Regeringen föreslär riksdagen att anta de förslag som har tagits upp i bifogade utdrag ur regeringsprotokollet den 27 juni 1985.

Pä regeringens vägnar

Ingvar Carlsson

Bengt Göransson

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås en ny skollag. Den är resultatet av en huvudsakligen författningsteknisk och språklig översyn av den nuvarande skollagen (1962:319). Översynen har också omfattat enstaka sakfrågor som har aktualiserats genom utredningsförslag eller på annat sätt.

Till skillnad från den nuvarande skollagen innehåller förslaget till ny skollag bestämmelser om särskolan, som f.n. regleras i lagen (1967:940) angående omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda. Detta överensstämmer med vad som aviserades i propositionen (1984/85:176) med förslag till lag om särskilda omsorger om psykiskt utvecklingsstörda m. fl.

I nämnda proposition redovisades ett utredningsförslag om ändringar i fråga om bl. a. skolpliktstiden för dem som går i särskolan. Den nya skollagen, som bygger på utredningsförslaget, innebär att skolplikten för eleverna i särskolan upphör vid utgången av vårterminen det Icalenderär då de fyller 17 år. De har emellertid alltid rätt att fortsätta i särskolan under de fyra närmast följande läsåren.

I övrigt föreslås bl. a. följande ändringar genom den nya skollagen.

Innan en kommun i sin grundskola tar emot en elev som inte Ullhär skolans elevområde, skall kommunen bereda elevens hemkommun tillfälle att yttra sig. Motsvarande skall gälla för gymnasieskolan, om även hemkommunen anordnar den aktuella studievägen. Om hemkommunen avstyrker, skall den andra kommunen, om den fortfarande anser att eleven skall tas emot, överlämna ärendet till länsskolnämnden för avgörande. Rätten till interkommunal ersättning från hemkommunen görs beroende av att den andra kommunen har iakttagit sina nu nämnda skyldigheter.

Vissa förenklingar görs i bestämmelserna om undersökningstillfallen m.m. inom skolhälsovården. Elever i gymnasieskolan skall inte längre vara skyldiga att genomgå hälsokontroller.

Prop. 1985/86: 10

Möjligheten att hämta skolpliktiga barn till skol;»n med biträde av polismyndighet avskaftas. Däremot behålls möjligheten lör länsskolnämnden att vid vite förelägga barnets vårdnadshavare att se till att barnet tullgör sin skolplikt. Frågan om utdömande av förelagt vite skall i fortsättningen prövas av länsrätten pä ansökan av länsskolnämnden.

Den nya lagen föreslås träda i kraft den 1 juli 1986. Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser föreslås bli samlade i en särskild promulgations-lag.

Propositionen innehåller även vissa förslag i frågor som inte regleras i den nya skollagen.

Ändringar föreslås beträtVande länsskolnämndernas sammansättning. Liksom nu skall landstinget välja fem av ledamöterna och suppleanter för dem i länsskolnämnden. Sammansättningen i övrigt regleras inte i den nya skollagen. Utöver de ledamöter som landstinget väljer skall länsskolnämnden ha sex ledamöter. Av dessa skall fyra representera arbetsmarknaden och - liksom suppleanter för dem — utses av regeringen efter torslag tVån arbetsgivar- och arbetstagarorganisationer. Övriga två ledamöter och suppleanter för dem skall utses av länsstyrelsen. De förutsiitts representera dels utbildningsverksamheten i länet, dels den allmänna samhällsplaneringen där. Ordförande skall alltjämt utses av regeringen bland nämndens ledamöter. Regeringen och länsstyrelsen skall utse ledamöter och suppleanter enligt de nya reglerna för tid fr.o.m. den I januari 1986. Detta föranleder ändring i den nuvarande skollagen.

Den nuvarande försöksverksamheten med s.k. regionala planeringsråd föreslås upphöra vid utgången av juni 1986. Planeringssamverkan mellan skola och arbetsliv utformas i fortsättningen på det sätt som länsskolnämnden finner lämpligt.

1 linje med riksdagsbeslut våren 1985 om förändringar beträffande de kommunala skolcheferna föreslås i propositionen att inte heller särskol-cheferna längre skall ha statligt reglerade anställningar och att statsbidragen till kostnader för särskolchefer skall upphöra. Förändringarna beträffande särskolchefer föreslås gälla fr. o. m. den 1 juli 1986.

22 §-

Länsskolnämnden iiti;örs av nio ledamöter, som utses för tre år. räknat från och med den I januari året efter det. då val i hela riket till landsting och kommunfiittmuktigv har ägt rum. Av ledamöterna skall två utses av regeringen, varav en hlainl förctriidiirc för arhclsf;ivurc och en bland företrädare för ar-hetstiigdrc inom länet, saml en av skolövcrslyrciscn och en av länsstyrelsen. Fem ledamöter skall väljas (IV landslingel. I Gotkinds län skall fem ledamöter utses av kommunfullmäktige i Gotlands kommun. OmfiitUir annat län kommun, som cj tillhör hindstingskominun. skall I re ledamöter utses tiv landslingel och två ledamöter av koni-miinfidlinäkligc.

För var och en av de ledamöter som utses av regeringen, skolöverstyrelsen och länsstyrelsen skall en siipplcaiil utses. För de ledamöter som väljs (IV landstinget eller kom-miinjiiUmiiktigc skall lika många suppleanter väljas. Suppleanterna .skall utses för samma tid s(mi ledamot erna.

Leddnuiternd och suppleanterna skall vara bosatta inom länet. Om villkor i övrigt gäller vad regeringen föreskriver.

Landstinget skall väljnfem av le-dainötcrna i länsskolnämnden. I Gotlands län skall fem ledamöter inses (IV koniiniinfulhnäktige i Gotlands kommun. I Göteborgs och Bohus län samt i Mdbnöhus län \kdll tre Ivddmölcr utses av landstinget och två ledamöter dv kom-inunfiiUmiikligc i Göteborgs respektive Malmö kommun. För de Icddinöter som väljs dv hindstinget eller kominunfulhnäktige skall lika många suppleanter väljds.

Leddinöler och suppleanter som vdljs enligl första stycket skatt utses för tre år räknat från och med den I januari årel efter del när oll-männa vdl lill Idiulsting och kommunfullmäktige liar ägt rum. De skdil vdra hosdita inom länet. Om villkor i övrigt gäller vad regeringen föreskriver.

Prop. 1985/86: 10 2 Förslag till

Propositionens Skollag

lagförslag

Härigenom föreskrivs följande.

1 kap. Allmänna föreskrifter

Inledande föreskrifter

1 S Genom grundskolan, gymnasieskolan och andra motsvarande skol
former anordnar samhäUet utbildning för barn och ungdomar.

Utbildningens allmänna mål är att ge eleverna kunskaper, utveckla deras färdigheter och i samarbete med hemmen främja deras utveckling till harmoniska människor och till dugliga och ansvarskännande samhällsmedlemmar.

2 S Denna lag innehåller föreskrifter om

1. barns och ungdomars rätt till utbildning och deras skolplikt,

2. grundskolan och gymnasieskolan,

3. vissa motsvarigheter till grundskolan och gymnasieskolan,

4. skolhälsovård.

Skolformer och deras huvudmän ■

3 S Kommunerna är huvudmän för grundskolan.

Kommuner och landstingskommuner är huvudmän för gymnasieskolan.

4 § För barn och ungdomar som inte kan gå i grundskolan och gymnasieskolan därför att de är psykiskt utvecklingsstörda finns särskolan. Landstingskommuner och i vissa fall kommuner är huvudmän för särskolan.

5 § För barn som på grund av synskada, dövhet, hörselskada eller talskada inte kan gå i grundskolan eller motsvarande del av särskolan fmns specialskolan. Staten är huvudman för specialskolan.

6 § Som alternativ till grundskolan finns sameskolan för vilken staten är huvudman.

Termer m.m.

1 § 1 denna lag avses med

det offentliga skolväsendet grundskotan, gymnasieskolan, särskolan, specialskolan och sameskolan,

fristående skola en skola för vilken en fysisk eller enskild juridisk person är huvudman.

8 § Det som i lagen sägs om psykiskt utvecklingsstörda gäller även dem som har fått ett betydande och bestående begåvningshandikapp på grand av hjärnskada, föranledd av yttre våld eller kroppslig sjukdom, samt personer med barndomspsykos.

I lagen (1985:568) om särskilda omsorger om psykiskt utvecklingsstörda m.fl. (omsorgslagen) finns bestämmelser om vissa andra särskilda insatser än utbildning.

2 kap. Det offentliga skolväsendets allmänna organisation

Riks- och länsmyndigheter

1 8 Skolöverstyrelsen skall ha tillsyn över det oflentliga skolväsendet.

2 S Inom varje län skall en länsskolnämnd under skolöverstyrelsen ha tillsyn överdel offentliga skolväsendet.

3 § Landstinget skall välja fem av ledamöterna i länsskolnämnden. I
Gotlands län skall fem ledamöter väljas av kommunfullmäktige i Gotlands
kommun. I Göteborgs och Bohus län saml i Malmöhus län skall tre leda
möter väljas av landstinget och två ledamöter av kommunfullmäktige i
Göteborgs respektive Malmö kommun. För de ledamöter som väljs av
landstinget eller kommunfullmäktige skall lika många suppleanter väljas.

Ledamöter och supplciintcr som väljs enligt första stycket skall utses för tre år räknat från och med den 1 januari året efter det när allmänna val till landsting och kommimfullmäktige har ägt rum. De skall vara bosatta inom länet. Om villkor i övrigt gäller vad regeringen föreskriver.

l.ok(dd styrelser

4 S I varje kommun skall det finnas en skolstyrelse.

Skolstyrelsen skall vara lokal styrelse för kommunens grundskola. Om kommunen anordnar gymnasieskola, skall skolstyrelsen vara lokal styrelse även för gymnasieskolan.

5 § I varje landstingskommun, som anordnar gymnasieskola, skall en
utbildningsnämnd vara lokal styrelse för gymnasieskolan.

Landstinget skall antingen tillsätta en särskild utbildningsnämnd eller ge en annan nämnd i uppdrag att vara utbildningsnämnd.

6 § Skolstyrelsen och utbildningsnämnden skall ha hand om förvaltning och verkställighet inom sina verksamhetsområden enligt denna lag. Detta gäller dock inte i den mån någon annan skall svara för uppgifterna enligt lag, enligt föreskrift som meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer eller enligt beslut som avses i 3 kap. 14 § kommunallagen (1977:179).

7 § För skolstyrelse och särskild utbildningsnämnd gäller i tillämpliga delar 3 kap. 2 §, 3 § första stycket, 4 §, 5 8 föfsta och tredje styckena. 6-

8 5S. 9 § första stycket samt 10-12 SS kommunallagen (1977: 179).

För Stockholms kommun gäller dock inte 3 kap. 5 § första stycket eller 6 S kommunallagen.

Utan hinder av 2 S 2 förvaltningslagen (1971:290) skall 4 och 5 SS i den lagen tillämpas i samtliga ärenden hos skolstyrelse och särskild utbildningsnämnd.

Prop. 1985/86: 10 8 8 Bestämmelser om lokala styrelser för särskolan och specialskolan

finns i 6 och 7 kap.
Propositionens
lagförslag 9 8 En sameskolstyrelse skall vara lokal styrelse för sameskolan.

Utbildningens uppläggning

10 8 Utbildningen i grundskolan och dess motsvarigheter inom det offentliga skolväsendet skall bedrivas under perioder som kallas läsår och som delas upp på en hosttermin och en vårtermin. Lärokursen skall delas upp i årskurser. En elev skall normalt kunna gå igenom en årskurs under ett läsår.

Detsamma gäller för gymnasieskolan och motsvarande del av särskolan, om inte annat följer av föreskrifter som meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.

3 kap. Skolplikt och rätt till utbildning

Skolplikt och motsvarande rätt till utbildning

1 8 Barn som är bosatta i riket har skolplikt enligt föreskrifterna i detta kapitel. Skolplikt gäller dock inte i fråga om barn, som varaktigt vistas utom riket eller vars förhållanden är sådana att det uppenbarligen inte kan begäras att barnet skall gå i skola.

Skolplikten motsvaras av en rätt att få utbildning inom det offentliga skolväsendet.

2 8 Barn i allmänhet har vantig skolplikt. Den skall fullgöras i grundskolan, om inte annat följer av 8—10 kap.

3 8 Särskild skolplikt har barn som inte kan gå i grundskolan därför att de är psykiskt utvecklingsstörda, synskadade, döva, hörselskadade eller tal-skadade. Sådan skolplikt skall fullgöras i särskolan eller specialskolan, om inte annat följer av 9 eller 10 kap.

De psykiskt utvecklingsstörda skall tas emot i särskolan och övriga i specialskolan. Psykiskt utvecklingsstörda, som på grund av synskada, dövhet, hörselskada eller talskada inte kan gå i särskolan, skall dock tas emot i specialskolan.

4 8 Den lokala styrelsen för särskolan skall på framställning av barnets
vårdnadshavare eller skolstyrelsen i barnets hemkommun pröva om barnet
skall tas emot i särskolan under sin skolpliktstid.

Den lokala styrelsen för specialskolan skall på framställning av barnets vårdnadshavare, skolstyrelsen i barnets hemkommun eller den lokala styrelsen för särskolan pröva om barnet skall tas emot i specialskolan under sin skolpliktstid.

Om ett barn, som har tagits emot i särskolan, bedöms kunna gå över till grundskolan skall den lokala styrelsen för särskolan besluta att barnet inte längre skall'vara elev i den skolan. Motsvarande gäller för den lokala styrelsen för specialskolan, om ett barn, som har tagits emot i den skolan, bedöms kunna gå över till grundskolan eller särskolan.

5 § Beslut av den lokala styrelsen för särskolan eller specialskolan i
ärende enligt 4 S får överklagas hos skolöverstyrelsen genom besvär.
Skolöverstyrelsens beslut får överklagas hos regeringen genom besvär.

Besluten får överklagas endast av barnets vårdnadshavare.

7 8 Om ett skolpliktigt barn inte är moget för skolgång, får skolstyrelsen i
barnets hemkommun efter medgivande av barnefs vårdnadshavare besluta
att barnet skall börja skolgången först höstterminen det kalenderår då
barnet fyller åtta är.

Om barnet har sådant handikapp som enligt 3 8 kan vara grund för särskild skolplikt, skall skolstyrelsen i ärendet inhämta yttrande från den lokala styrelsen för särskolan eller specialskolan.

Om skolstarten skjuts upp, skall barnet gå i förskola. Föreskrifter om förskola finns i socialtjänstlagen (1980:620). Skyldigheten att gå i förskola omfattar högst 525 timmar.

8 6 På begäran av ett barns vårdnadshavare får skolstyrelsen i barnets
hemkommun tillåta att barnet redan höstterminen det kalenderår då barnet
fyller sex år börjar i grundskolan eller i en motsvarande skola för barn med
vanlig skolplikt. Tillstånd får lämnas endast om barnet är moget för skol
gång.

Under samma förutsättningar får den lokala styrelsen för särskolan eller specialskolan tillåta att ett barn börjar skolgång där eller i en motsvarande skola ett år tidigare än normalt.

9 8 Beslut av den lokala styrelsen i ärende enligt 7 eller 8 8 får överklagas
hos skolöverstyrelsen genom besvär. Skolöverstyrelsens beslut får infe
överklagas.

Skolpliktens upphörande

10 8 Skolplikten upphör vid utgången av vårterminen det kalenderår då barnet fyller 16 år eller, om barnet har särskild skolplikt, 17 år.

Om barnet dessförinnan tillfredsställande slutför högsta årskursen i grundskolan eller motsvarande i någon annan skola där barnet får fullgöra sin skolplikt, upphör därmed denna. Skolplikten upphör också, om barnet vid särskild prövning visar att det har motsvarande kunskaper. Sådan prövning anordnas av skolstyrelsen eller, för barn med särskild skolplikt, av den lokala styrelsen för särskolan eller specialskolan.

Beslut av den lokala styrelsen i ärende om skolpliktens upphörande får överklagas hos skolöverstyrelsen genom besvär. Skolöverstyrelsens beslut får inte överklagas.

Deltagandet i utbildning för skolpliktiga

11 8 Varje barn som fullgör skolplikt inom det offentliga skolväsendet eller på något annat sätt skall delta i den verksamhet som anordnas för att ge den avsedda utbildningen, om barnet inte är sjukt eller har annat giltigt skäl att utebli.

En skolpliktig elev får beviljas kortare ledighet för enskilda angelägenheter. Disciplinär åtgärd mot en skolpliktig elev får avse elevens närvaro i skolan, dock endast i ringa omfattning.

Ingen är på grund av skolplikt, som fullgörs inom det offentliga skolväsendet, skyldig att gå i skolan mer än 190dagar per läsår elieratt någon dag delta mer än åtta timmar eller, i de två lägsta årskurserna, sex timmar.

Prop. 1985/86: 10 12 8 På begäran av en skolpliktig elevs värdn idshavare skall eleven befrias från skyldighet att delta i annars obligatoriska inslag i verksamhe-

Propositionens ten. om det med hänsyn till särskilda omständigheter inte är rimligt att

lagförslag kräva att eleven deltar.

Befrielse skall alltid medges från undervisning i religionskunskap, om eleven tillhör ett trossamfund, som har regeringens tillstånd att i skolans ställe ombesörja sådan undervisning, och eleven visar att han deltar i denna.

Om elevens vårdnadshavare kräver det, skall begäran om befrielse prövas av den lokala styrelsen för skolan eller, för elever utanför det offentliga skolväsendet, av länsskolnämnden. Avslås begäran vid sådan prövning, får beslutet överklagas hos skolöverstyrelsen genom besvär. Skolöverstyrelsens beslut får överklagas hos regeringen genom besvär.

Tittsynen över att skolplikten fullgörs

13 8 Skolstyrelsen skall se till att skolpliktiga elever i kommunens grund
skola fullgör sin skolgång. Skolstyrelsen skall också se till att skolpliktiga
barn. som är kyrkobokförda i kommunen men inte går i dess grundskola,
på något annat sätt får föreskriven utbildning.

Den lokala styrelsen för särskolan eller specialskolan skall se till att skolpliktiga elever i skolenheter under dess ledning fullgör sin skolgång.

14 § Om en skolpliktig elev i en skola utanför det offentliga skolväsendet
är frånvarande i stor utsträckning utan giltig orsak, skall huvudmannen för
skolan anmäla förhållandet till skolstyrelsen i barnets hemkommun. Skol
styrelsen skall pröva om barnet skall åläggas skolgång i grundskolan eller,
om skäl föreligger, överlämna anmälan till den lokala styrelsen för särsko
lan eller specialskolan, som skall pröva om barnet skall åläggas skolgång
där.

Beslut om att ålägga barnet skolgång får överklagas hos kammarrätten genom besvär.

15 8 Den som har vårdnaden om ett skolpliktigt barn skall se till att barnet fullgör sin skolplikt.

16 8 Om en skolpliktig elev i det offentliga skolväsendet inte fullgör sin skolgång och detta beror på att elevens vårdnadshavare inte har gjort vad på dem ankommer för att så skall ske, får länsskolnämnden vid vite förelägga elevens vårdnadshavare att iaktta sina skyldigheter. Motsvarande gäller om vårdnadshavare för ett skolpliktigt barn. vars skolgång upp-skjutits. inte ser till att barnet går i förskola, när skyldighet till detta föreligger. Ett föreläggande gäller omedelbart, även om beslutet överklagas.

Vitet får inte förvandlas till fängelse.

Beslut av länsskolnämnden i ärenden enligt denna paragraf får överklagas hos kammarrätten genom besvär.

Fortsatt utbildning m. m. efter skolpliktens upphörande

17 8 Om en elev i grandskolan, när skolplikten upphör, inte tillfredsstäl
lande har slutfört sista årskursen men bedöms ha förmåga att fullfölja
utbildningen, skall eleven beredas tillfälle att göra detta under högst två år
efter det att skolplikten upphörde. Detsamma gäller elever i sameskolan

8 och sådana elever i specialskolan som inte är psykiskt utvecklingsstörda.

18 8 Hemkommunen har skyldigheter enligt andra stycket (uppföljnings
ansvar) i fråga om ungdomar som har lämnat grundskolan eller motsvaran
de utbildning men som ännu inte har fyllt 18 år. Ansvaret omfattar dock
inte ungdomar som avses i 19 8.

Genom skolstyrelsen skall hemkommunen hålla sig underrättad om hur ungdomarna är sysselsatta. Har de inte stadigvarande sysselsättning genom studier i gymnasieskolan eller fast anstäUning eller på annat sätt, skall hemkommunen själv eller genom andra erbjuda dem personlig studie- och yrkesvägledning samt kurser, praktik eller annan liknande verksamhet.

I 5 kap. 7 8 finns bestämmelser om rätt för den som uppfyller gällande behörighetsvillkor att i mån av plats få utbildning i gymnasieskolan.

19 8 Ungdomar som inte kan gå i gymnasieskolan därför att de är psy
kiskt utvecklingsstörda har rätt att efter skolpliktens upphörande få annan
utbildning inom det offentliga skolväsendet intill utgången av vårterminen
det kalenderår då de fyller 21 år. Om de inte bereds utbildning i specialsko
lan, skall de tas emot i särskolan.

Om en elev i särskolan där har påbörjat yrkesutbildning eller motsvarande före utgången av vårterminen det kalenderår då eleven fyller 21 år, skall eleven beredas möjlighet att fortsätta i särskolan till utgången av vårterminen det kalenderår då eleven fyller 23 är, om det behövs för att slutföra utbildningen.

20 8 Den som efter skolpliktens upphörande genomgår utbildning inom det offentliga skolväsendet eller annars med stöd av denna lag skall på egen eller ställföreträdares begäran befrias från deltagande i inslag som annars inte kan väljas bort, om förutsättningarna i 12 8 är uppfyllda. 1 fråga om prövning och överklagande gäller bestämmelsema i 12 S tredje stycket.

21 8 Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får i fråga om utbildning enligt denna lag efter skolpliktens upphörande meddela föreskrifter om disciplinära åtgärder och skiljande av elev från en viss studieväg eller motsvarande.

4 kap. Grundskolan

Uppbyggnad och innehåll

1 § Grundskolan skall ha nio årskurser. Av dessa utgör 1-3 lågstadium, 4-6 mellanstadium och 7-9 högstadium.

2 § Utbildningen i grundskolan skall syfta till att ge eleverna de kunskaper och färdigheter och den skolning i övrigt som de behöver för att delta i samhällslivet. Den skall kunna ligga till grund för fortsatt utbildning i gymnasieskolan.

3 § Eleverna i grundskolan skall ha en i huvudsak gemensam studiegång, om inte annat följer av föreskrifter som meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.

Särskilt stöd skall ges till elever som har svårigheter i skolarbetet.

lagförslag

Etevområden in. m.

6 8 Varje kommun skall anordna grundskola av den omfattning som krävs för att ta emot barn som har rätt att gå där enligt denna lag.

7 8 Varje kommun är elevområde för sin grundskola, om inte annat följer av andra eller tredje stycket.

En kommun eller en del därav skall för en eller flera årskurser ingå i elevområdet för en annan kommuns grundskola i stället för i elevområdet för den egna grundskolan, om en sådan indelning behövs med hänsyn till kommunikationer eller av andra skäl.

Om en kommun med stöd av särskilt medgivande av regeringen eller annan statlig myndighet bedriver en speciell verksamhet i någon del av sin grundskola, får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer för den delen fastställa ett elevområde som sträcker sig utanför kommunen.

8 8 Beslut om indelning i elevområden enligt 7 S andra stycket meddelas
av länsskolnämnden. Om de berörda kommunerna hör till olika län, skall
beslut meddelas av skolöverstyrelsen.

Beslut av länsskolnämnden får överklagas hos skolöverstyrelsen genom besvär. Enskilda har inte besvärsrätt. Beslut av skolöverstyrelsen får inte överklagas.

Första stycket gäller inte i den mån regeringen föreskriver annat.

9 8 Till ett elevområde hör den som är bosatt i riket och som

1. är kyrkobokförd inom elevomrädet,

2. inte är kyrkobokförd i riket men vistas stadigvarande inom elevområdet eller

3. inte är kyrkobokförd och inte heller har stadigvarande vistelseort i riket men för tillfället uppehåller sig inom elevområdet.

Mottagande i grundskota

10 8 Varje kommun skall i sin grundskola ta emot barn som hör till
skolans elevområde.

118 En kommun skall i sin grundskola ta emot även barn. som inte hör till skolans elevområde, om barnet med hänsyn till sina personliga förhållanden har särskilda skäl att få gå i den kommunens grundskola.

Sådana frågor prövas av kommunens skolstyrelse, om inte annat följer av 12 8.

Om den första skolstyrelsen anser att barnet skall tas emot men den Prop. 1985/86: 10
andra skolstyrelsen avstyrker, skall den första skolstyrelsen överlämna

ärendet till länsskolnämnden för avgörande. Hör kommunerna till olika Propositionens

län, skall ärendet överlämnas till skolöverstyrelsen för avgörande. lagförslag

13 8 Beslut av skolstyrelsen eller länsskolnämnden i ärende om mottagande av barn i en kommuns grundskola, till vars elevområde barnet inte hör, får överklagas av barnets vårdnadshavare hos skolöverstyrelsen genom besvär. Beslut av skolöverstyrelsen får inte överklagas.

14 8 Den som enligt 10-13 88 har tagits emot i en kommuns grundskola ett visst läsår har rätt att gå kvar hela läsåret, även om de förhållanden som låg till grund för beslutet ändras under läsårets gång.

Kostnader

15 8 Utbildningen i grundskolan skall vara kostnadsfri för eleverna. Dessa skall utan kostnad ha tillgäng till böcker, skrivmateriel, verktyg och andra därmed jämförliga hjälpmedel som behövs för utbildningen. I verksamheten får dock förekomma enstaka inslag som kan föranleda en obetydlig kostnad för eleverna.

16 8 Varje kommuns grundskola skall så långt möjligt organiseras på ett sådant sätt, att ingen elev som hör till skolans elevområde enligt 7 8 första eller andra stycket skall behöva bo utanför det egna hemmet på grund av skolgången. I fall där detta ändå inträffar skall kommunen svara för att eleven utan extra kostnader får tillfredsställande förhåUanden.

17 8 Inom ett elevområde enligt 7 5 första eller andra stycket skall kommunen för eleverna i sin grandskola kostnadsfritt anordna skolskjuts, om sådan behövs med hänsyn till färdvägens längd, trafikförhållandena, fysiskt handikapp hos elev eller någon annan särskild omständighet.

Interkoniinumit ersättning

18 8 Om en kommun i sin grundskola har tagit emot ett barn som har en
annan hemkommun, skall hemkommunen betala ersättning till den andra
kommunen (interkommunal ersättning) för dess kostnader för barnets
skolgång, om inte annat följer av överenskommelse mellan kommunerna.

Hemkommunen är dock inte skyldig att betala ersättning, om den andra kommunen inte har iakttagit vad som föreskrivs i 12 8 eller har tagit emot barnet i strid mot länsskolnämndens eller skolöverstyrelsens beslut.

19 8 Om kommunerna inte kommer överens om annat, skall ersättnings
belopp, uppdelade på höstterminen och vårterminen, bestämmas enligt
föreskrifter som meddelas av regeringen eller den myndighet som regering
en bestämmer.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om kommunernas kostnadsansvar i fall då barnet får ny hemkommun under pågående läsår och kommunerna inte är ense om hur fördelningen skall göras.

5 kap. Gymnasieskolan

Allmänna föreskrifter

1 8 Gymnasieskolan omfattar olika studievägar, som bygger på grund
skolan eller, i vissa fall, på någon ytterligare utbildning. Gymnasieskolan
skall vara grund för yrkesverksamhet eller fortsatt utbildning.

Utöver studievägarna finns gymnasial lärlingsutbildning. Föreskriftema i 2-20 68 gäller inte sådan utbildning. Om denna finns bestämmelser i 21 §.

2 8 Gymnasieskola får anordnas av kommuner och landstingskommuner
efter medgivande av skolöverstyrelsen i varje särskilt fall. Vilka studievä
gar som får anordnas i en viss huvudmans gymnasieskola fastställs enligt
föreskrifter som meddelas av regeringen eller den myndighet som regering
en bestämmer.

Landstingskommuner får endast anordna studievägar inom områdena vård, konsumtion, jordbruk, skogsbruk och trädgårdsnäring.

Elevområden

3 8 Varje del av landet skall i fråga om varje studieväg ingå i elevområdet för någon kommuns eller landstingskommuns gymnasieskola, om inte annat föreskrivs av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.

4 8 Varje kommun som anordnar gymnasieskola är elevområde för samtliga studievägar vid skolan.

1 elevområdet för en eller flera av skolans studievägar skall ingå även en eller flera andra kommuner eller delar därav (utökat elevområde), om det behövs med hänsyn till 3 8 eller av andra skäl. Utökat elevområde kan även bestämmas i fråga om en speciell verksamhet som inte utgör studieväg.

Motsvarande gäller för landstingskommuner som anordnar gymnasieskola.

5 6 Regeringen bestämmer vilken eller vilka myndigheter som skall besluta om utökat elevområde.

6 8 Till ett elevområde hör den som är bosatt i riket och som

1. är kyrkobokförd inom elevområdet,

2. inte är kyrkobokförd i riket men vistas stadigvarande inom elevområdet eller

3. inte är kyrkobokförd och inte heller har stadigvarande vistelseort i riket men för tillfället uppehåller sig inom elevområdet.

Föreskrifterom behörighetsvillkor och om urval bland inträdessökande meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.

Moiidgande i gymnasieskola

8 S Av behöriga sökande till en studieväg i en kommuns eller landstings
kommuns gymnasieskola skall i första hand tas emot de som tillhör elev
området för studievägen vid skolan. Med dessa skall likställas de som med
hänsyn till sina personliga förhållanden har särskilda skäl att få gå i den
kommunens eller landstingskommunens gymnasieskola.

1 andra hand skall tas emot andra behöriga sökande, om de inte kan beredas plats på studievägen vid den skola vars elevområde de tillhör.

Fråga om en sökande skal! tas emot trots att han inte tillhör elevområdet för studievägen vid skolan prövas av styrelsen för skolan, om inte annat följer av 9 §.

9 8 Innan en kommun eller landstingskommun i sin gymnasieskola ett
läsår eller en annan sådan studieperiod tar emot en sökande, som inte hör
till skolans elevområde för studievägen, skall styrelsen för skolan inhämta
yttrande från styrelsen för hemkommunens eller hemlandstingskommu
nens skola, om den har samma studieväg. Detta gäller dock inte om det
med hänsyn till tidigare yttrande är onödigt.

Om den första styrelsen anser att sökanden skall tas emot men den andra styrelsen avstyrker, skall den första styrelsen överlämna ärendet till länsskolnämnden för avgörande. Om skolhuvudmännen är kommuner i olika län eller om någon av dem är en landstingskommun, skall ärendet överlämnas till skolöverstyrelsen för avgörande.

10 8 Beslut av en lokal styrelse eller länsskolnämnd i ärende om motta
gande av en sökande i en kommuns eller landstingskommuns gymnasie
skola, till vars elevområde för studievägen sökanden inte hör, får överkla
gas av sökanden hos skolöverstyrelsen genom besvär. Beslut av skolöver
styrelsen får inte överklagas.

118 Den som enligt 8— 10 §8 har tagits emot i en kommuns eller landstingskommuns gymnasieskola ett visst läsår eller annan sådan studieperiod har rätt att gå kvar hela studieperioden, även om de förhållanden som låg till grund för beslutet ändras under studieperioden.

Prop. 1985/86: 10

Propositionens tagförslag

Interkommunal ersättning

15 8 I fall som avses i 16 och 17 §8 skall ersättning (interkommunal ersättning) betalas, om inte annat följer av 18 § eller av överenskommelse.

16 § Om en kommun på en studieväg i sin gymnasieskola har tagit emot någon som har en annan hemkommun, skall hemkommunen betala ersättning lUl den mottagande kommunen för dess kostnader för elevens skolgång.

När den mottagande kommunen inte hör Ull någon landstingskommun, gäller dock 17 § andra stycket i fråga om studievägar inom områdena vård, jordbruk, skogsbruk och trädgårdsnäring.

17 § Om en landsUngskommun på en studieväg i sin gymnasieskola har
tagit emot någon som har en annan hemlandstingskommun eller en hem
kommun som inte hör till någon landstingskommun, skall hemlandstings
kommunen eller hemkommunen betala ersättning till den mottagande
landstingskommunen för dess kostnader för elevens skolgång.

Om en kommun, som inte hör till någon landstingskommun, i sin gymnasieskola pä en studieväg inom något av områdena vård, jordbruk, skogsbruk och trädgårdsnäring har tagit emot någon som har en annan hemkommun, skall ersättning betalas av hemlandstingskommunen. Hör inte heller hemkommunen till någon landstingskommun, skall ersättningen betalas av hemkommunen.

18 § Hemkommunen eller hemlandstingskommunen är inte skyldig att
betala ersättning, om den som kräver ersättning inte har iakttagit vad som
föreskrivs i 9 6 eller har tagit emot sökanden i strid mot länsskolnämndens
eller skolöverstyrelsens beslut.

19 8 Om parterna inte kommer överens om annat, skall ersättningens
storlek bestämmas enligt föreskrifter som meddelas av regeringen eller den
myndighet som regeringen bestämmer.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om parternas kostnadsansvar i fall då eleven får ny hemkom-mut under pågående studieperiod och parterna inte är ense om hur fördelningen skall göras.

20 6 Vid oenighet om rätten till ersättning eller om ersättningens storlek
skall frågan avgöras av länsskolnämnden. Om parterna är kommuner som
hör till olika län eller någon av parterna är en landstingskommun, skall
frågan avgöras av skolöverstyrelsen.

Gymnasial lärlingsutbildning

21 8 Kommuner får anordna gymnasial läriingsutbildning enligt föreskrifter som meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.

Gymnasial lärlingsutbildning innebär att en elev i gymnasieskolan samtidigt är läriing hos ett företag eller motsvarande och huvudsakligen genom företagets försorg får utbildning för ett visst yrke enligt en plan som är fastställd eller godkänd av en statlig eller kommunal myndighet.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om elevområden och interkommunal ersättning för gymnasial läriingsutbildning.

6 kap. Särskolan

Allmänna föreskrifter

1 6 Varje landstingskommun skall anordna särskola för psykiskt utveck
lingsstörda barn och ungdomar som är bosatta inom landstingskommunen.

Motsvarande gäller för kommuner som inte ingår i någon landstingskommun.

2 § En landsUngskommun får UU en kommun som ingår i landstingskom
munen överlåta att anordna särskola för barn och ungdomar som är bosatta
i kommunen, om kommunen medger det och regeringen lämnar sitt till
stånd.

Den lokala ledningen

3 8 I omsorgslagen finns bestämmelser om omsorgsnämnd.
Omsorgsnämnden skall vara lokal styrelse för landstingskommunens

särskola, om inte annat följer av 4 6. Detsamma gäller i fråga om kommun som inte ingår i någon landstingskommun.

Föreskrifterna i 2 kap. 6 6 gäller även beträffande omsorgsnämnden och dess verksamhetsområde enligt denna lag.

4 8 En landsUngskommun får med bibehållande av huvudmannaskapet överlåta ledningen av en enhet av särskolan till skolstyrelsen i den kommun där enheten är belägen, om kommunen medger detta. I ett sådant faU skaU skolstyrelsen vara lokal styrelse enligt denna lag.

5 6 När en kommun anordnar särskola med stöd av 2 §, skall kommunens skolstyrelse vara lokal styrelse för skolan.

Om det fmns omsorgsnämnd i kommunen, får kommunfullmäktige bestämma att omsorgsnämnden i stället för skolstyrelsen skall vara lokal styrelse för särskolan.

Prop. 1985/86: 10

Propositionens UigföisUig

7 8 Grundsärskolan omfattar tio årskurser, som fördelas på lågstadium,
mellanstadium och högstadium enligt föreskrifter som meddelas av rege
ringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.

Detsamma gäller träningsskolan. Den är avsedd för elever som inte kan gå i grundsärskolan.

8 § Yrkessärskolan bygger på grundsärskolan och träningsskolan. I yrkessärskolan skall eleverna fu yrkesutbildning, yrkesträning eller verk-samhelsträning.

9 S Eleverna i särskolan skall så långt det är möjligt fä en utbildning som motsvarar den som ges i grundskolan och gymnasieskolan. Utbildningen skall anpassas efter varje elevs förutsättningar.

Övriga föreskrifter

10 § Den lokala styrelsen avgör om en elev skall gå i grundsärskolan eller
träningsskolan.

Beslut i ett sådant ärende får överklagas hos skolöverstyrelsen genom besvär. Skolöverstyrelsens beslut får inte överklagas.

11 8 Särskolan skall så långt det är möjligt organiseras pä ett sådant sätt, att eleverna inte blir tvungna att bo utanför det egna hemmet pä grund av skolgången.

12 8 1 omsorgslagen fmns föreskrifter om särskilda omsorger i form av boende i familjehem eller elevhem för barn och ungdomar som behöver bo utanför föräldrahemmet.

13 8 Utbildningen i särskolan skall vara kostnadsfri för eleverna. Dessa skall utan kostnad ha tillgång till böcker, skrivmateriel, verktyg och andra därmed jämförliga hjälpmedel som behövs för utbildningen. I verksamheten får dock förekomma enstaka inslag som kan föranleda en obetydlig kostnad för eleverna.

Huvudmannen skall för eleverna kostnadsfritt anordna skolskjuts, om sådan behövs med hänsyn till färdvägens längd, trafikförhållandena, elevens handikapp eller någon annan särskild omständighet.

8 kap. Sameskolan

1 8 Utbildningen i sameskolan skall ha en samisk inriktning men i övrigt vara densamma som utbildningen i grundskolan.

2 8 Samers barn får fullgöra sin skolplikt i sameskolan i stället för i grundskolan. Detsamma gäller andra barn, om det finns särskilda skäl.

3 § Sameskolstyrelsen beslutar om intagning av elever i sameskolan. Styrelsens beslut i sådana ärenden får överklagas hos skolöverstyrelsen genom besvär. Skolöverstyrelsens beslut får överklagas hos regeringen genom besvär.

4 8 I förhållande Ull eleverna i sameskolan skall staten svara för sådana kostnader som kommunerna skall svara för i grundskolan.

9 kap. Fristående skolor

Godkännande

1 6 Vanlig skolplikt får fullgöras i en fristående skola, om skolan är
godkänd för ändamålet.

Godkännande skall meddelas, om skolans utbildning ger kunskaper och färdigheter som till art och nivå väsentligen svarar mot de kunskaper och färdigheter som grundskolan förmedlar och skolan även i övrigt väsentligen svarar mot grundskolans allmänna mål.

Ärenden om godkännande skall prövas av skolstyrelsen i den kommun där skolan skall bedriva sin verksamhet.

2 8 Den som har vanlig skolplikt men som är endast för kortare tid bosatt
i riket eller som har andra särskilda skäl att få en utbildning med internatio
nell inriktning får fullgöra sin skolplikt i en fristående skola med sådan
inriktning (internationell skola), om skolan av regeringen har godkänts för
ändamålet.

För godkännande krävs att skolans utbildning som helhet betraktad är likvärdig med grundskolans. Skolan skall förmedla kunskaper och färdigheter som underlättar fortsatt skolgång utomlands. Undervisning i svenska språket och om svenska förhållanden skall meddelas i den omfattning som de här för kortare tid bosatta eleverna behöver.

Tillsyn in. ni.

5 § Frislående skolor som avses i 1—3 §6 skall i fråga om sin utbildning för skolpliktiga elever stå under skolöverstyrelsens och länsskolnämndens tillsyn.

6 8 Skolstyrelsen skall ha den omedelbara tillsynen över utbildningen för skolpliktiga i sådan fristående skola i kommunen som avses i I och 2 §8.

Den omedelbara tillsynen över utbildningen för skolpliktiga i sådan fristående skola som avses i 3 S skall handhas av den lokala styrelsen för särskolan eller specialskolan .

7 8 Om en fristående skola inte längre uppfyller kraven för godkännande
vch bristerna inte avhjälps efter påpekande för huvudmannen, skall god
kännandet återkallas.

Återkallande beslutas i fråga om internationella skolor av regeringen och i fråga om andra skolor av den lokala styrelse som beslutar om godkännande.

Övriga föreskrifter

8 6 Ett delegationsuppdrag enligt 3 kap. 12 8 andra stycket kommunallagen (1977: 179) får inte omfatta befogenhet att meddela eller återkalla godkännande för en fristående skola enligt denna lag.

9 § I en fristående skola som avses i 1-3 8S får ett barn, som inte har uppnått skolpliktsåldern, tas in i utbildning för skolpliktiga endast om den lokala styrelsen med stöd av 3 kap. 8 6 har tillåtit att barnet börjar sin skolgång i förtid.

10 8 När en skolpliktig elev börjar eller slutar vid en fristående skola,
skall huvudmannen för skolan snarast lämna uppgift om detta till skolsty
relsen i elevens hemkommun.

1 3 kap. 14 § finns föreskrifter om uppgiftsskyldighet vid vissa fall av frånvaro.

10 kap. Särskilda utbildningsformer

1 § En internatskola kan på framslällning från huvudmannen ges ställ
ning av riksinternatskola genom beslut av regeringen. Kommuner och
enskilda kan vara huvudmän för riksintern;ilskolor.

En riksinternatskola skall ha till uppgift att anordna utbildning, som motsvarar grundskolan och gymnasieskolan eller ender;i av dessa skolformer, för i första hand barn och ungdomar som har utlandssvenska föriildrar eller har behov av miljöombyte eller som är från glesbygd och inte kan beredas tillfredsställande inackordering.

I den del en riksinternatskola motsvarar grundskolitn skall den i fråga om riitten att fullgöra skolplikt där anses vara en enligt 9 kap. I 8 godkänd frislående skola. I fråga om riksinternatskolornas organisation och tillsynen över dem meddelas föreskrifter av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.

2 S Under vistelse i ett sådant hem som avses i 12 8 lagen (1980:621)
med särskilda bestämmelser om vård av unga skall skolpliktiga barn. som
inte lämpligen kan fullgöra sin skolplikt på annat sätt, fullgöra den genom
att delta i utbildning vid hemmet. Sådan utbildning sk;ill anordnas genom
huvudmannens försorg. Den skall med nödvändiga avvikelser motsvara
utbildningen i grundskolan.

Inte längre skolpliktiga som vistas i hem som avses i första stycket skall genom huvudmannens försorg ges möjlighet att få sådan utbildning som de behöver och inte lämpligen kan få på annat sätt.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar föreskrifter om utbildningens närmare innehåll, dess organisation och tillsynen över den.

3 8 För sådana elever i grundskolan, särskolan, specialskolan och sa
meskolan som på grund av sjukdom eller av liknande skäl under längre tid
inle kan delta i vanligt skolarbete skall särskild undervisning anordnas på
sjukhus eller motsvarande, i elevens hem eller på annan lämplig plats.

Särskild undervisning anordnas av skolhuvudmännen. Denne får överlåta åt sjukvårdshuvudman eller någon annan att anordna sådan undervisning enligt föreskrifter som meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.

Särskild undervisning skall stå öppen även för dem som fullgör skolplikt utanför det offentliga skolväsendet.

4 8 Ett skolpliktigt barn skall medges att fullgöra skolplikten på annat
sätt än som anges i denna lag. om det framstår som ett fullgott alternativ till
den utbildning som annars står barnet till buds enligt lagens föreskrifter.
Behov av insyn i verksamheten skall kunna tillgodoses.

Medgivande kan lämnas för upp till ett år i sänder. Under dess giltighetstid skall prövas hur verksamheten utfaller. Medgivandet skall återkallas med omedelbar verkan, om nödvändig insyn i verksamheten inte ges eller om det av annat skäl inte kan antas att förutsättningar för godkännande fortfarande föreligger.

5 8 Frågor enligt 4 8 prövas av skolstyrelsen i barnets hemkommun. Om
barnet har sådant handikapp som enligt 3 kap. 3 8 kan vara grund för
särskild skolplikt, ankommer dock prövningen på skolöverstyrelsen, som
skall höra socialstyrelsen innan ett medgivande lämnas eller återkallas.

Beslut i sådana ärenden får överklagas hos kammarrätten genom besvär.

Prop. 1985/86: 10

Propositionens Idgförsldg

2 8 Skolhälsovården har till ändamål att följa elevernas utveckling, beva
ra och förbättra deras själsliga och kroppsliga hälsa och verka för sunda
levnadsvanor hos dem.

Skolhälsovården skall främst vara förebyggande. Den skall omfatta hälsokontroller och enkla sjukvårdsinsatser. För elever i särskolan och specialskolan skall i skolhälsovården också ingå särskilda undersökningar som föranleds av deras handikapp.

För skolhälsovården skall finnas skolläkare och skolsköterska.

3 8 Varje elev i grundskolan eller sameskolan skall genomgå allmän
hälsokontroll en gång på varje stadium. Den första kontrollen skall äga rum
första läsåret. Eleven skall också genomgå kontroll av syn och hörsel och
andra begränsade hälsokontroller, som anordnas för alla mellan de all
männa hälsokontrollerna.

Om skolläkaren på förekommen anledning anser att en viss elev i grundskolan eller sameskolan behöver undersökas utöver vad som följer av första stycket, skall eleven genomgå sådan undersökning.

Eleverna i de delar av särskolan och specialskolan som motsvarar grundskolan skall när det behövs genomgå särskilda undersökningar som föranleds av deras handikapp. I övrigt gäller bestämmelserna i första och andra styckena även för dessa elever.

4 8 Eleverna pä sådana studievägar i gymnasieskolan, som är minst ett läsår långa, och eleverna i yrkessärskolan skall beredas tillfälle att genomgå minst en allmän hälsokontroll. Eleverna i yrkessärskolan skall också erbjudas särskilda undersökningar som föranleds av deras handikapp.

5 8 Elever som avses i I 8 första och andra styckena har rätt att vid behov anlita skolhälsovården utöver vad som följer av 3 och 4 88.

6 8 Den skolhälsovård som eleverna har rätt till skall vara kostnadsfri för dem.

7 § Huvudmannen för skolan skall även anordna skolhälsovården, om inte annat följer av föreskrifter som meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.

8 8 Skolöverstyrelsen och länsskolnämnden skall ha tillsyn över skolhälsovården.

I fråga om organ för samverkiin eller annan liknande verksamhet inom Prop. 1985/86: 10 det offentliga skolväsendet lar regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddela föreskrifter om att ledamöter i organet eller Propositionens andra företrädare utses och entledig;is av cnskikhi. Med enskilda avses Idiiforsldi; även omyndiga elever och sammanslutningar av sådana.

2 8 Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om möjlighet alt lata enskilda och andra utomstående svara för enstaka inslag i verksamheten inom det offentliga skolväsendet.

3 8 Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om möjligheter att inom det offentliga skolväsendet bedriva utbildning, som bygger på samverkan mellan olika skolformer inom det offentliga skolväsendet eller mellan en såd;in skolform och någon annan utbildningsform. I sådana föreskrifter får göras undantag från organisatoriska bestämmelser i denna lag.

4 8 Försöksverksamhet får anordnas inom det offentlig;! skolväsendet enligt föreskrifter som meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer. I siidana föreskrifter får göras undantag från organisatoriska bestämmelser i denna lag.

5 8 1 fråga om mottagande i det offentliga skolväsendet av elever som inte räknas som bosatta i riket gäller föreskrifter som meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.

6 8 Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får utan hinder av föreskrifterna i 4 kap. 15 § och 5 kap. 14 S meddela föreskrifter om skyldighet för den som vill genomgå särskilt anordnad prövning i grundskolan eller gymnasieskolan att betala avgift som tillfaller staten.

7 8 Bestämmelser om uppdragsutbildning i anslutning till gymnasieskolan finns i lagen (1985:000) om uppdragsutbildning i anslutning till det kommunala skolväsendet m. m.

8 g Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får medge enskilda att anordna prövning och utfärda betyg enligt de bestämmelser som gäller för det offentliga skolväsendet.

9 8 1 fråga om personal med statligt reglerad imställning inom utbildningsverksamhet, som motsvarar det offentliga skolviisendets men bedrivs med enskilt huvudmannaskap, får beslut som avser myndighetsutövning fattas av huvudmannen eller av ett särskilt organ för verksamheten, om så föreskrivs av regeringen.

Föreskrifter om ikraftträdande av denna lag meddelas i lagen (1985:000) om införande av skollagen (1985:000).

Prop. 1985/86: 10 3 Förslag till

Propositionens Lag om införande av skollagen (1985:000)

lagför.slag

Härigenom föreskrivs följande.

Allmänna bestämmelser

1 8 Skollagen (1985:000) och denna lag träder i kraft den 1 juli 1986.

2 8 Genom skollagen (1985:000) upphävs skollagen (1962:319).

3 8 I denna lag avses med

7962 (trs skollag skollagen (1962:319).

den nya skollagen skollagen (1985:000),

1967 års omsorgslag lagen (1967:940) angående omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda,

den nya omsorgstagen lagen (1985:568) om särskilda omsorger om psykiskt utvecklingsstörda m. fl.

4 8 Om det i lag eller annan författning hänvisas till en sådan föreskrift i
1962 års skollag eller 1967 års omsorgslag. som har ersatts genom en
bestämmelse i den nya skollagen eller i denna lag, skall hänvisningen i
stället avse den nya bestämmelsen.

Lokala styrelser för särskolan

5 6 Uppgifter som enligt den nya skollagen ankommer pä omsorgsnämnd
skall till utgången av år 1988 fullgöras av sådan omsorgsstyrelse som avses
i 12 8 lagen (1985:569) om införande av lagen (1985:568) om särskilda
omsorger om psykiskt utvecklingsstörda m. fl., om inte annat följer av den
paragrafen eller av någon annan lag.

Skolplikt och rätt till utbildning

6 8 För barn som inte har börjat skolan före den 1 juli 1986 skall frågor om skolplikt, skolform inom det offentliga skolväsendet och skolstart prövas enligt bestämmelserna i den nya skollagen, även om prövningen sker före den 1 juli 1986.

7 6 Uppkommer fråga om elevs övergång efter ikraftträdandet från en skolform till en annan, prövas frågan enligt bestämmelserna i den nya skollagen, även om prövningen sker före den I juli 1986. Som skolform anses därvid även grundsärskolan och träningsskolan.

Den som är född år 1970 eller senare och som med stöd av bestämmelser i 1967 års omsorgslag vid ikraftträdandet har påbörjat men inte avslutat skolgång i grundsärskolan, träningsskolan eller specialskolan skall anses mottagen i den skolan enligt bestämmelserna i den nya skollagen. Detta gäller dock inte den som är utskriven på försök från särskolan.

8 8 För den som är född år 1969 eller tidigare och som vid utgången av
juni 1986 är särskolpliktig enligt 1967 års omsorgslag upphör skolplikten
genom den nya skollagens ikraftträdande.

Vite

10 § Länsskolnämnden prövar även efter utgången av juni 1986 fråga om utdömande av sådant vite som har förelagts enligt 39 8 i 1962 års skollag föreden Ijuli 1985.

Förhållandet mellan olika huvudmäns grundskolor och gymnasieskolor

11 8 Sådana elevområden för olika huvudmäns grandskolor och gymnasieskolor eller delar därav som har faststälks före utgången av juni 1986 gäller utan hinder av den nya skollagen. Elevområden som avser grandskolan får dock inte täcka varandra efter utgången av juni 1987, om inte annat följer av 4 kap. 7 8 tredje stycket i den nya skollagen.

12 8 I fråga om rätt till interkommunal ersättning för läsåret 1986/87 för elever i grundskolan skall bestämmelserna i 1962 års skollag Ullämpas, om den ersättningskrävande kommunen har tagit emot eleven i sin grundskola genom beslut som har fattats före den I juli 1986.

13 8 1 fråga om rätt till interkommunal ersättning för tid före den 1 juli 1987 för elever i gymnasieskolan skall bestämmelserna i 1962 års skollag tillämpas, om den ersättningskrävande kommunen eller landstingskommunen har tagit emot eleven på den aktuella studievägen i sin gymnasieskola genom beslut som har fattats före den 1 juli 1986.

Fristående skolor m. m.

14 8 Ett godkännande som enligt 10 8 i 1967 års omsorgslag har meddelats i fråga om undervisning för särskolpliktiga och som alltjämt gäller vid utgången av juni 1986 får räknas såsom godkännande enligt den nya skollagen såvitt gäller tiden till utgången av juni 1987.

15 8 Beslut om befrielse från skolgång som har fattats med stöd av 35 8 i 1962 års skollag eller 26 § i 1967 års omsorgslag gäller inte efter utgången av juni 1986.

Lagrådsremiss om ny skollag m. m. 1 Inledning

I skollagen (1962:319) finns bestämmelserom bl. a. skolplikten och de sätt på vilka den kan fullgöras. Skolplikten fullgörs normalt i grundskolan för vilken kommunerna är huvudmän. Staten svarar genom specialskolan för undervisningen av barn som på grand av synskada eller dövhet eller hörsel- eller talskada inte kan följa undervisningen i grundskolan. Staten är också huvudman för sameskolan som för samers barn är ett alternativ till grundskolan. Skolplikten får fullgöras i en skola med enskild huvudman (fristående skola), om skolan har godkänts för ändamålet. Det är också möjligt att fullgöra skolplikten utan skolgång, nämligen genom s. k. enskild undervisning.

I skollagen finns även bestämmelser om gymnasieskolan. För denna är kommuner och landstingskommuner huvudmän.

I fråga om undervisningen av vissa psykiskt utvecklingsstörda hänvisar skollagen till lagen (1967:940) angående omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda (1967 års omsorgslag). Där finns bestämmelser om .vämAo-lan. Denna skolform anordnas av landstingskommuner och kommuner som inte ingår i någon landstingskommun. Staten svarar genom specialskolan för undervisningen av psykiskt utvecklingsstörda som på grund av synskada, dövhet eller hörselskada inte kan följa undervisningen i särskolan.

Som bilagorna t och 2 till regeringsprotokollet i detta ärende bör fogas skollagen resp. 1967 års omsorgslag, i de delar som rör undervisning, i den lydelse lagarna har den 1 juli 1985.

Skollagens bestämmelser kompletteras av föreskrifter i bl. a. skolförordningen (1971:235. omtryckt 1983:721. ändrad senast 1985:234). specialskolförordningen (1965:478, omtryckt 1983:736, ändrad senast 1984:327), sameskolförordningen (1967:216, omtryckt 1980:437, ändrad senast 1983:615). 1980 års läroplan för grundskolan (Lgr 80), skolöverstyrelsens (SÖ) särskilda föreskrifter för anpassning av Lgr 80 till specialskolan och sameskolan samt 1970 års läroplan för gymnasieskolan (Lgy 70).

Prop. 1985/86: 10

Remiss-proiokott

Bestämmelserna om undervisning i 1967 års omsorgslag kompletteras av föreskrifter i bl. a. stadgan (1968: 146) angående omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda (omsorgsstadgan, omtryckt 1978:975, ändrad senast 1984:46) samt läroplaner för särskolan fastställda av SÖ.

Skollagen och vissa andra skolförfattningar har länge varit i behov av en teknisk och språklig översyn. Hösten 1979 tillkallades därför en särskild utredare' med uppgift att se över bl. a. skollagen från huvudsakligen språkliga och författningstekniska synpunkter. Utredaren bedriver sitt arbete under namnet skolförfattningsutredningen (U 1979: 12).

I maj 1981 avlämnade utredningen delbetänkandet (Ds U 1981:4) Skollagen. Det innehåller förslag till ny skollag.

Till protokollet i detta ärende bör fogas som bilaga 3 en sammanfattning av skolförfattningsutredningens betänkande och som bilaga 4 utredningens lagförslag. Utredningen har i sin översyn utgått från skollagen som den lydde i början av år 1981. Lagen har sedan ändrats genom SFS 1981: 1113. 1982:455. 598 och 1241, 1983:1117, 1984:3IOsamt 1985:246.

Betänkandet har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna och en sammanställning av deras yttranden bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 5.

Omsorgskommittén (S 1977: 12) lade är 1981 fram betänkandet (SOU 1981:26) Omsorger om vissa handikappade. När betänkandet hade remiss-behandlats tillkaUades en arbetsgrupp- för den fortsatta beredningen av betänkandet. Arbetsgruppen kallade sig omsorgsberedningen. Den avlämnade i december 1984 en rapport, som lades till grund för propositionen (1984/85:176) med förslag till lag om särskilda omsorger om psykiskt utvecklingsstörda m. fl. (omsorgspropositionen). Riksdagen har genom beslut den 5 juni 1985 antagit omsorgspropositionens lagförslag med vissa ändringar (SoU 1984/85: 27. rskr 386). Den nya omsorgslagen, som träder i kraft den I juli 1986, ersätter 1967 års omsorgslag. Den innehåller emellertid inga bestämmelser om utbildningen för psykiskt utvecklingsstörda barn och ungdomar. 1 omsorgspropositionen förutsätts att sådana bestämmelser skall ingå i kommande förslag till ny skollag, såsom omsorgsberedningen förordat.

Jag avser nu att med skolförfattningsutredningens betänkande som underlag och i enlighet med vad som aviserades i omsorgspropositionen föreslå en ny skollag, som kan träda i kraft den I juli 1986 och därvid ersätta såväl 1962 års skollag som bestämmelserna om undervisning i 1967 års omsorgslag.

I sammanhanget vill jag också behandla bl. a. vissa förslag som har lagts fram av skoladministrativa kommittén (U 1978: 17) och kommittén (U 1979:13) angående skolor med enskild huvudman (SEH-kommitténl".

' Rättschefen Arvid Sanmark.

- Arbetsgruppens ordförande överdirektören Svanle Englund. "" Ledamöter när de berörda förslagen lämnades: dåvarande statssekreteraren Anders Arfwedson. ordförande, dåvarande utredningssekreteraren Carl Tomas Edam. dåvarande riksdagsledamoten Claes Elmstedt. direktören Sten-Sture Landströni. dåvarande överdirektören Lennart Orehag och dåvarande överlanlmätaren Bo Turesson.

■* Ledamöter: kanslichefen Staffan Edmar. ordförande, riksdagsledamoten Ulla Ekelund och landstingsrådet Ingemar Karlsson.

Skoladministrativa kommittén har i promemorian Decentralisering och Prop. 1985/86: 10 förenklingar av vissa skoladministrativa frågor (PM 29 daterad 1979-12-14) i korthet behandlat bl. a. frågan om åtgärder mot föräldrar som inte iakttar Remiss-sin skyldighet att se till att deras skolpliktiga barn fullgör sin skolgång. Till protokoll protokollet i delta ärende bör som bilaga 6 fogas promemorians innehåll i den nämnda frågan och som biUigd 7 en sammanställning av yttranden som pä denna punkt har avgetts vid remissbehandling av promemorian.

SEH-kommittén har avgett bl. a. delbetänkandet (Ds U 1980: 3) Enskild undervisning enligt 35 § skollagen. Betänkandet har remissbehandlats. Till protokollet i detta ärende bör som bilaga 8 fogas betänkandet och som bilaga 9 en förteckning över remissinstanserna och en sammanställning av deras yttranden.

Riksrevisionsverket (RRV) har i juni 1982 avgett revisionsrapporten Granskning av skolöverstyrelsens anvisningar - Skolhälsovård (RRV dnr 1979: 1325). 1 rapporten berörs även bestämmelser i skollagen. Citat ur rapporten bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 10.

En fråga som skolförfattningsutredningen gått in på även i sak är skolhu-vudmannens kostnadsansvar i förhållande till eleverna i grundskolan och gymnasieskolan. Till protokollet i detta ärende bör som bilaga II fogas en redovisning av gällande regler, utredningens synsätt och förslag samt remissinstansernas allmänna inställning.

Kritik har riktats mot utformningen av de nuvarande bestämmelserna om elevområden m.m. och interkommunal ersättning för elever i grundskolan och gymnasieskolan. Bl.a. remissbehandlingen av skolförfattningsutredningens betänkande visar att det finns anledning att överväga fler sakliga ändringar än utredningen från sina utgångspunkter hade skäl att föreslå. Jag kommer därför att uppmärksamma dessa frågor. En redovisning av gällande regler i huvuddrag bör fogas till protokollet i detta ärende som bildgd 12.

1 skollagen finns sedan den I juli 1982 vissa bestämmelser om vad som brukar kallas kommunernas uppföljningsansvar. Det avser ungdomar under 18 år, som efter avslutad grundskola inte genomgår utbildning eller har fast anställning. Bestämmelserna behöver ses över. Till protokollet i detta ärende bör som bilaga 13 fogas en redovisning av nuvarande bestämmelser och deras bakgrund.

På en punkt föranleder mina överväganden förslag till lag om ändring i den nuvarande skollagen med ikraftträdande den I januari 1986. Ändringen rör länsskolnämndernas sammansättning. Det är ett lagförslag över vilket lagrådets yttrande inte behöver inhämtas.

Jag avser att ta upp även en del frågor som inte regleras genom lagstiftning men som har anknytning till de lagförslag jag presenterar.

Alla mina förslag avser således inte lagbestämmelser som lagrådet bör yttra sig över. För att ge en helhetsbild av de förslag, som enligt min mening bör föreläggas riksdagen efter lagrådets granskning, redovisar jag emellertid även övriga förslag redan i detta sammanhang.

Jag har i detta ärende samrått med cheferna för social-, utbildnings- och
civildepartementen samt statsrådet Sigurdsen i frågor som rör deras an
svarsområden. 27

Kommentarer till mitt förslag: Ramen för 1962 års skollag är utbildning i olika former för skolpliktiga barn samt uppföljande insatser och utbildning på gymnasial nivå för ungdomar. Utbildning för vissa psykiskt utvecklingsstörda regleras emellertid inle i skollagen utan i 1967 års omsorgslag. I omsorgspropositionen förutsätts att den nya skollagen skall omfatta även sådan utbildning. Jag vill erinra om att chefen för socialdepartementet i omsorgspropositionen anförde att en sådan lagteknisk åtgärd har ett värde även som uttryck för synsättet att förhållandena för psykiskt utvecklingsstörda så långt möjligt bör vara desamma som för andra människor (omsorgspropositionen s. 16).

Utanför skollagens ram faller utbildning som vänder sig till vuxna eller ligger på högskolenivå. Lagbestämmelser om sådan utbildning finns i vuxenutbildningslagen (1984:1118) och högskolelagen (1977:218).

Gymnasieskolan är och bör även framgent vara inriktad på ungdomar som efter grandskolan fortsätter sin utbildning direkt eller efter avbrott på högst några få år. Detta bör emellertid inte heller i fortsättningen hindra att även äldre elever tas in. Bestämmelser om förutsättningarna för rätt till utbildning i gymnasieskolan får utformas med hänsyn till detta.

Med ungdomar och vuxna kan i det allmänna språkbruket avses delvis sammanfallande åldersgrupper. I den nya skollagen bör åldersangivelser användas i de fall där gränsdragningen har betydelse.

3 Termer m. m.

3.1 Det offentliga skolväsendet och fristående skolor

Redan den nuvarande skollagen innehåller bestämmelser om en rad olika skolformer m. m. Den nya skollagen avses få ett ännu större tillämpningsområde. Utformningen av vissa lagbestämmelser underlättas om samlingsbeteckningar kan användas i en speciell betydelse som definieras i lagen. I mitt förslag till lagtext och i min framställning i det följande avser jag med det offentliga skolväsendet grundskolan, gymnasieskolan, särskolan, specialskolan och sameskolan. I 1967 års omsorgslag förekommer "del allmänna skolväsendet" som beteckning för grundskolan och gymnasieskolan. Jag ser inte något behov av den termen i den nya skollagen. Fristående skola används i den nuvarande skollagen som beteckning för skola med enskild huvudman. Termen bör behällas i den nya lagen.

3.2.1 Inom det offentliga skolväsendet

Bakgrund: Inom det offentliga skolväsendet används ordet "skola" i olika betydelser. Med "skola" kan avses skolform. Exempel på skolformer är grundskolan och gymnasieskolan. Ordet "skola" kan också användas i betydeisen skolanläggning. Ofta avses en organisatorisk enhet. 1 skolförordningen, som handlar om grundskolan och gymnasieskolan, finns en definition av "skolenhet". Därmed avses en med hänsyn till elever, som undervisas i ett gemensamt eller flera varandra näraliggande skolhus eller andra lokaler för undervisningen, bestämd organisatorisk enhet inom skolväsendet. Även sameskolan, specialskolan och särskolan är uppdelade på organisatoriska enheter.

"Grundskola" kan avse skolformen som sådan. Ordet kan också avse en viss huvudmans - dvs. en viss kommuns - grundskola eller en skolenhet inom denna. Motsvarande gäller "gymnasieskola" och "särskola". "Specialskola" och "sameskola" kan syfta på skolformen eller på en lokal enhet.

Reglerna om grundskolan, gymnasieskolan och särskolan är så uppbyggda, att en kommuns grundskola liksom en kommuns eller landstingskommuns gymnasieskola eller särskola utgör en helhet, även om eleverna är fördelade på olika enheter.

Mina (iverväganden: 1 och för sig skulle det vara en fördel om ordet "skola" med sammansättningar inte användes i olika betydelser. Jag anser emellertid att det är olämpligt att i den nya skollagen försöka ändra en terminologi som är etablerad och som dessutom anknyter till det allmänna språkbruket. Det måste dock av sammanhanget framgå i vilken betydelse som "skola" eller t. ex. "grundskolan" används. Därför kan i vissa fall behövas längre, men entydiga uttryckssätt.

Remissprotokoll

3.2.2 Utanför del offentliga skolväsendet

Ordet "skola" används inte endast i författningsbestämmelser om det offentliga skolväsendet. I den nuvarande skollagen finns som nämnts också bestämmelserom fristående skolor. Den termen infördes i skollagen den 1 juli 1983. 1 motiven uttalades bl. a. följande beträffande betydelsen av "skola" i termen fristående skola (prop. 1982/83: I s. 66).

Vad som menas med skola kan ha betydelse huvudsakligen när det gäller att ta ställning till om ett godkännande enligt reglerna för fristående skolor skall lämnas. Man kan med andra ord fråga sig vilka förutsättningar som måste vara uppfyllda för att ett godkännande inte skall vägras redan på den grunden att det inte rör sig om en skola.

1 själva ordet skola ligger att det är fråga om verksamhet för undervisning av elever i grupp. Verksamheten måste vara inställd på viss varaktighet och får inte vara av bara tillfällig karaktär. Den måste vara inriktad på gruppundervisning men behöver inte nödvändigtvis genomgående och vid varje tidpunkt bedrivas på detta sätt.

Undervisning som någon anordnar enbart för barn som står under hans

3.3 Undervisning och utbildning

Nuvarande bestämmelser: 11962 års skollag används begreppet "undervisning". Det har en mera vidsträckt innebörd än ordet rent språkligt förmedlar. Flera bestämmelser i lagen bygger direkt eller indirekt på delta begrepp. Det gäller bl. a. bestämmelserna om skolplikt och förbud att ta ui avgift. 1 andra författningar på skolområdet har "undervisning" mer varierande och ibland oklar betydelse.

Skotförfattningsutredningen: "Undervisning" leder för de flesta tankarna till den lärarledda lektionsundervisningen. Det finns emellertid även andra verksamhetsformer, t. ex. fria aktiviteter och praktisk arbetslivsorientering. Utredningen anser därför att "utbildning" är lämpligare än "undervisning" som samlingsbeteckning för olika verksamhetsformer i dagens skola. På begreppet "utbildning" bygger bl. a. bestämmelserna om skolplikt och kostnadsfri utbildning i utredningens lagförslag. Med utbildning avser utredningen sådan verksamhet som bedrivs i skolans regi i syfte att uppnå skolans mål enligt skollagen, däri inbegripet att eleverna har tillgång till vad som är nödvändigt för att verksamheten skall kunna bedrivas.

Remissinstanserna: De flesta som yttrat sig i frågan anser att "utbildning" är en lämpligare samlingsbeteckning än "undervisning". En del framför emellertid invändningar mot att skolplikten och skolhuvudman-nens kostnadsansvar kopplas Ull ett så omfattande och diffust begrepp. Någon menar också att föreskriften om att utbildningen skall vara kostnadsfri för eleverna leder längre än utredningen själv torde ha avsett, om "utbildning" har den innebörd som utredningen angett. Då skulle nämligen bland nödvändiga utbildningshjälpmedel inräknas exempelvis gängse gymnastikutrustning.

Mina överväganden: Oberoende av hur skolplikten och skolhuvudman-nens kostnadsansvar regleras kan det finnas behov av en samlingsbeteckning för olika verksamhetsformer i skolan. Jag delar utredningens uppfattning att "undervisning" kan vara missvisande i detta sammanhang och att i stället "utbildning" bör användas.

Det bör emellertid uppmärksammas att "utbildning" används även i betydelser som inte syftar pä själva verksamheten. Med "utbildning" åsyftas ofta resultatet från elevens synpunkt. Man talar också ofta om en viss utbildning Ull skillnad från en annan, som t. ex. inte har samma lärokurs (t. ex. olika linjer i gymnasieskolan) eller samma organisatoriska form. Ordet "utbildning" måste även i lagtext kunna användas i olika betydelser som anknyter till det aUmänna språkbruket.

3.4 Bosättning, kyrkobokföring m. m.

Bakgrund: Den nuvarande skollagens bestämmelser om skolplikt och rätt till utbildning avser endast dem som är bosatta i riket. Det har däremot ingen betydelse om de är svenska eller utländska medborgare eller stats-lösa. Av förarbetena framgår att frågan huruvida bosättning i riket föreligger skall bedömas enligt de principer som gäller för folkbokföringen (prop. 1956:93 s. 16 f., SOU 1961: 30 s. 809 och prop. 1962: 136 s. 78 f.).

Skolplikt och rätt till utbildning enligt skollagen föreligger även om det inle kan fastställas var i landet (i vilken kommun) en person är bosatt. Det räcker att det kan fastställas att han är bosatt i riket. Först om detta krav är uppfyllt blir det aktuellt att fastställa elevområdestillhörigheten i fråga om grundskolan och gymnasieskolan. Elevområdestillhörigheten beror enligt huvudregeln på var i landet personen är kyrkobokförd.

Mina överväganden: För skolplikt måste enligt min mening fortfarande krävas bosättning i riket. Även när det gäller rätt till utbildning bör den nya skollagens regler bygga på principen att bosättning i riket är ett krav. Principen kan inte tillämpas undantagslöst, men undantagen behöver inte anges i skollagen. Jag återkommer Ull denna fråga i kommentarer till en bestämmelse i lagens avslutande kapitel (12 kap. 5 §).

För tillämpningen av vissa bestämmelser är det nödvändigt att fastställa var i landet en person skall anses höra hemma. Det gäller bl. a. bestämmelser om grundskolans och gymnasieskolans elevområden. Ull vilka jag återkommer senare. Redan här vill jag dock framhålla följande såvitt rör dessa tvä skolformer. När det gäller personer som är kyrkobokförda i riket bör det av prakUska skäl få vara avgörande var de faktiskt är kyrkobokförda, inte var de rätteligen borde vara kyrkobokförda. De problem som i enstaka fall kan uppkomma med en sådan ordning får motverkas genom vissa andra regler som jag återkommer till.

När det gäller personer som inte är kyrkobokförda i riket men ändå anses bosatta här bör deras stadigvarande vistelseort vara avgörande. Har de inte ens stadigvarande vistelseort får uppehållsorten bli avgörande. FaU där någon inte ens har stadigvarande vistelseort är helt exceptionella. Del är naturligtvis svårt att få tUl stånd en meningsfull skolgång i ett sådant fall. Skolplikten och rätten till utbildning gör emellerUd att dessa fall inte kan ställas utanför regelsystemet.

Den kommun i vilken en person således anses bosatt bör för enkelhetens skull kunna kallas hemkommun och den landstingskommun Ull vilken hemkommunen hör hemlandstingskommun.

Prop. 1985/86: 10

Remiss-protokoll

Barn ståi' under vårdnad av båda föräldrarna - i förekommande fall adoptivföräldrar - eller en av dem. om inte domstol har anförtrott vårdnaden åt en eller två särskilt förordnade förmyndare. Vårdnaden om ett barn består lill dess att barnet fyller 18 år eller dessförinnan ingår äktenskap.

Vårdnadshavare har ansvar för barnets personliga förhållanden och skall bl. a. bevaka alt barnet lar tillfredsställande utbildning. Vårdnadshavare har rätt och skyldighet att bestämma i frågor som rör barnets personliga angelägenheter och skall därvid i takt med barnets ålder och utveckling ta allt större hänsyn till barnets synpunkter och önskemål. Om barnet har två vårdnadshavare gäller detta dem tillsammans. Är en av värdnadshavarna förhindrad att ta del i sädana beslut rörande vårdnaden som inte kan uppskjutas utan olägenhet, bestämmer den andre ensam. Denne får dock inte ensam fatta beslut av ingripande betydelse för barnets framtid, om inte barnets bästa uppenbarligen kräver det.

I den nuvarande ski>tlagen används ordet föräldrar i betydelsen vårdnadshavare i föräldrabalkens mening (se prop. 1962: 136 s. 63 och prop. 1982/83:1 s. 66f.).

Skollagen innehåller inga bestämmelser beträffande dem som är föräldrar utan att vara vårdnadshavare eller som har hand om andras barn utan att i juridisk mening vara vårdnadshavare. Det kan dock nämnas att det i skollagen finns allmänt hållna bestämmelser om samarbete mellan hem och skola. Ordet "hem" torde i detta sammanhang inbegripa även fall där någon utan att vara vårdnadshavare tar om hand barn för vård och fostran i sitt hem.

Skotförfattiiingsutredniiigen: Utredningen föreslär endast den ändringen att termen vårdnadshavare skall användas i den nya skollagen.

Remissinstanserna: Ingen remissinstans har framfört invändningar mot den tekniska förändring som utredningen föreslår. Ett par remissinstanser tar emellertid upp vissa problem som kan vara förenade med principen att det är värdnadshavarna och endast dessa som åsyftas med skolförfattningarnas föreskrifter. Remissinstanserna tänker här dels på fall där den faktiska vården handhas av andra än dem som är vårdnadshavare, dels på fall där bara den ena av barnets föräldrar är vårdnadshavare men även den andra föräldern vill ha kontakter med skolan.

Mina överväganden: Jag delar skolförtältningsutredningens uppfattning att termen vårdnadshavare bör användas i lagtexten, när vårdnadshavare i föräldrabalkens mening åsyftas.

Det är barnets vårdnadshavare som enligt föräldrabalken har ansvaret för barnets utbildning. Därför är det ofrånkomligt att nästan alla bestämmelser i skolförfattningarna om skyldigheter och befogenheter i fråga om barnet gäller just vårdnadshavare, inte den som har den faktiska värden eller föräldrar oberoende av om de är vårdnadshavare eller inte. Vissa mindre ingripande beslut måste emellertid av praktiska skäl få fattas av den som har den faktiska vården. Och en förälder som inte är vårdnadshavare kan mycket väl ha del i skolans kontakter med hemmen.

Nuvarande förhållanden och deras bakgrund: Bilaga 11.

Skotförfattningsutredningen: Utredningen redovisar en analys av nuvarande reglering men föreslår inga sakliga ändringar (bilaga 11).

Remissinstanserna: Åtskilliga efterlyser ytterligare preciseringar av vilka skyldigheter skolhuvudmännen har att tiUhandahålla olika anordningar och vilket utrymme som finns för avgiftsbeläggning. De flesta synpunkterna i sak rör läroböcker, skolmåltider och skolskjutsar. En del menar att det inte bör kunna krävas att eleverna i gymnasieskolan själva skall bekosta nödvändiga läroböcker. Enstaka remissinstanser anser att skolhuvudmännen bör ha skyldighet att tillhandahålla och bekosta skolmåltider. Vissa anser att ersättning för skolskjutsning bör kunna tas ut i en del fall. Se bilaga 11 (huvuddrag) och bilaga 5 avsnitt 3.3 (utföriigare).

Skäl för mitt förstag: Skolförfattningsutredningens förslag är inte avsett att innebära några sakliga ändringar. Inte heller jag finner skäl att frångå nuvarande principer.

Skolhuvudmännen bör alltså liksom hittills vara förhindrade att ta ut avgifter för den utbildning som anordnas i grundskolan och gymnasieskolan.

Såvitt gäller grundskolan bör huvudmännen liksom hittills också vara skyldiga alt kostnadsfritt för eleverna tillhandahålla böcker, skrivmateriel och andra hjälpmedel som används i utbildningen. När det däremot gäller gymnasieskolan bör, med hänsyn Ull vad som hittills har ansetts gälla, inte så långtgående krav ställas pä huvudmännen. Dessa bör därför kunna besluta att eleverna skall hålla sig med vissa egna hjälpmedel.

Det finns remissinstanser som anser att skolhuvudmännen skall ha skyldighet att låta eleverna få kostnadsfria skolmåltider. Sådan skyldighet föreligger inte i dag och jag är inte beredd att föreslå någon ändring därvidlag.

Liksom hktills bör kommunerna ha skyldighet att vid behov anordna skolskjutsning för eleverna i grundskolan. Någon avgift bör inte få tas ut i sådana fall.

Bestämmelserna bör utformas på sådant sätt att de inte hindrar praktiskt betydelselösa avsteg från principen om kostnadsfri utbildning. Det finns t. ex. inte anledning alt av formella skäl utesluta möjligheten för skolan att anordna studiebesök som föranleder obetydliga kostnader för eleven.

Erfarenheterna av den nuvarande skollagens bestämmelser liksom remissyttrandena över skolförfattningsutredningens förslag visar tydligt behovet av klariägganden - helst i lagtexten - av hur långt skolhuvudmännens kostnadsansvar sträcker sig. Mot den bakgrunden bör i den nya skollagen eftersträvas en viss konkretion.

Beträffande mina närmare överväganden hänvisar jag till specialmotiveringen.

Prop. 1985/86: 10

Remiss-protokoll

5 Frågor om elevernas fördelning mellan och inom olika huvudmäns grundskolor och gymnasieskolor samt frågor om interkommunal ersättning

5.1 Nuvarande regelsystem

Bosättning i riket är en förutsättning för skolplikt och motsvarande rätt att gå i grundskolan. Det är vidare en förutsättning för rätt till utbildning i gymnasieskolan. När det gäller gymnasieskolan finns också särskilda föreskrifter om behörighetsvillkor och urvalsgrunder.

Härutöver finns bestämmelser som reglerar frågan i vilken kommuns grundskola eller i vilken kommuns eller landstingskommuns gymnasieskola som en elev skall eller far tas emot. Vidare finns föreskrifter om elevernas fördelning pä skolenheter inom kommunens eller landstingskommunens skola. Detta regelsystem är fastlagt genom bestämmelser i skollagen och skolförordningen. Det bygger på att varje kommuns grundskola och varje kommuns eller landstingskommuns gymnasieskola utgör en helhet. även om eleverna är fördelade på flera skolenheter.

En kommun som på grand av skollagens föreskrifter i sin grundskola har tagit emot en elev som inte är kyrkobokförd inom kommunen har normalt rätt till s. k. interkommunal ersättning av den kommun inom vilken eleven är kyrkobokförd. Motsvarande gäller för gymnasieskolan. Bestämmelser finns i skollagen, skolförordningen och vissa ytterligare föriättningar.

En närmare redogörelse för nuvarande system finns i bilaga 12.

5.2 Behov av översyn

Kritik har riktats mot de nuvarande bestämmelsema. Vissa kritiker anser att bestämmelsema är svåra att första och på vissa punkter tekniskt bristfälliga. En del vill få till stånd även sakliga ändringar.

Skolförfattningsutredningen har föreslagit vissa tekniska förenklingar och smärre sakliga ändringar när det gäller bl. a. elevområdestillhörigheten. Utredningens förslag och remissinstansernas synpunkter redovisas i bilagorna 3, 4 (4 kap.) och 5 (avsnitt 6).

såsom bl. a. remissbehandlingen visar finns det anledning att överväga fler sakliga ändringar än utredningen från sina utgångspunkter hade skäl att föreslå. Jag tar i det närmast följande upp viktigare delfrågor. För detaljer hänvisar jag till lagförslagets 4 och 5 kap. med kommentarer i specialmotiveringen.

Vissa frågor om mottagande av elever som inte är bosatta i riket berörs i lagförslagets 12 kap. 5 § med anslutande kommentarer.

Skäl.för min förslag: 1 och med att varje kommun är skyldig att anordna     Prop. 1985/86: 10
grundskola bör som regel varje kommun vara elevområde för sin grund
skola. Under vissa omständigheter kan emellertid en elevområdesindel-     Remiss-
ning som delvis avviker från kommimindciningcn vara motivenid.     protokoll

Det är viktigt att säkerställa en möjlighet till skolgång i en annan kom-mims grimdskola. när det t.ex. är betydligt fördelaktigare kommimika-tioner dil. Det kan sägas vara en teknisk fråga om detta säkerställs genom att elevområdet sträcker sig utanför skolkommuncn eller genom bestämmelser som innebär skyldighet för en kommun att ta emot elever från den andra kommunen, när skäl av nämnda slag föreligger. Jag återkommer senare till frågor om mottagande av elever. Redan här vill jag emellertid framhålla att sådana fall som i det ;mförda exemplet i princip bör lösas genom att elevområdet ges tillräcklig omfattning.

Elevområdet för en kommuns grundskola bör liksom hittills kunna sträcka sig utanför den egna kommimcn. om det behövs för att skapa en ändamålsenlig organisation av skolväsendet eller med hänsyn till kommunikationer och liknande. Ett sådant behov kan vara aktuellt endast i ett fåtal fall och då endast för ett visst stadium eller en viss årskurs i grimdsko-tan. Två likadana delar av en kommuns grundskola - t.ex. två parallellklasser - bör inte kunna ha olika elevområden. En annan sak är att eleverna, om klasserna anordnas vid olika skolenheter, kan fördelas på skolenheterna med hänsyn till var inom elevområdet de bor.

Om elevområdet för en viss del av en kommuns grundskola sträcker sig in över en del av en annan kommun, bör den andra kommunens elevområde för sådan del av sin grimdskola vara i motsvarande män mindre. Jag ser ingen anledning att behålla systemet med överiappande elevomräden för grundskolans del.

Till skillnad från gymnasieskolan bygger grundskolan på principen om ett för alla elever gemensamt utbildningsinnehåll. Detta gäller emellertid inte fullt ut. På högstadiet anordnas utöver den för alla gemensamma utbildningen olika kurser med hänsyn till skilda intresseinriktningar hos eleverna (tillvalskurscr). Enligt min mening bör olikheter mellan kommunernas utbud i fråga om sådana kurser inte påverka clevområdesindelning-en. Om någon har alldeles speciella skäl - det bör således inte räcka med elevens önskemål - att få en högstadieundervisning som inrymmer en kurs som inte tillhandahålls i hemkommunens grundskola men väl i grannkommunens, bör han kunna tas emot i grannkommunens skola med stöd av bestämmelser om särskilda skäl för skolgång i annan skola än det egna elevområdets.

