta att rättsregler införs om aUemansrätlen som skulle kunna leda tiU att allemansrättens omfattning minskas, vilket vore en olycklig utveckling.

3.9 Fiskeristyrelsen:

Fiskeriinlendenten i mellersla distriktet:

Vad gäller fiskefrågor har förekommit fall i samband med dumpning att
entreprenören dels inte utfört arbeten så omsorgsfuUt eller följt förbudsti
den som föreskrivits. Vidare har man i vissa fall dumpat sådant avfall i
vatten av helt annat innehåll och på helt andra ställen än vad som varit
avsett enligt ansökan och därigenom tillfogat fisket skador, utan att någon
rälsida kunnat gå att få fram beträffande ansvarighetsfrågan m.m. Ofta är
det så, att entreprenören har avgivit etl visst anbud för det arbete, som
skall utföras, vilket mestadels är tidsbestämt och omfattar visst ackordsar- 11 f

bete. För att hålla tiderna och anbudet fuskas därvid myckel avseende Prop. 1985/86:83 omsorgen vid arbetets utförande. Även om lagen i detta faU strikt innebär att det är entreprenören, vUken genom ovarsamhet våUat skadan och därmed skaU ersätta densamma, kan bevisföringen bli både svår och kostsam. Företagaren anser att det är entreprenören som genom ovarsamheten vållat skadan. Den senare i sin lur anser all förelagaren skaU bevisa detsamma. Polisen och kontrollmyndigheten är underbemannade atl "betrodd" skadebevisning ibland kan vara svår att få fram. Enligt utredningen får fastighetsägaren, uppdragsgivaren, svara för mUjöskador, som entreprenören orsakar. För den enskilde yrkesfiskaren, vilken i sådana här faU kan bli skadelidande, måste kanske ha en egen försäkring för att täcka skador, som enligt ovan förnekas. Fiskaren vågar i allmänhet inte föra lalan vid fastighetsdomstol i del fall han inte är berättigad till fri rättshjälp. Enligt punkt 5 "utredningens" sammanfattning föreslås, att bevisning om orsakssammanhanget mellan skadegörande handling och skada skall lindras. Om detta fungerar i praktiken får detta anses som ett steg i positiv riktning till den skadelidandes skydd.

I vissa fall, beroende på omfattningen, kan sägas att här enligt ovan relaterad skada även kan komma atl beröra allmänna intressen såsom naturmiljö, allmänhetens rekreationsmöjligheter m.m. Miljöskyddsutredningen kommer enligt "utredningen" att i samråd med densamma lägga fram ett lagförslag om skyldighet att återställa förstörd miljö, varför "utredningen" inte ansett det nödvändigt alt föreslå regler om skadestånd tUl det aUmänna i miljöskyddslagen. Om så blir fallet, kan viss lösning tänkas ske till fördel även för den enskilde i ovan relaterade faU, där skadestånd kan vara svårt att få ut för den enskilde, i det att skador genom den mUjöfarliga verksamheten ersattes i form av åtgärder. I vattenmålsfrågor har sådan lösning i många fall fungerat bra.

En fråga, vilken inte berörs av utredningen, är hur skadestånd skall kunna åläggas en fastighetsägare vad gäller uppstädning efter avslutad miljöpåverkande verksamhet. Enligt 40 § ML kan lUlsynsmyndigheten utfärda vitesföreläggande. Enligt etl autentiskt faU, där fiskeriintendenlen haft att yttra sig (bUaga 1 här), har industrin, fastighetsägaren, trots visst tidigare medgivande om bortförskaffande av bankar, underlåtit atl göra delta och besvärat sig över länsstyrelsens föreläggande med åberopande av att i förarbetena till 40 § 3 st. ML inte innehåller några närmare uttalande om lagmmmels innebörd. Mol bakgrund av att allt fler nedläggningar av industrier med miljöförstörande och förändrad verksamhet och omflyttningar är i tiden, borde vissa lagbestämmelser införas med förpliktelser om skadeersättning eller återslällningsålgärder, eftersom här slarvas mycket.

Fiskeriintendenlen i östra distriktet:

9 § i lagförslaget innehåller bestämmelser om ersättning för framtida mil
jöskada. 1 delta sammanhang bör särskik uppmärksammas betydelsen av
en konlrollundersökning som utförs av opartisk institution för alt klariägga
mUjöskadans storlek och varaktighet. När det gäller miljöskador som 119

drabbar fiskeintresset bör fiskeriintendentorganisationen av berörd fas- Prop, 1985/86:83 tighetsdomstol förordnas som sakkunnig att på den skadevällande fastighetsägarens bekostnad utreda skadefrågan. Utan en sådan undersökning torde del inte vara möjligt att klarlägga fiskeskadans omfattning.

3.10 Sveriges advokatsamfund:

Miljöskyddslagens tillämpningsområde begränsas av att endast slömingar som drabbar "omgivningen" omfattas av lagens bestämmelser. Utredningen har stannat för atl denna begränsning bibehålles. Samfundet ifrågasätter om det längre är motiverat alt bibehålla begränsningen, bl. a, av det skälet att förslaget i vissa andra hänseenden avlägsnar sig från det gamla immissionsbegreppet. En utvidgning av fastighetsägarens strikta skadeståndsansvar kan vara av stor betydelse för en enskild skadelidande utan att generellt nämnvärt belasta företagen eller samhället. Antalet skadefaU av här förevarande slag är säkerligen förhållandevis ringa. Slopandet av begränsningen skuUe dessutom underlätta rättstillämpningen,

3.11 Svenska försäkringsbolags riksförbund:

Utredningen har föreslagit alt visst skadestånd, ("om också ofta reducerat") för miljöskada skaU utgå, icke blott då en fysisk påverkan föreligger utan även då en viss fara för skada kan påvisas (psykiska och estetiska immissioner).

Svensk rätt intar en mycket restriktiv håUning när det gäller skadestånd p.g.a. psykiskt hdande (1 kap. 3 § SKL), Den nu föreslagna regeln synes innebära en betydande utvidgning av del område där skadestånd för psykisk påverkan kan komma ifråga.

1 fall med psykisk påverkan uppslår betydande problem bl. a, vid bedömningen av kausahtetsfrågan och vid bestämmandet av ersättningens storlek. Överhuvudlaget skulle en regel med nu angivet innehåll kunna föra mycket långt. Icke minst det förhållandet att varken gällande miljöskyddslag eller den föreslagna miljöskadelagen upptar någon bestämmelse eller begränsning av kretsen av ersättningsberättigade "sakägare" — såsom t,ex, genom anknytning lUl grannelagel - medför, enhgt riksförbundets uppfattning, atl återhållsamhet är påkallad beträffande ersättning för s,k, psykiska immissioner.

Riksförbundet är av den uppfattningen att huvudregeln bör vara att en skada, för att ersättas som miljöskada, skaU vara av fysisk natur. Vad nu sagts utesluter emeUertid inte att den som stadigvarande utsätts för immissioner av psykisk natur kan erhålla ersättning i specieUa situationer,

Rekvisiten ortsvanlighet och allmänvanlighet har överförts från miljöskyddslagen tiU förslaget till miljöskadelag (3 §), Däremot kvarstår väsentlighetsrekvisitet numera endast beträffande ren förmögenhetsskada (3 § 2 st,),

Enhgt förslaget skall skada enligt 1 § ersättas vid strikt ansvar endast då
störningen skäligen inte bör tålas med hänsyn till orts vanlighets- och 120

allmänvanlighetsrekvisilen. Enligt riksförbundets mening bör strikt ansvar Prop, 1985/86:83 komma ifråga endasl då det föreligger ett viktigt skyddsbehov.

Förslaget att vid vållande låta samtliga störningar omfattas av skadeståndsskyldighet är i och för sig en enkel och klar regel. Från praktisk synpunkt medför den föreslagna regeln emellertid påtagliga nackdelar med hänsyn tiU utformningen av bevisregeln i 2 §. I den praktiska skaderegleringen torde den föreslagna regien, i belysning av 2 §, komma att medföra att stora resurser måste avsättas för atl utreda även bdoppsmässigt mycket låga skadeståndsanspråk. En sådan ordning är enligt riksförbundets mening knappast ralioneU, Rent allmänt kan den invändningen göras att resurserna för skadereglering på detta område bör förbehållas de skador som inte är helt bagateUartade,

En beaktansvärd konsekvens av den föreslagna 3 § är att möjligheterna ökar för den som vUl använda stadgandet i chikanöst syfte.

Mot bakgrund av det som nu sagts är det rimligt att överväga en självrisk eller en konstruktion som finns i 3 § 2 st.

Riksförbundet är av den uppfattningen alt alla skador av helt ringa betydelse bör undantas från skadeståndsansvar i enlighet med vad som stadgas för ren förmögenhetsskada 13 § 2 st. En lämplig gränsdragning kan därvid göras med utgångspunkt från utredningens förslag att tiUämpa hemförsäkringens självriskbelopp. Vid störte skador skulle det med fördel kunna införas en självriskregel av den utformning som anges i l.ex. rättsfallet NJA 1977:424, (5 % av fastighetens taxeringsvärde).

3.12 Försäkringsjuridiska föreningen:

Miljöskadeansvaret innefattar ganska olikartade element och frågor. Ur denna synpunkt är det angeläget atl lagtexten bygger på en så tydlig begreppsbildning som möjligt, så att lagens innebörd i görligaste mån kan utläsas utan studier av motiven.

Del kan ifrågasättas om inte terminologin i lagen kan göras någol tydligare. Miljöskyddslagens distribution mellan störning och olägenhet försvinner sålunda i förslaget till miljöskadelag och ordet skada blir etl överordnat begrepp för såväl person- eller sakskada som annan olägenhet, som emellertid måste vara av ekonomisk betydelse och därför närmast är atl klassificera som ren förmögenhetsskada. Den mycket allmänna användningen av ordet skada i lagtexten ger inte önskvärd klarhet om vilka olika skadetyper som kan vara ersättningsgUla, Ett förtydligande skulle därför vara om ordet skada i 1 § i förslaget till lagtext utbyttes mot "person- eller sakskada eller ren förmögenhetsskada", FöljaktUgen bör även i 3 § andra stycket uttrycket "skada som uppkommer utan samband med atl någon lider person- eller sakskada" bytas mot "ren förmögenhetsskada ersätts endast om etc", I 4, 5 och 7 §§ talas om "person- och sakskador" i pluralis. Del förefaUer dock lämpligare all i enlighet med terminologin i skadeståndslagen tala om "person- eller sakskada".

121

Slömingar i omgivningen Prop. 1985/86:83

Begreppet "omgivningen" fyller enligt lagförslaget, liksom enligi miljöskyddslagen, en avgränsande funktion. Utredningen tar i första hand sikte på vad som skulle kunna kallas gränsen inåt, mol den störande verksamheten, och vUl från ansvar enligt lagen utesluta skada som drabbar någon inom området för densamma, däribland anställda i verksamheten, Lagtekniskt drar emeUertid begreppet omgivningen upp en gräns även utåt, dvs, den som faUer utanför omgivningen är ej ersättningsberätligad. Något annat begrepp i lagen finns i varje fall inte på vilket man kan haka upp uteslutande från ersättningsrätt av i,ex, den som inte längre kan utöva sin allemansrätt och plocka bär inom ett giftbespmtat område.

Hela frågan om vilken krets av sakägare, som bör vara ersättningsberätligad, är fö. ett problem främst med tanke på rena förmögenhetsskador, lät vara att man med denna utgångspunkt möjligen kan ge ersättning för ekonomisk förlust i vissa fall, då det faktiskt föreligger en sakskada s,a, s, i botten och dä gränsen mot icke-ersättningsgiUa iredjemansskador kan aktuahseras. Vid ersättningskrav från den som omedelbart drabbats av person- eller sakskada saknar däremot yttergränsen av begreppet omgivningen betydelse. Även bärplockaren är ersättningsberältigad om han själv drabbas av personskada, I 4 § om sprängskador behövs överhuvudtaget ingen yttre gräns, eftersom var och en som själv drabbas av person- och sakskada är ersättningsberältigad.

Föreningen vill tfrågasälta om man inte vid en överarbetning av förslaget skulle kunna nå fram till en något tydligare begreppsbildning i lagen för omgivande både av den inre och den yttre ansvarsgränsen i här angiven mening. Därvid möter emellertid också besvärliga problem om vUken avgränsning som är lämphg.

Vid behandlingen av termen "omgivningen" i 1 § uttalar utredningen att avgränsningen innebär all skador som inträffar inom den anläggning där verksamheten bedrivs eller annars på verksamhetens arbetsområde inte ersätts enligt den föreslagna lagen. Denna tolkning synes inte överensstämma med utredningens påstående att skador inom besprutade skogsområden ibland skall ersättas. Om en fastighetsägare bespmlar ett ganska stort skogsområde ulgör ju delta "arbetsområde" för verksamheten i fråga. Men trots det skulle enligt utredningens uttalande fastighetsägaren alltså inte undgå ansvar för exempelvis skada på person. Frågan blir givelvis också vad som skall inläggas i störte område, arbetsområde samt begränsat område. Kan för övrigt fastighetsägaren klara sig undan ersättningsansvar om han varnat aUmänheten för tillträde inför besprutning av "störte skogsområde"?

Det förefaller som om lydelsen i I § innefattar en risk för missuppfattning. Första stycket i bestämmelsen skall ju uppenbarligen inte förstås så att det är fastighetens omgivning. Lydelsen synes böra justeras för att undanröja risken för missuppfattning.

Del kan vidare tfrågasättas varför endast skada i "omgivningen" dvs,

utanför den skadebringande anläggningen skall ersättas. Visserligen torde

skador inom anläggningen i flertalet fall höra under arbetarskyddslagstift-

122

ningen. Men det synes inte hindra att ett skydd tillskapas för tillfälliga Prop. 1985/86:83 besökare.

Väsenllighetskravel

Genom atl slopa väsentlighetskravet för ersätlningsgiUa ölägenheter skapar utredningen som nämnts möjlighet till ersättning även för bagateUartade skador. De skäl som utredningen anför ter sig svaga och föga övertygande. Regeln har onekligen en funktion sålUlvida alt den avhåller personer från atl söka ersättning för bagateUartade skador som inte har orsakats genom försumlighet. Utredningen anför att det är främmande att inte en skada skall ersättas bara för att den är liten men påpekar själv att orts- och allmänvarUighetsreglema begränsar ansvaret i sådana faU, där skadan är bagatellartad. Frågan kan då stäUas om det är riktigare att bagateUartade skador undantages genom tillämpning av orts- och aUmänvanlighetsreg-leraa än genom en klar regel härom, Processekonomiskt är det en fördel att kunna direkt tillämpa väsenthghetsregeln. Vidare kan det leda tUl missuppfattningar atl den behålles vid ren förmögenhetsskada.

Orts- och allmänvanlighet

I 30 § ML sägs att ersättning utgår bara i den mån en olägenhet inte skäligen bör tålas med hänsyn tiU förhåUandena i orten eller tiU dess allmänna förekomst under jämförliga förhåUanden, Detta uttryck ändras till "i den mån störningen skäligen inte bör tålas etc". Detta är en väsentlig ändring. Därmed faller begränsningen av ersättning för skada, dvs. för effekten av störningen bort. Den s.k. toleransgränsen torde få en annan innebörd. Enligt ordalagen skall hela skadan ersättas om stömingen inte bör tålas, ehuru utredningen menar alt ändringen inte skaU ha denna innebörd. Utbytet av lokution har enligt utredningen skett för att det tidigare uttrycket "olägenhet" var mångtydigt. Hur det nya uttrycket skall tolkas förefaller dock inte klart. Skall man anta en toleransgräns för en störningslyp och endast ersätta den del av uppkommen skada som går utöver vad slömingstypen normalt orsakar, eller skcdl toleransgränsen bortfaUa, Är del vidare meningen att betydande skador av t, ex, en gmndvatlensänkning skall tålas därför atl slömingstypen gmndvatlensänkning är vanlig inom ett visst område eller för alt sådan störning är vanlig under jämförliga förhållanden.

Särskilt specialmoliveringen ger vid handen atl den nya regeln är diffus och bör utredas ytterligare. Att termen "olägenhet" utbytes mot "skada eUer ren förmögenhetsskada" enligt vad som anförts ovan synes lämpligt men utgör mte skäl för att släppa anknytningen mellan orts- och aUmän-vanlighelsrekvisiten och termen skada.

Ansvaret för vållande

Vid vållande skall enligt utredningen inte finnas någon begränsning utom

vid ren förmögenhetsskada, som om den uppkommer utan samband med 123

person- eller sakskada bara skall ersättas om den är av betydelse. EmeUer- Prop. 1985/86:83 tid för utredningen en diskussion om att hänsyn ibland men inte alltid skall lagas till specieUl immissionskänslig egendom och tUl prioritetssynpunkter. Dessa frågor är svåra och viktiga och bör närmare behandlas i propositionen,

3.13 Lantbrukarnas riksförbund (LRF):

Miljöskadelagen får endasl avseende på mUjöskador som drabbar den störande anläggningens omgivning. Utredningen har naturligt nog i hög grad inriktat sitt arbete på industrins förhåUanden. Att avgränsa etl industriområde från "omgivningen" möter normalt inga problem. För lantbm-kels del gäller att verksamheten bedrivs på hela den bmkade fasligheten. De avgränsningsproblem som sammanhänger härmed har inte tUlräckligl beaktats av utredningen. Del kan inte accepteras att lantbrukare som iakttagit vad på honom ankommer för att undvika olägenheter åläggs skadeståndsansvar för miljöskada mot person som befinner sig på fastigheten endasl med stöd av allemansrättsliga regler.

Utan att framlägga lagförslag därom uttalar miljöskadeulredningen i betänkandet den uppfattningen atl bl. a. allemansrätten i framtiden skulle kunna åsättas ett ekonomiskt skydd. De uppfattningar som utredningen i dessa sammanhang ger uttryck för avvisas bestämt av förbundet, Miljöska-delagsttftningen utgår från atl skadeståndsskyldighet inträder oberoende av våUande. Näringsidkare som iakttagit alla rimliga försiktighetsmått kan tiU följd härav komma att drabbas av skadeståndsansvar enbart tiU följd av olyckliga omständigheter. Att dessa olyckliga omständigheter skuUe kunna medföra skadeståndsansvar mol enskilda personer för att dessa förlorat sin möjlighet att nyttja visst område med stöd av aUemansrättsliga regler förefaUer orimligt. Lika orimligt blir det om det allmänna tUlerkänns rätt till skadestånd på enahanda gmnder. Överhuvudtaget saknas enligt förbundets mening skäl för att tiUskapa ett allmänt ekonomiskt skydd för allemansrättens utövande.

Att i miljöskadelagen inte uppställs krav på att orsakad skada skall vara väsentlig för atl skadeståndsskyldighet oberoende av vållande skall inträda inger i sig vissa betänkligheter. Enär undantaget från väsentlighetskravet endast har avseende på person- och sakskada anser sig dock förbundet kunna godta utredningens förslag i denna del. En fömtsättning för detta ställningstagande är att MLs undantag från ansvar oberoende av vållande för skador som är föranledda av störningar som är orts- eller allmänvanliga bibehålls i miljöskadelagen.

3.14 Byggherreföreningen:

Det förhållandet alt 1 § innebär en skärpning sålUlvida att även tillfälliga
störningar exempelvis på gmnd av sprängning omfattas av lagen förefaller
acceptabelt. Likaså skärpningen enligt 3 §, varigenom ersättningsskyldig-
hel föreligger för bagateUartade person- eller sakskador, även om skälen
för denna skärpning inte är övertygande, 124

3.15 Stockholms kommun: Prop. 1985/86:83

Stadskansliets juridiska avdelning: Slömingar i omgivningen

Vid behandlingen av termen "omgivningen" i 1 § uttalar utredningen all avgränsningen innebär all skador som inträffar inom den anläggning där verksamheten bedrivs eller annars på verksamhetens arbetsområde inte ersätts enligt den föreslagna lagen. Denna toUcning synes inte överensstämma med utredningens påstående att skador inom bespmtade skogsområden ibland skall ersättas. Om en fastighetsägare bespmlar ett ganska stort skogsområde ulgör ju detta "arbetsområde" för verksamheten i fråga. Men trots det skuUe enligt utredningens uttalande fastighetsägaren alltså inte undgå ansvar för exempelvis skada på person. Frågan blir då givetvis också vad som skall inläggas i större område, arbetsområde saml begränsat område. Kan för övrigt fastighetsägaren klara sig undan ersättningsansvar om han varnat allmänheten för tillträde inför bespmtning av "störte skogsområde"?

Det förefaller som om lydelsen i 1 § innefattar en risk för missuppfattning. Första stycket i bestämmelsen skall ju uppenbarligen inte förstås så att det är fastighetens omgivning. Lydelsen synes böra justeras för att undanröja risken för missuppfattning, exempelvis verksamhetsområdets eller arbetsområdets eller anläggningens omgivning eller rent av skada i omgivningen kring anläggningen, arbetsområdet.

Det kan vidare tfrågasättas varför endast skada i "omgivningen" dvs, utartför den skadebringande anläggningen skall ersättas. Visserligen torde skador inom anläggningen i flertalet faU höra under arbetarskyddslagstiftningen. Men det synes inte hindra att ett skydd tillskapas för tillfälliga besökare.

Väsentlighetskravet

Genom att slopa väsentiighetskravet för ersätlningsgiUa olägenheter skapar utredningen möjlighet till ersättning även för bagateUartade skador. De skäl som utredningen anför ter sig svaga och föga övertygande. Regeln har onekligen en funktion såtillvida att den avhåller personer från att söka ersättning för bagateUartade skador som inte orsakats genom försumlighet. Utredningen anför att del är främmande alt inte en skada skaU ersättas bara för atl den är liten men påpekar själv att orts- och allmänvanlighetsreglerna begränsar ansvaret i sådana fall, där skadan är bagateUartad, Varför är det riktigare att bagateUartade skador undantages genom tillämpning av orts- och allmänvanlighetsreglerna än genom en klar regel härom? Processekonomiskt är det en fördel att kunna direkt tillämpa väsentlighetsregeln. Vidare kan det leda tiU missuppfattningar att den behåUes vid ren förmögenhetsskada.

125

Orts- och aUmänvanlighet Prop. 1985/86:83

I 30 § ML sägs att ersättning utgår bara i den mån en olägenhet inte skäligen bör tålas med hänsyn till förhållandena i orten eller till dess allmänna förekomst under jämförliga förhållanden. Detta uttryck ändras lill "iden mån störningen skäligen inte bör tålas etc." Delta är en väsentlig ändring. Därmed faller begränsningen av ersättning för skada, dvs. effekten av störningen bort. Den s.k, toleransgränsen försvinner. Enligt ordalagen skall hela skadan ersättas om störningen inte bör tålas, ehum utredningen menar att ändringen inte skaU ha denna innebörd. Utbytet av lokution har enligt utredningen skett för att det tidigare uttrycket "olägenhet" var mångtydigt. Hur det nya uttrycket skaU toUcas förefaller dock inte klart. Skall man anta en toleransgräns för en stömingstyp och endast ersätta den del av uppkommen skada som går utöver vad slömingstypen normall orsakar, eller skall toleransgränsen bortfalla. Är del vidare meningen att betydande skador av t. ex. en gmndvatlensänkning skaU tålas därför alt slömingstypen gmndvatlensänkning är vanUg inom ett visst område eller för att sådan störning är vanlig under jämförliga förhållanden, SärskUt specialmotiveringen ger vid handen att den nya regeln är diffus och bör penetreras ytterligare. Att termen "olägenhet" utbytes mot "skada" synes lämpligt men utgör inget skäl för att släppa anknytningen mellan orts- och aUmänvanlighetsrekvisiten och termen skada.

Ansvaret för vållande

Vid vållande skall enligt utredningen inte finnas någon begränsning utom vid ren förmögenhetsskada, som om den uppkommer utan samband med person- eller sakskada bara skall ersättas om den är av betydelse. Emellertid för utredningen en diskussion om att hänsyn ibland men inte aUtid skall lagas tiU speciellt immissionskänslig egendom och tUl prioritelssyn-punkter. Dessa frågor är svåra och vikliga och bör närmare behandlas i propositionen.

Kretsen av skadeståndsberätligade

Denna krets bör enligt utredningen bli föremål för en generös bedönming. Några fasta regler ges emellertid inte, utan frågan överlämnas till rättspraxis. Även här behövs mera preciserade regler till ledning för rättspraxis och för eventuella uppgörelser utom rätta.

