Regeringen föreslår riksdagen att anta del förslag som har tagils upp i bifogade utdrag ur regeringsprotokollet den 31 oktober 1985.

På regeringens vägnar OlofPalme

Kjell-Olof Feldt

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås vissa lättnader i fråga om skyldigheten för banker och andra kreditinstitut alt lämna kontrolluppgifter om räntor taxeringsåren 1987 och 1988. F. n. gäller att ett kreditinstitut skall lämna kontrolluppgift för personer som fått ränta med sammanlagt minst 500 kr. Enligt förslagel skall beloppsgränsen gälla bara för räntor på medel som innestår på konton, medan räntor på värdepapper o. d. skall anges oavsett belopp. Härigenom blir det enklare för kreditinstituten att avgöra om uppgiftsskyldighel föreligger eller ej. För del andra föreslås alt riksskatteverket skall få medge vissa undantag frän uppgiflsskyldigheten beträffande konton som innehas av mer än en person om det finns synnerliga skäl för del.

Propositionen innehåller vidare ett förslag om en mindre utvidgning av kontrolluppgiftens innehåll i fråga om värdepapper saml ett förslag som rör i vilka fall innehav av aktier m. m. skall redovisas i kontrolluppgift. Dessutom föreslås att kontrolluppgift inte skall lämnas i fråga om räntor som tillkommer stiftelser.

I Riksdagen 1985/86. 1 saml. Nr 58

4 a. Den som utbe
talt utdelning pä aktie i
svenskt aktiebolag, på
vilket 3 kap. 8 § aktie
bolagslagen (1975:
1385) eller lagen (1970:
596) om förenklad ak-
tiehanlering är till
lämplig, liksom bank,
som avses i 1 § akfie-
fondslagen (1974:

931), vilken utbetalt utdelning på andel i svensk aktiefond för vilken register förs enligt 31 § sistnämnda lag samt den som utbetall utdelning frän utländsk juridisk person, om utdelningen utbetalats genom Värdepapperscentralen VPC Aktiebolags försorg.

Den som är berättigad att lyfta utdelning för egen del vid utdelningstillfället.

Den utbetalda utdelningen samt för fysisk person också aktieinnehavet vid årets utgång.

4 a. Den som utbe
talt utdelning på aktie i
svenskt aktiebolag, på
vilket 3 kap. 8 § aktie
bolagslagen (1975:
1385) eller lagen (1970:
596) om förenklad ak
tiehantering är till
lämplig, liksom bank,
som avses i 1 § aktie
fondslagen (1974:
931), vilken utbetalt
utdelning pä andel i
svensk aktiefond för
vilken register förs en
ligt 31 § sistnämnda
lag samt den som ut
betalt utdelning frän
utländsk juridisk per
son, om utdelningen
utbetalats genom Vär
depapperscentralen
VPC Aktiebolags för
sorg.

Den som är berättigad all lyfta utdelning för egen del vid ul-delningstilliallet.

Fysisk person som hos den uppgiftsskyldige varit antecknad som innehavare av aktie eller andel i aktiefond eUer utländsk juridiskperson.

Den utbetalda utdelningen.

Innehavet vid årets utgång.

Uppgiftsskyldig

Värdepapperscentralen VPC Aktiebolag,

den som yrkesmässigt bedrivit inlåning eller på annat sätt yrkesmässigt ombesörjt all pengar blivit räntebärande,

den som gett ut skuldförbindelse för den allmänna marknaden och

förening som från medlemmar mottagit pengar för förräntning.

Vem uppgiften skall avse

Den som gotiskrivits ränta eller till vilken ränta utbetalats (borgenär).

Undantag:

Bank, hypoteksin-slitut, försäkringsanstalt och aktiebolag saml förening som tilldelals organisationsnummer.

Vad uppgiften skall avse

Ränta som den uppgiftsskyldige sammanlagt goltskrivit eller utbetalat lill borgenären saml dennes sammanlagda fordran på den uppgiftsskyldige vid årets utgång.