I grundskolan förekommer också avvikelser från den normala studie
gången för att tillgodose särskilda utbildningsbehov. Ett exempel är för
söksverksamheten med förberedande dansundervisning på grundskolans
mellan- och högsttidier. I en del fall - såsom i detta exempel - får en
sådan särskild anordning tillämpas bara i en viss eller i vissa kommuners
grundskolor. Anordningarna kan emellertid samtidigt vara avsedda att
komma även dem till del som inte tillhör det elevområde som fastställts för
vanlig undervisning i kommunens grundskola. Den förberedande dansun
dervisningen är ett exempel också på detta. 1 sådana fall bör som regel 35

Prop. 1985/86: 10

Remiss-protokoll

fastställas ett särskilt elevområde som omfattar hela riket. Om anordningen finns i flera kommuners grundskolor bör det särskilda elevområdet omfatta hela riket eller så stor del därav som behövs för att de olika kommunernas särskilda elevområden tillsammans skall täcka hela landet.

Regeringen har för en rad kommuner medgett att vissa s. k. musikklasser inrättas på grundskolans mellan- och högstadier. TiU skillnad från den förberedande dansundervisningen — som har sin bakgrund i behovet av tidig träning för blivande yrkesdansare - är musikklasserna inte inriktade på att tillgodose något bestämt utbildningsbehov. Jag anser därför inte att särskilda elevområden bör fastställas för musikklasserna.

Jag finner inte anledning att frångå den nuvarande huvudprincipen att det är länsskolnämnden som skall besluta om elevområden för kommunernas grundskolor.

F.n. finns i skolförordningen bestämmelser om att länsstyrelsen skall besluta om elevområden för grundskolans högstadium. Denna särreglering har tillkommit av regionalpolitiska skäl men har samtidigt ingen motsvarighet i fråga om elevområden för gymnasieskolan, där regionalpolitiska hänsyn också nalurligen gör sig gällande. Enligt min mening är det inte motiverat att ha olika ordning för beslut om elevområden för de två skolformerna. Jag anser det i detta läge naturiigt att länsskolnämnden skall besluta även om elevområden för grundskolans högstadium.

Om en anordning enligt särskilda föreskrifter har begränsats till en viss eller vissa kommuner, bör det enligt min mening ankomma på regeringen eller den myndighet som har beslutat om begränsningen att avgöra huruvida ett särskilt elevområde som sträcker sig utanför skolkommuncn skall fastställas för den del av skolan där anordningen tillämpas.

Regeringen bör även i övrigt för grundskolans del få bestämma att beslut om eievområde som sträcker sig utanför skolkommunen skall meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer. Denna möjlighet bör emellertid utnyttjas sparsamt.

Det behövs fortfarande en genom statliga beslul bestämd elevområdesindelning som grund för fördelningen av elever mellan olika kommuners och landstingskommuners gymnasieskolor.

Det kan sägas vara en teknisk fråga, om man t. ex. för en sådan specialkurs i gymnasieskolan, som anordnas av endast en kommun i landet, säkerställer tillträdet för alla oberoende av var i landet de bor genom att göra hela riket till elevområde eller genom bestämmelser som innebär skyldighet för kommunen att ta emot sökande .som inte hör till elevområdet men vill ha den utbildning som kommunen är ensam om att erbjuda. Jag anser att sådana fall som i det anförda exemplet bör lösas genom att elevområdet ges tillräcklig omfattning. Principen bör liksom hittills vara att varje del av landet i fråga om varje studieväg skall ingå i elevområdet för någon huvudmans gymnasieskola. Av praktiska skäl måste liksom nu vissa avsteg kunna göras. Undantag k;m tänk;is för enstaka studieviigar och enstiika läsår och för sådim studieväg som i betydande mån stiimmer överens med en annan studieväg. Jag vill i sammanhanget tillfoga att undantag också måste få göras för vissa korta specialkurser som inte innefattar någon egentlig yrkesutbildning, t. ex. en del korta kurser som vänder sig till ungdomar imder 18 år som bereds insatser inom ramen för kommunernas s. k. uppföljningsansvar.

Även i fortsättningen bör principen vara att länsskolnämnden skall besluta om elevområden. För gymnasieskolan kan del emellertid oftare än för grundskolan finniis anledning att frångå den principen.

I fråga om studievägar som inte :mordn;is i viirjc län finns del skäl alt lägga beslutsbefogenheten hos S(). Detta giiller särskilt om studievägen anordnas på endiist ett fåtal oricr i hindct. I en del fall bör regeringen besluta om elevområden. Jag tänker här främst på fall där del i regerings-föreskrifter har fastlagts att studievägen får anordnas på endast en eller ett fåtal oricr.

Det finns vissa i ett eller annat avseende speciella utbildningar i gymnasieskolan som inte betecknas som särskilda studievägar. Varje särmärke i form av t. ex alternativämnc bör inte föranleda att anordningen betraktas som en särskild utbildningsväg lör vilken ett sätskilt eievområde kan bli iiktuellt. Men i en del fiill kan dl sådant synsätt vara motivenil. Det bör ankomma på regeringen eller den myndighet som beslutar om anordningen att avgöra huruvida särskilt eievområde skall fastställas och vilken omfattning del i så fall skall ha.

Del kan finnas andra skäl än de nu berörda all låta regeringen eller SÖ besluta om elcvområden. Jag vill i s;immanhangcl erinra om Kungl. Majt:s bestämmelser den 16 m;irs 1973 angående intagning i Slor-Stockholms gymnasieskola m.m. Bestämmelserna innebär bl. a. att samtliga kommuner i området har gemensamt elevområde för en lång rad studievägar som anordnas i flera av kommunerna.

Prop. 1985/86: 10

Remissprotokoll

Skolföifdtiningsuiredningen: Reglerna om tillhörighet till elevområde görs helt lika för grundskolan och gymnasieskolan. TiU ett elevområde skall höra dels den som är kyrkobokförd inom elevområdet, dels den som inte är kyrkobokförd i riket eller saknar stadigvarande vistelseort men uppehåller sig inom elevområdet.

Reinissinsianseriut: Flertalet tillstyrker enhetliga regler för grundskolan och gymnasieskolan. Någon remissinstans anser att elevområdestillhörigheten bör göras beroende inte av var vederbörande är kyrkobokförd ulan av var han rätteligen borde vara kyrkobokförd.

Skäl för mitt förslag: Hur bestämmelserna om tillhörighet till elevområde bör utformas beror delvis på vilket utrymme som ges för mottagande av elever i annan skola än det egna elevområdets. Med det utrymme för en s;°idan ordning som enligt min mening bör föreligga - jag återkommer strax till detta - anser jag att elevområdestillhörigheten för såväl grundskolan som gymnasieskolan genomgående bör knytas till den faktiska kyrkobokföringen. 1 så fall behövs en kompletterande regel endast för fall där någon inte är kyrkobokförd i riket men ändå anses bosatt här. Den kompletterande regeln får då innebära att elevområdestillhörigheten knyts till den stadigvarande vistelseorten. För fall där inte ens sådan finns får uppehållsorten bli avgörande. Jag har berört detta i det föregående (avsnitt 3.4).

5.6 Vilka regler som bör gälla om tillträde till en viss kommuns eller landstingskommuns skola

5.6.1 Grundskolan

Mitt förstag: Fortfarande skall gälla att en kommun i sin grundskola skall ta emot inte endast barn som tillhör skolans eievområde utan också barn som har särskilda skäl att få gå där.

Innan en kommun tar emot någon som inte hör till skolans elevområde, skall kommunen bereda barnets hemkommun tillfälle att yttra sig. Om hemkommunen lämnar ett avstyrkande yttrande som den andra kommunen inte godtar, skall frågan avgöras av länsskolnämnden.

Barnet skall genom vårdnadshavare ha besvärsrätt, däremot inte hemkommunen.

gast med hänsyn till barnets personliga förhållanden eller av andra särskilda skäl.

Remissinstanserna: Olika uppfattningar råder om vilket inflytande hemkommunen bör ha på bedömningen av skälen för skolgång i en annan kommuns grundskola, inte minst mot bakgrund av reglerna om interkommunal ersättning. Vissa remissinstanser vill att hemkommunen skall ha beslutanderätt eller besvärsrätt.

Skäl för mitt förslag: Det måste givetvis finnas vissa möjligheter att fä gä i en annan skola än det egna elevområdets. De stela reglerna om elevområ-destillhörighet bygger på den föratsättningen. Det gäller både den nuvarande skollagens regler och de bestämmelser som jag föreslår. Utrymmet för skolgång i en annan skola än det egna elevområdets bör för den nya skollagens del kunna utformas i huvudsaklig överensstämmelse med utredningens förslag.

Lagreglerna om detta utrymme avser rättighet för eleven i förhållande till den mottagande kommunen. Frågan om skyldighet för hemkommunen alt utge interkommunal ersättning är sekundär och behöver inte göras helt beroende av det faktum att eleven har tagits emot i den andra kommunens skola. Enligt min mening kan det därför inte bli tal om att låta hemkommunen besluta. Ansvaret och beslutsbefogenheten bör ligga hos den mottagande kommunen och i vissa speciella fall, som jag återkommer till, hos länsskolnämnden. Om en kommun vägrar ta emot ett barn, bör barnet genom vårdnadshavare liksom hittills ha besvärsrätt. Jag finner inte skäl att låta hemkommunen få besvärsrätt i fall där en annan kommun har tagit emot någon på enligl hemkommunens uppfattning otillräckliga grunder.

Det är emeUertid givet att hemkommunen kan ha i sammanhanget viktiga synpunkter att anföra. Det är också givet att barn inte utan vidare skall tas in i skolor utanför det egna elevområdet bara därför att de själva och deras vårdnadshavare anser sig ha särskilda skäl för en sådan skolgång. Man kan i praktiken knappast komma ifrån att bedömningen av om åberopade skäl har tillräcklig tyngd i gränsfall får vägas mot hemkommunens intresse av att t. ex. kunna behålla elevunderlaget för en skolenhet som riskerar att bli nedlagd. Mot den bakgrunden bör den andra kommunens skolstyrelse ha skyldighet att inhämta yttrande från hemkommunens skolstyrelse. Om denna avstyrker finns det anledning för den andra kommunens skolstyrelse att allvarligt överväga om särskilda skäl verkligen föreligger. Anser den att skälen inte är tillräckligt starka och vägrar att ta emot barnet, bör barnets vårdnadshavare ha möjlighet att överklaga beslutet hos SÖ som sista instans.

Om den emellertid fortfarande anser att skälen är tillräckliga bör enligt min mening frågan hänskjutas till länsskolnämnden som därvid får göra de avvägningar som kan vara aktuella. Om länsskolnämnden finner skälen tillräckliga, bör kommunen ha skyldighet att la emot barnet. Finner länsskolnämnden skälen otillräckliga får barnets vårdnadshavare överklaga till SÖ såsom sista instans.

I fall där kommunerna hör till olika län bör SÖ få spela den roll som annars tillkommer länsskolnämnden. SÖ bör även då vara sista instans.

Som jag återkommer till i det följande bör den mottagande kommunens

Prop. 1985/86: 10

Remiss-protokoll

Remissprotokoll

Prop. 1985/86: 10 rätt Ull interkommunal ersättning göras beroende av att den iakttagit sina skyldigheter att inhämta yttrande från hemkommunen och att i förekommande fall hänskjuta frågan till länsskolnämnden.

5.6.2 Gymnasieskolan

Mitt förslag: Fortfarande skall gälla att den som har särskilda skäl att få gå i en viss kommuns eller landstingskommuns gymnasieskola trots att han inte tillhör skolans elevområde för studievägen skall likställas med den som tillhör elevomrädet.

Om även hemkommunen eller hemlandstingskommunen anordnar den aktuella studievägen i sin gymnasieskola, skall yttrande därifrån inhämtas innan eleven med stöd av särskilda skäl tas emot i någon annan huvudmans gymnasieskola. Om yttrandet är avstyrkande och den mottagande kommunen eller landstingskommunen inte godtar yttrandet, skall frågan avgöras av länsskolnämnden eller SÖ.

Skäl .för mitt förstag: Som jag tidigare påpekat finns det åtskilliga kommuner som inte har gymnasieskola. Härtill kommer att de kommuner som anordnar gymnasieskola inte har samma utbud av studievägar. I många fall är det således inte möjligt att genomgå en viss studieväg i hemkommunen eller hemlandstingskommunen. Det hindrar emellertid inte att del synsätt som jag anlagt beträffande grundskolan bör kunna gälla även i fråga om gymnasieskolan.

5.7 Elevernas fördelning på skolenheter

Mitt förslag: Grunder för elevernas fördelning på skolenheter inom en huvudmans grundskola eller gymnasieskola skall inte heller i fortsättningen bestämmas genom lag men däremot kunna regleras i andra statliga föreskrifter.

6 Utbildningen för dem som inte kan gå i grundskolan och gymnasieskolan

6.1 Allmänt

För barn som på grund av synskada, dövhet, hörselskada eller talskada inte kan gå i grundskolan anvisar nuvarande skollag den tioåriga specialskolan, för vilken staten är huvudman. För dessa barn upphör skolplikten normalt först vid utgången av vårterminen det kalenderår de fyller 17 år. dvs. ett år senare än för barn i allmänhet. Lagen innehåller inga särskilda bestämmelser om utbildning på gymnasial nivå efter specialskolan. Det förutsätts att ungdomarna genom särskilda stödåtgärder skall kunna gå i gymnasieskolan. I Örebro anordnas inom gymnasieskolan utbildning som är särskilt anpassad för döva och hörselskadade.

I den nuvarande skollagen finns inga bestämmelser om skolplikt och utbildning för barn och ungdomar som inte kan gå i grundskolan och gymnasieskolan därför att de är psykiskt utvecklingsstörda. I stället hänvisar skollagen lill 1967 års omsorgslag. Denna innehåller bestämmelser om särskolplikt. som upphör senast vid 21 eller i vissa fall 23 års ålder. Särskolplikten fullgörs normalt i särskolan för vilken landstingskommunerna är huvudmän. 1 särskolan ingår grundsärskola och träningsskola, som båda är tioåriga, samt yrkessärskola.

1 1967 års omsorgslag finns också bestämmelser om all psykiskt utvecklingsstörda som på grund av syn- eller hörselskada inte kan gå i särskolan i stället skall beredas utbildning i specialskolan.

I samband med att den nya skollagen tillförs bestämmelser om sådan utbildning som i dag regleras i 1967 års omsorgslag bör vissa sakliga ändringar genomföras i enlighet med vad som har förutskickats i omsorgspropositionen. Jag kommer i det närmast följande att redovisa de viktigaste av dessa ändringar. 1 fråga om detaljer hänvisar jag till specialmolive-ringen.

När det gäller specialskolan och de grupper som den vänder sig till bör

Skäl för mitt förstag:

Personkretsen i den nya omsorgstagen

I den nya omsorgslagens inledande paragraf sägs att lagen innehåller föreskrifter om särskilda omsorger om psykiskt utvecklingsstörda. Vidare anges att vad i lagen sägs om psykiskt utvecklingsstörda gäller även personer som på grund av hjärnskada, föranledd av yttre våld eller kroppslig sjukdom, har fått ett betydande och bestående begåvningshandikapp samt personer med barndomspsykos.

J omsorgsproposjtionen uttalas bl. a. följande angående personkretsen (s. 561'.. se även s. 18 ff).

Psykisk utvecklingsstörning är en intellektuell funktionsnedsättning som beroende på grad och miljö utgör ett handikapp. Den sammanhänger med en under individens utvecklingsperiod inträffad brist eller skada som i många fall är så betydande, att personen behöver stöd och hjälp i sin livsföring genom särskilda omsorger för alt kunna delta i samhällslivet. Med utvecklingsperioden avses i allmänhet perioden före 16 års ålder. Vid bedömningen av den intellektuella förmågan skall psykologiska, sociala och pedagogiska faktorer vägas samman. Någon ändring av innebörden i begreppet psykisk utvecklingsstörning jämfört med 1967 års omsorgslag åsyftas inte.

Med psykiskt utvecklingsstörda likställs två grupper med liknande behov.

Den första gruppen är personer som, i allmänhet efter utvecklingsåren, har fått en hjärnskada och till följd härav en intellektuell funktionsnedsättning som har lett till ett betydande och bestående begåvningshandikapp.

Den andra gruppen är personer med barndomspsykos. Enligt beräkningar inträder sådan psykos hos omkring femtio barn per år i hela landet. Med barndomspsykos avses en djupgående personlighetsstörning med debut i regel före sju års ålder. Den tar sig uttryck i bl. a. omfattande avvikelser i

6.3 Särskolan och dess huvudmän

Mitt förslag: Särskolan behålls som särskild skolform med landstingskommunalt huvudmannaskap. Möjlighet öppnas att genom avtal överföra huvudmannaskapet till kommun.

Omsorgskommitténs förslag: Utbildningen av psykiskt utvecklingsstörda inordnas i det allmänna skolväsendet med kommunalt huvudmannaskap.

Remissinstanserna: En så gott som enig remissopinion motsätter sig omsorgskommitténs förslag. Däremot är remissinstanserna positiva till ett närmande mellan särskolan och det aUmänna skolväsendet genom att särskolan regleras i skollagen och inte utgör en särskild omsorg enligt lagstiftningen om sådana.

Omsorgsberedningens förslag: Överensstämmer med mitt förslag.

Skäl för mitt förstag: Jag vill erinra om vad chefen för socialdepartementet anförde i omsorgspropositionen angående bibehållande av särskolan med landstingskommunalt huvudmannaskap (s. 22 ff).

Den nya omsorgslagen inrymmer en möjlighet att genom avtal överlåta uppgifter enligt den lagen UU kommun som ingår i landstingskommunen, såsom anfördes i omsorgsproposilionen bör en motsvarande möjlighet finnas beträffande särskolan.

Omsorgskomniittén: Särskolplikten ersätts av vanlig skolplikt. Psykiskt utvecklingsstörda ungdomar ges rätt lill undervisning i klasser för yrkesutbildning, yrkesträning eller verksamheislräning inom gymnasieskolan.

Remissinstanserna: Mänga remissinstanser anser att nuvarande särskolplikt till 21 eller i vissa fall 23 års ålder skall vara kvar.

Omsorgsberedningen: Överensstämmer med mitt förslag.

Skäl för mitt för.sldg: I omsorgspropositionen redovisades all både om-sorgskommitlén och omsorgsberedningen föreslagit sänkning av den nuvarande övre åldersgränsen för särskolplikten i kombination med en rätt att få utbildning efter skolpliktens upphörande. Vid riksdagsbehandlingen framhöll socialutskottet (SoU 1984/85:27 s. 18 f.) vikten av att psykiskt utvecklingsstörda ungdomar verkligen får all den undervisning som de kan tillgodogöra sig. En regeländring får enligt utskottet inte ske på ett sådant sätt all vissa ungdomar i praktiken får mindre skolundervisning och träning än nu och därmed sämre möjligheter att utveckla sina personliga resurser. Utskottet förutsatte att regeringen skulle ägna särskild uppmärksamhet åt denna fråga i det fortsatta beredningsarbetet.

De nuvarande bestämmelserna innebär skolplikt under flera år efter myndighetsåldern 18 är. En skolpliklstid som sträcker sig in i vuxen ålder är enligt min mening betänklig frän principiell synpunkt. Den kan inte försvaras enbart med hänvisning till hur angeläget det är att ungdomarna genomgår ytterligare utbildning. I sammanhanget vill jag beträffande andra grupper erinra om dels att gymnasieskolan är frivillig, dels att den som har passerat den vanliga skolpliktsåldern 16 är men som i läsning, skrivning eller räkning saknar sådana färdigheter som normalt uppnås på grundskolans mellanstadium visserligen har rätt att genomgå grundutbildning för vuxna (grundvux) men inte någon skyldighet att göra det.

Som jag tidigare redovisat har barn som på grund av t. ex. hörselskada inte kan gå i grundskolan och därför tas emot i specialskolan en ett är längre skolpliktstid än barn i allmänhet. Skolpliktstiden för psykiskt utvecklingsstörda som går i särskolan eller specialskolan bör kunna vara densamma som för dem som utan alt vara psykiskt utvecklingsstörda går i specialskolan. De psykiskt utvecklingsstörda ungdomarna behöver visserligen efter grundutbildningen i grundsärskolan eller träningsskolan yrkesutbildning eller annan träning som erbjuds i yrkessärskolan. Fortsatt skolgång efter 17 år - i praktiken normall i yrkessärskolan - bör emellertid kunna vara frivillig, om den utformas som en ovillkorlig rätt att få utbild-

Prop. 1985/86: 10

Remissprotokoll

ning i en omfattning som motsvarar den nuvarande skolpliktsliden. Jag vill också erinra om att detta överensstämmer med ett enhälligt förslag av omsorgsberedningen, som bestod av företrädare för bl. a. SÖ, kommunförbunden. Handikappförbundens centralkommitté och Riksförbundet för utvecklingsstörda barn, ungdomar och vuxna.

För eleverna i grundskolan anordnas studie- och yrkesorientering inför deras ansökan till gymnasieskolan. Insatser av liknande slag måste givetvis göras för eleverna i motsvarande skede i särskolan. I det sammanhanget får eleverna klart för sig värdet av fortsatt skolgång. Jag är förvissad om att huvudmännen känner sitt ansvar och kommer att verka för att ungdomarna och deras föräldrar utnyttjar den rätt de Ullförsäkras.

Inte längre skolpliktiga elever i särskolan bör således ha en rätt till skolgång som sträcker sig lika långt som den nuvarande särskolplikten, dvs. till utgången vårterminen det är de fyller 21 år. Vissa elever kan ha behov av ytterligare skolgång för att avsluta en dessförinnan påbörjad utbildning. Om det behövs bör eleven i ett sådant fall fä fortsätta sin skolgång t. o. m. vårterminen det år eleven fyller 23 är.

Psykiskt utvecklingsstörda som har fullgjort särskild skolpUkt på annat sätt än genom skolgång i grundsärskolan eller träningsskolan bör också ha rätt att efter skolpliktstiden få utbildning i särskolan, om de inte bereds utbildning i specialskolan.

I omsorgsproposkionen berördes vissa frågor om vuxenutbildning (s. 41 ff). Chefen för socialdepartementet uttalade uppfattningen alt en kompe-tensinriktad vuxenutbildning, motsvarande särskolan, borde utvecklas genom formalisering av den f. n. försöksvis bedrivna vuxensärskolan (sär-vux) som skolform. Syftet borde vara att särvux, tillsammans med andra undervisningsformer, skall komma i nivå med vad som genom bl. a. kom-vux och grundvux står tiU förfogande för övriga i samhället. Försöksverksamheten med särvux, som pågår sedan ett antal år, har visat att behovet av sådan utbildning är stort. Detta behov kommer att förstärkas i och med den föreslagna sänkningen av den övre åldersgränsen för skolplikten. Man måste räkna med att del finns enstaka ungdomar som inte tar till vara sin rätt till utbildning upp till normalt 21 års ålder men längre upp i åren ångrar sig. Chefen för socialdepartementet aviserade i omsorgspropositionen att han ämnar föreslå regeringen att uppdra åt SÖ att ytterligare utreda hur särvux skall bli permanent verksamhet och att i samråd med socialstyrelsen lämna förslag till finansiering.

medverkan av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer. Kommunerna får statsbidrag till kostnaderna för skolcheferna. I den senaste budgetpropositionen (prop. 1984/85:100 bil. 10 s. 48 och 151-153) föreslås emellertid att den statliga regleringen av tjänsterna skall upphöra med utgången av juni 1985 eller den senare tidpunkt som av övergångsskäl kan behövas. Vidare föreslås att statsbidragen till kostnaderna för skolchefer skall upphöra för tiden fr. o. m. den I juli 1985. De enda regler som anses behövas i fortsättningen är att det skall finnas en skolchef i varje kommun och att i vissa fall uppdraget att vara skolchef skall kunna läggas på en rektor. Riksdagen har nyligen beslutat i enlighet med dessa förslag (UbU 1984/85:16, rskr 234).

Även särskolcheferna har statligt reglerade anställningar. Landstingskommunerna får statsbidrag till lönekostnaderna.

Det finns enligt min mening inte anledning att i dessa avseenden göra skillnad mellan de kommunala skolcheferna och särskolcheferna. Den statliga regleringen bör därför upphöra med utgången av juni 1986 eller den senare tidpunkt som av övergångsskäl kan behövas. Statsbidragen till kostnader för särskolchefer bör upphöra för Uden fr. o m. den 1 juli 1986.

I fortsättningen bör det räcka med ett fåtal regler av i princip samma innehåll som dem som förutskickas i fråga om skolcheferna. Den nya skollagen bör inte innehålla bestämmelser om skolchefer. De föreskrifter som behövs kan tas in i en förordning. Detsamma är fallet med föreskrifter om särskolchefer.

Prop. 1985/86: 10

Remiss-protokoll

Skoladininistniliva kommittén: Helst bör bestämmelserna om vite och hämtning upphävas. 1 varje fall bör möjligheten till hämtning tas bort.

Remissinstonsenui: De flesta förordar att möjligheten till polishämtning avskaffas. En del vill att även tvångsmedlet vite skall las bort. Många framhåller emellertid alt skolplikten förutsätter att tvångsmedel finns som en sista utväg. De som har denna inställning anser i allmänhet att tvångsmedlet vite, i brist på bättre, bör behållas.

Skotförfattningsutredningen: Med hänvisning till beredningen av skoladministrativa kommitténs förslag har skollortättningsutredningen inte gått in på frågan huruvida sanktionsmöjligheterna bör avskaffas eller inte. 1 sitt lagförslag utgår utredningen från alt de skall finnas kvar.

Remissinstanserna: Trots att skolförfattningsutredningen inte tagit ställning i sak har många remissinstanser — särskilt länsskolnämnder och kommuner - funnit sig föranlåtna att uttala sig i frågan, i åtskilliga fall med hänvisning till sina remissyttranden över skoladministrativa kommitténs förslag. De flesta anser att möjligheten till polishämtning bör avskaffas. En del vill att även tvångsmedlet vite skall tas bort.

Skäl för mitt förslag: När ett barn utan gikig orsak uteblir från skolan bör i första hand skolans personal försöka komma till rätta med problemet genom samtal med barnet och dess vårdnadshavare. I besvärliga fall måste skolstyrelsen kopplas in.

Vårdnadshavares ovillighet att fa barnet till skolan kan ha olika orsaker. I en del fall kan skälet vara att barnet självt inte vill gå till skolan. Andra orsaker kan vara att värdnadshavarna är oroliga för trafiken på vägen till skolan eller för att barnet skall bli utsatt för mobbning. Det kan också hända att värdnadshavarna vill att barnet skall fä en annan lärare eller fä gä vid en annan skolenhet. I en del fall kan vårdnadshavarnas åtgärd att hålla barnet hemma vara avsedd som påtryckningsmedel för att få till stånd en ändring, t. ex. överflyttning till en annan skolenhet. Fall kan också tänkas där värdnadshavarna, som kanske har fått avslag på en begäran om att

själva få anordna utbildning för barnet, inte accepterar utbildning i någon av de former som lagen anvisar.

Det är viktigt att skolan försöker komma till rätta med de bakomliggande , orsakerna. Skolan bör på allt sätt sträva efter att söka få till stånd en , lösning i samförstånd med värdnadshavarna och barnet. 1 många fall kanske värdnadshavarna låter sig övertalas mot bakgrund av de problem som barnet kan få om det ställs utanför. Men man måste räkna med att det i en del fall inte går att övertala värdnadshavarna. Skolan får inte vara blind för att t. ex. en oro för trafikförhållandena på vägen till skolan kan vara befogad. Men skolan kan självfallet inte falla undan för krav på att barnet skall få en viss lärare e.d. I de fall där varken övertalning eller rimligt tillmötesgående från skolans sida hjälper inställer sig frågan om tvångsmedel.

De nuvarande tvångsmedlen används i mycket liten utsträckning. Därmed är emellertid inte sagt att de saknar praktisk betydelse. Redan vetskapen om att tvångsmedel finns kan i en del fall medverka till alt värdnadshavarna fullgör sina skyldigheter.

Som jag redan framhållit måste skolplikten - med rimliga medel -kunna hävdas även när värdnadshavarna inte låter sig övertalas.

Det är svårt att finna lämpliga sanktionsmedel. Jag ser emellertid inte någon avgörande invändning mot det nuvarande tvångsmedlet vite. Del är från principiell och praktisk synpunkt viktigt att ha ett medel för markering och ingripande innan det har gått sä långt, att frågan om barnets omhändertagande av annan än vårdnadshavaren aktualiseras.

De allra flesta remissinstanserna förordar att möjligheten till polishämtning avskaffas. Jag delar den uppfattningen. För barnet påfrestande åtgärder kan enligt min mening försvaras endast om barnets utbildning är varaktigt hotad. Och i sådana fall hjälper knappast hämtning, som är en temporär åtgärd.

Jag har hela tiden talat om fall där värdnadshavarna inte har gjort vad på dem ankommer för att barnet skall inställa sig i skolan. Fall kan finnas där barnet uteblir utan att värdnadshavarna kan lastas. Det gäller särskilt när barnet är i högstadieåldern och tillsynen av naturliga skäl inte kan vara lika långtgående som tidigare. Självfallet får skolan inte låta det bero. Personalen måste fa barnet att inse sitt eget bästa. Jag anser det inte rimligt att tillåta tvångsmedel i sådana situationer.

Prop. 1985/86: 10

Remissprotokoll

Prop. 1985/86: 10

Remiss-protokoll

Reniissinsidnsenid: Vissa tillstyrker förslaget att det skall ankomma på skolstyrelsen att förelägga vite. Åtskilliga förordar emellertid alt befogenheten skall ligga kvar hos länsskolnämnden. De framhåller att skolstyrelsen inle framstår som en neutral instans utan som vårdnadshavarnas "motpart".

En del remissinstanser instämmer i förslaget att länsrätten skall pröva frågor om utdömande av vite. Åtskilliga förordar emellertid alt länsskolnämnden fortfarande skall avgöra sådana ärenden, eftersom den nuvarande ordningen har fungerat tilllVedsslällande och länsskolnämnderna har ingående kunskaper om skolan.

Skäljör mitt förslag: Som jag tidigare framhållit är vitesföreläggande en åtgärd som vidtas i sista hand. Dessförinnan måste skolstyrelsen pröva andra metoder för att få värdnadshavarna all medverka till barnets skolgång. Som åtskilliga remissinstanser framhållit kan värdnadshavarna uppfatta skolstyrelsen som en "motpart". 1 vart fall kan det framstå som naturligast att en annan, statlig myndighet får handlägga frågan om vitesföreläggande. Jag anser inte att det finns underlag för att frångå nuvarande ordning med länsskolnämnden som beslutande myndighet i sädana fäll.

Enligt den av riksdagen nyligen antagna lagen (1985:206) om viien skall frågan om utdömande av vite normall prövas av länsrätt på ansökan av den myndighet som har utfärdat vitesföreläggandet, om inte annat är särskilt föreskrivet.

I och för sig talar principiella skäl för att föreläggande och utdömande skall ankomma pä två olika myndigheter. Det har emellerUd hittills fungerat med båda uppgifterna hos länsskolnämnden. Jag finner inte tillräckliga skäl att ändra nuvarande regler om att länsskolnämnden även skall pröva om vitet skall dömas ut.'

diggöra eller åtminstone försvara andra former än de särskilt angivna. Prop. 1985/86: 10 Därför bör lagen innehålla en bestämmelse som gör del möjligt att godkänna en annan anordning under viss;i förutsättningar. Det får då bli fråga om Remi.s.s-etl godkännande för det enskilda barnets del och inle ett allmängiltigt protokoll godkännande av anordningen som sådan.

Den nuvarande skollagen har ingen allmän bestämmelse om utrymme för godkännande av särlösningar. Enligt lagens 35 S skall emellertid ett barn befrias från skolgång, om det i hemmet eller annorstädes bereds enskild undervisning, som väsentligen motsvarar grundskolans. En motsvarighet finns i 26 § i den nuvnninde omsorgslagcn. Enligt den paragrafen skall ett psykiskt utvecklingsstört barn befrias från skolgång, om det får enskild undervisning, som väsentligen motsvarar den undervisning del skulle ha fåll i särskolan.

Mitt förslag begränsar sig inte lill vad som nu kallas enskild undervisning.

En bestämmelse om möjlighet alt godkänna någon annan form än de reguljära behövs för fall där exceptionella omständigheter motiverar att barnets utbildning anordnas på ett avvikande .sätt. Jag tänker exempelvis på vissa fall dä barnet behöver speciell vård. Vidare kan det finns ett behov av särlösningar för ett eller annat barn som är bosatt i en avlägsen glesbygd. För gränsbor bör det inte under alla omständigheter vara uteslutet att få gå i skola i grannlandet.

Bestämmelsen kan emellertid också åberopas i fall där barnets vårdnadshavare, utan att sådana omständigheter föreligger, vill att barnets utbildning skall ordnas på annat sätt än i någon av de former som lagen direkt anvisar. Åtskilliga av de senaslc årens ärenden om enskild undervisning har sådan bakgrund.

För att ett annat sätt all fullgöra skolplikten än de i lagen särskilt angivna skall tillåtas måste enligl min mening krävas alt det i det enskilda fallet framstår som ett fullgott alternativ till den utbildning som annars står barnet till buds enligt lagens föreskrifter, dvs. normalt skolgång i grundskolan eller i en godkänd fristående skola, Om inle ett sådant krav uppställdes skulle skolplikten urholkas.

Beträffande innebörden av kravet på att iiiternativct skall vara fullgott vill jag framhålla att jämförelsen måste göras med hänsyn till det barn som del gäller. Ett exempel är alt barnet till följd av grav skolfobi har haft stora svårigheter under skolgång i grundskolan eller i en fristående skola. Om vårdnadshavaren i ett sådant fall vill låta barnet fä undervisning i hemmet, bör det finnas utrymme för all godta en sådan anordning för en tid, även om den skulle vara något sämre än den utbildning som de reguljära formerna ger. Vid den jämförande prövningen måste nämligen beaktas att barnet inte genom att fortfarande vara skolelev får det utbyte .som skolgång normalt ger.

När ingen sådan exceptionell omständighet föreligger bör man ställa i
princip samma krav som gäller för alt en frislående skola skall godkännas
för skolpliktens fullgörande. Del betyder alltså normalt att utbildningen
skall ge kunskaper och färdigheter som lill art och nivå väsentligen mot
svarar grundskolans och att utbildningen även i övrigt väsentligen skall 51

Nuvarande regler: Grundläggande bestämmelser om skolhälsovården i grundskolan och gymnasieskolan finns i 1962 års skollag. Kompletterande föreskrifter finns i bl.a. skolförordningen. Skolhälsovården omfattar alla elever i grundskolan och elever på minst ettåriga studievägar i gymnasieskolan. Nyinskrivna elever i grundskolan skall läkarundersökas i början av läsåret och därefter minst två gånger fram till och med årskurs 8. Elever i gymnasieskolan skall läkarundersökas en gång under första läsåret och därefter högst vartannat år.

Skolförfiittningsutredningen: Utredningens lagförslag ansluter i huvudsak till nuvarande bestämmelser. En formell skillnad är alt utredningen föreslår att föreskrifter om skyldighet för elever i gymnasieskolan att underkasta sig läkarundersökning flyttas från skolförordningen lill skollagen.

Remissinstanserna: Remissbilden är splittrad. Bl. a. RRV vill ha en mer genomgripande översyn. RRV m.fl. anser att detaljregleringen måste minska. Vad gäller skollagen tänker dessa instanser närmast pä bestämmelser om antalet undersökningstillfällen och deras förläggning saml kravet på att det skall vara läkarundersökning även när undersökningen skulle kunna utföras av en skolsköterska.

RRV:s rapport: Hälsokontrollerna inom skolhälsovården bör inte vara tvingande för eleverna. S. k. klassundersökningar skall inte behöva utföras av skolläkare. Regler om hälsokontrollernas antal och inriktning bör inte vara bindande utan ha formen av allmänna råd.

Skäl för miti förslag: Skolhälsovården bör som hittills främst vara förebyggande. Det bör anges i lagen att den skall omfatta hälsokontroller och enkla sjukvårdsinsatser.

RRV:s rapport och vissa remissinstansers yttranden över skolförfatt- Prop. 1985/86: 10 ningsutredningens belänkande visar alt den nuvarande skollagens reglering av skolhälsovården på vissa punkter behöver omprövas i sak. Jag Rcmiss-anser inle all det finns tillräckligt underlag för några genomgripande änd- protokoll ringar. En del av de låsningar som nuvarande regler innebär bör dock kunna minskas.

Bl. a. RRV har fört fram tanken på att låta skolhälsovården innebära endast rättigheter och inle som nu också skyldigheter för eleverna.

Sannolikt skulle de allra flesta delta i skolhälsovårdens hälsokontroller även om dessa vore frivilliga. Del kan emellertid finnas en och annan som inte skulle bry sig om att delta men som kanske har brister som skulle upptäckas vid kontrollen. Detta gäller särskilt yngre elever. Jag finner därför inte anledning att avskaffa nuvarande skyldighet för eleverna i grundskolan alt delta.

När det gäller gymnasieskolan omfattar den lagstadgade skolhälsovården endast elever på minsi ettåriga studievägar. Å andra sidan omfattas dessa elever oberoende av hur gamla de är. Många år myndiga innan de har gått ut gymnasieskolan. Jag anser att kravet på deltagande bör kunna ersättas med enbart en rätt att anlita skolhälsovården för eleverna i gymnasieskolan.

Flera remissinstanser har efterlyst möjligheter lill undanlag från kravet på att hålsoimdersökningar skall utföras av läkare. De menaratt åtskilliga sådana uppgifter kan utföras av en skolsköterska och att så i praktiken sker i ganska stor omfattning. Även jag anser alt skolsköterskor bör få utföra sådana uppgifter i fråga om hälsokontroller som inle kräver läkare.

Det finns obligatoriskti hälsokontroller av ivå slag. Dels anordnas kontroller för alla. Dels sker kontroller på förekommen anledning i det enskilda fallet.

I fråga om de kontroller som anordnas för alla har flera remissinstanser vänt sig mot detaljregleringen beträffande antalet undersökningstillfällen och deras förläggning. Även jag anser alt en viss uppmjukning bör kunna göras i reglerna.

För grundskolans del bör skollagen föreskriva all varje elev skall genomgå allmän hälsokontroll en gång på varje stadium, den första under första läsåret. Någon närmare reglering av undersökningstillfällena bör inte göras. Vidare bör föreskrivas att varje elev skall genomgå synkonlroller och andra begränsade hälsokontroller som kan behöva anordnas för alla mellan de allmänna hälsokontrollerna. Liksom hittills bör varje enskild elev dessutom ha skyldighet att genomgå undersökning på förekommen anledning.

För gymnasieskolans del bör skollagen föreskriva att elever på minst ettåriga studievägar skall beredas tillfälle att genomgå minst en allmän hälsokontroll.

Nuvarande bestämmelser: Bestämmelser om skolhälsovård i särskolan finns inte i 1967 års omsorgslag men väl i den anslutande omsorgsstadgan. Enligt 29 § omsorgsstadgan skall skolhälsovården främst vara av förebyggande natur men även omfatta annan hälso- och sjukvård som kan meddelas vid särskolan. Varje elev skall enligt stadgans 30 § läkarundersökas snarast möjligt efter inskrivning och undersökas ingående minst en gång åriigen.

Omsorgsberedningen: Bestämmelserna för elever i grundskolan och gymnasieskolan bör i princip gälla även för elever i närmast motsvarande former av särskolan. För att säkerställa att det inte blir några försämringar för särskolans elever i förhållande till nuvarande regler bör föreskrivas att dess elever, utöver vad som gäller för eleverna i grundskolan och gymnasieskolan, har rätt till de ytterligare undersökningar som föranleds av deras handikapp.

Skäl för milt förslag: I möjligaste män bör samma regler gälla för särskolans elever som för elever i grundskolan och gymnasieskolan. Självfallet bör emellertid skolhälsovården anpassas tUl det förhållandet att eleverna är psykiskt utvecklingsstörda. Eleverna bör inom ramen för skolhälsovården kunna genomgå sådana särskilda undersökningar som föranleds av deras handikapp och under grundutbildningstiden ha skyldighet att göra det. Åtskilliga psykiskt utvecklingsstörda har även andra funktionsnedsättningar än begåvningshandikapp. När det gäller undersökningar som avser andra funktionsnedsättningar måste givetvis hänsyn tas till att eleverna inte i samma utsträckning som andra barn kan förväntas själva tala om t. ex, att de börjar se dåligt på långt häll.

9.3 Specialskolan

Milt förslag: Elever i specialskolan skall inom skolhälsovården kunna genomgå sådana särskilda undersökningar som föranleds av deras handikapp. I övrigt skall i princip samma regler gälla som i fråga om elever i grundskolan och gymnasieskolan.

10 Särskilda frågor

10.1 Länsskolnämnderna m. m.

Mitt förslag: Liksom nu skall landstinget välja fem av ledamöterna och suppleanter för dem i länsskolnämnden. Sammansättningen i övrigt regleras inte i den nya skollagen. Utöver de ledamöter som landstinget väljer skall länsskolnämnden ha sex ledamöter. Av dessa skall fyra representera arbetsmarknaden och — liksom suppleanter för dem — utses av regeringen efter förslag frän arbetsgivar- och arbetstagarorganisationer. Övriga tvä ledamöter och suppleanter för dem skall utses av länsstyrelsen. De förutsätts representera dels utbildningsverksamheten i länet, dels den allmänna samhällsplaneringen där. Ordförande skall alltjämt utses av regeringen bland nämndens ledamöter.

Regeringen och länsstyrelsen skall utse ledamöter och suppleanter enligt de nya reglerna för tid fr.o.m. den I januari 1986. Detta föranleder ändring i den nuvarande skollagen.

Den nuvarande försöksverksamheten med s. k. regionala planeringsråd skall upphöra vid utgången av juni 1986. Planeringssamverkan mellan skola och arbetsliv utformas i fortsättningen på det sätt som länsskolnämnderna finner lämpligt.

Prop. 1985/86:10

Remissprotokoll

arbetsgivare och en bland företrädare för arbetstagare inom länet. En ledamot skall utses av SÖ och en av länsstyrelsen. Fem ledamöter skall väljas av landsUnget. I Gotlands län skall fem ledamöter utses av kommunfullmäktige i Gotlands kommun. Om ett annat län omfattar en kommun som inte hör till landstingskommunen, skall tre ledamöter utses av landstinget och två ledamöter av kommunfullmäktige. För var och en av de ledamöter som utses av regeringen. SÖ och länsstyrelsen skall en suppleant utses. För de ledamöter som väljs av landstinget eller kommunfullmäk-Uge skall lika många suppleanter väljas. Ledamöterna och suppleanterna skall vara bosatta inom lät\et.

Kompletterande bestämmelser finns i förordningen (1981:1371) med instruktion för den statliga skoladministrationen. Enligt instruktionens 30 § skall det ledamot och den suppleant som SÖ utser ha pedagogisk sakkunskap och erfarenhet, som bör innefatta särskild kunskap om och erfarenhet av pedagogiskt utvecklingsarbete. Den ledamot och den supple-at\t som länsstyrelsen utser skall vara domare eller i allmän tjänst anställd förvaltningsjurist. De ledamöter och suppleanter som landstinget eller kommunfullmäktige väljer bör ha visat intresse för utbildningsfrågor. De får inte inneha tjänst som skolledare eller lärare vid någon skola under länsskolnämndens inseende eller vid annan skola som meddelar motsvarande undervisning. Enligt 32 § förordnar regeringen en av ledamöterna att vara ordförande i länsskolnämnden.

Vad gäller arbetstagarrepresentationen i länsskolnämndernas styrelser är f. n. Landsorganisationen i Sverige (LO) och Tjänstemännens centralorganisation (TCO) representerade av antingen en ordinarie ledamot eller en suppleant. LO och TCO har i gemensam skrivelse till regeringen den 17 november 1982 begärt att organisationerna var för sig får representation på såväl en ordinarie plats som en suppleantplals i samtliga länsskolnämnder. Även Centralorganisationen SACO/SR har i skrivelse den 10 januari 1983 begärt all få bli representerad genom en ordinarie ledamot och en suppleant i varje nämnd.

Sedan år 1979 pågår en försöksverksamhet med regionala planeringsråd för samverkan mellan skolan och arbetslivet. Dessa råd är knutna lill länsskolnämnderna. I råden ingår representanter för arbetsgivar- och arbetstagarorganisationer. SÖ har nyligen redovisat en utvärdering av försöksverksamheten.

1 budgetpropositionen 1985 anmälde jag att jag eventuellt skulle ta upp frågor om länsskolnämndernas sammansättning i samband med förslag lill ny skollag (prop. 1984/85: 100 bil. 10 s. 124).

Skäl för mitt förstag: I den nuvarande skollagen finns bestämmelser om länsskolnämndens hela sammansättning. Bestämmelser i lag behövs emellertid endast när det gäller ledamöter och suppleanter som väljs av landsting eller kommunfullmäktige. Den nya skollagen bör innehålla endast sådana bestämmelserom sammansättningen som kräver lagens form.

De nuvarande föreskrifterna innebär all fem ledamöter väljs av landstinget. För län med kommun som inte hör till någon landstingskommun gäller särskilda regler. Jag finner inte skäl att föreslå någon ändring i den delen.

Samverkan mellan utbildning och arbetsliv är ett viktigt inslag i planeringen pä länsnivå. Inte minst med hänsyn till de uppgifter som länsskolnämnderna fått i fråga om samråd mellan olika utbildningsformer och utbildningshuvudmän anser jag det naturiigt att detta kommer till uttryck i en förstärkt representation för arbetslivet i nämnderna. Jag förordar därför att sammanlagt fyra ledamöter skall utses bland företrädare för arbetsgivar- och arbetstagarintressen, vilket möjliggör representation för var och en av de stora arbetsmarknadsorganisationerna.

Ledamöter som företräder arbetslivet och suppleanter för dem bör liksom hittills utses av regeringen efter förslag från de berörda organisationerna.

Erfarenheterna av de regionala planeringsråden för samverkan mellan skola och arbetsliv är övervägande positiva. Särskilt vid en förstärkt arbetslivsrepresentation i själva länsskolnämnderna, som jag nyss har föreslagit, anser jag det emellertid inte nödvändigt att denna samverkan regleras centralt. Jag utgår således frän att vaije länsskolnämnd utformar samverkan med arbetslivet på det sätt som den finner lämpligast och härvid drar nytta av de erfarenheter som försöksverksamheten med de regionala planeringsråden har gett.

Del är enligt min mening viktigt att det i länsskolnämndernas sammansättning markeras ett samband dels med utbildningsverksamheten i länet, dels med samhällsplaneringen i stort där. Något skäl för att särskilt markera ett behov av pedagogisk respektive juridisk sakkunskap bland ledamöterna finner jag däremot inte. Jag förordar i stället att två ledamöter med den angivna inriktningen och suppleanter för dem utses av länsstyrelsen.

F.n. utses ordföranden av regeringen. Denna ordning bör bibehållas. Ordföranden bör kunna utses såväl bland de av landstinget eller länsstyrelsen utsedda ledamöterna som bland de av regeringen själv utsedda ledamöterna.

Den nuvarande mandatperioden för ledamöterna och suppleanterna i länsskolnämnderna upphör med utgången av december 1985. Regeringen och länsstyrelsen bör få utse ledamöter och suppleanter enligt de nya reglerna för den mandatperiod som börjar den 1 januari 1986. Därför krävs en ändring i den nuvarande skollagen.

Prop. 1985/86:10

Remissprotokoll

Prop. 1985/86: 10

Remiss-protokoll

derna inrättades genom beslut av 1964 års riksdag (prop, 1964: 171, SäU 1964:1, rskr 1964:407),

1 vissa fall är en intagningsnämnd gemensam för flera kommuners eller landstingskommuners gymnasieskolor. Med undantag för vissa speciella fall utses ledamöterna i en intagningsnämnd av länsskolnämnden, Inlag-ningsnämnderna är vanligen i administrativt hänseende knutna lill någon skolförvaltning.

De grandläggande föreskrifterna om intagningsnämnder finns i 9 kap. skolförordningen (föreskrifterna ändrade senast genom SFS 1984:209). Enligt 9 kap. 24 § skolförordningen skall en intagningsnämnd bestå av dels högst tvä skolledare, biträdande skolledare eller lärare i gymnasieskolan, dels en skolledare, biträdande skolledare eller lärare i grundskolan, dels en syofunkUonär, dels tre personer som företräder allmänna intressen,

I fråga om Stockholms kommun och vissa kommuner i dess närhet gäller särskilda bestämmelser om förfarandet vid intagning i gymnasieskolan. Dessa bestämmelser innebär bl. a. gemensamma elevområden för ett flertal studievägar och en gemensam intagningsnämnd.

Skolförfattningsutredningen: Intagningsnämndernas verksamhet har sådan betydelse för den enskilde att det framstår som naturiigt att reglera nämnderna i lag. Därtill kommer att nämnderna får anses ingå som en väsentlig del i grunderna för det offentliga skolväsendets organisation. Utredningen föreslår därför att i den nya skollagen tas in en föreskrift om att intagningsnämnder skall finnas för prövning av frågor om intagning i gymnasieskola. Dessutom bör i lagen anges det minsta antal ledamöter som skall ingå i en intagningsnämnd liksom i huvuddrag vad ledamöterna skall representera.

Remissinstanserna: Ett flertal remissinstanser - bl. a. SÖ och åtskilliga länsskolnämnder — finner del principiellt riktigt att bestämmelser om intagningsnämnder för gymnasieskolan tas in i skollagen.

Ett par kommuner anser att ledamöter i intagningsnämnderna i fortsättningen bör fä utses av skolstyrelsen i vederbörande kommun och inte som nu av länsskolnämnden efter förslag av skolstyrelsen.

SÖ ifrågasätter om det är lämpligt alt - såsom skett i utredningens lagförslag - ange att intagningsnämnd skall ha minst sex ledamöter. SÖ erinrar om utbildningsutskottets betoning av udda antal och förord för sju ledamöter (prop. 1978/79:180. UbU 45 s. 60 L, rskr 422, SFS 1980; 1126).

Skäl för mitt förslag: Jag delar skolförfattningsutredningens uppfattning att grundläggande bestämmelser om intagningsnämnder bör tas in i den nya skollagen. Jag vill i sammanhanget erinra om att vuxenulbildningsla-gen innehåller sädana bestämmelser såvitt gäller komvux och statens skolor för vuxna.

Antalet ledamöter måste kunna variera mellan olika intagningsnämnder. I lagen bör endast föreskrivas att antalet skall vara minst fem.

I lagen bör hållas öppet huruvida ledamöterna skall utses av statliga myndigheter (i praktiken länsskolnämnderna eller, i vissa fall, SÖ) eller av kommunala myndigheter (i praktiken skolstyrelser och utbildningsnämnder).

Lagens bestämmelser får sedan kompletteras av närmare föreskrifter i l.ex. skolförordningen.

Nuvarande regler och deras bakgrund: Se bilaga 13.

Skäl för mitt förslag: Den nuvarande regleringen i skollag och skolför ordning framstår som föråldrad i vissa hänseenden. Insatserna bör preci seras. Vidare bör det i större utsträckning få ankomma på kommunerna själva att avgöra vilka uppgifter som skall läggas på skolstyrelsen. Till komsten av en ny skollag är ett lägligt tillfälle alt anpassa reglerna till den utveckling som skett under de senaste åren.

Det bör i lagen slås fast att hemkommunen genom skolstyrelsen skall hålla sig underrättad om hur ungdomarna är sysselsatta. Har de inte stadigvarande sysselsättning genom studier i gymnasieskolan eller fast anställning eller på annat sätt, bör hemkommunen enligt lagen vara skyldig att själv eller genom andra erbjuda dem personlig studie- och yrkesvägledning samt kurser, praktik eller annan liknande verksamhet.

Jag hänvisar till lagförslaget (3 kap. 18 S) och specialmotiveringen.

10.4 Vartannatårsintagningen

Mittförsldg: Det skall inte längie finnas möjlighet att i vissa fall ta in elever i grundskolan endast vartannat år.

Nuvarande regler: I 32 § tredje stycket i den nuvarande skollagen förutsätts att s. k. vartannatårsintagning skall kunna förekomma i grundskolan. Av förordningen (1978:345) om statsbidrag till driftkostnader för grundskolan, m. m. och skolförordningen framgår att vartannatårsintagning skall kunna förekomma i vissa undantagsfall där elevunderlaget är litet.

Enligt statsbidragsförordningen lämnas bidrag till kostnader för lärar-löner i form av bl,a. s.k. basresurser, som i princip beräknas för varje skolenhet. Såvitt gäller elever på låg- och mellanstadierna är tanken att en basresurs i princip skall motsvara kostnaderna för en lärare åt en klass. Statsbidragsförordningen utesluter inte att länsskolnämnden för en skolenhet fastställer en gemensam basresurs för årskurserna I, 3 och 5 eller 2, 4 och 6. Om sä sker skall enligt 6 kap. I § andra stycket skolförordningen inskrivning i grundskolan för berörda barn ske endast vartannat år och på

Nuvarande bestämmelser: I 6 kap. 28-30 §§ skolförordningen finns föreskrifter om åtgärder för tillrättaförande av elever i grundskolan. Föreskrifterna innebär i huvudsak följande.

Om en elev har begått en mindre förseelse eller uppträtt olämpligt, skall läraren på lämpligt sätt för eleven framhålla vikten av alt han ändrar sitt uppförande. Om det inte hjälper, bör läraren vid personligt samtal med eleven söka utreda orsaken till beteendet, klargöra innebörden av det inträffade för honom och varna för upprepning. Läraren får utvisa en elev från lärorummet för högst återstoden av pågående lektion eller låta eleven stanna i skolan.under uppsikt högst en timme efter skoldagens slut.

Vid upprepade förseelser eller fortsatt olämpligt uppträdande liksom vid allvarligare förseelse skall saken hänskjutas till rektor. Denne skall tillsammans med eleven samt elevens lärare och föräldrar söka utreda orsaken till beteendet. Rektor skall söka vinna rättelse genom åtgärder som är avpassade efter elevens individueUa förhållanden. Rektor får därvid tilldela eleven varning.

Om sådana åtgärder inte hjälper eller om elevens uppförande kan antas inverka skadligt pä andra elever eller andra särskilda skäl föreligger, skall rektor efter hörande av elevvårdskonferensen hänskjuta ärendet till skolstyrelsen. Denna får avstänga eleven från undervisning helt eller delvis under högst två veckor av terminen, om eleven under avstängningen erhåller nödvändig tillsyn.

Skäl och kommentarer titt mitt förslag: Från vissa håll har kritik riktats mot bestämmelserna om disciplinära åtgärder. Kritiken går ut på att bestämmelserna är uttryck för ett föråldrat synsätt och alt avstängning rimmar illa med skolplikten.

Jag vill framhålla att problem som hänger samman med brister i en elevs uppförande i regel kan lösas av skolans personal genom samtal med eleven och andra metoder som inte har karaktär av disciplinära åtgärder.

I enstaka fall kan emellertid en sådan åtgärd som utvisning ur lärorummet för återstoden av lektionen behöva tillgripas. En elev får inte genom störande uppträdande hindra undervisningen. Det måste därför - inte minst för andra elevers skuU - finnas en möjlighet all Ullgripa utvisning för

att lektionen skall kunna genomföras. Alt den utvisade eleven går miste Prop. 1985/86: 10 om viss undervisning som han annars på grund av skolplikten skulle vara skyldig att delta i gör ingen skillnad därvidlag. Över huvud taget måste Remiss-skolpersonalen få lösa akuta problem på det sätt omständigheterna kräver, protokoll

Med nuvarande regler kan utvisning från lärorummet som reaktion mot något eleven sagt eller gjort under lektionen tillgripas också i rent bestraffningssyfte, alltså även om den fortsalla undervisningen under lektionen inte är hotad. Enligt min mening bör utvisning i rent bestraffningssyfte undvikas. Det kan emellertid i praktiken vara svårt att skilja mellan fall där den fortsatta undervisningen är hotad och andra fall. Härtill kommer att utvisning är en för eleven lindrig reaktion. Episoder med olämpligt uppträdande och åtföljande utvisning bör inte förstoras upp genom diskussioner i efterhand rörande grunden för utvisningen. Jag är alltså inte beredd att föreslå att nuvarande möjligheter lill utvisning avskaffas eller inskränks.

Kvarhållande upp lill en timme efter skoldagens slut är en åtgärd som knappast kan lösa akuta problem. Däremot kan den - inte minst genom sin avhällande effekt - vara ett icke overksamt disciplinärt medel. Kvarhållande utökar den lid som eleven på grund av skolplikten måste vistas i skolan, lät vara all utökningen är endast marginell. Å andra sidan kan eleven under kvarhällandel fä den undervisning som han kanske gått miste om under skoldagen genom egen förskyllan. Kvarhållande har då en funktion som ligger i linje med grunden för skolplikten. Kvarhållande är ett lindrigt reaktionsmedel. Jag är inte beredd att föreslå all del tas bort.

Avstängning är en mer ingripande åtgärd. Det är inte något medel för akuta situationer utan har funktionen som sista steget i en räcka åtgärder mot en elev med svårartade uppförandeproblem. Risken för avstängning lär inte avskräcka en sådan elev från fortsall dåligt uppförande. Inte heller lär eleven förändra sitt uppträdande därför att han varit föremål för en sådan åtgärd. Genom avstängning kan skolan s. a. s. slippa ifrån en störande elev. Men detta gäller bara en tväveckorsperiod. Avstängning kan alltså knappast ha någon praktisk funktion att fylla ur vare sig elevens eller skolans synvinkel. Problem av den art som ligger bakom tänkbara avstäng-ningsfall måste angripas på annat sätt, om någon varaktig lösning skall åstadkommas. Jag anser däiför att möjligheten till avstängning bör las bort.

Vad jag här anfört beträffande grundskolan gäller i tiUämpliga delar även andra motsvarande skolformer inom det offentliga skolväsendet.

10.6 Frågor om tillsyn över vissa fristående skolor m. m.

Prop. 1985/86: 10

Remissprotokoll

Nuvarande bestämmelser: I den nuvarande skollagen finns endast en paragraf som tar sikte på fristående skolor för inte längre skolpliktiga elever. Det är 51 §, som handlar om särskild inspektionsrält mot skolor som annars inte står under statlig tillsyn och som tar emot elever under 20 år. En sådan skola får inspekteras av den centrala statsmyndighet Ull vars arbetsområde skolan närmast hör (dvs, i praktiken SÖ), om särskild anledning föreligger. Om del vid inspektionen visar sig uppenbart att allvarliga missförhållanden råder inom skolan och rättelse inte vinns genom hänvändelse till skolans ledning, får myndigheten vid vite förbjuda fortsatt verksamhet. Beträffande bakgranden till paragrafen, se SOU 1961:30 s. 828 f., prop. 1962:136 s. 87 och prop. 1969:25 s.82.

Skolförfattningsutredningen: Skolförfattningsutredningen har i sitt lagförslag inte gjort några egentliga sakliga ändringar i förhållande till 51 § i den nuvarande skollagen. Enligl utredningen finns det knappast något vägande skäl att låta åldersgränsen ligga kvar vid 20 år. Utredningen gick emellertid inte in på denna fråga, eftersom SEH-kommittén då inte hade avslutat sitt arbete.

SEH-kommittén: Kommittén har i sitt betänkande (SOU 1983:1) Fristående skolor för inte längre skolpliktiga elever föreslagit alt åldersgränsen i 51 § skollagen skall sänkas till 18 år, så att den sammanfaller med den numera gällande myndighetsåldern.

Remissinstanserna: Få remissinstanser har yttrat sig över kommitténs förslag rörande den särskilda inspeklionsrälten. Bl. a. SÖ tillstyrker den föreslagna sänkningen av åldersgränsen. SÖ anser också att den särskilda inspeklionsrälten bör tillkomma inle som nu och enligt kommitténs förslag bara SÖ utan även länsskolnämnderna.

Skäl för mitt förslag: När det gäller fristående skolor för inte längre skolpliktiga elever bör man enligt min mening i möjligaste mån undvika lagreglering. Detta gäller även fristående skolor som motsvarar yrkessärskolor.

En sak för sig är att skolor som får bidrag från staten eller från en kommun eller landstingskommun ofta har att såsom villkor för bidraget följa vissa föreskrifter och ställa sig under myndighets tillsyn. Det förekommer också att huvudmannen för en fristående skola som inte får bidrag själv hemställer om att skolan skall ställas under statlig tillsyn. Ett skäl Ull en sådan framställning kan vara t. ex. att skolan vill ha rätt att utfärda betyg enligt bestämmelserna för gymnasieskolan.

Bestämmelsen i den nuvarande skollagen om särskild inspektionsrätt mot skolor som annars inte står under staUig tillsyn och som tar emot elever under viss ålder lär aldrig ha Ullämpats. Jag anser att det räcker med bestämmelserna i annan lagstiftning om möjligheter UU åtgärder vid misstanke om brott m. m.

Skäl och kommentarer till mitt förslag: Den nya skollagen ersätter inte endast 1962 års skollag utan också bestämmelser om utbildning i 1967 års omsorgslag. Den senare upphör att gälla i och med att den nya omsorgslagen träder i kraft den I juli 1986, Det förutsätts i omsorgspropositionen att även den nya skollagen kan träda i kraft den I juli 1986.

Som jag tidigare framhållit (avsnitt 10.1) bör med hänsyn till mandatperioderna ändringen beträffande länsskolnämndernas sammansättning genomföras redan den I januari 1986, vilket innebär en lag om ändring i den nuvarande skollagen.

1 samband med den nya skollagen måste övergångsbestämmelser meddelas i förhällande dels till 1962 års skollag, dels till bestämmelser om utbildning i 1967 års omsorgslag. Enligt min mening är det därför lämpligt att samla bestämmelsema om den nya skollagens ikraftträdande och övergångsbestämmelserna i en särskild promulgationslag.

Promulgationslagen till den nya omsorgslagen behöver ändras, eftersom där nu endast förutskickas att särskilda bestämmelser kommer att utfärdas om annan undervisning för psykiskt utvecklingsstörda än undervisning i förskola.

Den nya skollagen föranleder ändringar även i vissa andra lagar. Jag ämnar återkomma med förslag till sådana ändringar i ett senare sammanhang.

Också andra författningar än lagar påverkas av den nya skollagen. Till dessa andra författningar hör skolförordningen, specialskolförordningen, sameskolförordningen och omsorgsstadgan. Det kan möjligen bli aktuellt att låta dessa författningar ersättas av en ny förordning för var och en av skolformerna grundskolan, gymnasieskolan, specialskolan, sameskolan och särskolan. Jag har erfarit att skolförfattningsutredningen senare i år ämnar lägga fram ett slutbetänkande med förslag till dels en för olika skolformer gemensam personalförordning, dels olika förordningar om utbildningen inom skilda skolformer.

12 Upprättade lagförslag

13 Specialmotivering till förslaget till skollag

Lagens disposition m. m.

Skolförfaltningsutredningens lagförslag innebär stora tekniska och språkliga förbättringar i förhåUande till den lagtext som utredningen hade att se över. Som jag framhöll redan inledningsvis har skollagen ändrats flera gånger efter det att utredningen lade fram sitt betänkande. Härtill kommer att åtskilliga sakfrågor, som utredningen inte hade anledning att gå in på, nu avses bli lösta i samband med tillkomsten av den nya skollagen. Dessa omständigheter gör att jag har att utgå från delvis andra förutsättningar än dem som låg till grund för utredningens arbete, något som påverkar såväl sakinnehåll som disposition och terminologi. Utredningens lagförslag har varit vägledande för mkt förslag till ny skollag, men avvikelserna är gunska många. De flesta beror heU eller delvis på de nya förutsättningarna.

Vad gäller lagens allmänna disposition har jag följt huvudprinciperna för kapitelindelningen i skolförfattningsutredningens lagförslag. Mitt förslag till skollag har tolv kapkel med följande rubriker:

1 kap. Allmänna föreskrifter,

2 kap. Det offentliga skolväsendets allmänna organisation,

3 kap. Skolplikt och rätt tUl utbUdning,

4 kap. Grandskolan,

5 kap. Gymnasieskolan,

6 kap. Särskolan,

7 kap. Specialskolan,

8 kap. Sameskolan,

9 kap. Fristående skolor,

10 kap. Särskilda utbildningsformer,

11 kap. Skolhälsovård,

12 kap. Övriga föreskrifter.

1 kap. Allmänna föreskrifter

1 kap. innehåller bestämmelser om lagens tUlämpningsområde och om aUmänna mål för den utbildning som samhället anordnar för barn och ungdomar.

Vidare presenteras olika skolformer med uppgift om huvudmannaska- Prop. 1985/86: 10

Remiss-protokoll

pet. I kapitlet finns också bl. a. vissa definitioner av termer som används i lagen.

Inledande föreskrifter (1 kap. 1 och 2 §§)

1 § Genom grundskolan, gymnasieskolan och andra motsvarande skolformer anordnar samhället utbildning för barn och ungdomar.

Jfr dels 1 § i 1962 års skollag och 19 § omsorgsstadgan, dels I kap. 3 § i skolförfaltningsutredningens lagförslag.

Första stycket

Paragrafens första stycke tjänar som en inledning och bakgrund till det andra stycket där utbildningens allmänna mål anges.

"Andra motsvarande skolformer" i samhällelig regi är särskolan, specialskolan och sameskolan (se 1 kap. 4-6 §§).

I lagtexten talas om utbildning för "barn och ungdomar". Jag får i den delen hänvisa till vad jag anfört i den allmänna motiveringen (avsnitt 2). Av 3 kap, 19 § framgår att särskolan förutsätts ha elever upp till 21 och i vissa fall 23 års ålder. För gymnasieskolan finns inga åldersangivelser men den är inriktad huvudsakligen pä ungdomar i åldern 16-20 år.

Andra stycket

Utbildningens mål anges i den nuvarande skollagens första paragraf. I skolförfattningsutredningens förslag har målparagrafen sin plats i 1 kap, 3 §, Åtskilliga remissinstanser har uttryckt önskemål om att skolans mål skall anges i lagens första paragraf.

Under årens lopp har i lagstiftningsarbetet i olika sammanhang framhållits att skolan har ett ansvar för elevernas fostran. Del kan nämnas att riksdagens särskilda utskott år 1950 uttalade bl. a. (SäU 1950:1 s. 109):

Arbetet med kunskapsstoffet är tillika en del av skolans personlighets-danande uppgift. Genom att i all sin handledning av de uppväxande målmedvetet främja de goda anlagens utveckling och motverka böjelser, som kunna bli till skada, kan skolan göra sitt för att skapa harmoniska människor, villiga och skickade för ett framtida samarbete för det gemensamma bästa. Kunskapsmeddelelsen är således blott en del av den allmänna fostran, som skolan måste ge de uppväxande.

I betänkandet (SOU 1978:4) Skolplanering och skolstoriek anförde utredningen om skolans inre arbete (SIA), att det inte är tre isolerade delmål som anges i den nuvarande skollagens 1 § utan snarare tre aspekter på ett och samma övergripande mål, nämligen "att främja elevernas allsidiga

Prop. 1985/86: 10

Remissprotokoll

personlighetsutveckling". Enligt den mening som framförs i betänkandet omfattar den allsidiga personlighelsuivecklingen dels utveckling av kunskaper och färdigheter, dels emotionell och fysisk utveckling, dels social utveckling (s. 71). - Somjämföielse kan nämnas att i 12 S soci;iltjänstlagen (1980:620) används uttrycket "allsidig personlighelsutveckling" i en mera inskränkt betydelse. Del föreskrivs nämligen att socialnämnden bl. a. skall "i nära samarbete med hemmen främja en allsidig personlighelsutveckling och en gynnsam fysisk och social utveckling hos barn och ungdom ....".

Skolföriätlningsutredningen pekar på att man som en sammanfattande benämning på vad som avses med "elevernas utveckling till harmoniska människor och till dugliga och ansvarskännande samhällsmedlemmar" i skollagen skulle kunna använda ulliycket "allsidig personlig utveckling". I sammanhanget framhålls ati den närmare innebörden av skolans mål utvecklas utförligt bl. a. i läroplanerna.

Många remissinstanser har framfört synpunkter på målparagrafens innehåll. Jag hänvisar lill sammanställningen i bilaga 5 (avsnitt 3.2).

För egen del finner jag inle skäl att föreslå annat än smärre redaktionella jämkningar i förhällande till nuvarande lydelse.

1 lagtexten talas om utbildningens "allmänna mål". Mål som avser en viss skolform framgår av vissa andra bestämmelser i lagen.

Det ligger i sakens natur att de allmänna målen inte i alla delar ger en lika god beskrivning för alla skolformer och alla elever inom dessa. Formuleringen om samarbete med hemmen tar sikte på omyndiga elever. Främjandet av elevernas "utveckling till harmoniska människor och lill dugliga och ansvarskännande samhällsmedlemmar" avser i första hand elever som inte redan är vuxna. Det kan i särskolan och specialskolan finnas elever som är så allvariigt handikappade att målbeskrivningen för deras del ger en missvisande bild av utbildningens roll. En målbeskrivning som avser verksamhet för över en miljon elever måste emellertid enligl min mening få utformas med tanke pä huvuddelen av eleverna.

Skolhälsovården ingår inte i själva utbildningen och omnämns därtör i en Prop. 1985/86: 10 särskild punkt. Bestämmelser om skolhälsovård finns i 11 kap.

Remiss-
Skolformer och deras huvudmän (I kap. 3—6 8S) protokoll

3 S Kommimcrna är huvudmän för grundskolan.

Kommuner och landstingskommuner är huvudmän för gymnasieskolan.

4 S För barn och ungdomar som inle k;m gå i grundskolan och gymnasieskolan därior all de är psykiskt iilvccklingssiörda finns särskolan. Landstingskommuner och i vissa fall kommuner år huvudmän för särskolan,

5 § För barn som på grimd av synskada, dövhet, hörselskada eller talskada inle kan gå i grundskolan eller motsvanmde del av särskolan finns specialskolan. Staten är huvudman för specialskolan,

6 S Som alternativ till grundskolan finns sameskokm för vilken staten är huvudman.

Genom 3-6 SS presenteras de olika skolformerna inom vad som enligl

7 S kallas del offentliga skolväsendet, niimligcn grundskolan, gymnasie
skolan, siirskolan. specialskolan och sameskolan. Huvudmännen anges.
Skyldigheter för kommuner och landstingskommuner att anordna grund
skola resp. särskola framgår av bestämmelser i kapillcn för resp. skolform.

Sameskolan anges inle uttryckligen i 1962 års skollag. Det är emellertid den som åsyftas i dess 33 § (se prop. 1975:8 s. 81 och prop. 1982/83: I s, 69), I skolförfattningsutredningens lagförslag nämns sameskolan som en skolform i vilken skolplikten lär fullgöras, I utredningens lagförslag finns vidare bestämmelser om skolhälsovård i sameskolan. Jag anser att den nya skollagen bör innehålla bestämmelser även om sameskolan.

Med "psykiskt utvecklingsstörd" avses detsamma som i den nya omsorgslagen. Jfr avsnitt 6.2 och I kap. 8 §.

I 5 S talas om dövhet, hörselskada eller talskada efter mönster från bestämmelser i den nuvarande skollagen. Man brukar skilja mellan dövhet och hörselskada. Såsom döva betecknas de som är beroende av teckenspråk i sin kommunikation. Hörselskadade är personer som kan uppfatta tal med stöd av sina hörselrester och med tekniska hjälpmedel (jfr SoU 1975/76: 10 s. 29 och UbU 1975/76: 9 s. 3). Med hörselskada avses förutom nedsättning av hörseln även talstörning som orsakats av hörselnedsätt-ningen. Annan tal- och språkstörning betecknas som talskada (jfr 10 S specialskolförordningen).

När del i 5 S talas om "motsvarande del" av särskolan åsyftas grundsärskolan och iräningsskolan (se 6 kap. 6 och 7 SS). Att specialskolan i vissa fall kan bereda utbildning för psykiskt utvecklingsstörda efter skol-pliklstiden framgår av 3 kap. 19 §.

Prop. 1985/86: 10

Remissprotokoll

fristående skota en skola för vilken en fysisk eller enskild juridisk person är huvudman.

Jfr 3 a § första och andra styckena i 1962 års skollag.

Som jag anfört i den allmänna motiveringen (avsnitt 3.1) anser jag det författningstekniskt lämpligt att i lagen använda de angivna termerna.

"Det offentliga skolväsendet" täcker inte all i skollagen reglerad utbildningsverksamhet i offentlig regi. 1 10 kap. 2 § finns bestämmelser om utbildning vid hem som avses i 12 § lagen (1980:621) med särskilda bestämmelserom vård av unga (LVU), dvs. vad som förr kallades ungdomsvårdsskolor. Såväl landstingskommuner och kommuner som enskilda kan vara huvudmän för sådana hem. S.k. särskild undervisning enligt 10 kap. 3 § kan bedrivas av bl.a. sjukvårdshuvudmän, dvs, bl,a. landstingskommuner. Och såsom framgår av 10 kap, 1 § kan både kommuner och enskilda vara huvudmän för riksinternalskolor.

Fristående skola infördes som term i den nuvarande skollagen den 1 juli 1983 (prop. 1982/83:1 s. 12 f. och 65 f.).

Enligt definitionen avses med fristående skola en skola för vilken en fysisk eller enskild juridisk person är huvudman.

Med enskild juridisk person åsyftas ett i privaträttsliga former bildat rättssubjekt. Om, för att ta ett exempel, en stiftelse är huvudman för skolan är denna en fristående skola oberoende av vilka privata och offentliga rättssubjekt som på ett eller annat sätt har medverkat till stiftelsebildningen. Men om, för att ta ett annat exempel, en kommuti själv - och inte ett av kommunen bildat enskilt rättssubjekt — är huvudman för en riksinternatskola räknas inte denna som fristående i skollagens mening.

Ordet fristående kommer alltså att syfta på att skolan står utanför den utbildningsverksamhet som bedrivs i offentlig regi.

Såsom anfördes när termen fristående skola infördes (prop, 1982/83: I s. 66) ligger i själva ordet skola att det är fråga om verksamhet för undervisning av elever i grapp. Verksamheten måste vara inställd på viss varaktighet och får inte vara av bara tillfällig karaktär. Den måste vara inriktad på grappundervisning men behöver inte nödvändigtvis genomgående och vid varje tidpunkt bedrivas på detta sätt. Undervisning som någon anordnar enbart för barn som står under hans eller hennes vårdnad kan inte räknas som skola. Det måste vara fråga om verksamhet som innebär att anordnaren gentemot utomstående åtar sig att tillhandahålla undervisning.

Paragrafens första stycke har en motsvarighet i I § andra stycket i den Prop. 1985/86: 10 nya omsorgslagen.

Den nya omsorgslagen nämns i paragrafens andra stycke, där den också Remissges förkortningen omsorgslagen. I den nya skollagen finns vissa hänvis- protokoll ningar till den andra lagen i fråga om bl. a, omsorgsnämnd.

9 § För den som är bosalt i riket avses i lagen med hemkommun den kommun i vilken han är kyrkobokförd. Är han inte kyrkobokförd i riket avses med hemkommun den kommun i vilken han vistas stadigvarande eller, om han saknar stadigvarande vistelseort, den kommun i vilken han för tillfället uppehåller sig.

Med hemtandstingskominiin avses den landstingskommun till vilken hemkommunen hör.

Termerna hemkommun och hemlandstingskommun med tillhörande definitioner - som jag berört redan i den allmänna motiveringen (avsnitt 3,4) — sammanhänger främst med regleringen beträffande elevomräden och interkommunal ersättning m. m. för elever i grundskolan och gymnasieskolan.

2 kap. Det offentliga skolväsendets allmänna organisation

För del offentliga skolväsendet (se definitionen i I kap. 7 §) finns ledningsorgan på dels central och regional nivå. dels vad som brukar kallas lokal nivå. Den centrala och regionala ledningen är statlig. Under regeringen finns skolöverstyrelsen (SÖ) såsom central förvaltningsmyndighet. På regional nivå finns länsskolnämnderna. SÖ och länsskolnämnderna kallas numera gemensamt för den statliga skoladministrationen. Ledningen pä lokal nivå är kommunal, landstingskommunal eller statlig beroende på huvudmannaskapet för skolformen,

I 2 kap. finns bestämmelser om del offentliga skolväsendets myndigheter på central, regional och lokal nivå. Härtill kommer vissa bestämmelser om systemet med läsår, terminer och årskurser till vilka bestämmelser senare paragrafer i lagen anknyter.

Kapitlet innehåller inga bestämmelser om lokala planeringsråd och yrkesråd. Där finns inte heller några bestämmelser om skolchefer, särskolchefer eller andra skolledare. Bestämmelser om konferenser och andra samverkansorgan saknas också. De beslämmel.ser som behövs om .sådan organisation avses kunna meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer med stöd av bemyndigande enligl 12 kap. 1 §.

1 8 Skolöverstyrelsen skall ha tiUsyn över det offentliga skolväsendet.

Jfr dels 5 8 i 1962 års skollag samt 13 8 första stycket i 1967 års omsorgslag och 8 § första stycket omsorgsstadgan, dels 3 kap. I 8 i skolförfaltningsutredningens lagförslag.

2 8 Inom vaije län skall en länsskolnämnd under skolöverstyrelsen ha tillsyn överdel offentliga skolväsendet.

3 § Landstinget skall välja fem av ledamöterna i länsskolnämnden. I Gotlands län skall fem ledamöter väljas av kommunfullmäktige i Gotlands kommun. 1 Göteborgs och Bohus län samt i Malmöhus län skall tre ledamöter väljas av landstinget och två ledamöter av kommunfullmäktige i Göteborgs respektive Malmö kommun. För de ledamöter som väljs av landstinget eller kommunfullmäktige skall lika mänga suppleanter väljas.

Ledamöter och suppleanter som väljs enligt första slycket skall utses för tre är räknat från och med den I januari året efter det när allmänna val till landsting och kommunfullmäktige har ägt rum. De skall vara bosatta inom länet. Om villkor i övrigt gäller vad regeringen föreskriver.

Jfr 4, 21 och 22 88 i 1962 års skollag.

Vissa frågor om länsskolnämnderna har jag behandlat i den allmänna motiveringen (avsnitt 10.1).

1 den nuvarande skollagen finns bestämmelser om länsskolnämndens hela sammansättning. Det räcker emellertid om den nya skollagens bestämmelser begränsar sig till de ledamöter och suppleanter som utses av landstingskommuner eller kommuner. 1 övrigt behövs inte lagform.

Lokala styrelser (2 kap. 4—9 fi§)

Skolstyrelser, utbildningsnämnder, omsorgsnämnder, lokala styrelser för specialskolan saml sameskolstyrelsen betecknas gemensamt lokala styrelser. En sådan gemensam beteckning underlättar utformningen av vissa bestämmelser i främst 3 kap.

Historik

Skolförfaltningsutredningens betänkande innehåller en historik med bl. a. följande uppgifter.

När den allmänna skolplikten infördes är 1842 värdet naturligt att knyta folkundervisningen till statskyrkan. Varje socken eller stadsförsamling kom att utgöra ett skoldistrikt. En skolstyrelse, med kyrkoherden som självskriven ordförande, skulle ha inseende över folkskolorna i distriktet och vårda deras angelägenheter (2 § i 1842 års folkskolestadga). Med början i storstäderna kom huvudmannaskapet för folkskolan att successivt överföras till de borgerliga kommunerna. Denna utveckling fullbordades först år 1958. I fråga om de högre skolformerna fanns före 1956 års skolstyrelsereform vanligen en styrelse för varje skola (skolenhet). Närmare redogörelse för skolledningen i äldre tid finns t. ex. i 1951 års skolstyrel-seulrednings betänkande (SOU 1955:31) Skolväsendets lokala och regionala ledning samt lärartillsättningen. s. 23-40.

Genom 1956 års skolstyrelselag infördes principen att en skolstyrelse skulle finnas för kommunens skolväsende. 1 lagen angavs att skolstyrelsen skulle vara styrelse för det obligatoriska skolväsendel i kommunen och för vissa andra läroanstalter som räknades upp i lagen. bl. a. kommunal yrkesskola och statligt eller kommunalt allmänt gymnasium. Kungl. Maj:t kunde på framslällning från kommunen besluta att skolstyrelsen skulle vara styrelse även för annan läroanstalt eller att det för en i lagen angiven läroanstalt utanför det obligatoriska skolväsendet skulle finnas en särskild styrelse.

Möjligheten att låta skolstyrelsen vara styrelse även för andra läroanstalter än de som räknades upp i lagen tog sikte på t. ex. högre tekniska läroverk, av kommunen ägda privatläroverk, lantbruksundervisningsanstalter, centrala verkstadsskolor och folkhögskolor (KU 1956: 1 s, 110).

Endast när särskilda skäl kunde åberopas fick särskild styrelse inrättas. Det gällde främst skolformen yrkesskola (prop, 1956: 182 s. 55-58. KU 1956:1 s, 106-III, SOU 1955:31 s, 47-52).

Skolstyrelselagens reglerom skolstyrelse överfördes till 1962 års skollag utan några mera väsentliga ändringar i sak.

Prop. 1985/86:10

Remissprotokoll

Skotförfattningsutredningen

I den nuvarande skollagen finns en bestämmelse om att skolstyrelse kan vara styrelse även för andra skolformer än de som anges i skollagen. Skolförfattningsutredningen konstaterar att bestämmelsen inte behövs i fråga om de skolformer som nämnts i lagens förarbeten. Flera av dessa har inordnats i gymnasieskolan eller högskolan. Enligt 8 8 folkhögskoleförordningen (1977:551) skall varje folkhögskola ha en egen styrelse. Det behövs inle någon bestämmelse i skoUagen för att en skolstyrelse skall kunna fungera som oreglerad nämnd (jfr 3 kap. 13 8 andra stycket kommunallagen).

I flera författningar finns bestämmelser om att skolstyrelsen skall vara styrelse för andra skolformer än grundskolan och gymnasieskolan.

Möjligheten att utse särskild styrelse enligt skollagens bestämmelser tycks inte ha utnyttjats på senare är.

Mot denna bakgrund föreslår utredningen att de bestämmelser som finns i 7 § tredje slycket och 8 § i den nuvarande skollagen inte får någon motsvarighet i den nya skollagen.

I allmänhet är det lämpligt att sådan verksamhet som knyter an till de skolformer som lyder under skolstyrelsen också hör till skolstyrelsens förvaltningsområde. Men det finns enligt utredningen knappast något vägande skäl för att reglera detta i statlig författning. Om en kommun skulle anse att det av ett eller annat skäl är lämpligt att låta någon icke obligatorisk verksamhet lyda under annan kommunal förvaltning än skolstyrelsen bör det - i enlighet med principen om den kommunala självstyrelsen - stå kommunen fritt att bestämma om förvaltningen. Utredningen föreslår därför att i skollagen anges endast att skolstyrelsen skall vara styrelse för grundskolan och gymnasieskolan.

Mina överväganden

Den nya skollagen bör inte innehålla bestämmelser om skolstyrelsens uppgifter på områden som inte regleras av den lagen.

I likhet med skolförfaltningsutredningen anser jag inte alt det i den nya lagen behövs någon bestämmelse om möjHghet att för en del av kommunens gymnasieskola — såsom vissa linjer - utse en särskild styrelse.

Möjligheter till en annan nämndorganisation än den som föreskrivs i skollagen föreligger i vissa fall enligt lagen (1979:408) om vissa lokala organ i kommunerna och lagen (1984: 382) om försöksverksamhet med en friare kommunal nämndorganisation,

I den nuvarande skollagen anges att skolstyrelsen är styrelse för kommunens grundskola och gymnasieskola "och därtill hörande verksamhet". Av förarbetena (prop. 1962: 136 s. 64) framgår att formuleringen syftar på sådan till skolorna knuten verksamhet som exempelvis drivande av elevhem. Jag anser att detta i den nya lagen bör kunna gälla utan formuleringen "och därtill hörande verksamhet".

