Prop. 1985/86:12 1 Förslag till

Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370)

Härigenom föreskrivs att 35 § 1 mom. och 53 § 1 mom. kommunalskattelagen (1928: 370) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

35 § / mom. (1) Till intäkt av tillfällig förvärvsverksamhet hänförs

1) intäkt som skattskyldig haft av annan förvärvskälla än förut har nämnts och som inte heller utgör intäkt av kapital,

2) sädan lotterivinst som inte är frikallad från beskattning enligt 19 §,

3)    resUtuerade, avkortade eller   3) resUtuerade, avkortade eller
avskrivna egenavgifier enligt lagen avskrivna egenavgifter enligt lagen
(1981:691) om socialavgifter, som (1981:691) om socialavgifter, som
inte utgör intäkt av jordbruksfas- inte utgör intäkt av jordbruksfas
tighet eller rörelse, i den män av-   tighet eller rörelse, och avgifter
drag har medgetts för avgifterna   som avses i 46§ 2 mom. första
och stycket 3 och som satts ned genom

ändrad debitering, allt i den mån avdrag har medgetts för avgifterna och

4) vinst - i den omfattning som anges i 2-4 mom. - genom icke
yrkesmässig avyttring (realisationsvinst).

53 §

/ mom. (2) Skyldighet att erlägga skatt för inkomst åligger sä framt ej annat föreskrives i denna lag eller i särskilda beslämmelser, meddelade på grund av överenskommelse eller beslut, varom i 72 och 73 §§ sägs:

a) fysisk person:

för tid, under vilken han varit här i riket bosatt:

för all inkomst, som förvärvats inom eller utom riket; samt

för tid, under vilken han ej varit här i riket bosatt:

för inkomst av här belägen faslighet;

för inkomst av rörelse, som här bedrivits;

för avlöning eUer annan därmed jämförlig förmån, som utgått av anställning eller uppdrag hos svenska staten eller svensk kommun;

för avlöning eller annan därmed jämförlig förmån, som utgått av annan anställning eller annat uppdrag, i den män inkomsten uppburits härifrän och förvärvats genom verksamhet här i riket;

för pension enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring till den del beloppet överstiger 7500 kronor och för annan ersättning enligt nämnda lag;

för pension på grund av anställning eller uppdrag hos svenska staten eller svensk kommun;

för belopp, som utgår på grund av annan pensionsförsäkring än tjänstepensionsförsäkring, om försäkringen meddelats i här i riket bedriven försäkringsrörelse;

för ersättning enligl lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring eller lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring och lagen (1956:293) om ersättning ät smittbärare samt enligt annan lag eller författning, som utgått till

(1) Senaste lydelse 1984: 1060.
2 (2) Senaste lydelse 1985: 307.

Nuvarande lydelse Förestagen lydelse Prop. 1985/86: 12

någon vid sjukdom eller olycksfall i arbete eller på grund av militärtjänstgöring eller i fall som avses i lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd eller lagen (1977:267) om krigsskadeersättning till sjömän;

för dagpenning från erkänd arbetslöshetskassa enligt lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring och kontant arbetsmarknadsstöd enligl lagen (1973: 371) om kontant arbetsmarknadsstöd;

för limstudiestöd och inkomstbidrag enligt studiestödslagen (1973:349);

för annan härifrån uppburen, genom verksamhet här i riket förvärvad inkomst av tjänst;

för återfört avdrag för egenav- för återfört avdrag för egenav
gifter enligt lagen (1981:691) om so- gifter enligt lagen (1981:691) om so
cialavgifter samt — i den män av- cialavgifter, för restituerade, av
drag har medgetts för avgifterna - kortade eller avskrivna egenav-
restituerade, avkortade eller av- gifter i den män avdrag har med-
skrivna egenavgifter; getts för avgifterna samt för av-

gifter som avses i 46§ 2 mom. första stycket 3 och som satts ned genom ändrad debitering i den mån avdrag har medgetts för avgifterna;

för vinst vid icke yrkesmässig avyttring av fastighet eller rörelse här i riket eller tillbehör till sädan fastighet eller rörelse och av egendom som avses i 35 § 3 a mom, och som innefattar nyttjanderätt tUl ett hus eller del av ett hus här i riket; samt

för vinst vid icke yrkesmässig avyttring dels av aktier och andelar i sädana svenska företag som avses i punkt 4a av anvisningarna till 41 §, dels av konvertibla skuldebrev som utgivits av svenska aktiebolag och dels av sädana av svenska aktiebolag utfästa optionsrätter som avses i 35 § 3 mom, första stycket, om överlätaren vid något tillfälle under de tio kalenderår som närmast föregått det är då avyttringen skedde haft sitt egentliga bo och hemvist här i riket eller stadigvarande vistats här;

b) dödsbo:

för all inkomst som förvärvats inom eller utom riket.

Denna lag träder i kraft den I januari 1986 och tillämpas första gången vid 1987 års taxering.

Prop. 1985/86:12 2 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1985:405) om ändring i kommunalskattelagen (1928:370)

Härigenom föreskrivs att 46 § 2 mom. kommunalskattelagen (1928:370) i momentets lydelse enligl lagen (1985:405) om ändring i nämnda lag samt övergångsbestämmelserna till ändringslagen skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Förestagen lydelse

46 § 2 mom. I hemortskommunen får skaltskyldig, som varit bosalt här i riket under hela beskallningsäret, dessutom göra avdrag:

1) för periodiskt understöd eller därmed jämförlig periodisk utbetalning, som inte fär dras av frän inkomsten av särskild förvärvskälla, i den utsträckning som framgår av punkt 5 av anvisningarna;

2) för påförda egenavgifter enligt lagen (1981:691) om socialavgifter som inte får dras av från inkomsten av särskild förvärvskälla;

3) för obligatoriska avgifter som den skatt skyldige, på grund av arbete i ett annat nordiskt land, enligt slutligt fastställd debitering skall betala i överensstämmelse med den konvention som avses i förordningen (1981:1284) om tUIämpning av en konvention den 5 mars 1981 mellan Sverige, Danmark, Finland, Island och Norge om social trygghet, om den avgifisgrundande intäkten tas tUl beskattning för beskattningsåret i Sverige; 4) för belopp som den skattskyldige under beskattningsåret har betalat för eller tillgodoräknats som underhåll av icke hemmavarande barn intill dess barnet fyllt 18 år eller intill dess det fyllt 21 år om det genomgår grundskola, gymnasieskola eller därmed jämförlig grundutbildning, dock högst med 3000 kronor för varje barn;

6) för avgift som den skattskyldige har betalat under beskattningsåret för annan pensionsförsäkring än tjänstepensionsförsäkring, som ägs av arbetsgivare, om försäkringen ägs av den skattskyldige.

Har skattskyldig under beskattningsåret varit skyldig att betala sjömansskatt, medges avdrag för periodiskt understöd, avgift för pensionsförsäkring och underhållsbidrag, som anges i första stycket 4) och 6), endast i den män hänsyn inte tagits till understödet, avgiften eller underhållsbidraget vid beräkningen av sjömansskatt.

Om skattskyldig varit bosalt här i riket endast under en del av beskattningsåret, medges avdrag som nu sagts bara i den mån del belöper på nämnda Ud,

Avdrag för avgift som avses i första stycket 6) får inte överstiga den
skattskyldiges A-inkomst för antingen beskattningsåret eller året närmast
dessförinnan och beräknas med hänsyn till storleken av sådan inkomst, I
fråga om sädan A-inkomst som hänför sig till jordbruksfastighet eller
rörelse eller som hänför sig till anställning, om den skattskyldige helt
saknar pensionsrätt i anställning och inte är anställd i aktiebolag eller
ekonomisk förening vari han har sådant bestämmande inflytande som
4 avses i punkt 2e femte stycket av anvisningarna UU 29 §, får avdraget

Nuvarande lydelse Förestagen lydelse Prop. 1985/86: 12

uppgå till sammanlagt högst 35 procent av inkomsten till den del den inte överstiger tjugo gånger del basbelopp som enligl lagen (1962:381) om allmän försäkring bestämls för året närmast före taxeringsåret samt högst 25 procent av den del av inkomsten som överstiger tjugo men inte trettio gånger nämnda basbelopp. I fråga om övrig A-inkomst fär avdraget uppgå till högst 10 procent av inkomsten till den del den Ullsammans med A-inkomst enligt föregående mening inte överstiger tjugo gånger nämnda basbelopp. I stället för vad som angivits i andra och tredje meningarna av detta stycke får avdraget beräknas till högst ett belopp motsvarande angivet basbelopp jämte 30 procent av inkomst som hänför sig till jordbruksfastighet eller rörelse intill en sammanlagd A-inkomst motsvarande tre gånger samma basbelopp. Avdraget beräknas i sin helhet antingen på inkomst som skaU las upp till beskattning under beskattningsåret eller på inkomst året närmast dessförinnan. Med A-inkomst avses inkomst som enligt 9§ 3 mom, andra stycket lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt är alt anse som A-inkomst, Till A-inkomst räknas även inkomst ombord enligt lagen (1958:295) om sjömansskatt saml enligt 1 § 2 mom, nämnda lag skattepliktig dagpenning.

Om särskilda skäl föreligger får riksskalteverket efter ansökan besluta
att avdrag för avgift för pensionsförsäkring får medges med högre belopp
än som följer av bestämmelserna i föregående stycke. Därvid skall dock
följande gälla. För skattskyldig, som redovisar inkomst som är att anse
som A-inkomst endast av tjänst men som i huvudsak saknar pensionsrält i
anställning, fär avdrag medges högst med belopp, beräknat som för in
komst av jordbruksfastighet eker rörelse på det sätt som föreskrivits i
föregående stycke. Har sådan skattskyldig erhälHl särskild ersättning i
samband med att anstäUning upphört och har han ej skaffat sig ett betryg
gande pensionsskydd, får dock avdrag medges med högre belopp. Avdrag
som avses i de tvä närmast föregående meningarna fär dock inte beräknas
för inkomst som härrör från aktiebolag eller ekonomisk förening vari den
skattskyldige har sådant bestämmande inflytande som avses i punkt
2efemle stycket av anvisningarna till 29§. Har skattskyldig, som - själv
eller genom förmedling av juridisk person — drivit jordbruk, skogsbmk
eller rörelse, upphört med driften i förvärvskällan och har han under
verksamhetstiden ej skaffat sig ett betryggande pensionsskydd, fär avdrag
beräknas även på sädan inkomst som enligt 9 § 3 mom. andra stycket lagen
(1947:576) om statlig inkomstskatt är att anse som B-inkomst. Avdraget
fär i detta fall beräknas med beaktande av det antal år den skatlskyldige
drivit jordbruket, skogsbruket eller rörelsen, dock högst för tio år. Hänsyn
skak vid bedömningen av avdragets storlek tas tik den skattskyldiges
övriga pensionsskydd och andra möjligheter till avdrag för avgift som
avses i första stycket 6). Avdraget får dock inte överstiga ett belopp som
för vaije år som driften pågått motsvarar tio gånger det basbelopp som
enligt lagen om allmän försäkring bestämts för det år driften i förvärvskäl
lan upphört och ej heller summan av de belopp som under beskattningsåret
redovisats som nettointäkt av förvärvskällan och sådan inkomst av tillfällig
förvärvsverksamhet som är att hänföra Ull vinst med anledning av överlå
telse av förvärvskällan. Har riksskatteverket enligt punkt 1 tredje stycket
av anvisningarna till 31 § medgivit att dödsbo tar pensionsförsäkring, anger
riksskatteverket det högsta belopp varmed avdrag för avgift för försäkring
en fär medges. Härvid iakttas i tillämpliga delar bestämmelserna i detta
stycke om avdrag för skattskyldig som upphört med driften i en förvärvs
källa. Mot beslut av riksskatteverket i fråga som avses i detta stycke får 5
talan inte föras.

Har skattskyldig erlagt avgift som avses i första stycket 6) men har avdrag för avgiften helt eller delvis inte kunnat utnyttjas enligt bestämmelserna i fjärde slycket, medges avdrag för ej utnyttjat belopp vid taxering för det påföljande beskattningsåret. Sådant avdrag medges dock inte med belopp som tillsammans med erlagd avgift sistnämnda år överstiger vad som anges i Qärde stycket.

Oavsett föreskrifterna i de föregående styckena medges avdrag för avgift som avses i första stycket 6) i hemortskommunen inle med högre belopp än skillnaden mellan sammanlagda beloppet av inkomster frän förvärvskällor, som är skattepliktiga i kommunen, och övriga avdrag enligt denna paragraf. Kan avdrag för avgift som avses i första stycket 6) inte utnyttjas i hemortskommunen, medges avdrag för återstoden i annan kommun med belopp intill den där redovisade inkomsten, i förekommande fall efter andra avdrag enligt denna paragraf som medges vid laxeringen i kommunen. Avdrag, som på gmnd av vad nu sagts inte kunnat utnyttjas vid taxeringen för det beskattningsår då avgiften betalades, får utnyttjas senast vid taxering För sjätte beskattningsåret efter betalningsåret. Inte heller i sistnämnda fall får avdraget överstiga vad som återstår sedan övriga avdrag enligl denna paragraf gjorts.

3 Förslag till Prop. 1985/86:12

Lag om ändring i taxeringslagen (1956: 623)

Härigenom föreskrivs att 72 a och 100 §§ taxeringslagen (1956:623) (1) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

72 a §(2) Har taxering för inkomst eller förmögenhet som har beslutats av taxeringsnämnd icke införts i skattelängd inom föreskriven tid eller har sådan taxering införts för annan än den taxeringen avsett eller eljest uppenbarligen införts felaktigt i sådan längd, fär länsstyrelsen eller den lokala skattemyndigheten besluta om rättelse av längden i denna del. Har beskattningsbar inkomst enligt 2§ lagen (1958:295) om sjömansskatt eller enligt 1 §

2 mom. nämnda lag skattepliktig dagpenning eller det antal perioder om
trettio dagar för vilka skattskyldig uppburit sådan inkomst ändrats, skall
myndigheten vidtaga härav betingad rättelse av längden.