3,16 Svenska kommunförbundet:

Utredningen klarlägger att man vid bedömning humvida orts- och allmän
vanlighetsrekvisilen är uppfyllda ska utgå från stömingen - inte från
skadan. När det sedan gäUer väsentiighetsrekvisitet avses detta finnas
kvar bara vid ren förmögenhetsskada. Regeln om väsentlighetsrekvisket är
upptagen i 3 § andra stycket. Den regeln är emeUertid sä skriven att
bedömningen ska göras med utgångspunkt från skadan istället för störning- 126

en. Om detta verkligen är avsikten kan synas tveksamt. Mera konsekvent Prop, 1985/86:83 hade annars varit all även här anknyta till störningens betydelse.

Att väsenllighetskravel tagits bort för sakskador ger ett egendomhgt resultat beträffande vibralionsskador vid markarbeten. Om en kommun t,ex, utför grävningsarbeten för ledningar i en gata och grävningsarbetena inte är särskUt ingripande föreligger inte strikt ansvar för en inträffad rasskada. Om kommunen sedan i samband med återställning av gatans ytbeläggning använder en vägväll och vibrationsskador därav uppslår på en grannfaslighel blir kommunen enligt utredningens förslag omedelbart strikt ansvarig härför. Egendomligheten blir så mycket mera påtaglig som utredningen på s, 148 uttalar all det knappast torde bh aktuellt att betrakta skakningar vid markarbeten som ort- eller aUmänvanliga, I sammanhanget har styrelsen också uppmärksammat utredningens uttalande på s, 265 atl det vid skakningsskada på byggnad är uppenbart att ägaren i regel inte behöver tåla sådant avdrag på skadeersättningen som högsta domstolen i rättsfallet NJA 1977 s, 424 bestämt för buUerskador på fastighet. Lagförslaget och uttalandena medför enligt styrelsens mening en aUtför sträng och stelbent princip för angivna skadefall. Det är rimligt atl den som bor inom ett tättbebyggt område i viss omfattning får ulan ersättning tåla intrång och olägenheter som är förknippade med bl, a, anläggnings- och underhåUsarbetena på allmänna anläggningar. Den principen bör gälla även för mindre skakningsskador på byggnad vid markarbeten.

3.17 Miöcentrum:

Strikt ansvar

Vi delar helt utredningens åsikt att huvudregeln skall vara att strikt ansvar skall gälla i miljöfarlig verksamhet. Vi instämmer också i utredningens förslag att det strikta ansvaret, i motsats tUl vad som nu gäller, också skall gäUa för tiltfälliga störningar.

Vi ifrågasätter dock utredningens förslag att undantag från det strikta ansvaret skall göras när störningar är ortsvanliga eller allmänvanliga. Sådana undantag från det strikta ansvaret kan leda liU att miljöfarlig verksamhet medvetet lokaliseras till redan hårt förorenade miljöer, för att man skall kunna göra utsläpp, som i en renare miljö hade lett till skadeståndsskyldighet.

I sådana situationer kan undantag från det strikta ansvaret, p.g.a. ortsvanlighet eller allmänvanlighet i praktiken leda till att det totala föroreningstrycket i Sverige ökar.

Vi är givetvis samtidigt medvetna om alt det kan vara motiverat med vissa undantag från det strikta ansvaret. Vi tfrågasälter dock om inte dessa undantag borde preciseras i lagtexten i stället för den nu allmänt hållna föreslagna undantagsregeln.

Som exempel på ifrågavarande problematik frågar vi oss humvida det
t, ex, skall anses självklart att skador till följd av bespmtning i jordbmks
områden på människor, växter och djur ej skaU anses skadeståndsgilla
p, g, a. ortsvanlighet eller allmänvanlighet. j27

Frågeställningen bottnar i att hundratals privatpersoner varje år drabbas Prop. 1985/86:83 av s.k, spmtskador tiU följd av att bekämpningsmedel, som spmtas över åkrar, genom vindavdrift driver in på deras fasligheter och där orsakar skador pä växter, djur och människor.

Skall helt enkek "kemiska hemfridsbrott", med medel som är cancer-framkaUande och bara får appliceras under förutsättning att bespmlaren har andningsskydd, heltäckande overall m.m,, ej vara skadeståndsgUla, allt under det att konventionella hemfridsbrott är skadeståndsgUla?

Begreppet skada

Omfattningen av skadeståndsskyldigheten skall enligt den föreslagna lagtexten avse "skada", allt under del alt miljöskyddslagen f n, använder begreppet "olägenhet".

Enligt utredningen är syftet med denna omformulering inte att inskränka skadeståndsansvaret utan snarare föranlett av SKL:s terminologi,

I utredningen sägs bl.a, "Meningen är snarare atl man nu skall visa något störte generositet beträffande vissa inte bagateUartade obehag som är svåra atl uppskatta ekonomiskt men ändå är naturliga följder av en stöming", ,,. "För det strikta ansvarets del synes det inte kunna möta några mera vägande invändningar, att en försiktig utvidgning görs av området för ersättningsgiU skada. Detta torde dock inte motivera att man behåller det mångtydiga ordet "olägenhet" i lagtexten".

Det synes oss märkligt, ja rent av ofattbart, atl utredningen om den vill utvidga området för ersättningsgiU skada, tar bort det mångtydiga ordet "olägenhet" i lagtexten och ersätter det med det ur språklig synpunkt sett mera begränsade ordet "skada". Enligt vår uppfattning är det stor risk atl den faktiska följden av ett sådant ordbyte i lagtexten blir en begränsning av området för ersättningsgiU skada.

Vi erinrar om att effekten av miljöslörande faktorer (kemiska ämnen, buller m.m.) på människor och djur ofta är svår att kvantifiera, emedan den bl. a. kan bestå i allmänna obehag, irritation, vantrivsel, störningar av hemfriden, intrång i den personliga integriteten m.m.

Många miljögifter som tungmetaller och klorerade kolväten är dessutom kända för att ge centralnervösa störningar, vUka är svåra atl härleda till en viss exponering från miljöfarlig verksamhet.

Utredningen framför atl ett av syftena med det aktuella lagförslaget är atl stärka den enskildes ställning vid mUjöskada. Enligt vår uppfattning är del stor risk att den enskildes möjligheter alt få ersättning begränsas om skadeståndsskyldigheten bara avser "skada" och inte det mera omfattande begreppet "olägenhet".

Den föreslagna lagtexten kan leda lill att endast direkt materiella skador eUer direkt medicinska skador blir ersättningsgilla vid den praktiska rättstillämpningen, allt under det att störningar av typen buller, damm, iUaluk-tande gaser m.m. hamnar utanför ansvarsområdet.

Enligt vår uppfattning bör även den sistnämnda typen av störningar

utan tvekan omfattas av det strikta ansvaret, speciellt om slörningskällan

128

är förknippad med kommersiella iniressen. Detta förefaller också vara Prop, 1985/86:83 utredningens avsikt med lagförslaget

Allmänt skadestånd

Enligt vår uppfattning bör man vid lagstiftning på miljöskadeområdel ta intryck av del moderna synsätt som kommit till uttryck inom arbetsrätts-lagstiftningen. Enligt § 38 lagen om anställningsskydd gäller t,ex, att s,k, allmänt skadestånd skall omfatta både ersättning för den förlust som uppkommit och ersättning för den kränkning som lagbrottet innebär.

Det är i dag den allmänna uppfattningen atl just ersättning för sådan kränkning har en klart förebyggande effekt mot bakgrund av de förhållandevis stora skadeståndsbelopp som utdömts för sådan kränkning.

Genom våra många kontakter med personer som utsatts för miljöstörningar vet vi, att allmänna ölägenheter, ingrepp i den personliga integriteten, psykiska påfrestningar, kränkningar av hemfriden, berättigad oro för framtida skador och hknande upplevs som särskilt svåra.

Därför bör man i den aktuella lagtexten särskilt markera att ersättning vid miljöstörning även skall ulgå för kränkning och andra olägenheter av ideell natur.

4 Orsakssammanhang och beviskrav

4.1 Justitiekanslern:

I 2 § i den föreslagna lagen har intagits bestämmelser om beviskrav. Enligt utredningen är avsikten med förslaget i denna del att kodifiera den bevislättnad i fråga om orsakssammanhanget mellan svarandens verksamhet och skadan som kommit till uttryck i senare rättspraxis. Bestämmelsen förutsätter enligt utredningen atl en skadlig störning bevisligen föreligger. Endast i sådana fall skaU det vara motiverat att minska på beviskraven.

För att inte i många fall den skadelidandes rätt till ersättning skall omintetgöras torde det krävas att beviskraven ställs lägre vid miljöskador än i andra faU av ersättningskrav i utomobligaloriska förhållanden. Det kan nämligen i vissa fall vara omöjligt alt prestera fullständig bevisning om orsakssammanhanget. Jag har därför ingen erinran i sak mot förslaget i denna del som bygger på gällande rätlstiUämpning. Det är dock viktigt ur rättssäkerhetssynpunkt att bevislättnaden inte tillåls gå alltför långt. Även om inte full bevisning skaU behöva presteras måsle det dock enligt min mening krävas att orsakssammanhanget åtminstone skaU göras sannolikt på sådant sätt all övervägande skäl skaU tala för sammanhanget ifråga eller, som saken uttryckts av högsta domstolen i rättsfallet NJA 1981 s. 622, atl den skadelidandes påstående om ett visst orsaksförlopp är klart mera sannolikt än någon förklaring till skadans uppkomst som lämnas frän motsidan och därtill även i sig är sannolikt med hänsyn tUl omständigheterna i målet.

Även om jag således i sak är positiv tUl utredningens förslag om bevis-
lättnad vill jag ifrågasätta om inte förslaget i vart fall enligt sin ordalydelse 129

9 Riksdagen 1985186. 1 samt. Nr 83

går väl långt. Ordet "skäligen" i lagtexten förmedlar lätt intrycket att Prop. 1985/86:83 beviskravet kan sättas mycket lågt, och jag anser inte att ordet ger ett riktigt uttryck ål ståndpunkten i rättspraxis sådan den har utvecklat sig på området. Ordet "skähgen" bör därför utgå. Det skuUe förslagsvis kunna ersättas med orden "med övervägande sannolikhet" eller endast "sannolikt". Härigenom skulle del framgå att del måste bevisas att det som talar för orsakssammanhanget i fråga är starkare än det som talar emot detsamma.

Ett allemativ tiU förslaget i denna del är att låta den föreslagna bestämmelsen helt utgå och med vad som anförts i frågan överlåta spörsmålet till rättstillämpningen. Jag är dock av den uppfattningen att fördelama med en lagreglering överväger.

4.2 Svea hovrätt:

2§

Enligt betänkandet är den föreslagna bevisregeln i denna paragraf närmast atl se som ett förtydligande av gällande rätt. Med anledning av den rättsutveckling som sketl i frågan om beviskravet under senare tid kan möjligen tfrågasättas om behov föreligger att nu lagsltfta i ämnet. Hovrätten vill uttala sin tveksamhet och viU därvid framhålla såväl svårigheten att i en med nödvändighet kortfattad lagtext fånga in de åsyftade situationerna som risken för oberättigade e contrario-slwt. Vad gäller den redaktionella utformningen viU hovrätten peka på en viss otydlighet i det att i 1 § används ordet "orsakar" medan i 2 § används orden "kan antas ha orsakat". Vidare kan möjligen ifrågasättas om inte ordet "skäligen" bör utgå eftersom redan av orden "kan antas ha orsakat" följer att fuU bevisning inte skall krävas.

4.3 Stockholms tingsrätt:

Utredningen för i delta kapitel ett resonemang om behovet av en särskUd bevisbörderegel beträffande orsakssammanhanget mellan en viss verksamhet och en åberopad skada. Utredningens slutsats är alt del är både möjligt och önskvärt all stärka de skadelidandes ställning såvitt angår kravet på bevisning av svåmlredda orsakssammanhang.

Av utredningens argumentering och av specialmoliveringen fUl den föreslagna regeln i 2 § framgår inte klart huruvida utredningen avsett att ge uttryck för vad som får anses vara gällande rätt eller om utredningen avsett att gå ett steg längre tUl de skadelidandes förmån. Tingsrätten har fått uppfattningen alt utredningen avsett att kodifiera gällande rätt sådan denna kommer till uttryck bl.a. i avgörandena NJA 1981 sid. 622 och NJA 1982 sid. 421. Om denna uppfattning är riktig nödgas man konstatera att den föreslagna regeln i 2 § fält en utformning som inte helt överensstämmer med avsikten.

Högsta domstolen har i båda de nämnda avgörandena uttalat att man i
vissa skadeståndstvisier fär anse att den skadelidande fullgjort sin bevis- 130

börda beträffande visst påstått orsaksförlopp, om "detta framstår som Prop. 1985/86:83 klart mer sannolikt än någon förklaring till skadan, som lämnas från motsidan, och därtUl även i sig är sannolikt med hänsyn till omständigheterna i målet". Det beviskrav som högsta domstolen härigenom har stäUl upp är, sett från den skadelidandes synpunkt, hndrigare än del annars gängse kravet på atl sambandet skaU vara styrkt. Det är emellertid strängare än den av utredningen föreslagna lokutionen "skäligen kan antas". Den lokution för bevisningens styrka som kommer närmast det av högsta domstolen uppställda beviskravet synes vara "sannolik".

Med hänsyn till att gällande rätt på tfrågavarande område kommit till klart uttryck i två nyligen avgjorda mål kan det ifrågsättas om en uttrycklig lagregel beträffande beviskravet är nödvändig eller ens lämplig. Det kan göras gällande att en sådan regel låser utvecklingen och hindrar avsteg från praxis åt någondera hållet i fall då sådant avsteg ter sig motiverat. Å andra sidan kan man med visst fog hävda atl en kodifiering av praxis förhindrar att misstag begås på gmnd av okunnighet om gällande rätt och att en lagregel av aktuellt slag därmed ökar rättssäkerheten.

Tingsrätten tiUstyrker att en bestämmelse om beviskravet införs i miljöskadelagen. Fömtsältningen härför är dock att bestämmelsen klart ger uttryck för nu gällande rätt. Däremot avstyrker tingsrätten en regel med det innehåll som utredningen föreslagit. Ur rättspolitisk synvinkel skulle det vara olyckligt om beviskravet beträffande orsakssambandet mellan en viss verksamhet och en åberopad skada sänktes till den nivå som representeras av "skäligen kan antas". Ett så lågt ställt beviskrav skuUe avsevärt öka risken för atl skadetåndsskyldighel ålades annan än den som vållat skadan. Det är också rimligt att anta atl premierna för ansvarsförsäkringen skuUe höjas kraftigt.

4.4 Försvarets civilförvaltning:

Utredningens förslag till införande av en särskild regel om bevislätlnad i aktuella lyper av skadeståndsmål avslyrkes av civilförvaltningen. Skälen härtUl är följande. Såsom framgår av såväl den allmänna motiveringen som specialmotiveringen anser sig utredningen genom detta förslag inte åstadkomma någol mer än ett förtydligande av en tendens som redan framträder i rättspraxis - en markering av en lindring av besvisskyldigheten. Civilförvaltningen, ehuru ense med utredningen om existensen av en sådan tendens, anser för sin del tiden ännu inte mogen atl på del föreslagna sättet låta denna slå igenom i lagstiftningen.

Utredningen har anmärkningsvärt nog varken i lagförslaget eller i motiven närmare preciserat den avsedda omfattningen av denna bevislätlnad, utan har stannat för att endasl peka på att resonemanget i de två i utredningen nämnda rättsfallen borde kunna bli till viss ledning vid bestämmelsens lUlämpning.

Så länge gränserna för tiUämpning av denna nya princip inte är klarare
definierade är det, enligt civilförvaltningens mening, alltför tidigt att låta
denna tendens lagfästas pä nu föreslaget sätt. Detta särskUt mol bakgmnd
av all bevislätlnad redan medgivks kärande i mål utanför den nu föreslagna 131

lagens tillämpningsområde på ett sätt som starkt kan tfrågasättas om det Prop. 1985/86:83 ligger i linje med de intentioner som motiverat utgången i de två av utredningen anförda rättsfallen.

4.5 Luftfartsverket:

Utredningen föreslär att skadeståndsskyldighel skall kunna inträda om en störning skäligen kan antas ha orsakat skadan. Regeln i 2 § om bevislättnad skall få betydelse främst när orsakssammanhanget är invecklat och svårgripbart och person- eller sakskadan visar sig först efter en tid. Men som utredningen själv framhåUer är 2 § tiUämphg på alla mUjöskador (s. 256,jfr även s, 259),

Luftfartsverket anser att även om 2 § förses med utförliga motiv skapas ändock en alldeles för långt gående osäkerhet om bevislättnadens lUlämpning, Denna osäkerhet skulle gälla inte bara vid försök tUl skadereglering utom domstol utan troligen även i de rättstillämpande domstolama.

Man bör också beakta att bevislättnadsregeln kan komma att tillämpas vid tiUfälliga störningar (som föreslås bh omfattade av skadeståndsskyldigheten enligt 1 §), En sådan kombination kan uppslå om en person kräver ersättning för hörselskada som ett startande fiygplan påslås ha orsakat när personen befann sig helt nära flygplatsen, 1 det verkliga faU som exemplet anknyter tiU, framställdes kravet flera år efler den påstådda händelsen, Å ena sidan synes aUa fömtsättningar vara uppfyllda för skadeståndsskyldighet enligt 1 och 2 §§: flygplatsbuUer, tiUfällig störning, hörselskada, svårigheten all bevisa sambandet meUan störning och skada, Å andra sidan finns bara två fakta, nämligen att flygplatsverksamhet pågick vid den aktuella tidpunkten och att en hörselskada föreligger. Otvivelaktigt uppkommer en mycket långt gående skadeståndsskyldighet.

Också vid påståenden om minskade fastighetsvärden på grand av närheten till en flygplats kan bevislättnadsregeln komma alt tillämpas, eftersom det kanske inte går att nå fullständig klarhet om den verkliga orsaken tiU värdeminskningarna. En omfattande ersättningsskyldighet kan uppkomma för det allmänna.

Om en bevislältnadsregel skall införas, bör den klart begränsas till alt avse enbart vissa skadeverkningar och vissa lyper av störningar, jfr den föreslagna bestämmelsen om förlängd preskriptionslid.

4.6 Statens järnvägar:

I fråga om beviskraven finns det anledning att understryka vad utredning
en anför i specialmotiveringen liU 2 § miljöskadelagen om att bestämmel
sen fömtsätter att en skadlig störning bevisligen föreligger och att man
sålunda inte bör nöja sig med blotta antaganden att svaranden i en tvist
bedrivit någon form av miljöfarlig verksamhet. Den som kräver skadestånd
bör på vanligt sätt vara skyldig all bevisa atl svaranden bedrivk viss
verksamhet och alt han därmed framkallat risk för den påstådda - kon
kreta - skadan, och risken skall ha den intensitet att det framstår som
"sannolikt i sig" att skadan är en följd av verksamheten. Det betyder atl 132

den skadeståndskrävande bör kunna såsom bärande gmnd för skl anspråk Prop. 1985/86:83 ge anvisning på etl förlopp vilket på vetenskapligt säkerstäUt underlag knyter skadan till den ifrågakommande verksamheten på sådant sätt att verksamheten framträder som den sannolika orsaken liU skadan under förhandenvarande faktiska förhållanden. Det skall alltså ankomma på den skadeståndskrävande alt övertyga domstolen om sannolikheten i del konkreta fallet och domstolen skall vara övertygad härom. Utrymme får inte lämnas för någon skönsmässighet i bevisvärderingen. Under denna fömtsättning torde den i 2 § i förslaget tUl miljöskyddslag upptagna regel få anses innefatta uttryck för en försvarlig avvägning med avseende på den särskilda typ av skador det rör sig om.

Skrivsättet i den nyssnämnda paragrafen - skador som stömingen "skähgen" kan antas ha orsakat - leder tanken liU skönsmässighet i fråga om bevisbedömningen redan beträffande sannolikheten av etl samband. TiU undvikande härav synes "skäligen" kunna utbytas mot "med skäl" eller "med fog" varigenom samtidigt de i motiven utvecklade och här ytterligare betonade synpunkterna skulle få en mera påtaglig markering.

4.7 Fiskeristyrelsen:

Styrelsen anser det vara riktigt att man Undrar kravet på bevisning av orsakssammanhanget mellan den skadegörande handlingen och skadan. Detta är, som utredningen påpekat, i linje med den tendens i praxis som avspeglas i HD:s dom (NJA 1981 s, 622) om skada på fiskodling genom utsläpp från kommuns avloppsanläggning. Detta orsakssammanhang kan vara ytterligt komplicerat och kräva betydande utredningsmaterial, Fiskeriinlendenten i västra distriktet har velat gå ännu längre än utredningen genom att kräva en omkastad bevisbörda så att svaranden måste visa att verksamheten inte orsakar någon skada, Fiskeristyrelsen delar intendentens principiella uppfattning, som utan tvekan skuUe stärka miljöskyddet betydligt. Styrelsen kan emellertid inte överblicka verkningarna av ett så långtgående förslag och är därför inte för dagen beredd att tillstyrka den av intendenten förordade skärpningen.

Fiskeriinlendenten i mellersta distriktet:

Enligt punkt 6 "Utredningens" sammanfattning föreslås, att bevisning om orsakssammanhanget mellan skadegörande handling och skada skall lindras. Om detta fungerar i praktiken får detta anses som ett steg i positiv riktning tUl den skadelidandes skydd.

Fiskeriintenden i nedre södra distriktet:

Den största svårigheten i nuvarande lagstiftning är att föra i bevis att
skadan förorsakats en speciell förorenare. TiU en sjö eller ett vattendrag
kan utsläpp från många industrier ske, att då direkt kunna hänföra en
skada lUI en av dem kan vara omöjligt.
Utredningen föreslår i § 2 en viss bevislättnad för den skadelidande 133

genom att föreslå att skadeståndsskyldigheten omfattar skador som stör- Prop. 1985/86:83 ningen skäligen kan antas ha orsakat. Bevislättnaden gäller endast orsakssammanhang och inte fråga om skada inträffat. Då de flesta koncessionsprövningar inte omfattar någon utredning om l.ex, fiskförekomst och fångster före en etablering eller en utökning av en verksamhet kan det också vara svårt alt visa omfattningen av en skada. Även här föreligger stor skillnad gentemot nuvarande vattenlag,

I vad mån formuleringen i § 2 får förmodad effekt kan endasl praxis utvisa.

Fiskenintendenten i västra distriktet:

Framför allt när del gäller skador som orsakas av föroreningar har nuvarande lagstiftning inneburit att den skadelidande skall bevisa orsakssammanhanget. En viss ändring av denna bevisföring föreslås. Det räcker enligt förslaget all skadeståndsskyIdighelen inträder om skador "skäligen kan antas". Emellertid borde det vara så att den som har tiUstånd att släppa ul föroreningar skall vara skyldiga all bevisa att någon skada ej orsakas.

4.8 Statens vattenfallsverk:

Vallenfall ifrågasätter lämpligheten av att i lag minska kravet på bevisning om orsakssambandet, vilket utredningen föreslagit (2 § i lagförslaget). Visserligen är — som utredningen noterat - beviskravet i viss omfattning redan uppmjukat i rättstillämpningen, men att lagfästa detta kan ge resultat som är svåröverskådliga. Utredningen har redovisat betänkligheterna under avsnitt 7,1 (s, 169),

Vattenfall anser, alt domstolarnas möjligheter tUl fri bevisprövning om orsakssammanhang enligt gäUande rätt är tillräcklig garanti för skadelidandes rättssäkerhet i faU, där möjlighetema till fuUständig utredning inte föreligger.

4.9 Länsstyrelsen Malmöhus län:

Skiljaktig mening:

En viss uppmjukning av beviskraven i miljömål har redan ägt mm i rält_s-

praxis. Någon ytterligare lindring bör ej genomföras lagsttftningsvägen med hänsyn till de komplicerade och svåröverskådliga förhållanden som föreligger inom miljöområdet. Länsstyrelsen ställer sig därför tveksam även till den föreslagna hndringen av beviskravet.

