Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Regeringens proposition 1985/86:130

om inkomstskatten för åren 1987 och 1988


Prop. 1985/86: 130


Regeringen föreslår riksdagen alt anta de förslag som har tagits upp i bifogade utdrag ur regeringsprotokollet den 6 mars 1986.

På regeringens vägnar Thage G Peterson

Kjell-Olof Feldt

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen läggs fram förslag om den statliga inkomstskatten för åren 1987 och 1988. Förslagen innebär en höjning av det kommunala grundav­draget till 9000 kr. för år 1987 och till 10000 kr. fr.o.m. år 1988. Det skattefria bottenskiktet i statsskatleskalan omvandlas till ett statligt grund­avdrag på samma belopp.

Antalet skikt i statsskatleskalan minskas kraftigt så atl marginalskatten blir konstant i breda inkomstskikt. Gränsen för 50% marginalskatt, den s.k. brytpunkten, höjs lill 150000 kr. (före grundavdrag) fr.o.m. år 1988. Högsta marginalskattesatsen sänks lill 75%.

Flera väsentliga förenklingar i skattesystemet föreslås. Den viktigaste är slopande av sambeskattningen av makars B-inkomster och den därmed sammanhängande rätten atl utnyttja vissa av den andra makens avdrag. Två fall av särskilt tillägg, räntetiilägg, vid beräkning av underiag för tilläggsbelopp slopas också, liksom den särskilda rätlen lill kvittning mel­lan underskott av villa och kapitalinkomst.

De förändringar som föreslås av inkomstskatten innebär en lägre skatt för de skattskyldiga än vad som skulle följa av en ren indexering av de nuvarande skatteskalorna. Inkomstbortfallet för stat och kommun sam­mantaget blir därmed i motsvarande mån större. I och med att den före­slagna inkomstskattereformen omfattar perioden fram t.o.m. år 1988 bör planeringsförutsättningarna för olika beslutsfattare i ekonomin ha förbätt­rats avsevärt. För arbetsmarknadens parter blir del möjligt all sluta löne­avtal som ger reallöneförbättringar åren 1987 och 1988 vid låga nominella löneökningar.

1    Riksdagen 1985/86. 1 saml. Nr 130


 


1  Förslag till                                                  Prop. 1985/86:130

Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928: 370)

Härigenom föreskrivs i fråga om kommunalskattelagen (1928; 370) dels alt 46 § 2 mom., 48 § 2 och 3 mom., 52 § 1 mom., 53 § 1 mom.,

punkt 6 av anvisningarna till 41 § och punkt 2 av anvisningarna till 50 §

skall ha följande lydelse, dels att del i anvisningarna till 46 § skall införas en ny punkt, 6, av

följande lydelse.

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

46 § 2 mom. I hemortskommunen får skattskyldig, som varit bosatt här i riket under hela beskattningsåret, dessutom göra avdrag:

1)   för periodiskt understöd eller därmedjämföriig periodisk utbetalning, som inte får dras av från inkomsten av särskild förvärvskälla, i den ut­sträckning som framgår av punkt 5 av anvisningarna;

2)   för påförda egenavgifter enligt lagen (1981:691) om socialavgifter som inte får dras av från inkomsten av särskild förvärvskälla;

3)   för obligatoriska avgifter som den skattskyldige, på grund av arbete i ett annat nordiskt land, enligt slutligt fastställd debitering skall betala i överensstämmelse med den konvention som avses i förordningen (1981: 1284) om tillämpning av en konvention den 5 mars 1981 mellan Sverige, Danmark, Finland, Island och Norge om social trygghet, om den avgiftsgrundande intäkten tas till beskattning för beskattningsåret i Sveri­ge;

4)   för belopp som den skattskyldige under beskattningsåret har betalat för eller tillgodoräknats som underhåll av icke hemmavarande barn intill dess barnet fyllt 18 år eller intill dess del fyllt 21 år om det genomgår grundskola, gymnasieskola eller därmed jämförlig grundutbildning, dock högst med 3000 kronor för varje barn;

6) för avgift som den skattskyldi-    6) för avgift som den skaltskyldi-

ge har betalat under beskattnings- ge har betalat under beskattnings­
året för annan pensionsförsäkring året för annan pensionsförsäkring
än tjänstepensionsförsäkring, som än tjänslepensionsförsäkring, som
ägs a\ arbetsgwaTe, om försäkring- ägs av arbetsgivare, / den omfatt-
en ägs av den skattskyldige.
         ning som framgår av punkt 6 av

anvisningarna.

Har skattskyldig under beskattningsåret varil skyldig att betala sjö­mansskatt, medges avdrag för periodiskt understöd, avgift för pensionsför­säkring och underhållsbidrag, som anges i första stycket 4) och 6), endast i den mån hänsyn inte tagits till understödet, avgiften eller underhållsbidra­get vid beräkningen av sjömansskatt.

Om skattskyldig varit bosatt här i riket endast under en del av beskatt­ningsåret, medges avdrag som nu sagts bara i den mån det belöper på nämnda tid.

Avdrag för avgift som avses i första stycket 6) får inte överstiga den skattskyldiges A-inkomst för antingen beskattningsåret eller året

' Senaste lydelse 1985:923.                                                                                  


 


Nuvarande lydelse                      Föreslageh lydelse                      Prop. 1985/86: 130

närmast dessförinnan och beräk­nas med hänsyn till storleken av så­dan inkomst. I fråga om sådan A-inkomst som hänför sig till jord­bruksfastighet eller rörelse eller som hänför sig till anställning, om den skaltskyldige helt saknar pen­sionsrätt i anställning och inte är anställd i aktiebolag eller ekono­misk förening vari han har sådant bestämmande inflytande som avses i punkt 2 e femte stycket av anvis­ningarna till 29 §, får avdraget upp­gå till sammanlagt högst 35 pro­cent av inkomsten till den del den inte överstiger tjugo gånger det basbelopp som enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring bestämts för året närmast före taxeringsåret samt högst 25 pro­cent av den del av inkomsten som överstiger tjugo men inte trettio gånger nämnda basbelopp. I fråga om övrig A-inkomst får avdraget uppgå till högst 10 procent av in­komsten till den del den tillsam­mans med A-inkomst enligt föregå­ende mening inte överstiger tjugo gånger nämnda basbelopp. I stället för vad som angivits i andra och tredje meningarna av detta stycke får avdraget beräknas till högst ett belopp motsvarande angivet basbe­lopp jämte 30 procent av inkomst som hänför sig till jordbruksfas­tighet eller rörelse intill en sam­manlagd A-inkomst motsvarande tre gånger samma basbelopp. Av­draget beräknas i sin helhet anting­en på inkomst som skall tas upp till beskattning under beskattningsåret eller på inkomst året närmast dess­förinnan. Med A-inkomst avses in­komst som enligt 9 § 3 mom. andra stycket lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt är att anse som A-in­komst. Till A-inkomst räknas även inkomst ombord enligt lagen (1958:295) om sjömansskatt samt enligt 1 §2 mom. nämnda lag skat­tepliktig dagpenning.

Om särskilda skäl föreligger får
riksskattéverket efter ansökan be-
                                                                        3


 


Nuvarande lydelse                      Föreslagen lydelse                      Prop. 1985/86: 130

sluta att avdrag jor avgift för pen­
sionsförsäkring får medges med
högre belopp än som följer av be­
stämmelserna iföregående stycke.
Därvid skall dock följande gälla.
För skattskyldig, som redovisar in­
komst som är att anse som A-in­
komst endast av tjänst men som i
huvudsak saknar pensionsrätt i an­
ställning, får avdrag medges högst
med belopp, beräknat som för in­
komst av jordbruksfastighet eller
rörelse på det sätt som föreskrivits i
föregående stycke. Har sådan
skattskyldig erhållit särskild ersätt­
ning i samband med att anställning
upphört och har han ej skaffat sig
ett betryggande pensionsskydd, får
dock avdrag medges med högre be­
lopp. Avdrag som avses i de två
närmast föregående meningarna
får dock inte beräknas för inkomst
som härrör från aktiebolag eller
ekonomisk förening vari den skatt­
skyldige har sådant bestämmande
inflytande som avses i punkt 2 e
femte stycket av anvisningarna till
29 §. Har skattskyldig, som - själv
eller genom förmedling av juridisk
person — drivit jordbruk, skogsbruk
eller rörelse, upphört med driften i
förvärvskällan och har han under
verksamhetstiden ej skaffat sig ett
betryggande pensionsskydd, får av­
drag beräknas även på sådan in­
komst som enligt 9 § 3 mom. andra
stycket lagen (1947:576) om statlig
inkomstskatt är att anse som B-in-
komst. Avdraget får i detta fall be­
räknas med beaktande av det antal
år den skattskyldige drivit jordbru­
ket, skogsbruket eller rörelsen,
dock högst för tio år. Hänsyn skall
vid bedömningen av avdragets
storlek tas till den skattskyldiges
övriga pensionsskydd och andra
möjligheter till avdrag för avgift
som avses i första stycket 6). Av­
draget får dock inte överstiga ett
belopp som för varje år som driften
pågått motsvarar tio gånger det
basbelopp som enligt lagen om all­
män försäkring bestämts för det år
                                                                          


 


Nuvarande lydelse                     Föreslagen lydelse                   Prop. 1985/86: 130

driften i förvärvskällan upphört och ej heller summan av de belopp som under beskattningsåret redovisats som nettointäkt av förvärvskällan och sådan inkomst av tillfällig för­värvsverksamhet som är att hänfö­ra till vinst med anledning av över­låtelse av förvärvskällan. Har riks-skatteverket enligt punkt I tredje stycket av anvisningarna till 31 § medgivit att dödsbo tar pensions­försäkring, anger riksskattéverket det högsta belopp varmed avdrag för avgift för försäkringen får medges. Härvid iakttas i tillämpli­ga delar bestämmelserna i detta stycke om avdrag för skattskyldig som upphört med driften i en för­värvskälla. Mot beslut av riksskat­téverket i fråga som avses i detta stycke får talan inte föras.

Har skattskyldig erlagt avgift som avses i första stycket 6) men har avdrag för avgiften helt eller delvis inte kunnat utnyttjas enligt bestämmelserna i fjärde stycket, medges avdrag för ej utnyttjat be­lopp vid taxering för det påföljande beskattningsåret. Sådant avdrag medges dock inte med belopp som tillsammans med erlagd avgift sist­nämnda år överstiger vad som anges i fjärde stycket.

Oavsett föreskrifterna i de före­
gående styckena medges avdrag
för avgift som avses i första stycket
6) i hemortskommunen inte med
högre belopp än skillnaden mellan
sammanlagda beloppet av inkoms­
ter från förvärvskällor, som är skat­
tepliktiga i kommunen, och övriga
avdrag enligt denna paragraf. Kan
avdrag för avgift som avses i första
stycket 6) inte utnyttjas i hemorts­
kommunen, medges avdrag för
återstoden i annan kommun med
belopp intill den där redovisade in­
komsten , i förekommande fall efter
andra avdrag enligt denna para­
graf som medges vid taxeringen i
kommunen. Avdrag, som på grund
av vad nu sagts inte kunnat utnytt­
jas vid taxeringen för det beskatt-
                                                                        5


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


Prop. 1985/86: 130


ningsår då avgiften betalades, får utnyttjas senast vid taxering för sjätte beskattningsåret efter betal­ningsåret. Inte heller i sistnämnda fall får avdraget överstiga vad som återstår sedan övriga avdrag enligt denna paragraf gjorts.

48


2      mom." Skattskyldig fysisk
person, som varit här i riket bosatt
under hela beskattningsåret, äger
att å den i hemortskommunen taxe­
rade inkomsten åtnjuta kommunalt
grundavdrag med 7500 kronor.

Har skattskyldig under beskatt­ningsåret uppburit lön eller annan gottgörelse som utgör skattepliktig inkomst enligt lagen (1958:295) om sjömansskatt skall grundavdraget minskas med 625 kronor för varje period om trettio dagar för vilken den skattskyldige uppburit beskatt­ningsbar inkomst enligt nämnda lag samt enligt I § 2 mom. lagen skatte­pliktig dagpenning. Det sålunda be­räknade grundavdraget avrundas uppåt till helt hundratal kronor.

3      mom.' Skattskyldig fysisk
person, som varit här i riket bosatt
endast under en del av beskatt­
ningsåret, äger i hemortskom­
munen åtnjuta kommunalt grundav­
drag med 625 kronor för varje ka­
lendermånad eller del därav, var­
under han varit här i riket bosatt.
Härvid gäller bestämmelserna i 2
mom. andra stycket. Del sålunda
beräknade grundavdraget avrundas
uppåt till helt hundratal kronor.


2    mom. Skattskyldig fysisk per­
son, som varit här i riket bosatt un­
der hela beskattningsåret, äger att å
den i hemortskommunen taxerade
inkomsten åtnjuta kommunalt
grundavdrag med lOOOO kronor.

Har skattskyldig under beskatt­ningsåret uppburit lön eller annan gottgörelse som utgör skattepliktig inkomst enligt lagen (1958; 295) om sjömansskatt skall grundavdraget minskas med en tolftedel för vaije period om trettio dagar för vilken den skattskyldige uppburit beskatt­ningsbar inkomst enligt nämnda lag samt enligt 1 § 2 mom. lagen skatte­pliktig dagpenning. Det sålunda be­räknade grundavdraget avrundas uppåt till helt hundratal kronor.

3    mom. Skattskyldig fysisk per­
son, som varit här i riket bosatt en­
dast under en del av beskattnings­
året, äger i hemortskommunen åt­
njuta kommunalt grundavdrag med
en tolftedel av 10000 kronor för
varje kalendermånad eller del där­
av, varunder han varit här i riket
bosatt. Härvid gäller bestämmel­
serna i 2 mom. andra stycket. Det
sålunda beräknade grundavdraget
avrundas uppåt till helt hundratal
kronor.


52 §

taxeras en var för sin inkomst.

Har vid dylik taxering avdrag, som i 46 § 1 och 2 mom. medgives, helt eller delvis ej kunnat utnyttjas å den ena makens skattepliktiga in­komst, må bristen avräknas å den

- Senaste lydelse 1981:999. ' Senaste lydelse 1981:999. ■* Senaste lydelse 1981:999.


 


Nuvarande lydelse                    Föreslagen lydelse                    Prop. 1985/86: 130

andra makens inkomst i samma kommun. Kvarstående brist, dock högst belopp motsvarande avdrag enligt 46 § 2 mom., må, med tillämpning i förekommande fall av bestämmelserna i punkt 4 av anvis­ningarna 111146 §. avräknas å först­nämnda makens inkomst och. där denna icke förslår, å andra makens inkomst i andra kommuner.

Underskott å icke yrkesmässig avyttring av fast eller lös egendom, som uppkommit för endera maken, må avräknas från den andra ma­kens inkomst i samma kommun av förvärvskälla av samma slag.

Avdrag, som i 50 § 2 mom. andra eller tredje stycket sägs, beräknas för vardera maken för sig. Härvid iakttages att vardera makens skatteförmåga bedömes med hänsyn till makarnas sammanlagda inkomst och förmögen­het samt att avdrag enligt 50 § 2 mom. andra stycket för makarna tillsam­mans icke må överstiga det högsta belopp som därangives.

Avdrag enligt 50 § 2 mom. Qärde stycket beräknas för vardera maken för sig utan hänsyn tagen lill andra makens inkomst. I fråga om jämkning av avdraget enligt bestämmelserna i punkt 2 femte stycket av anvisningarna till 50 § skall för vardera maken beaktas värdet av hälften av makarnas sammanlagda skattepliktiga förmögenhet. Vid jämkning som nu sagts skall vidare bortses från sådan förmögenhet, som enligt 8 § lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt skall räknas in i den skattskyldiges skattepliktiga förmögenhet.

53 §

/ mom. Skyldighet att erlägga skatt för inkomst åligger så framt ej annat föreskrives i denna lag eller i särskilda bestämmelser, meddelade på grund av överenskommelse eller beslut, varom i 72 och 73 §§ sägs:

a) fysisk person;

för tid, under vilken han varit här i riket bosatt:

för all inkomst, som förvärvats inom eller utom riket; saml

för tid, under vilken han ej varit här i riket bosatt:

för inkomst av här belägen fastighet;

för inkomst av rörelse, som här bedrivits;

för avlöning eller annan därmedjämföriig förmån, som utgått av anställ­ning eller uppdrag hos svenska staten eller svensk kommun:

för avlöning eller annan därmed jämförlig förmån, som utgått av annan anställning eller annat uppdrag, i den mån inkomsten uppburits härifrån och förvärvats genom verksamhet här i riket;

för pension enligt lagen                        för pension enligl lagen
(1962:381) om allmän försäkring till
(1962:381) om allmän försäkring till
den del beloppet överstiger 7500
den del beloppet överstiger 70000
kronor och för annan ersättning en-
kronor och för annan ersättning en­
ligl nämnda lag;
                                               ligt nämnda lag;

' Senaste lydelse 1985:922.                                                                                  7


 


Nuvarande lydelse                      Föreslagen lydelse                     Prop. 1985/86: 130

för pension på grund av anställning eller uppdrag hos svenska staten eller svensk kommun;

för belopp, som utgår på grund av annan pensionsförsäkring än tjänste­pensionsförsäkring, om försäkringen meddelats i här i riket bedriven för­säkringsrörelse;

för ersättning enligt lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring eller la­gen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring och lagen (1956:293) om ersätt­ning ål smittbärare samt enligt annan lag eller författning, som utgått till någon vid sjukdom eller olycksfall i arbete eller på grund av militärtjänst­göring eller i fall som avses i lagen (1977:265) om statligt personskade­skydd eller lagen (1977:267) om krigsskadeersättning till sjömän;

för dagpenning från erkänd arbetslöshetskassa enligt lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring och kontant arbetsmarknadsstöd enligt lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd;

för timstudiestöd och inkomstbidrag enligt sludieslödslagen (1973:349);

för annan härifrån uppburen, genom verksamhet här i riket förvärvad inkomst av tjänst;

för återfört avdrag för egenavgifter enligl lagen (1981:691) om socialav­gifter, för resfituerade, avkortade eller avskrivna egenavgifter i den mån avdrag har medgetts för avgifterna samt för avgifter som avses i 46 § 2 mom. första stycket 3 och som satts ned genom ändrad debitering i den mån avdrag har medgetts för avgifterna;

för vinst vid icke yrkesmässig avyttring av fastighet eller rörelse här i riket eller tillbehör till sådan fastighet eller rörelse och av egendom som avses i 35 § 3 a mom. och som innefattar nyttjanderätt till ett hus eller del av ett hus här i riket; samt

för vinst vid icke yrkesmässig avyttring dels av aktier och andelar i sådana svenska företag som avses i punkt 4 a av anvisningarna lill 41 §, dels av konvertibla skuldebrev som utgivits av svenska aktiebolag och dels av sådana av svenska aktiebolag utfästa optionsrätter som avses i 35 § 3 mom. första stycket, om överlåtaren vid något tillfälle under de tio kalen­derår som närmast föregått del år då avyttringen skedde haft sitt egentliga bo och hemvist här i riket eller stadigvarande vistals här;

b) dödsbo;

för all inkomst som förvärvats inom eller utom riket.