Länsstyrelsen eller den lokala skattemyndigheten får vidare, om inte särskilda skäl talar för att länsrätten bör avgöra frågan, besluta om rättelse av taxeringen i den mån denna blivit oriktig till följd av

1) uppenbar felräkning eller uppenbart felaktig överföring av belopp i deklaration,

2) uppenbar felaktighet i fråga om uppgift till ledning för påförande av skogsvårdsavgift eller statlig fastighetsskatt eller om fastighets taxeringsvärde,

3) uppenbar felaktighet i fråga om beräkning av intäkt av annan fastighet enligt 24§ 2mom, kommunalskattelagen (1928:370), beräkning av avdrag enligt 45 § kommunalskattelagen eller beräkning av garantibelopp enligt 47 § kommunalskattelagen,

4) uppenbar felaktighet i fråga om schablonavdrag för egenavgift och avstämning av sådant avdrag eller avdrag som annars medges skattskyldig utan särskild utredning,

5) uppenbar felaktighet i fråga om avdrag, vars rätta belopp framgår av debitering, eller avräkning enligt 46 § 4 mom, kommunalskattelagen av allmänt avdrag,

6) uppenbar felaktighet i fråga om grundavdrag eller avräkning enligt 50 §

3 mom, andra stycket kommunalskattelagen av sådant avdrag,

7) uppenbar felaktighet i fråga om sådana förutsättningar för skattere
duktion, som enligt 68 § skall antecknas i skattelängd,

8) uppenbar felakUghet i fråga om fömlsättningar för tillämpning av bestämmelserna i 11 § 3 mom. lagen om statlig inkomstskatt om uppdelning av A-inkomst och B-inkomst,

9) uppenbar felaktighet i fråga om beräkning av makars och hemmavarande barns förmögenhet enligt 12 § lagen (1947:577) om staUig förmögenhetsskatt,

10) uppenbar felaktighet varigenom A-inkomst enligt 9§ 3 mom, lagen om statlig inkomstskatt har betecknats som B-inkomst,

11) uppenbarligen för lågt avdrag enligt 50 § 2 mom, fjärde stycket kommunalskattelagen eller motsvarande avdrag enligt lagen om statlig inkomstskatt,

(1) Lagen omtryckt 1971:399.

Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:773.

(2) Senaste lydelse 1985:227. 7

Prop. 1985/86: 12 Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Länsstyrelsen eller den lokala skattemyndigheten får också, om inte särskilda skäl talar för alt länsrätten bör avgöra frågan, besluta om rättelse av taxeringen i de fall då denna uppenbarligen blivit för hög till följd av

1) att den skatlskyldige på grund av ett felakUgl eller ofullständigt underlag, som lämnats av annan än honom själv, har taxerats för en intäkt som han inte har haft,

2) att den skatlskyldige först efter laxeringsperiodens utgång har styrkt sin rätt till ett i självdeklaralionen eller hos taxeringsnämnden yrkat avdrag,

3) att taxeringsnämnden inle har 3) att taxeringsnämnden inle har prövat uppgifter som varit tillgäng- prövat uppgifter som varit tklgäng-Hga för skattemyndigheterna. liga för skattemyndigheterna,

4) att den skattskyldige först efter taxeringsperiodens utgång yrkat avdrag enligt 46 § 2 mom. första stycket 3 kommunalskattetagen.

Föreligger felaktighet av angivna slag far myndigheten även besluta om därav föranledd ändring av den skatlskyldiges eller makens taxering i ovan angivna hänseenden.

Efter utgången av maj månad året efter taxeringsåret får rättelse enligt denna paragraf beslutas endast om anmärkning i fråga om felaktighet av den art som denna paragraf avser dessförinnan har gjorts hos den som har att besluta om rättelsen.

Innan rättelse beslutas skak, om del behövs, yttrande inhämtas från taxeringsnämndens ordförande. Innebär ifrågasatt åtgärd enligt andra eller fjärde stycket höjning av taxering, skall den skattskyldige beredas tillfälle yttra sig innan rättelse sker, om hinder härför ej möter.

Beslutas rättelse eller vägras rättelse som den skattskyldige har yrkat, skak, om detta ej är uppenbart överflödigt, beslutet inom tvä veckor tillställas den skattskyldige i den ordning som i 69 § 4 mom, föreskrivs i fråga om underrättelse beträffande taxeringsnämnds beslul.

Talan mot beslut i fråga om rättelse enHgt denna paragraf förs genom besvär över den taxering som avses med rättelsebeslutet,

100 §(3) Besvär må jämväl i särskUd ordning anföras av den skattskyldige,

1) om han taxerats för inkomst eller förmögenhet, som icke är av skattepliktig natur,

2) om han taxerats för inkomst eller förmögenhet, för vilken han icke är skattskyldig,

3) om han taxerats till kommunal inkomstskatt för garantibelopp för fastighet, vilket icke bort för honom upptagas såsom skattepliktig inkomst,

4) om han taxerats för samma inkomst eller förmögenhet på mer än en ort eller eljest taxerats å orätt ort,

5) om hans taxering bUvit oriktig på gmnd av felräkning, misskrivning eller annat uppenbart förbiseende eller på grund av att kontrolluppgift enligt 37 §, som avser inkomst av tjänst eller kapital, saknats eller varit felaktig,

6) om han, UU följd av underlätenhet att avgiva deklaration eller annan uppgift eller på gmnd av felaktighet i deklaration eller i annan uppgift från

(3) Senaste lydelse 1985:406,

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop, 1985/86: 12

honom eller i annan kontrolluppgift än som avses vid 5) eller i handling som legat till grund för sådan deklaration eller uppgift, taxerats till väsentligt högre belopp än som svarar mot hans inkomst eller förmögenhet,

7) om han eljest kan åberopa omständighet eller bevis som bort föranle
da väsentligt lägre taxering eller väsenUigt lägre skatt på grund av taxering
en,

8) om han icke erhållit avräkning    8) om han inte erhållit avräkning
av utländsk skatt som han är berät-     av utländsk skatt eller avdrag enligt
tigad till,                                                46 § 2 mom. första stycket 3 kom
munalskattelagen som han är be
rättigad till,

I de fall som angivas i första stycket vid 6) och 7) må besvärstalan ej tagas upp tik prövning, med mindre den kan grundas pä omständighet eller bevis, varom kännedom saknats vid fastställandet av den taxering vari rättelse sökes, och det framstår såsom ursäktligt att den skattskyldige icke i annan ordning åberopat omständigheten eller beviset till vinnande av riktig taxering.

Besvär som avses i denna paragraf må anföras inom fem år efter taxeringsåret.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1986,

Prop. 1985/86:12 Finansdepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 13 juni 1985

Närvarande: statsrådet I, Carlsson, ordförande, och statsråden Lundkvist, Feldt, Sigurdsen, Gustafsson, Hjelm-Wallén, Peterson, Andersson, Boström, Bodström, Göransson, Gradin, Dahl, R. Carlsson, Holmberg, Hellström

Föredragande: statsrådet Feldt

Proposition om avdragsrätt för nordiska socialavgifter

I Inledning

Beskattningssituationen för vissa i Sverige bosatta löntagare med arbete i annat nordiskt land har uppmärksammats i flera motioner till riksdagen (mot. 1984/85:483, 682, 959, 1216 m.fl.). Främst har skuationen för löntagare med arbete i Norge uppmärksammats. En orsak Ull detta är att tillgången på arbetstillfällen inom vissa sektorer varit relativt god där under senare år,

I betänkandet (Ds Fi 1984:25) Underskott vid joint venture- och annan verksamhet i utlandet, m,m,, avgivet av skatteavräkningssakkunniga (B 1981:06) (1), har i syfte att råda bot pä ett av de mest uppmärksammade problemen vid arbete bl, a, i Norge, föreslagits att en uttrycklig rätt till avdrag vid inkomsttaxeringen införs för vissa obligatoriska socialavgifter.

Till protokollet i detta ärende bör som bUaga 1 fogas en sammanfattning av betänkandet, förfatiningsförslag i betänkandet i denna del samt avsnitt

II i betänkandet som bl, a, behandlar det berörda problemet.

Denna del av betänkandet har remissbehandlats. Samtliga remissinstanser som valt att besvara remissen har tillstyrkt att en avdragsrätt införs. Flera av remissinstanserna har haft synpunkter pä förslagets utformning. Jag ämnar redovisa dessa i det följande. Som bilaga 2 till protokollet bör fogas en förteckning över remissinstanserna.

Jag avser att nu behandla frågan om avdragsrätt för vissa nordiska socialavgifter. Till övriga förslag i betänkandet finns anledning att återkomma i ett annat sammanhang.

10 (1) Särskild utredare f, d, statssekreteraren Ivan Eckersten,

2 Bakgrund Prop. 1985/86: 12

Ett omfattande utbyte av arbetskraft har sedan lång tid förekommit mellan de nordiska länderna. För att underlätta detta har ett flertal mellanstatliga överenskommelser ingåtts. Således har Sverige, Danmark, Finland och Norge sedan år 1954 en överenskommelse om en gemensam arbetsmarknad. Sedan 1983 omfattar den gemensamma arbetsmarknaden även Island, Vidare har samtliga nordiska länder biträtt en konvention om social trygghet. Till detta kommer de avtal för undvikande av dubbelbeskattning som sedan läng tid funnits mellan länderna, Fr.o.m, år 1984 gäller ett multilateralt dubbelbeskattningsavtal mellan de nordiska länderna.

I konventionen den 5 mars 1981 om social trygghet som trätt i kraft den I januari 1982 föreskrivs att en person som är bosatt i ett nordiskt land omfattas av socialförsäkringssystemet där. Om han är anställd för arbete i annat land än bosättningslandet, gäller emeUertid att han skall erhålla s, k, förvärvsanknutna förmåner i anställningslandet. Dessa förmåner är sjuk-eller dagpenning från sjuk- eUer föräldraförsäkring samt förmåner frän arbetsskadeförsäkring, arbetslöshetsförsäkring och tilläggspensionering.

Om arbetstagaren är utsänd av sin arbetsgivare till ett annat nordiskt land för att utföra ett tidsbegränsat arbete som från böljan beräknas pågå högst tolv månader kvarstår han dock i bosättningslandets förmånssystem.

För vissa grupper, bl. a. nordiska sjömän, gäller särregler.

En nyhet i konventionen är att avgiftsskyldigheten regleras. Reglerna innebär att alla socialavgifter för anställda, såväl sådana som arbetsgivaren betalar som sådana som den anställde själv betalar, skak betalas i det land där rätt till de förvärvsanknutna förmånerna föreligger. Avgiftsregeln innebär med andra ord att alla avgifter för anställda skall betalas i det land där arbetslagaren är verksam om fråga inte är om en person som är korttidsut-sänd eller som tillhör en grupp för vilken särregler gäller.

En i Sverige bosatt person är i princip skattskyldig här för all inkomst oavsett varifrån den härrör. Ett undantag härifrån utgör regeln i 54 § första stycket f kommunalskattelagen (1928:370), Enligt denna är en här bosatt person som under viss tid arbetar och vistas i utlandet under vissa omständigheter frikallad för skattskyldighet för sin lön.

Enligt det nordiska mulUlaterala dubbelbeskattningsavtalet får i regel inkomst av enskild tjänst beskattas i den stat där arbetet utförs. Undantagna från denna regel är inkomst som uppbärs av s,k, gränsgängare och inkomst som uppbärs av vissa anställda som vistas i arbetslandet högst 183 dagar under kalenderåret, I det senare fallet gäller detta endast om ersättningen betalas av arbetsgivare som inte har hemvist i arbetsstaten samt om ersättningen inte belastar fast driftställe eller stadigvarande anordning som arbetsgivaren har i arbetsstaten.

Speciella regler gäller vidare för ombordanställda pä fartyg och flygplan samt för personer som är sysselsatta utanför en stats kust i verksamhet som har samband med utforskningen eller utnyttjandet av naturtillgångarna på denna stats havsbottenområde.

I det fall en i Sverige bosatt person uppbär inkomst av enskild tjänst som
får beskattas i den andra avtalsslutande staten skall dubbelbeskattning 11

Prop. 1985/86: 12

enligt dubbelbeskattningsavtalet undvikas genom att Sverige från denna persons svenska inkomstskatt avräknar ett belopp motsvarande den inkomstskatt som betalats i den andra staten. Dock skall avräkningsbeloppet inle överstiga den svenska inkomstskatt som belöper på inkomsten,

I det fall den svenska skatten på den ifrågavarande inkomsten är högre än den utländska skatten på samma inkomst och arbetstagaren debiterats socialavgifter i anställningslandet far arbetstagaren således eriägga sammanlagd skatt som om han arbetat i Sverige samt dessutom de utländska socialavgifterna.

Dessa kan uppgå till för den enskilde kännbara belopp, I Norge är nästan alla löntagare skyldiga att betala medlemsavgift till den s,k, folketrygden. Medlemsavgiften som är obligatorisk består av en pensionsdel som uppgår till 5,9 % av bmttolönen och en sjukdel som uppgår till 4,3 % av nettointäkten vid taxeringen till statlig inkomstskatt sedan denna minskals med ett "klasse"-avdrag som den skallskyldige har rätt till vid taxeringen tiU kommunal inkomstskatt, I Finland utgår avgift till folkpensioneringen och sjukförsäkringen med 2,75 % av den tkl kommunal inkomstskatt beskattningsbara inkomsten, I Island utgår avgift till tilläggspensioneringen med 4% av bruttolönen och i Danmark utgår sädan avgift med ca 40 kr. i månaden.

Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt. Utredningen hade dock föreslagit att avdrag skulle medges för obligatoriska avgifter som den skattskyldige under beskattningsåret, pä grund av arbete i annat nordiskt land, har betalat i överensstämmelse med den nordiska konvenUonen om social trygghet, i den mån den avgiftsgrundande intäkten beskattas i Sverige.

Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser som vak att besvara remissen har tillstyrkt all avdragsrält införs.

Skälen för mitt förstag: Såsom utredningen funnit är det önskvärt att det ifrågavarande problemet löses inom ramen för det nordiska samarbetet. Det är dock angeläget att i avvaktan härpå redan nu försöka att lindra problemet för de i Sverige bosatta personer som arbetar i annat nordiskt land. Detta bör enligt vad utredningen föreslagit ske genom att rätt Ull avdrag som allmänt avdrag införs för de ifrågavarande avgifterna,

I Norge erläggs medlemsavgift till folketrygden löpande under året på

samma sätt som gäller beträffande preliminär skatt. Avgifterna bestäms dock slutligt först vid taxeringen som sker året efter inkomståret. Den skattskyldige erhåller uppgift om den slutligt fastställda avgiften i samband med skattsedeln på slutlig skatt. Denna skattsedel erhåller de flesta skattskyldiga i september - oktober året efter inkomståret, I vissa fall kan det dock dröja till november eller december innan den skattskyldige fält uppgift om avgiftens storlek. Även avgifterna till folkpensioneringen och sjukförsäkringen i Finland fastställs i samband med taxeringen och uppgifterna om avgifternas storlek framgår av slutskattesedeln.

Av det sagda framgår att det kan vara svårt eller omöjligt för den skattskyldige att under taxeringsperioden erhålla uppgift om avgifternas storlek. Det är dock för den skattskyldige synnerligen angeläget att erhålla en lättnad i beskattningen det år dä intäkten i fråga tas till beskattning. För att uppnå detta anser jag att avdrag skall medges för avgifter som den skattskyldige enligt slutligt fastställd debitering har att erlägga om den avgiftsgrundande intäkten tas till beskattning för beskattningsåret i Sverige, Enligt mitt förslag gör det med andra ord ingen skillnad om avgiften helt eller delvis inte erlagts under beskattningsåret. Avdrag skall ändock kunna medges så snart avgiften blivit slutligt fastställd. Med slutligt fastställd avses här att avdrag inte skall medges för en preliminär avgift. Avsikten är dock inte att ett fastställelsebeslut måste ha vunnit laga kraft för att avdrag skall kunna medges.

Prop. 1985/86: 12

Utredningens förslag: Utredningen har inte framlagt något sådant förslag.

Remissinstanserna: Flera remissinstanser, bl, a, riksskatteverket, länsstyrelsen i Stockholms län och länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län, har föreslagit att rätten till avdrag bör kombineras med en rätt för länsstyrelsen och den lokala skattemyndigheten att besluta om rättelse.

Skälen för mUt förslag: Av det tidigare anförda har framgått att det kan vara svårt eller omöjligt för den skattskyldige att under taxeringsperioden erhålla uppgift om avgifternas storlek. Såsom flera remissinstanser anfört bör därför en avdragsrätt kombineras med rätt för länsstyrelsen och den lokala skaltemyndigheten alt besluta om rättelse. Detta innebär att en skattskyldig som först efter taxeringsperiodens utgång erhållit uppgift om avgiftens storlek kan vända sig till länsstyrelsen eller lokal skattemyn-

Prop. 1985/86: 12

dighet och. genom att framställa yrkande om avdrag och förete erhållen slutskattesedel eller annan handling av vilken avgiften framgår, erhålla rättelse av taxeringen. Detta under förutsättning att inte särskilda skäl talar för att länsrätten bör avgöra frågan.

Skulle det vara sä att yrkande om avdrag framställts under taxeringsperioden men inte kunnat bifallas därför att den skattskyldige inte dä kunnat styrka sin rätt kan länsstyrelsen eller den lokala skattemyndigheten redan enligt gällande lagstiftning besluta om rättelse av laxeringen. Vad nu sagts gäller under förutsättning att inte särskilda skäl talar för att länsrätten bör avgöra frågan.

Om skyldighet att betala nu ifrågavarande avgifter fastställs först efter utgången av maj månad efter taxeringsåret kan rättelse inte längre erhållas genom beslut av länsstyrelse eller lokal skattemyndighet. I sådant fall torde den skattskyldige i de flesta fall vara hänvisad till alt anföra besvär i särskild ordning. Skattskyldig som inte fått avdrag för nordisk socialavgift som han är berättigad till, bör därför kunna anföra besvär i särskild ordning.

Vissa remissinstanser har ansett att det bör övervägas att föra över rätten alt besluta i ärenden om avräkning av utländsk skatt från taxeringsnämnd Ull lokcd skattemyndighet. Jag är inte beredd all nu ta ställning lUl denna fråga men jag ämnar återkomma till den i ett annat sammanhang.

5 Införandet av skattskyldighet för avgift som satts ned genom ändrad debitering

A/(fr/ör5/a: Skyldighet alt betala skatt för nordiska socialavgifter införs i den mån avdrag har medgetts för avgifterna och dessa därefter satts ned genom ändrad debitering.

Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt. Remissinstanserna: Har ej haft några invändningar mot alt skattskyldighet införs.

Skålen för mitt förstag: Rätt till avdrag för obligatoriska nordiska socialavgifter bör kombineras med skattskyldighet för dessa i den män avdrag erhållits och avgiftema därefter satts ned genom ändrad debitering, vilket medför att skyldigheten att erlägga avgifterna bortfaller eller, i det fall betalning skett, att restitution skak ske.

ordning som anges i 100 § taxeringslagen (1956:673) få anföra besvär över Prop. 1985/86: 12 1983, 1984 och 1985 års taxeringar. Avdrag bör medges endast i den mån avgifterna inte satts ned genom ändrad debitering.

7 Upprättade lagförslag

I enlighet med det anförda har inom finansdepartementet upprättats förslag till

1, lag om ändring i kommunalskattelagen (1928: 370),

2, lag om ändring i lagen (1985:405) om ändring i kommunalskattelagen (1928:370),

3, lag om ändring i taxeringslagen (1956:623),

Förslagen är enligt min uppfattning av så enkel beskaffenhet alt lagrådet inte behöver höras.

8 Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslär riksdagen att anta förslagen.

9 Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att anta de förslag som föredraganden har lagt fram.

Prop, 1985/86: 12 Bilaga I

Underskott vid joint venture- och annan verksamhet i utlandet, m. m.

Sammanfattning

I detta delbetänkande lägger skatteavräkningssakkunniga fram förslag om vissa ändringar i beskattningsreglerna för direktägda rörelser i utlandet. Förslaget avser dels den speciella samverkansformen "joint venlure", som förekommer dä svenska företag tillsammans med utländska går samman i ett gemensamt, ofta mycket kostnadskrävande, projekt som t, ex, byggnads- och anläggningsentreprenad och oljeprospektering, dels frågan om avdragsrätt för underskott i filial i utlandet då enligt dubbelbeskattningsavtal exemptmetoden skall tillämpas i förhällande till det land där verksamheten bedrivs genom filial. Vidare behandlas två speciella problem, som aktuaUseras vid beskattningen av löntagare, som bor i Sverige och arbetar i annat nordiskt land. SluUigen har kommittén föreslagit vissa förtydliganden och kompletteringar av de intema avräkningsreglerna.

Bakgrunden till förslaget beträffande joint ventureverksamhet är en framställning till regeringen av några svenska företag, som deltar i oljeprospektering. Företagen hemställer om ändrade regler vid beskattningen av sådan verksamhet i utlandet. Nuvarande regler skiljer mellan de fall en rörelse i uUandet är en gren (filial) till en rörelse i Sverige och de fall då den utländska rörelsen bedrivs självständigt. Om utlandsrörelsen är att betrakta som en filial medför det bl, a, att underskott i denna får utnyttjas för avdrag från inkomst av rörelsen i Sverige, Då det gäller självständigt bedriven rörelse hänförs verksamheten utomlands till en särskild förvärvskälla inom inkomstslaget kapital. Underskott i denna särskilda förvärvskälla får inte räknas av mot inkomst av verksamhet som bedrivs i Sverige, Vid oljeprospektering är det vanligen så att företag frän olika länder samverkar i ett visst projekt (joint venture). Detta beror på alt sådan prospektering är ekonomiskt mycket krävande och riskfylld. Även inom byggnads- och anläggningsbranschen på den internationella marknaden är det vanligt att samverka i joint venture. Enligt nu gällande regler betraktas joint ventureverksamhet ur skattesynpunkt som självständigt bedriven rörelse. Detta beror på att samverkan i joint venlure kräver en för de deltagande företagen gemensam lokal ledning, I och med det anser man att det "inre sammanhang" som skall föreligga mellan en svensk rörelse i Sverige och dess filial i utlandet bryts. Avdrag för underskott i verksamheten utomlands får således inte göras. Skatteavräkningssakkunniga föreslår i denna del (kapitel I) en ändrad gränsdragning mellan filialer och självständigt bedrivna rörelser, som innebär att den omständigheten att den skattskyldige samverkar i utlandet med annan i projekt med gemensam ledning inte skall leda Ull att verksamhetens karaktär av fikal upphör.

En betydelsefull fråga i detta sammanhang är hur regeln i 74 § KL om

begränsning av rätten till underskotlsavdrag i vissa fall skall tolkas. Be-

16 stämmeisen i 74 § stadgar att, om en inkomst genom UUämpning av ex-

emptmetoden i ett avtal är undantagen från beskattning i Sverige, får - om Prop. 1985/86: 12 ett underskott i stället uppkommer — detta inte dras av mot inkomst som är skattepliktig i Sverige. Enligt ordalydelsen i paragrafen torde det inte föreligga någon skUlnad i fråga om underskott om verksamheten i utlandet är en självständigt bedriven rörelse eller filial. Det skulle således i båda fallen råda förbud mot avdrag för underskott i den utomlands bedrivna verksamheten. Emellertid har 74 § inte kommit att tolkas eller tillämpas så bokstavligt. Vid den praktiska tillämpningen skiljer man i avdragshänseende mellan självständigt bedriven rörelse och filial i uUandet. Dä det gäller den förra medges inte avdrag för underskott som uppkommer utomlands. Däremot medges sådant avdrag i filialfallet. Det är främst frågan om rätten till avdrag för underskott i filialfallet som varit föremål för diskussion, dä det gäller tklämpningen av 74 §, Det har frän fiskalt håll riktats kritik mot nuvarande tillämpning och förslag har framlagts om en ändring av stadgandet sä alt avdragsförbudel även skulle gälla i filialfallet. Man har ansett att hittillsvarande tillämpning är inkonsekvent och ger ett felaktigt resultat. Det kan nämligen inträffa att den skattskyldige kan fä avdrag för filialunderskottet både i Sverige och i det land där verksamheten bedrivs,

Skatteavräkningssakkunniga föreslår att en ny regel införs i 74 § som innebär följande, I de fall avdrag för filialunderskott medgivits från inkomst som skaU beskattas här i riket och underskottet även beaktats vid beskattningen i den andra staten skall inom tio är motsvarande belopp återföras lUl beskattning i Sverige i den mån överskott uppstår. Kan den skattskyldige visa att avdrag för filialunderskottet inte medges enUgt lagstiftningen i den andra staten, eller om sådant avdrag får medges, avdraget inte kunnat utnyttjas, skall beloppet inte återföras UU beskattning i Sverige. Detta system bmkar kallas "claw back". Bl, a, Västtyskland har ett sådant modifierat avdragssystem beträffande filialunderkott som uppkom-mk i utlandet.

Bakgrunden UU förslaget i fråga om beskattningen av löntagare, som bor
i Sverige och arbetar i annat nordiskt land (kapitel II), är att beskattningssi-
tuaUonen för dessa uppmärksammats bl, a, i flera motioner Ull riksdagen.
Ett av problemen vid beskattningen av dessa löntagare, vilket också om
nämns i kommittédirektiven, är att varken avtals- eller lagreglerna om
avräkning medger full avräkning om på gmnd av låg beskattningsbar
inkomst den svenska skatten på en utländsk inkomst är lägre än den
utländska skatten på samma inkomst. En sädan situation kan uppstå t, ex,
om en skattskyldig, som har arbete i annat nordiskt land, redovisar under
skott av sin vklafastighet i Sverige, och hans beskattningsbara inkomst
därför blir så låg att den svenska skatten inte förslår till avräkning av den
utländska skatten som beräknats på arbetsinkomsten utan avdrag för un
derskottet, Enligl kommitténs mening kan en tillfredsställande lösning pä
detta problem endast nås genom överenskommelse meUan berörda stater
eller genom harmonisering av lagstiftningarna. En internordisk arbets
grupp är sedan en lid tillbaka sysselsatt med att söka finna en lösning på
problemet. Kommittén lägger därför inte fram något förslag i denna del.
Enligt de exempel som kommittén redovisar torde den grupp vars skattesi
tuation blir besvärande vara relativt liten, 17

2 Riksdagen 1985/86. 1 saml. Nr 12

Prop, 1985/86: 12 Ett annat aktuellt problem för dessa löntagare rör den s, k, trygdeavgif-

ten i Norge, Det norska socialförsäkringssystemet, folketrygden, finansieras delvis med avgifter från löntagarna själva. Mänga av de i Sverige bosatta personer, som arbetar i Norge, är skyldiga att betala till folketrygden. Eftersom avgiften inte omfattas av det nordiska dubbelbeskattningsavtalet, medges inte avräkning för denna. Avdragsrätt i Sverige som allmänt avdrag föreligger inte. Enligt uppgift har inte heller vid den svenska taxeringen avdrag såsom för omkostnad medgivits för avgiften,

1 denna del föreslår skatteavräkningssakkunniga att avdragsrätt som allmänt avdrag införs vid inkomsttaxeringen för obligatoriska avgifter, som avses i konventionen den 5 mars 1981 mellan Sverige, Danmark, Finland, Island och Norge om social trygghet. Den norska trygdeavgiften omfattas av denna konvention och blir alltså avdragsgill i Sverige om förslaget genomförs.

