Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att I § vapenlagen (1973:1176) kompletteras med en föreskrift om att lagens bestämmelser om skjutvapen skall tillämpas även på apparater eller anordningar som är konstruerade för att med elektrisk ström bedöva en person eller tillfoga honom smärta och som är avsedda atl bäras i handen, Förslagel syftar till atl fä kontroll över spridningen av s. k. elektriska impulsgivare eller el-pistoler.

Vidare föreslås en ändring av vapenlagens bestämmelser om ullåning av vapen med innebörd atl vapen vid jakt får lånas ut till någon som inte har avlagt jägarexamen, om vapnet skall användas under upplålarens kontroll.

Lagändringarna avses träda i kraft den I januari 1987.

1 Riksdagen 1985/86. 1 saml. Nr 176

Förslag till Prop, 1985/86: 176

Lag om ändring i vapenlagen (1973: 1176)

Härigenom föreskrivs att I och 22 §S vapenlagen (1973: 1176) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1§' Med skjutvapen förstås i denna lag

1, vapen med vilket kula, hagel, harpun eller annan projektil kan skjutas
ut med hjälp av krutladdning, kolsyreladdning, komprimerad luft eller
annat liknande utskjulningsmedel,

2. apparat eller anordning som beträffande verkan och ändamål är jäm
förlig med vapen som avses under 1.

Vad som sägs om skjutvapen gäller åven

a, obrukbart vapen, som i brukbarl skick skulle räknas som skjutvapen,

b, löst slutstycke, ljuddämpare, eldrör, pipa till skjulvapen eller trumma
till revolver och

c, annan anordning som möjliggör att till ett skjulvapen användes annan
ammunition än vapnet är avsett för.

Bestämmelserna om skjutvapen tiUämpas också på apparater eller anordningar som är konstruerade för all med eleklrisk slröm bedöva en person eller lillfoga honom smärta och som är avsedda att bäras i handen.

22 §' Den som är berättigad att inneha skjutvapen får tillfälligt låna ut vapnet till annan under följande villkor, nämligen

1, Utlåning får ske endast för kortare tid, högst två veckor.

2, Vapnet får lånas ut endast för samma ändamål som innehavarens tillslånd avser,

3, Låntagaren skall ha fyllt aderlon år. Vapen får dock utlånas till den som är under aderlon är, om

a) vapnet skall användas vid övning eller tävling som äger rum under kontroll av en sådan sammanslutning som avses i 8 §,

b) vapnet skall innehas och användas under upplåtarens uppsikt och det år fråga om annat vapen än enhandsvapen eller helautomatiskt vapen samt låntagaren har fyllt femton är, eller

c) utlåningen avser sådant luft- eller fjädervapen som avses i 5 § andra stycket och vapnet skall innehas och användas under upplåtarens uppsikt.

4, Ullåning av pistol eller annat enhandsvapen eller kulsprutepistol eller
annat helautomatiskt vapen får ske endasl för användning i upplålarens
närvaro eller för övning eller tävling som äger rum under kontroll av en
sådan sammanslutning som avses i 8 §. om inte låntagaren själv är berätti
gad atl inneha ell vapen av samma typ.

' Senaste lydelse 1981: 1360, - Senaste lydelse 1981: 1360,

5, Om del för att en enskild skall få tillslånd att inneha etl visst slag av skjutvapen enligt särskilda föreskrifter krävs atl han skall ha avlagt skytteprov eller genomgått viss utbildning eller på annat sätt visat att han är lämplig alt inneha vapnet, får ett sådanl vapen lånas ut endast till den som uppfyller samma krav. Vad nu sagts gäller dock ej när vapnet skall användas enbart för provskjulning. övning eller tävling på skjutbana.

5, Om det för alt en enskild skall få tillstånd all inneha elt visst slag av skjutvapen enligt särskilda föreskrifter krävs att han skall ha avlagt skytteprov eller genomgått viss utbildning eller på annat sått visat alt han är lämplig alt inneha vapnet, får ell sådant vapen lånas ut endast till den som uppfyller samma krav. Vad nu sagts gäller dock ej när vapnet skall användas enbart för provskjutning, övning eller tävling på skjulbana. Det gäller inte heller när vapnet används vid jakt under förutsättning alt del innehas under upplåtarens omedelbara kontroll.

6. Vapenhandlare får lill spekulant, som fyllt aderlon år, för provskjutning på skjutbana utlåna vapen under de förutsättningar som anges i 4, Vapenhandlare fär därvid anlita annan person som godkänts av polismyndigheten alt närvara vid provskjulning.

Den som med stöd av denna paragraf lånar ut skjutvapen till någon som har sitt hemvist i en stat som har tillträtt den europeiska konventionen den 28 juni 1978 om kontroll av enskilda personers införskaffande och innehav av skjutvapen (den europeiska vapenkonventionen), skall omedelbart anmäla det till polismyndigheten, om inte vapnet skall innehas och användas av låntagaren endasl inom Sverige. Regeringen kan föreskriva undanlag från anmälningsskyldigheten för vissa typer av vapen.

1, Denna lag träder i kraft den I januari 1987,

2, Innehar någon vid lagens ikraftträdande en sådan anordning som avses i I § Iredje stycket och som enligt äldre bestämmelser fick innehas ulan tillstånd men som inte får det enligt de nya bestämmelserna, får han fortfarande inneha anordningen utan tillstånd till den 1 juli 1987 eller, om ansökan om tillstånd har gjorts före sistnämnda tidpunkt, till dess ansökningen har blivit slutligl prövad.

Justitiedepartementet Prop. 1985/86:176

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 3 april 1986

Närvarande: statsrådet Lundkvist, ordförande, och statsråden Feldt, Sigurdsen, Gustafsson, Leijon, Hjelm- Wallén, Peterson, Andersson, Bodström, Göransson, Gradin, Dahl, R. Carlsson, Holmberg, Hellström, Wickbom, Johansson, Hulterström, Lindqvist

Föredragande: statsrådet Wickbom

Lagrådsremiss om ändringar i vapenlagen (1973:1176)

1 Inledning

I en skrivelse lill regeringen har rikspolisstyrelsen hemställt om lagstiftningsåtgärder mot vissa apparater som utsänder elektriska impulser, s, k, elektriska impulsgivare eller el-pisloler. Skrivelsen har remissbehandlats. En sammanställning av remissyttrandena har upprättats i justitiedepartementet och bör fogas som bilaga 1 lill protokollet i delta ärende.

Svenska Jägareförbundet har i en skrivelse till regeringen hemställt all reglerna i 22 § vapenlagen (1973: 1176, VL) om utlåning av vapen ändras så att s, k. uppsiktsutlåning vid jakt kan ske även lill personer som inte har avlagt jägarexamen. Skrivelsen har remissbehandlats. En sammanställning av remissyttrandena har upprättats i justitiedepartementet och bör fogas som bUaga 2 lill protokollet i detta ärende.

