Regeringens proposition

1985/86:118 i

om ändringar i väglagen (1971:948) och lagen

(1939:608) om enskilda vägar 1985/86:118

Regeringen föreslår riksdagen atl anta de förslag som har lagils upp i bifogade utdrag ur regeringsprolokollet den 27 februari 1986.

På regeringens vägnar OlofPalme

Sven Hulterström

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås ändringar i väglagen (1971:948) och lagen (1939:608) om enskilda vägar. Åndringarna i väglagen är föranledda av prop. 1985/86:1 om ny plan- och bygglag (PBL) och prop. 1985/86:3 om lag om hushållning med naturresurser m. m. (NRL). I väglagen föreslås ocksä ändringar som innebär att vissa beslutsbefogenheter förs över från länsstyrelserna lill väghållningsmyndighelerna, alt väghållningsmyndighetema skall få ta bort otillåtna anordningar inom ett vägområde och att besvärsordningen i vissa avseenden ändras. Vidare föreslås vissa redaktionella ändringar i väglagen.

Ändringarna i lagen om enskilda vägar är uteslutande föranledda av propositionen om PBL och innebär atl lagen om enskilda vägar anpassas till PBL: s terminologi och plansyslematik.

Ändringama föresläs träda i krafl vid samma tidpunkt som PBL och NRL, dvs. den Ijanuari 1987.

1 Riksdagen 1985186. 1 saml. Nr 118

1§

Nuvarande lydelse

Denna lag gäller allmän väg.

Allmän väg är, förutom väg som anlägges enligt denna lag eller enligt lagen förändras till allmän, sådan för allmän samfärdsel upplåten väg som av ålder ansetts som allmän eller enligt äldre bestämmelser anlagts som eller förändrats lill allmän och som vid denna lags ikraftträdande hålles av slalen eller kommun.

Väg upphör att vara allmän, när vägen dragés in. Är kommun väghållare, upphör väg all vara allmän, när vägen enligt byggnadslagen (1947:385) upplåtes eller skall vara upplåten till allmänt begagnande som gata. Har väg upplåtits lill allmänt begagnande som gala medan staten är väghållare, upphör vägen alt vara allmän, när kommunen övertar väghållningen.

Föreslagen lydelse

Allmän väg är, förutom väg som anläggs enligt denna lag eller enligt lagen förändras lill allmän, sådan för allmän samfärdsel upplåten väg som av ålder ansetts som allmän eller enligt äldre bestämmelser anlagts som eller förändrats lill allmän och som vid denna lags ikraftträdande hålls av staten eller en kommun.

En väg upphör att vara allmän, när vägen dras in. Om en kommun är :väghållare, upphör vägen all vara allmän, när den enligt plan-och bygglagen (6000:000) upplåts eller skall vara upplåten till allmänt begagnande som gala. Om en väg har upplåtits lill allmänt begagnande som gala medan staten är väghållare, upphör vägen atl vara allmän, när kommunen övertar väghållningen.

3a§

Vid prövning av ärenden enUgl denna lag skaU lagen (0000:000) om hushåUning med naturresurser m.m. tiUämpas.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1985/86:118

ket hörande regionala förvaltning ket hörande regionala förvaltning
som regeringen besiämmer och, då som regeringen besiämmer och, då
kommun är väghållare, den kom- en kommun är väghållare, den
munala nämnd som kommunfull- kommunala nämnd som kommun
mäktige utser därtill, fullmäktige utser därtill.

7§

Är staten väghållare inom områ- Är staten väghållare inom elt om-

de med stadsplan, skall kommunen rade med detaljplan där kommunen

tillhandahålla den mark som be- är huvudman för allmänna platser,

hövs för väg inom områdel. skall kommunen tillhandahålla den

mark som behövs för väg inom området.

8§
Underlåter kommun att bygga Underlåter en kommun att bygga
väg, för vars byggande utgått stats- väg, för vars byggande utgått stats
bidrag, eller eftersätter kommun bidrag, eller eftersätter en kommun
skyldighel i fråga om vägs drift, kan skyldighel i fräga om vägs drifl, kan
statens vägverk förelägga kom- vågverket förelägga kommunen att
munen all inom viss tid vidtaga rät- inom viss lid vidta rättelse. Omfö-
telse vid äventyr att verket låter ut- reläggandet inte följs, får verket
föra nödvändiga åtgärder på kom- låta ulföra nödvändiga ålgärder på
munens bekostnad. kommunens bekostnad.

9§
Beslämmelserna i denna lag ul- Bestämmelserna i denna lag ul
gör ej hinder för kommun eller gör inte hinder för en kommun eller
landstingskommun att lämna bidrag en landstingskommun atl lämna bi-
till byggande av väg. drag till byggande av väg.

10§

Till byggande av väg räknas an- Till byggande av väg räknas an
läggning av ny väg, omläggning av läggning av ny väg, omläggning av
väg i ny sträckning samt ombygg- väg i ny slräckning saml ombygg
nad och förbättring av väg. nad av väg.

Ny väg får anläggas, om vägen Ny väg får anläggas, om vägen

behövs för allmän samfärdsel eller behövs för allmän samfärdsel eller

annars kan antagas få synnerlig be- annars kan antas få synnerlig bely-

tydelse för det allmänna. delse för det allmänna.

Omläggning av väg i ny sträck- Omläggning av väg i ny sträck
ning samt ombyggnad och förbäti- ning samt ombyggnad av väg får
ring av väg får ske, när det är påkal- ske, när det är påkallat från allmän
lat från allmän synpunkt. synpunkt.

II §2
Fråga om byggande av väg prö- Fräga om byggande av väg prö
vas av statens vägverk efter samråd vas av vägverket efler samråd med
med länsstyrelsen. Har vägverket länsstyrelsen. Om vägverket och
och länsstyrelsen olika uppfattning, länsstyrelsen har olika uppfattning,

Senaste lydelse 1981:861. 4

Inom område med fastställd generalplan eller med stadsplan eller byggnadsplan skaU väg byggas i överensstämmelse med planen. Gäller annars särskUda bestämmelser för marks bebyggande eller användning, såsom regionplan, utomplansbestämmelser eller naturvårdsföreskrifter, skall väg läggas så, att syftet med bestämmelserna icke molverkas.

Om särskilda skäl föreligger, kan undanlag från planen eller bestämmelserna medges av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer. Även utan sådant medgivande får mindre avvikelse från plan göras, om åtgärden är förenlig med planens syfte.

Inom område med detaljplan eller områdesbestämmelser får väg inte byggas i slrid mot planen eller bestämmelserna. Om syftet med planen eller bestämmelserna inte molverkas, får dock mindre avvikelser göras.

Gäller naturvårdsföreskrifter eller andra särskilda bestämmelser för marks bebyggande eller användning än som avses i första styckel skall våg byggas så, att syftet med bestämmelserna inte motverkas.

Om det finns särskUda skäl, får regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer medge undantagfrån bestämmelser som avses i andra stycket.

För byggande av väg skall upprättas arbetsplan. Arbetsplan får uppdelas i förberedande och kompletterande arbetsplan.

I arbetsplan skall anges den mark som behöver tagas i anspråk för förelaget. Arbetsplan skall även innehålla/ör/öre age/5 genomförande i övrigi behövliga uppgifter. / förberedande arbetsplan behöver uppgifter av sistnämnt slag redovisas endasl i huvuddrag.

För byggande av väg skall upprättas en arbetsplan.

I arbetsplanen skall anges den mark som behöver las i anspråk för väganordningar och för genomförandel av vägbyggnadsföretagel. Planen skall även innehålla de uppgifter som i övrigi behövs för att genomföra förelaget.

Vid utarbetande av arbetsplan skall samråd i fråga om vägens sträckning och vägförslagets utformning i övrigi ske med berörda fastighetsägare och myndigheter saml andra som kan ha ett väsentligt intresse i saken.

Förfarandet enligt första stycket får efter omständigheterna förenklas i fråga om arbetsplan för väg, som enhgl fastställd generalplan eller enligt stadsplan eller byggnadsplan skall ingå i trafikled eller annan allmän plals, om ej avvikelse föreslås från vad som beslämts i sådan plan.

Avser arbetsplan endasl ombyggnad eller förbättring av väg, får förfarandet enligt försia styckel efter omständigheterna förenklas med iakttagande av att ägare lill fastighel, av vilken mark skall tagas i anspråk, alltid skall beredas tillfälle alt yttra sig. Vad som sagts nu gäller i fråga om kompletterande arbetsplan även i andra fall samt äger vidare tillämpning på arbetsplan som innefattar endast ändring av arbetsplan för ännu ej färdig-slälll vägbyggnadsförelag.

Vid utarbetande av en arbetsplan skall samråd i fråga om vägens sträckning och vägförslagets utformning i övrigi ske med berörda fastighetsägare och myndigheter samt andra som kan ha elt väsentligt intresse i saken.

Förfarandet enligt försia siycket fär efter omständigheterna förenklas i fråga om en arbetsplan för väg, som enligt detaljplan skall ingå i allmän plats eller som är förutsatt i områdesbestämmelser.

Avser arbetsplan endast ombyggnad av väg, fär förfarandet enligt första stycket efler omständigheterna förenklas med iakttagande av atl ägare lill en fastighel, av vilken mark skall tas i anspråk, alllid skall beredas tillfälle alt yttra sig. Detta skall även tUlämpas på en arbetsplan som innefattar endast ändring av planen för elt vägbyggnadsföretag som ännu ej är färdigställt.

Arbetsplan skall utställas för granskning.

Arbetsplan för väg, som enligt fastställd generalplan eller enligt stadsplan eller byggnadsplan skall ingå i trafikled eller annan allmän plats, behöver icke utställas, om den ej avviker från vad som beslämts i sådan plan.

Ej heller behöver arbetsplan som avser endast ombyggnad eller förbättring av väg utställas, om ej mark behöver tagas i anspråk med vågrätt eller rätl som avses i 35 § eller om sådant ianspråktagande skriftligen medgivits av berörda

En arbetsplan skall ställas ut för granskning.

En arbetsplan för väg, som enligt detaljplan skall ingå i allmän plats eller som är förutsatt i områdesbestämmelser, behöver inte ställas ut.

Inte heller behöver en arbetsplan som avser endast ombyggnad av väg ställas ut, om inte mark behöver tas i anspråk med vågrätt eller rätt som avses i 35 § eller om etl sådant ianspråktagande skriftligen medgivits av berörda fastighetsäga-

Arbetsplan fastsläUes av statens vägverk efter samråd med länsslyrelsen. Har vägverket och länsslyrelsen olika uppfattning, hänskjutes frågan om fastställelse av planen lill regeringens prövning.

I fall dä utställelse underiålils med stöd av 17 § tredje stycket behöver fastställelse ej ske.

Beslul om fastställelse av arbetsplan är förfallet, om ej inom fem år från utgången av det år, under vilket beslulel vann laga kraft, vägens sträckning blivit i sin helhet tydligt utmärkt på marken och i arbetsplanen angivet vägbyggnadsarbete påbörjats. Om synnerliga skäl föreligger, kan regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, vägverket förlänga tiden, varje gång med högst tre år.

Arbetsplan fastställs av vägverket efter samråd med länsslyrelsen. Om vägverket och länsstyrelsen har olika uppfattning, hänskjuts frågan om fastslällelse av planen lill regeringens prövning.

I sådana fall då utställelse har underlåtits med stöd av 17 § Iredje siycket behöver fastställelse inte ske.

Ett beslut om fastställelse av en arbetsplan är förfallet, om inte inom fem år frän utgången av det år, under vilket beslutet vann laga kraft, vägens slräckning har blivit i sin helhel tydligt utmärkt på marken och det i arbetsplanen angivna vägbyggnadsarbetet har påbörjats. Om synneriiga skäl föreligger, kan regeringen eller, efler regeringens bemyndigande, vägverket förlänga tiden, varje gång med högst tre år.

Genom renhållning skall vägområde hållas i sådant skick att skäliga sanitära hänsyn och trevnadshänsyn blir tillgodosedda. Detsamma gäller i fråga om mark till en bredd av 25 meter intill parkeringsplats eller rastplats som är väganordning, i den mån allmänheten har tillträde till marken. Ifråga om område med stadsplan eller byggnadsplan äger delta stycke tillämpning endast på vägområde för motorväg eller motortrafikled.

De åtgärder som behövs för ändamål som anges i första och andra styckena räknas till drift av väg.' Om särskilda skäl föreligger, kan länsstyrelsen medge inskränkning i skyldigheten atl vidtaga sådana åtgärder. Länsstyrelsen meddelar därvid de föreskrifter som behövs.

Genom renhållning skall vägområdet hållas i ett sådant skick att skäliga sanitära hänsyn och Irev-nadshänsyn blir tillgodosedda. Detsamma gäller i fräga om mark till en bredd av 25 meter intill parkeringsplats eller rastplats som är vägan-ordning, i den mån allmänheten har tillträde till marken. Inom områden med detaljplan gäller detta stycke endast vägområden för motorväg eller motortrafikled.

De ålgärder som behövs för sådana ändamål som anges i första och andra styckena räknas till drift av väg. Till drift av väg räknas också serviceåtgärder och förbättringsåtgärder. Om särskilda skäl föreligger, kan vägverket besluta om inskränkning i skyldigheten att vidta åtgärder för drift av väg. Vägverket meddelar därvid de föreskrifter som behövs.

Behöver för väganordning, vars utförande ingår i drift av väg, tagas i anspråk mark ulöver den som redan hör till vägen, skall upprättas arbetsplan, vari anges den mark som behöver tagas i anspråk. Bestämmelserna i 13, 14 och 16-20§§ äger motsvarande tillämpning på planen. Denna skaU därvid såvitt angår tillämpningen av 16 § tredje stycket, 17 § tredje styckel och 18 § andra siycket anses som sådan arbetsplan som avser endast ombyggnad eller förbättring av väg.

Behöver för en väganordning, vars utförande ingår i drift av väg, tas i anspråk mark utöver den som redan hör till vägen, skall upprättas en arbetsplan, vari anges den mark som behöver tas i anspråk. Bestämmelserna i 13, 14 och 16-20 §§ skaU därvid tillämpas. Såvitt angår tilllämpningen av 16§ tredje stycket, 17 § tredje stycket och 18 § andra stycket skaU arbetsplanen anses som en sådan plan som avser endasl ombyggnad av väg.

Enskild körväg får ej anslutas lill allmän väg ulan länsstyrelsens tillstånd. Ej heller får utan sådant tillstånd enskild körvägs anslutning till allmän väg ändras. Vad som sagts nu äger motsvarande tillämpning på sådan utfart från fastighet och sådan brygga som kan användas för körtrafik.

Vid behandling av fråga om till stånd enligt försia siycket skall länsstyrelsen pröva om den tilltänkta åtgärden är lämplig med hänsyn lill trafiksäkerheten och framkomligheten på den allmänna vägen. I samband med lillslånd kan länsstyrelsen meddelaföreskrift om väganslutningens läge och utförande i övrigt.

En enskild körväg får inte anslutas till en allmän väg utan väghållningsmyndighetens tillstånd. Inte heller får utan sådant tillstånd en enskild körvägs anslutning till en allmän väg ändras. Vad som sagts nu gäller också ifråga om sådana utfarter från fastigheter och sådana bryggor som kan användas för körtrafik.

Vid behandling av en fråga om tillstånd enligt första stycket skall väghållningsmyndigheten pröva om den tilltänkta åtgärden är lämplig med hänsyn lill trafiksäkerheten och framkomligheten på den allmänna vägen. I samband med tillstånd kan väghållningsmyndigheten meddela föreskrifter om väganslutningens läge och utförande i övrigi.

I samband med tillslånd enligt 39 § eller i stället för förordnande enligt 40 § eller i samband med förordnande enligt 40 § om ändring av anslutning kan länsstyrelsen i fräga om enskild väg meddela trafikföreskrift varigenom trafik med motordrivet fordon på vägen eller del därav förbjudes eller inskränkes. Om särskilda sVM föreligger, kan länsstyrelsen för vissl ändamål medge undantag från sådan trafikföreskrift.

I samband med tillstånd enligt 39 § eller i stället för förordnande enligt 40 § eller i samband med förordnande enligt 40 § om ändring av anslutning kan väghållningsmyndigheten i fråga om en enskild väg meddela trafikföreskrifter varigenom trafik med motordrivna fordon på vägen eller del därav förbjuds eller inskränks. Om det finns särskilda skäl, kan väghållningsmyndigheten medge undantag från sådana trafikföreskrifter.

Inom vägområde får ej ulan länsstyrelsens tillstånd vidtagas åtgärd eller förekomma anordning, som kan vara till olägenhel för vägens bestånd, drift eller brukande. I samband med tillstånd meddelar länsstyrelsen de föreskrifter som behövs. Tillstånd kan när som helst återkallas.

Första stycket gäller ej åtgärd eller anordning, som är nödvändig för vägarbete som utföres genom väghållningsmyndighetens försorg eller för arbete som avses i 44 §. Första stycket gäller ej heller sådan grind eller bom, som behövs vid korsning mellan väg och järnväg, spårväg eller vattenväg eller för

Inom ett vägområde får inte utan väghållningsmyndighetens lillslånd

/. uppföras byggnader, göras tillbyggnader eller utföras andra anläggningar eller anordningar,

2. vidtas andra åtgärder som kan inverka menligt på trafiksäkerheten eller vara till olägenhet för vägens bestånd, drift eUer brukande.

I samband med tillstånd får väghållningsmyndigheten meddela de föreskrifter som behövs. Elt tillstånd kan när som helst återkallas.

Bestämmelserna i försia stycket gäller inte för sådant arbete som avses i 44 §.

Elektrisk ledning, vattenledning eller annan ledning får ej dragas inom vägområde, om ej väghållningsmyndighelen medgivit det eller, när tillstånd enligt lag eller annan författning lämnats i annan ordning, anmälan om arbetet gjorts hos väghållningsmyndigheten. Väghållningsmyndigheten meddelar de föreskrifter om arbetets bedrivande och om rätt till upplag eller annan anordning som, utöver vad som är särskilt föreskrivet, behövs med hänsyn till vägens bestånd, drifl eller bmkande.

Första siycket äger motsvarande tillämpning i fråga om arbete på redan dragen ledning. Påkallas pä gmnd av inträffad skada skyndsam reparation av ledning som dragils inom vägområde och skulle dröjsmål med arbetets igångsättande vålla avsevärd olägenhet, får arbetet påbörjas utan att tillstånd meddelats av väghållningsmyndigheten eller anmälan om arbetet gjorts hos denna enligt första stycket. Ledningens ägare skall dock snarast underrätta väghållningsmyndigheten om arbetet.

Inom ett vägområde/år inte utan väghållningsmyndighetens tillstånd

1. dras elektriska ledningar, vat
tenledningar eller andra ledningar,

2, utföras arbeten på en redan
dragen ledning.

Väghållningsmyndighelen får meddela de föreskrifter om arbeiei och om rätt lill upplag eller annan anordning som behövs med hänsyn till vägens bestånd, drift eller bmkande.

Tillstånd enligt första stycket behövs inte när tillstånd har meddelats enligt annan lag eller författning och anmälan om arbetet har gjorts tios väghållningsmyndigheten.

Om det på gmnd av inträffad skada krävs skyndsam reparation av en ledning som har dragits inom ett vägområde får arbetet påbörjas utan tillstånd eller anmälan. Ledningens ägare skall / så fall snarast underrätta väghållningsmyndigheten om arbetet.

Ljusanordning, som kan menligt påverka ljusförhållandena för trafiken på väg, får ej utan länsstyrelsens tillstånd finnas anbringad in-tiU vägområdet. I samband med tillstånd meddelar länsstyrelsen de föreskrifter som behövs med hänsyn liU trafiksäkerheten.

Första stycket gäller ej ljusan-ordning inom område med stadsplan eller byggnadsplan.

Intill eti vägområde får inte utan länsstyrelsens tillstånd

1. uppföras byggnader, göras
tillbyggnader eller utföras andra
anläggningar eller anordningar el
ler vidtas andra sådana åtgärder
som kan vara till olägenhet för vä
gens bestånd, drift eller brukande,

2. finnas anbringade ljusanord
ningar som försämrar ljusförhål
landena för trafiken på vägen.

I samband med tillslånd får länsstyrelsen meddela de föreskrifter som behövs. Etl lillslånd kan när som helst återkallas.

Tavla, skylt, inskrift eller därmed jämförlig anordning för reklam, propaganda eller liknande ändamål får ej utan länsstyrelsens tillstånd finnas anbringad utomhus intiU vägområde på mindre avstånd än 50 meter från vägområdet. Vad som sagts nu gäller ej anordning, som är anbringad på byggnad och som tjänar tiU upplysning om på stället bedriven affärsrörelse eller annan verksamhei, och ej heller anslagstavla för meddelanden rörande kommunala angelägenheter, föreningssammanträden, auktioner eller dylikt. I samband med tillstånd meddelar länsstyrelsen de föreskrifter som behövs med hänsyn lill trafiksäkerheten.

I fråga om område med stadsplan eller byggnadsplan äger första styckel tUlämpning endast på anordning intill vägområde för motorväg eller motortrafikled.

Inom ett avstånd av 50 meler från ett vägområde får inte utan länsstyrelsens tUlstånd skyltar eller därmed Jämförliga anordningar för reklam, propaganda eller liknande ändamål finnas uppsatta utomhus.

/ samband med tUlstånd får länsstyrelsen meddela de föreskrifter som behövs med hänsyn till trafiksäkerheten.

Bestämmelserna i första stycket gäller inte

1. inom områden med detaljplan eller

2. för sådana anordningar som är uppsatta på byggnader för upplysning om affärsrörelse etter annan verksamhet på släUet eller

3. för anslagstavlor får meddelanden som rör kommunala angelägenheter, föreningssammanlräden, auktioner eller dylikt.

Inom etl avslånd av lolv meter från vägområde får utan länsstyrelsens lillslånd ej uppföras byggnad och ej heller förekomma annan anordning, som kan inverka menligt på trafiksäkerheten. Om det är nödvändigt av hänsyn lill trafiksäkerheten, kan länsstyrelsen föreskriva ökning av avståndet, dock högst till 50 meter. Vid korsning i samma plan mellan allmänna vägar, mellan allmän väg och enskild allmän-neligen befaren väg eller mellan allmän väg och järnväg eller spår-

Inom ell avstånd av tolv meler från ett vägområde får inte utan länsstyrelsens tillstånd uppföras byggnader, göras tillbyggnader eller ulföras andra anläggningar eller anordningar eller vidtas andra sådana åtgärder som kan inverka menligt på trafiksäkerheten. Länsstyrelsen kan, om det är nödvändigl med hänsyn lill trafiksäkerheten, föreskriva att avståndet ökas, dock högst till 50 meter.

Vid korsning i samma plan mellan en allmän väg och en

väg får ej utan länsstyrelsens tillsländ byggnad uppföras eller annan för trafiksäkerheten menlig anordning förekomma intiU vägområde innanför räta linjer mellan punkter, som är belägna i de korsande vägamas mittlinjer 75 meter frän korsningen.

Stängsel, som kan förorsaka snösamling på väg, får ej förekomma intill vägområde ulan länsstyrelsens tillstånd.

I samband med tillstånd enligt första eller andra stycket meddelar länsstyrelsen de föreskrifter som behövs med hänsyn liU trafiksäkerheten.

J. annan allmän väg,

2. enskild väg som i större ut
sträckning används av allmänheten
för trafik,

3. järnväg,

4. spårväg

fär inte utan länsslyrelsens tillstånd uppföras byggnader, göras tillbyggnader eller utföras andra anläggningar eller anordningar eller vidtas andra sådana åtgärder som kan inverka menligt på trafiksäkerheten. TiUstånd krävs inte för åtgärder som skaU utföras utanför i första stycket angivet område och utanför de räta sammanbindningslinjerna mellan punkter, som är belägna i de korsande vägarnas mittlinjer 75 meter från korsningen.

I samband med tillstånd/år länsslyrelsen meddela de föreskrifter som behövs.

Bestämmelserna i första och andra styckena om krav på tillstånd av länsstyrelsen gäller inte inom områden med detaljplan. De gäller inte heller i fråga om åtgärder för vilka bygglov krävs.

Från det beslut om fastställande av arbetsplan vunml laga kraft till dess vägföretagel slutförts, får inom det i arbetsplanen upptagna vägområdet ej utan länsstyrelsens tillstånd uppföras byggnad eller vidtagas åtgärd, som kan väsentligt försvåra områdets användning för vägändamål.

För lid som anges i första styckel äger bestämmelserna i 47 § första styckel om förbud att utan länsstyrelsens tillstånd uppföra byggnad motsvarande tillämpning.

Inom det i en arbetsplan angivna vägområdet får inte ulan väghåll-ningsmyndighelens tUlstånd uppföras byggnader, göras tillbyggnader, ulföras andra anläggningar eller anordningar eller vidtas andra sådana åtgärder, som kan väsentligt försvåra områdets användning för vägändamål. Förbudel gäller från det att beslutet om fastställelse av arbetsplanen har vunml laga kraft UU dess att vägområdet har tagils i anspråk för väg.

För tid som anges i första siycket gäller bestämmelserna i 47 § första och andra styckena om förbud att utan länsstyrelsens tillstånd uppföra byggnader, göra tillbyggnader, utföra andra anläggningar eller an-

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1985/86:118

ordningar eller vidta andra sådana ålgärder.

Förbud enligt försia eller andra Förbud enligt försia eller andra
stycket upphör all gälla, när beslut stycket upphör all gälla, när beslul
omfastställande av arbetsplan upp- om fastställelse av en arbetsplan
häves eller förfaller. upphävs eller förfaller.

I samband med tillslånd enligt I samband med tillstånd får väg-

försla eller andra stycket meddelar hållningsmyndigheten meddela de länsslyrelsen de föreskrifter som föreskrifter som behövs, behövs.

49 §
Sedan fråga väckis om byggande

av väg, kan länsstyrelsen meddela förbud atl utan länsstyrelsens tillslånd uppföra byggnad på mark som kan antagas komma alt ingå i vägområdet eller ligga i dess omedelbara närhet. Sådant förbud får ej meddelas för längre tid än tre år. Om synnerliga skäl föreligger, kan länsstyrelsen förlänga tiden, varje gång med högsl tre år.

Förbud enligt första stycket upphör atl gälla, när beslut om fastställande av arbetsplan för vägbyggnadsföretaget vinner laga krafl.

I samband med tUlstånd enligt försia stycket meddelar länsstyrelsen de föreskrifter som behövs.

50 §*
Ulan hinder av 47-49§§ får

byggnad uppföras, anordning förekomma eller ålgärd vidtagas inom område med stadsplan eller byggnadsplan.

51§

Förbud enligt 45—9 § gäller ej i Förbud enligt 45-45 § gäller inte
fråga om byggnad eller annan an- i fråga om byggnader, andra an
ordning inom det förbudsbelagda läggningar eller anordningar eller
området som lagligen påbörjats in- ålgärder som lagligen har påbörjats
nan förbudel blev tiUämpligt där. innan det blev förbjudet.

52§

Är lagligen påbörjad anordning Om en byggnad, annan anlägg-

belägen inom område där förbud ning eller anordning som är belä-

enligt 45-47§ är lUlämpligi och gen inom område som avses i 45-

medför den på grund av ändrade 47 § på grund av ändrade förhål-

' Senaste lydelse 1972:786. 14

förhållanden eller i annal faU sådan olägenhel atl begäran om tillstånd enligt 45-47§ skulle ha avslagils, kan länsstyrelsen rrieddela föreläggande om avlägsnande, ändring eller utbyte av anordningen eller om vidtagande av annan åtgärd. Vad som sagts nu gäller i fråga om byggnad endasl, om byggnaden kan flyttas ulan svårighet eller är av ringa värde.

/ beslut om föreläggande enligt denna paragraf kan länsstyrelsen utsätta vite.

landen eller av annan anledning har kommit att medföra sådana olägenheter atl begäran om tillstånd enligt 45—47 § skulle ha avslagits, får länsstyrelsen meddela föreläggande att ta bort den eller vidta någon annan åtgärd med den. Belräffande byggnader får dock sådant föreläggande meddelas endast om byggnaden kan flyttas utan svårighet eller är av ringa värde.

Bestämmelserna i första stycket gäller inte inom områden med detaljplan.

Är det nödvändigt för vinnande av fri sikt eller är det annars påkallat av hänsyn tiU trafiksäkerheten, kan länsstyrelsen besluta atl träd eller buske intill vägområde får avlägsnas eller kvistas genom väghållningsmyndighetens försorg.

Är sådan anordning intill väg som ej utgöres av byggnad till hinder för vägens drift, kan länsstyrelsen besluta atl anordningen får avlägsnas genom väghållningsmyndighetens försorg.

I samband med beslut enligt första eller andra stycket meddelat länsstyrelsen de föreskrifter som behövs.

Om träd eller buskar intUl ett vägområde medför olägenheter för trafiksäkerheten, får länsstyrelsen besluta att träden eller buskarna skall avlägsnas eller kvistas genom väghållningsmyndighetens försorg. I samband med beslutet får länsstyrelsen meddela de föreskrifter som behövs.

Medför vägran av tillstånd som avses i 47 § första stycket att pågående markanvändning avsevärt försvåras, är fastighetsägaren och innehavare av nyttjanderätt eller annan särskild rätt till fastigheten berättigade lill ersättning av väghållaren för den skada de härigenom lider.

Första stycket äger motsvarande tUlämpning, om tillslånd som avses i 48 § första eller andra stycket eller 49 § försia stycket vägrats och förbud som avses i nämnda paragrafer varU gällande längre lid än fem år i följd.

Om vägran av tillstånd som avses i 47 § medför att pågående markanvändning avsevärt försvåras, är fastighetsägaren och innehavare av nyttjanderätl eller annan särskild rätt till fastigheten berättigade lill ersättning av väghållaren för den skada de härigenom lider.

Bestämmelserna i första stycket tUlämpas också, om tillstånd som avses i 48 § har vägrats och förbud som avses i den paragrafen har gällt längre tid än fem år i följd.

Väghållaren skall ersätta skada till följd av atl han förvärvat rätt att inrätta särskild vinterväg, rätt att nyttja mark i närheten av vägområde för upplag eller liknande ändamål i samband med byggande av väg, räu att anordna tillfällig väg, rätt att intill vägområde uppsätta snöskärm eller rätt till täkl för drifl av väg. Han skall också ersätta skada lill följd av åtgärd som avses i 34 eller 53 §. För skada till följd av åtgärd som avses i 52) första styckel utgår ersättning dock endasl om skadan är avsevärd. Vad som sagts nu gäller ej, om del avtalals eller uppenbariigen förutsatts att ersällning icke skall lämnas.

Väghållaren skäll ersätta skador till följd av att han har förvärvat rätt

1. alt inrätta särskild vinterväg,

2. alt nyttja mark i närheten av vägområde för upplag eller liknande ändamål i samband med byggande av väg,

3. att anordna tillfällig väg,

4. atl intill vägområde sätta upp snöskärm,

5. till läkt för drift av väg.
Väghållaren skall också ersätta

skador lill följd av åtgärder som avses i 34 §, 45 § fjärde stycket eller 53 § eller tiU följd av ett föreläggande som har meddelats med stöd av

52 §. För skador som har uppstått till följd av åtgärder som avses i

53 § utgår ersättning endast om skadorna är avsevärda.

Bestämmelserna i första och andra styckena gäller inte om det har avtalats eller uppenbarligen förutsatts alt ersättning inte skall lämnas.

Har överenskommelse ej träffats om ersättning enligt 55, 58, 61, 63 eller 64 § eller om inlösen enligt 56, 59 eller 62 §, skall den som vill göra anspråk pä ersättning eller fordra inlösen väcka lalan vid den fastighetsdomstol inom vars område fastighelen eller anordningen är belägen. Även väghållare kan pä sätl som nu sagts påkalla prövning av ersättning som tillkommer fastighetsägare eller annan sakägare.

68*

Har överenskommelse inte träffals om ersällning enligt 55, 58, 61 eller 63 § eller om inlösen enligt 56, 59 eller 62 §, skall den som vill göra anspråk på ersällning eller fordra inlösen väcka lalan vid den fastighetsdomstol inom vars område fastigheten eller anordningen är belägen. Även väghållaren kan på samma sätt påkalla prövning av ersättning som tillkommer fastighetsägare eller annan sakägare.

ning enligt 55,58 eller 61 § blivit för lågt beräknad och ersättningen till följd av överenskommelse mellan väghållaren och fastighetens ägare eller av annan anledning ej blivit prövad av domstol. I fråga om gottgörelse som nu sagts äger 65 § motsvarande tillämpning på förhållandet mellan väghållaren och borgenären.

Har mark till väg enligt fastställd generalplan eller enligt stadsplan tagits i anspråk av kommunen för gata, annan allmän plats eller särskilt trafikområde, skall väghållaren fullgöra dessförinnan uppkommen skyldighet enligt försia siycket, oavsett alt vågrätten upphört till följd av 33 §.

Talan om gottgörelse väckes vid fastighetsdomstol som anges i 66§.

ning enligt 55, 58 eller 61 § blivit för lågt beräknad och ersättningen till följd av överenskommelse mellan väghållaren och faslighetens ägare eller av annan anledning inte har prövats av domstol. I fråga om sådan gottgörelse skaU 65 § tillämpas på förhållandet mellan väghållaren och borgenären.

Om mark till väg inom en detaljplan där kommunen är huvudman för allmänna platser har tagils i anspråk av kommunen som allmän plats, skall väghållaren fullgöra dessförinnan uppkommen skyldighet enligt första stycket, trots att vågrätten har upphört till följd av 33 §.