5 § 1 varje landstingskommun, som anordnar gymnasieskola, skall en utbildningsnämnd vara lokal styrelse för gymnasieskolan.

Landstinget skall antingen tillsätta en särskild utbildningsnämnd eller ge en annan nämnd i uppdrag att vara utbildningsnämnd.

Jfr 3 8 tredje och Qärde styckena, 20 a 8 och 20 b 8 i den nuvarande skollagen saml 2 kap. 2 § i skolförfattningsutredningens lagförslag.

Historik

Skolförfattningsutredningens betänkande innehåUer en historik med bl. a. följande uppgifter.

Efter gymnasieskolreformen år 1970 kunde även landstingskommunerna bli huvudmän för gymnasieskola. Huvudregeln om en styrelse — utbUd-ningsnämnd — för en landstingskommuns hela gymnasieskola skuUe gälla.

Landstingskommunerna fick större frihet än kommunerna när det gällde styrelsens organisation (3 § Qärde slycket skollagen). I denna fråga uttalade departementschefen bl. a. (prop. 1970:159 s. 60):

Landstingens möjlighet att själva bestämma den mest ändamålsenUga organisationen bör enligt min mening i möjligaste mån Ullgodoses. En sådan handlingsfrihet kan uppnås genom alt landsUnget tillåts besluta att en landstingskommunal nämnd, som har hand om andra uppgifter, skall kunna vara utbUdningsnämnd. En motsvarande lösning finns i 6 8 lagen (1967:940) angående omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda. Jag förordar att till utbildningsnämnd skall kunna utses både fakultativ nämnd, exempelvis sådan som är styrelse för annan skola, och obligatorisk nämnd,

I fråga om möjlighetema att utse en särskUd styrelse för en del av en landstingskommuns gymnasieskola samt att hänföra även andra skolformer än gymnasieskolan under utbildningsnämnden kom samma bestämmelser, som gällde för kommunerna, alt också gälla för landstingskommunerna (20 a § andra stycket och 20 b 8 skollagen).

Prop. 1985/86:10

Remiss-protokoll

Prop. 1985/86: 10

Remissprotokoll

Möjligheter till en annan nämndorganisalion än den som föreskrivs i skollagen föreligger i vissa fall enligt lagen (1985: 127) om särskilda organ i landstingskommunerna och lagen (1984:382) om försöksverksamhet med en friare kommunal nämndorganisation.

6 § Skolstyrelsen och utbildningsnämnden skall ha hand om förvaltning och verkställighet inom sina verksamhetsområden enligt denna lag. Detta gäller dock inte i den mån någon annan skall svara för uppgifterna enligl lag, enligt föreskrift som meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer eller enligt beslut som avses i 3 kap. 14 8 kommunallagen (1977: 179).

Jfr 9, 9 a och 20 c 8§ i den nuvarande skollagen samt 2 kap. 3 § i skolförfattningsutredningens lagförslag.

I vuxenutbildningslagen och högskolelagen finns bestämmelser om skolstyrelsers och utbildningsnämnders uppgifter i fråga om vissa vuxenutbildningsformer resp. kommunal högskoleutbildning.

Det kan nämnas att gränsdragningen mellan skolstyrelsens och kommunfullmäktiges (eller utbildningsnämndens och landstingets) kompetensområden ibland kan vålla problem. Allmänt kan sägas att skolstyrelsen skall underkasta sig del kommunaldemokraliska regelsystemet när det gäller uppgifter som inte är specialreglerade i skollagen eller annan författning.

Vidare kan erinras om problemen med gränsdragningen mellan å ena sidan skolstyrelsens befogenheter och å andra sidan de befogenheter som tillkommer skolledare, olika konferenser, lärare m.fl., särskilt vad gäller den pedagogiska verksamheten. Se härom I, ex. prop. 1962: 136 s. 64-66. I bl. a. skolförordningen finns för vissa frågor uttryckliga föreskrifter om att det är t. ex. rektor som beslutar.

7 § För skolstyrelse och särskild utbildningsnämnd gäller i tillämpliga delar 3 kap. 2 §, 3 8 första stycket, 4 8, 5 8 första och tredje styckena. 6-

8 88,9 8 första stycket samt 10-12 S8 kommunallagen (1977: 179).

För Stockholms kommun gäller dock inte 3 kap. 5 8 första stycket eller 6 § kommunallagen.

Utan hinder av 2 8 2 förvaltningslagen (1971:290) skall 4 och 5 88 i den lagen tillämpas i samtliga ärenden hos skolstyrelse och särskild utbildningsnämnd.

All delegalionsförbud råder i ärenden om godkännande eller återkal- Prop. 1985/86: 10 lande av godkännande för en fristående skola framgår av 9 kap. 8 §.

Remiss-

8 8 Bestämmelser om lokala styrelser för särskolan och specialskolan protokoll
finns i 6 och 7 kap.

Bestämmelserna om lokala styrelser för särskolan och specialskolan sammanhänger med vissa särskilda föreskrifter för dessa skolformer.

9 8 En sameskolstyrelse skall vara lokal styrelse för sameskolan.
Jfr 5 8 sameskolförordningen.

Utbildningens uppläggning (2 kap. 10 8)

10 8 Utbildningen i grundskolan och dess motsvarigheter inom det of
fentliga skolväsendet skall bedrivas under perioder som kallas läsår och
som delas upp på en hösttermin och en vårtermin. Lärokursen skall delas
upp i årskurser. En elev skall normalt kunna gå igenom en årskurs under
ett läsår.

Detsamma gäller för gymnasieskolan och motsvarande del av särskolan, om inte annat följer av föreskrifter som meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.

Bestämmelserna om läsår, terminer och årskurser behövs som bakgrund till bl. a. vissa bestämmelser om skolplikt och rätt till utbildning i 3 kap.

Bestämmelserna i paragrafen avser endast skollagen. De utesluter inle att termerna i en förordning om en viss skolform ges en mer preciserad definition eller används i någon ytterligare betydelse.

3 kap. Skolplikt och rätt till utbildning

1 3 kap. har sammanförts bestämmelser om skolplikten och rätt till utbildning under och efter skolpliktstiden.

Vissa frågor som regleras i detta kapitel har jag i huvuddrag berört i den allmänna motiveringen. Det gäller främst de psykiskt utvecklingsstörda och deras skolgång i särskolan eller, i vissa undantagsfall, specialskolan (avsnitt 6). I den allmänna motiveringen har jag också behandlat frågan om tvångsmedel och föreslagit att möjligheten till hämtning med biträde av polismyndighet skall avskaffas (avsnitt 7).

1 kapitlet talas i åtskilliga paragrafer om den lokala styrelsen för särskolan eller specialskolan utan närmare precisering (jfr 6 och 7 kap,), Precisering får i mån av behov göras i tillämpningsföreskrifter.

Innan jag går in pä de enskilda paragraferna vill jag beröra vissa allmänna frågor om skolpliktens rättsliga reglering, eftersom bl. a. grundlagsenligheten av den nuvarande regleringen ifrågasätts på vissa håll.

Prop. 1985/86: 10

Remissprotokoll

barn i allmänhet med början av höstterminen det kalenderår, då barnet fyller sju år. Skolplikten upphör med utgången av vårterminen det kalenderår, då barnet fyller sexton år, om den inte har fullgjorts dessförinnan. Enligt skollagen skall skolpliktiga barn delta i undervisningen i grundskolan, om de inte fullgör skolplikten på något annat i lagen angivet sätt. Till dessa sätt hör skolgång i sameskolan eller i godkänd fristående skola. Skolplikten är enligt 36 8 skollagen fullgjord före utgången av vårterminen det kalenderår, då barnet fyller sexton år, om barnet dessförinnan tillfredsställande har gått igenom årskurs 9 i grundskolan eller motsvarande årskurs i någon annan skola där barnet får fullgöra sin skolplikt eller om barnet vid särskUd prövning visar sig ha motsvarande kunskaper.

Av skollagen framgår indirekt att varje årskurs av grandskolan är avsedd att genomgås under ett läsår som fördelas pä en hösttermin och en vårtermin. Närmare Udsangivelser finns inte i skollagen. Vissa sådana föreskrifter finns emellertid i skolförordningen. I dess 1 kap. 5 § fmns en definition av läsår. Därmed avses den del om 40 veckor (280 dagar) av redovisnings-året (den 1 juli - den 30 juni påföljande år) under vUken undervisning skall meddelas. Enligt 5 kap. 23 8 skolförordningen skall dag för terminernas början och slut fastställas av skolstyrelsen. EnUgt 5 kap. 23 a § skaU antalet skoldagar under läsåret vara minst 178. Därvid skall friluftsdagar men inte lovdagar och studiedagar räknas in i antalet skoldagar. Enligt 5 kap. 26 § får skoldagen omfatta en lid av högst 5 limmar 20 minuter för elever i årskurserna 1 och 2 samt högst 8 timmar för elever i årskurserna 3-9. Skolstyrelsen bestämmer vilken Udsmässig omfattning skoldagen skaU ha och när skoldagen tidigast får börja och senast får sluta. Därvid måste skolstyrelsen följa läroplanens timplaner och föreskrifter för sådana. Timplanerna bygger på ett system med veckotimmar.

Enligt 5 kap. 3 a § skolförordningen omfattar skoldagen för eleverna dels lektioner enligt timplan eller verksamhet som enligt skolförordningen ersätter lektioner (det finns bl. a. föreskrifter om praktisk arbetslivsorientering och friluftsdagar), dels morgonsamUng eller gemensam samling, dels raster, måltidsuppehåll och eventuella andra uppehåU mellan lektionerna. 1 vissa fall anordnas under skoldagen, utanför lektioner och morgonsamling eller gemensam samling, för eleverna obligatoriska aktiviteter vilka tiU-sammans med övrig verksamhet under skoldagen bildar en pedagogisk helhet (fria akUviteter).

1 5 kap. 3 b och 3 c §§ finns föreskrifter om samlad skoldag. Skoldagen i grundskolan skall enligt 3 b § utformas som samlad skoldag, om kommunen beslutar det. Ett sådant beslut skall fattas särskilt för varje skolenhet. Beslutet får begränsas UU ett visst stadium eller en viss årskurs i skolenheten. Samlad skoldag innebär enligt 3 c § att eleverna genom särskilda åtgärder skall tas om hand under hela den tid som skoldagen omfattar med stöd av beslut enligt 26 § i samma kapitel. Fria aktiviteter skall anordnas för eleverna under de delar av skoldagen, som inte tas upp av lektioner eller annan verksamhet som skaU förekomma enligt skolförordningen eller av behövlig tid för vila och måltid. Tid för fria aktiviteter får läggas ut även före dagens första lektion eller efter dagens sista lektion.

Vid utformningen av den samlade skoldagen bör, särskilt för elever på lågstadiet, eftersträvas alt vistelsetiden i skolan för en och samma elev inte växlar under veckans olika dagar.

En närmare redogörelse för fria aktivketer och samlad skoldag bör fogas till regeringsprotokollet i detta ärende som bilaga 14.

Skolpliktens sakliga innehåll bestäms huvudsakligen genom läroplanens mål och riktlinjer, kursplaner samt timplaner och föreskrifter för timplaner.

Till bilden av skolpliktens innehåll hör också föreskrifter om befrielse från vissa lektioner m. m.

Enligt 27 8 skollagen får en elev på föräldrarnas begäran befrias från att delta i morgonsamling (inte bara sådan med religiöst innehåll), om skäl föreligger. På föräldrarnas begäran skall en elev befrias från att delta i undervisning i religionskunskap, om eleven tillhör trossamfund, som fått regeringens tillstånd att i skolans ställe ombesörja religionsundervisning.

Enligt 6 kap. 26 § skolförordningen får rektor, om särskilda skäl föreligger, i mindre omfattning befria elev från undervisning vissa lektioner eller från annat skolarbete.

I skolförordningen finns också bestämmelser om lovdagar för alla elever samt bestämmelser om ledighet i enskilda fall.

Visst samband med skolplikten och motsvarande rätt till undervisning har föreskrifter om åtgärder för elevs tillrättaförande. Sädana föreskrifter finns i 6 kap. 28—30 8§ skolförordningen. De innebär bl. a. att läraren såsom en disciplinär åtgärd får utvisa elev frän lärorummet för högst återstoden av pågående lektion eller låta eleven under uppsikt stanna i skolan högst en timme efter skoldagens slut. Vidare får skolstyrelsen avstänga eleven från undervisning helt eller delvis under högst tvä veckor av terminen, om eleven under avstängningstiden erhåller nödvändig tillsyn.

Åtskilliga föreskrifter som har viss betydelse för skolpliktens omfattning finns således utanför den nuvarande skollagen. Enligt dennas 55 § bemyndigas regeringen - med stöd av 8 kap, 7 8 regeringsformen (RF) - att meddela föreskrifter som avses i 8 kap. 3 8 RF och som gäller arbetets anordnande i grundskolan, ledighet för elev i grundskolan eller åtgärd för tillrättaförande av sådan elev. Samma paragraf innehåller även bemyndigande med hänsyn till 8 kap, 5 § RF, Regeringen bemyndigas att meddela föreskrifter om kommuns befattning med grandskola. Enligt paragrafens sista stycke får regeringen överlåta åt förvaltningsmyndighet att meddela närmare föreskrifter i de hänseenden som anges i paragrafens tidigare stycken.

Bemyndigandena tillkom i samband med RF:s ikraftträdande (jfr prop. 1973:90 s. 313 och 1975:8 s. 80). Senare har framförts uppfattningen att skolplikten skuUe betraktas som en sådan "tyngre tjänsteplikt" som anses begränsa rörelsefriheten enligt 2 kap. 8 8 RF (SOU 1978:34 s. 200 och 202, prop. 1978/79: 195 s. 61 f.) och omöjliggöra bemyndigande för regeringen med stöd av 8 kap, 7 § jämfört med 8 kap. 3 8 RF. Jfr dock regeringsrättens dom den 5 mars 1981 (RÅ81 2:14).

Prop. 1985/86: 10

Remissprotokoll

Remissinstanserna

Vissa remissinstanser har framfört invändningar rörande dels skolpliktens innehåll som sådant, dels den rättsliga regleringen av skolplikten.

I det förra hänseendet pekar man framför allt på de fria aktiviteterna, den samlade skoldagen och medverkan av företrädare från föreningslivet.

Vissa remissinstanser åberopar stadgandena i 2 kap. 2 § RF om att varje medborgare gentemot det allmänna är skyddad bl. a. mot tvång att ge till känna sin åskådning i politiskt, religiöst, kulturellt eller annat sådant hänseende samt mot tvång alt delta i sammankomst för opinionsbildning. Dessa remissinstanser anser att skollagen bör kompletteras med föreskrifter av innebörden, att skolarbetet skall präglas av saklighet och objektivitet samt att ingen elev får tvingas att ge till känna sina åsikter eller att delta i sammankomst för opinionsbildning.

När det gäller skolpliktens sakliga innehåll anförs också att det är oacceptabelt att knyta skolplikten till ett utbildningsbegrepp av den vida omfattning som utredningen föreslår och därmed tvinga eleverna att delta i t. ex. fria akUviteter under samlad skoldag vars omvårdnadssyfte inte har med utbildning i normal mening att göra.

Vissa remissinstanser har framfört invändningar mot att bibehålla det nuvarande systemet, enligt vilket skolpliktens innehåll preciseras i föreskrifter som beslutas av regeringen och som ger kommunerna ett betydande handlingsutrymme. Enligt dessa remissinstanser innebär skolplikten, vars iakttagande kan genomdrivas genom vitesföreläggande och hämtning, en sådan begränsning av elevens rörelsefrihet som enligl RF kan regleras endast genom lag. Något utrymme för delegation finns därför inte. Regeringen kan visserligen enligt RF 8 kap. 13 8 meddela föreskrifter om verkställighet av lag. Men en rätt för regeringen och de kommunala skolmyndigheterna att inom vida ramar bestämma skolpliktens omfattning synes enligt dessa remissinstanser knappast vara förenlig med RF, Utrymmet för materiellt utfyllande verkställighetsföreskrifter är ytterst begränsat. Regeringens normgivning får härvidlag inte tillföra lagregleringen något väsentligt nytt, vUket uppenbarligen skulle bli fallet enligt den föreslagna ordningen. Den föreslagna lagregeln om skolplikt uppfyller inte sådana krav på utförlighet och precision som utgör förutsättning för att den grand-lagsfästa rörelsefriheten skall få beskäras. Skolpliktens omfattning och innebörd måste underkastas en noggrannare lagreglering, som endast i mindre väsentliga delar kan kompletteras med av regeringen beslutade verkställighetsföreskrifter, menar dessa remissinstanser.

Den nuvarande författningsregleringen bygger på att regeringen - i enlighet med vad som förutsattes i samband med RF:s tillkomst (prop. 1973:90 s. 313 och 1975:8 s. 80) - kan bemyndigas att meddela föreskrifter som närmare bestämmer skolpliktens innebörd. Detta har numera ifrågasatts. Mot den bakgrunden finns det anledning att pröva möjligheterna till en författningsreglering som inte förutsätter ett bemyndigande som rör 8 kap. 3 8 RF. Enligt min mening bör den nya skollagen innehålla mer preciserade bestämmelser än den nuvarande när det gäller främst skolpliktens omfattning. Det ligger dock i sakens natur att en sådan skyldighet som skolplikten inte i detalj kan regleras i lagen. Vissa föreskrifter som har betydelse i detta sammanhang — l.ex, timplaner - måste kunna finnas i författningar av lägre valör. Vad som bör regleras i lag är därför den huvudsakliga tidsmässiga omfattningen av skolplikten.

Mot bakgrund av de synpunkter som - med sikte särskilt pä den samlade skoldagen och dess fria aktiviteter — har framförts vid remissbehandlingen av skolförfattningsutredningens förslag vill jag tillägga följande.

De invändningar som i olika sammanhang och frän olika håll har riktats mot den samlade skoldagen och dess fria aktiviteter följer i huvudsak två linjer. För det första görs gällande att de fria aktiviteterna inte innehåller tillräcklig substans för att kunna omfattas av skolplikt. För det andra görs gällande att de innebär risk för obehörig påverkan av eleverna. Dessa invändningar beror enligt min mening i varje fall delvis på att man inte i tillräcklig grad har beaktat skolpliktens och grundskolans allmänna syften och uppläggning.

Skolplikten, som normalt fullgörs i grundskolan, har till syfte inte bara att förmedla kunskaper och färdigheter i snäv mening utan också att ge eleverna de erfarenheter i övrigt som de behöver som grund för sin kommande verksamhet i privatlivet, arbetslivet och samhällslivet i övrigt.

Mot denna bakgrund blir elevernas allmänna utveckling viktig. I läroplanen betonas vikten av kontakter mellan skolan och det omgivande samhället. Kännedom om arbetslivets förutsättningar och föreningarnas roll tillmäts stor betydelse. Det skall finnas utrymme för både teoretiska och praktiska inslag. Det är viktigt att eleverna lär sig att verka både självständigt och tillsammans med andra. Eleverna skal! också få möjligheter att utveckla olika anlag och intressen. Detta gäller inte bara med tanke på skolan och arbetslivet utan också för att de skall fä en givande friUd. Enligt läroplanen skall all verksamhet under skoldagen präglas av skolans mål och har därför ett pedagogiskt syfte.

Skolans mål kan förverkligas på olika sätt och i olika organisatoriska former. Lektioner kan användas, men också fria aktiviteter. Lektioner är skolans traditionella organisationsform. För vissa verksamheter, som fått allt större utrymme till följd av samhällsutvecklingen och dess krav på en bredare fostran, är fria aktiviteter en naturligare organisationsform.

Grandskolan bygger pä att verksamheten för eleverna skall bilda en pedagogisk helhet som alltigenom följer de aUmänna målen och riktlinjerna, liU vilka hör bl. a. objektivitet, saklighet och allsidighet.

Remissprotokoll

Prop, 1985/86: K) f'-' ligger i sakens natur att alla moment av skoldagen inte uppfattas som

lika givande för alla elever. Deras förutsättningar, utvecklingstakt och
Reniis.s- intressen är olika. Vissa elever har en god grund i fråga om l.ex. idrott,

proiok(>ll musik och praktiska uppgifter och har därför inte samma behov som undra

av att få ägna sig åt sådana övningar imder lektioner eller fria aktiviieter. Det ligger också i sakens natur att alla inte har samma uppfattning om hur elevernas skolpliktstid bäst skall användas.

De fria aktiviteterna utgör en del — och en mindre sådan - av skolans verksamhet och skall ses tillsammans med andra delar. Del måste också hållas i minnet att den valda formen - fria aktiviteter i stället för timplane-bunden verksamhet - är en organisationsteknisk fråga. Ett visst mått av sådan verksamhet för vilken organisationsformen fria aktiviteter kan användas måste få förekomma under skoldagen. Om den inlemmas i lektioner eller hänförs lill ett eget system utanför den timplanebundna verksamheten kan inte vara avgörande för tillåtligheten. Över huvud taget är det enligt min mening inle möjligt alt se de fria aktiviteterna helt isolerade från annan verksamhet och såsom ett eget system.

En stor del av kritiken mot fria aktiviteter, och dä särskilt sådana som är en följd av samlad skoldag, rör risken för att eleverna utsätts för påverkan i fråga om åsikter m. m. i strid med föräldrarnas inställning. Man tänker här på sådan föreningsmedverkan som präglas av föreningens åskådning.

Hela yiundskolans verksamhet - både den som förekommer under lektioner och den som förekommer under fria aktiviieter - bygger pä oi;,aktivitet och allsidighet. Detta innebär inle att eleverna skall undanhållas uttryck för olika synsätt. Del skall däremot göras klart att det är fråga om värderingar och liknande från respektive åskådnings egna anhängare. För elevernas aUmänna orientering och träning i kritiskt tänkande kan det vara av värde att fä en illustration i form av t. ex. ett föredrag från den som själv tillhör en förening som verkar för åskådningen i fråga. Såsom framgår av läroplanen (se Lgr 80 s. 26) skall sådana inslag på olika sätt balanseras. Dels skall man försöka fä med företrädare för andra åsikter. Dels kan läraren redovisa material som visar att och hur saken kan ses på andra sätt. Över huvud tagel gäller att objektivitet och allsidighet inte alltid kan finnas i varje särskilt moment utan tillgodoses genom skolans verksamhet som helhet.

De "profilerade" inslagen utgör - även under fria aktiviteter - bara en liten del av den totala verksamheten. Strävan skall ju vara att eleverna under fria aktiviteter skall ha ett variationsrikt program, såsom framgår av läroplanen. Det är i praktiken mycket vanligt att eleverna själva får välja mellan flera alternativ. Det är alltså bara i enstaka fall som eleven i princip kan bli tvungen att delta i en "profilerad" verksamhet. Och de fall där verksamheten kan tänkas stöta värdnadshavarna eller eleven är ännu färre. De bestämmelser som redan i dag fmns om befrielse från vissa moment i skolverksamheten ger utrymme för ett rimligt hänsynstagande till vårdnadshavarnas och elevens inställning i särskilt känsliga fall.

I mitt lagförslag finns i 3 kap. 11 och 12 8§ bestämmelser om deltagande
och om befrielse från vissa inslag. Jag hänvisar till lagtexten med åtföl-
80 jande kommentarer.

Skolplikt och motsvarande rätt till utbildning (3 kap. 1—5 8§)

Under denna mellanrubrik finns paragrafer med grundläggande bestämmelser om den allmänna principen om skolplikt och motsvarande rätt lill utbildning inom det offentliga skolväsendet, olika slag av skolplikt och hur de får fullgöras samt grundskolans, särskolans och specialskolans förhållande till varandra i detta sammanhang.

Bestämmelser om skolpliktstiden och deltagandet i den verksamhet som anordnas finns i senare paragrafer i kapitlet (6-12 88).

1 § Barn som är bosatta i riket har skolplikt enligt föreskrifterna i detta kapitel. Skolplikt gäller dock inte i fråga om barn, som varaktigt vistas utom riket eller vars förhållanden är sädana att det uppenbarligen inte kan begäras att barnet skall gå i skola.

Skolplikten motsvaras av en rätt att fä utbildning inom det offentliga skolväsendet.

I paragrafen slås fast den allmänna principen om skolplikt och motsvarande rätt till UtbUdning. I praktiken är rätten till utbildning det väsentliga. Skolplikten är endast ett medel att säkerställa alt barnet genom det offentliga skolväsendet eller pä annat sätt verkligen får nödvändig utbildning. I paragrafen nämns endast det offentliga skolväsendet. Skolplikten får vis-seriigen fullgöras i l.ex. en för ändamålet godkänd fristående skola, men den rätten avser inte förhållandet mellan barnet och huvudmannen för skolan. Huvudmannen är inte på grund av lagen skyldig att ta emot barnet där. Däremot har barnet rätt att få plats inom det offenUiga skolväsendet. Vilken av skolformerna grundskolan, särskolan och specialskolan som skall ta emot barnet regleras genom 2-5 8§.

Självfallet är utgångspunkten att utbildningen i särskolan och specialskolan skall så långt det är möjligt motsvara utbildningen i grundskolan. Det ligger emellertid i sakens natur att utbildningen måste anpassas efter elevernas förutsättningar och att det i vissa fall huvudsakligen blir fråga om sådan träning i dagliga göromål som för barn i allmänhet betraktas som uteslutande föräldrarnas uppgift.

Skolplikten gäller endast barn som är bosatta i rikel. Skolplikt föreligger även om det inte kan fastställas var i landet (i vilken kommun) barnet är bosatt. Del räcker att det kan fastställas att barnet är bosatt i landet. Det har ingen betydelse om barnet är svensk eller utländsk medborgare eller är statslöst.

Liksom vid tillämpningen av den nuvarande skollagen bör som bosatt i riket räknas den som rätteligen skall vara kyrkobokförd här. Jag vill anknyta till förarbetena till den nuvarande skollagen.

Av dessa förarbeten framgår att frågan huruvida bosättning i riket föreligger skall bedömas enligt de principer som gäller för folkbokföringen (prop. 1956:93 s. 16 f., SOU 1961:30 s. 809 och prop. 1962:136 s. 78 f.).

I förarbetena uttalas bl. a. följande (prop. 1962:136 s. 78 f.).

Genom att skolplikten anknytes till bosättningen blir det möjligt att via folkbokföringen fä upplysningar om barnen. Vid tolkningen av begreppet bosättning bör samma praxis följas som vid tillämpningen av folkbokföringsförordningen. Ofta torde skolplikt av rent praktiska skäl kunna utkrä-

Prop. 1985/86: 10

Remissprotokoll

Prop. 1985/86: 10

Remiss-protokidl

vas endast av barn. som är kyrkobokförda i riket, men det bör om möjligt också tillses, att även b;un som rätteligen skolat kyrkobokföras men som av någon anledning inte blivit det, exempelvis barn lill vissa zigenare, fullgör skolplikt. Utlänningar tillhörande främmande makts härvarande beskickning eller lönade konsulat eller beskickningens eller konsulatets betjäning sä ock deras utländska familjemedlemmar och utländska tjänare skall inte kyrkobokloras här i riket. Alt skolplikt inte kan utkrävas av barn, hänförliga lill denna kategori, har inte ansetts behöva särskilt anges.

Liksom skolplikten är även motsvarande rätt till utbildning enligt 3 kap.

1 8 beroende av alt barnet är bosall i riket. Såsom framgår av 12 kap. 5 8
och kommentarerna lill den paragrafen tas även barn som inte räknas som
bosatta i riket emol i grundskolan och motsvarande under vissa förutsätt
ningar.

Om ett barn räknas som bosatt i riket men faktiskt varaktigt vistas utomlands kan varken skolplikt eller rätt till utbildning under den tiden utkrävas enligt lagens bestämmelser. Typexempel är svenska diplomatbarn som följer med sina föräldrar till staiioneringslandet. Sädana barn brukar emellertid gå i skola i del landet eller vistas i Sverige under terminerna.

Undantagsbestämmelsen i förslå stycket andra meningen avser inte endast barn som varaktigt vistas utom riket utan också barn vars förhållanden är sädana all det uppenbarligen inte kan begäras all barnet skall gå i skola. Jag vill i sammanhanget erinra om att särskolplikt enligt 24 8 i 1967 års omsorgslag gäller under förutsättning att barnet "kan tillgodogöra sig undervisning". Jag vill framhålla att skolplikten och motsvarande rätt till utbildning innebär all varje förutsättning hos barnet skall tas till vara. Det kan emellertid i ett helt exceptionellt fall tänkas att ett barn är sä allvarligt handikappat i ett eller flera avseenden alt det är helt omöjligt för barnet all lära sig något.

I paragrafen talas om rätt till utbildning "inom det offentliga skolväsendet". Såsom framgår av 10 kap. 2 8, som handlar om vad som förr kallades ungdomsvårdsskolor, hänvisas de som vistas där i vissa fall till utbildning som anordnas vid hemmet genom huvudmannens försorg. Jag anser inte att ett sådant speciellt undantag behöver markeras i 3 kap. I 8.

2 § Barn i allmänhet har vanlig skolplikt. Den skall fullgöras i grundskolan, om inte annat följer av 8-10 kap.

3 § Särskild skolplikt har barn som inte kan gå i grundskolan därför att de är psykiskt utvecklingsstörda, synskadade, döva, hörselskadade eller tal-skadade. Sådan skolplikt skall fullgöras i särskolan eller specialskolan, om inte annat följer av 9 eller 10 kap.

De psykiskt utveckHngsstörda skall tas emot i särskolan och övriga i specialskolan. Psykiskt utvecklingsstörda, som pä grund av synskada, dövhet, hörselskada eller talskada inte kan gå i särskolan, skall dock tas emol i specialskolan.

Av framstäUningstekniska skäl talas om vanlig skolplikt resp, särskild skolplikt. SkiUnaderna avser både skolform inom det offentliga skolväsendet och - som framgår av 10 § — skolpliktstidens längd.

Enligl 3 8 gäller särskild skolplikt lör barn som på grund av ett eller flera Prop. 1985/86: 10 av angivna handikapp inte kan gå i grundskolan. Under senare år har i ökande omfattning särskilda stödåtgärder salts in i grimdskolan för barn Remiss-som annars skulle vara hänvisade lill särskolan eller specialskolan. Genom protokoll sådana åtgärder har många av de synskadade och en del av de hörselskadade och psykiskt utvecklingsstörda kunnat gå i grundskolan.

Frågan om rätt skolform (grundskolan, särskolan eller specialskolan) bör normalt kunna lösas i samråd mellan värdnadshavarna och företrädarna för skolmyndigheterna. Avgörandet ankommer på vederbörande lokala styrelse med besvärsrätl för värdnadshavarna (se 4 och 5 88), Frågan om rätt skolform uppkommer första gången inför skolstarten i samband med skolpliktens inträde och kan aktualiseras åven under barnets skolgång. 1 synnerhet när frågan kommer upp första gången kan det - inte minst mot bakgrimd av möjligheterna till stödåtgärder i grundskolan - ibland vara svårt att avgöra vilken skolform som är den rätta. Barnet har alllid rätt lill utbildning inom någon av skolformerna inom det oflentliga skolväsendel och får givelvis inte ställas utanför på grund av olika bedömning hos skolhuvudmännen. Som framgår av 4 8 ankommer det på de lokala styrelserna för särskolan och specialskolan all avgöra om barnet skall tas emot där, vilket i realiteten innebär all del är de som prövar om vanlig eller .särskild skolplikt föreligger. Om barnet inte las emot i särskolan eller specialskolan, har barnet rätt att gå i grundskolan,

I vissa fall kan tvekan råda om vilken av särskolan och specialskolan som är rätt skolform för barnet. Genom särskilda insatser i särskolan kan vissa psykiskt utvecklingsstörda som dessutom är t, ex, hörselskadade klara skolgång i särskolan. Som framgår av 4 8 är det den lokala styrelsen för specialskolan som avgör om barnet skall tas emol där i stället för i särskolan. När det gäller ansvaret för att barnet får utbildning intar således särskolan samma ställning i förhållande till specialskolan som grundskolan intar i förhållande lill både särskolan och specialskolan.

Den lokala styrelsen för specialskolan skall på framställning av barnets vårdnadshavare, skolstyrelsen i barnels hemkommun eller den lokala styrelsen för särskolan pröva om barnet skall tas emot i specialskolan under sin skolpliktslid.

Om ett barn. som har tagils emot i särskolan, bedöms kunna gå över till grundskolan, skall den lokala styreisen för särskolan besluta att barnet inle längre skall vara elev i den skolan. Motsvarande gäller för den lokala styrelsen för specialskolan, om ett barn, som har tagils emol i den skolan, bedöms kunna gå över till grundskolan eller särskolan.

5 8 Beslut av den lokala styrelsen för särskolan eller specialskolan i
ärende enligl 4 8 får överklagas hos skolöverstyrelsen genom besvär.
Skolöverstyrelsens beslut får överklagas hos regeringen genom besvär.

Besluten får överklagas endast av barnets vårdnadshavare.

Prop. 1985/86: 10

Remiss-protokoll

Regleringen i 4 och 5 88 överensstämmer i sak med vad omsorgsberedningen föreslagit. 1 förhållande till 1967 års omsorgslag innebär regleringen skillnader i fråga om bl, a, beslutsorgan och kretsen av besvärsberättigade. Den senare omfattar f, n. skolstyrelsen.

Jag vill erinra om vad jag anfört i kommentarerna till 2 och 3 88 angående ansvarsfördelningen mellan skolformerna.

En framställning från barnets vårdnadshavare om att barnet skall las emot i särskolan eller specialskolan skall prövas av vederbörande lokala styrelse för respektive skolform. Men barnets vårdnadshavare kan inte alltid antas göra sådan framställning trots att behov kan föreligga. Såsom framgår av 4 § första och andra styckena kan även skolstyrelsen i barnets hemkommun väcka frågan. När del gäller mottagande i specialskolan kan frågan också väckas av lokal styrelse för särskolan, vilket kan vara aktuellt beträffande psykiskt utvecklingsstörda som antas inte kunna klara skolgång i särskolan på grund av exempelvis hörselskada.

Bestämmelserna i 4 8 tredje stycket avser fall där barnet går i särskolan eller specialskolan men bedöms kunna fortsätta i grundskolan resp. särskolan. Sådana frågor skall den lokala styrelsen givetvis vid behov ta upp på eget initiativ. Även vårdnadshavare kan väcka en sådan fråga.

Enligt 5 § har endast barnets vårdnadshavare besvärsrätt. Delta beror på att det är fråga om barnets intresse oavsett hur frågan väckts.

Om t. ex. lokal styrelse för särskolan efter framställning från skolstyrelsen i barnets hemkommun beslutat att barnet inte skall tas emot i särskolan, skall barnet tas emot i grundskolan. Detta hindrar inle att skolstyrelsen i ett senare skede kan aktualisera frågan om skolgång i särskolan på nytt. om det visar sig att barnet inte klarar skolgång i grundskolan och värdnadshavarna inte själva gör framslällning om att barnet skall tas emot i särskolan.

I paragraferna finns ingen bestämmelse om samråd med värdnadshavarna innan en lokal styrelse hos en annan väcker fråga som rör val av skolform. En sådan beslämmel.se är onödig, eftersom det är självklart att en framställning inte avlåts utan att värdnadshavarna dessförinnan får tillfälle att redovisa sin uppfattning.

1 paragrafen talas om "höstterminen". Bestämmelsen om skolpliktens Prop. 1985/86: 10 inträde knyter således an till läsårs- och lerminssystemet inom del offentliga skolväsendet. Skolplikten får fullgöras även vid frislående skolor. Rciniss-Dessa tillämpar i allmänhet samma läsårs- och términssystem som det protokoll offentliga skolväsendet. Om någon skola inle tillämpar det systemet bör man kunna ta den I september som riktpunkt. För att barnet skall kunna börja där avsevärt tidigare eller senare krävs beslul enligl 7 eller 8 8,

7 8 Om ett skolpliktigt barn inte är moget för skolgång, får skolstyrelsen i
barnels hemkommun efter medgivande av barnels vårdnadshavare besluta
att barnet skall börja skolgången först höstterminen del kalenderår då
barnet fyller åtta år.

Om barnet har sådant handikapp som enligt 3 § kan vara grund för särskild skolplikt, skall skolstyrelsen i iircndet inhämta yttrande från den lokala styrelsen för särskolan eller specialskolan.

Om skolstarten skjuts upp, skall barnet gå i förskola. Föreskrifter om förskola finns i socialtjänstlagen (1980:620). Skyldigheten alt gå i förskola omfattar högst 525 timmar.

Jfr dels 32 8 andra stycket och 39 a § i 1962 års skollag samt 5 kap. 3 8 och 6 kap. 6 8 i skolförfaltningsutredningens lagförslag, dels 25 8 första stycket i 1967 års omsorgslag.

Medgivande från barnets vårdnadshavare krävs alltid. Har barnet två vårdnadshavare. krävs medgivande från dem båda. Å andra sidan är vårdnadshavares önskan om uppskov med skolstart inle tillräcklig grund. För beslut om uppskov krävs att barnet inte är moget för skolgång.

Fråga om uppskov aktualiseras normalt innan barnet har börjat skolan men kan komma upp även när barnet gått där någon tid. Det kan i vissa fall råda tvekan om vilken skolform som är eller i sinom tid skall bli den rätta för barnet. För enkelhetens skull föreskrivs i 7 8 att skolstyrelsen i barnets hemkommun skall besluta om uppskov i samtliga fall, dvs. även om barnet har sådant handikapp att skolgång i särskolan eller specialskolan kan vara aktuell. Enligt andra stycket skall emellertid skolstyrelsen i sådana fall inhämta yttrande från vederbörande lokala styrelse för särskolan eller specialskolan.

Om skolstarten skjuts upp, fullgörs skolplikten genom deltagande i förskola (jft prop. 1977/78:85 s. 106). Förskolan skall enligl 14 § första stycket socialtjänstlagen omfatta minst 525 timmar om året. Den i skollagen föreskrivna skyldigheten att gå i förskola omfattar högst 525 limmar. Om ett barn börjat i grundskolan och man först efter någon tid beslutar att uppskjuta barnets skolgång, minskar naturligtvis skyldigheten alt gå i förskola i motsvarande män.

8 8 Pä begäran av ett barns vårdnadshavare får skolstyrelsen i barnels
hemkommun tillåla att barnet redan höstterminen det kalenderår då barnet
fyller sex är börjar i grundskolan eller i en motsvarande skola för barn med
vanlig skolplikt. Tillstånd får lämnas endast om barnet är moget för skol
gång.

Under samma föruisättningar får den lokala styrelsen för särskolan eller
specialskolan tillåta att ett barn börjar skolgång där eller i en motsvarande °5

skola ett år tidigare än normalt.

Prop. 1985/86: 10

Remissprotokoll

Jft dels 32 8 första stycket. 33 a 8 andra stycket och 39 a 8 i 1962 års skollag samt 5 kap. 2 8, 6 kap. 5 8 och 8 kap. 3 § i skolförfattningsutredningens lagförslag, dels 25 8 andra slycket i 1967 års omsorgslag.

Första stycket

Det är skolstyrelsen i barnets hemkommun som skall ta ställning till frågan om tillstånd. Krav på tillstånd gäller även om vårdnadshavare önskar att barnet i stället för att gå i grundskolan skall börja i l.ex. en sådan fristående skola som ersätter grundskolan.

Ett barn får aldrig börja skolan tidigare än ett år före skolpliktsåldern.

När motsvarigheten till nu föreslagna 8 8 första stycket behandlades i prop. 1958:93 uttalade departementschefen bl. a, (s. 31):

Jag vill i delta sammanhang framhålla det stora ansvar som åvilar den som har att ta ställning till huruvida ett barn skall äga börja skolan före skolpliktens inträde eller ej. Misstag i fråga om skolmognaden kan nämligen fa svåra följder för barnet, varför det gäller att på allt sätt försöka gardera sig mot alt barn beredes en för tidig skolgång. Prövningen skall därior enligt förslaget till bestämmelser härom alltid avse såväl den fysiska som den psykiska mognaden hos barnet och endast om den ger till resultat, all barnet väl fyller förutsättningarna alt börja skolgången före sjuärsål-dern, skall sådant medgivande lämnas. Hänsyn skall därvid endast tagas till vad som är del för barnet lämpligaste och bästa.

Även om ett barn bedöms vara moget för skolgång finns inle någon ovillkoriig rätt att få börja skolan i förtid. Barn i den aktuella åldern har rätt att få plats i förskola (se 14 8 socialtjänstlagen).

I 2 kap. 10 8 skolförordningen föreskrivs att läkarandersökning och annan erforderlig undersökning skall äga rum innan beslut fattas om skolstart i förtid. Jag avser inte att föreslå någon ändring därvidlag.

och bör ha möjlighet att fä saken prövad i en andra instans. De kan vilja komplettera beslutsunderlaget med ytterligare läkarutlåtande e.d.

Skolpliktens upphörande (3 kap. 10 §)

10 8 Skolplikten upphör vid utgången av vårterminen det kalenderår dä barnet fyller 16 år eller, om barnet har särskild skolplikt. 17 år.

Beslul av den lokala styrelsen i ärende om skolpliktens upphörande får överklagas hos skolöverstyrelsen genom besvär. Skolöverstyrelsens beslut får inte överklagas.

Jfr dels 30 8 andra och tredje styckena, 36 8 och 39 a 8 i 1962 års skollag samt 5 kap. I och 6 §8 och 6 kap. 3 och 9 88 i skolförfattningsutredningens lagförslag, dels 24 och 33 8§ i 1967 års omsorgslag.

De som går i grundskolan slutför normalt årskurs 9 (se 4 kap. I 8) vid utgången av vårterminen det kalenderår de fyller 16 år. Och de som går i specialskolan, grundsärskolan eller träningsskolan slutför normalt årskurs 10 (se 6 kap. 7 8 och 7 kap. I 8) vid utgången av vårterminen det kalenderår de fyller 17 år. Men även om de inte hunnit sä långt upphör skolplikten vid utgången av den angivna vårterminen. Motsvarande gäller dem som fullgör sin skolplikt pä något annat sätt. Om términssystem enligt det offentliga skolväsendets modell inte tillämpas, får början av juni tas som riktpunkt, eftersom vårterminen brukar sluta vid den tiden.

Alt rätt till utbildning efter skolpliktens upphörande föreligger i vissa fall framgår av 17 och 19 88.

Skolpliktens syfte är inte utbildning under ett visst antal år utan inhämtande av ett visst mätt av kunskaper i vidaste mening. Därför kan skolplikten upphöra före den i första stycket angivna tiden. Förutsättningarna anges i andra stycket.

Prop. 1985/86: 10

Remiss-protokoll

Tredje stycket

I de andra bestämmelser i lagen som rör skolpliktens omfattning talas endast om läsår och terminer. Mot bakgrund av de överväganden jag har redovisat i mina kommentarer i inledningen till 3 kap. anges vissa övre gränser för antal skoldagar och antal timmar per dag. Den för eleverna obligatoriska verksamheten i grundskolan, särskolan, specialskolan och sameskolan måste läggas upp med beaktande av dessa gränser.

Bestämmelserna i tredje stycket avser endast skolplikt som fullgörs inom det offentliga skolväsendet. Skolplikten får också fullgöras i en fristående skola. Denna kan l.ex. genom att tillämpa sexdagarsvecka komma upp i ett högre antal dagar än 190. Eleven väljer frivilligt att fullgöra sin skolplikt i den skolan i stäUet för inom det offentliga skolväsendet och får dä acceptera att delta i den utbildning som genom godkännandet av den fristående skolan för skolpliktens fullgörande har ansetts erbjuda en tillfredsställande motsvarighet till det offentliga skolväsendet (jfr paragrafens första stycke samt 9 kap. 1-3 88),

12 8 På begäran av en skolpliktig elevs vårdnadshavare skall eleven befrias från skyldighet att delta i annars obligatoriska inslag i verksamheten, om del med hänsyn till särskilda omständigheter inte är rimligt alt kräva att eleven deltar.

Om elevens vårdnadshavare kräver det. skall begäran om befrielse prövas av den lokala styrelsen för skolan eller, för elever utanför det offentliga skolväsendet, av länsskolnämnden. Avslås begäran vid sådan prövning, får beslutet överklagas hos skolöverstyrelsen genom besvär. Skolöverstyrelsens beslut får överklagas hos regeringen genom besvär.

Av principiella skäl avser 12 8 liksom huvuddelen av 11 8 även barn som inte fullgör sin skolplikt inom det offentliga skolväsendet. Bestämmelserna har emellertid sin största praktiska betydelse för grundskolan.

Jag hänvisar lill vad jag anfört i mina kommentarer i inledningen till 3 kap. Jag vill tillägga följande.

I bl. a. grundskolans verksamhet har de komponenter, som eleverna

anses behöva, sammanfogats till en helhet. t)enna helhet skulle förryckas om man utan vidare plockade bort vissa bitar för vissa elever, även om dessa elever kanske i och för sig kan undvara just dessa bitar. Helhetssynen utesluter emellertid inte vissa möjligheter till undantag. Sådana finns såsom nämnts redan i gällande rätt.

I det föregående har redovisats innehållet i den nuvarande skollagens 27 §. Frågan om befrielse från att delta i morgonsamling eller i undervisning i religionskunskap har ingående behandlats i förarbetena till den nuvarande skollagen och tidigare bestämmelser (se t. ex, prop, 1950:70 s. 367-369, prop. 1951:100 s. 127-128 och prop. 1962:136 s. 72-76). Jag vUl också erinra om 6 kap. 26 § skolförordningen.

Skolförfattningsutredningen föreslår — utan att åsyfta någon ändring i sak - att den nya skollagen får en bestämmelse om att en elev på begäran av vårdnadshavare skall befrias från att delta i religiösa inslag i utbildningen, om eleven tillhör ett trossamfund som av regeringen fått tillstånd att i skolans ställe ombesörja utbildning i religionskunskap. Utredningen framhåller därvid att religiösa inslag kan förekomma även inom ramen för andra verksamhetsformer än undervisning i ämnet religionskunskap, t, ex, fria aktiviteter.

Vissa remissinstanser har invändningar mot uttrycket "religiösa inslag". En och annan ifrågasätter om bestämmelsen behövs. Någon menar att kravet för befrielse borde vara mindre kategoriskt utformat. En remissinstans ifrågasätter om den föreslagna bestämmelsen låter sig väl förena med RF:s och religionsfrihetslagens bestämmelser och menar alt elevens egen ansökan om befrielse borde vara tillräcklig, om eleven uppnätt sådan mognad, att han själv kan bedöma frågan.

Regleringen i 12 § innebär att befrielse alltid skall medges frän undervisning i religionskunskap under sådana omständigheter som anges i paragrafens andra stycke. Jag anser inte att en sådan bestämmelse kan utmönstras som överflödig med hänvisning till att skolans undervisning i religionskunskap är objektiv. I bestämmelsen ligger nämligen ett respekterande av att den som tillhör ett sådant trossamfund får en religionsundervisning som är präglad av samfundets tro.

Andra stycket ingår som en del i den allmänna regleringen i första stycket. Den regleringen innebär att en elev inte skall behöva delta i vissa i det stora hela för eleven mindre viktiga inslag i utbildningen, om det med hänsyn till särskilda omständigheter framstår som orimligt att kräva att eleven deltar. Det bör alltså finnas ett utrymme för befrielse från inslag som är meningslösa för eleven därför att han redan mer än väl behärskar det som skall uppnås med inslaget och från inslag som kan upplevas som utmanande mot bakgrund av elevens speciella inställning och hemmiljö. Det säger sig självt att en bestämmelse av detta slag skall tillämpas med återhållsamhet.

Normall bör ärenden om befrielse kunna klaras av ulan att den lokala styrelsen skall behöva kopplas in. Tredje stycket är betingat av rättssäkerhetsskäl.

Prop. 1985/86:10

Remiss-protokoll

Prop. 1985/86: 10

Remiss-protokoll

Tillsynen över att skolplikten fullgörs (3 kap. 13—16 88)

Såsom jag utvecklat i den allmänna motiveringen (avsnitt 7) har både skolmyndigheter (främst skolstyrelsen) och barnens vårdnadshavare ett ansvar för att barnen fullgör sin skolplikt. Delta kommer till uttryck i första hand i 13 och 15 S8,

Tvångsmedel skall inte behöva tillgripas annat än som en sista utväg mot vårdnadshavare som inte gör vad på dem ankommer i detta hänseende. 1 den nya lagen kvarstår vite som enda tvångsmedel.

13 8 Skolstyrelsen skall se till att skolpliktiga elever i kommunens grund
skola fullgör sin skolgång. Skolstyrelsen skall också se till att skolpliktiga
barn, som är kyrkobokförda i kommunen men inte går i dess grundskola,
pä något annat sätt får föreskriven utbildning.

Den lokala styrelsen för särskolan eller specialskolan skall se till att skolpliktiga elever i skolenheter under dess ledning fullgör sin skolgång.

14 8 Om en skolpliktig elev i en skola utanför det offentliga skolväsendet
är frånvarande i stor utsträckning utan giltig orsak, skall huvudmannen för
skolan anmäla förhållandet till skolstyrelsen i barnets hemkommun. Skol
styrelsen skall pröva om barnet skall åläggas skolgång i grundskolan eller,
om skäl föreligger, överlämna anmälan till den lokala styrelsen för särsko
lan eller specialskolan, som skall pröva om barnet skall åläggas skolgång
där.

Beslut om att ålägga barnet skolgång får överklagas hos kammarrätten genom besvär.

Jfr 2 kap, 12 och 14 88 skolförordningen.

Enligt min mening har bestämmelser av detta slag sin plats i skollagen.

Vad gäller 13 8 första slycket är skolstyrelsens kontrollansvar mera långtgående när det gäller elever i kommunens egen grundskola. 1 fall som avses i andra meningen är det närmast fråga om att skolstyrelsen skall hålla sig underrättad om var och hur barnet får föreskriven utbildning samt ingripa om barnet inte bereds sådan utbildning. Del är inle skolstyrelsens sak att kontrollera att barnet deltar i utbildningen vid en fristående skola där barnet är elev.

Bakgrunden till 14 8 är dels skolstyrelsens begränsade kontroll i fråga om här berörda barn, dels att tvångsmedlet vite enligt 16 8 kan användas endast i fråga om barn som är elever i det offentliga skolväsendet.

Bestämmelser behövs inte i skollagen om överklagande av beslut som meddelats av kammarrätten. Generella föreskrifter härom finns nämligen i förvaltningsprocesslagen (1971:291). Se även lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar och förordningen (1977: 937) om kammarrätternas domkretsar m.m.

15 8 Den som har vårdnaden om ett skolpliktigt barn skall se till att barnet fullgör sin skolplikt.

16 8 Om en skolpliktig elev i det offentliga skolväsendet inte fullgör sin skolgång och detta beror på att elevens vårdnadshavare inte har gjort vad på dem ankommer för att så skall ske, får länsskolnämnden vid vite förelägga elevens vårdnadshavare att iaktta sina skyldigheter. Motsvarande gäller om vårdnadshavare för ett skolpliktigt barn, vars skolgång upp-skjutits, inte ser till alt barnet går i förskola, när skyldighet till detta föreligger. Ett föreläggande gäller omedelbart, även om beslutet överklagas.

Fråga om utdömande av vite prövas av länsskolnämnden.' Vitet får inte förvandlas till fängelse.

Beslut av länsskolnämnden i ärenden enligt denna paragraf får överklagas hos kammarrätten genom besvär.

Jfr 39 och 39 a 8§ i 1962 års skollag samt 5 kap, 10 8 och 6 kap. 13 8 i skolförfattningsutredningens lagförslag.

Paragrafen avser endast barn som är elever i del offentliga skolväsendet. Jfr 13 och 14 8§ med kommentarer samt 10 kap, 4 8 med kommentarer,

1 formuleringen "inte fullgör sin skolgång" ligger att det måste vara fråga om en betydande bortovaro. Det räcker inte om eleven exempelvis uteblir från idrottslektionerna.

Åtgärder enligt denna paragraf får riktas endast mot den som är vårdnadshavare i föräldrabalkens mening och aldrig mot den som faktiskt har vård om ett barn utan att vara barnets vårdnadshavare (prop. 1962: 136 s. 80-81; jfr 24 8 i 1958 års folkskolestadga).

Det är viktigt att vitesföreläggande inte utfärdas förrän alla länkbara ansträngningar gjorts att på frivillig väg åstadkomma en lösning. 1 många fall är förhållandena sådana att nära samarbete bör ske mellan skolmyndigheterna och de sociala organen i kommunen. Vitesföreläggande får givetvis inte utfärdas om barnet vägrar att gä i skolan trots att värdnadshavarna gjort vad på dem ankommer i detta sammanhang.

Vite får enligt uttryckligt stadgande i 39 8 tredje stycket i den nuvarande skollagen inte tillgripas beträffande barn som på grund av handikapp, långvarig sjukdom eller sjukdom som tvingar till upprepad kortare frånvaro inte kan delta i vanligt skolarbete. I propositionen om den nuvarande skollagen ansåg föredragande statsrådet att en uttrycklig bestämmelse

' 1 propositionens lagförslag har första meningen i andra stycket tagits bon, vilket innebär att fråga om utdömande av vite skall prövas av länsrätt (se det s. k. slutprotokollet).

Fortsatt utbildning m. m. efter skolpliktens upphörande (3 kap. 17—21 8§)

Huvuddelen av 3 kap. handlar om skolplikten och motsvarande rätt till utbildning. I slutet av kapitlet har samlats bestämmelser om rätt till utbildning m. m. efter skolpliktstiden. Bestämmelserna rör fullföljande av utbildningen i grundskolan eller motsvarande, hemkommunens uppföljningsansvar för ungdomar som lämnat sådan utbildning och som ännu inte fylk 18 år samt rätten för psykiskt utvecklingsstörda ungdomar att få utbildning i särskolan upp till normalt 21 års ålder.

17 § Om en elev i grundskolan, när skolplikten upphör, inte Ullfredsstäl
lande har slutfört sista årskursen men bedöms ha förmåga alt fullfölja
utbildningen, skall eleven beredas tillfälle att göra delta under högst tvä år
efter det all skolplikten upphörde. Detsamma gäller elever i sameskolan
och sädana elever i specialskolan som inte är psykiskt utvecklingsstörda.

Ärenden enligt denna paragraf prövas av den lokala styrelsen. Dess beslut får överklagas hos skolöverstyrelsen genom besvär. Skolöverstyrelsens beslut får inte överklagas.

Jfr 37 och 39 a 88 i 1962 års skollag samt 5 kap. 8 8 och 6 kap. 11 8 i skolförfattningsutredningens lagförslag.

Den situation som avses i 17 § inträffar främst i fall där barnet har börjat skolan ett år senare än normalt eller med anledning av exempelvis långvarig sjukfrånvaro har varit elev i någon årskurs under två i stället för ett läsår. Det kan också hända att eleven vid skolpliktens upphörande har gått igenom högsta årskursen men inte har tillgodogjort sig utbildningen.

Det finns också andra möjligheter att komplettera en ofullständig grundutbildning. Inom komvux finns s. k. grundskolekurser.

Bestämmelserna i 17 8 omfattar inte elever i särskolan och psykiskt utvecklingsstörda elever i specialskolan. För dem finns i stället bestämmelser i 19 8.

18 § Hemkommunen har skyldigheter enligt andra stycket (uppföljnings
ansvar) i fråga om ungdomar som har lämnat grundskolan eller motsvaran
de utbildning men som ännu inte har fyllt 18 år. Ansvaret omfattar dock
inte ungdomar som avses i 19 8.

Genom skolstyrelsen skall hemkommunen hålla sig underrättad om hur ungdomarna är sysselsatta. Har de inte stadigvarande sysselsättning ge-

nom studier i gymnasieskolan eller fast anställning eller pä annat sätt, skall hemkommunen själv eller genom andra erbjuda dem personlig studie- och yrkesvägledning saml kurser, praktik eller annan liknande verksamhet.

1 5 kap. 7 8 finns bestämmelser om rätt för den som uppfyller gällande behörighetsvillkor att i män av plats få utbildning i gymnasieskolan.

Beträffande nuvarande reglering och dess bakgrund hänvisar jag till den tidigare omnämnda bilaga 13.

Den nuvarande regleringen i skollag och skolförordning framstår som föråldrad i vissa hänseenden. Jag har berört detta i den allmänna motiveringen (avsnitt 10.3). Regleringen i den nya skollagen avses innebära en anpassning till utvecklingen.

Arbetslösa ungdomar som har fyllt 18 men inte 20 år har rätt till arbete i ungdomslag enligt lagen (1983: 1070) om arbete i ungdomslag hos offentliga arbetsgivare. De ungdomar som inte placeras hos någon annan arbetsgivare skall beredas plats i ungdomslag hos den kommun där de är kyrkobokförda.

Innan 18-årsgränsen uppnås har hemkommunen uppföljningsansvar, som innebär skyldigheter enligt paragrafens andra stycke. Såsom erinras om i tredje stycket finns del i 5 kap. 7 8 bestämmelser om rätt för den som uppfyller gällande behörighetsvillkor att i män av plats fä utbildning i gymnasieskolan. Hemkommunens insatser såsom uppföljningsansvarig inriktas nalurligen pä att ungdomarna skall ta till vara sina möjligheter därvidlag.

Enligl andra stycket är det genom skolstyrelsen som hemkommunen skall hålla sig underrättad om hur ungdomarna är sysselsatta. I övrigt innebär lagens bestämmelser inte någon skyldighet för kommunen att låta uppföljningsinsatser handhas av skolstyrelsen.

I insatser som skall erbjudas enligt andra stycket skall alltid ingå personlig studie- och yrkesvägledning. En sådan är av grundläggande betydelse.

Arten av insatser i övrigt får bli beroende av den enskildes förhållanden och omständigheterna i övrigt. Insatserna bör ha en sådan omfattning att de som vill har möjlighet att utan n;igra längre uppehåll fä sysselsättning som någoriunda motsvarar skolarbetstiden för dem som går i gymnasieskolan.

Kravet pä insatser enligt andra stycket innebär en viss skärpning i förhällande till bestämmelserna i den nuvarande skollagen. Detta skall ses mot bakgrund av utvecklingen under de senaste åren och den möjlighet till statsbidrag som kommunerna har genom förordningen (1983:583) om statsbidrag till uppföljningsinsatser för ungdomar under 18 år. Härtill kommer att ungdomarna mellan 18 och 20 år har en i princip ovillkorlig rätt till arbete i ungdomslag,

19 § Ungdomar som inte kan gå i gymnasieskolan därför att de är psykiskt utvecklingsstörda har rätt att efter skolpliktens upphörande få annan utbildning inom det offentliga skolväsendet intill utgången av vårterminen det kalenderår dä de fyller 21 är. Om de inte bereds utbildning i specialskolan, skall de tas emot i särskolan. Om en elev i särskolan där har påbörjat yrkesutbildning eller motsvaran-

Prop. 1985/86: 10

Remissprotokoll

Prop. 1985/86: 10

Remissprotokoll

de före utgången av vårterminen det kalenderår då eleven fyller 21 år, skall eleven beredas möjlighet att fortsätta i särskolan till utgången av vårterminen det kalenderår då eleven fyller 23 år, om det behövs för att slutföra utbildningen.

Enligt 24 8 i 1967 års omsorgslag gäller särskolplikten så länge den psykiskt utvecklingsstörde behöver undervisning, dock längst till och med vårterminen det kalenderår han fyller 21 år. Föreligger synnerliga skäl, kan särskolplikten föriängas med upp till två år.

Den nya skollagen innebär att skolplikten upphör senast vid utgången av vårterminen det kalenderår barnet fyller 17 år. 1 stället införs i enlighet med omsorgsberedningens förslag en rätt att få utbildning inom det offentliga skolväsendel under normalt fyra år efter skolpliktens upphörande.

Rätten gäller oberoende av om skolplikten har fullgjorts i särskolan, i specialskolan eller på något annat sätt (jfr föreskrifterna om fristående skolor m. m. i 9 och 10 kap.).

Den som inte bereds utbildning i specialskolan har rätt att bli mottagen i särskolan. En psykiskt utvecklingsstörd som vid skolpliktens upphörande går i specialskolan bör beredas tillfälle att slutföra pågående utbildning där. Om specialskolan skall erbjuda eleven något därutöver får bli beroende av omständigheterna i det enskilda fallet. Jag vill erinra om att dessa elever har ett eller flera ytterligare handikapp och att det därför är angeläget att noga överväga var de kan få det bästa stödet. Det kan ofta vara i särskolan.

Normalt hinner yrkesutbildning eller motsvarande fullföljas före utgången av vårterminen det kalenderår eleven fyller 21 år. Undanlag finns emellertid. Självfallet är det angeläget att en påbörjad utbildning skall få slutföras även om det innebär att den ordinarie övre åldersgränsen överskrids något. Genom paragrafens andra stycket tillförsäkras eleven en sådan möjlighet.

Jag vill även i fråga om ungdomar som omfattas av 19 8 erinra om lagen (1983:1070) om arbete i ungdomslag hos offentliga arbetsgivare. Den annars gällande övre åldersgränsen för arbete i ungdomslag — 20 år - är för dessa ungdomar utsträckt till 25 är.

Föreskrifter om disciplinära åtgärder m. m, kan innebära inskränkning i rätten till utbildning efter skolpliktens upphörande enligt föreskrifter i 3 kap. saml i den av behörighetsvillkor och tillgång på plats beroende rätten att få utbildning i gymnasieskolan (jfr hänvisningen i 3 kap. 18 8 tredje stycket).

Skiljande av en elev från viss studieväg eller motsvarande kan få aktualitet i gymnasieskolan, möjligen också i yrkessärskolan.

4 kap. Grundskolan

Detta kapitel inleds med vissa grundläggande bestämmelser om grundskolans uppbyggnad och innehåll. Sedan följer bestämmelser om elevomräden, mottagande i en viss kommuns grundskola, kostnader och interkommunal ersättning.

Uppbyggnad och innehåll (4 kap. 1—5 §§)

1 8 Grundskolan skall ha nio årskurser. Av dessa utgör 1-3 lågstadium,
4-6 mellanstadium och 7-9 högstadium.

Jfr 24 § första stycket i 1962 års skollag och 5 kap. 12 § i skolförfattningsutredningens lagförslag. Paragrafen innebär inte någon saklig ändring. Innebörden av årskurs framgår av 2 kap, 10 §.

2 8 Utbildningen i grundskolan skall syfta lill att ge eleverna de kunska
per och färdigheter och den skolning i övrigt som de behöver för att delta i
samhällslivet. Den skall kunna ligga till grund för fortsatt utbildning i
gymnasieskolan.

Jfr den allmänna målbestämmelsen i I kap. I 8 andra stycket. Paragrafens första mening är ett uttryck för ändamålet med skolplikten, som normalt fullgörs i grundskolan.

3 § Eleverna i grundskolan skall ha en i huvudsak gemensam studiegång,
om inte annat följer av föreskrifter som meddelas av regeringen eller den
myndighet som regeringen bestämmer.

Särskilt stöd skall ges lill elever som har svårigheter i skolarbetet.

7 Riksdagen 1985186. 1 saml. Nr 10

Fiirstd stycket

Till skillnad från gymnasieskolan bygger grundskolan pä principen att eleverna skall ha en i huvudsak gemensam studiegäng.

Såsom framgår av skolförordningen och läroplanen finns, utöver den för alla gemensamma utbildningen, valmöjligheter inom ramen för temastudier och fria aktiviteter samt högstadiets tillvalskurser. Del finns också bestämmelser om s.k. anpassad studiegång för vissa elever. Härtill kommer bestämmelser som syftar till att tillgodose särskilda utbildningsbehov, såsom föreskrifterna om förberedande dansundervisning. Del finns också för musikintresserade elever s. k. musikklasser i vissa kommuners grundskolor enligt särskilda föreskrifter.

Andra stycket

I skolförordningen och läroplanen regleras vissa former av stöd, exempelvis specialundervisning.

4 § Elever i skilda kommuners grundskolor och vid olika skolenheter
inom samma kommun skall så långt möjligt få en likvärdig utbildning.

Grundskolan är en kommunal skolform men vilar på principen om en för hela landet likvärdig utbildningsstandard.

5 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar
föreskrifter om vilken kunskaps- och färdighelsnivå som skall eftersträvas
på olika områden och vilka moment som alltid skall ingå i utbildningen.
Skolstyrelsen och de som verkar i skolan skall ha möjlighet alt välja mellan
olika ytterligare moment.

Paragrafen är uttryck för dels ansvarsfördelningen mellan staten och de kommunala huvudmännen, dels principen att de som verkar i skolan, i första hand lärare och elever, skall ha ett visst utrymme för att själva bestämma.

Paragrafen innebär inte att kursplanerna måste ange olika "ytterligare moment" mellan vilka val kan ske. Om ett centralt moment är allmänt formulerat kan däri ligga att vissa delmoment är nödvändiga medan det i övrigt fmns utrymme för val.

1 8 Varje kommun är elevområde för sin grundskola, om inte annat följer av andra eller tredje slycket.

Jfr 40 8 i 1962 års skollag och 4 kap. I 8 i skolförfattningsutredningens lagförslag.

Jag har behandlat frågor om elevområden för grundskolan i den allmänna motiveringen (avsnitt 5. 3).

Elevområden för elever i grundskolan rör förhållandet mellan olika kommuners grundskolor. Skolenheterna i en kommuns grundskola hiir normalt skilda upptagningsområden inom elevomrädet. Paragrafen avser inte de enskilda skolenheternas upptagningsområden. Om fördelningen av elever mellan skolenheter finns bestämmelser i skolförordningen.

Enligt huvudregeln i paragrafens första stycke skall elevomrädet för varje kommuns grundskola sammanfalla med kommunens geografiska område.

Andra stycket ger utrymme för en avvikande elevomrädesindelning i undantagsfall med hänsyn till kommunikationer eller av andra skäl. Med det senare åsyftas främst skolorganisatoriska hänsyn. För årskurserna på högstadiet behövs ett större elevunderlag än för de lägre årskurserna, om kostnaderna per elev skall kunna hällas pä en rimlig nivå.

Exempel på fall som åsyftas i tredje stycket är den förberedande dansundervisning pä mellan- och högstadierna som får anordnas i tre kommuners grundskolor.

8 § Beslul om indelning i elevområden enligt 7 8 andra stycket meddelas av länsskolnämnden. Om de berörda kommunerna hör till olika län, skall beslut meddelas av skolöverstyrelsen.

Beslut av länsskolnämnden får överklagas hos skolöverstyrelsen genom besvär. Enskilda har inte besvärsrätt. Beslut av skolöverstyrelsen får inte överklagas.

Första stycket gäller inte i den mån regeringen föreskriver annat.

Andra stycket

Jfr 54, 54 a och 54 b SS i 1962 års skollag.

De nya bestämmelserna innebär att besvär inte längre kan föras upp lill regeringen.

Tredje slycket

F.n. finns föreskrifter om att länsstyrelsen beslutar om elevomräden på grundskolans högstadium. Som framgår av den allmänna motiveringen (avsnitt 5.3) anser jag att detta inte längre skall gälla. Utrymme för undanlagsföreskrifter bör dock fortfarande finnas.

9 § Till ett elevområde hör den som är bosall i rikel och som

1. är kyrkobokförd inom elevområdet,

2. inte är kyrkobokförd i rikel men vistas stadigvarande inom elevomrädet eller

3. inte är kyrkobokförd och inte heller har stadigvarande vistelseort i riket men för tillfället uppehåller sig inom elevområdet.

Jfr 43 8 i 1962 års skollag och 4 kap. 4 8 i skolförfattningsutredningens lagförslag.

Jag har behandlat frågor om elevområdestillhörighet i den allmänna motiveringen (avsnitt 5.5).

Såsom framgår av paragrafen kan endast den som är bosatt i rikel tillhöra ett elevområde.

Definkionen av hemkorhmun i I kap. 9 8 hänger samman med bestämmelserna om elevområdestUlhörighet.

Mottagande i grundskola (4 kap. 10—14 §§)

10 § Varje kommun skall i sin grundskola ta emot barn som hör till skolans elevområde.

12 8 Innan en kommun ett läsår i sin grundskola tar emol ett barn. som inle hör till skolans elevområde, skall kommunens skolstyrelse inhämta yttrande från skolstyrelsen i den kommun till vars grundskolas elevområde barnet hör, om det inte med hänsyn till tidigare yttrande är onödigt.

Om den första skolstyrelsen anser alt barnet skall las emot men den andra skolstyrelsen avstyrker, skall den första skolstyrelsen överlämna ärendet till länsskolnämnden för avgörande. Hör kommunerna till olika län. skall ärendet överlämnas till skolöverstyrelsen för avgörande.

Jfr 44 8 i 1962 års skollag och 4 kap. 5 8 i skolförfaltningsutredningens lagförslag.

Frågor som avses i 10-12 88 har jag behandlat i den allmänna motiveringen (avsnitt 5.6.1).

För enkelhetens skull talas i paragraferna om skolans elevområde. Såsom framgår av 7 8 andra och tredje styckena kan i undantagsfall ett särskilt elevområde finnas för t. ex. en viss årskurs.

Med att en kommim "tar emol" en elev i sin grimdskola avses även del fallet att eleven får gä kvar där trots att förhållandena ändras. Typexemplet är att eleven har varit kyrkobokförd i kommunen men flyttat lill en annan kommun och kyrkobokförts där.

Frågor som avses i 10 och 11 88 kan uppkomma under pågående läsär. Normall aktualiseras de emellertid inför ett nytt läsär. Såsom framgår av 12 8 är tanken att prövningen skall ske läsår för läsår. Observera i sammanhanget 14 8. som ger eleven rätt alt gå kvar liisåret ut, trots all han I. ex. får ny hemkommun under läsåret.

Beslut i frågor om mottagande av elev måste kunna fattas innan läsåret börjar och därvid fattas under förutsättning att vissa förhållanden i fråga om kyrkobokföring m. m. r;°ider när läsåret startar. Kommunen får kontrollera alt förutsättningen håller, när läsåret börjar.

Om något formligt beslut inle fattas - vilket kanske är det vanliga beträffande elever som redan går i kommimcns grundskola - får eleven anses mollagen i och med alt han börjar skolgången för läsåret.

Såsom framgår av 11 8 skall frågan huruvida "särskilda skäl" föreligger prövas med hänsyn till barnets förhållanden.

Vissa omständigheter som kan ha betydelse vid bedömningen av om särskilda skiil föreligger har jag berört i den allmänna motiveringen (avsnitt 5.6.1).

Reglerna om elevområdestillhörighet i 9 5 förutsätter all som särskilt skäl skall kunna beaktas en sådan omständighet som alt ändring i kyrkobokföringen drar ut på liden.

Över huvud taget måste det faktum att barnet stadigvarande vistas i en kommun beaktas i detta sammimhang, oberoende av orsaken till vistelsen. Del är fråga om skolplikt och rätt lill utbildning för barn som inte själva kan välja sina levnadsomständigheter.

Del kan finnas fall där barnet vistas ungefär lika myckel i två kommuner. Föräldrarna kanske efter skilsmässa har gemensam vårdnad om barnet och

Remiss-protokoll

Prop. 1985/86: 10 låter detta bo växelvis hos båda. Om barnet är kyrkobokfört i den ena kommunen kan det normalt inte ha "särskilda skäl" att fä gä i den andra

Remiss- kommunens grundskola.

protokoll Av 14 8 framgår indirekt att den som t. ex. genom flyttning får ny

hemkommun under ett läsår inle för kommande läsår kan anses ha särskilda skäl i lagens mening enbart med hänvisning till önskemål om att få gå kvar i samma skola.

I 12 8 första stycket finns reservationen "om det inle med hänsyn till tidigare yttrande är onödigt". Yttrande behövs givetvis inte för varje nytt läsår om förhållandena är oförändrade.

13 § Beslut av skolstyrelsen eller länsskolnämnden i ärende om motta
gande av barn i en kommuns grundskola, till vars elevområde barnet inte
hör, får överklagas av barnets vårdnadshavare hos skolöverstyrelsen ge
nom besvär. Beslut av skolöverstyrelsen får inte överklagas.

Jfr 10 8 andra stycket, 53 8 första stycket och 54 a 8 tredje slycket i 1962 års skollag.

Eftersom det handlar om barnets intresse har endast barnets vårdnadshavare besvärsrätt. Jag har behandlat den frågan i den allmänna motiveringen (avsnitt 5.6.1).

14 8 Den som enligl 10—13 88 har tagils emol i en kommuns grundskola
ett visst läsår har rätt att gä kvar hela läsåret, även om de förhållanden som
låg till grund för beslutet ändras under läsårels gång.

Bestämmelsen har sin grund i praktiska överväganden.

Kostnader (4 kap. 15-17 §8)

15 §' Utbildningen i grundskolan skall vara kostnadsfri för eleverna. Dessa skall utan kostnad ha tillgäng till böcker, skrivmateriel, verktyg och andra därmed jämförliga hjälpmedel som behövs för att tillgodogöra sig utbildningen. I verksamheten får dock förekomma enstaka inslag som kan föranleda en obetydlig kostnad för eleverna.

16 8 Varje kommuns grandskola skall .så långt möjligt organiseras på ett sådant sätt, att ingen elev som hör lill skolans eievområde enligt 7 8 första eller andra stycket skall behöva bo utanför det egna hemmet pä grund av skolgången. I fall där detta ändå inträffar skall kommunen svara för att eleven utan extra kostnader får tillfredsställande förhållanden.

17 8 Inom ett elevområde enligt 7 8 första eller andra stycket skall kommunen för eleverna i sin grundskola kostnadsfritt anordna skolskjuts, om sådan behövs med hänsyn till färdvägens längd, trafikförhållandena, fysiskt handikapp hos elev eller någon annan särskild omständighet.

Beträffande bakgranden hänvisar jag lill den allmänna motiveringen (avsnitt 4) och vill här tillägga följande.

]00 ' 1 propositionens lagförslag har orden "att tillgodogöra sig" lagils bort.

Regleringen i 15-17 88 bygger på principen att eleverna skall ha en kostnadsfri utbildning. Såsom framgår av 11 kap, 6 8 har eleverna också rätt lill kostnadsfri skolhälsovård.

En jämförelse med bestämmelserna för gymnasieskolan visar att 16 och 17 88 saknar motsvarighet där. I 5 kap. 14 8 finns en motsvarighet till 4 kap. 15 8. men när det gäller elever i gymnasieskolan kan huvudmannen besluta att de skall hålla sig med vissa egna hjälpmedel.

Bakgrunden till det i princip fullständiga kostnadsansvaret för huvudmannen i förhållande till eleverna i grundskolan är alt eleverna (själva eller genom föräldrarna) inte skall behöva betala för utbildning som de genom skolplikten är skyldiga att genomgå. Detta är ett skäl till att huvudmannen inte pä grund av lagen är skyldig att tillhandahålla fria skolmåltider men däremot att anordna behövlig skolskjutsning gratis. Måltider skulle barnen nämligen ha även om de inte gick i skol;)n. men skjutsningen beror på skolgången.

115 8 sista meningen föreskrivs emellertid att i verksamheten får förekomma enstaka inslag som kan föranleda en obetydlig kostnad för eleverna. Självfallet skall verksamheten i grundskolan inte organiseras med tanke på att eleverna skall svara för vissa, låt vara obetydliga kostnader. Del är emellertid naturligt alt del under verksamhetens gång kan bli aktuellt med något studiebesök e.d. som visar sig i praktiken föranleda en obetydlig utgift. All i ett sådant fall kräva att skolan skall anvisa medel för alt studiebesöket skall få komma till stånd kan innebära krångel, som inte slår i rimligt förhällande till sakens betydelse för eleverna och deras föräldrar. I och för sig kan ett alternativ vara all studiebesöket görs uttryckligen frivilligt, men del är inte någon godtagbar lösning, om besöket har ett värde för elevernas utbildning men inte alla vill delta. När det gäller mer omfattande inslag - I. ex. lägerskola — måste man ha uppmärksamheten fäst pä att krav på deltagande kan komma i konflikt med de begränsningar som gäller i fråga om skolplikten. Detta gör all lägerskola ofta måste vara frivillig. Samma synpunkter som i fråga om studiebesöket gör sig då gällande. Vad angår kostnaderna bör eleverna kunna betala l.ex. för måltider som de annars skulle ha intagit i hemmet.

Som kommentar till 16 8 vill jag som min uppfattning framhålla att ingen som är elev på låg- eller mellanstadiet i sin hemkommuns grundskola skall behöva ha längre väg till skolan än alt han efter varje skoldag kan återvända lill sin bostad i kommunen. 1 möjligaste män bör motsvarande gälla för högstadiet. Vid behov måste dock undantag kunna göras i vidsträckta kommuner med litet elevunderlag. I paragrafens föreskrift om att kommunen skall "svara för all eleven utan extra kostnader får tillfredsställande förhållanden" inlägger jag följande. Kommunen har skyldighet att genom elevhem eller på annat sätt ordna tillfredsställande inackordering med kost och erforderlig tillsyn och omvårdnad. Detta skall vara kostnadsfritt för eleven eller i varje fall inte kosta mer än vad som motsvarar den besparing som görs genom att han inte bor och äter hemma. Resor mellan bostaden i kommunen och elevhemmet eller motsvarande vid veckoslut och lov bör eleven kunna fä kostnadsfritt.

Prop. 1985/86: 10

Remissprotokoll

Prop. 1985/86: 10 Interkommunal ersättning (4 kap. 18-20 88)

18 8 Om en kommun i sin grundskola har tagit emot ett barn som har en
Remiss- annan hemkommun, skall hemkommunen betala ersättning till den andra
protokoll kommunen (interkommunal ersättning) för dess kostnader för barnets

skolgång, om inte annat följer av överenskommelse mellan kommunerna. Hemkommunen är dock inte skyldig att betala ersättning, om den andra kommunen inte har iakttagit vad som föreskrivs i 12 8 eller har tagit emot barnet i strid mot länsskolnämndens eller skolöverstyrelsens beslut.

Jfr 46 8 I mom. i 1962 års skollag och 4 kap. 7 8 första stycket i skolförfaltningsutredningens lagförslag.

Regleringen i andra stycket är ett incitament för kommunen att fullgöra sina skyldigheter enligt 12 8. Jag hänvisar till den allmänna motiveringen (avsnitten 5.6.1 och 5.8),

Jfr 46 8 2 mom. första och andra styckena i 1962 års skollag och 4 kap. 8 8 första stycket i skolförfattningsutredningens lagförslag.

Nuvarande system med årliga förordningar om ersättningsbelopp (se bilaga 12) avses behållas. Föreskrifterom "avstämningstidpunkter" finns f. n. i de åriiga förordningarna.

20 8 Vid oenighet om rätten till ersättning eller om ersättningens storlek
skall frågan avgöras av länsskolnämnden. Hör kommunerna till olika län,
skall frågan avgöras av skolöverstyrelsen.

Beslut av länsskolnämnden i ärenden om ersättning får överklagas hos skolöverstyrelsen genom besvär. Beslut av skolöverstyrelsen får inte överklagas.

Jfr 46 8 2 mom. i 1962 års skollag och 4 kap. 8 8 andra och tredje styckena i skolförfaltningsutredningens lagförslag.

Med hänsyn till de ärliga förordningarna om ersättningsbeloppens storlek kan tvisterna normalt antas avse frågan om rätt till ersättning. Men även sådana tvister kan antas bli fä i och med den reglering jag föreslår i 11-13 88.

5 kap. Gymnasieskolan

Kapitlet innehåller huvudsakligen organisatoriska bestämmelser. Där finns också bl. a. föreskrifter om allmänna förutsättningar för intagning i gymnasieskolan.

102

Allmänna föreskrifter (5 kap. 1 och 2 8§)

1 8 Gymnasieskolan omfattar olika studievägar, som bygger pä grund
skolan eller, i vissa fall, pä någon ytterligare utbildning. Gymnasieskolan
skall vara grand för yrkesverksamhet eller fortsatt utbildning.

Utöver studievägarna finns gymnasial lärlingsutbildning. Föreskrifterna i 2-20 88 gäller inte sådan utbildning. Om denna finns bestämmelser i 21 8.

I 7 kap. skolförordningen finns bestämmelser om olika linjer i gymnasieskolan samt om specialkurser. Linjerna och många specialkurser bygger pä grandskolan. Vissa specialkurser förutsätter utbildning utöver grundskolan. Specialkurser som bygger på en minst tvåårig gymnasial utbildning kallas påbyggnadsutbildningar.

Landstingskommuner får endast anordna studievägar inom områdena vård. konsumtion, jordbrak, skogsbruk och trädgårdsnäring.

Jfr motsvarande bestämmelser för komvux i 1 kap. 3 8 och 4 kap. 2 § vuxenutbildningslagen.

Paragrafen innebär ingen ändring i förhällande till vad som nu gäller. Närmare bestämmelser finns f. n. i 7 kap. skolförordningen och i förordningen (1984:618) om elevplatser i gymnasieskolan m.m.

Prop. 1985/86:10

Remiss-protokoll

Prop. 1985/86: 10

Remiss-protokoll

Paragrafen innebär ingen ändring i förhållande lill vad som nu gäller.

Andra stycket andra meningen syftar på speciella anordningar som inte klassificeras som studievägar, t. ex. kombination med specialidrotl. Jfr den allmänna motiveringen (avsnitt 5.4).

5 8 Regeringen bestämmer vilken eller vilka myndigheter som skall be
sluta om utökat elevområde.

Enligt skolförordningen är det normalt länsskolnämnden som beslutar om elevområden.

6 8 Till ett elevområde hör den som är bosatt i riket och som

1. är kyrkobokförd inom elevområdet,

2. inte är kyrkobokförd i riket men vistas stadigvarande inom elevomrädet eller

3. inte är kyrkobokförd och inte heller har stadigvarande vistelseort i riket men för tillfället uppehåller sig inom elevomrädet.

En likalydande paragraf finns för grundskolans del i 4 kap. 9 8.

AUmänna förutsättningar för intagning i gymnasieskolan (5 kap. 7 8)

7 8 Den som är bosatt i riket och uppfyller föreskrivna behörighetsvill
kor har rätt att i mån av plats få utbildning i gymnasieskolan, om inte annat
följer av föreskrifter som meddelas av regeringen eller den myndighet som
regeringen bestämmer.

Föreskrifter om behörighetsvillkor och om urval bland inträdessökande meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.

Jfr 29 8 första stycket i 1962 års skollag och 7 kap. I 8 i skolförfaltningsutredningens lagförslag.

Paragrafen är inte som motsvarigheten i den nuvarande skollagen begränsad till "ungdomar". Visserligen är gymnasieskolan inriktad pä ungdomar men någon övre åldersgräns e.d. finns inte. En sak för sig är alt bestämmelserna om urval till grundskoleanknutna studievägar innebär prioritering av sökande under 18 år. Se 9 kap. skolförordningen och förordningen (1984:624) om intagning till grundskoleanknulna studievägar i gymnasieskolan.

Beträffande reservationen i första slycket kan erinras om l.ex, disciplinära åtgärder.

Paragrafen har en motsvarighet för komvux i 4 kap. 3 8 vuxenulbild-ningslagen.

Mottagande i gymnasieskola (5 kap. 8—11 §§)

Frågor som regleras i 8-11 88 har jag behandlat i den allmänna motiveringen (avsnitt 5.6.2).

Jfr 45 8 i 1962 års skollag och 4 kap. 6 8 i skolförfattningsutredningens lagförslag.

Tredje stycket skall ses mot bakgrund av de förändringar jag föreslår i fråga om förhållandet skolhuvudmännen emellan.