Del är av utomordentligt stor vikl alt innehav och bruk av vapen är föremål för en betryggande kontroll frän det allmännas sida, så alt missbruk och olyckshändelser motverkas. Lika givet är alt kontrollen inte bör få en sädan utformning alt det legitima bruket av vapen onödigtvis försväras. Vapenlagsliftningen är därför föremål för fortlöpande uppmärksamhet, och det är naturligt alt den frän tid till annan undergår vissa ändringar. Redan idag kan man förutse atl andra ändringar än de som jag strax skall gå över till att behandla kan blir aktuella inom en nära framlid. Sålunda har rikspolisstyrelsen till justitiedeparlementet överlämat en utedning om start vapen, vapenrepliker och signal vapen. Där framlagda förslag syftar bl. a till att komma till rätta med de allvariiga problem som föranleds av att vissa tillståndsfria vapenlyper kan ändras till fungerande skjutvapen och användas i brottsliga sammanhang (jfr JuU 1978/79:1), Uiredningen är för närvarande föremål för remissbehandling. Jag får senare anledning att återkomma i den frågan.

2 Elektriska impulsgivare Prop. 1985/86:176

2.1 Rikspolisstyrelsens skrivelse

I den inledningsvis omnämnda skrivelsen har rikspolisstyrelsen påpekat att frågan om polisens metoder att i akuta situationer hindra våldsanvändning under senare tid har uppmärksammats i massmedia. Detta har lett bl.a. till en förnyad diskussion om polisens beväpning och om vilka hjälpmedel som polisen bör använda i sådana situationer. Styrelsen har enligt vad som uppges även kontaktats av företag som velat saluföra olika tekniska hjälpmedel.

Vidare anförs atl flera företag för styrelsen har demonstrerat apparater, som kan bäras i handen och som utsänder synnerligen kraftiga elektriska impulser (cirka 50 000 volt). När en sådan apparat (eleklrisk impulsgivare) berör eller kommer nära en människokropp överförs de elektriska impulserna lill denna. Följden blir atl den som utsålts för impulserna drabbas av ett krampliknande tillstånd. Om impulserna överförs under längre tid än enbart ett kort ögonblick, faller personen omkull. Kramptillståndet fortsätter därefter som regel i minsl 20—30 sekunder. Under denna lid är personen hell försvarslös. Därefter upphör kramperna. Så vill är känt upplever personen därefter inte några fysiska obehag, och fysiska skador tycks inte uppkomma till följd av impulsöverföringen. Priset för apparaten uppges understiga 1 OOO kr. Som driflkälla kan användas vanliga 9-voltsbatterier som saluförs i allmänna handeln.

Företagen föreslår enligt styrelsen alt polisen skall utrustas med sådana apparater för att snabbt kunna lillfälligt oskadliggöra våldsamma personer vid omhändertaganden. Apparaterna lämpar sig också enligt företagen som skydd för personer som löper särskild risk att bli utsatta för angrepp, t. ex. bankbud, taxjchaiifförer, kassörskor m.fl. Man har från förelagens sida hävdat att det finns en stor marknad för produkterna. Enligt företagens mening är apparaterna inte att betrakta som vapen, varför de skulle kunna säljas fritt.

Styrelsen uppger vidare att man har för avsikt att närmare studera de elektriska impulsgivarna inom ramen för det tekniska och taktiska metodutvecklingsarbetet. Styrelsen anser dock atl man redan nu bör överväga om det kan finnas risk för alt apparater av detta slag kommer till brottslig användning, om de sprids bland allmänheten.

Enligt styrelsens mening är denna risk mycket stor. Just de grupper som apparaterna i försia hand skulle skydda torde bli de mest utsatta. Alt t. ex. råna elt bankbud skulle bli betydligt enklare i framtiden. Gärningsmannen kan blanda sig med andra gångtrafikanter och nästan obemärkt sätta apparaten mot bankbudets kropp. När denne faller omkull och blir liggande försvarslös i 20-30 sekunder kan tillgreppet fullbordas. Motsvarande tillvägagångssätt kan användas vid t. ex. väskryckningar. Enligt styrelsen kan även polismän bli en utsatt grupp, om apparaten sprids t. ex. bland narkomaner eller ungdomsgäng som ofta uppträder ordningsslörande. Det finns också stora risker för att apparaten används i rent trakasserande syfte.

Med hänsyn lill det anförda anser styrelsen att del är synneriigen angeläget att ätgärder snarast vidtas för att förhindra att apparater av detta slag sprids bland allmänheten,

ti Riksdagen 1985186. I saml. Nr 176

De elektriska impulsgivarna lorde under vissa omständigheter kunna las Prop, 1985/86: 176 i beslag, Detla är dock enligt styrelsen inte fillräckligl för att förhindra atl apparaterna sprids lill kretsar som kan befaras använda dem i brottsligt syfte.

Styrelsen framhåller vidare alt man har övervägt om apparaterna kan anses falla under beslämmelserna i vapenlagen. För detta krävs att en eleklrisk impulsgivare kan anses vara etl skjutvapen enligt definitionen i I § första stycket VL, Därmed avses, förutom "rena skjulvapen" enligt första punkten, även apparat eller anordning som beträffande verkan och ändamål är jämförlig med "rena skjutvapen" (andra punkten). En elektrisk impulsgivare skulle möjligen kunna räknas som en sådan apparat som avses i andra punkten. Saken kan dock vara föremål för olika bedömningar. Språkligt faller det sig enligt styrelsen dock inte hell naturligt att kalla en eleklrisk impulsgivare för skjutvapen. Inte heller lagmotiven ger nägon säker ledning för en sådan tolkning.

Med hänvisning till det anförda hemställer styrelsen att regeringen prövar om elektriska impulsgivare av nu aktuellt slag omfattas av beslämmelserna i vapenlagen. Om regeringen finner att så inte är fallet hemställer styrelsen alt regeringen skyndsamt överväger att lagstifta mot impulsgivarna. Detla skulle kunna ske exempelvis genom atl I § VL kompletteras med en bestämmelse av innebörd, att med skjutvapen jämställs en apparat som kan bäras i handen och som är konstruerad för atl med en elektrisk ström bedöva en person eller välla smärta.

Om elektriska impulsgivare sålunda — med eller utan komplettering av 1 § VL - faller under vapenlagen uppnås enligt styrelsen en tillfredsställande reglering. Impulsgivarna kommer då att omfattas av tillämpliga bestämmelser i vapenlagen. Det innebär bl.a. atl innehav, införsel till riket och handel kräver tillstånd av polismyndigheten samt att straffpåföljd och förverkande kan följa om beslämmelserna överträds.

Styrelsen pekar vidare på att det inom vissa verksamhetsområden kan tänkas förekomma apparater, som har en funktion liknande de nu aktuella impulsgivarnas men som används på ett helt godtagbart sätt, t. ex. i medicinskt syfte eller för alt bedöva djur vid slakt eller vetenskaplig forskning. Del lorde då enligt styrelsen i de flesta fallen vara fräga om apparater som inte faller under definitionen i 1 § VL vare sig i den nuvarande lydelsen eller med den komplettering som föreslagits frän styrelsens sida. Det innebär alt del i praktiken endast i sällsynta undantagsfall torde bli aktuellt fören polismyndighet atl ge tillstånd beträffande en elektrisk impulsgivare. Vägledning till polismyndigheterna kan ges i form av allmänna råd från styrelsen.