Talan om gottgörelse väcks vid den fastighetsdomstol som anges i 66 §.

Har kommun enligt 7 § tillhandahållit slalen mark för väg, är kommunen berättigad att av staten erhålla ersättning för skäliga kostnader efter avdrag för förvaltningskostnad.

Framställning om ersättning göres hos statens vågverk. Kan överenskommelse ej träffas, väckes lalan om ersättning vid fastighetsdomstol som anges i 66§.

Om en kommun enligt 7 § har tillhandahållit staten mark för väg, är kommunen berättigad att av staten erhålla ersättning för skäliga koslnader efler avdrag för förvaltningskostnad.

Framställning om ersättning görs hos vågverket. Om en överenskommelse inte kan träffas, väcks talan om ersättning vid den fastighetsdomstol som anges i 66§.

Till böter eller fängelse i högst sex månader dömes den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot förbud i 39, 43-48 eller 54 § eller mot föreskrift eller förbud som meddelats med stöd av 39 eller 43-49 §.

Till böler dömes den som bryter mot trafikföreskrift som meddelats med stöd av 41 §.

Till böter eller fängelse i högst sex månader döms den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot ett förbud i 39 eller 43-48 § eller mol en föreskrift eller ell förbud som har meddelats med stöd av 39 eller 43-45 §.

Till böler döms den som bryter mol en trafikföreskrift som har meddelats med stöd av 41 §.

Uppförs byggnad eller utförs ledningsarbete i strid mol 43, 44, 47 eller 48 § eller mot föreskrift eller förbud som meddelals med stöd av 43, 44 eller 47-49§, får tingsrätten meddela handräckning för atl åstadkomma rättelse. I fråga om sådan handräckning finns bestämmelser i 17 § handräckningslagen (1981:847).

Bryter någon mol förbud i 43, 45-48 eUer 54 § eller mot föreskrift eller förbud som meddelals med stöd av 43 eller 45-48 § och är del ej fråga om byggnads uppförande, får kronofogdemyndigheten föranstalta om rättelse.

Eflerkoms ej föreläggande enligt 52 §, skall kronofogdemyndigheten på anmodan av länsstyrelsen ombesörja att ålgärd vidtages.

Polismyndighet skall lämna den handräckning som behövs för vidtagande av ålgärd som avses i 34, 40 och 53 §§.

Utförs ledningsarbete eller uppförs en byggnad i strid mot 44, 47 eller 48 § eller mot en föreskrift eller ett förbud som har meddelats med stöd av 44, 47 eller 48%, får tingsrätten meddela handräckning för atl åstadkomma rättelse. I fråga om sådan handräckning finns bestämmelser i 17 § handräckningslagen (1981:847).

Om någon bryter mot ett förbud i 46-48 § eller mot en föreskrift eller etl förbud som har meddelats med stöd av 46-48 § och är det inte fråga om uppförande av en byggnad, får kronofogdemyndigheten vidta ålgärd för rättelse.

Kronofogdemyndigheten skall lämna det biträde som behövs för att beslut av länsstyrelsen enligt 64 § andra stycket skall kunna genomföras.

Polismyndigheten skall lämna väghållningsmyndigheten det biträde som behövs för att åtgärder som avses i 34, 40,43, 45 eller 53 § skaU kunna vidtas.

Beslut i fråga om tillstånd enligt 39, 43 eller 45-49§ och statens vägverks beslut i fråga om fastställelse av arbetsplan för väg, förändring av enskild väg till allmän, förklaring att gala tillika skall vara allmän väg eller indragning av väg blir gällande när beslutet vinner laga kraft. I beslul om lillslånd kan dock förordnas atl beslutet skall lända tiU efterrättelse omedelbart.

Annat beslut enligt denna lag än som avses i försia stycket länder omedelbart tiU efterrättelse, om ej annat förordnas i beslutet.

Ett beslut i fråga om tillslånd enligt 39, 43 eller 45-45§ och vägverkets beslut i fråga om fastställelse av en arbetsplan för väg, förändring av en enskild väg till allmän, förklaring att en gata tillika skall vara allmän väg eller indragning av en väg blir gällande när beslutet vinner laga kraft. I ett beslut om tillstånd får dock förordnas att beslutet skall gälla omedelbart.

Andra beslut enligt denna lag än som avses i första siycket gäller omedelbart, om inte något annat förordnas i beslutet.

Bestämmelserna i 2-4 kap. gäller inte inom områden med detaljplan där kommunen är huvudman för allmänna platser. Beslut att anta en sådan detaljplan för etl område medför inte, att vad som tidigare enUgt denna lag beslämts ifråga om fastigheter eller vägar inom området upphör atl gälla såvida inte med stöd av 65 eller 85 § bestäms något annat.

Bestämmelserna i 5 kap. gäller inte inom områden med detaljplan.

Bestämmelsema i 2-4 kap. äga icke tillämpning, såvitt angår område, för vilket stadsplan fastställts; dock skall, där ej med stöd av sladgandena i 65 eller 85 § annorledes i laga ordning beslu tes, fastställelse av stadsplan för område icke medföra, alt vad tidigare Jämlikt denna lag bestämts rörande fastigheter eller vägar inom områdel upphör alt gälla.

Vad i 5 kap. stadgas skall icke äga tUlämpning ifråga om bebyggande av område, som ingår i stadsplan eller byggnadsplan.

Denna lag skall icke verka mbbning av vad som finnes särskilt stadgat om rätl lill väg eller om väghållningsskyldighel i vissa fall, ej heller inskränkning i den omfattning i vilken del enligt vedertagna allmänna rättsgrundsatser är lovligt för envar att färdas över annans ägor.

4§ Väg skall lill läge och slräckning samt till bredd och anordning i övrigt byggas så, att ändamålet med vägen må ulan oskälig kostnad vinnas med minsta intrång och olägenhel för annan.

Ej må väg så byggas att plan eller bestämmelser, som enligt vad därom är stadgat innefatta hinder mot bebyggelse i strid mot planen eller bestämmelserna, motverkas eller eljest markens ändamålsenliga bebyggande försvåras. EJ heller må väg byggas i strid mot vad Jämlikt 3 kap. föreskrivits. Inom område, för vUket regionplan finnes faslslälld, skall denna plan tjäna till ledning

' Senaste lydelse 1972:788. Senaste lydelse 1954: 197.

Inom område med detaljplan eller områdesbestämmelser får väg inte byggas / strid mot planen eller beslämmelserna. Om syftet med planen eller bestämmelserna inte motverkas, får dock mindre avvikelser göras.

Gäller nalurvårdsföreskrifler eller andra särskilda bestämmelser för marks bebyggande eller användning ån som avses i andra

Beträffande område på landet eller i stad, inom vilket tätare bebyggelse uppkommit eller kan väntas inom nära förestående tid uppkomma, må i den ordning nedan sägs förordnas, att de fastigheter, som i sin helhet eller till nägon del äro belägna inom området, skola utgöra en samfällighet (vägförening) med ändamål att ombesörja och bekosta väghållning i fråga om de vägar, vilka förklaras skola anses såsom föreningens vägar, samt att handhava de i föreningen ingående fastigheternas gemensamma angelägenheter i övrigi rörande dessa vägar.

Finnes inom vägförenings område mark, som i byggnadsplan av-- setts till annan allmän plats än väg, skall föreningens väghållning omfatta Jämväl iordningställande och underhåll av dylik plals. Vad i detla kapitel sägs om väg skall i tillämpliga delar gälla belräffande sådan allmän plats.

För område, inom vilket tätare bebyggelse har uppkommit eller kan väntas uppkomma inom nära förestående tid, får i den ordning nedan sägs förordnas, att de fastigheter, som i sin helhet eller till någon del är belägna inom området, skall uigöra en samfällighet (vägförening) med ändamål att ombesörja och bekosta väghållning i fråga om de vägar, vilka förklaras skola anses såsom föreningens vägar, samt alt handha de i föreningen ingående fastighetemas gemensamma angelägenheter i övrigt rörande dessa vägar.

Finns inom en vägförenings område mark, som i en detaljplan där kommunen inte är huvudman för allmänna platser, avsatts till annan allmän plats än väg, skall föreningens väghållning omfatta även iordningställande och underhåll av en dylik allmän plals. Vad i detta kapitel sägs om väg skall i tillämpliga delar gälla ifråga om en sådan allmän plats.

ken eller den befintliga vägen. Medför vägens anläggning eller övertagande till väghållning Jämväl nytta för den till ersättning berättigade, skall hänsyn därtiU tagas vid ersättningens bestämmande. För föreningens rätt atl begagna befintlig väg skall ej, med mindre särskilda skäl därtiU äro, gäldas ersättning till fastighet, som ingår i föreningen. Att mark Jämväl i vissa andra fall må tagas i anspråk utan ersättning, därom stadgas i byggnadslagen.

na vägmärken eller den befintliga vägen. Medför vägens anläggande eller övertagande lill väghållning även nytta för den som är berättigad till ersättning, skall hänsyn tas till det, när ersättningen bestäms. För räil för föreningen atl begagna en befintlig väg skall inte, om det inte föreligger särskilda skäl //// det, betalas ersättning till fastigheter, som ingår i föreningen. Bestämmelser om alt mark även i vissa andra fall får tas i anspråk utan ersättning finns i plan- och bygglagen (0000:000).

nämnden samt alt anteckning som omförmäles i 31 § andra stycket må underlåtas.

Förrättningsmannen och hans biträden samt gode männen vare berättigade att erhålla tilllräde lill fastigheler och byggnader samt att därvid övergå ägor och anbringa märken eller signaler i vad det finnes erforderligt för uppdragets fullgörande, varvid skall iakttagas atl skada å egendom såvitt möjligt undvikes.

Förrätlningsmannen och sakkunnigt biträde äge för uppdraget njuta ersättning med belopp som, där ej annorlunda är eller varder särskilt stadgat, på ansökan bestämmes av länsstyrelsen. Om ersättning åt god man gälle vad som är eller varder stadgat om gode män vid fastighetsbildningsförrättningar.

Då slutligen avgjorts atl vägförening skall bildas saml förrättningskartan i erforderlig mån kompletterats, skola kopior av kartan samt avskrifter av förrättningsutlåtandel och i 80 § omförmälda förteckningar jämte beslut, som må hava meddelats över utlåtandet, av länsstyrelsen överlämnas till vägföreningen ävensom till länets lantmäteri-kontor eller, där områdel är beläget inom stad eller samhälle, för vilket byggnadslagens bestämmelser angående stad äga tillämpning, till stadens eller samhällets byggnadsnämnd. Rörer ärendet område av såväl egentliga landsbygden som ock stad eller samhälle, som nu nämnts, skola kartkopia och avskrift av handlingarna tillställas både lantmäterikontoret och byggnadsnämnden.

Dä det slufligen har avgjorts alt en vägförening skall bildas samt förrättningskartan har kompletterats i erforderlig mån, skaU kopior av kartan samt avskrifter av för-rältningsutlålandet och av de förteckningar som nämns i 80 § jämte beslut, som kan ha meddelals över utlåtandet, av länsstyrelsen överlämnas till vägföreningen, ävensom lill fastighetsbildningsmyndigheten ochfaslighetsregistermyndigheien, om inte länsstyrelsen är fastighetsregistermyndighet, samt tiU byggnadsnämnden.

Där det finnes påkallat för tillgodoseende av trafiksäkerheten äger länsstyrelse med avseende å viss enskild väg inom länet eller del av sådan väg förordna, alt inom ell avslånd av högsl tolv meler från vägbanans milt ej må utan länsstyrelsens tillslånd uppföras byggnad, uppsättas stängsel, som skymmer utsikten över vägbanan, eller vidtagas annan dylik för trafiksäkerheten menlig anordning. Vid korsning i samma plan mellan enskilda vägar eller mellan enskild väg och järnväg eller spårväg må förordnandet utvidgas atl avse etl område, som begränsas av räta linjer mellan punkter belägna i vägarnas mittlinjer högst femtio meler från korsningen.

Där det är påkallat för att tillgodose trafiksäkerheten får länsstyrelsen för viss enskild väg inom länel eller en del av en sådan väg förordna att det inom etl avslånd av högsl tolv meter från vägbanans milt inte får utan länsstyrelsens lillslånd uppföras byggnader, göras tillbyggnader eller utföras andra anläggningar eller anordningar eller vidtas andra sådana åtgärder som kan inverka menligt på trafiksäkerheten. Vid korsning i samma plan mellan enskilda vägar eller mellan enskild väg och järnväg eller spårväg får förordnandet utvidgas att avse ett område, som begränsas av räta linjer mellan punkter belägna i vägamas mittlinjer högst femtio meter från korsningen.

Innan länsstyrelsen meddelar förordnande, som avses i försia styckel, skall länsstyrelsen verkställa erforderlig ulredning saml därvid bereda de väghållningsskyldiga eller för dem utsedd styrelse, markägare och andra, som hava elt väsentligt inlresse av frågan, tillfälle att muntligen eller skriftligen yttra sig i ärendet.

Om meddelat förordnande skall, utöver den underrättelse angående förordnandet som sker enligt allmänna bestämmelser, meddelande intagas i ortstidning. Därjämte skall förordnandet införas i länels författningssamling.

102*

Har ansökan om tillstånd enligt 100 § försia siycket atl å fastighet uppföra byggnad eller eljesl vidtaga i samma stycke omförmäld anordning icke bifallils och medför detta atl pågående markanvändning avsevärt försvåras, äro faslighelsägaren och innehavare av nyttjanderätt eller annan särskild rätt lill fasligheten berättigade till ersättning av kronan för den skada de härigenom lida.

Ersällning varom sägs i försia styckel skall bestämmas alt ulgå på en gäng; dock må ersättningen, om särskilda skäl äro därtiU, på begä-

Har en ansökan om tillstånd enligt 100 § försia stycket inte bifallils och medför detta all pågående markanvändning avsevärt försvåras, är fastighetsägaren och innehavare av nyttjanderätt eller annan särskild rätt till faslighelen berättigade till ersättning av staten för den skada som de lider härigenom.

Ersättning enligt första siycket skall bestämmas alt ulgå på en gäng. Ersättningen får dock, om särskilda skäl föreligger, pä begä-

ran antingen av kronan eller av fastighetsägaren eller annan sakägare fastställas att utgå med visst åriigt belopp med rätl för kronan eller den ersättningsberättigade atl erhålla omprövning vid ändrade förhållanden.

Vad i fråga om ersättning avlalals eller uppenbariigen fömtsatts skola gälla mellan kronan och sakägare skall gällayå/TJVfl/ mot den som efter det rätten till ersättning uppkom förvärvat sakägarens rätt / avseende å fastigheten.

ran antingen av staten eller av fastighetsägaren eller annan sakägare fastställas atl ulgå med vissl ärligt belopp med rätt för staten eller den ersättningsberättigade atl erhålla omprövning vid ändrade förhållanden.

Vad som i fråga om ersättning har avtalats eller uppenbarligen har fömtsatts skola gälla mellan staten och sakägare skall gälla även möt den som efter det att rätten lill ersättning uppkom har förvärvat sakägarens rätl med avseende på fastigheten.

103 §' Är fastighetsägare jämlikt 102 § tillkommande ersättning bestämd att utgå på en gång och har fastighelen genom inskränkningen i förfoganderätten undergått sådan minskning i värde att den kan antagas ej utgöra full säkerhet för borgenär, som då rätten lill ersättning uppkom hade panträtt i fastigheten, skall ersättningen nedsättas hos länsslyrelsen; och skall om fördelning och utbetalande av nedsatt belopp saml verkan därav i tillämpliga delar gälla vad som är stadgat för del fall att nyttjanderätt eller servitutsrätt upplåtes genom expropriation.

Om borgenär som avses i första Om en borgenär som avses i förs-slyckel lider förlust lill följd av att ta stycket lider förlust lill följd av

nedsättning ej skett, har han rätt till gottgörelse av kronan för föriuslen mol avskrivning å fordringshandlingen. Detsamma gäller, om borgenär lider förlust därigenom alt ersättning blivit för lågt beräknad och ersättningen till föUd av överenskommelse mellan kronan och den ersättningsberälligade eller av annan anledning ej blivit prövad av domslol.

atl nedsättning inte har skett, har han rätt till gottgörelse av staten för förlusten mot avskrivning på fordringshandlingen. Detsamma gäller, om en borgenär lider förlust därigenom atl en ersättning blivit för lågt beräknad och den lill följd av överenskommelse mellan staten och den ersättningsberätligade eller av annan anledning inte prövats av domstol.

104 §'

105 §" Den som vill göra anspråk på ersättning enligt 102, 103 eller 104 § skall göra framställning därom hos länsstyrelsen.

Kan överenskommelse icke träf-

fas om ersättningen, har den som gjort framställningen att instämma sin lalan lill den fastighetsdomstol, inom vars domkrets den av förordnandet eller föreläggandet berörda marken är belägen. Jämväl kronan äger påkalla prövning av ersättningsfrågan enligt vad nu sagts. I fråga om rättegångskostnader och kostnader vid fördelning av ersättning gäller expropriationslagen (1972:719) i tillämpliga delar. OgUlas yrkande om ersättning i mål som ej anhängiggjorts av kronan, lillämpas dock allmänna regler om rättegångskostnader. Om den som framställer ersättningsanspråk har haft skälig anledning att få sin talan prövad av domstol, får i stället efler omständigheterna förordnas, att kronan skall ersätta honom hans rättegångskostnad eller att vardera parten skall bära sin kostnad.

Kan överenskommelse inte träffas om ersättningen, har den som gjort framställningen alt instämma sin talan till den fastighetsdomstol, inom vars domkrets den mark som berörs av förordnandet eller föreläggandet är belägen. Även staten kan begära prövning av ersättningsfrågan. I fråga om rättegångskostnader och kostnader vid fördelning av ersättning gäller expropriationslagen (1972:719) i tillämpliga delar. Om ett yrkande om ersättning i mål, som inte har anhängiggjorts av staten, ogillas, skall istället allmänna regler om rättegångskostnader tillämpas. Om den som framställer ett ersättningsanspråk har haft skälig anledning alt få sin lalan prövad av domstol, får i stället efler omständigheterna förordnas, atl staten skall ersätta honom hans rättegångskostnad eller alt vardera parten skall bära sin kostnad.

Kommunikationsdepartementet °-1985/86: ii8

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 10 oktober 1985

Närvarande: statsministern Palme, ordförande, och statsråden I. Carlsson, Lundkvist, Sigurdsen, Gustafsson, Leijon, Peterson, Bodström, Göransson, Dahl, R. Carlsson, Holmberg, Hellström, Thunborg, Wickbom

Föredragande: statsrådet R. Carlsson

Lagrådsremiss om ändringar i väglagen (1971:948) och lagen (1939:608) om enskilda vägar

1 Inledning

Regeringen beslöt den 23 maj resp. den 19 juni detta år att genom proposition föreslå riksdagen att anla dels ell förslag lill ny plan- och bygglag, PBL (prop. 1985/86:1), dels etl förslag lill lag om hushållning med naturresurser m.m., NRL (prop. 1985/86:3). Lagförslagen har granskals av lagrådet. PBL-förslagel grundades på PBL-ulredningens betänkande (SOU 1979:65 och 66) Ny plan- och bygglag och NRL-förslagel på departementspromemorian (Ds Bo 1984:3) Förslag till lag om hushållning med naturresurser m. m. Både utredningens belänkande och departementspromemorian innehåller förslag till ändringar i väglagen i syfte atl åstadkomma en anknytning mellan den lagen och PBL resp. NRL.

Genom beslut den 13 december 1984 samt den 25 april och den 13 juni 1985 remitterade regeringen lill lagrådel förslag till vissa följdändringar med anledning av bl. a. förslagen till PBL och NRL.

I del följande lar jag upp de ändringar i väglagen (1971:948) och lagen (1939:608) om enskilda vägar som föranleds av PBL- och NRL-förslagen. Ändringarna innebär atl de båda lagarna anpassas lill PBL och NRL.

Vidare föreslårjag vissa ändringar i väglagen som gmndas på en framställning av vägverket från 1983. Mina förslag i denna del går ut pä all vissa beslutsbefogenheter förs över från länsstyrelserna till väghållningsmyndigheterna, att väghållningsmyndighelerna själva skall få la bort otillåtna anordningar m. m. inom etl vägområde och alt besvärsordningen i vissa avseenden ändras.

Slutligen föreslår jag vissa i huvudsak redaktionella ändringar i väglagen. Dessa förslag har tillkommit under ärendets beredning inom regeringskansliet.

En sammanställning av remissyttrandena över PBL-ulredningens betän
kande gavs ut i febmari 1982 (SOU 1982:9). En sammanställning av 28

remissyttrandena över departementspromemorian har gjorts inom bo- Prop. 1985/86:118 stadsdepartementet och finns tillgänglig i lagstiftningsärendet angående NRL (Dnr F309/84).

Remissytiranden över vägverkels framställning har avgells av kammarrällen i Göteborg, trafiksäkerhets verket, riksrevisionsverket, slalens planverk, länsstyrelsernas organisalionsnämnd, länsslyrelserna i Malmöhus, Örebro och Västerbottens län, Nationalföreningen för trafiksäkerhetens främjande, Riksförbundei för enskild väghållning samt Svenska kommunförbundet.

En sammanställning av remissyttrandena har gjorts och finns tillgänglig i ärendet (kommunikationsdepartementet dnr RS 1872/83).

Belräffande de ändringar som är föranledda av PBL- och NRL-förslagen har jag samrått med chefen för bostadsdepartementet.

2 Allmän motivering

I samband med regeringens beslut den 25 april 1985 atl till lagrådet remittera bl. a. vissa följdändringar i annan lagstiftning med anledning av förslagen till PBL och NRL presenterade chefen för bostadsdepartementet kortfattat PBL och NRL. Vidare redovisades allmänt principerna för en samordning av PBL och NRL med annan lagstiftning (avsnitt 2 i lagrådsremissen den 25 april 1985). Jag hänvisar nu lill vad som då anfördes.

Väglagen trädde i kraft den 1 januari 1972. Erfarenheterna av lagen är i huvudsak goda. Del finns emellertid etl vissl moderniserings- och förenklingsbehov. Dessutom bör - såsom vägverket föreslagit - besvärsordningen för vissa typer av ärenden ändras. I detla sammanhang vill jag upplysa atl jag under arbetets gäng övervägt att inskränka regeringens befattning med ärenden enligt väglagen i större omfattning än vad vägverket föreslagit. Jag har emellertid kommit fram till all den ordning som nu föreslås bäst stämmer överens med de riktlinjer som har antagits av riksdagen (prop. 1983/84:120, KU 23, rskr 250).

2.1 Väglagen

Sammanfattning

• Väglagen knyts an till NRL.

• Vägar får inte byggas i slrid mot detaljplan eller områdesbestämmelser.

• Byggnader, andra anläggningar, anordningar eller åtgärder utanför vägområdet, för vilka bygglov krävs, skall inte längre prövas enligt väglagen av länsstyrelsen. Tillstånd av länsstyrelsen bibehålls dock för sådana anläggningar, anordningar och åtgärder som inte är bygglovspliktiga.

• Tillstånd beträffande byggnader, andra anläggningar, anordningar eller åtgärder inom vägområdet beslutas av väghållaren i stället för av länsstyrelsen. Därav följer atl också kommuner som är väghållare enligt väglagen, s.k. egna väghållare, tar över länsslyrelsens beslutsbefogenheter i fråga om ålgärder m. m. inom vägområdet. 29

• Väghållaren ges möjlighet att ta bort sådana byggnader, andra anläggningar eller anordningar inom vägområdet för vilka tillstånd saknas.

• Besvärsordningen förenklas. Vägverket blir enda och sista besvärsinslans för tillståndsbeslut avseende åtgärder inom vägområdet. Del gäller

- tillstånd atl ansluta enskild väg (39 §)

- avspärrning av enskild väg (40 §)

— trafikföreskrifter för enskild väg (41 §)

- tillsländ alt vidla ålgärder m. m. inom vägområdet (43 §)

—tillstånd all dra ledningar inom vägområdet (44 §)

—tillstånd alt uppföra byggnader m.m. inom fastställt vägområde för planerad väg(48§).

Prop. 1985/86:118

Skälen för mitt förslag: Väglagen gäller för allmänna vägar. Dessa vägar sköts dels av staten genom vägverket, dels av de kommuner som av regeringen har förordnats att vara väghållare.

Ny väg får enligt väglagen anläggas, om vägen behövs för allmän samfärdsel eller annars kan antas få synnerlig betydelse för det allmänna. Omläggning av väg i ny slräckning saml ombyggnad och förbättring av väg får ske när del är påkallat från allmän synpunkt. Fråga om byggande av väg prövas av vägverket efter samråd med länsstyrelsen. Om vägverket och länsstyrelsen har olika uppfattningar prövas frågan av regeringen.

Av väglagen framgår vidare atl man vid byggande av väg skall se lill all vägen får ett sådanl läge och utförande alt ändamålet med vägen vinns med minsta intrång och olägenhet utan oskälig kostnad. Inom område med fastställd generalplan eller med stadsplan eller byggnadsplan skall väg byggas i överensstämmelse med planen. Gäller annars särskilda bestämmelser för marks bebyggande eller användning, t. ex. regionplan, utomplansbestämmelser eller naturvårdsföreskrifter, skall väg läggas så atl syftet med bestämmelserna inte motverkas. Om särskilda skäl föreligger kan enligt 14 § undantag från planen eller bestämmelserna medges av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer. Även utan sådanl medgivande fär mindre avvikelse från nämnda planer göras om ålgärden är förenhg med planens syfte.

För byggande av väg skall upprättas en arbetsplan. I denna skall bl. a. anges den mark som behöver las i anspråk för vägföretagel. När arbetsplanen utarbetas skall samråd i fräga om vägens sträckning och vägförslagets utformning ske med berörda fastighetsägare och myndigheter. Normalt skall arbetsplanen ställas ut för granskning och därefter fastställas av vägverket i samråd med länsstyrelsen. Med stöd av en fastställd arbetsplan får väghållaren ta i anspråk mark som behövs för vägen. Härigenom uppkommer vågrätt för väghållaren.

Väglagens samordning med PBL och NRL går i försia hand ut på atl Prop. 1985/86: 118 hushällningsbestämmelserna i NRL samt planer enligt PBL skall beaktas också vid planering och byggande av väg. Samordning erfordras också mellan planmyndigheter och vägmyndigheler i fråga om samråd, beslutsbehörighet och rätt all överklaga. Slutligen gäller del alt anpassa väglagens termer till de nya begrepp som finns i PBL och NRL.

I förslagel lill NRL (1 kap. 2§) föreskrivs att vissa bestämmelser i NRL skall tillämpas enligt vad som är föreskrivet i bl. a. PBL och väglagen. Av förslaget lill PBL (2 kap. 2§) framgår att NRL skall lillämpas vid kommunens planläggning för användningen av mark och vatten. Som chefen för bostadsdepartementet redovisat i samband med sin föredragning av förslagel lill NRL bör kommunens ställningstaganden i översiktsplanen beaktas även vid beslut enligt annan lagstiftning än PBL i frågor som gäller markanvändning.

En vägs tillkomst, lokalisering och utförande påverkar i hög grad markanvändningen i kommunerna. Befintliga och planerade allmänna vägar redovisas redan nu regelmässigt i kommunemas översikfliga fysiska planering. Förslaget till PBL ger kommunema ett ökat planeringsansvar och en starkare ställning när det gäller markanvändningen. Som underlag för bl. a. den kommunala planeringen enligt PBL skall vägmyndigheterna redovisa de markanvändningsanspråk som följer av planerna för vägbyggandel. Väghållningsmyndighelerna skall därvid också ange de s. k. riksintressena. Chefen för bostadsdepartementet redovisade vid sin föredragning av NRL-förslagel hur underiaget arbetas fram och förs in i den kommunala planeringsprocessen.

För egen del vill jag framhålla alt del redan i dag finns etl väl utvecklat samarbete mellan kommunerna och de stadiga väghållningsmyndighetema. Tillämpningen av den nya lagstiftningen torde därför inte föranleda några svårigheter när det gäller vägfrågorna. En gmndläggande princip i vägplaneringen är en stark lokal och regional förankring av vägbyggnadsplanerna. Den långsikliga planeringen av vägbyggande — med tioåriga investeringsplaner - förstärker dessutom det lokala och regionala inflytandet samtidigt som fömtsättningarna är gynnsamma all på elt myckel tidigt stadium klara ut eventuella meningsskiljaktigheter mellan staten och kommunerna.

I den obligatoriska översiktsplan, som varje kommun skall upprätta, kommer vägfrågorna atl behandlas. Det kan då visa sig all vägmyndighe-ternas önskemål ibland står i konflikt med andra markanvändningsinlressen. PBL och NRL bygger på etl aktivt samråd mellan slalen och kommunerna i planläggningsfrågor. Delta förhållande och vad jag nyss anförde om den tioåriga vägplaneringen bör leda till att vägfrågorna i normalfallet kan klaras ut.

Det kan naturligtvis förekomma atl vägfrågorna inte har kunnat lösas i översiktsplanen. Åven i de fall en kommun inte har redovisat någon ståndpunkt i den aktuella vägfrägan i sin översiktsplan, t. ex. av det skälet alt etl visst anspråk frän vägmyndigheterna uppstår efler del alt en kommun har antagit sin översiktsplan eller att man inte har kommit överens om

en gemensam ståndpunkt, är det naturligtvis viktigt att arbetsplaner enligt väglagen upprättas med beaktande av bestämmelsema i NRL.

Väglagen bör nu kompletteras med en bestämmelse som innebär all sädana markanvändningsbedömningar som förutsätts i NRL också görs vid beslut om byggande av väg. Därigenom kommer reglerna i NRL atl tillämpas vid beslut enligt väglagen, oavsett om vägfrågorna har behandlats i kommunala fysiska planer eller inte.

Nuvarande krav i väglagen att väg skall byggas i överensstämmelse med fastställda planer enligt byggnadslagen bör ersättas med elt förbud atl bygga en allmän väg i strid mot detaljplaner eller områdesbestämmelser enligt PBL. I konsekvens med vad som föreslagils i PBL bör väghållningsmyndigheterna vid byggande av väg kunna göra mindre avvikelser från gällande detaljplan eller områdesbestämmelser medan den möjlighet att medge undantag från plan som finns i 14 § inte bör behällas. Del bör liksom nu ankomma på vägverket att efter samråd med länsstyrelsen bedöma hur etl vägbyggnadsföretag kan passas in i en detaljplan eller rymmas inom områdesbestämmelser.

I förslaget till PBL ges kommunerna ett övergripande ansvar för markplaneringen. Kommunema bör därför ges rätt att överklaga sådana beslul av väghållningsmyndigheterna som rör kommunernas verksamhetsområde. Del kan t. ex. gälla beslul om fastställelse av vägarbelsplaner.

Prop. 1985/86:118

2.L2 Samordningen mellan tillståndsprövningen enligt PBL och väglagen

Mitt förslag: Byggnader, andra anläggningar, anordningar eller åtgärder utanför vägområdet för vilka bygglov krävs skall inte längre prövas enligt väglagen. Tillstånd av länsstyrelsen skall dock fortfarande krävas för sådana anläggningar, anordningar och åtgärder som inte är bygglovsplikliga.

Skälen för mitt förslag: I väglagen finns bestämmelser som innebär förbud alt utan särskilt tillstånd uppföra byggnader eller sätta upp skyllar, ljusanordningar och liknande anordningar i närheten av allmänna vägar. Förbuden som, frånsett förbudel mot skyltar vid motorväg eller motortrafikled, inte gäller inom områden med byggnadsplan eller stadsplan, har kommit till för all anordningar och ålgärder som kan försämra trafiksäkerheten eller försvåra vägens drifl skall kunna förhindras eller styras. Tillståndsgivande myndighei är länsslyrelsen. I anslutning lill meddelade lillslånd kan länsstyrelsen meddela föreskrifter.

I delta sammanhang vill jag erinra om vad chefen för bostadsdepartementet uttalade om samordningen mellan PBL och väglagen i sitl anförande lill propositionen om PBL (prop. 1985/86:1 s. 106). Han uttalade därvid bl. a. följande.

regleras endasl genom PBL. Utredningens förslag i den här delen har i Prop. 1985/86:118 allmänhet godtagits av remissinstanserna. Vägverket samt vissa länsstyrelser och vägförvaltningar anser emellertid att också beslämmelserna om skyltar bör behållas i väglagen. Kommunförbundet och några kommuner hävdar att även bestämmelserna om byggnader bör föras lill PBL.

Enligt min mening finns det ingen anledning alt ändra på de regler som gäller åtgärder inom etl vägområde, som väghållaren råder över med vågrätt. Det betyder att t. ex. beslämmelserna i 48 § med förbud i vissa fall alt uppföra byggnader inom vägområden bör vara kvar i väglagen. Belräffande tavlor, skyllar o. d. finner jag del inte sakligt motiverat att föra över tillståndsprövningen till PBL. Med andra ord bör beslämmelserna i 45 och 46§§ finnas kvar i väglagen. Del finns anledning atl se annoriunda på byggnader och en rad andra anläggningar och anordningar som bör vara generelll prövningspliktiga enligt förslaget lill PBL. När det gäller ansökningar om atl få uppföra byggnader m. m. ankommer det enligt PBL på byggnadsnämnderna att göra en allsidig prövning av lillåtlighel och lokalisering, där således även trafiksäkerhetsaspekter skall beaktas. Många kommuner är i dag väghållare enligt väglagen, och allmänt har kommunerna god kunskap om trafik- och trafiksäkerhetsfrägor. I ärenden hos byggnadsnämnden som kan beröra allmän väg är dessutom vägverket sakägare och kan bevaka att sådana frågor får en tillfredsställande lösning.