Undantag:

a) Ränta som i fråga om värdepapperscentralen inte avser bolagets verksamhet beträffande skuldförbindelser för den allmänna marknaden och

Prop. 1985/86:58 Uppgiftsskyldig Vem uppgiften skaU Vad uppgiften skaU

avse avse

som i fråga om övriga uppgiflsskyldiga inte hänför sig till sådan verksamhet som avses under rubriken Uppgiflsskyldig.

b) Ränta som inte ulgör skattepliktig inkomst enligt 3 § lagen (1978:423) om skattelättnader för vissa sparformer eller lagen (1983:891) om skattelättnader för allemanssparande.

c) Ränta och fordran på konto, för vilket inte finns person-eller organisationsnummer och som öppnats före den 1 januari 1985, om räntan för kontohavaren uppgår till mindre än 100 kronor. Innehas ett konto av mer än en person, skall uppgift lämnas för samtliga kontoha-vare, om räntan för någon av dem uppgår till minst 100 kronor.

I kontrolluppgift skall anges namn och postadress samt person- eller organisationsnummer för såväl den uppgiftsskyldige som borgenären. För dödsbo får i stället för organisafionsnummer den avlidnes personnummer anges. Kan person- eller organisationsnummer inte anges för en borgenär, skall såvitt möjligt dennes födelsetid redovisas eller, om borgenären är en juridisk person, namn och postadress samt personnummer för den som fär förfoga över ränta eller fordran.

Innehas ett konto av mer än en person skall ränta och fordran fördelas lika mellan innehavarna, om inte annat förhållande är känt för den uppgiftsskyldige.

Bestämmelserna i 2 mom. elfte och tolfte styckena, 4 mom. första och andra styckena saml 5 mom. skall lillämpas på kontrolluppgift enligt detta moment.

Uppgiftsskyldig

Värdepapperscentralen VPC Aktiebolag,

den som yrkesmässigt bedrivit inlåning eller på annat .sätt yrkesmässigt ombesörjt att pengar blivit räntebärande,

den som gett ut skuldförbindelse för den allmänna marknaden och

förening som från medlemmar mottagit pengar för förtänt-ning.

Vem uppgiften skall avse

Den som gottskri-vits ränta eller till vilken ränta utbetalats (borgenär).

Undantag:

Bank, hypoleksin-stitut, försäkringsanstalt och aktiebolag samt förening och stiftelse som tilldelats organisationsnummer.

Vad uppgiften skall avse

Ränta som den uppgiftsskyldige sammanlagt goltskrivit eller utbetalat till borgenären samt dennes sammanlagda fordran på den uppgiflsskyldige vid årets utgång.

Undantag:

a) Ränta som i fräga om värdepapperscentralen inte avser bolagets verksamhet beträffande skuldförbindelser för den allmänna marknaden och som i fråga om övriga uppgiflsskyldiga inte hänför sig till sådan verksamhet som avses under rubriken Uppgiftsskyldig.

b) Ränta som inte utgör skattepliktig inkomst enligt 3 § lagen (1978:432) om skattelättnader för vissa sparformer eller lagen (1983:891) om skattelättnader för allemanssparande.

c) Ränta och fordran på konto, för vilket inte finns person-eller organisationsnummer och som öppnats före den 1 januari 1985, om räntan för kontohavaren uppgår till mindre än 100 kronor. Innehas ett konto av mer än en person, skall uppgift lämnas för samtliga konloha-vare, om räntan för någon av dem uppgår till minst 100 kronor.

Prop. 1985/86:58 I kontrolluppgift skall anges namn och postadress saml person- eller

organisationsnummer för såväl den uppgiflsskyldige som borgenären. För dödsbo får i stället för organisationsnummer den avlidnes personnummer anges. Kan person- eller organisationsnummer inte anges för en borgenär, skall såvitt möjligt dennes födelsetid redovisas eller, om borgenären är en juridisk person, namn och postadress samt personnummer för den som fär förfoga över ränta eller fordran.