Anvisningar

till 41 §
6. Fysisk person, som skall
     6. Fysisk person, som skall efter-
efterbeskattas enligt 9§ lagen
beskattas enligt 9 § lagen (1978:970)
(1978:970) om uppskov med be-
om uppskov med beskattning av
skattning av realisationsvinst, får
realisationsvinst, får vid efterbe-
vid efterbeskattningen göra avdrag
skattningen göra avdrag för avgift
för avgift för pensionsförsäkring
för pensionsförsäkring enligl be-
enligt bestämmelserna i 46 § 2
stämmelserna i 46 § 2 mom. utan
mom. utan hinder av att avgiften
hinder av att avgiften betalas efter
betalas efter utgången av del be-
utgången av det beskattningsår som
skattningsår som efterbeskatlning-
efterbeskattningen avser. Detta gäl­
en avser. Detta gäller dock endast
ler dock endast vid efterbeskatlning
vid efterbeskatlning av sådan reali-
av sådan realisationsvinst som har
sationsvinst  som  har uppkommit
uppkommit vid avyttring av jord-

* Senaste lydelse 1982:421.                                                                                  8


 


Nuvarande lydelse                     Föreslagen lydelse                    Prop. 1985/86: 130

vid avyttring av jordbruksfastighet     bruksfastighel eller fastighet som

eller fastighet som använts i den        använts i den skaltskyldiges rörel-

skattskyldiges rörelse. Avdraget får    se. Avdraget får inte överstiga det

inte överstiga del belopp som skall     belopp som skall efterbeskattas. En

efterbeskatlas. En förutsättning för    förutsättning för avdrag är alt avgif-

avdrag är att avgiften inte betalas      ten inte betalas senare än inom tre

senare än inom tre månader från        månader från den dag då framsläll-

den dag då framställningen om ef-      ningen om efterbeskatlning delgavs

terbeskattning delgavs den skatt-      den skattskyldige. Har han före ut-

skyldige. Har han före utgången av    gången av nämnda tid skriftligen

nämnda tid skriftligen ansökt om ansökt om medgivande enligt punkt

medgivande  enligt  46 §  2  mom.       6 tredje stycket av anvisningarna

femte stycket får dock betalning av     /(// 46 § får dock betalning av avgif-

avgiften göras inom tre månader        ten göras inom tre månader från da-

från dagen för riksskatteverkets be-  gen   för   riksskatteverkets   beslut

slut med anledning av ansökningen,  med anledning av ansökningen.

Har en skaltskyldig med stöd av första stycket erhållit avdrag för avgift för pensionsförsäkring för det beskattningsår som efterbeskattningen avser får avdrag för avgiften inte göras vid taxeringen för annat beskattningsår.

till 46 §

6. Avdrag för avgift för pensions­försäkring medges endast om för­säkringen ägs av den skattskyldige.

A vdraget får inte överstiga den
skattskyldiges A-inkomst för an­
tingen beskattningsåret eller året
närmast dessförinnan och beräk­
nas med hänsyn till storleken av så­
dan inkomst. I fråga om sådan A-
inkomst som hänför sig till jord­
bruksfastighet eller rörelse eller
som hänför sig till anställning, om
den skattskyldige helt saknar pen­
sionsrätt i anställning och inte är
anställd i aktiebolag eller ekono­
misk förening vari han har sådant
bestämmande inflytande som avses
i punkt 2 e femte stycket av anvis­
ningarna till29 §, får avdraget upp­
gå till sammanlagt högst 35 pro­
cent av inkomsten till den del den
inte överstiger tjugo gånger det
basbelopp som enligt lagen
(1962:381) om allmän försäkring
bestämts för året närmast före tax­
eringsåret samt högst 25 procent av
den del av inkomsten som över­
stiger tjugo men inte trettio gånger
nämnda basbelopp. I fråga om öv­
rig A-inkomst får avdraget uppgå
                        9


 


Nuvarande lydelse                     Föreslagen lydelse                    Prop. 1985/86: 130

//'// högst 10 procent av inkomsten till den del den tillsammans med A-inkomst enligt föregående mening inte överstiger tjugo gånger nämnda basbelopp. I stället för vad som angivits i andra och tredje me­ningarna av detta stycke får avdra­get beräknas till högst ett belopp motsvarande angivet basbelopp jämte 30 procent av inkomst som hänför sig till jordbruksfastighet el­ler rörelse intill en sammanlagd A-inkomst motsvarande tre gånger samma basbelopp. Avdraget be­räknas i sin helhet antingen på in­komst som skall tas upp till beskatt­ning under beskattningsåret eller på inkomståret närmast dessförin­nan.

Om särskilda skäl föreligger får
riksskattéverket efter ansökan be­
sluta att avdrag för avgift för pen­
sionsförsäkring får medges med
högre belopp än som följer av be­
stämmelserna i föregående stycke.
Därvid skall dock följande gälla.
För skattskyldig, som redovisar in­
komst som är att anse som A-in­
komst endast av tjänst men som i
huvudsak saknar pensionsrätt i an­
ställning, får avdrag medges högst
med belopp, beräknat som för in­
komst av jordbruksfastighet eller
rörelse på det sätt som föreskrivits i
föregående stycke. Har sådan
skattskyldig erhållit särskild ersätt­
ning i samband med att anställning
upphört och har han ej skaffat sig
ett betryggande pensionsskydd, får
dock avdrag medges med högre be­
lopp. Avdrag som avses i de två
närmast föregående meningarna
får dock inte beräknas för inkomst
som härrör från aktiebolag eller
ekonomisk förening vari den skatt­
skyldige har sådant bestämmande
inflytande som avses i punkt 2e
femte stycket av anvisningarna till
29 §. Har skattskyldig, som - själv
eller genom förmedling av juridisk
person - drivit jordbruk, skogsbruk
eller rörelse, upphört med driften i
förvärvskällan och har han under
                       1"


 


Nuvarande lydelse                     Föreslagen lydelse                   Prop. 1985/86: 130

verksamhetstiden ej skaffat sig ett betryggande pensionsskydd, får av­drag beräknas även på B-inkomst. Avdraget får i detta fall beräknas med beaktande av det antal år den skattskyldige drivit jordbruket, skogsbruket eller rörelsen, dock högst för tio år. Hänsyn skall vid bedömningen av avdragets storlek tas till den skattskyldiges övriga pensionsskydd och andra möjlighe­ter till avdrag för avgift som avses i 46 § 2 mom. första stycket 6. Av­draget får dock inte överstiga ett belopp som för varje år som driften pågått motsvarar tio gånger det basbelopp som enligt lagen om all­mänförsäkring bestämts för det år driften i förvärvskällan upphört och ej heller summan av de belopp som under beskattningsåret redovisats som nettointäkt av förvärvskällan och sådan inkomst av tillfällig för­värvsverksamhet som är att hänfö­ra till vinst med anledning av över­låtelse av förvärvskällan. Har riks-skatteverket enligt punkt 1 tredje stycket av anvisningarna till 31 § medgivit att dödsbo tar pensions­försäkring, anger riksskattéverket det högsta belopp varmed avdrag för avgift för försäkringen får medges. Härvid iakttas i tillämp­liga delar bestämmelserna i detta stycke om avdrag för skatt skyldig som upphört med driften i en för­värvskälla. Mot beslut av riksskat­téverket i fråga som avses i detta stycke får talan inte föras.

Har skattskyldig erlagt avgift som avses i 46 § 2 mom. första stycket 6 men har avdrag för avgif­ten helt eller delvis inte kunnat ut­nyttjas enligt bestämmelserna i andra stycket, medges avdrag för ej utnyttjat belopp vid taxering för det påföljande beskattningsåret. Sådant avdrag medges dock inle med belopp som tillsammans med erlagd avgift sistnämnda år över­stiger vad som anges i andra stycket.

Oavsett föreskrifterna i de före-                     11


 


Nuvarande lydelse                    Föreslagen lydelse                    Prop. 1985/86: 130

gående styckena medges avdrag för avgift som avses i 46 § 2 mom. första stycket 6 i hemortskom­munen inte med högre belopp än skillnaden mellan sammanlagda beloppet av inkomster från för­värvskällor, som är skattepliktiga i kommunen, och övriga avdrag en­ligt 46 §. Kan avdrag för avgift som avses 146 §2 mom. första stycket 6 inte utnyttjas i hemortskommunen, medges avdrag för återstoden i an­nan kommun med belopp intill den där redovisade inkomsten, i före­kommande fall efter andra avdrag enligt 46 § som medges vid taxe­ringen i kommunen. Avdrag, som på grund av vad nu sagts inte kun­nat utnyttjas vid taxeringen för det beskattningsår då avgiften betala­des, får utnyttjas senast vid taxe­ring för sjätte beskattningsåret ef­ter betalningsåret. Inte heller i sist­nämnda fall får avdraget överstiga vad som återstår sedan övriga av­drag enligt 46 § gjorts.

Med A-inkomst avses inkomst av tjänst samt inkomst av jordbruks­fastighet och rörelse om den skatt­skyldige varit verksam i förvärvs­källan i ej blott ringa omfattning. Till A-inkomst räknas även inkomst ombord enligt lagen (1958:295) om sjömansskatt samt enligt 1 § 2 mom. nämnda lag skattepliktig dagpenning. Med B-inkomst avses övriga inkomster.

till 50 §

2. Vid bedömningen av om skaltskyldigs inkomst lill icke obetydlig del utgjorts av folkpension iakttages följande. Som folkpension räknas icke barnpension eller vårdbidrag. Folkpension skall anses utgöra en icke obe­tydlig del av den skattskyldiges inkomst, om den uppgått lill minst 6000 kronor eller minst en femtedel av den sammanräknade inkomsten. Som folkpension behandlas även tilläggspension i den mån den enligt lagen (1969:205) om pensionstillskoft föranlett avräkning av pensionstillskott.

Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer fastställer närma­re föreskrifter för avdragsberäkningen enligt nedan angivna grunder.

Avdraget skall i första hand be-  Avdraget skall i första hand be-

stämmas med hänsyn lill storieken     stämmas med hänsyn till storieken

 Senaste lydelse 1985:405.                                                                                   12


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


Prop. 1985/86: 130


 


av den skattskyldiges taxerade in­komst enligt lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt. Överstiger denna inkomst inte visst högsta be­lopp, skall avdraget beräknas till vad som behövs för att den skatt­skyldige inte skall påföras högre statligt beskattningsbar inkomst än 7500 kronor. Detta högsta inkomst­belopp motsvarar laxerad inkomst för skaltskyldig som under beskatt­ningsåret inte haft annan inkomst än ålderspension enligt 6 kap. 2 § första stycket lagen (1962:381) om allmän försäkring och pensionstill­skott enligt 2 § lagen om pensions­tillskott. För gift skattskyldig, som uppburit folkpension med belopp som tillkommer gift vars make upp­bär folkpension, beräknas det högs­ta inkomstbeloppel med utgångs­punkt från en pension utgörande 78,5 procent av basbeloppet. För övriga skattskyldiga beräknas det med utgångspunkt från en pension utgörande 96 procent av basbelop­pet. Sistnämnda beräkningsgrund gäller också om gift skattskyldig under viss del av beskattningsåret uppburit folkpension med belopp som tillkommer gift vars make upp­bär folkpension och under återsto­den av året uppburit folkpension med belopp som tillkommer gift vars make saknar folkpension.

Om skattskyldigs statligt taxe­rade inkomst överstiger det högsta inkomstbeloppet enligt föregående stycke, reduceras avdraget med be­lopp motsvarande 66 2/3 procent av laxerad inkomst mellan det belopp vid vilket högsta extra avdrag utgår och ett belopp som är 3 basenheter större, med 40 procent av taxerad inkomst inom ett därpå följande in­komstskikt av 1,5 basenheters bredd och med 33 1/3 procent av taxerad inkomst därutöver.


av den skaltskyldiges laxerade in­komst enligl lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt. Överstiger denna inkomst inte visst högsta be­lopp, skall avdraget beräknas till vad som behövs för att den skalt­skyldige inte skall påföras någon statligt beskattningsbar inkomst. Detta högsta inkomstbelopp mot­svarar taxerad inkomst för skatt­skyldig som under beskattningsåret inte haft annan inkomst än ålders­pension enligl 6 kap. 2 § första stycket lagen (1962:381) om allmän försäkring och pensionstillskott en­ligt 2 § lagen om pensionstillskott. För gift skattskyldig, som uppburit folkpension med belopp som till­kommer gift vars make uppbär folk­pension, beräknas del högsta in­komstbeloppet med utgångspunkt från en pension utgörande 78,5 pro­cent av basbeloppet. För övriga skattskyldiga beräknas det med ut­gångspunkt från en pension utgö­rande 96 procent av basbeloppet. Sistnämnda beräkningsgrund gäller också om gift skattskyldig under viss del av beskattningsåret upp­burit folkpension med belopp som tillkommer gift vars make uppbär folkpension och under återstoden av året uppburit folkpension med belopp som tillkommer gift vars make saknar folkpension.

Om skattskyldigs statligt taxe­rade inkomst överstiger del högsta inkomstbeloppet enligt föregående stycke, reduceras avdraget med be­lopp motsvarande 66 2/3 procent av taxerad inkomst utöver det belopp vid vilket högsta extra avdrag ut­går.


 


Det avdrag som beräknas med hänsyn till skattskyldigs statligt taxerade inkomst jämkas, om värdet av skattepliktig förmögenhet överstiger 90000 kronor. Om förmögenhetsvärdet överstiger 150000 kronor, skall avdrag inle medges. Fastighet, som avses i 24 § 2 mom., saml sådan bostadsbygg-


13


 


Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse                Prop. 1985/86: 130

nad med tillhörande tomt på jordbruksfastighet, som används som bostad av den skattskyldige, skall inräknas i förmögenhetsvärdet med belopp som motsvarar 1/10 av skillnaden mellan fastighetens respektive bostadsbygg­nadens och tomtens taxeringsvärde året före taxeringsåret och lånat kapi­tal, som nedlagts i fastigheten respektive i bostadsbyggnaden och tomlen i den mån skillnaden inte överstiger 250000 kronor. Är skillnaden större beräknas värdet till 25000 kronor jämte den del av skillnaden som över­stiger 250000 kronor. Vid beräkning av hur stort lånat kapital som lagts ner i bostadsbyggnaden och tomten, skall på dessa anses belöpa så stor del av låneskulderna i förvärvskällan som byggnadens och tomtmarkens taxe­ringsvärde utgör av det sammanlagda värdet av tillgångarna i förvärvskäl­lan inklusive byggnaden och tomtmarken. Har den skattskyldige eller hans make flera sådana fastigheter, som avses här, gäller bestämmelserna en­dast för en fastighet och då i första hand för fastighet som utgör stadigva­rande bostad för den skattskyldige.

Här ovan angivna grunder för avdragsberäkningen får frångås, när sär­skilda omständigheter föranleda det.

Vid beräkning av avdrag för gift skaltskyldig iakttages bestämmelserna i 52 § 1 mom. sista stycket.

1.   Denna lag träder i kraft den I juli 1986 och tillämpas första gången vid
1988 års taxering i den mån inte annat följer av punkterna 2 och 3 nedan.

2.    Vid 1988 års taxering skall i stället för beloppet lOOOO kronor i 48 § 2 och 3 mom. samt 53 § 1 mom. a gälla beloppet 9000 kronor.

3.    Äldre bestämmelser i 52 § I mom. tillämpas vid 1988 års taxering i fråga om underskott i förvärvskälla, om beskattningsåret för förvärvskäl­lan har påbörjats före den I april 1986.