I översiktsplanen kommer såväl genomförda som planerade allmänna vägar all vara redovisade. Jag ser det också som självklart all kommunerna i översiktsplanen redovisar de särskilda restriktioner i fråga om bebyggelse som bör gälla i anslutning lill allmänna vägar eller vägreserval. Om del behövs, kan översiktsplanens syfle säkerställas genom alt områdesbestämmelser antas efter samråd med vägverket.

Del finns enligt min mening inte någon anledning all tro annal än all vägverket får gehör för sina synpunkler på trafiksäkerhetsfrägor vid behandlingen av översiktsplaner och områdesbestämmelser. Mol den här bakgmnden anserjag alt utredningens skäl för att behälla dubbelprövningen av nya byggnader och vissa anordningar inte är tillräckligt starka. Kraven i väglagen på tillstånd av länsstyrelsen för att uppföra byggnader och andra anordningar intill eller i närheten av allmänna vägar bör därför upphävas i den mån del råder bygglovsplikl enligt PBL. Jag har i denna fråga samrått med chefen för kommunikationsdepartementet. Jag återkommer lill dessa frågor i mitt blivande förslag lill ändringar i annan lagstiftning.

Sammanfattningsvis kan alltså konstateras alt det inte finns skäl att med den nya ordningen behälla de nuvarande kraven i väglagen på tillstånd från länsslyrelsen när del gäller byggnader, andra anläggningar och anordningar, inklusive ledningar samt ålgärder intill vägar, i den mån de enligt förslaget lill PBL skall prövas av byggnadsnämnden. När det gäller byggnader, andra anläggningar och anordningar, inklusive ledningar och älgärder som inte är underkastade krav på bygglov, bör däremol den nuvarande ordningen med krav på länsslyrelsens tillstånd vara kvar i väglagen.

Beträffande tillslånd till älgärder m.m. inom själva vägområdet har jag efter samråd med chefen för bostadsdepartementet kommit fram lill att det nuvarande systemet med en dubbelprövning för ålgärder m. m. som kräver bygglov bör behållas. Jag återkommer lill delta i nästa avsnitt.

33 3 Riksdagen 1985186. 1 saml. Nr 118

Vägverkets förslag överensstämmer i huvudsak med mitt förslag.

Remissinstanserna har i stort tillstyrkt vägverkets förslag.

Skälen för mitt förslag: Enligt gällande bestämmelser beslular länsslyrelsen i flertalet frågor som gäller ordnings- och säkerhetsföreskrifter inom vägområdet. Ärendena hos länsstyrelserna bereds och föredras genom vägförvaltningens försorg. Denna ordning har visat sig innebära all resurserna inte utnyttjas på bästa säll och atl handläggningsliden blir onödigt lång. Del finns därför - såsom vägverket framhållit - skäl all ändra den gällande ordningen. Beslutanderätten bör därvid föras över från länsstyrelserna till väghållningsmyndighelerna. Härigenom gör man rationaliseringsvinster för slalen och förenklar för allmänheten utan alt rättssäkerheten sätts i fara. Del är naluriigl alt den myndighet som beslular om byggande och drifl av väg också är bäst skickad att bedöma vad som bör tillåtas alt förekomma inom elt vägområde. Detla är också etl skäl för alt behålla det nuvarande systemet med en prövning ocksä enligt väglagen för sådana ålgärder som kräver bygglov. Tillkomst av anläggningar m. m. eller vidtagande av åtgärder inom vägområdet påverkar ofta mycket starkt väghållar-ens möjlighet atl tillhandahålla den av samhället efterfrågade väghållningen. Mitt förslag innebär atl de statliga och kommunala väghållningsmyndigheterna ges etl ökat ansvar för den totala väghållningen. Vidare ligger den föreslagna ändringen hell i linje med de allmänna strävandena atl öka den kommunala självstyrelsen.

Varje år lägger staten ned belydande belopp för atl öka trafiksäkerheten och framkomligheten på de allmänna vägarna. Åtgärderna blir emellertid inte alltid effektiva. Med nuvarande ordning har del nämligen mänga gånger visat sig alt det är svårt all få bort trafikfariiga anläggningar och anordningar inom vägområdet. Utmed vägarna förekommer i slor omfattning skyllar som är uppsatta ulan lillslånd. Dessa skyltar är ofta monterade på stolpar som bär upp vägmärken. Nuvarande bestämmelser ger visserligen väghållaren möjlighet att med hjälp av kronofogden vidta åtgärder när det inte är fråga om byggnader. Denna möjlighel har emellertid inte kunnat utnyttjas på avsett säll, efiersom kronofogdemyndigheterna sällan har tillräckliga resurser för alt biträda väghållaren. Detta är naturligtvis inte tillfredsställande.

Del finns mol denna bakgmnd etl behov av att ändra den gällande

2.L4 Besvärsordningen

Mitt förslag: Besvärsordningen förenklas i enlighel med de rikllinjer som riksdagen har antagit. Vägverket blir enda besvärsinslans för tillståndsbeslul avseende följande åtgärder inom vägområdet:

tillstånd all ansluta enskild väg (39 §)

avspärrning av enskild väg (40 §)

trafikföreskrifter för enskild väg (41 §)

lillslånd alt vidla åtgärder m. m. inom vägområdet (43 §)

tillsländ att dra ledningar inom vägområdet (44 §)

tillstånd atl uppföra byggnader m. m. inom fastställt vägområde

för planerad väg (48 §).

Vägverkets förslag stämmer i huvudsak överens med milt förslag.

Remissinstanserna: Flera av remissinstanserna har redovisat tveksamhet inför de ändringar i besvärsordningen som vägverket föreslär. Dessa remissinstanser kan tänka sig en delegering av beslutanderätten men anser att besvären bör prövas av en instans utanför vägverkets organisation. De som har avstyrkt vägverkels förslag i denna del föreslår i stället att länsstyrelsen skall vara besvärsinslans.

Regeringen beslutade den 23 februari 1984 atl förelägga riksdagen en proposition om regeringens befattning med besvärsärenden (prop. 1983/84: 120, KU 23, rskr 250). I propositionen uttalas att regeringen i allmänhet inte bör vara besvärsinslans annal än när det behövs en politisk styrning av praxis. I de fall besvärsprövningen huvudsakligen syftar lill alt tillgodose elt rätlsskyddsbehov bör regeringen vara besvärsinstans endasl om del inte går all ordna en tillräckligt kvalificerad besvärsprövning pä lägre nivå. Vidare uttalas i propositionen atl ärenden som kan prövas i minst tvä instanser under regeringsnivå normall inte bör få överklagas lill regeringen. Riksdagen beslutade i enlighet med regeringens förslag. Den besvärsordning som jag föreslår överensstämmer med dessa av riksdagen antagna riktlinjer.

I de typer av ärenden som jag har angett i mitt förslag anser jag att vägverket bör vara sista instans. Vägverket har tillräcklig kompelens på områdel varför rättssäkerheten inte sätts i fara. Därtill kommer att ärendenas art inte kan anses kräva regeringens medverkan. .Av dessa skäl och då en besvärsordning enligt tvåinstansprincipen är mest rationell från säväl allmän som enskild synpunkt bör besvär över vägverkets beslut i de angivna frågorna inte få föras.

Att såsom vissa remissinstanser har föreslagit låta länsstyrelserna vara Prop. 1985/86:118 sista instans i dessa ärenden kan medföra att praxis inte blir enhetlig, speciellt med tanke på alt antalet besvärsärenden hos regeringen är litet. Det har hittills uppgått lill cirka 20 per år.

2.1.5 Övrigt

I väglagen bör hänvisningarna till byggnadslagen ersättas med hänvisningar lill PBL.

Vidare bör vissa ytterligare ändringar göras med anledning av vägverkets framställning. Jag återkommer till dessa i specialmotiveringen.

2.2 Lagen om enskilda vägar

Lagen om enskilda vägar har efter år 1973 förioral en stor del av sin lidigare betydelse. Anläggningslagen (1973:1149) och lagen (1973:1150) om förvaltning av samfälligheter erbjuder numera fler praktiskt utformade möjligheter för fastigheler all samverka om såväl vägar som andra gemensamhelsanläggningar. Efter dessa lagars tillkomst tillämpas lagen om enskilda vägar främst när det gäller vissa enskilda vägar inom områden med byggnadsplan.

Nya vägföreningar bildas numera sällan. I stället bildas gemensamhelsanläggningar enligt anläggningslagen. Frågan om en samordning av lagen om enskilda vägar och anläggningslagen övervägs f n. av en arbetsgmpp inom bostads- och kommunikationsdepartementen. I avvaktan på resultatet av detta arbete ser jag ingen anledning alt föreslå andra ändringar i lagen om enskilda vägar än sådana som behövs för att anpassa lagen till PBL: s terminologi och plansyslematik. Därtill föreslårjag endast begränsade språkliga och redaktionella justeringar. I övrigt hänvisar jag till specialmotiveringen.

3 Upprättade lagförslag

I enlighet med det anförda har inom kommunikationsdepartementet upprättats förslag till

1, lag om ändring i väglagen (1971:948),

2. lag om ändring i lagen (1939:608) om enskilda vägar.
Förslagen bör bifogas protokollet i detta ärende som bilaga.

4 Specialmotivering

4.1 Förslaget till lag om ändring i väglagen (1971:948)

)§

Denna lag gäller allmän väg.

Allmän väg är, förutom väg som anläggs enligt denna lag eller enligt
lagen förändras lill allmän, sådan för allmän samfärdsel upplåten väg som 36

av ålder ansetts som allmän eller enligt äldre bestämmelser anlagts som Prop. 1985/86: 118 eller förändrats lill allmän och som vid denna lags ikraftträdande hålls av staten eller en kommun.

En väg Upphör att vara allmän, när vägen dras in. Om en kommun är väghållare, upphör vägen alt vara allmän, när den enligt plan- och bygglagen (0000:000) upplåts eller skall vara upplåten till allmänt begagnande som gala. Om en väg har upplåtits till allmänt begagnande som gala medan slalen är väghållare, upphör vägen atl vara allmän, när kommunen övertar väghållningen.

I andra stycket saml i tredje slyckel försia och sista meningen har enbart gjorts redaktionella ändringar. I tredje styckel andra meningen har byggnadslagen bytts ut mot PBL.

5§

Staten är väghållare i den män inte regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, vägverket förordnar alt en kommun i stället för staten skall vara väghållare inom sitt område eller del därav. Ett sådant förordnande får meddelas endast om det är lämpligt med hänsyn till kommunens fömtsättningar. £■« förordnande kan jämkas eller återkallas.

6§

Vägverket handhar väghållningen för slalens räkning och har tillsyn över kommunernas väghållning.

Väghållningsmyndighet är, då slalen är väghållare, den lill vägverket hörande regionala förvaltning som regeringen bestämmer och, då en kommun är väghållare, den kommunala nämnd som kommunfullmäktige utser därtill.

I 5 och 6§§ har endast statens vägverk ersatts med vägverket och några smärre språkliga justeringar gjorts.

7§

Är staten väghållare inom ett område med detaljplan, inom vilken kommunen är huvudman för aUmänna platser, skall kommunen tillhandahålla den mark som behövs för väg inom området.

Ändringen i 7§ är föranledd av förslagel till PBL. I paragrafen regleras kommunens skyldighel atl tillhandahälla mark för allmän väg inom ett område med sladsplan där slalen är väghållare.

En gmndläggande skillnad mellan sladsplan och byggnadsplan är atl
kommunen är huvudman för allmänna platser inom stadsplanelagda områ
den medan fastighetsägarna har molsvarande ansvar inom områden med
byggnadsplan. I PBL ersätts stadsplan och byggnadsplan med en enda
planform, detaljplan. Enligt PBL-förslagel skall normalt kommunen vara
huvudman för mark som i detaljplan är avsedd för allmänna platser.
Uttrycket sladsplan ersätts därför med "detaljplan, inom vilken kom
munen är huvudman för allmänna platser". -_

I sammanhanget bör påpekas att begreppet huvudman för allmänna Prop. 1985/86:118 platser inte är liktydigt med väghållare enligt väglagen. Väghållarens rättigheter och skyldigheter regleras enligt väglagen. Huvudmannaskapet i PBL innefattar inte bara etl huvudmannaskap för gator ulan även för alla andra allmänna platser. I de fall staten är väghållare inom ell område där kommunen är huvudman för allmänna platser, svarar slalen för den allmänna väghållningen. Detla befriar inte kommunen från dess huvudmannaskap med åtföljande rättigheter och skyldigheler i övrigi inom berörd detaljplan.

Ell förslag av PBL-utredningen atl utvidga kommunens skyldighel all skaffa staten mark för allmän väg lill att omfatta också områden inom detaljplan med enskilt huvudmannaskap avstyrktes av flera remissinstanser. Jag har efter samråd med chefen för bostadsdepartementet inte funnit anledning atl föreslå någon ändring av omfattningen av kommunens ansvar i fråga om markanskaffning till allmänna vägar. I 7 § har därför - bortsett från en språklig justering - endasl gjorts sådana ändringar som är föranledda av det nya plansystemel i PBL. Någon ändring i sak är inte åsyftad.

8§

Underiåter en kommun alt bygga väg, för vars byggande utgått statsbidrag, eller eftersätter en kommun skyldighel i fråga om vägs drift, kan vägverket förelägga kommunen all inom viss tid vidla rättelse och om så ej sker utföra nödvändiga älgärder pä kommunens bekostnad.

18 § har endast statens vägverk ersatts med vägverket och några smärre språkliga justeringar gjorts.

9§

Bestämmelserna i denna lag utgör inte hinder för en kommun eller en landstingskommun eller någon annan att lämna bidrag till byggande av väg.

Enligt paragrafens nuvarande lydelse hindrar bestämmelserna i väglagen inte en kommun eller en landstingskommun all lämna bidrag lill byggande av väg. Del förekommer att bidrag lämnas också av andra l.ex. vid exploateringar eller pä grund av en föreskrift i ell tillstånd enligt 136a§ byggnadslagen. I enlighel med ell förslag som har förts fram under beredningen har paragrafen ändrats sä att del klart framgår atl väglagen inte hindrar någon annan alt lämna bidrag till byggande av väg.

10 §

Till byggande av väg räknas anläggning av ny väg, omläggning av väg i ny sträckning saml ombyggnad av väg.

Ny väg får anläggas, om vägen behövs för allmän samfärdsel eller annars kan anlas få synneriig betydelse för det allmänna.

Omläggning av väg i ny sträckning saml ombyggnad av väg far ske, när
del är påkallat från allmän synpunkt. 38

Väghållning enligt väglagen omfattar byggande av väg och drifl av väg. Prop. 1985/86:118 Vad som menas med drift av väg anges i 26 §. Med byggande av väg avses enligt 10 § första stycket i dess nuvarande lydelse anläggning av hell ny väg, omläggning av väg i ny sträckning samt ombyggnad och förbättring av väg. Det allmänna vägnätet i landet är till stor del redan utbyggt och hell nya vägar anläggs därför sällan. Vanligast är all befintliga vägar läggs om i nya sträckningar och att vägar byggs om.

Under beredningsarbetet i departementet har det framkommil all del finns ett praktiskt behov av att få till stånd en annan uppdelning mellan begreppen byggande av väg och drifl av väg. Förbättringsarbeten har nämligen kommit att omfatta sådana smärre ålgärder som vid väglagens tillkomst egentligen varit avsedda atl ingå i begreppei drift av väg trots atl de resulterar i en varaktig förbättring av vägstandarden. Som exempel på sådana förbättringsarbeten kan nämnas asfaltbeläggning av en grusväg, förslärkningsarbeten för alt öka vägens bärighet och punktåtgärder för all öka trafiksäkerheten. Den praktiska tillämpningen av väglagen har visat atl en avgränsning mellan byggande och drifl utifrån kriteriet all älgärder som höjer en vägs allmänna standard på etl varaktigt sätl skall räknas till byggande av väg inte är tillfredsställande. Praktiskt taget alla vägåtgärder innebär på något sätt alt vägens standard höjs. En avgränsning mellan byggande och drift där större åtgärder och framför allt sådana som innebär all ny mark tas i anspråk hänförs till byggande av väg är därför från praktisk synpunkt lämpligare. Jag anser mol bakgmnd av det anförda atl paragrafen bör ändras pä så sätl att begreppet förbättring av väg inte längre innefattas i byggande av väg utan i stället hänförs lill drift av väg.

Jag föreslår ocksä vissa ändringar i 26 § i syfte att få till stånd en klarare uppdelning mellan byggande och drift av väg samt alt få lagtexten att stämma överens med den nomenklatur som används inom väghållningen i dag.

Vad som nu föreslagils är inte avsett all medföra någon ändring i fråga om vad som gällerom skyldighet att upprätta arbetsplaner.

11§

Fråga om byggande av väg prövas av vägverket efler samråd med länsstyrelsen. Om vägverket och länsstyrelsen har olika uppfattning, hänskjuts frågan till regeringens prövning.

Regeringen kan förordna att fråga om byggande av väg i vissa fall skall prövas av länsstyrelsen.

I 11 § har slalens vägverk ersatts med vägverket och elt par språkliga justeringar gjorts.

12§

/ 6 kap. 29§ plan- och bygglagen (0000:000) finns bestämmelser om skyldighet för staten att inom områden med detaljplan i vissa fall ställa i ordning och till allmänt begagnande upplåta gata.

Ändringen är föranledd av förslaget till PBL. Hänvisningen till bestäm- Prop. 1985/86:118 melser i byggnadslagen om skyldighet för staten att ställa i ordning och upplåta allmän väg som gala har ändrats till alt avse molsvarande bestämmelse i förslaget lill PBL. Skyldigheten för staten kan bara komma i fråga inom en sådan detaljplan, inom vilken kommunen är huvudman för allmänna platser.

13§

Vid byggande av väg skall tillses, atl vägen fär ett sådant läge och utförande alt ändamålet med vägen vinns med minsta inträng och olägenhet utan oskälig kostnad. När vägens läge och utförande bestäms skall även lagen (0000:000) om hushållning med naturresurser m. m. tillämpas.

I enlighet med vad jag lidigare har föreslagit (avsnitt 2.1.1) har paragrafen kompletterats med en föreskrift om atl NRL skall tillämpas när vägens läge och utförande bestäms.

Som jag tidigare har framfört skall alla ålgärder av betydelse som gäller allmänna vägar föregås av att en arbetsplan upprättas i enlighet med de krav som ställs i väglagen för byggande av väg. Planen upprättas således med beaktande av bl. a. bestämmelserna i förevarande paragraf alt vägen skall ges elt sådant läge och utförande atl ändamålet med vägen vinns med minsta inträng och olägenhel utan oskälig kostnad. Del nu föreslagna tillägget i andra meningen innebär atl arbetsplanen enligt 15 § skall upprättas med beaktande även av beslämmelserna i NRL.

14§

Inom område med detaljplan eller områdesbestämmelser får inte väg byggas i slrid mot planen eller beslämmelserna. Om syftet med planen etter bestämmelserna inte molverkas, får dock mindre avvikelser göras.

Gäller naturvårdsföreskrifter eller andra särskilda bestämmelser för marks bebyggande eller användning skall väg byggas så, att syftet med bestämmelserna inte motverkas. Om del finns särskilda skäl, kan undantag från föreskrifterna medges enligt beslämmelserna i naturvårdslagen (1964:822).

Åndringarna i 14§ är föranledda av förslagel lill PBL. I försia meningen har - för alt få överensstämmelse med terminologin i PBL - "faslslälld generalplan" bytts ul mol "områdesbestämmelser" samt "stadsplan eller byggnadsplan" ersatts med "detaljplan".

I andra meningen i försia siycket slälls enligt den nuvarande lydelsen ett
krav på att en väg inte fär byggas så all syftet med vissa andra slag av
bestämmelser för marks bebyggande eller användning motverkas. Som
exempel på sådana bestämmelser nämns regionplan, utomplansbestäm
melser och naturvårdsföreskrifter. Av dessa kommer utomplansbestäm
melser alt upphöra till följd av PBL. Beträffande regionplan finns inte
längre någon anledning att särskill nämna atl väg skall anpassas lill en
sådan plan. Regionplanen får nämligen enligt PBL en försvagad ställning
jämfört med dagens ordning när del gäller kopplingen till efterföljande 40

beslut. Enligt förslaget till PBL (7 kap. 4 §) skall regionplanen endasl tjäna Prop. 1985/86: 118 till ledning för kommunens beslut om översiktsplaner, detaljplaner och områdesbestämmelser. Det finns därmed inte längre fömtsättningar - och inte heller någol behov - all kräva beaktande av regionplan vid byggande av vägar.

I enlighel med principerna i PBL bör paragrafen ocksä ändras när det gäller möjlighetema till dispens. Någon möjlighel alt medge undanlag från detaljplaner eller områdesbestämmelser finns inte enligt PBL-förslaget. Några undanlag bör inte heller vara möjliga vid byggande av väg. Däremol bör mindre avvikelse från planen eller bestämmelserna få ske om det är förenligt med planens eller bestämmelsemas syfte. Denna ändring ansluter helt till förslaget till PBL som går ul på att, om del finns behov av större avvikelser från en detaljplan eller områdesbestämmelser, dessa skall ändras.

När det däremot gäller t. ex. nalurvårdsföreskrifler kan del även i fortsättningen finnas ett behov av att medge undantag. PBL innefattar ju inget förslag lill ändring av dispenssystemet utanför byggnadslagstiftningen. Möjligheten lill dispens i sådana fall bör därför finnas kvar. Undantag från naturvärdsföreskrifter prövas enligt naturvårdslagen.

Med andra särskilda bestämmelser i andra slyckel avses t. ex. bestämmelsema om fasta fornlämningar i lagen (1942:350) om fomminnen.

15§

För byggande av väg skall upprättas en arbetsplan.

I arbetsplanen skall anges den mark som behöver tas i anspråk för väganordningar och för genomförandet av vägbyggnadsförelaget. Arbetsplan skall även innehålla de uppgifter som i övrigt behövs för alt genomföraföretaget.

Ändringen är föranledd av ett förslag som har kommit upp under beredningsarbetet i departementet.

I väglagen infördes begreppen förberedande och kompletterande arbetsplan. Syftet var att åstadkomma en något enklare arbetsordning och lidsbesparingar framför alll för stora vägbyggnadsföretag. I praktiken har del dock visat sig att för alt kunna upprätta en förberedande arbetsplan krävs ett underlag som i det närmaste motsvarar underlaget för en fullständig arbetsplan. Möjligheten all dela upp arbetet i en förberedande och en kompletterande arbetsplan har därför utnyttjats i mycket begränsad utsträckning. Det finns därför inte skäl atl behålla uppdelningen. Mol denna bakgrund föreslär jag att begreppen förberedande och kompletterande arbetsplan skall utgå.

Ändringen i andra stycket försia meningen har endast gjorts för alt förtydliga vad en arbetsplan skall innehålla. Någon ändring i sak är inte åsyftad.

Som jag anförde i specialmotiveringen till 13 § medför ändringen i den
paragrafen atl arbetsplanen skall upprättas med beaktande av bestämmel
serna i NRL. 41

16 § Prop. 1985/86:118

Vid utarbetande av en arbetsplan skall samråd i fråga om vägens sträckning och vägförslagets utformning i övrigi ske med berörda fastighetsägare och myndigheter saml andra som kan ha ell väsentligt intresse i saken.

Förfarandet enligt försia styckel får efler omständigheterna förenklas i fråga om en arbetsplan för väg, som enligt detaljplan skall ingå i allmän plals eller som är förutsatt i områdesbestämmelser.

Avser arbetsplan endasl ombyggnad av väg, får förfarandet enligt försia stycket efter omständigheterna förenklas med iakttagande av atl ägare lill en faslighet, av vilken mark skall las i anspråk, alltid skall beredas tillfälle all yttra sig. Detla skall även tUlämpas på en arbetsplan som innefattar endast ändring av en arbetsplan för elt vägbyggnadsföretag som ännu ej är färdigställt.

I paragrafen ges grundläggande bestämmelser om samrådsförfarandet vid utarbetande av arbetsplan. Jag vill i delta sammanhang erinra om vad jag i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.1.1) anförde om vägfrågornas behandling i arbetet med översiktsplanen.

I försia slyckel har endast en smärre språklig justering gjorts.

I andra siycket har i enlighet med PBL:s terminologi sladsplan och byggnadsplan bytts ut mol detaljplan. Vidare har i andra styckel - för alt få överensstämmelse med terminologin i PBL - generalplan och trafikled utgått samt uttrycket "förutsatt i områdesbestämmelser" lagts till.

Enligt andra styckel i den nu gällande lydelsen får förfarandet vid utarbetandet av en arbetsplan förenklas om inte avvikelser föreslås från vad som bestämls i angivna planer. Någon sådan föreskrift behövs emellertid inte längre eftersom enligt PBL endasl mindre avvikelser som är förenliga med planernas syfte får göras. Andra styckel har därför ändrats i enlighel med detta.

Förbättring av väg i tredje styckel har utgått i enlighet med vad jag har sagt i anslutning till 10 §.

Begreppet kompletterande arbetsplan har utgått i enlighet med vad jag anfört vid 15 §.

I7§

En arbetsplan skall ställas ut för granskning.

En arbetsplan för väg, som enligt detaljplan skall ingå i allmän plats eUer som är förutsatt i områdesbestämmelser, behöver inte ställas ut.

Inte heller behöver en arbetsplan som avser endast ombyggnad av väg StäUas ut, om inte mark behöver tas i anspråk med vågrätt eller rätt som avses i 35 § eller om en sådanl ianspråktagande skriftligen medgivits av berörda fastighetsägare och innehavare av nyttjanderätl eller servitutsrätt. Under samma förutsättningar kan utställelse underlåtas i fråga om en arbetsplan som innefallar endast ändring av en arbetsplan för ett vägbyggnadsföretag som ännu ej är färdigställt.

Paragrafen har ändrats i konsekvens med 10, 15 och 16 §§ samt med hänsyn till den i förslaget lill PBL tillämpade terminologin. Vidare har några smärre språkliga justeringar gjorts.

18 § Prop. 1985/86: 118

Arbetsplan fastsläUs av vägverket efler samråd med länsslyrelsen. Om vägverket och länsstyrelsen har olika uppfattning, hänskjuts frågan om fastställelse av planen till regeringens prövning.

I sådana fall då utställelse har underlåtits med stöd av 17 § tredje siycket behöver fastslällelse inte ske.

Ett beslut om fastställelse av en arbetsplan är förfallet, om inte inom fem år från ulgången av det år, under vilket beslutet vann laga krafl, vägens slräckning har blivit i sin helhet tydligt utmärkt på marken och det i arbetsplanen angivna vägbyggnadsarbetet har påbörjats. Om särskilda skäl föreligger, kan regeringen eller, efler regeringens bemyndigande, vägverket förlänga tiden, varje gång med högsl tre är.

I paragrafen behandlas fastställelse av arbetsplan och fastställelsebeslu-lels giltighet. I försia stycket har statens vägverk bytts ut mol vägverket. I försia och andra styckena har därutöver föreslagils endast vissa språkliga justeringar.

Till ledning vid fördelning av medel som i statsbudgeten anvisas för byggande av vägar inom områden för vilka staten är väghållare, skall upprättas en flerårsplan för byggande av riksvägar och för varje län en flerärsplan för byggande av länsvägar. Till grund för fördelning av statsbidrag fill byggande av vägar, för vilka kommuner är egna väghållare enligt väglagen, skall upprättas en fördelningsplan.

För att en arbetsplan skall faslslällas bör normall gälla all vägbyggnadsobjektet är inordnat i gällande flerårsplaner eller i fördelningsplanen eller i övrigt kan antas komma lill utförande. Särskill lämpliga sysselsällningsob-jekt behöver inte alllid ingå i gällande planer men bör angelägenhelsmäs-sigt stå i tur inför kommande revidering av planerna. Inför nära förestående omarbetning av flerårsplaneraa.och fördelningsplanen måste särskilda överväganden göras för alt bedöma om vägbyggnadsobjeklel kan komma alt ingå i kommande planer.

Beslul enligt tredje siycket om förlängning av den tid, vamnder beslut om fastställelse av arbetsplan gäller, meddelas av vägverket. Enligt den nuvarande lydelsen av sista meningen i tredje styckel krävs synnerliga skäl för en förlängning. Planering av vägbyggande är som jag nyss redovisat långsiktigt. Det är angeläget all vägbyggnadsprocessen kan ges en effektiv och ekonomisk utformning. Som tillräckligt skäl för alt överväga en förlängning av faslställelsetiden för ell byggnadsobjekt bör därför enligt min mening gälla atl objektet ingår i gällande flerårsplaner eller fördelningsplan eller atl del eljest kan anses sannolikt atl objektet kan antas komma till utförande inom en treårsperiod. För all lagtexten bättre skall ge uttryck för dessa krav bör uttrycket synnerliga skäl ersättas med särskilda skäl.

19§

Byggande av väg får påbörjas försl sedan arbetsplan har upprättats och, när det behövs, har blivit fastställd.

22 § Prop. 1985/86:118

Fräga om förändring av enskild väg lill allmän prövas av vägverket efter samråd med länsstyrelsen. Om vägverket och länsstyrelsen har olika uppfattning, hänskjuts frågan till regeringens prövning.

Regeringen kan förordna all fråga om förändring av enskild väg till allmän i vissa fall skall prövas av länsstyrelsen.

I paragrafen har slalens vägverk bytts ut mol vägverket och etl par smärre språkliga justeringar gjorts.

23 §

Under de förutsättningar som anges i 21 § kan / de fall staten är väghållare en gala inom elt område med detaljplan förklaras tillika vara allmän väg. Bestämmelsema i 22 § tUlämpas på ärende om en sådan förklaring.

Ändringen är föranledd av PBL. Begreppei sladsplan har bytts ut mot detaljplan. I likhet med vad jag har påpekat i anslutning till ändringarna i 12 § gäller paragrafen endast sådana detaljplaner inom vilka kommunen är huvudman för allmänna platser. Detta behöver dock inte särskilt anges eftersom begreppei gata i PBL endasl används inom sådan detaljplan där kommunen är huvudman för allmänna platser.

26 §

Väg skall hållas i ell för samfärdseln tillfredsslällande skick genom underhåll, reparation och andra ålgärder.

Genom renhållning skall vägområdet hållas i elt sådant skick all skäliga sanitära hänsyn och trevnadshänsyn blir tillgodosedda. Detsamma gäller i fräga om mark till en bredd av 25 meler intill parkeringsplats eller rastplats som är väganordning, i den mån allmänheten har tillträde lill marken. Inom områden med detaljplan gäller delta stycke endast vägområden för motorväg eller motortrafikled.

De åtgärder som behövs för sådana ändamål som anges i första och andra styckena räknas lill drift av väg. TUl drifl av väg räknas också serviceålgårder och förbättringsåtgärder. Om särskilda skäl föreligger, kan vägverket besluta om inskränkning i skyldigheten atl vidta ålgärder/ör drift av väg. Vägverket meddelar därvid de föreskrifter som behövs.

Jag vill försl hänvisa till vad jag har sagt vid 10 § att det under beredningsarbetet i departementet visat sig att del finns ett praktiskt behov av att få till stånd en annan uppdelning mellan begreppen byggande av väg och drift av väg.

Den nu gällande lydelsen av paragrafens första stycke har bibehållits. Väg skall således liksom nu hållas i etl för samfärdseln tillfredsställande skick genom underhåll, reparation och andra ålgärder. Till gruppen andra ålgärder hör bl. a. drifl av väganordning, såsom vägbelysning, färja m. m. De ändringar som föreslås i andra och tredje styckena innebär inte någon förändring av innebörden i första slyckel.

I andra stycket har uttrycken stadsplan och byggnadsplan bytts ul mol Prop. 1985/86:118 detaljplan.

Sedan väglagens senaste omarbetning har nomenklaturen inom väghållningen förändrats. I paragrafens iredje stycke har angetts vad som numera räknas till drifl av väg. Ändringen av paragrafen i denna del liksom av 10 § åsyftar att få till stånd en klarare uppdelning mellan byggande och drift av väg. Till drift av väg räknas således förutom renhållning:

—servicearbeten, som omfattar åtgärder för att på kort sikt säkerställa framkomligheten för trafiken. Som exempel kan nämnas snöplogning, halkbekämpning, reparation av mindre skador samt hyvling och dammbindning på grusvägsnätel,

—underhållsarbeten, som omfattar ålgärder för att vidmakthålla vägens standard. Som exempel kan nämnas dikning, förnyelse av slitlager och vägmarkeringar,

—förbättringsarbeten, som omfattar smärre ålgärder, som resulterar i en varaktig förbättring av vägstandarden. Som exempel kan nämnas beläggning av gmsväg, förstärkning för att öka bärigheten och punktåtgärder för all öka trafiksäkerheten.

Enligt iredje slyckel i den nu gällande lydelsen kan länsstyrelsen medge inskränkningar i skyldigheten atl vidla driftätgärder om särskilda skäl föreligger. Sådana medgivanden är få och av tillfällig arl. I enlighel med etl förslag som har förts fram under beredningsarbetet i departementet föreslårjag atl vägverket i stället för länsslyrelsen blir beslutande myndighet. Avsikten med ändringen är atl få lill stånd en likartad bedömning för hela landet. Ändringen är också i överensslämmelse med vad som föreslås i 39-48 §§ och som går ul på atl väghållningsmyndighelen ges en ökad rätt atl fatta beslut som rör förhållanden inom vägområdet.