Innehas ett konto av mer än en person skall ränta och fordran fördelas lika mellan innehavarna, om inte annat förhällande är känt för den uppgiftsskyldige.

Avser en utbetalning också annat än ränta och kan den uppgiflsskyldige inie ange hur stor del därav som ulgör ränia, skaU i stället för ränta del sammanlagt utbetalda beloppet redovisas.

Bestämmelserna i 2 mom. elfte och tolfte styckena, 4 mom. första och andra styckena samt 5 mom. skall tillämpas på kontrolluppgift enligt detta moment.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

I.'' 116 f § i sin nya lydelse träder i kraft dagen efter den dag då lagen enligt uppgift på den har kommit ut frän trycket i Svensk författningssamling, övriga bestämmelser träder i kraft den 1 juli 1985.

2."* 116 f § i sin nya lydelse tillämpas första gången vid 1985 års taxering såvitt avser oriklig uppgift i fråga om inkomst av tjänst och första gången vid 1989 års taxering såvitt avser oriktig uppgift i fräga om inkomst av kapital. Övriga bestämmelser — utom 39 § 1 mom. - lillämpas första gängen vid 1987 års taxering.

3.'* I fråga om 1987 och 1988 års taxeringar lillämpas följande.

a) I stället för vad som i 28 § första slyckel 5 anges om intäkter, som
skall upptas i den förenklade självdeklarationen, gäller att alla intäkter som
är att hänföra till inkomst av kapital skall upptas.

b) Skyldighet all lämna kontroll- b) Skyldighet atl lämna kontroll
uppgift enligt 37 § 8 mom. förelig- uppgift enligt 37 § 8 mom. förelig
ger endast om den ränta som sam- ger beträffande ränta och fordran
manlagt gotiskrivits eller utbetalats på konto endast om sådan ränta
till borgenären uppgår tiU minst 500 sammanlagt gotiskrivits eller utbe-
kronor. Härvid medräknas inte rän- talats lill borgenären med minst 500
la som är undantagen frän upp- kronor. Härvid medräknas inte rän-
giftsskyldighet enligt samma mo- ta som är undantagen från upp-
menl första slyckel c. I stället för giftsskyldighel enligt samma mo-
beloppet 100 kronor i första stycket ment första stycket. I stället för be-
c skall gälla ett belopp av 1000 kro- loppet 100 kronor i första styckel c
nor. skall gälla ett belopp av 1000 kro
nor.

c) Vad som sägs i 66 b § första stycket 2 skall inte lillämpas såvitt avser
kontrolluppgift om inkomst av kapital.

4. I fråga om 1987 års taxering får riksskatteverket när synnerliga skäl föreligger på ansökan av uppgiftsskyldig medge undanlag från 37 § 8 mom. andra och tredje styc-

" Till 1985:406.

Prop. 1985/86:58 Finansdepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 31 oktober 1985

Närvarande: statsministern Palme, ordförande, och statsråden I. Carlsson, Lundkvist, Feldt, Sigurdsen, Leijon, Hjelm-Wallén, Andersson, Göransson, Dahl, R. Carisson, Holmberg, Hellström, Wickbom, Johansson, Hulterström, Lindqvist

Föredragande: statsrådet Feldt

Proposition om jämkningar i skyldigheten att lämna kontrolluppgifter

1 Inledning

I samband med beslutet vid föregående riksmöte orn ett förenklat deklara-lionsförfarande infördes en skyldighet för kreditinstitut m.fl.alt lämna kontrolluppgifter om räntor (prop. 1984/85:180, SkU 60, rskr 375, SFS 1985:406). De nya reglerna gäller fr. o. m. 1987 års taxering.