Frågan om "särskilda skäl" föreligger ställer sig i vissa fall något annorlunda när det gäller elever i gymnasieskolan än när det gäller elever i grundskolan. Gymnasieskolans elever är äldre och mindre ofta helt beroende av föräldrarna när det gäller boendeort m. m. Härtill kommer att det inte är fråga om skolpliktig skolgång. Till bilden hör att komvux kan vara ett alternativ. Rent allmänt sett kan det finnas skäl att kräva mer för "särskilda skäl" när det gäller gymnasieskolan, i synnerhet som godtagande av särskilda skäl innebär att någon annan behörig kan nödgas avstå från en plats på just den studievägen.

9 8 Innan en kommun eller landstingskommun i sin gymnasieskola ett
läsär eller en annan sådan studieperiod tar emot en sökande, som inte hör
till skolans elevområde för studievägen, skall styrelsen för skolan inhämta
yttrande från styrelsen för hemkommunens eller hemlandstingskommu
nens skola, om den har samma studieväg. Detta gäller dock inte om det
med hänsyn lill tidigare yttrande är onödigt.

Motsvarande bestämmelser finns för grundskolans del i 4 kap. 12 8. Förhållandena är något mer komplicerade för gymnasieskolan med hänsyn bl. a. till de olika studievägarna och till att både kommuner och landstingskommuner är huvudmän.

Motsvarande bestämmelser finns för grundskolans del i 4 kap. 13 8. I paragrafen talas inte om överklagande genom vårdnadshavare. Även sökande som ännu inte är myndiga bör själva kunna föra sin talan.

Intagningsnämnder (5 kap. 12 och 13 §8)

12 8 Andra frågor om intagning till studievägar än som avses i 8 8 tredje
stycket skall prövas av en intagningsnämnd, om inle annat följer av före
skrifter som meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen
bestämmer.

Intagningsnämnden skall ha minst fem ledamöter. Bland dessa skall finnas företrädare för gymnasieskolan och grundskolan saml för allmänna intressen. Ledamöterna skall utses av den eller de statliga eller kommunala myndigheter som regeringen bestämmer.

Intagningsnämndens beslut får inte överklagas.

13 8 Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
meddela föreskrifter om möjlighet att inrätta intagningsnämnder som är
gemensamma för gymnasieskolan och en eller flera andra utbildnings
former. 1 sådana föreskrifter får göras undantag från 12 8 andra stycket
och från 4 kap. 6 8 första stycket vuxenutbildningslagen (1984: 1118).

I likhet med skolförfattningsutredningen anser jag att grundläggande bestämmelser om intagningsnämnder skall ingå i den nya skollagen. Jag hänvisar till vad jag anfört i den allmänna motiveringen (avsnitt 10.2).

112 8 första stycket finns reservationen "om inte annat följer av föreskrifter som meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer". Jag vill i sammanhanget erinra om bl. a. skolförordningens föreskrifter om att fråga om behörighet för sökande att intas som elev vid senare tidpunkt än vid början av utbildningen på linje eller i specialkurs prövas av klasskonferensen. I skolförordningen finns också bestämmelser om att rektor får ta in extra elever och specialelever.

Bestämmelserna i 12 8 andra stycket är avsedda att kompletteras med föreskrifter i l.ex. skolförordningen.

Jfr bestämmelserna om intagningsnämnd för komvux i 4 kap. 6 8 vuxenutbildningslagen.

Jfr bestämmelserna för grundskolan i 4 kap. 15-17 88 och kommentarerna till dessa paragrafer.

Bestämmelserna i 4 kap. 16 och 17 88 har ingen motsvarighet för gymnasieskolans del. Det sammanhänger med att eleverna inte längre är skolpliktiga och med gymnasieskolans organisation. Frågor om skolskjutsning m. m. för den som har lång färdväg kommer i ett annat läge för gymnasieskolan än för grundskolan. Gymnasieskolan är inte som grundskolan organiserad med utgångspunkt i att utbildningen skall anordnas inom bekvämt räckhåll för alla. För gymnasieskolans del får sådana frågor som kostnader för resor och inackordering lösas inom ramen för det statliga studiestödssystemet och systemet med statsbidrag till länshuvudmännen för kostnader i samband med resor för studiehjälpsberättigade elever.

Bestämmelserna i 5 kap. 14 8 skiljer sig från grundskolans 4 kap. 15 8 främst därigenom att huvudmannen kan besluta att eleverna i gymnasieskolan skall hälla sig med vissa egna hjälpmedel. Huvudmannen kan erbjuda eleverna l.ex. läroböcker mot avgift, men avgiften får inte ges den formen att även elever som själva, kanske utan kostnad, kan anskaffa böckerna tvingas betala avgift. Den skulle i så fall i praktiken bli ett slags deltagaravgift och sådana strider mot bestämmelsema.

Prop. 1985/86: 10

Remiss-protokoll

Interkommunal ersättning (5 kap. 15—20 8§)

Frågor om interkommunal ersättning har jag behandlat i den allmänna motiveringen (avsnitt 5.8). Vissa sådana frågor är mera komplicerade för gymnasieskolan än för grundskolan. En orsak till detta är det stora antalet studievägar. Härtill kommer att både kommuner och landstingskommuner är huvudmän för gymnasieskolan, något som vållar komplikationer vid utformningen av reglerna om rätt ersättning och ersättningsskyldig part. Det beror främst på att del finns vissa kommuner som inte hör till någon landstingskommun och på att studievägar av vissa slag kan anordnas av såväl kommuner som landstingskommuner. 1 möjligaste mån bör hithörande frågor lösas genom överenskommelser. Det är knappast möjligt att utforma regler som både är enkla och genomgående ger ett rättvist utfall. Situationen är likartad med den som gäller för komvux. Jfr bestämmelserna i 6 kap. vuxenutbildningslagen.

15 8 I fail som avses i 16 och 17 8§ skall ersättning (interkommunal ersättning) betalas, om inte annat följer av 18 8 eller av överenskommelse.

16 8 Om en kommun på en studieväg i sin gymnasieskola har tagit emot någon som har en annan hemkommun, skall hemkommunen betala ersättning till den mottagande kommunen för dess kostnader för elevens skolgång.

När den mottagande kommunen inte hör till någon landstingskommun, gäller dock 17 8 andra stycket i fråga om studievägar inom områdena vård, jordbruk, skogsbruk och trädgårdsnäring.

Observera regleringen i 18 §,

107

Prop. 1985/86: 10 17 § Om en landstingskommun på en studieväg i sin gymnasieskola har tagit emot någon som har en annan hemlandstingskommun eller en hem-

D •,.._ kommun som inte hör Ull någon landsUngskommun, skall hemlandstings-

kommunen eller hemkommunen betala ersättning till den mottagande

protokoll landstingskommunen för dess kostnader för elevens skolgång.

Om en kommun, som inte hör lill någon landstingskommun, i sin gymnasieskola på en studieväg inom något av områdena vård, jordbruk, skogsbruk och trädgårdsnäring har tagit emot någon som har en annan hemkommun, skaU ersättning betalas av hemlandsUngskommunen. Hör inle heller hemkommunen Ull någon landstingskommun, skall ersättningen betalas av hemkommunen.

Jfr motsvarande reglering för komvux i 6 kap. 3 och 4 S§ vuxenutbildningslagen.

18 § Hemkommunen eller hemlandstingskommunen är inte skyldig att
betala ersättning, om den som kräver ersättning inte har iakttagit vad som
föreskrivs i 9 8 eller har tagit emot sökanden i strid mot länsskolnämndens
eller skolöverstyrelsens beslut.

Motsvarande gäller för grundskolan enligl 4 kap. 18 8 andra stycket.

19 § Om parterna inte kommer överens om annat, skall ersättningens
storlek bestämmas enligl föreskrifter som meddelas av regeringen eller den
myndighet som regeringen bestämmer.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om parternas kostnadsansvar i fall då eleven får ny hemkommun under pågående studieperiod och parterna inte är ense om hur fördelningen skall göras.

I fråga om linjerna i kommunernas gymnasieskolor meddelas föreskrifter om ersättningsbelopp i ärliga förordningar. För övriga studievägar är grunder för ersättningens beräkning fastslagna i en kungörelse frän är 1971.

De nämnda årliga förordningarna innehåller föreskrifter om "avstämningstidpunkter",

20 § Vid oenighet om rätten till ersättning eller om ersättningens storlek
skall frågan avgöras av länsskolnämnden. Om parterna är kommuner som
hör till olika län eller någon av parterna är en landstingskommun, skall
frågan avgöras av skolöverstyrelsen.

Länsskolnämndens beslut i ärenden om ersättning far överklagas hos skolöverstyrelsen genom besvär. Skolöverstyrelsens beslul får inte överklagas.

Motsvarande bestämmelser finns för grandskolans del i 4 kap. 20 8.

Gymnasial lärlingsutbildning (5 kap. 21 §)

21 § Kommuner får anordna gymnasial läriingsutbildning enligt före
skrifter som meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen
bestämmer.

Gymnasial lärlingsutbildning innebär att en elev i gymnasieskolan samti-
108 digt är lärling hos ett företag eller motsvarande och huvudsakligen genom

Paragrafen överensstämmer i sak med de föreskrifter om gymnasial lärlingsutbildning som sedan den 1 juli 1984 finns i 29 a 8 första och andra styckena samt 47 8 i den nuvarande skollagen.

Såsom framgår av 5 kap. I 8 andra stycket gäller inte kapitlets 2-20 8§ gymnasial lärlingsutbildning, som kräver ett delvis annoriunda regelsystem. Närmare bestämmelser om gymnasial lärlingsutbildning finns f. n. i förordningen (1984:622) om gymnasial lärlingsutbildning.

6 kap. Särskolan

Till skillnad frän den nuvarande skollagen innehåller förslaget Ull ny skollag bestämmelser även om särskolan såsom förordals av omsorgsberedningen och aviserats i omsorgspropositionen. Jag vill erinra om vad jag i här aktuella frågor har anfört i den aUmänna motiveringen (avsnitten 2 och 6).

Redan av I kap. 4 8 framgår att särskolan är avsedd för psykiskt utvecklingsstörda barn och ungdomar som inte kan gå i grundskolan och gymnasieskolan saml att landstingskommuner och i vissa fall kommuner är huvudmän för särskolan.

Enligl I kap. 8 8 gäller det som i lagen sägs om psykiskt utvecklingsstörda även dem som har fått ett betydande och bestående begåvningshandikapp på grund av hjärnskada, föranledd av yttre våld eller kroppslig sjukdom, samt personer med barndomspsykos. Det innebär att även barn och ungdomar i dessa båda grupper vid behov - dvs. om de inte kan gå i grundskolan och gymnasieskolan - skall beredas utbildning i särskolan.

Av I kap. 5 8 framgår att staten genom specialskolan anordnar utbildning för psykiskt utvecklingsstörda barn som på grund av synskada, dövhet, hörselskada eller talskada inte kan gå i vare sig grundskolan eller motsvarande del av särskolan.

1 3 kap. finns bestämmelser om skolplikt samt om rätt till utbildning inom det offentliga skolväsendet under och efter skolpliktstiden. Bestämmelsema i 6 kap. skall ses mot bakgrund av regleringen i 3 kap.

I 10-12 kap. finns bestämmelser om särskild undervisning, skolhälsovård m. m. som även rör särskolan och dess elever.

SÖ:s och länsskolnämndernas tillsynsfunktioner framgår av 2 kap.

Allmänna föreskrifter (6 kap. 1 och 2 §§)

1 8 Varje landstingskommun skall anordna särskola för psykiskt utvecklingsstörda barn och ungdomar som är bosatta inom landstingskommunen. Motsvarande gäller för kommuner som inle ingår i någon landstingskommun.

109

Prop. 1985/86:10

Remissprotokoll

2 8 En landstingskommun får till en kommun som ingår i landstingskom
munen överlåta alt anordna särskola för barn och ungdomar som är bosatta
i kommunen, om kommunen medger del och regeringen lämnar sitt till
stånd.

Den nya omsorgslagen innehåller föreskrifter om särskilda omsorger om psykiskt utvecklingsstörda. Enligt lagens 7 8 skall varje landstingskommun svara för de särskilda omsorgerna åt psykiskt utvecklingsstörda som är bosatta inom landstingskommunen. Motsvarande gäller i fråga om kommuner som inle ingår i någon landstingskommun, dvs. Gotlands, Malmö och Göteborgs kommuner. Enligt den nya omsorgslagens 12 8 får en landstingskommun till en kommun i landstingskommunen överlåta uppgift enligt lagen beträffande psykiskt utvecklingsstörda som är bosatta i kommunen, om landstingskommunen och kommunen har kommit överens om det samt regeringen medger det.

Den nya skollagens 6 kap. 1 och 2 8S är i fråga om särskolan motsvarigheter tiU den nya omsorgslagens här redovisade bestämmelser om ansvaret för de särskUda omsorgerna.

I motiven tUl 7 8 i den nya omsorgslagen uttalas bl. a. alt ledning kan hämtas från folkbokföringens bestämmelser om rätt kyrkobokföringsort vid bedömningen av frågan var någon skall anses bosatt och att en person alltså i regel kan anses bosalt pä den ort där han är kyrkobokförd.

"Bosall" i den nya skollagens 6 kap. 1 8 är avsett all tolkas i enlighet med vad som anförs i motiven tUl 7 8 i den nya omsorgslagen. Jag finner det naturligt att i fråga om ansvaret för särskolan landstingskommunerna emellan knyta an till vad som gäller för särskilda omsorger enligt den nya omsorgslagen och som hittills har gällt för särskolan enligt. 1967 års omsorgslag. Systemet har av allt att döma fungerat väl i praktiken. Det finns därför inte anledning att låta särskolan omfattas av grundskolans och gymnasieskolans system med elevomräden, elevområdestillhörighet och interkommunal ersättning.

När en kommun med stöd av 2 8 anordnar särskola för barn som är bosatta i kommunen bör barn från grannkommuner vid behov tas emot efter överenskommelse i de enskilda fallen. Jag finner dock inte skäl att föreslå någon föreskrift om skyldighet i detta hänseende. Motsvarande frågor uppkommer även landstingskommuner emellan och förutsätts då kunna lösas utan särskilda bestämmelser.

Den lokala ledningen (6 kap. 3—5 §§)

3 8 1 omsorgslagen finns bestämmelser om omsorgsnämnd.
Omsorgsnämnden skall vara lokal styrelse för landstingskommunens

särskola, om inte annat följer av 4 8. Detsamma gäller i fråga om kommun som inle ingår i någon landstingskommun.

Föreskrifterna i 2 kap. 6 8 gäller även beträffande omsorgsnämnden och dess verksamhetsområde enligt denna lag.

4 8 En landstingskommun får med bibehållande av huvudmannaskapet
överlåta ledningen av en enhet av särskolan till skolstyrelsen i den kom
mun, där enheten är belägen, om kommunen medger detta. I ett sådant fall
skall skolstyrelsen vara lokal styrelse enligt denna lag.

Jfr 6 § tredje stycket i 1967 års omsorgslag,

5 8 När en kommun anordnar särskola med stöd av 2 8, skall kommu
nens skolstyrelse vara lokal styrelse för skolan.

Om det finns omsorgsnämnd i kommunen, får kommunfullmäktige bestämma att omsorgsnämnden i stället för skolstyrelsen skall vara lokal styrelse för särskolan.

Om det är enbart uppgiften att anordna särskola som har överlåtits på kommunen, behöver det alltså inte finnas någon omsorgsnämnd.

Bestämmelsen i första stycket innebär att skolstyrelsen kan få dubbla roller i bl.a, fall som avses i 3 kap, 4 §, 1 sådana fall sammansmälter funktioner hos olika nämnder hos en och samma nämnd.

Särskolans uppbyggnad och innehåll (6 kap. 6—9 8S)

6 8 Särskolan omfattar grundsärskola och träningsskola samt yrkessärskola.

7 § Grundsärskolan omfattar tio årskurser, som fördelas på lågstadium, mellanstadium och högstadium enligt föreskrifter som meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.

Detsamma gäller träningsskolan. Den är avsedd för elever som inte kan gä i grundsärskolan.

8 8 Yrkessärskolan bygger pä grundsärskolan och Iräningsskolan. I
yrkessärskolan skall eleverna få yrkesutbildning, yrkesträning eller verk
samhetsträning.

Prop. 1985/86: 10

Remiss-protokoll

Nuvarande bestämmelser om tiden för särskolplikt kan innebära en skolpliktig skolgång under sammanlagt 14 eller, i vissa fall, 16 år. Det innebär att yrkessärskolan - till skillnad frän gymnasieskolan - i princip är obligatorisk f. n.

Såsom framgår av 3 kap. skall emellertid skolplikten för särskolans elever i fortsättningen upphöra senast vid utgången av vårterminen det kalenderår de fyller 17 är. Det innebär att yrkessärskolan för grundsärskolans och träningsskolans elever blir vad gymnasieskolan är för grundskolans elever, nämligen en i och för sig frivillig påbyggnad. De flesta grundskoleelever behöver fortsätta sin utbildning i gymnasieskolan för alt kunna klara sig väl i samhället och söker sig därför också till gymnasieskolan. Av samma skäl kan de allra flesta eleverna i grundsärskolan och träningsskolan väntas utnyttja möjligheten lill fortsatt utbildning i yrkessärskolan.

Huvudmännens skyldigheter sträcker sig längre när det gäller yrkessärskolan än när det gäller gymnasieskolan. Detta framgår av 3 kap. 19 8 och 6 kap. 1 8. Landstingskommunerna har alltså skyldighet att i män av behov anordna även yrkessärskola,

I 8 8 talas om yrkesutbildning, yrkesträning eller verksamhetsträning. Detta beror pä att elevernas förutsättningar är mycket olika. 1 vissa fall kan del inte bli fråga om vad som kan kallas yrkesutbildning eller yrkesträning. Insatserna för sådana elever består i stället i hjälp för dem att träna sig i dagliga göromål. Man brukar tala om ADL-träning (ADL står för anpassning till dagligt liv).

För yrkessärskolan anges inte antal årskurser i lagtexten. Detta beror på att det inte är fråga om någon gemensam lärokurs (jfr gymnasieskolan). 1 och med att rätt till utbildning föreligger upp till 21 års ålder är det naturligt att omfattande yrkesutbildningar görs fyraåriga.

9 8 Eleverna i särskolan skall så långt det är möjligt fä en utbildning som motsvarar den som ges i grundskolan och gymnasieskolan. Utbildningen skall anpassas efter varje elevs förutsättningar.

Utgångspunkten skall självfallet vara att eleverna under sina normall 14 är i särskolan skall få en utbildning som motsvarar den som andra kan fä under nio är i grundskolan och två år på en yrkesinriktad studieväg i gymnasieskolan. Det är emellertid ofrånkomligt med skillnader i fråga om både art och nivå.

Anpassning till den enskilde elevens förutsättningar är nödvändig. Jag hänvisar tUl vad jag anfört under 6-8 §8.

Jag viU i detta sammanhang också fästa uppmärksamheten på de psykotiska barnen. Enligt I kap. 8 8 likställs psykotiska barn med psykiskt utvecklingsstörda i den nya skollagen liksom i den nya omsorgslagen. För dessa barn behöver särskilda metoder utvecklas. En god grund är de framgångsrika insatser som görs redan i dag i både landstingskommunal och enskild regi. Jag vUl också nämna att statliga medel har ställts till förfogande för det omfattande och fleråriga s. k. Rebeckaprojeklel i Göteborg, vilket inrymmer bl. a. skolfrågor.

Numera kan många psykiskt utvecklingsstörda barn bo kvar i det egna hemmet genom att föräldrarna får hjälp för att klara omvårdnaden. Det är angeläget att försöka undvika alt skolgången får till följd att barnet måste bo utanför det egna hemmet. I synnerhet gäller detta yngre barn. Helt går det emellertid inte att undvika. Det kan ju inte undvikas helt ens för elever i grundskolan trots att skolenheterna där har väsentligt mindre upptagningsområden (jfr 4 kap. 16 8 med kommentarer).

Det ligger i sakens natur att yrkessärskolan - som f. ö. blir frivillig för eleverna enligt den nya skollagen — i vissa delar måste koncentreras till en eller ett par enheter inom landstingskommunen och att därför förhållandevis många elever måste bo utanför det egna hemmet.

Hänvisningen till den nya omsorgslagen i 12 8 skall ses mot bakgrund av att vissa frågor om boende utanför det egna hemmet för grundskoleelevers del regleras i skollagen (4 kap. 16 8).

Såsom framgår av 12 8 är det emellertid den nya omsorgslagen som reglerar verksamhet vid elevhem som anordnas för elever i särskolan. Till de särskilda omsorgerna enligt den nya omsorgslagen hör enligt lagens 4 8 första stycket punkt 4 boende i familjehem eller elevhem för barn och ungdomar som behöver bo utanför föräldrahemmet. Enligt paragrafens andra stycke skall bl.a. de som får sädana särskilda omsorger också erhålla omvårdnad. I den särskilda omsorgen boende i elevhem ingår vidare fritidsverksamhet och kulturella akUviteter. Enligt den nya omsorgslagens 13 § råder i princip förbud mot att ta ut avgifter för särskilda omsorger enligt den lagen. För kost och logi får dock tas ut avgift av särskoleelever som uppbär pension.

13 8' Utbildningen i särskolan skall vara kostnadsfri för eleverna. Dessa skall utan kostnad ha tillgång till böcker, skrivmateriel, verktyg och andra därmed jämföriiga hjälpmedel som behövs för att tillgodogöra sig utbild-

' I propositionens lagförslag har orden "att tillgodogöra sig" tagits bort.

113

Prop. 1985/86: 10 ningen. I verksamheten får dock förekomma enstaka inslag som kan föranleda en obetydlig kostnad för eleverna.

Remiss- Huvudmannen skall för eleverna koslnadsfiiti anordna skolskjuts, om

sådan behövs med hänsyn till färdvägens längd, trafikförhållandena, ele-

"' ' ' vens handikapp eller någon annan särskild omständighet.

1 fråga om boende utanför del egna hemmet med anledning av skolgången gäller bestämmelser i den nya omsoigslagen (se 12 8).

Bestämmelserna i 13 8 har för hela särskolan - således även yrkessärskolan - utformats efter mönster av bestämmelserna för grundskolan i 4 kap. 15 och 17 88.

Bestämmelserna för yikessärskolans elever är fördelaktigare än bestämmelserna för elever i gymnasieskolan. Sä är också tältet med regleringen i 1967 års omsorgslag med anslutande föreskrifter i omsorgssladgan,

7 kap. Specialskolan

Den nya skollagens bestämmelser om specialskolan omfattar skolformens hela elevkrets, vilket ju inte är fallet med den nuvarande skollagen. Såsom framgår redan av I kap, 5 8 är specialskolan en skolform med statligt huvudmannaskap som är avsedd för barn som på grund av synskada, dövhet, hörselskada eller talskada inte kan gä i grundskolan eller motsvarande del av särskolan. 1 3 kap. finns bestämmelser om skolplikt samt om rätt lill utbildning inom det offentliga skolväsendet under och efter skolpliktstiden. Bestämmelserna i 7 kap. skall ses mot den bakgrunden.

I 10-12 kap. finns bestämmelser om särskild undervisning, skolhälsovård m. m. som rör även specialskolan och dess elever.

SÖ:s och länsskolnämndernas tillsynsfunktioner framgår av 2 kap.

1 § Specialskolan skall för utbildning pä grundskolenivå ha tio årskurser. som fördelas på lågstadium, mellanstadium och högstadium enligl föreskrifter som meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.

I specialskolan kan också ingå utbildning som avses i 3 kap. 19 8.

Jfr 28 a § första stycket i den nuvarande skollagen och 6 kap. 15 8 i skolförfattningsutredningens lagförslag.

Föreskrifter om årskursernas fördelning på olika stadier finns f. n, i 18 8 specialskolförordningen.

Såsom framgår av 2 8 skall utbildningen anpassas efter varje elevs föratsättningar. Det ligger i sakens natur att ärskursindelningen får en speciell innebörd för den som på grund av flera olika handikapp måste ha en s.a. s. individuell lärokurs.

Såsom framgår av 3 kap, 19 8 med kommentarer kan del förekomma att en psykiskt utvecklingsstörd även efter sin skolpliktstid bereds utbildning i specialskolan. Det kan då vara fråga om utbildning som inte hänförs till någon av de årskurser som avses i 7 kap. I 8 första slycket.

114

2 8 De som går i specialskolan i stället för i grundskolan eller motsvaran- Prop, 1985/86:10
de del av särskolan skall så långt del är möjligt få en utbildning som

motsvarar den som ges i grimdskolan. Utbildningen skall anpassas efter Rauiss-

varje elevs förutsättningar. , „

protokoll

Jfr 28 a 8 andra och tredje styckena i 1962 års skollag och 6 kap. 16 8 i skolförfattningsutredningens lagförslag.

Utgångspunkten skall självfallet vara att eleverna under sina normalt tio är i specialskolan skall få en utbildning som motsvarar den som grundskolans elever får under sina normalt nio skolår. Del är emellertid ofrånkomligt med skillnader i fråga om både art och nivå för främst de psykiskt utvecklingsstörda eleverna. Anpassning lill den enskilde elevens förutsättningar är nödvändig.

Bestämmelser om innehållet i utbildning inom det offentliga skolväsendet finns i läroplaner. Enligl specialskolförordningen gäller läroplanen för grundskolan med de ändringar och tillägg som SÖ fastställer.

1 10 kap. 3 8 finns bestämmelser om s. k. särskild undervisning för bl. a. sädana elever i specialskolan som på grund av sjukdom eller av liknande skäl inte kan delta i vanligt skolarbete.

Jag finner inle skäl all i skollagen ta in siirskilda bestämmelser för de fä fall där en psykiskt utvecklingsstörd bereds utbildning i specialskolan efter skolpliktsåldern.

3 8 Utbildningen i specialskolan skall bedrivas vid flera särskilda enhe
ter. För varje enhet skall det finnas en lokal styrelse. Regeringen meddelar
föreskrifter om enheterna och deras upptagningsområden.

Utbildning i specialskolan kan också anordnas i särskilda klasser som är förlagda till grundskolan men leds av en lokal styrelse för specialskolan.

Föreskrifter om enheter av specialskolan och deras upptagningsområden finns f. n. i specialskolförordningen. Enligt förordningens 2 8 undervisas synskadade elever vid tvä skolenheter, belägna i Solna och Örebro, döva och hörselskadade elever dels vid sex skolenheter, belägna i Stockholm, Gnesta, Lund, Vänersborg, Örebro och Härnösand, dels i särskilda klasser förlagda lill grundskolan (externa klasser), samt lalskadade, döva och hörselskadade elever vid skolenhet i Sigtuna.

Enheten i Solna kallas Tomtebodaskolan. Där finns f. n. både skola och s.k. resurscenter. Skoldelen skall enligt beslul läggas ned vid utgången av läsåret 1985/86,

1 4 § specialskolförordningen anges vilka län som utgör upptagningsområden för de skolenheter i Stockholm. Lund, Vänersborg. Örebro och Härnösand, vid vilka döva och hörselskadade elever undervisas. För övriga enheter av specialskolan finns inga föreskrifter om upptagningsområde. Ett par av dem är inriktade på elever med mer än ett handikapp, såsom dövblinda och blinda eller döva psykiskt utvecklingsstörda. Dessa enheter tar emot elever frän hela landet.

F. n. framgår först av 5 8 specialskolförordningen att det skall finnas en
lokal styrelse för varje enhet. Jag anser att den regeln bör tas med i
skollagen. 115

Prop. 1985/86: 10

Remissprotokoll

En lokal styrelse handhar bl.a, mänga av de uppgifter som i fråga om grundskolan ankommer pä den kommunala skolstyrelsen. Detta framgår bl. a. av 3 kap. Av särskild betydelse är de lokala styrelsernas uppgift alt bedöma om en syn-, hörsel- eller talskada är av så allvarligt slag att barnet inte kan följa undervisningen i grundskolan (eller särskolan) och därför behöver utbildning i specialskolan.

Det är enligt specialskolförordningen SÖ som beslutar om inrättande av externa klasser. Enligt förordningens 7 8 utövas ledningen av externa klasser av styrelsen för den skolenhet av specialskolan som SÖ bestämmer.

Systemet med externa klasser används främst för undervisning utanför specialskoleorterna. I Härnösand och Lund har dock högstadieundervisning i specialskolan föriagts till grundskolan i resp. kommun.

Ansvarsfördelningen mellan staten och värdkommunen vid anordnande av externa klasser regleras genom överenskommelser på grundval av ett av Kungl. Maj:l den 30 december 1974 godkänt normalavtal. Vidare finns ett av regeringen den 4 november 1982 godkänt avtal mellan staten och Härnösands resp. Lunds kommun om samverkan rörande högstadierna vid specialskolorna i Härnösand resp. Lund. Avtalen innebär bl. a. att staten betalar ett slags motsvarighet till interkommunal ersättning till värdkommunen för elever från andra kommuner. Värdkommunen har nämligen vissa kostnader för lokaler m. m.

116

4 § I förhällande till eleverna i specialskolan skall staten svara för sädana kostnader som kommunerna skall svara för i grundskolan.

Bestämmelser om skolhuvudmännens kostnadsansvar i förhällande till eleverna i grundskolan finns i 4 kap. Syftet med bestämmelsen i 7 kap. 4 § är dels att markera att eleverna inte i kostnadshänseende skall komma i sämre ställning än eleverna i grundskolan, dels att ha en naturlig bakgrund till 7 kap. 5 8 om ersättning från hemkommunen till staten.

Mänga av specialskolans elever måste bo i elevhem vid skolenheten.

Specialskolorna disponerar särskilda medel för elevers resor. Det finns bl. a. en förordning (SÖ-FS 1982: 163) om ersättning till vissa handikappade elever m.fl. för resor. Skolorna disponerar också särskilda medel för kostnader för elevernas boende m.m, enligt föreskrifter som SÖ meddelar.

Bestämmelserna i 7 kap. 4 § gäller — till skillnad från föreskrifterna i 7 kap. 5 8 - även de få som bereds utbildning i specialskolan efter årskurs 10.

5 § Hemkommunen skall betala ersättning till staten för kostnader för den som är elev i någon av specialskolans årskurser I-10. Delta gäller dock inte om eleven går i en sådan särskild klass av specialskolan som är förlagd till hemkommunens grundskola.

Ersättning till staten skall lämnas med det belopp per elev och termin som med stöd av 4 kap. 19 8 föreskrivs i fråga om grundskolans elever i årskurs med samma nummer. För elever i årskurs 10 i specialskolan skall gälla samma belopp som för elever i årskurs 9 i grundskolan.

Paragrafen motsvarar 52 b 8 i den nuvarande skollagen i dess lydelse Prop. 1985/86: 10 fr.o.m. den Ijuli 1984 (prop. 1983/84:27. UbU 8. rskr 112).

I paragrafens första mening finns den grundliiggande bestämmelsen om Remiss-betalningsskyldighet för hemkommunen. Vad som avses med hemkom- protokoll mun framgår av definitionen i I kap. 9 8.

Såsom redovisats under 3 8 förekommer s.k. externa klasser förlagda till grundskolan. Värdkommunen har enligt nuvarande avtal vissa kostnader för sådana klasser, samtidigt som den från staten får ersättning för sådana elever i den externa klassen som kommer från andra kommuner. Bestämmelsen i första stycket andra meningen innebär att värdkommunen inle behöver betala ersättning till staten i enlighet med huvudregeln i första stycket första meningen.

Något undanlag görs inle beträffande elever som är psykiskt utvecklingsstörda men som på grund av synskada eller hörselskada inte kan gå i särskolan och därför tas emol i specialskolan. Hemkommunen är alltså skyldig att betala ersättning till staten för sådana elever.

Bestämmelser om interkommunal ersättning för elever i grundskolan finns i 4 kap. Föreskrifterna i 7 kap. 5 8 innebär att hemkommunen skall betala ersättning med samma belopp oavsett om barnet går i en annan kommuns grundskola eller i specialskolan.

8 kap. Sameskolan

Såsom framgår av I kap. 6 och 7 88 är sameskolan en statlig skolform som utgör alternativ till grundskolan och som i likhet med den räknas till det offentliga skolväsendet. Bestämmelser om det offentliga skolväsendets allmänna organisation finns i 2 kap. Enligt 2 kap. 9 8 skall en sameskolstyrelse vara lokal styrelse för sameskolan. I 3 kap. finns bestämmelser om skolplikt och rätt till utbildning. Bestämmelserna i 8 kap. om sameskolan skall ses mot denna bakgrund.

I 10—12 kap. finns bestämmelser om särskild undervisning, skolhälsovård m. m. som rör även sameskolan och dess elever,

1 8 Utbildningen i samcskolan skall ha en samisk inriktning men i övrigt
vara densamma som utbildningen i grundskolan,

F. n. finns i 9 och 11 88 sameskolförordningen bestämmelser om att sameskolan omfattar nio årskurser med samma stadieindelning som grundskolan saml alt läroplanen för grundskolan skall tillämpas med vissa angivna modifikationer. Undervisningen skall meddelas på svenska och samiska, ämnet samiska skall förekomma i samtliga årskurser och undervisningen skall beröra även frågor av betydelse för samernas kultur och levnadsförhållanden.

2 8 Samers barn får fullgöra sin skolplikt i sameskolan i stället för i
grundskolan. Delsamma gäller andra barn, om det finns särskilda skäl.

118

3 6 Sameskolslyrelsen beslutar om intagning av elever i sameskolan.
Styrelsens beslut i sädana ärenden får överklagas hos skolöverstyrelsen
genom besvär. Skolöverstyrelsens beslut får överklagas hos regeringen
genom besvär.

Enligt 3 kap. är regeringen högsta instans i vissa ärenden som rör frågor i vilken av skolformerna grundskolan, särskolan och specialskolan som ett barn skall tas emot under sin skolpliktstid. Sameskolstyrelsens beslut i ärenden om intagning rör också rätlen till skolgång i en viss skolform. Av principiella skäl bör regeringen vara högsta instans även i dessa ärenden.

4 8 I förhållande till eleverna i sameskolan skall staten svara för sädana
kostnader som kommunerna skall svara för i grundskolan.

Av principiella skäl tas i lagen med en bestämmelse av detta innehåll. Den har samma utformning som motsvarande bestämmelse för den likaledes statliga specialskolan.

9 kap. Fristående skolor

Såsom framgår av I kap. 7 8 avses i lagen med fristående skola en skola för vilken en fysisk eller enskild juridisk person är huvudman.

I 9 kap. finns dels bestämmelser som motsvarar regleringen av fristående skolor i den nuvarande skollagen, dels bestämmelser som inlemmar skolverksamhet för psykiskt utvecklingsstörda med särskild skolplikt i samma system.

I vissa av kapitlets paragrafer talas om den lokala styrelsen för särskolan eller specialskolan utan närmare precisering. Sådan får vid behov göras i tillämpningsföreskrifter.

Jfr 33 a 8 första slycket och 34 8 i den nuvarande skollagen. I skolförfattningsutredningens lagförslag - som utgick från den nuvarande skollagens 34 § i äldre lydelse - finns föreskrifter i samma frågor i 8 kap. 1 8.

1 fråga om 9 kap. 1 8 får jag hänvisa till förarbetena till 33 a 8 första stycket och 34 § i den nuvarande skollagen (prop. 1982/83:1 s. 17-24 och 70-73). 1 förarbetena talas om en pågående försöksverksamhet med speciella anordningar med undervisning på hemspråk i grandskolan (prop. 1982/83:1 s. 73). Riksdagen har nyligen fattat beslut om reguljära former för sådana anordningar i grundskolan (prop. 1984/85:100 bil. 10 s. 101 ff, UbU 12, rskr 149). Det innebär att motsvarande anordningar måste fä förekomma även i fristående skolor.

2 § Den som har vanlig skolplikt men som är endast för kortare tid bosatt
i riket eller som har andra särskilda skäl att fä en utbildning med internatio
nell inriktning får fullgöra sin skolplikt i en fristående skola med sådan
inriktning (internationell skola), om skolan av regeringen har godkänts för
ändamålet.

Jfr 34 a 8 i den nuvarande skollagen. Paragrafen saknar motsvarighet i skolförfattningsutredningens lagförslag, som tillkom före 34 a 8,

1 fråga om 9 kap, 2 8 får jag hänvisa till förarbetena Ull 34 a 8 i den nuvarande skollagen (prop, 1982/83: I s, 24-25 och 74-75),

3 8 Särskild skolplikt får fullgöras i en fristående skola, om skolan är
godkänd för ändamålet.

Godkännande skall meddelas om skolan ger eleverna en utbildning som väsentligen svarar mot den som de skulle fä i särskolan eller specialskolan. En ytterligare föratsättning är att eleverna i samband med utbildningen bereds erforderliga omsorger.

Ärenden om godkännande skall prövas av den lokala styrelsen för särskolan eller specialskolan.

Prop. 1985/86: 10

Remiss-protokoll

120

Såvitt gäller psykiskt utvecklingsstörda finns bestämmelser om godkännande av verksamhet i enskild regi i 10 8 i 1967 års omsorgslag.

Regleringen i 3 8 innebären motsvarighet till regleringen i 1 8. som avser fristående skolor som ersätter grundskolan.

Godkännande enligt 3 8 får meddelas med avseende pä ett eller flera angivna handikapp (jfr 4 8 första stycket 1). I praktiken lär det huvudsakligen vara fråga om skolor för psykiskt utvecklingsslörda.

Om huvudmannen för en frislående skola för psykiskt utvecklingsstörda barn också anordnar elevhem regleras frågan om huvudmannens rätt att driva elevhemmet av den nya omsorgslagen. Enligt den lagens 17 8 skall enskild som yrkesmässigt vill bedriva exempelvis elevhemsverksamhet söka tillstånd hos socialstyrelsen. Tillstånd får inte lämnas utan att omsorgsnämnden i den landstingskommun där verksamheten skall bedrivas har tillstyrkt det. Verksamheten skall stå under tillsyn av omsorgsnämnden.

Om vårdnadshavare önskar att deras psykiskt utvecklingsstörda barn skall börja i en för sådana barn enligt 3 8 godkänd skola blir det inte aktuellt med någon prövning av om särskild skolplikt föreligger. Det får antas att ingen placerar sitt barn i en sådan skola om del uppenbarligen skulle klara att gå i en skola för barn i allmänhet.

4 8 Om ett barn har handikapp som enligt 3 kap. 3 8 kan vara grund för
särskild skolplikt, får barnet fullgöra sin skolplikt i en godkänd fristående
skola endast om

1. skolan är godkänd för elever som har särskild skolplikt pä grund av
samma handikapp som barnet eller

2. barnet ändå bedöms kunna tillgodogöra sig utbildningen vid skolan.
Bedömningen enligt första stycket 2 ankommer pä den lokala styrelsen

för särskolan eller specialskolan.

Som jag berört i kommentarerna till 3 kap. 3 8 kan det i vissa fall vara svårt att avgöra om ett barn kan gå i grundskolan eller behöver särskilda insatser genom särskolan eller specialskolan. Motsvarande problem uppkommer vid skolgång i fristående skolor. Bestämmelserna i 4 8 skall ses mot den bakgrunden.

Tillsyn m.m. (9 kap. 5-7 8§)

5 8 Fristående skolor som avses i 1-3 88 skall i fråga om sin utbildning
för skolpliktiga elever stå under skolöverstyrelsens och länsskolnämndens
tillsyn.

Jfr 50 b 8 första meningen i den nuvarande skollagen samt 3 kap. 2 8 andra stycket i skolförfattningsutredningens lagförslag. Beträffande skolor för psykiskt utvecklingsstörda finns lillsynsbestämmelser i 13 8 i 1967 års omsorgslag.

I förordningen (1981: 1371) med instruktion för den statliga skoladministrationen finns i 8 och 28 88 vissa allmänt hållna föreskrifter om SÖ:s resp. länsskolnämndernas uppgifter i fråga om bl, a. tillsynen över skolväsendet. Vidare finns i 50-54 88 föreskrifter om besök och inspektioner.

Dessa föreskrifter innebär bl. a. följande. 1 den statliga skoladministrationens tillsyn över skolväsendet ingår besök och inspektioner vid skolor och annan utbildningsverksamhet som står under dess inseende. Ändamålet med besök och inspektion är i första hand att ge myndigheten kännedom om verksamheten i dess huvuddrag och att i direkt kontakt utan att ålägga huvudmännen för utbildningen nya uppgifter fortlöpande stödja och främja en utveckling och planering av utbildningsverksamheten i enlighet med skolans mål. Inspektion kan även utgöra led i sådan handläggning hos SÖ eller hos en länsskolnämnd, som utmynnar i att myndigheten beslutar att påtala att bindande föreskrifter i lag, läroplan eller annan författning inte följs. Det ankommer pä nämnderna att, i första hand genom sina tjänstemän, sätta sig in i hur skolarbetet bedrivs och att därvid följa undervisningen och ta del av förutsättningarna för det lokala arbetet.

Den statliga skoladministrationens tillsyn över undervisningen av skolpliktiga elever i fristående skolor bör i princip utgå frän det mönster som gäller för tillsynen över det offentliga skolväsendet. Självfallet måste dock tillsynsverksamheten anpassas till de speciella förutsättningar som gäller för de fristående skolorna, förutsättningar som - bl.a. beroende pä om statsbidrag lämnas eller inte - kan variera frän skola till skola. Det ligger också i sakens natur att den statliga skoladministrationens tillsyn över fristående skolor inte i så stor utsträckning som tillsynen över grundskolan får karaktär av rådgivning utan huvudsakligen gär ut pä att myndigheterna häller sig orienterade om verksamheten och förvissar sig om att de föreskrifter som gäller för den fristående skolan i fråga följs. De fristående skolorna har ju tillkommit pä enskilda initiativ för att verka självständigt och kan därför inte påräkna rådgivning och liknande i den omfattning som ges till bl. a. grundskolan för vilken den statliga skoladministrationen har ett längre gående ansvar.

Liksom i fråga om det offentliga skolväsendet blir av naturiiga skäl SÖ: s tillsyn av huvudsakligen övergripande slag, medan länsskolnämnderna utövar en mera direkt tillsyn.

Särskilt länsskolnämnderna bör genom bl. a. besök hålla sig informerade om verksamheten vid de frislående skolorna. Till en del kan de få information genom skolstyrelsen i kommunen. Enligt 9 kap 6 8 har skolstyrelsen den omedelbara tillsynen. Av 9 kap. 7 § framgår att det i allmänhet är skolstyrelsen som har att på förekommen anledning ta ställning lill om ett lämnat godkännande skall återkallas.

Beträffande internationella skolor är det regeringen som avgör frågor om godkännande och återkallande av godkännande. Mot den bakgrunden spelar skolstyrelsen i kommunen inle samma roll för tillsynen över en internationell skola som den gör för tillsynen över fristående skolor i allmänhet. SÖ och länsskolnämnderna bör därför i sin tillsyn över undervisningen av skolpliktiga särskilt uppmärksamma de internationella skolorna.

Föreskrifterna i 9 kap 5 S lar inte sikte på sådana tillsynsuppgifter som enbart beror pä att den fristående skolan får statsbidrag. Sädana tillsyns-uppgifter fär regleras genom statsbidragsföreskrifterna.

Prop. 1985/86: 10

Remiss-protokoll

Prop. 1985/86: 10

Remissprotokoll

6 8 Skolstyrelsen skall ha den omedelbara tillsynen över utbildningen för skolpliktiga i sådan fristående skola i kommunen som avses i I och 2 88.

Den omedelbara tillsynen över utbildningen för skolpliktiga i sådan frislående skola som avses i 3 8 skall handhas av den lokala styrelsen för särskolan eller specialskolan.

Jfr 50 c 8 i den nuvarande skollagen. Paragrafen saknar direkt motsvarighet i skolförfattningsutredningens lagförslag, som tillkom före 50 c 8.

Försto stycket

Första stycket innehåller föreskrifter om skolstyrelsens tillsyn över utbildningen för skolpliktiga i fristående skolor. Både skolor enligt 9 kap. 1 8 och skolor enligt 9 kap. 2 8 omfattas av tillsynsansvaret. Detta gäller oavsett om de är statsunderstödda eller inte.

Såsom framgår av 9 kap. 5 8 slår utbildning som nu nämnts under SÖ:s och länsskolnämndens tillsyn. I 9 kap. 6 8 första stycket föreskrivs att skolstyrelsen skall ha den omedelbara tillsynen. Skolstyrelsen kan följa verksamheten på nära håll och därmed lämna länsskolnämnden värdefull information.

1 och med att frågor om godkännade och återkallande av godkännande beträffande fristående skolor som avses i 9 kap. I 8 avgörs av skolstyrelsen har denna ett särskilt ansvar för att hålla sig informerad om sådana skolors verksamhet och att på ett sä tidigt stadium som möjligt försöka komma till rätta med eventuella svårigheter. Skolstyrelsen skall emellertid självfallet också följa de internationella skolornas utbildning för skolpliktiga. Om allvarligare problem visar sig föreligga, ankommer det på skolstyrelsen att omgående fästa länsskolnämndens uppmärksamhet pä dessa.

Föreskrifterna i 9 kap. 6 8 första stycket innebär ingen skyldighet för skolstyrelsen att fullgöra sädana tillsynsuppgifter som enbart beror på att statsbidrag lämnas till den fristående skolan.

Andra stycket

För fristående skolor som avses i 3 8 fär vederbörande lokala styrelse för särskolan eller specialskolan samma uppgifter som skolstyrelsen har för frislående skolor som avses i 1 och 2 88.

7 8 Om en fristående skola inte längre uppfyller kraven för godkännande och bristerna inle avhjälps efter påpekande för huvudmannen, skall godkännandet återkallas.

Återkallande beslutas i fråga om internationella skolor av regeringen och i fråga om andra skolor av den lokala styrelse som beslutar om godkännande.

Paragrafen motsvarar för vanliga frislående skolors del bestämmelser i den nuvarande skollagen.

övriga föreskrifter (9 kap. 8-11 88) Prop. 1985/86: 10

8 8    Ett delegalionsuppdrag enligt 3 kap. 12 8 andra slycket kommunalla
gen (1977: 179) får inle omfatta befogenhet alt meddela eller återkalla     Remiss
godkännande för en fristående skola enligt denna lag.          protokoll

Motsvarande bestämmelse finns i 13 8 andra stycket i 1962 års skollag,

9 8 I en fristående skola som avses i 1-3 8§ får ett barn, som inte har
uppnätt skolpliktsåldern, tas in i utbildning för skolpliktiga endast om den
lokala styrelsen med stöd av 3 kap, 8 8 har tillätit att barnet börjar sin
skolgång i förtid.

Jfr 33 a 8 andra stycket i den nuvarande skollagen (se prop. 1982/83: 1 s. 70) och 8 kap, 3 8 i skolförfattningsutredningens lagförslag. Jag hänvisar till kommentarerna till 3 kap. 8 §.

10 8 När en skolpliktig elev börjar eller slutar vid en frislående skola,
skall huvudmannen för skolan snarast lämna uppgift om detta till skolsty
relsen i elevens hemkommun.

1 3 kap. 14 8 finns föreskrifter om uppgiflsskyldighet vid vissa fall av frånvaro.

Jfr 50 a 8 i den nuvarande skollagen. Paragrafen saknar motsvarighet i skolförfattningsutredningens lagförslag, som tillkom före 50 a 8.

Första slycket

Skolstyrelsen har ett övergripande ansvar för att de i kommunen bosatta barnen fullgör sin skolplikt. Om detta inte sker på annat sätt, skall de gä i grundskolan. Skolstyrelsen behöver således uppgifter om skolpliktiga barns skolgång i fristående skolor. Om en skolpliktig elev börjar eller slutar i en fristående skola skall därför huvudmannen för skolan enligt paragrafens första stycke snarast lämna uppgift om detta till skolstyrelsen i den kommun där eleven är kyrkobokförd.

Andra stycket

I andra stycket har tagils in en erinran om föreskrifterna i 3 kap. 14 8.
Dessa föreskrifter handlar om uppgiftsskyldighet i fall där en skolpliktig
elev vid fristående skola utan giltig orsak är frånvarande i betydande
utsträckning.

II 8 Beslut av lokala styrelser i ärenden om godkännande eller återkal
lande av godkännande för en fristående skola enligt I, 3 eller 7 8 eller i
ärenden som avses i 4 8 får överklagas hos skolöverstyrelsen genom be
svär. Skolöverstyrelsens beslut får överklagas hos regeringen genom be
svär.

124

10 kap. Särskilda utbildningsformer

Efter kapitlen om skolformerna inom del offentliga skolväsendet (grundskolan, gymnasieskolan, särskolan, specialskolan och sameskolan) och fristående skolor kommer ett kapitel för vissa särskilda utbildningsformer med varierande huvudmannaskap.

1 8 En internatskola kan på framställning från huvudmannen ges ställning av riksinternatskola genom beslut av regeringen. Kommuner och enskilda kan vara huvudmän för riksinternatskolor.

En riksinternatskola skall ha Ull uppgift att anordna utbildning, som motsvarar grundskolan och gymnasieskolan eller endera av dessa skolformer, för i första hand barn och ungdomar som har utlandssvenska föräldrar eller har behov av miljöombyte eller som är frän glesbygd och inle kan beredas tillfredsställande inackordering.

I den del en riksinternatskola motsvarar grundskolan skall den i fråga om rätten att fullgöra skolplikt där anses vara en enligt 9 kap. 1 8 godkänd fristående skola. I fråga om riksinternatskolornas organisation och tillsynen över dem meddelas föreskrifter av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.

Nuvarande förhållanden: Vissa statsunderstödda internatskolor har ställning av riksinternatskolor. Deras verksamhet regleras av förordningen (1970: 333) om riksinternatskolor och vissa där angivna delar av privatskol-förordningen (1967:270).

En riksinternatskola inrättas efter medgivande av regeringen. Såväl enskild som kommun kan vara huvudman för en riksinternatskola.

F. n. finns två riksinternatskolor. Den ena är Grännaskolan för vilken Jönköpings kommun är huvudman. Grännaskolan anordnar utbildning som motsvarar vissa linjer i gymnasieskolan. Den andra är Sigtunaskolan Humanistiska Läroverket med en stiftelse som huvudman. Vid Sigtunaskolan anordnas utbildning motsvarande årskurserna 7-9 i grundskolan och gymnasieskolans treåriga linjer.

Mina överväganden: En riksinternatskola kan vara en fristående skola men också en skola med kommunal huvudman, dock utanför det offentliga skolväsendet i den betydelse som jag använder denna term.

Laga stöd bör ges åt fall där en kommun är huvudman, eftersom det är fråga om verksamhet som inte i första hand avses komma de egna kommunmedlemmarna Ull del.

Riksinlernatskola inrättas efter medgivande av regeringen. Skolplikten skall självfallet kunna fullgöras i riksinternatskola som anordnar utbildning enligt grundskolans läroplan. Detta bör enligt min mening följa direkt av den nya skollagen. Det finns ingen anledning att kräva ett särskilt godkännande av kommunens skolstyrelse om det är en fristående skola och av någon annan instans om det aren riksinlernatskola med kommunal huvudman. Formuleringen i tredje stycket första meningen är tillkommen med tanke pä fall som avses i 9 kap. 4 8.

2 8 Under vistelse i ett sådant hem som avses i 12 8 lagen (1980:621)
med särskilda bestämmelser om värd av unga skall skolpliktiga barn, som
inte lämpligen kan fullgöra sin skolplikt pä annat sätt, fullgöra den genom
att delta i utbildning vid hemmet. Sådan utbildning skall anordnas genom
huvudmannens försorg. Den skall med nödvändiga avvikelser motsvara
utbildningen i grundskolan.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar föreskrifter om utbildningens närmare innehåll, dess organisation och tillsynen över den.

Sedan den I juli 1982 finns i den nuvarande skollagen (6 a 8) bestämmelser om undervisning vid hem som avses i 12 8 LVU (prop. 1981/82: 167, UbU 32, rskr 438, SFS 1982:598). Såväl landstingskommuner och kommuner som enskilda kan vara huvudmän för sådana hem.

Bestämmelserna i skollagen kompletteras av förordningen (1983:28) om undervisning av barn och ungdom som bereds värd med stöd av lagen (1980:621) med särskilda bestämmelserom värd av unga.

Enligt min mening bör de nuvarande bestämmelserna i skollagen med ett i sak oförändrat innehåll föras över till den nya skollagen.

3 8 För sådana elever i grundskolan, särskolan, specialskolan och sa
meskolan som på grund av sjukdom eller av liknande skäl under längre lid
inle kan delta i vanligt skolarbete skall särskild undervisning anordnas på
sjukhus eller motsvarande, i elevens hem eller på annan lämplig plats.

Särskild undervisning anordnas av skolhuvudmännen. Denne får överlåta ät sjukvårdshuvudman eller någon annan att anordna sådan undervisning enligt föreskrifter som meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.

Särskild undervisning skall stå öppen även för dem som fullgör skolplikt utanför det offentliga skolväsendet.

Paragrafen utgör en sammanslagning av bestämmelser om s. k. särskild undervisning i nuvarande skol- och omsorgslagar med anslutande förordningar. Se bl. a. 5 kap. 45-49 8§ skolförordningen.

4 8 Ett skolpliktigt barn skall medges att fullgöra skolplikten pä annat
sätt än som anges i denna lag, om det framstår som ett fullgott alternativ till
den utbildning som annars står barnet till buds enligt lagens föreskrifter.
Behov av insyn i verksamheten skall kunna tillgodoses.

Medgivande kan lämnas för upp till ett år i sänder. Under dess giltighets-

Prop. 1985/86: 10

Remissprotokoll

125

Prop. 1985/86: 10

Remiss-protokoll

126

tid skaU prövas hur verksamheten utfaller. Medgivandet skall återkallas med omedelbar verkan, om nödvändig insyn i verksamheten inle ges eller om det av annat skäl inte kan antas att förutsättningar för godkännande fortfarande föreligger.

Närmaste motsvarigheter i nuvarande lagar: En allmän bestämmelse av detta slag finns inte i 1962 års skollag eller 1967 års omsorgslag. Bestämmelser om s, k, enskild undervisning finns i skollagens 35 och 39 a 88 samt omsorgslagens 26 8, Jfr SEH-kommitténs lagförslag i betänkandet Ds U 1980:3 (bilaga 8) samt 6 kap. 8 § och 8 kap. 4 och 5 SS i skolförfattningsutredningens lagförslag.

Mina överväganden: Jag vill erinra om vad jag anfört i den allmänna motiveringen om utrymmet för andra sätt att fullgöra skolplikten än de reguljära (avsnitt 8).

Paragrafen innebär att skolplikten under vissa förutsättningar kan fullgöras på något annat sätt än de i lagen särskilt angivna.

Såsom framgår av 3 kap. 1 § motsvaras skolplikten av en rätt till utbildning inom det offentliga skolväsendet. Vid behov kan sådan utbildning ges i form av särskild undervisning enligt 10 kap. 3 8. Fränsett fall där någon vistas i ett sådant hem som avses i 12 8 LVU (se 10 kap, 2 8) kan samhället inle hänvisa någon att fullgöra skolpUkten på annat sätt. Bestämmelsen i 10 kap, 4 8 innebär att ett annat sätt än de reguljära kan medges, inle att det kan påtvingas den enskilde.

Det ställs inle något krav på en framställning frän värdnadshavarna för att ett medgivande skall kunna lämnas. Det är angeläget att i de mycket udda fall som kan uppkomma inte försvära en lösning genom ett sådant krav. Det ligger emellertid i sakens natur att en myndighet knappast någonsin har anledning att ta upp frågan på eget initiativ. Härtill kommer att det knappast finns underlag för ett medgivande utan vårdnadshavarnas medverkan.

Jag har i den allmänna motiveringen berört några fall där en tillämpning av bestämmelsen kan vara aktuell. 1 en del fall är omständigheterna speciella, i andra fall handlar det främst om en personlig inställning hos värdnadshavarna.

Den grundläggande förutsättningen för godkännande är att det tilltänkta sättet att fullgöra skolplikten i det enskilda fallet framstår som ett fullgott alternativ till den utbildning som annars står barnet tUl buds enligl lagens föreskrifter.

Jämförelsen måste grundas på en helhetsbedömning. Att något som finns i t. ex. grundskolan saknas i den tilltänkta verksamheten behöver inte nödvändigtvis innebära att alternativet inte är fullgott.

Som jag framhöll i den aUmänna motiveringen måste också jämförelsen göras med hänsyn till del barn som det gäller. Handlar det om ett barn som utan vidare med normalt utbyte skulle kunna fullgöra skolgång i l.ex. grundskolan, skulle det innebära en urholkning av skolplikten och av motsvarande rätt till utbildning, om en påtagligt sämre utbildning än grundskolans godtogs. Men exempelvis ett barn, som inte vågar gå till skolan av rädsla för att bli utsatt för fortsatt allvarlig mobbning, fär inte genom att

fortfarande vara skolelev det utbyte som skolgång normalt ger. En annan     Prop. 1985/86: 10
anordning kan därför tänkas för en tid vara en acceptabel lösning, även om
anordningen har vissa brister som inte skulle godtas i ett ärende om     Remiss
godkännande av en fristående skola.                                 protokoll

Skolfobi är ett exempel pä en speciell omständighet som kan vara motiv för framställning om medgivande enligt bestämmelsen. Andra omständigheter kan vara att barnet bor i en avlägsen glesbygd eller behöver särskild värd. Ytterligare exempel är att någon behöver vara borta länge från skolan på grund av någon speciell sysselsättning, l.ex. filminspelning. Man kan också tänka sig att den som bor nära gränsen till ett annat'land och kanske har bott i det andra landet kan ha speciella skäl att fä gå i en skola pä den andra sidan gränsen under t. ex. en övergångsperiod.

Kraven pä det alternativ som medgivande begärs för måste i viss mån anpassas efter de speciella omständigheter som visas föreligga. Men endast i viss män. I exemplet med skolan på andra sidan gränsen måste t. ex. beaktas att den i fråga om såväl undervisningsspråk som innehåll i.övrigt har en utbildning som är upplagd med hänsyn till det andra landets förhållanden. Skolgång pä andra sidan gränsen bör därför i princip kunna godtas endast för ett fåtal skolär.

Bestämmelsen kan också bli åberopad i fall där värdnadshavarna, utan alt hänvisa till någon speciell yttre omständighet, önskar alt barnen skall få vad som hittills har brukat kallas enskild undervisning. 1 sädana fall bör i princip samma krav upprätthållas som i ärenden om godkännande av en fristående skola.

Det torde vara mycket svårt för ett barns vårdnadshavare att genom enskild undervisning bibringa barnet kunskaper och färdigheter som kan jämföras med dem som barnet skulle få i grundskolan eller i en godkänd fristående skola. Därtill kommer att barnet för sin utveckling i övrigt, inte minst sin sociala träning, nästan alltid kan antas behöva de erfarenheter som skolgång ger. Jag anser emellertid att man inte generellt kan säga att enskild undervisning är otillräcklig. Enskild undervisning kan tänkas vara en godtagbar ersättning för skolgång i enstaka fall, främst på lågstadienivå. Jag vill i sammanhanget framhålla, att utfallet såväl av skolgång som av enskild undervisning i betydande män beror på omständigheterna i det individuella faUet. Till bilden hör också att faktorer utanför själva undervisningsmiljön spelar in.

Såsom anges i paragrafens första stycke krävs för medgivande att behov av insyn i den aktuella verksamheten kan tillgodoses. Vederbörande myndighet (normalt skolstyrelsen, jfr 10 kap. 5 8) kan inte i och för sig Ulltvinga sig insyn, men om behövlig sådan inte möjliggörs, är detta en grand för att inte lämna något medgivande eller att återkalla ett redan lämnat sådant (andra stycket).

I den praktiska tillämpningen av de nuvarande bestämmelserna om
enskild undervisning har skolstyrelserna varit tveksamma när det gäller
hanteringen av fall där barn med olika vårdnadshavare ges undervisning i
former som är kännetecknande för en skola. Ett synsätt som har framträtt i
detta sammanhang är att godkännande för ett enskilt barn av sådan under
visning bör vägras redan på den grunden att det är fråga om en fristående 127

9 Riksdagen 1985/86. 1 saml. Nr 10

Prop. 1985/86: 10

Remiss-protokoll

skola. Förutsättningarna för skolgång i en sådan skulle alltså vara restlöst reglerade genom bestämmelsema om godkännande av en fristående skola.

När det gäller den föreslagna bestämmelsens förhållande lill bestämmelserna om fristående skolor fär jag anföra följande.

Jag har tidigare (avsnitt 3.2.2) redovisat ett uttalande i prop. 1982/83: I om innebörden av "skola" i termen fristående skola. 1 själva ordet skola ligger att det är fråga om verksamhet för undervisning av elever i grupp. Den måste vara inriktad på gruppundervisning men behöver inle nödvändigtvis genomgående och vid varje tidpunkt bedrivas pä detta sätt. Undervisning som någon anordnar enbart för barn som slår under hans eller hennes vårdnad kan inte räknas som skola. Dei måste vara fråga om verksamhet som innebär all anordnaren gentemot utomstående åtar sig att tillhandahålla undervisning.

I och för sig är del inte nödvändigt att med stöd av en sådan bestämmelse som 10 kap. 4 8 kunna tillåta anordningar som kan klassificeras som skola och som anordnaren kan hänvisas all utverka godkännande för enligt bestämmelserna om fristående skolor. Att en verksamhet uppfyller de angivna kriterierna för skola bör emellertid inte i alla upptänkliga fall utesluta godkännande för de enskilda barnen enligt 10 kap. 4 8, Antag l.ex, att två makar har vårdnaden om var sitt barn från tidigare äktenskap och vill att barnen skall undervisas tillsammans. Eller antag att två föräldrapar, tillika vårdnadshavare, har var sitt barn som de vill ge gemensam undervisning. Enligt min mening är det inte rimligt att i dessa fäll med hänvisning till reglerna om fristående skolor vägra godkännande för de enskilda barnen enligt 10 kap. 4 8 på den grunden att barnen har olika vårdnadshavare. En annan sak är att värdnadshavarna förmodligen inte kan erbjuda en utbildning som motsvarar de krav som ställs. Men om de kan det, är det verklighetsfrämmande att begära alt de - för undervisning av tvä barn - genom en anordnare (en av värdnadshavarna eller en för ändamålet bildad juridisk person) skall utverka godkännande för undervisningsverksamheten enligt reglerna för fristående skolor. Det väsentliga med skolplikten är utbildningen, inte den organisatoriska formen. En framställning om godkännande enligt 10 kap, 4 8 bör inte kunna avslås på grund av någon konstlad formell gränsdragning, Å andra sidan måste skolstyrelsen kunna hänvisa till möjligheterna enligt regierna för fristående skolor i fall där ett påfallande stort antal barn undervisas tillsammans (kanske ett tiotal, jfr undervisningsgrupper i det offentliga skolväsendet).

5 8 Frågor enligt 4 8 prövas av skolstyrelsen i barnets hemkommun. Om barnet har sådant handikapp som enligt 3 kap. 3 8 kan vara grund för särskild skolplikt, ankommer dock prövningen på skolöverstyrelsen, som skall höra socialstyrelsen innan ett medgivande lämnas eller återkallas. Beslut i sädana ärenden fär överklagas hos kammarrätten genom besvär.

11 kap. Skolhälsovård

Samtliga bestämmelser om skolhälsovård för elever i olika skolformer inom det offentliga skolväsendet har samlats i ett särskilt kapitel.

Frågor om skolhälsovård har jag behandlat i den allmänna motiveringen (avsnitt 9), där jag också föreslagit vissa ändringar i nuvarande bestämmelser.

Jag vill peka på en ändring som jag inte har berört i den allmänna motiveringen. Vissa - långt ifrån alla - statsunderstödda fristående skolor för skolpliktiga elever får ett särskilt statsbidrag för skolhälsovård. Ett villkor för detta särskilda bidrag är dä givetvis att huvudmannen skall svara för skolhälsovård. I 34 b § i den nuvarande skollagen finns bestämmelser som bl. a. innebär att eleverna i sådana fall har samma skyldighet att genomgå undersökningar som eleverna i grundskolan. Jag anser att det bör räcka med statsbidragsvillkor för huvudmannen. Elever i fristående skolor i allmänhet är inte skyldiga att genomgå hälsoundersökningar. Jag anser inte att lagtexten bör belastas med bestämmelser vars enda funktion är att säkerställa en skyldighet för vissa speciella fristående skolors elever.

Prop. 1985/86:10

Remiss-protokoll

1 § Skolhälsovård skall anordnas för eleverna i grundskolan, särskolan,
specialskolan och sameskolan.

I gymnasieskolan skall skolhälsovård anordnas för eleverna pä studievägar, som är minst ett läsår långa, och för eleverna i gymnasial lärlingsutbildning.

För elever på kortare studievägar i gymnasieskolan bör skolhälsovård anordnas.

Tredje stycket saknar motsvarighet i den nuvarande skollagen. Det är emellertid lämpligt att även eleverna på kortare studievägar vid behov kan anlita skolhälsovården.

2 § Skolhälsovården har till ändamål att följa elevernas utveckling, beva
ra och förbättra deras själsliga och kroppsliga hälsa och verka för sunda
levnadsvanor hos dem.

För skolhälsovården skall finnas skolläkare och skolsköterska.

Jfr 25 a 8 andra stycket, 28 b 8 första stycket, 29 8 tredje stycket och 33 8 andra och tredje styckena i den nuvarande skollagen samt 9 kap, 2 8 i skolförfattningsutredningens lagförslag.

Remiss-protokoll

Liksom i den nuvarande skollagen föreskrivs att skolhälsovården främst skall vara förebyggande.

Fram till 1978 stadgades i den nuvarande skollagen uttryckligen att skolhälsovården inte skulle avse "egentlig sjukvård". Av motiven till lagändringen framgår att skolhälsovården i grundskolan m.fl. skolformer också skall innefatta vissa enklare sjukvårdsinsatser vid t. ex. olycksfall och akuta insjuknanden. 1 propositionen påpekade föredragande statsrådet att den förebyggande delen av skolhälsovården var den primära och alt sjukvårdsinsatserna inte fick bli av sådan omfattning eller inriktning att de inkräktade på resurserna för den förebyggande värden eller ledde till att man byggde upp en egen vårdapparat vid sidan av samhällets övriga hälso-och sjukvårdsorganisation (prop. 1977/78:85 s. 97-98), Denna lagändring synes närmast vara ett förtydligande. Avsikten tycks redan tidigare ha varit att skolhälsovården skulle kunna innefatta vissa sjukvärdsinsatser (se l.ex. prop. 1944: 193 s. 44).

Skolförfattningsutredningen har i sitt förslag lill bestämmelsen om att skolhälsovården främst skall vara förebyggande fogat en mening om alt skolhälsovården även skall omfatta annan hälso- och sjukvård som kan meddelas genom skolan. En del remissinstanser har uttryckt oro för alt en sådan formulering skulle föra för långt. Jag föreslår i stället ett preciserande tillägg om alt skolhälsovården skall omfatta hälsokontroller och enkla sjukvärdsinsatser.

130

3 § Varje elev i grundskolan eller sameskolan skall genomgå allmän hälsokontroll en gång på varje stadium. Den första kontrollen skall äga rum första läsåret. Eleven skall också genomgå kontroll av syn och hörsel och andra begränsade hälsokontroller, som anordnas för alla mellan de allmänna hälsokontrollerna.

Eleverna i de delar av särskolan och specialskolan som motsvarar grundskolan skall när det behövs genomgå särskilda undersökningar som föranleds av deras handikapp. I övrigt gäller bestämmelsema i första och andra styckena även för dessa elever.

Denna paragraf handlar om undersökningar som är obligatoriska för eleverna.

När det i tredje stycket talas om "särskilda undersökningar som föranleds av deras handikapp" avses givetvis endast undersökningar för elevens skull. En elev har självfallet ingen skyldighet att ställa sig till förfogande föjr en undersökning med l.ex. vetenskapligt syfte.

4 8 Eleverna på sädana studievägar i gymnasieskolan, som är minst ett
läsår långa, och eleverna i yrkessärskolan skall beredas tillfälle att genom
gå minst en allmän hälsokontroll. Eleverna i yrkessärskolan skall också
erbjudas särskilda undersökningar som föranleds av deras handikapp.

Skolhälsovården är frivillig för dessa elever. Huvudmannen har emellertid skyldighet att — utan att invänta förfrågan — anordna en allmän hiilso-konlroll och. när det gäller eleverna i yrkessärskolan, även särskilda undersökningar.

5 8 Elever som avses i I 8 första och andra styckena har rätt alt vid
behov anlita skolhälsovården utöver vad som följer av 3 och 4 88.

Såsom framgår av 2 8 omfattar skolhälsovården hälsokontroller och enkla sjukvårdsin.salser. Omfattningen av de insatser som kan ges blir i praktiken myckel skiftande, bl. a. beroende på vilka resurser som finns. Inom specialskolan och särskolan är inslaget av sjukvård i allmänhet större än i grundskolan.

6 8 Den skolhälsovård som eleverna har rätt till skall vara kostnadsfri för
dem.

Ibland tas skolläkarens eller skolsköterskans Ijänster i anspråk för sådant som inte omfattas av skolhälsovården och därför inte behöver tillhandahållas kostnadsfritt, t. ex. vaccinering inför en skolresa.

7 8 Huvudmannen för skolan skall även anordna skolhälsovården, om
inle annat följer av föreskrifter som meddelas av regeringen eller den
myndighet som regeringen bestämmer.

Föreskrifter bör meddelas som gör det möjligt att liksom hittills låla en kommun komma överens med en landstingskommun om all denna i kommunens ställe skall svara för kommunens åligganden i fråga om skolhälsovården.

8 8 Skolöverstyrelsen och länsskolnämnden skall ha tillsyn över skolhäl
sovården.

Skolhälsovården hör lill skolan såsom en del av den samlade elevvärden. I och med att skolhälsovården regleras i ett särskilt kapitel bör tillsynen omnämnas där.

Prop. 1985/86: 10

Remiss-protokoll

132

Andra stycket

Jfr 8 kap. I 8 andra slycket vuxenutbildningslagen.

Bestämmelser om konferenser och andra former för samverkan i grundskolan och gymnasieskolan finns f.n. i skolförordningen. För andra skolformer inom det offentliga skolväsendet finns liknande bestämmelser i förordningarna för dessa skolformer.

Skolförfattningsutredningen har i belänkandet (Ds U 1982:5) Konferenser i skolan föreslagit vissa förenklingar i detta regelsystem. Betänkandet har remissbehandlats. Frågor om elev- och föräldrainflytande ingår tillsammans med andra frågor om s. k. brakarmedverkan i demokratiberedningens (C 1983:03) uppdrag.

Vissa beslutsbefogenheter kan tillkomma samverkansorgan. Detta gäller även organ i vilka omyndiga elever ingår. Mot den bakgranden bör ett laga stöd av det slag som finns i andra stycket tas med i den nya skollagen.

2 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om möjlighet att låta enskilda och andra utomstående svara för enstaka inslag i verksamheten inom det offentliga skolväsendet.

1 främst grundskolans och gymnasieskolans verksamhet ingår viss medverkan från utomstående. Sådana inslag har blivit vanligare under senare år och nya former tillkommer. Vissa sådana företeelser framgår av paragrafer i skollagen. Jag tänker här på bestämmelserna om gymnasial lärlingsutbildning och särskild undervisning. Det finns emellertid också andra former, l.ex. inbyggd utbildning (8 kap. 13 8 skolförordningen) och praktisk arbetslivsorientering. Jag vill också nämna föreningsmedverkan i olika formeri skolan.

I vissa speciella fall kan utomståendes medverkan tänkas ske i sådana Prop. 1985/86: 10 former att skolan i praktiken har överlåtit åt den utomstående att svara för viss verksamhet även i fall där del inte rör sig om företeelser som speciellt Remiss-omnämns i lagen. Ett laga stöd för sådana anordningar bör därför tas med i protokoll den nya skollagen,

3 8 Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får med
dela föreskrifter om möjligheter att inom det offentliga skolväsendet bedri
va utbildning, som bygger pä samverkan mellan olika skolformer inom det
offentliga skolväsendet eller mellan en sådan skolform och någon annan
utbildningsform, 1 sådana föreskrifter får göras undantag frän organisato
riska bestämmelser i denna lag.

Inom det offentliga skolväsendel är del vanligt med samarbete mellan olika skolformer, t. ex. mellan grundskolan och särskolan. Samarbetet kan la sig olika ullryck. Del kan vara begränsat lill användning av s;imma lokaler men kan också sträcka sig längre och l.ex. omfatta vissa moment av gemensam undervisning. Samarbete förekommer också mellan l.ex. gymnasieskolan och utbildningsformer utanför vad som i denna lag kallas det offentliga skolväsendet, såsom komvux.

Ett mera långtgående samarbete innebär all olika regelsyslem måste anpassas till varandra och förutsätter därför särskilda föreskrifter. Det är sådana fall som avses i 3 8. Undantag från skollagens bestämmelser kan i vissa fall behövas. Regleringen i 3 8 ger utrymme för sådana undantag.

4 8 Försöksverksamhet får anordnas inom del offentliga skolväsendet
enligl föreskrifter som meddelas av regeringen eller den myndighet som
regeringen bestämmer. I sådana föreskrifter får göras undanlag från orga
nisatoriska bestämmelser i denna lag.

Försöksverksamhet spelar en stor roll inom det offentliga skolväsendet. För viss försöksverksamhet föreligger behov av att kunna göra avsteg från föreskrifter som annars gäller i pedagogiskt och organisatoriskt avseende. 1 de flesta fall handlar del om avsteg från föreskrifter i l.ex. skolförordningen eller någon läroplan, men det kan uppkomma behov även av undanlag från organisatoriska bestämmelser i skollagen.

Motsvarande bestämmelser om försöksverksamhet finns i 8 kap. 2 8 vuxenulbildningslagen och 37 8 högskolelagen.

5 8 I fråga om mottagande i del offentliga skolväsendet av elever som
inte räknas som bosatta i rikel gäller föreskrifter som meddelas av rege
ringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.

De viktigaste av de fall som åsyftas är mottagande i grundskolan av barn i åldern 7-16 är som vistas i landet i avvaktan på beslut i ärende om uppehållstillstånd.

Även i vissa andra fall bör i bl. a. grundskolan och gymnasieskolan kunna las emot enstaka barn och ungdomar som inte räknas som bosatta här i landet.

133

Prop. 1985/86: 10

Remiss-protokoll

6 8 Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer fär utan
hinder av föreskrifterna i 4 kap. 15 8 och 5 kap. 14 8 meddela föreskrifter
om skyldighet för den som vill genomgå särskilt anordnad prövning i
grundskolan eller gymnasieskolan att betala avgift som tillfaller staten.

1 grundskolan, specialskolan, sameskolan och gymnasieskolan förekommer s. k. särskild prövning och fyllnadsprövning. Bestämmelser om sädana prövningar finns för grundskolan och gymnasieskolan i 6 kap. 33 — 36 88 och 9 kap. 61-64 88 skolförordningen. Normalt las avgift ut av den som vill genomgå prövning enligt föreskrifterna för grundskolan eller gymnasieskolan. Avgiften tillfaller staten. Bestämmelser om avgifter finns i förordningen (1984:631) om avgifter för prövning inom skolväsendet och vuxenutbildningen.

7 § Bestämmelser om uppdragsutbildning i anslutning till gymnasiesko
lan finns i lagen (1985:000) om uppdragsutbildning i anslutning till del
kommunala skolväsendet m. m.

Förslag till den i paragrafen angivna lagen har lagts fram i propositionen (1984/85:195) om uppdragsutbildning.

Paragrafen har ingen konstitutiv betydelse utan las med endast i upplysande syfte. I prop. 1984/85: 195 föreslås en motsvarande paragraf i vuxenulbildningslagen.

8 8 Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får med
ge enskilda att anordna prövning och utfärda betyg enligt de bestämmelser
som gäller för det offentliga skolväsendet.

Betyg som utfärdas enligt bestämmelserna för t.ex. grandskolan eller gymnasieskolan tjänar som kompetensbevis främst vid ansökan till andra utbildningar.

Det föreligger ett visst behov av att kunna låta enskilda anställa prövning och utfärda betyg enligt bestämmelserna för del offentliga skolväsendet. Det gäller bl.a. vissa fristående skolor som står under statlig tillsyn och följer läroplanerna för det offentliga skolväsendet. Det kan i sammanhanget också nämnas att Liber Hermods anordnar prövningar och genom sin rektor utfärdar betyg enligt bl.a. bestämmelserna för grundskolan och gymnasieskolan. Liber Hermods ingår i Liber AB. som i sin tur ingår i Procordiagruppen. Liber Hermods utgör en särskild enhet inom produktområdet Liber Läromedel och har en rektor som chef. Verksamheten är helt inriktad på korrespondensundervisning och står under statlig tillsyn.

9 8 1 fråga om personal med statligt reglerad anställning inom utbild
ningsverksamhet, som motsvarar det offentliga skolväsendets men bedrivs
med enskilt huvudmannaskap, får beslut som avser myndighetsutövning
fattas av huvudmannen eller av ett särskilt organ för verksamheten, om så
föreskrivs av regeringen.

14 Specialmotivering till förslaget till införandelag

Lagen om införande av skollagen kompliceras av all den skall innehålla övergångsbestämmelser i förhällande till såväl 1962 års skollag som 1967 års omsorgslag. Den senare upphävs med övergångsbestämmelser i andra avseenden än utbildning enligt en annan promulgationslag, nämligen lagen (1985:000) om införande av lagen (1985:000) om särskilda omsorger om psykiskt utvecklingsstörda m.fl. De båda införandelagarna behöver samordnas genom hänvisningar till varandra.

Allmänna bestämmelser (1-5 8§)'

1 8 Skollagen (1985:000) och denna lag träder i kraft den I juli 1986.

2 8 Genom skollagen (1985:000) upphävs skollagen (1962:319).

1967 års omsorgslag upphävs inte genom den nu aktuella lagstiftningen utan genom lagen (1985:000) om införande av lagen (1985:000) om särskilda omsorger om psykiskt utvecklingsslörda m. fl.

3 8 I denna lag avses med

1962 års skollag skollagen (1962:319),

den nya shdtagen skollagen (1985:000),

7967 års omsorgslag lagen (1967:940) angående omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda.

den nya omsorgslagen lagen (1985:000) om särskilda omsorger om psykiskt utvecklingsstörda m.fl.

För att underlätta formuleringen av vissa bestämmelser i lagen om införande av skollagen används de i 3 8 redovisade beteckningarna för de olika lagarna.

Prop. 1985/86: 10

Remissprotokoll

4 8 I lagen (1985:000) om införande av lagen (1985:000) om särskilda
omsorger om psykiskt utvecklingsstörda m.fl. finns bestämmelser om
införande av den nya omsorgslagen och upphävande av 1967 års omsorgs-

Övergångsbestämmelser i förhållande till 1967 års omsorgslag finns både i den nämnda lagen och i denna lag. Denna lag innehåller övergångsbestämmelser rörande sådan utbildning som regleras i den nya skollagen.

Paragrafen är avsedd att klargöra förhållandet mellan de olika lagarna.

I 1967 års omsorgslag finns bestämmelser om förskoleverksamhet inom ramen för särskolan. Övergångsbestämmelser rörande förskoleverksamhet finns i promulgationslagen till den nya omsorgslagen. Socialtjänstlagens (1980:620) bestämmelser om förskola skall i fortsättningen gälla för alla barn.

5 8 Om del i lag eller annan författning hänvisas lill en sådan föreskrift i
1962 års skollag eller 1967 års omsorgslag. som har ersatts genom en
bestämmelse i den nya skollagen eller i denna lag, skall hänvisningen i
stället avse den nya bestämmelsen.

Den nya skollagen föranleder ändringar i en rad lagar och andra författningar. Sannolikt kommer endast en del av ändringarna att hinnas med lill den I juli 1986. Därför behövs bestämmelsen i 5 8.

När det gäller utbildningen för psykiskt utvecklingsstörda är det särskilt angeläget att försöka hinna med följdändringarna till den 1 juli 1986, Det är i fråga om sådan utbildning som skillnaderna i förhållande till den nuvarande regleringen och därmed risken för komplikationer i samband med övergängen är störst.

136

Lokala styrelser för särskolan (6 8)'

6 8 Uppgifter som enligt den nya skollagen ankommer på omsorgsnämnd skall till utgången av år 1988 fullgöras av sådan omsorgsslyrelse som avses i 12 8 lagen (1985:000) om införande av lagen (1985:000) om särskilda omsorger om psykiskt utvecklingsstörda m, fl., om inle annat följer av den paragrafen eller av någon annan lag.

Nyvalda omsorgsstyrelser träder till den I januari 1986, Av 12 8 i promulgationslagen till den nya omsorgslagen följer att dessa omsorgsstyrelser automatiskt får omsorgsnämndens uppgifter enligt den nya omsorgslagen vid dennas ikraftträdande för återstoden av mandatperioden, om inte landstingskommunen väljer att skapa en annan ordning.

De nya omsorgs- och skollagarna utgår frän att vissa uppgifter enligt båda lagarna normalt skall fullgöras av samma nämnd, omsorgsnämnden. Bestämmelsen i 6 8 innebär att motsvarande skall gälla även under övergångstiden till utgången av är 1988. "Någon annan lag" syftar pä lagen (1985: 127) om särskilda organ i landstingskommunerna och lagen (1984; 382) om försöksverksamhet med en friare kommunal nämndorganisation.

' I propositionens lagförslag har 6 S fått beteckningen 5 !).

Paragrafen har prakUsk betydelse huvudsakligen för barn som skulle ha varit särskolpliktiga enligt 1967 års omsorgslag. Ett beslut som fattats före den 1 juli 1986 om inskrivning i särskola enligt 1967 års omsorgslag blir utan verkan om det avser barn som börjar skolan (annan än förskola) först senare.

8 8 Uppkommer fråga om elevs övergång efter ikraftträdandet från en
skolform till en annan, prövas frågan enligt bestämmelsema i den nya
skollagen, även om prövningen sker före den I juli 1986. Som skolform
anses därvid även grandsärskolan och träningsskolan.

I 1967 års omsorgslag finns bestämmelser om att en elev i särskolan fär utskrivas på försök bl. a. för prövning av om han kan UUgodogöra sig undervisningen inom det allmänna skolväsendet. För den som blivit för-söksutskriven och ännu vid den nya lagens ikraftträdande inte på nytt har börjat i särskolan skall eventuell fråga om återgång till särskolan prövas enligt bestämmelserna i den nya skollagen.

9 8 För den som är född är 1969 eller tidigare och som vid utgången av
juni 1986 är särskolpliktig enligt 1967 års omsorgslag upphör skolplikten
genom den nya skollagens ikraftträdande.

Bestämmelsen tas med som ett påpekande och en bakgrund till 10 §.

10 8 Bestämmelserna i 3 kap. 19 8 i den nya skollagen om rätt för
psykiskt utvecklingsstörda att fä utbildning efter skolpliktsliden gäller dem
som är födda år 1966 eller senare.

De som är födda år 1965 eller tidigare och som vid utgången av juni 1986 inte har avslutat sin skolgång i särskolan eller specialskolan skall beredas tillfälle att slutföra pågående yrkesutbildning eller motsvarande under högst två år.