2.2 Remissutfallet

Praktiskt taget alla remissinstanser har anslutit sig till rikspolisstyrelsens uppfattning all ätgärder bör vidtas i syfte atl kontrollera spridningen av apparater av del slag som avses i skrivelsen. De allra flesta anser all delta förutsätter en lagändring.

Meningarna går däremot något i sär när det gäller vilken metod som bör 6

användas för atl uppnå den eftersträvade kontrollen. Flertalet remissin- Prop. 1985/86: 176 stanser har dock ställt sig bakom rikspolisstyrelsens förslag atl låta vapenlagens regelsystem bli tillämpligt på elektriska impulsgivare. Brottsförebyggande rådet (BRA), länsslyrelsen i Värmlands län saml polismyndigheterna i Göteborgs, Arvika och Karlstads polisdistrikt hör till dem som har uttalat sig i denna riktning.

Justitiekanslern (JK) synes för sin del inte vilja helt avvisa tanken på en reglering inom vapenlagens ram. Han förordar emellertid all man i försia hand litar till de ingripandemöjligheter som gällande beslags- och förverkanderegler ger. JK pekar också pä möjligheten alt ingripa med stöd av 4 § marknadsföringslagen (1975:1418), vilken ger marknadsdomstolen befogenhet alt förbjuda näringsidkare att lill konsument för enskilt bruk salu-hålla en vara som på grund av sina egenskaper medför särskilda risker för skada pä person eller egendom.

Kammarrätten i Sundsvall anser inte atl impulsgivarna bör föras in under vapenlagens regelsystem. Enligt kammarrätten är del svårt all jämställa impulsgivare med skjutvapen, vartill kommer alt del lillståndsförfa-rande som regleras i vapenlagen framstår som mindre lämpligt för impulsgivare. Kammarrätten anser att en särskild lagstiftning om impulsgivare år atl föredra,

BRÅ pekar på möjligheten att använda förordningen (1959:312) om förbud mot vissa stiletter m. m. som förebild om en särskild lagreglering skulle bli aktuell.

2.3 Föredragandens överväganden

.Själv vill jag först konstatera alt frågan huruvida de elektriska impulsgivarna faller in under vapenlagens nuvarande regelsystem ler sig svårbedömd. Klart är emellertid atl vapenlagen inte i praktiken har tillämpats på dessa apparater, trots atl viss marknadsföring av dem redan har ägl rum här i landet.

En okontrollerad spridning av de elektriska impulsgivarna vore självfallet synnerligen otillfredsställande. I den män det över huvud laget finns någol legitimt användningsområde för sädana apparater måste ju detta vara utomordentligt begränsat. Däremot finns det, som rikspolisstyrelsen har framhållit, en risk för alt elektriska impulsgivare kan komma att användas i brottsliga sammanhang. Bl, a. skulle polisarbetet kunna försvåras avsevärt, om man i kretsar som tämligen ofta blir föremål för ingripanden skulle utrusta sig med apparater av del här slaget. De skulle också kunna användas som hjälpmedel vid överfall mot exempelvis taxichaufförer, bankbud och kassapersonal i butiker.

Att som JK har varit inne på förlila sig på möjligheten för marknadsdom
stolen alt meddela förbud mot alt saluföra apparaterna till enskilda perso
ner bedömer jag inte som tillräckligt. I den mån fömlsållningar skulle
finnas alt meddela elt sådant förbud, skulle ju delta kunna riktas bara lill
en bestämd näringsidkare. Ett system som innebär alt apparaterna inte får
innehas utan särskilt tillstånd skulle som jag ser det vara betydligt mer
effektivt. 7

Jag har mot bakgrund av del anförda kommit fram lill atl man bör ingripa Prop. 1985/86: 176 lagstiftningsvägen för att få kontroll över spridningen av dessa apparater.

De alternativ som då erbjuder sig är atl antingen reglera frågan i en särskild lag eller att komplettera vapenlagen så atl det blir klart att apparaterna faller in under dess regelsystem. Rikspolisstyrelsen har för sin del förordat den sistnämnda lösningen. Styrelsen har därvid hänvisat till all lagen genom föreskriften i I § första stycket 2 är tillämplig inte bara på skjutvapen utan även på apparat eller anordning som beträffande verkan och ändamål är jämförlig med skjutvapen. Styrelsen har ifrågasatt om inte lagen lill följd av den föreskriften redan nu är tillämplig pä dessa apparater. Men eftersom det inte ter sig helt naturligt att utan vidare jämställa impulsgivare med skjutvapen har styrelsen förordat att I § VL kompletteras.

Förslaget har vunnit anslutning hos flertalet remissinstanser. Kammarrätten i Sundsvall förordar dock atl frågan regleras i en särskild lag och anför som skäl alt det är svårt atl jämställa de elektriska impulsgivarna med skjutvapen och alt del tillståndsförfarande som gäller enligt vapenlagen inte lämpar sig för den här typen av apparater.

Själv ärjag närmast benägen alt ansluta mig lill den uppfattning som har framförts av rikspolisstyrelsen och majoriteten av remissinstanserna. Del har som jag ser det påtagliga fördelar att inordna apparaterna under det färdiga och väl fungerande regelsystem som vapenlagen erbjuder. Den lagstiftningen är f.ö. redan nu tillämplig på föremål som åtminstone belräffande användningsområde och verkningssätt ligger ganska nära de elektriska impulsgivarna, exempelvis burkar med tårgasspray. Reglerna om krav på tillstånd och en sträng behovsprövning har även med avseende på sädana föremål fungerat utan några större problem.

Om vapenlagen görs tillämplig på elektriska impulsgivare, får de inte innehas utan särskilt tillstånd av polismyndigheten. Vidare fär sådant tillstånd meddelas bara om sökanden kan visa all han har behov av apparaten. Tillstånd kommer ocksä all krävas för alt få föra in dem till landet och för alt få driva handel med dem. Dessa bestämmelser är straffsanktionerade. Av vad jag förut har anfört framgår attjag har svårt att se atl del f. n. finns något nämnvärl utrymme för alt meddela tillstånd av aktuellt slag.

Rent lagtekniskt kan olika vägar väljas för att undanröja varje tvivel om att vapenlagen skall lillämpas på impulsgivarna. En utväg skulle kunna vara alt i 1 § försia stycket 2 nämna dessa som exempel på sådana apparater och anordningar som enligt punkten skall anses jämförliga med skjutvapen. Å andra sidan har några remissinstanser pekat på all del renl språkligt ter sig mindre naturligt att rubricera impulsgivarna som direkl jämförliga med skjutvapen. Med en sådan utgångspunkt lorde del vara lämpligare atl i elt nylt stycke i paragrafen slå fasl atl vad som sägs om skjutvapen även gäller impulsgivarna. Jag förordar den senast nämnda vägen.