Del förenklade deklaralionsförfarandel bygger bl. a. pä en utvidgning av konlrolluppgiftsskyldighelen så atl en delaljredovisning kan undvikas på intäklssidan. I det nya systemet med förenklad självdeklaration behöver den skatlskyldige inte redovisa de intäkter som framgår av kontrolluppgifter ulan dessa skall direkt ligga till grund för laxeringen. Under de två första åren, taxeringsåren 1987 och 1988, blir emellertid så fallet endasl i fråga om kontrolluppgifter om inkomst av tjänst. Vad gäller inkomst av kapital skall den skattskyldige själv redovisa intäkterna i den förenklade deklarationen även om han fått kompletta kontrolluppgifter om dessa. Det är nämligen nödvändigt alt skapa säkerhet i rutinerna genom att vid ett par taxeringar pröva hanteringen av och kvaliteten på dessa kontrolluppgifter innan steget las att lägga uppgifterna till grund för det förenklade deklara-lionssyslemet. Uppgiftslämnandet de två första åren har därför getts karaktären av provverksamhet. Del innebär all de uppgifter som lämnas dä inte förväntas vara av fullgod kvalitet och all skattemyndigheterna givelvis måste hantera dem med särskild försiktighet.

Det har sålunda förulsells atl det i inledningsskedet kan komma all uppstå problem för såväl skallemyndigheterna som uppgiftslämnarna. Detta har utgjort skäl också för all under provåren ha beloppsgränser för uppgiflsskyldigheten. Då behöver uppgift lämnas bara när den sammanlagda räntan uppgår till minst 500 kr. Vidare behöver ingen uppgift lämnas beträffande konto som saknar person- eller organisationsnummer under förutsättning att det öppnats före den 1 januari 1985 och räntan på kontot inte uppgår lill 1000 kr.

Bankerna har nu efter sommaren i olika framställningar redovisat vissa problem med att hinna färdigställa de rutiner som skall ligga till grund för det kommande uppgiftslämnandet och bankerna har beretts tillfälle att diskutera situationen vid överläggningar med företrädare för finansdepartementet. Problemen är enligt min mening inte sådana att de påverkar genomförandet av reformen med förenklad självdeklaration. Däremot är de av den arten att det finns fog för att i någon mån lätta på uppgiflsskyldigheten för provåren. Enligt min mening kan erforderliga justeringar göras ulan alt man därför i nämnvärd utsträckning minskar del för provverksamheten stora värde som ligger i att uppgiflsskyldigheten under provåren sä myckel som möjligt överensstämmer med den som skall gälla när systemet första gången används i det förenklade förfarandet.

Jag avser i det följande att behandla frågan om lättnader i uppgiflsskyldigheten. Jag lar också upp två närliggande frågor. Den ena gäller vad en kontrolluppgift skall innehålla när den uppgiflsskyldige inte kan ange hur stor der av en utbetalning som ulgör ränta. Den andra frågan avser en komplettering av uppgiftsskyldigheten beträffande innehav av aktier o.d.

Prop. 1985/86:58

2 Föredragandens överväganden och förslag Uppgifter om ränta vid 1987 och 1988 års taxeringar

Mitt förslag: Enligt nuvarande regler skall kreditinstituten vid 1987 och 1988 års taxeringar lämna kontrolluppgifter för personer som uppburit sammanlagt minst 500 kr. i räntor. Uppgift behöver dock inte lämnas beträffande konto som saknar person- eller organisationsnummer under förutsättning all det öppnats före den 1 januari 1985 och räntan på kontot inte uppgår lill 1 000 kr. Enligt mitt förslag skall beloppsgränsen 500 kr. bara gälla ränta som avser konto. Uppgift om ränta av annat slag skall lämnas oavsett belopp. Det nuvarande undantaget för konton som saknar person- eller organisationsnummer står fast. Innehas ett konto av mer än en person skall riksskatteverket (RSV) få medge undantag frän den annars gällande uppgiftsskyldigheten såvitt gäller 1987 års taxering. Ett sådant undantag får medges på ansökan av den uppgiftsskyldige om det föreligger synnerliga skäl för det.

