Regeringen föreslår riksdagen att anla de förslag som har tagils upp i bifogade utdrag ur regeringsprotokollet den 3 april 1986.

På regeringens vägnar Svante Lundkvist

Bengt K. A. Johansson

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås vissa ändringar i försäkringsrörelselagen (1982:713) och lagen (1950:272) om rätt för utländska försäkringsföretag alt driva försäkringsrörelse i Sverige. Åndringarna syftar till att göra del möjligt för försäkringsbolagen att ansluta sig till nya databaserade system för förvaring och registrering av överlåtelser och pantsättningar av vissa värdehandlingar.

Elt försäkringsbolag är skyldigt atl som säkerhet för vissa försäkrings-åtaganden pantsätta de värdehandlingar som motsvarar de s.k. försäkringstekniska skulderna. För giltig pantsältning krävs alt handlingarna förvaras avskilda från bolagets övriga tillgångar och under minsl två lås med olika nycklar. Till ell av låsen får endast ett ombud som försäkringsinspektionen förordnar inneha nyckel. Enligt förslagel skall försäkringsinspeklionen kunna medge atl dessa värdehandlingar i stället - med bibehållen panträtt för försäkringstagarna - förvaras hos PenningmarknadsCen-tralen PmC Aktiebolag.

De föreslagna lagändringarna avses träda i krafl den I juli 1986.

1 Riksdagen 1985/86. I saml. Nr 162

' kap. 11§

De värdehandlingar som avses i 9 och 10 §§ skall förvaras avskilda från bolagels övriga tillgångar och under minsl två lås med olika nycklar. Till ett av låsen skall endast ell ombud som försäkringsinspeklionen förordnar inneha nyckel. I dessa värdehandlingar har försäkringstagarna panträtt som i handpant till säkerhet för all bolaget skall fullgöra sina förpliktelser enligt försäkringsavtalen.

De värdehandlingar som avses i 9 och 10 §§ skall förvaras avskilda från bolagels övriga tillgångar och under minst två lås med olika nycklar. Försäkringsinspektionen får dock på framställning av bolaget medge att värdeltandlingarna stället, på del sätl och under de villkor som inspeklionen bestämmer, sätts i särskUl förvar hos Pen-ningmarknadsCéntralen PmC Aktiebolag. Försäkringsinspektionen skall förordna etl ombud som skall övervaka all värdehandlingar lill erforderiigl belopp alllid förvaras avskUda påföreskrivel säll. Förvaras värdehandlingarna under lås hos försäkringsbolagel skall lill ell av låsen endasl ombudei inneha nyckel. Förvaras de på ell annal säll skall de inie vara åtkomliga för bolaget ulan ombudets medverkan. I värdehandlingarna har försäkringstagarna panträtt som i handpant lill säkerhel för alt bolaget skall fullgöra sina förpliktelser enligt försäkringsavtalen.

Styrelsen och verkställande direktören skall se lill atl värdehandlingar lill erforderligt belopp alltid förvaras avskilda på det sätt som föreskrivs i första siycket. Vid fastställande av beloppet skall värderingsreglerna i 11 kap. 7§ iakttas. Har värdehandlingar satts i förvar lill högre värde än som erfordras har styrelsen eller verkställande direktören rätt atl få ul handlingar molsvarande överskottet. Styrelsen eller verkställande direktören har dessutom, för all kunna betala förfallna försäkrings- eller ålerbä-ringsbelopp, för vilka avsättning har sketl, rätt alt få ul handlingar till motsvarande värde. En värdehandling får på styrelsens eller verkställande direktörens begäran bytas ul mol en annan handling av molsvarande värde.

Behöver bolaget tillgång lill en värdehandling, som har satts i särskill förvar, för atl kunna bevaka sin rätt på grund av handlingen eller för något annat liknande ändamål, skall ombudet mot kvitto lämna ut handlingen till

De värdehandlingar, i vilka försäkringstekniska skulder helt eller delvis redovisas och som inte är deponerade enligt 6 eller 10§, skall förvaras här i riket avskilda från företagets övriga tillgångar och under minst två lås med olika nycklar, av vilka en innehas av etl av försäkringsinspektionen förordnal ombud. Försäkringsinspektionen fär dock på framställning av förelaget medge att värdehandlingarna i stället, på del sätl och under de villkor som inspeklionen bestämmer, sätts i särskilt förvar i bankinstitut. I dessa värdehandlingar och i de värdehandlingar som avses i 13§ andra siycket har försäkringslagarna panträtt som i handpant till säkerhet för att förelaget fullgör sina förpliktelser enligt försäkringsavtalen.