Jag föreslår mot bakgrund av det anförda att 1 § VL kompletteras med etl nylt slycke enligt vilket bestämmelserna i lagen om vapen även skall gälla elektriska apparater som är konstruerade för atl bedöva en person eller tillfoga honom smärta och som är avsedda att bäras i handen.

Det kan tänkas förekomma liknande apparater på marknaden som är så
utformade atl någon risk för missbruk inte föreligger och som har ett 8

berättigat användningsområde. Del kan gälla apparater som används för Prop. 1985/86: 176 medicinskt bruk eller vetenskapliga ändamål eller inom slakterinäringen. Sådana apparater torde i enlighel med vad rikspolisstyrelsen har anföri som regel falla utanför vapenlagens tillämpningsområde med den formulering som jag nu föreslär. Styrelsens uppfattning har också lämnats utan erinran av praktiskt tagel alla remissinstanser.

De lagändringar som jag här föreslår bör träda i kraft den I januari 1987. I enlighel med den ordning som förut har tillämpats i liknande fall bör en övergångsbestämmelse meddelas i samband med alt de elektriska impulsgivarna förs in under vapenlagens tillämpningsområde. Den bör innebära atl en sådan anordning får innehas ulan tillstånd fram till den I juli 1987 eller tills en dessförinnan gjord ansökan har blivit slutligt prövad, i den mån vapenlagen i nuvarande lydelse inte innebär alt det föreligger ett tillståndskrav. Övergångsvis kan alltså alltjämt frågan komma upp i vad mån de elektriska impulsgivarna redan nu faller under vapenlagen.

3 Uppsiktsutlåning av vapen vid jakt

3.1 Bakgrund

Med verkan från och med den 1 januari 1985 gäller ett krav på alt personer som vill ägna sig åt jakt skall ha avlagt s. k. jägarexamen. Syslemet fungerar så atl tillslånd för innehav av skjutvapen för jaktändamål inte får beviljas med mindre än atl sökanden för polismyndigheten företer bevis om alt han har avlagt jägarexamen. Reformen genomfördes på gmndval av ett principbeslut av riksdagen (prop. 1977/78: 141, JoU 28, rskr 323) genom ändringar av föreskrifterna i vapenkungörelsen (1974:123, VK) om förutsättningar för vapenlillslånd (5 a §).

Regler om utlåning av skjutvapen finns i 22 och 23 §§ VL, I korthet innebär dessa regler följande.

Ett skjutvapen får inte lånas ul på längre lid än två veckor. Lånet får inte ske för annat ändamål än del som är avsett med innehavarens lillslånd. Vidare måste låntagaren ha fyllt 18 år. Dock får ullåning ske lill personer som är under 18 år, om vapnet skall användas vid övning eller tävling som äger rum under kontroll av vissa närmare angivna skytteorganisationer. Rör det sig om annat vapen än enhandsvapen eller helautomatiskt vapen, får utlåning ske till den som har fyllt 15 år, om del skall innehas och användas under upplålarens uppsikt (22 § första stycket 3 b). Särskilda regler gäller också i fråga om utlåning av dels luft- och fjädervapen, dels enhandsvapen och helautomatiska vapen och om vapenhandlares utlåning av vapen till spekulanter för provskjutning.

Om det för att en enskild skall få tillstånd att inneha ett visst slag av
skjulvapen krävs alt han skall ha avlagt skytteprov eller genomgått viss
utbildning eller på annat sätl visat atl han är lämplig alt inneha vapnet, fär
ett sådanl vapen enligt 22 § försia stycket 5 VL lånas ut endast lill den som
uppfyller samma krav. Undantag från den sislnämnda regeln gäller, om
vapnet skall användas enbart för provskjutning, övning eller tävling på
skjutbana, 9

Det bör påpekas att en liknande bestämmelse fanns redan i den vapen- Prop. 1985/86: 176 förordning (1949: 340) som år 1974 ersattes av vapenlagen. Bestämmelsen tog då sikte enbart pä sådana vapen som fick användas för älgjakt, s, k, klass l'Vapen, och avsåg avlagt prov för älgskyttemärke,

1 23 § VL föreskrivs bl, a, att skjulvapen inte får lånas ut till någon som har fått skjutvapen förverkat eller tillstånd till innehav återkallat, om inte låntagaren är berättigad att inneha ett vapen av den typ som lånet avser. Ett vapen får inte heller lånas ut till någon som kan antas komma att missbruka del,

3.2 Jägareförbundets skrivelse

I sin skrivelse påpekar Jägareförbundet att föreskrifterna om jägarexamen, vilka alltså trädde i kraft den I januari 1985, sammanställda med bestämmelserna i 22 § VL innebär all var och en som skall låna vapen för jaktändamål antingen skall inneha eget tillstånd för vapen av samma typ som det lånade eller skall ha avlagt de delprov för jägarexamen som krävs för den aktuella vapentypen.

Enligt förbundet är en sådan ordning inte ändamålsenlig vid uppsiktsut-läning av vapen i samband med jakt. Förbundet anför bl. a.

En av anledningarna — ofta åberopad — lill att jägarexamen infördes är att den utbildning av blivande jägare som lidigare varit den till alla delar vanligaste, nämligen far-son upplärningen, numera fått en mera undanskymd plats i det atl elt tämligen slorl antal personer blir intresserade av jakt även långt upp i åldrarna. Därtill kommer att urbaniseringen och ändrade jaktförhållanden, ändrad jakflig struktur, m m även innebår att far-son upplärningen numera totalt sett spelar en mindre roll.

Emellertid förekommer fortfarande i avsevärd utsträckning att ungdomar i jägarhem blir intresserade av jakt och redan i tidig ålder får möjlighet att följa med såväl pä jakt som vid villvårdsarbeten och motsvarande, I sådana fall synes rimligl alt när ungjägaren uppnår 15 års ålder han, under direkt övervakning av den han inhämtat sina lärospån från, ges möjlighet atl hantera vapen i samband med jakt, I regel blir del mera sällan möjligheter att lossa skott. De erfarenheter och lärdomar avseende vapenhantering, men, som i princip endast kan inhämtas om ungjägaren själv har rätl bära vapen, kan emellertid knappast övervärderas.

Ett definitivt krav på avlagd jägarexamen för aktuell vapentyp i dessa fall synes onödig och mindre välbetänkt. Den uppfostran som ungjägaren får under direkt överinseende av vapenägaren och på dennes ansvar bör vara den grund som gör atl ungjägaren före uppnådd 18 års ålder kan klara sin jägarexamen på elt mera adekvat sätl än som annars vore möjligt.

Härtill kommer att kraven på avlagd jägarexamen även vid uppsiktsut
låning av vapen vid jakt helt onödigtvis kan försvåra vissa typer av repre
sentationsjakt m m. Vid uppsiktsutlåning är del obetingat så atl den som
lånat ut vapnet har den omedelbara insynen över dess användning. Om '

något inte skulle gä helt väl har således vapenägaren möjlighet atl ingripa på etl ändamålsenligt sätt för atl förhindra att något felaktigt inträffar eller ställa något felaktigt tillrätta.