Skånes handelskammare:

Handelskammaren kan inte heller acceptera den formeUa "bevislättnad"
för den skadelidande i fråga om orsakssammanhang mellan svarandens
verksamhet och skadan som föreslås i miljöskadelagen 2 § genom formule
ringen "skäligen kan antas". Del kan ulan tvekan befaras att uppluckring- 134

en leder till en aUtför osäker och kanske godtycklig skadeståndsersättning, Prop, 1985/86:83 Denna farhåga blir särskUt påtaglig i den situation där del inom samma område finns flera industrier med hkartad verksamhet. Massmediabehandling och opinionspåverkan kan erfarenhetsmässigt på ett myckel ensidigt sätt rikta intresse och beskyllningar mot en viss industri inom ett industriområde och medföra alt störningar tas som grund för förmodanden om långtgående medicinska effekter och skador. Delta bör enligt kammarens mening mana tiU stark eftertanke då det gäller alt eftersätta beviskrav om orsakssammanhang.

4.10 Rättegångsutredningen:

Vi skall avslutningsvis göra ett påpekande när del gäller kravet på bevisning om orsakssammanhanget mellan en miljöslöming och en skada (2 § förslaget till miljöskadelag). Det föreslagna uttrycket "skäligen kan antas" och liknande lokutioner brukar i processuella sammanhang anses beteckna en förhållandevis låg grad av sannolikhet (se t, ex, Ekelöf i SvJT 1982 s, 655 och rörande termemas användning i straffprocessuella sammanhang Lindblom i Festskrift för Thornstedt s, 486 a och s, 488 i not 30), Vi tfrågasälter om man inte genom det valda uttrycket språkligt sett sänker beviskraven i förhåUande till vad som torde avses i rättsfallen NJA 1977 s, 176 och 1981 s, 622, enligt vilka del ju krävs att det av käranden påstådda händelseförloppet framstår som "klart mera sannolikt" än någon förklaring som lämnas från motsidan. Miljöskadeutredningens avsUcl torde inte ha varit atl väsentligt avvika från de riktlinjer som anges i rättsfallen. I en eventuell kommande lagstiftning som bygger på utredningens förslag i denna del bör man därför välja ett uttryckssätt, som mer adekvat anger det avsedda beviskravet.

4.11 Sveriges advokatsamfund:

Samfundet avstyrker införandel av en bevisregel.

Av utredningen, icke minst av specialmotiveringen tiU den föreslagna regeln, synes framgå all man i fråga om bevislättnad till förmån för den skadelidande inte avser atl gå längre än vad som kommit till uttryck i rättspraxis, bl.a, avgörandena NJA 1981 s, 622 och NJA 1982 s, 421, Under sådana förhåUanden föreligger enligt samfundels mening inte tillräckliga skäl att i miljöskadelagen intaga någon bevisregel.

För övrigt synes den föreslagna lokutionen "skäligen kan antas" inte helt överensstämma med den lokution för bevisningens styrka som nyttjas av högsta domstolen i de här ovan nämnda avgörandena. Införandel av en särskild bevisregel kan befaras medföra risk för felaktiga analogier inom andra områden saml hämma rättsutvecklingen.

4.12 Svenska försäkringsbolags riksförbund:

Utredningen föreslår i 2 § en legal bevisregel enligt vilken skadesländs
skyldighet inträder när ett orsakssammanhang "skäligen kan antas" med 135

hänsyn lill omständigheterna. Enligt utredningens uppfattning skulle be- Prop. 1985/86:83 visregeln inte innebära något mera radikalt avsteg från gällande rätt.

Utvecklingen i rättspraxis på miljörättens område när del gäller vad som krävs för att full bevisning skall anses föreligga har gått mol en försiktig uppmjukning. Även inom andra rättsområden med ofta mycket svåra bevisfrågor har en viss lättnad i bevisbördan tUlämpals, De principer som kommit till uttryck i rättsfallen NJA 1981:622 (forellmålet) och NJA 1982:421 (Leo-målet) har bidragk tUl alt i avsevärd mån klargöra rättsläget när det gäller beviskravet. Rättsbildningen på detta område torde emellertid knappast vara avslutad. Redan mot denna bakgrund synes det inte föreligga någol skäl att i lag införa särskilda bevisregler pä miljörättens område. Den ytterligare nyansering som kan komma i fråga rörande bevisvärderingen bör enligt riksförbundets mening även fortsättningsvis överlämnas åt rättstillämpningen.

Även om det i utredningen utsågs att något mera radikalt avsteg från gällande rätt inte är avsett, så framstår lokutionen "skäligen kan antas" som betydligt mer långtgående i lindrande riktning än vad som idag får anses vara gäUande rätt (jfr rättsfallen ovan).

Med den utformning bevisregeln fått i förslagel är det uppenbart att den kan leda lUl ytterligare uppmjukning av beviskravet som inte låter sig överblickas. Den föreslagna regeln är vidare så allmänt hållen och föga preciserad att den inte ger någon egentiig ledning i det enskilda fallet. Möjligen kan man säga alt regeln i viss utsträckning indikerar alt orsakssammanhanget skall bedömas pä ett för den skadelidande förmånligare sätt men denna uppfattning har ju, som ovan nämnts, redan kommit liU klart uttryck i rättspraxis.

Den föreslagna bevisregeln är en klar nyskapelse jämfört med de bevisregler som tillämpas på andra områden, t, ex, i lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring och inom läkemedelsskadeförsäkringen. Införandet av ytterligare en bevisregel i skadeståndsrätten skulle komplicera denna än mer och medföra en risk för icke avsedda analogier på andra områden,

1 specialmoliveringen till 2 § har framhållits alt bevisregeln inte skall tillämpas enligt ordalydelsen i alla situationer när miljöskada påslås föreligga; i vissa moment är regeln tillämplig och i andra moment är konventionella bevisregler tillämpliga. Detta är en omständighet som i sig medför en betydande osäkerhet vid bevisbedömningen. Med den relativt stela utformning bevisregeln fåll är det vidare osäkert om den är tillräckligt fiexibel för den framtida rättsutvecklingen.

På miljöskadeområdet är det sannolikt ofta fråga om flera skadevållare, inhemska och ufiändska, kända och okända. Härigenom framstår detta område som unikt i jämförelse med andra områden inom skadeslåndsrätten.

De intressen som slår mol varandra i ett miljöskadeärende kan sägas vara följande:

1. Den skadelidandes behov av ersättning

2, Rättvis fördelning av ersättningsskyldigheten mellan olika skadevål
lare,

136

Det synes vara vanskhgt att med den föreslagna bevisregeln söka åstad- Prop. 1985/86:83 komma en rimlig avvägning meUan dessa intressen.

Med den utformning den föreslagna bevisregeln erhållit är det stor risk för att den skadelidande kommer att i första hand vända sig till den som hax möjlighet att utge ersättning - även om det är osäkert om eller i vad mån en viss verksamhet, som i princip kunnat ge upphov till den skada eller sjukdom som uppkommit, verkligen har orsakat skada.

Detta kan få till följd atl den mot vUken anspråket riktats och som kanske på gmnd av bevisregelns utformning blir skadeståndsansvarig kan bli hänvisad till att föra regresstalan mot den eller dem som kan bedömas vara medansvariga för skadans uppkomst. Som anges i avsnittet om solidariskt ansvar (se nedan) skaU bevisregeln och reglerna om den slutliga fördelningen av skadeståndet ses i ett sammanhang. Riksförbundet vUl nu endast peka på att de angivna reglema kan komma atl leda till ett betydande anlal från allmän synpunkt icke önskvärda tvister.

Det egentliga värdet av den föreslagna regeln kan alltså starkt tfrågasättas. Riksförbundet är med hänsyn till vad ovan anförts av den bestämda uppfattningen att 2 § inte bör innehålla någon regel avseende bedömningen av orsakssammanhanget i ett skadefall.

4.13 Folksam:

Utredningen föreslår i 2 § miljöskadelagen en långtgående bevisregel till de skadeUdandes skydd. Det kan tfrågasättas om en lagsttftning av detta slag bör innehåUa bevisregler, Lämphgare är att rättstillämpningen får defineria beviskraven. På skadeståndsområdet pågår för närvarande en utveckling som gäller just bevisprövningen och de krav som skaU ställas på en skadehdande. Denna ulveckhng har hittills kommit tUl uttryck i två rättsfall från HD (NJA 1981 s. 622 och 1982 s. 421), Syftet med en lagbestämmelse om ett lindrigt beviskrav är väUovligt, men kan innebära risk för atl rättsutvecklingen blir mera låst än eljest. Dessutom förefaUer utredningens bevisregel att gå längre än vad HD ansett möjligt när del gäUer all lätta på skyldigheten för den skadelidande atl visa sannoUk skadeorsak.

4.14 Försäkringsjuridiska föreningen:

Utredningens förslag att skadeslåndsskyldigheten skaU omfatta "skador
som störningen skäligen kan anses ha orsakat med hänsyn till störaingens
och skadeverkningarnas art, andra möjliga skadeorsaker samt omständig
heterna i övrigt" kan inte godtas. Påståendet att regeln närmast är ett
förtydligande av gällande rätt är heller inte riktigt. I de rättsfall som åsyftas
(NJA 1982 s. 421 och 1981 s. 622) anses den skadelidande ha fuUgjort sin
bevisbörda beträffande visst påstått orsakssammanhang om "detta fram
står som klart mera sannolikt än någon förklaring tUl skadan, som lämnats
av motsidan och därtiU även i sig är sannolikt med hänsyn till omständighe
terna i målet''. Redan detta beviskrav är lindrigare än det som eljest bmkar
uppställas men strängare än det föreslagna. Del bör inte komma i fråga att 137

sänka beviskravet till den föreslagna nivån. En så låg nivå kan leda till att Prop. 1985/86:83 andra än dem som vållat skadan blir ådömda skadeståndsskyldighet.

Det är vidare tveksamt om en regel om beviskravet för orsakssamband bör utformas som en skälighelsregel. Bevisregleraa bör, liksom inom skadeslåndsrätten i övrigt, kunna överlämnas lUl bedömning och rättspraxis.

4.15 Sveriges industriförbund:

Den föreslagna lagregeln om lindring av beviskraven (2 §) går väsenthgt mycket längre än praxis. Det rör sig om en lagregel som i sin genereUa utformning a priori fömtsätter atl det som svårligen eller inte aUs kan bevisas på (den tekniska och natur-) vetenskapens nuvarande ståndpunkt ändå i juridisk bemärkelse kan komma att anses vara "tUlräckligl bevisat" för att göra företagare ansvarig för miljöskada.

Del förefaUer som om det statistiska sannolikhetsbegreppet som kan användas i tekniskt-naturvetenskapliga bedömningar av miljöeffekter eUer dos-effekt-samband inte utan vidare är kongment med del juridiska sanno-hkhetsbegreppet ("sannohkt i sig").

Detta skall förvisso inte tolkas sä all industrin vill undandra sig sitt i förekommande fall självklara skadeståndsansvar. Industrins gemensamma pohcy är snarare en så generös instäUning som möjligt i dessa ersättningsfrågor.

Den centrala frågan är emellertid - med hänsyn till de unika svårigheter som gäUer i fråga om bevisning i dessa sammanhang - var man ska sätta gränsen mellan företagens ansvar för ofrånkomligt flerdimensionella mUjöskador och det industrialiserade samhällets gemensamma ansvar inom ramen för etablerade skyddsnät i form av olika socialförsäkringar o.d.

Det är ett väsentligt steg att transformera rättsregel enligt praxis tUl lagregel med generell verkan. Enligt vår uppfattning måste bevisvärderingens mål alltjämt vara att utredningen om de faktiska omständigheterna i målet måste leda till övertygelse. Denna princip måsle ligga tUl grund för all skadeståndsrättslig lagstiftning,

4.16 Lantbrukarnas riksförbund (LRF):

Utredningen föreslår etl lägre beviskrav än vad som i allmänhet gäUer
såvitt fråga är om orsakssambandet mellan miljöstömingen och den inträf
fade skadan. Enligt utredningen skulle det lägre beviskravet i stort över
ensstämma med rådande rättspraxis på miljöskadeområdet, LRF ifrågasät
ter riktigheten av utredningens påstående härvidlag. Tveklöst förhåller det
sig så att domstolar ibland i miljöskademål uppställt lägre krav på bevis
ningen av orsakksambandet än vad som allmänt gäller inom skadestånds
rätten. Att av detta faktum dra den slutsatsen att ett lägre beviskrav
generellt skulle gälla torde emellertid leda för långt. Del kan vidare tfråga
sättas om del är lämpligt atl särreglera beviskraven för vissa typer av
skador. Problemen borde snarare behandlas vid en mer allmän översyn av
beviskraven inom skadeståndsrätten. Härvid skulle en samlad bedömning
kunna företas av alla de skadetyper där bevisproblemen är sådana att 138

rätlen liU skadestånd i många fall framstår som närmast teoretisk. Som Prop. 1985/86:83 exempel på sådana skadetyper kan nämnas skador hänförliga tiU produkts-kadeområdet. Trots vad hittills anförts finner sig LRF kunna godta utredningens förslag att mUdra kravet på bevisning vid miljöskador. Skälen härför är att krav på full bevisning i alla lägen onekligen leder till stötande resultat. Förbundet fömtsätter dock alt lagregeln kommer att tiUämpas under beaktande av att den som verkligen har resurser och möjhghet att utreda orsakssambandet också som kärande åläggs en sådan skyldighet.

4.17 Byggherreföreningen:

Den aUvarUgaste skärpningen gäUer den föreslagna bevislättnaden. I betänkandet utvecklas skälen för denna skärpning. Efter studium känner man sig övertygad om rUctigheten av det anlagda betraktelsesättet. Emellertid förefaller det oss högst tvivelaktigt, att i lagtext ge uttryck för denna bevislättnad. Det är ändå ganska vanligt att domstolarna tvingas notera att "det får anses styrkt att.,,". All uttryckligen sänka kravet på bevisningen liU vad som skäligen kan antas vara orsak, leder till att en alltför långtgående skälighetsbedömning möjliggöres.

När det gäUer skador på omgivningen i samband med byggnadsarbeten, framträder skadorna vanligtvis i direkt anslutning tiU arbetena, I sådana fall saknas anledning att lätta på beviskraven. Detta framhåUs också under specialmotiveringen i betänkandet. Annorlunda kan det ligga tUl när skadan framträder lång tid - kanske många år - efter den skadegörande handlingen, vilket kan vara fallet vid immissionsskador i traditioneU bemärkelse. Om regler om bevislättnad rörande orsakssammanhanget överhuvudtaget skaU ges i lag, bör redan av lagtexten nyssnämnda distinktion framgå.

Även om sålunda förändringarna i nyssnämnda avseenden sett isolerade var och en för sig inte förefaUer avskräckande, hyser föreningen farhågor för vad förändringarna sammantagna kan ge för praktiska konsekvenser. Tillfälliga störningar resulterande i bagateUartade sak- och personskador i förening med bevislätlnaden öppnar stora möjligheter för den som känner sig förfördelad. Med hänsyn härtill föreslår föreningen, att förslaget om bevislättnad utgår och atl väsenllighetskravel upprätthåUes åtminstone såvitt gäller sakskador. "Omgivningen" bör exempelvis rimligen tåla bagatellartad nedsmutsning av fönster eller av en parkerad bil på gmnd av liltfällig luftförorening från en byggnadsplats.

4.18 Stockholms kommun:

Stadskansliets juridiska avdelning:

Utredningens förslag att skadeslåndsskyldigheten skaU omfatta "skador
som störningen skähgen kan anses ha orsakat med hänsyn till störningens
och skadeverkningarnas art, andra möjliga skadeorsaker saml omständig
heterna i övrigt" kan inte godtas. Påståendet atl regeln närmast är ett
förtydligande av gällande rätt är heller inte riktigt, I de rättsfall som åsyftas 139

(NJA 1982 s, 421 och 1981 s. 622) anses den skadelidande ha fullgjort sin Prop. 1985/86:83 bevisbörda beträffande visst påstått orsakssammanhang om "detta framstår som klart mera sannolikt än någon förklaring tUl skadan, som lämnats av motsidan och därtill även i sig är sannohkt med hänsyn tiU omständigheterna i målet". Redan detta beviskrav är lindrigare än det som eljest bmkar uppställas men strängare än det föreslagna. Det bör inte komma i fråga alt sänka beviskravet lill den föreslagna nivån. En så låg nivå kan leda tiU all andra än dem som vållat skadan blir ådömda skadeståndsskyldighel,

4.19 Svenska byggnadsentreprenörföreningen:

Utredningen föreslår en bevisregel enligt vilken skadestånd skall kunna utgå då det skäligen med hänsyn till omsländighelema kan antas att verksamhet av aktuellt slag har orsakssammanhang med inträffad skada.

Enligt direktiven har det endast ålegat utredningen att undersöka om del krav på bevisning om samband meUan skada och skadegörande handling som normalt gäller inom skadeståndsrätten skall tiUämpas fuUt ut i fråga om samtliga miljöskador. Utredningen går alltså utanför sitt uppdrag då generell bevislättnad föreskrivs. Det förefaller vare sig förenligt med direktiven eller för samhället ändamålsenligt, att överväga ett lindrigare beviskrav för andra miljöskador än sådana som har sin gmnd i svåröverskådliga och komplicerade händelseförlopp som exempelvis föroreningar genom miljögifter eller medicinska händelseförlopp.

Föreningen är av den uppfattningen att det liksom hittiUs måste vara mera ändamålsenligt alt den svåra frågan om beviskravet på orsakssammanhang överlämnas till rättstillämpningen, TiU en början bör innan bevislätlnad i enskilt fall överhuvudlaget diskuteras, konstateras att fullbevisning inte är möjlig att åstadkomma.

Beviskravet bör exempelvis sättas högre då fråga är om kausalitet mellan pälningsarbete och sprickbildning i närliggande hus än då fråga är om kausahiel mdlan luftförorening och någol sjukdomsliUslånd,

Byggnormen anger i dag radie för besiktning av kringliggande bebyggelse vid den typ av verksamhet som här kan vara tfråga. En bevislättnad måste nödvändigtvis innebära utvidgning av detta område med en betydande ökning av skadeinventeringskostnaderna som följd.

Den föreslagna regeln ler sig särskilt allvarlig om även skadebegreppet utvidgas på sådant sätt att även psykiska störningar skall kunna gmnda skadeståndsskyldighet.

4.20 Svenska kommunförbundet:

En viktig uppgift för utredningen har varit atl fastställa regler för kravet på
bevisning om orsakssammanhanget meUan skadegörande handhng och
uppkommen skada. Styrelsen är medveten om att fuH bevisning inte alltid
kan krävas. Såsom utredningen påpekar har också en hndring i den skade
lidandes bevisbörda utvecklats i rättspraxis (NJA 1981 s, 622). Utredning
en anför vidare att föreslagen lagregel i 2 § inte innebär något mera radikalt
avsteg från gällande rätt. Detta uttalande i förening med den påfallande 140

oprecisa ordalydelsen av 2 § inger betänkligheter. Enligt styrelsens mening Prop. 1985/86:83 bör lättnaden i beviskravet i vart fall inte gå längre än vad som kan utläsas av högsta domstolens domsmotivering i rättsfallet NJA 1981 s. 622. Styrelsen föreslår därför alt lagrummet förses med etl tUlägg på följande sätt.

"2 §. Skadeslåndsskyldigheten enligt 1 § omfattar skador som störningen skäligen kan antas ha orsakat med hänsyn lill störningens och skadeverkningarnas art samt omständigheterna i övrigt. Vid skälighetsbedömningen ska särskilt beaktas om den skadelidandes påstående om orsakssambandet är sannolikt i sig och därtill klart framstår som mera sannolikt än någon förklaring till skadan som lämnats av den vilken görs ansvarig för stömingen."

På s. 70 anför utredningen all den skadelidande har att fuUl bevisa att miljöskada föreligger. Styrelsen utgår ifrån alt med miljöskada avses samma sak som med begreppet störning, (Jfr t,ex, 2 § i lagtexten och s, 171,) På s. 171 sägs bl. a, att den skadelidande har att styrka alt störning (luftförorening, buller etc.) förekommit från svarandens sida. På s. 255 bekräftas ånyo att full bevisning erfordras för atl skadlig störning föreligger. Styrelsen noterar med tillfredsställelse alt det därmed klarläggs att det inte är tiUräckligt med att visa förekomsten av miljöfarlig verksamhet utan att det också krävs full bevisning för atl verksamheten orsakat en störning i miljön.

Utredningen anser att det i regel inte torde möta några större svårigheter att bevisa förekomsten av miljöskada/störning. Detta torde vara att ta alltför lätt på problemet, 1 många sammanhang vet man nämUgen ytterst hte om vad som utan störning får anses vara normalt i naturen. Ett gott exempel är de naturliga halterna av olika tungmetaller i grundvatten. Dessa halter är inte utforskade. De kan dessutom variera inom vida gränser från plats tUl plats beroende på inverkan från olika berg- och jordarter. Därför kan del å ena sidan vara ytterst svårt att konstatera om någon stöming verkligen föreligger från en näriiggande miljöfarhg anläggning vilken använder tungmetaller i sin verksamhet, Å andra sidan kan det för innehavaren av den miljöfarliga anläggningen vara närmast omöjligt alt motbevisa påståenden om att funna halter visar en störning i miljön. Exemplet med tungmetaller torde kunna mångfaldigas på flera andra områden.

Styrelsen vill framhålla som angeläget all bevislättnaden för den skadelidande inte drivs därhän all den som handhar miljöfarlig verksamhet (t, ex, en kommun som driver avloppsreningsverk) blir mer eller mindre utlämnad åt godtycke. Som utredningen anför på s, 256 f bör det finnas ett konkret stöd för atl skadeorsaken varit den påstådda och kan del inte vara tillräckligt bara med en hypotes även hypotesen förefaller mera närliggande än andra förklaringar.

På läkarvetenskapens nuvarande ståndpunkt är det svårt all konstatera
säkert samband mellan ett sjukdomssymptom hos en människa och en
påstådd förgiflningsorsak. Det förtjänar emellertid påpekas alt motsatsen
är ännu svårare alt bevisa, I själva verket är det så att man beträffande en
lång rad sjukdomssymptom inte kan utesluta att samband kan föreligga.
Del kan således vara synnerligen svårt för den förment skadebringande
parten att åstadkomma något hållbart försvar även i det fall alt han är helt 141

oskyldig. Utredningens konstaterande att man på skadebringarens sida Prop. 1985/86:83 vanligen har de störte utredningsresurserna gör egentligen ingen ändring i delta förhållande. Bland annat med hänsyn till nu nämnda omständigheter är del enligt styrelsens mening viktigt atl del direkt i lagtexten anges alt det påstådda orsakssambandet måste vara sannohkt redan i sig,

4.21 Svenska värmeverksföreningen:

I 2 § i förslagel lUl miljöskadelag föreslås en lindring i kravet pä bevisning om orsakssammanhang mellan skadegörande handling och skada. Föreningen ifrågasätter en sådan lindring. Vid den verksamhet som föreningens medlemmar bedriver kan exempelvis sotutsläpp förekomma, AUt görs för att förhindra sådana olägenheter men olycksfall inträffar. Uppkommer härvid lackskador på bilar riskerar man att obehöriga anspråk kommer att framställas, om beviskravet Undras,

4.22 Miljöcentrum:

Ur vetenskaplig synpunkt sett är del nästan omöjligt atl bevisa orsakssammanhang mellan skadegörande handling och skada. Skadan uppkommer l.ex. i allmänhet lång tid efter exponering för ett skadligt ämne.

Genom kemiska analyser är del då oftast omöjligt att fastlägga graden av exponering för det skadegörande ämnet vid tidpunkten för skadans inträffande.

Som exempel på delta kan nämnas det s, k, Erstorpsmålet, som förta året avslutades efter flera månaders förhandlingar inför fastighetsdomstolen i Linköping,

Flera bybor i byn Erstorp (Finspångs kommun) insjuknade våren 1977 i diverse svåra sjukdomssymptom, som de relativt snart härledde till dricksvattnet — samtliga bybor hämtade sitt vatten från samma gmndvatlenma-gasin.

De misstänkte atl gmndvatlnet hade förgiftals lUl följd av all industriavfall hade dumpats i en gmsgrop i byn hösten 1976 (grusgropen ägdes av kommunen och verksamheten i gropen drevs av ett kommunalägl grusbolag).