Prop. 1985/86: 10

Remiss-protokoll

Förhållandet mellan olika huvudmäns grundskolor och gymnasieskolor (II —

13 88)

11 § Sådana elevomräden för olika huvudmäns grundskolor och gymna
sieskolor eller delar därav som har fastställts före utgången av juni 1986
gäller utan hinder av den nya skollagen. Elevområden som avser grund
skolan får dock inte täcka varandra efter utgången av juni 1987. om inle
annat följer av 4 kap. 7 8 tredje slycket i den nya skollagen.

Systemet med s. k. överlappande elevområden i stället för indelning enligt 4 kap. 7 8 andra stycket i den nya skollagen skall således vara helt avskaffat den Ijuli 1987.

12 8 I fråga om rätt till interkommunal ersättning för läsåret 1986/87 för
elever i grundskolan skall bestämmelserna i 1962 års skollag tillämpas, om
den ersättningskrävande kommunen har tagit emol eleven i sin grundskola
genom beslut som har fattats före den 1 juli 1986.

I fråga om beslut som fattas före den I juli 1986 gäller 1962 års skollag. Enligt den gäller inget krav pä yttrande frän hemkommunen. Den bestämmelsen i den nya lagen är av fundamental betydelse för bestämmelserna om rätt till interkommunal ersättning. Därför behövs en särskild över-gängsbestämmelse om rätt lill sådan ersättning.

13 8 1 fråga om rätt lill interkommunal ersättning för tid före den 1 juli
1987 för elever i gymnasieskolan skall bestämmelserna i 1962 års skollag
tillämpas, om den ersättningskrävande kommunen eller landstingskommu
nen har tagit emot eleven pä den aktuella studievägen i sin gymnasieskola
genom beslul som har fattats före den 1 juli 1986.

Jag hänvisar till mina kommentarer till 12 8.

1 kap. Allmänna föreskrifter

Inledande föreskrifter

1 § Genom grundskolan, gymnasieskolan och andra motsvarande skol
former anordnar samhäUet utbildning för barn och ungdomar.

Utbildningens allmänna mål är att ge eleverna kunskaper, utveckla deras färdigheter och i samarbete med hemmen främja deras utveckling lill harmoniska människor och till dugliga och ansvarskännande samhällsmedlemmar.

2 § Denna lag innehåller föreskrifter om

1. barns och ungdomars rätt Ull utbildning och deras skolplikt,

2. grundskolan och gymnasieskolan,

3. vissa motsvarigheter till grundskolan och gymnasieskolan,

4. skolhälsovård.

Skolformer och deras huvudmän

3 8 Kommunerna är huvudmän för grundskolan.

Kommuner och landstingskommuner är huvudmän för gymnasieskolan.

4 8 För barn och ungdomar som inte kan gä i grundskolan och gymnasieskolan därför att de är psykiskt utvecklingsstörda finns särskolan. Landstingskommuner och i vissa fall kommuner är huvudmän för särskolan.

5 8 För barn som pä grund av synskada, dövhet, hörselskada eller talskada inte kan gä i grundskolan eller motsvarande del av särskolan finns specialskolan. Staten är huvudman för specialskolan.

6 § Som alternativ Ull grundskolan finns sameskolan för vilken staten är huvudman.

Lokdtd styrelser

4 8 I varje kommun skall det finnas en skolstyrelse.

Skolstyrelsen skall vara lokal styrelse för kommunens grundskola. Om kommunen anordnar gymnasieskola, skall skolstyrelsen vara lokal styrelse även för gymnasieskolan.

5 § I varje landstingskommun, som anordnar gymnasieskola, skall en
utbildningsnämnd vara lokal styrelse för gymnasieskolan.

Landstinget skall antingen tillsätta en särskild utbildningsnämnd eller ge en annan nämnd i uppdrag att vara utbildningsnämnd.

6 8 Skolstyrelsen och utbildningsnämnden skall ha hand om förvaltning och verkställighet inom sina verksamhetsområden enligt denna lag. Detta gäller dock inte i den mån någon annan skall svara för uppgifterna enligt lag, enligt föreskrift som meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer eller enligt beslut som avses i 3 kap. 14 8 kommunallagen (1977: 179).

7 § För skolstyrelse och särskild utbildningsnämnd gäller i tillämpliga delar 3 kap. 2 8,38 första stycket, 4 §, 5 8 första och iredje styckena, 6-

8 SS, 9 8 första stycket samt 10-12 §8 kommunallagen (1977:179).

För Stockholms kommun gäller dock inte 3 kap. 5 8 första stycket eller 6 8 kommunallagen.

141

Prop. 1985/86: 10 Utan hinder av 2 8 2 förvaltningslagen (1971:290) skall 4 och 5 8§ i den

lagen tillämpas i samtliga ärenden hos skolstyrelse och särskild utbildningsnämnd.

Lagrådsremissens lagförslag

8 § Bestämmelser om lokala styrelser för särskolan och specialskolan finns i 6 och 7 kap.

9 8 En sameskolstyrelse skall vara lokal styrelse för sameskolan.

Utbildningens uppläggning

10 § Utbildningen i grundskolan och dess motsvarigheter inom det of
fentliga skolväsendet skall bedrivas under perioder som kallas läsår och
som delas upp pä en hösttermin och en vårtermin. Lärokursen skall delas
upp i årskurser. En elev skall normall kunna gå igenom en årskurs under
ett läsår.

Detsamma gäller för gymnasieskolan och motsvarande del av särskolan, om inte annat följer av föreskrifter som meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.

3 kap. Skolplikt och rätt till utbildning

Skolplikt och motsvarande rått till utbildning

Skolplikten motsvaras av en rätt att få utbildning inom det offentliga skolväsendet.

142

2 8 Barn i aUmänhet har vanlig skolplikt. Den skall fullgöras i grundskolan, om inte annat följer av 8-10 kap.

De psykiskt utvecklingsstörda skall tas emot i särskolan och övriga i specialskolan. Psykiskt utvecklingsstörda, som på grund av synskada, dövhet, hörselskada eller talskada inte kan gä i särskolan, skall dock tas emol i specialskolan.

4 8 Den lokala styrelsen för särskolan skall pä framställning av barnets
vårdnadshavare eller skolstyrelsen i barnets hemkommun pröva om barnet
skall tas emot i särskolan under sin skolpliktstid.

Om ett barn, som har tagits emot i särskolan, bedöms kunna gä över till grundskolan, skall den lokala styrelsen för särskolan besluta att barnet inte längre skall vara elev i den skolan. Motsvarande gäller för den lokala styrelsen för specialskolan, om ett barn, som har tagits emot i den skolan, bedöms kunna gå över lill grundskolan eller särskolan.

5 8 Beslut av den lokala styrelsen för säi-skolan eller specialskolan i Prop. 1985/86:10

ärende enligt 4 § fär överklagas hos skolöverstyrelsen genom besvär.

Skolöverstyrelsens beslut får överklagas hos regeringen genom besvär. , „„,.a„

„,,,„.. , , , , '\i Tu Lagradsremissens

Besluten far överklagas endast av barnets vårdnadshavare. ,

tagförslag

Skolpliktens inträde och skolstarten

6 8 Skolplikten inträder höstterminen det kalenderår då barnet fyller sju år.

7 8 Om ett skolpliktigt barn inte är moget för skolgång, får skolstyrelsen i barnets hemkommun efter medgivande av barnets vårdnadshavare besluta att barnet skall börja skolgången först höstterminen det kalenderår då barnet fyller åtta år.

Om skolstarten skjuts upp, skall barnet gå i förskola. Föreskrifter om förskola finns i socialtjänstlagen (1980:620). Skyldigheten att gå i förskola omfattar högst 525 timmar.

8 8 På begäran av ett barns vårdnadshavare får skolstyrelsen i barnets
hemkommun tillåta att barnet redan höstterminen det kalenderår då barnet
fyller sex år börjar i grundskolan eller i en motsvarande skola för barn med
vanlig skolplikt. Tillstånd får lämnas endast om barnet är moget för skol
gång.

Under samma förutsättningar får den lokala styrelsen för särskolan eller specialskolan lUlläta att ett barn börjar skolgång där eller i en motsvarande skola ett år tidigare än normalt.

9 8 Beslut av den lokala styrelsen i ärende enligt 7 eller 8 8 får överklagas
hos skolöverstyrelsen genom besvär. Skolöverstyrelsens beslul får inte
överklagas.

Skolpliktens upphörande

10 § Skolplikten upphör vid utgången av vårterminen det kalenderår då barnet fyller 16 år eller, om barnet har särskild skolplikt, 17 år.

Beslut av den lokala styrelsen i ärende om skolpliktens upphörande får överklagas hos skolöverstyrelsen genom besvär. Skolöverstyrelsens beslut får inle överklagas.

Prop. 1985/86: 10

Lagrådsremissens lagförslag

ter. Disciplinär åtgärd mot en skolpliktig elev fär avse elevens närvaro i skolan, dock endast i ringa omfattning.

Ingen är på grund av skolplikt, som fullgörs inom det offentliga skolväsendet, skyldig att gå i skolan mer än 190 dagar per läsår eller att någon dag delta mer än åtta timmar eller, i de två lägsta årskurserna, sex timmar.

12 8 Pä begäran av en skolpliktig elevs vårdnadshavare skall eleven befrias från skyldighet att della i annars obligatoriska inslag i verksamheten, om det med hänsyn till särskilda omständigheter inte är rimligt att kräva all eleven deltar.

Befrielse skall alltid medges frän undervisning i religionskunskap, om eleven tillhör ett trossamfund, som har regeringens tillstånd alt i skolans ställe ombesörja sådan undervisning, och eleven visar att han deltar i denna.

144

Tillsynen över att skolplikten fullgörs

Den lokala styrelsen för särskolan eller specialskolan skall se till att skolpliktiga elever i skolenheter under dess ledning fullgör sin skolgång.

14 8 Om en skolpliktig elev i en skola utanför det offentliga skolväsendet
är frånvarande i stor utsträckning ulan giltig orsak, skall huvudmannen för
skolan anmäla förhållandet lill skolstyrelsen i barnels hemkommun. Skol
styrelsen skall pröva om barnet skall åläggas skolgång i grundskolan eller,
om skäl föreligger, överlämna anmälan till den lokala styrelsen för särsko
lan eller specialskolan, som skall pröva om barnet skall åläggas skolgång
där.

Beslut om att ålägga barnet skolgång får överklagas hos kammarrätten genom besvär.

15 8 Den som har vårdnaden om ett skolpliktigt barn skall se till att barnet fullgör sin skolplikt.

16 8 Om en skolpliktig elev i det offentliga skolväsendel inte fullgör sin skolgång och detta beror på att elevens vårdnadshavare inte har gjort vad pä dem ankommer för att så skall ske. fär länsskolnämnden vid vite förelägga elevens vårdnadshavare all iaktta sina skyldigheter. Motsvarande gäller om vårdnadshavare för ett skolpliktigt barn. vars skolgång upp-skjutits. inte ser lill att barnet går i förskola, när skyldighet till detta föreligger. Ett föreläggande gäller omedelbart, även om beslutet överklagas.

Fråga om utdömande av vite prövas av länsskolnämnden. Vitet fär inle förvandlas till fängelse.

Beslut av länsskolnämnden i ärenden enligt denna paragraf fär överklagas hos kammarrätten genom besvär.

Forlsdil utbildning in. m. efter skolplikten. iipphördnde Prop. 1985/86: 10

17 8   Om en elev i grundskolan, när skolplikten upphör, inte tillfredsstäl
lande har slutfört sista årskursen men bedöms ha förmåga att fullfölja      Ldgrådsremissens
utbildningen, skall eleven beredas tillfälle att göra delta under högst två år     Uigförsldg

efter det all skolplikten upphörde. Detsamma gäller elever i sameskolan och sådana elever i specialskolan som inte är psykiskt utvecklingsstörda. Ärenden enligl denna paragraf prövas av den lokala styrelsen. Dess beslut får överklagas hos skolöverstyrelsen genom besvär. Skolöverstyrelsens beslul får inle överklagas.

18 8 Hemkommunen har skyldigheter enligt andra stycket (uppföljnings
ansvar) i fråga om ungdomar som har lämnat grundskolan eller motsvaran
de utbildning men som ännu inle har fyllt 18 år. Ansvaret omfattar dock
inle ungdomar som avses i 19 8,

Genom skolstyrelsen skall hemkommunen hålla sig underrättad om hur ungdomarna är sysselsatta. Har de inte stadigvarande sysselsättning genom studier i gymnasieskolan eller läst anställning eller på annat sätt, skall hemkommunen själv eller genom andra erbjuda dem personlig studie- och yrkesvägledning samt kurser, praktik eller annan liknande verksamhet.

I 5 kap. 7 8 finns bestämmelser om rätt för den som uppfyller gällande behörighetsvillkor all i mån av plats få utbildning i gymnasieskolan.

19 8 Ungdomar som inte kan gå i gymnasieskolan därför att de är psy
kiskt utvecklingsstörda har rätt att efter skolpliktens upphörande få annan
utbildning inom det offentliga skolväsendet intill utgången av vårterminen
det kalenderår då de fyller 21 är. Om de inte bereds utbildning i specialsko
lan, skall de tas emol i särskolan.

Om en elev i särskolan där har påbörjat yrkesutbildning eller motsvarande före utgången av vårterminen det kalenderår då eleven fyller 21 år, skall eleven beredas möjlighet alt fortsätta i särskolan till utgången av vårterminen det kalenderår då eleven fyller 23 år, om del behövs för all slutföra utbildningen.

20 8 Den som efter skolpliktens upphörande genomgår utbildning inom det offentliga skolväsendel eller annars med stöd av denna lag skall på egen eller ställföreträdares begäran befrias från deltagande i inslag som annars inte kan väljas bort, om förutsättningarna i 12 § är uppfyllda. I fråga om prövning och överklagande gäller bestämmelserna i 12 8 tredje stycket.

21 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får i fråga om utbildning enligt denna lag efter skolpliktens upphörande meddela föreskrifter om disciplinära åtgärder och skiljande av elev från en viss studieväg eller motsvarande.

4 kap. Grundskolan

Uppbyggnad och innehåll

1 8 Grundskolan skall ha nio årskurser. Av dessa utgör 1-3 lågstadium, 4-6 mellanstadium och 7-9 högstadium.

2 8 Utbildningen i grundskolan skall syfta till all ge eleverna de kunskaper och färdigheter och den skolning i övrigt som de behöver för all delta i samhällslivet. Den skall kunna ligga till grund för fortsatt utbildning i gymnasieskolan. I45

Prop. 1985/86: 10

Lagrådsremissens lagförslag

3 8 Eleverna i grundskolan skall ha en i huvudsak gemensam studiegång,
om inle annat följer av föreskrifter som meddelas av regeringen eller den
myndighet som regeringen bestämmer.

Särskilt stöd skall ges till elever som har svårigheter i skolarbetet.

4 8 Elever i skilda kommuners grundskolor och vid olika skolenheter inom samma kommun skall så långt möjligt få en likvärdig utbildning.

5 8 Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar föreskrifter om vilken kunskaps- och färdighetsnivå som skall eftersträvas pä olika områden och vilka moment som alltid skall ingå i utbildningen. Skolstyrelsen och de som verkar i skolan skall ha möjlighet att välja mellan olika ytterligare moment.

Elevområden m.m.

6 8 Varje kommun skall anordna grundskola av den omfattning som krävs för att ta emot barn som har rätt att gå där enligl denna lag.

7 8 Varje kommun är elevområde för sin grundskola, om inte annat följer av andra eller tredje stycket.

En kommun eller en del därav skall för en eller flera årskurser ingå i elevområdet för en annan kommuns grundskola i stället för i elevområdet för den egna grundskolan, om en sädan indelning behövs med hänsyn Ull kommunikationer eller av andra skäl.

8 8 Beslut om indelning i elevområden enligt 7 8 andra stycket meddelas
av länsskolnämnden. Om de berörda kommunerna hör till olika län, skall
beslul meddelas av skolöverstyrelsen.

Beslut av länsskolnämnden fär överklagas hos skolöverstyrelsen genom besvär. Enskilda har inle besvärsrätt. Beslul av skolöverstyrelsen fär inte överklagas.

Första stycket gäller inte i den mån regeringen föreskriver annat.

12 8 Innan en kommun ett läsär i sin grundskola tar emot ett barn, som
inte hör till skolans elevområde, skall kommunens skolstyrelse inhämta
yttrande från skolstyrelsen i den kommun till vars grundskolas eievområde
barnet hör, om del inte med hänsyn till tidigare yttrande är onödigt.

Om den första skolstyrelsen anser att barnet skall tas emot men den andra skolstyrelsen avstyrker, skall den första skolstyrelsen överlämna ärendet till länsskolnämnden för avgörande. Hör kommunerna till olika län, skall ärendet överlämnas till skolöverstyrelsen för avgörande.

13 8 Beslut av skolstyrelsen eller länsskolnämnden i ärende om mottagande av barn i en kommuns grundskola, till vars eievområde barnet inte hör, får överklagas av barnets vårdnadshavare hos skolöverstyrelsen genom besvär. Beslul av skolöverstyrelsen får inte överklagas.

14 8 Den som enligt 10-13 SS har tagits emot i en kommuns grundskola ett visst läsår har rätt att gå kvar hela läsåret, även om de förhållanden som låg till grund för beslutet ändras under läsårets gång.

Kostnader

15 8 Utbildningen i grundskolan skall vara kostnadsfri för eleverna. Dessa skall utan kostnad ha tillgång till böcker, skrivmateriel, verktyg och andra därmed jämförliga hjälpmedel som behövs för att tillgodogöra sig utbildningen. I verksamheten får dock förekomma enstaka inslag som kan föranleda en obetydlig kostnad för eleverna.

16 8 Varje kommuns grundskola skall så längf möjligt organiseras på ett sådant sätt, att ingen elev som hör till skolans elevområde enligl 7 § första eller andra stycket skall behöva bo utanför del egna hemmet på grund av skolgången. 1 fall där detta ändå inträffar skall kommunen svara för alt eleven utan extra kostnader får tillfredsställande förhållanden.

Inierkoininiuuil ersättning

Prop. 1985/86:10

Lagrådsremissens tagförslag

5 kap. Gymnasieskolan

Allmänna föreskrifter

1 § Gymnasieskolan omfattar olika studievägar, som bygger på grund
skolan eller, i vissa fall, på någon ytterligare utbildning. Gymnasieskolan
skall vara grund för yrkesverksamhet eller fortsalt utbildning.

Utöver studievägarna finns gymnasial lärlingsutbildning. Föreskrifterna i 2-20 8S gäller inte sådan utbildning. Om denna finns bestämmelser i 21 8.

Landstingskommuner får endast anordna studievägar inom områdena vård, konsumtion, jordbruk, skogsbruk och trädgårdsnäring.

Elevområden

3 8 Varje del av landet skall i fråga om varje studieväg ingå i elevomrädet för någon kommuns eller landstingskommuns gymnasieskola, om inte annat föreskrivs av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.

4 8 Varje kommun som anordnar gymnasieskola är eievområde för samtliga studievägar vid skolan.

1 elevomrädet för en eller flera av skolans studievägar skall ingå även en eller flera andra kommuner eller delar därav (utökat elevområde), om det behövs med hänsyn till 3 8 eller av andra skäl. Utökat elevområde kan även bestämmas i fråga om en speciell verksamhet som inte utgör studieväg.

Motsvarande gäller för landstingskommuner som anordnar gymnasieskola.

5 § Regeringen bestämmer vilken eller vilka myndigheter som skall besluta om utökat elevområde.

6 8 Till ett elevområde hör den som är bosatt i rikel och som

1. är kyrkobokförd inom elevområdet,

2. inte är kyrkobokförd i riket men vistas stadigvarande inom elevområdet eller

3. inte är kyrkobokförd och inte heller har stadigvarande vistelseort i riket men för tillfället uppehåller sig inom elevområdet.

kor har rätt att i män av plats fä utbildning i gymnasieskolan, om inte annat Prop. 1985/86: 10
följer av föreskrifter som meddelas av regeringen eller den myndighet som
regeringen bestämmer. , » ,

Föreskrifter om behörighetsvillkor och om urval bland inträdessökande meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer. lagjorsiag

Mottagande i gymnasieskola

8 8 Av behöriga sökande till en studieväg i en kommuns eller landstings
kommuns gymnasieskola skall i första hand las emot de som tillhör elev-
området för studievägen vid skolan. Med dessa skall likställas de som med
hänsyn till sina personliga förhållanden har särskilda skäl att fä gå i den
kommunens eller landstingskommunens gymnasieskola.

I andra hand skall tas emot andra behöriga sökande, om de inte kan beredas plats på studievägen vid den skola vars elevområde de tillhör.

Fråga om en sökande skall tas emot trots att han inte tillhör elevomrädet för studievägen vid skolan prövas av styrelsen för skolan, om inte annat följer av 9 8.

9 8 Innan en kommun eller landstingskommun i sin gymnasieskola ett
läsär eller en annan sädan studieperiod tar emot en sökande, som inte hör
lill skolans elevområde för studievägen, skall styrelsen för skolan inhämta
yttrande frän styrelsen för hemkommunens eller hemlandstingskommu
nens skola, om den har samma studieväg. Detta gäller dock inte om det
med hänsyn till tidigare yttrande är onödigt.

Om den första styrelsen anser alt sökanden skall tas emot men den andra styrelsen avstyrker, skall den första styrelsen överlämna ärendet till länsskolnämnden för avgörande. Om skolhuvudmännen är kommuner i olika län eller om någon av dem är en landstingskommun, skall ärendet överlämnas till skolöverstyrelsen för avgörande.

10 8 Beslut av en lokal styrelse eller länsskolnämnd i ärende om mottagande av en sökande i en kommuns eller landstingskommuns gymnasieskola, till vars elevområde för studievägen sökanden inle hör, får överklagas av sökanden hos skolöverstyrelsen genom besvär. Beslut av skolöverstyrelsen fär inte överklagas.

11 8 Den som enligt 8-10 88 har tagits emot i en kommuns eller landstingskommuns gymnasieskola ett visst läsår eller annan sädan studieperiod har rätt att gä kvar hela studieperioden, även om de förhållanden som låg till grund för beslutet ändras under studieperioden.

Intagningsnämnder

12 8 Andra frågor om intagning till studievägar än som avses i 8 8 tredje
stycket skall prövas av en intagningsnämnd, om inte annat följer av före
skrifter som meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen
bestämmer.

Intagningsnämnden skall ha minsl fem ledamöter. Bland dessa skall finnas företrädare för gymnasieskolan och grundskolan samt för allmänna intressen. Ledamöterna skall utses av den eller de statliga eller kommunala myndigheter som regeringen bestämmer.

Intagningsnämndens beslut fär inte överklagas.

149

Kostnader

14 § Avgifter får inte tas ut för ansökan till gymnasieskolan. Utbildning
en skall vara kostnadsfri för eleverna. Dessa skall utan kostnad ha tillgång
till böcker, skrivmateriel, verktyg och andra därmed jämförliga hjälpmedel
som behövs för att tillgodogöra sig utbildningen. Huvudmannen fär dock
besluta att eleverna skall hälla sig med vissa egna sådana hjälpmedel. I
verksamheten fär också förekomma enstaka inslag som kan föranleda en
obetydlig kostnad för eleverna i något annat avseende.

Interkommunal ersättning

15 § I fall som avses i 16 och 17 §8 skall ersättning (interkommunal ersättning) betalas, om inte annat följer av 18 8 eller av överenskommelse.

När den mottagande kommunen inte hör till någon landstingskommun, gäller dock 17 8 andra stycket i fråga om studievägar inom områdena vård, jordbruk, skogsbruk och trädgårdsnäring.

17 8 Om en landstingskommun på en studieväg i sin gymnasieskola har
tagit emot någon som har en annan hemlandstingskommun eller en hem
kommun som inte hör till någon landstingskommun, skall hemlandstings
kommunen eller hemkommunen betala ersättning till den mottagande
landstingskommunen för dess kostnader för elevens skolgång.

Om en kommun, som inle hör till någon landstingskommun, i sin gymnasieskola på en studieväg inom något av områdena vård, jordbruk, skogsbruk och trädgårdsnäring har tagit emol någon som har en annan hemkommun, skall ersättning betalas av hemlandstingskommunen. Hör inte heller hemkommunen till någon landstingskommun, skall ersättningen betalas av hemkommunen.

skall frågan avgönis av länsskolnämnden. Om parterna är kommuner som Prop. 1985/86: 10

hör till olika län eller någon av parterna är en kindslingskommun. skall

frågan avcönis av skolöverstyrelsen. , » ,

,.,,.. , . , ■ . , . ■ r.' , , , Ldgrådsremissens

Länsskolnämndens beslul i ärenden om ersättning far överklagas hos

skolöverstyrelsen genom besvär. Skolöverstyrelsens beslut får inle över- "gi<>"< "g

klagas,

Gymiidsial Uirlingsiithddning

21 8 Kommuner får anordna gymnasial lärlingsutbildning enligt föreskrifter som meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.

Gymnasial lärlingsutbildning innebär att en elev i gymnasieskolan samtidigt är lärling hos ett företag eller motsvarande och huvudsakligen genom företagets försorg får utbildning för ett visst yrke enligt en plan som är fastställd eller godkänd av en statlig eller kommunal myndighet.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestiimmer får meddela föreskrifter om elevomräden och interkommunal ersättning för gymnasial lärlingsutbildning.

6 kap. Särskolan

Allmänna föreskrifter

1 8 Varje landstingskommun skall anordna särskola för psykiskt utveck
lingsstörda barn och ungdomar som är bosatta inom landstingskommunen.

Motsvarande gäller för kommuner som infe ingår i någon landstingskommun.

2 8 En landstingskommun får till en kommun som ingår i landstingskom
munen överlåta alt anordna särskola för barn och ungdomar som är bosatta
i kommunen, om kommunen medger det och regeringen lämnar sitt till
stånd.

Den lokdill ledningen

3 8 1 omsorgslagen finns beslämmelser om omsorgsnämnd.
Omsorgsnämnden skall vara lokal styrelse för landstingskommunens

särskola, om inle annat följer av 4 8. Detsamma gäller i fråga om kommun som inte ingår i någon landstingskommun.

Föreskrifterna i 2 kap. 6 8 gäller även beträffande omsorgsnämnden och dess verksamhetsområde enligt denna lag.

4 8 En landstingskommun fär med bibehållande av huvudmannaskapet överlåta ledningen av en enhet av särskolan till skolstyrelsen i den kommun där enheten är belägen, om kommunen medger detta. I ett sådant fall skall skolstyrelsen vara lokal styrelse enligt denna lag.

5 8 När en kommun anordnar särskola med stöd av 2 S. skall kommunens skolstyrelse vara lokal styrelse för skoliin.

Om det finns omsorgsnämnd i kommunen, får kommunfullmäktige bestämma att omsorgsnämnden i stället för skolstyrelsen skall vara lokal styrelse för särskolan.

151

Lagrådsremissens lagförslag

6 8 Särskolan omfattar grundsärskola och träningsskola samt yrkessärskola.

7 8 Grandsärskolan omfattar tio årskurser, som fördelas på lågstadium, mellanstadium och högstadium enligt föreskrifter som meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.

Detsamma gäller träningsskolan. Den är avsedd för elever som inte kan gå i grundsärskolan.

8 8 Yrkessärskolan bygger pä grundsärskolan och Iräningsskolan. 1 yrkessärskolan skall eleverna få yrkesutbildning, yrkesträning eller verksamhetsträning.

9 8 Eleverna i särskolan skall så långt det är möjligt få en utbildning som motsvarar den som ges i grundskolan och gymnasieskolan. Utbildningen skall anpassas efter varje elevs förutsättningar.

Övriga föreskrifter

10 8 Den lokala styrelsen avgör om en elev skall gä i grundsärskolan eller
träningsskolan.

Beslut i ett sådant ärende får överklagas hos skolöverstyrelsen genom besvär. Skolöverstyrelsens beslul fär inle överklagas.

11 8 Särskolan skall så långt det är möjligt organiseras på ett sådant sätt, alt eleverna inle blir tvungna all bo utanför det egna hemmet på grund av skolgången.

12 8 1 omsorgslagen finns föreskrifter om särskilda omsorger i form av boende i familjehem eller elevhem för barn och ungdomar som behöver bo utanför föräldrahemmet.

13 8 Utbildningen i särskolan skall vara kostnadsfri för eleverna. Dessa skall utan kostnad ha tillgäng lill böcker, skrivmateriel, verktyg och andra därmed jämförliga hjälpmedel som behövs för att tillgodogöra sig utbildningen. I verksamheten får dock förekomma enstaka inslag som kan föranleda en obetydlig kostnad för eleverna.

Huvudmannen skall för eleverna kostnadsfritt anordna skolskjuts, om sädan behövs med hänsyn till färdvägens längd, trafikförhållandena, elevens handikapp eller någon annan särskild omständighet.

3 8 Utbildningen i specialskolan skall bedrivas vid flera särskilda enhe
ter. För varje enhet skall del finnas en lokal styrelse. Regeringen meddelar
föreskrifterom enheterna och deras upptagningsområden.

Utbildning i specialskolan kan också anordnas i särskilda klasser som är föriagda till grundskolan men leds av en lokal styrelse för specialskolan.

4 8 I förhållande till eleverna i specialskolan skall staten svara för sådana kostnader som kommunerna skall svara för i grundskolan.

5 S Hemkommunen skall betala ersättning till staten för kostnader för den som är elev i någon av specialskolans årskurser 1 — 10. Detta gäller dock inte om eleven gär i en sådan särskild klass av specialskolan som är förlagd Ull hemkommunens grundskola.

Ersättning till staten skall lämnas med det belopp per elev och termin som med stöd av 4 kap. 19 8 föreskrivs i fråga om grundskolans elever i årskurs med samma nummer. För elever i årskurs 10 i specialskolan skall samma belopp gälla som för elever i årskurs 9 i grundskolan.

8 kap. Sameskolan

1 8 Utbildningen i sameskolan skall ha en samisk inriktning men i övrigt vara densamma som utbildningen i grundskolan.

2 8 Samers barn får fullgöra sin skolplikt i sameskolan i stället för i grundskolan. Detsamma gäller andra barn, om det finns särskilda skäl.

3 8 Sameskolstyrelsen beslutar om intagning av elever i sameskolan. Styrelsens beslut i sädana ärenden fär överklagas hos skolöverstyrelsen genom besvär. Skolöverstyrelsens beslut får överklagas hos regeringen genom besvär.

4 § I förhållande till eleverna i sameskolan skall staten svara för sådana kostnader som kommunerna skall svara för i grundskolan.

9 kap. Fristående skolor

Godkännande

1 § Vanlig skolplikt får fullgöras i en fristående skola, om skolan är godkänd för ändamålet.

Ärenden om godkännande skall prövas av skolstyrelsen i den kommun där skolan skall bedriva sin verksamhet.

Prop. 1985/86: 10

Lagrådsremissens lagförslag

Prop. 1985/86: 10

Lagrådsremissens lagförslag

språket och om svenska förhållanden skall meddelas i den omfattning som de här för kortare tid bosatta eleverna behöver.

3 8 Särskild skolplikt fär fullgöras i en fristående skola, om skolan är
godkänd för ändamålet.

Godkännande skall meddelas, om skolan ger eleverna en utbildning som väsentligen svarar mot den som de skulle fä i särskolan eller specialskolan. En ytterligare förutsättning är att eleverna i samband med utbildningen bereds erforderliga omsorger.

Ärenden om godkännande skall prövas av den lokala styrelsen för särskolan eller specialskolan.

4 8 Om ett barn har handikapp som enligl 3 kap. 3 8 kan vara grund för
särskild skolplikt, får barnet fullgöra sin skolplikt i en godkänd fristående
skola endast om

1. skolan är godkänd för elever som har särskild skolplikt på grund i\v
samma handikapp som barnet eller

2. barnet ändå bedöms kunna tillgodogöra sig utbildningen vid skolan.
Bedömningen enligt första stycket 2 ankommer pä den lokala styrelsen

för särskolan eller specialskolan.

10 kap. Särskilda utbildningsformer

1 § En internatskola kan på framställning frän huvudmannen ges ställ
ning av riksinternatskola genom beslut av regeringen. Kommuner och
enskilda kan vara huvudmän för riksinternatskolor.

En riksinlernatskola skall ha till uppgift att anordna utbildning, som motsvarar grundskolan och gymnasieskolan eller endera av dessa skolformer, för i första hand barn och ungdomar som har utlandssvenska föräldrar eller har behov av miljöombyte eller som är frän glesbygd och inte kan beredas tillfredsställande inackordering.

I den del en riksinternatskola motsvarar grundskolan skall den i fråga om rätten att fullgöra skolplikt där anses vara en enligt 9 kap. I 8 gqdkänd fristående skola. I fråga om riksinternatskolornas organisation och tillsynen över dem meddelas föreskrifter av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.

2 § Under vistelse i ett sådant hem som avses i 12 8 lagen (1980:621)
med särskilda bestämmelser om vård av unga skall skolpliktiga barn, som
inte lämpligen kan fullgöra sin skolplikt på annat sätt, fullgöra den genom
att delta i utbildning vid hemmet. Sädan utbildning skall anordnas genom
huvudmannens försorg. Den skall med nödvändiga avvikelser motsvara
utbildningen i grundskolan.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar föreskrifter om utbildningens närmare innehåll, dess organisation och tillsynen över den.

3 8 För sädana elever i grundskolan, särskolan, specialskolan och sa
meskolan som pä grund av sjukdom eller av liknande skäl under längre lid
inte kan delta i vanligt skolarbete skall särskild undervisning anordnas pä
sjukhus eller motsvarande, i elevens hem eller pä annan lämplig plats.

Särskild undervisning anordnas av skolhuvudmännen. Denne får överlåta åt sjukvårdshuvudman eller någon annan att anordna sädan undervisning enligt föreskrifter som meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.

Särskild undervisning skall stå öppen även för dem som fullgör skolplikt utanför det offenUiga skolväsendet.

Medgivande kan lämnas för upp tUl ett år i sänder. Under dess giltighetstid skak prövas hur verksamheten utfaller. Medgivandet skall återkallas med omedelbar verkan, om nödvändig insyn i verksamheten inte ges eller om det av annat skäl inte kan antas att förutsättningar för godkännande fortfarande föreligger.

155

Prop. 1985/86: 10 5 § Frågor enligt 4 8 prövas av skolstyrelsen i barnets hemkommun. Om barnet har sådant handikapp som enligt 3 kap. 3 8 kan vara grund för

Laurådsreinissens särskild skolplikt, ankommer dock prövningen pä skolöverstyrelsen, som skall höra socialstyrelsen innan ett medgivande lämnas eller återkallas.

agjois dg Beslut i sådana ärenden får överklagas hos kammarrätten genom besvär.

11 kap. Skolhälsovård

1 8 Skolhälsovård skall anordnas för eleverna i grundskolan, särskolan,
specialskolan och sameskolan.

I gymnasieskolan skall skolhälsovård anordnas för eleverna på studievägar, som är minsl ett läsår långa, och för eleverna i gymnasial läriingsutbildning.

För elever på kortare studievägar i gymnasieskolan bör skolhälsovård anordnas.

2 8 Skolhälsovården har till ändamål att följa elevernas utveckling, beva
ra och förbättra deras själsliga och kroppsliga hälsa och verka för sunda
levnadsvanor hos dem.

För skolhälsovården skall finnas skolläkare och skolsköterska.

3 § Varje elev i grundskolan eller sameskolan skall genomgå allmän
hälsokontroll en gäng på varje stadium. Den första kontrollen skall äga rum
första läsåret. Eleven skall också genomgå kontroll av syn och hörsel och
andra begränsade hälsokontroller, som anordnas för alla mellan de all
männa hälsokontrollerna.

OiTi skolläkaren på förekommen anledning anser all en viss elev i grundskolan eller sameskolan behöver undersökas utöver vad som följer av första stycket, skall eleven genomgå sådan undersökning.

Eleverna i de delar av särskolan och specialskolan som motsvarar grundskolan skall när det behövs genomgå särskilda undersökningar som föranleds av deras handikapp, 1 övrigt gäller bestämmelserna i första och andra styckena även för dessa elever.

4 § Eleverna pä sådana studievägar i gymnasieskolan, som är minsl ett läsår långa, och eleverna i yrkessärskolan skall beredas tillfälle att genomgå minst en allmän hälsokontroll. Eleverna i yrkessärskolan skall också erbjudas särskilda undersökningar som föranleds av deras handikapp.

5 § Elever som avses i 1 8 första och andra styckena har rätt att vid behov anlita skolhälsovården utöver vad som följer av 3 och 4 SS.

6 § Den skolhälsovård som eleverna har rätt till skall vara kostnadsfri för dem.

7 § Huvudmannen för skolan skall även anordna skolhälsovården, om inte annat följer av föreskrifter som meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.

8 § Skolöverstyrelsen och länsskolnämnden skall ha tillsyn över skolhäl-
156 sovården.

12 kap. Övriga föreskrifter

1 8 Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får med
dela ytterligare föreskrifter om organisationen av del offentliga skolväsen
det samt om kommuners och landstingskommuners befattning i övrigt med
utbildning som avses i denna lag.

I fråga om organ för samverkan eller annan liknande verksamhet inom det offentliga skolväsendet får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddela föreskrifter om att ledamöter i organet eller andra företrädare utses och enUedigas av enskilda. Med enskilda avses även omyndiga elever och sammanslutningar av sädana.

2 8 Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer fär meddela föreskrifter om möjlighet att låta enskilda och andra utomstående svara för enstaka inslag i verksamheten inom del offentliga skolväsendet.

3 8 Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om möjligheter att inom det offentliga skolväsendet bedriva utbildning, som bygger på samverkan mellan olika skolformer inom det offentliga skolväsendet eller mellan en sädan skolform och någon annan utbildningsform. I sädana föreskrifter fär göras undantag från organisatoriska bestämmelser i denna lag.

4 § Försöksverksamhet får anordnas inom det offentliga skolväsendet enligt föreskrifter som meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer. I sådana föreskrifter får göras undantag frän organisatoriska bestämmelser i denna lag.

6 8 Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får utan hinder av föreskrifterna i 4 kap. 15 6 och 5 kap. 14 8 meddela föreskrifter om skyldighet för den som vill genomgå särskilt anordnad prövning i grundskolan eller gymnasieskolan att betala avgift som tillfaller staten.

7 8 Bestämmelser om uppdragsutbildning i anslutning till gymnasieskolan finns i lagen (1985:000) om uppdragsutbildning i anslutning tiU det kommunala skolväsendet m. m.

8 8 Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får medge enskilda att anordna prövning och utfärda betyg enligt de bestämmelser som gäller för del offentliga skolväsendet.

9 8 I fråga om personal med slaUigt reglerad anställning inom utbildningsverksamhet, som motsvarar det offentliga skolväsendels men bedrivs med enskilt huvudmannaskap, får beslut som avser myndighetsutövning fattas av huvudmannen eller av ett särskilt organ för verksamheten, om så föreskrivs av regeringen.

Prop. 1985/86: 10

Lagrådsremissens lagförslag

Prop. 1985/86: 10 2 Förslag till

Lag om införande av skollagen (1985:000)

Lagrådsremissens lagförslag

Härigenom föreskrivs följande.

Allmänna bestämmelser

1 § Skollagen (1985:000) och denna lag träder i kraft den 1 juli 1986.

2 8 Genom skollagen (1985:000) upphävs skollagen (1962:319).

3 8 1 denna lag avses med

1962 års skollag skollagen (1962:319),

den nya skollagen skollagen (1985:000),

1967 års omsorgslag lagen (1967:940) angående omsorger om vissa psykiskt utvecklingsslörda,

den nya omsorgslageii lagen (1985:000) om särskilda omsorger om psykiskt utvecklingsstörda m.fl.

4 8 I lagen (1985:000) om införande av lagen (1985:000) om särskilda
omsorger om psykiskt utvecklingsslörda m.fl. finns beslämmelser om
införande av den nya omsorgslagen och upphävande av 1967 års omsorgs
lag.

5 8 Om det i lag eller annan förtättning hänvisas lill en sädan föreskrift i
1962 års skollag eller 1967 års omsorgslag, som har ersatts genom en
bestämmelse i den nya skollagen eller i denna lag, skall hänvisningen i
stället avse den nya bestämmelsen.

Lokala styrelser för särskolan

6 § Uppgifter som enligt den nya skollagen ankommer på omsorgsnämnd skall till utgången av år 1988 fullgöras av sädan omsorgsslyrelse som avses i 12 6 lagen (1985:000) om införande av lagen (1985:000) om särskUda omsorger om psykiskt utvecklingsslörda m. fl., om inte annat följer av den paragrafen eller av någon annan lag.

mottagen i den skolan enligt bestämmelserna i den nya skollagen. Della Prop. 1985/86: 10 gäller dock inte den som är utskriven på försök från särskolan.

Ldgrådsremissens

9 8 För den som är född ar 1969 eller tidigare och som vid utgången av

juni 1986 är särskolpliktig enligt 1967 års omsorgslag upphör skolplikten '

genom den nya skollagens ikraftträdande,

10 8 Bestämmelserna i 3 kap. 19 8 i den nya skollagen om rätt för
psykiskt utvecklingsstörda att få utbildning efter skolpliktsliden gäller dem
som är födda är 1966 eller senare.

De som är födda år 1965 eller tidigare och som vid utgången av juni 1986 inte har avslutat sin skolgång i sårskolan eller specialskolan skall beredas tillfälle att slutföra pågående yrkesutbildning eller motsvarande under högst tvä år.

Förhållandet mellan olika huvudmäns grundskolor och gymnasieskolor

11 § Sådana elevområden för olika huvudmäns grundskolor och gymnasieskolor eller delar därav som har fastställts före utgången av juni 1986 gäller utan hinder av den nya skollagen. Elevområden som avser grundskolan fär dock inte täcka varandra efter utgången av juni 1987, om inte annat följer av 4 kap. 7 8 tredje stycket i den nya skollagen.

12 8 I fråga om rätt till interkommunal ersättning för läsåret 1986/87 för elever i grundskolan skall bestämmelserna i 1962 års skollag tillämpas, om den ersättningskrävande kommunen har tagit emot eleven i sin grundskola genom beslul som har fattats före den 1 juli 1986.

13 8 I fråga om rätt till interkommunal ersättning för tid före den I juli 1987 för elever i gymnasieskolan skall bestämmelserna i 1962 års skollag tillämpas, om den ersättningskrävande kommunen eller landstingskommunen har tagit emot eleven pä den aktuella studievägen i sin gymnasieskola genom beslut som har fattats före den 1 juli 1986.

Fristående skolor m. m.

14 8 Godkännande för en fristående skola enligt 1962 års skollag gäller som om del hade meddelats enligt den nya skollagen.

15 8 Ett godkännande som enligl 10 8 i 1967 års omsorgslag har meddelats i fråga om undervisning för särskolpliktiga och som alltjämt gäller vid utgången av juni 1986 fär räknas såsom godkännande enligt den nya skollagen såvitt gällertiden lill utgången av juni 1987.

16 8 Beslut om befrielse från skolgång som har fattats med stöd av 35 8 i 1962 års skollag eller 26 8 i 1967 års omsorgslag gäller inte efter utgången av juni 1986.

Överklagande

17 8 I fråga om överklagande gäller bestämmelserna i 1962 års skollag, om beslut enligt den lagen har meddelats i första instans före den 1 juli 1986.

18 8 Bestämmelser om överklagande i 1967 års omsorgslag gäller i fall I59 där beslut med stöd av den lagen har meddelats i första instans före den 1

juli 1986.

Förslaget till skollag

i kap. 16 §

Enligt denna paragraf skall vitesföreläggande under vissa föruisättningar kunna användas för att framtvinga att skolpliktig elev i det offentliga skolväsendet fullgör sin skolgång. Detsamma gäller i fråga om skyldighet för skolpliktigt barn, vars skolgång uppskjutits, att gä i förskolan. Föreläggande, som skall riktas till barnets vårdnadshavare, skall meddelas av länsskolnämnden. Enligl förslaget skall det också ankomma på nämnden att pröva frågan om utdömande av förelagt vite. Till stöd för denna ståndpunkt, som överensstämmer med nu gällande ordning, har föredragande statsrådet anfört att principiella skäl i och för sig talar för att föreläggande och utdömande skall ankomma pä olika myndigheter, att del emellertid hittills har fungerat med båda uppgifterna hos länsskolnämnden saml alt han inte funnit tillräckliga skäl att ändra nuvarande regler.

Beträffande s.k. materiella vilen, dvs. sådana som avser själva saken och inle förfarandefrågor, är sedan gammall huvudregeln alt frågan om utdömande prövas av domstol. Uppgiften har hittills ankommit på allmän domstol, men enligt den nyligen antagna lagen (1985:206) om vilen skall uppgiften normalt ankomma på länsrätt; i vissa typer av fall skall dock frågan alltjämt prövas av tingsrätt. I åtskilliga författningar finns emellertid bestämmelser om alt utdömande av förelagt vite ankommer pä förvaltningsmyndighet, antingen den myndighet som har förelagt vitet eller någon annan myndighet, vanligen länsstyrelsen.

Den myndighet på vilken frågan om utdömande av vite ankommer har all pröva, förutom huruvida föreläggandet har följts eller ej, om föreläggandel är lagligen grandat. Den skall också pröva huruvida ändamålet med

161

Prop. 1985/86: 10

Lagrådels yttrande

vilel har förfallit. Möjlighet finns också att jämka vitesbeloppet. Även andra frågor kan komma under bedömande, t, ex. betydelsen av att aktuell prestation har fullgjorts först efter utgången av den förelagda tiden.

Av det sagda framgår att prövning av fråga om utdömande av vite utgör en judiciell uppgift, vid vilken flera olika omständigheter skall beaktas. Med hänsyn härtill och med beaktande av att vite i nu aktuella fall kan avse förhållandevis stora belopp, särskilt vid upprepad tredska, framstår det som angeläget från rättssäkerhetssynpunkt att frågan om utdömande prövas av domstol, såvida inte starka skäl talar för att välja annan myndighet. Vid bedömande härav är särskilt av betydelse vilka kvalifikationer myndigheten har för uppgiften.

Av remissprotokollet framgår att länsskolnämnderna avses få en i viss mån ändrad sammansättning. Sådan nämnd avses skola bestå av elva ledamöter. Av dessa skall fem ledamöter väljas av landstinget eller, i Gotlands län, av kommunfullmäktige i Gotlands kommun; i Göteborgs och Bohus län och i Malmöhus län skall dock landstinget välja tre ledamöter och kommunfullmäktige i Göteborgs respektive Malmö kommun två ledamöter. Av övriga ledamöter skall fyra representera arbetsmarknaden och utses av regeringen efter förslag från arbetsgivar- och arbetstagarorganisationer samt återstående två ledamöter, som skall utses av länsstyrelsen, representera utbildningsverksamheten i länet och den allmänna samhällsplaneringen där. Det kan anmärkas att föredragande statsrådet med avseende på sistnämnda båda ledamöter uttalat att han inte finner något skäl för att särskilt markera ett behov av pedagogisk respektive juridisk sakkunskap bland ledamöterna.

Länsskolnämnden har visseriigen stor sakkunskap på skolområdet. Av det förut sagda framgår emellertid att den kan väntas inte i allmänhet ha sådan juridisk sakkunskap som gör den särskilt lämpad att bedöma frågor om utdömande av vite. Frågor av detta slag torde visserligen f. n. sällan aktualiseras. Delta bör emellertid inte vara avgörande. Det är dessutom inte möjligt att säkert bedöma frekvensen på längre sikt. Att låta utdömande av vite ankomma pä länsskolnämnden i stället för pä domstol innebär givetvis en enkel och smidig lösning, som främjar snabbhet i förfarandet. Dessa fördelar måste emellertid vägas mot det tidigare angivna rättssäkerhetsintresset.

Mot bakgrand av del sagda förordar lagrådet att uppgiften att pröva frågan om utdömande av vite enligt skollagen anförtros domstol. Med hänsyn till vad den nya viteslagen innehåller bör uppgiften ankomma pä länsrätt. På grund av 6 § viteslagen krävs inte någon särskild bestämmelse härom. Lagrådet föreslår därför att andra stycket i förevarande paragraf ges följande lydelse: "Vitet fär inte förvandlas till fängelse."

Prop. 1985/86:10 Utbildningsdepartementet

Slutprotokoll Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 27 juni 1985

Närvarande: statsråden I. Carlsson, ordförande, och Lundkvist, Sigurdsen, Gustafsson, Leijon, Hjelm-Wallén, Peterson, Andersson, Boström, Göransson, Gradin, R. Carlsson, Holmberg. Thunborg, Wickbom

Föredragande: statsrådet Göransson

Proposition om ny skollag m. m. 1 Inledning

Den 6 juni 1985 beslutade regeringen pä min hemställan att inhämta lagrådets yttrande över förslag till

1. skollag,

2. lag om införande av skoUagen (1985:000),

3. lag om ändring i lagen (1985:000) om införande av lagen (1985:000)
om särskilda omsorger om psykiskt utvecklingsstörda m. fl.

För all ge en helhetsbild av de förslag som enligt min mening borde föreläggas riksdagen efter lagrådets granskning av dessa tre lagförslag redovisade jag i min föredragning även vissa förslag som lagrådet infe skulle yttra sig över.

2 Anmälan av lagrådets yttrande

Lagrådet har den r4 juni 1985 avgett yttrande över de remitterade lagförslagen. Yttrandet rör 3 kap. 16 8 förslaget till skollag samt 4 och 14 88 förslaget till lag om införande av skollagen.

Redaktionetta jämkningar

Av språkliga skäl bör orden "att tillgodogöra sig" utgå ur del remitterade förslagets 4 kap. 15 8, 5 kap. 14 § och 6 kap, 13 8.

Förslaget till lag om införande av skollagen

Vite

Enligt en övergångsbestämmelse till lagen (1985:206) om viten gäller lagens föreskrift om att fråga om utdömande av vite prövas av länsrätt ej beträffande vite som har förelagts före lagens ikraftträdande den 1 juli 1985,

Fråga om utdömande av vite, som har förelagts enligt 1962 års skollag före den I juli 1985, kan uppkomma efter den nya skollagens ikraftträdande. Frågan kan emellertid inte prövas av länsrätt med stöd av viteslagen. Den bör prövas enligt bestämmelserna i 1962 års skollag, dvs. av länsskolnämnden. Samma instansordning som tidigare bör gälla vid överklagande av länsskolnämndens beslut, vilket innebär att nämndens beslut överklagas hos kammarrätten genom besvär.

Kompletteringar som avser nu berörda fall behöver göras i förslaget till införandelag.

4 och 14 §§

Lagrådet förordar att 4 och 14 8S i det remitterade förslaget utgår såsom onödiga. Jag godtar lagrådets förslag.

Prop. 1985/86: 10 Innehåll

Del A

Propositionen ................................................................... 1

Propositionens huvudsakUga innehåll ............................ I

Propositionens lagförslag ................................................ 3

1 Förslag till lag om ändring i skollagen (1962:319) ...... ...... 3

2 Förslag till skollag ......... ,............................................... 4

3 Förslag Ull lag om införande av skollagen (1985:000) .. 22

4 Förslag till lag om ändring i lagen (1985:569) om införande av lagen (1985:568) om särskilda omsorger om psykiskt utvecklingsstörda m.fl................. 24

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 6 Juni 1985 .... 25

1 Inledning ....................................................................... ... 25

2 Skollagens tillämpningsområde .................................. ... 28

3 Termer m. m................................................................... 28

3.1 Det offentUga skolväsendet och fristående skolor 28

3.2 Skola, skolenhet och skolform .......................... 29

3.2.1 Inom det offentliga skolväsendet ........... 29

3.2.2 Utanför det offentUga skolväsendel ....... 29

3.3 Undervisning och utbildning ........................... ... 30

3.4 Bosättning, kyrkobokföring m.m........................ 31

3.5 Föräldrar och vårdnadshavare ........................ ... 31

4 Skolhuvudmännens kostnadsansvar i förhållande tiU eleverna i grundskolan och gymnasieskolan ........................................................... ... 33

5 Frågor om elevernas fördelning mellan och inom olika huvudmäns grundskolor och gymnasieskolor samt frågor om interkommunal ersättning 34

5.1 Nuvarande regelsystem ................................... 34

5.2 Behov av översyn ............................................. ... 34

5.3 Beslut om elevområden för grundskolan ........ ... 34

5.4 Beslut om elevomräden för gymnasieskolan ... ... 36

5.5 Tillhörigheten till eievområde ......................... ... 38

5.6 Vilka regler som bör gälla om tillträde till en viss kommuns eller landstingskommuns skola ............................... 38

5.6.1 Grundskolan ........................................... 38

5.6.2 Gymnasieskolan ....................................... ... 40

5.7 Elevernas fördelning på skolenheter ................ ... 40

5.8 Förutsättningarna för rätt lill interkommunal ersättning 41

5.9 Vissa ytterligare frågor .................................... 41

6..................................................................................... Utbildningen för dem som inte kan gå i grundskolan och
gymnasieskolan ........................................................... ... 42

6.1 AUmänt ............................................................. ... 42

6.2 Förhållandet till den nya omsorgslagens personkrets .. 43

6.3 Särskolan och dess huvudmän ........................ ... 44

6.4 Tiden för skolplikt och rätt till utbildning .......... ... 45

6.5 Särskolchefer .................................................. .. 46

7 Skolpliktens tvångsmedel ........................................... .. 47

7.1 Samhällets och vårdnadshavarnas ansvar ..... .. 47

7.2 Tvångsmedel ................................................... .. 48

7.3 Beslutande myndigheter ................................. 49

8 Utrymmet för andra sätt all fullgöra skolplikten än de reguljära . 50

9 Skolhälsovård .............................................................. .. 52

9.1 Grundskolan och gymnasieskolan ................. .. 52

168 9.2 Särskolan .................... ;........................ .. 54

9.3 Specialskolan ............................................... .. 54

10...................................................................................... Särskilda frågor 55 Prop. 1985/86: 10

10.1 Länsskolnämnderna m.m.................................. ... 55

10.2 Intagningsnämnderna ...................................... ... 57

10.3 Kommunernas uppföljningsansvar för ungdomar under

18 är .............................................................. ... 59

10.4 Vartannatårsintagningen ............................... ... 59

10.5 Disciplinära åtgärder mot elever i grundskolan 60

10.6 Frågor om tillsyn över vissa fristående skolor m. m. ... 61

11 Ikraftträdande m. m....................................................... 63

12 Upprättade lagförslag ................................................... 63

13 Specialmotivering tUl förslaget till skollag ................... 64

Lagens disposition m.m................................................. ... 64

1 kap. Allmänna föreskrifter ....................................... 64

2 kap. Det offentliga skolväsendets allmänna organisation .... 69

3 kap. Skolplikt och rätt till utbUdning ........................ ... 75

4 kap. Grundskolan .................................................... 95

5 kap. Gymnasieskolan .............................................. 102

6 kap. Särskolan ......................................................... 109

7 kap. Specialskolan .................................................. 114

8 kap. Sameskolan ...................................................... 117

9 kap. Frislående skolor ............................................. 118

10 kap. Särskilda utbildningsformer .............................. 124

11 kap. Skolhälsovård ................................................... 129

12 kap. Övriga föreskrifter ............................................ 131

14 Specialmotivering till förslaget till införandelag .......... 135

15 Hemställan .................................................................. . 139

16 Beslut ......................................................................... 139

Bilagor 1-15 Se Del B

Bilaga 16 Lagrådsremissens lagförslag .......................... . 140

1 Förslag till skollag ........................................................... . 140

2 Förslag lill lag om införande av skollagen (1985:000) ..... 158

3 Förslag till lag om ändring i lagen (1985:000) om införande av lagen (1985:000) om särskilda omsorger om psykiskt utvecklingsstörda

m.fl................................................................................... 160

Utdrag ur lagrådets protokoll den 14 Juni 1985 .............. 161

Utdrag ur protokoll vid regeringssanimdnträde den 27 Juni 1985 ... 164

1 Inledning ........................................................................ 164

2 Anmälan av lagrådets yttrande ..................................... 164

3 Övrigt ........................................................................... . 166

4 Hemställan .................................................................... . 166

5 Beslut ........................................................................... 167

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1985 169

Bilagal Prop. 1985/86:10

Skollagen (1962: 319) ""''

i lagens lydelse den 1 juli 1985.

1 kap. Inledande bestämmelser

1 8 Den genom samhällets försorg bedrivna undervisningen av barn och ungdom har lill syfte att meddela eleverna kunskaper och öva deras färdigheter samt i samarbete med hemmen främja elevernas utveckling till harmoniska människor och till dugliga och ansvarskännande samhäUsmed-lemmar.

2 § Varje kommun skall

a) sörja för undervisningen av barn i grundskola,

b) bedriva uppföljande studie- och yrkesorientering och vidta andra åtgärder tUl stöd för ungdomar som inte har fyllt arton år och som efter avslutad grundskola inte genomgår utbildning eller har fast anställning,

c) främja åtgärder i syfte att bereda ungdom undervisning i gymnasieskola ävensom

d) i övrigt vårda skolväsendet i kommunen, sävkt ej handhavandet
därav ankommer på annan.

2 a 8 Staten sörjer för undervisningen i specialskola av barn som på grand av synskada eller dövhet eller hörsel- eller talskada icke kunna följa undervisningen i grandskolan.

2 b § Varje landstingskommun skall främja åtgärder i syfte att bereda ungdom undervisning i gymnasieskola.

3 8 I varje kommun skall finnas en skolstyrelse och en skolchef.

För specialskolan finnas särskilda lokala styrelser enligl bestämmelser som regeringen meddelar.

I varje landstingskommun, som anordnat gymnasieskola, skall finnas en utbildningsnämnd.

Landstingskommun fär UUsätla särskild utbildningsnämnd eller uppdraga ät annan nämnd att vara utbildningsnämnd. Har så ej skett är förvaltningsutskottet utbildningsnämnd.

3 a 8 Med skola avses i denna lag grandskola, specialskola eller gymna
sieskola, om inle annat anges.

I lagen åsyftas med fristående skola en skola som har en enskild fysisk eller juridisk person som huvudman. Med föräldrar avses barnets vårdnadshavare.

4 8 1 varje län finnes såsom statsmyndighet för skolorna en länsskolnämnd.

5 § Närmast under regeringen utövas högsta inseendet över skolorna och därtill hörande verksamhet av skolöverstyrelsen.

6 8 Om undervisning av vissa psykiskt utvecklingsstörda gäller bestämmelser i lagen (1967:940) angående omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda.

Prop, 1985/86: 10 6 a § Under vistelse i ett sådant hem som avses i 12 S lagen (1980:621)
med särskUda bestämmelser om vård av unga skall skolpliktiga barn som
Bilaga 1 inte lämpligen kan fullgöra sin skolplikt på något av de sätt som anges

nedan i 6 kap. i stället fullgöra skolplikten genom att delta i undervisning vid hemmet. Sådan undervisning skall anordnas genom huvudmannens försorg. Den skall med nödvändiga avvikelser motsvara undervisningen i grundskolan.

Inte längre skolpliktiga unga som vistas i hem som avses i första stycket skall genom huvudmannens försorg ges möjlighet att få undervisning som de behöver och inte lämpligen kan få på annat sätt.

Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer meddelar föreskrifter om undervisningens närmare innehåll, dess organisation och lUl-synen över den.

2 kap. Om kommunens skolstyrelse och skolchef

7 § Skolstyrelsen är styrelse för grundskolan och därtill hörande verk
samhet.

Har kommunen anordnat gymnasieskola, skall skolstyrelsen vara styrelse även för den skolan och därtUl hörande verksamhet.

På framställning av kommunfullmäktige må regeringen besluta, att skolstyrelsen skal) vara styrelse även för annan skola än som avses i första och andra styckena.

8 8 På framställning av kommunfullmäktige må regeringen besluta, att
särskild styrelse skall finnas för del av kommunens gymnasieskola.

Beträffande sådan styrelse skola gälla de bestämmelser, som meddelas av regeringen eller den myndighet regeringen förordnar,

9 § Skolstyrelsen skall beakta den allmänna utvecklingen på skolväsen
dets område, följa skolväsendets tillstånd inom kommunen och taga erfor
derliga iniliaUv för att bereda barn och ungdom i kommunen Ullfredsstäl
lande utbildning.

Skolstyrelsen skall vidare

a) i den mån sådant ej tillkommer annan enHgt beslämmelser som regeringen meddelar eller enligt beslut som avses i 3 kap, 14 8 kommunallagen (1977:179), ombesörja de angelägenheter avseende skolväsendet i kommunen, vilka äro att hänföra till förvaltning och verkställighet,

b) tillse, att verksamheten vid skolorna fortgår enligt gällande föreskrifter, och sörja för samordning av och enhetlighet i verksamheten,

c) främja pedagogiska försök och lärarnas fortbildning,

d) verka för samarbete mellan hem och skola saml

e) verka för jämställdhet mellan kvinnor och män.

9a § Skolstyrelsen skall ha hand om förvaltning och verkställighet inom det område som avses i 2 8 b), i den mån dessa uppgifter inte tillkommer någon annan enligt bestämmelser som regeringen meddelar eller enligt beslut som avses i 3 kap. 14 8 kommunallagen (1977:179).

Skolstyrelsen skall fullgöra de uppgifter som följer av särskilda föreskrifter om statligt bidrag till åtgärder för utbildning och arbete ät ungdomar under arton är.

10 § På skolstyrelsen ankommer att besluta i frågor, som avses i 32, 34
och 35-37 §8.

16 a § Skolstyrelsen skaU utse ett planeringsråd med uppgift att biträda
styrelsen i frågor rörande utbildningens anknytning lill arbetslivet och att
följa yrkesutbildningen i kommunen.

Planeringsräd skaU bestå av minst fem ledamöter. Arbetsgivare, arbetstagare och den offentliga arbetsförmedlingen skola vara företrädda i planeringsråd.

17 § I kommun, som anordnat gymnasieskola, skall skolstyrelsen utse
ett eller flera yrkesräd med uppgift att biträda styrelsen i frågor rörande
yrkesinriktningen av utbildningen i gymnasieskolan.

Yrkesråd skall bestå av minst tre ledamöter. I yrkesråd skola företagare och anställda vara företrädda.

18 8 (Upphävts genom SFS 1977:194).

19 8 Skolchefen i kommunen åligger

a) att biträda skolstyrelsen i dess verksamhet och närmast under styrelsen vara ledare av skolväsendet i kommunen,

b) att, i den män sådant enligt 3 kap. 12 8 andra stycket kommunallagen (1977:179) uppdrages ät honom, fatta beslut å styrelsens vägnar samt

c) att taga befattning med de ärenden och i övrigt fullgöra de uppgifter, vilka enligt särskilda författningar eller skolstyrelsens beslul ankomma på honom.

20 § Om olika slag av skolchefer och andra skolledare i kommunen förordnar regeringen.

Prop. 1985/86:10 3 kap. Om landstingskommunens utbildningsnämnd

20 a 8 Utbildningsnämnden är styrelse för landstingskommunens gym-
Bilaga 1 nasieskola och därtUI hörande verksamhet.

På framställning av landsUnget må regeringen besluta, alt utbildningsnämnden skall vara styrelse även för annan skola.

20 b § Påframställningavlandstinget må regeringen besluta, alt särskild styrelse skall finnas för del av landstingskommunens gymnasieskola.

Beträffande sådan styrelse skola gäUa de beslämmelser, som meddelas av regeringen eller den myndighet regeringen förordnar.

20 c § Utbildningsnämnden skak beakta den allmänna utvecklingen på skolväsendets område, följa tiUståndet i landstingskommunens gymnasieskola och taga erforderliga initiativ för att bereda ungdom i landstingskommunen tillfredsställande utbildning i gymnasieskolan. Utbildningsnämnden skall vidare

a) i den mån sådant ej tiUkommer annan enligt bestämmelse som regeringen meddelar eller enligt beslut som avses i 3 kap. 14 8 kommunallagen (1977:179), ombesöija de angelägenheter avseende landstingskommunens gymnasieskola, vilka äro att hänföra Ull förvaltning och verkställighet,

b) tillse, att verksamheten vid landsUngskommunens gymnasieskola fortgår enligt gäUande föreskrifter och sörja för samordning av och enhetlighet i verksamheten,

c) främja pedagogiska försök och lärarnas fortbUdning,

d) verka för samarbete mellan hem och skola samt

e) verka för jämställdhet mellan kvinnor och män.

20 d § Fråga om att förvägra elev i landsUngskommunens gymnasieskola befrielse enligt 27 § och fråga om att förvägra någon inträde i sädan skola på grund av bestämmelserna i 45 och 47 b SS skall prövas av utbildnings-närhnden, i den mån regeringen ej annorlunda förordnar.

20 e § Utbildningsnämnden äger att från förvaltningsutskottet och landstingskommunens övriga nämnder saml dess beredningar och befattningshavare infordra de yttranden och upplysningar, som erfordras för fullgörande av nämndens uppgifter.

Utbildningsnämnden bör samarbeta med myndigheter och andra, vilkas verksamhet berör nämndens.

20 f § I fråga om särskild utbildningsnämnd tiUämpas bestämmelserna i 13 och 17 8§ på motsvarande sätt.

20 g § Om olika slag av skolledare för landstingskommunens gymnasieskola förordnar regeringen.

4 kap. Om länsskolnämnden

21 § Länsskolnämnden skall ha inseende över skolorna i länet och därtill hörande verksamhet.

22 § Länsskolnämnden utgörs av nio ledamöter, som utses för tre är, räknat från och med den 1 januari året efter det, då val i hela riket Ull landsting och kommunfullmäktige har ägt ram. Av ledamöterna skaU två utses av regeringen, varav en bland företrädare för arbetsgivare och en

bland företrädare för arbetstagare inom länet, samt en av skolöverstyrel- Prop. 1985/86: 10 sen och en av länsstyrelsen. Fem ledamöter skall väljas av landstinget. 1 GoUands län skall fem ledamöter utses av kommunfullmäktige i Gotlands Bilaga 1 kommun. Omfattar annat län kommun, som ej tillhör landstingskommun, skall tre ledamöter utses av landstinget och två ledamöter av kommunfullmäktige.

För var och en av de ledamöter som utses av regeringen, skolöverstyrelsen och länsstyrelsen skall en suppleant utses. För de ledamöter som väljs av landstinget eller kommunfullmäktige skall lika mänga suppleanter väljas. Suppleanterna skall utses för samma tid som ledamöterna.

Ledamöterna och suppleanterna skall vara bosatta inom länet. Om villkor i övrigt gäller vad regeringen föreskriver.

5 kap. Om undervisningen m. m.

23 § Vaije barn, för vilket gäller skolplikt enligt 30 §, äger rätt att fä
undervisning i grundskolan.

Skolpliktigt barn som på grund av synskada eller dövhet eller hörsel-eller talskada icke kan följa undervisningen i grundskolan äger rätt tiU undervisning i specialskolan. Fråga om barns rätt till sådan undervisning prövas av lokal styrelse för specialskolan.

24 § Grundskolan omfattar nio årskurser, betecknade 1 -9 och fördelade
pä lågstadium, mellanstadium och högstadium, vart och ett om tre års
kurser.

Utöver den för alla elever gemensamma undervisningen anordnas pä grundskolans högstadium olika kurser med hänsyn till skilda intresseinriktningar hos eleverna. Pä samtliga stadier anordnas undervisning för elever med behov av särskilt stöd.

För barn, som på grund av handikapp, långvarig sjukdom eller sjukdom som tvingar till upprepad kortare frånvaro ej kunna dellaga i vanligt skolarbete, anordnas särskild för dem lämpad undervisning,

25 § Alternativ i fråga om kurser i grundskolan väljs av elevens föräldrar
efter samråd med eleven och sedan upplysningar lämnats av skolan.

Uttagning till sådan undervisning för elever med behov av särskilt stöd som avses i 24 8 andra stycket andra meningen sker genom skolans försorg.

25 a 8 Grundskolan omfattar skolhälsovård.

Skolhälsovården har till ändamål att följa elevernas utveckling, bevara och förbättra deras själsliga och kroppsliga hälsa och verka för sunda levnadsvanor hos dem. Den skall främst vara av förebyggande natur.

Nyinskriven elev i grandskolan skall läkarundersökas i början av läsåret och därefter fram Ull och med årskurs 8 minst två gånger.

Utöver vad som följer av tredje stycket skall sådan elev i grundskolan som företer brister i hälsotillståndet läkarundersökas så ofta skolläkaren finner det behövligt. Undersökning skall även ske av elev som personal vid grundskolan eller föräldrarna särskilt hänvisat till skolläkaren.

Det åligger elev i grundskolan att låta sig undersökas i fall som avses i tredje och fjärde styckena.

Elev i grundskolan har rätt att bli läkarundersökt, om han begär det hos skolläkare eller skolsköterska. Elev har även i övrigt rätt att anlita skolhälsovården. All skolhälsovård skall vara kostnadsfri för eleven.

Prop. 1985/86: 10 Kommun får besluta att uppgifter som enligt denna paragraf ankomma

pä kommunen i stället skola fullgöras av landstingskommun. Detta fär

Bilaga I dock ske, endast om landstingskommunen har åtagit sig att fullgöra uppgif-

terna.

26 8 Alla som verka inom grundskolan ha att där främja trivsel och
arbetsglädje.

Elev skall visa aktning och lydnad för lärare och annan skolans personal samt eftersträva ett gott förhållande till övriga elever.

Kroppslig bestraffning eller kränkande behandling av elev må ej förekomma.

27 8 Elev i grandskolan må på föräldrarnas begäran befrias frän alt
deltaga i morgonsamling, om skäl äro därtill.

Elev skall på föräldrarnas begäran befrias från att deltaga i undervisning i religionskunskap, om eleven tillhör trossamfund, som fått regeringens tillstånd att i skolans ställe ombesörja religionsundervisning.

28 § För undervisningen i grundskolan må avgift ej uttagas.

28 a § Specialskolan omfattar tio årskurser, betecknade I-10 och fördelade på lågstadium, mellanstadium och högstadium enligt bestämmelser som regeringen meddelar.

Bestämmelserna i 24 8 andra och tredje styckena gäller även för specialskolan.

För elev i specialskolan som icke kan följa undervisning enligt första och andra styckena meddelas undervisning anpassad efter hans utveckling.

Bestämmelserna i 25 och 26-28 8S gäller även för specialskolan. Fråga om att förvägra elev befrielse enligt 27 8 prövas av den lokala styrelsen.

28 b § Specialskolan omfattar skolhälsovård. I denna ingår förebyggan
de hälsovård och sjukvård.

Elev i specialskolan skall snarast möjligt efter intagningen undergå fullständig läkarundersökning. Därvid skall den särskilda skada som föranlett intagningen undersökas av specialist.

Elev i specialskolan bör undergå allmän läkarundersökning minst två gånger årligen och undersökas av specialist när det är nödvändigt.

I fråga om skolhälsovården i specialskolan äga i övrigt 25 a 8 flärde-sjätte styckena motsvarande tillämpning.

29 S Ungdomar, som äro bosatta i riket och som fylla föreskrivna in
trädesfordringar, äga i mån av tillgång på plats bli antagna till undervisning
i gymnasieskolan. Om inträdesfordringar, urvalsgrunder och ytterligare
vUlkor för rätt UU undervisning i gymnasieskolan gälla föreskrifter som
regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, annan myndighet med
delar.

Om undervisningen och verksamheten i övrigt skola bestämmelserna i 26, 27 och 28 §8 äga motsvarande tillämpning.

Gymnasieskolan omfattar skolhälsovård för eleverna pä studieväg som omfattar minst ett läsår. Sådan elev skall läkarundersökas en gång under första läsåret och därefter högst vartannat år enligt bestämmelser som regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, annan myndighet meddelar. I övrigt äga 25 a 8 andra, Qärde, sjätte och sjunde styckena motsvarande tiUämpning.

29 a 8 Kommuner får anordna gymnasial läriingsutbildning enligt före- Prop. 1985/86:10
skrifter som meddelas av regeringen eller myndighet som regeringen be
stämmer. Bilaga 1

Gymnasial lärlingsutbildning innebär att en elev i gymnasieskolan samtidigt är lärling hos ett företag eller motsvarande och därvid huvudsakligen genom företagets försorg får utbildnng för ett visst yrke enligt plan som är fastställd eller godkänd av statlig eller kommunal myndighet.

Föreskrifterna i 29 8 gäller inte gymnasial läriingsutbildning. Elever i gymnasial lärlingsutbildning har rätt till skolhälsovård enligt föreskrifter som meddelas av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer.

6 kap. Om skolplikt m. m.

30 8 För barn, som är bosatt i riket, gäller skolplikt.

Skolplikt inträder med början av höstterminen det kalenderår, då barnet fyller sju är, och upphör, om den ej fullgjorts dessförinnan, med utgången av vårterminen det kalenderår, då barnet fyller sexton år.

För barn som på grund av synskada eller dövhet eller hörsel- eller talskada icke kan följa undervisningen i grundskolan upphör dock skolplikten senast vid utgången av vårterminen det kalenderår då barnet fyller sjutton år.

31 § Skolpliktiga barn skola deltaga i undervisningen i grundskolan, om
ej annat följer av vad nedan i detta kapitel sägs.

Skolpliktiga barn som på grund av synskada eller dövhet eller hörsel-eller talskada icke kunna följa undervisningen i grundskolan skola deltaga i undervisningen i specialskolan, om ej annat följer av 39 a 8.

32 § Barn, som ej uppnått skolpliktsåldern men som finnes ha för skol
gång erforderlig mognad, må tillåtas att börja skolgång i grundskolan
höstterminen det kalenderår, då barnet fyller sex år.

Har skolpliktigt barn ej nått den mognad som fordras för att deltaga i undervisningen i grandskolan, må dess skolgång med föräldrarnas medgivande uppskjutas ett år. Barn vars skolgång uppskjutits skall dellaga i förskola. Skyldigheten att deltaga i förskola skall omfatta högst 525 timmar.

Om intagning i vissa fall vartannat år av elever i grandskolan gäller vad regeringen därom förordnar.

33 8 Skolplikt får fullgöras i annan offenUig skola än grundskolan enligt
bestämmelser, som utfärdas av regeringen eller den myndighet regeringen
förordnar.

Skola som avses i första stycket omfattar skolhälsovård för skolpliktig elev. I fråga om skolhälsovården äger 25 a 8 andra-sjäite styckena motsvarande tillämpning.

Regeringen kan medge undantag från vad som gäUer enligt andra slycket.

33 a § Skolplikten fär fullgöras i en fristående skola, om skolan är godkänd enligt 34 8. I 34 a S finns beslämmelser om alt skolplikten i vissa fall får fullgöras i annan fristående skola, om den har godkänts för ändamålet. 1 en godkänd skola får ett barn som inle har uppnått skolpliktsåldern tas in i en årskurs som motsvarar årskurs i grundskolan, endast om skolstyrelsen med stöd av 32 8 första stycket har tillätit att barnet börjar skolgång höstterminen det kalenderår, då barnet fyller sex år.

Prop. 1985/86: 10 34 8 En fristående skola skall godkännas för skolpliktens fullgörande,

om skolans undervisning ger kunskaper och färdigheter som till art och
Bilaga 1 nivå väsentligen svarar mot de kunskaper och färdigheter som grundskolan

förmedlar och skolan även i övrigt väsentligen svarar mot grundskolans

allmänna mål. Om skolan inte längre uppfyller dessa villkor och bristerna inle avhjälps

efter hänvändelse till huvudmannen, skall godkännandet återkallas.

34 a 8 Barn som är endast tillfälligt bosatta i landet eller som har andra särskilda skäl att få en undervisning med internationell inriktning får fullgöra sin skolplikt i en fristående skola med sådan undervisning (internationell skola), om skolan av regeringen har godkänts för ändamålet.

För godkännande krävs att skolans undervisning som helhet betraktad är likvärdig med grundskolans. Skolan skall förmedla kunskaper och färdigheter som underlättar fortsatt skolgång utomlands. Undervisning i svenska språket och om svenska förhållanden skall meddelas i den omfattning som de här tillfälligt bosatta eleverna behöver.

Om skolan inte längre uppfyller kraven för godkännande och bristerna inte avhjälps efter hänvändelse till huvudmannen, skall regeringen återkalla godkännandet.

34 b 8 En fristående skola omfattar skolhälsovård för skolpliktiga ele
ver, om huvudmannen såsom villkor för statsbidrag har skyldighet att
svara för sådan skolhälsovård.

I fråga om skolhälsovården tUlämpas 25 a 8 andra-sjätte styckena.

35 8 Beredes bam i hemmet eller annorstädes enskild undervisning, som
väsentligen motsvarar grandskolans, skall barnet befrias frän skolgång.

Barn, som befriats från skolgång, må kallas tUl prövning. Uteblir barnet ulan giltigt förfall eller finnes vid prövningen, att barnet ej fått tillfredsställande undervisning, och vinnes ej rättelse på annat sätt, skall skolgång åläggas barnet.

36 § Skolplikten är fullgjord, när eleven tillfredsställande har gått igenom årskurs 9 i grundskolan eUer motsvarande årskurs i annan skola där eleven fär fullgöra sin skolplikt. Detsamma gäller om eleven vid särskild prövning visar sig ha motsvarande kunskaper.

37 § Har elev i grandskolan ej före skolpliktens upphörande Ullfredsställande genomgått årskurs 9, må skolgången fullföljas, om han finnes kunna tillgodogöra sig undervisningen.

38 8 Föräldrar till skolpliktigt barn skola övervaka, att barnet fullgör sin skolgång eller deltager i förskola.

39 8 Fullgör skolpliktig elev i grandskolan ej sin skolgång eller deltager skolpliktigt barn, vars skolgång uppskjutks, ej i förskola och beror underlåtenheten på tredska av föräldrarna, äger länsskolnämnden vid vite förelägga föräldrarna alt hålla barnet i skolan eller förskolan. Beslut härom går i verkställighet utan hinder av besvär. Följes ej föreläggandet, må nämnden utdöma vitet. Detta må ej förvandlas Ull frihetsstraff.

Har åtgärd enligt första stycket ej åsyftad verkan eller äro eljest synner
liga skäl därtill, äger länsskolnämnden förordna, att elev i grandskolan
skall hämtas UU skolan med biträde av polismyndighet. Beslut härom går i
10 verkställighet utan hinder av besvär.

7 kap. Om elevområden m. m.

40 8 För varje kommuns grundskola eller gymnasieskola skall finnas
elevområde. Om sä erfordras, må särskilt eievområde finnas för del av
sädan skola.

Elevområde skall omfatta den kommun som handhar skolans förvaltning. Om så erfordras för att åstadkomma en ändamålsenlig organisation av skolväsendel, skall i elevområde ingå jämväl en eller flera andra kommuner eller delar därav.

41 § Om elevområden beslutar länsskolnämnden, i den män regeringen
ej annorlunda förordnar. Innan beslut meddelas, skall nämnden inhämta
yttranden från kommunerna.

Berör frågan kommuner i olika län och kunna länsskolnämnderna icke enas, skall ärendet hänskjutas till regeringen eller den myndighet regeringen förordnar.

42 § Har regeringen enligt 41 8 första stycket förordnat, att länsskol
nämnden ej skall besluta om elevområde, ankommer beslutanderätten på
regeringen eller den myndighet regeringen förordnar.

43 8 Till eievområde hör den som är kyrkobokförd inom kommun, som
ingår i elevområdet, om ej annat följer av vad i andra stycket sägs.

Vistas barn i kommun, som ingår i eievområde för grundskola, skall barnet anses tillhöra elevområdet,

a) om barnet skall kyrkobokföras inom kommunen, men sådan åtgärd ej hunnit vidtagas,

b) om barnet ej är kyrkobokfört eller saknar stadigvarande vistelseort,

c) om barnet är intaget i barnhem eller liknande anstalt inom kommunen eller inackorderats eller eljest för längre tid vistas i enskilt hem därstädes och undervisningen ej ombesörjes av annan, eller

d) om eljest med hänsyn till barnets bästa särskilda skäl äro till att barnet
under vistelsen mottages för undervisning.

Vad nu sagts skall, i det fall elevområde omfattar del av kommun, i Stället avse den del som ingår i elevområdet.

44 § Barn skall mottagas i den grundskola, tiU vars elevområde barnet
finnes höra.

Prop. 1985/86:10 Äro särskilda skäl därUll, skall i grundskola mottagas barn, som ej tillhör

skolans eievområde. Bilaga I

45 § I kommunens gymnasieskola mottagas bland de inträdessökande,
vilka fyUa inträdesfordringarna, i första hand de som tillhöra skolans
elevområde samt de för vilka skolan eljest av särskilda skäl är den lämpli
gaste.

1 andra hand mottagas övriga behöriga inträdessökande, dock ej den
som enligt första stycket skall mottagas i annan skola av samma slag, om
plats kan beredas honom där.

46 8 mom. Har kommun på grund av föreskrift i 44 eller 45 8 för
undervisning mottagit elev, som ej är kyrkobokförd inom kommunen eller,
såvitt avser elev i grundskolan, ej vistas där under förhåUanden som i 43 8
andra stycket a) eller b) sägs, är kommunen berättigad till ersättning för
kostnaderna för undervisningen.

Ersättningen skall utgivas av den kommun, inom vilken eleven är kyrkobokförd; dock skall, om elev som mottagits i grundskola vistas i annan kommun under förhållanden som i 43 8 andra stycket a) eUer b) sägs, denna kommun svara för ersättningen.

2 mom. Ersättning enligt 1 mom. skall, om kommunerna ej överens
komma om annat, utgå med belopp, som fastställes av länsskolnämnden
enligt av regeringen utfärdade anvisningar.

Har regeringen eller den myndighet regeringen förordnar beträffande viss undervisning faststäUl ersättningsbelopp för elev och läsår eller kurs räknat, skall i stäUel det beloppet tillämpas. 1 händelse av tvist mellan kommunerna om vUket belopp som skall gälla, ankommer det pä länsskolnämnden att efter framställning bestämma ersättningen.

Berör fråga enligt första eller andra stycket kommuner i olika län och kunna länsskolnämnderna icke enas, skaU ärendet hänskjutas UU regeringen eller den myndighet regeringen förordnar.

47 8 Föreskrifterna i 40-43, 45 och 46 SS gäller inte i fråga om gymnasial
lärlingsutbUdning.

Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om elevområden och ersättning meUan kommuner för gymnasial lärlingsutbildning.

47 a 8 För varje landstingskommuns gymnasieskola skall finnas eievområde. Om så erfordras, må särskilt eievområde finnas för del av sådan skola.

Elevområde skall omfatta den landstingskommun som handhar gymnasieskolans förvaltning. Om så erfordras för att åstadkomma en ändamålsenlig organisation av skolväsendet skall i elevområde ingå jämväl en eller flera andra landstingskommuner eUer delar därav eller en eller flera kommuner, som ej ingå i landstingskommun, eller delar av sådan kommun.

Om elevområden enligl första och andra styckena beslutar länsskolnämnden, i den mån regeringen ej annorlunda förordnar. Innan beslut meddelas, skall nämnden inhämta yttrande från landstingskommun som beröres. Berör ärendet kommun, som ej ingår i landstingskommun, skall yttrande inhämtas frän denna kommun.

I övrigt skola 41 8 andra slycket, 42 § saml 43 § första och tredje styckena äga motsvarande tiUämpning.

12 47 b 8 Bestämmelserna om mottagande av inträdessökande i kommuns

gymnasieskola i 45 8 skola äga motsvarande tillämpning pä gymnasieskola, Prop. 1985/86: 10 som anordnats av landstingskommun.