Enligt tidigare bestämmelser har även vid uppsiklsutlåning gällt krav på
avlagda prov för älgskyttemärkel om lånet avsett klass I vapen. Mot
bakgrund av vad ovan anförts synes emellertid inte föreligga några skäl för 10

särbestämmelser vad avser uppsiklsuflåning av viss vapentyp. Del kan Prop. 1985/86: 176 obetingat förutsättas atl den som medför en ungjägare på jakt och låter honom eller henne skjuta mot vih har förvissat sig om atl ungjägaren är sä kvalificerad alt han eller hon kan skjuta väl i de situationer som vapenägaren medger.

Från förbundels sida har vidare framhållits alt det av hänsyn till viltet får anses självklart att den som har uppsikten också skall kunna ha ett eget vapen för den eventuella komplelléringsskjulning som kan behövas.

Förbundet har hemställt alt 22 § VL ändras så att skjutvapen får lånas ut även lill den som inte har avlagt jägarexamen när det är fråga om s, k. uppsiklsutlåning vid jakt,

3.3 Remissutfallet

Jägareförbundets förslag om atl vid uppsiktsutlåning av skjutvapen i samband med jakt avskaffa kravet på att låntagaren måste ha avlagt jägarexamen har fått ett mycket positivt mottagande under remissbehandlingen. Samfiiga remissinstanser ställer sig bakom förslaget. Polismyndigheten i Malmö har dock uttalat viss tveksamhet i fråga om utlåning av klass 1-vapen, På en punkt går meningarna isär bland remissinstanserna. Sålunda anser rikspolisstyrelsen och polismyndigheten i Skellefteå polisdistrikt att den som i sådanl fall utövar uppsikten skall kunna ägna hela sin uppmärksamhet åt den som har lånat vapnet och därför inte själv bör få vara beväpnad. Därvid har framhållits bl.a, atl det kan förekomma atl uppsiktsutlåning bedrivs i felaktiga former, om låntagaren och den som har uppsikten är beväpnade med var sill vapen: båda kan tänkas skjuta samtidigt mol olika djur. Det har vidare framförts att en del jägare anser uppsiktsutlåning föreligga åven om låntagaren och den som har uppsikten sitter åtskilda och bara har ögonsamband.

Övriga remissinstanser tillstyrker förslaget mera reservationslöst. Naturvårdsverket och länsslyrelsen i Värmlands län framhåller särskilt att den som har uppsikten själv måste få vara beväpnad för atl snabbt kunna ingripa vid och korrigera en eventuell skadskjulning,

3.4 Föredragandens överväganden

Jägareförbundets kritik lar sikte pä del generella villkor för ullåning av skjutvapen som finns i 22 § försia slyckel 5 VL.

Sedan kravet på jägarexamen införts, innebär den nyss nämnda föreskriften att ett jaktvapen får lånas ut för all användas vid jakt bara om låntagaren har avlagt examen som avser den typ av vapen som det år fråga om. Som reglerna är utformade, gäller defta krav även vid s. k. uppsiklsutlåning.

Jag delar Jägareförbundets och remissinstansernas uppfattning att kravet på avlagd jägarexamen (eller liknande kunskapsprov) bör kunna slopas vid uppsiklsutlåning av jaktvapen. Därvid ser jag inget skäl all som polismyndigheten i Malmö har ifrågasatt göra undantag för s. k, klass I-vapen,

En ändring av detla slag måsle emellertid kombineras med ett krav på alt Prop. 1985/86: 176 låntagaren står under eff'ektiv uppsikt och kontroll av den som lånat ul vapnet. Delta fömlsätler atl låntagaren brukar vapnet i hans omedelbara närhet. Uppsiklsutlåning i de former som har berörts i några remisytlranden - att låntagaren och den som har uppsikten sitter åtskilda och endasl har ögonsamband - kan inte enligt min mening inte godtas i detta sammanhang. Jag föreslår därför en uttrycklig bestämmelse om att vapnet i här aktuella fall skall innehas och användas under upplåtarens omedelbara kontroll. Under sädana förhållanden ser jag för min del inte några hinder mol att även upplåtaren är beväpnad när han utövar kontrollen.

4 Upprättat lagförslag

I enlighet med det anförda har i juslitiedepartementet upprättats ell förslag lill lag om ändring i vapenlagen (1973: 1176). Förslagel bör fogas till protokollet i delta ärende som bilaga 3 .

5 Hemställan

Jag hemställer att lagrådets yttrande inhämtas över lagförslagel.

6 Beslut

Regeringen beslutar i enlighet med föredragandens hemställan.

Lagrådet Prop. 1985/86: 176

Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1986-04-15

Närvarande: justitierådet Knutsson; f. d. justitierådet Sterzel, regeringsrådet Tottie.

Enligt protokoll vid regeringssammanträde den 3 april 1986 har regeringen pä hemställan av slatsrådet Wickbom beslutat inhämta lagrådets yttrande över förslag till lag om ändring i vapenlagen (1973: 1176)

Förslagen har inför lagrådet föredragils av revisionssekreteraren Ulf Berg.

Förslagen föranleder följande yttrande av lagrådel:

Förslagel lämnas utan erinran.

Justitiedepartementet Prop. 1985/86:176

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 15 maj 1986

Föredragande: statsrådet Wickbom

Proposition om ändring i vapenlagen (1973:1176)

Föredraganden anmäler lagrådets yttrande' över förslag till lag om ändring i vapenlagen (1973: 1176) och anför. Lagrådet har lämnat förslagel utan erinran.

Vissa smärre redaktionella ändringar bör emellertid göras i det remitterade förslaget.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen

att anta det av lagrådet granskade lagförslaget med vidtagen ändring.

Regeringen ansluter sig lill föredragandens överväganden och beslular att genom proposition föreslå riksdagen alt anta del förslag som föredraganden har lagl fram.

Beslut om lagrådsremiss fattat vid regeringssammanträde den 3 april 1986. 14

Bilaga 1 Prop. 1985/86: 176

Sammanställning av remissyttranden över skrivelse 1985-09-09 från rikspolisstyrelsen ang. behov av lagstiftning mot vissa apparater som utsänder elektriska impulser

1 Remissinstanser

Efter remiss har yttranden över rubr, skrivelse avgetts av justitiekanslern (JK), brottsförebyggande rådet (BRÅ), kammarrätten i Sundsvall, polismyndigheten i Göteborgs polisdistrikt, länsstyrelsen i Värmlands län och Sveriges köpmannaförbund. - Länsstyrelsen i Värmlands län har bifogat yttranden från polismyndigheterna i Arvika och Karistads polisdistrikt. I ärendet har även inkommit en del andra skrivelser.

2 Remissyttrandena

2.1 Behovet av åtgärder

Nästan alla remissinstanser delar rikspolisstyrelsens uppfattning att lagstiftningsåtgärder bör vidtas i syfte att få kontroll över spridningen av apparater av del slag som avses i skrivelsen. Till dessa hör JK, BRA, kammarrätten i Sundsvall, poUsmyndigheten i Göteborgs polisdistrikt och länsstyrelsen i Värmlands län .