Fr, o, m, 1983 års taxering genomfördes på förslag av skatteavräkningssakkunniga vissa ändringar i reglerna om avräkning av utländsk skatt. Ändringarna innebar bl, a, att alla utländska inkomster och skatter för ett visst beskattningsår skall beaktas samtidigt vid bestämmandet av hur mycket svensk inkomstskatt som får tas i anspråk för avräkning detta år. Denna ändring i avräkningsreglerna har medfört behov av mer detaljerade bestämmelser om avräkning. Genom införandet av vinstdelningsskallen har behov också uppkommit av regler om hur avräkning frän vinsldel-ningsskatt skall ske när en skattskyldig enligt dubbelbeskattningsavtal har rätt därtill. Vidare har det visat sig nödvändigt med regler om avräkning frän sjömansskatt. Kommittén har med anledning härav utarbetat ett förslag Ull en särskUd lag om avräkning av utländsk skatt. Denna lag kommenteras i kapitel III.

Författningsförslag Prop. 1985/86:12

Förslag till

Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928: 370)

Härigenom föreskrivs i fråga om kommunalskattelagen (1928:370) dels att 72 § 4 mom. skall upphöra att gälla,

dels att 35 § 1 mom., 46 § 2 mom., 53 § 1 mom., 74 § samt punkt 4 av anvisningarna till 38 § skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Förestagen lydelse

35 §

1 mom.' Till intäkt av tillfällig förvärvsverksamhet hänförs

1) inläkt som skattskyldig haft av annan förvärvskälla än förut har nämnts och som inte heller utgör intäkt av kapital,

2) sådan lotterivinst som inte är frikallad från beskattning enligt 19 §,

3) restituerade, avkortade eller 3) restituerade, avkortade eller
avskrivna egenavgifter enligl lagen avskrivna egenavgifter enligt lagen
(1981:691) om socialavgifter, som (1981:691) om socialavgifter, som
inte utgör intäkt av jordbruksfas- inte utgör intäkt av jordbruksfas
tighet eller rörelse, i den mån av- tighet eller rörelse, och återbetalda
drag har medgetts för avgifterna. avgifter som avses i 46 § 2 mom.

första stycket 3), allt i den mån avdrag har medgetts för avgifterna,

4) resUtuerad, avkortad eller avskriven vinstdelningsskatt i den män avdrag har medgetts för skatten, och

5) vinst - i den omfattning som anges i 2-4 mom, - genom icke yrkesmässig avyttring (realisationsvinst).

(forts, av mom. utelämnad här)

46 §

2 mom.' I hemortskommunen fär skattskyldig, som varit bosatt här i
riket under hela beskattningsåret, dessutom göra avdrag:

1) för periodiskt understöd eller därmed jämförlig periodisk utbetalning, som inte får dras av från inkomsten av särskild förvärvskälla, i den utsträckning som framgår av punkt 5 av anvisningarna;

2) för påförda egenavgifter enligt lagen (1981:691) om socialavgifter som inte får dras av från inkomsten av särskild förvärskälla;

3) * för obligatoriska avgifter som den skatlskyldige under beskattningsåret, på grund av arbete i annat nordiskt tand, har betatal i överensstämmelse med den konvention som avses i förordningen (1981:1284) om tillämpning av konventionen den 5 mars 1981 mellan Sverige, Danmark, Finland, Island och Norge om social trygghet, i den mån den avgifisgrundande intäkten beskattas i Sverige;

' Senaste lydelse 1983: 1088.

Senaste lydelse 1982:421.

* Punkt 3 upphävd genom SFS 1982:421 och punkt 5 genom SFS 1976:460. 19

Prop. 1985/86: 12 Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4) för belopp som den skattskyldige enligt vid självdeklarationen fogat intyg eller annat skriftligt bevis under beskattningsåret har betalat för eller tillgodoräknats som underhäll av icke hemmavarande barn intill dess barnet fyllt 18 år eller intill dess det fyllt 21 år om det genomgår grundskola, gymnasieskola eller därmed jämförlig grundutbildning, dock högst med 3000 kr. för varje barn;*

6) för avgift som den skatlskyldige har betalat under beskattningsåret för annan pensionsförsäkring än tjänstepensionsförsäkring, som ägs av arbetsgivare, om försäkringen ägs av den skattskyldige.

(forts, av mom. utelämnad här)

53 § 1 mom. Skyldighet att erlägga skatt för inkomst åligger sä framt ej annat föreskrives i denna lag eller i särskilda bestämmelser, meddelade pä grund av överenskommelse eUer beslut, varom i 72 och 73 §§ sägs.

a) fysisk person:

för tid, under vilken han varit här i riket bosatt:

för all inkomst, som av honom här i riket eUer å uUändsk ort förvärvats; samt

för tid, under vilken han ej varit här i riket bosatt.

för inkomst av här belägen fastighet;

för inkomst av rörelse, som här bedrivits;

för avlöning eller annan därmed jämförlig förmän, som utgått av anställning eller uppdrag hos svenska staten eUer svensk kommun;

för avlöning eller annan därmed jämförlig förmån, som utgått av annan anställning eller annat uppdrag, i den mån inkomsten uppburits härifrån och förvärvats genom verksamhet här i riket;

för pension enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring tUl den del beloppet överstiger 7500 kronor och för annan ersättning enligt nämnda lag;

för pension pä grund av anställning eller uppdrag hos svenska staten eller svensk kommun;

för belopp, som utgår på grund av annan pensionsförsäkring än tjänstepensionsförsäkring, om försäkringen meddelats i här i riket bedriven försäkringsrörelse;

för ersättning enHgt lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring eller lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring och lagen (1956:293) om ersättning åt smittbärare samt enligt annan lag eller författning, som utgått tiU någon vid sjukdom eller olycksfall i arbete eller på grund av militärtjänstgöring eller i fall som avses i lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd eller lagen (1977:267) om krigsskadeersättning tiU sjömän;

för dagpenning från erkänd arbetslöshetskassa enligt lagen (1973: 370) om arbetslöshetsförsäkring och kontant arbetsmarknadsstöd enligl lagen (1973: 371) om kontant arbetsmarknadsstöd;

för timstudiestöd och inkomslbidrag enligt studiestödslagen (1973:349);

för annan härifrån uppburen, genom verksamhet här i rikel förvärvad inkomst av tjänst;

för återfört avdrag för egenav- för återfört avdrag för egenavgifter enligt lagen (1981:691) om so- gifter enligt lagen (1981:691) om socialavgifter samt - i den mån av- cialavgifter samt - i den män av-

20 -' Senaste lydelse 1984:353.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1985/86: 12

drag har medgetts för avgifterna -      drag har medgetts för avgifterna -
restituerade,   avkortade eller av-     restituerade, avkortade eller av
skrivna egenavgifter;                  skrivna egenavgifter samt för åter
betalda avgifter som avses 146 § 2
mom. första stycket 3) i den mån
avdrag   har medgetts för avgif
terna;
för vinst vid icke yrkesmässig avyttring av fastighet eller rörelse här i
riket eller UUbehör Ull sädan fastighet eller rörelse och av egendom som
avses i 35 § 3 a mom, och som innefattar nyttjanderätt till ett hus eller del
av ett hus här i riket; samt

för vinst vid icke yrkesmässig avyttring av aktier och andelar i sådana svenska företag som avses i punkt 4 a av anvisningarna till 41 §, om överlåtaren vid något Ullfalle under de tio kalenderår som närmast föregått det år då avyttringen skedde haft sitt egentliga bo och hemvist här i riket eller stadigvarande vistats här;

(forts, av mom, utelämnad här)

74 § Skall i anledning av överenskommelse eller beslut, varom i 72 eller 73 § sägs, inkomst, som enligt denna lag är skattepliktig, ej här i riket beskattas, får, därest underskott uppkommer vid inkomstberäkningen, sådant underskott icke vid taxering avräknas å inkomst, som skall här beskattas,

/ det fatt kostnaderna i rörelse i
utlandet, som är gren av rörelse
inom riket, överstigit intäkterna i
samma röretsegren och underskot
tet avräknats mot rörelseresultatet
här i riket gäller följande. Om in
täkterna i rörelsegrenen, ett senare
år överstiger kostnaderna i samma
röretsegren, skaU det medgivna un
derskottsavdraget återföras titt be
skattning här i riket för detta år. Är
överskottet lägre än underskottsav
draget, återförs tUl beskattning
dock endast ett belopp motsvaran
de överskottet. Återstående un
derskottsavdrag återförs på mot
svarande sätt titt beskattning för
senare år. Visar den skattskyldige
all avdrag för underskott i rörelse
grenen i utlandet enligt lagstift
ningen där inte medges, skatt åter-
föring till beskattning inte ske.
Medges underskottsavdrag i utlan
det och visar den skatlskyldige att
sådant avdrag inte kunnat utnyttjas
med ett belopp som uppgår titt det
svenska underskottsavdraget, skatt
återföring till beskattning ske en
dast med ett belopp motsvarande 21

Anvisningar Ull 38 § 4.'' Intäkt av fastighet eller rörelse i uUandet beräknas med ledning i tillämpliga delar av vad som enligt 21 §, 24 § 1 mom, och 28 § gäller för motsvarande slag av fasUghel eller rörelse inom riket.

Med rörelse i utlandet avses så- Med rörelse i ullandel avses så-

slädes självständigt bedrivits. Har i utlandet bedriven rörelse utgjort allenast en gren (filial) av en rörelse inom riket, upptagas av rörelsen i dess helhet härflutna intäkter såsom intäkt av rörelse (jfr punkt 6 av anvisningarna till 28 §).

dan rörelseverksamhel, som där- dan rörelseverksamhel, som därstädes självständigt bedrivits. Har i utlandet bedriven rörelse utgjort allenast en gren (filial) av en rörelse inom riket, upptas av rörelsen i dess helhet härflutna intäkter såsom intäkt av rörelse (jfr punkt 6 av anvisningarna till 28 §), Om en skaltskyldig samverkar i utlandet med annan i projekt med gemensam ledning, skatt vid bedömningen av liuruvida verksamheten är självständigt bedriven rörelse eller filial bortses från den omständigheten att det föreligger gemensam ledning i projektet.

Denna lag träder i kraft den De nya bestämmelserna tillämpas första gången vid 1987 års taxering. De äldre bestämmelserna i 72 § 4 mom,, 74 § och punkt 4 av anvisningarna Ull 38 § Ullämpas dock vid 1987 eller 1988 års taxering i fråga om skattskyldig som då taxeras för beskattningsår, som har påbörjats före den 1 januari 1986 och avslutats före den 1 mars 1987 respektive den 1 mars 1988, De nya bestämmelserna i punkt 4 av anvisningarna Ull 38 § och 46 § 2 mom, får tUlämpas från och med 1980 respektive 1983 års taxering. Önskar den skattskyldige sådan tillämpning, får han i den ordning som anges i 100 § taxeringslagen (1956:623) anföra besvär, såvitt avser punkt 4 av anvisningarna Ull 38 §, över 1980,1981, 1982, 1983, eller 1984 års taxering, och såvitt avser 46 § 2 mom,, över 1983 eller 1984 års taxering.

II Två problem i samband med beskattningen av Prop. 1985/86:12 vissa löntagare

1 Inledning

I direktiven (Dir 1981:60) till kommittén anges vissa frågor som utredningsuppdraget skall avse. Det sägs härefter allmänt att även andra frågor som berör avräkning av skatt enligt interna regler eller dubbelbeskattningsavtal bör kunna tas upp förutsättningslöst.

Ett förhållande som berörs i direktiven är att varken avtals- eller lagreglerna om avräkning medger full avräkning om på grund av låg beskattningsbar inkomst den svenska skallen på en utländsk inkomst är lägre än den utländska skatten på samma inkomst. Detta är ett problem som har samband med principerna för skatteavräkning som metod för undvikande av dubbelbeskattning. Metoden Ullämpas från svensk sida i förhållande till flertalet länder. De ändringar i avräkningsreglerna som år 1982 genomförts (SFS 1982:1098-1100) efter förslag från kommktén kan minska den berörda olägenheten endast för skattskyldiga som har inkomster från flera länder med olika skattetryck. För flertalet skattskyldiga fysiska personer har ändringarna därför inte medfört någon förbättrad situation.

Flertalet i Sverige bosatta personer med arbete utomlands är verksamma i de övriga nordiska länderna. Beträffande dessa Ullämpas från svensk sida skatteavräkning som huvudmetod för undvikande av dubbelbeskattning. Till delta kommer att skattetrycket är relativt högt också i dessa länder. Mot bl,a. denna bakgmnd är det naturligt att det i direkUven berörda problemet om bristande full avräkning - såvitt rör fysiska personer - har störst aktualitet i förhållandet till övriga nordiska länder.