27 §

Statens skyldighet att inom områden med detaljplan, inom vilken kommunen är huvudman för allmänna platser och där slalen är väghållare, ombesörja drifl av allmän väg, som har upplåfils lill gala, begränsas av plan- och bygglagen (0000:000). Delsamma gäller i fråga om gata, som har förklarats tillika vara allmän väg.

Ändringen i denna paragraf är föranledd av PBL. Begreppet sladsplan har bytts ul mot detaljplan inom vilken kommunen är huvudman för allmänna platser. Vidare har hänvisningen lill byggnadslagen ändrats lill atl avse PBL. Den bestämmelse som åsyftas är 6 kap. 29 § andra stycket PBL. Någon ändring i förhällande till vad som nu gäller i fråga om statens skyldighel alt ombesörja driften är inte avsedd.

28 §

Behöver för en väganordning, vars utförande ingår i drift av väg, tas i
anspråk mark utöver den som redan hör lill vägen, skall upprättas en
arbetsplan, vari anges den mark som behöver tas i anspråk. Beslämmelser
na i 13, 14 och 16—20 §§ skaU därvid tiUämpas. Såvitt angår tillämpningen .

av 16§ tredje stycket, 17 § tredje stycket och 18 § andra styckel skaU Prop. 1985/86: 118

arbetsplanen anses som en sädan plan som avser endast ombyggnad av

väg.

Uttrycket förbättring av väg i sista meningen har utgått med hänsyn till de föreslagna ändringarna i 10, 16, 17 och 26§§. I övrigt har endast några språkliga justeringar gjorts.

33 §

I fråga om mark till väg, som enligt en detaljplan, inom vilken kommunen är huvudman för allmänna platser, är avsedd lill allmän plats, lillämpas inte 30-32 §§, sedan marken tagils i anspråk av kommunen för avsett ändamål.

Åndringen är föranledd av PBL. I paragrafen regleras vägrättsbestäm-melsernas tillämplighet inom område med faslslälld generalplan eller stadsplan. Bestämmelsens syfte är atl hindra att reglerna om vågrätt tillämpas på mark som en kommun tar i anspråk för allmänna platser av olika slag. Enligt PBL kan etl sådanl ianspråktagande av en kommun endasl förekomma i områden med detaljplaner inom vilka kommunen är huvudman för allmänna platser.

39 §

En enskild körväg får inte anslutas till en allmän väg ulan väghåUnings-myndighelens tillstånd. Inte heller får utan sådant tillstånd en enskild körvägs anslutning till en allmän väg ändras. Vad som sagts nu gäller också ifråga om sådana ulfarter från fastigheter och sådana bryggor som kan användas för körtrafik.

Vid behandling av en fråga om lillslånd enligt försia slyckel skall väghållningsmyndigheten pröva om den tilltänkta åtgärden är lämplig med hänsyn till trafiksäkerheten och framkomligheten på den allmänna vägen. I samband med tillstånd kan väghållningsmyndighelen meddela före skrifter om väganslutningens läge och utförande i övrigt.

Åndringen syftar till att få lill stånd en rationellare handläggning och förkorta ärendenas handläggningslid.

Enligt den ordning som nu gäller beslutar länsstyrelsen om tillslånd all ansluta enskild körväg lill allmän väg och meddelar föreskrifter om väganslutningens läge och utförande i övrigi. Den föreslagna ändringen - som tillkommit i enlighet med vägverkels framställning - innebär att väghållningsmyndighelen övertar länsslyrelsens uppgifter. Om staten är väghållare är det vägförvaltningen i länet som är väghållningsmyndighet. Om en kommun är väghållare är del den kommunala nämnd som kommunfullmäktige utsett som är väghållare. Jag hänvisar i övrigi lill vad jag anföri i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.1.3) om skälen lill den föreslagna ändringen.

I samband med tillstånd kan väghållningsmyndigheten meddela föreskrifter om väganslutningens läge och utförande i övrigt. Del kan l.ex.

gälla utformning av s. k. vilplan m. m. Vidare bör vid lillslånd all ansluta Prop. 1985/86:118 en enskild väg bl. a. ses till all vägen har en sådan uiformning att bilister som skall köra ut på den allmänna vägen inte behöver backa ul.

40 §

Om det är nödvändigt med hänsyn lill trafiksäkerheten eller framkomligheten på en allmän väg, kan väghållningsmyndighelen förordna atl en enskild vägs anslutning lill den allmänna vägen skall spärras av eller ändras genom myndighetens försorg. Vad som sagls nu gäller också ifråga om utfarter från fastigheler och på bryggor.

Åndringen ansluter lill vad som föreslagils i 39§. Ärenden om avspärrning eller ändring bör självfallet prövas av samma myndighet som beslular enligt 39 §. Åtgärderna får givetvis vidtas oavsett om anslutningen har tillkommit med eller utan tillslånd.

41 §

I samband med tillstånd enligt 39 § eller i stället för förordnande enligt 40 § eller i samband med förordnande enligt 40 § om ändring av anslutning kan väghållningsmyndighelen i fråga om en enskild väg meddela trafikföreskrifter varigenom trafik med motordrivna fordon på vägen eller del därav förbjuds eller inskränks. Om del finns särskilda skäl, kan väghållningsmyndigheten medge undantag från sådana trafikföreskrifter.

Ändringen ansluter lill vad som föreslagils i 39 och 40§§.

42 §

Beslämmelserna i 39-41 §§ gäller inte i fråga om enskilda vägar som är upptagna i detaljplan eller förutsatta i områdesbestämmelser.

Ändringen är föranledd av förslagel lill PBL. De planer som nämns i paragrafens nuvarande lydelse motsvaras i PBL av detaljplan och områdesbestämmelser. Om anslutning lill allmän väg av enskilda vägar som är upptagna i detaljplan eller angivna i områdesbestämmelser beslular kommunen.

43 §

Inom elt vägområde får inte ulan väghållningsmyndighetens tillstånd

/. uppföras byggnader, andra anläggningar eUer anordningar,

2. vidtas andra åtgärder som kan försämra trafiksäkerheten eller vara tUl olägenhet för vägens bestånd, drifl eller brukande.

1 samband med tUlstånd får väghållningsmyndighelen meddela de föreskrifter som behövs. Elt tUlstånd kan när som helst återkallas.

Bestämmelserna i första siycket gäller inte för sådanl arbete som avses i

44 §.

Om lillslånd saknas eller har ålerkallals får väghållningsmyndigheten
avlägsna byggnader, andra anläggningar eller anordningar samt vidla de
övriga ålgärder som behövs för rättelse. '

Vägområdet - som enligt 3 § utgörs av den mark som tagits i anspråk för Prop. 1985/86:118 väganordning — har en begränsad utsträckning. Såväl trafiksäkerhelsskäl som hänsynen till vägens drift, bestånd och bmkande kräver tillståndsplikt för anordningar och åtgärder inom områdel. Jag vill i detla sammanhang erinra om vad jag anfört i avsnitt 2.1.3 om skälen för all behålla det nuvarande systemet med en obligatorisk prövning enligt väglagen för åtgärder inom vägområdet.

Enligt den ordning som gäller nu enligt 43 § beslutar länsstyrelsen om lillslånd lill anordningar och åtgärder inom elt vägområde saml meddelar de föreskrifter som behövs i samband med tillsländ. Jag har föreslagit alt väghållningsmyndighelen blir tillslåndsmyndighet i stället för länsslyrelsen. Denna ändring stämmer överens med vad vägverket har föreslagit i sin framställning. Ändringen har motiverats av att den nuvarande ordningen inte är rationell. Enligt nuvarande rutiner beslular länsstyrelsen efler föredragning av vägförvaltningen. Del är sällsynt alt länsstyrelsen har en annan uppfattning än vägförvaltningen i dessa frågor. Flertalet ärenden är dessutom av rutinkaraktär. Alt föra över beslutanderätten till väghållningsmyndighelen förenklar också för allmänheten som enligt vad erfarenheten visar finner det naturligt att kontakta väghållningsmyndigheten i dessa frågor.

Vidare har jag föreslagit att tillslåndsplikten - förutom åtgärder och anordningar — ocksä skall omfatta byggnader och andra anläggningar. Med den ändrade lydelsen avser jag att anpassa lerminologin lill PBL och göra klart atl tillslåndsplikt skall gälla generellt inom vägområdet för såväl byggnader, andra anläggningar eller anordningar som för åtgärder. Samtliga skyltar, tavlor, inskrifter och därmed jämförliga anordningar för t. ex. reklam saml religiösa och politiska budskap blir därmed lillståndsplikliga.

I och med atl väghållningsmyndighelen - i enlighet med vad jag föreslagit i första stycket - blir tillståndsmyndighet behövs inte de undanlag som gäller vägarbeten som anges i nuvarande andra styckel första meningen.

I andra styckel har vidare föreslagils alt andra meningen skall utgå. Delta innebär alt en generell tillslåndsplikt införs för grindar och bommar som behövs för olika ändamål. Detta innebär emellertid ingen större förändring av vad som nu gäller. Del torde nämligen knappast förekomma alt sådana anordningar tillkommer ulan alt ett nära samråd har ägt mm med väghållningsmyndighelen.

Vidare har jag - i enlighel med vägverkets förslag - ansett all paragrafen bör kompletteras med en beslämmelse som ger väghållningsmyndigheten möjlighet atl vidla åtgärder för alt omgående få bort otillåtna anläggningar eller anordningar t. ex. skyllar, som har salts upp inom etl vägområde eller på en väganordning utan fillstånd och som ulgör en trafikfara. Väghållningsmyndigheten är ansvarig för att byggande och drifl av väg sker på elt sådanl sätt atl vägarna är trafiksäkra och framkomliga. Genom renhållning skall vägområdet hällas i elt sådanl skick all sanitära hänsyn och trevnadshänsyn blir tillgodosedda. Anläggningar och anordningar som har satts upp ulan fillstånd medför ofta irafiksäkerhetsproblem. Med nuvarande ordning har det ofta visat sig att det är svårt och tidskrävande att avlägsna dem. Nuvarande bestämmelser ger visserligen väghållaren möj-

lighet att med hjälp av kronofogden vidta ålgärder när det inte är fräga om Prop. 1985/86:118

byggnader. Denna möjlighel har emellertid inte kunnal utnyttjas på avsett

sätl, eftersom kronofogdemyndigheten ofta har andra arbetsuppgifter som

denne prioriterar högre. Mitt förslag syftar lill all få lill stånd etl enklare

förfarande.

Otillåtna reklamskyltar kan ibland vara elt uttryck för ell behov av vägvisning. I sådana fall kan väghållningsmyndigheten själv vidta ålgärder i syfte all tillgodose ell sådant behov. Med den föreslagna ordningen underlättas alt sädana alternativa åtgärder prövas.

När väghållningsmyndighelen avlägsnar otillåtna anordningar eller vidtar älgärder för rättelse skall självfallel rimliga hänsyn las lill den som äger anläggningen eller anordningen eller den som vidtagit ålgärden. Åtgärderna som behövs för rättelse vidtas på väghällningsmyndighetens bekostnad.

Vid sin prövning i tiUståndsärenden skall väghållningsmyndighelen beakta om den sökta åtgärden kan försämra trafiksäkerheten eller kan vara lill olägenhel för vägens bestånd, drift eller brukande. Efiersom drift av väg innefattar renhållning kommer också sanitära hänsyn och trevnadshänsyn alt beaktas vid tillståndsprövningen.

För alt göra paragrafen mer överskådlig har den redigerats om.

Enligt 22 § naturvårdslagen (1964:822) krävs länsstyrelsens tillstånd för att utomhus få anbringa tavla, skylt, inskrift eller därmedjämförlig anordning för reklam, propaganda eliér liknande ändamål såvida inte byggnadslov erfordras. För all undvika alt den föreslagna ordningen skall medföra skyldighel all söka tillstånd både hos länsslyrelsen enligt naturvårdslagen och hos väghållningsmyndigheten enligt väglagen bör reglerna ändras så atl någol lillslånd enligt naturvårdslagen inte behövs för atl sälla upp skyllar m. m. inom vägområdet. Chefen för jordbruksdepartementet ämnar återkomma till regeringen i den frågan.

44 §

Inom ell vägområde/år inte ulan väghållningsmyndighetens tiUstånd

1. dras elektriska ledningar, vattenledningar eller andra ledningar,

2. ulföras arbeten på en redan dragen ledning. Väghållningsmyndigheten får meddela de föreskrifter om arbeiei och

om rätt till upplag eller annan anordning som behövs med hänsyn till vägens bestånd, drift eller brukande.

Tillslånd enligt försia styckel behövs inte när liUslånd har meddelats enligt annan lag eller författning och detla har anmälts hos väghållningsmyndighelen.

Om det på gmnd av inträffad skada krävs skyndsam reparation av en ledning som har dragils inom ett vägområde får arbetet påbörjas utan tillstånd eller anmälan. Ledningens ägare skall / så fall snarast underrätta väghållningsmyndighelen om arbetet.

Innehållet i paragrafen är oförändrat. Paragrafen har endasl redaktionellt anpassats till 45-48 §§.

45 § 49

IntiU ett vägområde får inte ulan länsstyrelsens lillslånd 4 Riksdagen 1985186. 1 saml. Nr 118

/. uppföras byggnader, andra anläggningar eller anordningar etter vid- Prop. 1985/86:118 tas åtgärder som kan vara titt olägenhel för vägens bestånd, drift eller brukande,

2. sättas upp ljusanordningar som försämrar ljusförhållandena för trafiken på en väg.

I samband med liUslånd får länsstyrelsen meddela de föreskrifter som behövs.

Beslämmelserna i försia stycket gäller inte inom områden med detaljplan. De gäller inte heller ifråga om byggnader, andra anläggningar eller anordningar eller åtgärder för vilka bygglov krävs.

Om en anläggning eller anordning som inte är byggnad är tiU hinder för vägens bestånd, drift eUer brukande, får länsstyrelsen besluta alt denna skall avlägsnas genom väghåUningsmyndighelens försorg. I samband med etl sådanl beslul får länsstyrelsen meddela de föreskrifter som behövs.

Som jag har anfört tidigare (avsnitt 2.1.2) föreslås att väglagen inte längre skall innehålla krav på länsslyrelsens tillstånd för anläggningar eller ålgärder utanför vägområdet för vilka bygglov erfordras eller för anläggningar eller ålgärder utanför vägområdet inom områden med detaljplan. Därigenom undviks en onödig dubbelprövning.

Belräffande byggnader, andra anläggningar eller anordningar eller åtgärder utanför ett område med detaljplan och för vilka bygglov inte erfordras bör enligt min mening införas en skyldighel atl söka tillstånd hos länsslyrelsen för sådanl som kan äventyra vägens bestånd, drift eller brukande. Det allmänna vägnätet representerar betydande värden och det är angeläget atl dessa värden kan utnyttjas på avsett sätt. De byggnader och anläggningar som sålunda blir lillståndsplikliga kan vara komplementbyggnader inom sådana områden. Åtgärder som avses är t. ex. diknings- och mudd-ringsarbeten.

I paragrafen har sammanförts de åtgärder m. m. intill vägområdet som kräver tillstånd av länsslyrelsen. Beträffande innebörden av uttrycket "intill ell vägområde" hänvisar jag lill vad som anförts beträffande Ijusan-ordningari propositionen 1971:123 s. 121. Beslämmelsen i 54§, som innehåller ett förbud mot atl intill ett vägområde ta upp grop eller grav som kan medföra fara för vägens bestånd, omfattas av 45 § med den föreslagna lydelsen.

Med uttrycket "försämrar ljusförhållandena för trafiken på en väg" avses sådanl som enligt paragrafens nuvarande lydelse innebär att ljusförhållandena menligt påverkas.

Sista styckel i 45 § har kompletterats med en beslämmelse som ger länsslyrelsen möjlighet att besluta om att anläggningar eller anordningar som äventyrar vägens bestånd, drift eller bmkande får avlägsnas genom väghållningsmyndighetens försorg. En liknande bestämmelse finns nu i 53 § andra stycket om avlägsnande av anordningar som hindrar vägens drift. Med hänsyn till del allmänna vägnätets värde är det angelägel atl ålgärder kan vidtas i fall vägens bestånd är i fara. Del bör påpekas att sista stycket gäller även för anläggningar eller anordningar inom detaljplan och oavsett om dessa är bygglovsplikliga.

I sammanhanget bör erinras om all 10 kap. 17 § PBL ger byggnadsnämn
den viss möjlighet atl ingripa i de fall en byggnad, annan anläggning eller "

anordning inom område med detaljplan kommit atl medföra slora olägen- Prop. 1985/86: 118 heter för trafiksäkerheten.

För alt göra paragrafen överskådligare har den redigerats på samma sätl som43§.

46 §

Inom ett avstånd av 50 meter från ett vägområde får inte utan länsstyrelsens tillstånd skyltar eller därmed jämförliga anordningar för reklam, propaganda eller liknande ändamål finnas uppsatta utomhus.

/ samband med tUlstånd får länsstyrelsen meddela de föreskrifter som behövs med hänsyn till trafiksäkerheten.

Beslämmelserna i första stycket gäller inte

1. inom områden med detaljplan,

2. för sådana anordningar, som är uppsatta på byggnader för upplysning om affärsrörelse eller annan verksamhet på stället,

3. för anslagstavlor för meddelanden som rör kommunala angelägenheter, föreningssammanträden, auktioner eller dylikt.

Paragrafen innehåller regler om förbud mot tavla, skylt, inskrift eller därmedjämförlig anordning för reklam e. d. inom etl avstånd av 50 meter från vägområdet. Reglerna skall tillgodose trafiksäkerheten på vägen. Liksom i fråga om tillstånd till ljusanordning har länsslyrelsen möjlighet all i samband med tillstånd till reklamanordning meddela de föreskrifter som behövs med hänsyn dll trafiksäkerheten.

I sin nuvarande lydelse gäller paragrafen i princip endast utanför område med stadsplan eller byggnadsplan. Belräffande vägområde intill motorväg och motortrafikled inom områden med stadsplan eller byggnadsplan skall emellertid länsstyrelsen enligt andra slyckel i den nuvarande lydelsen lämna tillstånd till skyltar m. m. Enligt 8 kap. 3 § försia stycket PBL krävs bygglov för alt sätta upp eller väsentligt ändra skyltar inom områden med detaljplan. För all undvika en dubbelreglering föreslårjag alt kravet på tillstånd från länsslyrelsen upphör för dessa områden. Kommunema har i dag lika god kunskap om trafik- och trafiksäkerhetsfrågor som länsstyrelserna. I ärenden hos byggnadsnämnden som kan beröra allmänna vägar är dessutom vägverket sakägare och kan bevaka att sådana frågor får en lillfredsslällande lösning.

Tillstånd lill skyllar m. m. inom detaljplan skall således lämnas av byggnadsnämnden och utanför detaljplan av länsstyrelsen. Krävs länsslyrelsens tillslånd även enligt naturvårdslagen skall länsstyrelsen enligt 55 § vägkungörelsen pröva ansökningen enligt båda lagarna. Av trafiksäkerhelsskäl är det angelägel all den statliga väghållningsmyndigheten, länsstyrelsen och byggnadsnämnden gemensamt utarbetar principer för prövningen av sädana fillstånd.

För atl göra paragrafen mer överskådlig har den redigerats om.

47 §

Inom etl avstånd av tolv meler frän ell vägområde får inte utan länsslyrel
sens tillstånd uppföras byggnader, andra anläggningar eller anordningar 51

eller vidtas åtgärder som kan försämra trafiksäkerheten. Länsstyrelsen Prop. 1985/86:118 kan, om det är nödvändigt med hänsyn till trafiksäkerheten, föreskriva atl avståndet ökas, dock högst till 50 meler.

Vid korsning i samma plan mellan en allmän väg och en

1. annan allmän väg,

2. enskild väg som i större utsträckning används av allmänheten för trafik,

3. järnväg,

4. spårväg

får inte utan länsstyrelsens tillstånd uppföras byggnader, andra anläggningar eller anordningar eller vidtas åtgärder som kan försämra trafiksäkerheten. Tillstånd för sådana anordningar eller åtgärder krävs inte i de faU dessa är belägna eller avser åtgärder utanför i första styckel angivna avstånd och utanför de räta sammanbindningslinjerna mellan punkter, som är belägna i de korsande vägarnas mittlinjer 75 meler från korsningen.

I samband med fillstånd får länsstyrelsen meddela de föreskrifter som behövs.

Bestämmelserna i försia och andra styckena om krav på tiUstånd av länsstyrelsen gäller inte inom områden med detaljplan. De gäller inte heller i fråga om byggnader, andra anläggningar eller anordningar eller ålgärder för vilka bygglov krävs.

Paragrafen innehåller regler om "byggnadsfritl avslånd" intill ell vägområde. I överensstämmelse med vad jag har föreslagit lidigare (45 §) har paragrafen ändrats så alt krav på länsstyrelsens tillstånd endasl skall gälla utanför områden med detaljplan och för byggnader, andra anläggningar, anordningar eller åtgärder för vilka bygglovsplikt inte råder.

I övrigi är innehållet i paragrafen i huvudsak oförändrat. De ytteriigare ändringar jag har föreslagit är endast redaktionella och språkliga. Sålunda har uttrycket "allmänneligen befaren" bytts ut mot "som i större utsträckning används av allmänheten för trafik". Någon saklig skillnad mellan de båda uttrycken har inte åsyftats. Det föreslagna uttrycket finns redan i vägtrafikkungörelsen (1972:603) och vägmärkesförordningen (1978:1001).

Med anledning av de ändringar som har föreslagits i 45 § har andra stycket angående förekomsten av stängsel utgått.

48 §

Inom det i en arbetsplan angivna vågområdet får inte utan väghållningsmyndighetens tillstånd uppföras byggnader, andra anläggningar eller anordningar eller vidtas åtgärder, som kan väsentligt försvära områdels användning för vägändamål. Förbudet gäUer från del att beslutet om fastställelse av arbetsplanen har vunnU laga kraft tiU dess att vägområdet har tagils i anspråk för väg.

För tid som anges i första slyckel gäUer beslämmelserna i 47 § om förbud alt utan länsstyrelsens tillslånd uppföra byggnader, andra anläggningar eller anordningar eller vidta åtgärder.

Förbud enligt försia eller andra stycket upphör alt gälla, när beslul om fastställelse av en arbetsplan upphävs eller förfaller.

I samband med tillslånd får väghållningsmyndigheten meddela de före
skrifter som behövs. 52

I paragrafen ges bestämmelser om byggnadsförbud m.m. under tiden Prop. 1985/86: 118 från det beslul om arbetsplan vunnit laga krafl intill dess vägföretagel öppnas för trafik eller beslul om fastställande av arbetsplan upphävts eller förfallil. Enligt paragrafens första slycke gäller förbudel det i arbetsplanen upptagna vägområdet och enligt andra stycket genom hänvisningen till 47 § områdel inom etl avstånd av 12 eller högsl 50 meter från vägområdet.

I första siycket föreslår jag den ändringen alt väghållningsmyndighelen blir fillståndsmyndighet i stället för länsstyrelsen. Ändringen stämmer överens med vad vägverket föreslagit och mofiveras - liksom ändringen av 39 och 43 §§ m. fl. paragrafer - av atl den nuvarande ordningen inte är rationell.

Kravet på fillstånd av länsslyrelsen enligt andra slyckel gäller inte inom områden med detaljplan och inte heller i fråga om byggnader, andra anläggningar eller åtgärder för vilka bygglov krävs. Delta följer av 47 § sista styckel.

I övrigt har jag inte föreslagit några sakliga ändringar. Paragrafen har endast redaktionellt anpassats till 43-47 §§.

49 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om byggnadsförbud i fråga om mark som kan anlas komma atl ingå i vägområde för en planerad väg - s. k. vägreserval. Förbudel gäller för fiden från del alt fråga om byggande av väg väckts fill dess att beslut om fastställelse av arbetsplan har vunnit laga kraft.

I förslaget till PBL (prop. 1985/86:1 s. 73) föreslås att det nuvarande systemet med omfattande byggnadsförbud skall avskaffas. Det fömtsälts vidare i PBL-förslaget att framlida slräckning av vägar skall redovisas i kommunernas översiktsplaner. Mol bl. a. denna bakgmnd finns det inte längre skäl att behålla 49 §.

50 §

Paragrafen har upphävts i konsekvens med de ändringar och tillägg som har föreslagits i 47-49 §§.

5I§

Förbud enligt 45—48 § gäller inte i fråga om byggnader, andra anläggningar eller anordningar eller ålgärder som lagligen har påbörjats innan förbudet började gälla.

Hänvisningen lill 49 § har utgått eftersom denna paragraf har upphävts. Vidare har paragrafen anpassats till utformningen av 43 och 45 §§ m. fl. paragrafer.

52 §

Om en byggnad, annan anläggning eller anordning utanför vägområdet

har kommU att medföra stora olägenheter för trafiksäkerheten på grund -,

av atl förhållandena har ändrats, får länsstyrelsen förelägga ägaren alt ta

bort den eller vidta någon annan åtgärd med den. Beträffande byggnader Prop. 1985/86:118 får dock sådant föreläggande meddelas endast om byggnaden kan flyttas utan svårighet eller är av ringa värde.

Bestämmelserna i första stycket gäller inte inom områden med detaljplan.

I paragrafen finns bestämmelser som ger länsslyrelsen möjlighet alt ingripa mot anläggningar och anordningar utanför vägområdet som medför olägenheter från trafiksäkerheissynpunkl. Föreläggande får dock meddelas endasl under fömtsättning att anläggningen eller anordningen på grund av ändrade förhållanden eller i annat fall medför sädan olägenhet atl en begäran om lillslånd till anordningen skulle ha avslagits. I fräga om byggnader gäller bestämmelserna bara om byggnaden kan flyttas ulan svårighet eller är av ringa värde. Enligt 64 § skall skada fill följd av föreläggande med stöd av 52 § ersättas av väghållaren.

Paragrafen har genom den föreslagna lydelsen anpassats till molsvarande bestämmelse i PBL. Inom områden med detaljplan ges enligt 10 kap. 17 § PBL byggnadsnämnden samma möjlighel atl ingripa som jag nu föreslår att länsstyrelsen får utanför detaljplan. Beslämmelserna i 52 § försia stycket är även tillämpliga i fråga om byggnad, annan anläggning eller anordning för vilken bygglovsplikt råder. Lagtexten har utformats så alt det framgår att de ändrade förhållandena skall ha inträtt efter tillkomsten av byggnaden, anläggningen eller anordningen.

Bestämmelsen om vite har ersatts av nya vitesbeslämmelser i 64 §.

Bestämmelserna i 52 § är liksom 10 kap. 17 § PBL tillämpliga oavsett när byggnaden, anläggningen eller anordningen har uppförts eller tillkommit.

53 §

Om träd eller buskar intill ett vägområde medför olägenheter för trafiksäkerheten,/år länsstyrelsen besluta att dessa skall avlägsnas eller kvistas genom väghållningsmyndighetens försorg.

I samband med ell sådant beslut/år länsstyrelsen meddela de föreskrifter som behövs.

Paragrafens andra slycke i den nuvarande lydelsen reglerar borttagande av sådan anordning intill väg som inte utgörs av byggnad och som är till hinder för vägens drifl. Med anledning av de ändringar som har föreslagits i 45 § har andra styckel utgått.

Vidare har några språkliga ändringar gjorts.

54 §

Paragrafen har upphävts med hänsyn till den uiformning som föreslagits i 45 § om bl. a. ålgärder som kan vara till olägenhet för vägens bestånd, drift eller brukande.

57 §

Om mark till väg inom en detaljplan, inom vilken kommunen är huvudman 54

för allmänna platser, har lagits i anspråk av kommunen som allmän plals.

skall väghållaren fullgöra dessförinnan uppkommen ersättnings- och inlös- Prop. 1985/86: 118

ningsskyldighet enligt 55 och 56§§, trots atl vågrätten har upphört till följd

av33§.

I paragrafen slås fast att vågrättens upphörande inte medför någon ändring i väghållarens dessförinnan uppkomna ersättnings- eller inlösningsskyldighet gentemot fastighetsägare eller innehavare av nyttjanderätt eller annan särskild rätt lill faslighelen.

Ändringen är föranledd av förslagel lill PBL. I paragrafen har ullrycken generalplan och sladsplan bytts ut mol "detaljplan, inom vilken kommunen är huvudman för allmänna platser". Ändringen ansluter till ändringen i 33 §. Vidare har uttrycken "gata" och "särskilt trafikområde" utgått för atl få överensslämmelse med PBL: s terminologi.

61 §

Om vägran av tillstånd som avses i 47 § medför atl pågående markanvändning avsevärl försvåras, är fastighetsägaren och innehavare av nyttjanderätt eller annan särskild rätt lill fastigheten berättigade till ersättning av väghållaren för den skada de härigenom lider.

Bestämmelserna i första slyckel tillämpas också, om tillstånd som avses i 48 § har vägrats och förbud som avses i den paragrafen har gällt längre tid än fem år i följd.

I paragrafen ges bestämmelser om ersättning för skada som uppkommer genom inskränkningar i dispositionsrätt till mark på gmnd av att allmän väg har dragits eller skall dras fram.

Paragrafen har endasl anpassats till de ändringar som gjorts i 47, 48 och 49§§. Vidare har några smärre språkliga justeringar gjorts.

63 §

Väghållaren skall ersätta skador till följd av att denne har förvärvat rätt /. all inrätta särskild vinterväg,

2. att nyttja mark i närheten av vägområde för upplag eller liknande ändamål i samband med byggande av väg,

3. alt anordna tillfällig väg,

4. att infill vägområde uppsätta snöskärm,

5. fill täkl för drifl av väg.

Väghållaren skall också ersätta skador till följd av ålgärder som avses i 34 §, 45 § fiärde styckel eller 53 § eller liU följd av elt föreläggande som har meddelats med stöd av 52 §. För skador som har uppstått fill följd av åtgärder som avses i 53 § utgår ersättning endast om skadorna är avsevärda.

Bestämmelserna i första och andra styckena gäller inte om det har avlalals eller uppenbariigen förutsatts all ersättning inte skall lämnas.

Paragrafen innehåller bestämmelser om ersättning för vissa upplåtelser av mark eller andra ingripanden i samband med byggande och drifl av väg. I nuvarande 64 § ges bestämmelser om ersättning för skada till följd av föreläggande enligt 52 § att vidla ålgärder beträffande ljusanordning, re-

klamanordning eller annan anordning, trots att anordningen i fråga kommit Prop. 1985/86:118 till stånd på lagligt sätt.

I paragrafen har ersättningsmöjlighelen enligt 64 § av redaktionella skäl flyttats över till 63 §. Vidare har paragrafen omredigerats och anpassats till de föreslagna ändringarna i ordnings- och säkerhetsföreskrifterna (39-54§§). Någon saklig ändring är inte åsyftad.

64§

Föreläggande enligt 52 § får förenas med vite eller med föreskrift att åtgärden, om föreläggandet inte följs, kan komma alt utföras genom väghållningsmyndighetens försorg på den försumliges bekostnad.

Följs inte etl sådant föreläggande, som innebär alt ålgärden kan utföras genom väghåUningsmyndighelens försorg, skall länsslyrelsen, om del inte finns skäl tiU annat, besluta atl åtgärden skall utföras och hur det skall ske. Därvid skall länsstyrelsen se till alt oskäliga kostnader inte uppslår.

I beslut om föreläggande enligt första stycket eller beslut enligt andra stycket får förordnas alt beslulel skall gälla omedelbart.

Paragrafen har getts ett hell nylt innehåll. Den stämmer därmed i sak överens med 10 kap. 18 § PBL.

Om ett föreläggande inte följts, kan väghållningsmyndighelen efter beslut av länsstyrelsen vidta erforderliga åtgärder på den försumliges bekostnad. Denne har enligt 63 § rätt till ersättning för de skador som uppslår till följd av föreläggandet men får, om föreläggandet inte följs, svara för väghållningsmyndighetens kostnader för att vidta rättelse.

65 §

Vad som har avlalals eller uppenbarligen fömtsatts gälla mellan väghållaren och fastighetens ägare eller annan sakägare i fråga om ersättning enligt 55, 58, 61 eller 63 § gäller även mot den som efter det rällen lill ersättning uppkom har förvärvat sakägarens rätl till faslighelen eller anordningen.

66 §

Har överenskommelse inte träffats om ersättning enligt 55, 58, 61 eller 63 § eller om inlösen enligt 56, 59 eller 62 §, skall den som vill göra anspråk på ersättning eller fordra inlösen väcka talan vid den fastighetsdomstol inom vars område fastighelen eller anordningen är belägen. Även väghållaren kan på samma sätt påkalla prövning av ersättning som tillkommer fastighetsägare eller annan sakägare.

I 65 och 66 §§ har hänvisningen till 64 § utgått eftersom denna paragraf fått nytt innehåll. Vidare har några smärre språkliga justeringar gjorts.

68 §

Om en borgenär som avses i 67 § försia siycket lider föriust lill följd av atl nedsättning inte har skett, är han berättigad all av väghållaren få gottgörelse för föriuslen mot avskrivning på fordringshandlingen. Detsamma gäller.

om borgenären lider föriust därigenom, alt ersättning enligt 55,58 eller 61 § Prop. 1985/86:118 blivit för lågt beräknad och ersättningen lill följd av överenskommelse mellan väghållaren och fastighetens ägare eller av annan anledning inte har prövats av domstol. I fråga om sådan gottgörelse skaU 65 § tiUämpas på förhållandel mellan väghållaren och borgenären.