JK anför:

Utökade möjligheter till beslag och förverkande infördes genom lagstiftning år 1982, som främst tog sikte pä knivar m. m. (prop. 1982/83:89. JuU 23, rskr 216). I det lagstiftningsärendet uttalades från statsmakternas sida alt kriminalpolitiska skål här i landet med hänsyn till angelägenheten av att upprätthälla en allmän respekt för lagar och andra föreskrifter av tradition har brukat åberopas mot tanken på kriminalisering på områden där kontrollen med nödvändighet måste bli ineffektiv och slumpmässig (prop. s. 10). Dessa synpunkter bör enligt min mening också läggas till grund vid prövningen av eventuella lagstiftningsåtgärder mol de apparater som avses med den remitterade framställningen från rikspolisstyrelsen. Samtidigt förefaller det emellertid vara sä att man här står inför hotet av en allmän spridning av apparater som på etl mycket obehagligt säll kan utnyttjas i brollssyfte. Intresset av en samhällelig kontroll över utbudet av dessa apparater får anses vara väl så stor som del inlresse som i andra sammanhang motiverat särskild lagstiftning, främst vapenlagstiftningen men också exempelvis lagstiftningen om explosiva varor och den s.k. stilettförordningen (1959:312).

BRA:

Apparater som avses i den remitterade skrivelsen, s, k. elchockpistoler,
kan i och för sig användas för självförsvar av t. ex. taxichaufförer, bank
bud och andra grupper som löper särskild risk atl bli utsatta för rån eller
andra brottsliga angrepp. För att en elchockpistol skall utgöra elt effektivt 15

skydd måste den emellertid förvaras lättåtkomlig så alt den snabbt kan Prop. 1985/86: 176

sällas in mot en angripare, Dessulom krävs att pislolägaren förmår hålla

apparaten tryckt mot angriparens kropp i ca fem sekunder. Det är därtör

tveksamt om apparaten kan få den slora betydelse som skydd mot brott

som tillverkarna ställer i utsikt. - Om således elchöckpistolens legitima

och effektiva användningsområde synes vara begränsat är däremot risken

att den utnyttjas för brott påtaglig, - Övervägande skäl talar därior enligt

brottsförebyggande rådets uppfattning för alt samhället bör ha kontroll

över dessa apparater.

Kammarrätten i Sundsvall:

Kammarrätten delar uppfattningen i skrivelsen att en introduktion på marknaden av elektriska impulsgivare av det angivna slaget ger anledning till farhågor. Visserligen kan hävdas att en användning av dem i viss verksamhet och i vissa situationer kan ha sina fördelar och vara försvarbar. Det framstår emellertid som klart att en spridning bland allmänheten av elektriska impulsgivare med de beskrivna effekterna är förenad med stora risker. Vad som i det avseendet anförs i skrivelsen är belysande och torde i detla sammanhang inte behöva utvecklas vidare. Atl någon form av reglering erfordras är därför enligt kammarrättens mening uppenbart. Möjligheter bör skapas att pä ett tidigt stadium förhindra en okontrollerad spridning. Kammarrätten delar alltså uppfattningen i skrivelsen atl åtgärder i detta syfte snarast bör vidtas, - Det finns anledning att anta att utvecklingen när det gäller apparater av det angivna slaget går vidare. En utveckling som inte hålls under kontroll kan medföra ökad risk och användningsmöjligheter som inte nu kan förutses, Mol bakgrunden härav och vad som redan kan konstateras finns det enligt kammarrättens mening skäl att överväga en långtgående reglering som innefattar förbud mot införsel och tillverkning liksom innehav och brukande annat än med särskilt tillstånd. Möjligheter bör sålunda finnas alt medge undanlag för viss verksamhet där del kan framstå som påkallat att medge användning av impulsgivare, Beakias bör vidare atl det, som framhålls i skrivelsen, kan förekomma apparater som har en funktion liknande de nu aktuella impulsgivarna men som används på ett helt godtagbart sätl, t ex i medicinskt syfte eller för all bedöva djur eller för vetenskaplig forskning.

Polismyndigheten i Göieborgs polisdistrikt, länsslyrelsen i Värmlands län samt polismyndigheterna i Arvika och Karlstads polisdistrikt framför synpunkter som liknar de nu redovisade.

Köpmannaförbundet ställer sig tveksamt till rikspolisstyrelsens förslag. Förbundet anför:

Det finns många varor som säljs till konsument som kan användas som
vapen. De har emellertid ett helt annat användningsområde. Dvs. de säljs
inte föratt användas som vapen. En elektrisk impulsgivare av ifrågavaran
de slag har enbart etl huvudsyfte; nämligen att kunna användas i försvars
situationer. Av rikspolisstyrelsens skrivelse framgår, alt de anser att detta
slag av elektriska impulsgivare inte ryms inom definitionen i I § första
stycket vapenlagen. Vi är här inne på gränsdragningar som inte var ak- 16

tuella när vapenlagen instiftades, då lagstiftarna naturiigen inte kunde veta Prop. 1985/86: 176 att elektriska försvarsvapen av detta slag skulle komma. - Det synes oss därför tveksamt om man enbart skall ändra vapenlagen med anledning av detta nya vapen. Cykelkedjor, karatepinnar, stjärnor och liknande kastvapen synes oss vara lika aktuella vapen, dock inte ur försvarssynpunkt utan ur angreppssynpunkt. En översyn av vapenlagen bör därför bli bredare än vad elektriska impulsgivare kan motivera.

2.2 Den lagtekniska lösningen

JK anför i denna del bl, a:

I rikspolisstyrelsens framställning ifrågasätts om de aktuella apparaterna kan anses falla under bestämmelserna i vapenlagen (1973:1360), Det skulle sålunda vara frågan om "apparat eller anordning som belräffande verkan och ändamål är jämförlig med" sådana vapen som enligt I § vapenlagen utgör skjutvapen.

Jag delar rikspolisstyrelsens uppfattning att det inte faller sig språkligt helt naturligt att kalla dessa apparater för skjutvapen. En licens- och förbudslagsliflning bör enligt min mening så långt som möjligt vara klar till sin omfattning. Om apparaterna anses böra hänföras lill skjutvapen bör det därför göras etl tillägg eller förtydligande i vapenlagen av det slag som rikspolisstyrelsen föreslär.

BRA och polismyndigheten i Göieborgs polisdistrikt anser atl vapenlagen bör kompletteras på angett sätt. Länsstyrelsen i Värmlands län och polismyndigheten i Karlstads polisdistrikt anser att de aktuella apparaterna får anses falla under vapenlagen. En liknande uppfattning framförs av polismyndigheien i Arvika polisdisirikl . Även dessa remissinstanser anser dock atl elt förtydligande med denna innebörd bör göras i vapenlagen.