14


 


2 Förslag till                                                   Prop. 1985/86:130

Lag om ändring i lagen (1947: 576) om statlig inkomstskatt

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1947:576) om statlig inkomst­skatt' dels alt 9§ 3 och 5 mom., 11 § 3 mom. och 12§ skall upphöra atl gälla, dds an6 I mom.,8§,9§2mom.,9a§, 10§ I, 2, 3, 4 och 6 mom., II § I mom. och 20§2 mom. skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

6 §

/ mom. Skyldighet att erlägga skatt för inkomst åligger, såframt ej annat föreskrivs i denna lag eller i särskilda bestämmelser, meddelade på grund av överenskommelse eller beslut, varom i 20 och 21 §§ sägs:

a) fysisk person:                          a) fysisk person:

för inkomst som avses i denna lag   för inkomst som avses i denna lag

enligt de grunder som anges i 53 § 1      enligt de grunder som anges i 53 § I mom./ö/-5/a i/ycÉ" a) kommunal-     mom.     a     kommunalskattelagen skaltelagen (1928:370) samt, såvitt     (1928:370) samt, såvitt avser tid un-avser tid under vilken han ej varit     der vilken han ej varit bosatt här i bosatt här i riket, för inkomst ge-     riket, för inkomst genom utdelning nom utdelning på andelar i svenska     på andelar i svenska ekonomiska ekonomiska föreningar oc/j/ör pen-     föreningar; sion enligt lagen (1962:381) om all­män försäkring även till den del skattskyldighet inte föreligger en­ligt nyssnämnda lagrum;

b)    svenska aktiebolag och sådana bolag, som enligt särskild författning
äro skyldiga att avstå sin vinst, ekonomiska föreningar, samebyar, sam­
fund, stiftelser, verk, inrättningar och andra inländska juridiska personer,
dock såvitt gäller sådana juridiska personer som enligt författning eller på
därmed jämförligt sätt bildals för att förvalta samfällighel endast om sam-
fälligheten taxerats såsom särskild taxeringsenhet och avser marksamfäl-
lighet eller regleringssamfällighet;

för all inkomst, som av dem här i riket eller å utländsk ort förvärvats;

c) utländska bolag;

för inkomst av här belägen faslighet;

för inkomst av rörelse, som här bedrivits;

för vinst vid icke yrkesmässig avyttring av fastighet eller rörelse här i riket eller tillbehör till sådan faslighet eller rörelse och av egendom som avses i 35§3a mom. kommunalskattelagen och som innefattar nyttjande­rätt till ett hus eller del av etl hus här i riket;

för slutlig skatt eller tillkommande skatt, som reslituerats, avkortats

' Senaste lydelse av

lagens rubrik 1974:770

9§3mom. 1985:226

9§5mom. 1982:416

II §3 mom. 1982: 1206

I2§ 1982:416.

- Senaste lydelse 1985: 1019.                                                                             15


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


Prop. 1985/86: 130


eller avskrivits, i den mån avdrag därför av bolaget åtnjutits vid tidigare års taxeringar; samt

för inkomst genom utdelning å andelar i svenska ekonomiska föreningar.

Ersättning i form av royalty eller periodvis utgående avgift för utnyttjan­de av materiella eller immateriella tillgångar skall, såvida ersättningen skall hänföras till intäkt av rörelse och ersättningen härrör från här i riket bedriven rörelse, anses som intäkt av rörelse, som här bedrivits.

8§'

Ideell förening, som avses i 7§5mom. första stycket, äger alt från den taxerade inkomsten åtnjuta statligt grundavdrag med 15000 kronor.

Skattskyldig fysisk person, som har varit bosatt här i riket under beskattningsåret, har rätt till stat­ligt grundavdrag från den taxerade inkomsten, varvid bestämmelserna i 48§ 2 och 3 mom. samt 49§ kom­munalskattelagen (1928:370) skall tillämpas.


2 mom."* Har skattskyldig varit bosatt här i riket under hela eller någon del av beskattningsåret och har skatteförmågan varit väsentli­gen nedsatt av sådan anledning, som anges i 50§2 mom. andra, tredje eller fjärde stycket kommu­nalskattelagen (1928:370), får - ef­ter taxeringsnämndens eller, om besvär anförts eller om särskild framställning därom gjorts senast den 30 juni året näst efter taxerings­året, länsrättens prövning - den skallskyldiges laxerade inkomst minskas med avdrag enligt bestäm­melserna i nämnda lagrum. Vad härefter återstår avrundas nedåt till helt hundratal kronor och utgör be­skattningsbar inkomst.

2 mom. För fysisk person, som har varit bosatt här i riket under hela eller någon del av beskatt­ningsåret, utgörs den beskattnings­bara inkomsten av den taxerade in­komsten minskad med statligt grundavdrag.

Har den skattskyldiges skatteför­måga varit väsentligen nedsatt un­der beskattningsåret av sådan an­ledning, som anges i 50 §2 mom. andra, tredje eller fjärde stycket kommunalskaltelagen (1928:370), får — efter taxeringsnämndens el­ler, om besvär anförts eller om sär­skild framställning därom gjorts se­nast den 30 juni året näst efter laxe­ringsåret, länsrättens prövning -den skattskyldiges taxerade in­komst minskas, förutom med stat­ligt grundavdrag, med ytterligare avdrag enligt bestämmelserna i nämnda lagrum.

Vad härefter återstår avrundas nedåt till helt hundratal kronor och utgör beskattningsbar inkomst.

För förening, som äger rätt till grundavdrag enligl 8§, utgöres den beskattningsbara inkomsten av den taxerade inkomsten minskad med stat­ligt grundavdrag.

' Senaste lydelse 1984: 1061. " Senaste lydelse 1979: 1156.


16


 


Nuvarande lydelse                    Föreslagen lydelse                    Prop. 1985/86: 130

9a§'
Statlig inkomstskatt utgår i form Statlig inkomstskatt utgår i form
av grundbelopp och filläggsbelopp. av grundbelopp och tilläggsbelopp.
Tilläggsbelopp beräknas bara för Grundbelopp beräknas bara om
skattskyldiga som avses i 10 §1 den beskattningsbara inkomsten
mom.
                                          uppgår till minst 100 kronor. Till-

läggsbelopp beräknas bara för skattskyldiga som avses i 10 § I mom.

Den beskattningsbara inkomsten är underlag för grundbeloppet. Under­laget för tilläggsbelopp fastställs enligt bestämmelserna i 10 § 3 mom.


I0§ Nuvarande lydelse 1 mom.''   För fysiska personer och dödsbon beräknas grundbelopp och tilläggsbelopp enligt följande skalor. Grundbeloppet utgör;

när beskattningsbar inkomst inte överstiger 9 basenheter: 4 procent av den del av den beskattningsbara inkomsten som överstiger 1 basenhet; när beskattningsbar inkomst överstiger

9 men inte 10 basenheter: grundbeloppet för 9 basenheter och 15 % av återstoden
10   ■■    '■  18        "        .-
            '•                        " 10        "        •' 20% ■'

18   '■     '■ 21 21 basenheter

■■ 18        ■•   " 24%

" 21        ■•       " 20%


Tilläggsbeloppet utgör:

när underlaget för tilläggsbelopp enligt 3 mom. inte överstiger 19 bas­enheter: 5 procent av den del av underlaget som överstiger 16 basenheter; när underlaget överstiger

I9meninle21 basenheter: tillägg.sbeloppel för 19 basenheter och 10% av återstoden;

21   ■■     ■■ 23        '•        "            " 21       ■■      ■■   15%> •■

23   "     "  26        "                "            •• 23      "          "  20%: "

26   ■■     ■■ 45        ■'      "            ■' 26     ■•       •• 25%> "

45 basenheter            :           "             " 45       "          " 30% "

Föreslagen lydelse 1 mom.    För fysiska personer och dödsbon beräknas grundbelopp och tilläggsbelopp enligt följande. Grundbeloppet utgör 100 kronor samt: när beskattningsbar inkomst inte överstiger 7 basenheter: 5 procent av den beskattningsbara inkomsten; när beskattningsbar inkomst överstiger 7 basenheter: grundbeloppet för 7 basenheter och 20 procent av återstoden.

' Senaste lydelse 1982:416.

''Senaste lydelse 1985:412.                                                                                                                     17

2   Riksdagen 1985/86. 1 saml. Nr 130


 


Föreslagen lydelse


Prop. 1985/86: 130


Tilläggsbeloppet utgör;

när underlaget för tilläggsbelopp enligt 3 mom. inte överstiger 19 basen­heter:

14 procent av den del av underlaget som överstiger 14 basenheter;

när underlaget överstiger 19 basenheter:

tilläggsbeloppet för 19 basenheter och 25 procent av återstoden.


Föreslagen lydelse

2    mom. En basenhet är 10000 kronor.

3    mom. Underlaget för tilläggs­belopp utgörs av den skaltskyldiges taxerade inkomst

I. ökad med belopp varmed av­drag har medgetts enligt 4 § I mom. för underskott i förvärvskälla, om inte annat följer av 4 mom.,

Nuvarande lydelse

2   mom. En basenhet är 7800 kronor.

3   mom. Underlaget för tilläggs­belopp utgörs av den skattskyldiges beskattningsbara inkomst

 

1.   ökad med belopp varmed av­drag har medgetts enligt 4 § 1 mom. för eget underskott i förvärvskälla, om inte annat följer av 4 mom., el­ler enligt 11 § 1 mom. för makes un­derskott i förvärvskälla

2.   ökad med förlust för vilken avdrag har medgetts enligt 4a§

3.   minskad med underskott som skall avräknas enligt 5 mom.

4.   ökad med räntetillägg enligt 6 mom.

5. minskad med statligt grund­avdrag och avdrag som avses i9§2 mom. andra stycket.

Har summan av skattskyldigs un­derskottsavdrag och övriga all­männa avdrag överstigit det sam­manlagda beloppet av inkomsterna från olika förvärvskällor, skall den skattskyldige anses ha fått avdrag för underskott först sedan övriga allmänna avdrag har utnyttjats. Motsvarande gäller för det fall att, sedan den skattskyldiges egna all­männa avdrag har utnyttjats, av­räkning har skett av andra makens icke utnyttjade avdrag.

Underlaget för tilläggsbelopp avrundas nedåt till helt hundratal kronor.

Har summan av skattskyldigs un­derskottsavdrag och övriga all­männa avdrag överstigit det sam­manlagda beloppet av inkomsterna från olika förvärvskällor, skall den skattskyldige anses ha fått avdrag för underskott först sedan övriga allmänna avdrag har utnyttjats.


4 mom.' Vid tillämpning av 3 mom. första stycket 1 skall den skattskyldiges underskott av fastig­het som avses i 24§ 2 mom. kom­munalskattelagen (1928:370) mins­kas med den vid taxeringen fast­ställda inkomsten av kapital, dock


4 mom. Vid tillämpning av 3 mom. första stycket 1 skall - om den skattskyldige yrkar det - den skattskyldiges underskott av kapi­tal minskas med den vid taxeringen fastställda inkomsten


■' Senaste lydelse 1985:412. « Senaste lydelse 1982:416. ' Senaste lydelse 1982:416.


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


Prop. 1985/86: 130


högst 30000 kronor. Vidare skall -om den skattskyldige yrkar det -den skattskyldiges underskott av kapital minskas med den vid laxe­ringen fastställda inkomsten

av tjänst: i den mån underskottet hänför sig till ränta på skuld avseende förvärv av den skattskyldige vid beskattningsårets utgång tillhöriga aktier eller andelar i fåmansförelag som är aktiebolag eller ekonomisk förening, dock att underskottet inte får minskas med större belopp än vad den skattskyldige under beskattningsåret har uppburit i kontant lön från företa­get,

av jordbruksfastighet, annan fastighet som avses i 24 § 1 mom. kom­munalskattelagen eller rörelse: i den mån underskottet hänför sig till

a)   ränta på skuld för arvsskatt eller gåvoskatt avseende fastigheten eller
rörelsen eller

b)    ränta på den skattskyldiges skuld avseende förvärv av andelar i
handelsbolag som innehar eller bedriver fastigheten eller rörelsen.


6 mom.'" Skall den skat t skyldi­ge ta upp värde av bostadsförmån som intäkt av jordbruksfastighet skall vid beräkning av underlag för tilläggsbelopp tillägg göras med etl belopp motsvarande den del av räntekostnaderna på låneskulderna i förvärvskällan som belöper på bo­staden, om den tillhör honom. På bostadsbyggnaden och därtill hö­rande tomtmark skall anses belöpa så stor del av dessa räntekostnader som byggnadens och tomtmarkens taxeringsvärde utgör av värdet av samtliga tillgångar i förvärvskäl­lan.

Vid tillämpning av första stycket skall räntetillägget minskas med

dels underskott som har upp­kommit i den ifrågavarande för­värvskällan,

dels den vid taxeringen fast­ställda inkomsten av kapital, dock högst 30000 kronor, till den del denna inkomst inte har avräknats enligt 4 mom.

Har den skaltskyldige vid beräk­ning av inkomst av fastighet eller rörelse yrkat avdrag för kostnader för en i räkenskaperna upptagen hil, båt eller liknande tillgång skall tillägg göras med ett belopp mot­svarande en beräknad ränta på till-


6 mom. Har den skattskyldige
erhållit lån från arbetsgivare eller
uppdragsgivare och understiger den
faktiskt erlagda räntan i fråga om
lån från en och samma arbetsgivare
eller uppdragsgivare sedvanlig rän­
ta med mer än 2000 kronor, skall
vid beräkning av underlag för till-
läggsbelopp tillägg göras med ett
belopp motsvarande skillnaden. Så­
dant tillägg skall göras även om
lånet har lämnats till sådan den
skattskyldige närstående person
som avses i 35§ 1 a mom. nionde
stycket
       kommunalskattelagen

(1928:370). Med lån från arbetsgi­vare eller uppdragsgivare likställs annat lån om det finns anledning anta att denne har förmedlat lånet. Bestämmelserna i detta moment tillämpas inte i fall som avses i fjär­de stycket av nyssnämnda moment.


 


' Senaste lydelse 1984:916.


19


 


Nuvarande lydelse                     Föreslagen lydelse                      Prop. 1985/86: 130

gångens värde i den mån denna har använts för privat bruk.

Har den skattskyldige erhållit lån från arbetsgivare eller uppdragsgi­vare och understiger den faktiskt erlagda räntan i fråga om lån från en och samma arbetsgivare eller upp­dragsgivare sedvanlig ränta med mer än 2000 kronor, skall tillägg göras med ett belopp motsvarande skillnaden. Sådant tillägg skall gö­ras även om lånet har lämnats till sådan den skaltskyldige närstående person som avses i 35§ I a mom. nionde stycket kommunalskaltela­gen (1928:370). Med lån från ar­betsgivare eller uppdragsgivare lik­ställs annat lån om det finns anled­ning anta alt denne har förmedlat lånet. Bestämmelserna i detta styc­ke tillämpas inte i fall som avses i Qärde stycket av nyssnämnda mo­ment.

II § / mom. Äkta makar, som under beskattningsåret levt tillsammans, taxeras envar för sin inkomst, varvid anvisningarna till 52 § kommunal­skattelagen (1928; 370) fillämpas.

Har ena maken helt eller delvis inte kunnat utnyttja sådant avdrag som avses i 4§ 1 mom., avräknas bristen från andra makens inkomst.

Avdrag, som i 9§ 2 mom./ö«/fl     Avdrag, som i 9§ 2 mom. andra

stycket sägs, beräknas för vardera stycket sägs, beräknas för vardera
maken för sig, varvid bestämmel- maken för sig, varvid bestämmel­
serna i 52 § 1 mom. fjärde och femte serna i 52 § I mom. andra och tred-
styckena kommunalskattelagen je styckena kommunalskattelagen
(1928:370) tillämpas.
                 tillämpas.

20 § 2 mom.' Regeringen äger, till förekommande av eller lindring i sådan dubbelbeskattning som i 1 mom. sägs, med annan stals regering träffa överenskommelse, såvitt avser fördelning i beskattningshänseende mellan berörda stat och Sverige av inkomst, som är underkastad dubbelbeskatt­ning, eller ock, under förutsättning av ömsesidighet i tillämpliga hänseen­den, förordna att viss inkomst eller inkomst av visst slag skall helt eller delvis vara fri från beskattning här i riket.

" Senaste lydelse 1982:416.

'= Senaste lydelse 1982:416.                                                                               20


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


Prop. 1985/86:130


 


I fall, varom i detta mom. för-mätes, må regeringen förklara, atl statlig inkomstskatt skall av skatt­skyldig utgöras till högre belopp än gällande bestämmelser eljest skulle föranleda, dock atl skatten ej må komma alt uppgå till större andel, procentuellt beräknad, av den på grundval av överenskommelsen el­ler förordnandet fastställda beskatt­ningsbara inkomsten än skatten skulle utgjort av den beskattnings­bara inkomst, som skulle hava fast­ställts, om inkomsten beskattats endast i Sverige. Vad i 10b§ och II § 3 mom. stadgas om beräkning av statlig inkomstskatt i helt antal kronor skall äga motsvarande tillämpning vid beräkning av skatt, som i detta mom. avses.


I fall, varom i detta mom. för-mäles, må regeringen förklara, atl statlig inkomstskatt skall av skatt­skyldig utgöras till högre belopp än gällande bestämmelser eljest skulle föranleda, dock atl skatten ej må komma att uppgå till större andel, procentuellt beräknad, av den på grundval av överenskommelsen el­ler förordnandet fastställda beskatt­ningsbara inkomsten än skatten skulle utgjort av den beskattnings­bara inkomst, som skulle hava fast­ställts, om inkomsten beskattats endast i Sverige. Vad i 10b§ stad­gas om beräkning av statlig in­komstskatt i helt antal kronor skall äga motsvarande tillämpning vid beräkning av skatt, som i detta mom. avses.


 


Överenskommelse med främmande stats regering i fråga, varom i detta mom. förmäles, skall upphöra att gälla senast vid det årsskifte, som infaller närmast efter det en uppsägningstid av högst sex månader tilländalupil.

1.  Denna lag träder i kraft den Ijuli 1986 och tillämpas första gången vid 1988 års taxering i den mån inte annat följer av punkterna 2—7 nedan.

2.  Vid 1988 års taxering beräknas statligt grundavdrag enligt 8§ första stycket med beaktande av punkt 2 av övergångsbestämmelserna till lagen (1986:000) om ändring i kommunalskattelagen (1928: 370).

3.  Vid 1988 års taxering skall, i stället för vad som sägs i I0§ I mom., grundbelopp och tilläggsbelopp beräknas enligt följande skalor.