Beskattningssituationen för vissa i Sverige bosatta löntagare med arbete i Norge har också uppmärksammats i flera motioner till riksdagen (1981/ 82:137, 1981/82:385 m, fl,). En bidragande orsak till detta är att tillgängen på arbetstillfällen inom vissa sektorer, främst byggnadssektorn, varit relativt god där under senare år.

När en person som bor i Sverige och arbetar i Norge skall taxeras i båda länderna för sin arbetsinkomst, skall dubbelbeskattning i princip undvikas genom att den norska skatten får avräknas frän den svenska. En uppmärksammad situaUon när full avräkning inte kan erhållas är, att den skattskyldige har underskott i en förvärvskälla för vilken han taxeras endast i Sverige, t, ex. en villafastighet, och att därför hans beskattningsbara inkomst och därmed skatten i Sverige blir sä låg att den inte förslår till avräkning av den norska skatten som beräknats på arbetsinkomsten ulan avdrag för underskottet. Eftersom den skattskyldige allUd får bära skatt motsvarande den högsta av svensk resp. norsk skatt bUr den sammanlagda beskattningseffekten att han får bära en skatt beräknad utan fullt hänsynstagande Ull underskottet.

Ett annat uppmärksammat problem är följande. Det norska socialförsäk
ringssystemet, folketrygden, finansieras delvis med avgifter från lönta
garna själva. Flertalet av de i Sverige bosatta personer som är sysselsatta i
Norge, arbetar där under sädana omständigheter alt de är skyldiga att 23

Prop. 1985/86: 12 betala avgift till folketrygden. Avgiften omfattas inte av dubbelbeskattningsavtal mellan länderna. Avräkning såsom för norsk skatt medges följaktligen inte för densamma. De motionsyrkanden som framställts utgår också ifrån att avgiften inte är avdragsgill vid taxeringen i Sverige. Denna fråga torde dock inta ha prövats i högsta instans.

Det har gjorts gällande att den som riskerar att hamna i en beskattningssituation av det slag som berörs i motionerna, därvid han blir beskattad utan fullt hänsynstagande till ett underskott, avstår från all ta arbete i utlandet. Det har också gjorts gällande att den förmodade skaltemässiga behandlingen av s, k. trygdeavgifter skulle minska benägenheten alt ta arbete i Norge. En översyn av berörda regler är därför motiverad också med hänsyn till situationen på arbetsmarknaden.

Som angetts ovan har den berörda problematiken kring underskott i förvärvskälla vid internationek beskattning av arbetsinkomster störst aktualitet i förhållandet Ull övriga nordiska länder. Kommittén finner det av bl. a, den anledningen lämpHgt att begränsa sig lill att behandla förhållandet till dessa. Mot bakgrund av bl, a, att skyldigheten för i Sverige bosatta personer att erlägga trygdeavgift i Norge regleras i förordningen (1981:1284) om tillämpning av en konvention den 5 mars 1981 mellan Sverige, Danmark, Finland, Island och Norge om social trygghet, finner kommittén det motiverat att ta upp även frågan om den skaltemässiga behandUngen av svenska löntagares socialförsäkringsavgifier i ett samlat nordiskt sammanhang.

Efter en genomgång av de regler som är av störst betydelse för arbetskraftens rörlighet över gränserna inom Norden kommer de två problemkomplexen att behandlas var för sig.

2 Arbetsmarknaden i Norden

2,1 Inledning

Sedan lång tid har det förekommit ett omfattande arbetskraflsutbyte mellan de nordiska länderna. En gemensam arbetsmarknad i Norden har eftersträvats sedan 1930-talet, De olika hinder som funnits i de nationella lagstiftningarna mot att uppnå detta mål har genom samverkan kunnat avvecklas undan för undan. Likheten i de nationeUa regleringarna har underlättat ingåendet av mellanstatliga överenskommelser på de områden där de regler funnits som främst har hindrat arbetskraftens rörlighet mellan länderna. Således har Sverige, Danmark, Finland och Norge sedan år 1954 en överenskommelse om en gemensam arbetsmarknad. Samtliga nordiska länder har även - som framgått ovan — biträtt en nordisk konvention om social trygghet. Till della kommer de avtal för undvikande av dubbelbeskattning som sedan länge funnits mellan länderna. Ett multilateralt dubbelbeskattningsavtal har år 1983 ingåtts av alla de nordiska länderna. Nedan kommer de olika mellanstatliga överenskommelserna att behandlas i skilda avsnitt,

2.2 En gemensam nordisk arbetsmarknad Prop. 1985/86:12

När Sverige, Danmark, Finland och Norge år 1954 ingick en överenskommelse om en gemensam nordisk arbetsmarknad innebar det en formell bekräftelse av en utveckling som hade pågätt i många år. Tiotusentals nordbor hade redan då skaffat sig arbete i annat nordiskt land än hemlandet. Överenskommelsen innebar främst att kravet på arbetstillstånd för nordiska medborgare slopades i samtliga avtalsländer,

I de länder som slöt 1954 års överenskommelse ansåg man att arbetskraftens fria rörlighet skulle vara till gagn för den ekonomiska och sociala utvecklingen i ländema. Överenskommelsen anses också ha haft stor allmänpolitisk nordisk betydelse. Under tiden som gått sedan överenskommelsen ingicks har omkring en miljon nordbor utnyttjat möjligheten att fritt ta arbete och bosätta sig i annat nordiskt land än hemlandet.

En ny överenskommelse av år 1982 om gemensam nordisk arbetsmarknad omfattande alla de nordiska ländema, alltså även Island, har trätt i kraft den 1 augusU 1983,

Den grundläggande rättigheten för medborgare i de nordiska länderna att fritt ta arbete och bosätta sig i annat nordiskt land än hemlandet är oförändrad i den nya överenskommelsen. Vidare uppmärksammas individens villkor i hög grad. Stor vikt läggs vid att en flyttning mellan länderna skall kunna ske under pä förhand kända och under socialt trygga förhållanden. I dessa hänseenden hänvisar överenskommelsen till 1981 års konvention om social trygghet,

2.3 Social trygghet i Norden

En konvenUon om social trygghet har funnits mellan de nordiska länderna sedan är 1955, Den konvention som då ingicks har ersatts av 1981 års konvention som gäller här i riket fr. o. m. den 1 januari 1982,

I den nya konventionen liksom i den föregående är principen om likställdhet i behandlingen av de fördragsslutande staternas medborgare inom de nationella sociala systemen gmndläggande. Huvudregeln i konventionen om Ullämplig lagstiftning säger att den som är bosatt i ett nordiskt land omfattas helt av socialförsäkringslagstiftningen i bosättningslandet.

Från den angivna huvudregeln görs följande viktiga undantag. För en person som är bosatt i ett nordiskt land men samtidigt är anställd för arbete i ett annat nordiskt land gäller alt han omfattas av lagstiftningen i sysselsättningslandet i vad avser förmåner som är beroende av det ifrågavarande förvärvsarbetet eller förvärvsinkomsten. Dessa förvärvsanknutna förmåner är sjuk- eller dagpenning från sjuk- eller arbetslöshetsförsäkring samt pension från tilläggspensioneringen. Skyddet beträffande dessa förmåner bortfaller i bosättningslandet.

Att observera är dock att huvudregeln om tillämpning av bosättningslan
dets regler gäller för s. k, utsänd personal, om arbetet frän början beräknas
pågå högst tolv månader. Med utsänd personal avses arbetstagare som av
sin arbetsgivare sänds tkl ett annat nordiskt land för att för arbetsgivarens
räkning utföra ett tidsbegränsat arbete, 2'

Prop. 1985/86:12 För vissa grupper, bl, a, nordiska sjömän och viss annan "resande

personal" gäller särregler.

Till skillnad mot 1955 års konvention innehåller den nuvarande konventionen en uttrycklig reglering av avgiftsfrågorna. Mot bakgrund av att en övervägande del av avgifterna numera tas ut hos arbetsgivarna har konventionens avgiftsregel formulerats så, att samtliga avgifter skall betalas i det land där rätt till de förvärvsanknutna förmånerna föreligger. Detta gäller alltså även avgifter för bosättningsanknutna förmåner. Konventionen ålägger inle landet i fråga att la ut avgiftema men förhindrar att de tas ut i annat nordiskt land. Den införda regeln innebär således ett frångående av tanken att avgiften för en förmån allUd skall betalas i det land där rätt till förmånen i fråga uppkommer. Vid tidpunkten för avgiftsbetalningen är det ju också i allmänhet ovisst i vUket land arbetstagaren senare kommer att uppbära en viss förmån.

Avgiftsregeln innebär sammanfattningsvis att alla avgifter för anstäUda, såväl arbetsgivarens som arbetstagarens egna, skaU betalas i det land där arbetstagaren är sysselsatt, om denne inte omfattas av regeln för korttids-utsänd arbetskraft.

För i Sverige bosatta arbetstagare som är anställda för arbete i annat nordiskt land innebär konvenUonen att de skaU betala där förekommande löntagaravgifter till socialförsäkringarna, om de inte särbehandlas pä grund av att de är utsända. Mot bakgrund av att det i Sverige inte längre förekommer löntagaravgifter annat än till den frivilliga arbetslöshetsförsäkringen sägs avgiftema utgöra ett argument mot att ta arbete i annat nordiskt land. Tyngden av argumentet är självfallet avhängig bl, a, avgiftens storlek. En genomgång av förekommande avgifter sker i avsnitt 4,2,

Det förtjänar att anmärkas att konventionen inte reglerar betalningar lill socialförsäkringarna i form av skall och patientavgifter.

2.4 Beskattningsregler

2.4.1 Skattskyldighet enligt intern svensk rätt

Huvudregeln rörande skallskyldighet i Sverige (53 § KL) innebär att en
person för lid under vilken han är bosall här är skaltskyldig för all inkomst
oavsett varifrån den kommer. Som bosatt i Sverige räknas den som har sitt
egentliga bo och hemvist här. Med i Sverige bosatt skattskyldig likstäUs
den som, utan att vara bosatt här, stadigvarande vistas här. Vissa komplet
terande regler fmns i punkt 1 av anvisningarna tUl 53 § KL och i 68 § KL.
Ett undantag från huvudregeln utgör den s.k. ettårsregeln, 54 § första
stycket h) KL, Regeln innebär att en i Sverige bosatt person, som under
vistelse utomlands åtnjutit lön eller annan därmed jämförlig förmän pä
gmnd av anställning där, är frikallad frän skattskyldighet för inkomst av
anställningen om denna och vistelsen i utlandet varat eller kan antas vara
minst ett år. Regeln gäker inte vid anställning hos svenska staten, svensk
kommun eller ombord på svenskt fartyg eller svenskt, danskt eller norskt
26 luftfartyg.

För att skattebefrielse skall inträda enligt ettårsregeln krävs att det är Prop, 1985/86:12 fråga om sammanhängande utlandsvistelse under minst ett år. Korta, tillfälliga besök i Sverige medför dock inte att vistelsen skall anses avbruten.

Det bör också nämnas att den som inte är bosatt här är skattskyldig för bl, a, avlöning frän svenska staten och svensk kommun samt för all annan inkomst av tjänst som uppburils härifrän och som förvärvats genom verksamhet här.

2.4.2 övriga nordiska staters beskattningsregler

Det sades inledningsvis att likheten i de nationella reglerna inom Norden underlättat ingåendet av mellanstatliga överenskommelser. Detta gäUer även beträffande beskattningsreglerna. De nordiska staternas skattelagstiftningar bygger i huvudsak på samma principer. Det är här tillräckligt att framhålla att skatteplikts- och skaitskyldighetsreglerna för inkomst av tjänst är i stora drag lika för alla de nordiska staterna. Delta förhällande har dock inte hindrat att man valt delvis olika utformningar av reglerna rörande personer med hemvist i annan stat.

2.4.3 Det nordiska dubbelbeskattningsavtalet

2.4.3.1 Inledning

Sverige har sedan länge haft bilaterala dubbelbeskattningsavtal med alla de övriga nordiska länderna. Betydelsen av detta för arbetskraftens rörlighet mellan Sverige och de övriga länderna kan knappast överskattas. De förhandlingar som sedan flera år pågätt mellan de nordiska länderna om ett multilateralt dubbelbeskattningsavtal har lett fram Ull ett avtal av är 1982 som börjat tillämpas den I januari 1984.

Avtalet är konstruerat sä, att länderna sig emellan delat upp beskattningsrätten beträffande olika typer av inkomst. Dubbelbeskattning av inkomst för en person med hemvist i Sverige undviks i de flesta faU genom att Sverige, med vissa begränsningar, medger avräkning av den utländska skatten från den svenska skatten på samma inkomst, I andra fall tas inkomsten till beskattning i endast ett land. Avtalet medför inte någon utvidgning av den skatteplikt eller skattskyldighet som följer av intema regler.

De från arbetsmarknadssynpunkt viktigaste avlalsreglema är självfallet de som berör beskattningen av inkomst av tjänst. Endast dessa kommer att behandlas här.

De inkomster som en person med hemvist i Sverige uppbär för arbete i annat nordiskt land kan med utgångspunkt i avtalsreglerna således hänföras till någon av de tre kategorier som tas upp nedan (2,4,3,2-2,4,3.4). Indelningen sker utan krav på fullsländighet och under antagande att den som är bosatt här enligt interna regler också har hemvist här enligt avtalsreglerna,

Prop. 1985/86:12 2.4.3.2 Inkomsterför vilka dubbelbeskattning undviks genom avräkning av skatt

För all inkomst av arbete i enskild tjänst som inte hänförs till någon av kategorierna under 2.4,3.3 eller 2.4,3,4 gäller huvudregeln, ett dubbelbeskattning undanröjs genom att den svenska skatten sätts ned genom avräkning av den uUändska skatten, Samma regel gäller för alla styrelsearvoden och liknande ersättningar från bolag med hemvist i annat nordiskt land och för inkomster som förvärvas av artister och idrottsmän. När gränsgängar-regeln med Danmark upphör att gälla (jfr 2,4,3.3) kommer de inkomster som nu omfattas av den att omfattas av huvudregeln.