Om mark lill väg inom en detaljplan, inom vilken kommunen är huvudman för allmänna platser, har tagits i anspråk av kommunen som allmän plals, skall väghållaren fullgöra dessförinnan uppkommen skyldighel enligt försia stycket, trots att vågrätten har upphört lill följd av 33 §.

Talan om gottgörelse väcks vid den fastighetsdomstol som anges i 66§.

Paragrafen innehåller bestämmelser om gottgörelse till innehavare av fordran, för vilken fastigheten svarar, i fall då nedsättning inte har ägt rum eller ersättningsfrågan inte har prövats av domstol.

Ändringen är föranledd av förslagel lill PBL. I andra slyckel har uttrycken generalplan och stadsplan bytts ut mol "detaljplan, inom vilken kommunen är huvudman för enskilda platser'' i enlighet med PBL: s terminologi-

70 §

Om en kommun enligt 7§ har tillhandahållit staten mark för väg, är kommunen berättigad alt av staten erhålla ersättning för skäliga koslnader efler avdrag för förvaltningskostnad.

Framställning om ersättning görs hos vägverket. Om en överenskommelse inte kan träffas, väcks talan om ersättning vid den fastighetsdomstol som anges i 66§.

I paragrafen har slalens vägverk bytts ut mol vägverket och några smärre språkliga justeringar gjorts.

71§

Till böler eller fängelse i högst sex månader döms den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mol förbud som gäller enligt 39 eller 43-48§ eller mot en föreskrift eller elt förbud som har meddelals med stöd av 39 eller 43-45 §.

Till böter döms den som bryter mol en trafikföreskrift som har meddelals med stöd av 41 §.

I paragrafen, som innehåller straffbestämmelser, har hänvisningarna till 49 och 54 §§ utgått eftersom dessa paragrafer bör upphävas. Vidare har några smärre språkliga justeringar gjorts.

72 §

Utförs ledningsarbele eller uppförs en byggnad, annan anläggning eller
anordning i strid mol 44, 47 eller 48 § eller mol en föreskrift eller etl förbud
som har meddelats med stöd av 44, 47 eller 48%, får tingsrätten meddela
handräckning för all åstadkomma rättelse. I fråga om sådan handräckning
finns bestämmelser i 17§ handräckningslagen (1981:847).
Om någon bryter mot etl förbud i 45% försia styckel punkt 2, 46-48§ 57

eller mot en föreskrift eller ett förbud som har meddelals med stöd av 46- Prop. 1985/86: 118 48 § och är det inte fråga om uppförande av en byggnad, får kronofogdemyndigheten vidta ålgärd för rättelse.

Kronofogdemyndigheten skall lämna del biträde som behövs för all beslut av länsstyrelsen enligt 64 § andra stycket skall kunna genomföras.

Polismyndigheten skall lämna del biträde som behövs för att vidta åtgärder som avses i 34, 40, 43, 45 eller 53 §.

I paragrafen, som innehåller bestämmelser om handräckning, har hänvisningarna lill 49 och 54 §§ utgått eftersom dessa paragrafer har upphävts.

Vidare har hänvisningen till 43 § i första och andra styckena utgått. Enligt den föreslagna lydelsen av 43 § får väghållaren själv inom vägområdet vidla de åtgärder som han bedömer som nödvändiga för att komma till rätta med otillåtna anläggningar m. m.

Polismyndigheten skall lämna väghållningsmyndigheten det biträde som behövs för atl vidla åtgärder som avses i 43 och 45 §§.

73 §

En väghållningsmyndighels beslul enligt denna lag får överklagas hos vägverket genom besvär.

Paragrafen innehåller reglerom besvärsmyndighet vid talan mot väghållningsmyndighetens beslut. Enligt den nuvarande ordningen är länsstyrelsen besvärsinslans.

I enlighet med vad vägverket har föreslagit har paragrafen ändrats så all väghållningsmyndighetens beslut får överklagas hos vägverket genom besvär. Jag hänvisar fill vad jag fidigare har anfört (avsnitt 2.1.4).

74§

Länsslyrelsens beslut enligt 37, 38, 45-47 §, 48§ andra styckel, 52 eller 53 § eUer 64 § andra stycket får överklagas hos kammarrätten genom besvär.

Andra beslut av länsstyrelsen enligt denna lag än som avses i första stycket/år överklagas hos regeringen genom besvär.

I paragrafen har angetts att också beslul av länsstyrelsen enligt 64 § andra styckel får överklagas till kammarrätten. I övrigt har endast språkliga ändringar gjorts.

75 §

Vägverkels beslul enligt 39, 40, 41, 43, 44 eller 48§ får inte överklagas.

Andra beslut av vägverket enligt denna lag än som avses i första slyckel får överklagas hos regeringen genom besvär.

I enlighet med vad som anförts tidigare har paragrafen ändrats så att vägverket blir sluUnslans när det gäller frågor om tillslånd och föreskrifter inom vägområdet. Jag hänvisar lill vad jag tidigare (avsnitt 2.1.4) har anfört fill stöd för en sådan besvärsordning. Andra beslul av vägverket får också i fortsättningen överklagas hos regeringen.

76 § Prop. 1985/86:118

Vägverket får överklaga länsstyrelsens beslul enligt denna lag.

Slalens naturvårdsverk och länsvägnämnden får överklaga sådana beslut av väghållningsmyndighet, vägverket eller länsstyrelse enligt denna lag, som berör verkets eller nämndens verksamhetsområde. En kommun får överklaga beslut enligt denna lag av statlig väghållningsmyndighet, vägverket eller lånsstyrelse, om beslutet berör kommunens verksamhetsområde.

Paragrafen behandlar frågan om statlig myndighets rätt att föra talan mot annan statlig myndighets beslut enligt väglagen.

I försia siycket och försia meningen i andra slyckel har endast en del språkliga ändringar gjorts. I andra slyckel har gjorts ett tillägg, varigenom kommunerna getts en uttrycklig rätt att överklaga beslut enligt väglagen av stadig väghållningsmyndighel, vägverket eller länsstyrelse, om beslutet rör kommunernas verksamhetsområde. Tillägget har gjorts i enlighet med de allmänna principer för en samordning mellan väglagen och PBL som jag lidigare har redovisat (avsnitt 2.1.1).

77 §

Ett beslut i fråga om tillslånd enligt 39, 43 eller 45-45§ och vägverkels beslul i fräga om fastställelse av en arbetsplan för väg, förändring av en enskild väg till allmän, förklaring att en gala tillika skall vara allmän väg eller indragning av en väg blir gällande när beslutet vinner laga krafl.

I ett beslut om tillstånd/år förordnas alt det skall gälla omedelbart.

Andra beslut enligt denna lag än som avses i första slyckel gäller omedelbart, om inte något annal förordnas i beslutet.

I paragrafen, som innehåller regler om verkställbarhet av beslul enligt väglagen, har hänvisningen till 49 § utgått eftersom den paragrafen har upphävts.

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

1. Denna lag träder i krafl den 1 januari 1987.

2. Beslul, fillstånd och föreskrifter som har meddelats enligt äldre bestämmelser gäller fortfarande.

3. Belräffande fillstånd som har sökts före den 1 januari 1987 skall äldre bestämmelser tillämpas i fråga om såväl förfarandet som ärendenas prövning i sak.

4. Förbud enligt 49 § skall fortsätta atl gälla längst till ulgången av år 1989.

Ändringarna i väglagen föreslås träda i kraft den 1 januari 1987 - dvs. vid samma tidpunkt som PBL.

Bestämmelsema i punkterna 3 och 4 har ulformals i nära överensstäm
melse med de principer för övergångsreglering som föreslagits gälla för
PBL. I 17 kap. 2 § föreskrivs atl varje kommun före den 1 januari 1990 skall
ha antagit en översiktsplan enlig 4 kap. PBL. Förbud att bygga på mark "

som kan antas komma att ingå i vägområdet eller ligga i dess närhet bör Prop. 1985/86:118 fortsätta att gälla under en övergångsfid för atl kommunerna skall få tillräcklig lid att anpassa sig lill de nya förhållandena.

4.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1939:608) om enskilda vägar

1§

Denna lag avser enskild väg, som för en eller flera fastigheter är lill nytta vare sig för utfart, hemkörslor eller eljest.

Vad i denna lag stadgas angående fastighel gälle även beträffande gruva och skall, där omständigheterna prövas därtill föranleda, tillämpas jämväl å sådan byggnad eller industriell anläggning, som tillhör annan än ägaren fill grunden.

Beslämmelserna i 2—4 kap. gäller inte inom områden med detaljplan, inom vilken kommunen är huvudman för allmänna platser. Antagande av en detaljplan för ell sådanl område medför inte, att vad som tidigare enligt denna lag beslämts ifråga om fastigheter eller vägar inom områdel upphör att gälla såvida inte med stöd av 65 eller 85 § bestämts något annat.

Beslämmelserna i 5 kap. gäUer inte inom område med detaljplan.

Denna lag skall icke verka mbbning av vad som finnes särskilt stadgat om rätt till väg eller om väghållningsskyldighet i vissa fall, ej heller inskränkning i den omfattning i vilken det enligt vedertagna allmänna rättsgrundsatser är lovligt för envar atl färdas över annans ägor.

Ändringarna i Iredje och fjärde styckena föranleds av det nya plansystemel i PBL.

I iredje och fjärde styckena har vidare vissa språkliga justeringar gjorts. Paragrafens sakliga innehåll är oförändrat.

4§

Väg skall till läge och sträckning samt till bredd och anordning i övrigi byggas så, all ändamålet med vägen må utan oskälig kostnad vinnas med minsta inlrång och olägenhel för annan.

Inom område med detaljplan eller områdesbestämmelser får inte väg byggas /■ strid mot planen eller bestämmelserna. Om syftet med planen eller bestämmelserna inte motverkas, får dock mindre avvikelser göras.

Gäller nalurvårdsföreskrifler eller andra särskilda bestämmelser för marks bebyggande eller användning skall väg byggas så, att syftet med bestämmelserna inte motverkas. Om det finns särskUda skäl, kan undantag från föreskrifterna medges enligt bestämmelserna i naturvårdslagen (1964:822).

Vägunderhåll och vinlerväghållning skola ulföras på sätt vägens ändamål fordrar.

Andra stycket första meningen har ändrats så att lydelsen stämmer överens med vad som föreslås i 14 § första stycket väglagen.

För alt vinna anslutning fill principerna i PBL för tillståndsprövning har i
tredje styckel lagts till en möjlighet atl vidta mindre avvikelse från detalj-

plan eller områdesbestämmelser. Tillägget är i överensslämmelse med vad Prop. 1985/86: 118 som föreslagits i 14 § andra styckel väglagen.

I paragrafen har vidare kravet på hänsyn till regionplan tagils bort. Jag hänvisar till vad jag har anfört i anslutning lill den föreslagna ändringen av 14 § väglagen.

Likaså har förbudet att bygga enskild väg i strid mot vad som har föreskriviis enligt 3 kap. utgått såsom inaktuellt. Kravel avser nämligen skyldighet att vid förrättning enligt 2 kap. beakta beslut om sträckning av vägföreningsvägar. Sädan förrättning skall emellertid enligt 9§ lagen (1973:1151) om införande av anläggningslagen inte längre förekomma.

Vidare har den ändringen vidtagits alt kravet atl beakta bestämmelser om naturminnesmärken och nationalparker i fjärde slyckel ersatts med elt - efler mönster av vad som föreslås i 14 § väglagen - formulerat krav att inte motverka syftet med gällande nalurvårdsföreskrifler eller andra särskilda bestämmelser för marks bebyggande eller användning. Möjlighel till undantag om det finns särskilda skäl har också tillagts i likhet med vad som föresläs i 14 § väglagen.

71 §

För område, inom vilket tätare bebyggeise har uppkommit eller kan väntas uppkomma inom nära förestående lid,/år i den ordning nedan sägs förordnas, att de fastigheter, som i sin helhet eller till någon del är belägna inom områdel, skall uigöra en samfållighet (vägförening) med ändamål all ombesörja och bekosta väghållning i fråga om de vägar, vilka förklaras skola anses såsom föreningens vägar, saml all handha de i föreningen ingående fastigheternas gemensamma angelägenheter i övrigi rörande dessa vägar.

Finns inom en vägförenings område mark, som i en detaljplan, inom vilken annan än kommunen är huvudman för aUmänna platser, avsatts lill annan allmän plals än väg, skall föreningens väghållning omfatta även iordningställande och underhåll av en dylik allmän plats. Vad i detta kapitel sägs om väg skal! i tillämpliga delar gälla ifråga om en sådan allmän plats.

Ej må föreningen ulöva verksamhei, som är främmande för dess nu angivna ändamål, föreningen dock obelaget all ombesörja vägbelysning.

I försia styckel har hänvisningen lill områdels belägenhet på landet eller i stad lagils bort såsom numera överflödig.

Åndringen i andra styckel är föranledd av det nya plansyslemet i PBL och innebär ingen ändring i sak.

Övriga ändringar i paragrafen är av språklig natur. Det sakliga innehållet är avsett alt vara oförändrat.

75 §

Då del slutligen har avgjorts att en väg skall byggas eller tas i anspråk
såsom vägförenings väg, får föreningen mot ersättning för markupplåtelse
och annal intrång lösa tUl sig rätl all för ändamålet begagna vägmärken
eller den befindiga vägen. Medför vägens anläggande eller överlagande till
väghållning även nytta för den som är berättigad till ersättning, skall
hänsyn tas till det, när ersättningen bestäms. För rätt för föreningen all 61

begagna en befintlig väg skall inte, om det inte föreligger särskilda skäl //// Prop. 1985/86: 118 det, betalas ersättning t\\\ fastigheter, som ingår i föreningen. Bestämmelser om att mark även i vissa andra fall får tas i anspråk ulan ersällning finns i plan- och bygglagen (0000:000).

Skall väg byggas så all den korsar eller eljest berör allmän väg, järnväg, spårväg, kanal eller flottled, äge vad i 41 § stadgats molsvarande dllämp-ning.

Tarvas för vägförening rätl, som i 13 § avses, skall under där stadgade villkor dylik rätl för föreningen upplåtas.

över vägförenings väg må grind eller led ej bibehållas eller uppsättas med mindre därtill givits lillslånd i den ordning nedan sägs.

Endasl försia stycket har ändrats. Hänvisningen i sista meningen till byggnadslagen har bytts ut mol en hänvisning lill PBL. Övriga ändringar är av språklig natur. Paragrafens sakliga innehåll är oförändrat.

78 §

Finner länsslyrelsen anledning lill anlagande att förhållandena på viss ort inom länel påkaUar alt en vägförening bildas, skall frågan tas upp och handläggas vid förrättning i den ordning som föreskrivs i det följande. Detsamma skall gälla om en ägare till fastighet, som enligt en detaljplan helt eller lill viss del skall användas till en sådan väg eller annan allmän plats, för vilken annan än kommunen är huvudman, begär det och det inte är uppenbart onödigt.

Rätt all föra lalan vid förrättningen tillkommer ägare och i 5 § avsedd innehavare av faslighet, som saken förmenas angå, samt innehavare av nyttjande- eller servitutsrätt med avseende å faslighelen, envar i vad frågan rör hans rätt.

Om förordnande av förrältningsman, biträde vid förrättningen av gode män samt utseende av sakkunnigt biträde ål förrällningsman gälle vad i 19 § första stycket, 20 § och 22 § första stycket första punkten sägs. Beträffande förrättningen i övrigt skola beslämmelserna i 23 §, 24 § försia stycket, 25 § och 29-31 §§ äga molsvarande fillämpning, dock all underrättelse om tid och ställe för sammanträde städse skall tillställas byggnadsnämnden saml att anteckning som omförmäles i 31 § andra stycket må underlåtas.

Förrättningsmannen och hans biträden samt gode männen vare berättigade att erhålla tillträde lill fasligheter och byggnader saml all därvid övergå ägor och anbringa märken eller signaler i vad del finnes erforderiigl för uppdragels fullgörande, varvid skall iakttagas atl skada å egendom såvitt möjligt undvikes.

Förrätlningsmannen och sakkunnigt biträde äge för uppdraget njuta ersättning med belopp som, där ej annorlunda är eller varder särskill stadgat, på ansökan bestämmes av länsstyrelsen. Om ersättning åt god man gälle vad som är eller varder stadgal om gode män vid fastighetsbildningsförrättningar.

Ersällning enligt femte siycket skall, Uksom annan kostnad som föranleds av förrättningen, betalas av vägföreningen eller, om en vägförening inte kommer lill stånd, av staten. Om en kostnad föranlelts uteslutande av en viss sakägares yrkande eller bestridande,/år dock, om så anses skäligt, sakägaren förpliktas atl betala kostnaden.

Endast första och sista styckena har ändrats. Paragrafen föreskriver i sin 62

nuvarande lydelse att det ankommer på länsslyrelsen all la initiativet till Prop. 1985/86: 118

förrättning för atl bilda vägförening, så snart förhållandena på en ort

påkallar det. En molsvarande skyldighet åligger länsslyrelsen f. n. enligt

116§ byggnadslagen för det fall all det inte finns någon vägförening, som

kan utge ersällning lill en fastighetsägare som lider skada genom atl i

byggnadsplan bestämls all mark skall användas till väg eller annan allmän

plals.

I sitt anförande dll propositionen om PBL (prop. 1985/86:1 s. 830) aviserade chefen för bostadsdepartementet en ändring i bl. a. lagen om enskilda vägar som ger fastighetsägare rätt alt påkalla förrättning sä alt del finns en väghållare som svarar för inlösen enligt 14 kap. 1 § PBL. Jag hänvisar lill vad chefen för bostadsdepartementet anfört i lagrådsremissen den 25 april 1985 i specialmotiveringen (avsnitt 5.3) lill ändringen i 18 § anläggningslagen (1973:1149). Elt tillägg av sådant innehåll har nu gjorts i försia slyckel. Om de allmänna platserna har inrättats som gemensamhetsanläggning enligt anläggningslagen torde en vägförening vara uppenbart onödig med avseende pä frågan om inlösen. Någon förrättning skall då givetvis inte komma lill stånd. Delta framgår också av tillägget i första stycket.

I sjätte styckel har termen "kronan" bytts ul mol "slalen".

I de berörda styckena av paragrafen har dessulom gjorts vissa språkliga justeringar.

84 §

Då det slutligen har avgjorts all en vägförening skall bildas saml förrält-ningskarlan har kompletterats i erforderlig mån, skall kopior av kartan samt avskrifter av förrättningsutlåtandel och av de förteckningar som nämns i 80 § jämte beslul, som kan ha meddelals över utlåtandet, av länsstyrelsen överlämnas lill vägföreningen, ävensom lill faslighelsbildningsmyndighelen och fastighelsregistermyndigheten, om inte länsstyrelsen ärfastighetsregistermyndighet, samt till byggnadsnämnden.

Föreskriften i paragrafen om lill vem kartkopior och avskrifter av handlingar skall överlämnas har moderniserats. I samband därmed har vissa språkliga justeringar gjorts.

100 §

Där det är påkallat för att tillgodose trafiksäkerheten/år länsstyrelsenfår viss enskild väg inom länel eller en del av en sådan väg förordna all det inom ett avstånd av högsl lolv meter från vägbanans mitt inte får utan länsslyrelsens tillstånd uppföras byggnader, andra anläggningar eller anordningar eller vidtas åtgärder som kan försämra trafiksäkerheten. Vid korsning i samma plan mellan enskilda vägar eller mellan enskild väg och järnväg eller spårväg/år förordnandet utvidgas att avse etl område, som begränsas av räta linjer mellan punkter belägna i vägarnas mildinjer högst femtio meter från korsningen.

Innan länsslyrelsen meddelar förordnande, som avses i försia siycket,
skall länsslyrelsen verkställa erforderlig utredning saml därvid bereda de
väghållningsskyldiga eller för dem utsedd styrelse, markägare och andra, 63

som hava ett väsentligt intresse av frågan, tillfälle att muntligen eller Prop. 1985/86: 118 skriftligen yttra sig i ärendet.

Endast försia stycket har ändrats. Beskrivningen av de olika åtgärder för vilka krav pä länsslyrelsens tillstånd kan införas i trafiksäkerhetens intresse har anpassats lill terminologin i PBL och mitt förslag lill följdändringar i väglagen (l.ex. 47§).

Del bör framhållas atl flera av de åtgärder som omfattas av paragrafen f. n. kräver byggnadslov och därmed blir föremål för prövning både av länsstyrelsen och byggnadsnämnden. För atl undanröja en sådan dubbelprövning borde i paragrafen göras motsvarande undanlag för bygglovspliktiga åtgärder som föreslagits i 47 § väglagen. Ell ytteriigare skäl för ett sådanl undantag skulle vara att PBL-förslaget gör prövning av byggnadsnämnd obligatorisk eller möjlig i fler fall än f. n. All jag likväl inte föreslår atl bygglovsplikliga älgärder undantas beror på de praktiska svårigheterna all tillämpa en sådan regel så länge förbudsområdels gräns mol annan mark skall räknas från vägens mitt och inte, som i väglagen, från vägområdets kant. Byggnadsnämndens behörighet alt pröva bygglov kan nämligen endast omfatta ålgärder utanför vägområdet och är således lokaliserade lill ett område vars gränser är mycket oklara, så länge begreppet vägområde inte finns närmare definierat i lagen om enskilda vägar. Alt nu införa begreppei vägområde skulle fordra en närmare utredning av de praktiska konsekvenserna, vilket inte är möjligt eller lämpligl i nuvarande sammanhang. Jag vill även erinra om del arbete som sker inom den för bostads-och kommunikafionsdepartemenlen gemensamma arbetsgruppen om en samordning mellan lagen om enskilda vägar och anläggningslagen.

Så länge det föreligger oklarhel om gränserna för det område inom vilket byggnadsnämnden skall pröva trafikfarliga åtgärder utmed enskilda vägar finner jag del vara bättre all behålla länsstyrelsens befogenhet atl ingripa mot samtliga åtgärder inom förbudsområdel trots risken för dubbelprövning. Antalet fall då dubbelprövning kan bli aktuell kan f.ö. anlas bli ganska ringa.

102 §

Har en ansökan om tillstånd enligt 100 § första siycket inte bifallils och medför detla alt pågående markanvändning avsevärt försvåras, är fastighetsägaren och innehavare av nyttjanderätt eller annan särskild rätt till fastigheten berättigade till ersättning av staten för den skada som de lider härigenom.

Ersättning enligt första siycket skall bestämmas att utgå på en gång. Ersättningen får dock, om särskilda skäl föreligger, på begäran antingen av staten eller av fastighetsägaren eller annan sakägare fastställas att utgå med visst årligt belopp med rätt för staten eller den ersättningsberättigade att erhålla omprövning vid ändrade förhållanden.

Vad som i fråga om ersättning har avtalats eller uppenbariigen har g4

fömtsatts skola gälla mellan staten och sakägare skall gälla även mol den Prop. 1985/86: 118 som efler det att rätten lill ersättning uppkom har förvärvat sakägarens rätt med avseende på fastigheten.

103 §

Är fastighetsägare jämlikt 102 § tillkommande ersättning bestämd all utgå på en gäng och har fastighelen genom inskränkningen i förfoganderätten undergått sådan minskning i värde all den kan antagas ej utgöra full säkerhel för borgenär, som då rätlen till ersällning uppkom hade panträtt i fastighelen, skall ersättningen nedsättas hos länsstyrelsen; och skall om fördelning och utbetalande av nedsatt belopp samt verkan därav i tillämpliga delar gälla vad som är stadgal för det fall alt nyttjanderätt eller servitutsrätt upplåtes genom expropriation.

Om en borgenär som avses i första stycket lider förlust till följd av atl nedsättning inte har sketl, har han rätt till gottgörelse av staten för förlusten mol avskrivning på fordringshandlingen. Delsamma gäller, om en borgenär lider förlust därigenom atl en ersättning blivit för lågt beräknad och den lill följd av överenskommelse mellan staten och den ersättningsberättigade eller av annan anledning inte prövats av domstol.

104 §

Den som på gmnd av föreläggande enligt 101 § har bortskaffat eller ändrat en befintlig anordning vid väg är berättigad till ersättning av staten för sina koslnader/ör detta och för den skada i övrigt som genom ålgärden kan ha uppkommit för honom. Ersättningen skall bestämmas all utgå på en gäng.

105 §

Den som vill göra anspråk på ersällning enligt 102, 103 eller 104 § skall göra framställning därom hos länsslyrelsen.

Kan överenskommelse inte träffas om ersättningen, har den som gjort framställningen att instämma sin lalan fill den fastighetsdomstol, inom vars domkrets den mark som berörs av förordnandet eller föreläggandel är belägen. Även staten kan begära prövning av ersättningsfrågan. I fråga om rättegångskostnader och koslnader vid fördelning av ersättning gäller expropriationslagen (1972:719) i tillämpliga delar. Om ell yrkande om ersättning i mål, som inte har anhängiggjorts av slalen, ogillas, skall i stället allmänna regler om rättegångskostnader tillämpas. Om den som framställer ett ersättningsanspråk har haft skälig anledning alt få sin talan prövad av domslol, fär i stället efler omsiändigheterna förordnas, alt slalen skall ersätta honom hans rättegångskostnad eller att vardera parlen skall bära sin kostnad.

I 102-105§§ har termen "kronan" bytts ul mol "staten". Vidare har vissa språkliga justeringar gjorts. Paragrafernas innehåll är oförändrat.

Ikraftträdande

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1987.

Åndringar i lagen om enskilda vägar bör träda i kraft samtidigt med PBL. 55

Särskilda övergångsbestämmelser erfordras inte.

5 Riksdagen 1985186. I saml. Nr 118

Transumt av Prop. 1985/86:118

Utdrag
LAGRÅDET PROTOKOLL

vid sammanträde 1985-11-15

Närvarande: f, d. regeringsrådet Lidbeck, regeringsrådet Brink, justitierådet Heuman.

Vid regeringssammanträde den 10 oktober 1985 har regeringen på hemställan av statsrådet R. Carlsson beslutat inhämta lagrådets yttrande över förslag lill

20. lag om ändring i väglagen (1971:948),

21. lag om ändring i lagen (1939:608) om enskilda vägar.

Förslagen föranleder följande yttrande av lagrådet:

Väglagen

De föreslagna ändringarna i väglagen utgörs dels av ändringar föranledda av PBL-förslaget dels av ändringar som gmndas på en framställning av vägverket från år 1983 och dels av vissa andra ändringar, av departementschefen betecknade som "i huvudsak redaktionella".

De ändringar som sammanhänger med PBL-förslaget avser i huvudsak en anpassning av väglagens terminologi lill de begrepp som finns i PBL. Denna harmonisering avser inte bara all ord som byggnadslagen utbytts mot plan- och bygglagen, sladsplan och byggnadsplan ersatts av detaljplan och liknande. Också i andra hänseenden har väglagens terminologi och uttryck ändrats i syfle all nå överensslämmelse med PBL. Så har t. ex. de lillståndsplikliga objekten i väglagen angivits i termer som närmare ansluter lill PBL:s terminologi. Uttryck sådana som "vidtagas åtgärd eller förekomma anordning" (43 §) har ersatts av uttrycken "uppföras byggnader, andra anläggningar eller anordningar" och "vidtas andra åtgärder" (jfr vidare 47 §). Denna strävan dll följsamhet fill PBL innebär en avvikelse frän de principer som eljesl legat lill gmnd vid utformningen av följdlagsliftningen till PBL. I remissen dll lagrådet den 25 april 1985 anger sälunda chefen för bostadsdepartementet (2.1.5) att konsekvensändringarna i speciallagarna bör begränsas till plantermer o.dyl. Däremol saknas, framhåller han, anledning alt föreslå ändring av sådana uttryck som ny-, till-eller ombyggnad i de lagar där dessa uttryck förekommer. Chefen för kommunikationsdepartementet har inte närmare utvecklat skälen för ett annat slällningslagande i den nu berörda frågan.

Lagrådet ifrågasätter om man inte även i fråga om väglagstiftningen bort
begränsa konsekvensändringama. Av remisshandlingarna kan inte utläsas
all väglagen i delar varom här är fråga är behäftad med några brister.
Lagrådet kan inte heller finna all väglagen skulle komma i konflikt med
PBL om dess terminologi i större utsträckning lämnades oförändrad. Den 67

föreslagna omredigeringen medför i något fall (52 §) ändringar i sak som Prop. 1985/86: 118 måhända inte är avsedda. I sådana fall då redigeringen har skett inom regeringskansliet och utan remissbehandling försvåras etl bedömande av förslagen. Med den reservation som ligger häri vill lagrådet dock inte motsätta sig atl anpassningen fill PBL sker i huvudsak på sätt som nu föreslås. En fömtsättning för den valda tekniken är emellertid att anpassningen sker med större konsekvens än som iakttagits i remissen. Vissa preciseringar blir nödvändiga. Lagrådet återkommer härtill under de aktuella paragraferna.

Till de "i huvudsak redaktionella" ändringar som föreslås hör all till byggande av väg inte längre skall räknas förbättring av väg (10§) och att fillslåndsplikt införs för vissa åtgärder vilka - utan alt beröra trafiksäkerheten - kan äventyra vägens bestånd, drift eller bmkande (45§). Dessa förslag har inte remissbehandlats och lagrådet har för sin del svårt atl bedöma behovet av ändringarna och deras följder. Även till dessa ändringsförslag återkommer lagrådet.

9§

Enligt paragrafens nuvarande lydelse ulgör beslämmelserna i väglagen inte hinder för en kommun eller en landsfingskommun atl lämna bidrag till byggande av väg. Avsikten med stadgandet, som från och med år 1905 återfunnits i väglagstiftningen (12 § i 1943 års väglag), är atl förekomma atl kommunallagens bestämmelser om de uppgifter till vilka en kommun får anslå medel skulle utgöra hinder för en kommun eller etl landsting atl lämna bidrag lill väghållningen (Bexelius-Körlof, Väglagarna 2:a uppl. 1965, s. 45). Det nu föreslagna tillägget har enligt specialmoliveringen lill syfle att klargöra alt bestämmelserna i väglagen inte hindrar någon annan alt lämna bidrag till byggande av väg.

Enligt specialmoliveringen förekommer det att bidrag lämnas av enskilda, t. ex. vid exploateringar eller pä grund av en föreskrift i elt lillslånd enligt 136a§ byggnadslagen. Något hinder häremot finns inte i väglagen eller annorstädes. Alt - såsom upplysts vid föredragningen - tvivel om lagligheten likväl uppkommit bland dem som har all tillämpa väglagen synes ha berott på alt man inte haft klart för sig att 9 § är en kompelensre-gel för kommunerna utan i stället uppfattal paragrafen som elt uttryck för att inga andra än kommuner och landsting får bidra fill byggande av allmän väg.

Som framgår av del anförda är det föreslagna tillägget onödigt. Det kan dessutom verka förvirrande genom att skymma det egentliga syftet med paragrafen, dvs. all slå fast all bidrag fill byggande av allmän väg ligger inom den kommunala kompetensen. I sammanhanget må erinras om att del i svensk lagstiftning är mycket ovanligl med regler som säger all någon "får" eller "äger rätl" att göra något. I princip gäller att vad som inte är förbjudet är tillåtet. Det är förbudet, inte den allmänna handlingsfriheten som kräver en uttrycklig regel (se Strömholm, Rätt, rällskällor och rättstillämpning, 2:a uppl., 1984, s. 239).

På grund av det anförda föreslår lagrådel alt det föreslagna tillägget 68

utgår.

10 § Prop. 1985/86:118

Enligt det remitterade förslagel skall förbättring av väg inte längre innefattas i begreppet byggande av väg utan i stället hänföras till begreppei drift av väg. Bakgmnden till förslagel är enligt lagrådsremissen att del finns ett praktiskt behov av att få en ny uppdelning mellan de båda begreppen. I specialmotiveringen ullalar departementschefen all vad som föresläs inte är avsett att medföra någon ändring i fråga om vad som gäller om skyldighet all upprätta arbetsplaner. Detla uttalande synes missvisande. Departementschefen anger som exempel på förbättringsarbeten all en gmsväg skall beläggas med asfalt. För ett sådant arbete kommer framdeles någon arbetsplan inte all behöva upprättas, eftersom man inte torde behöva ta i anspråk mark utöver den som redan hör till vägen (28 §). För närvarande skall däremol arbetsplan upprättas även för förbättringsarbeten (15§), låt vara alt förfarandet får förenklas (16 § tredje siycket) och att utställning och fastslällelse av arbetsplanen ej behöver ske (17 § Iredje slyckel och 18 § andra styckel). Också i andra avseenden får den föreslagna ändringen vissa följder. Således kommer inte längre regeln i 11 § om samråd med länsslyrelsen atl bli tillämplig vid förbättringsarbeten. Delsamma gäller beslämmelsen i 13 § där det föreskrivs, att man vid byggande av väg skall tillse att vägen får sådanl läge och utförande alt ändamålet med vägen nås ulan oskälig kostnad och med minsta intrång och olägenhet för annan. Praktiskt mer betydelsefullt kan del bli all kommunerna inte längre lorde kunna lämna bidrag till förbättringsarbeten för vägar där staten är väghållare. Bestämmelsema i 9§ ger nämligen möjlighel till kommunala bidrag endast för byggande av väg men däremol inte för drift av väg. Förslagel lill ändring av 10 § har inte föregåtts av någon remissbehandling. Lagrådet saknar underlag för alt bedöma om de av lagrådet påpekade konsekvenserna av ändringen inverkar på frågan om förbättringsarbeten skall räknas som drift av väg.