Skälen för mitt förslag: Enligt punkt 3 b av övergångsbestämmelserna lill lagen (1985:406) om ändring i taxeringslagen (1956:623) skall kontrolluppgift lämnas bara om den ränta som sammanlagt gottskrivits eller utbetalats till borgenären uppgår till minst 500 kr. Därvid skall inte medräknas ränta på vissa icke person- eller organisalionsnummersatta konton.

Denna beloppsgräns medför i och för sig alt kreditinstituten slipper lämna kontrolluppgifter för ett mycket stort anlal borgenärer. Men eftersom beloppsgränsen gäller för alla slags räntor som tillgodogjorts borgenären, innebär den atl ränteutbetalaren måste ta hänsyn inte bara till

Prop. 1985/86:58 räntorna på borgenärens konton utan också lill de räntor som utbetalas eller goltskrivs pä annan grund, t. ex. ränta pä obligationer. Ränteutbetalaren måste alltså vid årets slut lägga ihop samtliga räntor rörande borgenären för all kunna få klart för sig om en viss ränta understigande 500 kr. föranleder uppgiftsskyldighel. Detta ställer krav på en samordning mellan de olika ränlelyperna som det tidigare sällan funnits behov av och som för vissa kreditinstitut visat sig vara svår att genomföra utan ganska omfattande ändringar i ADB-systemen.

En frikoppling av räntorna på konton frän andra räntor bör sålunda kunna underiätta uppgiftslämnarnas arbete. Detta gäller främst dem som har en omfattande och varierande penningförvallningsverksamhel. Några egentliga nackdelar för utvärderingen av uppgiftslämnandet under provåren kommer en sådan frikoppling inte atl leda till. En särskild beloppsgräns om 500 kr. bör därför enligt min mening gälla för räntor som avser konton. Vad sedan gäller andra slags räntor kan del diskuteras huruvida även dessa skall omfattas av en beloppsgräns. För uppgiftslämnarna torde hanteringen av uppgiftsunderlagel bli mera rationellt och uppgiftslämnandet följaktligen underlättas om det inte finns någon beloppsgräns. Med en sådan måste nämligen ränteutbetalaren sammanställa sina utbetalningar om mindre belopp för all kunna avgöra om gränsen uppnåtts för borgenären. Ulan beloppsgräns kan delta underlåtas. Jag föreslår därför alt det under provåren blir en beloppsgräns om 500 kr. endasl för ränta på konton. Jag vill påpeka all den frikoppling mellan räntor av olika slag som jag här har förordat givetvis måste beaktas också vid utformningen av blanketter för uppgiftslämnandet, sä atl kreditinstituten får miöjlighel alt lämna tvä blanketter för varje person.

För konto som innehas av mer än en person följer av 37 § 8 mom. andra stycket taxeringslagen (1956:623), TL, att kontrolluppgifterna i princip skall ange samtliga konlohavare och enligt samma moments tredje stycke all ränta och fordran skall fördelas lika mellan kontohavarna, om inte annat förhållande är känt för den uppgiflsskyldige.

I fräga om dessa konton tillämpar de olika kreditinstituten f.n.olika rutiner för registreringen av innehavarna. Några institut registrerar utöver upplysningar om en av kontohavarna bara en uppgift om att andra konlohavare finns. Del förekommer också att man tillämpar en ordning som inte ger besked huruvida kontot skall anses som ett gemensamt konto eller ej. För praktiskt taget samtliga institut gäller vidare alt del inte finns någon uppgift om hur räntan skall fördelas mellan kontohavarna. Ett nöjaktigt uppgiftsunderiag förutsätter därför att en del institut tar direktkontakt med de kunder som har gemensamma konton. De måste också utveckla system för registrering av kontohavarna i fråga så att informationen pä ett någorlunda enkelt sätt kan föras över lill kontrolluppgifterna.