Har landstingskommun pä grund av bestämmelse som avses i första Bilaga I stycket för undervisning i gymnasieskolan mottagit elev, som ej är kyrkobokförd inom landstingskommunen, är landstingskommunen berättigad till ersättning för kostnaderna för undervisningen. Ersättningen skall utgivas av den landstingskommun, inom vilken eleven är kyrkobokförd. Är eleven kyrkobokförd inom kommun, som ej ingår i landstingskommun, skall ersättningen utgivas av denna kommun. I övrigt skall 46 8 2 mom. äga motsvarande tillämpning.

8 kap. Om kommuns och landstingskommuns skyldigheter

48 8 Kommun har att anordna grundskola av den omfattning, som er
fordras för mottagande av barn enligt vad i 44 S sägs, samt bestrida de
kostnader härför, vilka ej täckas av andra medel.

Om rätt för kommun att genom annan anordna undervisning som avses i 24 8 tredje stycket förordnar regeringen.

49 8 Kommun eller landstingskommun, som anordnat gymnasieskola,
skall svara för de kostnader för skolan, vilka ej täckas av andra medel.

50 § (Upphävts genom SFS 1982:598).

9 kap. Särskilda bestämmelser

50 a 8 Om en skolpliktig elev börjar eller slutar vid en fristående skola som avses i 34 eller 34 a 8 skall huvudmannen för skolan snarast lämna uppgift om detta till skolstyrelsen i den kommun där eleven är kyrkobokförd.

50 b 8 Fristående skolor skall i fråga om sin undervisning för skolpliktiga elever stå under skolöverstyrelsens och länsskolnämndens tillsyn. Dessa myndigheter skall även ha tillsyn över undervisningen för skolpliktiga på sjukhus och andra institutioner.

50 c 8 Skolstyrelsen skall ha den omedelbara tillsynen över undervisningen för skolpliktiga i sådana fristående skolor i kommunen som avses i 34 och 34 a SS.

51 8 Mottages i skola, som ej enligt denna lag eller särskilda föreskrifter står under statlig myndighets inseende eller inspektion, elever under 20 års ålder, äger den centrala statsmyndighet, till vars arbetsområde skolan närmast hör, inspektera skolan, om särskild anledning därtill förekommer.

Finnes vid inspektion uppenbart, att allvarliga missförhållanden råda inom skolan, och vinnes ej rättelse genom hänvändelse till skolans ledning, äger myndigheten att vid vite förbjuda fortsatt verksamhet.

52 § Är elevhem knutet till skola, som på grund av andra föreskrifter än
de i denna lag meddelade står under inseende av skolöverstyrelsen, skall
jämväl elevhemmet stå under överstyrelsens tillsyn.

52 a 8 Har kommun i gymnasieskola mottagit vuxen som elev och är

denne ej kyrkobokförd inom kommunen, äger 46 8 motsvarande tillämp- 13

Prop. 1985/86: 10 ning. Har landstingskommun i gymnasieskola mottagit vuxen som elev och
är denne ej kyrkobokförd inom landstingskommunen, äger 47 b § andra
Bilaga 1 stycket motsvarande tillämpning.

52 b 8 Den kommun i vUken en elev i specialskolan är kyrkobokförd
skall betala ersättning till staten för kostnader för undervisningen. Detta
gäller dock inte om eleven undervisas i en sädan särskild klass av special
skolan som är förlagd UU grandskolan i den kommun där eleven är kyrko
bokförd.

Ersättningen skall uppgå till samma belopp för elev och läsår som av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer fastställs för grandskolans elever i årskurs med samma nummer med stod av 46 8 2 mom. andra stycket. För elever i årskurs 10 i specialskolan skall därvid gälla samma belopp som för elever i årskurs 9 i grandskolan.

53 8 Skolstyrelsens beslut enligt 35 8 överklagas hos kammarrätten ge
nom besvär. Skolstyrelsens beslut i andra fall som avses i 10 8 första
stycket eUer i faU som avses i 10 8 andra stycket överklagas hos skolöver
styrelsen genom besvär.

Utbildningsnämndens beslut i faU som avses i 20d 8 överklagas hos skolöverstyrelsen genom besvär.

Andra beslut av skolstyrelsen eller utbildningsnämnden enligt denna lag får överklagas endast genom kommunalbesvär enligt föreskrifter i kommunallagen (1977:179).

Beslut av lokal styrelse för specialskolan enligt 39 a 8 jämfört med 35 8 överklagas hos kammarrätten genom besvär. Andra beslut av lokal styrelse för specialskolan enligt denna lag överklagas hos skolöverstyrelsen genom besvär.

54 § Länsskolnämndens beslut enligt 39 § eller 39 a 8 jämfört med 39 8
överklagas hos kammarrätten genom besvär. Andra beslut av länsskol
nämnden enligt denna lag överklagas hos skolöverstyrelsen genom besvär.

Beslul som avses i 51 8 andra slycket överklagas hos kammarrätten genom besvär.

54 a 8 Beslut som skolöverstyrelsen enligt denna lag har fattat såsom första instans överklagas hos regeringen genom besvär, om inle annat följer av 54 8 andra stycket.

Följande beslut som skolöverstyrelsen har fattat såsom andra instans överklagas hos regeringen genom besvär, nämligen

1. beslut enligt 34 8 eller 39 a 8 jämfört med 34 8,

2. beslut enligt 27 8 eller 28 a eller 29 S jämfört med 27 8,

3. beslut med anledning av besvär över länsskolnämndens beslut om elevområde enligt 41 8 första stycket eller 47 a 8 iredje stycket.

Övriga beslut som skolöverstyrelsen har fattat enligt denna lag såsom andra instans får inte överklagas.

54 b S Enskilda får inte föra talan mot beslut enligt denna lag om vilken eller vilka kommuner eUer landstingskommuner eller delar därav som skall ingå i elevområde.

55 8 Regeringen bemyndigas att meddela föreskrifter som avses i 8 kap. 3 S regeringsformen och som gälla arbetets anordnande i grundskolan och specialskolan, ledighet för elev i sådan skola eller åtgärd för liUrältafö-

14 rande av sådan elev.

Prop. 1985/86: 10 Bilaga 2

Bilaga 2 Utdrag av

lagen (1967:940) angående omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda

i lagens lydelse den 1 juli 1985.

Allmänna bestämmelser

1 8 Denna lag avser psykiskt utvecklingsslörda, som på grand av hämmad förståndsutveckling för sin utbildning eller anpassning i samhället eller i övrigt behöver särskilda omsorger genom det allmänna.

2 8 Landstingskommun skall bereda psykiskt utvecklingsstörda som är bosatta inom landstingskommunen undervisning, värd och omsorger i övrigt enligt denna lag, i den män annan icke drar försorg härom.

Staten sörjer för undervisning av psykiskt utvecklingsstörda som avses i

3 8 fjärde slycket. I samband därmed bereder staten dem omsorger enligt
5 8.

Lagens beslämmelser om landstingskommun äger motsvarande tillämpning pä kommun som icke tillhör landstingskommun, om annat ej föreskrives.

3 8 Undervisning av psykiskt utvecklingsstörda meddelas i särskola. I
samband därmed skall eleverna beredas den personliga och medicinska
omvårdnad som behöves. Särskola omfattar förskola, skola för grundun
dervisning, träningsskola eller yrkesskola eller flera av dessa skolformer.

För psykiskt utvecklingsstörda, som kan gå i särskola men har svårt att anpassa sig till verksamheten i skolan eller för vilkas undervisning fordras särskilda anordningar, meddelas specialundervisning i särskola eller undervisning i specialsärskola.

För psykiskt utvecklingsstörda, som på grund av rörelsehinder, långvarig sjukdom eller liknande omständighet ej kan deltaga i särskolans vanliga arbete, anordnas särskild för dem lämpad undervisning.

Undervisning av sädana psykiskt utveckHngsstörda som på grund av syn- eller hörselskada icke kan följa undervisningen i särskola meddelas i specialskola som avses i 2 a 8 skollagen den 6 juni 1%2 (nr 319).

4 8 För vård av psykiskt utvecklingsstörda skall finnas vårdhem, spe
cialsjukhus, daghem för barn och sysselsättningshem. För utvecklings
störda som behöver vård i vårdhem med särskilda anordningar skall finnas
specialvårdhem.

Psykiskt utvecklingsstörd, som behöver vård enligt denna lag men ej bör erhålla den i inrättning som avses i första slycket, skall tillhandahållas vård i hemmet.

5 8 Psykiskt utvecklingsstörda, som ej kan bo i eget hem men icke
behöver bo i vårdhem eller specialsjukhus, skall beredas bostad i annat
enskilt hem, inackorderingshem eller elevhem.

Organisation m. m. Prop. 1985/86: 10

6 8 Ledningen av landstingskommuns verksamhet enligt denna lag ut
övas av en omsorgsstyrelse, i den mån annat ej följer av sådant beslut som ' °"
avses i 3 kap. 14 § kommunallagen (1977:179).

Landstingskommun fär tillsätta särskild omsorgsstyrelse eller uppdraga ät annan nämnd att vara omsorgsstyrelse. Har så ej skett är sjukvårdsstyrelsen omsorgsstyrelse.

Landstingskommun äger överlåta ledningen av särskola pä skolstyrelsen i den kommun där särskolan är belägen.

Landstingskommun äger besluta att ledningen av specialsjukhus skall utövas av landstingskommunens sjukvårdsstyrelse.

Drives inrättning för omsorger om psykiskt utvecklingsstörda av landstingskommuner gemensamt, får särskild styrelse utses att för inrättningen fuUgöra de uppgifter som annars ankommer på omsorgsstyrelse.

För vissa uppgifter som anges särskilt i denna lag finnes i landstingskommun en beslutsnämnd för psykiskt utveckHngsstörda eller, om regeringen bestämmer det, flera sådana nämnder.

7 8 Hos omsorgsstyrelse skall finnas tjänster som särskolchef, värdchef och överläkare.

8 § Varje landstingskommun skall upprätta en plan för ordnandet av omsorgerna om psykiskt utvecklingsstörda. I planen skall tas upp de inrättningar för psykiskt utvecklingsstörda som behövs. I planen upptagna inrättningar kan vara gemensamma för flera landstingskommuner.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer fastställer planen i den del, som avser särskolan. Planen i övrigt ges in till socialstyrelsen.

9 8 I den mån medel ej tillhandahålles på annat sätt, skall landstingskom
mun svara för kostnaderna för sådan i plan upptagen inrättning som drives
av annan än landstingskommunen i den utsträckning platserna är avsedda
för landstingskommunen.

10 8 Andra än staten eller landstingskommunerna fär driva inrättningar
för psykiskt utvecklingsslörda eller andra verksamheter, som innefattar
yrkesmässigt bedriven undervisning eller värd av psykiskt utvecklings
störda, endast om inrättningen eller verksamheten är godkänd i den ord
ning som regeringen bestämmer.

Drivs en godkänd inrättning eller verksamhet inte pä ett tillfredsställande sätt eller föreligger något annat uppenbart missförhållande och sker inte rättelse, kan godkännandet återkallas. Ett beslut om äterkallelse gäller omedelbart, om inte annat förordnas.

I ärenden enligt denna lag som rör någons vård i en enskild inrättning skall förvaltningslagen (1971:290) Ullämpas.

11 8 Särskola skall slå under ledning av en rektor. För vårdhem, dag
hem, sysselsättningshem, inackorderingshem och elevhem skall finnas
föreståndare.

13 8 Högsta tillsynen över den verksamhet som bedrives enligt denna lag utövas av skolöverstyrelsen och socialstyrelsen med den fördelning av uppgifterna som regeringen bestämmer. För varje inrättning för psykiskt utvecklingsstörda skall en av dessa myndigheter vara huvudtillsynsmyndighet.

2 Riksdagen 1985/86. 1 saml. Nr 10. Bilagedel

Styrelse för omsorger om psykiskt utvecklingsstörda m. m.

14 8 I fråga om särskild omsorgsstyrelse tillämpas bestämmelserna i 3 kap. 2-12 §§ kommunallagen (1977:179) på motsvarande sätt.

16 8 Omsorgsstyrelse skall

verka för att psykiskt utvecklingsstörda inom landstingskommunen fär de omsorger som de behöver,

planlägga och samordna landstingskommunens verksamhet enligt denna lag samt verka för att den utvecklas på tillfredsställande sätt,

handha ledningen av de inrättningar för utvecklingsstörda som drives och den verksamhet i övrigt för dem som utövas av landstingskommunen, om annat ej följer av beslut enligt 6 8 andra, tredje eller fjärde stycket,

utöva lokal tillsyn över andra inrättningar för utvecklingsstörda enligt de närmare föreskrifter regeringen meddelar,

för landstinget framlägga de förslag angående omsorgerna om de utvecklingsstörda som finnes påkallade.

Beslutsnämnd för psykiskt utvecklingsstörda

Inskrivning i särskola och utskrivning därifrån m. m.

24 8 Psykiskt utvecklingsstörd, som kan tillgodogöra sig undervisning men icke kan följa undervisningen inom det aUmänna skolväsendet, är särskolpliktig från och med höstterminen det kalenderår, då han fyller sju år, sä länge han behöver undervisning, dock längst till och med vårterminen det kalenderår då han fyller 21 år. Föreligger synnerliga skäl, kan särskolplikten förlängas till och med vårterminen det kalenderår, då han fyller 23 är.

25 8 Särskolpliktig psykiskt utvecklingsstörd skall inskrivas i särskola, om annat ej följer av 26 eller 33 8. Med inskrivningen fär dock anstå under ett år, om särskilda skäl föreligger.

Utvecklingsstört barn som icke uppnått skolpliktig ålder får inskrivas i särskola, om vårdnadshavaren samtycker till det eller om barnet är omhändertaget för samhällsvård.

26 8 Får psykiskt utvecklingsstörd enskild undervisning, som väsenUigen
motsvarar den undervisning han skulle ha fått i särskola, skall han befrias
frän skolgång.

Har psykiskt utvecklingsstörd befriats frän skolgång, skall prövas om han får tillfredsställande undervisning. Uteblir han från prövning ulan godtagbar orsak eller finnes undervisningen otillfredsställande och vinnes ej rättelse, skall han inskrivas i särskola.

27 § Om inskrivning i särskola, förlängning av särskolplikten och befriel
se frän skolgången beslutar särskolchefen efter samråd med överläkaren
hos omsorgsstyrelsen samt, i fråga om inskrivning i specialsärskola, med

skolans rektor. På begäran av särskolchefen eller överiäkaren eller, i fråga Prop. 1985/86: 10 om inskrivning i specialsärskola, skolans rektor eller när vårdnadshavaren, förmyndaren eller den psykiskt utvecklingsstörde, om han fyllt 15 Bilaga 2 år, icke är ense med särskolchefen, prövas dock frågan av beslutsnämnd för psykiskt utvecklingsstörda. Därvid prövas fråga om inskrivning i specialsärskola av beslutsnämnd i den landstingskommun, där skolan är belägen.

Vad som sägs i första stycket om särskolchef, överläkare och beslutsnämnd skall i fråga om förlängning av särskolplikten för elev i specialsärskola avse skolans rektor och läkare samt beslutsnämnd i den landstingskommun där skolan är belägen.

28 8 Är det med hänsyn till svårigheter att dagligen färdas mellan hem
met och skolan eller annat förhällande påkallat att den som är inskriven i
särskola bor i annat enskilt hem än det egna, i inackorderingshem eller i
elevhem, fär i samband med inskrivningen eller senare beslutas att han
skall bo i sådant hem.

I fråga om beslut som avses i första stycket äger bestämmelserna i 27 8 om inskrivning i särskola motsvarande tillämpning om annat ej följer av 32 8.

29 8 Om uttagning till specialundervisning eller hänvisning till annan skolform i samma särskola beslutar skolans rektor. Är vårdnadshavaren, förmyndaren eller eleven, om han fyllt 15 år, icke ense med rektor, prövas dock frågan av beslutsnämnd för psykiskt utvecklingsstörda. För elev i specialsärskola prövas frågan av beslutsnämnd i den landstingskommun där särskolan är belägen.

30 8 Elev i särskola får utskrivas på försök för prövning av om han kan tillgodogöra sig undervisningen inom det allmänna skolväsendet. Utskrivning på försök får ske även i annat fall, om särskilda skäl föreligger.

Utskrivning pä försök skall avse viss lid, högst sex månader, som kan förlängas med högst sex månader åt gången. Eleven fär åläggas att iakttaga särskilda föreskrifter och ställas under tillsyn av lämplig person.

Undervisningen i särskola får återupptagas, om förhållandena påkallar det. Därvid får fattas beslut i fråga som avses i 28 8.

31 § Elev i särskola skall utskrivas sluUigt, när särskolplikten upphör.
Med eget samtycke får dock elev beredas tillfälle att efter nämnda tidpunkt
slutföra påbörjad yrkesutbildning.

Barn som icke uppnått skolpliktig ålder och ej är omhändertaget för samhällsvård skall utskrivas sluUigt, när vårdnadshavaren begär det.

32 8 Beslut i fråga som avses i 30 8 meddelas av särskolans rektor efter
samråd med skolans läkare.

Om slutlig utskrivning från särskola beslutar särskolchefen efter samråd med överläkaren hos omsorgsstyrelsen. I fråga om elev i specialsärskola beslutar dock skolans rektor efter samråd med skolans läkare. Omsorgsstyrelsen äger uppdraga åt rektor för särskola att efter samråd med skolans läkare besluta om slutlig utskrivning.

Fråga som avses i 30 8 första eller andra stycket eller 1318 prövas dock av beslutsnämnd för psykiskt utvecklingsstörda, om

särskolchefen, överläkaren hos omsorgsstyrelsen, rektorn för särskolan eller skolans läkare begär det,

meningsskiljaktighet i frågan uppstått mellan den som enligt första eller 19

Prop. 1985/86: 10 Bilaga 2

andra stycket äger besluta och vårdnadshavaren, förmyndaren eller eleven, om han fyllt 15 år,

nämnden i andra fall finner att den bör pröva frågan.

I fråga om specialsärskola avser bestämmelserna i tredje slycket beslutsnämnd i den landstingskommun där skolan är belägen.

33 § För särskolpliktig psykiskt utvecklingsstörd, som avses i 3 8 flärde stycket, gäller i tillämpliga delar bestämmelserna i skollagen om undervisning i specialskola i stället för 26-32 SS.

Fråga om särskolplikt efter utgången av vårterminen det kalenderår dä elev fyller 17 år prövas av den lokala styrelsen för specialskolenheten. Uppstår meningsskiljaktighet i denna fråga mellan styrelsen och vårdnadshavaren, förmyndaren eller eleven, prövas frågan av beslulsnämnd för psykiskt utvecklingsslörda i den landsUngskommun där specialskolenhe-len är belägen.

Med eget samtycke fär psykiskt utvecklingsstörd elev i specialskolan beredas tillfälle att slutföra påbörjad yrkesutbildning efter det all hans särskolplikt upphört.

Besvär m. m.

44 8 Mot beslut varigenom

någon inskrivils i särskola eller vårdhem eller i specialsjukhus i annat fall än som avses i 37 8,

särskolplikt eljest ålagts,

särskolelev ålagts att bo i annat enskik hem än det egna, i inackorderingshem eller i elevhem,

ansökan om befrielse från skolgången i särskola avslagits,

begäran om tillstånd att vistas på egen hand utom elevhem, värdhem eller specialsjukhus avslagits helt eller delvis eller sådant tillstånd återkallats,

ansökan om utskrivning från särskola, värdhem eller specialsjukhus avslagits,

undervisning i särskola återupptagits eller återintagning i vårdhem eller specialsjukhus skett efter utskrivning på försök,

någon i samband med utskrivning pä försök ålagts att iakttaga särskilda föreskrifter eller ställts under tillsyn

får talan föras genom besvär hos den psykiatriska nämnd som avses i lagen den 16 juni 1966 (nr 293) om beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa fall. Mot beslut som avses i 23 S första stycket fär dock talan icke föras.

Mot beslut varigenom omsorg enligt denna lag vägrats eller någon utta-gits till specialundervisning eller hänvisats till annan skolform i samma

särskola fär talan föras hos huvudtillsynsmyndigheten genom besvär, om Prop. 1985/86: 10 annat ej framgår av tredje stycket.

Mot beslut av lokal styrelse för specialskolan får talan föras hos läns- Bilaga 2 skolnämnden genom besvär.

I övrigt fär talan icke föras mot beslut i fråga om omsorger om någon enligt denna lag.

45 8 Mot psykiatriska nämndens beslut enligt denna lag eller huvudUll-
synsmyndighetens beslut enligt 44 8 får talan icke föras.

1 fråga om talan mot länsskolnämnds beslut gäller 54 8 skollagen i tillämpliga delar.

46 6 Talan enligt 44 8 eller 45 § andra stycket får föras av vårdnadsha
varen, förmyndaren eller den som beslutet rör, om han fyllt 15 år.

Mot beslut, varigenom inskrivning i särskola, vårdhem eller specialsjukhus vägrats, får talan också föras av skolstyrelsen, barnavårdsnämnden eller socialnämnden.

Talan enligt 44 8 första eller andra stycket fär föras utan inskränkning Ull viss tid.

48 8 Beslul som avses i 30 8 tredje stycket eUer 39 8 tredje stycket samt beslut av beslutsnämnd för psykiskt utvecklingsstörda länder omedelbart UU efterrättelse,

49 8 När psykiatriska nämnden handlägger ärende, som rör särskolplikt eller i annat avseende elev i särskola, skall en av läkarna i nämnden ersättas med ledamot som har särskild erfarenhet av undervisning av psykiskt utveckHngsstörda.

Vid handläggning inför nämnden gäller i övrigt i tillämpliga delar 29 och 31-34 SS lagen om beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa fall.

Övriga bestämmelser

49 a § I ärende, vari 17 8 förvaltningslagen (1971:290) äger tillämpning, får skälen för beslutet utelämnas även i andra fall än som sägs där, om ändamålet med omsorgerna annars skulle motverkas.

50 8 Vid bedömning av fråga om inskrivning i särskola, vårdhem eller specialsjukhus skall läkarintyg och de andra handUngar regeringen föreskriver vara Ullgängliga. Detta gäller dock icke, när domstol överlämnat någon till vård i specialsjukhus.

För inskrivning i särskola eUer vårdhem utan samtycke av vårdnadshavaren, förmyndaren eller den psykiskt utvecklingsstörde, om han fyUt 15 år, får icke godtagas läkarintyg som är utfärdat av överläkaren hos omsorgsstyrelsen. För inskrivning i specialsjukhus utan sådant samtycke får icke godtagas läkarintyg som är utfärdat av läkare som tjänstgör vid sjukhuset.

Bestämmelsema i 4 och 5 §8 förvakningslagen (1971:290) äger icke tillämpning i ärende om utfärdande av läkarintyg som avses i andra stycket.

Särskolchef, vårdchef och överläkare hos omsorgsslyrelsen äger ombesörja undersökning som behöves för att bedöma fråga om inskrivning som avses i första stycket,

Prop, 1985/86:10 51 8 Frågan om utskrivning från särskola, vårdhem eller specialsjukhus

skall prövas fortlöpande.
Bilagal Vårdnadshavaren, förmyndaren eller den psykiskt utvecklingsstörde,

om han fylk 15 år, fär göra ansökan om utskrivning.

Beslutsnämnd är icke skyldig att pröva ansökan om utskrivning, förrän

tre månader förflutit från prövningen av tidigare ansökan,

52 8 I samband med utskrivning från särskola, värdhem eller specialsjukhus skall prövas om andra omsorger som avses i denna lag bör beredas eleven eller patienten efter utskrivningen,

53 8 Skolstyrelse skall vidtaga åtgärder för att den som är i särskolpliktig ålder och kan antagas behöva undervisning i särskola erhåller sådan undervisning.

Socialnämnd skall vidtaga åtgärder för att den som kan antagas behöva vård enligt denna lag beredes sådan vård.

Skolstyrelse och socialnämnd äger ombesörja undersökning, som behöves för att vidtaga åtgärd enligt denna paragraf.

54 § Polismyndighet skall lämna handräckning på begäran av

1) särskolchef eller rektor för särskola, om den som är i särskolpliktig ålder och inskrivits i särskola icke inställer sig i skolan eller i elevhem där han skall bo eller icke återvänder, sedan beslut fattats enligt 39 8 tredje stycket,

2) värdchef eller föreståndare för vårdhem, om den som inskrivits i hemmet icke inställer sig där eller icke återvänder, sedan beslut fattats enligt 39 8 tredje stycket,

3) överläkare vid specialsjukhus, om den som inskrivits i sjukhuset icke inställer sig där eller icke återvänder, sedan beslut fattats enligt 39 S tredje stycket,

4) särskolchef, vårdchef, rektor för särskola, föreståndare för vårdhem eller överläkare vid specialsjukhus för att återföra inskriven, som avvikit frän särskola, elevhem, värdhem eller specialsjukhus eller som icke återvänder till elevhem, värdhem eller specialsjukhus sedan tid för tillstånd att vistas på egen hand utom inrättningen löpt ut eller tillståndet återkallats,

5) tjänsteman eller myndighet som anges i 50 8 sista stycket eller 53 8, om någon icke inställer sig till undersökning som han skall genomgå enHgt nämnda lagrum.

Handräckning enligt första stycket 1, 2 eller 3 får lämnas endast om det beslut som den begärda handräckningen avser skall lända till efterrättelse omedelbart,

56 § Avgift utgår icke för omsorger enligt denna lag. Av den som icke är
berättigad till folkpension i form av hel förtidspension eller ålderspension
och som har inkomst av eget arbete får dock uttagas skälig ersättning för
kost och för bostad, som tillhandahålles honom.

Vid tillämpning av 10 kap. 3 8 lagen den 25 maj 1962 (nr 381) om allmän försäkring anses specialsjukhus som annan anstalt än sjukhus.

57 8 Den som driver enskild inrättning eller verksamhet i strid mot
bestämmelserna i 10 8 första stycket, dömes till böter eller fängelse i högst
sex månader.

Prop. 1985/86:10 Bilaga 3

Bilaga 3 Sammanfattning av skolförfattningsutredningens

betänkande (Ds U 1981:4) Skollagen

Utredningen lägger i betänkandet fram förslag till en ny skollag, som avses ersätta gällande skollag (1962: 319). Förslaget innebär väsentligen en författningsteknisk och språklig bearbetning av gällande bestämmelser. Det innehåller också förslag till förenklingar i sakligt hänseende.

I förslaget till ny lag har språket i den nuvarande lagen genomgående moderniserats och förenklats. Dispositionen av lagtexten har gjorts mera överskådlig. Hänvisningar mellan olika paragrafer har undvikits eller försetts med förtydligande text.

Föreskrifter som enligt utredningen numera torde sakna praktisk betydelse föreslås bli utmönstrade. Detsamma gäller en del detaljföreskrifler, bl, a, rörande den kommunala skolverksamheten, liksom bestämmelser om sådant som utredningen betraktar som självklarheter.

Utredningen föreslår att bestämmelserna om den kommunala skolledningen i primärkommuner och landstingskommuner görs mera enhetliga. Vissa grundläggande bestämmelser om intagningsnämnder för gymnasieskolan föreslås inflyta i skollagen. Bestämmelserna om utbildningens organiserande i grundskolan och specialskolan bör enligt utredningen få en mera allmän utformning.

Av rättssäkerhetsskäl förordas vissa ändringar i handläggningsordningen när det gäller föreläggande och utdömande av vite mot tredskande vårdnadshavare samt angående hämtning.

Bestämmelserna om skolhälsovården föreslås bli enheUiga för de skolformer som regleras i skollagen.

Utredningen framhåller att utvecklingen medfört att ordet undervisning i skollagen kommit att omfatta en mängd verksamhetsformer som enligt det allmänna språkbruket inte kan anses vara undervisning. Utredningen föreslär att begreppet utbildning i stället används som samlingsbeteckning för all verksamhet som bedrivs i skolans regi i syfte att uppnå skolans målsättning.

Utredningen uppmärksammar frågan om omfattningen av det kommunala kostnadsansvaret för utbildning i grandskolan och gymnasieskolan. Skollagens föreskrifter om detta är enligt utredningen delvis oklara. Det gäller t. ex. vad som utan kostnad skall tillhandahållas eleverna. Utredningen har därför undersökt innebörden i skollagens undervisningsbegrepp, som har grundläggande betydelse för kostnadsansvaret.

Skollagens bestämmelser om vilket elevområde en elev skall tillhöra är delvis olika för grundskolan och gymnasieskolan. Enhetliga bestämmelser föreslås. Vidare föresläs att bestämmelserna om interkommunal ersättning förenklas på sä sätt att kostnadsfördelningen mellan olika kommuner generellt knyts till kyrkobokföringen, såvitt gäller elever som är kyrkobokförda i riket.

I lagförslagets inledningskapitel finns bestämmelser om skolans mälsält-
24 ning samt om huvudmannaskap och kostnadsansvar. I 2 kap. finns före-

1 kap. Allmänna föreskrifter

Inledande föreskrifter

1 8 Denna lag innehåller föreskrifter om utbildningen i skolformerna
grundskola, specialskola och gymnasieskola.

Lagen innehåller även föreskrifter om enskilda skolor och privatutbildning samt om skolhälsovård.

2 8 Föreskrifter om utbildningen av vissa psykiskt utvecklingsstörda
finns i lagen (1967:940) angående omsorger om vissa psykiskt utvecklings
störda.

Utbildningens mål

3 8 Samhällets utbildning av barn och ungdom skall

ge eleverna kunskaper,

utveckla deras färdigheter, och

i samarbete med hemmen främja deras utveckling till harmoniska människor och till dugliga och ansvarskännande samhäUsmedlemmar.

Huvudmannaskap m. m.

4 8 Varje kommun skall anordna grundskola samt främja ungdomars utbildning i gymnasieskolan.

5 8 Staten skall anordna specialskola.

6 8 Varje landstingskommun skall främja ungdomars utbildning i gymnasieskolan.

Kostnadsansvar

1 8 Utbildningen i grundskolan, specialskolan och gymnasieskolan skall vara kostnadsfri för eleverna.

En kommun eller landstingskommun, som bedriver gymnasieskola, får besluta att eleverna i denna skolform helt eller delvis själva skall bekosta sådana nödvändiga läroböcker, skrivmateriel och andra utbildningshjälpmedel som används för eget bruk.

8 8 All skolhälsovård skall vara kostnadsfri för eleverna.

2 kap. Kommunernas och landstingskommunernas skolledning Prop. 1985/86: 10

Styrelse

Bilaga 4

1 8 I varje kommun skall det finnas en skolstyrelse. Skolstyrelsen skall

vara styrelse för kommunens grundskola och gymnasieskola.

2 § I varje landstingskommun, som har anordnat gymnasieskola, skall
det finnas en utbildningsnämnd. Utbildningsnämnden skall vara styrelse
för landstingskommunens gymnasieskola.

Landstinget skall antingen tillsätta en särskild utbildningsnämnd eller ge en annan nämnd i uppdrag att vara utbildningsnämnd.

3 8 Till skolstyrelsens uppgifter hör att

beakta den allmänna utvecklingen på skolväsendets område, och

Ullse alt barn och ungdomar i kommunen bereds tillfredsställande utbildning.

Skolstyrelsen skall vidare ha inseende över allt som gäller skolväsendet i kommunen och ha hand om förvaltning och verkställighet inom sitt verksamhetsområde. Detta gäller dock inte i den mån någon annan skall svara för uppgifterna enligt lag, annan föreskrift eller beslut som avses i 3 kap. 14 8 kommunallagen (1977:179).

Detsamma gäller utbildningsnämnden i fråga om landstingskommunens gymnasieskola.

4 8 Följande föreskrifter i 3 kap. kommunallagen (1977: 179) gäller i
tillämpliga delar skolstyrelse och särskild utbildningsnämnd:

2 8 om antalet ledamöter m. m.,

3 8 första slycket om valbarhet m. m.,

4 8 om rätt till ledighet frän anställning,

5 8 första stycket om mandattid,

5 8 tredje stycket om verkan av ledamots avgång,

6 8 om ordförande och vice ordförande,

7 8 om tid och plats för sammanträde samt om närvarorätt vid sammanträde,

8 8 om suppleants tjänstgöring m. m.,

9 8 första stycket om beslutförhel,

10 8 om beslutsförfarande och protokoll m. m.,

11 8 om delgivning m.m.,

12 8 om reglemente och delegation.

För Stockholms kommun gäller dock inte 3 kap. 5 8 första stycket eller 6 S kommunallagen.

Ett delegationsuppdrag enligt 3 kap. 12 8 andra stycket kommunallagen får inte omfatta befogenhet -att meddela eller återkalla godkännande för enskild skola enligt 8 kap. I och 2 SS denna lag.

5 8 Utan hinder av 2 8 2 förvaltningslagen (1971:290) skall föreskrifterna
om jäv m.m. i 4 och 5 SS nämnda lag tillämpas i samtliga ärenden hos
skolstyrelse och särskild utbildningsnämnd.

Planeringsråd

6 8 Varje skolstyrelse skall utse ett planeringsråd.
Planeringsrädet skall dels biträda styrelsen i frågor som gäller utbild
ningens anknytning till arbetslivet, dels följa yrkesutbildningen i kom
munen. 27

Prop. 1985/86:10 Planeringsrådet skall ha minst fem ledamöter. 1 planeringsrådet skall det

finnas företrädare för arbetsgivare och arbetstagare samt för den offentliga
Bilaga 4 arbetsförmedlingen.

Yrkesråd

7 8 Om en kommun har anordnat gymnasieskola skall skolstyrelsen utse
ett eller flera yrkesråd.

Yrkesråd skall biträda styrelsen i frågor som gäller utbildningens yrkesinriktning.

Varje yrkesräd skall ha minst tre ledamöter. I yrkesrådet skall det finnas företrädare för arbetsgivare och arbetstagare.

Motsvarande föreskrifter gäller för en landstingskommun som har anordnat gymnasieskola.

8 8 I stället för att utse yrkesräd fär en skolstyrelse ge planeringsrådet i
uppdrag att fullgöra sådana uppgifter som ankommer på yrkesråd.

Ytterligare föreskrifter om skolledningen

9 § Regeringen meddelar ytterligare föreskrifter om kommunernas och
landstingskommunernas skolledning.

3 kap. Centrala och regionala myndigheter

1 8 Skolöverstyrelsen skall vara central förvaltningsmyndighet för grundskolan, specialskolan och gymnasieskolan,

2 § I varje län skall det finnas en länsskolnämnd. Länsskolnämnden skall inom länet ha inseende över grundskola, specialskola och gymnasieskola samt även i övrigt över utbildningen av skol-pUktiga barn.

3 8 Länsskolnämnden skaU ha nio ledamöter. För varje ledamot skall det finnas en personlig suppleant.

Ledamöterna och suppleanterna skall vara bosatta i länet. De skall utses för tre år räknat från och med den 1 januari året efter det när allmänna val till landsting och kommunfullmäktige har ägt rum,

4 8 Av ledamöterna i länsskolnämnden skall två utses av regeringen, en
av skolöverstyrelsen, en av länsstyrelsen och fem av landsUnget.

I Gotlands län skall fem ledamöter utses av kommunfuUmäklige i Gollands kommun,

I Göteborgs och Bohus län saml i Malmöhus län skaU tre ledamöter utses av landstinget och tvä ledamöter av kommunfullmäkUge i Göteborgs kommun respektive Malmö kommun.

Suppleantema skaU utses på samma sätt som ledamöterna.

5 8 Av de två ledamöter som regeringen utser skall den ene företräda
arbetsgivare och den andre arbetstagare.

Regeringen anger ytterligare villkor för ledamöterna och suppleanterna.

4 kap. Elevområden Prop. 1985/86: 10

1 8 Ett eievområde skall finnas för varje skolform som en kommun eller
landstingskommun anordnar. Om det är lämpligt får särskilt elevområde Bilaga 4
finnas för viss del av en skolform, såsom för stadium i grundskolan eller
studieväg i gymnasieskolan.

Ett elevområde skall alltid omfatta den kommun eller landstingskommun som anordnar skolformen. Elevomrädet får dessutom omfatta en eller flera andra kommuner eller landstingskommuner eller delar därav.

2 8 Sådana elevområden som berör kommuner i endast ett län eller
endast en landstingskommun skall bestämmas av länsskolnämnden.

Om en fråga om elevområde berör kommuner i flera län eller flera landstingskommuner fattas beslutet av de berörda länsskolnämnderna. Kan länsskolnämnderna inte enas. skall frågan hänskjutas till regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.

3 8 Regeringen får bestämma att beslut om elevområde skall meddelas av regeringen eller av den myndighet som regeringen bestämmer.

4 8 Till ett elevområde hör

1. den som är kyrkobokförd inom elevomrädet,

2. den som inte är kyrkobokförd i rikel eller saknar stadigvarande vistelseort men uppehåller sig inom elevområdet.

5 8 I en kommuns grundskola skall tas emot barn som tillhör grundskolans elevområde samt barn för vilka denna grundskola är lämpligast med hänsyn till barnets personliga förhållanden eller av andra särskilda skäl.

6 8 1 en kommuns eller landstingskommuns gymnasieskola skall företrädesvis tas emot behöriga inträdessökande som tillhör gymnasieskolans eievområde eller för vilka denna gymnasieskola är lämpligast med hänsyn till sökandens personliga förhållanden eller av andra särskilda skäl.

1 män av plats skall även tas emot annan inträdessökande, som inte kan få plats i önskad utbildning i skolform av samma slag inom det elevområde som sökanden tillhör.

7 8 Om en kommun pä grund av föreskrift i 5 eller 6 8 i sin grundskola
eller gymnasieskola har tagit emot en elev som inle är kyrkobokförd inom
kommunen, har kommunen rätt till ersättning av elevens kyrkobokförings
kommun eller, i fråga om sädan elev som inle är kyrkobokförd i riket,
elevens vistelsekommun.

En landstingskommun, som har anordnat gymnasieskola, är i motsvarande fall berättigad till ersättning frän annan landstingskommun eller kommun som inte tillhör någon landstingskommun.

Föreskrifterna om rätt till ersättning gäller på motsvarande sätt om en vuxen elev har tagits emot i en gymnasieskola.

8 8 Om berörda kommuner eller landstingskommuner inte kommer över
ens om annat, skall ersättning enligt 7 8 bestämmas enligt föreskrifter som
meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.

Tvister om ersättning skall hänskjutas till länsskolnämnden.

Om en sådan tvist berör kommuner i flera län eller flera landstingskommuner och länsskolnämnderna inte kan enas. skall frågan hänskjutas till regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.

Prop. 1985/86: 10 5 kap. Grundskolan

Räii till utbildning samt skolplikt Bilaga 4

1 8 Varje barn som är bosatt i riket har rätt att få utbildning i grundskolan

från och med höstterminen det kalenderår barnet fyller sju år till och med vårterminen del kalenderår barnet fyller sexton är.

Under denna tid skall barnet fullgöra skolpUkt genom att delta i utbildningen i grundskolan, om inte annat anges särskilt.

Föreskrifter om rätt till utbildning och om skolplikt i specialskolan i stället för grundskolan finns i 6 kap.

2 8 Om ett barn har nått skolmognad fär skolstyrelsen på begäran av barnets vårdnadshavare tillåta att barnet börjar i grundskolan höstterminen det kalenderår barnet fyller sex är.

3 8 Om ett skolpliktigt barn inte har nått skolmognad får skolstyrelsen, efter medgivande av barnets vårdnadshavare, besluta att barnet skall börja i grundskolan först höstterminen det kalenderår barnet fyller åtta år.

När ett sådant beslut har meddelats skall barnet gå i förskola enligt föreskrifter i socialtjänstlagen (1980:620). Denna skyldighet gäller högst 525 timmar.

4 8 Regeringen får förordna att intagning i grundskolan i vissa fall skall ske endast vartannat år.

5 § 1 stället för att delta i utbildningen i grundskolan får ett barn fullgöra sin skolplikt på något av följande sätt:

1. Genom att delta i utbildningen i sameskolan. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar närmare föreskrifter härom.

2. Genom att delta i utbildningen i enskild statsunderstödd skola. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar närmare föreskrifter härom.

3. Genom att delta i utbildningen i annan enskild skola som har godkänts av skolstyrelsen enligt 8 kap. 1 8.

4. Genom att delta i privatutbildning som har godkänts av skolstyrelsen enligt 8 kap. 4 §.

6 8 Ett barn har fullgjort sin skolplikt när barnet tillfredsställande har
gått igenom högsta årskursen i grundskolan eller motsvarande årskurs i
annan skolform där skolplikten får fullgöras.

Skolplikten skall också anses fullgjord om barnet vid särskild prövning visat sig ha motsvarande kunskaper.

7 S Om det finns särskilda skäl med hänsyn till en elevs bästa fär skolsty
relsen medge att eleven avslutar sin utbildning i grundskolan tidigast vid
utgången av vårterminen det kalenderår eleven fyller femton år.

Sådant medgivande får ges endast om eleven under återstodfen av sin skolpliktstid fär lämplig utbildning eller sysselsättning. Om detta villkor inte längre uppfylls skall skolstyrelsen återkalla medgivandet.

En elev som har slutat grundskolan enligt denna paragraf skall stå under skolstyrelsens tillsyn tills skolplikten upphör.

8 8 Om en elev, när skolplikten upphör, inte tillfredsställande har gått
2Q igenom högsta årskursen i grandskolan och eleven anses kunna tillgodo
göra sig utbildningen, fär skolstyrelsen på begäran av elevens vårdnadsha
vare medge att eleven fullföljer sin utbildning i grundskolan.

Utbildningens organisation

12 8 Grundskolan skall ha nio årskurser.

Årskurserna skall vara fördelade på olika stadier enligl följande; Årskurserna 1-3 Lågstadium Årskurserna 4-6 Mellanstadium Årskurserna 7-9 Högstadium

13 8 Utbildningen skall anordnas så att olika behov och intresseinrikt
ningar hos eleverna kan tillgodoses. Särskilt stöd skall ges till sådana
elever som har svårt att följa eller inte kan delta i den vanliga utbildningen.

Regeringen meddelar föreskrifter om rätt för en kommun att i vissa fall överiåta ät annan att anordna utbildning för sädana elever som på grund av handikapp eller sjukdom inte kan delta i den vanliga utbildningen.

14 8 En elev skall på begäran av vårdnadshavare befrias frän att delta i
religiösa inslag i utbildningen, om eleven tillhör ett trossamfund som av
regeringen fått tillstånd att i skolans ställe ombesörja utbildning i religions
kunskap.

Fråga om att vägra en elev sådan befrielse skall prövas av skolstyrelsen.

6 kap. Specialskolan

Inledande föreskrifter

1 8 Föreskrifterna i detta kapitel gäller endast sädana barn som pä grund av synskada, dövhet, hörselskada eller talskada inte kan delta i utbildningen i grundskolan.

2 8 För specialskolan skall finnas lokala styrelser. Regeringen meddelar föreskrifter om sädana styrelser.

Rätt till UtbUdning saml skolplikt

3 8 Varje barn som är bosatt i riket och har något handikapp, som avses i
1 §, har rätt att fä utbildning i specialskolan frän och med höstterminen det
kalenderår barnet fyller sju år till och med vårterminen det kalenderår
barnet fyller sjutton år.

Under denna tid skall barnet fullgöra skolplikt genom alt delta i utbild
ningen i specialskolan, om inte annat anges särskilt. 31

Prop. 1985/86:10 4 8 Lokal styrelse för specialskolan skall pröva frågor om rätt till utbildning och om skolplikt i specialskolan.

Bilaga 4

5 8 Om ett barn har natt skolmognad far den lokala styrelsen på begäran

av barnets vårdnadshavare tillåta att barnet börjar i specialskolan höstterminen del kalenderår barnet fyller sex är.

6 8 Om ett skolpliktigt barn inte har nätt skolmognad får den lokala
styrelsen, efter medgivande av barnets vårdnadshavare, besluta att barnet
skall börja i specialskolan först höstterminen det kalenderår barnet fyller
åtta år.

När ett sådant beslut har meddelats skall barnet gå i förskola enligt föreskrifter i socialtjänstlagen (1980:620). Denna skyldighet gäller högst 525 Ummar.

7 8 Regeringen får förordna att intagning i specialskolan i vissa fall skall ske endast vartannat år.

8 8 Skolöverstyrelsen får medge att ett barn fullgör sin skolplikt pä annat sätt än genom att delta i utbildningen i specialskolan.

9 8 Ett barn har fullgjort sin skolplikt när barnet tillfredsställande har gått igenom högsta årskursen i specialskolan.

Skolplikten skall också anses fullgjord om barnet vid särskild prövning visat sig ha motsvarande kunskaper.

10 8 Om det finns särskilda skäl med hänsyn till en elevs bästa får den
lokala styrelsen för specialskolan medge att eleven avslutar sin utbildning i
specialskolan tidigast vid utgången av vårterminen det kalenderår eleven
fyller femton är.

Sådant medgivande fär ges endast om eleven under återstoden av sin skolpliklstid får lämplig utbildning eller sysselsättning. Om detta villkor inle längre uppfylls skall den lokala styrelsen återkalla medgivandet.

En elev som slutat specialskolan enligt denna paragraf skall stå under den lokala styrelsens tillsyn tills skolplikten upphör.

11 8 Om en elev, när skolplikten upphör, inte tillfredsställande har gått igenom högsta årskursen i specialskolan och eleven anses kunna tillgodogöra sig utbildningen, får den lokala styrelsen på begäran av elevens vårdnadshavare medge att eleven fullföljer sin utbildning i specialskolan.

12 8 Vårdnadshavare till ett skolpliktigt barn skall tillse att barnet fullgör sin skolplikt.

13 8 Vårdnadshavare, som av tredska hindrar att ett skolpliktigt barn fullgör sin skolplikt, fär av den lokala styrelsen vid vite föreläggas att tillse att barnet fullgör sin skolplikt. Ett sådant föreläggande skall omedelbart följas.

Om föreläggandel inte följs fär länsrätten, pä talan av den lokala styrelsen, utdöma vitet. Sådant vite får inte förvandlas till fängelse.

14 8 Om synnerliga skäl föreligger får länsrätten, på talan av den lokala
styrelsen, förordna att en skolpliktig elev i specialskolan skall hämtas till
skolan med biträde av polismyndighet. Ett sådant beslut får verkställas

32 även om det överklagas.

Utbildningens organisation Prop. 1985/86: 10

15 8 Specialskolan skall ha tio årskurser.

Årskurserna skall vara fördelade pä lågstadium, mellanstadium och hög- Bilaga 4 stadium. Regeringen meddelar närmare föreskrifter härom.

16 8 Utbildningen skall anordnas så att olika behov och intresseinrikt
ningar hos eleverna kan tillgodoses. Särskilt stöd skall ges lill sådana
elever som har svårt att följa eller inte kan delta i den vanliga utbildningen.

Utbildningen skall anpassas efter varje elevs utveckling.

17 8 En elev skall pä begäran av vårdnadshavare befrias frän att delta i
religiösa inslag i utbildningen, om eleven Ullhör ett trossamfund som av
regeringen fått tillstånd att i skolans ställe ombesörja utbildning i religions
kunskap.

Fråga om alt vägra en elev sädan befrielse skall prövas av den lokala styrelsen för specialskolan.

7 kap. Gymnasieskolan

1 8 Ungdomar som är bosatta i riket och uppfyller föreskrivna behörig
hetsvillkor har rätt att i mån av plats få utbildning i gymnasieskolan.

Föreskrifter om behörighetsvillkor och om urval bland inträdessökande meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.

2 § För prövning av frågor om intagning i gymnasieskolan skall det
finnas intagningsnämnder.

En intagningsnämnd skall ha minst sex ledamöter. I intagningsnämnden skall det finnas företrädare för gymnasieskolan och grundskolan samt för allmänna intressen.

Närmare föreskrifter om intagningsnämnderna meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.

3 8 En elev skall på begäran av vårdnadshavare befrias frän att delta i
religiösa inslag i utbildningen, om eleven tillhör ett trossamfund som av
regeringen fält tillstånd att i skolans ställe ombesörja utbildning i religions
kunskap.

Fråga om att vägra en elev sådan befrielse skall prövas av skolstyrelsen eller utbildningsnämnden.

8 kap. Enskilda skolor och privatutbildning

Godkänd enskild skola

1 8 En enskild skola skall godkännas för att få ta emot elever för fullgö
rande av skolplikt om

utbildningen vid skolan till art, omfattning och allmän inriktning väsentligen motsvarar grundskolans, samt

skolan förestås av en lämplig person med tillräcklig pedagogisk skicklighet.

Ansökan om godkännande skall göras hos skolstyrelsen i den kommun där skolan skall bedriva verksamhet.

2 8 Om en godkänd enskild skola

inte längre uppfyller de villkor som anges i 1 8, eller 33

3 Riksdagen 1985/86- 1 saml. Nr 10. Bilagedel

Prop. 1985/86: 10 utbildningen inte leds av lärare med tillräcklig pedagogisk skicklighet,

eller

Bilaga 4 skolan av annan anledning inte drivs på tillfredsställande sätt

skall skolstyrelsen förelägga skolans ledning att avhjälpa bristerna.

Om ett sådant föreläggande inte följs fär skolstyrelsen återkalla godkännandet.

3 § I en godkänd enskild skola får ett barn som inle uppnått skolpliktsåldern las emot i en årskurs, som motsvarar en årskurs i grundskolan, tidigast höstterminen det kalenderår barnet fyller sex år och då under förutsättning att barnet har nått skolmognad.

Privatuthitdning

4 8 Om ett skolpliktigt barns vårdnadshavare vill anordna privatutbild
ning i stället för att låta barnet delta i grundskolans utbildning skall detta
anmälas till skolstyrelsen.

Skolstyrelsen skall godkänna privatutbildningen om barnet genom denna kan fä kunskaper och grundläggande färdigheter som väsentligen motsvarar vad barnet kan få genom alt delta i grundskolans utbUdning.

5 8 Ett barn som skall delta i privatutbildning enligt 4 8 fär av skolstyrel
sen kallas till prövning när det finns skäl till detta.

Om sädan privatutbildning inte är tillfredsställande, skall skolstyrelsen förelägga barnets vårdnadshavare att avhjälpa bristerna. Om föreläggandet inte följs får skolstyrelsen återkalla godkännandet.

Skolöverstyrelsens tillsyn i vissa fall

6 8 När särskilda skäl föreligger får skolöverstyrelsen inspektera sådan enskild skola som annars inte står under statlig myndighets inseende och som tar emot elever som inte har fyllt 20 år.

Om allvariiga missförhållanden råder inom skolan skall skolöverstyrelsen förelägga skolans ledning att avhjälpa missförhållandena. Om föreläggandet inte följs får skolöverstyrelsen vid vite förbjuda att skolan tar emot elever som inte har fyllt 20 år.

9 kap. Skolhälsovård

1 8 Skolhälsovård skall finnas inom
grundskolan,

specialskolan,

gymnasieskolan, på utbildning som omfattar minst ett läsår,

sameskolan, och

enskilda statsunderstödda skolor för skolpliktiga elever.

2 8 Skolhälsovården skall främst vara förebyggande. Den skall även omfatta annan hälso- och sjukvård som kan meddelas genom skolan.

3 8 Alla elever har rätt att pä begäran bli undersökta av läkare och att i övrigt anlita skolhälsovården.

Läkarundersökning är obligatorisk för eleverna i de fall som anges i 4-

34 7 88.

4 8 Varje elev i grundskolan skall genomgå allmän läkarundersökning i Prop. 1985/86: 10
början av första läsåret och därefter minst vart tredje är.

Detsamma gäller elever i sameskolan och skolpliktiga elever i enskild Bitasa 4 statsunderstödd skola.

5 8 Varje elev i specialskolan skall genomgå fullständig läkarundersök
ning snarast efter det att eleven har tagits in i specialskolan. Den skada
som har föranlett intagningen skall undersökas av specialist.

Varje elev i specialskolan bör genomgå allmän läkarundersökning minst tvä gånger om året och undersökas av specialist när det behövs.

6 8 Varje elev som deltar i utbildning i gymnasieskolan, som omfattar minst ett läsår, skall läkarundersökas en gång under första läsåret och därefter högst vartannat år enligt föreskrifter som meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.

7 8 Utöver vad som sägs i 4-6 SS skall en elev undersökas av läkare dels när skolläkaren anser det vara nödvändigt med hänsyn till elevens hälsa, dels när personal vid skolan eller elevens vårdnadshavare begär det.

8 8 Vad som åligger en kommun i fråga om skolhälsovården får efter överenskommelse med en landstingskommun i stället fullgöras av denna.

9 § Regeringen fär medge undantag frän föreskrifterna i detta kapitel om skolhälsovården i sameskolan och i enskild statsunderstödd skola.

10 kap. Övriga föreskrifter

Överklagande av beslut

1 § Skolstyrelsens beslut får överklagas hos länsskolnämnden genom
besvär om beslutet gäller

mottagande av elev enligt 4 kap. 5 eller 6 S,

UtbUdning i grundskolan vid sex år enligt 5 kap. 2 8,

uppskjutande av utbildning i grundskolan enligt 5 kap. 3 S,

fullgjord skolplikt enligt 5 kap. 6 8,

befrielse från utbildning i grundskolan enligt 5 kap. 7 S,

förlängd utbildning i grundskolan enligt 5 kap. 8 8,

befrielse från att deka i religiösa inslag i utbildningen enligt 5 kap. 14 S eller 7 kap. 3 8,

godkännande eller äterkallelse av godkännande för enskild skola enligt 8 kap. 1 och 2 SS,

godkännande eller äterkallelse av godkännande av privalutbildning enligt 8 kap. 4 och 5 8S,

Andra beslut som skolstyrelsen har meddelat enligt denna lag får endast överklagas genom kommunalbesvär enligt föreskrifter i kommunallagen (1977:179).

2 § Utbildningsnämndens beslut får överklagas hos länsskolnämnden
genom besvär om beslutet gäller

mottagande av elev enligt 4 kap, 6 §,

befrielse från att delta i religiösa inslag i utbildningen enligt 7 kap. 3 S,
Andra beslut som utbildningsnämnden har meddelat enligt denna lag får
endast överklagas genom kommunalbesvär enligt föreskrifter i kommunal
lagen (1977:179). 35

Bemyndiganden m.m.

6 8 Regeringen bemyndigas att i fråga om grandskolan och specialskolan
meddela föreskrifter som avses i 8 kap. 3 8 regeringsformen och som gäller
arbetets anordnande, ledighet för elev eller åtgärd för elevs tillrättaföran
de.

Regeringen bemyndigas vidare all meddela föreskrifter om kommuns befattning med grundskola och gymnasieskola samt om landstingskommuns befattning med gymnasieskola.

Försöksverksamhet fär anordnas i skola enligt föreskrifter som regeringen meddelar.

7 8 Regeringen fär överlåta åt förvaltningsmyndighet att meddela närma
re föreskrifter i de hänseenden som anges i 6 8.

Övergångsbestämmelser

1. Denna lag träder i kraft den . Genom lagen upphävs
skollagen (1962:319),

2. Äldre föreskrifter skall fortfarande gälla i fråga om utdömande av sådant vite som har förelagts enligt 39 8 skollagen (1962: 319) före utgången av

3. Om det i lag eller annan författning hänvisas till en föreskrift som ersatts genom en föreskrift i denna lag, skall i stället den nya föreskriften tillämpas.

Bdaga5

Prop, 1985/86: 10 Bilaga 5

Sammanställning av remissyttrandena över skolförfattningsutredningens betänkande (Ds U 1981:4) Skollagen

Remissinstanserna

Efter remiss har yttranden över betänkandet avgetts av socialstyrelsen, statskontoret, riksrevisionsverket (RRV), riksskalteverket (RSV), statens arbetsgivarverk (SAV), universitets- och högskoleämbetet (UHÄ), skolöverstyrelsen (SÖ), arbetsmarknadsstyrelsen (AMS), statens invandrarverk (SIV), hovrätten för Övre Norrland, kammarrätten i Jönköping, samtliga länsskolnämnder, länsstyrelserna i Södermanlands och Jämtlands län, styrelsen för Östervångsskolan, styrelsen för Tomtebodaskolan, sameskolstyrelsen, svenska språknämnden, utredningen (U 1978:04) om kommunal vuxenutbildning (komvux-utredningen), integrationsutredningen (U 1978:07), kommittén (U 1979:13) angående skolor med enskild huvudman (SEH-kommittén), förskola-skola-kommittén (U 1981:01), Svenska kommunförbundet. Landstingsförbundet, Tjänstemännens centralorganisation (TCO), Centralorganisationen SACO/SR, Landsorganisationen i Sverige (LO), Svenska arbetsgivareföreningen (SAF), Riksförbundet Hem och Skola (RHS), styrelsen för Estniska Skolan i Stockholm, Centerns ungdomsförbund (CUF), Moderata ungdomsförbundet (MUF), Göteborgs och Bohus läns värdskoleförbund, Stockholms läns. Malmöhus läns, Jönköpings läns, Göteborgs och Bohus läns och Västmanlands läns landstingskommuner samt Stockholms, Göteborgs, Malmö, Botkyrka, Värmdö, Tierps, Eskilstuna, Nyköpings, Ljungby, Olofströms, Östra Göinge, Helsingborgs, Svedala, Halmstads, Tjörns, Färgelanda, Trollhättans, Vara, Kristinehamns, Hällefors, Ludvika, Ljusdals, Örnsköldsviks, Umeå och Vilhelmina kommuner,

UHÄ har bifogat yttranden frän universiteten i Stockholm, Uppsala och Lund, För universitetet i Stockholm har rektorsämbetet till UHÄ överlämnat ett yttrande som inhämtats frän universitetets juridiska fakultetsnämnd. För universitetet i Uppsala har rektorsämbetet yttrat sig. Frän universitetet i Lund föreligger yttranden frän juridiska fakultetsnämnden och förvaltningsnämnden för lärarhögskolan och musikhögskolan i Malmö, vilka yttranden rektorsämbetet har överlämnat till UHÄ med eget yttrande i anslutning till juridiska fakultetsnämndens yttrande. UHÄ har i sitt eget yttrande såvitt gäller den lagtekniska frågan om skolplikten och åsiktsskyddet hänvisat till vad som anförts av de juridiska fakultetsnämnderna vid universiteten i Stockholm och Lund.

För Göteborgs kommun har kommunstyrelsen som svar på remissen överlämnat ett yttrande från Göteborgs allmänna skolstyrelse. Kommunstyrelsen har även bifogat tjänsteutlåtande från Göteborgs stadskansli.

Länsstyrelsen i Jämtlands län har hänvisat till yttrandet från länsskol
nämnden i samma län. 37

Prop. 1985/86: 10 Länsstyrelsen i Södermanlands län har bifogat yttranden från Söder-

manlands läns landstingskommun och Oxelösunds kommun.

Bilaga 5 Yttranden har dessutom kommit in från Sveriges Psykologförbund och

Skolledarförbundet.

Sammanställningens disposition m. m.

1 det följande redovisas först remissinstansernas allmänna inställning (avsnitt 1) samt vissa synpunkter rörande lagförslagets uppbyggnad, terminologi m. m. (avsnitt 2).

Sedan följer såsom avsnitten 3-12 en redovisning av yttranden med utgångspunkt i utredningens förslag till olika kapitel i skollagen. Därvid lämnas för varje kapitel först vissa uppgifter om ändringar i den nuvarande skollagen som har skett efter det att utredningen lade fram sitt förslag.

Avslutningsvis tas upp vissa ytteriigare frågor som har berörts av en eller flera remissinstanser (avsnitt 13).

I sammanställningen har som regel inte tagits med remissynpunkter i frågor som riksdagen har tagit ställning till genom beslut om ändringar i den nuvarande skollagen efter det att utredningens betänkande avlämnades.

1 Remissinstansernas allmänna inställning

Skolförfattningsutredningens uppgift har varit att se över den nuvarande skollagen från främst språklig och författningsteknisk synpunkt.

Utredningens förslag till ny skollag har fält ett i huvudsak mycket positivt mottagande.

SÖ säger sig med tillfredsställelse ha tagit del av skolförfattningsutredningens första betänkande och tillägger: Stora förtjänster ligger i den genomförda huvuduppgiften att redaktionellt och språkligt omarbeta skollagen - en lagtext som i sina huvudsakliga delar nu är mer än tjugo år gammal och som pä sin Ud var ett förstlingsverk på området. Men dessutom har utredningen i.detta betänkande bl.a. samlat och med stor pregnans behandlat ett rikt stoff både i sakfrågor och i författningslekniska frågor, vilket ger volymen ett bestående värde för många som i olika roller sysslar med skolfrågor.

Svenska kommunförbundet framhåller följande: Det förslag till omarbe
tad skollag som framlagts innebär enligt styrelsens mening betydande
förbättringar. Dispositionen är överskådlig och språket enklare och klarare
på många punkter. En del detaljer har bedömts onödiga att reglera i lag och
har mönstrats ut. Av stort värde är kapitlet med specialmotiveringar, där
bakgrund, motivering och kommentarer till olika paragrafer redovisas.
Sådant material, samlat frän olika förarbeten, underlättar självfallet i hög
grad tolkningen och tillämpningen av bestämmelserna lokalt. Likaså hårde
analyserande avsnitten om l.ex. elevområdestillhörighet och rätten Ull fri
38 utbildning stort värde för skolledningen och dess personal.

Även Landstingsförbundet uttrycker sin tillfredsställelse över att en Prop. 1985/86: 10
översyn kommit till stånd och anser att utredningens förslag medför vä
sentliga förbättringar av nu gällande skollag. Bilaga 5

Också de flesta övriga remissinstanserna - bl. a. åtskilliga länsskolnämnder och kommuner samt Skolledarförbundet — finner det värdefullt att en redaktionell och språklig omarbetning av skollagen har gjorts.

/?/?V anser att en materiell översyn av framförallt skollagen och skolförordningen borde ha föregått den — i och för sig viktiga - språkliga översynen av skollagen. RHS däremot menar att i och för sig behövliga sakändringar, även smärre sådana som utredningen har föreslagit, bör anstå till ett senare sammanhang. RRV anser att översynen, även med en begränsning till språkliga och redaktionella frågor, borde ha omfattat en jämförelse av texterna i skollagen, skolförordningen, läroplanerna och andra föreskrifter i syfte att nå inbördes förenlighet och att till skollagen hänföra de viktigaste bestämmelserna.

SÖ anser att det har varit högst befogat och praktiskt att såsom nu skett separat göra en grundlig omarbetning av skollagen av huvudsakligen språklig och teknisk natur. Men man kan enligt SÖ:s uppfattning hysa en viss tvekan om det är lika lämpligt att nu utfärda en helt ny skollag utan att samtidigt göra flera önskvärda sakliga förändringar än utredningen föreslär, inte minst om sådana skulle behöva påverka lagens disposition. SÖ avser här närmast komplettering av lagen med vissa grundläggande regler för andra skolformer eller utbildningsformer, främst sådana som för närvarande har sitt lagstöd enbart i den korta lagen (1975:160) med bemyndigande att meddela föreskrifter om kommuns och landstingskommuns medverkan i utbildning (se närmare prop. 1975:8 bl. a. s. 21 och 86-88). Det gäller bl. a. kommunal vuxenutbildning och grundutbildning för vuxna. SÖ pekar i sammanhanget också pä alt det nyligen i SOU 1981:26 har föreslagits inarbetning i skollagen av grundregler rörande undervisningen för utvecklingsstörda (nuvarande särskolan). Länsskolnämnden i Jönköpings lån framhåller att regering och riksdag inom en inte alltför avlägsen framtid har att ta ställning till utredningsförslag som kan komma att påverka innehållet i en ny skollag, l.ex. förslag från gymnasieutredningen, omsorgskommittén, komvux-utredningen och integrationsutredningen. Länsskolnämnden finner del därför svårt all bedöma när det kan anses lämpligt att med skolförfattningsutredningens förslag som grund fatta beslut om en ny skollag.

Skolförfattningsutredningens lagförslag innebär i förhållande till nuva- . rande skollag bl. a. utmönstring av en del detaljer som har bedömts onödiga att reglera i lag. En och annan remissinstans ifrågasätter om utredningen har gått Ullräckligt långt när det gäller att minska detaljregleringen. Södermanlands tåns landstingskommun framhåller att kommunerna efter kommunreformen har fält ökade ekonomiska och administrativa resurser vilket möjliggjort uppbyggnaden av skolkanslier och utbildningsavdelningar med kvalificerad personal. Enligt landstingskommunen kan det därför ifrågasättas om den detaljreglering som fortfarande återstår i lagförslaget är nödvändig.

Majoriteten av remissinstanserna har ingenting att erinra mot den språk- 39

Prop. 1985/86: 10 liga utformningen. Flera remissinstanser uttalar sig mycket positivt i detta
hänseende. Svenska språknämnden anser att utredningen i stort sett har
Bilaga 5 lyckats i sin strävan att åstadkomma en klar och lättillgänglig lagtext.

Enligt UHÄ synes den nya språkutformningen utgöra en välavvägd balans mellan traditionellt författningsspråk och modern sakprosa. RHS däremot framhåller att den språkliga utformningen kan förbättras ytterligare.

Ett flertal remissinstanser har kommenterat en rad enskildheter i utredningens förslag. Synpunkterna gäller i betydande utsträckning författnings-tekniska och språkliga frågor, men även vissa sakfrågor.

Liksom den nuvarande skollagen förutsätter utredningens lagförslag att skolpliktens närmare innehåll skall regleras genom föreskrifter som meddelas av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer. Juridiska fakultetsnämnderna vid universiteten i Stockholm och Lund menar i sina av UHÄ åberopade yttranden att den valda författningstekniska lösningen knappast kan vara förenlig med regeringsformens stadganden om normgivning (se avsnitt 12.2),

Utredningen har på enstaka punkter redovisat överväganden i sak, ibland följda av förslag till smärre ändringar i sak. Det gäller framför allt följande frågor, som också föranlett mänga kommentarer från remissinstanserna, nämHgen vad kommunala och landsiingskommunala skolhuvudman utan kostnad skall tillhandahålla eleverna (avsnitt 3.3), elevområden och interkommunal ersättning (avsnitt 6), skolchefer (avsnkt 4.4), planeringsråd och yrkesråd (avsnitt 4.3), handläggningsordningen vid användning av vite och hämtning som tvångsmedel för skolpliktens fuUgöran-de (avsnitt 7.5.2) samt skolhälsovård (avsnitt 11). Remissutfallet är på dessa punkter splittrat.

Vissa sakfrågor har tagits upp av flera remissinstanser, fastän utredningen inte har gått in på dem. Det främsta exemplet är frågan om bibehållande av de nuvarande tvångsmedlen vite och hämtning för att genomdriva skolpliktens fullgörande. Åtskilliga remissinstanser vill att tvångsmedlen eller åtminstone hämtningsmöjligheten skall avskaffas (se avsnitt 7.5.1).

Följande remissinstanser har utan närmare kommentarer tillstyrkt eller lämnat utan erinran skolförfattningsutredningens förslag, nämligen AMS, statskontoret, länsskolnämnden i Kopparbergs län, integrationsutredningen, Göteborgs och Bohus läns vårdskoleförbund, Stockholms läns, Jönköpings läns och Malmöhus läns landstingskommuner saml Botkyrka, Oxelösunds, Ljungby, Svedala och Umeå kommuner.

Bl. a. SÖ samt många länsskolnämnder och kommuner har haft synpunkter på en rad enskildheter i utredningens förslag. Svenska kommunförbundet däremot har ansett sig endast behöva beröra ett fåtal paragrafer särskilt. Landstingsförbundet har allmänt förklarat sig inte ha något att erinra mot utredningens förslag tiU mindre ändringar i skollagens sakliga innehåll. UHÄ finner de föreslagna ändringarna sakligt motiverade.

2 Lagens uppbyggnad, terminologi m. m. '■p- '85/86:10

I avsnitt 2 redovisas sådana synpunkter av huvudsakligen teknisk eller Bilaga 5 språklig karaktär som inte hänför sig till vissa bestämda kapitel i utredningens lagförslag.

2.1 Lagform när sådan inte krävs

Kammarrätten i Jönköping delar utredningens uppfattning att de grundläggande bestämmelserna för det offentliga utbildningsväsendet - och således även bestämmelser som inte ovillkorligen kräver lagform - även framdeles bör finnas i skollagen. Urvalet av vad som skall medtagas i lagen framstår som i stort sett väl avvägt.

RRV anser att en jämförelse borde ha gjorts av texterna i skollagen, skolförordningen och andra föreskrifter i syfte att till skollagen hänföra de viktigaste bestämmelserna, bl. a. den ramlagstiftning som berör kommunerna. Sådana bestämmelser finns f. n. i skolförordningen, bl. a. i form av allmänt formulerade regler om kommunens skyldigheter vad gäller skolans mark, lokaler och inventariebehov. Samtidigt innehåller förslaget till ny skollag fortfarande detaljbestämmelser om t. ex. antalet ledamöter i planeringsräd, ett rådgivande organ till skolstyrelsen.

2.2 Kapitelindelning m. m.

Att varje skolform får ett särskilt kapitel ser SÖ som en fördel. Det ökar överskädligheten och klarheten. Även länsskolnämnderna i Kalmar och Uppsala län tillstyrker att varje skolform fär ett eget kapitel.

Styrelsen för Tomtebodaskolan, som är specialskola, anser att skolformen specialskolan inte skall behandlas i ett kapitel för sig.

RHS har i anslutning till synpunkten att den s.k. målparagrafen bör fä kvarstå på sin nuvarande plats som skollagens första paragraf (se avsnitt 3.2) anfört: Det bör vidare övervägas om inte rätten till undervisning, (förslagets 5 kap. 1 §, 6 kap. 3 8,7 kap. I 8), rätten att befrias frän religiösa inslag i undervisningen (förslagets 5 kap. 14 8, 6 kap. 17 8, 7 kap. 3 8), rätten att slippa kroppslig bestraffning och kränkande behandling (nuvarande 26 8), rätten för envar att åtnjuta respekt och hänsyn (nuvarande 26 8) samt rätten till jämställdhet mellan könen (nuvarande 9 8 och 20 c 5) bör fä en mer framskjuten plats, som en slags rättighetskatalog, i omedelbar anslutning Ull den inledande målparagrafen.

SÖ har - likaledes i anslutning till synpunkten att målparagrafen bör utgöra skollagens första paragraf (se avsnitt 3.2) - uttalat att i nära, helst omedelbar, anslutning till denna bör följa de centrala kapitel som gäller själva skolverksamheten och alltså rör eleverna, dvs, kapitlen 5-8 om de olika skolformerna och kapitel 9 om skolhälsovården. Därmed skulle de förvaltningsmässiga delarna te sig mindre dominerande.

Utredningen föreslär att lagens paragrafer skall numreras kapitelvis. Länsskolnämnden i Uppsala lån avstyrker detta. Eftersom varje kapitel

har relativt ringa omfattning anser nämnden att det vore mera praktiskt om 41

paragraferna numrerades i en följd (SS 1-85).

Prop. 1985/86:10 Bdaga5

2.3 Språk m. m.

SÖ framhåller önskvärdheten av att i det grundläggande författningsarbetet nå en god balans mellan att vara kortfattad och att vara tillräckligt tydlig. Det innebär samtidigt att man, såsom ju numera är accepterat i lagstiftningsarbetet på ett helt annat sätt än förr, beaktar vilka kategorier som skall tillämpa författningarna. Det är på detta område huvudsakligen förtroendemän och tjänstemän som inte är jurister och som inte alls har författningstolkning som en huvuduppgift. Vad som för vissa jurister -med bl. a. en vidsträckt överblick över olika lagstiftningskomplex - är "självklart", "onödigt" etc. och därför l.ex. bör utmönstras, är kanske inte alltid lika självklart för skolledare, skolstyrelseledamöter och andra som har att tillämpa skolförfattningarna. SÖ har därför följande specieUa önskemål, som har till syfte att inte minst i ett övergångsskede minska riskerna för missförstånd. När sålunda ett konkret stadgande i nuvarande författningstext (l.ex. skollagen) bortfaller på grund av att frågan numera är reglerad i ett annat, mer generellt författningskomplex, sä bör man enligt SÖ:s mening, när frågan inte är oväsentlig i sak, vara generös nog att samtidigt med att i detta fall den planerade nya skollagen utfärdas, antingen i själva lagtexten eller i t. ex. skolförordningen (motsvarande) i stället ta in en hänvisning Ull eller erinran om att (den utmönstrade) frågan regleras i annat lagkomplex. Ett par exempel där SÖ finner detta särskik befogal är förslagen (s. 56,58 f.) att ur skollagen skall utmönstras agaförbud (26 8 SL) och stadganden om att verka för jämställdhet mellan kvinnor och män (9 S och 20 c SSL).

SÖ nämner med tillfredsställelse vissa exempel på tekniska förbättringar som skolförfaltningsutredningens förslag inrymmer. Till sådant som för lagens tillämpare ökar klarheten och minskar riskerna för missförstånd och onödig tidspillan hör enligt SÖ bl. a. alt man frångår metoden att hänvisa meUan lagens paragrafer, att när hänvisningar görs lUl annan lag, l.ex. kommunallagen, kort anges vad paragrafen i fråga behandlar samt att man i stort sett helt frångår metoden med presensform lill förmån för påbudels klarare "skall".

Moderniseringen av lagtexten kan enligt SÖ i någon mån inge farhågor för missförstånd, framför allt övergångsvis. Man får nog som ett pris för moderniseringen räkna med att del inle blir alldeles bekymmersfritt alt texter förkortas, tas bort eller görs om utan att därmed någon saklig ändring är avsedd, uttryckUgen eller underförstått i betänkandet. Ett starkt förkortat eker moderniserat uttryckssätt kan naturligtvis ibland ge en annan saklig nyans, eUer i vart fall uppfattas så. Den skolpoHUska bakgrunden liU ett tidigare stadgande kanske någon gång blir bortskymd. En modernisering är dock behövlig och kan vara värd sitt pris.

Svenska språknämnden anser bl. a. att s.k. naket substantiv på några ställen, t. ex. i 5 kap. 14 8, är att föredra framför den använda obestämda formen. Språknämnden ställer också frågan om inte tiden är inne att överväga en annan form än "enligt 8 kap. 1 och 2 SS denna lag" (se i 2 kap. 4 8) för hänvisningar inom en och samma lag.

Länsskolnämnden i Kalmar län finner det tillfredsställande att utred- Prop. 1985/86: 10 ningen valt att undvika alltför många hänvisningar i lagtexten. Därmed underlättas läsningen och texten blir lättbegriplig. I de fall då man ändå Bilaga 5 måste tillgripa hänvisningar har utredningen enligt nämnden funnit en teknik och form som är mycket tilltalande genom att kort ange vad som behandlas i de paragrafer som man hänvisar till. Så sker t. ex. i 2 kap. 4 8.

Enligt TCO har möjligen strävan att undvika hänvisningar drivits för långt. En viss försiktig hänvisning inom lagen skulle inte ha gjort den mycket mera svårläst. Däremot skulle en del onödiga upprepningar ha kunnat undvikas.

2.4 Föräldrar, vårdnadshavare m.m.

I den nuvarande skollagen används ordet föräldrar i betydelsen vårdnadshavare i föräldrabalkens mening. Lagen innehåller inga bestämmelser beträffande dem som är föräldrar utan att vara vårdnadshavare eller som har hand om andras barn utan att i juridisk mening vara vårdnadshavare.

Inte heller skolförfattningsutredningen föreslår bestämmelser beträffande andra av de nu nämnda än vårdnadshavare. Utredningen föreslår att termen vårdnadshavare införs i lagtexten.

Fä remissinstanser har yttrat sig specieUt i hithörande frågor.

Kammarrätten i Jönköping tillstyrker på av utredningen anförda skäl att termen vårdnadshavare införs i lagtexten.

Hällefors kommun anser att det är en fördel att ordet vårdnadshavare används konsekvent för att markera alt det är de eller den som enligt föräldrabalken har vårdnaden om ett bam som åsyftas med olika föreskrifter i skollagen. 1 praktiken är orden målsman och förälder/föräldrar mera lätthanterliga men det är uppenbart att entydighet i fråga om innebörden är att föredra i lagtext.

Till dem som tillstyrker förslaget att i lagtexten använda termen vårdnadshavare hör också länsskolnämndernd i Hallands, Jönköpings och Gävleborgs län.

SÖ anser att en hänvisning till annan lagtext vore önskvärd för att förklara vad som menas med vårdnadshavare.

Ljusdals kommun pekar på att ett barns föräldrar (vårdnadshavare) kan ha olika uppfattning t. ex. i fråga om uppskov med skolstarten enligt 5 kap. 3 8 lagförslaget. Kommunen anser att det i lagtexten bör klargöras huruvida båda måste lämna sitt medgivande för att skolstyrelsen skall kunna besluta om uppskov.

Göteborgs stadskansli konstaterar att l.ex. fosterföräldrar inte inryms i
begreppet vårdnadshavare och 'anför: Stadskansliet vill emellertid ifråga
sätta om inte fosterföräldrar borde vara berättigade att ansöka om vissa
typer av beslut. Stadskansliet tänker här på det fall att ett barn under en
lång tid varit omhändertaget för samhällsvård och placerats i ett enskilt
fosterhem. I en sådan situation skall fosterföräldrarna i allt väsentligt träda
i föräldrars ställe och bör gentemot skolan ha den ställning som föräldrar
normalt har. Stadskansliet anser ytteriigare överväganden på denna punkt
erforderliga. 43

Prop. 1985/86: 10 Skolledarförbundet: Förbundet vill påpeka de praktiska svårigheter som

uppstår genom bestämmelsen att det är vårdnadshavare som svarar för

Bilaga 5 barns utbildning och uppfostran även i de fall där den faktiska vårdnaden

överiämnals till andra (ex. fosterföräldrar). Dessa fosterhemsfall och liknande innebär redan i sig stora problem och det hade underlättat arbetet för barnels bästa, om de faktiska värdnadshavarna hade haft slutlig bestämmanderätt härvidlag (se sid. 70-71).

Vid utformningen av skollagen måste enligt Vara kommun hänsyn tas lill följande förhållanden: Många elever i dagens skola kommer frän splittrade hem med endast en vårdnadshavare. Numera kan barn ha två vårdnadshavare som lever åtskilda. Detta skapar speciella problem för skolan när det gäller information till barnens föräldrar om verksamheten i skolan och om barnens skolarbete. Skolstyrelsen är av den uppfattningen alt båda föräld-rarna/vårdnadshavarna skall ha möjlighet att följa sina barns skolgång. Det finns dock stora praktiska svårigheter alt i varje fall förmedla all aktuell information till vårdnadshavare/föräldrar som lever åtskilda. GäUande sekretesslag torde göra det mycket svårt för skolan att få sädan information att en lätt och naturlig föräldrakontakt kan etableras både med den förälder som har den direkta vårdnaden om barnet och den andra föräldern som bor på annat håll.

2.5 Inseende och tillsyn

Skolförfattningsutredningen använder uttrycket "ha inseende över" i 2 kap. 3 8 (om skolstyrelsen) och 3 kap. 2 § (om länsskolnämnden) samt uttrycket "stå under inseende av" i 8 kap. 6 8 (om statlig myndighet). Däremot används ordet "tillsyn" i rubriken till 8 kap, 6 S.

SÖ: "Inseende" är en term med gamla anor och stor spridning inom skolväsendets olika författningar. Den kan och bör knappast utmönstras. Att en skola/skolform står under SÖ:s inseende har sedan länge varit en genomgående grundförutsättning inom studiestödssyslemet, "Inseende" bör i skollagen lämpligen användas om både SÖ och länsskolnämnderna, däremot inte, såsom sker i 2 kap. 3 8 förslaget, om skolstyrelsen.

Enligt länsskolnämnden i Gävleborgs län förefaller "inseende" och "tillsyn" ha i viss män likartad betydelse. Ordet "tillsyn" torde emellertid uppfattas som mera klargörande och distinkt. Det är också mer användbart i sammansättningar som l.ex. tillsynsområde. Enligt länsskolnämndens mening bör i 3 kap. 2 § ordet "tillsyn" ersätta ordet "inseende". Därigenom erhålls också en tydligare markering av statsmakternas ansvar för rikets skolväsen.

RHS finner uttrycket "ha inseende över" både otympligt och oklart. RHS anser att man bör kunna hitta ett uttryck som för alla och envar klargör vad som menas.

SEH-kommittén pekar på att såväl i den nuvarande skollagen som i

skolförfaltningsutredningens lagförslag begreppen "inseende" och "till-

44 syn" används parallellt utan att någon konkret betydelseskillnad kan iakt-

tas. Det vore enligt SEH-kommitténs mening till fördel om endast begrep- Prop. 1985/86: 10 pet tillsyn komme till användning.

Se även i avsnitt 5.4 vad länsskolnämnden i Stockholms län i anslutning Bilaga 5 till 3 kap, 2 § anför om att "inseende" rent språkligt ger ett mera passivt intryck än "tillsyn" och vad 5Af anför om att ordet inseende bör bytas ut mot "aktiv tillsyn" i 3 kap, 2 §.

2.6 Skola och skolform

SÖ uttrycker sin tillfredsställelse över att termen "skolform" införs och ersätter det mångtydiga uttrycket "skola". Enligt länsskolnämnden i Jönköping är det en klar förbättring att konsekvent använda ordet "skolform", när en sädan åsyftas, i stället för det oprecisa ordet "skola". Utredningens förslag rörande termen skolform tillstyrks också av länsskolnämnderna i Kalmar och Gävleborgs län samt kammarrätten i Jönköping.

2.7 Ordet skolplikt

RHS ifrågasätter om inte ordet "skolplikt" bör ersättas av exempelvis "utbildningsskyldighet": Ordet och begreppet "skolplikt" hade sin givna plats i 1800-talets reformarbete när undervisning i institutionaliserad form, i särskilda hus, gjordes Ull ett obligatorium genom 1842 års folkskolestadga. I dag bör vi lagfästa medborgarens skyldighet att utbilda sig. 1 exempelvis Danmark är debatten om detta sedan länge ett övervunnet stadium och man talar om undervisningsplikt i stället för skolplikt,

2.8 Utbildning - begreppet och dess benämning

I den nuvarande skollagen används begreppet undervisning. Det har en mera vidsträckt innebörd än ordet rent språkligt förmedlar. Flera beslämmelser i skollagen bygger direkt eller indirekt på delta begrepp. Det gäller bl. a. bestämmelserna om skolplikt och förbud att ta ut avgift.

Skolförfattningsutredningen föreslär att i stället begreppet utbildning skall användas. Det skall inrymma all verksamhet som bedrivs i skolans regi i syfte att uppnå skolans målsättning, däri inbegripet att eleverna har tillgång till vad som är nödvändigt för att verksamheten skall kunna bedrivas. På begreppet utbildning bygger bl. a. bestämmelserna om skolplikt och kostnadsfri utbildning i utredningens lagförslag.

Juridiska fakultetsnämnden vid universitetet i Stockholm finner det av flera skäl oacceptabelt att knyta skolplikten tUl ett utbildningsbegrepp som inbegriper allt det som utredningen tänker sig. Fakultetsnämndens yttrande i bl. a. denna fråga redovisas i avsnitt 13.1.

Flertalet remissinstanser som har yttrat sig över innebörden av begreppet utbildning och inte bara över benämningen har gjort sina uttalanden med tanke pä bestämmelserna om kostnadsfri utbildning. Vissa sådana uttalanden redovisas i avsnitt 3.3 (se särskilt 3.3.1).