De värdehandlingar, i vilka för-säkringslekniska.skulder helt eller delvis redovisas och som inte är deponerade enligt 6 eUer 10 §, skall förvaras här i riket avskilda frän företagets övriga tillgångar och under minsl tvä läs med olika nycklar. Försäkringsinspeklionen får dock på framställning av förelaget medge att värdehandlingarna i stället, på del sätl och under de villkor som inspektionen besiämmer, sätts i särskilt förvar i bankinstilul eUer hos PenningmarknadsCenlralen PmC Aktiebolag. Försäkringsinspektionen skaU förordna ett ombud som skall övervaka att värdehandlingar till erforderligt belopp alllid förvaras avskilda påföreskrivel säll. Förvaras värdeltandlingarna under lås hos förelagel skall lill ell av låsen endasl ombudei inneha nyckel. Förvaras de på ell annal sätt skall de inte vara åtkomUga för företagel ulan ombudels medverkan. I värdehandlingarna och i de värdehandlingar som avses i 13 § andra stycket har försäkringslagarna panträtt som i handpant till säkerhel för atl förelaget fullgör sina förpliktelser enligt försäkringsavtalen.

Generalagenten skall se till atl del alllid finns värdehandlingar lill erforderiigl belopp i förvar enligt försia styckel.

Om en värdehandling som har satts i förvar skall tas ut eller bytas, skaU bestämmelserna i 7 kap. 11 och 12 §§ försäkringsrörelselagen (1982:713) tillämpas. Vad som där sägs om styrelse, verkställande direkiör och behörig förelrädare för bolag skall avse generalagent eller ombud, som enligt 27 § har utsetts av förelagel.

' Senaste lydelse av lagens rubrik 1982: 1083, Senaste lydelse 1984: 1116,

Finansdepartementet Prop. 1985/86:162

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 3 april 1986

Närvarande; statsrådet Lundkvist, ordförande, och statsråden Feldt, Sigurdsen, Gustafsson, Leijon, Hjelm-Wallén, Peterson, Andersson, Bodslröm, Göransson, Gradin, Dahl, R. Carlsson, Holmberg. Hellström, Wickbom, Johansson, Hulterström, Lindqvist

Föredragande; statsrådet Johansson

Proposition om ändring i försäkringsrörelselagen (1982:713), m.m.

1 Inledning

Modern datateknik har skapat förutsättningar för förenklad hantering av värdehandlingar. PenningmarknadsCenlralen PmC Aktiebolag är elt nybildal bolag med uppgift all bl.a, förvara penningmarknadsinstrumenl och därvid ta emot och registrera uppgifter om överlåtelser och pantsältning av dessa. De nu gällande reglerna för förvaring av de värdehandlingar hos försäkringsbolag som utgör säkerhel för de försäkringslekniska skulderna gör del omöjligt för försäkringsbolagen alt ansluta sig till PmC-systemel såvitt gäller dessa handlingar. Bolaget har gjort en framställning om att reglerna skall ändras så atl en anslutning blir möjlig. Framställningen har remissbehandlats.

2 Allmän bakgrund

2.1 Pantsättningskravet i försäkringsrörelselagstiftningen

På ett försäkringsbolag ställs kravet alt del skall kunna redovisa tillgångar som svarar mol dess åtaganden gentemot försäkringslagarna. I bolagets balansräkning skall, enligt 7 kap. 1 § försäkringsrörelselagen, som skulder tas upp värdet av bolagets ansvarighet för 1. löpande försäkringar (premiereserven), 2. försäkringsersättningar för inträffade försäkringsfall (ersättningsreserven), 3. utgifterna för reglering av inträffade försäkringsfall (skadebehandlingsreserven), 4, sådan tilldelad återbäring inom livförsäkringsrörelsen som inte har förfallit till betalning och 5, sådan tilldelad återbäring inom annan försäkringsrörelse än livförsäkringsrörelse som inte har förfallil till betalning. Dessa skulder, tidigare benämnda försäkringsfonden, betecknas som bolagels försäkringstekniska skulder. Premiereserven utgör huvudparten av dessa skulder. Denna kan naturiigtvis endasl

uppskattas statistiskt eller ungefärligt. För beräkning av premiereserven Prop. 1985/86: 162 skall i livförsäkringsrörelse finnas grunder med anlaganden om dödlighet och andra riskmått, räntefot saml driftskostnader. Grunderna skall stadfästas av regeringen.

För livförsäkring gäller långt mer än för skadeförsäkring att de tillgångar som svarar mot åtagandena måste placeras så alt de ger långsiktig trygghet ål försäkringstagarna. Det har därför föreskrivits atl elt belopp motsvarande försäkringstekniska skulder för livförsäkringar - härmed jämställs även under vissa omständigheter personförsäkringar av annat slag såsom sjuk-och olycksfallsförsäkring samt arbetslöshetsförsäkring - alltid skall redovisas i vissa angivna slag av värdehandlingar. Dessa, i huvudsak siatss-kuldförbindelser, andra obligationer och skuldebrev med viss säkerhel i fastigheter, finns förtecknade i 7 kap. 9§ försäkringsrörelselagen. Vid sidan av denna s, k. bundna sektor får till någon del beloppet redovisas inom en fri sektor i andra värdehandlingar, dock inte i aktier. För skadeförsäkring gäller motsvarande placeringsplikt för försäkringar som meddelats för längre tid än tio år och avser då endast premiereserven. De försäkringar del här är fråga om är i praktiken endast s, k, allframtidsförsäkring i brand. Av I kap. 5 § försäkringsrörelselagen följer att de särskilda bestämmelserna om livförsäkring är tillämpliga även på sådan livränta eller sjukränta som tillhör annan försäkring än livförsäkring.