13§

Enligt 1 kap. 2 § NRL-förslaget skall hushållningsbestämmelserna i 2 och 3 kap. NRL tillämpas i mål och ärenden enligt de författningar i vilka detta särskilt föreskrivs. Bland de i lagmmmet angivna författningarna är väglagen. Stadgandet i väglagen om tillämpning av NRL:s föreskrifter har i del remitterade förslaget lagils upp i en ny andra mening i 13 §. NRL:s bestämmelser skall enligt remissen tillämpas när en vägs läge och utförande bestäms. Med denna utformning av anknytningen mellan NRL och väglagen är det naturligt alt la in beslämmelsen i elt lagmm som återfinns under mbriken Byggande av väg. Den föreslagna ordalydelsen kan emellertid leda tanken till att NRL skall fillämpas endasl vid själva det faktiska arbetet med atl bygga en väg. Avsikten är självfallel, såsom också framgår av specialmoliveringen, all NRL:s bestämmelser skall beaktas vid upprättandel av arbetsplaner som är del rättsliga inslmment som reglerar ett vägbyggande. Enligt lagrådels mening kan del vara lämpligt att också i andra ärenden enligt väglagen kunna tillämpa NRL. Det bör därför övervä-

gas att låta kopplingen mellan NRL och väglagen ske genom en generellt Prop. 1985/86:118 hållen, inledningsvis placerad bestämmelse. En sådan teknik synes bättre överensstämma med den metod som valts i andra lagar (se 2 kap. 2§ PBL-förslaget och 4a§ miljöskyddslagen samt också vad lagrådel ovan yttrat beträffande 3 § naturvärdslagen, el-lagen och rörledningslagen). Lagrådel förordar därför att anknytningen sker genom en ny paragraf, betecknad 3a§, intagen under mbriken Allmänna bestämmelser. Paragrafen kan ges följande uiformning.

Vid prövning av ärenden enligt denna lag skall lagen (0000:000) om hushållning med naturresurser m. m. lillämpas.

14§

Paragrafen reglerar väglagens följsamhet dels lill detaljplaner och områdesbestämmelser och dels lill särskilda bestämmelser för marks bebyggande eller användning. Vad gäller undantag från sådana särskilda bestämmelser - varvid främst åsyftas nalurvårdsföreskrifler - har i remissen föreslagils att undantag skall kunna medges enligt bestämmelserna i naturvärdslagen. Mot denna teknik finns i och för sig ingen erinran. Tvärtom talar mycket för atl ärenden om undantag från naturvårdslagens föreskrifter skall prövas enligt den lagens bestämmelser beträffande både avgörandet i sak och förfarandet. Emellertid har inte samma metod tillämpats i annan följdlagstiftning varöver lagrådet nu samtidigt avger yttrande. Lagrådet syftar på 3 kap. 2 § FBL, 9 § anläggningslagen och 8 § ledningsrättslagen. Alt i väglagen nu använda en avvikande teknik bör komma i fråga endast om starka skäl kan åberopas härför. Något sådant skäl synes emellertid knappast föreligga. Enligt lagrådet bör man därför i väglagen alltjämt välja en lagieknisk lösning som i huvudsak ansluter till den reglering som skall finnas i nyssnämnda lagmm i FBL. Lagrådel förordar därför att 14 § väglagen ges följande lydelse.

Inom område med detaljplan eller områdesbestämmelser fär väg inte byggas i slrid mol planen eller bestämmelsema. Om syftet med planen eller beslämmelserna inte molverkas, får dock mindre avvikelser göras.

Gäller eljesl naturvårdsföreskrifter eller andra särskilda bestämmelser för marks bebyggande eller användning skall väg byggas så, atl syftet med bestämmelserna inte motverkas.

Om det finns särskilda skäl, får regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer medge undantag från bestämmelser som avses i andra siycket.

18§

I paragrafens tredje stycke finns bestämmelser om giltigheten hos fast
ställda arbetsplaner. Den tid under vilken fastställelsebeslutel gäller kan
enligt sista meningen i stycket förlängas, varje gång med högsl tre är, om
det föreligger synneriiga skäl för en föriängning. I remissen föreslås nu alt
det skall räcka med särskilda skäl. Som tillräckligt skäl för att överväga en 70

förlängning av faslställelsetiden bör enligt departementschefen gälla alt Prop. 1985/86: 118 objektet ingår i gällande flerårsplaner eller fördelningsplan eller alt det eljesl kan anses sannolikt att objektet kan anlas komma dll utförande inom en treårstid. Inför en föriängning av giltighetstiden måste självfallet hänsyn tas lill fastighetsägarnas olägenheter av alt frågan om ianspråktagande av hans mark hålls öppen. Den så att säga "döda hand" som under ytteriigare lid kommer all vila över berörda markområden medför atl fastighetsägaren får svårigheter alt planera underhålls- och förbättringsarbeten eller atl göra investeringar som har betydelse för framtida lönsamhet. Å andra sidan är det naturligtvis, som departementschefen framhåller, angeläget att vägbyggnadsprocessen kan ges en effektiv och ekonomisk utformning. Lagrådet, som inte har någon kännedom om den praxis som kan ha utbildats vid prövning av förlängningsärenden, finner det för sin del svårt att bedöma om den "uppmjukning" av förutsättningarna för en förlängning av giltighetstiden som den föreslagna ändringen av paragrafens lydelse syftar till kommer atl försämra fastighetsägarnas silualion. Konsekvenserna av den föreslagna ändringen hade enligt lagrådels mening bort belysas genom en remissbehandling.

23 §

Paragrafen ger bestämmelser om fömtsättningarna för atl gata skall förkla
ras fillika vara allmän väg och om förfarandet i sådana ärenden. Enligt
huvudregeln i 6 kap. 26 § första stycket första meningen PBL skall kom
munen inom områden med detaljplan vara huvudman för allmänna platser.
Inom en sådan detaljplan är gala beteckningen på alla områden för for
dons- och gångtrafik, se prop. 1985/86:1 s. 561. Här kan det finnas behov
av att bestämma att en gala tillika- skall förklaras vara allmän väg. Etl
praktiskt fall är att en gala har kommit att bli en del av en viktigare
förbindelseled mellan två orter. Den rättsliga betydelsen av en i 23 §
avsedd förklaring är att staten därigenom blir väghållare och att statens
rättigheter och skyldigheter kommer alt regleras av väglagen. Det blir
således väglagens föreskrifter om drift av väg - med den inskränkning som
följer av 6 kap. 30 § andra siycket PBL - som bestämmer vad väghållaren
har atl göra. Också vissa frågor om ordnings- och säkerhetsföreskrifter
kommer att avgöras enligt väglagen (se 43 och 44§§). All gala förklaras
tillika vara allmän väg för att slalen skall bli väghållare inverkar däremol
inte på huvudmannaskapet för de allmänna platserna inom planområdei.
Kommunen blir alltjämt huvudman med därav följande rättigheter och
skyldigheter. Vad huvudmannaskapet innebär regleras främst av 6 kap.
17 § försia slyckel PBL, som behandlar kommunens rätt alt lösa mark som
skall användas för allmänna platser, och 7§ väglagen, som anger att
kommunen skall tillhandahålla slalen i dess egenskap av väghållare den
mark som behövs för väg. Det bör anmärkas att kommunens huvudmanna
skap självfallet beslår om statens väghällaransvar upphör, därför att vägen
dras in, eller om kommunen efler beslut av regeringen eller vägverket skall
överta väghållningen. Del bör också nämnas alt om en detaljplan med
kommunen som huvudman för allmänna platser läggs över etl område där 71

en allmän väg redan går fram så påverkar planbeslutet inte det ansvar för Prop. 1985/86:118 hållandet av vägen som staten redan har enligt väglagen. Det är inte alldeles enkelt att förstå innebörden av och hålla i sär de båda begreppen huvudman för allmänna platser och väghållare. Inte heller är samordningen mellan PBL och väglagen lättillgänglig. Några praktiska olägenheter av de antydda svårigheterna torde dock knappast vara att befara. Lagrådet har ej erinran mot den föreslagna lydelsen av förevarande 23 § men vill förorda all 6 kap. 30 § andra stycket PBL ändras så alt det tydligt framgår att del är väglagens bestämmelser som reglerar statens ansvar för underhållet av den gata som förklarats tillika vara allmän väg. I samband därmed kan det finnas anledning att korrigera vissa uttalanden på s. 566 i prop. 1985/86:1.

43, 45, 47 och 48§§

143§ finns bestämmelser om vilka åtgärder inom ett vägområde som inte far vidtas utan tillslånd. Förslaget till ändrad lydelse av paragrafen innebär att tillslåndsplikten skall omfatta byggnader, andra anläggningar eller anordningar (första styckel punkt 1) samt andra åtgärder som kan försämra trafiksäkerheten eller vara till olägenhel för vägens bestånd, drift eller bmkande (första stycket punkt 2). I specialmodveringen säger sig departementschefen med den ändrade lydelsen avse att anpassa terminologin till PBL och göra klart alt dllståndsplikt skall gälla generellt inom vägområdet för säväl byggnader, andra anläggningar eller anordningar som för åtgärder. Lagrådet vill peka på att anpassningen i förslaget inte gjorts fullt ut. Om en anpassning skall ske — vilket i och för sig inte är nödvändigt — bör den göras så alt använda begrepp hell överensstämmer. Eljesl löper man risk att de som skall tillämpa lagama drar felaktiga slutsatser om bestämmelsernas innebörd. Lagrådet föreslår med hänsyn till det anförda att första styckel punkt I ges följande lydelse. "1. uppföras byggnader, göras tillbyggnader eller utföras andra anläggningar eller anordningar,". Med en sådan lydelse av punkten kommer alla åtgärder som anges i 8 kap. 1 § försia stycket I och 2 samt 2§ första stycket 1-8 PBL att omfattas av tillståndsplikten. En anpassning till PBL:s terminologi kräver också att uttrycket "försämra trafiksäkerheten" i punkt 2 efter mönster av 3 kap. 2 § PBL byts ul mot uttrycket "inverka menligt på trafiksäkerheten".

På skäl som närmare utvecklas i specialmotiveringen har i paragrafen vidare tillagts en bestämmelse som ger väghållningsmyndigheten möjlighet att vidta åtgärder för att omgående få bort otillåtna anläggningar eller anordningar, t. ex. skyltar, som har satts upp inom ett vägområde utan tillstånd och som utgör en trafikfara. Såsom bestämmelsen utformats kan rättelse av en felaktigt vidtagen åtgärd inte ske besvärsvägen, eftersom åtgärden inte föregås av ett beslut som kan överklagas.

I 45, 47 och 48 §§ bör i de delar som syftar till en anpassning till terminologin i PBL göras ändringar och fillägg som motsvarar dem som föreslagits beträffande 43 §.

I 45 har beträffande byggnader, andra anläggningar eller anordningar
eller åtgärder utanför elt område med detaljplan och för vilka bygglov inte 72

erfordras genom nya bestämmelser införts en skyldighet att söka tillstånd Prop. 1985/86: 118 hos länsstyrelsen för sådant som kan äventyra vägens bestånd, drifl eller bmkande. Förslaget har i denna del inte remissbehandlats. Lagrådet har svårt att inse behovet av bestämmelsen. Det är också oklart varför departementschefen vall uttrycket "vägens bestånd, drift eller bmkande" i detta sammanhang, jfr 43 §.

Reglerna om verkställighet för att åstadkomma rättelse när någon överträtt en bestämmelse i 45 § har blivit alltför krångliga. Enligt förslaget anvisas olika vägar beroende på vad som skall rättas. Gäller del byggnad torde avsikten vara att väghållningsmyndigheten enligt 72 § första stycket skall vända sig till tingsrätten. Är det åter en anläggning, som inte är byggnad, eller en anordning skall länsstyrelsen enligt det nya fjärde siycket i 45 § besluta om avlägsnande genom väghållningsmyndighetens försorg. Hur man skall kunna vinna rättelse beträffande övriga otillåtna ålgärder som avses i 45 § första styckel punkt 1 framgår inte av lagrådsremissen. År del slutligen en ljusanordning, som behöver las bort, är kronofogdemyndigheten rätl instans enligt 72 § andra slyckel. Enligt lagrådets mening borde beslul om verkställighet i alla dessa situationer kunna anförtros åt länsstyrelsen. Någon hänvisning till 45 § bör då ej ske i 72 § försia eller andra styckena och sista stycket i 45 § kan ges följande lydelse.

Om tillstånd saknas (eller har återkallats, jfr 43 §) får länsslyrelsen meddela beslut om alt rättelse skall ske genom väghållningsmyndighetens försorg. I samband med ett sådant beslut fär länsstyrelsen meddela de föreskrifter som behövs.

49 §

Paragrafen, som innehåller bestämmelser om byggnadsförbud i fråga om mark som kan antas komma alt ingå i vägområde för en planerad väg, föreslås bh upphävd. I specialmoliveringen har som skäl härför hänvisats fill alt det nuvarande systemet med omfattande nybyggnadsförbud enligt PBL-förslagel skall avskaffas. Vidare framhålls att det i PBL-förslaget fömtsälts alt framlida sträckning av vägar skall redovisas i kommunemas översiktsplaner.

Lagrådel har intet atl invända mol att paragrafen upphävs. Eftersom
förslaget i denna del inte har remissbehandlats vill lagrådel dock påpeka
följande. Argumentet atl framlida vägsträckningar skall tas upp i översikts
planen slår i viss motsättning fill vad som anförs i den allmänna motive
ringen under 2.1.1 om behandlingen av vägfrägor i översiktsplanen. Del
sägs där alt del naturligtvis kan förekomma all vägfrågorna inte har kunnat
lösas i översiktsplanen l.ex. av del skälet alt man inte har kommit överens
om en gemensam ståndpunkt. I sådana fall skulle förbud enligt 49 § kunna
fylla en funktion. Det bör vidare framhållas att, även om en framtida
vägslräckning redovisats i översiktsplanen, väghållningsmyndigheten inte
kan vara hell säker på alt vägsträckningen förblir obebyggd. Översikts
planen är ju enligt departementschefen inte bindande och del kan därför
länkas alt tillslånd lämnas lill byggnadsförelag inom områden där vägen _-

skall gå fram.

52 § Prop. 1985/86:118

Paragrafen ger — både i sin nuvarande och i föreslagen lydelse — länsstyrelsen möjlighet att ingripa beträffande byggnader, anläggningar och anordningar när det krävs för att tillgodose trafiksäkerheten. De föreslagna ändringarna avser dels villkoren för ingripanden, första siycket i paragrafen, och dels att ingripande från länsstyrelsens sida inte längre skall få ske inom område med detaljplan, andra styckel. Inom sådanl område har enligt 10 kap. 17 § PBL byggnadsnämnden motsvarande befogenheter. Slutligen föreslås att den i nuvarande andra stycket intagna bestämmelsen om vite flyttas till 64 §.

För närvarande kan ingripande ske endasl belräffande byggnad, anläggning eller anordning inom del i 45—47§§ angivna förbudsområdet dvs. i praktiken inte längre bort från vägområdet än 50 meter. Denna begränsning har i förslaget fallit bort. En annan ändring är att ingripande skall få företas endasl om förhållandena ändrats sedan byggnaden, anläggningen eller anordningen kom till. För närvarande är del möjligt atl ingripa även i andra fall. I motiven till den nuvarande bestämmelsen (prop. 1971:123 s. 191) talas om del fall atl en lagligen tillkommen anordning ligger inom elt senare genom särskilt beslut av länsstyrelsen tillskapat förbudsområde.

Genom de föreslagna ändringama har paragrafen anpassats till 10 kap. 17 § PBL. Något annal skäl för ändringarna har inte angivits än önskan alt få överensslämmelse med PBL. De föreslagna ändringarna har utarbetats inom regeringskansliet och har lagts fram utan remissbehandling. Lagrådet har svårt atl bedöma om den utvidgning av del område där ingripande kan ske som blir följden av förslaget är sakligt motiverad. Lagrådet sätter vidare i fråga om det är välbetänkt atl ta bort möjligheten atl ingripa även i andra fall än när förhållandena har ändrats. Med hänsyn till del anförda synes det tillrådligt att behålla paragrafens första stycke oförändrat. Lagrådet ser inget avgörande hinder mot att fömtsättningarna för ingripanden blir något olika inom och utom område med detaljplan.

61 §

I paragrafen ges bestämmelse om ersällning för skada som uppkommer genom inskränkningar i dispositionsrätt lill mark på grund av atl allmän väg har dragits eller skall dras fram. Enligt försia stycket skall således ersättning utgå om vägran av tillstånd enligt 47 § medför att pågående markanvändning avsevärt försvåras. Tillämpningsområdet för 47 § inskränks emellertid enligt remissens förslag. Krav på länsstyrelsens tillstånd skall framdeles endast gälla utanför områden med detaljplan och endasl för ålgärder som inte kräver bygglov. Avsikten är alt beträffande åtgärder utanför vägområdet minska den nuvarande dubbelprövningen. Lagrådet vill anmärka att ändringen av 47 § kan få betydelse för den enskilde fastighetsägarens rätt till ersättning. När prövning inte längre skall ske enligt väglagen utan endast enligt PBL:s bestämmelser blir ju PBL:s ersättningsregler ensamt avgörande. PBL ger emellertid inte rätt till

ersättning för vägrat bygglov i den i 47 § angivna situationen. Detla är

nämligen enligt PBL-förslaget ett förhållande som fastighetsägaren får Prop. 1985/86:118 finna sig i utan rätt till kompensafion.

73-75 §§

I dessa paragrafer behandlas besvärsordningen vid överklagande av beslul enligt väglagen. De ändringar som här föreslås skall ses mol bakgmnden av de samtidigt framlagda förslagen att väghållningsmyndighet skall överta vissa beslutsbefogenheter som i dag ankommer på länsstyrelse. Dessa förslag, mot vilka lagrådet inte har något att invända, avser rätt att besluta som första instans i frågor som rör ordning och säkerhel inom vägområdet. Hit hör bl. a. frågor om tillslånd att ansluta enskild körväg till allmän väg, 39§, och att vidta åtgärder och ha anordningar inom vägområdet, 43§. Länsstyrelsens beslul i dessa frågor kan enligt nuvarande ordning överklagas lill regeringen. Enligt det remitterade förslaget får väghållningsmyndighetens beslut överklagas lill vägverket, 73 §. Vägverkels beslut får inte överklagas, 75 § första styckel. Det blir alltså väghållningsmyndighetema och vägverket förbehållet att pröva och avgöra här avsedda ordnings- och säkerhetsfrågor. Länsstyrelsernas och regeringens befattning med frågoma upphör.

De föreslagna ändringarna i besvärsordningen stämmer i huvudsak överens med vad vägverket föreslagit i sin framställning lill regeringen. Av elva remissinstanser som yttrat sig över ändringsförslagen har nio ställt sig tveksamma eller avvisande. Man har framhållit atl besvär bör föras till en instans utanför vägmyndigheterna, detta för atl garantera en allsidig bedömning och en bedömning som tillgodoser rättssäkerheten. Lagrådel delar detta synsätt. I den allmänna motiveringen framhåller departementschefen alt vägverket har tillräcklig kompetens på området varför rättssäkerheten inte sätts i fara. Från rättssäkerhetssynpunkt är det emellertid väsentligt atl prövningen ankommer på en instans som - fömlom att den har saklig kompelens på området - tillika är opartisk. De ärenden varom här är fråga är typiskt sett sådana där det krävs en avvägning mellan olika iniressen, en avvägning som faller sig naturlig för en länsstyrelse men mindre självfallen för en sektorsinriklad myndighet som vägverket. Man kan enligt lagrådels mening inte bortse från alt vägverket kan komma all se ordnings- och säkerhetsfrågorna ensidigt från de synpunkter verket har att främst företräda och att det inte tillräckligt beaktar andra intressen. I likhet med flertalet av de remissinstanser som uttalat sig i frågan föreslår lagrådet atl länsstyrelse blir besvärsinslans i stället för vägverket vid överklagande av väghållningsmyndighets beslut. Etl alternativ vore all låta kammarrätt pröva besvär över väghållningsmyndighels beslul. Kammarrätt är redan i dag besvärsinstans vid överklagande av vissa länsslyrelsebeslul (37 och 38§§, 45-47§§, 48§ andra stycket saml 52 och 53§§) och härufinnan föreslås ingen ändring. Med hänsyn till att ordnings- och säkerhetsfrågorna inom vägområdet övervägande avser lämplighetsbedömningar och fill behovel av skyndsamhel i avgörandena är emellertid lösningen med länsstyrelse som besvärsinslans alt föredra.

Vad så angår frågan om besvär skall fä anföras mot länsstyrelsens beslut Prop. 1985/86:118 i dit fullföljda ärenden delar lagrådet departementschefens mening att ärendena inte är av den art att regeringens medverkan är påkallad och att en besvärsordning enligt tvåinstansprincipen är mest radonell. Slutsatsen blir att länsslyrelsens beslul inte bör få överklagas. Länsstyrelsen är redan i dag slutinstans i vissa frågor, se prop. 1983/84:120 s. 18. Lagrådet vill emellertid understryka vikten av att länsstyrelsen inhämtar vägverkets yttrande, särskilt i frågor där en samordning över länsgränsema är önskvärd.

Beaktas vad lagrådet nu har anfört kan 73 § bibehållas i sak oförändrad. I 74 § bör i ett nytt första stycke föreskrivas att länsstyrelsens beslut enligt 73 § inte får överklagas. I Iredje styckel av paragrafen, motsvarande andra stycket remitterade förslaget, bör anges att "andra beslut av länsstyrelsen enligt denna lag än som avses i första och andra styckena får överklagas hos regeringen genom besvär". Slufligen kan 75 § bibehållas i sak oförändrad.

76 §

Paragrafen behandlar statlig myndighets rätl att föra talan mot annan stadig myndighets beslut. I andra stycket har i det remitterade förslaget dllagts en ny andra mening varigenom kommun getts en uttrycklig rätt atl överklaga beslul enligt väglagen som meddelats av statlig väghållningsmyndighet, vägverket eller länsstyrelse. Förutsättning för kommunens rätt alt klaga anges vara att beslutet skall beröra kommunens verksamhetsområde. Som motiv för beslämmelsen anför departementschefen att kommunerna enligt PBL ges ett övergripande ansvar för markplaneringen och därför bör få överklaga beslul från väghållningsmyndighelerna. I sitt yttrande över PBL-förslaget uttalade lagrådet att en bestämmelse, som anger vilka som allmänt sett är behöriga att överklaga ett beslut, inte behövs. Vem som får överklaga följer nämligen av allmänna gmndsatser (se prop. 1985/86:1 s. 822). Departementschefen har anslutit sig till lagrådets mening och i det dll riksdagen överlämnade PBL-förslaget har föreskrifter om vem som har besvärsräit tagits bort. Också en kommuns rätt att klaga är beroende av om beslutet kan anses ha gått kommunen emot eller ej (se s. 816). Någon tvekan om alt kommun redan nu har den i lagrådsremissen avsedda klagorällen föreligger inte. Med hänsyn lill det anförda förordar lagrådet att det föreslagna tillägget i 76 § andra styckel får utgå.

Övergångsbestämmelsema

I punkt 2 föreskrivs att beslul, tillstånd och föreskrifter som har meddelats
enligt äldre bestämmelser fortfarande skall gälla. I 17 kap. PBL-förslagel
har inte någon molsvarande övergångsbestämmelse tagils upp belräffande
beslut i ärenden om byggnadslov. Om skälen lill alt PBL ej har övergångs
bestämmelse om rättsverkningar av äldre beslut om byggnadslov hänvisar
lagrådet till prop. 1985/86:1 s. 860. Inte heller för de ärenden som avgjorts
enligt väglagen torde någon särskild övergångsreglering erfordras. Det kan 76

anmärkas alt om befogenheten alt meddela elt lillslånd övergår från en Prop. 1985/86:118 myndighei lill en annan, såsom föreslås beträffande tillstånd enligt 43 § där väghållningsmyndighelen och inte länsslyrelsen framdeles skall vara beslutande, sä inverkar inte detla på frågan om huruvida äldre beslut, tillstånd eller föreskrift alltjämt gäller. Däremot blir läget annorlunda om en viss dllståndsprövning skall upphöra. Lagrådel syftar främst på all enligt 47 § någon dubbelprövning inte längre skall ske belräffande ålgärder inom delaljplanelagl område och inte heller för bygglovsplikliga ålgärder. I dessa fall kommer i fortsättningen frågan om en åtgärds tillåflighet endast atl prövas av byggnadsnämnden enligt PBL medan någon prövning av länsstyrelsen enligt väglagen inte längre skall ske. Sådana beslut som fattats av länsstyrelsen enligt väglagens äldre regler lorde - i motsats lill vad som synes fömtsall i punkt 2 - inte ha någon rättsverkan efter nya lagens ikraftträdande.

Enligt punkt 3 skall beträffande lillslånd som sökts före den 1 januari 1987 äldre bestämmelser tillämpas i fräga om säväl förfarandet som ärendenas prövning i sak. Bestämmelserna har enligt lagrådsremissen ulformals i nära överensslämmelse med de principer för övergångsreglering som föreslagils gälla för PBL. Härmed lorde åsyflas vad som i denna del föreslås i PBL för äldre planinstitul. För l.ex. byggnadslovsärenden har emellertid en annan metod valts i PBL. Enligt 17 kap. 25 § försia siycket PBL-förslaget skall således i ärenden enligt byggnadslagen eller byggnadsstadgan, som byggnadsnämnden avgjort före ikraftträdandet, äldre bestämmelser tillämpas. Denna övergångsregel lar alltså endasl sikte pä vissa pågående ärenden. Del är nämligen nödvändigt alt samma gmnder för prövningen och samma processuella bestämmelser skall gälla för besvärsmyndigheten som för den myndighet som avgjort ärendet i försia hand. En motsvarande reglering är lämplig också i väglagen. Då det gäller ärenden om tillstånd, som inte längre erfordras, synes det i enlighet med vad ovan anförts vara klart alt dessa ärenden - oavsett om de är anhängiga i försia instans eller överklagade — inte föranleder någol avgörande i sak. Nägon särskild bestämmelse härom erfordras ej. Skulle något ärende vid ikraftträdandet vara beroende på prövning i första instans och skall ärendet enligt nya lagen avgöras av annan myndighet bör ärendet överlämnas fill denna myndighet. Med hänsyn lill förhållandena synes någon uttrycklig regel härom obehövlig.

Elt särskill problem kan mål om ersättning enligt 61 § erbjuda om ersättning begärts på gmnd av elt äldre beslut om vägrat tillslånd enligt 47, 48 eller 49 §. För fall då skadan inte längre är ersättningsgiU (se vad som sagls under 61 §) fordras en övergångsbestämmelse. Har målel anhängiggjorts före ikraftträdandet, bör äldre bestämmelser om ersällning lillämpas av fastighetsdomstolen i fråga om målens prövning i sak, lät vara alt vid avgörandet bör vägas in alt skadan ej längre är ersättningsgiU. Har anspråk på ersällning inte framförts hos domslol före ikraftträdandet synes man kunna godta att ersättning ej skall utgå. Eljest får man med 17 kap. 16 § tredje stycket PBL-förslagel som förebild uppställa en preklusionsfrist för

talans väckande.

Lagrådet föreslår i enlighet med vad som nu anförts att punkterna 2 och Prop. 1985/86:118 3 i övergångsbestämmelserna ges följande lydelse.

2. I ärenden om tillstånd som alltjämt skall prövas enligt väglagen skall, om ärendet avgjorts i första instans före ikraftträdandet, äldre bestämmelser tillämpas i fråga om såväl förfarandet som ärendenas prövning i sak.

3. Beträffande mål om ersättning enligt 61 § väglagen, i vilka talan har väckts före ikraftträdandet, skall äldre bestämmelser fillämpas i fråga om målens prövning i sak.

Lagen om enskilda vägar

1§

De föreslagna ändringarna i paragrafens iredje och fjärde stycken är föranledda av det nya plansystemet i PBL. Lagrådel vill framhålla atl uttrycket "Antagande av en detaljplan" i tredje siycket torde innefatta också beslut alt ändra en detaljplan (jfr 5 kap. 32 § PBL), vilket för undvikande av missförstånd bör framgå av specialmoliveringen till paragrafen.

4§

Lagrådet hänvisar till sitt yttrande över 14 § väglagen. Mot första stycket och första meningen i andra stycket av förevarande paragraf har lagrådel ej annan erinran än att två redaktionella ändringar bör göras för att nå språklig överensstämmelse med lagrådels förslag till lydelse av nyssnämnda paragraf i väglagen. Lagen om enskilda vägar har inte någon motsvarighet dll 14 § andra slyckel väglagen om undantag, när särskilda skäl föreligger, frän bestämmelser opi marks bebyggande eller användning. Detla innebär atl när det gäller enskild väg prövningen av undantag från l.ex. naturvårdslagens föreskrifter skall ske enligt den lagens bestämmelser. Enligt lagrådets mening synes det emellertid inte behövligt atl nu införa en erinran härom. En sådan erinran skulle för övrigt behöva kompletteras med hänvisning också till andra lagar som har särskilda bestämmelser för marks bebyggande eller användning. Sådan beslämmelse finns nu i lagen om fornminnen. Lagrådet förordar alt andra meningen i andra stycket får utgå.

100 §

Paragrafens första slycke föreslås ändrad så alt beskrivningen av de olika åtgärder för vilka krav på länsslyrelsens tillstånd kan införas i trafiksäkerhetens intresse skall bli anpassad lill lerminologin i PBL. På skäl som redovisats under 43 § väglagen föreslår lagrådet att ifrågavarande ändringar ges samma lydelse som föreslagits belräffande nämnda paragraf

Granskningen av de remitterade förslagen har i övrigi föranlett vissa ändringar av redaktionell art.

Kommunikationsdepartementet Prop. 1985/86: ii8

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 27 febmari 1986

Närvarande: statsministern Palme, ordförande, och statsråden I. Carlsson, Lundkvist, Feldt, Sigurdsen, Gustafsson, Hjelm-Wallén, Peterson, Göransson, Dahl, R. Carlsson, Holmberg, Hellström, Wickbom, Johansson, Hulterström, Lindqvist

Föredragande: statsrådet Hulterström

Proposition om ändringar i väglagen (1971:948) och lagen (1939:608) om enskilda vägar

1 Anmälan av lagrådsyttrande

Föredraganden anmäler lagrådets yttrande (beslul om lagrådsremiss fattat vid regeringssammaniräde 1985-10-10) över förslag lill lag om ändring i väglagen (1971:948) och förslag lill lag om ändring i lagen (1939:608) om enskilda vägar. Föredraganden redogör för lagrådets yttrande och anför.

2 Förslaget till lag om ändring i väglagen

Lagrådet har i silt yttrande ifrågasatt om inte anpassningen av väglagens
terminologi fill PBL bort begränsas på samma sätt som föreslagits beträf
fande annan aktuell följdlagstiftning. Med anledning härav vill jag anföra
följande. ____

Byggnadslagen och väglagen har i dag en terminologi som inte är samordnad trots att båda lagama innehåller bestämmelser om hur mark får bebyggas och tas i anspråk för olika ändamål. Orsaken till detta är atl lagarna har fillkommit vid olika tillfällen och all något särskilt behov av en samordnad terminologi dä inte har funnits. Väglagen är f.n.utformad pä elt sådanl sätl all prövning i regel skall ske oberoende av om del också skall ske en prövning enligt byggnadslagsfiftningen.

Väglagens terminologi är i vissa avseenden ålderdomlig i förhållande till PBL: s. Många termer och uttryck i väglagen härrör frän 1934 eller 1943 års lagar om allmänna vägar (se l.ex. 29 och 35§§ 1934 års lag, 32 och 38§§ 1943 års lag samt 43 och 54 §§ väglagen).

Jag delar lagrådets uppfattning alt väglagen i förevarande avseende inte
är behäftad med några mera påtagliga brister. Om väglagens terminologi
lämnades oförändrad skulle den i vart fall inte komma i direkt konflikt med
PBL. Atl jag trots detla vall alt redigera om väglagen beror på att PBL i
väsenfiigt större utsträckning än den nuvarande byggnadslagstiftningen
kommer atl behöva beaktas i vägsammanhang. Jag föreslår t. ex. all dub- 79

belprövningen tas bort när det gäller tillstånd intill vägområdet. Detta Prop. 1985/86:118 innebär ett omedelbart behov av samordning för alt klargöra kompetensfördelningen mellan byggnadsnämnden och länsstyrelsen. Enligt min mening underlättas fillämpningen även i övrigi om PBL:s och väglagens terminologi är enhetlig. Som lagrådel påpekat i annat sammanhang i silt yttrande är samordningen mellan PBL och väglagen inte lättillgänglig.

PBL förutsätter ett väl utvecklat samarbete mellan planmyndigheter och vägmyndigheler. PBL ger också kommunerna etl ökat planeringsansvar och en starkare ställning när det gäller markanvändningen. Jag har därför skäl alt ulgå frän att PBL: s uttryckssätt kommer alt bli vägledande när det gäller markplanering och olika tillståndsfrågor. Om lerminologin då inte är enhetlig finns risk för alt väglagens termer och uttryck kan missförstås. Denna risk är särskill slor för den som inte har den historiska förklaringen till den olikartade terminologin klar för sig.