Helsingborgs kommun har ingenting att invända mot att "utbildning"
fär beteckna såväl undervisning som det som fordras för att undervisning- 4,

Prop. 1985/86: 10 en skall kunna bedrivas. Ordet "utbildning" kommer därigenom att bli ett
relativt omfattande begrepp men också diffust. Del senare behöver inte
Bilaga 5 utgöra någon nackdel - om begreppet inte kopplas till en skyldighet där en

mycket preciserad gränsdragning är nödvändig. Problemet är att så sker. Förhållandet har utvecklats av utredaren i avsnittet 5.2 "Avgiftsfri utbildning". Enligt kommunen är det inte tillfyllest alt i en lagkommentar dels konstatera att utbildningsbegreppet inte är statiskt utan ständigt förändras (s. 95), dels koppla till detta ständigt föränderliga begrepp ett kostnadsansvar (1 kap. 7 8), dels också konstatera att skyldigheten att ulan avgift ordna verksamheten måste avgöras frän fall till fall (s. 93). Kommunen anser alt förslaget till ny skollag på denna punkt bör omarbetas och preciseras med ambition att nå ett förtydligande.

Kammarrätten i Jönköping tillstyrker på av utredningen anförda skäl att begreppet utbildning införs i lagtexten. Kammarrätten framhåller emellertid att föreskriften om att utbildningen skall vara kostnadsfri för eleverna leder längre än som torde ha varit avsikten, om termen utbildning har den innebörd som utredningen har angett. Kammarrättens yttrande i denna fråga redovisas i avsnitt 3.3,2.

Vara kommun vill varna för att göra begreppet utbildning så vidsträckt att det inte blir möjligt att ta ut avgifter för speciella arrangemang. Kommunens yttrande i denna fråga redovisas i avsnitt 3.3.4.

Länsskolnämnden i Jämtlands län anser att ordet "utbildning" är den lämpligaste samlingsbeteckningen för de olika verksamhetsformerna i dagens skola. Ordet "undervisning" bör främst användas när man talar om lärarledd lektionsundervisning. Länsskolnämnden i Jönköpings län tillstyrker att begreppet "undervisning" förbehålls den mera undervisningstekniska sidan av skolans verksamhet medan "utbildning" utgör det vidare begreppet, vilket innefattar såväl undervisning som annan verksamhet i skolan. Halmstads kommun anför att "undervisning" i nuvarande skollag har kommit att omfatta en mängd olika verksamhetsformer. Detta har medfört tolkningssvårigheter. Kommunen ser positivt på att "utbildning" blir samlingsbeteckning för all verksamhet som bedrivs i skolans regi i syfte att uppnå skolans målsättning. Enligt SEH-kommitténs mening är "utbildning" som en samlande beteckning för skolans olika verksamhetsformer inklusive undervisning i traditionell mening att föredra framför beteckningen "undervisning" som otvivelaktigt inte är entydig. Även länsskolnämnderna i Hallands, Kalmar och Gävleborgs län samt Malmö och Kristinehamns kommuner tillstyrker att termen "utbildning" införs.

SÖ anser att det har sina klara fördelar alt såsom utredningen föreslagit byta ut "undervisning" mot del bredare "utbildning". Del är dock möjligt att man inte helt onyanserat kan fullfölja detta när arbetet går vidare till förordningarna. Där kan man ha ett behov att i vissa sammanhang urskilja den timplanebundna verksamheten, "lektionshållandet".

Förvaltningsnämnden för lärarhögskolan och musikhögskolan i Malmö:
På en viktig punkt vill vi anföra avvikande mening. Utredaren föreslår att
- liksom det skett under senare årtionden i högskolan - termen "under
visning" byts mot "utbildning". Delta har i högskolan inte skett utan
46 problem. Så uppfattas "utbildning" stå i motsättning till "bildning" och

alltså innebära en på bestämda yrkes- eller examensmål inriktad verksam- Prop. 1985/86: 10 het. För högskolans del är detta ingalunda något självklart men har varit i överensstämmelse med statsmakternas avsikter i övrigt. För grundskolan Bdaga 5 synes däremot en beteckning för verksamheten, som har sädana konsekvenser, stå i direkt motsättning till den skolpolitik som det råder bred enighet om. Vi avstyrker därför att ordet "utbildning" används och föreslår att man väljer ett annat uttryck - "skolarbete", "skolverksamhet" eller - i brist på bättre - "undervisning".

Länsskolnämnden i Uppsala län finner att ordet "utbildning" närmast leder tankarna till en yrkesinriktad utbildningsverksamhet och skulle föredra att ordet "undervisning" i stället ges en mera vidsträckt betydelse.

2.9 Innebörden av att vara bosatt i riket

En förutsättning för skolplikt samt för rätt till utbUdning i grundskolan, specialskolan och gymnasieskolan är bosättning i riket. Detta gäller såväl enligt skolförfattningsutredningens lagförslag (5 kap. I 8, 6 kap. 3 8 och 7 kap. I 8) som enligt nuvarande skollag. Enligt utredningen är avsikten att den nya skollagens bosättningsbegrepp liksom den nuvarande skollagens skall följa folkbokföringsförordningens.

Om kravet pä bosättning i riket är uppfyllt blir det såvitt gäller utbildning i grundskolan och gymnsieskolan aktueUt att fastställa elevområdestillhörigheten. Föreskrifter om sådan finns i 4 kap. 4 8 i utredningens lagförslag och innebär att tUl ett elevområde hör den som är kyrkobokförd inom elevområdet och den som inte är kyrkobokförd i riket eller saknar stadigvarande vistelseort men uppehåller sig inom elevomrädet.

SIV och RSV har i sina yttranden tagit upp vissa särfall.

SIV: Det förhållandet att ett barn uppehåller sig inom ett elevområde innebär således inte i sig att barnet har rätt till utbildning. Skolmyndigheten skall för att konstatera om rätt Ull utbildning föreligger fastställa att personen är bosatt i riket. I normalfallet får skolmyndigheten genom att följa folkbokföringsförordningens bestämmelser ledning för sin bedömning om bosättning föreligger. Det fmns emeUertid barn som nu går i skolan och enligt SIV:s mening bör ha fortsatt rätt därtill, nämligen barn till person som väntar på beslut i uppehällsärenden. Skollagen ger inte ledning för skolmyndigheterna i fråga om utbildning av denna kategori. Det bör därför av proposiUonen tiU nämnda lag eller av anvisningar klart framgå att nuvarande praxis inte skaU ändras. Huvudregeln bör liksom nu vara att barn som vistas i riket och vars föräldrar väntar på besked i fråga om tillstånd skall beredas utbildning i svensk skola även innan bosättning i riket föreligger.

RSV:

Barn Ull vissa invandrare med ifrågasatt flyktingstatus kan vistas relativt
länge i landet utan att bli kyrkobokförda. Prövningen av deras rätt att få
kvarstanna i landet genom att beviljas uppehällstiU stånd kan ta avsevärd
Ud i anspråk. En fakUsk bosättning kan då anses föreligga trots att kyrko
bokföring enligt hiltUlsvarande praxis inte sker så länge tillstånd saknas att
vistas i landet. 47

Prop. 1985/86: 10 Det finns också barn som varaktigt bor utomlands men som enligt praxis

ändå anses böra vara här kyrkobokförda med tillämpning av 15 8 folkbok-

Bdaga 5 föringsförordningen. Detta gäller barn som inflyttat med föräldrarna men

som återvänt för skolgång i hemlandet och endast besöker föräldrarna i Sverige under ferier.

Förslagets 5 kap, 1 S och 6 kap. 3 8 reglerar rätten till utbildning samt skyldigheten alt fullgöra skolplikt i grundskolan resp. specialskolan. Förslagets 7 kap. 1 S reglerar rätten Ull utbildning i gymnasieskolan. Mot bakgrund av de nu påpekade bosättningsfrägorna anser RSV att dessa regler sammantagna med uttalandena på sid. 131 ff inle ger lillräckUg ledning för bedömande av rätten till eller skyldigheten att deltaga i utbildning. RSV vill härvid dessutom påpeka att den föreslagna besvärsregeln i 10 kap. I 8 inte synes omfatta skolstyrelses ställningstagande angående huruvida bosättning i riket föreligger eller ej. Även om möjlighet att överklaga skolstyrelses beslut angående Ull vilket elevområde eleven hör indirekt kanske också kommer att medföra en överprövning av räUen till utbildning bör enligt RSV:s mening reglerna angående rätten till och skyldighet att delta i utbildning preciseras.

För det fall nu nämnda regler i 5, 6 och 7 kap. avses innefatta sådana barn som anges inledningsvis kan regeln i 4 kap. 4 8 omformuleras pä följande sätt. Orden "eller stadigvarande vistelseort" bör kunna utgå. (Såvitt RSV känner till finns det numera inte några ambulerande zigenare vilket stadgandet närmast torde åsyfta.) Orden "uppehåller sig inom elevområdet" kan i sådant fall lämpligen ersättas av "stadigvarande vistas inom elevområdet" (jfr uttalande på s. 76 nederst).

3 1 kap. Allmänna föreskrifter

Skolförfattningsutredningen har i I kap. sammanfört dels vissa inledande föreskrifter (1 och 2 §8) om vilka skolformer m. m. som regleras i lagen, dels en bestämmelse om utbildningens mål (3 8) samt bestämmelser om huvudmannaskap m. m. (4-6 SS) och om kostnadsansvar (7 och 8 SS).

Sedan förslaget lades fram har den nuvarande skollagen ändrats i bl. a. följande hänseenden. Skollagen innehåller numera bestämmelser om s. k. uppföljande verksamhet för ungdomar under 18 år (se 2 och 9 a SS i den nuvarande skollagen), I skollagen finns numera också beslämmelser om undervisning i vad som förr kallades ungdomsvårdsskolor (se 6 a 8 i den nuvarande skollagen). Bestämmelserna om skolpliktens fullgörande i skolor med enskild huvudman (numera kallade frislående skolor) och om skolhälsovård för skolpliktiga elever i statsunderstödda sådana skolor har ändrats (se bl, a, 3 a, 33 a och 34 b SS i den nuvarande skollagen).

3.1 Skollagens tillämpningsområde m. m.

SÖ har berört men inte gått närmare in på möjligheten att i en ny skollag
ta in grundläggande bestämmelser om flera skolformer än som regleras i
48 den nuvarande skollagen (se avsnitt I).

Länsskolnämnden i Västernorrlands lån förordar att skollagens Ullämp-ningsområde utvidgas tiU att omfatta alla skolformer, som är föremål för länsskolnämndens eller SÖ:s tUlsyn.

RRV pekar på alt det inom kommunal vuxenutbildning (komvux), arbetsmarknadsutbildning (AMU) och folkhögskolan finns utbildningar som åtminstone delvis kan jämföras med utbildning i gymnasieskolan. Det bör därför övervägas att reglera inte bara gymnasieskolan i skollagen.

Förvaltningsnämnden för lärarhögskolan och musikhögskolan i Malmö: Varken den hittillsvarande eller den föreslagna skollagen är heltäckande i den meningen att de behandlar utbildningsväsendet i dess helhet. För högskolan gäller en särskild lag, varför det är naturiigt att den är undantagen. Det gäller också det fria bildningsarbetet och folkhögskolorna. Däremot är det inte självklart att exempelvis de svenska utlandsskolorna, kommunal och statlig vuxenutbildning och utbildningar pä handikappområdet, såsom för psykiskt utvecklingsstörda, skulle uteslutas eller nämnas summariskt. Sä gör man i förslaget, liksom i den nuvarande lagen. Vi anser att förslaget till skollag har för starkt begränsats till konventionella skolmässiga utbildningar eller skolformer och inte tillräckligt uppmärksammar utbildningar som Ullkommit under de senaste årtiondena.

Flera remissinstanser anser att kommunernas s.k. uppföljningsansvar bör finnas med i eller i anslutning till I kap. 4 8,

Bl, a. komvux-utredningen anser att skollagen bör innehålla bestämmelser om kommunal vuxenutbildning (komvux) och grundutbildning för vuxna (grundvux).

Enligt länsskolnämnden i Hallands län bör komvux och grandvux snarast nämnas i skollagen. Dessa skolformer finns i nästan samtliga kommuner och följer i vissa avseenden likadana bestämmelser som de i förslagets 1 kap. I S angivna skolformerna,

SAV ifrågasätter om det inte också finns behov av att även lagreglera vissa frågor beträffande t, ex, komvux och grundvux.

TCO finner inget skäl att i lagtexten ange att det finns en särskild lag angående omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda.

Enligt länsskolnämnden i Norrbottens län bör det övervägas att i 2 8 erinra om rätten för samers barn att fullgöra skolplikt i sameskolan.

Enligl 1 kap. 4 och 6 SS skall varje kommun och landstingskommun främja ungdomars utbildning i gymnasieskolan. Halmstads kommun anser att det kan vara svårt att rätt tolka ordet "främja". Ett bättre ord bör därför övervägas. Östra Göinge kommun anser att formuleringen i den nuvarande skollagen "främja åtgärder i syfte att bereda ungdom undervisning i gymnasieskola" bör behällas i stort sett oförändrad. Uttrycket "främja åtgärder" täcker på ett tydligare sätt kommunens skyldigheter beträffande ungdomars utbildning i gymnasieskola. Länsskolnämnden i Malmöhus län ställer sig något tveksam till om "främja ungdomars utbildning i gymnasieskolan" kommer att uppfattas ha samma innebörd som "främja åtgärder i syfte att bereda ungdom undervisning i gymnasieskola".

Prop. 1985/86: 10

Bilaga 5

Prop, 1985/86: 10 32 Den s. k. målparagrafen

Bilaga 5 SÖ vill bibehålla traditionen att den s.k. målparagrafen (I kap. 3 8

förslaget) skall utgöra skollagens första paragraf Inom SÖ har närmare övervägts både de begränsade förändringar av lagtexten som utredningen direkt föreslår — med både bra och mindre bra detaljer - och de förkortningsmöjligheter som ytterligare skisseras i belänkandet (s. 105). Därvid har också andra önskemål och idéer framkommit och ventilerats. SÖ har dock stannat för att förorda att målparagrafen nu bibehålls i helt oförändrat skick. Till förslagets svagheter hör bl.a. att utformningen i ännu högre grad än den nuvarande ger ett missvisande intryck av tre frän varandra helt isolerade mål.

Även RHS vill att målparagrafen fortfarande skall vara skollagens första paragraf. Samma uppfattning har TCO och LO.

Länsskolnämnden i Stockholms län framhåller att målparagrafen i sin nuvarande lydelse är citerad i många sammanhang, bl. a. i den nya läroplanen för grundskolan (Lgr 80). Länsskolnämnden anser därför att paragrafen bör behällas i sin nuvarande utformning med det undantaget att ordet "undervisningen" byts ut mot "utbildningen".

Helsingborgs kommun anser att den på senare lid förstärkta föräldrarollen bör komma till uttryck i skollagens paragraf om utbildningens mål. Paragrafen föreslås därför få följande formulering: "Samhällets utbildning av barn och ungdom skall i samarbete med hemmen ge eleverna kunskaper, utveckla deras färdigheter och främja deras utveckling till harmoniska människor och till dugliga och ansvarskännande samhällsmedlemmar."

Skolförfaltningsutredningen har pekat på att man som en sammanfattande benämning pä vad som avses med "elevernas utveckling till harmoniska människor och lill dugliga och ansvarskännande samhällsmedlemmar" skulle kunna använda uttrycket "allsidig personlig utveckling". Länsskidnämnden i Malmöhus län förordar det senare alternativet. Lö/t.?-skolnämnden i Skaraborgs län däremot förordar den längre texten, eftersom den ger mindre utrymme för olika tolkningar beträffande den övergripande målsättningen.

Länsskolnämnden i Östergötlands län anser liksom SÖ att utredningens
utformning av målparagrafen i ännu högre grad än den nuvarande utform
ningen ger ett missvisande intryck av tre skilda mål, Länsskolnämnden har
genom åren funnit hur olika skolintressenter gärna vill se de tre aspekterna
skilda från varandra och sinsemellan rangordnade i den ordning som de
nämns. Stundom har man velat se ett motsatsförhållande mellan skolans
uppgift att förmedla kunskaper och färdigheter och dess uppgift att "fost
ra". Länsskolnämnden anser att enhetligheten kan klargöras genom att
kunskaper och färdigheter anges som naturiiga medel att åstadkomma en
allsidig personlighetsutveckling. Nämnden föreslår att paragrafen får föl
jande lydelse: "Samhällets utbildning av barn och ungdomar skall i samar
bete med hemmen främja deras utveckling till harmoniska människor och
Ull dugHga samhällsmedlemmar främst genom att ge dem kunskaper och
utveckla deras färdigheter."
50 Länsskolnämnden i Hallands län befarar att det tredje målet även i

fortsättningen kommer att bli just ett tredjehandsmål för skolan genom den Prop. 1985/86: 10 utformning målparagrafen föreslås få. Nämnden skulle också vilja ha en formulering som mer betonar aktiviteten hos barn och ungdom i deras Bilaga 5 utbildning. I sammanhanget erinrar nämnden om formuleringen "människan är aktiv, skapande, kan och måste ta ansvar ..." i läroplanen för grundskolan (Lgr 80). En tänkbar formulering av målparagrafen skulle enligt nämnden kunna vara: "Samhällets utbildning av bam och ungdom skall ge eleverna möjlighet att skaffa sig kunskaper och utveckla sina färdigheter ..."

Östra Göinge kommun anser att målparagrafens formulering inte bör begränsas till barn och ungdom, eftersom det i gymnasieskolan finns även vuxna elever.

Svenska språknämnden anför beträffande formuleringen "Samhällets utbildning av barn och ungdom ,.,": Det synes olämpligt att ordet "Samhällets" här skjuts i förgrunden, som om denna utbildning enbart skedde för samhällets skull, inte för elevernas. Det framgår ju av I 8 att lagen rör just de skolformer som samhället har ansvaret för. Därför borde det räcka med att i 3 S inleda med "UtbUdningen av barn och ungdom ,..",

Styrelsen för Estniska Skolan i Stockholm, som har enskild huvudman, framhåller att skolan utöver de allmänna målen har som särskilt mål att behålla det estniska språket och den estniska kulturen levande.

3.3 Skolhuvudmännens kostnadsansvar

I den nuvarande skollagen används begreppet undervisning. Det har en mera vidsträckt betydelse än ordet rent språkligt förmedlar. Flera bestämmelser i skollagen bygger direkt eller indirekt på detta begrepp. Det gäller bl. a, bestämmelserna om att avgift inte fär tas ut för undervisningen i grundskolan, specialskolan och gymnasieskolan.

Skolförfattningsutredningen föreslär att i stället begreppet utbildning skall användas. Det skall inrymma all verksamhet som bedrivs i skolans regi i syfte att uppnå skolans målsättning, däri inbegripet att eleverna har tillgäng till vad som är nödvändigt för att verksamheten skall kunna bedrivas. På begreppet utbildning bygger bl. a. bestämmelserna om kostnadsfri utbildning i utredningens lagförslag.

Enligt lagförslagets 1 kap. 7 8 första stycket skall utbildningen i grundskolan, specialskolan och gymnasieskolan vara kostnadsfri för eleverna. I samma paragrafs andra stycke finns ett undantag. En kommun eller landstingskommun, som bedriver gymnasieskola, får besluta att eleverna i denna skolform helt eller delvis själva skall bekosta sådana nödvändiga läroböcker, skrivmateriel och andra utbildningshjälpmedel som används för eget bruk. Enligt 1 kap. 8 8 skall all skolhälsovård vara kostnadsfri för eleverna.

Utredningen har beträffande skolhuvudmans kostnadsansvar inte åsyf
tat någon saklig ändring i förhållande till vad som nu gäller. Undantagsbe
stämmelsen i I kap, 7 8 andra stycket är avsedd att innebära en anpassning
till "vad som faktiskt gäller". 51

Prop. 1985/86: 10 Utredningen framhåller att det krävs ett uttryckligt författningsstöd för

att en kommun eller landstingskommun skall få ta ut avgift för specialreg-

Bilaga 5 lerad verksamhet. Enligt utredningen behövs därför inte någon bestämmel-

se om avgiftsfrihet. Huvudregeln om att utbildningen skall vara kostnadsfri för eleverna har utredningen tagit med i lagtexten för tydlighetens skull. Utredningen har inte sett någon anledning att i sitt lagförslag ta med någon uttrycklig motsvarighet till bestämmelserna i den nuvarande skollagens 48 8 första stycket och 49 8 om kommunernas och landstingskommunernas principiella kostnadsansvar för sina grundskolor och gymnasieskolor. Utredningen häller i princip skolsocial verksamhet utanför utbildningsbegreppet. Med skolsocial verksamhet avser utredningen skolsociala förmåner såsom skolhälsovård, skolskjutsning och skolmåltider. Till skolsocial verksamhet räknar utredningen också drivande av elevhem. Liksom nuvarande lag innehåller utredningens lagförslag bestämmelser om skyldighet att anordna för eleverna kostnadsfri skolhälsovård. Skolsocial verksamhet i övrigt kan enligt utredningen i vissa fall vara så nödvändig för utbildningen att det redan av åliggandet att bekosta denna följer en skyldighet att utan avgift anordna sådan verksamhet. Men i den män skolhuvudmännen frivilligt anordnar skolsocial verksamhet får de i princip finansiera verksamheten genom avgifter.

Många remissinstanser har yttrat sig i dessa frågor. 1 det följande redovisas dels vissa allmänna synpunkter (avsnitt 3.3,1), dels synpunkter med särskild inriktning på läroböcker, skrivmateriel och andra utbildningshjälpmedel (3.3,2), skolmåltider (3.3.3), lägerskola och andra särskilda arrangemang (3.3.4), skolskjutsar (3.3.5) samt skolhälsovård (3,3.6).

Remissinstansernas allmänna synpunkter på begreppet utbildning redovisas i avsnitt 2.8,

3.3.1 Allmänna synpunkter

Mot bakgrund av pågående diskussioner om möjligheterna att finansiera kommunernas kostnader för det obligatoriska skolväsendet genom viss avgiftsbeläggning finner länsskolnämnden i Jönköpings län det angeläget att principen om kostnadsfri utbildning fastsläs.

Länsskolnämnden i Västernorrlands län finner principen om det kommunala kostnadsansvaret så viktig för grundskolans och gymnasieskolans karaktär att en uttrycklig föreskrift därom inte kan undvaras. Länsskolnämnden anser därför att den nya skollagen, som motsvarighet till 48 8 första stycket och 49 S i den nuvarande skoUagen, bör innehålla ett stadgande som i allmän form fastslår kommunernas principiella kostnadsansvar på skolväsendets område.

Länsskolnämnden i Jönköpings län delar utredningens uppfattning att i
utbildningsbegreppet ingår förutom undervisning jämväl all sädan verk
samhet som är nödvändig för att utbildningen skall vara tillgänglig för
eleverna, däri inbegripet att eleverna har tillgäng till nödvändiga utbild
ningshjälpmedel, Länsskolnämnden i Västmanlands län instämmer i ut
redningens syn på utbildningsbegreppet. Enligt länsskolnämnden i Kris-
52 tiansiads län bör vad utredningen anfört om utbildningsbegreppet kunna

vara Ull ledning för kommunerna vid tveksamhet om l.ex. rätt att ta ut Prop. 1985/86: 10

avgifter och om gränserna för kommunernas obligatoriska kostnadsansvar

för skolverksamheten. Bilaga 5

Länsstyrelsen i Södermanlands län däremot anser att utredningens diskussion om kostnadsansvaret är motsägelsefull och ologisk och att förslaget till lagtext knappast bidrar till klarhet utan i stället innebär risk för olika tolkningar av skolhuvudmännen.

Enligt Nyköpings kommun är utredningens resonemang rörande utbildningsbegreppet och det därtill knutna kostnadsansvaret oklart. Det ger möjlighet till olika tolkningar om vad som är möjligt att avgiftsbelägga. Resonemanget återspeglas inte heller i författningstexten. Kommunen anser därför att en överarbetning bör ske, så att olika tolkningar inte ger elever i skilda kommuner olika förutsättningar för studier i grundskolan och gymnasieskolan.

Östra Göinge kommun anser att 1 kap. 7 8 är oklart formulerad och kan ge upphov till tveksamhet om vad som skall betraktas som kostnadsfri utbildning,

Länsskolnämnden i Västernorrlands län finner det väsentligt för kommunernas och landstingskommunernas planering och finansiering av skolverksamheten att frågan om avgiftsfrihet eller icke avgiftsfrihet pä ett mera uttömmande sätt regleras i lag än vad som nu är fallet och som nu föresläs av skoiförfattningsutredningen.

Mänga remissinstanser - bl. a. SÖ - framhåller viklen av klarhet i reglerna om kostnadsansvar.

Åtskilliga kommuner och länsskolnämnder efterlyser ytterligare preciseringar av vilka skyldigheter skolhuvudmännen har att tillhandahålla olika anordningar och vilket utrymme som finns för avgiftsbeläggning.

Enligt länsskolnämnden i Skaraborgs län vore det för undvikande av tolkningssvårigheter önskvärt om man redan i lagtexten redovisade de verksamhetsformer som innefattas i begreppet kostnadsfri utbildning och vilka verksamheter i övrigt som i likhet med skolhälsovården skall vara kostnadsfria för eleverna. Länsskolnämnden i Älvsborgs län har samma uppfattning.

De flesta synpunkterna i sak rör läromedel, skolmåltider och skolskjutsar. Åtskilliga remissinstanser anser att skolhuvudmännen genomgående bör ha skyldighet att tiUhandahålla sådant utan kostnad för eleverna. Se redovisningen i avsnitten 3.3.2-3.3.5. SÖ, Svenska kommunförbundet och Landstingsförbundet har i sak begränsat sina yttranden till de synpunkter rörande läromedel som redovisas i avsnitt 3.3.2.

Vissa remissinstanser ifrågasätter lämpligheten av tekniken med koppling lill begreppet utbildning med den av utredningen avsedda innebörden. Se avsnitten 2.8 och 3.3.4.

• Kammarrätten i Jönköping anser att utredningens lagförslag går längre än utredningen torde ha avsett. Se avsnitt 3.3.2.

Vissa remissinstanser vill ha reglerna om kostnadsansvar ersatta av eller kompletterade med ett i lagen inskrivet avgiftsförbud.

Göteborgs kommun anser att det borde räcka att som hittills i lagen ha
bestämmelser om att avgift inte får tas ut för undervisningen. Kommunen 53

Prop. 1985/86: 10 betraktar undantagsregeln i 1 kap, 7 8 andra stycket som en opåkallad detaljreglering, som strider mot strävandena att inte onödigtvis begränsa

Bilaga 5 kommunernas självbestämmanderätt. Enligt kommunen bör ordet "av-

giftsfri" användas i stället för ordet "kostnadsfri", eftersom knappast någon verksamhet är kostnadsfri i realiteten.

Kammarrätten i Jönköping vill i 1 kap, 7 8 ha bestämmelser om såväl kostnadsansvar som avgiftsfrihet. Kammarrätten: 1 28 8 gällande skollag stadgas att "avgift" ej må uttagas. I förarbetena till denna bestämmelse uttalas alt den tar sikte på inskrivnings- och terminsavgifter men att den inte är avsedd att omfatta l.ex. kostnader för undervisningsmateriel. Att begagna ordet "avgift" överensstämmer väl med den sålunda avsedda innebörden av bestämmelsen. I vad avser "kostnader" för utbildning föreskrives i 2 kap. 27 S första slycket gällande skolförordning att eleverna i grundskolan i skälig omfattning skall tillhandahållas läromedel och annan materiel som fordras för en tidsenlig utbildning. Såvitt av betänkandet framgår Ofr bl. a. s. 108 n) är bestämmelsen i 1 kap. 7 8 förslaget UU skollag avsedd att motsvara såväl 28 § gällande skollag som 2 kap. 27 § första stycket gällande skolförordning. Om detta är riktigt - och det således ej ansetts onödigt med en bestämmelse om avgiftsfrihet - bör i tydlighetens intresse i 1 kap. 7 § första stycket i den nya skollagen inrymmas såväl ett avgiftsförbud som ett kostnadsförbud.

Göteborgs och Bohus läns landstingskommun anser att uppräkningen i 1 kap. 7 8 andra stycket är vilseledande för bedömningen av utrymmet för avgiftsbeläggning. Skolmåltider borde också ingå i uppräkningen.

Länsskolnämnden i Uppsala län tar upp en fråga om interkommunal ersättning. Se avsnitt 6.5.2.

3.3.2 Läroböcker, skrivmateriel och andra utbiidningshjälpmedel

Skolförfattningsutredningen menar alt det i skyldigheten att bekosta utbildning också ligger en skyldighet all bekosta för utbildningen nödvändiga läroböcker, skrivmateriel och andra utbildningshjälpmedel. Utredningen föreslår emellertid ett undantag frän denna regel med hänsyn Ull vad som faktiskt har tiUämpats. Undantaget innebär att en kommun eller landstingskommun skall kunna besluta att eleverna i gymnasieskolan själva skall bekosta sådana hjälpmedel som nu nämnts och som används för eget brak.

Kammarrätten i Jönköping: Utredningen har (s. 95) i ett försök att definiera skollagens utbildningsbegrepp betecknat utbildning som "sådan verksamhet som bedrivs i skolans regi i syfte att uppnå målsättningen i 1 8 skollagen (1 kap. 3 8 utredningens lagförslag), däri inbegripet att eleverna har tillgång tiU vad som är nödvändigt för att verksamheten skaU kunna bedrivas". Kammarrätten fär framhålla all ordalagen i 1 kap. 7 8 första

stycket förslaget till skollag ("UtbUdningen skall vara kostnadsfri

för eleverna") leder längre än som torde ha varit avsikten. Om nämligen

termen utbildning har den innebörd, som angivils i utredningens definition,

54 skulle bland nödvändiga utbildningshjälpmedel inräknas exempelvis gäng-

se gymnasiikutrustning (kläder och skor).: Kammarrätten utgår ifrån att Prop. 1985/86: 10 meningen inte varit att skolan skall bekosta sädan utrastning.

Svenska kommunförbundet: I 1 kap. 7 8 föresläs en bestämmelse inne- BUaga 5 bärande att en gymnasiekommun får besluta att eleverna i gymnsieskolan själva skall helt eller delvis bekosta sådana nödvändiga läroböcker, skrivmateriel och andra utbildningshjälpmedel som används för eget bruk. Styrelsen vill här erinra om att gymnasieskolans karaktär av frivillig skolform numera är närmast skenbar lill följd av arbetsmarknadsläget och den utvidgning av skolans ansvar som skett för att lösa ungdomens sysselsättningsproblem. Dessutom vill styrelsen framhålla att kostnaderna för elevens läromedel för eget bruk pä vissa utbildningsvägar kan stiga till höga belopp. Mot denna bakgrund anser styrelsen att man bör begränsa elevernas egen kostnad till att avse endast "skrivmateriel och andra utbildningshjälpmedel" för eget bruk. Dessutom bör orden "helt eller delvis" ersättas med "delvis". "Nödvändiga läroböcker" bör man inte kräva att eleverna själva bekostar. Enligt styrelsens mening bör 1 kap. 7 8 ges följande lydelse:

7 § Utbildningen i grundskolan, specialskolan och gymnasieskolan skall vara kostnadsfri för eleverna.

En kommun eller landsUngskommun, som bedriver gymnasieskola, får besluta att eleverna i denna skolform delvis själva skall bekosta sädan skrivmateriel och andra utbildningshjälpmedel som används för eget bruk.

Länsskolnämnden i Värmlands län har samma förslag som kommunförbundet i fråga om lydelsen av I kap. 7 8. Länsskolnämnden ställer sig tveksam till att elever i gymnasieskolan själva skall betala nödvändiga läroböcker. Gymnasieskolan dimensioneras så, att alla ungdomar skall kunna tas emot. Denna strävan skulle enligt nämndens uppfattning motverkas av ett införande av avgifter. Betydande ansträngningar görs för att få alla ungdomar att genomgå utbildning efter grundskolan. Ett införande av avgifter i en eller annan form skulle motverka dessa ansträngningar.

SÖ förordar att "nödvändiga läroböcker" utgår ur de föreskrifter utredningen föreslagit om rätt för kommunerna att låta eleverna i gymnasieskolan själva bekosta vissa läromedel (I kap. 7 8 andra stycket).

Landstingsförbundet har som sin enda synpunkt utan kommentar föreslagit att orden "sådana nödvändiga läroböcker" utgår ur författningstexten.

Länsskolnämnden i Jämtlands lån tillstyrker att kommunerna fortfarande fär besluta att elever i gymnasieskolan helt eller delvis själva skall bekosta vissa nödvändiga hjälpmedel såsom läroböcker och skrivmateriel som används för eget bruk.

Halmstads kommun stöder utredningens förslag all man i författningstexten uttryckligt föreskriver att kommunerna fär besluta att eleverna i gymnasieskolan själva skall bekosta sina hjälpmedel för utbildningen. Därmed undanröjs tveksamheten om kommunernas rätt att ta ut avgift av eleverna.

Malmö kommun tillstyrker att kommunernas rätt att besluta skrivs in i
författningstexten. 55

Prop. 1985/86: 10 Hällefors kommun ansluter sig till det förtydligande angående läromedel

m. m. som 1 kap. 7 S i förslaget innebär.
Bilaga 5 Västmanlands läns landstingskommun anser att det föreligger en mot-

sättning mellan de båda styckena i 1 kap. 7 § och därmed en viss oklarhet om bestämmelsernas innebörd. Landstingskommunen vill starkt understryka att kostnadsfriheten skall vara regel även inom gymnasieskolan och att avgiftsbeläggning av individuella hjälpmedel m. m. måste prövas restriktivt.

Sveriges Psykologförbund har uppfattningen att en bestämmelse som den i 1 kap. 7 5 andra stycket särskilt i nuvarande kärva ekonomiska läge kan stimulera kommuner och landstingskommuner till att besluta om avgifter för läromedel. Förbundet avstyrker därför att paragrafens andra stycke tas med i den nya skollagen.

Länsskolnämnden i Gävleborgs län anser att andra stycket i 1 kap. 7 8 bör utgå, eftersom det inte finns tUlräckligt underlag för att göra ett kostnadsförtydligande.

LO anser rent principiellt att alla försök att vältra över kostnaderna från staten, kommunerna och landstingskommunerna lill eleverna bör förhindras. Vidare anser LO det vara felaktigt alt skolan skall uppmana eleverna att skaffa sig hjälpmedel utöver dem som skolan erbjuder.

Länsskolnämnden i Södermanlands län finner 1 kap. 7 8 i viss mån motsägelsefuU, eftersom utbildningshjälpmedlen i de flesta fall är av sådant slag alt de får anses innefattas av ulbildningsbegreppet. Erfarenheterna visar att kostnaderna för läroböcker och andra utbildningshjälpmedel varierar högst väsentligt mellan olika linjer inom gymnasieskolan. Ett kommunalt beslut i den riktning som lagförslaget anger som möjligt skulle med all säkerhet innebära en tung ekonomisk börda för många elever, särskilt på de linjer som kräver dyra läromedel. Ett sådant beslul skulle kunna påtagligt motverka de jämlikhetssträvanden som bedömts som grundläggande för svenskt skolväsende under de senaste årtiondena. Enligt länsskolnämndens mening bör andra stycket i paragrafen utgå ur lagtexten. En närmare reglering av vad eleverna i gymnasieskolan utan kostnad skall ha tillgäng till bör i likhet med vad som nu gäller för grundskolan tas in i skolförordningen och ges förslagsvis följande innehåll: "Elever i gymnasieskolan skall utan kostnad ha tillgång till de hjälpmedel som är nödvändiga för utbildningen".

CUF framhåUer att läromedel måste betraktas som en del av undervisningen. Därför bör de inte kunna avgiftsbeläggas. Av skollagen måste klart framgå att kommunerna skall tillhandahålla läromedel och inte får ta ut avgift för detta.

Länsskolnämnden i Västmanlands län uttalar som sin bestämda åsikt att utbildning i såväl grundskola som gymnasieskola skall vara kostnadsfri för eleverna. Nämnden anser därför att andra stycket i förslagets 1 kap. 7 8 skall tas bort. Även länsskolnämnden i Jönköpings län anser att samma principer bör gälla för grundskolan och gymnasieskolan.

Olofströms kommun anser att eleverna i såväl grundskolan som gymna
sieskolan utan kostnad skall ha tillgång tiU de hjälpmedel som är nödvän-
56 diga för utbildningen. Några inskränkningar i detta avseende skaU alltså

inte finnas i lagtexten. Att överföra kostnaderna till eleverna (föräldrarna) Prop. 1985/86: 10 löser inga ekonomiska problem i samhäUet. I stället kan en sädan inställning medföra att andra svårigheter uppkommer. Östra Göinge kommun BUaga 5 anser att andra stycket i 1 kap. 7 8 bör utgå. Med hänsyn till samhällets strävan att pä sikt alla elever skall fä en plats i gymnasieskolan bör utbildningen vara kostnadsfri även där. Eskilstuna kommun anser att beslut om avgiftsbeläggning av exempelvis läroböcker och skrivmateriel för elever i gymnasieskolan strider mot principen att alla skall ha rätt lill samma utbildning. Enligt kommunen måste det därför slås fast att sädan avgiftsbeläggning inte är tilläten.

Länsstyrelsen i Södermanlands län anser att undantaget i andra stycket i 1 kap. 7 8 innebär en mycket stor avvikelse frän huvudregeln i första stycket. Det finns ingen begränsning angiven, l.ex. att synneriiga skäl skall föreligga. Det anges inte ens att specialbestämmelsen för gymnasieskolan utgör ett undantag från huvudregeln i första stycket. Således skulle en kommun eller landstingskommun med stöd av den föreslagna lagparagrafens andra stycke kunna bestämma, att alla gymnasieelever skall betala samtliga läroböcker, skrivmateriel m.m. Den enda begränsningen "för eget bruk" torde knappast vara effektiv och uppfyller knappast de krav som bör ställas på klarheten i en lagtext. Med undantag för vuxenundervisningen tillämpar för närvarande de allra flesta kommuner samma regler om fria läroböcker och fri förbrukningsmateriel för gymnasieskolans elever som gäller i grundskolan. Ur jämlikhetssynpunkt är detta ett viktigt inslag i utbildningssamhället, bl. a. mot bakgrund av att kostnaderna för läromedel i form av t. ex. läroböcker varierar avsevärt mellan olika linjer och grenar i gymnasieskolan. De ekonomiska hindren för studier över grundskolenivån har successivt undanröjts genom de senaste decenniernas utbildningsreformer. En i huvudsak lagteknisk och redakUonell omarbetning av skollagen får dä inte motverka strävandena mot ökad jämlikhet inom denna viktiga samhällssektor. Länsstyrelsen avstyrker lagförslaget i denna del och förordar att andra stycket i lagförslagets 7 8 utgår.

Länsskolnämnden i Malmöhus län anser att "som används för eget brak" kan välla tolkningsproblem. Det hade varit lämpligt om i kommentaren hade exemplifierats vad som avses. Exemplifieringen borde ha varit ganska fyllig. Anvisningen att "för eget brak är avsett att tolkas restriktivt" är knappast uttömmande. Även Östra Göinge kommun finner det svårt att tolka "för eget bruk".

Kammarrätten i Jönköping anser att uttrycket "som används för eget bruk" ger föga upplysning om vad som menas. Ökad klarhet skulle vinnas om man i stället använder uttrycket "sådana nödvändiga utbildningshjälpmedel som de får behålla själva" (jfr s. 109 ö).

Även länsskolnämnden i Älvsborgs län anser att del redan i lagtexten
och inte bara i motiven bör talas om sädana nödvändiga hjälpmedel som
eleverna "fär behålla själva". Därmed skulle enligt länsskolnämnden beto
nas att det inte är fråga om uttagande av någon avgift för utbildning utan
fastmer om köp av saker som eleven i vanlig civilrättslig ordning fär
äganderätt till, även om kommunen av praktiska och ekonomiska skäl
anskaffar dessa hjälpmedel, 57

Prop. 1985/86: 10 I den män eleverna själva skaU bekosta hjälpmedel måste det, enligl vad

utredningen uttalar i betänkandet, stå eleverna fritt att själva anskaffa

Bilaga 5 hjälpmedlen om de så önskar. Örnsköldsviks kommun delar inte denna

uppfattning. Enligt kommunens mening måste det anses vara en självklar förutsättning för att få delta i gymnasieskolans utbildning att man skaffar och använder den kurslitteratur m. m, som skolan föreskriver,

RRV anser att föreskrifterna om gåvoläromedel i skolförordningen och läroplanen för grundskolan (Lgr 80) bör ses över i samband med tillkomsten av en ny skollag, så att bestämmelsernas förenlighet med varandra säkerställs. Även länsskolnämnden i Västernorrlands län pekar pä föreskrifterna om gävoläromedel i Lgr 80,

3.3.3 Skolmåltider

Skolförfattningsutredningen konstaterar att skolmåltider till sin art inte kan betraktas som utbildning. Det finns inte något uttryckligt åliggande för kommunerna att anordna skolmåltider. Det står därför kommunerna fritt att la ut avgift av dem som vill utnyttja skolmåltiderna (undantag gäller för måltid i samband med undervisningen i hemkunskap, se 2 kap. 27 8 tredje stycket skolförordningen). Ibland anordnas utbildning på sådant sätt -t. ex. i form av lägerskola - att det i praktiken inte blir möjligt för eleverna att fä mat annat än genom skolans försorg. Skolmåltiden kan då bli helt nödvändig för att eleverna över huvud taget skall kunna delta i utbildningen. I sådana undantagsfall bör därför skyldighet att tillhandahälla måltider anses följa av skollagens föreskrift om kommunens skyldighet att anordna utbildning. Följaktligen får då inte heller någon avgift tas ut.

Vissa remissinstanser anser att kommunerna bör ha en skyldighet att utan avgift tillhandahåUa skolmåltider genomgående och således inte bara i sådana undantagsfall som utredningen har angett. Andra remissinstanser efterlyser en uttrycklig föreskrift om att avgift får las ut för skolmåltider.

Länsskolnämnden i Jämtlands län anser att skolmällidsverksamheten skall kunna avgiftsfinansieras.

Göteborgs och Bohus låns landstingskommun anser att skolmåltider borde ingå i uppräkningen i 1 kap. 7 8 andra stycket.

Göteborgs kommun — som i och för sig anser att det borde räcka med att lagen som hittills slår fast att avgift inte får tas ut för undervisningen -menaratt den föreslagna lagtexten trots detaljeringsgraden inte ger uttryck ät utredningens resonemang att avgift far tas ut för skolmåltider.

Länsskolnämnderna i Skaraborgs och Älvsborgs län anser att det i lagen bör anges huravida det står kommunerna frkt att efter särskilt beslut ta ut avgifter för skolmåltider.

Hällefors kommun anser att några enkla förtydliganden borde ha kunnat utarbetas beträffande kostnadsansvaret för bl. a. skolmällidsverksamheten,

LO vUl vidga utbUdningsbegreppet till att omfatta även skolmåltider,
eftersom dessa för många elever är en förutsättning för att utbildningen
skall vara tillgänglig.
58 Eskilstuna kommun anser att avgiftsbeläggning av bl, a. skolmåltider

strider mot principen att alla skall ha rätt till samma utbildning.

CUF anser att det i skollagen måste införas bestämmelser som hindrar Prop. 1985/86: 10 kommunerna från att ta ut avgifter för bl. a. skolmåltider. CUF anser att det knappast kan betraktas som en förmän att eleverna serveras mal i Bilaga 5 skolan under skoltid. Det är pedagogiskt nödvändigt och jämlikhetspoli-tiskl självklart. Av den omarbetade skollagen måste det klart framgå all det åligger kommunerna att svara för dessa uppgifter och att några avgifter för detta inle får tas ut.

Vara kommun har berört kostnadsansvaret för måltider under lägervistelse. Se avsnitt 3.3.4.

3.3.4 Lägerskola och andra särskilda arrangemang

Vara kommun viU varna för att göra begreppet utbildning så vidsträckt att det inte blir möjligt att ta ut avgifter för speciella arrangemang. Skolan har efter hand fält allt snävare ekonomiska ramar. Detta innebär att många aktiviteter, speciellt inom kultursektorn, som kunnat berika eleverna och göra skolarbetet mera omväxlande i många fall måste dras in. Möjlighet bör därför finnas kvar att för speciella arrangemang utanför den ordinarie skoldagens ram kunna ta ut avgift för l.ex. teaterbesök, studieresor och liknande. I vissa fall tar skolan över föräldrarnas ansvar genom att ha heldygnsomsorg om elever l.ex. vid lägerskolevislelse. Det bör dä vara skäligt att någon avgift kan tas ut för sädana kostnader för mat och logi som faller utanför den ordinarie skoldagen. Om skollagen fär en alltför kategorisk utformning innebär detta att många verksamheter av den typ som ovan beskrivits får inskränkas eller hek läggas ned. Det skulle vara mycket beklagligt om skolan skulle utarmas genom alltför snäv lagstiftning i detta hänseende.

3.3.5 Skolskjutsar

Skolförfattningsutredningen har i sitt betänkande uttalat att skolhuvudmännen i vissa fall som en direkt följd av åliggandet alt söija för utbildningen kan vara skyldiga att anordna för eleverna kostnadsfri skolskjutsning. Uttalandet avser såväl gällande rätt som utredningens lagförslag.

Vissa remissinstanser har särskilt tagit upp frågan hur långt skyldigheten alt anordna och bekosta skolskjutsar sträcker sig. Flera remissinstanser efterlyser klara besked, helst i lagtexten, om vad som skall gälla. Vissa remissinstanser anser att ersättning bör kunna tas ut i åtminstone en del fall, medan andra anser att skolskjutsning i princip alkid skall vara kostnadsfri för eleverna.

Värmdö kommun reagerar mot att ingenting nämns i lagtexten om skyldigheten att anordna skolskjutsar respektive rätten att ta ut ersättning för sådana skjutsar. Göteborgs kommun anser att lagtexten inte ger uttryck ål utredningens resonemang att avgift i vissa fall får tas ut för skolskjuts. Nyköpings kommun menar att lagtexten inte klarlägger huruvida det är möjligt att avgtflsbelägga skolskjuts. Hällefors kommun anser att några enkla förtydliganden borde ha kunnat utarbetas beträffande kostnadsansvaret för bl. a. skolskjutsverksamhet.

Prop. 1985/86: 10 Länsskolnämnden i Stockholms län anser att bestämmelser som kom-

pletterar 1 kap. 7 8 behövs åtminstone när det gäller skolskjutsar. Nämn-
Bilaga 5 den hänvisar Ull att olika uppfattningar om kommunernas rätt att ta ut

avgift har framförts i debatten. Kompletterande bestämmelser behövs för att säkerställa att den i 5 kap. t 8 inskrivna rätten till utbildning inte urholkas och att den i samma paragraf inskrivna skolplikten inte blir oskäligt betungande för glesbygdens och då särskilt skärgårdens elever,

Länsskolnämnderna i Skaraborgs och Älvsborgs län anser att det i lagen bör anges huruvida det står kommunera fritt att efter särskilt beslut ta ut avgifter för skolskjutsning.

Göteborgs och Bohus läns landstingskommun anser att skolskjutsning ingår i utbildningsbegreppet. Behovet av skolskjutsar uppkommer l.ex, ofta genom att små skolenheter läggs ner och skolverksamheten koncentreras, Skolskjutsning är då en sådan verksamhet som är nödvändig för att undervisningen skall vara tillgänglig för eleverna. Skolskjutsar bör alltså enligt landstingskommunen inte kunna avgiftsbeläggas,

Länsskolnämnden i Jämtlands län anser att skolskjutsverksamhelen inte skall kunna avgiftsfinansieras.

LO vill att skolskjutsning skall inrymmas i utbildningsbegreppet, eftersom skolskjuts för många elever är en förutsättning för att utbildningen skall vara tillgänglig,

CUF anser att det av den nya skollagen klart måste framgå alt det åligger kommunerna att svara för skolskjutsar och att någon avgift för delta inte får tas ut. All elever på landsbygden, som bor långt från skolan, erbjuds skolskjuts är inte att betrakta som en förmän. Motsatsen vore däremot diskriminerande.

3.3.6 Skolhälsovård

Länsskolnämnden i Gävleborgs län anser att föreskriften i I kap. 8 8 om kostnadsfri skolhälsovård bör flyttas till 9 kap.

Västmanlands läns landstingskommun: 9 kap. 3 S angeratt "alla elever har rätt att pä begäran bli undersökta av läkare och att i övrigt anlita skolhälsovården". Av 1 kap. 8 8 framgår all skolhälsovården är kostnadsfri. Även om motsvarande regler för gymnasieelever finns i nuvarande lag, fast indirekt genom hänvisning till grundskolan, fär detta inle innebära en reell utökning av kostnadsansvaret för utbildningshuvudmannen. Närmare definiUon av begreppet "skolhälsovård" torde vara nödvändig i tUlämpningsföreskrifter vad gäller avgränsning mellan hälsovård och sjukvårdande behandling av enklare slag.

SEH-kommittén nämner beträffande skolor med enskild huvudman att
statsbidrag till kostnader för skolhälsovården utgår till enskilda skolor som
- får statsbidrag enhgt förordningen (1964:137) om statsbidrag lill vissa
privatskolor. Däremot utgår inte särskUt statsbidrag lill kostnader för
skolhälsovården vid de estniska skolorna, Hillelskolan och Kristoffersko-
lan. Statsbidragen för dessa skolor beräknas utifrån lärarlönekostnaderna
och kan inte antas räcka också till skolhälsovård. Kostnaderna för skolhäl-
60 sovården vid dessa skolor bestrids — såframt inte kommunala bidrag utgår

för denna - ytterst genom de elevavgifter som skolan uppbär. SEH- Prop, 1985/86: 10 kommittén finner det riktigt att i skollagen föreskriva att skolhälsovård skall finnas vid de statsunderstödda fristående skolorna för skolplikUga Bilaga 5 elever och att denna skall vara kostnadsfri. Kostnadsfri skolhälsovård måste då innebära att avgift inte får tas ut av eleven, när han/hon använder sig av skolhälsovården. Det är däremot inte rimligt att uppställa krav på kostnadsfri skolhälsovård som villkor för statligt stöd, om med kostnadsfri skolhälsovård skaU förstås att skolan inte genom de elevavgifter som tas ut av föräldrarna får finansiera skolhälsovården. Om inte statligt eller kommunalt stöd lämnas till skolhälsovårdens kostnader finns ju i princip inte någon annan finansieringskälla än elevavgiften. Det viktiga i sammanhanget synes vara att betona att fristående skolas kostnader för skolhälsovården i ett sådant fall genom elevavgifterna skall bäras gemensamt av föräldrarna.

4 2 kap. Kommunernas och landstingskommunernas skolledning

Skolförfattningsutredningen har i 2 kap. sammanfört dels vissa bestämmelser om kommunernas skolstyrelser och landsUngskommunernas utbildningsnämnder och deras uppgifter (1-5 SS), dels vissa bestämmelser om planeringsråd och yrkesråd (6-8 5§), Kapklet avslutas med 9 8 enligt vilken regeringen meddelar ylterligare föreskrifter om kommunernas och landstingskommunernas skolledning. I motsats till den nuvarande skollagen innehåller utredningens förslag inte några beslämmelser om skolchef i kommunerna. En annan skillnad är att utredningens förslag inte inrymmer någon möjlighet att ha en särskild styrelse för en del av en kommuns eller landstingskommuns gymnasieskola. En nyhet är också att skolstyrelsen föreslås kunna ge planeringsrädet i uppdrag att fullgöra sädana uppgifter som ankommer på yrkesråd.

Sedan utredningens förslag lades fram har i den nuvarande skollagen införts bestämmelser om skolstyrelsens uppgifter i fråga om s. k. uppföljande verksamhet (9 a 8 i den nuvarande skollagen).

4.1 Vissa redaktionella frågor

Länsskolnämnden i Blekinge län reagerar mot ordet "skoUedning" i kapitelrabriken, i rubriken Ull 9 8 och i nämnda paragrafs text. Nämnden anför alt ordet skolledning i dagligt språkbruk är ett sammanfattande begrepp för rektorer som skolledare samt studierektorer, biträdande rektorer och tillsynslärare som biträdande skolledare (12 kap. 1 8 och 13 kap. 1 8 skolförordningen). Enligt nämndens åsikt bör därför en annan rubrik väljas till 2 kap., l.ex, "Om kommunernas och landstingskommunernas skolstyrelse m.m." Rubriken UU 9 8 bör som en följd därav ändras UU "Ytterligare föreskrifter" och ordet skolledning i 9 8 bytas ut mot "skolstyrelse och särskilda råd".

Prop. 1985/86: 10 Kammarrätten i Jönköping ifrågasätter om mellanrubrikerna i 2 kap.

fyller någon funktion. Om de behälls bör i allt fall 6-8 S§ samlas under den

Bilaga 5 gemensamma rabriken "Planeringsråd och yrkesråd". Enligt förslaget står

8 8 under rabriken "Yrkesräd" ehuru den innehåller en bestämmelse om
att ett planeringsråd kan tilldelas vissa uppgifter.

Styrelsen för Tomtebodaskolan anser inte att specialskolan skall behandlas i ett kapitel för sig. Styrelsen menar därför att det i 2 kap. 2 S bör ingå ett tredje stycke av följande lydelse: "För specialskolan skall finnas lokala styrelser. Regeringen meddelar föreskrifter om sådana styrelser. "

4.2 Skolstyrelsen och utbildningsnämnden

Länsskolnämnden i Gävleborgs län anför beträffande 2 kap. 1 8: Denna paragraf bör erhålla en sådan utformning att därav otvetydigt framgår, att skolstyrelsen skall vara styrelse ej endast för grundskola och gymnasieskola utan för alla skolformer för vilka kommunen är huvudman, bl. a. även kommunal vuxenutbildning. Om särskilda skäl föreligger skall regeringen, efter framställning från kommunfullmäktige, kunna medge alt särskild styrelse får utses för viss skolform eller utbildning.

Även länsskolnämnden i Hallands län anser att inte bara grandskolan och gymnasieskolan utan också andra skolformer bör nämnas i 2 kap. 1 S.

Kammarrätten i Jönköping: Tillräckliga skäl att i skollagen reglera skolstyrelsens uppgifter i andra hänseenden än i fråga om grandskolan och gymnasieskolan torde med hänsyn till lagens innehåll i övrigt inte föreligga (se I kap. I S).

SAF saknar bestämmelser om skolstyrelsens uppföljande verksamhet för ungdomar under 18 är. Ljusdals kommun ifrågasätter om inte sådan verksamhet borde komma till uttryck i 2 kap. 3 8.

Länsskolnämnden i Hallands län finner formuleringarna i 2 kap. 3 S diffusa. Enligt nämndens mening är preciseringarna i den nuvarande lagens

9 8 andra stycket att föredra. Nämnden frågar sig också vilka skolformer
som ingår i "skolväsendet".

Länsskolnämnden i Ålvsborgs län: På sidan 115 konstaterar utredningen att gränsdragningen mellan skolstyrelsens och kommunfullmäktiges kompetensområden ibland kan vålla problem. Vidare (s. 116) erinrar utredningen om problemen med gränsdragningen mellan å ena sida skolstyrelsens befogenheter och å andra sidan de befogenheter som tillkommer skolledare, olika konferenser, lärare m.fl., särskilt vad gäller den pedagogiska verksamheten. Länsskolnämnden har många gånger erfarit exempel pä kompetenskonflikter av här berört slag och nämnden har därvid efterlyst klarare regler om beslutsfunktionerna.

Östra Göinge kommun anser att 2 kap. 3 8 bör utformas klarare, speciellt med hänsyn till gränsdragningen mellan kompetensområdena för kommunfullmäktige, skolstyrelsen, skolledning och konferenser.

Med anledning av de uppgifter för skolstyrelsen som anges i 2 kap. 3 S

anför Ludvika kommun: Detta innebär att skolstyrelsen står ansvarig för

hur verksamheten bedrivs i skolan. Samtidigt är skolstyrelsens möjligheter

62 att direkt påverka undervisningens uppläggning starkt begränsade. Detta

innebär att kompetenstvister kan uppstå mellan skolstyrelsen och skolans Prop. 1985/86: 10 personal och att skolstyrelsens ställning i detta avseende behöver stärkas.

Länsskolnämnden i Stockholms län anför beträffande 2 kap. 3 8 alt såväl BUaga 5 den långsiktiga som den kortsikUga planeringen av kommunernas skolväsende kommit att bli en alltmer betydelsefull uppgift. Som statligt regionalt organ anser nämnden också att det särskilt i ett storstadsområde, där elevantalet fluktuerar starkt i takt med nybyggnaUon o. d., är angeläget att planeringen med iakttagande av god resurshushållning så myckel som möjligt följer med i dessa förändringar. Det bör därför övervägas om inte planeringsåliggandena och anpassningen till elevunderlagets förändringar bör fä plats i den katalog över uppgifter som tas upp i denna paragraf.

Göteborgs stadskansli: TiU skolstyrelsens uppgifter bör också höra att ha befogenhet att utfärda ordningsföreskrifter. Detta kan antingen uttryckligen framgå av 2 kap. 3 § eller också måste föratsättas att regeringen enligt 10 kap. 6 8 i den föreslagna skollagen bemyndigar kommunal skolstyrelse att meddela föreskrifter i ordningsfrågor.

Länsskolnämnden i Stockholms län reagerar mot att 2 kap. 4 8 liksom sin motsvarighet i nuvarande lag upptar vissa särbestämmelser för Stockholms kommun beträffande tillämpningen av 3 kap, 5 8 första stycket och 6 § kommunallagen. Länsskolnämnden anser det lämpligt att föreskriften nu ges ett enheUigt innehåll, Hka för alla kommuner i landet.

Enligt länsskolnämnden i Gävleborgs län bör man vid översynen av skollagen överväga om inte en landstingskommuns utbildningsnämnd skall vara styrelse för alla skolformer för vUka landsUngskommunen är huvudman, alltså förutom gymnasieskola bl. a. särskola. En sådan ändring föratsätter emellerUd ändringar i bl. a. den s. k. omsorgslagen.

4.3 Planeringsråd och yrkesråd

Den nuvarande skollagen innehåller bestämmelser om planeringsråd (ofta kallade lokala planeringsräd eller SSA-råd), som skall biträda skolstyrelsen i frågor rörande utbildningens anknytning lill arbetslivet och följa yrkesutbildningen i kommunen. Skolförfattningsutredningens lagförslag i den delen innehåller inga sakliga ändringar. I den nuvarande skoUagen finns också bestämmelser om yrkesråd, som i frågor rörande yrkesinriktningen av utbildningen i gymnasieskolan skall biträda styrelsen för skolan. Enligt skolförfattningsutredningens mening kan det sättas i fråga om staUig reglering av yrkesrådens verksamhet är nödvändig. Utredningen har emellertid i sitt förslag utgått från att skollagen skall innehålla bestämmelser om yrkesråd. I förhållande till den nuvarande lagen föreslår utredningen den ändringen, att skolstyrelsen skall kunna lägga yrkesrädens uppgifter på planeringsrådet. En ytterligare ändring som föreslås är att yrkesräd måste finnas i även sådana landstingskommuner med gymnasieskola som inte har särskild utbildningsnämnd.

Ett stort antal remissinstanser har yttrat sig över utredningens förslag lill
bestämmelser om planeringsråd och yrkesråd. Synpunkterna rör framför
allt behovet av stadiga bestämmelser om yrkesråd och förslaget att plane
ringsrädet skall kunna ges i uppdrag att fullgöra yrkesrådsuppgifter. Ensta- 63

4.3.2 Behovet av bestämmelser om planeringsråd och yrkesråd

En del remissinstanser har tagit upp frågan om behovet av författningsbestämmelser om planeringsråd och yrkesråd. De flesta yttrar sig endast om regleringen av yrkesråden. Beträffande dem har utredningen ifrågasatt behovet av statlig reglering.

LO anser att såväl planeringsråd som yrkesråd även i den nya skollagen bör få status av obligatoriska rådgivande organ och alt författningstexten bör utformas på sådant sätt att aktiviteten inom råden stimuleras.

MUF anser att föreskrifterna om planeringsråd och yrkesråd kan undvaras och menar att det utan några som helst risker för försämringar av utbildningen bör kunna läggas på skolstyrelserna att besluta om hur de på bästa sätt skall inhämta de råd som planeringsråden och yrkesråden avses ge,

Halmstads kommun finner det angeläget att framhålla sin tveksamhet till att staten detaljreglerar planeringsrädens och yrkesrädens verksamhet. Enligt kommunens uppfattning bör skollagen endast föreskriva skyldighet att inrätta ett planeringsråd och ett eller flera yrkesråd (vilkas uppgifter bör kunna läggas pä planeringsrådet). Utredningens förslag lill ylterligare lagtext för reglering av detaljfrågor bör utgå.

Länsskolnämnden i Göteborgs och Bohus län säger sig inte vilja ifrågasätta behovet av att reglera yrkesråden i statlig författning. Eskilstuna kommun anser att det är av största vikt att arbetsmarknadens parter på det lokala planet verkligen får möjlighet att påverka utbildningen. Därför bör yrkesråd regleras i skollagen.

Länsskolnämnden i Jönköpings län vill liksom utredningen ställa frågan om inte den statliga regleringen av yrkesråden skall kunna avvecklas. Frågan bör dock utredas ytterligare framför allt mot bakgrund av yrkesrådens växande betydelse.

Länsskolnämnden i Malmöhus län är tveksam till om yrkesrådsverk-samheten skall behöva regleras i lag. Länsskolnämnden i Hallands län anser att bestämmelser om yrkesråd bör utgå ur skollagen men medtas i skolförordningen. Enligt nämnden har planeringsråden i många kommuner ersatt yrkesråden. Länsskolnämnden i Södermanlands län anser att yrkesrådens verksamhet borde med fördel kunna regleras i förordning.

Enligt Vilhelmina kommun finns det inte skäl att föreskriva någon skyldighet att i en eller annan form inrätta ett eller flera yrkesräd.

Länsskolnämnden i Värmlands län ifrågasätter liksom utredningen om Prop. 1985/86: 10 statlig reglering av yrkesrädens verksamhet är nödvändig. Mot bakgrund av riksdagsbeslutet våren 1981 om ökad kommunal självstyrelse och mins- Bilaga 5 kad byråkrati vill nämnden för sin del förorda att föreskrifterna om yrkesråd utmönstras. Länsskolnämnden förutsätter dock att planeringsrädet kontaktar respektive branschorganisation, om skolstyrelsen beslutar att planeringsrådet skall fullgöra yrkesrådens uppgifter. Även länsskolnämnderna i Jämtlands och Kronobergs län ifrågsätter om statlig reglering av yrkesrådens verksamhet är nödvändig.

Länsskolnämnden i Örebro lån är tveksam till värdet av den detaljreglering av yrkesrädens verksamhet och ställning som utredningen föreslär. Däremot anser nämnden att det är ett värdefullt stöd för skolan att yrkesråd finns, I framtiden bör dock yrkesräden knytas till de lokala planerings-råden och få den utformning som de skiftande lokala föratsättningarna kan kräva.

4.3.3 Yrkesråd i landstingskommuner

Länsskolnämnden i Kalmar län: Länsskolnämnden delar utredningens uppfattning att man inte kan låla inrättande av yrkesräd vid landstingskommuns gymnasieskola vara beroende av om särskild utbildningsnämnd inrättas för att handlägga frågor om gymnasieskolan eller om man överiälit delta på annan nämnd. Nämnden tillstyrker därför den generella föreskriften i 8 7 om inrättande av yrkesråd för landstingskommun som anordnat gymnasieskola.

4.3.4 Uppdrag åt planeringsrådet att fullgöra yrkesrådsuppgifter

Ett stort antal remissinstanser har yttrat sig över skolförfattningsutredningens förslag att en skolstyrelse i stället för att utse yrkesråd fär ge planeringsrådet i uppdrag att fullgöra sådana uppgifter som ankommer på yrkesråd (2 kap, 8 8).

SÖ, LO, SACO/SR och SAF samt vissa länsskolnämnder och kommuner avstyrker förslaget, medan andra länsskolnämnder och kommuner är positiva.

SÖ avstyrker förslaget i 2 kap. 8 8 att planeringsrådet skall kunna ges i uppdrag att fullgöra yrkesrådsuppgifter. I stället bör enligt SÖ:s mening justeringar övervägas i 6-7 SS sä att man förtydligar olikheterna i syftemålen för respektive rådstyp.

Planeringsrådets uppgifter är av övergripande karaktär och syftar mera generellt lill ökad samverkan mellan skolan och arbetslivet. Yrkesråden å andra sidan har en mera direkt betydelse för utbUdningen på en eller flera studievägar med inriktning pä ett speciellt yrke eller en viss bransch. Kravet pä speciella yrkeskunskaper hos ledamöterna är alltså utmärkande för yrkesråden. De flesta kommunerna har en så bred uppsättning yrkesinriktade studievägar i gymnasieskolan, att de behöver flera yrkesråd.

Den samordning som kan behövas mellan planeringsrådets och yrkesrå
dens verksamhet sker vanligen genom att planeringsrädets sekreterare, 65

5 Riksdagen 1985186. 1 saml. Nr 10. Bilagedel

Prop. 1985/86: 10 SS A-sekreteraren, adjungeras till yrkesräden och även genom ulväxling av

sammanträdesprolokoll.
Bilaga 5 Enligt SÖ:s mening skulle det vara olyckligt om man genom den före-

slagna regeln i 2 kap. 8 8 öppnade möjligheten att i reaUteten slopa yrkesråden. SÖ hänvisar i denna fråga även till ett SÖ:s remissyttrande 1980-03-25 (dnr S 80:642), som avsåg en framställning från Vilhelmina kommun om dispens från skyldigheten att inrätta yrkesråd. FramstäUningen avstyrktes av SÖ och avslogs av regeringen 1980-06-26.

LO: Utredarna föreslår att låta planeringsrådet fungera som yrkesråd. Anledningen, säger utredarna, är att planerings- och yrkesrådens uppgifter är delvis likartade och inle sällan torde samma företrädare för arbetsgivare och arbetstagare ingå. Ett ytterligare skäl framskymtar i utredningens uppfattning att yrkesrädens aktivitet är mycket varierande. LO delar inte denna syn. Ett helt avgörande skäl är att en av skolans viktigaste uppgifter är att förbereda eleverna för ett framtida yrkes- och förvärvsliv. Om denna förberedelse skall bli så bra som möjligt krävs ett väl fungerande samspel mellan skola och arbetsliv, genom skolans alla stadier. Genom en representation frän skola, arbetsförmedlare, arbetstagare och arbetsgivare skapas en bred kontaktyta meUan skola och samhälle. Därigenom ökar möjligheten Ull ömsesidig kontakt mellan skola och samhälle, dess människor och funktioner. Detta är enligt LO SSA- eller planeringsrådens viktigaste uppgift. Om planeringsråden kan sägas ha en mera allmän och övergripande uppgift och verkar genom hela skolan har yrkesräden en mer yrkesspecifik uppgift, nämligen att vara rådgivande när det gäller att utforma utbildningens specifika yrkesinriktning. Yrkesråden har således en ytterst viktig funktion och bör därför bibehållas.

SAF finner bestämmelsen i 2 kap, 8 8 olämplig med hänsyn lill den betydelse yrkesräden har för de yrkesinriktade gymnasiala utbildningarna. SACO/SR: SACO/SR har erfarit att yrkesråden - specieUl för gymnasieskolans tekniska utbildningar — utgör ett värdefullt kontaktorgan mellan skolan och ortens industri- och hantverksföretag. Yrkesrådens arbetsuppgifter kan svårligen överföras till planeringsråden.

Till de ytterligare remissinstanser som avstyrker förslaget till 2 kap, 8 8 hör Örnsköldsviks kommun, länsskolnämnderna i Göteborgs och Bohus, Gotlands och Älvsborgs län samt länsstyrelsen i Södermanlands län.

Enligt Örnsköldsviks kommun finns inte någon förutsättning för att överlåta yrkesrådens arbetsuppgifter på planeringsrådet. Planeringsrådets sammansättning och rådets aUmänna och övergripande funktion utesluter en sådan lösning. Vad skolan genom yrkesräden främst är i behov av är direkta kontakter med företrädare för arbetstagare och arbetsgivare inom var och en av de mänga branscher som berörs av gymnasieskolans utbildning. Sädana kontakter måste försiggå separat med företrädarna för vaije bransch för sig. Däremot kan planeringsrädet göra mycket för att aktivera yrkesråden, föreslå verksamheter där yrkesrädens erfarenhet kan tillföra både yrkesutbildningen och näringslivet värdefulla impulser, öka förståelsen för och föreslå förbättringar i verksamheten och bidra Ull att hålla den aktuell och ändamålsenlig. 66

Länsskolnämnden i Göteborgs och Bohus län: Yrkesråden har huvud- Prop. 1985/86: 10 sakligen andra uppgifter än planeringsräden och bör framför allt ha goda insikter i enskilda yrken och de krav som ställs pä dessas utövare. Olika BUaga 5 organisationsmodeller förekommer i kommunerna för att täcka in de yrken (branscher) som respektive gymnasieskola utbildar för. Ofta finns ett gemensamt yrkesråd för kommunen med undergrupper för olika branscher. Yrkesråden är viktiga organ med tanke pä utbildningens anknytning till yrkeslivet. I den män som de fungerar mindre väl i vissa kommuner, vilket antyds i avsnittet Specialmotivering (s. 119), bör de stimuleras att uppfylla de förväntningar som bör kunna ställas pä dem. Planeringsråden kan, pä grund av sin sammansättning, täcka endast ett fåtal yrken. Enligl nämndens mening vore det olyckligt att öppna möjligheterna för kommunerna att kunna uppdra åt planeringsråden att fullgöra yrkesrådsuppgifter. Planeringsräden torde som regel sakna förutsättningar för detta, vilket mindre observanta kommuner kanske ej skulle uppmärksamma.

Länsskolnämnden i Gotlands län: Ett skäl för utredningens ställningstagande synes vara att yrkesrådens effektivitet varierar kraftigt. Det omdömet är säkert också giltigt för planeringsrädens verksamhet. Över huvud taget finns det stora brister i samverkan skola-arbetsliv. Det är därför enligt nämndens mening olämpligt att minska kontaktytan mellan skola och arbetsliv, vilket i vissa kommuner kan bli följden av utredningens förslag.

Länsstyrelsen i Södermanlands län delar utredningens synpunkter på svårigheterna att för närvarande klart definiera gränserna mellan SSA-rädens och yrkesrädens verksamhetsområden men anser att utredningen inte bidragit till att lösa problemet. I själva verket innebär utredningens ställningstaganden en uppenbar nedvärdering av den betydelsefulla samverkan som på senare tid vuxit fram mellan skola och arbetsliv. Riksdagsbeslutet om inrättande av lokala SSA-råd innebar bl. a. att dessa fick till uppgift att "särskilt följa yrkesutbildningen inom den egna kommunen", medan de lokala yrkesråden i huvudsak skall ägna sig åt de branschspecifika frågorna. Självfallet är det nödvändigt med en såväl ekonomisk som organisatorisk samordning av de båda organens verksamhet, inte minst i kommuner med rikt differentierat näringsliv. 1 sådana kommuner torde det vara praktiskt omöjligt att låta SSA-råden överta yrkesrådens uppgifter. Länsstyrelsen avstyrker lagförslaget i denna del och anser det vara angeläget med en snar översyn och utvärdering av de regler och anvisningar som gäller för SSA-råd respekUve yrkesråd med utnyttjande av den erfarenhet som hunnit samlas hos såväl skolhuvudmännen som arbetsmarknadens parter sedan 1977.1 en sädan översyn bör även ingå det till länsskolnämnden knutna regionala SSA-rådets verksamhet och dess relation till yrkesråd och lokala SSA-råd. För det sistnämnda talar inte minst det förhållandet att länsskolnämnderna frän skolöverstyrelsen skall överta beslutanderätten i fråga om bl. a. dimensioneringen av gymnasieskolans utbildningslinjer i respektive län.

Till de remissinstanser som tillstyrker förslaget lill 2 kap. 8 8 hör Östra
Göinge, Hällefors, Halmstads och Vilhelmina kommuner samt länsskol
nämnderna i Skaraborgs, Västerbottens och Kalmar län. 67

Prop. 1985/86:10

BUaga5

Enligt Halmstads kommun är det fördelaktigt att skolstyrelsen får frihet att själv avgöra på vilket sätt man lokalt skall handlägga frågor om samråd med arbetslivet.

Östra Göinge kommun anför alt erfarenheterna har visat all yrkesråden haft svårt att finna meningsfulla uppgifter i en liten kommun som Östra Göinge. Kommunen noterar därför med tillfredsställelse förslaget att skolstyrelsen skall få möjlighet att lägga yrkesrådens uppgifter på planeringsrådet.

Hällefors kommun: I fråga om yrkesråden kan det för mindre kommuner vara angeläget att skolstyrelsen får möjlighet att välja att - om den så finner mest ändamålsenligt - låla planeringsrädet (SSA-rådel) fullgöra också yrkesrädens uppgifter. Det primära är ju att kommunikaUonerna skolan-arbetslivet pä hemorten fungerar bra och det kan man enligt skolstyrelsens erfarenhet utan svårighet uppnå genom ett organ av t. ex. planeringsrädets typ, medan ett antal yrkesråd därutöver i vissa fall kan upplevas som en överorganisering av kontakterna med den negaUva verkan det i sin tur kan medföra.

VUhelmina kommun: 2 kap. 8 8 innehåUer en av de få reella ändringarna i det nya förslaget tdl skollag. Här föreslås, att skolstyrelsen skall få rätt alt ej utse yrkesräd utan i stället låta planeringsrådet fullgöra yrkesrådens uppgifter. Vilhelmina skolstyrelse har tidigare gjort framställning till regeringen om samma sak, varför ändringsförslaget ses med tillfredsställelse. Vid mindre gymnasieskolor innebär yrkesrådsinstitutionen en onödig utökning av antalet "råd" och grapper inom skolan, I de faU sådana grapper verkHgen behövs, utses de också av kommunen eller skolstyrelsen och ges då en lämplig lokal utformning. Det finns aUtså inte ens skäl att i skollagen slå fast skyldigheten att i en eller annan form inrätta ett eller flera yrkesråd. 2 kap. 7 och 8 §8 kan alltså helt utgå.

Länsskolnämnden i Skaraborgs län: Nämnden anser att det finns starka skäl som talar för att låta skolstyrelsen ha frihet att bestämma alt planeringsrådet skaU behandla de frågor som ankommer på yrkesråd. Förutsättningarna för en viss ordning skiftar självfallet mellan kommunerna men genomgående torde planeringsrådens och yrkesrådens uppgifter delvis vara likartade, varför del i många fall måste anses naturligt all samordna verksamheten tUl ett organ.

Länsskolnämnden i Västerbottens län: Liksom utredningen är länsskolnämnden tveksam tUl nödvändigheten av särskilda bestämmelser om yrkesråd. Planeringsrådens och yrkesrådens uppgifter är i väsentliga stycken likartade. Denna dubbla organisation är föga rationell. Uppgifterna borde kunna skötas helt av "paraplyorganet", planeringsrådet. 7-8 S§ synes därför kunna utgå. 6 8 kan kompletteras med föreskrift om att planeringsråden utöver de i förslaget angivna uppgifterna också skaU bkräda skolstyrelsen i frågor som gäUer utbildningens yrkesinriktning. Nämnden föratsätter därvid att inget hinder skall finnas att en skolstyrelse ändå, om det behövs, inrättar organ med uppgifter motsvarande de nuvarande yrkesrådens. Utredningen har anfört alt yrkesrådens aktivitet varierar myckel; på vissa häU fungerar de inte alls i praktiken. Enligt länsskolnämndens mening kan samma anmärkning också riktas mot vissa planeringsråd. En

anledning därtill synes vara att ledamöterna i råden ofta inte fär uppbära Prop. 1985/86: 10

vare sig sammanträdesarvoden eller resekostnadsersättningar i samband

med rådens sammanträden. Bilaga 5

En remissinstans som i undanlagsfall, men bara i sädana, kan tänka sig att planeringsrådet fullgör yrkesråds uppgifter är länsskolnämnden i Södermanlands län: Enligt nämndens mening är del förhållandet att planeringsrädens och yrkesrädens uppgifter delvis sammanfaller inte skäl nog för att mera generellt kunna hänföra yrkesrådens uppgifter till planeringsråden. Planeringsrådets samlade arbetsuppgifter för kommunens hela skolväsende när det gäller kontakterna mellan skola och arbetsliv innebär att frågor om utbildningens yrkesinriktning inom gymnasieskolans olika studievägar inte tillnärmelsevis kan behandlas sä ingående i planeringsräden som inom ett yrkesråd. Det är också tveksamt om det, inom ett planeringsråd som ändå måste begränsas till sin omfattning för att bli funktionsdugligt, är möjligt att samla den speciella kompetens inom yrkesutbUdnings-omrädet som yrkesråden för närvarande har. Del är dock möjligt att en dei mindre kommuner med mycket begränsad gymnasieverksamhet har fördelar av att de två rådens uppgifter kan sammanföras inom planeringsrädet. Nämnden vill dock uttrycka som sin mening att detta bör gälla undantagsvis och att huvudregeln även fortsättningsvis bör vara att separata yrkesräd skall utses.

Länsskolnämnden i Stockholms län anser att vissa icke önskvärda effekter kan undvikas om 2 kap. 8 S fär följande lydelse: "I stäUet för att utse yrkesräd får en skolstyrelse om det föreligger särskilda skäl och i samråd med arbetsmarknadens parter ge planeringsrådet i uppdrag att fullgöra, sådana uppgifter som ankommer pä yrkesråd."

4.4 Skolchef

Skolförfaltningsutredningen anser att det inte längre finns anledning att i lag reglera tjänster som skolchef i kommun. Föreskrifter som kan anses vara nödvändiga bör kunna tas in i förordning. Utredningen föreslår därför att bestämmelserna i den nuvarande skollagens 3 och 19 88 inle får någon motsvarighet i den nya lagen. Om en lagreglering av skolchefstjänstema ändå behålls, bör enligt utredningen de bestämmelser om skolchefens åligganden som finns i 19 8 b) och c) i den nuvarande skollagen kunna utmönstras som självklarheter. F. n, saknas författningsbestämmelser om skolchef i landstingskommun. Enligt utredningen bör behovet av en chef för utbildningsverksamheten vara lika stort när det gäller landstingskommunal utbildning som när det gäller kommunal. Detta talar för alt behövliga bestämmelser utformas lika för kommuner och landstingskommuner.

Vissa remissinstanser vill ha kvar beslämmelser om skolchef i skollagen. Till dessa remissinstanser hör länsskolnämnderna i Stockholms, Västernorrlands och Gävleborgs län samt Kristinehamns kommun, SACO/SR, Skolledarförbundet och Sveriges Psykologförbund.

Länsskolnämnden i Stockholms län uttalar att en utmönstring ur skolla
gen av bestämmelser om skolchef i kommun måhända är en anpassning till
vad som gäller för andra kommunala chefer. Enligt länsskolnämndens 69

Prop, 1985/86: 10

Bilaga 5

Uppfattning står emellerUd skolstyrelsen såväl på grund av skolans övergripande mål som i vad avser ekonomi betydligt närmare den statliga verksamheten än vad som gäller för övriga kommunala nämnder. Det är därför — bl, a. med utgångspunkt från vissa erfarenheter av ett i praktiken splittrat huvudmannaansvar för SIA-skolans samlade skoldag och frän behandlingen av frågor om särskolans ledning - motiverat att i likhet med den tidigare skolstyrelseutredningen framhålla vikten av att principen om det odelade ledningsansvaret upprätthåUs. Nämnden anser därför att skolchefen för såväl kommunal som landsUngskommunal skolverksamhet redan i skollagen bör få sin stäUning i förhållande till styrelse och annan personal inom skolan angiven pä sätt som sägs på s. 57 i betänkandet men som sedan inte fullföljts i lagtexten. Den närmare regleringen bör däremot kunna överföras tiU skolförordningen.

Länsskolnämnden i Västernorrlands län: Skolchefernas ställning och åligganden i den kommunala förvaltningen är - i förhållande tdl övriga kommunala förvakningschefers - av så särpräglad natur och av så väsentlig betydelse för skolverksamheten i kommunen och länet alt de bör regleras i lag,- Annars kan befaras alt skolchefens centrala ställning och ansvarsområde blir föremål för adminislraUvi godtycke. Skolledarna har vidare statligt reglerade tjänster för vilka kommunen erhåller täckning genom statsbidrag.

Länsskolnämnden i Gävleborgs län anser alt nuvarande föreskrift i skollagen att i varje kommun skall finnas en skolchef bör bibehållas. Länsskolnämnden anser alt man därjämte vid översynen av skollagen bör överväga att införa en föreskrift med motsvarande innehåll beträffande landstingskommun. Enligt nämnden bör övervägas att låta aUa skolformer med landstingskommunen som huvudman ingå i såväl utbildningsnämndens som skolchefens ansvarsområde. Det skulle innebära att bl. a. särskolan fördes dit, något som emellertid förutsätter ändringar i bl. a. den s. k. omsorgslagen.

Kristinehamns kommun uttalar att skyldigheten att ha en skolchef i kommunen bör regleras i skollagen och inte överlämnas till regeringens beslutsområde.

SACOISR anser att de skäl som motiverat nuvarande föreskrifter i skollagen angående skolchef fortfarande är giltiga. De har snarare ökat än minskat i tyngd i takt med expansionen av det kommunala skolväsendet och de ökade befogenheterna för de lokala skolledningarna.

Skolledarförbundet invänder bestämt mot utredningens mening all reglering av skolchefstjänsler bör kunna utgå ur lag och i stället tas in i förordning. Förbundet anser det ur verksamhetssynpunkt absolut nödvändigt att skolchefsorganisationen är förenad med den fasthet som regleringen i skollagen medför. Förbundet anser vidare att det i skollagen bör anges att landstingskommun skall ha skolchef.

Enligt Sveriges Psykologförbund bör de nuvarande reglerna i 3 och 19 SS bibehållas och utökas med föreskrifter rörande skolchefens ansvar för skolans elevvård.

Länsskolnämnden i Skaraborgs län tillstyrker att de bestämmelser om

skolchefs åligganden som finns i den nuvarande skollagens 19 8 b) och c) utgår.

Till de remissinstanser som tillstyrker eller lämnar utan erinran att bestämmelser om skolchef inte tas med i den nya skollagen hör SAV, SÖ, länsskolnämnden i Värmlands län. Hällefors kommun. Landstingsförbundet och Västmanlands läns landstingskommun.

SAV har ingenting att erinra mot förslaget att bestämmelserna om skolchef och dennes åligganden i 3 och 19 SS skollagen inle får motsvarigheter i den nya skollagen utan i stället ersätts med föreskrifter i en förordning. SAV har inte heller någon invändning mot att vissa bestämmelser om skolchefs åligganden som måste uppfattas som självklarheler utmönstras ur skolförfattningarna. SAV vill dock understryka vikten av en reglering av åliggandena i enlighet med vad SAV anfört om reglering av frågor om arbetsskyldighet för skolpersonalen (se avsnkt 13.10),

Länsskolnämnden i Värmlands län tillstyrker att föreskrifter om skolchef tas in i förordning.

Svenska kommunförbundet har inte yttrat sig speciellt i frågan om skolchef. Det har däremot Landstingsförbundet som uttalar följande: Landstingsförbundet har vid flera tillfällen avvisat förslag till en statlig reglering av skolchefstjänsterna i den landstingskommunala gymnasieskolan. Enligt utredningens förslag kommer skollagen inte heller i fortsättningen att innehålla regler om skolchef i landsUngskommun. Även bestämmelserna om skolchef i primärkommun kommer enligt förslaget att utgå, vilket innebär att bestämmelserna utformas likartat för landstingskommuner och primärkommuner. Landstingsförbundet förutsätter att de föreskrifter som med anledning härav kommer att tas in i förordning inte kommer att medföra en ökad statlig reglering för landstingskommunerna.