Omfattande analyser av grundvattnet kom dock lill stånd först försommaren 1978 genom Miljöcentrums försorg. Analyserna visade på onormalt höga halter av vissa tungmetaller, cyanid, fenoler m,m. Haltema av dessa ämnen minskade radikalt efter det att grusgropen sanerades 1979, Logiskt sett tyder allt på att de onormala halterna i vattnet orsakades av de avfallsmassor som dumpals i gropen. Halterna bör också ha varit ändå högre alldeles efter dumpningstUlfället,

Ur strikt vetenskaplig synpunkt sett går det dock aldrig att avgöra hur höga halterna var vid dumpningslillfället.

Ovanstående aktualiserar varför kravet på bevisning om orsakssammanhang bör lindras vid krav på ersättning för miljöskada.

Vi delar därför tdl fullo utredningens åsikt att del skall räcka med att
orsakssammanhang "skäligen kan atuas". 142

/ sammanhanget erinrar vi också om att del i stor utsträckning är en Prop, 1985/86:83 ekonomisk fråga i vilken mån den skadelidande kan förebringa bevisningen om orsakssammanhang. Vi återkommer tiU detta under mbriken rättshjälp,

5 Jämkning av skadeståndsskyldigheten m. m. 5.1 Fiskeristyrelsen:

Fiskeriintendenlen i mellersta distriktet:

Fiskeriintendenlen delar vad "utredningen" anför under punkt 7 sammanfattningen och införts under 8 § lagförslaget beträffande sohdarisk skadeståndsskyldighet.

5.2 Svenska försäkringsbolags riksförbund:

Utredningen har valt atl - vid sidan av en med skadeståndslagens bestämmelse om solidariskt ansvar överensstämmande regel - närmare ange vad som skall beaktas vid bestämmandet av den slutiiga fördelningen av skadeståndet.

Den föreslagna regeln i 8 § 2 st, anknyter till den tidigare i Skadestånd VI framförda synen på den slutliga fördelningen och regressmöjligheterna.

Den föreslagna regleringen av det solidariska ansvaret bör, som ovan berörts, ses i belysning av lagförslagets 2 §, Med den lättnad av beviskravet som föreslås i 2 § finns det emeUertid en uppenbar risk för alt den som framställer krav på ersättning enligt miljöskadelagen vänder sig till den som har ekonomiska resurser, även om denne endast i mindre mån medverkat tiU skadan. Det solidariska ansvaret kan, om utformningen av bevisregeln i 2 § behålls oförändrad, få lUl följd alt den som endast i mindre mån orsakat en skada i praktiken tvingas stå för del slutliga ansvaret på grund av att övriga skadevållare inte har ekonomiska möjligheter att svara för sin del. Regressmöjlighelen är alltså inte en framkomlig väg i de fall där övriga skadevållare av någon anledning saknar förmåga att betala. Enligt riksförbundets bedömning kan regeln i förening med den tidigare behandlade bevisregeln, komma all innebära en uppenbar risk för atl den som har ekonomisk bärkraft av denna anledning tvingas betala en större del av skadeståndet än som eljest skulle ha varit fallet.

Enligt riksförbundets mening bör huvudprincipen vid den slutliga fördelningen av skadeståndet, såvitt avser det strikta ansvaret, vara att fördelningen sker med utgångspunkt från omfattningen av de immissioner som kommer från den hos var och en av de medverkande bedrivna miljöfarliga verksamheten.

Den av utredningen föreslagna regeln i 8 § 2 sl. om fördelningen av skadeståndet synes i princip medge en rättvis fördelning mellan de ansvariga i del enskilda fallet.

Som även utredningen framfört, föreligger det emellertid inte några
hinder mol alt låta den allmänna jämkningsregeln i 6 kap 2 § skadestånds
lagen verka även i miljöskadefallen. Ett konstaterande all skadestånd för 143

en viss skadevållare skulle framstå som oskäligt betungande kan enhgt Prop, 1985/86:83 riksförbundets uppfattning leda till samma jämkning som den av utredningen föreslagna regeln,

6 Särskilt om sprängskador

6.1 Justitiekanslern:

Enligt min mening som här synes sammanfaUa med utredningens uppfattning är det inte erforderligt atl införa en särskild sprängskadelag,

6.2 Försäkringsinspektionen:

I utredningens uppdrag ingick också atl utreda frågan om en obligatorisk ansvarsförsäkring mot sprängskador. Utredningen har, efter all ha övervägt frågan, valt all inte förorda atl en sådan försäkring införs. Inspektionen delar utredningens bedömning, pä de av utredningen anförda gmnder-na, all del inte föreligger tillräckligt starka skäl för alt införa en obhgatorisk försäkring på detta område. Utredningen har dock framlagt ett utkast till lag om sprängskadeförsäkring för den händelse att sådan försäkring skulle anses angelägen. Inspektionen har intet all erinra mot utkastets utformning i sig,

6.3 Svenska försäkringsbolags riksförbund:

Tidigare har det inte funnits några lagregler om ansvar speciellt för sprängskador genom kringflygande sprängsten. Utredningens förslag att nu i en särskild paragraf reglera dels frågan om ansvar för sprängstensskador, dels frågan om ansvar för annan verksamhet som medför särskild fara för explosion ligger i linje med vad som redan framförts om behovet av klara och enhetliga regler på det miljörättsliga området.

Utredningen har ingående diskuterat fömlsättningama för atl införa en obligatorisk ansvarsförsäkring för den som åtar sig sprängningsarbeten. Som utredningen påpekat, torde skakningsskador inte kunna onrfattas av en sådan försäkring. Eftersom skadefrekvensen synes vara myckel liten vid övriga skador framstår behovet av en obligatorisk sprängskadeförsäkring som mycket begränsat. Riksförbundet delar den av utredningen intagna förstahandsståndpunkten att någon obligatorisk sprängskadeförsäkring inte bör införas,

6.4 Folksam:

Däremot anser Folksam atl det inte för närvarande finns tillräckliga skäl
att införa lagstiftning om obligatorisk försäkring mot sprängskador. Lag
reglerad försäkringsplikt bör förbehållas angelägna behov, framför aUt på
personskadeområdel. Erfarenheterna, bl, a, i försäkringsbolagens skade
material, har inte visat att personskador i samband med sprängning utgör 144

någon frekvent skadetyp. Man kan anta att de fall som inträffar oftast får Prop, 1985/86:83 tillräckligt skydd genom det stränga skadeståndsansvar som förslaget till miljöskadelag innebär för fastighetsägare och entreprenörer.

6.5 Lantbrukarnas riksförbund (LRF):

Med hänsyn liU miljöskadelagens utformning och innehåll finner LRF i Ukhet med utredningen att del inte föreligger behov av en särskild lag för reglering av sprängningsskador,

6.6 Byggherreföreningen:

Föreningen instämmer i utredningens uppfattning, all någon obligatorisk sprängskadeförsäkring inte bör införas. Föreningen känner inte tUl något fall, där den skadelidande av ekonomiska skäl inte fått någon ersättning.

7 Preskription av skadestånd

7.1 Justitiekanslern:

Utredningen har föreslagit att preskriptionstiden för personskador tiU följd av vatten-, luft- eller markföroreningar eller annars genom kemisk eller fysikalisk inverkan skaU vara på 25 år. Skälet härtiU är att det med nuvarande preskriptionstid på tio år från den skadegörande handlingen är möjligt att sådana skador i vissa fall inte uppenbarar sig inom preskriptionstiden. Ersättningsanspråket kan således vara preskriberat när skadan uppenbaras. Detta är givetvis från den skadelidandes synpunkt inte tiUfredsställande. Å andra sidan har skadevåUaren ett rimhgt anspråk på att inte behöva sväva i ovisshet om eventuella anspråk under oskäligt lång tid. Möjhgheterna att utreda orsakssamband blir också svårare ju längre tiden går. En avvägning av intressena måste här göras.

Enligt min mening möter stora betänkligheter mot atl införa en 25-årig preskriptionslid. Frågan om preskriptionslider av denna längd har för inte så länge sedan behandlats av riksdagen, som därvid avvisade ett framlagt förslag om införandet av sådana. Några nya avgörande skäl alt frångå detta ställningstagande från riksdagens sida har knappast presenterats. Om ändå en förlängning av preskriptionstiden anses böra övervägas bör liden inte utsträckas längre än tiU 15 år, vilket även lagrådet i del tidigare lagstiftningsärendet ansett vara den längsta preskriptionstiden som bör komma tfråga (prop. 1976/77:5 s. 245 f).

Ett spörsmål som bör övervägas är om det överhuvudtaget visat sig finnas etl verkligt behov av en föriängd preskriptionslid. Del synes inte närmare ha undersökts om det förekommit eller kan tänkas bli vanligt med fall där inte nuvarande preskriptionslid om tio år är tillräcklig.

Enligt min mening bör alltså någon ändring i preskriptionsbestämmelserna inte göras. I vart fall bör längre preskriptionstid än 15 år ej komma i fråga.

Om det ändå anses erforderligt att införa en förlängd preskriptionstid 145

10 Riksdagen 1985186. 1 saml. Nr 83

kunde det övervägas att införa en helt annan preskriptionsreglering. Ut- Prop. 1985/86:83

gångspunkten skulle vara tiden för skadans yppande och preskription

skulle inlräda kort tid därefter, förslagsvis tre år, Dämlöver skulle gälla en

absolut preskriptionsgräns exempelvis femton år efter den skadegörande

handlingen.

En annan tänkbar möjlighet vore att låta skador av här avsett slag ersättas genom etl sådanl sekundärt fondsystem som utredningen ställt sig positiv lill,

Slutiigen vill jag i denna del, därest preskriptionstidens längd utökas, föreslå att bestämmelsema härom begränsas till skador på grund av vatten-, luft- eller markförorening. Några bärande skäl att som utredningen föreslagit utöka tiUämpningsområdet för en förlängd preskriptionstid tiU även andra områden har inte förebringats. Ett sådant förslag kräver att frågan ingående utreds. Jag vUl också föreslå atl därest preskriptionstidens längd utökas bestämmelsema härom tas in i miljöskadelagen och inte i preskriptionslagen. På så sätt markeras att det är fråga om ett undantag från eljest gäUande regler om preskription,

7.2 Svea hovrätt:

Ehuru hovrätten anser sannolikt, all en förlängning av preskriptionstiden skuUe få endasl ringa praktisk betydelse, tiUstyrker hovrätten i princip utredarens förslag. Med hänsyn tUl önskemålet om enhetlighet i lagsttft-ningen förordar hovrätten emellertid att, efter mönster av alomansvarighetslagen, preskriptionstiden sätts lill 20 år. Skäl kan vidare tala för alt från denna lag överta även bestämmelsen om skyldighet att anmäla anspråk inom tre år,

7.3 Stockholms tingsrätt:

Som utredningen framhållit kan de nuvarande preskriptionsreglerna leda till obilliga resultat. En förlängning av preskriptionstiden är därför påkallad.

Behovet av en förlängd preskriptionstid gör sig gällande i sådana fall i vilka effekterna av en skadegörande handling visar sig lång tid efter det handlingen företogs. Det är lätt att ge exempel på situationer i vilka en preskriptionstid om 25 år från handlingen ler sig fuUt motiverad. Det kan här räcka med atl peka på det ofta använda exemplet med giftfyllda tunnor, vilka på gmnd av en felaktig eller t,o.m, lagstridig förvaring kortoderar efter många år och som därefter långsamt läcker ut sitt innehåll tUl den omgivande marken, I ett sådant faU kan myckel aUvarliga skador, vilka står i klart och tydligt samband med handlingen, konstateras efter så lång tid som 25 år eller mer. Det är inte orimligt att den som vållat skadan i ett sådant fall får bära ett ekonomiskt ansvar härför även om lång tid förflutit.

Man kan också med lätthet konstmera exempel på situationer i vUka de
skadelidande visserligen har behov av en längre preskriptionstid än 10 år
men i vilka det alltid framstår som rimligt atl den vars verksamhet utpekas
skall bära det ekonomiska ansvaret under så lång tid som 25 år. Man kan 146

som exempel ta det faUel, alt ett företag inrättar sin verksamhet så att den Prop. 1985/86:83 enligt allmän uppfattning inte skaU medföra några miljörisker. Efter ett antal år har vetenskapen funnit att ett visst ämne eller en viss koncentration av ett ämne, i motsats tUl vad man tidigare ansett, kan ge upphov tiU allvariiga personskador på lång sikt, I ett sådant fall kan de skadelidandes intresse av en så lång preskriptionstid som 25 år inte utan vidare anses väga tyngre än företagets intresse av att eventuella ersättningsanspråk skall framläggas inom en rimligt kort tid.

I de fall i vilka den ersättningsgilla skadan uppkommer samtidigt med eller kort efler den skadevällande handlingen föreligger inte något behov av en långvarig preskriptionstid, I sådana fall kan t,o.m. den nuvarande tioåriga preskriptionstiden anses vara sakligt omotiverad.

När man överväger frågan om en förlängning av preskriptionstiden för fordringar på grund av miljöskador måste man också beakta atl båda parter i en skadeståndstvist kan drabbas av stora bevissvårigheter när det förflutit en lång lid mellan den handling som utpekas och iakttagandet av den aklueUa skadan. Risken för atl en skadeståndstalan avgörs mer av rent processuella än av faktiska förhållanden torde öka avsevärt ju längre tid som har gått sedan den åberopade handlingen vidtogs. En annan omständighet som bör beaktas i detta sammanhang är att det innebär en stor olägenhet, inte minst ur försäkringssynpunkt, för den som bedriver en miljöfarlig verksamhet att eventuella skadeståndskrav inte preskriberas som andra fordringar efter 10 år. Betydelsen av atl preskriptionstiden förlänges minskar också därigenom, att det i ökad omfattning kommer att inträffa att det inte finns någon som kan ställas till ansvar för en skadegörande handling.

Tingsrätten är positiv lill en förlängning av preskriptionstiden för fordring på gmnd av personskada som orsakats av miljöfarlig verksamhet.

Emellertid bör det av de skäl som anförts ovan enligt tingsrättens mening finnas en regel som förhindrar atl en skadelidande framställer sitt krav lång tid efter det att han vet att en skada föreligger och vem som våUat den. Tingsrätten tillstyrker därför att preskriptionstiden utsträcks till 25 år men att man också föreskriver att anspråk skall framställas inom viss kortare tid, förslagsvis tre år, från det den skadelidande fick eUer med iakttagande av skälig aktsamhet borde ha fått vetskap om skadan och om vem som vållat den.

Tingsrätten vill i detta sammanhang peka på en svårighet som kan
uppkomma vid tUlämpningen av preskriptionsregler på miljöskadeområdet
oavsett om preskriptionstiden är 10 eller 25 år. Del gäUer frågan om när
preskriptionstiden börjar löpa beträffande anspråk som gmndas på alt en
skada orsakats av en fortlöpande verksamhet. Man kan som exempel ta en
person som under tjugo års tid arbetat i en miljö som är ovanligt störd av
buller och avgaser från omgivande trafik. Nio är efter det han slutat skl
arbete konstateras alt han lider av skador, vilka kan hänföras lill den
olämpliga arbetsmiljön. Av de tjugo är under vilka han utsatts för den
miljöfarliga verksamheten ligger aUtså 19 före den tioårsperiod, som enligt
nu gällande regler utgör preskriptionstiden. Frågan om skadeståndskravet
skaU anses preskriberat lUI 19/20 eller om preskriptionstiden skaU räknas 147

från den dag den skadelidande lämnade sitt arbete synes inte ha behandlats Prop, 1985/86:83

i doktrin eller praxis. Problemet aktualiseras närmast av den föreslagna

lydelsen av 3 § i förslaget lill lag om ändring i preskriptionslagen. Enligt

denna skall preskriptionstiden räknas från dagen för den skadegörande

handlingen. En sådan dag låter sig ofta inte bestämmas när del gäller

skador på grund av miljöfarlig verksamhet.

Utredningens förslag atl den längre preskriptionstiden bör tillämpas också på äldre skadeståndsfordringar, om dessa inte är preskriberade när lagstiftningen träder i kraft, kan ej godtas av tingsrätten. De skäl som åberopas härför är föga övertygande och kan inte uppväga de olägenheter som skulle följa av en sådan ordning. Den retroaktiva effekten av en sådan ordning kan kritiseras på principiella grunder. Tingsrätten vill dessutom peka på de försäkringsmässiga problem som synes uppkomma. Försäkringspremierna har hittills beräknats med utgångspunkt i en tioårig preskriptionstid. En förlängning av preskriptionstiden för redan uppkomna fordringar medför en förhöjd risk ur försäkringssynpunkt. Denna förhöjda risk måsle kompenseras genom högre premier. Framtida försäkringstagare får därigenom erlägga skillnaden meUan den premie som borde ha utgått med hänsyn lill en 25-årig preskriptionstid och den som betalats av de försäkringstagare som drabbas av förlängt skadeståndsansvar.

Tingsrätten anser således alt de nya preskriptionsreglerna, oavsett om dessa får det innehåU utredningen föreslagit eller del som tingsrätten förordat, inte skaU påverka skadeståndsfordringar som redan uppkommit.

7.4 Försvarets civilförvaltning:

Vad gäller den föreslagna ändringen i preskriptionslagen hyser civilförvaltningen viss förståelse för utredningens motiv härför, men ämbetsverket viU ändock ifrågasätta lämpligheten i att på detta skönsmässiga sätt -särskilt mot bakgrund av den föreslagna bevislätlnaden — förlänga preskriptionstiden för vissa skadetyper. Civilförvaltningen far här bl. a. peka på att regeln kommer all medföra att man i framtida tvister tvingas att värdera muntiig bevisning som i sämsta fall rör upp till 25 år gamla minnesbilder. Värdet av sådan bevisning kan naturligtvis allvarligt ifrågasättas.

Dessutom, kan det förväntas att i tvister som rör äldre förhållanden, svårigheter med att överhuvud förebringa bevisning kommer att uppstå. Visserligen kan del skriftliga materialet bevaras under lång tid, men erfarenheten säger att ofta nog erfordras även muntiig bevisning liU hjälp vid tolkningen av del skriftliga materialet. Civilförvaltningen får därför förorda en 10-årig preskriptionslid som - ur bevishänseende - även den kan vara alltför lång,

I likhet med vad som anförs i det till utredningen bifogade särskilda yttrandet vill civilförvaltningen även ifrågasätta om inte utredningen här gått utöver dess direktiv i och med att även produktskador skulle komma att omfattas av den förlängda preskriptionstiden,

148

7.5 Statens järnvägar: Prop. 1985/86:83

Medan de i förslaget till miljöskadelag upptagna reglerna om strikt ansvar och om bevisning väsentligen innefattar uttryck för betraktelsesätt som redan satt sin prägel på rättspraxis avser förslaget till ändring i preskriptionslagen ett djupt och till sina praktiska verkningar svåröverskådligt ingrepp i gällande rätt.

Att den som ådragit sig skada på sin hälsa inte bör vara avskuren från rätt till ersättning därför att skadan inte visat sig - och ersättningskravet därmed inte kunnat göras gällande - förrän efter ulgången av den för fordringar i aUmänhel gällande preskriptionstiden om tio år, därom torde några meningsskUjaktigheter knappast råda. Del är emellertid inte förden-skuU givet all den skadelidandes intresse bör tillgodoses genom en förlängning av preskriptionstiden.

Såsom utredningen framhåller tillgodoser preskriplionsinslilulet också väsentiiga iniressen på gäldenärssidan. Även vad som bmkar benämnas allmänna omsättningens intresse kan åberopas för preskriptionsinstitutet. Rättstryggheten i största allmänhet fömtsätter att ingen skall behöva räkna med skulder som inte blir föremål för krav inom tid då del fordringsgrundande förhållandel enligt allmänna betraktelsesättet ännu kan sägas bevara en naturlig och obmlen anknytning till nuet. Man kan i preskriplionsinsti-luiet spåra en omsorg om slabUileten i rättslivet nära besläktad med den som på ett annat rättsområde ligger tiU grund för institutet hävd.

Det utmärkande för de nu aktuella miljöskadorna - och vissa produktskador — är deras natur av först efter lång tid uppträdande biverkningar av förfaranden som inte behöver ha varit otillåtna — i många fall tvärtom uppfattats som nyttiga - då de förekom. Vad som mera än annat framkallar de problem som utredningen haft atl överväga är svårigheten, ofta omöjligheten, att fömtse dessa biverkningar. Utredningen anför själv - på tal om adekvanskravel (s. 165) - att teknikens utveckling gett möjhghet alt urskilja orsakssammanhang som tidigare inte uppfattats och påvisa förut okända skademöjligheter. På tal om försäkrings- och fondlösningar framhåller utredningen att skadeutveckhngen är helt oviss (s, 240) och betecknar som ett särskilt bekymmer att man måste la hänsyn tiU skadeverkningar i en avlägsen framtid av orsaker som nu är ofullständigt utredda (s, 239), Frågan anmäler sig i detta perspektiv om inte själva karaktären av "förorening" många gånger måste blir resultatet av en bedömning i retro-spekt i funktion av de först långt fram i tiden uppträdande skadebringande biverkningarna. Man synes också böra räkna med att över en period så lång som tjugofem år betraktelsesättet i fråga om vad som är all anse som "störning" liksom beträffande vad som bör tålas med hänsyn tUl orts- och aUmänvanUgheten kan undergå förskjutningar som inte är möjliga atl fömtse.

De sålunda berörda problemen, vUka utredningen åberopat som skäl tiU atl inte nu förorda någon lösning inom ramen för etl försäkrings- eUer fondsystem, blir inte mindre svåra all bemästra för företag och enskilda om de övervältras på dem inom ramen för en skadeståndsrättslig lösning,

1 perspektivet av en tjugofemårig preskriptionstid får man räkna med

149

avsevärda förändringar i den skadeständsansvariges skuation. När det Prop, 1985/86:83 gäller bolagen måste man sålunda hålla i minnet att många, framför allt mindre, kommer alt avvecklas under perioden innan sådana omständigheter yppas som ger anledning all ta någon skadeslåndsplikt i beräkning. Genom kallelse på okända borgenärer prekluderas därvid okända fordringar av den art det här är fråga om oberoende av preskriptionstidens längd. Detsamma sker vid upplösning av ekonomisk förening. Vidare kan dödsbo ta möjligheten till kallelse på okända borgenärer i anspråk för alt frigöra sig från okända fordringar. Det kan antas komma att ske i större omfattning än hittills om utredningens förslag genomförs, I samma mån som preklusions-förfarande är föreskrivet eUer möjligt minskar naturligtvis värdet av preskriptionstidens förlängning. En inte helt obetydlig godtycklighet i verkan av det rättsskydd som eftersträvas med förslaget synes kunna blir följden härav. Situationen kan naturligtvis uppstå också under gällande kortare preskriptionstid men problemet får onekligen etl större omfång om preskriptionstiden föriängs till tjugofem år. Utredningen har inte behandlat frågan om möjligheten av ett försäkringsskydd tiU förmån för okända skadelidande oberoende av att fordringsrälten mol den skadeståndsansvarige prekluderas,

Etl bolag kan under en tjugofemårsperiod undergå så avsevärda förändringar med avseende på ändamål, verksamhetsformer, aktiekapital, ägar-intressen och annat atl man kan ifrågasätta om del till sist bevarar mera än en ur aktiebolagsregistret härledd formell identitet med det bolag i vars verksamhet del förfarande förekom som åberopas till gmnd för skadeståndsskyldigheten. Bolaget kan t.o.m, ha varit vilande under en icke obetydlig meUantid. Att vid bolagsöverlålelse och fusion nödgas inväga risken av obestämbara latenta skadeståndsförpliklelser härrörande ur förhållande så långt tillbaka som det enligt förslaget kan blir fråga om synes inte i alla delar väl förenligt med omsättningens intresse försåvitt inte tUtfredsställande försäkringsmöjligheter erbjuds.

I fråga om försäkringsmöjligheter bör det observeras att försäkringsbe-hovet i varje enskilt fall måste bedömas mer eUer mindre "in blanco" eller på måfå. Del typiska - det som nu försätter den skadelidande i etl så utsatt läge - är ju att del rör sig om inte bara okända och ofömtsebara effekter med fördröjd utlösning ulan kanske väl så ofta om förhållandevis tidiga effekter, vilkas samband med visst förfarande emellertid blir sannolikt kanske först efter inemot tjugofem års ytterligare utveckling av vetenskap och teknik. Man kan befara all många företagare, framför allt sådana med mindre förelag, kan komma alt missta sig på sitt försäkringsbehov -av just den ovisshet som gör försäkringsskyddet önskvärt.