Grundbeloppet utgör 100 kronor saml:

när beskattningsbar inkomst inte överstiger 7 basenheter;

4,5 procent av den beskattningsbara inkomsten;

när beskattningsbar inkomst överstiger

7 men inte 8 basenheter: grundbeloppet för 7 basenheter och 13% av återstoden;

8 basenheter                 "         "8        "        "   20%  "

Tilläggsbeloppet utgör;

när underlaget för tilläggsbelopp inte överstiger 15 basenheter; 5 procent av den del av undertaget som överstiger 14 basenheter; när underlaget överstiger

15       men inte 16 basenheter: tilläggsbeloppet för 15 basenheter och 10% av återstoden:

16 "     '■  20        ■•        :      "          •• 16   •■       ••   14%  "

20    "     ■•  21                ■■     "          •• 20   ■•       ■■  20%  •■

21    •'     "  38  '■             ••       ■■ 21 '■     ••  259?  " 38 basenheter                                 "             "38         "     "'  27%  '"

 

4.  Vid 1988 års taxering är basenheten, i stället för vad som sägs i 10§ 2 mom., 9000 kronor.

5.  Äldre bestämmelser i 10§ 3 mom. första stycket 1 och andra stycket samt 11 § I mom. tillämpas vid 1988 års taxering i fråga om underskott i förvärvskälla, om beskattningsåret för förvärvskällan har påbörjats före den I april 1986.


21


 


Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse                 Prop. 1985/86: 130

6.   Skall skattskyldig taxeras för beskattningsår som har påbörjats före den I april 1986 tillämpas vid 1988 års taxering äldre bestämmelser i 8§, 10§ 1 och 2 mom., 12§ och 53 § I mom., om detta sammantaget leder lill lägre statlig inkomstskatt.

7.   Äldre bestämmelser i I0§ 4 mom. tillämpas vid 1988 års taxering, varvid dock det högsta belopp som undantas skall vara 15000 kronor i stället för 30000 kronor.

22


 


3 Förslag till                                                    Prop. 1985/86: 130

Lag om ändring i lagen (1970:172) om begränsning av skatt i vissa fall

Härigenom föreskrivs atl 3 och 6 §§ lagen (1970:172) om begränsning av skatt i vissa fall' skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

3 §

Vid prövning av skattebegränsningen fastställs ett spärrbelopp med hän­syn till den beskattningsbara inkomst och det underiag för tilläggsbelopp som beräknats för den skattskyldige enligt lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt, i förekommande fall efter sådan justering som skall ske enligt andra och tredje styckena.

Den beskattningsbara inkomsten och underlaget för tilläggsbelopp skall ökas med vid taxeringen medgivet särskilt investeringsavdrag.

Om den skattskyldige eriagt sjömansskatt under beskattningsåret, skall den beskattningsbara inkomsten och underlaget för tilläggsbelopp ökas med den till sjömansskatt beskattningsbara inkomsten och dagpenning som är skattepliktig enligt I § 2 mom. lagen (1958:295) om sjömansskatt.

Spärrbeloppet utgörs av summan Spärrbeloppet utgörs av summan

av                                                                                           av

1.    50 procent av den justerade 1. 50 procent av den justerade beskattningsbara inkomsten,       beskattningsbara inkomsten och

2.    25 procent av det justerade 2. 25 procent av del justerade underlaget   för   tilläggsbelopp   ////       underlaget för tilläggsbelopp.

den del detta underlag inte över­stiger 45 basenheter enligt 10 § 2 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt,

3.    30 procent av det justerade
underlaget för tilläggsbelopp till
den del detta underlag överstiger
45 basenheter enligt nämnda mo­
ment.

6 §' För makar som levt tillsammans under beskattningsåret skall, såvitt angår senare beskattningsår än det under vilket äktenskapet ingåtts, skattebegränsningen ske med hän­syn till makarnas sammanlagda justerade beskattningsbara in­komst, sammanlagda justerade un­derlag för tilläggsbelopp och sammanlagda skattebelopp enligt

4 §. Det belopp, varmed nedsätt­
ning av  tilläggsbelopp  högst får

' Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:772.

 Senaste lydelse 1985:413.

' Senaste lydelse 1982:419                                                                                  23


 


Nuvarande lydelse                    Föreslagen lydelse                    Prop. 1985/86: 130

medges enligt 5 § första stycket, beräknas dock med utgångspunkt i den beskattningsbara inkomsten för var och en av makarna. Har vid beräkning av tilläggsbelopp B-un-derlag hos ena maken samman­lagts med andra makens underlag för tilläggsbelopp skall vid denna beräkning motsvarande belopp av förstnämnda makes beskattnings­bara inkomst, dock högst hela den­na inkomst, sammanläggas med den andra makens beskattningsba­ra inkomst. Är makarnas A-under­lag lika stora skall sammanlägg­ningen ske hos den make, vars be­skattningsbara inkomst med lägst belopp understiger underlaget för tilläggsbelopp. Spärrbelopp och det belopp, varmed nedsättning av tilläggsbelopp högst får medgivas, fördelas på makarna efter förhål­landet mellan deras justerade be­skattningsbara inkomster.

Om beskattningsbar förmögenhet fastställes gemensamt för makar eller för föräldrar och barn enligt 12 § 1 mom. lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskaU, skall beräkning enligt 5 § första stycket av den statliga förmögenhetsskatten ske på 50 procent av den gemensamt bestämda be­skattningsbara förmögenheten.

I fall som avses i andra stycket  I fall som avses i första stycket

fördelas det belopp, varmed ned- fördelas det belopp, varmed ned­
sättning av skatt högst får medgi- sättning av skatt högst får medgi­
vas, på makar och barn efter förhål- vas, på makar och barn efter förhål­
landet mellan deras skattepliktiga landet mellan deras skattepliktiga
förmögenheter.
                          förmögenheter.

Bestämmelserna i första, andra Bestämmelserna i första och and-

och tredje styckena om makar äger    ra styckena om makar äger motsva-

motsvarande tillämpning på skatt-     rande tillämpning på skattskyldiga

skyldiga  som  avses  i  65 §   sista     som   avses   i   65 §   sista   stycket

stycket       kommunalskaltelagen       kommunalskattelagen (1928:370).

(1928:370).


Denna lag träder i kraft den I juli 1986 och tillämpas första gången vid 1988 års taxering. Vid nämnda taxering skall dock spärrbeloppet, i stället för vad som sägs i 3 §, utgöra summan av

1. 50 procent av den justerade beskattningsbara inkomsten,

2.    25 procent av det justerade underiaget för tilläggsbelopp lill den del detta underlag inte överstiger 38 basenheter enligt 10 § 2 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt,

3.    27 procent av del justerade underiaget för tilläggsbelopp lill den del detta underiag överstiger 38 basenheter enligt nämnda moment.

Härvid skall bestämmelsen i punkt 4 av övergångsbestämmelserna fill lagen (1986:000) om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt beaktas.


24


 


4 Förslag till                                                   Prop. 1985/86:130

Lag om ändring i lagen (1960:63) om förlustavdrag

Härigenom föreskrivs alt 6 § och anvisningarna till 6 § lagen (1960:63) om förlustavdrag' skall upphöra alt gälla.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1986 och tillämpas första gången vid 1989 års taxering. Äldre bestämmelser gäller i fråga om förlust som hänför sig till 1987 och tidigare års taxering. Detsamma gäller förlust som hänför sig lill 1988 års taxering om den skattskyldige då haft underskott i för­värvskälla för vilken beskattningsåret påböijats före den 1 april 1986.

' Senaste lydelse av

lagens rubrik 1983:987

6§ 1970:164

anvisningarna till 6 § 1970:164.                                                          25


 


5 Förslag till                                                                 Prop. 1985/86:130

Lag om ändring i lagen (1951:763) om beräkning av statlig inkomstskatt för ackumulerad inkomst

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1951:763) om beräkning av statlig inkomstskatt för ackumulerad inkomst' dels att punkt 3 av anvisningarna till 1 § skall upphöra att gälla, dels atl punkt 2 av anvisningarna till I § skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                Föreslagen lydelse

Anvisningar

fill I  § 2. Till ledning för skatteberäkningen ges följande exempel: En ensamstående skattskyldig uppbär under år 1985 en ackumulerad inkomst på 84000 kronor. Utredning förebringas om att inkomsten hänför sig till sju år, vilket innebär att årsbeloppen blir 12000 kronor.

Vid 1984, 1985 och 1986 års taxeringar antas den beskattningsbara inkomsten ha bestämts till 90000 kronor, 120000 kronor respektive 150000 kronor. Underlaget för tilläggsbelopp har för motsvarande år bestämts till 145000 kronor, 165000 kronor respektive 200000 kronor. I den beskatt­ningsbara inkomsten och underiaget för tilläggsbelopp vid 1986 års taxe­ring ingår ovan angivna 84000 kronor; beloppet skall undantas vid genom­snittsberäkningen.

Den genomsnittliga beskattnings- Den genomsnittliga beskattnings­
bara inkomsten respektive det ge-
bara inkomsten respektive det ge­
nomsnittliga underlaget för till-
nomsnittliga underlaget för lill-
läggsbelopp blir då 92000 kronor
läggsbelopp blir då 92000 kronor
respektive 142000 kronor. Grund-
respektive 142000 kronor. Grund­
belopp skall således beräknas i
belopp skall således beräknas i
skiktet 92000-104000 kronor och
skiktet 92000-104000 kronor och
tilläggsbelopp i skiktet 142000-
tilläggsbelopp i skiktet 142000-
154000 kronor. Med tillämpning av
154000 kronor. Med tillämpning av
skatteskalorna för taxeringsåret
skatteskalorna för taxeringsåret
1986 blir grundbeloppet 2400 kro-
1986 blir grundbeloppet 2400 kro­
nor och tilläggsbeloppet 605 kro-
nor och tilläggsbeloppet 890 kro­
nor. Dessa belopp skall sedan mul-
nor. Dessa belopp skall sedan mul­
tipliceras med sju. Grundbeloppet
tipliceras med sju. Grundbeloppet
på den ackumulerade inkomsten
på den ackumulerade inkomsten
blir då 16800 kronor och tilläggsbe-
blir då 16800 kronor och tilläggsbe­
loppet blir 42i5 kronor.
                  loppet blir 6 2i0 kronor.

Vid 1986 års taxering utgör i övrigt den beskattningsbara inkomsten 66000 kronor och underiaget för tilläggsbelopp 116000 kronor.

Den genomsnittliga beskattningsbara inkomsten och del genomsnittliga underlaget för tilläggsbelopp, liksom den del av den ackumulerade inkoms­ten som hänförs till varje år, skall avrundas nedåt till helt hundratal kronor.

Beskattningsbar inkomst och underiag för tilläggsbelopp skall tas upp till

' Senaste lydelse av

lagens rubrik 1974:860

punkt 3 av anvisningarna till 1 § 1983:445.

- Senaste lydelse 1983:445.                                                              26


 


Nuvarande lydelse                Föreslagen lydelse                 Prop. 1985/86: 130

O kronor för sådant taxeringsår, då taxering ej åsatts på grund av att den skattskyldige ändrat räkenskapsår eller inte varit bosatt här i riket.

Har skaltskyldig under etl taxeringsår på grund av omläggning av räken­skapsår åsatts taxeringar för två beskattningsår, skall vid fördelning av den ackumulerade inkomsten så anses som om de båda taxeringarna hänföra sig till skilda taxeringsår.

Om skatteberäkning enligt 1 § påkallas för ackumulerad inkomst i viss förvärvskälla, skall skatteberäkningen omfatta all ackumulerad inkomst, som uppkommit i förvärvskällan. Däremot äger skattskyldig från skattebe­räkningen undantaga ackumulerad inkomst i annan förvärvskälla.

Om en skattskyldig under etl och samma beskattningsår kommer i åtnjutande av flera intäkter, vilka var för sig är att anse såsom ackumulera­de inkomster och vilka hänför sig till olika antal år, skall intäkterna för­delas oberoende av varandra på de år, till vilka de hänför sig, dock minst tre år. Skatteberäkningen skall ske på grundval av ett gemensamt årsbe-lopp.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1986 och tillämpas första gången vid 1988 års taxering.

27


 


6 Förslag till                                                   Prop. 1985/86:130

Lag om ändring i lagen (1958: 295) om sjömansskatt

Härigenom föreskrivs att 12 § I mom. och anvisningarna till 12 § lagen (1958:295) om sjömansskatt' skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

12 §

/ mom. Gör sjöman, som har atl erlägga sjömansskatt enligt 7 §, sanno­likt atl han året efter beskattningsåret vid taxering enligt lagen om statlig inkomstskatt skulle kunna påräkna avdrag för

a)    underskott å egen eller makes  a) underskott / förvärvskälla, förvärvskälla,

b)   utbetalning av periodiskt understöd,

c)    avgift för sådan pensionsförsäkring, som avses i 46 § 2 mom. första stycket 6) kommunalskattelagen (1928:370),

d)    sådant underhåll av icke hemmavarande barn, som avses i 46 § 2
mom. första stycket 4) kommunalskattelagen, eller

e) nedsatt skatieförmåga

må genom beslut om jämkning föreskrivas, att den eljest beskattningsba­ra inkomsten skall minskas med belopp motsvarande vad av sådant avdrag kan antagas icke bliva utnyttjat vid nu nämnd taxering.

Jämkning i fall som avses vid a)-d) må dock endast medgivas, om den till sjömansskatt beskattningsbara inkomsten därigenom nedsältes med minst 600 kronor. I fall som avses vid a) skall minskning av inkomsten inte ske vid bestämmande av skatt enligl tabell FT eller NT.

Anvisningar

till 12 §'

Jämkning i fall som avses i 12 § I Jämkning i fall som avses i 12 § I
mom. vid e) får för år räknat med-
mom. vid e) får för år räknat med­
givas med högst etl belopp, som
givas med högst ett belopp, som
motsvarar summan av 7500 kronor
motsvarar summan av icke iitnytt-
och del belopp, med vilket avdrag
jat grundavdrag och del belopp,
för väsentligen nedsatt skatteför-
med vilket avdrag för väsentligen
måga högst skulle ha kunnat medgi-
nedsatt skalleförmåga högst skulle
vas vid taxering till statlig inkomst-
ha kunnat medgivas vid taxering till
skatt.
                                                          statlig inkomstskatt.

I fråga om sjöman, som ulan atl vara bosatt i Sverige har alt betala sjömansskatt enligt 7 §, må vid jämkning enligt 12 § 1 mom. hänsyn tagas fill sådana i sistnämnda förfatlningsrum omförmälda avdrag, vilka sjö­mannen med tillämpning av grunderna för lagen om statlig inkomstskatt skulle hava kunnat påräkna vid taxering i det land, där sjömannen är bosatt. Har vid nämnda taxering avdrag kunnat utnyttjas av sjömannen själv eller hans make skall jämkning dock ej medgivas.

' Lagen omtryckt 1970:933.

Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:777.

- Senaste lydelse 1982:420.

' Senaste lydelse 1981:1004.                                                                               '


 


Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse                Prop. 1985/86: 130

Vid jämkning enligt 12 § 3 och 5 mom. för i Sverige icke bosatt sjöman skall slutlig skall beräknas med tillämpning av svenska beskattningsregler.

Med deltidstjänstgöring enligt 12 § 5 mom. förstås tjänstgöring som enligt anställningsavtal skall fullgöras på kortare tid än heltid.

Denna lag träder i kraft den I januari 1987. Äldre bestämmelser skall gälla beträffande sjömansskatt som har erlagts eller hade skolat eriäggas före ikraftträdandet.

29


 


7 Förslag till                                                   Prop. 1985/86:130

Lag om ändring i taxeringslagen (1956-. 623)

Härigenom föreskrivs atl 25 §, 37 § 2 mom., 68 och 72a §§ taxeringsla­gen (1956; 623)' skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                Föreslagen lydelse

25 §' Allmän självdeklaration skall uppta

1)   den skattskyldiges namn och postadress, hemortskommun, där sådan finnes, och hemvist därstädes, personnummer samt nummer å för honom utfärdad skattsedel å preliminär skatt för året näst före taxeringsåret även­som beträffande utlänning nationalitet, beträffande utländsk juridisk per­son det land, där styrelsen haft sitt säte, samt beträffande skaltskyldig, som allenast under någon del av beskattningsåret varit i riket bosatt, uppgift om den tid, han sålunda haft bostad härstädes,

2)   alla förvärvskällor, beträffande vilka skattskyldighet för beskatt­ningsåret åligger den skattskyldige; och skall därvid i fråga om förvärvs­källa, i vilken skattepliktig fasfighet ingått, särskilt angivas dels beskaffen­heten av den skattskyldiges innehav av fastigheten, dels faslighetens taxe­ringsvärde året näst före taxeringsåret eller, om sådant värde det året icke varit fastigheten åsätt, dess eljest antagliga värde vid taxeringsårets in­gång, dels ock, därest fastigheten icke ingått i förvärvskällan under hela beskattningsåret eller fastigheten ingått däri endast till viss del, huru lång tid eller till vilken del fastigheten sålunda ingått i förvärvskällan,

3)   de intäkter och de avdrag, som äro att hänföra till varje förvärvskälla, dock atl ersättning, som enligl bestämmelserna i 37 § I mom. 1. g) icke behöver upptagas i kontrolluppgift, ej heller behöver upptagas i deklaratio­nen såsom intäkt,

4)   de allmänna avdrag, som den skattskyldige yrkar få fillgodonjuta vid taxeringen,

5)   den skattskyldiges tillgångar och skulder vid slutet av beskattnings­året, ändå all förmögenheten icke uppgår fill skattepliktigt belopp, dock endast om och i den mån skattskyldighet för förmögenhet åligger honom,

6)   beloppet av den preliminära skall, som genom skatteavdrag erlagts för året näst före taxeringsåret, ävensom

7)   garantibelopp,

8)   om deklarationen avser fåmansförelag, delägares eller honom när­stående persons namn, personnummer och adress och i förekommande fall aktie- eller andelsinnehav tillika med angivande av röstvärde, om olika röstvärden förekomma, dock att uppgifter icke behöva lämnas för när­slående person, som ej uppburit ersättning från, träffat avtal eller hafl annat därmed jämföriigt förhållande med företaget,

9)   räntetillägg som skall beaktas vid fastställande av underiag för till-läggsbelopp samt grunderna för beräkning av räntetilläggel.