Länsstyrelsen i Värmlands län anför vidare:

Bl, a, på de grunder som anges i rikspolisstyrelsens skrivelse anser länsslyrelsen att tillståndsgivningen beträffande denna typ av apparater måste vara synnerligen restriktiv. Rikspolisstyrelsen har i sin skrivelse gett några exempel på allvarliga brott vid vars begående dessa apparater kan vara utmärkta hjälpmedel. Länsstyrelsen vill här ge ytterligare ett sådanl exempel, nämligen överfall på kvinnor med uppsåt att begå våldtäkt. -Med hänsyn till del anförda anser lånsstyrelsen atl tillståndsgivningen beträffande dessa apparater måste bli lika restriktiv som för skydds- och gasvapen - se p 4.5, s.31—32 i rikspolisstyrelsens "Föreskrifter och allmänna råd till vapenlagsliftningen". Denna restriktivitet har lett till alt del i praktiken knappasl förekommer att någon privatperson får tillslånd att inneha sådant vapen. - I detta sammanhang vill länsstyrelsen erinra om den diskussion som uppstod i början av 1970-lalet, då man ville lansera s k pepparsprayer som skyddsvapen. Sedan det konstaterats atl sådana sprayer föll under vapenlagen och att samma restriktivitet skulle komma att gälla för dessa som för gasvapen, synes denna diskussion ha upphört.

Köpmannaförbundet förordar, som tidigare har redovisats, en översyn av vapenlagens vapenbegrepp. Förbundet anför vidaie:

Alt förbjuda försäljningen av elektriska impulsgivare anser vi inte vara 17

en rätt väg alt gå, då det finns vissa kategorier i samhället som kan ha Prop. 1985/86: 176

behov av dylika. Ett förbud skulle inte heller medföra alt apparaten inte

kom ul på den svenska marknaden, då de finns alt köpa utomlands. Vi

anser i stället i likhet med rikspolisstyrelsen, alt elektriska impulsgivare av

ifrågavarande slag bör kunna inrymmas under vapenlagen i samband med

alt denna blir reviderad. Det synes rimligt atl någon form av licensierings-

system reglerar försäljningen och innehavet av sådan utrustning.

JK och kammarrällen i Sundsvall ställer sig tveksamma lill att föra in de aktuella apparaterna under vapenlagens regelsystem.

JK:

Från allmän synpunkt synes del möjligen önskvärt alt undvika den byråkrati som en tillståndsgivning enligt vapenlagen skulle föra med sig. Mot den bakgrunden finns det enligt min mening skäl all i första hand lila till de ingripandemöjligheter som de gällande allmänna beslags- och förverkandereglerna ger. Vill man få lill stånd en reglering av handeln med apparaterna finns ju också vissa möjligheter lill ingripande enligt 4 § marknadsföringslagen (1975: 1418) enligt vilken marknadsdomstolen kan förbjuda näringsidkare att saluhålla till konsument för enskilt bruk vara som på grund av sina egenskaper medför särskild risk för skada på person eller egendom. I sammanhanget kan påpekas atl ett föremåls karaktär av skjutvapen eller annal vapen också har betydelse i andra sammanhang. Exempelvis finns i 107 § andra stycket luflfartskungörelsen (1961:558) ett förbud mol alt i passagerarutrymmet i vissa luftfartyg medföra andra skjutvapen än tjänstevapen (jfr. prop, 1984/85:212 s.l32f)- Regler om användning av skjutvapen inom stadsplanelagt område finns i 6 § allmänna ordningsstadgan (1956:617),

Kammarrällen i Sundsvall:

I skrivelsen behandlas frågan om vapenlagen är eller bör göras tillämplig belräffande elektriska impulsgivare. Enligt kammarrättens mening ger inte beslämmelserna i lagen eller förarbetena till den utrymme för att hänföra impulsgivarna till lagens tillämpningsområde. För att göra lagen tillämplig erfordras sålunda en komplettering av det slag som nämns i skrivelsen. En sädan lösning framstår emellertid som mindre lämplig med hänsyn dels lill svårigheter atl jämställa impulsgivare med de vapen som omfattas av lagen, dels till utformningen av tillståndsgivningen i denna, Kammartätten anser alltså att en särskild lagstiftning med sikte pä de nu aktuella apparaterna är all föredra. Del bör emellertid vara möjligt atl i en särskild lagreglering i viss utsträckning hänvisa till bestämmelserna i vapenlagen. Möjligheter bör också öppnas för rikspolisstyrelsen atl utfärda närmare föreskrifter.

Som framgår av del föregående delar kammarrätten uppfattningen i
skrivelsen atl ålgärder bör vidtas för atl så snabbt som möjligt bringa
utvecklingen under kontroll. Samtidigt gäller emellertid atl de frågor av
teknisk och rättslig nalur som uppkommer måste göras lill föremål för 18

Bilaga 2 Prop- 1985/86: 176

Sammanställning av remissyttranden över skrivelse den 18 april 1985 från Svenska Jägareförbundet om ändring av 22 § vapenlagen (1973:1176

Remissinstanser

Efter remiss har yttranden över skrivelsen avgells av rikspolisstyrelsen, siatens naturvårdsverk, länsslyrelserna i Värmlands och Jämllands län, polismyndigheterna i Malmö och Skellefteå polisdistrikt samt Jägarnas Riksförbund — Landsbygdens jägare.

Remissyttrandena

Samtliga remissinstanser tillstyrker förslaget att ett skjutvapen vid uppsiklsuflåning under jakt skall kunna lånas ut till en person som inte har avlagt jägarexamen.

Rikspolisstyrelsen anger dock som förutsättning för sitl tillstyrkande att reglerna utformas så att den som utövar uppsikten inte själv får vara beväpnad utan kan ägna hela sin uppmärksamhet ål den som har lånat vapnet. En liknande uppfattning framförs av polismyndiglieten i Skellefteå poUsdistrikt som bl.a, anför:

Tyvärr visar den polisiära erfarenheten att "uppsiklsutlåning" oroande ofta bedrivs under felaktiga former. Den är inte alltid så effektiv som fömtsatts. Det händer atl två vapen är med i sammanhanget (då med den motiveringen alt "läraren" med sitt vapen snabbt ska kunna rätta till en skadskjulning som eleven ställer fill med) och alt lärare och elev med sina respektive vapen samfidigl skjuter när exempelvis älgar kommer och då mot olika djur. Vid sådant förhållande är det inte mycket bevänt med "tillsynen". Del har förekommit all man i den tillspetsade situafionen t o m varit osäker om mot vilka djur som skott avlossats. Det finns även jägare som menar alt "uppsiklsutlåning" föreligger om "lärare" och "elev" sitter åtskilda under fömlsältning atl man har ögonsamband. Jägareförbundels förslag kan tillstyrkas under förutsättning att det bestämt läggs fast att endast ell vapen får vara i bmk vid jakt där vapen lånats ut.

Naturvårdsverket anser å den andra sidan alt det är uppenbart att den som har uppsikt över låntagaren själv måste få medföra och nyttja ett eget vapen. Verket framhåller atl det är synnerligen väsentligt att uppsiktsha-varen själv snabbt kan ingripa och kortigera en eventuell skadeskjulning, något som förutsätter tillgäng till elt eget vapen. - Länsstyrelsen i Värmlands län framför en liknande uppfattning.

