Regeringens proposition 1985/86:29
om fortsatt giltighet av lagen (1979:103) om försöksverksamhet med användning av telefon vid rättegång m. m.
m
Prop. 1985/86: 29
Regeringen föreslår riksdagen att anta del förslag som har tagits upp i bifogade utdrag av regeringsprotokollet den 17 oktober 1985.
På regeringens vägnar
Ingvar Carlsson
Sten Wickbom
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås att lagen (1979; 103) om försöksverksamhet med användning av telefon vid rättegång skall fortsätta att gälla till utgången av år 1986 samt att det överlåts åt regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, domstolsverket att bestämma hur många domstolar försöksverksamheten skall omfatta.
I Riksdagen 1985/86. 1 saml. Nr 29
Prop. 1985/86:29
Förslag till
Lag om dels fortsatt giltighet av lagen (1979: 103) om försöksverksamhet med användning av telefon vid rättegång, dels ändring i samma lag
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1979; 103) om försöksverksamhet med användning av telefon vid rättegång, som gäller till utgången av år 1985(1),
dels att lagen skall fortsätta att gälla tiU utgången av år 1986,
dels att I § skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
1§(2)
Vid de allmänna domstolar som regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, domstolsverket bestämmer får vid handläggning av mål försöksvis användas telefon i enlighet med vad som anges i denna lag. Beslut om sådan försöksverksamhetfår avse högst femton tingsrätter och högst fyra hovrätter.
Vid de allmänna domstolar som regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, domstolsverket bestämmer får vid handläggning av mål försöksvis användas telefon i enlighet med vad som anges i denna lag.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1986.
(1) Lagen senast förlängd 1984: 1015.
(2) Senaste lydelse 1982:1116.
Justitiedepartementet Prop. 1985/86:29
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 17 oktober 1985
Närvarande: statsrådet I. Carlsson, ordförande, och statsråden Lundkvist, Feldt, Sigurdsen, Gustafsson, Leijon, Hjelm-Wallén, Peterson, Bodström, Göransson, Gradin, Dahl, R. Carisson, Holmberg, Hellström, Thunborg, Wickbom, Johansson
Föredragande; statsrådet Wickbom
Proposition om fortsatt giltighet av lagen (1979: 103) om försöksverksamhet med användning av telefon vid rättegång m. m.
1 Inledning
Den 1 april 1979 trädde lagen (1979:103) om försöksverksamhet med användning av telefon vid rättegäng i kraft. Syftet med lagen är att man skall pröva möjligheterna att genom användning av telefon åstadkomma en billigare, snabbare och smidigare handläggning av mål vid aUmän domstol. Lagen är tidsbegränsad och gäller efter den senast gjorda förlängningen till utgången av år 1985 (prop. 1984/85:41, JuU 8, rskr 73, SFS 1984; 1015). Den är tillämplig på de allmänna domstolar som regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, domstolsverket bestämmer. Enligt lagen fär försöksverksamheten omfatta högst femton tingsrätter och högst fyra hovrätter.
Genom förordningen (1981:1293) om försöksverksamhet med användning av telefon vid rättegång (ändrad senast 1982; 1117) har regeringen förordnat att försöksverksamhet fär ske vid Svea hovrätt, Göta hovrätt, hovrätten över Skåne och Blekinge, hovrätten för Övre Norrland, Handens tingsrätt, Stockholms tingsrätt. Södra Roslags tingsrätt, Gotlands tingsrätt, Värnamo tingsrätt, Växjö tingsrätt, Kristianstads tingsrätt, Malmö tingsrätt, Göteborgs tingsrätt, Trollhättans tingsrätt, Sunne tingsrätt, Härnösands tingsrätt, Umeå tingsrätt, Haparanda tingsrätt och Piteå tingsrätt. 1981 ärs förordning är tidsbegränsad och gäller efter den senast gjorda föriängningen till utgången av år 1985 (SFS 1984:1017),
Lagen medger att parter får utföra sin talan och höras per telefon vid sammanträden för muntlig förberedelse i tvistemål enligt 42 kap. 10 och 12-14 §§ rättegångsbalken (RB), huvudförhandling i förenklad form i tvistemål enligt 42 kap. 20 § andra stycket RB, sammanträde enligt 5 § lagen (1974:8) om rättegången i tvistemål om mindre värden (smämälslagen) och huvudförhandling i brottmål, i vilka det inte finns anledning att döma till annan brottspåföljd än böter. Vidare öppnar lagen möjlighet att i brottmål och tvistemål höra vittnen och sakkunniga per telefon. Detsamma gäller förhör i brottmål med målsägande som hörs i anledning av åklagarens talan.