Allmän självdeklaration skall därjämte innehålla de uppgifter, som för särskilda fall föreskrivs i denna lag eller som erfordras för beräkning av pensionsgrundande inkomst enligl lagen (1962; 381) om allmän försäkring eller för beräkning av skogsvårdsavgift enligt lagen (1946; 324) om skogs-

' Lagen omtryckt 1971:399.

Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:773.
 Senaste lydelse 1985:406.
                                                                30


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


Prop. 1985/86: 130


vårdsavgift eller fastighetsskatt enligt lagen (1984: 1052) om statlig fastig-helsskatt.

Ha makar, som ingått äktenskap före ingången av beskattningsåret och under detta år levt tillsam­mans, varför sig inkomst att taxera enligt lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt, skall vardera maken uppgiva huruvida inkomst av för­värvskälla är A-inkomst eller B-in­komst enligt 9 § 3 mom. nämnda lag. Vad nu sagts om makar skall i tillämpliga delar jämväl gälla ifrå­ga om skattskyldiga som avses i 65 § sista stycket kommunalskatte­lagen (1928:370).

Om skattskyldig skall taxeras för barns eller annans förmögenhet, skall uppgift lämnas även om sådan förmögenhet.

Har skattskyldig under beskatt­ningsåret varit gift, skall han jäm­väl uppgiva sådan boets eller andra makens inkomst och förmögenhet, över vilken förvaltningen rättsligen tillkommit honom. Åligger skatt­skyldigheten andra maken, skall uppgiften lämnas å särskild blan­kett. Då skattskyldig skall taxeras för barns eller annans förmögenhet, skall uppgift lämnas yäwvä/ om så­dan förmögenhet.

Belopp, som upplagas i självdeklaration, skola utföras i hela krontal, så att överskjutande öretal bortfalla.

37 §

2 mom. Vid avlämnande av uppgifter, varom stadgas i I mom., skall iakttagas följande.

Avser sådan förmån, varom i I mom. första och andra punkterna för­mäles, endast en del av året, skall upplysning meddelas om den tidrymd, för vilken förmånen utgått.

I kontrolluppgift, som upptager särskild resekostnads- och traktaments-ersättning, skall angivas beloppet av dels resekostnadsersällning och dels traktamentsersättning jämte tid för vilken traklamentsersältning utgått. Därvid skola uppgifter lämnas om traktamentsersättning dels för förrätt­ningar inom riket i enlighet med vad nedan sägs och dels för förrättningar utom riket. I fråga om förrättningar inom riket skola uppgifter lämnas särskilt för förrättningar som icke varil förenade med övernattning (en-dagsförrättningar), förrättningar som varil förenade med övernattning men icke medfört vistelse mer än femton dygn i följd på en och samma ort (korttidsförrättningar) samt övriga resor (långtidsförrätlningar). För en-dagsförrättningar uppgives utgiven traktamentsersättning och antal dagar. Vid beräkning av antalet dagar för endagsförrättningar medräknas icke sådan endagsförrättning, som varat högst fyra limmar; förrättning som

' Senaste lydelse 1985:406.


 


Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse                 Prop. 1985/86: 130

varat mer än fyra timmar men högst tio timmar räknas som halv dag; längre förrättning räknas som hel dag. För kortlids- och långtidsförrättningar uppgives utgiven traktamentsersättning och antal nätter övernattning skett. De första femton dygnen av varje långtidsförrättning uppgivas så­som korttidsförrättning. - I kontrolluppgift skall i förekommande fall särskilt anmärkas, att arbetsgivaren utöver iraktamentsersättningen, haft utgifter för den anställdes bostad eller uppehälle under förrättningen.

Om skattechefen i det län där arbetsgivarens hemortskommun är belä­gen medger det, behöver arbetsgivaren, i stället för att lämna uppgift enligt tredje stycket om traktamentsersättning vid förrättning inom riket, endast anmärka i kontrolluppgiften alt sådan ersättning utgått. Förutsättning för medgivande är att ersättning utgår enligt sådana grunder att den kan antagas icke komma att överstiga avdragsgill ökning i levnadskostnaderna. Motsvarande medgivande kan lämnas även beträffande resekostnadser­sättning för färd med allmänt kommunikationsmedel. Medgivande lämnas endast om arbetsgivaren har ett större antal anställda, som mera regelbun­det företager tjänsteresor, och medgivandet bedömes vara utan olägenhet för taxeringsarbetet. Medgivande får ej lämnas fåmansförelag i fråga om uppgifter rörande företagsledaren och honom närstående personer samt delägare i företaget. Lämnat medgivande gäller tills vidare. Det kan be­gränsas fill viss grupp av anställda. - Ansökan om medgivande göres hos länsstyrelsen senast den 31 oktober året före taxeringsåret. Talan mot beslut, varigenom ansökan om medgivande avslagits eller medgivande återkallats, föres hos riksskattéverket genom besvär som skola ha inkom­mit till verket inom en månad från den dag då klaganden erhöll del av beslutet. Mot riksskatteverkets beslut får talan icke föras.

Därest vid avlönings utbetalande avdrag skett för löntagares eller hans efterlevandes pensionering, skall i kontrolluppgiften upptagas bruttolön och vad som avdragits.

Av kontrolluppgift enligt 1 mom. första, andra eller sjunde punkten skall framgå om arbetsgivaren har att för utgivet belopp betala arbetsgivaravgif­ter enligt lagen (1981; 691) om socialavgifter. I kontrolluppgift som nu har sagts skall särskilt för sig tas upp representationsersättning och särskilt för sig annan kostnadsersättning än resekostnads- och traktamentsersättning.

I kontrolluppgift skall särskilt för sig tas upp sådant avdrag som har gjorts för preliminär A-skatt eller enligt lagen (1982; 1006) om avdrags- och uppgiftsskyldighet beträffande vissa uppdragsersättningar.

I kontrolluppgift skall anges namn och postadress saml personnummer eller organisationsnummer för såväl den uppgiftsskyldige som den uppgif­ten avser. Kan personnummer inte anges för den som uppgiften avser skall redovisas dennes födelsetid. Har den uppgiftsskyldige tilldelats särskilt redovisningsnummer enligt 53 § I mom. uppbördslagen (1953:272) skall detta anges i stället för den uppgiftsskyldiges personnummer eller organi­sationsnummer. I kontrolluppgift som lämnas av fåmansförelag skall anges om personen är företagsledare eller honom närstående person eller deläga­re i företaget.

Kontrolluppgift, som i 1 mom. tredje punkten sägs och som avser
pensionsförsäkring tagen annorledes än i samband med tjänst, skall inne­
hålla uppgift om tidigare och nuvarande ägare till försäkringen och, om
möjligt, fång varigenom äganderätten övergått samt, i förekommande fall,
den som erhållit förfoganderätten lill försäkringen. Kontrolluppgift, som
avser pensionsförsäkring tagen i samband med tjänst, skall innehålla upp­
gift om den som enligl tjänsteavtalet skall åtnjuta pensionsförmånen.
         32


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


Prop. 1985/86: 130


I kontrolluppgift skall lämnas uppgift om lån som har lämnats rän-tefritt, eller mot ränta understi­gande sedvanlig ränta, till arbets-eller uppdragstagare, om det sam­manlagda värdet av förmåner av detta slag uppgår till mer än 2 000 kronor. Uppgiften skall avse för­månens värde.

I kontrolluppgift skall lämnas uppgift om lån som har lämnats rän-lefrill, eller mot ränta understi­gande sedvanlig ränta, till arbets-eller uppdragstagare, om det sam­manlagda värdet av förmåner av detta slag uppgår till mer än 2 000 kronor. Uppgiften skall avse låne­beloppet och erlagd ränta.

Kontrolluppgift enligt I mom. punkterna 1-3, 3b-3h, 4a eller 7-9 skall avfattas på blankett enligl fastställt formulär. Särskild uppgiftshand­ling skall lämnas för varje person.

Riksskatteverket får på ansökan av uppgiftsskyldig medge undanlag från bestämmelserna i elfte stycket. Mot riksskatteverkets beslut får talan ej föras.

68 §" Av taxeringsnämnd beslutade taxeringar skall för varje skattskyldig införas i skattelängd.

1 skattelängden antecknas sär­skilt

dels i avseende på statlig in­komstskatt inkomst av olika för­värvskällor, medgivet avdrag för underskott i förvärvskälla, sam­manräknad nettoinkomst (summan av inkomsterna av olika förvärvs­källor, minskad med avdrag för un­derskott), medgivna allmänna av­drag som inte avser underskott i förvärvskälla, taxerad och beskatt­ningsbar inkomst samt räntetillägg och underiag för tilläggsbelopp.

I skattelängden antecknas sär­skilt

dels i avseende på statlig in­komstskatt inkomst av olika för­värvskällor med angivande tillika i fråga om skattskyldiga som avses i II § 3 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt huruvida in­komsten utgör A-inkomst eller B-inkomst, medgivet avdrag för un­derskott i förvärvskälla, samman­räknad nettoinkomst (summan av inkomsterna av olika förvärvskäl­lor, minskad med avdrag för under­skott), medgivna allmänna avdrag som inle avser underskott i för­värvskälla, taxerad och beskatt­ningsbar inkomst samt räntetillägg och underlag för tilläggsbelopp,

dels beskattningsbar inkomst enligt 2 § lagen (1958:295) om sjömans­skatt och enligt I S 2 mom. nämnda lag skattepliktig dagpenning samt det antal perioder om trettio dagar för vilka den skattskyldige har uppburit sådan inkomst under beskattningsåret, samt sjömansskaltenämndens be­slut om jämkning enligl 12 § 4 mom. lagen om sjömansskatt,

dels i avseende på kommunal inkomstskatt laxerad och beskattningsbar inkomst,

dels beslut i övrigt, som avser förutsättning för avdrag enligt 48 § 2 och 3 mom. kommunalskattelagen (1928:370) eller för skattereduktion enligt 2 § 4 mom. uppbördslagen (1953; 272).


" Senaste lydelse 1984: 1055.

3   Riksdagen 1985/86. 1 saml. Nr 130


33


 


Nuvarande lydelse                      Föreslagen lydelse                      Prop. 1985/86:130

dels beslut som avser förutsätt­ning för skattereduktion enligt 2 § lagen (1978:423) om skattelätt­nader för vissa sparformer.

dels beslut om avräkning av utländsk skatt eller tillämpning av progres­sionsbestämmelser enligt avtal för undvikande av dubbelbeskattning,

dels uppgift om underiag, varpå skogsvårdsavgift skall beräknas,

dels uppgift om underlag, varpå statlig faslighelsskall skall beräknas,

dels vinstdelningsunderlag,

dels skattepliktig och beskattningsbar förmögenhet, om skatt skall utgå enligl 11  § lagen (1947; 577) om statlig förmögenhetsskatt.

Uppgår den enligt lagen om statlig inkomstskatt beräknade laxerade inkomsten till minst 6000 kronor för ensamstående och till sammanlagt minst 6000 kronor för makar, som varit gifta vid ingången av beskattnings­året och under detta år levt tillsammans, skall den beräknade taxerade inkomsten införas, även om beskattningsbar inkomst icke uppkommer.

Skattelängden skall underskrivas av lokal skattemyndighet. Den skall därefter såvitt gäller den årliga taxeringen anses innefatta taxeringsnämn­dens beslut.

72 a §5

Har taxering för inkomst eller förmögenhet som har beslutals av taxe­ringsnämnd icke införts i skattelängd inom föreskriven tid eller har sådan taxering införts för annan än den taxeringen avsett eller eljest uppenbarli­gen införts felaktigt i sådan längd, får länsstyrelsen eller den lokala skalle­myndigheten besluta om rättelse av längden i denna del. Har beskattnings­bar inkomst enligl 2 § lagen (1958:295) om sjömansskall eller enligl I S 2 mom. nämnda lag skattepliktig dagpenning eller det antal perioder om trettio dagar för vilka skallskyldig uppburit sådan inkomst ändrats, skall myndigheten vidtaga härav betingad rättelse av längden.

Länsstyrelsen eller den lokala skattemyndigheten får vidare, om inle särskilda skäl talar för att länsrätten bör avgöra frågan, besluta om rättelse av taxeringen i den mån denna blivit oriktig till följd av

1)   uppenbar felräkning eller uppenbart felaktig överföring av belopp i deklaration,

2)   uppenbar felaktighet i fråga om uppgift till ledning för påförande av skogsvårdsavgift eller statlig fastighetsskatt eller om faslighets taxerings­värde,

3)   uppenbar felaktighet i fråga om beräkning av intäkt av annan fastighet enligt 24 § 2 mom. kommunalskattelagen (1928: 370), beräkning av avdrag enligt 45 § kommunalskaltelagen eller beräkning av garantibelopp enligt 47 § kommunalskattelagen,

4)   uppenbar felaktighet i fråga om schablonavdrag för egenavgift och avstämning av sådant avdrag eller avdrag som annars medges skattskyldig utan särskild utredning,

5)   uppenbar felaktighet i fråga om avdrag, vars rätta belopp framgår av debitering eller avräkning enligt 46 § 4 mom. kommunalskattelagen av allmänt avdrag,

6)   uppenbar felaktighet i fråga om grundavdrag eller avräkning enligl 50 § 3 mom. andra stycket kommunalskattelagen av sådant avdrag,

-' Senaste lydelse 1985:924.                                                                                 34


 


Nuvarande lydelse                     Föreslagen lydelse                   Prop. 1985/86:130

7)    uppenbar felaktighet i fråga om sådana förutsättningar för skattere­duktion, som enligl 68 S skall antecknas i skattelängd,

8)    uppenbar felaktighet i Jråga om förutsättningar för tillämpning av bestämmelserna i II § 3 mom. lagen om statlig inkomstskatt om uppdelning av A-inkomst och B-in­komst,

9)    uppenbar felaktighet i fråga om beräkning av makars och hemmava­rande barns förmögenhet enligt 12 § lagen (1947:577) om statlig förmögen­hetsskatt.

 

10)   uppenbar felaktighet varige­nom A-inkomst enligt 9 § 3 mom. lagen om statlig inkomstskatt har betecknats som B-inkomst.

11)   uppenbarligen för lågt avdrag enligl 50 § 2 mom. Qärde stycket kommunalskaltelagen eller motsvarande avdrag enligt lagen om statlig inkomstskatt.

Länsstyrelsen eller den lokala skattemyndigheten får också, om inte särskilda skäl talar för att länsrätten bör avgöra frågan, besluta om rättelse av taxeringen i de fall då denna uppenbarligen blivit för hög till följd av

1)   att den skaltskyldige på grund av ett felaktigt eller ofullständigt underiag, som lämnats av annan än honom själv, har taxerats för en intäkt som han inte har haft,

2)   alt den skattskyldige först efter taxeringsperiodens utgång har styrkt sin rätt till ett i självdeklarationen eller hos taxeringsnämnden yrkat av­drag,

3)   alt taxeringsnämnden inte har prövat uppgifter som varit tillgängliga för skaltemyndigheterna,

4)   att den skattskyldige först efter taxeringsperiodens utgång yrkat av­drag enligl 46 § 2 mom. första stycket 3 kommunalskaltelagen.

Föreligger felaktighet av angivna slag får myndigheten även besluta om därav föranledd ändring av den skattskyldiges eller makens taxering i ovan angivna hänseenden.

Efter utgången av maj månad året efter taxeringsåret får rättelse enligl denna paragraf beslutas endast om anmärkning i fråga om felaktighet av den art som denna paragraf avser dessförinnan har gjorts hos den som har att besluta om rättelsen.

Innan rättelse beslutas skall, om det behövs, yttrande inhämtas från taxeringsnämndens ordförande. Innebär ifrågasatt åtgärd enligl andra eller Qärde stycket höjning av taxering, skall den skattskyldige beredas tillfälle yttra sig innan rättelse sker, om hinder härför ej möter.

Beslutas rättelse eller vägras rättelse som den skattskyldige har yrkat, skall, om delta ej är uppenbart överflödigt, beslutet inom två veckor tillställas den skaltskyldige i den ordning som i 69 § 4 mom. föreskrivs i fråga om underrättelse beträffande taxeringsnämnds beslut.

Talan mot beslut i fråga om rättelse enligl denna paragraf förs genom besvär över den taxering som avses med rättelsebeslulel.


Denna lag träder i kraft den I juli 1986 och tillämpas första gången vid 1988 års taxering.


35


 


8 Förslag till                                                    Prop. 1985/86: 130

Lag om ändring i uppbördslagen (1953: 272)

Härigenom föreskrivs alt 2 § 4 mom. uppbördslagen (1953; 272)' skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

2 §

4 mom. Skattereduktion åtnjutes

av ogift skattskyldig, som har hemmavarande barn under 18 år, och av gift skattskyldig, vars make saknar laxerad inkomst enligl lagen (1947; 576) om statlig inkomstskatt, med I 800 kronor,

av gift skaltskyldig, vars make har taxerad inkomst enligt nämnda lag som understiger 6000 kronor, med 30 procent av det belopp som motsva­rar skillnaden .nellan 6000 kronor och den taxerade inkomsten.