De värdehandlingar, som används för redovisning av försäkringstekniska skulder för livförsäkringar enligt 7 kap, 9 § och premiereserv enligt 7 kap. I0§, skall enligt 7 kap. II § försäkringsrörelselagen hällas avskilda från bolagets övriga tillgångar och förvaras under minst två lås med olika nycklar. Styrelsen och verkställande direktören skall, med beaktande av lagens värderingsregler, se till att värdehandlingar till erforderliga belopp förvaras på föreskrivet sätt. Försäkringsinspektionen övervakar all bolaget fullgör sina åligganden. En ytterligare kontroll utövas genom atl ell ombud, som försäkringsinspektionen förordnar, skall inneha nyckel lill ell av låsen. Har värdehandlingar satts i förvar till högre värde än som erfordras har styrelsen eller verkställande direktören rätl all få ui handlingar molsvarande överskottet. Ledningen har dessutom, för alt kunna belala förfallna försäkrings- eller återbäringsbelopp, för vilka avsättning har skett, rätl alt få ut handlingar lill motsvarande värde. En värdehandling får pä ledningens begäran bytas ut mot en annan handling av motsvarande värde.

Behöver bolaget tillgäng till en värdehandling för att kunna bevaka sin rätt på grund av handlingen eller för något annal liknande ändamål, skall ombudet mot kvitto lämna ut handlingen till behörig företrädare för bolaget. Ledningen är skyldig atl inom skälig tid återställa handlingen eller avlämna annan handling av molsvarande värde.

Det anses ligga i sakens nalur alt del av försäkringsinspektionen förord
nade ombudet skall vara skyldigt alt övervaka att försäkringsbolaget re
dovisar och förvarar värdehandlingar i enlighet med bestämmelserna. Om
bolagets ledning inte fullgör sina åligganden skall ombudet enligt 7 kap.
13 § försäkringsrörelselagen genast göra anmälan hos försäkringsinspek
tionen. Försäkringsinspektionen har utfärdat anvisningar angående pant- 7

sätlningsförfarandel. Enligt dessa skall ombudet varje kvartal av bolaget Prop. 1985/86: 162 erhålla skriftlig uppgifl om det belopp som vid föregående kvartals slut skulle vara läckt genom pantsalla värdehandlingar. På grundval av uppgiften skall ombudet enligt anvisningarna bedöma den erforderliga panlsättningen och tillse alt behövlig fyllnadspantsätlning sker ofördröjligen. I den mån värdehandlingarna inte är generelll tillåtna enligt 7 kap. 9§ försäkringsrörelselagen ulan hävdas vara (enligt punkt 7 i samma paragraf) med dem jämförliga lill sin art och säkerhet, får värdehandlingarna inte godtas av ombudei, med mindre bolaget styrker att handlingen godkänts av inspektionen för redovisning.

I värdehandlingarna har försäkringstagarna enligt 7 kap. 11 § försäkringsrörelselagen panlräll som i handpant lill säkerhel för atl bolaget skall fullgöra sina förpliktelser enligt försäkringsavtalen. Med handpanlrätt avses en panträtt som ar förenad med besittning, dvs. alt panlsättningen fullföljts genom tradition (överlämnande) av saken. Besittningen eller traditionen är en förutsättning för all panthavaren skall få en mol Iredje man skyddad rätt till panten. En giltig panträtt anses föreligga endasl om pantsättaren saknar rättslig eUer faktisk möjlighet atl disponera över vad som har pantsalls utan att panthavaren lämnar sill samtycke i varje enskilt fall. Med handpanlrätt följer särskild förmånsrätt enligt 4 § förmånsrällslagen. Bestämmelsen i försäkringsrörelselagen innebär all försäkringslagar-' na har samma panträtt i värdehandlingarna som om de hade överlämnats lill dem i anslutning till pantsättningen.

Genom lagstiftning har det även i andra fall gjorts möjligt all stifta panträtt i lösöre utan tradition, s.k. hypotekarisk panträtt. Som exempel härpå kan nämnas hypolek i skepp och skeppsbyggen saml företagshypotek. 1 förfarande enligt lösöresköplagen ersätter kungörelsen traditionen. Enligt lagen (1936:88) om pantsättning av lös egendom som innehaves av tredje man har en panthavare samma rätt som panthavare med besittning av panten, om Iredje mannen fält underrättelse (denunliation) om panlsättningen av panlsättaren eller om panthavaren hos iredje mannen företer skriftlig handling som visar alt panträtt blivit utfäst.