2.4.3.3 Inkomster som beskattas endast i Sverige

All inkomst av svensk offentlig tjänst samt pension och andra utbetalningar enligt svensk sociallagstiftning beskattas endast i Sverige. Detsamma gäller vissa inkomster som uppbärs av s. k. gränsgängare, I förhällande till Finland resp. Norge är den som bor i en svensk kommun som ligger utmed landgränsen mot resp. land och som arbetar i en motsvarande kommun på andra sidan gränsen att anse som gränsgängare om han regelmässigt (minst en gäng i veckan) uppehåller sig i sin fasta bostad i Sverige. För den som arbetar i Finland gäller gränsgångartegeln endast för inkomst av enskild tjänst medan för den som arbetar i Norge både inkomst av enskild och offentlig tjänst omfattas, I förhållande till Island och Danmark innehåller avtalet inga gränsgångarregler. Dock föreskrivs att den gränsgängarregel som gällde enligt det föregående dubbelbeskattningsavtalet mellan Sverige och Danmark fortfarande skall tiUämpas på inkomst som förvärvas före den 1 januari 1987, Enligt denna regel anses den som gränsgängare, som regelmässigt uppehåller sig i sin fasta bostad i Sverige och som normall utför sitt arbete i Danmark, Regeln gäller endast inkomster av enskild tjänst.

Den som inle är gränsgängare beskattas enligl avtalet endast i Sverige för inkomst av enskild tjänst om han har vistats i arbetslandet högst 183 dagar under kalenderåret och ersättningen betalats av arbetsgivare som inte har hemvist i arbetslandet samt ersättningen inte belastar fast driftställe eller stadigvarande anordning som arbetsgivaren har i arbetslandet.

Vidare beskattas inkomst av arbete ombord pä svenskt skepp endast i Sverige, Detsamma gäller inkomst av arbete ombord på luftfartyg i internationeU trafik och ombord pä fiske-, sälfängst- och valfängstfarlyg. Inkomst av arbete "off-shore" beskattas i allmänhet endast i Sverige under förutsättning att arbetet har pågått under högst 30 dagar under en tolvmånaders-period.

2.4.3.4 Inkomster som inte beskattas i Sverige

Pensioner och andra utbetalningar enligt dansk, finsk, isländsk eller norsk

sociallagstiftning beskattas inte i Sverige annat än i vissa undantagssilua-

lioner. Detsamma gäller inkomster av offentlig tjänst i annat nordiskt land 28

dock - vad gäller Norge - med undantag för inkomst som uppbärs av Prop, 1985/86:12 gränsgängare (jfr 2.4,3,3),

Likaså är inkomst av arbete ombord på danskt, finskt, isländskt eller norskt skepp undantagen från beskattning i Sverige,

3 Underskott i förvärvskälla vid internationell beskattning

3.1 Inledning

Underskott i förvärvskälla som problem vid internationell beskattning av arbetsinkomster har uppmärksammats främst dä i Sverige bosatta löntagare som är villaägare har arbetat i Danmark, Finland eller Norge under sådana omständigheter att de blivit taxerade i både Sverige och arbetsstaten för arbetsinkomsten. Enligt såväl de tidigare gällande bUaterala dubbelbeskattningsavtalen mellan Sverige och dessa stater som det nu gällande multilaterala nordiska avtalet skall Sverige i en sådan situation medge avräkning av den utländska skatten på inkomsten frän den svenska skatten pä samma inkomst. När den svenska skatten beräknats efter avdrag för villaunderskott kan den utländska skatten visa sig ibland vara för hög för att kunna räknas av i sin helhet,

1 de angivna fallen bUr beskattningsresukatet för den skattskyldige, vad skattens storlek beträffar, detsamma som om han inle medgetts fullt avdrag för underskottet vid taxeringen i Sverige, Det är givetvis inte endast villaunderskotl (förvärvskälla annan fastighet) som pä angivet sätt kan bli obeaktat vid beskattningen, utan varje underskott (eUer annat aUmänt avdrag) som minskar endast den svenska skatten. Att detta kan innebära en högst avsevärd kostnadsökning och en allvarlig ekonomisk påfrestning för den skattskyldige är uppenbart.

Underskott i förvärvskälla är emellerUd inte ett problem endast när
dubbelbeskattning avses bli undanröjd genom skatteavräkning. Också då
en i Sverige bosatt löntagare med uUandsarbete skaU beskattas för sin
arbetsinkomst endast i arbetsstaten kan problem uppstå om han har ett
underskott i Sverige. Delta beror pä att man i arbetsstaten i regel inte
medger avdrag för de utgifter som lett till underskottet. Om skatten i
arbetsstaten blir väsentligt högre än den svenska skatten, beräknad med
hänsyn till underskottet, skulle ha blivit om inkomsten beskattats här, kan
han råka i ekonomiska svårigheter. Dessa svårigheter kan dock i många
fall genom förlustutjämning reduceras tkl ett likviditetsproblem. Enligt
lagen (1960:63) om förlustavdrag kan den skattskyldige, om han vid taxe
ring i Sverige ett visst år har underskott i förvärvskälla och andra allmänna
avdrag som tiksammans beloppsmässigt överstiger summan av inkomster
na från övriga förvärvskällor under vissa förhållanden avräkna den sålunda
uppkomna förlusten frän inkomster för vilka han laxeras under de närmast
efterföljande sex åren. Härigenom blir hans skatt under dessa år lägre.
Problemet för den skattskyldige som kan erhåUa förlustavdrag är närmast
hur han skall finansiera det uppskov med skatlenedsättningen som kan bli 29

Prop. 1985/86: 12 följden. Del bör emellertid också framhållas att möjligheten Ull förlustavdrag inte föreligger i samtliga fall. En förutsättning är att den skattskyldige under förluståret haft bruttointäkter av en eller flera förvärvskällor som sammanlagt uppgår till minsl 6000 kr. Den skatlskyldige, som utöver sin från beskattning undantagna arbetsinkomst, haft inkomst endast av en schablontaxerad fastighet (villa) kan alltså inte utnyttja möjligheten till föriustavdrag om inte villans taxeringsvärde uppgår till minst 300000 kr,

I det följande skall kommittén peka på några olika möjligheter att genom ändringar i beskattningsreglerna förbättra situationen för skattskyldiga som drabbas av berörda problem. Först kommer kommittén att överväga möjligheterna till ändringar i skatteavräkningsreglerna och därefter möjligheterna till ändringar i inkomstberäkningsreglema. En sammanfattande bedömning avslutar avsnittet,

3.2 Ändringar av avräkningsreglerna *)

1 det nordiska dubbelbeskattningsavtalet har Sverige i vissa fall utfäst sig att från svensk skatt pä en utländsk inkomst medge avräkning av utländsk skatt pä samma inkomst. Som framgått tidigare är detta avräkningsutrym-me i vissa situationer otillräckligt. Genom de interna svenska avräkningsreglerna (24-26 §§ SIL) vidgas avräkningsmöjligheterna. Reglerna föreskriver bl. a. ett samtidigt hänsynstagande tik alla utländska inkomster vid bestämmande av det högsta belopp svensk skatt frän vilket avräkning fär ske (den s. k. overall-principen). Detta medför emellertid sällan någon förbättring för löntagare med arbete utomlands eftersom de i allmänhet har inkomst frän endast ett främmande land.

En utvidgning av avräkningsmöjligheterna kan ske genom att avräk-ningsrättens bundenhet till taxeringsåret slopas. Den åsyftade ändringen skulle innebära att utländsk skatt som inte kan avräknas ett visst år skulle få avräknas från svensk skatt (på utländska inkomster) hänförlig till ett annat år. Metoden att medge avräkning frän skatt hänförlig Ull ett tidigare år (carry-back) förekommer i vissa andra länder Hksom metoden att medge avräkning frän skatt hänförlig till ett senare år (carry-forward). Metoderna bidrar till att eliminera dubbelbeskattning i ett längre perspektiv.

En annan väg att vidga avräkningsmöjligheterna är att modifiera spärregeln. Den del av den svenska skatten som skall anses hänföra sig Ull den utländska inkomsten kan t. ex. relateras till den beskattningsbara inkomsten i stället för som för närvarande till sammanlagd inkomst. Spärrbeloppet kan då motsvara den skattenedsättning som enligt nu gällande regler skall göras vid tillämpning av exemptmetoden. En modifiering av spärregeln fär i de flesta fall en mycket begränsad effekt och bör inte aktualiseras i detta sammanhang. Man kan även medge s. k. full credit, dvs. skatten på svensk inkomst fär tas i anspråk för avräkning av utländsk skatt så långt den svenska skatten förslår. Ett sådant förfarande gär emellertid utöver vad som kan beskrivas som undvikande av dubbelbeskattning och tillämpas

30 *) För en redogörelse för avräkningsreglerna se Ds B 1982:5.

såvitt kommittén funnit inte någonstans för att ge avräkning för utländsk Prop. 1985/86:12 skatt på arbetsinkomster.

Flertalet skattskyldiga som drabbas av det inledningsvis berörda avräk-ningsproblemet torde inte arbeta i annat nordiskt land under längre tid än något år. Del torde också vara ovanligt alt de ifrågavarande personernas avdragsgilla underskott varierar i storlek i någon högre grad från år till år. Sammanlaget innebär detta att ett införande av carry-back eller carry-forward skulle fä endast marginell betydelse för de avsedda löntagarna.

Med beaktande av innehållet i dubbelbeskattningsavtalets beskattningsregler finner kommittén det rimligt att anta att de löntagare som drabbas av det här aktuella problemet ytterst sällan samtidigt, dvs, under samma beskattningsår, har några inkomster av betydelse i Sverige. En ändring av beräkningen av spärrbeloppet på ovan skisserat sätt torde därför inte heller ha någon nämnvärd positiv effekt.

För att genom ändrade avräkningsregler komma till rätta med berört problem skulle det enligt kommitténs mening vara nödvändigt att samUdigt införa en rätt till carry-back eller carry-forward och rätt till full credit.

Om detta kan följande sägas. Kommittén har Udigare förordat ett införande av carry-forward i svenska beskattningsregler (Ds B 1982:5, Avräkning av utländsk skatt, s. 75 O- Införandet av carry-back ansåg kommittén däremot borde anstå till dess erfarenhet vunnits av carry-forward. Skälen för dessa ståndpunkter är alltjämt lika starka. För det föreliggande problemets lösning skulle dock carry-back vara att föredra framför carry-forward. Endast en avdragsrätt mot tidigare års skatter skulle kunna dämpa de finansieringssvårigheler som berörda skattskyldiga drabbas av. Som nämnts torde emellertid ingen av metoderna fä någon större betydelse i detta sammanhang utan att rätt Ull avräkning mot skatt pä svenska inkomster samUdigt införs. Införandet av sistnämnda avräkningsrätt skulle innebära ett markant avsteg frän hittills tUlämpade principer och skulle gä utöver vad som kan anses hänförligt till undvikande av dubbelbeskattning. Kommitténs uppfattning är att det föreliggande problemet inte motiverar en så långtgående reform. Tanken på att lösa problemet genom ändrade avräkningsregler avvisas mot bakgrund av det anförda.

3.3 Ändringar av inkomstberäkningsreglerna

Fömtsättningarna för att det problem som här kallas beskattning utan hänsynslagande till underskott i förvärvskälla skall uppkomma är att den skattskyldige har rätt till avräkning av utländsk skatt på inkomst, att den svenska skatt mot vilken avräkning fär ske är lägre än den i princip avräkningsbara utländska skatten och att detta beror på att den svenska skatten, till skiUnad frän den utländska, har beräknats med hänsyn tagen Ull underskott i förvärvskälla eller annat allmänt avdrag.

Vid behandlingen av möjligheterna alt lösa problemet genom ändringar i
avräkningsreglerna (3.2) konstaterades alt endast ett införande av s. k.
carry-back skulle fä effekt även på det delproblem som beslår i där berörda
finansierings- eller Hkviditetssvärigheter för den skattskyldige. Tanken pä
ändrade avräkningsregler som lösning på huvudproblemet har dock avvi- 31

Prop. 1985/86: 12 sats av kommittén och därmed även möjligheten att genom ändrade intema beskattningsregler komma lill rätta med det nämnda delproblemet. Mot denna bakgrund kan den i inledningen (3,1) beskrivna beskattningssituationen för de skattskyldiga vars inkomst i uUandet är undantagen från beskattning i Sverige framstå som innehållande en anvisning om ett möjligt sätt att komma till rätta med huvudproblemet. Om man från svensk sida i StäUet för att medge avräkning av utländsk skatt undantar utlandsinkom-stema från beskattning så försvinner ju en förutsättning för detta. På sätt som tidigare angetts skulle de skattskyldiga då kunna utnyttja sina allmänna avdrag vid senare taxeringar inom ramen för förlustavdragslagstiftningen. För att säkerställa möjligheten till förlustavdrag erfordras dock en justering av den spärt som ligger i kravet på viss inkomst under förluståret (förlustavdragslagen 2 § andra stycket).