Har gifta skattskyldiga var för sig     Har gifta skattskyldiga var för sig

till statlig inkomstskatt taxerad in- till statlig inkomstskatt taxerad in­
komst, som understiger 6000 kro- komst, som understiger 6000 kro­
nor, åtnjutes skattereduktion en- nor, åtnjutes skattereduktion en­
dast av den som har den högsta tax- dast av den som har den högsta tax­
erade inkomsten. Är de taxerade erade inkomsten. Är de laxerade
inkomsterna lika stora, tillkommer inkomsterna lika stora, tillkommer
skattereduktion den äldre av de skattereduktion den äldre av de
skattskyldiga.
                               skattskyldiga. Barn. som bor hos

sina föräldrar, anses som hemma­varande endast hos den ena av dem.

Skattereduktion enligt första stycket åtnjutes endast av skattskyldig, som varit bosatt här i riket under någon del av beskattningsåret. För gift skaltskyldig gäller dessutom följande. För alt skaltereduktion skall få åtnjutas, skall maken ha varit bosatt här i riket under någon del av beskatt­ningsåret. Avser makens bosättning här i riket större delen av beskatt­ningsåret, sker skattereduktionen enligt första stycket. Avser makens bo­sättning här i riket endast en mindre del av beskattningsåret, åtnjuter den skattskyldige skaltereduktion, om maken saknar taxerad inkomst enligl lagen om statlig inkomstskatt, med 900 kronor, och om maken har taxerad inkomst enligt nämnda lag som understiger 3000 kronor, med 30 procent av det belopp som motsvarar skillnaden mellan 3000 kronor och den taxerade inkomsten.

Vid tillämpningen av bestämmelserna i första, andra och tredje styckena skall som taxerad inkomst anses även under beskattningsåret uppburen beskattningsbar inkomst enligl lagen (1958:295) om sjömansskatt samt enligt I § 2 mom. nämnda lag skattepliktig dagpenning. Skattereduktion som tillkommer skattskyldig enligt nämnda bestämmelser skall minskas med en tolftedel för varje period om trettio dagar, för vilken den skallskyl­dige uppburit inkomst som förut nämnts.

Skaltereduktion sker endast i fråga om statlig inkomstskatt, kommunal inkomstskatt, skogsvårdsavgift och skattetillägg enligt taxeringslagen (1956:623).

' Lagen omtryckt 1972:75.

Senaste lydelse av lagens rubrik 1974: 771.
- Senaste lydelse 1979: 1159.
                                                                              36


 


Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse                Prop. 1985/86:130

Bestämmelserna om skattereduktion iakttagas vid debitering av slutlig skatt, tillkommande skatt och preliminär B-skatt samt vid fastställande av preliminär A-skatt. Öretal som uppkommer vid beräkning av skattere­duktion bortfaller.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1986 och tillämpas första gången i fråga om preliminär skatt för 1987 och slutlig skatt på grund av 1988 års taxering.

37


 


Finansdepartementet                                     Prop- 1985/86:130

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 6 mars 1986

Närvarande; statsrådet Peterson, ordförande, samt statsråden Feldt, Bod­ström, R. Carlsson, Hellström, Wickbom, Johansson

Föredragande: statsrådet Feldt

Proposition om inkomstskatten för åren 1987 och 1988

1 Inledning

Den inkomstskatlereform som belöls våren 1982 (prop. 1981/82; 197, SkU 60, rskr 391, SFS 1982:416-423) och genomfördes under åren 1983-1985 innebar en väsentlig sänkning av marginalskatterna och en begränsning av underskottsavdragens skattemässiga värde. Inriktningen var att marginal­skatten skulle uppgå till högst 50% för 90% av inkomsttagarna. Jag avser nu all - med utgångspunkt i denna inriktning - lägga fram förslag an­gående skatteskalor, grundavdrag m.m. för åren 1987 och 1988.

Jag avser vidare att ta upp frågan om ytterligare förenklingar i skattesys­temet. Det gäller i första hand makebeskattningen men därutöver också två frågor rörande beräkningen av underlag för tilläggsbelopp, nämligen räntetiilägg och kvittning mellan villaunderskolt och kapitalinkomst. Riks­skatteverket (RSV) fick den 28 juni 1984 ett uppdrag att göra en översyn av reglerna om räntetillägg med utgångspunkt i uttalanden från skatteutskot­tet. Sedan RSV i en delrapport den 15 oktober 1984 lagt fram förslag till vissa omedelbara åtgärder ändrades reglerna genom lagstiftning hösten 1984 (prop. 1984/85:71, SkU 20, rskr 52, SFS 1984:916). RSV har i en slutrapport den 28 december 1984 redovisat uppdraget. Rapporten har remissbehandlats. En sammanställning av remissyttrandena har upprättats och finns tillgänglig i lagstiftningsärendet (dnr 55/85).

38


 


2 Skatteskala, grundavdrag m.m. 2.1 Huvuddragen i förslaget


Prop. 1985/86: 130


Mitt förslag: Del kommunala grundavdraget bestäms till 9000 kr. för år 1987 (1988 års taxering) och 10000 kr. fi.o.m. år 1988 (1989 års taxering). Ett statligt grundavdrag på samma belopp återinförs i stället för nuvarande skattefria bottenskikt i skalleskalan för grund­beloppet.

Även basenheten, som ligger till grund för slatskalleskalorna, bestäms lill 9000 kr. för år 1987 och 10000 kr fi.o.m. år 1988. Gränsen för 50% marginalskatt, den s.k. brytpunkten, höjs till 135000 kr. år 1987 och 150000 kr. fr.o.m. år 1988. Antalet skikt i skatteskalorna minskas kraftigt så att marginalskatten är konstant i breda inkomslskikl. I grundbeloppet ingår ett fast belopp, 100 kr., för alla som har beskattningsbar inkomst. Högsta marginalskattesat­sen blir 75% (vid en kommunal skattesats på 30%).


Skälen för mitt förslag: Som nyss nämnts förutskickades i prop. 1984/85; 180 om förenklad självdeklaration alt basenheten för åren efter 1986 åter skulle kunna anpassas till pris- och löneutvecklingen så att marginalskatterna kan hållas på en rimlig nivå.

De förslag som jag nu lägger fram går emellertid utöver en ren uppräk­ning av basenheten och har också fill viss del en annan inriktning. En sådan uppräkning påverkar nämligen endast i myckel begränsad omfatt­ning skatten på lägre inkomster, eftersom den statliga inkomstskatten på dessa uppgår till ett obetydligt belopp.

Jag föreslår därför en höjning av det kommunala grundavdraget från nuvarande 7500 kr. fill 9000 kr. år 1987 (1988 års taxering) och till IO 000 kr. fr.o. m. år 1988 (1989 års taxering). Som jag strax skall återkomma till föreslår jag atl skattepliklsgränsen blir densamma vid den statliga beskatt­ningen. Dessa åtgärder ger en skattesänkning ål skattskyldiga med de allra minsta inkomsterna. Därutöver har de administrativa fördelar, eftersom det är angeläget atl skattskyldiga med obetydliga inkomster inte behöver komma in i beskatlningsförfarandet.

Förslaget innebär alt kostnaderna för åtgärderna till stor del kommer atl falla på kommunsektorn. Kommunerna kommer emellertid generellt sett att få ett betydande överskott åren 1987 och 1988 även sedan hänsyn har tagils lill de åtgärder som har föreslagils i budgetpropositionen och det nu framlagda förslagel. Vid de fortsatta övervägandena rörande de kommu­nalekonomiska frågorna inför kompletteringsproposilionen kommer givet­vis del nu framlagda förslaget atl beaktas. Jag vill redan nu nämna atl situationen för särskilt utsatta landsfingskommuner och kommuner bör underiättas genom generösa extra skatteuQämningsbidrag och förlida åter­betalning av likvidiletsdeposilioner.

Förändringarna i statsskatleskalan bygger på en basenhet som uppgår till samma belopp som grundavdraget. Vidare har antalet skikt i skatteska-


39


 


lorna kraftigt minskats så att marginalskatten är konstant i breda inkomst-     Prop. 1985/86: 130 skikt. Gränsen för en marginalskatt på 50% (här och i det följande utgår jag om inle annat sägs från en kommunal skattesals på 30%), den s. k. bryt­punkten, höjs från 124800 kr. år 1986 lill 135000 kr. år 1987 och 150000 kr. år 1988 (laxerad inkomst).

Ett mål för skattereformen 1982 var att andelen inkomsttagare med en marginalskatt över 50% skulle begränsas till ca 10%. Förslaget innebär att denna målsättning bör kunna uppnås. Vidare kan de breda skikten med fast marginalskatt underiätta för de skattskyldiga alt beräkna nettobehåll­ningen av en inkomstökning, extrainkomst eller annan förändring i de ekonomiska förhållandena.

Den föreslagna inkomstskattereformen innebär att parterna på arbets­marknaden får ökad klarhet om lönepolitikens förutsättningar de närmaste två åren. Den innebär framför allt att det blir möjligt att uppnå reallöneför-bätlringar vid låga nominella löneökningar. Däremot skulle reallöneut­vecklingen bli sämre vid högre nominella löneökningar och motsvarande högre prisökningar. Vidare bör framhållas att den reformerade skatteska­lans profil är sådan att också viktiga fördelningspolitiska ambitioner tillgo­doses.

Del är angelägel alt skattepliklsgränsen ligger på samma belopp vid statlig och kommunal beskattning. Detta kommer atl bli fallet med mitt förslag angående basenhetens storiek, om ett skattefritt bottenskikt omfat­tande en basenhet bibehålls. Jag anser emellertid att del är önskvärt att skattepliktsgränsen inte är kopplad till basenhetens storiek utan i stället har en närmare knytning till det kommunala grundavdraget. Man får också en bättre överensstämmelse mellan statligt och kommunalt beskattnings­bar inkomst. Enligt min mening ligger det ett stort värde från förenklings­synpunkt i en nära överensstämmelse mellan den statliga och kommunala taxeringen.

Förslagen till skatteskalor innebär att det för år 1988 kommer att finnas endast två procentsatser för grundbeloppet och två för tilläggsbeloppet. Högsta marginalskattesats sänks från 80% till 75%. Förändringarna har fördelats i huvudsak lika mellan åren 1987 och 1988. Fr. o. m. år 1987 ingår i grundbeloppet ett fast belopp om 100 kr. för alla som har någon beskatt­ningsbar inkomst. Jag vill erinra om att det statliga grundavdraget innebär atl de i skatteskalorna angivna beloppen motsvarar en taxerad inkomst som är9000kr. (1987) resp. 10000kr. (1988) högre.

Skatteskalorna för 1987 blir:

Grundbelopp: 100 kr. samt

Beskattningsbar inkomst       Skatt vid skiktets Skattesats

basenheter        kronor        nedre gräns        i skiktet

0-7                 -63000            O                    4,5%

7-8           63000-72000       2835                  13%

8-            72000-               4005                  20%

40


 


Tilläggsbelopp:


Prop. 1985/86: 130


 


Underlag för tilläggsbelopp basenheter        kronor

14-15 15-16 16-20 20-21 21-38 38-

126000-135000 135000-144000 144000-180000 180000-189000 189000-342000 342000-


 

Skatt vid skiktets

Skattesats

nedre gräns

i skiktet

0

5%

450

10%

1350

14%

6390

20%

8 190

25%

46440

27%


 

Skatteskalorna för 1988 blir; Grundbelopp: 100 kr. samt

Beskattningsbar inkomst basenheter        kronor

Skatt vid skiktets nedre gräns

Skattesats i skiktet

0-7                             -70000 7-                     70000-

0 3 500

5% 20%

Tilläggsbelopp:

Underlag för tilläggsbelopp basenheter        kronor

Skatt vid skiktets nedre gräns

Skattesats i skiktet

14-19                140000-190000 19-                    190000-

0 7 000

14% 25%

Förändringarna av skatten och inkomst efter skall visas i tabellerna I

och 2.

Tabell 1. Skatteminskning 1986-1987, 1987-1988 och 1986-1988 för skattskyldiga utan underskottsavdrag vid oförändrad inkomst

 

Lön,

Skatt år

Skatt och skatteminskning, kr.

 

 

kr

1986 kr

 

 

 

 

 

 

 

1986-87

år 1987

1987-88

år 1988

1986-88

10000

498

-   498

0

_

0

-  498

20000

3 558

-   353

3 205

-   305

2900

-  658

30000

6618

-   308

6310

-   260

6050

-  568

40000

9818

-   258

9560

-   210

9350

-  468

50000

13 168

-   208

12960

-   160

12800

-  368

60000

16518

-   158

16 360

-   110

16 250

-   268

70000

19868

-   108

19760

-    60

19700

-   168

80000

23 966

-   381

23 585

-   435

23 150

-  816

90000

28 866

-   611

28255

-   605

27650

-1216

100000

33 836

-   611

33 225

-   605

32620

-1216

110000

38836

-   611

38 225

-  605

37 620

-1216

120000

43 836

-   611

43 225

-  605

42620

-1216

130000

48946

-   721

48 225

-  605

47 620

-1326

140000

54446

-1 121

53 325

-   705

52 620

-1826

150000

60210

-1235

58975

-1355

57 620

-2590

160000

66550

-1415

65 135

-1535

63 600

-2950

170000

72982

-1447

71535

-1 535

70000

-2982

180000

79482

-1547

7 7935

-1535

76400

-3082

190000

86362

-2027

84 335

-1535

82 800

-3 562

200000

93 362

-2 147

91215

-2015

89200

-4 162

210000

100572

-1907

98665

-2295

96370

-4202

250000

130572

-1907

128665

-2 295

126370

-4 202

300000

168072

-1907

166 165

-2 295

163 870

-4 202


Förutsättningar. Inga andra inkomster än lön. Inga andra avdrag än schablonavdra­get under tjänst (= 10% max 3 000 kr.) Kommunal skattesats = 30%. Skattereduk­tion för erlagda fackföreningsavgifter: O kr. för lön < 40000 kr., 0,5% av lönen för lön = 40000-96 000 kr. och 480 kr. för lön > 96000 kr.


41


4    Riksdagen 1985/86. I saml. Nr 130


 


Tabell 2. Real förändring av inkomst efter skatt från år 1986 till år 1988 dels för skattskyldiga utan underskottsavdrag, dels för skattskyldiga med genomsnittliga un­derskottsavdrag. I alt. 1 har räknats med en årlig löneökning på 4 % samt prisstegring och ökning av underskottsavdrag på 2,5 %, i alt. 2 med 7 % resp. 5,5 %.


Prop. 1985/86:130


 

 

 

Lön

Genomsnittliga

Real förändring av inkomst eftei

skatt

år 1986,

underskotts-

är 1986-

-1988,%,

för skattskyld

iga

tr

avdrag år 1986, kr.

 

 

 

 

11.

utan underskotts-

med genomsnittliga

 

 

avdrag

 

underskottsavdrag

 

alt.l

alt.2

alt.l

alt.2

10000

250

8.3

6,3

7,4

6,3

20000

500

5,5

4,3

5.4

4,3

30000

450

4,0

2,9

4,0

2,9

40000

650

3,4

2,5

3,4

2,5

50000

1000

3.0

2,3

3,0

2,3

60000

1450

2.8

2,2

2,8

2,2

70000

1950

2.6

2,1

2,6

2,1

80000

2750

2.9

1.3

3.1

1,5

90000

4050

2.8

1,3

2.7

1,2

100000

5 750

2,8

1,3

2.7

1,3

110000

7 700

2,8

1,4

2,7

1,4

120000

9800

2,8

1,5

2,6

1,4

130000

11900

3.0

1,8

2,8

1,6

140000

13 900

3,6

1,3

3,3

1,2

150000

16100

3.0

0,7

2,5

0,4

160000

18 300

3.0

0.7

2,0

-0,0

180000

22 800

3.1

0.7

2,4

0,3

200000

27 300

2.8

-0,3

2,5

-0,2

250000

37 800

2.6

-0,2

2,2

-0,2

300000

47800

2.6

0,1

2.2

0,1

Förutsättningar: Inga andra inkomster än lön. Förutom eventuella underskottsav­drag inga andra avdrag än schablonavdraget under tjänst. Kommunal skattesats 30%. Skattereduktion för erlagda fackföreningsavgifter = O kr. för lön < 40000 kr. år 1986, 0,5% av lönen år 1986 på 40000-96000 kr. och 480 kr. för lön > 96000 kr. år 1986.

2.2 Följdändringar m. m.

Mitt förslag: Marginalskaltespärren slopas. Begränsningsregeln jus­teras lill överensstämmelse med marginalskallesatsen i högsta skik­tet.

Pensionärernas extra avdrag anpassas till de nya grundavdragen. Avtrappningen av avdragen sker efter en enhetlig procentsats.


Skälen för mitt förslag: Förslagen till skatteskala innebär att högsta marginalskattesats blir 75% vid en kommunal skattesats på 30%. Vid den högsta skattesats som förekommer, 33%, blir den alltså 78%. Den nuva­rande särskilda marginalskattespärren ligger vid 80%. Det finns starka skäl mot att, som en följd av marginalskaltesänkningarna, också sänka procent­satsen i marginalskaltespärren lill 75 %. Det måste nämligen i princip anses rikligast alt höga kommunala skattesatser får slå igenom fullt ut också på höga inkomster. Den nuvarande högsta skaltesatsen ligger också betydligt


42


 


under den som gällde vid spärregelns tillkomst, då marginalskatten kunde     Prop. 1985/86: 130 uppgå fill över 85 %. Ett annat viktigt skäl är atl en sänkning till 75 % skulle göra regeln tillämplig på ett betydande antal skattskyldiga med inkomster överstigande 200000 kr. och en kommunal skattesals som - i många fall obetydligt - översteg 30%. Regeln bör därför slopas.