Det kan sålunda konstateras atl mänga institut har ett bristfälligt upp
giftsunderlag, som för övrigt i många fall är otillräckligt även för alt den
sedan mycket länge gällande uppgiftsskyldigheten efter anmaning skall
kunna fullgöras. Detta förhållande har varit etl skäl till alt ge de två första
åren karaktären av provverksamhet. I normalfallet har kreditinstituten
'O också tämligen god tid på sig att la fram ett fullständigt uppgiftsunderiag,

eftersom kontrolluppgifterna skall lämnas först i början av är 1987. Del är emellertid uppenbart atl det på sina häll finns stora luckor i registren och atl det behövs ganska omfattande ändringar av registersystemen. Del kan i dessa fall vara befogat alt det ges möjlighet till en något mjukare övergång. Denna möjlighet bör inte gälla generellt utan endast när uppgifislämnarens förhållanden är sådana att det framstår som oskäligt atl redan från början infordra fullständiga uppgifter. I sådana fall bör uppgiftslämnaren ges möjlighet alt lämna mer begränsade uppgifter om kontona i fråga, t. ex. bara uppgifter om en av innehavarna lill kontot. Det bör således i princip ske en prövning i varje särskilt fall men detta hindrar givetvis inte att man vid prövningen rörande institut med likartade problem gör en mer generell bedömning. Jag anser att det bör anförtros RSV atl göra dessa prövningar, efter ansökan av den uppgiftsskyldige. Denna dispensmöjlighel bör omfatta endast del första provåret, dvs. taxeringsåret 1987.

RSV:s möjlighet atl i fråga om gemensamma konton medge undanlag från TL:s föreskrifter bör som jag nyss antytt tillämpas reslrikdvl. Del bör inte komma i fråga att ge dispens som innebär all någon kontrolluppgift inte alls behöver lämnas för sådana konton.

Svårigheterna för uppgiftslämnarna att på ett tillfredsställande sätt lagra nytillkomna, kompletterande uppgifter torde främst göra sig gällande för konton som avslutas i början av året, då registreringssystemen inte är färdigutvecklade. När det finns färdiga system, torde del endast undantagsvis finnas behov av dispens.

Vad jag nu anfört föranleder ändringar i ikraftträdande- och övergängs-bestämmelserna till lagen (1985:406) om ändring i TL. Jag föreslår samtidigt en mindre redaktionell ändring i punkt 3 b av dessa bestämmelser.

Prop. 1985/86:58

Skälen för mitt förslag: Skyldigheten att lämna uppgifter om utbetald eller gottskriven ränta enligt 37 § 8 mom. TL innebär all den aktuella räntan skall anges lill sitt belopp. Beträffande t. ex. bankkonton och räntebärande värdepapper såsom obligationer där ränta betalas ut mol kupong är det normalt inga problem att fastställa räntan. Vad däremot gäller en del andra värdepapper kan det ibland vara svårt eller rent av omöjligt för utbelalaren att ange räntan.

En betydande värdepappershandel sker i s. k. diskonteringspapper, för vilka gäller att de ges ut på marknaden till ett lägre belopp än det lill vilket värdepapperen löses in på förfallodagen. Skillnaden mellan dessa båda belopp betraktas normalt som ränta. För all den som löser in ett sådant värdepapper skall kunna ange storleken av räntan måste han sålunda känna lill ulgivningsbeloppet. Detta är ofta inte möjligt, t. ex. beträffande

Prop. 1985/86:58

slalsskuldväxlar som ges ut av riksgäldskonloret och löses in genom förmedling av bank eller fondkommissionsbolag. I sådana fall kan det av den nuvarande lagregleringen knappast anses följa mer än all den uppgiflsskyldige skall lämna uppgift om all ränta har utbetalats.

En annan sak är all utbetalaren, även om han känner till ulgivningsbeloppet, ibland inte vet om den som räntan utbetalas lill är skallskyldig för hela räntan, eftersom värdepapperet kan ha överlåtits efter utgivningen. I dessa fall skall den uppgiftsskyldige ändå ange hela räntan i kontrolluppgiften för den som räntan utbetalas till.