Utredningen synes ha förbigått de inte alldeles okomplicerade spörsmål som sammanhänger med möjligheten av preskriplionsavbrott vid en förlängning av preskriptionstiden till tjugofem år. Antas utredningens förslag påkaUar det i alla händelser översyn av bestämmelsen i 6 § preskriplionslagen.

Utredningen uttalar uppfattningen att de myckel sena krav som förläng
ningen av preskriptionstiden tar i sikte torde vara säUsynta (s, 245) och att
man knappast har att räkna med någon nämnvärd ökning av ersättnings- 150

kraven (s, 197), Det är svårt att se vad utredningen har för stöd för dessa Prop. 1985/86:83 antaganden, helst som utredningen samtidigt betonar att skadeutvecklingen är helt oviss (s, 240), vilket ju fö, ingår som ett väsentligt element i de grundläggande motiven för lagstiftningen. Utredningen förmodar att be-vissvårigheterna också med de nya reglerna om bevisning kommer att vara så stora atl antalet anspråk begränsas av den anledningen (s, 244). Skall något antagande göras om effekten av de nya bevisreglerna i funktion av preskriptionstidens förlängning är det snarare del motsatta. Den ökade svårigheten för en svarandepart att med försvarliga krav på tillförlitlighet fömtse bevisläget i en rättegång är utan tvekan ägnad att exponera honom för påtryckningar till uppgörelse i svagt underbyggda saker vilket i sin tur lär bereda marken för en ökning av antalet anspråk. Exponeringen accentueras genom utredningens förslag till ändring i rällshjälpslagen i så motto som ändringen kan leda lUl en ökning av den totala rättegångskostnad en svarande riskerar om han lappar målet. I mål om produklskador kan en kärandepart därtUI dra fördel av den omständigheten att en omfattande process kan hota all bringa produkten i vanrykte och omintetgöra dess marknadsvärde oberoende av utgången i målet. Man kan inte bortse från möjligheten all denna mekanism varit i verksamhet i mål som redan förekommit i landet. Det vill förefaUa som om utredningen bort i sammanhanget något närmare överväga innebörden för framtiden av en redan skönjbar tendens på sina håll lill mindre väl underbyggd processföring i kärandesläUning, stundom på gränsen till det chikanösa, i mål av hithörande beskaffenhet.

Del anförda synes leda tiU alt en skadeslåndsrältslig lösning sådan som utredningen föreslår inte utan allvarhga olägenheter låter sig infoga i perspektivet av en tjugofemårig preskriptionstid. Vid övervägande av utredningens förslag är del svårt att komma tfrån att en lösning av ersättningsrättslig konslmktion, dvs. någon form av försäkrings- eller fondlösning innefattar möjlighet lill en ändamålsenligare reglering för tillgodoseende av de skadelidandes ovedersägliga intresse att inte genom preskription bli utan reella fömtsättningar atl erhålla ersättning för miljö- och produktskador vid fördröjd utlösning eller vid fördröjd möjlighet tUl faslstäUelse av relevant orsakssamband.

7.6 Fiskeristyrelsen:

Utredningen föreslår en förlängd preskriptionstid för personskada tiU 25 år
mot den nuvarande allmänna preskriptionstiden på tio är. Verkningarna av
en miljöfarlig verksamhet kan, som styrelsen anfört ovan, komma all visa
sig först långt efter den skadegörande handlingen. Detta gäUer dock inte
bara personskador, som av utredningen exemplifieras med alt man ätit
kvicksUverförgiflad fisk, utan även sakskador såsom skada på fiskbestån
den, Fiskeriintendenlen i mellersta distriktet har även påpekat skador
genom s, k, psykisk immission som drabbat fiskarna genom köpmolslånd.
Fiskeristyrelsen anser därför i likhet med fiskeriintendenlen i östra distrik
tet alt den förlängda preskriptionstiden bör gälla också skada på enskilt
och allmänt fiskeintresse. 151

Fiskeriintendenlen i mellersta distriktet: Prop. 1985/86:83

Vad sedan anföres av "utredningen" under punkt 6, sammanfattningen, all många miljöskador, särskilt genom föroreningar, framträder långt efter den skadegörande handlingen, är en företeelse vilken är till stor förtret i vad avser fiskefrägor speciellt i samband med övemtsläpp. Exempelvis händer det att en industri gör etl överutsläpp i samband med reproduktionstiden för ett begärligt fiskslag, inom vilket en hel årsklass vUken är under romutvecklingsstadiel kan slås ut, Fiskama märker inte denna skada förtån om 3 ä 4 år, då årsklassen ifråga är fångslbar. Ofta kamoufleras sådana utsläpp i del atl utsläppen som inte har med naturliga fluktuationer atl göra, kanske inte upptäcks förrän långt senare i samband med statistiksammanställning o, dyl, "Utredningen" tar här upp frågan om preskriber-ing och föreslår en preskriptionslid på 25 år räknat från den skadegörande handlingen i vad gäller främst personskador. Här kan tänkas, alt man, där det inte direkt gäller personskador, inför dtfferentierade tider i anslutning till bedömd tidsmöjlighel atl upptäcka uppkommen skada eller i varje fall får processuell möjlighet atl göra en sådan bedömning beroende på omständigheterna från faU lUl fall.

Fiskeriintendenlen i nedre södra distriktet:

En annan förändring av värde är förlängningen av preskriptionstiden tUl 25 år. Många effekter som orsakas av l.ex. anrikning i sediment eller biota kan ge utslag i form av påtagliga skador först efter lång tid.

Fiskeriintendenlen i östra distriktet:

Eftersom det ofta kan la lång tid innan en, miljöskada framträder i full utsträckning bör föreslagen ändring av preskriptionslagens 3 § gälla även miljöskada på enskilt eUer allmänt fiskeintresse. Preskriptionstiden för sådan skada bör vara 25 år.

7.7 Länsstyrelsen i Malmöhus län:

Välbetänkt är också förlängningen av preskriptionstiden från 10 till 25 är. Detta är värdefullt, eftersom vissa sjukdomar som orsakas av miljöfaktorer, t, ex, cancer, framträder först efter lång tid.

Skiljaktig mening:

Utredningen föreslår en förlängning av preskriptionstiden från 10 tiU 25 år. En sådan preskriptionstid finns inte i någol annat civih-ättsligl sammanhang. Det kan ej vara välbetänkt med en sådan specialbestämmelse. Länsstyrelsen ställer sig därför tveksam till denna förlängning,

152

Skånes handelskammare: Prop, 1985/86:83

Handelskammaren stäUer sig avvisande till en förlängning av preskriptionstiden lill 25 år. Utredningen har enligt kammarens mening inte redovisat något godtagbart skäl för en så kraftig förlängd preskriptionstid. Någon motsvarighet finns inte inom något annat lagsttflningsområde. Snarare har tendensen varit att förkorta den tidigare gällande tioårspreskriplionen. Förutom de ökande kraven på dokumentation och uppgtftshantering som drabbar företagen är risken stor att i stort sett aU personal vid företagen omsätts under perioden, vilket leder till atl eventueUa skadeslåndsfrågor kommer att få handläggas av personer som saknar varje egen kännedom om frågan.

7.8 Sveriges advokatsamfund:

Samfiindet delar utredningens uppfattning om behovet av förlängd preskriptionstid vid personskada. Den föreslagna ändringen i preskriptionslagen begränsas emeUertid inte liU skadeståndsfordringar enligt den föreslagna mUjöskadelagen ulan avser även annan kemisk eUer fysikalisk-kemisk inverkan. Förslaget innebär alltså dessutom att en längre preskriptionstid införs bl. a, på produktansvarsområdet. Med hänsyn tUl vad utredningen utvecklat angående försäkrings- och fondlösningar och liU att det inte förehgger någon särskild lagsttftning på produktansvarsområdet är det enligt samfundets mening riktigast - från såväl principieU som praktisk synpunkt - att frågoma angående preskriptionstid och utformningen av ersättningssystemet i dessa delar blir föremål för övervägande i ett sammanhang. Samfundet föreslår därför att frågan om preskriptionstidens förlängning får anstå tills vidare i avvaktan därpå.

Skulle likväl en regel om förlängd preskriptionstid redan nu införas, bör den på sätt som anvisades i proposition 1979/80:119 om preskriplionslag m.m, (s. 42) införas i miljöskadelagen och begränsas att gälla ersättning enligt denna.

Utredningen föreslår vidare atl den längre preskriptionstiden skall lUI-
lämpas också på äldre skadeståndsfordringar, om dessa inte är preskribe
rade när lagstiftningen träder i kraft. Samfundet motsätter sig utredningens
förslag att den förlängda preskriptionstiden ges retroaktiv verkan. Samfun
det är principiellt motståndare tUl relroaklivitet i lagstiftningen. Det är en
för rättsordningen och det ekonomiska livet grundläggande fömtsättning
att effekter och risker av en handling skall tiUförlitligl kunna bedömas på
gmndval av de rättsregler som gäller när rättshandlingen företas. Effekter
na av den av utredningen nu föreslagna retroaktiva förlängningen av pre
skriptionen för företag och andra som bedriver eller bedrivit verksamhet
som omfattas av lagförslaget är svåra atl överblicka. Det får ses som en
brist i utredningen att denna fråga inte alls blivk belyst. Det av utredningen
anförda skälet för relroaklivitet atl del "i annat fall skuUe dröja tio år innan
reformen alls får betydelse och tjugofem år innan den får fuU effekt"
(s. 200) kan inte anses tUlräckligl bärkrctfligt för ett så drastiskt ingrepp i
existerande rättsförhållanden, 153

7.9 Svenska försäkringsbolags riksförbund: Prop. 1985/86:83

Som utredningen framhållit kan skäl tala för en förlängning av preskriptionstiden när det gäller sådana personskador vid vatten-, luft- och mark-föroreningar som är av den arten att det ej — när de visar sig - är uppenbart att de orsakals av viss miljöfarhg verksamhet. Här avses personskador som orsakals av långlidsverkande faktorer. En förlängning av preskriptionstiden är emellertid i sig inte någon garanti för alt den som drabbats av en miljöskada alltid erhåUer ersättning för denna, Särskik mot slutet av preskriptionstiden kan svårbedömda bevissituationer uppkomma. Även i övrigt torde det vara förenat med komplikationer att införa en förlängning av preskriptionstiden. Den av utredningen föreslagna preskriptionstiden 25 år är i sig en myckel lång tid. Som jämförelse kan nämnas att läkemedelsförsäkringen, som berör ett näraliggande område, har en preskriptionstid av 15 år.

Lagrådets uttalande i samband med arbetet på en ny preskriptionslag (prop. 1976/77:5) om en 15-årig preskriptionstid på detta område bör även framhållas i detta sammanhang. En förlängning kan framstå som motiverad när det gäUer kemiska produkter som är biologiskt verksamma och där skadan kanske visar sig först lång tid efter del atl den miljöfarliga verksamheten eller den skadliga inverkan upphört. Vid momentana skador eller om skadorna orsakas av plötsliga utsläpp är fömtsättningarna annorlunda; i dessa fall saknas anledning att frångå den nu gällande 10-åriga preskriptionstiden. Förslaget alt införa en tjugofemårig preskriptionstid framstår därför enligt riksförbundets mening som alltför långtgående. Riksförbundet vill nedan framhålla vilka svårigheter som, aUmänt sett, kan vara förenade med en förlängning av preskriptionstiden.

För att en förlängning av preskriptionstiden skall vara meningsfull från allmän synpunkt är det en fömtsättning att den skadelidande, särskUt i detta fall anspråk på skadestånd framställs mot slutet av preskriptionstiden, har möjlighet atl styrka förekomsten av en störning och etl orsakssamband mellan störningen och skadan. En alltför lång preskriptionstid medför således betydande bevisproblem. Även med en bevisregel som den som föreslagils i 2 § uppkommer betydande svårigheter.

En frågeställning som knyter an lUl den av utredningen upptagna frågan om en försäkrings- eller fondlösning, såvitt avser möjligheterna att garantera den skadelidande rätt till ersättning, är vUkel skydd den skadelidande har om det skadevällande företaget har den särskilda miljöskadeförsäkring som för närvarande kan tecknas. Enhgt den rådande principen på detta område krävs för att försäkringen skall ersätta miljöskador att försäkringen gäller när skadan anmäls (claims made). En försäkringslösning enhgt denna modell ger enligt de förutsättningar som gäller idag, ett skydd endast så länge som det skadevällande företaget består och betalar försäkringspremien; försäkringsskyddet gäller i dessa fall således inte anspråk som framställs först efter det att ett företags verksamhet och premiebetalning upphört.

De konventionella försäkringslösningar (ansvarsförsäkringar) som idag

finns på företagsförsäkringens område täcker endast en del av de risker

154

som finns med i bilden vid miljöfariig verksamhet. Ansvarsförsäkringen Prop. 1985/86:83 täcker således endast plötsliga och oförutsedda händelser, t. ex. skada genom plötsligt utströmmande gas.

En utvidgning av den konventionella ansvarsförsäkringen så att den skulle omfatta även skador uppkomna genom långtidspåverkan är av åtskilliga skäl svår atl genomföra. Den särskUda miljöskadeförsäkringen slår emellertid lill buds. Med nödvändighet, bl. a. av hänsyn lill kravet på erforderlig fondbildning för framtida fullgörande av gjorda åtaganden, bhr premiekostnaderna för denna försäkring betydande. Rent allmänt kan sägas alt en måttlig förlängning av preskriptionstiden medför en avsevärd premiehöjning; i vissa fall kan det bli uppenbara svårigheter att överhuvudtaget nå en försäkringslösning.

Varje försäkringsgivare måsle gardera sig för del ersättningsansvar som i en oviss framtid kan uppkomma på grund av den verksamhet som drivks under den tid försäkringarna varit i kraft. En annan praktisk svårighet är att en försäkringstagare som driver viss verksamhet inte torde vara beredd att erlägga någon nämnvärd premie för en verksamhet som han — måhända med stöd av de miljövårdande myndigheterna - ej upplever som särskilt riskabel. Konsekvensen härav blir lätt att försäkringar endast tecknas av sådana företag där en miljöskaderisk bedöms kunna föreligga och ej av andra. Miljöskaderiskpremiema tenderar därför att bli så höga alt de verkar avskräckande för andra verksamheter där mUjöskaderisken kanske finns - men ej ter sig sannolik med hänsyn tiU vad som vid den tiden är känt.

Den föreslagna preskriptionsregeln avser personskador. Emellertid är -enligt förslaget - regeln inte begränsad till skadeståndsfordran enligt miljöskadelagen utan den avser även annan kemisk eller fysikahsk-kemisk inverkan. Denna utvidgning innebär i praktiken ett införande av en längre preskriptionstid på såväl arbelsskade- som produktansvarsområdet. Även om miljörätten har åtskiUiga beröringspunkter med andra områden, anser riksförbundet del vara otUlfredsställande att i samband med en utredning i fråga om en myckel begränsad del av skadeslåndsrätten införa en inom hela denna generellt verkande preskriptionsregel utan atl ha belyst vilka konsekvenser en sådan utvidgning skulle medföra inom områden som ej varit föremål för utredningens analys.

Mot bakgmnd av vad utredningen anfört i avsnittet angående försäkrings- och fondlösningar och med beaktande av atl det inte föreligger någon särskild lagstiftning på produktskadeområdet framstår det som naturligt att i ett sammanhang söka lösa de frågor som är gemensamma på dessa båda områden. Det bör framhållas att uppkomstmekanismen kan vara densamma vid nu angivna produktansvarsskador som vid miljöskador.

Från såväl principiell som praktisk synpunkt framstår det som lämpligt all överväganden i dessa nu nämnda frågor bör ske gemensamt. Starka skäl talar därför enligt riksförbundets mening för att frågorna om preskriptionstid och utformningen av ett ersättningssystem på förevarande område blir föremål för lagsltflarens överväganden i ett sammanhang.

Del sagda innebär således inte någol hinder mol atl med bibehållande av 155

10-årspreskriplionen införa miljöskadelagen vid den tidpunkt som föreslå- Prop. 1985/86:83 gits.

Under aUa förhållanden är riksförbundet av den uppfattningen atl utredningen borde ha närmare berört vilka miljörätlsliga regler som gäller på kontinenten samt undersökt frekvensen av anmälda miljöskadefall under sista hälften av den gällande preskriptionstiden i några representativa länder och de ekonomiska följderna av den gällande lagsttftningen. I l.ex. Frankrike, Belgien och Holland är den skadeståndsrättsliga preskriptionstiden i allmänhet 30 år och, såvitt riksförbundet vet, har i dessa länder etl mycket begränsat anlal miljöskadeanspråk framsläUts.

Riksförbundet vill slutligen ifrågasätta lämpligheten av att - såsom föreslås i övergångsbestämmelserna - låta den nya regeln bli lUlämplig även på skador som inträffat före den nya lagens ikraftträdande.

7.10 Folksam:

Folksam delar utredningens uppfattning att det ur de skadelidandes synpunkt är skäligt med en utsträckt preskriptionstid för berörda miljö- och produklskador. Från försäkringssynpunkt kommer dock den långa preskriptionstiden att innebära viss kostnadsökning för berörda försäkringar. Också för industrier och andra verksamheter som kan orsaka skada av delta slag innebär 25 års preskriptionstid kompUkationer. Å andra sidan medför den långa tiden svårigheter för den skadelidande att styrka orsakssambandet när det gäller mycket sena skador. Även om intresset att ge skadelidande bästa möjliga skydd är mycket starkt måsle koslnadema och övriga komplikationer uppmärksammas vid utformningen av den nya preskriptionsregeln.

7.11 Försäkringsjuridiska föreningen:

Utredningens förslag all förlänga preskriptionstiden till 25 år från den skadegörande handlingen för skador orsakade av vissa föroreningar samt genom kemisk och hknande inverkan kan inte godtas. I och för sig är det givetvis angelägel atl en skadelidande får ersättning för liden skada. Det torde emellertid vara ytterligt svårt att efter så lång tid som 25 år med säkerhet fastlägga skadeorsaken. Mot bakgmnd av den lindrade bevisbördan synes det blir en överhängande risk för att fd person ådöms skadeståndsansvar. Vidare torde bestämmelsen erfordra en mycket omfattande arkivering av bevismaterial för att kunna utreda och belysa skadeståndsanspråk i en avlägsen framtid. Det kan också leda tiU oacceptabla resultat exempelvis i de fall ett kemiskt preparat enligt noggranna forskningar betecknats som ofariigt men forskningarna efter 24 år befinnes oriktiga.

I specialmoliveringen till 3 § första styckel förslaget rörande ändring i
preskriptionslagen anför utredningen (sid. 287 m) att om det i något fall
skulle vara tvisligl om orsaken till skadan är sådan som bestämmelsen
anger så får det anses vara den skadelidandes sak atl "styrka" sitt påståen
de om att den längre preskriptionstiden skall gälla. Uttalandet framstår
som svårförståeligt och svårförenligt med tillämpningen av den föreslagna 156

bevisregeln i 2 § förslaget till miljöskadelagen. Om det alltså enligt utred- Prop, 1985/86:83 ningens nyssnämnda uttalande skulle vara tvisligl att en personskada uppkommit lill följd av exempelvis förorening, sä kan således inte den ersättningskrävande räkna med alt bestämmelsen om det betydligt sänkta beviskravet i 2 § i den föreslagna miljöskadelagen skall tillämpas utan här har den ersättningskrävande alt i vanlig ordning fullt ut styrka sitt påstående om all luftföroreningen i fråga har förorsakat personskadan.

Det är värt alt observera att utredningen föreslår alt för alla vid lagens ikraftträdande icke preskriberade skadeståndsanspråk skall den längre preskriptionstiden gälla samtidigt som utredningen påpekar att en lag ej får ha retroaktiv verkan. Sådan verkan är precis vad som blir effekten av det framlagda förslaget.

7.12 Sveriges industriförbund:

SpecieUl starka invändningar kan resas mot förslaget om preskriptionstidens förlängning till tjugofem år, vUket också innefattar förslag om en genomgripande förändring av produktansvaret till följd av kemisk - eller fysikahsk-kemisk inverkan. Att samtidigt föreslå en i lag reglerad genereU lindring av beviskraven till förmån för skadelidande i de ofta mycket komplicerade orsakssammanhang, som gäller här, ger sammantaget lagförslaget en anmärkningsvärt stark prägel av godtycke.

Produktansvarskommitténs förslag tUl lagsttftning (SOU 1979:79, "Produktansvar II") innehöU bl,a, en särskild preskriptionsregel. Betänkandet har som bekant inte lett tiU någon lagstiftning. Justitiedepartementet har uttalat att man avser att invänta motsvarande lagstiftningsarbete inom Europeiska Gemenskapen. Lagstiftningsarbete avseende produktsansvar pågår också i enskilda länder. Rättsutvecklingen i fråga om ansvar för skador orsakade av produkter med skadebringande egenskaper är således myckel osäker. Att under sådana förhållanden införa en särskild, svensk preskriptionsregel för vissa produktskador förefaller förhastat. Den aktueUa situationen är tillräckligt skäl för att avföra frågan om preskription för produktskador, som dessutom inte omfattas av direktiven, från del föreliggande förslaget.

Preskriptionsfrågan för produktansvar måsle bedömas i sin helhet i samband med atl man tar ställning lill hela produktansvarsfrågan.

Förslaget att förlänga preskriptionstiden för miljöskador är otilffredssläl-lande underbyggt. Det är utomordentligt väsentligt att svensk lagsttftning beträffande preskription ur konkurrenssynpunkt harmonierar med utlandets motsvarande lagstiftning.

7.13 Lantbrukarnas riksförbund (LRF):

LRF delar utredningens uppfattning att behov av föriängd preskriptionstid
kan föreligga vid miljöskador. EmeUertid innebär utredningens förslag lill
ändring av preskriplionslagen alt preskriptionstiden förlängs också för
skadetyper utanför miljskadeområdet. Effekten härav har inte redovisats i 157

betänkandet. Mot denna bakgmnd anser LRF inte att utredningens förslag Prop. 1985/86:83 om förlängd preskriptionstid bör genomföras.

7.14 Byggherreföreningen:

Förslaget om den till 25 år förlängda preskriptionsfristen får knappast någon praktisk betydelse för byggnadsverksamhet, eftersom den endast avser personskador, som beror på störningar av en typ, som byggnadsverksamhet ej framkallar. Föreningen är emeUertid kritisk gentemot den föreslagna förändringen dels beroende på att fristens längd tycks ha bestämts synnerligen skönsmässigt, dels beroende på att den föreslås att gälla retroaktivt.

7.15 Stockholms kommun:

Stadskansliels juridiska avdelning:

Utredningens förslag att förlänga preskriptionstiden liU 25 år från den skadegörande handlingen för skador orsakade av vissa föroreningar samt genom kemisk och liknande inverkan kan inte godtas. 1 och för sig är det givetvis angeläget alt en skadelidande får ersättning för liden skada. Det torde emeUertid vara ytterligt svårt att efter så lång tid som 25 år med säkerhet fasUägga skadeorsaken. Mot bakgmnd av den lindrade bevisbördan synes det bli en överhängande risk för att fel person ådöms skadeståndsansvar. Vidare torde bestämmelsen erfordra en mycket onrfaltande arkivering av bevismaterial för att kunna utreda och belysa skadeståndsanspråk i en avlägsen framtid. Det kan också leda tiU oacceptabela resultat exempelvis i de fall ett kemiskt preparat enligt noggranna forskningar betecknats som ofarligt men forskningama efter 24 år befinnes orikliga.

I specialmotiveringen lill 3 § första styckel förslagel rörande ändring i preskriplionslagen anför utredningen (sid. 287 m) atl om det i något fall skulle vara tvisligl om orsaken lill skadan är sådan som bestämmelsen anger så får det anses vara den skadelidandes sak att "styrka" sitt påstående om att den längre preskriptionstiden skall gäUa. Uttalandet framstår som svårförståeligt och svårförenligt med tillämpningen av den föreslagna bevisregeln i 2 § förslaget tUl miljöskadelagen. Om det alltså enligt utredningens nyssnämnda uttalande skulle vara tvisligl atl en personskada uppkommit tUl följd av exempelvis luftförorening, så kan således inte den ersättningskrävande räkna med att bestämmelsen om del betydligt sänkta beviskravet i 2 § i den föreslagna miljöskadelagen skall tillämpas utan här har den ersättningskrävande atl i vanlig ordning fuUt ut styrka sitt påstående om att luftföroreningen i fråga har förorsakat personskadan.