En övergång från tillämpning av credit-of-tax-metoden UU exempt-meto-den skulle emellertid, även om ändringen endast skuUe gälla i förhällande Ull övriga nordiska länder, föra med sig vissa inte avsedda skatteförmåner. Detta beror pä att inkomstskatten alltjämt är lägre i våra grannländer. Personer utan störte aUmänna avdrag skuUe genast fä en lindrad beskattning. Personer i målgruppen skuke sannolikt i flertalet fak - jämfört med om beskattningen i sin helhet skedde endast i Sverige — bli överkompenserade genom att dels under inkomståret betala skatt endast i käkstalen och dels senare fä skattelindring i Sverige p, g, a, de förskjutna allmänna avdragen. Någon säker förutsägelse om utfallet för de skattskyldiga i målgruppen kan emellertid inte göras p.g.a. de marginaleffekter som skulle uppkomma. Klart är emeUertid att samma regler för undvikande av dubbelbeskattning måste tillämpas för båda gmpperna av skattskyldiga och att en tiUämpning av exempt-metoden skulle föra längre än avsett. Till det sagda kommer att ett införande av exempt-metoden här skulle utgöra ett avsteg från hittiUs tUlämpade principer. Sammantaget medför detta alt kommittén inte anser denna i och för sig möjliga och okomplicerade metod vara lämplig.

Med utgångspunkten att den utländska skattens storlek är given återstår möjligheten att lösa huvudproblemet genom alt beräkna den i Sverige beskattningsbara inkomsten på sådant sätt att den svenska skatt mot vilken avräkning får ske blir minst Hka stor som den avräkningsbara utländska skallen.

Den skattskyldige kan i och för sig redan med nuvarande regler åstad
komma detta genom att underlåta att yrka avdrag för den del av sina
kostnader som sänker den svenska skatten under den utländska skattens
nivå. Men eftersom avdragsrätten är knuten till utgiftsäret och gär förlorad
om den inte utnyttjas vid taxering för det året, medför ett sådant förfarande
inte någon fördel för honom. Vidare kan den högre svenska taxering som
skulle bli följden försämra den skattskyldiges skualion genom att minska
hans möjligheter till ekonomiskt stöd från samhället och medföra att han
får vidkännas ökade kostnader för viss offentlig service. Om avdragsrätten
däremot inte gick förlorad skulle del sannoHkt, trots de antydda nackde
lama, för flertalet berörda skattskyldiga framstå som en möjlighet till en
32 förbättrad ekonomisk situation att begränsa avdragsyrkandena det år då de

inte leder tkl sänkt total skall.

Regler som innebär avsteg frän principen om beskattningsårets slutenhet Prop. 1985/86: 12 förekommer för andra beskattningssituationer och anledning saknas enligt kommitténs mening att av principiella skäl avvisa en sädan lösning pä det aktuella problemet. Det ligger emellertid en praktisk svårighet i att avgöra hur stor del av ett kostnadsavdrag som i det enskilda fallet bör yrkas resp, förskjutas lill senare taxering. Ur snäv avräkningssynpunkt blir det för den skattskyldige fördelaktigast om det balansläge uppnås där den svenska och den utländska skatten pä en inkomst uppgår till lika stora belopp. Redan att beräkna det avdragsbelopp vid vilket denna balans inträder kan dock erbjuda betydande svårigheter. Det är också beroende av utfallet av såväl en uUändsk som den svenska taxeringen i övrigt. Mot bakgmnd av att varje ändring av den utländska skatten och sä gott som vaije ändring i den svenska taxeringen i övrigt skulle kräva en omräkning av balansavdraget kan det enligt kommitténs mening inte komma ifråga att införa en rätt för den skattskyldige att blott yrka att bli taxerad sä att den åsyftade balansen uppstår. Mot en sådan rätt för den skattskyldige skulle komma att svara en skyldighet för beskattningsmyndigheterna att utföra de ifrågavarande beräkningarna. En sådan skyldighet skulle kunna bli orimligt betungande för myndigheterna i förhållande till vinsten för den enskilde.

Som antytts ovan skulle även andra omständigheter än snäva avräk-ningshänsyn behöva beaktas vid avgörandet av hur ett kostnadsavdrag skulle disponeras. Bland dessa finns faktorer som endast den skattskyldige själv kan ha en uppfattning om. En sädan omständighet är vilken betydelse de ovan antydda nackdelarna skulle ha för honom. En annan omständighet är vilken inkomstutveckling i vid bemärkelse som han emotser. Med hänsyn härtill och Ull vad som anförts i närmast föregående stycke förefaller det vara nödvändigt att lägga på den skattskyldige själv att avgöra om och i vilken utsträckning han är betjänt av att förskjuta ett omkostnadsavdrag. Av flera skäl kan man utgå ifrån alt den skattskyldige inte skulle önska förskjuta större del av ett avdrag än som var nödvändigt för att uppnå den tidigare beskrivna balansen. En valfrihet för den skattskyldige synes därför inte rymma något incitament lill missbmk. Inte heller finns det anledning att befara att längre tids förskjutning än nödvändigt skulle komma att eftersträvas. Med hänsyn lill de antaganden kommittén tidigare gjort om arbetsförhållanden för de löntagare som ingår i målgmppen torde det vara fullt tikräckligt och väl avvägt om den Ud inom vilken ett avdrag måste utnyttjas, i överensstämmelse med vad som redan gäller i liknande situationer, bestämdes så, att avdrag skulle utnyttjas senast vid taxering sjätte året efter det alt avdraget först kunnat komma ifråga.

Det har ovan fömtskickals att det kan erbjuda betydande svårigheter att
beräkna hur ett avdrag skall disponeras optimak. Det måste därför anses
vara en allvariig brist hos den skisserade metoden att den förutsätter att
den skattskyldige själv gör denna beräkning. Risken för att den skattskyl
diges beräkningar och därpå gmndade avdragsyrkande ger ett annat resul
tat än han tänkt sig måste anses vara överhängande. När delta blev fallet,
skulle den skattskyldige med nuvarande besvärsregler kunna framställa
yrkande hos länsrätt om avdrag med annat belopp än det deklarerade.
Också vid avvikelse frän andra av den skattskyldige i självdeklaration 33

3 Riksdagen 1985/86. 1 saml. Nr 12

Prop. 1985/86: 12 lämnade uppgifter skulle ändrade avdragsyrkanden kunna framställas kvittningsvis. Sådana kvitlningsyrkanden skulle inte kunna framställas endast i första instans. Om tvist uppkom rörande taxeringen ett visst år skulle detta få återverkningar på taxeringarna för ett eller flera efterföljande är. Inför detta perspektiv känner kommittén sig förhindrad alt förorda en lösning av skisserat slag. Inte heller finner kommittén sig vilja föreslå att förfarande- och besvärsregler anpassas för en sä speciell beskattnings-fråga som den nu behandlade,

3.4 Sammanfattande bedömning

I de närmast föregående två avsnitten har kommittén presenterat olika ansatser till teoretiskt möjliga lösningar på det föreliggande problemet. Gemensamt för lösningarna är att de bygger på fömtsättningen att den uUändska skattens storlek är given och tanken att den skatlskyldige på något sätt borde, inom ramen för det svenska skattesystemet, kompenseras för att man inte i utlandet vid beskattningen tar hänsyn lill vissa kostnader som han haft i Sverige,

Problemet har, som tidigare angetts, fått särskild aktualitet genom att vissa i Sverige bosatta löntagare som är villaägare har haft arbete i Norge och vid beskattningen där inte fått avdrag för villaunderskott. Av de i bilagan (s. 131) intagna exemplen framgår att löntagare som typiskt sett löper störst risk att drabbas av det här behandlade problemet (gifta med makar utan inkomst) kan ha avsevärda underskott innan den norska skatten blir större än den svenska skatten, I exemplen har beaktats den av kommittén förordade avdragsrätten för den norska trygdeavgiften. Beräkningen är gjord för 1984, Med den skatt som kan beräknas utgå i Sverige 1985 torde resultatet i huvudsak bli detsamma. Exemplen antyder enligt kommitténs mening all situationen för dem som arbetar i Norge inte är särskilt alarmerande. Av olika skäl torde detsamma kunna sägas om situaUonen för dem som arbetar i övriga nordiska länder, I förhällandet tUl Danmark har problemets omfattning hittills begränsats starkt av den gränsgängarregel som finns i dubbelbeskattningsavtalet, I och med att denna regel upphör att gälla fr, o, m, beskattningsåret 1987 kan man dock befara att antalet fall, där det behandlade problemet aktualiseras, kommer att öka väsentligt. Även om en viss anpassning kan väntas ske tUl den minskade betydelse som underskottsavdragen får genom skattereformen torde det vara nödvändigt att på sikt finna en lösning på problemet.

De lösningar som skisserats i del föregående är enligt kommitténs mening samtliga behäftade med så allvarliga brister att kommittén inte vill förorda införandet av någon av dem. Detta gäller redan utan att kommittén gått in på frågor om vilka underskott som skulle omfattas av ändrade regler och hur avgränsningen skulle göras mot övriga. En väsentlig brist hos alla lösningar — utom om rätt till carry-back införs — är också att de lämnar den skattskyldiges likvidiletsproblem olöst.

Att inga godtagbara lösningar kunnat anvisas medför att utgångspunk
ten, att den uUändska skatten är given, måste revideras. Genomgången
34 visar enligt kommittén att problem av förevarande slag endast kan lösas

tillfredsställande genom överenskommelse mellan berörda stater eller ge- Prop. 1985/86:12

nom harmonisering av lagstiftningarna. Det har också varit möjligt att lösa

förevarande problem på sjömansbeskattningens område. När det gäller

beräkningen av skatt enligt lagen (1958:295) om sjömansskatt medges

således avdrag för vissa underskott som dansk, finsk och norsk sjöman har

i sitt hemland. Motsvarande system tillämpas av dessa länder.

En internordisk arbetsgmpp bestående av tjänstemän frän finansdepartementet och dess motsvarigheter i Danmark, Finland och Norge har sedan en tid tillbaka arbetat pä alt finna en lösning som baseras pä en överenskommelse mellan ländema eller en harmonisering av ländernas lagstiftningar. Enligt kommitténs mening bör frågan lösas på detta sätt.

4 Socialförsäkringsavgifter för löntagare

4.1 Inledning

Enligt förordningen (1981:1284) om tillämpning av en konvention den 5 mars 1981 mellan Sverige, Danmark, Finland, Island och Norge om social trygghet gäller konventionen här i riket fr, o, m, den 1 januari 1982, Den gäller frän samma dag i övriga konventionsländer. Konventionen innehåller Ull skillnad frän den tidigare gällande en uttrycklig reglering av avgtfts-skyldigheten. För denna har redogjorts under 2,3, Avgifter för löntagare för de socialförsäkringar som omfattas av konventionen förekommer i samUiga nordiska länder. Avgifternas ändamål, storlek och skaltemässiga behandling skiftar dock mellan länderna. Med något undantag är de kontantförmåner som erhåUs frän försäkringarna skattepliktiga inkomster för mottagaren i det land där de utbetalas. Konventionens reglering av avgiftsskyldigheten har bidragit till alt behandlingen av avgifterna vid beskattningen i Sverige har ifrågasatts. Utgångspunkten för detta har varit alt utomlands betalda avgifter inte beaktas vid beskattningen här. Efter en genomgång av de olika nationella socialförsäkringssystemens avgifter för löntagare redogör kommittén nedan för sina överväganden i frågan.

4.2 Löntagaravgifter m. m. inom konventionsländernas socialförsäkringssystem

4.2.1 Danmark

1 Danmark är löntagare skyldiga att betala avgift till tilläggspensioneringen. Avgifter utgår med ett fast belopp per månad. Detta är ca 40 kr. för en heltidsarbelande. Avgiften är inte avdragsgik vid taxeringen, varken direkt eller genom något schablonavdrag. Tilläggspensionen är skattepliktig när den faller ut.

Avgifter till arbetslöshetsförsäkring förekommer också. Arbetslöshets
understödet administreras av erkända arbetslöshetskassor. Medlemskap i
arbetslöshetskassa är i princip frivilligt. Medlemsavgifterna varierar men
uppgår till högst omkring 160 kr. per månad. Avgifterna är avdragsgiUa vid 35

Prop. 1985/86: 12 taxeringen. Om avdrag inte yrkas också för andra kostnader i samma storieksordning, täcks avgifterna dock av ett schablonavdrag för löntagare. Arbetslöshetsersättningen — dagpenningen - är skattepliktig inkomst. De socialförsäkringsavgifter som löntagare i Danmark betalar uppgår således maximalt till omkring 2400 kr, per år.

4.2.2 Finland

Avgifter för löntagare förekommer i Finland till folkpensionering, sjukförsäkring och arbetslöshetsunderstöd. Sjömän skall också betala avgift till sjömanspensioneringen.

Avgiftema till folkpensioneringen och sjukförsäkringen fastställs pä grundval av den till kommunal inkomstskatt beskattningsbara inkomsten. De aktuella avgifterna uppgår till 1,75 resp, 1 penni per skatteöre. Tillsammans uppgår de således till 2,75% av den beskattningsbara inkomsten. Avgifterna är inte avdragsgilla vid taxeringen. Utfallande belopp är i huvudsak skattepliktig inkomst. Det arbetslöshetsunderstöd som administreras av arbetslöshetskassor finansieras till en del av arbetstagarna. Avgifterna är avsedda att täcka 7% av understöden. Avgifterna varierar upp tiU omkring 350 kr.* per år. De är avdragsgiUa vid taxeringen. Mottaget understöd är inte skattepliktig inkomst.

Sjömännens bidrag till sjömanspensioneringen uppgår till 7 % av lönen. Avgiften beaktas vid beskattningen på olika sätt beroende på sjöanställningstidens längd. Förenklat uttryckt kan den sägas vara avdragsgill vid beskattningen. Uppburen pension är skattepliktig inkomst.

4.2.3 Island

Avgift för löntagare förekommer endast till tilläggspensioneringen. Avgiften uppgår i allmänhet till 4 % av bruttolönen. Den är avdragsgill vid taxeringen men läcks i flertalet fall av ett schablonavdrag som uppgår till 10% av bmttolönen. Utfallande belopp är skatteplikUg inkomst.