Jag har mot denna bakgrund funnit atl övervägande skäl talar för att del sker en anpassning i väglagen till PBL: s termer och uttryck. Jag noterar också att lagrådet inte motsatt sig atl så sker pä i huvudsak del sätt som föreslagils i lagrådsremissen. Redan nu vill jag fömlskicka atl jag kommer att föreslå de preciseringar som lagrådel ansett nödvändiga. Att den redigering som har skett inom regeringskansliet inte varit föremål för remissbehandling beror på alt jag med den PBL-anpassade terminologin i väglagen inte åsyftat att få till stånd några sakliga ändringar av betydelse.

Jag vill i detta sammanhang erinra om att den ändring som nu föresläs i väglagen som gäller reglering av bl. a. bebyggelse i närheten av allmänna vägar — dvs. den huvudsakliga orsaken lill behovel av den samordnade terminologin - behandlats utförligt i prop. 1985/86: 1 om ny plan- och bygglag (s. 106). PBL-ulredningen hade valt atl låta föreskrifterna om byggnader finnas kvar i väglagen men föreslagit all reglerna om skyltar, reklamanordningar och liknande skulle upphävas och att sådana frågor i fortsättningen skulle regleras endast genom PBL. Utredningens förslag i denna del remissbehandlades och förslagel godtogs i allmänhet av remissinstanserna. Chefen för bostadsdepartementet och min företrädare kom emellertid efter samråd fram till all kraven i väglagen pä tillslånd av länsslyrelsen för att uppföra byggnader och andra anordningar intill eller i närheten av allmänna vägar borde upphävas i den mån del råder bygglovsplikl enligt PBL.

Lagrådets allmänna synpunkter i övrigt lar jag upp i anslutning fill de enskilda paragraferna.

5§

I lagrådsremissen har föreslagits några språkliga justeringar i 5§. Jag vill nu upplysa att jag i budgetpropositionen (prop. 1985/86:100, bilaga 8) föreslagit ytterligare ändringar som är avsedda atl träda i kraft den 1 januari 1987. Jag föreslår därför inte längre i detta sammanhang någon ändring av paragrafen.

9§ Prop. 1985/86:118

Jag biträder lagrådets uppfattning att det föreslagna tillägget inte behövs.

10 §

Lagrådet har tagit upp olika konsekvenser av atl förbättring av väg inte längre skall innefattas i byggande av väg. Lagrådet har vidare påpekat atl vad jag sagt om skyldigheten atl upprätta arbetsplaner synes missvisande. Med anledning av det vill jag göra följande förtydliganden.

Gränsdragningen mellan förbättring av väg och drifl av väg behandlades av den dåvarande departementschefen i prop. 1971:123 s. 123. Han kon staterade därvid all åtgärder som avser förbättring av väg och ålgärder som avser drifl av väg ligger nära varandra. Han anförde vidare att till förbättring av väg bör räknas åtgärder som har lill syfte att höja en vägs allmänna standard på ell varaktigt sätl. Efler väglagens ikraftträdande har emellertid uttrycket förbättring av väg i den vägtekniska terminologin kommit att användas pä etl sätt som inte alltid stämmer överens med vad som var avsett i lagtexten. Förbättring av väg i vägteknisk mening används nämligen nu även för atl beteckna rena driftätgärder — dvs. ålgärder för atl hålla vägen i ett för samfärdseln tillfredsslällande skick (26§). För sådana åtgärder upprättas inga arbetsplaner och inte heller samråder man enligt 16 § väglagen med länsstyrelsen. Som exempel på åtgärder som nu avses kan nämnas beläggning av en gmsväg, uppsättning av vägräcken, diknings-arbeten och uppsättning av belysning i en vägkorsning. Denna typ av smärre ålgärder var vid väglagens tillkomst avsedda alt ingå i begreppet drifl av väg trots atl de också kan sägas resultera i en varaktig förbättring av vägstandarden. Som min företrädare anfört i lagrådsremissen innebär praktiskt taget alla sädana åtgärder alt vägens standard höjs. I den mån nu förekommande förbättringsarbeten är av större omfattning och av den karaktären atl arbetsplan bör upprättas vill jag framhålla all dessa arbeten skall räknas till ombyggnad av väg. Min avsikt med den föreslagna lydelsen har endast varit att få lagtexten att stämma överens med den vägtekniska lerminologin. Samråd kommer alltså all ske i samma utsträckning som f.n. Arbetsplaner skall också i framliden upprättas i samma omfattning som sker i dag. Kommuner och landstingskommuner kommer atl kunna bidra lill byggande av väg i minst samma utsträckning som nu. Del finns således inga skäl att befara alt de av lagrådel påpekade konsekvenserna inträffar. Mot bakgrund av atl den föreslagna ändringen inte är avsedd atl medföra någon ändring i förhållande till vad som gäller i dag var det inte meningsfullt att föranstalta om någon remissbehandling av förslagel i denna del.

Jag vidhåller således förslagel alt paragrafen bör ändras pä sä sätt atl begreppei förbättring av väg inte längre skall innefattas i byggande av väg.

13 §

I lagrådsremissen föreslog min företrädare atl väglagens anknytning till

naturresurslagen lämpligen borde göras genom alt 13 § kompletteras med 81

6 Riksdagen 1985186. I saml. Nr 118

ett krav, att även NRL skall tillämpas när vägens läge och utförande Prop. 1985/86:118 bestäms. Förslaget var i enlighel med vad som föreslagils i departementspromemorian (Ds Bo 1984:3) med förslag till lag om hushållning med naturresurser. Ingen av de instanser som avgav remissyttranden eller särskilda skrivelser med anledning av promemorian (prop. 1985/86:3, bilaga 2) hade något atl erinra mot förslaget i denna del. Delta ledde till bedömningen att det endast är i samband med upprättande av arbetsplan som kopplingen till NRL är meningsfull. Jag godtar emellertid lagrådets förslag att införa en ny 3a§ med den utformning lagrådet angett i sitt yttrande.

14 §

Jag godtar i sak vad lagrådet har föreslagit beträffande denna paragraf men förordar en något annorlunda redaktionell utformning.

18 §

Jag delar lagrådets uppfattning att konsekvenserna av den föreslagna lydelsen hade bort belysas tydligare. Enligt min bedömning skulle emellertid en "uppmjukning" av fömtsättningarna för en förlängning av arbetsplaners gilfighetstid inte ha försämrat fastighetsägarnas situation. Avsikten med den föreslagna ändringen var i första hand att genom uttalandet i specialmoliveringen få till stånd en direkt koppling till gällande flerårsplaner och fördelningsplan och därigenom uppnå en mer stadgad praxis på området. Jag finner emellertid med beaktande av vad lagrådet uttalat att den föreslagna ändringen i tredje stycket sista meningen skall utgå.

23 §

Jag instämmer i vad lagrådel uttalat beträffande innebörden av paragrafen.

43, 45, 47 och 48§§

Beträffande skälen till att anpassa terminologin i dessa paragrafer till PBL vill jag hänvisa dll vad jag anfört inledningsvis.

Jag godlar det av lagrådet föreslagna tillägget till 43 § försia stycket punkt 1, 45, 47 och 48§§. Vidare anserjag - i enlighet med vad lagrådet påpekat - att uttrycket "inverka menligt på trafiksäkerheten" bör ersätta det i lagrådsremissen föreslagna ullrycket "försämra trafiksäkerheten".

Jag vill nämna alt den i lagrådsremissen förutskickade ändringen i 22 § naturvårdslagen (1964:822) i anledning av den ändrade prövningsordningen enligt 43 § väglagen har föreslagils i den nyligen beslutade propositionen om följdlagstiflning till PBL m. m.

Lagrådet har förklarat sig ha svårt atl inse behovel av den föreslagna bestämmelsen i 45 § varigenom skyldighet gäller att söka tillstånd hos länsstyrelsen för sådanl som kan äventyra "vägens bestånd, drifl eller

bmkande". Lagrådel har vidare ansett det oklart varför detta uttryck valts Prop. 1985/86:118 i 45 §. Med anledning härav vill jag anföra följande.

Som min företrädare uttalat i lagrådsremissen har avsikten varit att i 45 § sammanföra de åtgärder m. m. intill vägområdet som kräver tillstånd av länsslyrelsen. Paragrafen har utformats så alt den även skall innefatta 47 § andra slyckel, 53 § andra siycket och 54 § i nuvarande lydelser. Syftet med dessa bestämmelser är att skydda vägens bestånd, drift och bmkande. Uttrycket finns dessutom redan nu i 43 §.

Enligt PBL-förslaget ges kommunerna möjlighet alt inom bl. a. elt område som inte omfattas av detaljplan medge lättnader i den generella bygglovspliklen (8 kap. 5§ försia siycket PBL). Denna möjlighet skall dock begränsas av granneintressen och allmänna iniressen (8 kap. 5§ andra slyckel). I prop. 1985/86:1 s. 700 nämns som exempel på sådana intressen hänsynen dll landskapsbilden och den omgivande miljön. Enligt min mening är detla inte tillräckligt för all säkerställa att kommunerna inte meddelar generella befrielser för områden som ligger i närheten av allmän väg. Med hänsyn lill de värden som det allmänna vägnätet representerar anser jag det erforderligt atl föreslå en skyldighet att söka tillstånd hos länsstyrelsen för sådanl som kan äventyra vägens bestånd, drift eller brukande och som inte skall bygglovsprövas enligt PBL. Jag har inte ansett del nödvändigl med remissbehandling i denna del. Förslaget är snarast atl se som en naturlig konsekvens av den föreslagna nyordningen i PBL som innebär atl skyldigheten all söka bygglov kommer alt kunna varieras genom kommunala beslut. Den generella bygglovsplikt som nu finns enligt byggnadslagstiftningen och som omfattar bl. a. anläggningar och anordningar inom områden i närheten av allmän väg kan sägas endast ha blivit "överflyttad" till väglagen. Förslagel lorde knappasl innebära några förändringar i fråga om skyldigheten all söka fillstånd. Åndringen torde i praktiken endasl innebära all lillslånd skall sökas hos länsslyrelsen i stället för hos byggnadsnämnden.

Jag instämmer i lagrådets uppfattning atl reglerna om verkställighet för atl åstadkomma rättelse när någon överträtt en bestämmelse i 45 § har blivit krångliga. En annan lösning bör därför åstadkommas. Lagrådet har ansett atl beslul om verkställighet i alla de situationer som avses kan anförtros ål länsslyrelsen. Jag godtar vad lagrådet har föreslagit. Sista styckel i 45 § bör därför ges den lydelse lagrådel har angett.

49 §

Lagrådet, som förklarat sig inte ha något all erinra mol att paragrafen upphävs på det sätt som föreslagils, har gjort en del påpekanden. Med anledning härav vill jag anföra följande.

Förslagel i lagrädsremissen innefattar ingen ändring av vad som nu gäller om beslut om byggande av väg. Frågor om byggande av väg skall alltså också i fortsättningen prövas av vägverket efter samråd med länsstyrelsen. Om vägverket och länsstyrelsen har olika uppfattning kommer frågan att avgöras av regeringen (11 §).

Enligt paragrafens nuvarande lydelse kan länsslyrelsen meddela bygg- 83

nadsförbud för s. k. vägreserval. I och med atl paragrafen upphävs blir det Prop. 1985/86: 118 byggnadsnämndens uppgift atl se till atl byggnadslov inte lämnas fill sådant som försvårar vägbyggandet. Om det skulle uppstå en konflikt mellan en kommun och vägverket om behovet, sträckningen eller omfattningen av vägreservatet kan vägverket alltid pröva frågan om den aktuella vägens byggande enligt beslämmelserna i väglagen. Det blir då vägverket eller regeringen som slutgiltigt bestämmer om vägens byggande. Man kan ulgå frän atl del, när vägmyndighelen fattar beslul om byggande av väg i strid mot vad en kommun önskar, är fråga om myckel angelägna och övergripande vägbyggnadsföretag.

Jag vill också i delta sammanhang hänvisa till 12 kap. 4 § PBL varigenom beslut att lämna bygglov skall kunna prövas av länsstyrelsen i vissa fall. I prop. 1985/86:1 s.349 har chefen för bostadsdepartementet anfört atl statliga myndigheter kan vända sig fill länsslyrelsen och begära ett sådanl förordnande som avses i 12 kap. 4 § för etl visst område. Jag anser att del mot denna bakgrund finns fillräckliga garantier för att tillstånd inte kommer att lämnas lill byggnadsförelag inom områden där väg skall gå fram även om 49 § inte längre gäller. Jag vidhåller således förslaget i remissen i denna del.

52 §

Lagrådet har på anförda skäl ansett det tillrådligt alt behålla paragrafens försia slycke oförändrat och förklarat sig inte se något avgörande hinder mot att fömtsättningarna för ingripanden blir någol olika inom och utom område med detaljplan. Jag godtar vad lagrådet föreslagit. I 52§ första styckel föreslås därför endast redaktionella ändringar.

61 §

Vad lagrådet anmärkt berör i praktiken endast de fall fastighetsägaren redan har fått bygglov av byggnadsnämnden men sedan vägrats tillstånd enligt 47 §. Den inskränkning som lagrådet påpekar torde sakna praktisk betydelse.

73-75 §§

Jag delar lagrådets uppfattning att de ärenden varom här är fråga är sådana
som vid avgörandet kräver en avvägning mellan olika intressen. Jag har
emellertid inte anledning atl tro all vägverket - såsom lagrådet befarar -
kommer att se ordnings- och säkerhetsföreskrifter ensidigt frän de syn
punkter vägverket har atl företräda. Vägverket har i delta sammanhang atl
iaktta saklighet och opartiskhet i enlighet med vad som föreskrivs i 1 kap.
9§ regeringsformen. I 4§ väglagen anges att vid väghållning tillböriig
hänsyn skall tas till bl. a. enskilda intressen. Del är min erfarenhet att
vägverket vid sina avgöranden i dessa hänseenden gjort opartiska och
allsidiga bedömningar. Inom vägverket finns sådan erfarenhet att också
andra än rena ordnings- och säkerhetsfrågor kommer att beaktas. Del finns 84

enligt min mening inga skäl alt anta att inte vägverket skulle ge besvärsär- Prop. 1985/86:118 endena en opardsk och allsidig bedömning eller att rätlssäkerhetsinlressen eljesl skulle sättas i fara om vägverket blir besvärsinstans.

Lagrådet har föreslagit att länsstyrelse skall bli besvärsinstans i stället för vägverket. Jag ser inte alt en sädan besvärsordning i högre grad än den jag nu har föreslagit - i vart fall inte utan väsentliga ändringar i 34 § länsstyrelseinstmktionen (1971:460) - skulle dllgodose rättssäkerheten. En fördel med mitt förslag är också att man får en för hela landet enhetlig praxis och att vägverket inte skulle behöva yttra sig till länsslyrelsen i varje särskilt fall där en samordning över länsgränserna är önskvärd, vilket för övrigi lorde gälla många ärenden. 1 sammanhanget vill jag erinra om alt länsstyrelsen kan fylla en viktig funktion som remissinstans fill vägverket - särskilt i de ärenden som uteslutande gäller lämplighelsbedömningar.

Jag vidhåller således förslaget i remissen när det gäller besvärsordningen. I denna del har jag samrått med chefen för civildepartementet.

Jag noterar att lagrådel instämt i alt ärenden varom nu är fräga inte är av den art all regeringens medverkan är påkallad och att en besvärsordning enligt tvåinstansprincipen är mest rationell.

76 §

Jag godlar vad lagrådel har förordat beträffande denna paragraf. Del i lagrådsremissen föreslagna tillägget i 76 § andra styckel bör därför ulgå.

Övergångsbestämmelserna

Jag instämmer i vad lagrådel uttalat och godtar lagrådets förslag till övergångsbestämmelser.

3 Förslaget till lag om ändring i lagen om enskilda vägar

i§

Lagrådet har utgått från att ullrycket "Anlagande av en detaljplan" i Iredje siycket också innefallar beslul all ändra en detaljplan. Lagrådets antagande är riktigt.

4§

Vad lagrådet har anfört torde avse andra siycket och första meningen i tredje slyckel.

Jag instämmer i vad lagrådet ullalat beträffande paragrafens innebörd och godlar i sak lagrådels förslag men förordar en något annorlunda redaktionell utformning.

100 §

Jag godlar vad lagrådet har föreslagit. 85

Denna lag gäller allmän väg.

Allmän väg är, fömtom väg som anlägges enligt denna lag eller enligt lagen förändras lill allmän, sådan för allmän samfärdsel upplåten väg som av ålder ansetts som allmän eller enligt äldre bestämmelser anlagts som eller förändrats till allmän och som vid denna lags ikraftträdande hålles av staten eller kommun.

Väg upphör atl vara allmän, när vägen dragés in. Är kommun väghållare, upphör väg att vara allmän, när vägen enligt byggnadslagen (1947:385) upplåtes eller skall vara upplåten till allmänt begagnande som gata. Har väg upplåtits lill allmänt begagnande som gata medan staten är väghållare, upphör vägen att vara allmän, när kommunen övertar väghållningen.

1§

Allmän väg är, fömtom väg som anläggs enligt denna lag eller enligt lagen förändras lill allmän, sådan för allmän samfårdsel upplåten väg som av ålder ansetts som allmän eller enligt äldre bestämmelser anlagts som eller förändrats till allmän och som vid denna lags ikraftträdande hålls av staten eller en kommun.

En väg upphör atl vara allmän, när vägen dras in. Om en kommun är väghållare, upphör vägen att vara allmän, när den enligt plan-och bygglagen (0000:000) upplåts eller skall vara upplåten lill allmänt begagnande som gata. Om en väg har upplåtits till allmänt begagnande som gala medan staten är väghållare, upphör vägen att vara allmän, när kommunen övertar väghållningen.

Statens vägverk handhar väghållningen för statens räkning och har lillsyn över kommuns väghållning.

Väghållningsmyndighel är, då slalen är väghållare, den lill vägverket hörande regionala förvaltning som regeringen bestämmer och, då kommun är väghållare, den kommunala nämnd som kommunfullmäktige utser därtill.

Vägverket handhar väghållningen för slalens räkning och har tillsyn över kommunernas väghållning.

Väghållningsmyndighet är, då staten är väghållare, den lill vägverket hörande regionala förvaltning som regeringen bestämmer och, dä en kommun är väghållare, den kommunala nämnd som kommunfullmäktige utser därtill.

Till byggande av väg räknas anläggning av ny väg, omläggning av väg i ny sträckning saml ombyggnad och förbättring av väg.

Ny väg får anläggas, om vägen behövs för allmän samfärdsel eller annars kan antagas få synnerlig betydelse för det allmänna.

Omläggning av väg i ny sträckning samt ombyggnad och förbättring av väg får ske, när del är påkallat från allmän synpunkt.

Senaste lydelse 1981:861.

Till byggande av väg räknas anläggning av ny väg, omläggning av väg i ny sträckning saml ombyggnad av väg.

Ny väg får anläggas, om vägen behövs för allmän samfärdsel eller annars kan antas få synnerlig betydelse för det allmänna.

Omläggning av väg i ny sträckning saml ombyggnad av väg får ske, när det är påkallat från allmän synpunkt.

Inom område med fastställd generalplan eller med stadsplan eller byggnadsplan skall väg byggas i överensstämmelse med planen. GäUer annars särskilda bestämmelser för marks bebyggande eller användning, såsom regionplan, utomplansbestämmelser eller nalurvårdsföreskrifler, skall väg läggas så, att syftet med beslämmelserna icke molverkas.

Om särskilda skäl fåreligger, kan undantag från planen eller bestämmelserna medges av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer. Även ulan sådant medgivande får mindre avvikelse från

Inom område med detaljplan eller områdesbestämmelser får inte väg byggas i slrid mot planen eller bestämmelserna. Om syflel med planen eller beslämmelserna inte molverkas, får dock mindre avvikelser göras.

Gäller naturvårdsföreskrifter eller andra särskilda bestämmelser för marks bebyggande eller användning skall väg byggas så, alt syftet med bestämmelserna inte motverkas. Om del finns särskUda

För byggande av väg skall upprättas arbetsplan. Arbetsplan får uppdelas i förberedande och kompletterande arbetsplan.

I arbetsplan skall anges den mark som behöver tagas i anspråk för förelaget. Arbetsplan skall även innehålla/ör/örefagefi genomförande i övrigt behövliga uppgifter. / förberedande arbetsplan behöver uppgifter av sistnämnt slag redovisas endast i huvuddrag.

Förberedande arbetsplan skall fuUständigas genom kompletterande arbetsplan så snart del kan ske.

För byggande av väg skall upprättas en arbetsplan.

I arbetsplanen skall anges den mark som behöver tas i anspråk för väganordningar och för genomförandet av vägbyggnadsföretaget. Arbetsplan skall även innehålla de uppgifter som i övrigt behövs för att genomföra företaget.

Vid utarbetande av arbetsplan skall samråd i fråga om vägens sträckning och vägförslagets utformning i övrigt ske med berörda fastighetsägare och myndigheter saml andra som kan ha elt väsentligt inlresse i saken.

Förfarandet enligt första stycket får efter omständigheterna förenklas i fråga om arbetsplan för väg, som enXigtfasislälld generalplan eller enligt sladsplan eller byggnadsplan skall ingå i trafikled eller annan allmän plals, om ej avvikelse föreslås från vad som bestämts i sådan plan.

Avser arbetsplan endasl ombyggnad eller förbättring av väg, får förfarandet enligt försia styckel efler omständigheterna förenklas med iakttagande av att ägare till fastighel, av vilken mark skall tagas i anspråk, alltid skall beredas tillfälle alt yttra sig. Vad som sagts nu gäller i fråga om kompletterande arbetsplan även i andra faU saml äger vidare tiUämpning på arbetsplan som innefattar endasl ändring av arbetsplan för ännu ej färdigställt vägbyggnadsföretag.

Vid utarbetande av en arbetsplan skall samråd i fråga om vägens sträckning och vägförslagets utformning i övrigi ske med berörda fasfighetsägare och myndigheter samt andra som kan ha etl väsentligt intresse i saken.

Förfarandet enligt försia slyckel får efter omständigheterna förenklas i fråga om en arbetsplan för väg, som enligt detaljplan skall ingå i allmän plats eller som är fårutsatt i områdesbestämmelser.

Avser arbetsplan endast ombyggnad av väg, får förfarandet enligt försia slyckel efler omständigheterna förenklas med iakttagande av atl ägare fill en faslighel, av vilken mark skall tas i anspråk, alltid skall beredas lillfälle att yttra sig. Detta skaU även tillämpas på en arbetsplan som innefattar endast ändring av en arbetsplan för ett vägbyggnadsförelag som ännu ej är färdigställt.

Arbetsplan skall utställas för granskning.

Arbetsplan för väg, som enligt faslslälld generalplan eller enligt stadsplan eller byggnadsplan skall ingå i trafikled eller annan allmän plals, behöver icke utställas, om den ej avviker från vad som beslämts i sådan plan.

EJ heller behöver arbetsplan som avser endast ombyggnad eller förbättring av väg utställas, om ej mark behöver tagas i anspråk med vågrätt eller rätt som avses i 35 § eller om sådanl ianspråktagande skriftligen medgivits av berörda fastighetsägare och innehavare av nyttjanderätt eller servitutsrätt. Under samma fömtsättningar kan utställelse underlåtas i fråga om kompletterande arbetsplan även i andra fall samt i fråga om arbetsplan som innefattar endast ändring av arbetsplan för ännu ej färdigställt vägbyggnadsföretag.

En arbetsplan skall stäUas ut för granskning.

En arbetsplan för väg, som enligt detaljplan skall ingå i allmän plats eUer som är förutsatt i områdesbestämmelser, behöver inte ställas ut.

Inte heller behöver en arbetsplan som avser endasl ombyggnad av väg ställas ut, om inte mark behöver tas i anspråk med vågrätt eller rätt som avses i 35 § eller om ett sådant ianspråktagande skriftligen medgivils av berörda fastighetsägare och innehavare av nyttjanderätt eller servitutsrätt. Under samma fömtsättningar kan utställelse underlåtas i fråga om en arbetsplan som innefattar endast ändring av en arbetsplan för ett vägbyggnadsförelag som ännu ej är färdigställt.

Arbetsplan fastslälles av statens vägverk efter samråd med länsstyrelsen. Har vägverket och länsstyrelsen olika uppfattning, hänskjutes frågan om fastställelse av planen till regeringens prövning.

I fall då utställelse underlåtils med stöd av 17§ tredje slyckel behöver fastställelse ej ske.

Beslul om fastställelse av arbetsplan är förfallet, om ej inom fem år från utgången av det år, under vilket beslutet vann laga kraft, vägens slräckning blivit i sin helhet tydligt utmärkt pä marken och i arbetsplanen angivet vågbyggnadsarbete påbörjats. Om synnerliga skäl föreligger, kan regeringen eller, efler regeringens bemyndigande, vägverket förlänga liden, varje gång med högsl tre år.

Arbetsplan fastställs av vägverket efter samråd med länsstyrelsen. Om vägverket och länsstyrelsen har olika uppfattning, hänskjuts frågan om fastställelse av planen till regeringens prövning.

I sådana fall då utställelse har underlädts med stöd av 17§ tredje stycket behöver fastslällelse inte ske.

Etl beslul om fastställelse av en arbetsplan är förfallet, om inte inom fem år från utgången av det är, under vilket beslutet vann laga krafl, vägens slräckning har blivit i sin helhel tydligt utmärkt på marken och del i arbetsplanen angivna vägbyggnadsarbetet har påbörjats. Om särskUda skäl föreligger, kan regeringen eller, efler regeringens bemyndigande, vägverket förlänga liden, varje gång med högsl tre år.

Genom renhållning skall vägområde hållas i sådant skick att skäliga sanitära hänsyn och trevnadshänsyn blir tillgodosedda. Delsamma gäller i fråga om mark dll en bredd av 25 meler intill parkeringsplats eller rastplats som är väganordning, i den mån allmänheten har tillträde till marken. Ifråga om område med stadsplan eller byggnadsplan äger detta stycke tUlämpning endasl på vägområde för motorväg eller motortrafikled.

De åtgärder som behövs för ändamål som anges i första och andra styckena räknas lill drifl av väg. Om särskilda skäl föreligger, kan länsstyrelsen medge inskränkning i skyldigheten atl vidtaga sådana åtgärder. Länsstyrelsen meddelar

Genom renhållning skäll vägområde'/ hållas i etl sådant skick att skäliga sanitära hänsyn och trevnadshänsyn blir tillgodosedda. Detsamma gäller i fråga om mark lill en bredd av 25 meter intill parkeringsplats eller rastplats som är väganordning, i den mån allmänheten har tillträde till marken. Inom områden med detaljplan gäller detta stycke endast vägområden för motorväg eller motortrafikled.

De åtgärder som behövs för å-dana ändamål som anges i försia och andra styckena räknas till drift av väg. TiU drift av väg räknas också serviceåtgärder och förbättringsåtgärder. Om särskilda skäl föreligger, kan vägverket besluta

Behöver för väganordning, vars utförande ingår i drift av väg, tagas i anspråk mark utöver den som redan hör till vägen, skall upprättas arbetsplan, vari anges den mark som behöver tagas i anspråk. Beslämmelserna i 13, 14 och 16—20§§ äger molsvarande lillämpning på planen. Denna skaU därvid såvitt angår tillämpningen av 16 § tredje styckel, 17 § tredje styckel och 18 § andra siycket anses som sådan arbetsplan som avser endast ombyggnad eller förbättring av väg.

Behöver för en väganordning, vars utförande ingår i drifl av väg, tas i anspråk mark ulöver den som redan hör dll vägen, skall upprättas en arbetsplan, vari anges den mark som behöver tas i anspråk. Bestämmelsema i 13, 14 och 16-20 §§ skaU därvid tillämpas. Såvitt angår tilllämpningen av 16 § tredje stycket, 17 § Iredje siycket och 18 § andra stycket skaU arbetsplanen anses som en sådan plan som avser endast ombyggnad av väg.

I samband med fillstånd enligt 39 § eller i stället för förordnande enligt 40 § eller i samband med förordnande enligt 40 § om ändring av anslutning kan länsstyrelsen i fråga om enskild väg meddela trafikföreskrift varigenom trafik med motordrivet fordon på vägen eller del därav förbjudes eller inskränkes. Om särskilda skäl föreUgger, kan länsstyrelsen för visst ändamål medge undantag från sådan trafikföreskrift.

länsstyrelsen de föreskrifter som behövs. TUlstånd kan när som helst återkallas.

Försia stycket gäller ej åtgärd eller anordning, som är nödvändig för vägarbete som utföres genom väghåUningsmyndighelens försorg eller för arbete som avses i 44 §. Första stycket gäller ej heller sådan grind eller bom, som behövs vid korsning mellan väg och järnväg, spårväg eller vattenväg eller får gränsbevakningen eller försvaret.

vara lill olågenhet för vägens bestånd, drift eller brukande.

I samband med tillslånd får väghållningsmyndigheten meddela de föreskrifter som behövs. Ett tillstånd kan när som helst återkallas.

Bestämmelserna i första stycket gäller inte för sådanl arbete som avses i 44§.

Om tillstånd saknas eller har återkallats får väghållningsmyndighelen avlägsna byggnader, andra anläggningar eller anordningar samt vidta de övriga åtgärder som behövs för rättelse.

Elektrisk ledning, vattenledning eller annan ledning får ej dragas inom vägområde, om ej väghållningsmyndighelen medgivit det eller, när tillslånd enligt lag eller annan författning lämnats i annan ordning, anmälan om arbetet gjorts hos väghållningsmyndighelen. Väghållningsmyndighelen meddelar de föreskrifter om arbetets bedrivande och om rätt till upplag eller annan anordning som, ulöver vad som är särskill föreskrivet, behövs med hänsyn till vägens bestånd, drift eller bmkande.

Första siycket äger motsvarande tillämpning i fråga om arbete på redan dragen ledning. Påkallas på grund av inträffad skada skyndsam reparation av ledning som dragits inom vägområde och skulle dröjsmål med arbetets igångsättande vålla avsevärd olägenhel, får arbetet påbörjas ulan att tillstånd meddelats av väghållningsmyndigheten eller anmälan om arbetet gjorts hos denna enligt försia stycket. Ledningens ägare skall dock snarast underrätta väghållningsmyndigheten om arbetet.

Inom ett vägområde/år inte utan väghållningsmyndighetens tillstånd

1. dras elektriska ledningar, vattenledningar eller andra ledningar,

2. utföras arbeten på en redan dragen ledning.

Väghållningsmyndighelen får meddela de föreskrifter om arbetet och om rätt lill upplag eller annan anordning som behövs med hänsyn lill vägens bestånd, drift eller bmkande.

Tillstånd enligt första stycket behövs inte när tillstånd har meddelals enligt annan lag eller författning och detta har anmälts hos väghållningsmyndigheten.

Om det på gmnd av inträffad skada krävs skyndsam reparation av en ledning som har dragits inom ett vägområde får arbeiei påbötjas utan fillstånd eller anmälan. Ledningens ägare skall /" så faU snarast underrätta väghållningsmyndigheten om arbetet.

Ljusanordning, som kan menligt påverka ljusförhållandena för trafiken på väg, får ej utan länsstyrelsens tillstånd finnas anbringad intill vägområdet. I samband med tillstånd meddelar länsstyrelsen de föreskrifter som behövs med hänsyn tiU trafiksäkerheten.

Första stycket gäller ej ljusanordning inom område med stadsplan eller byggnadsplan.

Intill ett vägområde får inte utan länsstyrelsens tUlstånd

1. uppföras byggnader, andra anläggningar eller anordningar eller vidtas ålgärder som kan vara till olägenhet får vägens bestånd, drift eller brukande,

2. sättas upp ljusanordningar som försämrar ljusförhållandena för trafiken på en väg.

I samband med tillstånd får länsstyrelsen meddela de fåreskrifter som behövs.

Beslämmelserna i första stycket gäller inte inom områden med detaljplan. De gäller inte heller ifråga om byggnader, andra anläggningar eller anordningar eller ålgärder får vilka bygglov krävs.

Om en anläggning eller anordning som inte är byggnad år till hinder för vägens bestånd, drift eller brukande, får länsstyrelsen besluta att denna skall avlägsnas genom väghållningsmyndighetens försorg. I samband med elt sådant beslul får lånsstyrelsen meddela de föreskrifter som behövs.

Tavla, skylt, inskrift eller därmed jämföriig anordning för reklam, propaganda eller liknande ändamål får ej utan länsstyrelsens tillstånd finnas anbringad utomhus intiU vägområde på mindre avstånd än 50 meter från vägområdet. Vad som sagts nu gäller ej anordning, som är anbringad på byggnad och som tjänar till upplysning om på stället bedriven affärsrörelse eller annan verksamhet, och ej heller anslagstavla för meddelanden rörande kommunala angelägenheter, föreningssammanträden, auktioner eller dylikt. I samband med lillslånd meddelar länsstyrelsen de föreskrifter som behövs med hänsyn till trafiksäkerheten.

Inom ett avstånd av 50 meler från ett vägområde får inte utan länsstyrelsens tillstånd skyltar eller därmed Jämförliga anordningar för reklam, propaganda eller liknande ändamål finnas uppsatta utomhus.

/ samband med tillstånd får länsstyrelsen meddela de föreskrifter som behövs med hänsyn tiU trafiksäkerheten.