För utländska försäkringsföretag som önskar driva rörelse i Sverige genom generalagent gäller lagen (1950; 272) om rätt för utländska försäk- , ringsföretag all driva försäkringsrörelse i Sverige. Reglerna för de utländska förelagens verksamhet ansluter nära till försäkringsrörelselagens föreskrifter. En skillnad beslår däri alt förelagen enligt 6 och 10 §§ är skyldiga all göra vissa depositioner i svenskt bankinstilul. Därmed sammanhänger alt försäkringsinspektionen enligt 15 § får medge att värdehandlingar, i vilka försäkringstekniska skulder hell eller delvis redovisas och som inte är deponerade enligt 6 eller 10§, i stället för alt förvaras under minst två lås med olika nycklar, sätts i särskilt förvar i bankinstitut. Försäkringslagarna har panträtt som i handpant i dessa värdehandlingar och i viss del av deponeringen enligt 6 och I0§§, under förutsättning att deponeringen förvaras åtskild från deponeringen i övrigt och beslår av särskill angivna värdehandlingar.

2.2 PenningmarknadsCenlralen Prop. 1985/86: 162

Under senare är har den svenska penningmarknaden fäll stor omfattning. Penningmarknaden brukar normalt definieras som den del av kapitalmarknaden som arbetar med värdehandlingar med löptider på upp till tvä år. På denna marknad kan företag, institutioner, kommuner och andra placerare (ägare av värdepapper) förränta likviditetsöverskott under kortare tider. Lägsta belopp som handlas på denna marknad uppgår lill en miljon kr, och genomsnitlslransaktionen beräknas ligga i storleksordningen tio miljoner kr. Marknaden hade i slutet av år 1985 en volym av omkring 270 miljarder kr. Den årliga omsättningen uppgår till mångdubbelt detta belopp. En väsentlig del av marknaden består av handeln med stalsskuldväxlarna. Andra exempel pä penningmarknadsinstrument är bankcertifikat, förelags-certifikat, kommuncertifikat och marknadsbevis.

Med ökningen av handeln har följt problem av administrativ art. Vid leverans av värdepapper från en depå lill en annan föreligger risk för tillgrepp eller obehörigt nyttjande. En viss tröghet i handeln uppslår i de fall då leverans av värdepapper skall ske samtidigt som likvid eriäggs. När samma papper kan köpas och säljas flera gånger under en och samma dag blir hanteringen både tidskrävande och administrativt betungande.

På initiativ av ell anlal banker och fondkommissionsbolag samt riksgäldskontoret har en projektgrupp utrett förutsättningarna för atl inrätta ett gemensamt institut för värdepapper och likvidhantering på penningmarknaden, överläggningar har ägt rum med bl.a, representanter för finansdepartementet, riksbanken och riksgäldskonloret. Gruppens arbete har resulterat i att ett aktiebolag, PenningmarknadsCenlralen PmC Aktiebolag (PmC). har bildats. Delägare är affärsbankerna, sparbankerna och föreningsbankerna med tillsammans 45%, de fria fondkommissionärerna med 22%, staten med 10%, riksbanken med 10%, riksgäldskonloret med 8% och stadshypolekskassan med 5% av aktiekapitalet (prop. 1984/85:125).

PmC: s förberedelser är nu inne i ett slutskede, Driftsstarien är beräknad
till den I september 1986. Målsättningen är att PmC skall fungera som ett
serviceorgan ät aktörerna (placerare, handlare och emittenter) på penning
marknaden. All handel skall liksom lidigare gå över bankerna och övriga
fondhandlare, vilka sammanfattningsvis i syslemet benämnes kontofö
rande institut. Som kontoförande institut för egna innehav av värdepapper
har även ett anlal större kreditmarknadsinslitul antagils. Vid anslutning till
systemet ger de konloförande instituten genom avtal PmC rätten all i valv
deponera värdepapper för deras och placerarnas räkning, PmC upprättar
därefter depåkonlon för placerarna i vilka konton alla transaktioner bok
förs. Avtal måste också tecknas mellan varje placerare och den eller de
fondhandlare som för deras räkning skall kunna rapportera till PmC om
affärshändelserna. Inrapporteringar av köp- och säljlransaktioner skall gå
via vederbörande placerares kontoförande inslilul lill PmC, Denna inrap
portering, som kan ske via leletransmission, dalamedia eller särskild blan
kett, bildar underiag för en daglig journal hos PmC, där dagens samtliga
transaktioner samlas. Varje vardag kl, 17.00 avbryts inrapporteringen. o

varpå köp- och säljlransaktioner noteras mot varandra och avstämning Prop. 1985/86: 162 verkställs. Följande bankdag vid Il-tiden regleras likvid för genomförda affärer under vederbörande bankers och riksbankens medverkan, Efler avstämning och kontroll av likvider mot inrapporterade transaktioner (likvid mot leverans) uppdateras samtliga depåkonlon hos PmC vid 15-tiden, Kontoutdrag och avstämningslislor tas fram och distribueras per post till de placerare, vilkas konton förändrats, och till de kontoförande inslilul som inrapporterat transaktioner.