4.2.4 Norge

Sjukförsäkring, gmnd- och tUläggspensioneringsförsäkring, yrkesskadeförsäkring och arbetslöshetsförsäkring ingår i Norge i "folketrygden". Folketrygden är obligatorisk och s. k, medlemsavgift betalas av i stort sett alla löntagare. Medlemsavgiften består av en pensionsdel och en sjukdel. Ytterligare särskiljning av avgifterna kan inte göras. Pensionsdelen av avgiften uppgår tkl 5,9% av bmttolönen. Sjukdelen uppgår tik 4,3% av nettointäkten vid laxeringen till statlig inkomstskatt sedan denna minskals med det "klasse"-avdrag som den skattskyldige har rätt till vid taxeringen Ull kommunal inkomstskatt. Avgiften till folketrygden är inte avdragsgill vid taxeringen. Den täcks inte heller av något schablonavdrag. Utfallande ersättningar avsedda att täcka inkomstbortfaU är i huvudsak skattepliktiga.

36 * Uppgiften från 1982,

Avgifter förekommer dessutom till speciella pensionssystem för sjömän, Prop. 1985/86: 12 fiskare och skogsarbetare. Avgiften för sjömän varierar från ungefär 900 till 3000 kr, per är. För fiskare är ca 400 kr. obligatorisk avgift. Frivillig avgift uppgår till ungefär samma belopp. För skogsarbetare är den obligatoriska avgiften ca 200 kr. per år och den frivilliga ca 450 kr. per år. Avgiftema till dessa pensionsordningar är avdragsgilla vid taxeringen.

4.2.5 Sverige

Några obligatoriska socialförsäkringsavgifter för löntagare förekommer inte i Sverige. Den som är ansluten till den frivilliga statsunderstödda arbetslöshetsförsäkringen, som administreras av erkända arbetslöshetskassor, är emellertid avgiftsskyldig. Medlemsavgifterna är olika mellan kassorna. Ett genomsnitt för årsavgiften har beräknats till 180 kr. Avgiften är vid inkomsttaxeringen avdragsgill i förvärvskälla (punkt 6 av anvisningarna tiU 33 § KL). Dagpenning frän erkänd arbetslöshetskassa räknas som skattepliktig intäkt av tjänst (punkt 12 fjärde stycket av anvisningarna till 32§KL).

4.3 Överväganden

Socialförsäkringarna i de nordiska länderna ger de försäkrade i stort sett likvärdiga förmåner. De finansieras med bidrag från det allmänna och med avgifter som betalas av arbetsgivare och arbetstagare. Arbetstagarnas direkta bidrag Ull finansieringen varierar betydligt mellan länderna.

De svenska socialförsäkringar som omfattas av den nordiska konventionen om social trygghet finansieras numera nästan uteslutande med arbetsgivaravgifter, företagares egenavgifter och statsbidrag. Arbetstagarna bidrar med avgifter - och dä frivilligt - endast Ull finansieringen av arbetslöshetsförsäkringen. I de övriga nordiska länderna förekommer ar-betstagaravgifter i störte omfattning än i Sverige (4,2.1-4,2,4),

Avgiftsreglerna i konventionen gäller både arbetsgivares och arbetstagares avgifter. Reglerna innebär att socialförsäkringsavgifter för anställda i flertalet fall skall betalas i det land där arbetet utförs. Ett undantag gäller för arbetstagare som är utsända från ett land till ett annat för att utföra arbete där. Om arbetet beräknas pågå högst ett år skall avgifterna betalas i utsändningslandet.

Resultatet av de berörda reglerna är att en i Sverige bosalt arbetstagare som utför arbete i ett annat nordiskt land - annat än som utsänd - får betala socialförsäkringsavgifter som han inte behövt betala om han arbetat i Sverige. Den ökade avgiftsbelastningen för den enskilde medför inte någon förändring av socialförsäkringsförmåner som är anknutna lill hans bosättning i Sverige.

Avgiften till arbetslöshetsförsäkringen i Sverige är avdragsgill för arbets
tagare vid inkomsttaxeringen här. Avdraget medges i förvärvskällan. Ut
gångspunkten för de yrkanden om förändringar som framställts är att de
avgifter, som den som arbetat i annat nordiskt land har betalt där, däremot
inte beaktas vid beskattningen i Sverige. Denna utgångspunkt torde vara 37

4 Riksdagen 1985/86. 1 saml. Nr 12

Prop. 1985/86: 12 riklig. En sådan åtskillnad i avdragsrält görs inte med avseende pä arbetsgivarnas avgifter för anställda. Arbetsgivares avgifter till svenska socialförsäkringar är avdragsgilla vid inkomsttaxering av rörelsen. Detsamma är fallet med avgifter som svenska arbetsgivare varit skyldiga att betala till annat nordiskt land, I fullständighetens intresse bör nämnas att avgifter lill annat nordiskt lands socialförsäkringssystem i princip inte skall förekomma för i Sverige bosatta företagare (egenavgifter). Enligt konventionen skall de omfattas endast av bosättningslandets socialförsäkringssystem.

Av det anförda framgår att det endast är vid löntagarbeskatiningen som det görs skillnad mellan svenska socialförsäkringsavgifier och avgifter till andra nordiska länder. Denna åtskillnad kan åberopas som argument för åtgärder mot den ökade avgiftsbelastning som blir följden för den enskilde som tar arbete i annat nordiskt land. Betydelsen för den enskUde arbetstagaren av den ökade avgifisbelastningen är självfallet beroende av del sammanlagda avgifts- och skatteuttaget pä inkomsten.

Som framgått av redogörelsen under 2,4 är de i Sverige bosatta arbetstagare som får betala socialförsäkringsavgifter i annat nordiskt land i aUmänhet skattskyldiga här för den avgifisgrundande inkomsten. Detta innebär att skatt på inkomsten utgår med minst ett belopp som motsvarar den skatt som påförs enligt svenska regler. Något minskat skatteuttag som kompenserar den ökade avgiftsbelastningen förekommer alltså inte i dessa fall. De situationer då de avgifisgrundande inkomsterna är undantagna från beskattning i Sverige är av begränsad betydelse. Del framkommer då den s, k, ettårsregeln är tUlämplig och i de fall dä Sverige i dubbelbeskattningsavtal har avstått frän beskattningsrätt (jfr 2,4,3.4),

När den avgiftsgmndande inkomsten tas Ull beskattning i Sverige blir de utländska socialförsäkringsavgifterna i sin helhet kostnadsökningar för den enskilde, I vissa fall, t, ex, vid arbete i Danmark, blir kostnadsökningen inte särskilt betungande, men i andra fall, t. ex. vid arbete i Norge, blir den avsevärd. Den uppgår, som framgått ovan, i Norge tkl minst 10% av beskattningsunderlaget,

De höga avgifter som kan förekomma gör det enligt kommkténs mening angeläget att anpassa de svenska beskattningsreglerna till avgiftsreglema i den nordiska konventionen om social trygghet. En självklar förutsättning för att en avgiftsbelalning skall kunna beaktas vid beskattningen här är att den som betalat är skattskyldig här. Med hänsyn till det starka sambandet mellan socialförsäkringsavgiften och anställningsinkomsten bör krävas att den som betalat avgiften är skattskyldig för denna inkomst.

Den lösning av problemet med socialförsäkringsavgiften som ligger när
mast UU hands borde vara en anpassning av avgiftsreglerna i socialkonven-
Uonen till beskattningsreglerna. Kommittén finner det därför lämpligt att
denna fråga tas upp Ull överläggning mellan de parter som närmast berörs.
Skulle en sådan översyn av socialkonventionsreglerna resultera i att olä
genheter alltjämt kvarstår för de i Sverige bosatia, som arbetar i exempel
vis Norge, bör problemet lösas inom ramen för dubbelbeskatlningsbestäm-
melserna mellan Sverige och i detta fall Norge, Därvid borde kunna över
vägas att avgiften Hkställs med en inkomstskatt. Med hänsyn till att en
38 ändring av de mellanstalliga bestämmelserna är relativt tidsödande och att

problemet är mycket besvärande för de i Sverige bosatta som är berörda Prop. 1985/86: 12 skulle kunna övervägas en ensidig åtgärd från svensk sida, som innebär en lindring eller undanröjande av den dubbelbeskattning, som kan anses uppkomma. Kommittén finner det emellertid inte rimligt att t, ex. den norska trygdeavgiften utan vidare likställs med svensk inkomstskatt oaktat vissa likheter föreligger i utformningen. Däremot bör den uppkommande dubbelbeskattningen kunna lindras genom att man ger avdrag för avgiften såsom omkostnad.

Kommittén förordar sålunda att det införs en uttrycklig rätt till avdrag vid inkomsttaxeringen för obligatoriska avgifter som i överensstämmelse med konventionen utgår i annat nordiskt land. Avdragsrätten bör gälla endast i Sverige bosatta personer. Avdraget bör därför medges som s,k, allmänt avdrag. Oavsett om utfallande förmåner blir beskattade i Sverige eller ej anser kommittén att avdragsrätt för nordiska socialavgifter bör införas. En avdragsregel kan med fördel inarbetas i 46§ 2 mom, KL, Om bosättningskravet upprätthälls behövs ingen ändring i lagen (1958: 295) om sjömansskatt. Enligt den nordiska konventionen om social trygghet skall nämligen en i Sverige bosatt person som betalar svensk sjömansskatt inte erlägga sädana avgifter för vilka avdragsrätt föreslås införd. På gmnd av det nära sambandet mellan avgiften och den avgiftsgmndande intäkten bör för avdragsrätt krävas att intäkten beskattas i Sverige,

Betalningen av avgifterna sker i allmänhet fortlöpande under inkomståret. Bl, a, av detta skäl finner kommittén det lämpligt att kontantprincipen Ullämpas och att avdrag medges för erlagda avgifter även om dessa tik någon del skulle vara preliminära. En mot avdragsrätten svarande skatteplikt för resUtuerade avgifter bör införas. Med anslutning till vedertagen systematik finner kommittén att denna regel bör inarbetas i 35 § 1 mom, KL, En komplettering av skattskyldighetsregeln i 53 § 1 mom, a) bör också genomföras. Genom hänvisningar i 2, 4 och 6§§ SIL blir de föreslagna ändringarna tillämpliga även vid taxering till statlig inkomstskatt. Med hänsyn till att avgiftsreglerna i Sverige blev tUlämpliga den 1 januari 1982 förordar kommittén att avdragsrätten skall gälla fr, o, m, 1983 års taxering. Detta motiverar en regel om rätt att anföra besvär i särskild ordning avseende 1983 års taxering. Regeln bör ingå i ikraftträdandebestämmelsen.

Någon officiell statisUk rörande i vilken omfattning personer som är bosatta i Sverige arbetar i övriga nordiska länder finns inte. Kommittén har inte heller funnit det motiverat alt låla sammanställa en sådan. Mot denna bakgrund kan kostnaderna för reformen i form av minskade skatteintäkter till stat och kommuner inte beräknas. Det torde dock vara fråga om mycket begränsade belopp. Kostnaderna för ökad administration torde vara försumbara.

Underskott vid joint venture- och annan verksamhet i utlandet, m. m.

DsFi 1984:25

Remissvaren skall såvitt avser frågan om avdragsrätt för nordiska socialavgifter (avsnitt II) vara inkomna till finansdepartementet senast den 22 mars 1985 och såvitt avser betänkandet i övrigt den 14 juni 1985. Remisssvaren önskas i fyra exemplar.

Anmodas avge yttrande:

1, Riksförsäkringsverket

2, Riksskatteverket

3, Allmänna ombudet för mellankommunala mål

4, Kammarrätten i Stockholm

5, Kammarrätten i Jönköping

6, Länsstyrelsen i Stockholms län

7, Länsstyrelsen i Kristianstads län

8, Länsstyrelsen i Malmöhus län

9, Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län

10, Länsstyrelsen i Örebro län

11, Länsstyrelsen i Gävleborgs län

Bereds tUlfälle avge yttrande:

12, Centralorganisationen SACO/SR

13, Föreningen auktoriserade revisorer (FAR)

14, Landsorganisationen i Sverige (LO)

15, Landstingsförbundet

16, Lantbrukarnas riksförbund (LRF)

17, Riksbanken

18, Svenska arbetsgivareföreningen (SAF)

19, Svenska byggnadsentreprenörföreningen

20, Svenska företagares riksförbund

21, Svenska handelskammareförbundet

22, Svenska kommunförbundet

23, Svenska maskinbefälsförbundet

24, Svenska revisorsamfundet (SRS)

25, Svenska sjöfolksförbundet

26, Sveriges advokatsamfund

27, Sveriges fartygsbefälsförening

28, Sveriges hantverks- och industriorganisation - Familjeföretagen Prop. 1985/86: 12 (SHIO-Familjeföretagen)

29, Sveriges industriförbund

30, Sveriges köpmannaförbund

31, Sveriges redareförening

32, Taxeringsnämndsordförandenas riksförbund

33, Tjänstemännens centralorganisation (TCO)

34, AB Volvo

35, KemaNobelAB

36, Oljekonsumenternas förbund (OK)

37, Swedish Match AB

Yngve Hallin

Föreskrifter om avfattandet av remissyttranden finns i förordningen (1977:951) om de statliga myndigheternas skrivelser och remisser.

Ev. ytterligare ex. beställs hos Departementens SOU-förråd, 103 33 Stockholm, tel. 08-7632320.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1985 41

	REMISS
FINANSDEPARTEMENTET	Datum	Ärendebeleckning
Rättsenhet IV	1985-02-04	273/85