Del är värt atl observera alt utredningen föreslår att för alla vid lagens

ikraftträdande icke preskriberade skadeståndsanspråk skall den längre

preskriptionstiden gälla samtidigt som utredningen påpekar att en lag ej får

ha retroaktiv verkan. Sådan verkan är precis vad som blir effekten av det

framlagda förslaget.

158

7.16 Svenska byggnadsentreprenörföreningen: Prop. 1985/86:83

Den generella förlängning av preskriptionstiden som här föreslås går enhgt föreningens uppfattning för långt. Den föreslagna preskriptionstiden om tjugofem år kan endast vara sakligt motiverad i sällan förekommande undantagsfaU. 1 övrigt är förslagel orimligt. Konsekvenserna av en sådan förändring är svåröverblickbara särskilt kombinerad med en bevislättning. En förändring på föreslaget sätt måste oviUkorligen återverka i såväl standardavtal som på byggkostnaderna.

7.17 Svenska kommunförbundet:

Utredningen föreslår införande av en 25-årig preskriptionstid för personskada till följd av vatten-, mark- och luftförorening samt kemisk eller fysikalisk-kemisk inverkan. I den föreslagna lagtexten anges också klart vilken utgångspunkt som ska gäUa för preskriptionstidens beräkning. Sistnämnda klarläggande är naturligtvis bra men den föreslagna 25-årstiden inger starka betänkligheter. Styrelsen är väl införstådd med att en preskriptionstid på 10 år från den skadegörande handlingen kan medföra rättsförlust för den som drabbas av miljöskada, eftersom lång tid kan förflyta innan skadan visar sig. Dessa fall torde dock vara ytterligt säUsynta. Risken för den skadelidandes rättsförlust måste också trots allt vägas mot de betydande nackdelar som en förlängning av preskriptionstiden kommer atl medföra. Att vi i vår lagsttftning sedan långliga tider haft en preskriptionslid på högst 10 år är ju inte något som förekommit utan anledning. De skäl som funnits för en 10-årig preskriptionstid är gångbara än idag och de gör sig gällande även på miljöskadeområdet. Det får anses närmast ogörligt att med tillräcklig grad av säkerhet föra bevisning om vad som hänt för exempelvis 24 år tillbaka. Man kan också befara att behövliga utredningar i dylika "gamla" rättegångar skulle föranleda oerhört stora kostnader.

Styrelsens inställning till en 25-årig preskriptionstid påverkas naturligtvis också av den föreslagna lättnaden i beviskravet. Kombinationen av dessa tvä lagändringar uppfattar styrelsen som mycket riskabel.

Risken för att den skadelidande drabbas av rättsförlust vid en fortsatt 10-årig preskriptionstid kontra olägenheterna av en förlängd preskriptionstid utgör ett dilemma som är svårt all finna någon lämplig lösning på. Styrelsen anser emellertid att övervägande skäl talar för atl en 25-årig preskriptionstid inte bör införas.

7.18 Landsorganisationen i Sverige (LO):

LO vill kraftigt understryka behovet av en utsträckt preskriptionstid för
fördröjda skadeföljder på grund av arbelsmiljöpåverkan. Våra erfarenheter
de sista åren på arbetsmiljöskadornas område, t,ex, påverkan av asbest
och lösningmedel, pekar på atl vi har atl vänta skadefall där expositionen
ligger långt tiUbaka i tiden men där skadeföljderna uppkommer lång tid
efter expositionens upphörande. Detta kan också förväntas bli fallet på 159

grund av påverkan av andra ämnen än de ovan nämnda. Motiven för en Prop. 1985/86:83 utsträckt preskriptionstid, nämligen en rimligare avvägning meUan den skadelidandes och skadevåUarens iniressen än det de nuvarande reglerna åstadkommer, har därför, enligt LO:s mening, riktigt bedömts av utredningen.

Emellertid har övergångsbestämmelserna fått en olycklig utformning, LO vill särskilt peka på följande förhåUande, Trygghetsförsäkring för arbetsskada (TEA) övertog från och med 1974 alla fordringar på skadestånd som kunde riktas mot en arbetsgivare. Detta betyder, att alla arbetsskador som yppats efter 1974 regleras enligt TF A-försäkringen. Detta betyder i sin tur att enligt de nu gällande preskriptionsreglerna, inga skadestånd på grund av arbetsolycksfall eUer arbetssjukdom kan resas efter 1984. Även om de föreslagna ändringarna i preskriptionslagstiftningen hinner träda i kraft före detta datum blir de föreslagna reglerna etl slag i luften.

För att kunna uppfylla betänkandets intentioner bör därför övergångsbestämmelserna ändras så att reglerna får retroaktiv verkan,

I ett avseende bör lagmmmels (3 § preskriptionslagen) lydelse omformuleras och preciseras. Utgångspunkten för beräkning av den tjugofemåriga preskriptionstiden sägs vara den skadegörande handlingen eller, vid underlåtenhet, den dag en viss åtgärd borde ha vidtagits. Emellertid är det beträffande den tfrågavarande skadelypen oftast omöjligt att ange någon specifik skadehändelse eller underlåtenhet. Det som framföraUt utmärker skadeorsaken för tfrågavarande skadeföljder är, atl den skadelidande under lång tid exponerats för etl visst (eller för vissa) ämne/ämnen och att det just är den långvariga expositionen som tUl sist får viss skada tiU följd. Inte ens tidpunkten för skadeföljdens inträdande är alltid möjlig att ange. Det är därför nödvändigt att ytterligare precisera vad som avses med "skadehändelse". Ett tänkbart alternativ vid fördröjda skador är att räkna preskriptionstiden från expositionens upphörande.

7.19 Miljöcentrum:

Flera av de mål Miljöcenlmm har varit involverat i har aktualiserat behovet av en förlängd preskriptionstid. Vi anser liksom utredningen att 25 år är en lämplig preskriptionstid beträffande personskada tUl följd av vatten-, luft- eller markförorening.

Vi ifrågasätter dock del lämpUga i atl i alla andra situationer ha en preskriptionslid på 10 år, som föreslagits av utredningen.

Vi erinrar om att del kan ta uppemot 5 år innan l.ex. nedgrävda gtfttun-nor rostat sönder så att deras innehåll frigörs tUl omgivningen och bl. a. förorenar gmndvatten. Del kan sedan ta flera år innan förorenat grundvatten når dricks vattentäkter, som t, ex. används för vattning av djur och sedan ytterligare några år innan djurägaren kan härleda eventueUa skador hos djuren liU förorenat vatten.

I en sådan skuation överskrids lätt preskriptionstiden 10 år.

På samma sätt kan preskriptionstiden överskridas, om vattnet används

160

för bevattning av grödor, innan den drabbade inser sammanhanget mellan Prop, 1985/86:83 förorenat gmndvatten och växtskada.

Vi föreslår sålunda en preskription på åtminstone 15 år vad gäller ersättning för skada på växter och djur. Vad gäller övriga lyper av skador delar vi däremot utredningens uppfattning.

7.20 Sveriges villaägareförbund:

Skadeförloppel vid gmndvatlensänkning tar mänga år. En sänkning av grundvallennivån leder lill sättningar i marken med åtföljande skador på byggnader m,m. Sättningsförloppet är dock utdraget. Efter ca 5 år har halva sättningen ägt mm. Först efler ca 25 år är hela sättningsförloppet avslutat.

Det behöver inte vara enbart angränsande fastigheter som drabbas av marksätlningen. Beroende på ohka geologiska fömtsättningar kan även fastigheter som ligger flera hundra meter från t, ex, ett tunnelbygge drabbas.

Det är vanligt att en grundvattensänkning uppstår i samband med arbetets utförande. Det är dock lika vanligt med en successiv avsänkning av gmndvatlnet genom läckage in i en befintlig tunnel.

Även en liten gmndvatlensänkning kan medföra stora marksättningar. Ofta finns det fiera samverkande orsaker tiU en gmndvatlensänkning.

Efler en liltfällig grundvattensänkning med åtföljande marksättning kan gmndvattennivån ha återställls och det kan efteråt vara svårt att klarlägga orsakssammanhanget.

Med de anförda exemplen vill vi visa att det kan vara svårt för en fastighetsägare (ofta en lekman) all inom tio år från etl okänt skadetillfälle kunna konstatera att en gmndvatlensänkning har ägt rum, var och när den har ägl mm, om den fortfarande pågår, vem som är ansvarig, osv. Härför fordras omfattande och dyrbara utredningar av experter. Fastighetsägaren har normall inte tillgång till sådana och tvekar inför kostnaden. Ett problem i sammanhanget är också att utredningskoslnaderna vid grundvattenskador ofta överstiger kostnaderna för atl avhjälpa skadan. Vi yrkar därför att preskriptionstiden för sakskada till följd av gmndvatlensänkning skall vara tjugofem år, dvs. samma som gäller för personskada vid långsamt skadeförlopp (förslag tUl ändring i preskriptionslagen 3 §),

8 Processuella frågor m. m.

8.1 Justitiekanslern:

Genom etl tillägg till 25 § rättshjälpslagen vill utredningen markera atl
rättshjälpsnämnderna i dessa fall skall kunna visa störte generositet än
hittiUs, Förslaget i denna del är givetvis positivt för de skadelidande men
jag vill mol bakgrund av min erfarenhet från handläggningen av medicinska
mål varna för en okritisk generositet i denna del. Det måste lUlses alt en
ökad generositet inte kommer atl innebära att rättshjälp beviljas för utred
ning i fall då utsikterna all nå resultat med undersökningarna framstår som 161

11 Riksdagen 1985186. 1 saml. Nr 83

tvivelaktiga. Kostnaderna för utredningen har en tendens att bli stora utan Prop, 1985/86:83 att det finns skäl härför. Det kan också antas att ett större anlal utsiktslösa processer kommer till stånd om generositeten lillämpas okritiskt. Det får inte bli så atl utredningar av delta slag blir en födkrok för vissa personer ulan all det innebär en förbättring för den skadelidande. Jag vill också understryka vad jag sagt om kostnadernas storlek. Mot bakgrund av det anförda avstyrker jag förslagel i denna del,

8.2 Svea hovrätt:

Förslagel tillgodoser ett påtagligt behov, och hovrätten tUlstyrker att det genomförs ulan hinder av rättegångsulredningens pågående arbete.

Hovrätten tUlstyrker förslagel till ändring i rättshjälpslagen,

8.3 Stockholms tingsrätt:

Som framgår av avsnitt 2,9 i betänkandet medför nuvarande forumregler problem såvkt gäller miljöskador.

Tingsrätten delar helt utredningens synpunkter och förslag i forumfrågan och anser all det av utredningen föreslagna alternativet d är det klart lämpligaste av de framförda alternativen. Miljöskadelagens forumregler kommer härvid även atl ansluta till reglerna inom närliggande områden såsom expropriationslagen och den nya vattenlagen.

Tingsrätten anser det angeläget att den föreslagna forumbestämmelsen får träda i kraft samtidigt med miljöskadelagen i övrigt och alt inte rättegångsutredningens kommande förslag om rättegången i fastighetsmål först avvaktas.

Den konsekvens i rätlskraflshänseende som utredningen redovisat är av ringa praktisk betydelse och ulgör inte något skäl mot den föreslagna forumregeln.

Enligt tingsrättens mening föreligger risk för obalans mellan parterna i miljöskyddsmål därigenom att den ena parten har tillgäng tiU betydande utredningsresurser medan den andra parten av kostnadsskäl är förhindrad att låta utföra viss utredning. Del kan av denna anledning också inträffa atl en part tvingas avslå från all väcka talan. Detta är inte tillfredsställande.

Utredningen har föreslagit ett tillägg till 25 § rällshjälpslagen. Detta gäller dock endast för utomprocessuell kostnad. Är mål anhängiggjort finns små möjligheter atl få sådan utredning ersatt som rättshjälpskoslnad. Härtill kommer atl möjligheterna lill rättshjälp ytterligare beskurks genom de ändringar i rällshjälpslagen som trätt i kraft 1983-05-01, Dessa har bl, a, inneburit att ägare av en fastighet eller en byggnad i allmänhet inte får beviljas rättshjälp i angelägenhet som avser fastigheten eller byggnaden (8§p, 8),

En för den skadelidande bättre lösning hade varit att i miljöskademål i
huvudsak låta samma principer beträffande rättegångskostnader gälla som
kommer till uttryck i t,ex. 139 § byggnadslagen och 36 § naturvårdslagen. 162

Som utredningen anför bör dock rättegångsulredningens förslag om rätte- Prop. 1985/86:83 gångskostnader först avvaktas, innan man inför en specialregel för miljö-skademålens del.

Med hänsyn till alt det ofta är av stor betydelse för parterna att tekniska och medicinska utredningen utförs på ett tidigt stadium, helst innan lalan har väckts vid domstol, är det angeläget alt rätlshjälpsnämnderna inte är alltför restriktiva i sina bedömningar. Det av utredningen föreslagna tillägget till 25 § rällshjälpslagen ger emellertid inte stöd för en mer generös lillämpning. Tillägget kan enligt sin lydelse tvärtom tolkas som en skärpning av nuvarande regler.

Del kan ifrågasättas om man inte i den föreslagna lagen skall införa samma regler till skydd för inteckningshavare som gäller enligt 25 § expropriationslagen. Enligt detta lagrum får domstolen meddela dom i överensstämmelse med vad parterna är överens om beträffande storleken av löseskilling eller intrångsersättning om medgivande lämnats av samtliga borgenärer som har panträtt i fastigheten, dock atl medgivande ej fordras av den för vars rätt domstolens avgörande väsentligen är utan betydelse.

8.4 Luftfartsverket:

Enligt utredningen (s. 281) överensstämmer 10 § andra stycket i sak med 33 § andra stycket miljöskyddslagen. I specialmotiveringen tUl 33 § uttalade departementschefen (prop. 1969:28 s, 284) atl bestämmelsema om expropriationskoslnad i — då gäUande — expropriationslagen skulle gälla. Enligt luftfartsverkets mening stämmer i så fall 10 § andra styckel inte helt överens med 13 §, som anger när expropriationslagens resp, rättegångsbalkens bestämmelser om kostnad skaU tiUämpas, 13 § innebär enligt ordalydelsen atl i bl, a, inlösenmål skall rättegångsbalkens bestämmelser gälla,

I inlösenmål är det i ett speciellt fall motiverat atl tillämpa rättegångsbalkens bestämmelser om rättegångskostnad. Tvisten kan nämligen röra enbart fastighetens värde, dvs, löseskUhngens storlek; själva inlösenyrkan-del har medgivits, kanske t,o,m. innan stämningsansökan ingavs. Om domstolen fastställer det belopp som svaranden (inlösaren) medgivit, bör 18 kap, 3 § rättegängsbaUcen fä tiUämpas, De idag gällande bestämmelserna om rättegångskostnader vid inlösen enhgt miljöskyddslagen, innebär att en fastighetsägare, som inte är kompromissviUig, utan ekonomiskt risktagande kan inleda rättegång om löseskillingens storlek.

8.5 Koncessionsnämnden för miljöskydd:

Nämnden vUl dock påpeka att fastighetsdomstolarnas arbetsbelastning kan
komma atl öka i betydande omfattning på gmnd av alt lagen skall vara
tillämplig på småskador på person och egendom - del nuvarande rekvisi
tet i 30 § mUjöskyddslagen att olägenheten skall vara av någon betydelse
slopas i fråga om sådana skador - samtidigt som kravet på bevisning om
orsakssammanhanget mellan skadegörande handling och skada skall hnd-
ras (jfr 2 och 3 §§ miljöskadelagen), 163

Enligt 34 § andra punkten miljöskyddslagen kan den som utövar eller Prop, 1985/86:83 ämnar utöva miljöfarlig verksamhet påkalla prövning av ersättningsfråga genom alt väcka talan vid fastighetsdomstol i likhet med sakägare som vill framställa ersättningsanspråk. Företagaren skall därvid ange de ersättningsbelopp som han erbjuder. 1 sädana mål som anhängiggöres av företagaren äger beslämmelserna om kostnad i expropriationsmål motsvarande tillämpning. Samma bestämmelser återfinns i miljöskadelagen (jfr 11 § och 13 § första stycket). I anslutning härtill redovisas följande.

I vissa tiUståndsärenden hos koncessionsnämnden har förekommit att nämnden i motiveringen till beslutet - som inneburit att del sökta förelaget lovgivits på vissa vUlkor - erinrat sakägare om ersättningsbestämmelserna i miljöskyddslagen. Förhållandet har därvid värk det att någon enstaka eller ett fåtal fastigheter utsätts för störningar som inte kunnat begränsas i erforderlig omfattning genom föreskrivna skyddsåtgärder. Nämndens erinran om ersättningsreglerna i dessa fall kan sägas ha utgjort etl besked till berörda sakägare om möjlighetema att vid fastighetsdomstol erhålla kompensation för angivna störningar för den händelse tillständshavaren inte velat göra upp i godo. Vid talan av sakägaren om ersättning hos fastighetsdomstolen i ett sådant fall gäller dock rättegångsbalkens rättegångskostnadsregler med de risker detta för med sig för sakägaren om fastighetsdomstolen skulle ha en annan uppfattning i störningsfrågan än koncessionsnämnden.

I tiUståndsärende rörande Remmene skjutfält gällde prövningen bl, a, placeringen av en s.k, rälsmålbana. Nämnden ansåg att banan kunde förläggas antingen tUl Baggebol eller till trakten av Ängslätt, dock att en banförläggning till Baggebol fömlsatte atl fortifikalionsförvallningen inlöste vissa fastigheter eller - om ägare lill sådan fastighet motsatte sig inlösen - utgav skälig ersättning. Enades ej förvaltningen och fastighetsägare om inlösen eller ersättningsbelopp erinrade nämnden om bl, a, bestämmelserna i 32, 33, 34 §§ och 37 § första stycket miljöskyddslagen, Remmene-beslulet överklagades. I regeringsbeslutet (1980-12-23) föreskrevs såsom villkor följande:

10. Fortifikationsförvaltningen skall snarast möjligt inleda förhandlingar med ägarna till de fastigheter med bostadshus, som är belägna inom etl avstånd av ca 1 km från rälsmålbanan, om inlösen av fastigheterna eller ersättning för intrång på dessa. Kan parterna inte enas, erinras om atl frågan enligt bestämmelserna om ersättning m,m, i miljöskyddslagen kan prövas av vederbörande fastighetsdomstol,

I 41 §-ärende rörande buller vid Värmdöleden har koncessionsnämnden dels ålagt vägverket att inleda förhandlingar med fastighetsägare i syfte att få till stånd överenskommelser om vidtagande av åtgärder för att förbättra ljudisoleringen i vissa bostadshus, dels föreskrivit skyldighet för vägverket - om nyssnämnda förhandlingar inte leder tiU slutliga överenskommelser i ålgärdsfrågorna - all inom viss tid påkalla fastighetsdomstolens prövning av frågan om ersättning med anledning av störningar från trafiken på Värmdöleden. Koncessionsnämndens beslut överklagades av natur-

164

vårdsverket, Nacka kommun och statens vägverk. Nämnden har avgivit Prop, 1985/86:83 btfogat remissyttrande i besvärsärendet.

Ovan redovisad utveckling av praxis kan, enligt koncessionsnämndens mening, ge anledning till en översyn av rättegångskostnadsreglema i er-sätlningsmål på miljöskyddsområdet.

8.6 Fiskeristyrelsen:

Styrelsen har ovan uttalat sig för en anpassning av miljöskadelagen lUI vattenlagen. Om en sådan anpassning inte skulle komma lill stånd skuUe utredningens förslag att ändra rättshjälpslagen fa ökad betydelse för fiskets del. Styrelsen vill dock understryka att den föreslagna ändringen i rättshjälpslagen är ett, från fiskets synpunkt sett, klart sämre alternafiv, bl, a, genom att den skadelidande riskerar att få svara för såväl egna som motpartens rättegångskostnader om han tappar processen. Med dessa reservationer kan styrelsen stödja utredningens förslag alt ge rättshjälpsnämnderna möjlighet till en generösare prövning av frågor om sakkunnigutlåtanden i tvister som har betydelse för sökanden.

Fiskeriinlendenten i mellersta distriktet:

I likhet med "utredningen" anser fiskeriintendenlen, atl den processueUa frågan i vad avser den skadelidandes möjlighet tiU rättshjälp är otiltfredsstäUande löst, "Utredningen" anser sig tyvärt med hänsyn liU kostnadsdirektivet inte kunna lämna någon slutlig lösning i denna fråga. Frågan är enligt fiskeriintendentens förmenande mycket viktig speciellt för den enskilde, I vattenmålsfrågor har man löst denna fråga genom att sakägarna äger rätt atl på sökandenas bekostnad anlita ombud, Åven ur aUmän fiskerisynpunkt finns mycket att önska här. Det är otiltfredsstäUande att fiskerimyndigheten endast ges tUlfälle att yttra sig i koncessionsärenden och då har att själv slå för kostnaden. Det är i alla faU vid källan för de miljöpåverkande utsläppen ansträngningarna främst bör sättas in, för att reducera senare anspråk på skadeersättning.

"Utredningen" har även berört frågoma om skador genom s.k. psykisk immission, vUka är atl hänföra liU ML:s bestämmelser. Skador i delta sammanhang klargör "utredningen" inte höra till undantagen vad gäUer exempelvis joniserande strålning till följd av exempelvis atomkraftverk. För fiskets del är detta av betydelse. Det har visat sig att köpmolstånd uppstått vad gäUer försäljning av fisk från områden i närheten av atomkraftverk. I Mälaren har yrkesfiskarna, långt efler del kvicksilverförekomst i gädda konstateras vara ofarlig, hafl köpmotstånd vad gäller gädda innebärande ekonomiskt bakslag för dem. I sådant fall kan kanske tänkas, att lagförslaget om solidarisk skadeersättning bör ge utrymme för att yrkesfiskarnas "intrångsskada" ersattes av de industrier, från vilka kvick-sUvemtsläpp konstaterats utgå.

165

8.7 Rättegångsutredningen: Prop. 1985/86:83

En av de viktigaste processrättsliga frågor som behandlas i betänkandet gäller kompetensfördelningen mellan allmän domstol och faslighelsdom-stol. Miljöskadeutredningen föreslår i detta hänseende alt man motverkar uppkomsten av kompetenskonfiikler genom mer flexibla forumregler. Innan vi går närmare in på dessa regler vUl vi påpeka atl man kan motverka uppkomsten av konflikter på ett mera radikalt sätt än enligt betänkandet, nämligen genom all man avskaffar faslighetsdomstolama och låter fastighetsmålen handläggas av de aUmänna domstolarna i särskild sammansättning. I syfte bl. a. all undersöka förutsättningarna härför skall vi enligt tUläggsdirektiv som vi har fått år 1981 förutsättningslöst se över frågorna om tingsrätts och hovrätts sammansättning.

En reform grundad på våra överväganden kan emellertid inte komma tUl stånd förtän om några år och de nuvarande missförhållandena kan ge anledning till en snabbare reform. Ur detta perspektiv framstår nya fomm-regler som en tänkbar provisorisk ordning.

I avsnitt 11.1 diskuterar miljöskadeutredningen på etl intresseväckande och klargörande sätt de handlingsalternativ som står lill buds och stannar för all föreslå en viss uppmjukning av regelsystemet angående rätt fomm. Vi vill dock nämna atl den i 12 § andra stycket i förslaget upptagna regeln om fastighetsdomstol som fakultativt fomm för "yrkanden som har samband med den verksamhet det är fråga om ..." explicit reglerar endast möjligheten atl ta upp i och för sig "fastighetsdomstolsfrämmande" yrkanden till prövning, medan däremot den i utredningen (s. 205 och 282) berörda möjligheten, all pröva alternativa grunder tiU ett i målet framstäUt yrkande om ersättning för miljöskada, inte går att utiäsa av lagtexten, Särskik med den av utredningen (s. 206) föreslagna lösningen av rättskraftsfrågan - att rättskraften skall omfatta alla de grunder käranden kan åberopa lill stöd för sitt yrkande oavsett om de framställts vid faslighels- domstolen eUer ej — framstår det som en brist atl fommregelns omfattning i nyssnämnda hänseende inte framgår av lagtexten. Risk finns nu att käranden avstår från att försöka åberopa annan grund än mUjörätlslig vid fastighetsdomstolen, eftersom käranden inte s.a.s. inbjuds härtiU av fo-mmreglerna. Om käranden då förlorar målet och sedermera väcker talan vid allmän domstol för samma skada, denna gång under åberopande av l.ex. skadeståndslagen kommer lalan att avvisas på grund av res judicata liU följd av den blott imphcita fommregelns rältskraflskonsekvenser. Ett klargörande i lagtexten så att denna - i enlighet med vad miljöskadeutredningen får fömtsättas ha avsett - även omfattar allemativa grunder vore här på sin plats, åtminstone om utredningens åsikt i rättskraftsfrågan skaU gälla.