Däremot bör en följdändring till sänkningen av den högsta skaltesatsen göras i begränsningsregeln som innebär att inkomst- och förmögenhets­skallen i vissa fall kan nedsättas om den sammanlagda skatten överstiger viss andel av inkomsten. Denna andel har tidigare varit - i huvudsak -75% av inkomsten upp till 45 basenheter (351 000 kr. år 1986) och 80% av inkomsten däröver. I fortsättningen bör andelen vara 75 % av hela inkoms­ten. Denna åtgärd innebär, liksom de förslag jag lägger fram i del följande, lättnader i beskaltningssituationen för innehavare av mindre och medel­stora företag.

Beskattningen av folkpensionärer är uppbyggd så att en pensionär med enbart minimiförmåner (ålderspension jämte pensionstillskott) inte betalar någon skatt. Detta åstadkommes genom ett extra avdrag. Avdraget redu­ceras om den taxerade inkomsten överstiger vad som motsvarar minimini­vån. Även vissa icke skattepliktiga inkomster och förmögenhet kan påver­ka det extra avdraget. Avtrappningen av del extra avdraget sker vid låga inkomster med 662/3% av den överskjutande inkomsten, i ett därefter följande skikt med 40% och slutligen med 33 1/3%.

Höjningen av det kommunala grundavdraget och återinförandet av del statliga grundavdraget innebär att reglerna om det extra avdraget behöver justeras tekniskt. Skattefriheten för pensionärer med minimiförmåner kan bibehållas med ett lägre avdrag. I sammanhanget bör emellertid en ändring göras också i fråga om avtrappningen av det extra avdraget. På grund av pensionernas och därmed de extra avdragens ökning och förändringar i skalleskalan, sedan de nuvarande reglerna tillkom, kan numera de sam­manlagda marginaleffekterna av skatteskala, avtrappning av extra avdrag och inkomstprövning av kommunalt bostadstillägg (KBT) bli oacceptabelt höga. Delta hänger samman med att extra avdrag medges ända upp i det inkomstläge där marginalskatten är 50 %. Att mer märkbart sänka procent­satsen för avtrappningen är inle någon lämplig lösning, eftersom redan nu extra avdrag medges en ensamstående pensionär upp lill över 85 000 kr. i inkomst och en gift pensionär upp till bortåt 70000 kr. 1 stället bör avtrapp-ningsprocenten 662/3% gälla inle bara för inkomster strax över minimini­vån utan också för de någol högre inkomstdelarna. Den snabbare avtrapp­ningen inträder - räknat i innevarande års pensionsnivå - vid inkomster på ca 57000 kr. (ensamstående) resp. ca 53000 (gift).

43


 


3 Förenklingar i skattesystemet

3.1 Inledning

Under de senaste åren har ett målmedvetet arbete inletts för all åstadkom­ma väsentliga förenklingar i skattesystemet. Arbetet har stor betydelse för både de skattskyldiga och skattemyndigheterna. Under våren 1985 fattade riksdagen beslut om en förenklad deklaration som kan användas av ett stort antal skattskyldiga fr. o. m. 1987 års taxering (prop. 1984/85:180, SkU 60, rskr 375, SFS 1985:405-413). Det fortsatta förenklingsarbetet syftar bl. a. lill alt allt fler inkomsttagare skall kunna använda sig av den förenkla­de deklarationen.

Förenklingar innebär att de skattskyldigas arbete med all upprätta de­klaration och beräkna sin skatt underlättas. Vidare förbättras deras möjlig­heter atl förutse de ekonomiska effekterna av olika förändringar i inkomst­förhållandena. För skallemyndigheterna innebär förenklingar inle minst att arbete som har måst läggas ner på alt rätta formella fel och misstag i deklarationerna eller på komplicerade uträkningar i stället kan ägnas ål egentligt kontrollarbete i mer komplicerade fall.

Kritik har riktats mot förenklingsarbetet för att del leder lill en mer schablonmässig och därför mindre rättvis beskattning. Del är naturligtvis obestridligt att varje schablonisering innebär ett minskat hänsynstagande till de särskilda omständigheterna i varje enskilt fall. Men ett system, där kravet på millimeterrättvisa drivits därhän att endast ett fåtal av de skatt­skyldiga behärskar reglerna och skallemyndigheternas resurser åtgår för att rätta de skattskyldigas misslag så att angelägna kontroller måste efter­sättas, kan knappast anses mer rättvist.


Prop. 1985/86: 130


3.2 Beskattningen av makar

Mitt förslag: Sambeskaltningen av makars B-inkomster slopas. Samtidigt upphävs rätten att utnyttja andra makens realisationsför­lust, underskollsavdrag, övriga allmänna avdrag och föriustavdrag.


Skälen för mitt förslag: Etl av de moment som i särskilt hög grad ger upphov lill svårigheter för de skattskyldiga att beräkna sin skatt är sambe­skaltningen av makars B-inkomster. För skattemyndigheterna medför reg­lerna etl betydande merarbete. I synnerhet gäller detta i kombination med vissa andra komplicerande moment, t. ex. den särskilda skatteberäkningen för ackumulerad inkomst. RSV har i sin anslagsframställning för budget­året 1986/87 framhållit behovet av förenklingar för att kunna åstadkomma rationaliseringar inom skattemyndigheternas verksamhetsområde och då pekat på makebeskattningen som ett komplicerande moment.

Sambeskaltningen av makars B-inkomster innebär i princip all skatten för båda makarnas sammanlagda B-inkomster beräknas på loppen av den högsta av makarnas A-inkomster. A-inkomst är inkomst av tjänst samt inkomst av jordbruksfastighet och rörelse om den skallskyldige har varit


44


 


verksam i förvärvskällan i mer än ringa omfaftning. Övriga inkomster är Prop. 1985/86: 130 B-inkomst. I samband med skaUereformen som genomfördes åren 1983-1985 begränsades emellertid sambeskattningen kraftigt. Detta skedde i förenklingssyfte, eftersom den teknik som användes för all begränsa un-derskotlsavdragens skattemässiga värde i sig medför en komplicering av reglerna. Inskränkningarna i sambeskattningen av B-inkomster innebär dels att 5000 kr. av vardera makens B-inkomst behandlas som A-inkomst, dels alt gemensam skafteberäkning sker endast vid beräkning av tilläggsbe­lopp (åren 1983 och 1984 endast vid beräkning av grundbelopp). Detta innebär atl fr. o. m. 1985 så sker sambeskattning endast om summan av den högsta A-inkomsten och bådas B-inkomster överstiger brytpunkten (124800kr. år 1986).

Det är starkt omvittnat all många skattskyldiga har betydande svårighe­ter att räkna ut sin skatt, när gemensam skatteberäkning skall ske. Detta gäller naturiigtvis inte minst sådana makar som vanligen har obetydliga B-inkomster men tillfälligtvis får en något större B-inkomst, l.ex. i sam­band med försäljning av en villa eller en bostadsrätt. För skaltemyndighe­terna har naturligtvis inskränkningarna i sambeskattningen inneburit en lättnad i arbetsbelastningen. En ytterligare inskränkning löser endast i begränsad omfattning problemet, eftersom de i många stycken komplicera­de bestämmelserna, anvisningarna, dalasystemen och blanketterna måste finnas kvar och anpassas lill olika förändringar i skallesyslemel så länge det över huvud tagel finns några fall kvar. Likaså måste personalens kunskaper och färdigheter bibehållas. Den enda möjligheten till att uppnå en väsentlig förenkling är således att helt avskaffa sambeskaltningen av B-inkomster.

Jag föreslår således atl sambeskattningen av makars inkomster slopas. Som en följd härav bör givetvis också de på samma grund vilande reglerna om utnyttjande av vissa avdrag som den andra maken inte kunnat utnyttja slopas. Jag syftar på rätlen att utnyttja andra makens realisalionsföriust, underskollsavdrag, övriga allmänna avdrag och förlustavdrag. Vidare bör hänsyn inte tas till andra makens inkomst vid tillämpning av begränsnings­regeln, enligt vilken inkomst- och förmögenhetsskatt i vissa fall kan ned­sättas när för stor del av inkomsten tas i anspråk för skatt.

Genom dessa åtgärder uppnås en betydande arbelsbesparing för de skattskyldiga och skattemyndigheterna. Vidare är det en fördel atl änd­ringar i ena makens taxering inle i samma omfattning kan - kanske efter lång tid och efter det alt äktenskapet upphört - leda till höjning också av andra makens skatt. Skattemyndigheternas arbete underiättas också ge­nom att behovet att samgranskning av makarnas deklarationer minskar.

I sammanhanget bör ett förtydligande göras såvitt avser skattereduktion för ensamstående med hemmavarande barn. Vidare bör en följdändring lill tidigare lagstiftning göras i reglerna angående skalleberäkning för ackumu­lerad inkomst.

45


 


3.3 Beräkning av underiag för tilläggsbelopp 3.3.1 Räntetillägg


Prop. 1985/86: 130


Mitt förslag: Räntetilläggen slopas såvitt avser bostad på jordbruks­fastighet och bil e.d. i näringsverksamhet som används privat. I fråga om räntefria och lågförräntade lån från arbetsgivare åläggs denne all ange förmånens värde i kontrolluppgiften.


RSV:s förslag: RSV föreslår i första hand att ränletilläggen helt slopas och i andra hand att en beloppsgräns på 5 000 kr. införs för varje slag av räntetiilägg. För det fall att förslahandsförslagel inte genomförs förordas en uppgiftsskyldighet som överensstämmer med mitt förslag.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser har tillstyrkt att räntetilläg­gen slopas. Några remissinstanser har begränsat sin tillstyrkan till ränletill-lägg rörande bostad i jordbruk och bil i näringsverksamhet samt förordar i övrigt andrahandsförslaget. Sistnämnda förslag tillstyrks i allmänhet i and­ra hand av de remissinstanser som tillstyrkt ett slopande. Två remissin­stanser förordar i första hand andrahandsförslaget och två avstyrker helt förslagen. Förslaget angående uppgiftsskyldigheten vid ett bibehållande av räntetilläggen avstyrks av endast en remissinstans.

Skälen för mitt förslag: Nuvarande bestämmelser innebär att etl särskilt tillägg, räntetillägg, i tre fall skall göras vid beräkning av underiag för tilläggsbelopp. Reglerna tillkom i samband med skattereformen för att motverka vissa icke åsyftade kviitningseffekler.

Det första fallet avser bostad på jordbruksfastighet. RänteUllägget skall motsvara en lill bostadsdelen hänförlig del av räntekostnaderna. Del andra fallet avser privat användning av bil e. d. som utgör inventarium i närings­verksamhet. Det motsvarar den del av en schablonmässigt beräknad ränte­kostnad för del i fordonet nedlagda kapitalet som belöper på den privata användningen. Det tredje fallet, slutligen, avser räntefria eller ränteför­månliga lån från arbetsgivare, Räntetilläggel motsvarar här skillnaden mel­lan sedvanlig ränta och erlagd ränta. Arbetsgivaren skall i kontrolluppgif­ten ange lånebeloppet och erlagd ränta, medan den anställde i sin deklara­tion skall ange skillnaden (förmånen).

Riksdagen har flera gånger riktal kritik mot bestämmelserna om ränte­tillägg och därvid anfört att skatteintäkterna inte står i rimlig proportion lill de administrativa problem som uppkommer (SkU 1983/84:30 och 1984/85:20). Kritiken har lett lill det inledningsvis nämnda uppdraget lill RSV. Sedan RSV i en delrapport den 15 oktober 1984 lagt fram förslag rörande de ränleförmånliga lånen höjdes frigränsen från 100 kr. till 2000 kr. fr.o.m. 1985 års taxering (prop. 1984/85:71, SkU 20, rskr 52, SFS 1984:916).

Jag behandlar först räntetilläggen rörande bostad på jordbruksfastighet och bil e. d. i näringsverksamhet.

Vad som framkommit visar aft räntetilläggen i allmänhet avser relativt låga belopp och i betydande utsträckning inte påverkar beskatlningsresul-


46


 


talet, eftersom den skaltskyldiges inkomster - även inkl. ränlelillägget -understiger brytpunkten. Det är givet att de inte helt okomplicerade beräk­ningarna som behövs för alt få fram räntetillägget då upplevs som menings­lösa av både de skattskyldiga och taxeringsmyndigheterna. Även om den skaltskyldiges inkomster skulle något överstiga brytpunkten är del ofta fråga om så små skattebelopp alt del inte är rimligt att lägga ner arbete på frågan.

Enligt min mening uppfyller inte dessa räntetillägg det av skatteutskottet uppställda kravet på en rimlig relation mellan skatteintäkter och arbetsbe­lastning. Det föreligger visserligen inte något säkert mått på skatteintäk­terna men undersökningen pekar på aft del rör sig om endast en eller ett par miljoner kronor. Det framstår som utsiktslöst all kunna mer märkbart förbättra förhållandet genom förenklingar av reglerna. Jag föreslår därför att dessa räntetillägg slopas.

När det gäller räntetillägg som hänför sig till lån från arbetsgivare så har i några remissvar uttalats alt det i dessa fall inte - som i de nyss behandlade fallen - finns någon naturiig gräns för förmånens storiek utan denna kan i ett enskilt fall bli i princip obegränsad. Farhågor har också uttryckts för atl förmånen skulle breda ut sig om den blev helt obeskattad.

Enligl min mening är de framförda synpunkterna tungt vägande. Ersätt­ningar m. m. lill anställda i annan form än kontant lön förekommer numera i en mångfald olika former och ränteförmåner är endast en av dessa. Flera sådana förmåner kommer upp till behandling inom tämligen nära framtid. I det sammanhanget kan det finnas anledning att mer allsidigt överväga reglerna angående ränteförmånliga lån. Några ändringar bör därför inte nu göras i de materiella reglerna. Härtill kommer att del föreligger möjligheter atl uppnå förenklingar i förfarandet.

Arbetsgivaren skall nu i kontrolluppgiften ange lånebeloppet och eriagd ränta. Att i stället lämna uppgift om förmånens storlek kan i allmänhet inle innebära någon nämnvärt ökad arbetsbelastning för arbetsgivaren. Med en sådan ordning hindrar inte längre förekomsten av räntetillägg för ränteför­mån den anställde att lämna förenklad deklaration.


Prop. 1985/86:130


3.3.2 Kvittning mellan villaunderskott och kapitalinkomst

Mitt förslag: Rätten till kvittning mellan villaunderskott och kapital­inkomst slopas.


Skälen för mitt förslag: För atl åstadkomma den med skattereformen avsedda begränsningen av underskottsavdragens skattemässiga värde har den statliga inkomstskatten delats upp i två delar. Vid beräkning av under­laget för den ena delen, tilläggsbeloppet, får underskottsavdrag i princip inte göras. I praktiken utgår man från inkomsten efter underskollsavdrag och återför avdragen. I vissa fall föreligger vad som kallas en särskild kvittningsrält, vilket innebär att avdragen inte återförs.

En sådan kvittningsrält avser underskott av villa (schablontaxerad an-


47


 


nan fastighet) som upp till 30000 kr. får kvittas mot inkomst av kapital.     Prop. 1985/86: 130

Bakgrunden till denna kvittningsrält var all förhållandena på kredilmark-

naden ofta gjorde det nödvändigt för den som sålde en villa att ge köparen

kredit genom alt ta emot en s. k. säljarrevers. Räntan på denna beskattas

som inkomst av kapital. Om säljaren därefter köpte en annan villa var hans

tillgängliga medel för kontantinsats lägre. Räntekostnaderna för den nya

villan blev alltså högre än om han fåll motsvarande medel kontant. Etl

särskilt samband ansågs därför kunna föreligga mellan kapitalinkomst och

villaunderskolt.

Enligt min mening föreligger inte längre skäl all behålla den särskilda kvittningsrätten. Förhållandena på kreditmarknaden har ändrat förutsätt­ningarna i de fall som regeln ursprungligen avsåg alt ta sikte på. Del finns numera möjligheter för den som har tagit emot en säljarrevers alt avyttra denna på en andrahandsmarknad. Genom alt en finansiering kan ske på kredilmarknaden föreligger inte längre samma behov all la emot säljarre-verser. I huvudsak har kvittningsrätten därför kommit att i viss utsträck­ning mildra avdragsbegränsningens verkningar för skattskyldiga med stör­re kapitalinkomster. Jag vill också framhålla atl vaije undanlagsregel inne­bär ett komplicerande moment. Del gäller inte minst denna som berör ett stort antal personer, även om det för många rör sig om helt obetydliga belopp eller över huvud taget inle påverkar beskallningsresultatel därför all inkomsten understiger brytpunkten. Slopandet bör lämpligen ske i två steg på så sätt att kvittningsrätten år 1987 begränsas till 15000 kr. för alt helt upphöra år 1988.


4 Finansiella effekter

Effekterna på skatteintäkterna av mina förslag kan uppskattas till följande (räknat som slufiig effekt i milj. kr. för 1988).

Staten        Kommunerna

+   400

-4130

-1 180

0

-1735

0

+  10

+ 60

- 125

0

-  2

0

+   400

0

Höjningen av de kommunala grundavdragen Ändringar av grundbeloppet Ändringar av tilläggsbeloppet Avtrappningen av extra avdrag Slopande av sambeskattningen Slopande av räntetillägg Slopad kvittning villa-kapital

Summa______________________ -2232_____ -4070_____

Härav belöper på år 1987 för staten ca 530 milj. kr och för kommunerna ca 2420 milj. kr.

Förändringarna i fråga om grundavdrag, skatteskalor för grundbelopp
och tilläggsbelopp inkl. det fasta beloppet samt avtrappningen av det extra
avdraget påverkar omedelbart skatteuttaget från de skattskyldiga. Detta är
inte fallet med övriga åtgärder utan där kan effekterna i betydande omfatt­
ning märkas på skattebetalningarna först i samband med fyllnadsinbetal­
ningar, utbetalning av överskjutande skatt och inbetalning av kvarstående
  48
skatt.