Till all börja med kommer endast slalsskuldväxlar alt las med i systemet, I etl senare skede avses även övriga löpande penningmarknadsinstrumenl kunna hanteras av PmC, Avlal har iräffals mellan PmC och riksbanken om förhyrning av ett valv i riksbankshuset. Vid emissioner av löpande penningmarknadsinstrumenl framdeles är avsikten atl samtliga emitterade värdepapper, som förvärvas av placerare anknutna till PmC, skall inläggas direkl i PmC; s värdevalv. Fördelningen av emissionen på olika placerares depåkonton skall ombesörjas av PmC, som därefter skall bevaka inlösen och ränteförfallodagar saml automatiskt överföra ifrågavarande belopp till av placerarna i förväg angivna bankkonton,

I systemet skall även finnas en funktion för pantsältning av en placerares innehav eller del av innehav på depåkonlo. Meddelande om pantsältning skall ges av ell konloförande institut varpå panthavaren genom PmC meddelas om panlsättningen. Eventuella transaktioner till PmC som berör pantsatt innehav kommer inte att effektueras. Av säkerhetsskäl mäste vid hävande av pant panthavare vända sig till etl annal konloförande institut än det som meddelade panlsättningen, om delta är pantsättare, Hävning sker genom alt detla lill PmC meddelar en av panthavaren angiven pant-kod.

Kostnaderna för PmC-syslemet kommer i första hand atl läckas av avgifter frän emittenlerna och de medverkande konloförande instituten. Till förebyggande av ekonomiska dalabrolt och förluster på grund av vårdslöshet eller försummelse vid förvaringen eller registreringen av pen-ningmarknadsinslrumenten utarbetas etl omfattande säkerhelsprogram,

2.3 Penningmarknadscentralens framställning

I en framslällning som den 27 augusti 1985 inkom lill finansdepartementet har Penningmarknadscentralen PmC Aktiebolag (PmC) hemställt atl beslämmelsen i 7 kap. II § försäkringsrörelselagen om att vissa värdehandlingar skall förvaras under minst tvä lås med olika nycklar ändras så alt försäkringsbolagen kan låta förvara sina penningmarknadsinstrumenl hos PmC, PmC har därvid anföri bl, a, följande.

För att PmC på bästa säll skall kunna fullgöra sin uppgift är det av vikt
att alla. eller i varje fall alla större, placerare på den svenska penningmark
naden utnyttjar PmC och dess tjänster. Bland de större placerarna märks
försäkringsbolagen. Beslämmelsen i 7 kap. 11 § försäkringsrörelselagen är
inte endast ett hinder för försäkringsbolagens inlemmande i PmC; s system
utan kan också allmänt sett uppfattas som otidsenlig. Den mycket omfat
tande svenska penningmarknaden, i vilken försäkringsbolagen lar en aktiv 10

del, kännetecknas bl. a, av de korta löptiderna på penningmarknadsinstru-menten och en mycket hög omsättning av dessa. En beslämmelse som den angivna synes illa anpassad lill denna marknad, I dag synes exempelvis förvar i bankernas depåer kunna erbjuda minsl den nivå på säkerheten som bestämmelsen syftar till att uppnå, samtidigt som en mycket högre grad av anpassning lill marknaden kan åstadkommas. Delsamma gäller del förvar av värdehandlingar som kommer lill stånd inom PmC; s verksamhei. För PmC: s del har utarbetats särskilda regler för hur pantsältning av penningmarknadsinstrumenl som förvaras hos bolaget skall gå lill och anmälas, Åven dessa regler tillgodoser högt ställda säkerhetskrav.

En lagändring bör kunna göras så alt det i lagtexten anges alt berörda värdehandlingar skall förvaras avskilda från försäkringsbolagens övriga tillgångar antingen i den nu angivna formen under två lås eller hos institut som försäkringsinspeklionen kan godta. Med framställningen åsyftas i försia hand atl PmC skall vara ett sådanl institut. Också exempelvis bankerna bör givelvis godias som förvarare. Paragrafen bör i fortsättningen som hittills ange att de sålunda förvarade värdepapperen skall pantsättas lill förmån för försäkringstagarna och vara åtkomliga för det särskilda ombud, vilket företräder försäkringstagarna. Del kan gentemot PmC tillkomma endast ombudei alt i samråd med försäkringsbolagel genom konloförande institut ge PmC instruktion om atl en pantsältning upphört,

I en till framställningen fogad PM om pantsältning i PmC-systemel har bl.a. antecknats följande. Vid friställande av pant måste en panthavare meddela sig genom annat valfritt kontoförande institut, Alla sädana institut skall därför ta på sig skyldigheten att till PmC vidarebefordra sådana meddelanden. Del ankommer då på det kontoförande institutet att -liksom vid alla övriga meddelanden till PmC - kontrollera behörigheten hos panthavaren. När PmC erhållit meddelande om alt panlräll utfästs för visst värdepapper kommer denna pantsältning atl vid registreringen åsättas en panlsättningskod, Pantsättningskoden är en unik kod som därför alltid skall användas vid meddelanden till PmC angående den ifrågavarande panten. För atl eliminera risken av att panlsättaren skall kunna friställa panten, har man byggt in i syslemet atl pantsättningskoden ej kan kopplas ihop med det kontoförande institutets eller panisättarens identitetskod. Vid hävande av panträtten behöver panthavaren endasl använda sig av panikoden vid hävningsförklaringen. Skulle han emellertid vilja friställa endast del av panten måsle han förutom pantkoden ange vilka värdepapper som friställs. Efter registrerad friställning erhåller han en ny pantkod.