Nu kan det emellertid också ifrågasättas om man generellt bör anbefaUa en så vidsträckt objektiv rättskraftsverkan i samband med fakultativa fommregler som utredningen rekommenderar för skl speciella ämnesområde, 11, ex, expropriationsmål kan intresset av snabb rättegång ta över de skäl som talar för alt parts eventuella skadeståndsskyldighel alltid bhr

slutgiltigt prövad i en och samma rättegång (jfr Bouvin-Hedman-Stark,

166

Expropriationslagen, 1975, s, 191), Även om domstolen tillåts att, efler Prop. 1985/86:83 mönster av 1 kap, 1 § andra stycket lagen om rättegång i arbetslvister, särskilja målen när del finns skäl därtUI — och även om man till följd av forumregelns fakultativa utformning har möjlighet atl vägra alt ta upp en alternativ grund för skadeståndsskyldighel lill prövning redan vid den SärskUda domstolen - tvingar ju den av utredningen föreslagna rättskraftsregeln parten att åtminstone försöka få samtliga alternativa grunder upptagna lill handläggning vid fastighetsdomstolen, om parten nu väljer att börja där. Skulle parten däremot vilja vara bibehållen vid möjUgheten att processa om samma skada i två rättegångar kan han uppnå detta genom att börja med atl väcka talan vid allmän domstol. Där kan ju under inga omständigheter den miljörätlsliga grunden bli föremål för prövning (och därmed rättskraft).

Den av utredningen förordade linjen i rällskraflsfrägan utesluter således ej risken för upprepat processande i samma sak; ny rättegång kan bli aktuell om fastighetsdomstolen utnyttjar sin rätt all avvisa icke miljörätts-ligt gmndad talan, om särskiljande sker och om part väljer alt börja vid allmän domstol. Man kan då fråga sig om den begränsade vinsten vad gäller vinnande parts trygghet (eller processekonomiska skäl) talar tillräckligt starkt för den utsträckning av rättskraften tUl icke åberopade gmnder utom domstolens normala behörighet som utredningen föreslår. Kanske bör en sådan preklusionsverkan svara mol en obetingad rätt för part att få dylika gmnder upptagna till prövning.

Väljer man i tvistemål ändå en fakultativ forumregel - en företeelse som är främmande för rättegångsbalken men, som utredningen anger, har motsvarighet i t, ex, expropriations- och vattenlagarna - finns det således skäl som talar för atl rättskraften beträffande de specialdomslolsfräm-mande gmnderna inskränks tUl sådana specialdomstolsfrämmande grunder som faktiskt varit föremål för prövning. Vill svaranden få samtliga akerna-tiva gmnder för skadeståndsskyldighel prövade redan i miljömålet torde han kunna uppnå detta genom atl väcka negaliv faslslällelsetalan av innehåll atl skadesländsskyldighet inte föreligger, lät vara atl rätten kan inskränka prövningen lill miljöskyddsgrunden. Svaranden synes alltså inte uteslutande vara hänvisad lUI det sätt på vilket käranden bestämt sin talan i målet.

Ytterligare etl skäl alt begränsa rättskraften på sätt här antytts är all -om förslagel genomförs - domens verkan annars ej kan bedömas enbart ultfrån själva domen; ett aktstudium måste till för alt kontrollera i vilken mån fastighetsdomstolen begagnat sin rätt att avvisa alternativa gmnder. Det finns dock självfaUet även skäl som talar mot en inskränkning av rättskraften till att omfatta endast åberopade grunder, så t, ex. att en dyhk inskränkning strider mot sedvanliga rättskraftsregler och därigenom bhr ett undantag som komplicerar regelsystemet.

Redan av det ovanstående torde ha framgått att spörsmålet om rättskraf
tens objektiva utsträckning vid fakultativa fora kräver en hel del övervä
ganden - här har blott några synpunkter kunnat anläggas. Med del sagda
vill vi inte ge uttryck för något slutgiltigt ställningslagande i den ovan
diskuterade frågan. De nya regler rättegångsulredningen kan komma all 167

föreslå beträffande förhållandel mellan allmänna och särskilda domstolar Prop, 1985/86:83 kan fö, medföra att problemet så småningom blir helt eller delvis inaktuellt, I avvaktan pä att så sker förefaller del dock något äventyrligt att koppla en så viltgående rältskraftsregel som utredningen förordar till en så knapphändig fommregel som den i 12 §. Och att sopa problemet med rättskraflsfrågans konsekvenser under mattan med konstaterandet (s. 206) alt "deras praktiska betydelse ... i alla händelser (torde) bli ringa" förefaller inte helt övertygande; åtminstone den som ulan förvaming i lagtexten finner dörren slängd till ny process i strid mot vad som gäller i dag torde vara obenägen att bagatellisera ämnet. Motsvarande frågor kan fö. uppkomma även i form av ifrågasatt litispendens.

Att i avvaktan på rättegångsutredningens kommande förslag om fastighetsdomstolarnas framtid avstå från all nu införa en fommventil av det slag miljöskadeutredningen föreslår är inte heller någon idealisk lösning på de rättskraftsproblem som här antytts. Skulle man därför välja atl nu införa en fakultativ forumregel med den innebörd miljöskadeulredningen avsett bör dock, som framhållits ovan, intentionerna komma till bättre uttryck i lagtexten. Även om lösningen av rällskraflsfrägan överlämnas tUl praxis -vilket vi anser olämpligt - bör möjligheten att åberopa alternativa gmnder till stöd för samma yrkande framgå. Att 12 § i förslaget är utformad efter förebild av 5 kap, 3 § expropriationslagen utgör inget skäl mot ett klarläggande.

När det gäller rättegångskostnaderna har miljöskadeutredningen i två sammanhang (s. 207 och 208) hänvisat till att rätlegångsutredningens arbete måste avvaktas innan man tar ställning. Rättegångsutredningen har emellertid i sitt delbetänkande (SOU 1982:25-26) Översyn av rättegångsbalken 1 Processen i tingsrätt redan behandlat frågoma om rättegångskostnaderna i tvistemål och avser f n, inte att återkomma i denna del (bortsett från vad som kan föranledas av alt man i vissa mål bör särskik beakta prejudikatbildningsaspekten).

8.8 Sveriges advokatsamfund:

Samfundet giUar den föreslagna forumbestämmelsen, som är den lämpligaste av de behandlade alternativen.

Det är angelägel atl den nya bestämmelsen får träda i kraft samtidigt med miljöskadelagen i övrigt. Anledning finns inte att avvakta rättegångsutredningens kommande förslag om rättegången i fastighetsmål,

I miljöskyddsmål föreligger betydande risk för att den ena parten (oftast
svarandesidan) har tiUgång liU betydande utredningsresurser medan den
andra parten av kostnadsskäl är förhindrad atl utföra utredning eller endast
kan företa dyhk i alltför begränsad omfattning. Ibland kan part på gmnd
härav tvingas avstå från att väcka talan. Utredningens förslag till tillägg till
25 § rällshjälpslagen omfattar endast utomprocessuell kostnad. I anhängig
gjort mål är utsikterna relativt små att få dylik utredning ersatt som
rättshjälpskoslnad. Dessa möjligheter har dessutom ytterligare beskurks
genom de senast företagna ändringarna i rättshjälpslagen. Även om — som
utredningen framhållit - rättegångsulredningens förslag om rättegångs- 168

kostnader bör avvaktas innan man inför en specialregel för miljöskademä- Prop. 1985/86:83 lens del, hade det varit av värde att utredningen tydligare än som nu skett påpekat den stora betydelse del har för parterna att tekniska och medicinska utredningar utförs pä ett tidigt stadium, helst innan lalan väcks, och att det mot denna bakgrund är angelägel all rättshjälpsnämnderna inte är aUtför restriktiva i sina bedömningar. Utredningens förslag till tillägg lill 25 § rättshjälpslagen synes ge ett alltför begränsat stöd för en generös tillämpning.

8.9 Försäkringsjuridiska föreningen:

Skadeståndstalan enligt ML skall väckas vid fastighetsdomstol medan skadeståndstalan på annan gmnd skall väckas vid allmän domstol. Detta kan medföra praktiska svårigheter och ibland föga rimliga resultat, t,ex, när överrätt finner att underrätt obehörigen upptagit en talan, i vilket fall överrätten har att undanröja underrättens dom. Utredningens förslag att miljöskador skall behandlas vid fastighetsdomstol samt att denna även får behandla alternativa gmnder får anses tillfredsställande lösa hithörande problem.

8.10 Stockholms kommun:

Stadskansliets juridiska avdelning:

Skadeståndstalan enligt ML skaU väckas vid fastighetsdomstol medan skadeståndstalan på annan grund skall väckas vid allmän domstol. Detta kan medföra praktiska svårigheter och ibland föga rimliga resultat, t,ex, när övertätt finner att underrätt obehörigen upptagit en talan, i vilket faU överrätten har att undanröja underrättens dom. Utredningens förslag att miljöskador skall behandlas vid fastighetsdomstol samt alt denna även får behandla alternativa gmnder får anses tUtfredsställande lösa hithörande problem.

8.11 Miljöcentrum:

Vi delar utredningens uppfattning atl fastighetsdomstolen, om talan förs enligt miljöskadelagen, samtidigt skaU kunna pröva yrkanden om skadestånd på annan grund. Ett sådant förfarande är atl föredra av både praktiska och ekonomiska skäl.

Den aktuella lagtexen i § 12 "Om det är lämpligt, fär fastighetsdomstolen pröva yrkanden som har samband med den verksamhet det är fråga om men rör rättsförhållanden som inte skaU bedömas enligt denna lag" förefaller dock aningen vag. Enligt vår uppfattning bör "Om del är lämpligt" utbytas mot "Om det begärs av part".

Miljöcenlmm har nyligen biträtt med tekniskt bkräde i etl mål där viss
del av kärandenas talan ogillades på forumfrågan. Kärandena riktade i
målet (Dom Malmö Tingsrätt, avd, 1:1 fastighetsdomstolen, 1983-05-20, 169

12 Riksdagen 1985186. 1 saml. Nr 83

Df 184, D2/79) skadeståndsanspråk mot en betongfabrik, som var granne Prop, 1985/86:83 till deras fastigheter.

Kärandena yrkade på skadestånd enligt miljöskyddslagen för slömingar i form av damm, buller, avgaser, vibrationer samt sprickbildningar, som hade uppstått i deras fastigheter lill följd av verksamheten vid belongfabri-ken.

Fastighetsdomstolen konstaterade all del inte var betongmaskiner eller lastbilslrafik på fabriksområdet, som var trolig orsak lill sprickorna på fastigheterna, utan sättningar i marken som orsakats av markarbelen å belongfabriken.

Fastighetsdomstolen kom fram till alt sådana markarbeten inte kunde anses som verksamhet enligt miljöskyddslagen varför domstolen inte prövade om markarbetena kunde göra svaranden ansvarig för skadorna å fastigheterna.

Utredningen konstaterar att sUualionen är otillfredställande beträffande den skadelidandes möjligheter lUl räiishjålp när denne vill utreda förut-sättningama före en skadeståndstalan om miljöskada.

Utifrån Miljöcentmms erfarenheter kostar vid komplicerade mål sådana nödvändiga utredningar 100 000-tals kronor. Delta skall jämföras med att den skadelidandes bkräde enligt rällshjälpslagen har rätt att besluta om utredning av mindre omfattning på allmänna medel, dvs, ett halvt basbelopp på ca 10 000 kronor. Dyrare utredningar prövas av rätlshjälpsnämnd, som i sådana fall genomgående är myckel restriktiv med alt bevilja medel.

Utredningen framför att både justitieutskottet och riksdagen tidigare har understmkii, atl reglerna om rättshjälp och rättegångskostnader i mål om miljöskador får anses mindre tillfredslällande från den skadelidandes synpunkt. Utredningen fastslår också alt ett halvt basbelopp ibland kan "le sig alldeles otillräckligt för all skaffa sådan utredning om etl samband mellan i miljöfarUg verksamhet och en skada att man kan bedöma utsikterna i en process" (s. 206).

Utredningen avstår dock från genomgripande förslag tUl ändring av rällshjälpslagen till den skadelidandes förmån. Man hänvisar lUl det besparingsdirektiv miljöskadeulredningen fått — föreslagna åtgärder får ej leda tiU ökade utgifter för staten.

Utredningen föreslår istäUet för en genomgripande förändring av rättshjälpslagen en lagtext, som markerar att rättshjälpsnämnderna, vid prövning om utomprocessuell utredning av tekniskt eller medicinskt slag skall beslutas i skadeståndstvister, skall ha rätt att "visa generositet".

Som vi ser det är det en demokratisk anständighetsfråga att den skadelidande, om det rör sig om en enskild person som saknar ekonomiska resurser, via rättshjälpen skall få ekonomiska möjligheter att genomföra de utomprocessuella tekniska eller medicinska utredningar, som är nödvändiga för en skadeståndstalan.

Som situationen nu är är en enskild medborgare många gånger chanslös i skadeståndslvisl mol en mäktig motståndare, l.ex. ett privat företag, stat eller kommun.

Miljöcentrum har under åren hjälpt fiera enskilda miljöoffer med lek- 170

niska utredningar och annan sakkunskap, för att de i domstol skulle kunna Prop, 1985/86:83 framföra skadeståndsanspråk mot den/de ansvariga. Miljöcentrum har också på vinsl och förlust släUl upp med tekniskt biträde i samband med domstolsförhandlingar.

Utifrån våra erfarenheter gör vi gällande att justitiemord skulle ha begåtts om inte Miljöcentrum, med hjälp av frivilligt insamlade medel, hade hjälpt dessa miljöoffer på sätt som ovan beskrivits.

Som exempel på vad som åsyftas kan nämnas tvisten mellan trädgårdsmästare Ahl och BT Kemi,

Ahl drev i början av 1970-lalel ett stort trädgårdsmästeri i BiUeberga vid Braån, 7 km nedströms BT Kemi, Från 70-talels början och framåt drabbades Ahls odlingar av ideliga skador som ledde till omfattande produktionsbortfall.

På ett tidigt stadium misstänkte Ahl att skadorna berodde på all växtgift släpptes ut från BT Kemi i Braån och drev ned tiU BiUeberga där förorenat vatten infiltrerade hans bevattningsbrunn som låg nära ån.

Ahl saknade dock ekonomiska resurser att leda sin uppfattning i bevis eftersom delta krävde dyrbara kemiska växtfysiologiska och hydrologiska utredningar.

Genom de ideliga produktionsbortfallen drog han dessutom på sig mil-jonföriuster framåt mitten av 70-talet, Ahl tvingades till slut alt stänga anläggningen och leva på socialvård, vilket ytterligare försämrade hans möjligheter att få fram resurser till bevisning.

I början av 1976 åtog sig Miljöcentrum all utreda orsakerna lill de skador som drabbat hans odlingar. Detta skedde med medel som insamlats bland miljövänner, utan några krav på återbetalningsskyldighet från Ahls sida, dels för att hjälpa Ahl och dels för att belysa bristerna i den nuvarande rättshjälpslagsttftningen.

Från Miljöcentmms sida satsades flera hundratusen kronor på utredningar. För att utredningarna och rättegången skulle kunna avslutas tvingades vi t.o.m. belåna Miljöcentrums fastighet tiU ett belopp av 150 000 kronor.

Ahl vann så småningom processen mol BT Kemi inför Malmö tingsrätt och tillerkändes etl skadestånd på ca 500 000 kronor. Motparten ålades vidare att betala hans rättegångskostnader inklusive Miljöcenlrums utredningar och tekniska biträde i samband med domstolsförhandlingarna. I domen angavs speciellt alt Miljöcenlrums insatser hade varit "nödvändiga för utförande av Ahls lalan" (Dom, Malmö tingsrätt, avd, 1:1, DF 6/77, F 32/76, 1977-07-19),

M.a.o. har vi här svart på vitt att Ahl aldrig skulle ha fått rättvisa mot BT Kemi om inte Miljöcentrum, på vinst och förlust och med insamlade medel, hade ställt upp och hjälpt Ahl med tekniska utredningar m.m. som rättshjälpen inte bekostade.

TiU bilden hör alt Ahls skadeståndsanspråk prutades ner för alt han
ansågs medvållande - han skulle ha vidtagit åtgärder tidigare. Man frå
gar sig onekligen hur han skulle ha klarat av att vidta åtgärder tidigare när
rättshjälpen inte bestod honom med hjälp liU nödvändiga tekniska utred
ningar. 171

V7 skulle från Miljöcentrums sida kunna ge många andra exempel på att Prop, 1985/86:83 miljöoffer ofta är chanslösa i komplicerade juridiska tvister så länge rättshjälpen inte slår för dyrbara ulredningskoslnader och liknande. Förra året pågick t, ex, den tidigare nämnda Erstorpsprocessen under sju månaders lid inför fastighetsdomstolen i Linköping,

TiU gmnd för processen låg tekniska utredningar för flera hundra lusen kronor som Miljöcenlmm på vinsl och förlust hade gjort för Erstorpsbor-nas räkning - ca 400 kemiska analyser, onrfaltande geohydrologiska studier m.m.

Trots att rättshjälp ej beviljats för vare sig Miljöcentmms utredningar eller bistånd med tekniskt biträde under rättegången har dock domstolen, i samband med atl den under den mångåriga processen förskotteral arvoden till de två advokalema, också förskotteral kostnader för Miljöcentrums arbete.

Del förefaller alltså som en ny praxis håUer på alt utvecklas i frågor som dessa tack vare Miljöcentrums frivilliga åtaganden. Oss veterligen finns det dock ingen annan institution som på vinsl och förlust kan åta sig dyrbara tekniska utredningar för miljöoffers räkning. Utvecklandet av en ny praxis inom området kommer dessutom alt ta lång tid.

Vi v/7/ därför än en gång framföra all rällshjälpslagen snarast måste ändras så att det i klartext framgår i lagtexten atl miljöoffer skall ha rätt alt få sina kostnader för tekniska utredningar täckta av rättshjälpen.

9 Försäkrings- och fondlösningar

9.1 Justitiekanslern:

I likhet med utredningen finner jag atl frågan om införande av sekundärt ansvariga fonder är väl värd att överväga. Som jag tidigare sagt skulle ersättning för sena skador kunna ulgå från en sådan fond. Frågan om preskriptionstidens förlängning skulle på så sätt kunna förbigås.

9.2 Statens järnvägar:

Det anförda synes leda till att en skadeståndsrättslig lösning sådan som utredningen föreslår inte utan allvarliga olägenheter låter sig infoga i perspektivet av en tjugofemårig preskriptionstid. Vid övervägande av utredningens förslag är det svårt att komma ifrån atl en lösning av ersättningsrättslig konstruktion, dvs. någon form av försäkrings- eller fondlösning innefattar möjlighet lUl en ändamålsenligare reglering för tillgodoseende av de skadelidandes ovedersägliga intresse atl inte genom preskription bli utan reeUa fömtsättningar atl erhålla ersättning för miljö- och produktskador vid fördröjd utlösning eller vid fördröjd möjlighet till fastställelse av relevant orsakssamband.

172

9.3 Försäkringsinspektionen: Prop. 1985/86:83

Inspektionen delar utredningens bedömning atl ett ersättningssystem, som enbart bygger på skadeståndsrättens ersättningsregler, ej fullt ul kan tUlgo-dose de skadelidandes ersältningsbehov. Utredningen har diskuterat lösningar genom andra former av försäkringar och fonder och finner att del synes vara möjhgt att på sådan väg nå lill ett bättre skydd för den skadelidande. Utredningen tar emellertid inte definitiv ställning i denna fråga med motiveringen att härför krävs utredningar och analyser utöver vad som ingår i utredningens uppdrag. Inspektionen delar utredningens uppfattning atl frågeställningen förtjänar atl utredas.

9.4 Statens naturvårdsverk:

Utredningens resonemang om försäkrings- och fondlösningar föranleder inte heller några principiella invändningar från naturvårdsverkets sida. Uppenbart är dock alt en samordning bör eftersträvas med den typ av återställningsfond som miljöskyddsulredningen förordar i det tidigare nämnda betänkandet, eftersom ändamålen med de båda skisserade fonderna ligger myckel nära varandra. Miljöskadeutredningens tanke i vad gäller administrationen av en blivande fond all "det förefaller enklast att lämna den tiU naturvårdsverket, där \'iss kvalificerad expertis redan finns" kan verket också i princip acceptera. Som utredningen anfört kan emellertid både riskbedömningen och prövningen av ersättningsanspråk antas blir komplicerad och krävande, och detsamma gäller de processer som fonden torde få föra i regressfall, varför merkostnaden för det allmänna lär bli ganska betydande. Naturvårdsverket vUl redan här framhålla att dessa merkostnader tUl viss del torde få avse erforderliga resursförstärkningar vid verket. Naturvårdsverket delar miljöskadeulredningens uppfattning att fondfrågorna bör utredas närmare i särskild ordning.

9.5 Fiskeristyrelsen:

Utredningen konstaterar atl de skadeståndsrätlsliga reformer man föreslår knappast kan anses tillräckliga för att trygga den skadeUdandes ersättningsbehov och fördela risken för miljöskador på etl rimligt sätt. Särskilt pekar man på svårigheten att finna upphovet tUl miljöskadan och få ut ersättning från skadegöraren liksom all kräva skadestånd från varje skadegörare. Från den skadelidande skuUe ett system med primärt ansvariga fonder naturligtvis ställa sig bäst. Styrelsen anser likväl preliminärt, i motsats tiU fiskeriinlendenten i meUersta distriktet, att övervägande skäl talar för subsidiärt ansvariga fonder, som skulle täcka endasl de skador som inte kan ersättas på annat vis. Frågan kräver dock fortsatta överväganden.

173

Fiskeriintendenlen i mellersta distriktet: Prop. 1985/86:83

Vad sedan gäller de av "utredningen" diskuterade frågorna (punkt 11 sammanfattningen) om försäkringar och primärt ansvariga fonder m.m, ehum enligt "utredningen" dessa frågor bedömes falla utanför direktivet, anser fiskeriintendenlen att detta är frågor, vUka ej bör anses slutbehandlade och ansluter till vad "utredningen" anför beträffande "primärt ansvariga fonder".

Fiskeriintendenlen i nedre södra distriktet:

De förslag utredningen givk innebär mycket måttliga förändringar och är på intet sätt genomgripande och synes inte vara tiUräckliga för atl ge någon verklig förbättring för de skadehdande. Utredningen säger ju också att de skadeståndsrättsliga reformer man föreslagit knappast är tUlräckliga för alt trygga den skadelidandes ersättningsbehov och fördela risken för miljöskador på ett rimligt sätt. Med utgångspunkt från detta diskuterar man därför en ersättningsanordning genom etl försäkrings- eUer fondsystem. Man ger dock inget förslag då det inte ansetts ligga inom direktiven.

Här skall endast påpekas att denna typ av system kan innebära en risk att enskilda förorenare inte känner samma ansvar att minimera utsläppen när man vet att skadan regleras utan att kostnaden till fuUo drabbar en själv.

9.6 Länsstyrelsen i Malmöhus län:

Trots det förbättrade skydd för skadelidande som förslaget medför kvarstår emellertid vissa luckor i den enskildes skydd. Det torde l.ex, även i framtiden ibland bli svårt att finna orsaken tiU miljöskador och vissa negativa hälsoeffekter. En skada kan t, ex. vara följden av utsläpp från fiera förorenare. Även om beviskraven lindras kommer man i etl skade-ståndsrättiigt system ej tfrån att skadelidande i en del fall inte kan påräkna ersättning, trots att sambandet med miljön kan synas uppenbart. Ett sätt atl komma lill rätta med delta problem är att skapa ett försäkrings- eller fondsystem. Utredningen har diskuterat detta i ett principiellt intressant avsnitt och kommit fram till att subsidiärt ansvariga fonder skulle vara den

mest praktiska och från statsfinansieU synpunkt mest fördelaktiga lösning-

en. Fondema skulle endast utnyttjas om ersättning inte kan erhåUas genom skadeståndstalan mot en presumtivt ansvarig eUer genom försäkring. En ytterhgare fördel med denna typ av fonder skuUe vara att de kan samordnas med det förslag tiU återstäUande av förstörd miljö som miljöskyddsutredningen inom kort avser att framlägga.