För all höja värdet av kontrolluppgiften anser jag att den uppgiflsskyldige i de fall han inte har kännedom om räntans storiek skall ange totala beloppet av utbetalningen. Därmed blir det möjligt för taxeringsmyndigheterna atl pä grund av kontrolluppgiften i vart fall få en uppfattning om vilken storleksordning det kan vara på räntan. Jag vill här erinra om atl en avräkningsnota, innehållande uppgift om bl. a. kontrahenternas namn och köpeskillingen eller motsvarande, enligt lagen (1985:571) om värdepappersmarknaden skall upprättas vid köp eiler byte av här berörda värdepapper.

Mitt förslag föranleder ändring i 37 § 8 mom. Där bör en bestämmelse tas in som ett nytt Qärde stycke.

Del kan ifrågasättas om del nu föreslagna tillägget lill beslämmelserna rörande kontrolluppgifter är tillräckligt på sikt. Jag räknar emellertid med alt den här problematiken kommer atl behandlas av kapitalvinslkommiltén (B 1979:05), som bl. a. skall se över vissa frågor om gränsdragningen mellan inkomst och kapitalvinst. I tilläggsdirektiven (Dir 1982:46) lill kommittén heter del all stor vikt måste fästas vid alt reglerna skall vara enkla att tillämpa såväl för de skallskyldiga som för skattemyndigheterna. I detta får enligt min mening anses ligga atl också kontroll- och förenklingssynpunkter av det slaget som jag tagit upp i det här sammanhanget skall beaktas. Vid denna översyn torde kommittén också komma in på frågan om uppgiflsskyldigheten enligt 43 § 1 mom. TL för räntemotlagare bör ändras.

skall inte ligga direkt lill grund för laxeringen utan endasl tjäna som ett Prop. 1985/86:58 kontrollunderlag. De ulgör emellertid en förutsättning för atl de som lämnar en förenklad självdeklaration skall slippa specificera aktieinnehavet i förmögenhetsredovisningen.

Bestämmelserna om uppgiflsskyldigheten har fält en avfattning som kan lyda på alt aktieinnehavet behöver anges bara för den som under året lyft utdelning på aktierna. Behovet av kontrolluppgifter gör sig emellertid lika starkt gällande beträffande personer som inte lyft någon utdelning. Jag föreslår därför att 37 § 1 mom. 4a TL ges en formulering som tydligt anger atl berörda ulbelalare av aktieutdelning, bl. a. VPC, skall ange en fysisk persons innehav av aktier oavsett om denna person uppburit någon utdelning eller inte. Jag föreslår vidare atl även fysisk persons innehav av andel i aktiefond och i utländsk juridisk person skall redovisas i kontrolluppgift.

I de fall bl. a. bank, akdebolag eller förening som tilldelats organisationsnummer är borgenär föreligger det inte någon skyldighet atl lämna kontrolluppgift rörande ränta. Det har nu framförts önskemål att undanlag också skall göras för stiftelser, eftersom ett sådant undanlag skulle medföra en inte oväsentlig lättnad i fråga om konlrolluppgiftsskyldighelen rörande räntor på vissa värdepapper på penningmarknaden. Enligt min mening kan ett sådant undantag göras ulan att några väsentliga kontrollhänsyn eftersatts och jag föreslår därför en ändring i enlighet härmed. Undantaget bör dock - i likhet med vad som gäller beträffande förening - endast omfatta stiftelse som tilldelats organisationsnummer.

3 Upprättat lagförslag

I enlighet med det anförda har inom finansdepartementet upprättats etl förslag lill

lag om ändring i taxeringslagen (1956:623).

Förslaget är av så enkel beskaffenhet alt lagrådets hörande skulle sakna betydelse.

4 Hemställan

Jag hemställer alt regeringen föreslår riksdagen atl anta förslaget.

5 Beslut

Regeringen ansluter sig lill föredragandens överväganden och beslutar alt genom proposition föreslå riksdagen att anta det förslag som föredraganden har lagt fram.