Beslämmelserna i första styckel gäller inte

1. inom områden med detaljplan,

2. för sådana anordningar, som är uppsatta på byggnader för upplysning om affärsrörelse eller annan verksamhei på stället,

3. får anslagstavlor för meddelanden som rör kommunala angelä-

Inom elt avstånd av tolv meter från vägområde får utan länsstyrelsens tillslånd ej uppföras byggnad och ej heller förekomma annan anordning, som kan inverka menligt på trafiksäkerheten. Om det är nödvändigt av hänsyn till trafiksäkerheten, kan länsstyrelsen föreskriva åkning av avståndet, dock högsl lill 50 meler. Vid korsning i samma plan mellan allmänna vägar, mellan allmän väg och enskild allmänneligen befaren väg eller mellan allmän väg och järnväg eller spårväg får ej ulan länsstyrelsens tillstånd byggnad uppföras eller annan för trafiksäkerheten menlig anordning förekomma intill vägområde innanför räta linjer mellan punkter, som är belägna i de korsande vägamas mittlinjer 75 meter från korsningen.

Stängsel, som kan förorsaka snösamling på väg, får ej förekomma intill vägområde utan länsstyrelsens tUlstånd.

I samband med lillslånd enligt första eller andra stycket meddelar länsstyrelsen de föreskrifter som behövs med hänsyn tiU trafiksäkerheten.

Inom ett avslånd av tolv meter från etl vägområde får inte utan länsstyrelsens fillstånd uppföras byggnader, andra anläggningar eller anordningar eller vidtas åtgärder som kan försämra trafiksäkerheten. Länsslyrelsen kan, om det är nödvändigt med hänsyn lill trafiksäkerheten, föreskriva atl avståndet ökas, dock högsl till 50 meler.

Vid korsning i samma plan mellan en allmän väg och en

1. annan allmän väg,

2. enskild väg som i större utsträckning används av aUmänheten får trafik,

3. järnväg,

4. spårväg

far inte utan länsslyrelsens fillstånd uppföras byggnader, andra anläggningar eller anordningar eller vidtas åtgärder som kan försämra trafiksäkerheten. Tillstånd för sådana anordningar eller åtgärder krävs inte i de fall dessa är belägna eller avser åtgärder utanför i första stycket angivna avstånd och utanför de räta sammanbindningslinjerna mellan punkter, som är belägna i de korsande vägarnas mittlinjer 75 meler frän korsningen.

I samband med tillslånd/år länsstyrelsen meddela de föreskrifter som behövs.

Beslämmelserna i första och andra styckena om krav på tillstånd av länsstyrelsen gäller inte inom områden med detaljplan. De gäller inte heller i fråga om byggnader, andra anläggningar eller anordningar eller ålgärder för vilka bygglov krävs.

Från det beslul om fastställande av arbetsplan vunnit laga krafl tiU dess vägföretagel slutförts, får Inom del i arbetsplanen upptagna vägområdet ej utan länsstyrelsens lillslånd uppföras byggnad eller vidtagas åtgärd, som kan väsentligt försvära områdels användning för vägändamål.

För tid som anges i försia stycket äger bestämmelserna i 47 § första siycket om förbud alt ulan länsslyrelsens tillsländ uppföra byggnad molsvarande lUlämpning.

Förbud enligt försia eller andra stycket upphör atl gälla, när beslut omfastställande av arbetsplan upphäves eller förfaller.

I samband med tillsländ enligi försia eller andra styckel meddelar länsstyrelsen de föreskrifter som behövs.

Inom del i en arbetsplan angivna vägområdet får inte ulan väghåUningsmyndighelens tUlstånd uppföras byggnader, andra anläggningar eller anordningar eller vidtas åtgärder, som kan väsentligt försvåra områdels användning för vägändamål. Förbudet, gäller från det all beslutet om fastställelse av arbetsplanen har vunnit laga kraft tiU dess att vägområdet har lagUs i anspråk för väg.

. För tid som anges i försia slyckel gäller beslämmelserna i 47 § om förbud att utan länsstyrelsens lillslånd uppföra byggnader, andra anläggningar eller anordningar eller vidta ålgärder.

Förbud enligt första eller andra stycket upphör all gälla, när beslul om fastställelse av en arbetsplan upphävs eller förfaller.

I samband med tillslånd får väghållningsmyndighelen meddela de föreskrifter som behövs.

49 §

Sedan fråga väckts om byggande av väg, kan länsstyrelsen meddela fårbud alt utan länsstyrelsens tillslånd uppföra byggnad på mark som kan antagas komma atl ingå i vägområdet eller ligga i dess omedelbara närhet. Sådanl förbud får ej meddelas får längre tid än tre år. Om synnerliga skäl föreligger, kan länsstyrelsen förlänga tiden, varje gång med högsl tre år.

Förbud enligt första stycket upphör alt gälla, när beslul om faststäUande av arbetsplan för vägbyggnadsföretagel vinner laga kraft.

I samband med tUlstånd enligt försia stycket meddelar länsstyrelsen de föreskrifter som behövs.

Är lagligen påbörjad anordning belägen inom område där förbud enligt 45~47§ är tUlämpligl och medför den på grund av ändrade förhållanden eller i annat faU sådan olägenhel all begäran om tUlstånd enligi 45—47§ skulle ha avslagits, kan länsslyrelsen meddela fåreläggande om avlägsnande, ändring eller utbyte av anordningen eller om vidtagande av annan ålgärd. Vad som sagls nu gäller i fråga om byggnad endast, om byggnaden kan flyttas utan svårighet eller är av ringa värde.

/ beslul om fåreläggande enligt denna paragraf kan länsstyrelsen utsätta vite.

Om en byggnad, annan anläggning eUer anordning utanför vägområdet har kommit alt medföra stora olägenheter för trafiksäkerheten på grund av all fårhållandena har ändrats, får länsslyrelsen förelägga ägaren atl la bort den eller vidta någon annan ålgärd med den. Belräffande byggnader får dock sådant fåreläggande meddelas endast om byggnaden kan flyttas ulan svårighet eller är av ringa värde.

Beslämmelserna i första styckel gäller inte inom områden med detaljplan.

Är del nödvändigt för vinnande av fri sikt eller är det annars påkallat av hänsyn UU trafiksäkerheten, kan länsstyrelsen besluta all träd eller buske intill vägområde får avlägsnas eller kvistas genom väghållningsmyndighetens försorg.

Är sådan anordning intiU väg som ej utgöres av byggnad tUl hinder för vägens drifl, kan länsstyrelsen besluta att anordningen får avlägsnas genom väghållnings-myndighetens försorg.

I samband med beslul enligt första eller andra siycket meddelar länsslyrelsen de föreskrifter som behövs.

' Senaste lydelse 1972:786.

Om träd eller buskar intill etl vägområde medför olägenheter för trafiksäkerheten, får länsslyrelsen besluta all dessa skall avlägsnas eller kvistas genom väghåUningsmyndighelens försorg.

I samband med ett sådant beslul får länsstyrelsen meddela de föreskrifter som behövs.

Medför vägran av tillstånd som avses i 47 § första stycket att pågående markanvändning avsevärt försvåras, är fastighetsägaren och innehavare av nyttjanderätt eller annan särskild rätl till fastigheten berättigade till ersättning av väghållaren för den skada de härigenom lider.

Försia styckel äger molsvarande tiUämpning, om tillstånd som avses i 48 §/ör5/a eller andra stycket eller 49 § första stycket vägrats och förbud som avses i nämnda paragrafer varit gällande längre tid än fem år i följd.

Om vägran av lillslånd som avses i 47 § medför alt pågående markanvändning avsevärt försvåras, är faslighelsägaren och innehavare av nyttjanderätt eller annan särskild rätt lill fasligheten berättigade fill ersättning av väghållaren för den skada de härigenom lider.

Bestämmelserna i första styckel tUlämpas också, om fillstånd som avses i 48 § har vägrats och förbud som avses i den paragrafen har gällt längre tid än fem år i följd.

Väghållaren skall ersätta skada till följd av atl han förvärvat rätl att inräUa särskild vinterväg, rätt att nyttja mark i närheten av vägområde för upplag eller liknande ändamål i samband med byggande av väg, rätl atl anordna lillfällig väg, rätt alt intill vägområde uppsätta snöskärm eller rätt till läkt för drift av väg. Han skall också ersätta skada till följd av ålgärd som avses i 34 eller 53 §. För skada till följd av åtgärd som avses i 53 % första styckel utgår ersättning dock endast om

Väghållaren skall ersätta skador till följd av alt denne har förvärvat rätt

/. alt inrätta särskild vinterväg,

2. att nyttja mark i närheten av vägområde för upplag eller liknande ändamål i samband med byggande av väg,

3. atl anordna fillfällig väg,

4. att intill vägområde uppsätta snöskärm,

5. till läkt för drift av väg.
Väghållaren skall också ersätta

skador till följd av åtgärder som

Skada tiU följd av föreläggande som meddelats med stöd av 52 § skall ersättas av väghållaren.

Föreläggande enligt 52 § får förenas med vite eller med föreskrift atl ålgärden, om föreläggandet inte följs, kan komma atl utföras genom väghåUningsmyndighelens försorg på den försumliges bekostnad.

Följs inte etl sådant föreläggande, som innebär atl åtgärden kan utföras genom väghållningsmyndighetens försorg, skall länsstyrelsen, om det inte finns skäl lill annal, besluta att åtgärden skall utföras och hur del skall ske. Därvid skall länsstyrelsen se till alt oskäliga kostnader inte uppstår.

I beslut om föreläggande enligt första stycket eller beslul enligt andra stycket får förordnas alt beslutet skall gälla omedelbart.

Om borgenär som avses i 67 § försia slyckel lider förlust dll följd av all nedsättning ej skett, är han berättigad all av väghållaren få gottgörelse för förlusten mot avskrivning på fordringshandlingen. Delsamma gäller, om borgenären lider förlust därigenom, att ersättning enligt 55, 58 eller 61 § blivit för lågt beräknad och ersättningen lill följd av överenskommelse mellan väghållaren och fastighetens ägare eller av annan anledning ej blivit prövad av domstol. I fråga om gottgörelse som nu sagts äger 65 § motsvarande lUlämpning på förhållandet mellan väghållaren och borgenären.

Har mark till väg enligt fastställd generalplan eller enligt stadsplan tagits i anspråk av kommunen för gata, annan allmän plals eller särskUl trafikområde, skall väghållaren fullgöra dessförinnan uppkommen skyldighet enligt första slyckel, oavsett alt vågrätten upphört till följd av 33 §.

Talan om gottgörelse väckes vid fasdghelsdomstol som anges i 66§.

Om en borgenär som avses i 67 § första siycket lider förlust lill följd av alt nedsättning inte har sketl, är han berättigad all av väghållaren få gottgörelse för förlusten mol avskrivning på fordringshandlingen. Delsamma gäller, om borgenären lider förlust därigenom, atl ersättning enligt 55, 58 eller 61 § bhvit för lågt beräknad och ersättningen lill följd av överenskommelse mellan väghållaren och faslighelens ägare eller av annan anledning inte har prövats av domstol. I fråga om 5å-dan gottgörelse skall 65 § tiUämpas på förhällandet mellan väghållaren och borgenären.

Om mark lill väg inom en detaljplan, inom vilken kommunen är huvudman för aUmänna platser, har tagits i anspråk av kommunen som allmän plals, skall väghållaren fullgöra dessförinnan uppkommen skyldighet enligt första stycket, trots alt vågrätten har upphört lill följd av 33 §.

Talan om gottgörelse väcks vid den fastighetsdomstol som anges i 66 §.

Till böter eller fängelse i högst sex månader dömes den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot förbud i 39, 43-48 eller 54§ eller mot föreskrift eller förbud som meddelals med stöd av 39 eller 43-49%.

Till böter dömes den som bryter mot trafikföreskrift som meddelals med stöd av 41 §.

Till böter eller fängelse i högst sex månader döms den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot förbud som gäller enligt 39 eller 43—48§ eller mot en föreskrift eller ell förbud som har meddelals med stöd av 39 eller 43-45§.

Till böter döms den som bryter mot en trafikföreskrift som har meddelals med stöd av 41 §.

Uppförs byggnad eller utförs ledningsarbele i slrid mol 43, 44, 47 eller 48 § eller mot föreskrift eller förbud som meddelats med stöd av 43, 44 eller 47-49%, får fingsrällen meddela handräckning för all åstadkomma rättelse. I fråga om sådan handräckning finns bestämmelser i 17 § handräckningslagen (1981:847).

Bryter någon mot förbud i 43, 45-48 eller 54 § eller mot föreskrift eller förbud som meddelals med stöd av 43 eller 45-48 § och är det ej fråga om byggnads uppförande, får kronofogdemyndigheten föranstalta om rättelse.

Eflerkoms ej föreläggande enligt 52 §, skaU kronofogdemyndigheten på anmodan av länsstyrelsen ombesörja alt åtgärd vidtages.

Polismyndighet skall lämna den handräckning som behövs för vidtagande av ålgärd som avses i 34, 40 och 53 §§.

Utförs ledningsarbete eller uppförs en byggnad, annan anläggning eller anordning i strid mot 44, 47 eller 48 § eller mot en föreskrift eller etl förbud som har meddelats med stöd av 44, 47 eller 48%, fär tingsrätten meddela handräckning för att åstadkomma rättelse. I fråga om sådan handräckning finns bestämmelser i 17§ handräckningslagen (1981:847).

Om någon bryter mot elt förbud i 45% första stycket punkt 2, 46-48§ eller mot en föreskrift eller elt förbud som har meddelats med stöd av 46-48 § och är det inte fråga om uppförande av en byggnad, får kronofogdemyndigheten vidla ålgärd för rättelse.

Kronofogdemyndigheten skaU lämna det biträde som behövs för alt beslul av länsstyrelsen enligt 64 § andra stycket skall kunna genomföras.

Polismyndigheten skall lämna det biträde som behövs för alt vidta ålgärder som avses i 34, 40, 43, 45 eller 53 §.

Statens vägverk får fåra lalan mot länsstyrelses beslut enligt denna lag.

Statens naturvårdsverk och länsvägnämnd får föra talan mot sådant vägverkets eller länsstyrelses beslul enligt denna lag, som berör dess verksamhetsområde.

Vägverket får överklaga länsstyrelsens beslut enligt denna lag.

Statens naturvårdsverk och länsvägnämnden får överklaga sådana beslut av väghållningsmyndighet, vägverket eller länsstyrelse enligt denna lag, som berör verkets eller nämndens verksamhetsområde. En kommun får överklaga beslut enligt denna lag av statlig väghållnings-myndighet, vägverket eller länsstyrelse, om beslutet berör kommunens verksamhetsområde.

Beslut i fråga om lillslånd enligt 39, 43 eller 45-49 J och statens vägverks beslut i fråga om fastställelse av arbetsplan för väg, förändring av enskild väg fill allmän, förklaring att gata tillika skall vara allmän väg eller indragning av väg blir gällande när beslutet vinner laga kraft. I beslut om tillstånd kan dock förordnas all beslutet skall lända tiU efterrättelse omedelbart.

Ett beslut i fråga om tillstånd enligt 39, 43 eller 45-45§ och vägverkets beslul i fråga om fastställelse av en arbetsplan för väg, förändring av en enskild väg till allmän, förklaring att en gala tillika skall vara allmän väg eller indragning av en väg blir gällande när beslutet vinner laga kraft.

I ett beslut om tillstånd får förordnas atl det skall gälla omedelbart.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1985/86: 118

Annat beslut enligt denna lag än Andra beslut enligt denna lag än

som avses i försia siycket länder som avses i försia styckel gäller

omedelbart tiU efterrättelse, om ej omedelbart, om inte något annal

annal förordnas i beslutet. förordnas i beslutet.

1. Denna lag träder i krafl den 1 januari 1987.

2. Beslut, tillstånd och föreskrifter som har meddelals enligt äldre bestämmelser gäller fortfarande.

3. Beträffande tillstånd som har sökts före den 1 januari 1987 skall äldre bestämmelser lillämpas i fräga om såväl förfarandet som ärendenas prövning i sak.

4. Förbud enligt 49 § skall fortsätta att gälla längst till ulgången av år 1989.

2 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1939:608) om enskilda vägar

Härigenom föreskrivs aU 1, 4, 71, 75, 78, 84, 100 och 102-105 §§ lagen (1939:608) om enskilda vägar skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1§'

Denna lag avser enskild väg, som för en eller flera fastigheter är lill nytta vare sig för ulfart, hemkörslor eller eljesl.

Vad i denna lag stadgas angående faslighet gälle även beträffande gruva och skall, där omständigheterna prövas därtill föranleda, lillämpas jämväl å sådan byggnad eller industriell anläggning, som tillhör annan än ägaren lill gmnden.

Beslämmelserna i 2-4 kap. äga Beslämmelserna i 2-4 kap. gäl-
icke lillämpning, såvitt angår om- ler inte inom områden med detalj-
råde, för vilket sladsplan fast-      plan, inom vilken kommunen är hu-
slällls; dock skall, där ej med stöd         vudman för allmänna platser. An-
av sladgandena i 65 eller 85 § an-         tagande av en detaljplan för ett så-
norledes i laga ordning beslutes, dant område medför inte, att vad
faslstäUelse av stadsplan får områ-       som lidigare enUgt denna lag be-
de icke medföra, atl vad tidigare   stämts i fråga om fastigheter eller
Jämlikt denna lag beslämts rörande       vägar inom området upphör att gäl-
fastigheter eller vägar inom områ-         la såvida inte med stöd av 65 eller
det upphör att gälla.                    85 § bestämts något annat.

Vad i 5 kap. stadgas skall icke Beslämmelserna i 5 kap. gäller

äga tUlämpning ifråga om bebyg- inte inom område med detaljplan,
gande av område, som ingår i
stadsplan eller byggnadsplan.

Denna lag skall icke verka mbbning av vad som finnes särskill stadgal om rätt dll väg eller om väghållningsskyldighel i vissa fall, ej heller inskränkning i den omfattning i vilken det enligt vedertagna allmänna rättsgrundsatser är lovligt för envar att färdas över annans ägor.

' Senaste lydelse 1972:788. 105

4§ Väg skall lill läge och slräckning saml till bredd och anordning i övrigt byggas så, alt ändamålet med vägen må utan oskälig kostnad vinnas med minsta intrång och olägenhet för annan.

EJ må väg så byggas att plan eller bestämmelser, som enligt vad därom är stadgat innefatta hinder mot bebyggelse i strid mol planen eller bestämmelserna, motverkas eller eljest markens ändamålsenliga bebyggande försvåras. Ej heller må väg byggas i strid mot vad jämlikt 3 kap. föreskrivits. Inom område, får vilket regionplan finnes fastställd, skall denna plan tjäna tiU ledning vid utförande av vägföretag.

Inom område med detaljplan eller områdesbestämmelser får inte väg byggas / strid mot planen eller

beslämmelserna. Om syftet med planen eller bestämmelserna inte motverkas, får dock mindre avvikelser göras.

Gäller naturvårdsföreskrifter eller andra särskUda bestämmelser för marks bebyggande eller användning skall väg byggas så, att syftet med bestämmelserna inte motverkas. Om det finns särskilda skäl, kan undanlag från föreskrifterna medges enligt bestämmelserna i naturvårdslagen (1964:822).

Vägunderhåll och vinterväghållning skola utföras pä sätt vägens ändamål fordrar.

Vid väghållning skall iakttagas vad om fasta fornlämningar, naturminnesmärken och nationalparker är särskUt stadgat.

71 §'

Beträffande område på landet eller i stad, inom vilket tätare bebyggelse uppkommit eller kan väntas inom nära förestående lid uppkomma, må i den ordning nedan sägs förordnas, alt de fastigheter, som i sin helhet eller fill någon del äro belägna inom området, skola uigöra en samfällighet (vägförening) med ändamål atl ombesörja och bekosta väghållning i fräga om de vägar, vilka förklaras skola anses såsom föreningens vägar, samt all handhava de i föreningen ingående fastigheternas gemensamma angelägenheter i övrigt rörande dessa vägar.

Finnes inom vägförenings område mark, som i byggnadsplan avsetts till annan allmän plals än väg.

För område, inom vilket tätare bebyggelse har uppkommit eller kan väntas uppkomma inom nära föreslående fid, får i den ordning nedan sägs förordnas, att de fastigheter, som i sin helhet eller fill någon del är belägna inom området, skall utgöra en samfällighet (vägförening) med ändamål alt ombesörja och bekosta väghållning i fräga om de vägar, vilka förklaras skola anses såsom föreningens vägar, samt att handha de i föreningen ingående fastigheternas gemensamma angelägenheter i övrigi rörande dessa vägar.

Finns inom en vägförenings område mark, som i en detaljplan, inom vilken annan än kommunen är

Då slufligen avgjorts att väg skall byggas eller tagas i anspråk såsom vägförenings väg, äge föreningen mol ersättning för markupplåtelse och annal inlrång //// sig låsa rätt alt för ändamålet begagna vägmärken eller den befintliga vägen. Medför vägens anläggning eller övertagande lill väghållning jämvä/ nytta för den till ersättning berättigade, skall hänsyn därtiU tagas vid ersättningens bestämmande. För föreningens rätt att begagna befintlig väg skall ej, med mindre särskilda skäl därtiU äro, gäldas ersättning lill faslighel, som ingår i föreningen, Atl mark jämväl i vissa andra fall må tagas i anspråk utan ersättning, därom stadgas i byggnadslagen.

Då det slutligen har avgjorts att en väg skall byggas eller tas i anspråk såsom vägförenings väg, får föreningen mot ersättning för markupplåtelse och annat inlrång lösa liU sig rätt att för ändamålet begagna vägmärken eller den befintliga vägen. Medför vägens anläggande eller övertagande dll väghållning även nytta för den som är berättigad till ersällning, skall hänsyn tas lill del, når ersättningen bestäms. För rätt för föreningen att begagna en befintlig väg skall inte, om det inte föreligger särskilda skäl till det, betalas ersättning lill fastigheler, som ingår i föreningen. Bestämmelser om att mark även i vissa andra fall får tas i anspråk ulan ersättning finns i plan- och bygglagen (0000:000).

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1985/86:118

följande. Detsamma skaU gälla om en ägare tiU fastighet, som enligt en detaljplan helt eller tUl viss del skaU användas liU en sådan väg eller annan allmän plats, får vilken annan än kommunen är huvudman, begär det och det inte är uppenbart onödigt.

Rätl att föra lalan vid förrättningen tillkommer ägare och i 5 § avsedd innehavare av fastighet, som saken förmenas angå, samt innehavare av nyttjande- eller servitutsrätt med avseende å fasligheten, envar i vad frågan rör hans rätt.

Om förordnande av förrättningsman, biträde vid förrättningen av gode män samt utseende av sakkunnigt biträde ål förrältningsman gälle vad i . 19 § försia siycket, 20 § och 22 § första slyckel första punkten sägs. Beträffande förräftningen i övrigt skola bestämmelserna i 23 §, 24§ första stycket, 25 § och 29-31 §§ äga motsvarande fillämpning, dock alt underrättelse om lid och ställe för sammanträde städse skall tillställas byggnadsnämnden samt atl anteckning som omförmäles i 31 § andra siycket må underlåtas.

Förrätlningsmannen och hans biträden saml gode männen vare berättigade atl erhålla tillträde till fastigheter och byggnader samt att därvid övergå ägor och anbringa märken eller signaler i vad del finnes erforderligt för uppdragets fullgörande, varvid skall iakttagas all skada å egendom såvitt möjligt undvikes.

Förrättningsmannen och sakkunnigt biträde äge för uppdraget njuta ersättning med belopp som, där ej annoriunda är eller varder särskill stadgat, på ansökan bestämmes av länsslyrelsen. Om ersättning ål god man gälle vad som är eller varder stadgat om gode män vid faslighetsbild-ningsförrättningar.

Ersättning, som nu sagts, så ock Ersättning enligt femte siycket
annan av förrättningen föranledd skall, liksom annan kostnad som
kostnad skall gäldas av vägför- föranleds av förrättningen, betalas
eningen eller, om vägförening ej av vägföreningen eller, om en väg-
kommer dll stånd, av kronan. Där förening inte kommer till stånd, av
kostnad föranletts uteslutande av slalen. Om en kostnad föranlelts
viss sakägares yrkande eller bestri- uteslutande av en viss sakägares yr-
dande, må dock, om så prövas skä- kände eller bestridande, får dock,
ligt, sakägaren förpliktas gälda om så anses skäligt, sakägaren för
sagda kostnad. pliklas att betala kostnaden.

84 §*
Då slutligen avgjorts att vägför- Då del slutligen har avgjorts all
ening skall bildas samt förrättnings- en vägförening skall bildas samt
kartan i erforderiig mån komplet- förrättningskartan har komplette-
terats, skola kopior av kartan samt råts i erforderlig mån, skaU kopior
avskrifter av förrältningsuflåtandet av kartan samt avskrifter av för-
och i 80 § omförmälda förteckning- rätlningsullålandel och av de för
är jämte beslul, som må hava med- teckningar som nämns i 80 § jämte

* Senaste lydelse 1954:197, 108

delats över utlåtandet, av länsstyrelsen överlämnas till vägföreningen ävensom till lånels lantmäteri-kontor eller, där området är beläget inom stad eller samhälle, för vilket byggnadslagens bestämmelser angående stad äga tillämpning, till stadens eller samhällets byggnadsnämnd. Rörer ärendet område av såväl egentliga landsbygden som ock stad eller samhälle, som nu nämnis, skola karlkopia och avskrift av handlingarna tillställas både lantmäterikontoret och byggnadsnämnden.

beslut, som kan ha meddelats över utlåtandet, av länsstyrelsen överlämnas till vägföreningen, ävensom till fastighetsbildningsmyndigheten och fastighetsregistermyndigheten, om inte lånsstyrelsen är fastighets-registermyndighet, samt tiU byggnadsnämnden.

Där det är påkallat för att tillgodose trafiksäkerheten får länsstyrelsen för viss enskild väg inom länet eller en del av en sådan väg förordna alt det inom etl avstånd av högst lolv meter frän vägbanans milt inte får ulan länsstyrelsens tillstånd uppföras byggnader, andra anläggningar eller anordningar eller vidtas åtgärder som kan försämra trafiksäkerheten. Vid korsning i samma plan mellan enskilda vägar eller mellan enskild väg och järnväg eller spårväg får förordnandet utvidgas alt avse etl område, som begränsas av räta linjer mellan punkter belägna i vägarnas mittlinjer högsl femtio meter från korsningen.

Där det finnes påkallat för tillgodoseende av trafiksäkerheten äger länsstyrelse med avseende å viss enskild väg inom länet eller del av sådan väg förordna, alt inom ett avstånd av högst lolv meter från vägbanans mitt ej må utan länsstyrelsens tillstånd uppföras byggnad, uppsättas stängsel, som skymmer utsikten över vägbanan, eller vidtagas annan dylik för trafiksäkerheten menlig anordning. Vid korsning i samma plan mellan enskilda vägar eller mellan enskild väg och järnväg eller spårväg må förordnandet utvidgas att avse ett område, som begränsas av räta linjer mellan punkter belägna i vägarnas mittlinjer högst femfio meler från korsningen.

Innan länsstyrelsen meddelar förordnande, som avses i första stycket, skall länsstyrelsen verkställa erforderlig utredning samt därvid bereda de väghällningsskyldiga eller för dem utsedd styrelse, markägare och andra, som hava elt väsentligt intresse av frågan, tillfälle alt muntligen eller skriftligen yttra sig i ärendet.

102 §» Har ansökan om tillstånd enligt Har en ansökan om tillstånd en-100 § försia stycket att å fastighet ligt 100 § försia slyckel inte bifallits

uppföra byggnad eller eljest vidtaga i samma stycke omförmäld anordning icke bifallits och medför detta atl pågående markanvändning avsevärt försvåras, äro fastighetsägaren och innehavare av nyttjanderätt eller annan särskild rätt lill fastigheten berättigade dll ersättning av kronan för den skada de härigenom lida.

Ersättning varom sägs i försia slyckel skall bestämmas alt utgå på en gång; dock må ersättningen, om särskilda skäl äro därtiU, på begäran antingen av kronan eller av fastighetsägaren eller annan sakägare fastställas alt ulgå med visst åriigt belopp med rätl för kronan eller den ersättningsberättigade all erhålla omprövning vid ändrade förhållanden.

Vad i fråga om ersättning avtalals eller uppenbarligen förutsatts skola gälla mellan kronan och sakägare skall gällajämväl mol den som efter del rätten dll ersättning uppkom förvärvat sakägarens rätt i avseende å fastighelen.

och medför delta atl pågående markanvändning avsevärt försvåras, är fastighetsägaren och innehavare av nyttjanderätt eller annan särskild rätt till fasligheten berättigade tili ersättning av staten för den skada som de lider härigenom.

Ersättning enligt första slyckel skall bestämmas all ulgå på en gång. Ersättningen får dock, om särskilda skäl föreligger, pä begäran antingen av slalen eller av fastighetsägaren eller annan sakägare faslslällas all utgå med visst åriigt belopp med rätl för slalen eller den ersättningsberättigade alt erhålla omprövning vid ändrade förhållanden.

Vad som i fråga om ersättning har avlalals eller uppenbarligen har förutsatts skola gälla mellan staten och sakägare skall gälla även mol den som efter del atl rätten dll ersättning uppkom har förvärvat sakägarens rätt med avseende på fastighelen.

Om borgenär som avses i första slyckel lider föriust till följd av att nedsättning ej sketl, har han rätl dll gottgörelse av kronan för förlusten mol avskrivning å fordringshandlingen. Detsamma gäller, om borgenär lider förlust därigenom att ersättning blivit för lågt beräknad och ersättningen lill följd av överenskommelse mellan kronan och den ersättningsberättigade eller av annan anledning ej blivit prövad av domstol.

' Senaste lydelse 1972: 788,

Om en borgenär som avses i första styckel lider förlust dll följd av alt nedsättning inte har skett, har han rätl till gottgörelse av staten för förlusten mot avskrivning på fordringshandlingen. Detsamma gäller, om en borgenär lider förlust därigenom atl en ersättning blivit för lågt beräknad och den lill följd av överenskommelse mellan staten och den ersättningsberälligade eller av annan anledning inte prövats av domstol.

110

Kan överenskommelse icke träffas om ersättningen, har den som gjort framställningen all instämma sin lalan till den fastighetsdomstol, inom vars domkrets den av förordnandet eller föreläggandet berörda marken är belägen. Jämväl kronan äger påkalla prövning av ersättningsfrågan enligt vad nu sagts. I fråga om rättegångskostnader och kostnader vid fördelning av ersällning gäller expropriationslagen (1972:719) i fillämpliga delar. Ogillas yrkande om ersättning i mål som e; anhängiggjorts av kronan, lillämpas dock allmänna regler om rättegångskostnader. Om den som framställer ersättningsanspråk har haft skälig anledning atl få sin lalan prövad av domstol, får i stället efter omständigheterna förordnas, att kronan skall ersätta honom hans rättegångskostnad eller att vardera parten skall bära sin kostnad.

Kan överenskommelse inte träffas om ersättningen, har den som gjort framställningen att instämma sin talan till den fastighetsdomstol, inom vars domkrets den mark som berörs av förordnandet eller föreläggandel är belägen. Även staten kan begära prövning av ersättningsfrågan. I fråga om rättegångskostnader och kostnader vid fördelning av ersättning gäller expropria-fionslagen (1972:719) i tillämpliga delar. Om elt yrkande om ersällning i mål som inte har anhängiggjorts av staten ogillas, skaU i stället allmänna regler om rättegångskostnader tillämpas. Om den som framställer etl ersättningsanspråk har hafl skälig anledning att få sin talan prövad av domstol, får i stället efter omständigheterna förordnas, all slalen skall ersätta honom hans rättegångskostnad eller all vardera parten skall bära sin kostnad.

Innehåll Prop. 1985/86:118

Proposifionen .................................................... ... 1

Propositionens huvudsakliga innehåll ..................... .... I

Propositionens lagförslag ...................................... ... 3

1 Lag om ändring i väglagen (1971:948) .................. ... 3

2 Lag om ändring i lagen (1939:608) om enskilda vägar 21

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 10 oktober 1985 28

1 Inledning ......................................................... .. 28

2 Allmän moiivering ............................................ .. 29

2.1 Väglagen .............................................. :.. 29

2.1.1 Allmänt om väglagens samordning med PBL och NRL . 30

2.1.2 Samordningen mellan tillståndsprövningen enligt PBL och väglagen 32

2.1.3 Tillstånd till ålgärder m. m. inom vägområdet 34

2.1.4 Besvärsordningen.................................... 35

2.1.5 Övrigi ................................................ 36

2.2 Lagen om enskilda vägar .............................. 36

3 Upprättade lagförslag ....................................... 36

4 Specialmolivering ............................................. .. 36

4.1 Förslaget fill lag om ändring i väglagen (1971:948) 36

4.2 Förslagel lill lag om ändring i lagen (1939:608) om enskilda vägar 60

5 Hemställan ..................................................... 66

6 Beslut ........................................................... 66

Transumt av utdrag ur lagrådets protokoll vid sammanträde den 15

november 1985 ................................................... 67

Utdrag ur protokoll vid regeringssammaniräde den 27 februari 1986 79

1 Anmälan av lagrådsytlrande .............................. .. 79

2 Förslagel fill lag om ändring i väglagen .................. .. 79

3 Förslaget fill lag om ändring i lagen om enskilda vägar 85

4 Hemställan .................................................... .. 86

5 Beslut.............................................................. .. 86

BUaga De remitterade lagförslagen ....................... .. 87

Norstedts Trvckeri, Stockholm 1986 112