Prop. 1985/86: 162

Penningmarknadscentralens förslag: PmC har föreslagit alt berörda vär- Prop. 1985/86:162 dehandlingar skall få förvaras avskilda från försäkringsbolagen antingen som nu hos bolaget under tvä lås eller hos institut som försäkringsinspeklionen kan godta.

Remissinstanserna: Försäkringsinspektionen ställer sig positiv till all möjlighet öppnas för försäkringsbolagen att delta i PmC-systemel med de pantsatta värdehandlingarna under förutsättning atl utformningen av del administrativa systemet tillmötesgår säkerhetskraven med hänsyn till såväl panlhavarnas (försäkringstagarnas) som pantställarnas (försäkringsbolagens) intressen.

Svenska Försäkringsbolags Riksförbund och Folksam tillstyrker förslaget men har i vissa andra avseenden framfört synpunkler på utformningen av PmC-syslemet,

Skälen för mitt förslag: Som jag lidigare (avsnitt 2,1) närmare beskrivit är försäkringsbolagen skyldiga atl som säkerhet för vissa försäkringsåtaganden pantsätta de värdehandlingar som motsvarar de s, k, försäkringstekniska skulderna. Del nuvarande syslemet för pantsältning infördes genom 1903 års lagstiftning om försäkringsrörelse. Det förutsätter alt det av försäkringsinspektionen förordnade ombudet är personligen närvarande när värdehandlingar läggs in i eller tas ut från det valv, där försäkringsbolagen förvarar sina pantsatta värdehandlingar. Pantsättningen manifesteras i att valvet är försett med två lås, av vilka ombudet ensam har nyckel lill del ena. Omsättningen av värdehandlingarna är numera långt livligare än lidigare. Del är därför ofrånkomligt atl panlsältningsförfarandel medför vissa praktiska svårigheter för försäkringsbolagen,

Försäkringsverksamhetskommittén har den 7 mars 1986 framlagt belänkandet (SOU 1986:8) Soliditet och skälighet i försäkringsverksamheten, i vilket bl.a, föresläs atl pantsättningskravet i försäkringsrörelselagarna ersätts med en allmän förmånsrätt för försäkringstagarna. Betänkandet har ännu inte remissbehandlats.

Modern datateknik har skapat förutsättningar för en förenklad hantering
av värdehandlingar. Värdepapperscentralen VPC Aktiebolag fullgör med
automatisk dalabehandling uppgifter bl.a, atl föra aktiebok för anslutna
bolag, ombesörja utbetalning av utdelningar och distribuera emissions
handlingar. Det är möjligt att värdepapperen pä sikt ersätts av värdepap-
perskonton i ADB-regisler, På penningmarknadsomrädet har som en mot
svarighet till VPC bildats ett bolag, PenningmarknadsCenlralen PmC Ak
tiebolag, vilket skall ha till uppgift bl, a, all förvara penningmarknadsin
strument och därvid ta emot och registrera uppgifter om överlåtelser och
pantsättning av dessa, PmC synes kunna inleda sin verksamhei den I
september 1986, För att PmC på bästa sätt skall kunna fullgöra sina
uppgifter är det av vikt att alla större placerare frän begynnelsen kan
använda sig av dess tjänster. En ansenlig del av de värdehandlingar försäk
ringsbolagen har pantsatta utgörs av skilda typer av penningmarknadsin
strumenl. De nuvarande pantsältningsreglerna i försäkringsrörelselagen är
ell hinder för anslutning lill PmC, Nämnda förhällande ger anledning att nu
söka anpassa pantsältningsreglerna lill PmC-systemel. utan atl beredning
en av försäkringsverksamhetskommilléns belänkande först.avvaktas. Som 12

jag skall återkomma till bör det ankomma på försäkringsinspektionen att på framställning av försäkringsbolag pröva om del finns förulsältningar atl medge atl värdehandlingar förvaras hos PmC i stället för i del egna valvet. Med bibehållet pantsätlningskrav får värdehandingarna inte heller hos PmC vara åtkomliga för försäkringsbolagen utan ombudels medverkan. Det är sannolikt all den nya situationen ställer ökade krav pä ombudels tillgänglighet. En anslutning till PmC medför också att ombudet måsle ha tillgång lill en dataterminal för alt kunna fullgöra sina uppgifter.