Polismyndigheten i Malmö poUsdistrikt ansluler sig till Jägareförbundets
förslag men uttalar en viss tveksamhet i frågan om ullåning av klass 1 va
pen. Polismyndigheten anför som skål för tveksamheten all det redan
innan kravet på jägarexamen infördes förelåg krav på avlagda prov för
älgskyttemärkel även vid uppsiktsutlåning av denna vapentyp men också
atl det här rör sig om särskilt kraftiga vapen med stor skottvidd. Frånsett 20

Bilaga 3 Prop. 1985/86: 176

1 Förslag till

Lag om ändring i vapeniagen (1973: 1176)

Härigenom föreskrivs att I och 22 §§ vapenlagen (1973:1176) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lyddse Föreslagen lydelse

1§' Med skjutvapen förstås i denna lag

1. vapen med vilket kula, hagel, harpun eller annan projektil kan skjutas ut med hjälp av krutladdning, kolsyreladdning, komprimerad luft eller annat liknande utskjulningsmedel,

2. apparat eller anordning som beträffande verkan och ändamål år jämförligt med vapen som avses under 1.

Vad som sägs om skjutvapen gäller även

a. obrukbart vapen, som i brukbarl skick skulle räknas som skjutvapen,

b. löst slutstycke, ljuddämpare, eldrör, pipa till skjulvapen eller trumma
till revolver och

c. annan anordning som möjliggör att lill ett skjutvapen användes annan
ammunition än vapnet är avsett för.

Bestämmelserna om vapen tillämpas också på apparater eller anordningar som är konstruerade för att med elektrisk ström bedöva en person eller lillfoga honom smärta och som är avsedda alt bäras i handen.

22 §-Den som är berättigad att inneha skjutvapen får tillfälligt låna ut vapnet lill annan under följande villkor, nämligen

1, Ullåning får ske endast för kortare tid, högst två veckor,

2, Vapnet får lånas ut endast för samma ändamål som innehavarens tillstånd avser,

3, Låntagaren skall ha fyllt aderlon år. Vapen får dock utlånas till den som är under aderlon är, om

a) vapnet skall användas vid övning eller tävling som äger rum under kontroll av en sådan sammanslutning som avses i 8 §,

b) vapnet skall innehas och användas under upplåtarens uppsikt och del är fråga om annat vapen än enhandsvapen eller helautomatiskt vapen samt låntagaren har fyllt femton år, eller

c) utlåningen avser sådant luft- eller Qädervapen som avses i 5 § andra stycket och vapnet skall innehas och användas under upplåtarens uppsikt.

4, Utiäning av pistol eller annat enhandsvapen eller kulsprutepistol eller
annat helautomatiskt vapen får ske endast för användning i upplåtarens i
närvaro eller för övning eller tävling som äger rum under kontroll av en

1 Senaste lydelse 1981: 1360,

Senaste lydelse 1981: 1360. 22

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1985/86: 176

sådan sammanslutning som avses i 8 §, om inte låntagaren själv är berättigad atl inneha etl vapen av samma typ.

5.    Om del för att en enskild skall   5, Om det för all en enskild skall
få tillslånd atl inneha ett visst slag få tillstånd att inneha ett vissl slag
av skjutvapen enligt särskilda före- av skjutvapen enligt särskilda före
skrifter krävs atl han skall ha avlagt      skrifter krävs att han skall ha avlagt
skytteprov eller genomgått viss ut- skytteprov eller genomgått viss ut
bildning eller på annat sätl visat alt bildning eller på annal sätt visat alt
han är lämplig att inneha vapnet, han är lämplig alt inneha vapnet,
får ett sådant vapen lånas ut endasl      får etl sådant vapen lånas ut endast
till den som uppfyller samma krav, till den som uppfyller samma krav.
Vad nu sagts gäller dock ej när vap-      Vad nu sagls gäller dock ej när vap
net skall användas enbart för       net skall användas enbart för
provskjutning, övning eller tävling   provskjutning, övning eller tävling
på skjutbana,                              på skiulhana. Del gäller inte heller i

fråga om jaktvapen under förutsättning att vapnet innehas och används under upplåtarens omedelbara kontroll.

6. Vapenhandlare får lill spekulant, som fyllt aderlon år, för provskjut
ning på skjutbana utlåna vapen under de förutsättningar som anges i 4.
Vapenhandlare får därvid anlita annan person som godkänts av polismyn
digheten att närvara vid provskjulning.

Den som med stöd av denna paragraf lånar ul skjutvapen lill någon som har silt hemvist i en stat som har tillträtt den europeiska konventionen den 28 juni 1978 om kontroll av enskilda personers införskaffande och innehav av skjutvapen (den europeiska vapenkonventionen), skall omedelbart anmäla det lill polismyndigheten, om inte vapnet skall innehas och användas av låntagaren endast inom Sverige. Regeringen kan föreskriva undantag från anmälningsskyldigheten för vissa typer av vapen.

1, Denna lag träder i kraft den I januari 1987,

2, Innehar någon vid lagens ikraftlrädande en sådan anordning som avses i I § tredje stycket och som enligt äldre bestämmelser fick innehas utan tillstånd men som inte får det enligt de nya bestämmelserna, får han fortfarande inneha anordningen utan tillslånd till den 1 juli 1987 eller, om ansökan om tillstånd har gjorts före sistnämnda tidpunkt, till dess ansökningen har blivit slutligt prövad.

Innehåll Prop. 1985/86:176

Sid

Proposition ...................................................................... ..... 1

Propositionens huvudsakliga innehåll ............................ 1

Propositionens lagförslag ................................................. ..... 2

Utdrag av regeringsprotokoll den 3 april 1986 ............... 4

1 Inledning ....................................................................... ..... 4

2 Elektriska impulsgivare ................................................ 5

2.1 Rikspolisstyrelsens skrivelse ................................... 5

2.2 Remissutfallet .......................................................... ..... 6

2.3 Föredragandens överväganden ............................. ..... 7

3 Uppsiktsutlåning av vapen vid jakt .............................. 9

3.1 Bakgrund ................................................................. ..... 9

3.2 Jägareförbundets skrivelse ..................................... 10

3.3 Remissutfallet ........................................................... .... II

3.4 Föredragandens överväganden ............................. ... 11

4 Upprättat lagförslag .................................................... ... 12

5 Hemställan .................................................................. ... 12

6 Beslut .......................................................................... 12

Utdrag av lagrådets protokoll 1986-04-15 ..................... 13

Utdrag av regeringsproiokoll den 15 maj 1986 ................. 14

Bilagor

Bilaga 1 Sammanställning av remissyttranden över skrivelse
1985-09-09 från rikspolisstyrelsen ang. behov av lagstift
ning mot vissa apparater som utsänder elektriska impul
ser ................................................................ 15

Bilaga 2 Sammanställning av remissyttranden över skrivelse den 18 april 1985 från Svenska Jägareförbundet om ändring

av 22 § vapenlagen (1973: 1176) ............... 20

Bilaga 3 De remitterade förslagen .......................... 22

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1986 24