Prop. 1985/86:29 Rättegängsutredningen har i sitt delbetänkande (SOU 1982:25-26)
Översyn av rättegångsbalken I, Processen i tingsrätt, bl,a. mot bakgrunden av de övervägande positiva erfarenheter som har vunnits av försöksverksamheten föreslagit att möjligheten till telefonanvändning i förevarande sammanhang permanentas och att bestämmelser därom för tingsrätternas del tas in i RB, Betänkandet har remissbehandlats och övervägs f. n. i justitiedepartementet.
I prop. 1982/83:43 om föriängning av försöksverksamheten uttalade dåvarande departementschefen att mycket talade för att möjligheten all anordna telefonförhör kan bidra till en rationalisering av donistolsverk-samheten och förordade en fortsatt försöksverksamhet med användning av telefon i rättegång i avvaktan på ett slutligt ställningslagande till rättegångsutredningens förslag. I lagstiftningsärendet erinrade han också om alt rättegängsutredningen genom tilläggsdirektiv (Dir 1981:47) fått sitt uppdrag utvidgat till att omfatta även överrättsprocessen och att försöksverksamheten med användning av telefon i rättegång därför borde fortsätta även vid de hovrätter som deltagit i verksamheten i avvaktan pä ett slutligt ställningstagande tiU frågan om telefonanvändning i överratl.
2 Föredragandens överväganden
Enligt vad jag har inhämtat från domstolsverket har möjligheten till telefonförhör utnyttjats i 337 mål under år 1984 och i 179 mål under första halvåret 1985. Enligt min mening bör försöksverksamheten fortsätta i avvaktan på att ställning las till rättegångsutredningens tidigare nämnda delbetänkande samt till vad utredningen kan komma att föreslå beträffande överrättsprocessen. Förslag till lagstiftning i ämnet kan beräknas föreligga tidigast under år 1986 och ny lagstiftning torde kunna träda i kraft den 1 januari 1987. Föriängningen bör lämpligen avse en tidsperiod av ett år, dvs. till utgången av år 1986.
Graden av utnyttjande av möjligheterna till telefonförhör har varierat avsevärt mellan försöksdomstolarna. Som jag anförde i samband med den senaste föriängningen av giltighetstiden anser jag att de möjligheter lill besparingar och rationalisering som telefonförhör kan innebära skulle kunna utnyttjas i större omfattning än nu, åtminstone hos en del av de berörda domstolarna.
Som framgår av vad jag förut har anfört föreskrivs f.n. i lagen alt försöksverksamheten får omfatta högst femlon tingsrätter och fyra hovrätter. Det tUlåtna antalet har utnyttjats fullt ut. Under den fortsatta försöksli-den kan det bli aktuellt att något utvidga verksamhetens omfattning under förutsättning att erforderlig utrustning kan ställas till förtbgande. Del bör. lämpligen ankomma på regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, domstolsverket att besluta om delta. Jag föreslär därför alt man i avvaktan på en permanent reglering i RB av möjligheterna att använda telefon i rättegång slopar den nuvarande begränsningen i själva lagen av anlalel försöksdomsiolar.
Frågorna om föriängning av lagens giltighetstid och om avskaffandet av,
den nuvarande begränsningen av försöksverksamheten tiil ett bestämt Prop. 1985/86:29 antal domstolar är enligt min mening av så enkel beskaffenhet att lagrådets hörande inte kan anses påkallat.
3 Hemställan
Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemsläller jag att regeringen föreslår riksdagen alt anta ett inom justitiedepartementet upprättat förslag lill
lag om dels fortsatt giltighet av lagen (1979: 103) om försöksverksamhet med användning av telefon vid rättegång, dels ändring i samma lag.
4 Beslut
Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att anta det förslag som föredraganden har lagt fram.
Norstedls Tryckeri, Stockhoim 19B5