En förutsättning för all förvaring av värdehandlingar hos PmC skall kunna medges är naturligtvis alt den äger rum under sådana former all försäkringstagarnas panträtt inte kan ifrågasättas. Som jag i fortsättningen skall återkomma till anserjag inte all någon tveksamhet härvidlag behöver hysas. Jag föreslår därför alt en dispensmöjlighet öppnas för förvaring ay värdehandlingar hos PmC.

PmC har också föreslagit att försäkringsinspeklionen skall kunna medge alt även andra institut, exempelvis bankerna, förvarar pantsatta värdehandlingar. Jag finner inte anledning alt nu behandla denna fråga. Det kan emellertid finnas anledning att återkomma till den i samband med behandlingen av försäkringsverksamhelskommilléns senasi avgivna betänkande. Jag vill i delta sammanhang framhålla alt de nu föreslagna lagändringarna - som är föranledda av önskemålet om att försäkringsbolagen skall ha möjlighel alt från början ansluta sig till PmC-syslemet - också kan behöva ses över med anledning av förslagen i belänkandet och vunna erfarenheter.

Prop. 1985/86: 162

Skalen för mitt förslag: En förutsättning för medgivande av det alternativa förvaringssällel är att det kan erbjudas betryggande rutiner för pantsättningen. Denna fråga skall jag närmare beröra i det följande (avsnitt 3.3). Etl annal krav som måste uppställas är alt försäkringstagarna inte skall kunna lida skada genom all värdehandlingarna på grund av brott eller vårdslöshet undanskaffas. PmC; s arbetsformer bör också ha vunnit någon stadga innan ett godkännande bör ifrågakomma. Prövningen härav bör ankomma på försäkringsinspektionen, som har förutsättningar att fortlöpande följa verksamhelen. Det ligger i sakens natur att inspektionen skall kunna uppställa villkor för sitl medgivande. Inspektionen måste vid medgivande av en framslällning se till att ombudet har tillgång till sådan dataterminal - hos inspeklionen eller hos någol konloförande institut - som behövs för kommunikation med PmC.

Enligt nu gällande lydelse av 7 kap. 11 § försäkringsrörelselagen skall lill

ell av de minst två lås, under vilka värdehandlingarna skall förvaras, endast elt ombud som försäkringsinspektionen förordnar inneha nyckel. Enligt 13 § skall ombudet genast göra anmälan hos försäkringsinspektionen om styrelsen eller verkställande direktören inte fullgör sina åligganden enligt 11 §. Härav följer alt ombudei är skyldigt all övervaka att försäkringsbolagel redovisar och förvarar värdehandlingarna i enlighet med bestämmelserna. När nu en möjlighet till ett alternativt förvaringssäll öppnas, bör ombudets övervakningsplikt skrivas in i lagen. Övervakningsplikten avser naturligtvis både värdehandlingarna i det egna valvet och värdehandlingarna hos PmC,

Prop. 1985/86: 162

Skälen för mitt förslag: Pantsättningskravet syftar till alt skydda försäkringstagarna i händelse av atl ett försäkringsbolag fär svårigheter all infria sina åtaganden. Av praktiska skäl är del uteslutet alt de enskilda försäkringstagarna själva besitter pant eller, som skulle vara fallet vid tillämpning av lagen (1936:88) om pantsättning av lös egendom som innehas av tredje man, i vart fall lämnar samtycke om pantsättaren vill byta ul eller på annat sätt förfoga över panten. 1 försäkringsrörelselagen har därför tillskapats en särskild panträtt för försäkringstagarna, där försäkringslagarna i panlsätl-ningssammanhangel kan sägas vara representerade av det av försäkringsinspektionen förordnade ombudet. Även när värdehandlingar förvaras hos PmC skall försäkringstagarna ha panträtt i värdehandlingarna. Lika väl som de pantsatta värdehandlingarna, när de är satta under lås hos bolaget, inte är åtkomliga för bolaget ulan ombudels medverkan, bör vid del alternativa förvaringssätlet gälla all bolaget inte skall kunna förfoga över värdehandlingarna Ulan ombudets medgivande. Såsom tidigare sagts får det ankomma på försäkringsinspeklionen alt pröva om tillfredsställande rutiner härför kan erbjudas.