Utredningen har emeUertid inte ansett sig kunna ta slutiig ställning till ett
förslag av försäkrings- eller fondsystem på gmnd av direktivens utform
ning. Enligt länsstyrelsens uppfattning är det angeläget att denna fråga få
en snar lösning. Det kan inte vara rimligt att den enskilde skall behöva bära
kostnaderna för miljöskador i de fall man inte kan finna en ansvarig eller
för del fall denna är insolvenl eller verksamheten upphört. Det kan förtjäna 174

påpekas att de miljöskador som hittiUs förekommit i Malmöhus län i allt Prop. 1985/86:83 väsentligt vållats av företag som saknat medel att ersätta skadan. Att kompensera den enskilde med aUmänna medel kan heller inte vara riktigt. I Det måste vara bättre att skapa en fond baserad på avgifter från dem som bedriver miljöfarhg verksamhet än all skattebetalarna skall belastas. Länsstyrelsen föreslår därför alt en utredning tUlsätts som får i uppdrag att arbeta fram ett ersättningssystem därvid man bör pröva bl. a. de rikfiinjer som miljöskadeutredningen dragk upp.

Skiljaktig mening:

I yttrandets näst sista mening i sista stycket på sid. 2 står " skapa

en fond baserad-- ". Detta ändras tiU "- skapa ett försäkrings-

eller fondsystem baserat ".'

Skånes handelskammare:

Enligt Handelskammarens mening har utredningen tagit alltför lätt på försäkringsproblematiken vid ett eventuellt genomförande av förslaget. Det är uppenbart att kostnaderna för försäkringspremier hos företagen kommer alt stiga högst avsevärt. Handelskammaren finner därför att för-säkringskonsekvensema av ett utökat ansvar enligt förslaget måste noggrant genomgås och klarläggas genom ytterligare utredning.

9.7 Svenska försäkringsbolags riksförbund:

Utredningen har i delta avsnitt ansett sig inte nu böra ta definkiv stäUning lill frågan om det är tUlräckligl motiverat att införa något av de diskuterade alternativen - olika försäkrings- och fondlösningar. Riksförbundet vUl här framhålla att en lösning med ett statligt fondsystem ter sig otympligt och kostsamt. En sådan lösning är vidare förenad med stora nackdelar från administrativ synpunkt. Om det föreligger ett behov av etl särskilt ersättningssystem vid sidan av företagens konventionella försäkringar bör denna fråga i etl fortsatt utredningsarbete ägnas särskild uppmärksamhet i samråd med näringslivet och försäkringsbranschen. Riksförbundet avstår, med hänsyn tiU utredningens slutsatser, från att närmare redovisa sin uppfattning angående utredningens enskilda bedömningar.

9.8 Lantbrukarnas riksförbund (LRF):

LRF delar utredningens uppfattning alt det är angeläget atl miljön skyddas och att den som drabbas av miljöskada får full ersättning härför. Emellertid måsle beaktas att som miljöfariig verksamhet betecknas åtskiUiga verksamheter som till sin natur inte är farliga. Utvecklingen får inte drivas dithän atl lönsamheten inom många näringsgrenar äventyras. Miljöskadeutredningens uppfattning att det kan krävas åtgärder utöver en skadeslåndsrältslig reglering för alt tillgodose behovet av rätt tUl ersättning för

' Anm: Se kantmarkering. 175

miljöskador inger betänkligheter. Betänkandets innehåll ger på intet sätt Prop. 1985/86:83 stöd för uppfattningen att det skulle föreligga behov av avgifisfinansierade subsidiärt ansvariga fonder.

9.9 Stockholms kommun:

Föredragande borgarrådet:

Jag finner del också - liksom miljö- och hälsoskyddsnämnden - angeläget att ett utredningsarbete som erfordras för att kunna föreslå ett försäkrings- eller fondsystem som träder in som ett skydd för skadelidande snarast kommer till stånd.

Miljö- och hälsovårdsförvaltningen:

Beträffande ansvarsfrågoma vUl förvaltningen framhålla att oklarheter ofta kan uppkomma idag. Ett exempel på situation som förvaltningen stött på i några olika sammanhang är alt miljöfarligt avfall hittats nedgrävt eUer på annat sätt lagrats i en fastighet. Det förelag som låtit lagra avfallet kan ha upphört och fastigheten bytt ägare. Vem är ansvarig för erforderlig sanering och ersättning för eventueUa skador som kan ha uppkommit? Även om del i utredningsförslaget klart framgår vem som ska bära det strikta ansvaret i olika situationer — fastighetsägare och entreprenör - förefaller det ändå inte vara till så stor hjälp i ovan nämnda exempel. En vägledning för sådana faU hade varit önskvärd i specialmotiveringen.

Den nämnda typen av situationer, där det kan vara svårt och tidsödande atl klara ut ansvarsförhållandena, föranleder förvaltningen att beklaga atl utredningen inte ansett sig kunna lägga fram ett förslag om ett försäkrings-eUer fondsystem. Från skadelidandes synpunkt förefaUer ett system med primärt ansvariga fonder vara att föredra, särskilt om skadeståndsreglerna skall kopplas till regler om återställande av förstörd miljö. Sådana fonder skulle göra del möjligt att vid en konstaterad skada omgående ta itu med ålerslällningsarbeten och ersättningsfrågor i stället för alt avvakta ett ofta tidsödande utredningsarbete om vem som är ansvarig. Etl syslem med subsidiärt ansvariga fonder som träder in när andra försäkringar m. m. inte är tillräckliga, vilket utredningen förordar, är emellertid bättre än ingenting. Förvaltningen finner det därför angeläget att sådant utredningsarbete som erfordras för atl kunna föreslå ett försäkrings- eller fondsystem, snarast kommer fill stånd.

9.10 Svenska kommunförbundet:

Utredningen har lämnat en utföriig redovisning för sin syn på inrättande av särskUt försäkringssystem eller fondsystem, avsett att säkerställa kompensation till skadelidande vid miljöskada. Enligt styrelsens mening är vad utredningen i denna del anfört välgrundat.

176

9.11 Miljöcentrum: Prop. 1985/86:83

Vi har under många års tid förordat införandet av obligatoriska miljöskyddsförsäkringar, analogt med den obligatoriska trafikförsäkringen, i syfte all hålla miljöoffer skadelösa i händelse av miljöskada.

Vi har vidare förespråkat inrättandet av särskilda miljöskyddsfonder som komplement liU miljöskyddsförsäkringar.

Del bör enligt vår uppfattning vara en självklarhet att lagen kräver, att den som bedriver en miljöfarlig verksamhet tecknat någon form av ansvarighetsförsäkring till täckande av eventuell skada, på samma sätt som man måste trafikförsäkra en bU, Speciellt som eventuella miljöskador kan bli så kostsamma, att det enskilda förelaget saknar egna ekonomiska resurser att täcka eventuella skadestånd.

Enligt vår uppfattning bör sådana miljöskyddsförsäkringar administreras av vanhga försäkringsbolag. Premierna skaU därvid beräknas på kommer-sieU basis i relation till med verksamheten förknippade risker. På så sätt skapas ekonomiskt tryck på den som driver miljöfarlig verksamhet att förebygga skador — ju färre och mindre skador desto lägre premier. Jämför vagnskadeförsäkringen för bilar,

BT Kemi-skandalen kostade som bekant skattebetalarna 50 miljoner kronor i form av uppstädningskostnader. Hade den av oss förespråkade obligatoriska miljöskyddsförsäkringen funnits så hade samhället sluppil dessa kostnader. Troligtvis hade BT Kemi-skandalen i så fall överhuvudtaget aldrig inträffat, eftersom det knappast hade funnits någol försäkringsbolag som hade velat gå med på alt försäkra den primitiva och riskfyUda verksamhet BT Kemi bedrev i ett gammak sockerbmk. Alternativet hade försäkringspremien blivk så hög att BT Kemi inte hade hafl råd att driva verksamheten.

Vi avstår här från att i detalj föreslå hur en eventueU miljöskyddsförsäkring bör konstrueras. Vi rekommenderar studier av förhållandena i USA, där olika typer av miljöskyddsförsäkringar än vanligt förekommande och delvis krävs i lag.

Enligt vår uppfattning behövs miljöskyddsförsäkringar i första hand till läckande av framlida miljöskador. I den händelse mUjöskada inträffar och del inte går att spåra den ansvarige eller om försäkring saknas behövs uppenbarligen andra "försäkringssystem" till täckande av skador.

Sak samma gäller mUjöskador som inträffar i framliden till följd av verksamhet som bedrivits för länge sedan, l.ex, nedgrävning av avfaU där ingen ansvarig kan spåras eller där den ansvarige ej längre existerar som juridisk person,

TiU täckande av sådana skador behövs enUgt vår uppfattning någon form av miljöskyddsfond.

En sådan fond byggs lämpligen upp i samhäUets regi av alla de förelag som enhgt lagens mening bedriver miljöfariig verksamhet. Dessa företag bör årligen avsätta en viss del av vinsten eller omsättningen tiU fonden tiU dess den uppgår lUl ett lämpligt belopp, förslagsvis ca 200 miljoner kronor,

Efler det att fonden byggts upp skall givelvis berörda företag ej längre behöva betala in medel till fonden. Skulle den däremot avtappas under en

viss nivå, bör berörda företag åläggas att betala in medel till fonden till dess Prop, 1985/86:83 "taket" uppnåtts.

Denna typ av fonder finns bl,a, i en del amerikanska delstater. För svenskt vidkommande torde den fond som finns i delstalen New Jersey av många orsaker vara av störst intresse (se Miljö och Framlid nr 8-9/1981, sid 6-14, se speciellt sid 8-14), Den har redan spenderat hundratals miljoner kronor lill läckande av miljöskador som drabbat både enskilda personer och samhället.

Vi konstaterar att utredningen, vad del gäller miljöfonder och miljöskyddsförsäkringar, inte kommer med något lagförslag, men alt utredningen ser mest positivt på fondidéen. Utredningens negativa instäUning tiU miljöskyddsförsäkringar tycks bottna i alt man befarar svåra administrativa problem.

Emedan försäkringsbolagen opererar på kommersieU basis och att det råder konkurrens mellan bolagen, tror vi för vår del att försäkringsbolagen skuUe vara kapabla att administrera miljöskyddsförsäkringar tiU myckel rimliga kostnader. Kan de göra det i USA bör de också kunna göra det i Sverige,

Enligt vår uppfattning föreligger snarare en risk för alt en statligt administrerad miljöskyddsfond skall utveckla en onödigt dyrbar byråkrati,

Avslulningsvis rekommenderar vi alltså både obligatoriska miljöskyddsförsäkringar och miljöskyddsfonder lill läckande av miljöskada som drabbar enskild, privata företag, stal eller kommun.

10 Kostnader m.m.

10.1 Statens industriverk:

Utredningen bedömer i sitt kostnadskapkel, som omfattar 4,5 sidor av betänkandets ca 300, atl den reform man föreslår knappast medför ökade kostnader för staten. För de inblandade parterna, skadegörare och skadelidande kommer den måttliga skärpningen av ansvaret alt medföra en viss omfördelning mellan parterna till fördel för de skadelidande och tiU nackdel för till exempel industrin. Däremot förväntas rationahseringsvinster till följd av förslagel tUl miljöskadelag. Den vinslen menar utredningen i stort motverkar nämnda kostnadsökningar. Utredningen redovisar dock inte några konkreta beräkningar. Inte heller industriverket förutser att dessa marginella kostnadsökningar kommer all medföra några betydande indu-slripolitiska konsekvenser.

När det gäller det ur kostnadssynpunkt sannolikt mest kännbara försla
get nämligen en förlängning av preskriptionstiden från 10 tiU 25 år för vissa
miljöskador menar utredningen att den totala kostnadsökningen endast i
ringa mån slår igenom på premien för aktuella ansvarsförsäkringar. Något
närmare underlag för den slutsatsen lämnas emeUertid inte. De kostnads
ökningar som blir följden av en förlängd preskriptionstid är dels försäk
ringskostnader, dels kostnader för utökad hantering av dokumentation.
Industriverket anser det vara en brist alt utredningen inte lämnar underlag
för en bedömning över omfattningen av dessa kostnadsökningar, 178

Inte heller anser industriverket att de praktiska konsekvenserna av Prop. 1985/86:83 förslagel om att förlängd preskriptionstid också skaU gäUa produktskador har uppmärksammats i tiltfredsstäUande omfattning.

Mot denna bakgmnd konstaterar verket atl lagförslaget p,g,a, ökade kostnader - om än marginella - kan leda tUl en försämring av svenska tiUverkares konkurrenskraft gentemot utlandet. Verket fömtsätter att dessa kostnader beräknas och vägs mot värdet av fördelama ur social synpunkt av utredningens förslag.

11 Övergångsbestämmelser och ikraftträdande

11.1 Länsstyrelsen i Malmöhus län:

Skånes handelskammare:

Beträffande de föreslagna övergångsbestämmelsema vUl Handelskammaren erinra om alt det i praktiken torde bli mycket svårt att exakt bedöma när en störning har upphört och därmed om ny eller äldre lagsttftning skaU tUlämpas.

11.2 Försäkringsjuridiska föreningen:

Beträffande den föreslagna ikraftträdande- och övergångsbestämmelsen anför utredningen (sid, 284 m) att vid åtskiUig annan skadeståndslagsttflning, exempelvis skadeståndslagen, har några särskilda övergångsbestämmelser inte bara ansetts nödvändiga, I stället, fortsätter utredningen, gäller enhgt allmänna principer att den nya lagsttftningen blir lUlämplig i fråga om skadestånd med anledning av skadefaU som inträffar efter ikraftträdandet under det att äldre lag skall tiUämpas på skadefaU som har inträffat dessförinnan. Utredningen anför fortsättningsvis att i de fall lagförslaget behandlar emeUertid måste beaktas möjligheten att en skada som inträffat efter Uiraftträdandet kan ha orsakats av ett handlande långt före denna tidpunkt. Närmast blk, enligt utredningen, delta aktuellt i fråga om sådana störningar som avses i 1 §, Om man här skulle tUlämpa de nya reglerna, som i vissa hänseenden innebär en skärpning av ansvaret, skuUe enligt utredningen detta med fog kunna anses innebära en retroaktiv lagsttftning som är svår att förena med allmänna rättsgrundsatser.

De allmänna rättsgrundsatser och principer som utredningen hänfört sig
tUl innebär emellertid att nya skadeståndsregler icke blir tillämpliga när
den skadegörande handlingen eller underlåtenheten atl handla, inträffat
före nya lagens ikraftträdande, såvida ej annat stadgas, (se prop, nr 5 1972,
s. 593, SOU 1958:43 s, 119-120, SOU 1963:33 s, 45, SOU 1964:31 s, 106),
EmeUertid torde böra observeras konsekvensen av utredningens förslag
atl "ifråga om skador orsakade av sådana störningar som avses i 1 §
tillämpas dock äldre lag om störningen upphört före ikraftträdandet". Med
den föreslagna lydelsen torde konsekvensen bli alt om en störning - t,ex,
markförorening, förorening av grundvatten eller vattendrag eller gmndvat
lensänkning - inte upphört helt men den handling eller verksamhet som
gett upphov till störningen sketl långt före nya lagens ikraftträdande, den 179

nya lagen likväl skall tillämpas. Detta torde inte överensstämma med vad Prop. 1985/86:83 som uttalats rörande nyssnämnda allmänna rättsgmndsatser och principer, I enlighet med dessa skaU ju om handlingen inträffat före nya lagens ikraftträdande äldre lag gäUa, Del finns alltså anledning att vid övervägande av utredningens förslag beakta förloppskedjan handling - störning - skada. Utredningens förslag lUI lydelse torde inte kunna godtas.

11.3 Stockholms kommun:

Stadskansliets juridiska avdelning:

Beträffande den föreslagna ikraftträdande- och övergångsbestämmelsen anför utredningen (sid, 284 m) att vid åtskiUig annan skadeståndslagstiftning, exempelvis skadeståndslagen, har några särskilda övergångsbestämmelser inte ansetts nödvändiga, I stället, fortsätter utredningen, gäller enligt allmänna principer att den nya lagsttftningen bhr tillämplig i fråga om skadestånd med anledning av skadefall som inträffar efter ikraftträdandet under det att äldre lag skall lillämpas på skadefall som har inträffat dessförinnan. Utredningen anför fortsättningsvis atl i de fall lagförslaget behandlar emellertid måste beaktas möjligheten alt en skada som inträffat efter ikraftträdandet kan ha orsakals av ett handlande långt före denna tidpunkt. Närmast blir, enligt utredningen, delta aktuellt i fråga om sådana störningar som avses i 1 §, Om man här skulle tUlämpa de nya reglerna, som i vissa hänseenden innebär en skärpning av ansvaret, skulle enligt utredningen delta med fog kunna anses innebära en retroaktiv lagstiftning som är svår att förena med allmänna rättsgmndsatser.

De allmänna rättsgmndsatser och principer som utredningen hänfört sig till innebär emeUertid att nya skadeståndsregler icke blk tUlämpliga när den skadegörande handlingen eller underlåtenheten att handla, inträffat före nya lagens ikraftträdande, såvida ej annat stadgas, (se prop, nr 5 1972, s, 593, SOU 1958:43 s, 119-120, SOU 1963:33 s. 45, SOU 1964:31 s. 106), Emellertid torde böra observeras konsekvensen av utredningens förslag att "ifråga om skador orsakade av sådana störnmgar som avses i 1 § tillämpas dock äldre lag om störningen upphört före ikraftträdandet". Med den föreslagna lydelsen torde konsekvensen bli atl om en störning - l.ex, markförorening, förorening av grundvatten eller vattendrag eller gmndvatlensänkning — inte upphört helt men den handling eher verksamhet som gett upphov till störningen skett långt före nya lagens ikraftträdande, den nya lagen likväl skall tillämpas. Detta torde inte överensstämma med vad som uttalats rörande nyssnämnda allmänna rättsgrundsatser och principer. I enlighet med dessa skall ju om handhngen inträffat före nya lagens ikraftträdande äldre lag gälla. Det finns aUtså anledning atl vid övervägande av utredningens förslag beakta förloppskedjan handling - störning - skada. Utredningens förslag tiU lydelse torde inte kunna godtas.

180

11.4 Landsorganisationen i Sverige (LO): Prop. 1985/86:83

Emellertid har övergångsbestämmelserna fått en olycklig utformning, LO vill särskilt peka på följande förhåUande, Trygghelsförsäkring för arbetsskada (TFA) övertog från och med 1974 alla fordringar pä skadestånd som kunde riktas mot en arbetsgivare. Detta betyder, att alla arbetsskador som yppats efler 1974 regleras enligt TFA-försäkringen, Detta betyder i sin tur alt enhgt de nu gällande preskriptionsreglerna, inga skadestånd på grund av arbetsolycksfaU eller arbetssjukdom kan resas efter 1984, Även om de föreslagna ändringama i preskriptionslagstiftningen hinner träda i kraft före delta datum blir de föreslagna reglerna ett slag i luften.

För att kunna uppfylla betänkandets intentioner bör därför övergångsbestämmelserna ändras så atl reglerna får retroaktiv verkan,

12 Expropriationslagens tillämplighet

12.1 Svea hovrätt:

Hänvisningen tUl expropriationslagen omfattar enligt förslaget bara inlösen. Enligt hovrättens mening bör expropriationslagens värderingsregler tiUämpas vid bestämmandet av storleken av ett bestående fastighetsintrång oberoende av i vad mån en särskUd kvalifikationsgräns kan leda tUl att intrånget helt eUer delvis inte skaU ersättas.

Kvalifikationsgränsen "synnerligt men" för inlösen finns i flera lagar. Det är önskvärt, att i motiven klarläggs vilken minskning av en fastighets marknadsvärde som normalt kan accepteras utan att synnerligt men uppkommer. Hovrätten anser atl gränsen bör kunna sättas tiU 20—25 procent av marknadsvärdet.

Förslaget innebär, att även del av fastighet liksom för närvarande skall kunna inlösas. Häremot har hovrätten inte något att erinra. Enligt motsvarande regler i naturvårdslagen och byggnadslagen kan emellertid endast en hel fastighet inlösas. Även vad gäller gmndema för inlösen bör enhetiighet i behandlingen av olika inlrångssitualioner eftersträvas,

12.2 Luftfartsverket:

Den nuvarande bestämmelsen i 33 § andra styckel mUjöskyddslagen, all expropriationslagen gäUer i tillämpliga delar, föreslås gälla också i fortsättningen, 10 § andra stycket (utredningen s, 281), Förarbetena till miljöskyddslagen ger viss lednuig för vad som avses med "i tillämpliga delar" (prop, 1969:28 s, 247 och 284). Där nämns löseskUhngens bestämmande, inlrångsersältning och skada i övrigt, expropriationsersätlningens erläggande och expropriationens fullbordande samt bestämmelserna om expropriationskoslnad.

Hur det förhåller sig med förhandstillträde förefaller vara oklart, särskUt som 5 kap, 17 § expropriationslagen numera ger även fastighetsägaren rätt att yrka förhandstillträde. Luftfartsverket anser att en bestämmelse motsvarande den i 140 § byggnadslagen bör las in i miljöskadelagen,

181

Innehåll sid, Prop. 1985/86:83

Propositionens huvudsakliga innehåll ..................... .... 1

Propositionens lagförslag ...................................... .... 3

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 17 oktober 1985 9

1 Inledning ......................................................... .... 9

2 Allmän motivering ........................................... .... 9

2.1 Allmänna utgångspunkter .............................. 9

2.1.1 Förebyggande miljöskydd ...................... 9

2.1.2 Nuvarande ersältningsmöjligheter ............ 11

2.1.3 Revision av skadeståndsreglerna ............ 12

2.1.4 Miljöskadefond ................................... .. 13

2.1.5 Den fortsalla disposkionen .................... 14

2.2 Tillämpningsområdet .................................... .. 14

2.2.1 Verksamhet på en fastighet .................... 14

2.2.2 Skador i omgivningen ............................. 15

2.2.3 Orts- och allmänvanliga störningar ......... 16

2.2.4 TUlfälliga störningar ............................ .. 17

2.2.5 Ersättningsgilla skador i övrigt ................ .. 18

2.3 Ansvarsgrunder ......................................... 20

2.3.1 Föroreningsskador m, m.......................... .. 20

2.3.2 Skada genom sprängning m, m................. 22

2.3.3 Skada genom grävning ......................... 23

2.4 Skadeslåndsansvariga ................................. .. 24

2.4.1 Fastighetsägare och tomträttshavare ... 24

2.4.2 Andra bmkare ..................................... 25

2.4.3 Entreprenörer ..................................... 25

2.5 Solidariskt ansvar ...................................... .. 28

2.6 Orsakssamband och beviskrav ..................... .. 29

2.7 Preskriptionstiden för miljöskador m. m............. 30

2.8 Processuella frågor m, m................................ .. 32

2.8.1 Forum ............................................... 32

2.8.2 Nedsättning av ersättning m. m................ .. 33

2.9 Ikraftträdande m. m...................................... 34

2.10 Koslnadskonsekvenser .................................. .. 35

3 Upprättade lagförslag ........................................ 36

4 Specialmotivering ............................................ 36

4.1 Förslaget tiU miljöskadelag .......................... .. 36

4.2 Förslagel till lag om ändring i jordabalken ....... .. 62

4.3 Förslagel tiU lag om ändring i mUjöskyddslagen (1969:387) .. 62

5 Hemställan ..................................................... 64

6 Beslut ........................................................... 64

Utdrag ur lagrådets protokoll den 13 december 1985 : 65

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 19 december 1985 66

Bilaga 1 Sammanfattning av miljöskadeutredningens betänkande . 67

Bilaga 2 Utredningens lagförslag ........................ .. 74

Bilaga 3 SammanstäUning av remissyttrandena ... .. 81

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1986 182