 


Förskotten av kommunalskaltemedel grundar sig på föregående års tax- Prop. 1985/86: 130 ering. Höjningen av del kommunala grundavdraget skulle således - utan särskild reglering av denna fråga - påverka utbetalningarna först år 1989. Då skulle emellertid en dubbel effekt uppkomma, dels på slutavräkningen för år 1987, dels på förskotten för år 1989. Motsvarande dubbeleffekt skulle uppkomma år 1990. För alt undvika detta bör förskotten för åren 1987 och 1988 beräknas på ett skatteunderlag som har omräknats med hänsyn till höjningen av grundavdraget. En sådan omräkning kan dock aldrig ske så exakt alt resultatet för varje enskild kommun motsvarar det slutliga utfallet. Detta beror främst på folkpensionärernas extra avdrag. Jag avser atl återkomma med närmare förslag i delta hänseende i komplet­teringspropositionen senare i vår.

5 Upprättade lagförslag

I enlighet med det anförda har inom finansdepartementet upprättats förslag fill

1.  lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370),

2.  lag om ändring i lagen (1947; 576) om statlig inkomstskatt,

3.  lag om ändring i lagen (1970; 172) om begränsning av skall i vissa fall,

4.  lag om ändring i lagen (1960:63) om förlustavdrag,

5.  lag om ändring i lagen (1951:763) om beräkning av statlig inkomstskatt för ackumulerad inkomst,

6.  lag om ändring i lagen (1958; 295) om sjömansskatt,

7.  lag om ändring i taxeringslagen (1956; 623),

8.  lag om ändring i uppbördslagen (1953; 272).

Med hänsyn till frågans beskaffenhet anser jag att lagrådets hörande skulle sakna betydelse.

6 Specialmotivering

6.1 Kommunalskattelagen (1928: 370)

46 § 2 mom.

Genom slopandet av sambeskattningen av makars B-inkomster behövs begreppen A- och B-inkomst endast för reglerna om avdrag för pensions­försäkringspremier. Definitionen, som tidigare funnits i 9§ 3 mom. lagen (1947:576) om stafiig inkomstskatt, bör därför tas in i anslutning lill be­stämmelserna om detta avdrag. Samtidigt har de omfattande reglerna i detta hänseende brutits ut ur momentet och lagils in i en ny anvisnings­punkt, 6. Flyttningen föranleder ändring av en hänvisning i punkt 6 av anvisningarna till 41 §.

48§ 2 och 3 mom.

Ändringarna innebär all det kommunala grundavdraget höjs lill lOOOO kr.

för helt år.                                                                                     49


 


52                                                                                                  § 1 mom.    Prop. 1985/86: 130
Ändringarna innebär all makar inle längre får utnyttja andra makens icke

uttnyltjade underskottsavdrag, övriga allmänna avdrag och realisationsför­luster.

53        § 1 mom.

Den som inte är bosatt i Sverige är skattskyldig här bl. a. för pension enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring. Från beskattning undantas emeller­tid ett belopp motsvarande grundavdraget. Ändringen föranleds därför av höjningen av grundavdraget.

Punkt 6 av anvisningarna till 41 § och punkt 6 av anvisningarna till 46 § Ändringarna har kommenterats under 46 § 2 mom.

Punkt 2 av anvisningarna till 50 §

Lagrummet har ändrats i två hänseenden. För det första har återinförandet av ett statligt grundavdrag i stället för ett skattefritt bottenskikt i skalleska­lan gjort det nödvändigt alt omformulera bestämmelserna. Innebörden i denna del är liksom tidigare att pensionär med enbarl minimiförmåner skall få så stort extra avdrag att inkomstskatt inte påförs. Den andra ändringen innebär att avtrappningsprocenten för det extra avdraget vid inkomster överstigande minimipensionen skall vara enbart 662/3, medan den för närvarande är olika beroende på inkomstnivån.

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna

De nya reglerna skall - med vissa undantag — tillämpas första gången vid 1988 års taxering och får därför i huvudsak effekt fr.o.m. den 1 januari 1987. Med hänsyn till förekomsten av brutna räkenskapsår och av prak­tiska skäl bör reglerna träda i kraft snarast möjligt.

Vid 1988 års taxering skall grundavdraget och som en följd därav den del av pension som för utomlands bosatt undantas från beskattning här i riket vara 9000 kr. Detta framgår av punkt 2.

Slopandet av rätten att utnyttja andra makens underskottsavdrag kan inte avse underskott i en förvärvskälla om beskattningsåret för förvärvs­källan har påbörjats före framläggandet av propositionen. Av praktiska skäl har regleringen skeft med utgångspunkt i den 1 april i stället för dagen för propositionens avlämnande. Detta regleras i punkt 3.

6.2 Lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt

6§ 1 mom.

50

Som angavs under 53 § I mom. kommunalskattelagen (1928:370), KL, är den som bor utomlands skaltskyldig här för allmän pension. Vid taxering­en till kommunal inkomstskatt har ett belopp motsvarande grundavdraget undantagits från skattskyldighet. Detta har inte skett vid taxeringen till statlig inkomstskatt, eftersom skatteskalan i stället innehållit ett skattefritt boHenskikl. Återinförandet av del statliga grundavdraget föranleder atl den nuvarande särregleringen blir onödig.


 


8§och9§2mom.                                                                             Prop. 1985/86: 130

Ändringarna innebär all ett statligt grundavdrag återinförs i stället för ett skattefritt bottenskikt i skatteskalan.

9§ 3 mom.

Ändringen har kommenterats under 46 § 2 mom. KL.

9§ 5 mom. och 9a§

I skatteskalan för grundbelopp finns ett fast belopp om 100 kr. För att klargöra att bara skattskyldig som har någon beskattningsbar inkomst skall betala beloppet införs en uttrycklig regel om detta i 9a§. Denna utformas så alt 9 § 5 mom., som innehåller en motsvarande regel som befriar juridis­ka personer med en beskattningsbar inkomst understigande 100 kr. från skyldighet att betala inkomstskatt, kan utgå.

10        § 1 mom.

Ändringarna återger den nya skatteskalan, slopandet av det skattefria bottenskiktet som ersätts av ett statligt grundavdrag och del fasta 100-kronorsbeloppet.

10§ 2 mom.

I lagrummet regleras basenhetens belopp som alltså blir 10000 kr.

10§ 3 mom.

Lagrummet har ändrats i två hänseenden. För det första har återinförandet av det statliga grundavdraget i stället för ett skattefritt bottenskikt påkallat nya regler för beräkning av underiag för tilläggsbelopp. Beräkningen måste utgå från den taxerade inkomsten, eftersom resultatet annars inte skulle bli det avsedda om grundavdraget inle har kunnat utnyttjas helt. Grundavdrag skall alltså göras också vid beräkning av underlag för tilläggsbelopp och detsamma gäller extra avdrag som dock endast undantagsvis kan bli aktu­ellt i de fall där tilläggsbelopp skall betalas. Vidare har reglerna om återfö­ring av makes underskollsavdrag utgått, eftersom detta inle längre skall få utnyttjas.

10§ 4 mom.

Ändringen innebär att kvittningsrätten mellan underskott av schablontax­erad annan fastighet och inkomst av kapital slopas.

10§ 6 mom.

Ändringen innebär atl räntetillägg avseende bostad på jordbruksfastighet och privat använd bil i näringsverksamhet slopas.

11        § 1 mom.

Ändringen innebär alt makars rätt alt utnyttja varandras icke utnyttjade underskottsavdrag och övriga allmänna avdrag slopas.

51


 


ll§3mom.                                                                      Prop. 1985/86: 130

Lagrummet innehåller bestämmelserna om den gemensamma skatteberäk­ningen för makars B-inkomster och upphävs eftersom sambeskaltningen av makars B-inkomster slopas.

12 §

Marginalskattespärren slopas genom att lagrummet upphävs.

20 § 2 mom.

Ändringen är föranledd av att 11 § 3 mom. upphävs.

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna

Lagen bör av samma skäl som i fråga om KL träda i kraft snarast möjligt.

Genom hänvisningen i punkt 2 kommer reglerna i övergångsbestämmel­serna till KL att gälla även i fråga om det statliga grundavdraget år 1987.

I punkt 3 finns skalleskalor för grundbelopp och tilläggsbelopp för år 1987 (1988 års taxering).

Basenheten för år 1987 (1988 års taxering) skall vara 9000 kr. vilket framgår av punkt 4.

Punkt 5 motsvarar punkt 3 av övergångsbestämmelserna till KL. I sådana fall skall givetvis äldre bestämmelser om återföring av underskolls­avdrag vid beräkning av underlag för tilläggsbelopp också tillämpas.

Reglerna i punkt 6 tar sikte på det i och för sig föga praktiska fall där äldre bestämmelser i fråga om bl. a. skatteskala skulle leda till lägre skatt och den skattskyldige skall taxeras för beskattningsår som har böijat före den I april. I så fall skall äldre bestämmelser tillämpas.

I punkt 7 finns bestämmelsen att kvittningsrätten mellan underskott av schablontaxerad fastighet och inkomst av kapital vid beräkning av tilläggs­belopp skall gälla upp till ett belopp om 15000 kr. vid 1988 års taxering.

6.3 Lagen (1970:172) om begränsning av skatt i vissa fall

Lagrummet innehåller reglerna om beräkning av spärrbelopp. För närva­rande är detta - förutom 50% av den justerade beskattningsbara inkoms­ten - 25% av det justerade underlaget för tilläggsbelopp upp lill 45 basen­heter och 30% av underlaget däröver. Ändringen innebär att procentsatsen 25 skall gälla för underiaget för tilläggsbelopp utan någon begränsning uppåt.

Ändringen innebär att beräkningen skall ske för vardera maken för sig utan hänsyn till den andres inkomster. Däremot skall även i fortsättningen största tillåtna nedsättning av förmögenhetsskatten beräknas för makarna (och eventuella barn) gemensamt.

52


 


övergångsbestämmelserna                                               Prop. 1985/86: 130

Vid 1988 års taxering är spärrbeloppet - förutom 50% av den justerade beskattningsbara inkomsten - 25% av det justerade underiaget för tilläggsbelopp upp till 38 basenheter och 27% av överskjutande underlag.

6.4 Lagen (1960: 63) om föriustavdrag

Makar skall inte längre ha rätt att utnyttja andra makens föriustavdrag, varför 6 § och anvisningarna till 6§ som innehåller bestämmelser om detta upphävs. Förlustavdrag som hänför sig lill 1987 och tidigare års taxeringar skall alltjämt få utnyttjas enligt äldre bestämmelser. Ändringen kommer således att få effekt först vid 1989 års taxering. För att undvika retroaktiva effekter skall också förlust vid 1988 års taxering få utnyttjas om den skallskyldige då haft underskott av förvärvskälla för vilken beskattnings­året påböijats före den 1 april.

6.5       Lagen (1951:763) om beräkning av statlig inkomstskatt
för ackumulerad inkomst

Punkt 2 av anvisningarna till 1 §

Det i anvisningarna intagna exemplet har inle rättats med anledning av den ändring i skatteskalan som vidtogs under hösten 1983, något som bör ske i detta sammanhang.

Punkt 3 av anvisningarna till 1 §

Punkten, som behandlar sambeskatlningsfrågor, upphävs eftersom sam­beskattning av B-inkomster inte längre skall äga rum.

6.6 Lagen (1958: 295) om sjömansskatt

12 § I mom.

Lagrummet innehåller bestämmelser om jämkning av sjömansskatt med hänsyn till andra makens underskott i förvärvskälla. Bestämmelserna upp­hävs eftersom makar inte längre skall få utnyttja varandras underskottsav­drag.

Anvisningarna till 12 §

Höjningen av det kommunala grundavdraget och återinförandet av det

statliga grundavdraget påkallar en omformulering av bestämmelsen.

6.7 Taxeringslagen (1956:623)

25§

I lagrummet föreskrivs atl gift skallskyldige skall lämna uppgift huruvida

inkomst är A- eller B-inkomst. Eftersom denna uppgift inle längre behövs

tas uppgiftsskyldigheten bort. Delta hindrar inle alt skaltskyldig som yrkar

avdrag för pensionsförsäkringspremier kan behöva lämna motsvarande       53

uppgift för alt styrka sin rätt till avdrag. Samtidigt utgår ur lagrummet vissa

bestämmelser rörande s. k. äldre äktenskap.


 


37§2mom.                                                                    Prop. 1985/86: 130

I momentet finns bestämmelser om skyldighet för arbetsgivare att i kon­trolluppgift lämna uppgift om räntefritt eller lågförräntat lån till arbetstaga­re. Uppgiften skall i fortsättningen avse förmånens värde i stället för lånebeloppet och eriagd ränta. Förmånens värde har redan tidigare utgjort gräns för uppgiftsskyldigheten.

68 §

Ändringarna innebär all det inle längre skall antecknas i längden huruvida inkomst utgör A- eller B-inkomst. Vidare utgår bestämmelser angående skattereduktion i del s. k. skaftesparandet.

72a§

Reglerna om räftelse enligt paragrafen av felaktigheter i fråga om A- och

B-inkomst utgår som en följd av atl sambeskattningen av B-inkomster

slopas.

6.8 Uppbördslagen (1953:272)

I 2§ 4mom. finns en bestämmelse som innebär alt ensamslående med hemmavarande barn får skattereduktion med 1 800 kr. På senare lid har tveksamhet uppkommit om rätta tolkningen av bestämmelsen när ett barn sammanbor med båda sina föräldrar men dessa inte skall taxeras som gifta. Detta inträffar bl. a. när två ogifta sammanboende eller två makar som gift sig under året får barn före den I november.

RSV har i anvisningar förklarat att barnet - såvitt avser föräldrarnas rätt till skattereduktion - skall anses som hemmavarande endast hos den ena av föräldrarna.

Motsvarande tveksamhet uppkom i början av 1960-talet såvitt rörde rätten lill förvärvsavdrag och ortsavdrag med belopp som för makar. Det fanns då inte någon uttrycklig bestämmelse i frågan men riksskattenämn­den hade uttalat alt barnet i nyss angivna situationer borde anses som hemmavarande endast hos den ena av föräldrarna såvitt gällde rätten till ifrågavarande avdrag. Genom lagstiftning (prop. 1962; 181) infördes en uttrycklig bestämmelse i 65 § KL. I propositionen uttalades att riksskatte­nämndens uttalande stod i överensstämmelse med lagstiftarens avsikter. Bestämmelsen begränsades vid sin tillkomst uttryckligen till atl avse rätten till förvärvsavdrag och orlsavdrag. Orlsavdragen har därefter strukits ur bestämmelsen när de enhetliga grundavdragen infördes. Bestämmelsen upphävdes när förvärsavdragel slopades.

När skattereduktionen infördes synes frågan inte ha diskuterats. Denna
avsågs tillkomma den som taxerades som ensamstående med barn, etl icke
lagreglerat begrepp, som i praktiken byggde just på bestämmelsen i 65 §
KL. Detta var också naturiigt eftersom skattereduktionen trädde i stället
för den särskilda rätten till förhöjt ortsavdrag. RSV: s anvisningar slår
alltså i överensstämmelse med lagstiftarens avsikt och upphävandet av
regeln i 65 § KL har i och för sig inle någon materiell betydelse. Bestäm­
melsen har dock kunnat vara lill hjälp för att förstå sammanhanget och
   


 


skälen bakom tillkomsten av skattereduktionen. Del kan därför nu finnas     Prop. 1985/86:130 anledning att införa en uttrycklig bestämmelse i frågan.

Den nya regeln överensstämmelser således med hittillsvarande syn vid lagstiftningen på avgränsningen av begreppet ensamstående med barn. Den bör dock inte göras uttryckligen tillämplig tidigare än den övriga nu föreslagna lagstiftningen.

I sammanhanget kan nämnas atl en motsvarande tveksamhet kan upp­komma vid förmögenhetsbeskattningen eftersom föräldrar och hemmava­rande barn sambeskatlas för förmögenhet. Givetvis skall inte barnet sam­beskattas med envar av föräldrarna om det bor hos båda men de inle samtaxeras för året i fråga. Den nu föreslagna bestämmelsen torde kunna ge tillräckligt stöd för en sådan tolkning även i del avseendet.

6.9 Ytterligare följdändringar

Gränsen för deklarationsskyldighet ligger för närvarande vid 6000 kr. Det är givetvis angelägel att denna höjs till de nya grundavdragens nivå, 10000 kr. Frågan om höjningen av deklaralionspliklsgränsen - liksom höjningen av grundavdragen - bör ske i två steg kräver emellertid ytterligare övervä­ganden, eftersom täta förändringar av deklaralionspliklsgränsen kan med­föra praktiska olägenheter. Till deklarationspliktsgränsen knyter sig en bestämmelse om i vilka fall underåriga själv skall laxeras för sin förmögen­het. Vidare bör ändringarna i fråga om uppgiftsskyldighelen för räntetillägg föranleda justeringar i reglerna om förenklad självdeklaration.

7 Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen alt anta förslagen lill

1.   lag om ändring i kommunalskaltelagen (1928; 370),

2.   lag om ändring i lagen (1947; 576) om statlig inkomsiskau,

3.   lag om ändring i lagen (1970: 172) om begränsning av skall i vissa fall,

4.   lag om ändring i lagen (1960:63) om föriustavdrag,

5.   lag om ändring i lagen (1951; 763) om beräkning av statlig inkomstskatt för ackumulerad inkomst,

6.   lag om ändring i lagen (1958; 295) om sjömansskatt,

7.   lag om ändring i taxeringslagen (1956: 623),

8.   lagom ändring i uppbördslagen (1953:272).

8 Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar all genom proposition föreslå riksdagen att anta de förslag som föredraganden har lagt fram.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1986                   55