En fräga som vid utarbetandet av rutiner för panlsättningen är av särskild vikt är atl del klart framgår vid vilken tidpunkt panträtt uppkommer respektive upphör i en transaktion inom PmC-systemel. Alt panträtten upphör när PmC lar emot hävningsförklaringen från ombudet är uppenbart. Det föreligger inte heller någon tvekan om att panlräll lill en värdehandling, vilken redan tidigare är registrerad som innehavd av ett försäkringsbolag, uppkommer när försäkringsbolaget till PmC meddelar att panträtt utfästs för värdehandlingen. När pantsättning sker i omedelbar anslutning till förvärvet av värdehandlingen är frågan inte riktigt lika enkel. Som jag lidigare (avsnitt 2.2) beskrivit inrapporteras köp- och säljlransaktioner i PmC-systemel före likvidregleringen. Efter avstämning och kontroll av likvider uppdateras kontona. PmC synes hävda atl äganderätten övergår lill köparen först när kontona uppdateras och alt därmed först då en till

förvärvet knuten panlrätlsupplåtelse kan göras gällande. Jag förutsätter att Prop. 1985/86: 162 inspeklionen intar en lika försiktig attityd, även om belraktelsesätlel kan medföra vissa praktiska problem. Det synes nämligen oundvikligt atl försäkringsbolagen i vissa lägen i samband med omsättning av värdehandlingar måste inneha värdehandlingar lill högre värde än som motsvaras av de försäkringslekniska skulderna. Om exempelvis etl försäkringsbolag vill sälja i valvet förvarade obligationer och köpa i PmC registrerade slalsskuldväxlar, synes ombudet inte kunna medge att obligationerna lämnar valvet förrän stalsskuldväxlarna registrerats som innehavda av bolaget i PmC, om inte på annat säll täckning finns för de försäkringslekniska skulderna.

En annan fråga som reser sig är om panträtt i detla sammanhang förutsätter atl värdehandlingarna vid panlsättningen "öronmärkts", dvs. atl de förklarats avse vissa fysiskt bestämbara papper. Hur högt bör med andra ord kravel på specialisering av panten ställas? Enligt de allmänna villkoren för PmC äger PmC förvara olika placerares värdepapper tillsammans och låta deponerade värdepapper ingå i elt för flera placerare gemensamt värdepapper. Pantsältning avses i PmC-syslemet kunna ske av värdehandlingar lill visst värde med viss förfallodag. Panten anges i sådanl fall inte avse vissa fysiskt bestämbara papper. Inte heller åtföljs panlsättningen av all värdehandlingar molsvarande denna fysiskt åtskiljs från övriga hos PmC deponerade värdehandlingar.

Panlsätlning hos PmC i sådana fall synes få en karaktär av registerpanl. PmC:s noteringar om vad panten omfattar tjänar som register. Huruvida detta är sakrättsligl hållbart generellt är en fråga för sig. Den behöver inte lösas här, ty när del gäller försäkringstagarnas panträtt regleras den direkt i lag. Det är här i stället fråga om atl ge bestämmelserna om panträtt en sådan utformning atl del klart framgår atl panträtten gäller i de värdehandlingar som finns i särskilt förvar för de försäkringslekniska skulderna.

Renl allmänt vill jag framhålla atl det i delta sammanhang inte finns några bärande skäl för att fordra att pantsatta värdehandlingar individualiseras mer än vad PmC-systemel förutsätter. För alla parter framstår det ju, för att la ett exempel, som likgiltigt i vilka individuella slalsskuldväxlar som panträtten konkretiseras, sä länge växlarna under alla förhållanden har samma värde. Det bör emellertid åligga försäkringsinspektionen all bevaka atl varje värdepapperslyp, som av hänsyn till värde, förfallodag och övriga villkor behandlas som en enhet, verkligen har jämngod kvalitet.

Del kan antas att försäkringsbolagen i PmC-systemel kommer att hante
ra både pantsatta värdehandlingar och värdehandligar som är hänförliga lill
andra delar av försäkringsrörelsen. Detta medför att PmC kommer all i
riksbanksvalvet förvara de pantsatta värdehandlingarna tillsammans med
andra bolagen tillhöriga handlingar. Det kan måhända diskuteras om det
mot denna bakgrund är adekvat alt beteckna förvaringssätlet som "särskilt
förvar" och att säga atl de pantsatta värdehandlingarna "förvaras avskil
da". För min del anserjag att de nämnda lokutionerna läcker det här
beskrivna förvaringssätlet. Del väsentliga är nämligen all de handlingar, i
vilka panträtt utfästs, förvaras under sådana villkor atl de är oåtkomliga
för bolagen utan ombudels medverkan. 15

4 Upprättade lagförslag '"''P' '- '

I enlighet med del anförda har inom finansdepartementet upprättats förslag till

1. lag om ändring i försäkringsrörelselagen (1982:713),

2. lag om ändring i lagen (1950; 272) om rätl för utländska försäkringsförelag att driva försäkringsrörelse i Sverige.

5 Lagrådets hörande

Med hänsyn lill lagstiftningsfrågans enkla beskaffenhet anserjag atl något yttrande från lagrådel inte behöver inhämtas.

6 Hemställan

Med hänvisning lill vad jag nu har anfört hemställer jag atl regeringen föreslår riksdagen atl anta inom finansdepartementet upprättade förslag till

1, lag om ändring i försäkringsrörelselagen (1982:713),

2, lag om ändring i lagen (1950:272) om rätl för utländska försäkringsföretag atl driva försäkringsrörelse i Sverige,

7 Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar alt genom proposition föreslå riksdagen att anta de förslag som föredraganden har lagt fram.