Västmanlands läns landstingskommun har inget att erinra mot att någon reglering av kommunernas och landstingskommunernas skolledning, vad gäller tjänstemannaorganisationen, inte har tagits med i lagförslaget. För landstingskommunemas del finns del inte heller anledning att i följdförfatt-ningar låsa organisaUonen vad gäller skolchef m, m.

5Ö: I kommentarer till 2 kap. 9 8 i förslaget om en viss från skollagen utmönstrad text om skolchef pläderar utredningen för att blivande förordningstext om skolchef bör inte som nu avse bara primärkommun utan införas och göras likartad även för landstingskommun. SÖ är inte helt övertygad om att så bör bli fallet. Saken har samband med frågor om bl, a, StaUig lönereglering eller ej och inte minst om staUig kostnadstäckning eller ej.

Prop. 1985/86: 10

BUaga5

Prop. 1985/86: 10 specialskola och gymnasieskola samt i övrigt över utbildningen av skolpliktiga barn (2-5 S§).

BUaga 5 Sedan utredningens förslag lades fram har den nuvarande skollagens

bestämmelser om länsskolnämndernas sammansättning ändrats (se 22 8 i den nuvarande lagen). De nuvarande bestämmelserna i lagen kompletteras av föreskrifter i 29-33 SS förordningen (1981:1371) med instrakUon för den statliga skoladministrationen. Vidare har i den nuvarande skollagen införts nya bestämmelser om SÖ:s och länsskolnämndernas tillsyn över undervisningen för skolpliktiga vid skolor med enskild huvudman och på sjukhus och andra institutioner (se 50 b S i den nuvarande skollagen).

5.1 Allmänna synpunkter

Synpunkter på termerna inseende och tillsyn refereras i avsnitt 2.5. Vissa synpunkter som tar sikte särskilt på länsskolnämnderna refereras dock i avsnitt 5.4.

5Ö m.fl. anser att texterna i 3 kap. 1 och 2 §8 om SÖ:s och länsskolnämndernas verksamhetsområden skall utformas mer inbördes Hka.

Bl. a. länsskolnämnderna i Västerbottens och Norrbottens län finner det anmärkningsvärt att en enda kort paragraf anslås ät SÖ, medan resten av kapklet - 2-5 8§ — handlar om länsskolnämnderna. Även länsskolnämnden i Hallands län reagerar mot skiUnaden. Nämnden anser att bättre balans bör åstadkommas. Länsskolnämnden i Örebro län finner del angeläget att SÖ och länsskolnämnderna ges en enhetlig reglering i skollagen. Bl. a, länsskolnämnden i Kronobergs län anser att samma system för reglering bör tillämpas för SÖ och länsskolnämnderna.

5.2 SÖ:s uppgifter

SÖ pekar på regleringen av länsskolnämndernas verksamhetsområde enligt 3 kap. 2 8 och menar att även för SÖ bör anges all utbildning av skolplikUga barn.

Enligt länsskolnämnden i Gävleborgs län bör det av 3 kap. 1 8 framgå att SÖ är central förvaltningsmyndighet även för andra skolformer än grandskolan, specialskolan och gymnasieskolan. Nämnden tänker här pä bl, a. särskolan och kommunal vuxenutbildning.

Länsskolnämnden i Hallands län anser att samtliga skolformer för vilka SÖ är central förvaltningsmyndighet bör nämnas i 3 kap. 1 8.

5.3 Länsskolnämndernas sammansättning

SÖ förordar att föreskrifterna i 3 kap. 3-5 SS om länsskolnämndemas
sammansättning, hur ledamöter skall utses, krav pä dessa m.m. ersätts
med ett helt kort bemyndigande för regeringen att meddela bestämmelser
som ålägger landstingskommuner och i vissa fall kommuner alt i närmare
angiven ordning utse ledamöter och ersättare för sädana i länsskolnämn
derna. Det skulle medföra att alla bestämmelser om nämndernas ledamöter
72 kunde samlas i en författning i stället för att som nu splittras pä skollag och

5.4 Länsskolnämndemas uppgifter

Länsskolnämnden i Stockholms län anser att 3 kap. 2 8 kunde ha gjorts tydligare genom att utformas efter mönster av 3 kap. 1 8, som handlar om SÖ. Länsskolnämnden föreslår alt 3 kap. 2 5 får följande lydelse: "Länsskolnämnden skall vara regional förvaltningsmyndighet för grundskolan, specialskolan och gymnasieskolan."

Länsskolnämnden i Norrbottens län anser att "fristående skolor" bör föras in efter "specialskola" i 3 kap. 2 8.

Länsskolnämnden i Gävleborgs lån: I den paragraf i skollagen som behandlar länsskolnämndens tillsynsområde bör detta område anges i sin helhet. Utöver grundskola, specialskola och gymnasieskola bör därför anges särskola, kommunal vuxenutbildning och i förekommande faU sameskola.

Länsskolnämnden i Hallands län anser att samtliga skolformer som omfattas av länsskolnämndernas tUlsyn bör nämnas i 3 kap. 2 5. Även skolor med enskild huvudman och privatutbUdning bör nämnas.

Länsskolnämnden i Västernorrlands län föreslär att 3 kap. 2 8 andra stycket får följande lydelse: "Länsskolnämnden skall inom länet ha inseende över grandskolan, sameskolan, specialskolan för undervisning av synskadade, döva, hörselskadade eller lalskadade elever, särskolan för undervisning av psykiskt utvecklingsstörda elever, statsunderstödda privatskolor som avses i privatskolförordningen (1967:270) och riksinternatskolor saml undervisning av skolpliktiga barn i andra enskilda skolor, vid sjukvårdsanslalter och i annan form, gymnasieskolan, de statsunderstödda enskilda yrkesskolorna, den kommunala och staUiga vuxenutbildningen, grundutbildningen för vuxna samt över andra skolformer och utbildningsformer, för vilka sådant inseende föreskrivks av regeringen."

Länsskolnämnden i Skaraborgs län: Beträffande länsskolnämnderna föreslår utredningen (sid. 125) att den statliga tUlsynen på regional nivå utvidgas till all utbildning av skolpliktiga barn, I sak innebär detta tUl skillnad mot nuvarande förhållande att nämnden även får tiUsyn över de fä

Prop. 1985/86: 10 skolplikUga barn som får privalutbildning. Nämnden finner inte anledning
att denna kategori av barn även framdeles ska stå utanför den statliga
Bilaga 5 Ullsynen och tillstyrker förslaget.

SEH-kommittén och kammarrätten i Jönköping tillstyrker uttryckligen att länsskolnämndens tillsynsskyldighet utvidgas till att omfatta även vad skolförfattningsutredningen kallar privatutbildning.

Länsskolnämnderna i Kalmar och Älvsborgs län tUlstyrker att länsskolnämnderna skall ha inseende över all utbildning av skolpliktiga barn, även privatutbildning. Länsskolnämnden i Örebro län tillstyrker att den statliga tillsynen pä regional nivå utvidgas till att omfatta all utbildning av skolplikUga barn.

Länsskolnämnden i Värmlands län UUstyrker förslaget om ökat tillsynsansvar för länsskolnämnderna. Det gör också länsskolnämnderna i Jämtlands och Kronobergs län.

Länsskolnämnden i Stockholms län noterar att "inseende" i stället för "tillsyn" används i 3 kap. 2 8. Nämnden har inga större invändningar mot detta men konstaterar att det rent språkligt ger ett mera passivt intryck. I sammanhanget pekar nämnden på att länsskolnämnderna enligt riksdagens beslut om den statliga skoladministrationen m.m. (prop. 1980/81:107, UbU 1980/81:38, rskr 1980/81:395) skall bedriva "aktiv tUlsyn".

SAF anför följande beträffande föreskriften i 3 kap. 2 8 om att länsskolnämnden skall ha inseende över grundskola, specialskola och gymnasieskola: SAF anser att ordet "inseende" bör utbytas mot "aktiv tillsyn". Skolutvecklingen är visserligen främst beroende av utvecklingsanslräng-ningar i enskilda skolor och kommuner, men det är också väl känt att kvaliteten i skolans utbildning varierar avsevärt mellan olika skolor och klasser. En akUv tillsyn från länsskolnämnderna är därför nödvändig för bevakningen av att all skolans utbildning så långt möjHgt får en Ullfredsställande standard.

Allmänna synpunkter på termerna "inseende" och "tiUsyn" refereras i avsnitt 2.5.

6 4 kap. Elevområden

I 4 kap. har skolförfattningsutredningen sammanfört bestämmelser om faststäUande av elevområden för kommunernas grandskolor samt kommunernas och landstingskommunernas gymnasieskolor (1-3 8S), tillhörighet till eievområde (4 8), mottagande av elever som tUlhör eller inte tillhör skolans elevområde (5 och 6 8S) samt s.k. interkommunal ersättning (7 och 8 SS).

Den nuvarande skollagens bestämmelser om vilket elevområde en elev
skall tillhöra är delvis olika för grundskolan och gymnasieskolan. Utred
ningen föreslår enheUiga bestämmelser i detta avseende. Utredningen
föreslår också förenkling av de nuvarande bestämmelserna om interkom
munal ersättning genom att kostnadsansvaret genomgående skall åvUa
elevens kyrkobokföringskommun eller, i fråga om elev som inte är kyrko-
'' bokförd i riket, elevens vistelsekommun.

6.1 Allmänt Prop. 1985/86:10

Bl. a. SÖ framhåller behovet av klara och entydiga föreskrifter om BUaga 5 elevområden och därmed sammanhängande frågor.

De flesta remissinstanser som yttrat sig över reglerna om elevområdestillhörighet tillstyrker utredningens förslag till enhetliga bestämmelser för grundskolan och gymnasieskolan (se avsnitt 6.3).

Åtskilliga remissinstanser uppehåUer sig särskUt vid förutsättningarna för att barn och ungdomar skaU tas emot som elever vid skolor vUkas elevområden de inte Ullhör. OHka uppfattningar råder om vilket inflytande hemkommunen bör ha på bedömningen av skälen för skolgång i en annan kommuns skola, inte minst mot bakgrund av reglerna om interkommunal ersättning. Vissa remissinstanser viU att hemkommunen skaU ha beslutanderätt eller besvärsrätt. Se avsnitt 6.4.

De flesta som uttalat sig om interkommunal ersättning tillstyrker att kostnadsansvaret genomgående skall vila på den kommun där eleven är kyrkobokförd eUer, om eleven inte är kyrkobokförd i riket, den kommun där eleven vistas. Vissa remissinstanser har emellertid framfört invändningar. Se avsnitt 6.5.1,

Flera remissinstanser tar upp frågor beträffande tvister om rätt till interkommunal ersättning och tvister om ersättningens storlek. En del viU se en möjlighet för kommunerna att få tvister om rätt tUl ersättning prövade i samma ordning som gäller för tvister om ersättningens storlek. Se avsnitt 6.5,3.

Vissa remissinstanser är osäkra på innebörden av utredningens förslag i frågor som direkt eller indirekt rör elevområden och interkommunal ersättning. Osäkerheten gäUer främst beslutsfunktioner och besvär. Se avsnitten 6.4.2, 6.4,3 och 6.5.3.

Några remissinstanser har berört fosterhemsplaceringarnas ekonomiska konsekvenser för kommunerna (se avsnitt 6.6).

SÖ och Svenska kommunförbundet har beträffande utredningens förslag till 4 kap. i sak framfört endast de synpunkter som redovisas i avsnitt 6.4.1. Landstingsförbundet har inte yttrat sig speciellt över hithörande frågor. Det är huvudsakligen länsskolnämnder och kommuner som har gått in på utredningens förslag i denna del.

6.2 Fastställande av elevområden

Länsskolnämnden i Göteborgs och Bohus län har yttrat sig speciellt
över 4 kap, 2 8 och anfört: HiUnUlls har länsskolnämnden i ett län beslutat
om elevområden för gymnasieskolorna i länet i fråga om både sädana
områden som har leget helt inom det egna länet och sådana som har berört
kommuner i andra län. Det sistnämnda har skett efter hörande av vederbö
rande länsskolnämnder (41 5). Den föreslagna lagtexten synes innebära att
samtliga berörda nämnder formligen skall fatta beslut om sådant elevom
råde, vUket för övrigt gäller en gymnasieskola, som är belägen i ett av
länen. Nämnden anser detta vara en synnerligen opraktisk lösning, som i 75

Prop. 1985/86: 10

Bilaga 5

sak dessutom synes helt opåkallad. Av lagen bör i stället framgå att länsskolnämnden i det län i vilket skolan är belägen är beslutande, oavsett elevområdets omfattning. Att beslutet skall fattas först efter samråd med berörda nämnder får bedömas så självklart att det ej behöver regleras i lagen, (Jämför utredningens motiv för att bestämmelsen om nämndernas inhämtande av yttrande från kommunerna kan utgå, s, 127,) Att fråga hänskjuts till regeringen vid oenighet, har nämnden ej något att erinra mot.

Länsskolnämnden i Älvsborgs län anser att det bör övervägas att låta länsskolnämnd - och inte som nu länsstyrelse - fastställa elevområde för grundskolans högstadium.

Länsskolnämnden i Norrbottens län anser att eievområde för grundskolans högstadium skall fastställas av länsskolnämnd. Samma uppfattning har länsskolnämnderna i Kronobergs, Göteborgs och Bohus, Örebro, Jönköpings, Jämtlands, Kalmar, Blekinge och Värmlands län.

Länsskolnämnden i Kalmar lån åberopar lill stöd för sin uppfattning de erfarenheter nämnden har från länet i denna fråga.

landen eller andra särskilda skäl skall därför vara avgörande. Som exempel Prop. 1985/86:10 på sädana hänsyn/särskUda skäl anges i kommentarerna sjukdom i hemmet, söndring i föräldrarnas äktenskap samt aUvariig konflikt meUan hem- Bilaga 5 met och skolan. Styrelsen vill här understryka, att enbart en allmän önskan alt få gä i skola i annan kommun inte får betraktas som särskUt skäl. Det bör vara fråga om en konkret anledning av personlig art för att intagning i annat elevomräde/skolenhet skall kunna aktualiseras. Eftersom sådan intagning konsUtuerar rätt lUl ekonomisk ersättning respektive skyldighet att betala interkommunal skolersättning, skjulskosinader m. m., bör samråd alltid äga rum mellan de två kommunerna om giltigheten av det eventuella särskilda skälet före elevens intagning. I ett skede med vikande elevunderlag på många håll och för undvikande av konkurrens om elever är det viktigt, att reglerna om elevområdestillhörighet och därmed betalningsskyldighet är enkla och strikta och inte lämnar utrymme för irrelevanta tolkningar.

Länsskolnämnden i Ålvsborgs lån konstaterar att utredningens förslag innebär en viss modifiering av den nuvarande skollagens s. k. mosterparagrafer (för grundskolan föreskrift i 44 8 andra stycket och för gymnasieskolan föreskrift i 45 8 första stycket). I utredningsförslagets 4 kap. 5 och 6 §8 talas om hänsyn till barnets personliga förhållanden och andra särskilda skäl. Även om det inte innebär någon egentlig ändring i sak markeras alt elevens bästa skall vara utgångspunkten för bedömningen av vad som är SärskUda skäl. Länsskolnämnden tillstyrker förslaget. Även länsskolnämnden i Jämtlands län finner del lämpligt att i lagtexten klart ange att det är hänsynen Ull barnets personliga förhållanden som i allmänhet skall vara avgörande. Länsskolnämnden i Hallands län delar utredningens synsätt att vad som är lämpligast för den sökande skall vara avgörande.

Länsskolnämnden i Skaraborgs län: Enligt nämndens erfarenhet föreUgger stor benägenhet frän kommunernas sida att laga emot barn som inle formeUt tillhör det egna elevomrädet. I ett flertal fall har emellertid nämnden erfarit att tvistigheter uppställ mellan tvä grannkommuner om i vilken kommun en elev ska gå. Orsakerna har exempelvis varit att resmöjlighe-tema är bättre till en skolenhet utanför elevområdet på grand av bostadens belägenhet eller föräldrarnas arbetsresor till den andra kommunen. Grunden tiU tvisten kan även vara att familjen flyttat till annan kommun men att föräldrama av olika skäl önskar att barnen går kvar i skolan i den gamla kommunen. I delta sammanhang må framhållas att avstånden mellan flera kommuner inom länet är korta och att arbetsplats och bostad ofta är föriagda lill skilda kommuner. Förslaget innebär ingen förbättring eller vägledning beträffande lösningar av nyssnämnda tvistigheter utan utredningen synes förmoda att dessa tidigt biläggs mot bakgrund av kommunernas vilja och även skyldighet till samverkan inom skolområdet.

Helsingborgs kommun: 15 8 föresläs föreskriften "I en kommuns grand
skola skall tas emot barn för vilka denna grundskola är lämpHgast

med hänsyn Ull barnets personHga förhållanden eller av andra särskilda
skäl". Formuleringen låter påskina att det skulle vara uppenbart vilken
grandskola som är bäst för bamet, vilket det i praktiken sällan är i de fall
denna föreskrift är tillämplig. En bättre formulering är enligt skolstyrelsen 77

Prop, 1985/86: 10 "bedöms vara" i stället för "är". Ett flertal intrikata faU, t. ex. då

föräldrarna har delad vårdnad av barnen, dä kommunikationerna mellan

BUaga 5 och inom näriiggande kommuner enligt föräldrarna gynnar respektive

missgynnar eleverna, gör det enligt skolstyrelsens uppfattning nödvändigt med en klarare lagtext. - Det anförda berör i princip också innehållet i 6 8. Skolstyrelsen har inget förslag på ändrad lydelse men har velat påpeka att de anförda paragraferna enligt skolstyrelsens uppfattning kräver en närmare utredning och en ny formulering.

Örnsköldsviks kommun: En mer specificerad motivering till skolgång i annan kommuns gymnasieskola har tagits in i 4 kap, 6 8 första stycket. Den medger skolgång i annat elevområde om denna gymnasieskola är lämpligast med hänsyn Ull sökandens personliga förhållanden. Lagen använder f. n. formuleringen särskilda skäl. Enligt utredarna avser lagens nuvarande formulering "särskilda skäl" exempelvis sjukdom i elevens hem eller söndring i föräldrarnas äktenskap som gör att eleven måste vistas på annan ort. Allvarliga konflikter mellan elev och föräldrar är ett annat skäl som nämns liksom bättre kommunikaUoner. Hos intagningsnämnden för Örnsköldsviks gymnasieområde har det mest frekventa skälet varit inackordering hos släktingar. Därutöver anförs en mängd olika skäl av varierande tyngd. Skolstyrelsen förutsätter att hittills rådande praxis ska gälla även i fortsättningen, trots den ändrade lydelsen. Ändringen fär inte innebära att möjligheterna att välja utbildningsort ökar. Vissa orter är särskilt attraktiva för ungdomar och de resurser som byggts upp pä de olika gymnasieorterna är dimensionerade efter ett visst underlag som förutsätter restriktivitet i prövningen av annan utbildningsort än den eleven tillhör.

Länsskolnämnden i Västmanlands län konstaterar att frågan vilken gymnasieskola en sökande skall hänvisas till i regel är beroende av veder-börandes elevområdestillhörighet. Var och en har dock alltid rätt att söka till skola utanför det egna elevomrädet. Utredningen betonar mycket starkt, att det är "elevens bästa som främst skall beaktas" när man tar ställning till om han får las in i den sökta skolan. I förslaget till lagtext talas om den skola ".... som är lämpligast med hänsyn tiU sökandens personliga förhållanden ....". Häri ligger en viss motsättning: Å ena sidan skall organisationen (med elevområden) vara avgörande för vilken skola en sökande skall hänvisas till, å andra sidan skall han fritt kunna söka utanför elevomrädet varvid hans ansökan prövas utifrån "vad som är bäst för eleven". Ett avslag innebär då att beslutsmyndigheten bättre än den sökande själv kan bedöma dennes personHga förhållanden. En antagning innebär att principen om elevområdestillhörighet sätts ur spel. Länsskolnämnden delar utredningens uppfattning om hänsynstagande till den sökandes önskningar. Nämnden vill dock påpeka alt problemet är svårlöst och att det kan fä praktiska konsekvenser t. ex. då avslag på en inträdesansökan skall motiveras. Andra problem i sammanhanget är berörda kommuners kostnadsansvar, utnyttjandet av tillgänglig utbildningskapacitet, utformningen av gymnasieskolans organisation m.m. Nämnden är inte beredd att nu föreslå någon ändring i utredningens förslag. För en del

78 lågfrekventa ulbildningsvägar gäUer idag riksrekrytering. För andra mind-

re vanliga utbildningsvägar gäller elevområden som är geografiskt mycket Prop. 1985/86:10 vidsträckta. Enligt nämndens mening borde det vara möjligt att minska bindningen tiU elevområden genom att successivt öka antalet mindre BUaga 5 spridda utbildningsvägar med riksintagning. Hur långt man därvidlag bör sträcka sig får bli beroende av erfarenheterna. Genom en sådan åtgärd kan man öka de sökandes möjligheter att välja utbildningsort.

Västmanlands läns landstingskommun upplyser beträffande landstingskommunernas gymnasieskolor att det ganska ofta förekommer att personHga skäl åberopas som grund för skolgång i annat eievområde än det som sökanden tillhör. Det är långt mellan skolenheterna, och sökandens resväg och inackorderingsmöjligheter kan tala för skolgång i en annan landstingskommuns gymnasieskola.

6.4.2 Beslutande myndighet

Halmstads kommun vill med hänsyn till den interkommunala ersättningen ha uttryckliga bestämmelser om vilken kommun som skall ansvara för prövningen enligt 4 kap. 5 och 6 SS.

Länsskolnämnden i Älvsborgs län föreslår att det i 4 kap. 5 och 6 SS görs tUlägg av innebörden att det är den mottagande kommunens skolstyrelse som har beslutsbefogenheten vad gäller frågan om särskilda skäl föreligger att ta emot elev som inte tillhör skolans elevområde. Det bör också i bestämmelserna anges alt skolstyrelsen i hemkommunen skall ges tillfälle att yttra sig. Även länsskolnämnderna i Kronobergs och Norrbottens län föreslår att 4 kap. 5 och 6 SS skall förtydligas genom uppgift om att det är den mottagande kommunen som beslutar. Likaså anser länsskolnämnden i Kristianstads lån att det av lagen bör klart framgå att prövningen ankommer på den mottagande kommunen.

Beslutsbefogenheten vad gäller frågan huruvida särskilda skäl föreligger att ta emol sökande som inte hör till skolans elevområde bör enligt länsskolnämnden i Hallands län ligga hos skolstyrelsen i sökandens hemkommun.

Länsskolnämnden i Blekinge lån anser att det i 4 kap. 5 8 i förtydligande syfte bör anges vUken myndighet som skall besluta. Enligt länsskolnämnden bör det ankomma på skolstyrelsen i hemkommunen att - efter samråd med skolstyrelsen i den kommun vars grandskola anges som allemaUv -ta ställning tUl om sistnämnda kommuns grundskola är lämpligast med hänsyn tiU barnets personliga förhållanden. Om skolstyrelserna vid samrådet dem emeUan har olika uppfattningar, bör frågan emellertid enligl nämndens mening underställas vederbörande länsskolnämnd eller länsskolnämnder för prövning. Därigenom skulle dessa säUsynta ärenden på ett naturligt sätt komma in under länsskolnämndernas aktiva Ullsyn. Om länsskolnämnder inte enas, bör frågan underställas SÖ för beslut.

Helsingborgs kommun saknar föreskrifter om var bedömningen skaU göras eUer beslul skall fattas om en elevs skolgång i annat elevområde än det eleven lUlhör. Kommunen anser att den kommun som tidigare haft eleven och känner elevens förhållanden och som blir ersättningsskyldig för

Prop. 1985/86: 10 eleven i en annan kommun måste ha en avgörande inverkan på bedömning och beslut.

BUaga 5 Länsskolnämnden i Skaraborgs län och Västmanlands läns landstings-

kommun tar upp frågan om skiljelinjen mellan å ena sidan skolstyrelsens eller utbildningsnämndens och å andra sidan intagningsnämndens kompetensområden när det gäller beslut all ta emol elever som inle hör tiU skolans elevområde. Dessa remissinstanser efterlyser klarare bestämmelser därvidlag. Se avsnkt 9.2.

6.4.3 Besvärsrätt för den enskilde och för hemkommunen

Den som har åberopat särskilda skäl för att enligt lagförslagets 4 kap. 5 eller 6 § tas emot i en grundskola eller gymnasieskola vars elevområde han inte tillhör men som har fått avslag på sin begäran kan efter överklagande få avslagsbeslutet prövat av högre instans. Besvärsbeslämmelser finns i 10 kap.

Föreskrifterna i 4 kap. 7 8 om interkommunal ersättning innebär att elevens kyrkobokföringskommun eUer, i fråga om sådan elev som inte är kyrkobokförd i riket, elevens vislelsekommun är skyldig att betala ersättning tiU annan kommun i vars grundskola eller gymnasieskola eleven las emot på grand av föreskrift i 4 kap. 5 eller 6 8. Mot den bakgrunden har en del remissinstanser tagk upp frågan om rätt för kommun som blir ersättningsskyldig (hemkommunen) att överklaga beslut av den andra kommunen att ta emot eleven trots all eleven hade kunnat få plats i hemkommunens skola.

Länsskolnämnden i Älvsborgs län konstaterar att förvaltningsbesvär enligt nuvarande skollag synes få anföras endast över beslut att förvägra någon inträde i skola på grund av bestämmelserna i 44 och 45 §§. Hemkommunen kan alltså inte anföra förvaltningsbesvär över mottagande kommuns beslut att ta emot elev trots att beslutet fär tiU följd att hemkommunen bUr skyldig att betala ersättning till den mottagande kommunen. Länsskolnämnden uppfattar utredningens förslag UU 10 kap. 1 S på det sättet, all hemkommunen skall kunna överklaga den mottagande kommunens beslul att ta emot elev. Länsskolnämnden tillstyrker en sädan ordning.

Länsskolnämnden i Malmöhus län konstaterar att besvärsrätt enligt 10 kap. 1 § synes lUlkomma den enskilde men inle dennes hemkommun. Länsskolnämnden anser emellertid att en kommuns beslut att på grund av sökandens personliga förhållanden eUer av andra särskilda skäl ta emot sökanden som elev i sin grandskola eller gymnasieskola skaU på framställning av hemkommunen kunna prövas av den staUiga skoladministrationen med tanke på hemkommunens egna möjligheter alt ge eleven önskad utbildning.

Jfr även avsnitt 6.5.3.

6.5 Interkommunal ersättning Prop. 1985/86:10

6.5.1 Kostnadsansvaret och dess koppling till kyrkobokföringen r,.,

Länsskolnämnden i Älvsborgs län tillstyrker att kostnadsansvaret konsekvent knyts lill elevens kyrkobokföringskommun eller, i fråga om sådan elev som inte är kyrkobokförd i riket, elevens vistelsekommun. Detta tillstyrks också av länsskolnämnderna i Kronobergs, Gävleborgs, Örebro, Jönköpings, Jämtlands och Kalmar län samt TCO.

Länsskolnämnden i Jönköpings län anser att förslaget innebär en klar förbättring i förhållande till gällande rätt och skulle skära bort de allra flesta anledningar lill tvister mellan kommuner om interkommunal ersättning. Länsskolnämnden i Kalmar län anser att förslaget undanröjer många tvister om hur bestämmelserna om ersättning skall tolkas. Enligt TCO kommer förslaget att dels underlätta regleringen av kostnader mellan kommunerna, dels ge en rättvisare fördelning av elevkostnaderna.

Länsskolnämnden i Västernorrlands län har emellertid invändningar och anför:

Vad gäller det kommunala kostnadsansvaret är den enda skiUnaden som finns idag meUan grundskola och gymnasieskola att i de klara flyttningsfallen (43 5 2 st. av skollagen) inflyttningskommunen skall svara för kostna-dema för utbUdningen i grundskolan från tidpunkten för inflyttningen, medan, när det gäUer gymnasieskolan, kostnadsansvaret följer ändringen i kyrkobokföringen. Skolförfattningsutredningen vill genom den föreslagna ändringen ta bort denna skiUnad mellan grundskolan och gymnasieskolan genom att konsekvent styra kostnadsansvaret till kyrkokbokföringskom-munen.

De föreslagna ändringarna av elevomrädesbegreppet medför en viss tidsförskjutning vad gäller övergängen av kostnadsansvaret från en kommun Ull en annan, när en elev i grundskolan flyttar. Länsskolnämnden anser att kommunerna har ett så starkt kostnadsmedvetande, att denna tidsförskjutning vad gäUer övergången av kostnadsansvaret kommer av kommunerna att upplevas som orättmätig och orättvis. Det nuvarande elevomrädesbegreppet och kostnadsansvaret för grundskolan är numera etablerat och helt i överensstämmelse med vad som kommunema anser naturligt. Skolförfattningsutredningens förslag framstår därför som verklighetsfrämmande och kan inle Ullstyrkas.

Länsskolnämnden kan inte finna att en förenkling av det nuvarande elevomrädesbegreppet kan motivera en sädan tidsförskjutning vad gäller övergången av kostnadsansvaret frän en kommun till en annan. Förslaget innebär också en icke oväsentlig byråkratisering av kommunernas hantering av de interkommunala ersättningarna för grundskolans elever i de fall, där den nya vistelsekommunen vill ha ersättning av kyrkobokföringskommunen för nyinflyttade elever. I Uder med stora företagsnedläggelser och krisbranscher kan bygder och kommuner ställas inför stora sociala problem med omplacering och utflyttning av familjeförsörjare till andra orter och kommuner i landet.

Länsskolnämnden föreslår, att skolförfattningsutredningen överarbetar
sitt förslag vad gäller rätt Ull ersättning av elevens kyrkobokföringskom- 81

6 Riksdagen 1985/86. 1 saml. Nr 10. Bilagedel

Prop. 1985/86: 10 mun på det sättet att nämnda Udsförskjutning kan "överbryggas". Inflyttningskommunen bör övertaga kostnadsansvaret för elevens skolgång re-

BUaga 5 dan vid inflyttningen Ull den nya kommunen oavsett skolform och oavsett

vilken kommun, som är elevens kyrkobokföringskommun.

Även Hällefors kommun berör tidsförskjutningen av kostnadsansvarets övergång när en elev i grundskolan flyttar från en kommun till en annan. Hällefors kommun har inte något att erinra mot de obetydliga ekonomiska konsekvenser som Udsförskjutningen medför.

Göteborgs kommun tar upp fall där eleven inte är kyrkobokförd i riket. Kommunen anför: Kommun som tagit emot elev som inle är kyrkobokförd inom kommunen, skall ha rätt till ersättning av elevens kyrkobokföringskommun "eller, i fråga om sådan elev som inte är kyrkobokförd i riket, elevens vistelsekommun" (8 7). Bestämmelsen får betydelse främst för gymnasieskolans del. Antalet elever som den avser torde vara ganska litet totalt sett men kan i vissa kommuner vara eller bli betydande, t. ex, i kommuner med starkt inslag av invandrare. Då det inte kan uteslutas alt problem beträff'ande fastställelse av interkommunal ersättningsskyldighet kan uppslå genom skrivningen "elevs vistelsekommun" i S 7, kan i åsyftade kommuner bestämmelsens effekter bli av icke obetydlig storlek. Förvaltningen anser att detta problem bör studeras närmare innan proposkion framlägges.

Enligt länsskolnämnden i Malmöhus län synes 4 kap. 7 8 inte reglera alla länkbara situationer. Nämnden pekar på faU där en kommun som inle tillhör någon landstingskommun anordnar utbildning som normall anordnas av landstingskommuner.

6.5.2 Ersättningens storlek m. m.

Länsskolnämnden i Uppsala län pekar pä bestämmelsen i 1 kap. 7 8 andra stycket lagförslaget om att en kommun får besluta att eleverna själva skall bekosta vissa utbiidningshjälpmedel. Om i enlighet med denna bestämmelse en kommun uttar ersättning av eleverna vid en gymnasieskola för vissa läroböcker, skrivmateriel eller andra utbUdningshjälpmedel bör enligt länsskolnämndens mening av bestämmelserna i 4 kap. framgå att den interkommunala ersättningen i förekommande fall bör reduceras med motsvarande belopp. Enligt länsskolnämnden bör ett förtydligande ske.

Västmanlands läns landstingskommun efterlyser regler om kostnadsansvaret i fall där eleven byter skola under pågående läsår.

6.5.3 Tvister om rätt till ersättning och om ersättningens storlek

Länsskolnämnden i Östergötlands län: Enligt förslagets 4 kap. 8 S andra stycket skall tvister om interkommunala ersättningar hänskjutas till länsskolnämnden. Förslaget synes innebära utvidgning i förhällande liU nuläge. Föreskriften i 46 8 2 mom. skollagen har tolkats så att vid tvist har länsskolnämnd kunnat fastställa ersättningens storlek, men inte om ersättning skall utgå eUer ej. 82

Länsskolnämnden i Älvsborgs län utgår frän att det är 4 kap. 7 8 som Prop. 1985/86: 10 reglerar frågan huravida rätt Ull interkommunal ersättning föreligger eller inte och att 4 kap. 8 8 endast rör frågan om ersättningens storiek. Enligt Bilaga 5 länsskolnämnden bör 4 kap, 8 8 förtydUgas. Det kan lämpligen ske genom att "ersättning" byts ut mot "ersättningens storlek",

Länsskolnämnden i Kristianstads län:

Av 4 kap. 7 8 förslaget framgår att också kostnadsansvaret konsekvent knyts till kyrkobokföringskommunen. Tvister om ersättning skall - enligt 8 § andra stycket - hänskjutas till länsskolnämnden, I denna del av utredningens förslag kan den enkelt formulerade texten inge tveksamheter. Rent språkligt innebär förslaget att länsskolnämnden skaU kunna avgöra inte bara fråga om ersättningsbeloppets storiek utan även om ersättning över huvud taget skaU utgå. Nuvarande ordning i 46 8 2 mom. begränsar nämndens prövningsrätt tUl tvister om med vilket belopp ersättning skall utgå.

Eftersom frågor om interkommunal ersättning sammanhänger dels med elevens kyrkobokföring dels med intagning pä särskilda skäl, måste länsskolnämnden vid en allsidig överprövning enligt utredningens förslag kunna ifrågasätta såväl riktigheten av den faktiska kyrkobokföringen som den mottagande kommunens bedömning av vad som är särskilda skäl för intagning.

Länsskolnämnden är tveksam tiU en sådan ordning av två skäl. Fördel första synes nämnden inte kunna med rättslig verkan pröva den fakUska kyrkobokföringen som regleras av författning utanför nämndens kompetensområde. För det andra anser nämnden att prövningen av om särskilda skäl föreligger för intagning i skola, till vars elevområde eleven ej hör, bäst kan göras lokall. Även om nämnden i och för sig kan ha välgrandade uppfattningar i frågan, torde en gentemot kommunen avvikande uppfattning som framkommer i efterhand, kunna medföra otrygghet för elever och föräldrar och icke önskvärda störningar i skolgången.

I den nu redovisade bedömningen har nämnden tagit det för sannolikt, att en mottagande kommun, som förlorar en ersättningstvist därför att de särskilda skälen för intagning omvärderats, inle alltid är beredd att utan ersättning erbjuda eleven fortsatt skolgång. Enligt länsskolnämndens uppfattning är ersättningsskyldigheten för kyrkobokföringskommunen sä klart formulerad i 4 kap. 7 8, att någon överprövning ej skall behövas för den ekonomiska regleringen mellan kommunerna.

Länsskolnämnderna i Kronobergs, Jämtlands och Norrbottens län tillstyrker den föreslagna lydelsen av 4 kap. 8 8, vilken enligt länsskolnämndernas uppfattning innebär att länsskolnämnd har att pröva såväl huravida ersättning skaU utgå som ersättningens storlek.

Länsskolnämnden i Kalmar län konstaterar att den nuvarande lagen ger
länsskolnämnd befogenhet att i händelse av tvist mellan kommuner fast
ställa ersättningens storlek men inte huravida ersättning skall utgå eller ej.
Enligt 4 kap. 8 8 andra stycket i utredningens förslag skall tvister om
ersättning hänskjutas till länsskolnämnden. Det framgår inte av texten i
övrigt om utredningen avser en direkt ändring i sak i denna fråga. Enligl
länsskolnämndens uppfattning innebär förslaget alt länsskolnämnd även
skall pröva om ett medgivande att ta emot en elev frän annan kommun är 83

Prop. 1985/86: 10 riktigt och om detta med hänsyn till elevens personliga förhållanden eller av andra särskilda skäl är det lämpligaste. Länsskolnämnden föreslår ett

BUaga 5 förtydligande i lagtexten på denna punkt.

Enligt länsskolnämnden i Malmöhus län framstår det som en inkonsekvens att länsskolnämnden enligt 4 kap, 8 8 andra stycket skaU pröva tvister mellan skolstyrelser, medan SÖ fr, o. m. den 1 juli 1982 skaU pröva tvister mellan elev/vårdnadshavare och skolstyrelse. Länsskolnämnden anser att elevs/vårdnadshavares besvär över skolstyrelses beslul borde prövas av länsskolnämnd.

6.6 Fosterhemsfallen

Vara kommun:

Vara kommun är en utpräglad landsbygdskommun och det förekommer i stor omfattning att barn och ungdom från storstäder med svära sociala problem placeras i fosterhem på landsbygden. Skolstyrelsen konstaterar att många av dessa barn har myckel stort behov av särskUda insatser i skolan, Placermgen i fosterhem i annan komniun innebär att hemortskommunen slipper skolansvaret för eleven i fråga. Elever som placeras i fosterhem kyrkobokförs nu som regel omedelbart i fosterhem. Utredningen föreslår inga ändringar i nu gällande regler för interkommunala ersättningar. Frågan om interkommunal ersättning knyts helt till kyrkobokföringen. Skolstyrelsen kan efter lång erfarenhet konstatera att den olämpU-ga miljö som finns i mänga bostadsområden i storstäderna leder tiU att barn skadas socialt och psykiskt. Genom all efter hand placera ut dessa bam i fosterhem i andra kommuner får den nya kommunen ta över hela ansvaret för fosterbarnen utan att någon som helst ekonomisk ersättning utgår.

Numera förekommer det också att socialförvaltningar i andra kommuner träffar överensskommelse med specieUa fosterhem som tar emot grupper av elever. Hemortskommunen stäUer då ofta speciella resurser i form av assistenter eller liknande tiU fosterhemmets förfogande. Skolstyrelsen konstaterar att man i sådana fall skapat ett slags barnhem i kommunen. Fosterhem har fått karaktär av ett slags institution. I sådana fall skall hemortskommunen betala ersättning men så sker inte i de fall enskilt hem anlkas. Skolstyrelsen hävdar att familjehem som lar emot grapper av elever på ett yrkesmässigt sätt skall kunna jämstäUas med instituUon så att interkommunal ersättning tas ut för att i någon män täcka den resursinsats som behövs för att klara dessa elevers skolgång.

Det måste framhållas att skolstyrelsen inte motsätter sig utplacering av barn i fosterhem. Erfarenheten visar nämligen alt många barn mår myckel väl av att komma i en lugnare hem- och skolmiljö som kan erbjudas utanför de stora tätorterna. Det är dock nödvändigt att värdkommunen dels kan få interkommunal ersättning på vanligt sätt för dessa elever och dels kan Ullföras särskilda resurser för de mest resurskrävande eleverna. Det är inte ovanligt att sådana elever behöver hel- eller halvtidsanstäUd assistent under hela skoldagen. Sådan extrema kostnader bör under alla förhållanden betalas av hemortskommunen. 84

Skolstyrelsen finner det vara angelägel att skollagen får en sådan ut- Prop. 1985/86:10 formning alt interkommunal ersättning och ersättning för assistenttjänster eller motsvarande kan utgå i de fall skälet tiU fosterhemsplacering är grava BUaga 5 psykiska och sociala störningar.

Tjörns kommun framhåller det som synnerligen önskvärt att frågan om kostnadsansvar vid fosterhemsplaceringar bUr föremål för ytterligare överväganden. Diskrepansen mellan fosterlega och kostnadstäckningen för de ofta omfattande utbUdningsinsatserna i värdkommunen framstår i somliga fall som stötande. Effekten kan för en mindre kommun bli synnerligen svårbemästrad trots bidrag Ull särskilda åtgärder på skolområdet, s, k. SÅS-medel.

Tierps kommun uppger att det under läsåret 1980/81 fanns cirka 50 skolpliktiga barn placerade i fosterhem i kommunen,

Länsskolnämnden i Uppsala län anser att de ekonomiska konsekvenserna av fosterhemsplaceringar bör utredas närmare. Nämnden avser fall där rätt UU interkommunal ersättning inte föreligger därför att barnet kyrkobokförts i foslerhemskommunen. De kostnader som t, ex. små kommuner åsamkas vid fosterhemsplacering av elever från storstadsområdena torde knappast kompenseras av vare sig SÅS-medel eller skatteutjämningsbidrag.

6.7 Vissa redaktionella frågor

Länsskolnämnden i Hallands län finner det positivt att bestämmelserna om elevområden för grandskolan och gymnasieskolan förts till ett särskilt kapitel.

Kammarrätten i Jönköping ifrågasätter om inte bestämmelserna i 4 kap. 7 och 8 85 om interkommunal ersättning med hänsyn till sitt innehåll borde införas i 10 kap.

RSV: I 4 kap, 7 8 förslaget används termen "kyrkobokföringskommun". Denna är visserligen språkligt kort men torde inte vara vedertagen i tidigare lagstiftning. Den bör därför ersättas av "kommun inom vars område eleven är kyrkobokförd".

Svenska språknämnden anför följande beträffande bestämmelserna i 4 kap.:

2 §. "Sådana elevområden — skaU bestämmas av länsskolnämnden". Vi föreslår att "bestämmas" ändras till: fastståUas.

2 §, andra stycket. "Om en fråga länsskolnämnderna". Vi föreslår

följande ändrade lydelse: "Sådana elevområden som berör kommuner i flera.län eller flera landstingskommuner skall fastställas av de berörda länsskolnämnderna".

6 §, andra stycket. "I mån av plats som sökanden Ullhör". Vi

föreslår följande ändrade lydelse: "I mån av plats skall även tas emot , annan behörig inträdessökande som inte kan få önskad utbildning i skolform av samma slag inom sitt eget elevområde".

Länsskolnämnden i Stockholms län anser att 4 kap. 6 8 genom sin
språkliga utformning ger möjlighet Ull feltolkningar. Nämnden föreslår
därför följande lydelse av första stycket: "I en kommuns eller landstings- 85

7 5 kap. Grundskolan

I 5 kap. har skolförfattningsutredningen sammanfört bestämmelser om dels rätt Ull utbildning samt skolplikt och tvångsmedel för skolpliktens fullgörande (1-11 SS), dels grundskolans organisation (12 och 13 SS) och befrielse frän skyldighet att delta i religiösa inslag i grundskolans utbUdning (14 8),

Sedan utredningen lade fram sitt förslag har bestämmelserna om skol-pUktens fullgörande i skolor med enskild huvudman ändrats (se 33, 33 a, 34 och 34 a SS i den nuvarande skollagen). Vidare har ett par bestämmelser som rör organisationen av utbildningen ändrats (se 24 och 25 SS i den nuvarande skollagen).

7.1 Skolplikt och rätt till utbildning

I vissa remissyttranden finns synpunkter som rör skolplikten eller motsvarande rätt Ull UtbUdning och som redovisas i andra avsnitt av remissammanställningen än avsnitt 7. Se särskilt avsnitten 2.7-2.9, 12.2 och 13.1.

I 5 kap. 1 8 andra stycket sägs beträffande den tid ett barn har rätt att få utbildning: "Under denna tid skak barnet fullgöra skolplikt genom att delta i UtbUdningen i grundskolan, om inte annat anges särskUt". Helsingborgs kommun anser att det citerade stycket bör omformas och utvidgas så att läsaren kan räkna ut vad som avses.

Östra Göinge kommun uttalar beträffande 5 kap. 1 8 att formuleringen i den nuvarande skollagens 30 8 angående skolplikt är klarare och bör behållas.

Bestämmelserna om när skolplikten upphör är fördelade mellan 5 kap. I och 6 SS. Länsskolnämnden i Östergötlands lån anser att det för tolkningen av 5 kap. 6 S vore en fördel om paragrafen kompletterades med en bestämmelse om 16-årsgränsen.

7.2 Skolmognad och skolstart

Förskola-skola-kommittén vänder sig mot att ordet skolmognad används i lagtexten. Kommittén anför i den frågan: Begreppet skolmognad har under hela efterkrigstiden, trots att det använts som mått pä en elevs mognadsålder för att börja skolan, av forskningen bedömts vara så diffust att man svårligen kan definiera begreppet. Utan att gå djupare in pä den vetenskapliga diskussionen här, vill vi för vår del avstyrka förslaget att begreppet inskrivs i lagtext. Vi vUl i stället föreslå en text som t. ex.: "Om ett barn bedöms ha särskilda möjligheter att tillgodogöra sig skolans utbild-

ning redan vid 6 års ålder fär skolstyrelsen fnedge att barnet kan börja sin Prop. 1985/86: 10 skolgång ett är tidigare än normalt."

Även länsskolnämnden i Västmanlands län anser det olämpligt att infö- Bilaga 5 ra begreppet skolmognad, Länsskolnämnden föreslär att 5 kap. 2 8 ges följande lydelse: "Om ett barn bedöms kunna följa skolarbetet får skolstyrelsen på begäran av barnets vårdnadshavare tillåta att barnet böljar i grundskolan höstterminen det kalenderår barnet fyller sex år." För 5 kap. 3 8 första stycket föreslår länsskolnämnden följande formulering: "Om så bedöms lämpligt för barnet får skolstyrelsen, efter medgivande av barnets vårdnadshavare, besluta att barnet skall börja i grundskolan först höstterminen det kalenderår barnet fyller åtta år,"

Länsskolnämnden i Södermanlands län föreslår följande formulering av 5 kap. 2 8: "Skolstyrelsen får pä begäran av barnets vårdnadshavare tillåta

att__ " För 5 kap, 3 8 föreslår nämnden följande lydelse: "Skolstyrelsen

får efter medgivande av barnets vårdnadshavare besluta att ...," Som motivering anför nämnden: Begreppet skolmognad har under lång lid varit föremål för diskussion. Det torde dock råda ganska stor enighet för närvarande om att skolmognad inte uttrycker någon exakt gräns mellan olika skeden i ett barns utveckling. Begreppet är snarare ett i allra högsta grad relativt begrepp som inte enbart kan fastställas utifrån det enskilda barnets mognadsnivå utan i hög grad är beroende av andra yttre faktorer i skolmiljön och hemmiljön. Det skulle enligt nämndens mening vara olyckligt att i skollagen fortsätta att använda mognadsbegreppet. I bägge paragraferna handlar det om ett samråd mellan skolan och barnets föräldrar där naturligtvis en hel mängd av faktorer utöver barnets mognadsnivå prövas innan man slutgiltigt tar ställning till barnets skolgång.

Enligt Östra Göinge kommun bör 5 kap. 3 6 utformas på sådant sätt, att föräldrarna får avgöra om ett ännu inte skolmoget barn skall börja i grundskolan eller gå ytterligare ett är i förskola. Därigenom bUr utformningen av 3 8 mera lik den av 2 S, som handlar om förtida skolstart.

Östra Göinge kommun anser också att man kan fråga sig hur långt skolstyrelsens inseende över utbUdningen för skolpliktiga i förskolan sträcker sig och i vilken utsträckning skolstyrelsen kan förväntas bidra med resurser tUl sådan utbildning.

7.3 Skolgångens avslutande före skolpliktens upphörande

Enligt 5 kap. 7 8 i utredningens förslag får skolstyrelsen, om det finns särskilda skäl med hänsyn tUl en elevs bästa, medge att eleven avslutar sin skolgång i grundskolan tidigast vid utgången av vårterminen det kalenderår eleven fyUer femton år. Sådant medgivande får lämnas endast om eleven under återstoden av sin skolpliktstid får lämplig utbildning eller sysselsättning. Eleven skaU stå under skolstyrelsens Ullsyn tills skolplikten upphör. Motsvarande bestämmelser finns i nu gällande skollag. De upphävs emellertid fr. o. m. den 1 juli 1985 (SFS 1985:246). Remissynpunkterna redovisas därför inte.

Prop. 1985/86:10 7.4 Vårdnadshavares ansvar BUaga 5

Enligt 5 kap, 9 8 i utredningens lagförslag skall vårdnadshavare till ett skolpliktigt barn Ullse att bamet fullgör sin skolplikt. Bestämmelsen motsvarar 38 § i den nuvarande skollagen.

Länsskolnämnden i Älvsborgs län finner i Hkhet med utredningen att bestämmelsen bör vara kvar, dels av det skäl som utredningen anför, nämligen som en bakgrund till sanktioner (om dessa sanktioner, vitesföreläggande m.m., skall bibehållas), dels på grand av att ett borttagande skulle kunna förleda läsaren av skollagen att tro alt vårdnadshavarens tillsynsskyldighet upphört.

Enligt kammarrätten i Jönköping talar övervägande skäl för att föreskriften skall kvarstå.

7.5 Vite och hämtning

I nuvarande skollag finns bestämmelser om vite och hämtning som tvångsmedel för skolpliktens fullgörande. Det ankommer på länsskolnämnden all förelägga och utdöma vite saml att förordna om hämtning. Skoladministrativa kommittén har i en promemoria (PM 29 daterad 1979-12-14) föreslagit i första hand att bestämmelserna om vite och hämtning helt utgår och i andra hand att möjligheten tUl hämtning tas bort.' Skolförfattningsutredningen har inte gått in pä frågan om sanktionsmöjligheterna bör avskaffas eller inte. I sitt lagförslag utgår skolförfattningsutredningen från att de skall finnas kvar. Beträffande handläggningsordningen har utredningen föreslagit vissa ändringar. Bl. a. föreslås att skolstyrelsen skaU förelägga vite och att frågor om utdömande av vite skall prövas av länsrätten på talan av skolstyrelsen. Vidare föreslås att beslut om hämtning skall fattas av länsrätten på talan av skolstyrelsen.

7.5.1 Bör tvångsmedlen finnas kvar?

Skolförfaltningsutredningen har såsom nämnts inte gått in på frågan om sanktionsmöjUgheterna bör avskaffas eller inte utan har hänvisat tUl beredningen av PM 29. Trots delta har många remissinstanser - särskilt länsskolnämnder och kommuner — funnit sig föranlåtna att uttala sin uppfattning, i flera faU med hänvisning Ull sina remissyttranden över PM 29. De flesta som nu yttrat sig i saken anser att möjligheten till polishämtning bör avskaffas. En del vill att även tvångsmedlet vite skall tas bort.

I det följande redovisas först yttranden från den statliga skoladministrationen, därefter yttranden från Svenska kommunförbundet och kommuner och sist yttranden från vissa andra remissinstanser.

SÖ har hänvisat bl. a. tiU sitt remissyttrande över PM 29. Där uttalade SÖ att verket kunde instämma i skoladministrativa kommitténs huvudtanke men att verket fann det angelägel att dessa svåra och grannlaga frågor blev föremål för en mera ingående och allsidig belysning i ett större sammanhang.

' Se bilaga 6. Jfr bilaga 7.

Enligt länsskolnämnden i Västmanlands län är bestämmelsema om vite och polishämtning av barn till tredskande föräldrar otidsenliga och inaktuella. De bör därför utgå. Länsskolnämnden i Jönköpings län erinrar om alt nämnden tidigare som sin mening uttalat att vitesföreläggande och hämtning ej längre är åtgärder som behöver tillgripas för att upprätthålla skolplikten. Länsskolnämnden i Hallands län anser att vitesföreläggande och hämtning med biträde av polis är tvä åtgärder som idag har mist sin aktualitet på skolans område. Bestämmelserna om sådana åtgärder bör därför utgå ur skollagen.

Länsskolnämnden i Västerbottens län erinrar om alt nämnden 1978 yttrade sig tiU SÖ i ett ärende om eventuell översyn av 39 S i den nuvarande skoUagen. Nämnden anförde då bl. a. att det kan förefalla följdrikUgt att skolans egna myndigheter skall förfoga över medel som kan användas för all garantera barnens rätt till skolgång. Tvångsmedlen enligt 39 8 skollagen är emellertid otidsenliga och föga verksamma i nutiden. Konflikter av det slag som 39 S tar sikte på bör i stället lösas — och löses nästan undantagslöst - i samverkan mellan skolan och hemmen, I de utomordenUigl få fall då en samförståndslösning inle kan nås torde det inte heller vara möjligt alt åstadkomma en sluUig lösning genom att Ullgripa tvångsmedel enligt 39 8 skoUagen. I sådana fall har emellertid samhället möjlighet att ingripa med barnavårdande åtgärder. Länsskolnämnden ansåg 1978 att 39 8 skollagen borde kunna upphävas. Nämnden intar fortfarande denna principiella ståndpunkt.

Länsskolnämnden i Älvsborgs län:

Länsskolnämnden har i yttrande Ull skolöverstyrelsen den 21 april 1978 anfört följande:

"I. Länsskolnämnden har inle någon gång under de senaste fem åren Ullämpat 39 8 skollagen.

2. Länsskolnämnden anser, att 39 8 skollagen bör upphävas av följande skäl.

En förutsättning för alt länsskolnämnden skall kunna vidta de i paragrafen nämnda åtgärderna är att det måste konstateras - inte presumeras -att tredska föreligger hos föräldrarna. En ordentlig utredning måste således verkställas i ärendet. Därvid bör bland annat ingående samtal ske med föräldrarna om orsakerna till barnets utebUvna skolgång. Olika alternativa lösningar, baserade pä den fastställda orsaken, kan diskuteras i del enskilda fallet, och länsskolnämnden har anledning tro, att som regel en lösning pä problemet kan komma fram som kan godtas av samtliga intressenter (skolans representanter, eventuellt även representanter för sociala myndigheter, föräldrar och eleven själv). Följaktligen behöver sällan eller aldrig ärendet i praktiken gå så långt som till vitesföreläggande (än mindre så långt som till utdömande av vite eller till polishämlning). Redan av denna anledning viU länsskolnämnden föreslå, att lagparagrafen upphävs.

Länsskolnämnden finner det dessutom mycket tveksamt om man från psykologisk synpunkt bör bibehålla en bestämmelse som så starkt betonar skolplikten genom att förbinda denna plikt med sådana sanktionsmedel -för alt inte säga påföljder — som här nämns. Särskilt polishämlning framstår som ett både inhumant och otidsenligt medel i delta sammanhang.

Prop. 1985/86: 10

BUaga5

Prop. 1985/86:10 Dessutom kan ifrågasättas om det i praktiken är verksamt, då polisen efter

hämtningen knappast kan övervaka alt eleven stannar kvar i skolan.
Bilaga 5 Länsskolnämnden vill i delta sammanhang framhålla, att barnavårds-

och skolmyndigheter bör ha ett gemensamt ansvar i samtliga fall av skol-skolk, oavsett om skolket beror på tredska hos eleven själv eller hans föräldrar och oavsett hur allvarligt skolket i det enskilda fallet kan anses vara. Samverkan bör alltid ske mellan de båda berörda myndigheterna.

På grund av oklarhet i författning och rättstillämpning har dock osäkerhet i praktiken rått i fråga om vilken myndighet som har det primära ansvaret. Tyvärt har en negaliv kompelenskonflikl i viss omfattning uppstått mellan skolmyndigheter och sociala myndigheter i ärenden av skol-skolksnatur.

Del riksbekanta "Jönåkers-fallet" (Regeringsrättens årsbok 1965 not S 100) jämte uttalanden i förarbetena till barnavårdslagen har på en del håll uppfatlats som prejudicerande i den riktningen all skolk i varje form i första hand skall vara en skolans angelägenhet. Åtskilligt talar dock, enligt länsskolnämndens mening, för att det i allvarligare fall bör vara vederbörande sociala myndighet som i första hand kopplas in.

På grund av det anförda är det, enligt länsskolnämndens uppfattning, nödvändigt alt ändra lagstiftningen i syfte att åstadkomma lagbestämmelser som klargör ansvarsfördelningen och som är bättre anpassade lill ett modernt socialt synsätt."

Länsskolnämnden vill nu tillägga, att under den lid som ytterligare förflutit efter ovannämnda tidpunkt har nämnden ej heller haft anledning att tillgripa någon form av sanklionsmedel. S.k. skolstrejker har nästan varje är ägt rum i någon omfattning och i någon kommun, men länsskolnämnden har som en förmedlande länk mellan kommunen och föräldrarna i upprepade överläggningar lyckats bilägga tvisterna, som ofta rört skol-skjulsfrågor.

Som utredningen framhåller har SAK (skoladministrativa kommittén) föreslagit i första hand att bestämmelserna om vite och hämtning helt utgår och i andra hand all möjligheten till hämtning las bort. Länsskolnämnden instämmer som ovan nämnts i SAK:s förslahandsförslag men är självfallet angelägen om att polishämtning utgår snarast, om man av någon anledning önskar bibehålla vitessanktionen ytterHgare en Ud. Nämnden vill understryka att polishämtning i prakUken utgör en tvångsåtgärd som inle riktar sig mot den tredskande, vårdnadshavaren, utan mot barnet-eleven, som kanske i de flesta fall inle önskar annat än all få gå i skolan.

Länsskolnämnden i Gotlands län anser att Ivångshämtning tUl skolan är oförenlig med de värderingar som samma skola strävar efter att överföra tiU ungdomen. Nämnden vidhåller därför sin i tidigare sammanhang framförda åsikt att bestämmelserna om tvångshämtning bör utgå ur skollagen. Länsskolnämnden i Örebro län erinrar om att nämnden tidigare föreslagit avskaffande av sanktionen polishämlning. Länsskolnämnden i Göteborgs och Bohus län erinrar om att nämnden i ett yttrande över PM 29 tillstyrkt upphävande av bestämmelserna om poHshämtning. Länsskolnämnden i Blekinge län upplyser att beslul om polishämlning aldrig har aktualiserats 90

av någon skolstyrelse i länet. Nämnden anser att det numera inte finns Prop. 1985/86: 10 några skäl att behåUa möjligheten till polishämlning.

Länsskolnämnden i Norrbottens län har beträffande polishämtning hän- BUaga 5 visat UU sitt yttrande 1978 tiU SÖ angående eventueU översyn av 39 8 skollagen. I det yttrandet upplyser nämnden att den aldrig Ullämpat bestämmelserna om hämtning med biträde av poHsmyndighel. Nämnden uttalar uppfattningen att det oftast är klart olämpligt att hämta elever till skolan med biträde av poUsmyndighet. Ett sådant tUl vägagångs sätt kränker och skadar hem och elever. Den skolgång som kan åstadkommas med sädana metoder torde inte ge några positiva resultat. Yttrandet utmynnar i förslag om att bestämmelserna om poHshämtning skaU upphävas. - Vad gäller tvångsmedlet vite uttalar länsskolnämnden i yttrandet över skolförfattningsutredningens betänkande att nämnden är myckel tveksam beträffande vitesinsUtutets reella värde som sanktionsmedel. Sedan nämndens tillkomst 1958 har det kommk tUl användning vid tvä tillfällen, båda i samband med den uppmärksammade Markkta-strejken (1973). Nämnden föreslår att frågan huruvida vitesinsUtutet skall vara kvar tas under övervägande.

Länsskolnämnden i Kalmar län erinrar om att nämnden år 1978 UU SÖ avgett yttrande över ett förslag om eventueU översyn av 39 8 skollagen. Nämnden förordade då all paragrafen skulle upphävas. Under de senaste åren har nämnden emeUertid haft anledning att modifiera sin syn. Nämnden anser fortfarande att möjligheten UU poHshämtning bör avskaffas. Möjligheten att förelägga och döma ut vite bör dock finnas kvar enligt den uppfattning som nämnden numera har. Länsskolnämnden i Skaraborgs län framhåller att den obligatoriska skolgången skall uppfattas som något positivt och som en tillgång för såväl föräldrar som elever. En tvångsåtgärd som polishämlning uppfattas vanligtvis av aUmänheten som en mycket drastisk åtgärd och står inte i överensstämmelse med den bild som skolan i dag vill förmedla till elever och föräldrar. Enligt nämndens uppfattning bör "tredska av föräldrarna" belräff'ande barnens skolgång lösas genom samtal meUan skolledning och föräldrar och om så behövs med hjälp av psykologisk expertis. Ofta kan föräldrarnas situaUon vara sådan, att samarbete i någon form med sociala organ visar sig vara lämpligt för att frågan om barnens skolgång skall lösas. Nämnden vill emellertid inte utesluta att det i vissa situationer kan vara nödvändigt att ha tillgång tUl ett stadgande om påföljd mot vårdnadshavare som inte låter sina bam gå tiU skolan. Enligt nämndens åsikt skulle man därför kunna ha kvar stadgandet om vitesföreläggande, medan stadgandet om polishämtning bör utgå.

Länsskolnämnden i Kronobergs län har åberopat sitt tidigare yttrande lill SÖ angående eventuell översyn av 39 8 skollagen. I det yttrandet anförde länsskolnämnden:

"Åren 1973-1977 har sju faU anmälts tUl länsskolnämnden i och för ev. åtgärd enligt 39 8 skollagen.

Under ärendenas utredning i nämnden har sex av fallen kunnat lösas
genom oUka insatser utan att vite behövt utdömas eller poHsmedverkan
anlitats. Nämndens åtgärder har l.ex. varit personliga kontakter med
berörda målsmän och skolstyrelser för att överbrygga vissa motsättningar, 91

inkopplande av psykologisk expertis även utanför nämnden m. m.

Prop. 1985/86: 10 Endast i ett fall har 8 39 behövt utnyttjas till fullo, dvs. länsskolnämnden

har forordnat om polishämtning.
BUaga 5 Det synes lämpligt att skyldighet även fortsättningsvis föreligger för

kommun att till nämnden anmäla om elev inte fullgör sin skolplikt och detta beror på föräldrars tredska. 1 en del faU rör det sig om motsättningar mellan skolstyrelse och föräldrar och det kan ofta gå lättare att lösa problemen om en tredje part, länsskolnämnden, kopplas in. I de fall som ligger mer pä det psykologiska planet har nämnden expertis som möjliggör lösandet även av sådana problem. Även om kommunerna också har psykologisk personal är det ofta lättare om en tredje, mer neutral part går in när man inte lyckas inom kommunen. Nämnden anser att 39 8 skoUagen bör vara kvar.

När skolstyrelse anmält att elev inte fullgör sin skolplikt bör kunna förutsättas att länsskolnämnden i första hand genom andra åtgärder än i skollagen angivna sanktioner försöker fä eleven till skolan. Detta bör kunna ske genom samtal och överiäggningar, inte bara med föräldrama utan även med eleven och skolstyrelsen, I de allra flesta faU torde detta ge ett positivt resultat. EmeUertid får man inle bortse från all vissa enstaka fall inte går att lösa förhandlingsvägen. Där måste finnas möjHghet tUl sanktion eftersom obligatorisk skolplikt förekommer. Ev. sanktion måste dock vara riktad mot föräldrarna, inte mot eleven. Att lösa konflikt mellan föräldrama och skolan genom polishämtning av eleven är därför olämpligt.

Sanktionen polishämtning anser länsskolnämnden skall utgå ur 39 8. För fall som inte går att lösa förhandlingsvägen förordas bibehållande av ekonomisk sanktion mot föräldrama, I författningen bör dock noteras att sanktioner får användas först sedan alla andra åtgärder misslyckats."

Länsskolnämnden i Göteborgs och Bohus län erinrar om att nämnden i sitt yttrande över PM 29 uttalade att länsskolnämndema även fortsättningsvis borde ha vissa beslutsbefogenheter i fråga om en elevs skolgång och även möjlighet att kunna tillgripa någon form av sanktion. Vitesföreläggande kunde vara en sådan.

Svenska kommunförbundet erinrar om att förbundet tidigare tillstyrkt skoladministrativa kommitténs förslag och vill på nytt anföra, alt i varje fall polishämtning av barn Ull skolan inte bör förekomma. Fall med s.k. tredskande vårdnadshavare är numera mycket sällsynta. Skulle sådant fall uppkomma, bör skol- och socialmyndigheterna i kommunen söka lösa det på skonsammaste sätt för barnet.

Halmstads kommun ställer sig tveksam Ull utformningen av paragraferna om vite och hämtning. Kommunen finner dem oUdsenUga. Del händer inle i praktiken alt en skolpliktig elev hämtas till skolan med hjälp av poHsmyndighel. Kommunen anser att en "lagstiftningsspärt" skaU finnas. Utformningen av paragraferna bör dock moderniseras, både språkmässigt och till innehållet.

Örnsköldsviks kommun anser att bestämmelsen om polishämlning bör
utgå ur skollagen. Kommunen anför: Genomgång av grundskolan är vis
serligen en plikt men i dagens samhälle måste denna utbildning främst ses
som en förmån eller en rättighet. Utbildningen ska ske i samarbete med
92 hemmet (1 kap. 3 6). Om sådana ytterlighetsåtgärder som polishämtning

skulle bli aktueUa torde sådant samarbete ha blivk hek omöjligt. Hämtning Prop. 1985/86:10

med polis skulle inte förbättra möjligheterna Ull samarbete. Skolan måste

verka med andra medel än polishämtning. Dagens skola har tUlgång tUl BUaga 5

personal med medicinsk, social och psykologisk skolning och det är genom

elevvärdspersonalen som problem med skolk och liknande måste lösas.

Bestämmelsen om polishämtning grundar sig på en förlegad syn pä skolans

roll i samhällets tjänst. Att regler om polishämtning fmns beträffande

personer som ska fullgöra sin värnplikt, svårt mentalsjuka personer eller

personer som dömts Ull fängelse är fortfarande möjligt att motivera. När

det gäller barn och ungdomar som ska utbildas i skolan synes denna

bestämmelse idag helt främmande. Skolstyrelsen förordar att den utgår ur

skollagen.

Enligt 5 kap. II 8 krävs synnerliga skäl för polishämtning. Ljusdals kommun finner det trots vUlkoret om synnerliga skäl stötande att en elev skall kunna hämtas med biträde av poUsmyndighet och anser att paragrafen bör utgå. Enligt Vara kommun torde det vara mycket ovanligt att elever hämtas till skolan med polishjälp. Det kan enligt kommunen ifrågasättas om ens synnerliga skäl kan motivera en sådan åtgärd.

SEH-kommittén erinrar om att kommittén i sitt yttrande över PM 29 som sin uppfattning anfört att någon sankUonsmöjlighei bör finnas gentemot föräldrar som av tredska inte iakttar sin skyldighet att tillse alt skolpliktigt barn fuUgör sin skolgång. Kommittén anser att endast vite bör finnas kvar som tvångsmedel.

Skolledarförbundet är övertygat om att i de fall en samförståndslösning om elevs skolplikt ej kunnat nås del inte heller torde vara möjligt att få en UllfredsstäUande och slutlig lösning genom att tillgripa tvångsmedel. I stället bör i sådana enstaka situationer samhäUet ingripa med åtgärder inom det barnavårdande området. Förbundet anser därför principiellt att vitesbestämmelser m. m. i nuvarande 39 8 skollagen bör upphävas.

RHS uttalar att den nuvarande oUdsenliga bestämmelsen om polishämtning av elev snarast bör humaniseras.

Hovrätten för Övre Norrland: Av betänkandet (s. 143) framgår alt del i utbildningsdepartementet bearbetas ett förslag från skoladministrativa kommittén att bestämmelserna om vite och hämtning helt skulle utgå eller att i vart fall möjligheterna till hämtning av en skolpliktig elev skulle avskaffas. Hovrätten vill i detta sammanhang endast som sin mening uttala att det förefaller hovrätten naturligt att skolplikten, dvs. skyldigheten att delta i utbildningen i grundskolan, motsvaras av möjligheter för skolmyndigheterna att — inom ramen för betryggande rättssäkerhetsgarantier - se till att vårdnadshavare och elever uppfyller denna skyldighet. Meningen är ju också att dessa extraordinära möjligheter inte skall användas annat än i undantagsfall när alla ansträngningar har misslyckats att på frivillig väg åstadkomma att ett skolpliktigt barn verkligen får sin utbildning i grundskolan.

Enligt den nuvarande skollagens 39 8 tredje stycket är föreskrifterna om
tvångsmedel inle tillämpliga beträffande deltagande i s.k. särskild under
visning. Skolförfaltningsutredningen anser att undantagsregeln är onödig
och föreslår att den utmönstras. Kammarrätten i Jönköping tillstyrker 93

detta.

Förslaget att det skall ankomma på skolstyrelsen att förelägga vite tillstyrks av vissa remissinstanser. Åtskilliga förordar emellertid att denna befogenhet skall ligga kvar hos länsskolnämnden. Ett argument som anförs i detta sammanhang är att skolstyrelsen inte framstår som en neutral instans utan som vårdnadshavarens "motpart".

Till de remissinstanser som uttryckligen godtar att skolstyrelsen får förelägga vite hör kammarrätten i Jönköping samt länsskolnämnderna i Gävleborgs, Skaraborgs, Älvsborgs och Stockholms län. Sistnämnda länsskolnämnd anser all det i skolförordningen bör tas in en föreskrift om alt skolstyrelsen för kännedom skaU tiUställa vederbörande länsskolnämnd förelägganden om vite.

Till dem som anser att vitesföreläggande bör ankomma pä länsskolnämnden hör länsskolnämnderna i Blekinge, Gotlands, Kronobergs, Örebro, Göteborgs och Bohus, Kalmar, Västernorrlands, Norrbottens och Västerbottens län.

Länsskolnämnden i Blekinge län upplyser alt vitesföreläggande har före-kommk i ganska få fall i Blekinge län. Vite har inte dömts ut i något faU. I de ärenden om vitesföreläggande som länsskolnämnden handlagt sedan 1958 har motsatsförhåUandet mellan vårdnadshavare och skolstyrelse varit mycket starkt och fixerat. Ett utpräglat partsförhållande har förelegat. Under sådana omständigheter kan det inte anses lämpligt alt tilldela den ena parten, skolstyrelsen, en sädan maktbefogenhet som vitesföreläggande innebär. Fråga huruvida vite skall föreläggas bör prövas av en myndighet som inte har varit indragen i det uppslitande motsatsförhållandet. Länsskolnämnden avstyrker därför utredningens förslag att befogenheten att förelägga vite skall överföras från länsskolnämnd till skolstyrelse.

Länsskolnämnden i Gotlands län anför liknande synpunkter: Enligt nämndens mening bör länsskolnämnden även fortsättningsvis förelägga vite, I den konflikt mellan hem och skola som leder till en situation där föreläggande av vite blir aktueUt, har som regel redan den lokala skoUed-ningen och skolstyrelsen agerat i förhåUande Ull vårdnadshavaren och betraktas av denne som partisk och prestigebunden. Efter en handling, som av vårdnadshavaren lätt uppfattas som maktövergrepp, är del svårt att återställa normala relationer meUan hem och skola. Det synes därför

lämpligare att en mera "oparUsk" instans handlägger frågan om vitesföre- Prop. 1985/86: 10 läggande.

Länsskolnämnden i Kronobergs län har samma inställning: Vårdnadsha- Bilaga 5 vare, som av tredska hindrar elev från att gå i skola, har som regel kommit i konflikt med skolan. I dessa fall är det oftast lättare att lösa problemen om en tredje part — som nu länsskolnämnden med såväl lokal som allmän skolkännedom - går in. Att den ena av de två parterna som är i konflikt med varandra har rätt att tillgripa tvångsmedel är inte lämpligt och torde vara besvärande för det fortsatta samarbetet mellan hem och skola. Länsskolnämnden har myckel goda erfarenheter av nuvarande system. Sedan 1973 har länsskolnämnden i endast ett fall behövt besluta om sankUon. Övriga till nämnden anmälda faU har kunnat lösas genom bl, a. personliga kontakter från länsskolnämnden. Om utredningens förslag hade gällt hade skolstyrelserna tvingats förelägga sju vårdnadshavare vite under samma period.

Länsskolnämnden i Kalmar län finner det tvivelaktigt om möjligheten att förelägga vite skall utövas pä skolstyrelsenivå. Det finns dä risk för att man alltför snabbt, innan alla vägar är prövade, hamnar i en skualion där endast ett vitesföreläggande återstår. Länsskolnämnden ser inga nackdelar med nuvarande ordning, då nämnden kan både förelägga och utdöma vke. Det har tvärt emot visat sig att de inblandade parterna i sådana ärenden ser nämnden som en neutral part med vUken man kan diskutera fram en lämplig lösning. Det är endast i undantagsfall sådana ärenden leder UU ett vitesföreläggande.

Även länsskolnämnden i Västerbottens lån är av liknande skäl tveksam tUl förslaget om att skolstyrelserna skall ges rätt att förelägga vke. Om en vårdnadshavare av tredska hindrar sitt barn att gå i skola finns en konflikt meUan vårdnadshavaren och den lokala skolmyndigheten. Att den ena parten i en sädan konflikt förfogar över ett tvångsmedel är knappast lämpligt. Tillgrips tvångsmedlet fördjupas säkert konflikten. Länsskolnämnden har den erfarenheten att uppkomna konflikter har kunnat lösas genom olika ingripanden och personliga kontakter från nämnden ulan att vitesförelägganden och polishämtning har behövt tillgripas. Om den ordning som utredningen nu föreslår hade gällt, är det sannolikt att vilen och polishämtningar skuUe ha förekommit i flera fall där sädana sanktioner har kunnat undvikas med den nu rådande ordningen. Länsskolnämnderna har ingående kunskaper om skolans värld. Om sankUonsbestämmelser fortfarande skall ingå i skollagen förordas därför att det även i framtiden skall ankomma på länsskolnämnd att besluta om föreläggande av vite.

Länsskolnämnden i Göteborgs och Bohus lån erinrar om sitt yttrande
över PM 29 och tar upp även en annan aspekt: Nämnden ansåg i yttrande
1980-05-09 (8 148) att nämnderna även fortsättningsvis borde ha vissa
beslutsbefogenheter i fråga om en elevs skolgång och även möjlighet att
kunna tillgripa någon form av sankUon. Rätten tiU vitesföreläggande kunde
vara en sådan. Enligt nämndens mening finns således skäl som talar för alt
besluten om vitesföreläggande ligger kvar hos nämnderna. Nämnden ser
därvid emellertid inte den fiskala delen som den viktigaste frågan om var
beslutet skall ligga ulan snarare det förhållandet att bestämmelsen tillför- 95

Prop. 1985/86: 10 säkrar ett sådant ärende att komma under nämndens handläggning. Den situation som råder när ett vitesföreläggande ifrågasätts kännetecknas som

BUaga 5 regel av bl. a. låsta positioner mellan vårdnadshavaren och skolstyrelsen.

Länsskolnämnden kan då, vid sin behandling, gä in som en ny samtalspartner, som i bästa fall båda parterna är lyhörda för, varvid nya Ullfällen kan skapas för bearbetning och upplösning av konfliktsituationen.

Enligt utredningens förslag skall länsrätten och inte som nu länsskolnämnden avgöra om vite skall utdömas och om hämtning skall ske. Det skaU ankomma pä skolstyrelsen att hos länsrätten föra talan om sådana åtgärder. Utredningen har anfört rättssäkerhetsskäl tiU stöd för överflyttningen frän länsskolnämnden lUl länsrätten.

Vissa remissinstanser instämmer i att länsrätten bör bli beslutsmyndighet. Främst rättssäkerhetsaspekter anförs därvid, ÅlskUliga remissinstanser förordar emellertid att länsskolnämnden fortfarande skaU avgöra ärenden om utdömande av vite och hämtning. Som skäl anförs främst att den nuvarande ordningen har fungerat UllfredsstäUande och att länsskolnämndema har ingående kunskaper om skolan. Man menar också alt erforderliga juridiska kunskaper finns hos nämndema.

Till de remissinstanser som uttryckligen godtar förslaget att länsrätten skall döma ut vite hör kammarrätten i Jönköping, SÖ, länsskolnämnderna i Blekinge, Gotlands, Stockholms, Kalmar, Älvsborgs, Skaraborgs och Jämtlands län samt Stockholms kommun. Och lill de remissinstanser som uttryckligen godtar förslaget att länsrätten skall besluta om hämtning hör SÖ, länsskolnämnderna i Blekinge, Gotlands, Stockholms, Älvsborgs, Skaraborgs och Jämtlands län, Stockholms kommun, SACO/SR och Sveriges Psykologförbund.

Stockholms kommun tUlstyrker utredningens förslag i fråga om vite och hämtning. Det är inte rimligt alt helt överlåta hithörande frågor pä de kommunala myndigheterna. Utredningens förslag att beslut om extraordinära åtgärder skall fattas av länsrätt fyUer bättre kraven pä rättssäkerhet.

Länsskolnämnden i Gollands län: I fråga om utdömande av vite anser nämnden i och för sig att rättssäkerheten är väl tillgodosedd vid nämndens handläggning av en sådan fråga, närmast med hänsyn lill att en av nämndens ledamöter är domstolserfaren jurist. Nämnden kan dock se vissa fördelar i alt länsrätten med sin större erfarenhet på detta område handlägger dessa ärenden.

Länsskolnämnden i Skaraborgs län anför att länsrätten har erforderlig kompetens och erfarenhet beträffande sådana tvångsåtgärder som polishämtning.

Enligt länsskolnämnden i Västerbottens län bör det vara på talan av länsskolnämnd, inte skolstyrelse, som beslul om polishämtning skall fattas.

Till de remissinstanser som anser att länsskolnämnden bör kvarstå som
beslutsmyndighet i fråga om utdömande av vite hör länsskolnämnderna i
Norrbottens, Västernorrlands, Örebro, Gävleborgs och Kronobergs lån.
Och tiU de remissinstanser som anser att länsskolnämnden bör kvarstå
96 som beslulsmyndighel i fråga om hämtning hör länsskolnämnderna i Gäv-

leborgs och Kronobergs län.

Länsskolnämnden i Västernorrlands län anser att utredningens förslag Prop. 1985/86: 10 skuUe medföra en onödig byråkraUsk "vända" över länsrätten.

Länsskolnämnden i Örebro lån: Ur rättssäkerhetssynpunkt finner nämn- Bilaga 5 den att lekmannainflytandet och Ullgång till juridisk sakkunnighet i länsskolnämnden tillika med nämndens kännedom och kontakter med skolväsendet inom länet bör vara helt betryggande. Handhavandet av denna ärendetyp vittnar med aU tydlighet om att uppgiften bör ligga kvar.

Länsskolnämnden i Gävleborgs lån är mycket tveksam till förslaget att länsrätten i stället för länsskolnämnden skall i förekommande fall utdöma förelagt vite. Som regional myndighet för länets skolväsen bör länsskolnämnden också ha god aUmän kännedom om olika slag av skolproblem och därmed också goda förutsättningar att besluta beträffande utdömande av vite.

Länsskolnämnden i Norrbottens län anser inte att det föreliggande förslaget skulle innebära någon förbättring i jämförelse med nuvarande bestämmelser. Länsskolnämnden är nämligen genom gäUande instruktion Ullförsäkrad sakkunskap, eftersom den av länsstyrelsen utsedde ledamoten skaU vara en i allmän tjänst anstäUd förvaltningsjurist eller domare och föredraganden i nämnden anUngen är jurist eller har annan förvaltnings-rättslig UtbUdning. Länsskolnämnden förfogar över stor fackkunskap om skolan och har goda möjligheter att på olika sätt komma lill tals med parterna i ärenden av den här arten och har underlag för ett mer informellt handlingssätt än en domstol. Länsskolnämnden i Norrbottens län anser att länsskolnämnd bör kvarstå som beslutsmyndighet, eftersom den av utredningen åberopade rättssäkerheten rimligtvis inte blir bättre tillgodosedd genom den föreslagna nyordningen.

Länsskolnämnden i Kronobergs län: Länsskolnämndens fackkunskap
om skolan och möjlighet tiU ett mer informellt handlande än en domstol
torde vara en stor fördel i handläggningen av nu aktuella ärenden. Läns
skolnämnden anser det därför olämpligt att utbyta ett väl fungerande
system. I utredningen hänvisas till alt domstolsprövning skulle medföra
bättre rättssäkerhet vid utdömandet av sanktionerna vite och polishämt
ning. I den s. k. SAK-propositionen har liknande motiveringar anförts när
del gäller överflyttning av besvärsprövning från länsskolnämnd till SÖ.
Länsskolnämnden viU hävda alt rättssäkerheten också torde vara Ullgodo-
sedd vid behandling, i länsskolnämnd, 1 nämnden finns en ledamot med
juristutbildning och i regel är även föredragande tjänsteman jurist. Be-
svärsprövningsärenden m. m. som f. n. åligger länsskolnämnden innefattar
i regel också lämpHghetsaspekter där en fackmyndighet med fältanknyl-
ning torde ha vida bättre möjlighet än t. ex. en central myndighet att
bedöma riktigheten i ett handlande. Delta är också en viktig del i rättssä
kerheten. Som exempel kan fråga ställas om rättssäkerheten blir störte om
två tjänstemän på SÖ avgör besvärsärende om elev skall fä påbörja skol
gång vid 6 års ålder därest en skolstyrelse (förtroendenämnd) ej medgivk
detta, än om motsvarande besvärsärende avgörs av en länsskolnämnd i
plenum. Länsskolnämnden vill med det nu sagda framhåUa att förändring
ar inte bör genomföras uUfrån allmänna generella uttalanden om rätts
säkerhetsaspekter. 97

7 Riksdagen 1985/86. 1 saml. Nr 10. Bilagedel

Prop. 1985/86: 10 Länsskolnämnden i Göteborgs och Bohus län vill för sin del hänvisa tUl

att hos länsskolnämnderna finns både ledamöter och tjänstemän som är

BUaga 5 juridiskt sakkunniga, varför rättssäkerheten torde vara tillgodosedd också

vid handläggning i nämnderna. Ärenden om utdömande av vite har varit sällsynta hos länsskolnämnden i Göteborgs och Bohus län.

Länsskolnämnden i Stockholms län anser att det i skolförordningen bör tas in föreskrifter om att skolstyrelsen för kännedom skaU tUlställa vederbörande länsskolnämnd framställningar Ull länsrätten om utdömande av vite och hämtning. På motsvarande sätt bör länsrätten genom bestämmelse i någon expeditionsförordning eller i skolförordningen åläggas att översända kopia av beslut till nämnden.

7.5.3 Verkställighetsfrågor

Enligt 39 8 i den nuvarande skollagen skall beslut om vitesföreläggande gä i verkställighet utan hinder av besvär. Detsamma gäller beslut om att elev skaU hämtas UU skolan med biträde av polismyndighet. I utredningens lagförslag föreskrivs beträffande vitesföreläggande alt "ett sådant föreläggande skall omedelbart följas" (5 kap. 10 8 första stycket andra meningen) och beträffande beslut om hämtning att "ett sådant beslut får verkställas även om det överklagas" (5 kap. 11 8 andra meningen).

Universitetet i Uppsala reagerar mot formuleringen "Ett sådant föreläggande skall omedelbart följas" i 5 kap. 10 8 första stycket andra meningen. Detta påpekande anser universketet vara onödigt eftersom det framgår av sista stycket samma paragraf vad följden blir om inte föreläggandet följs.

Kammarrätten i Jönköping: Hämlningsfallen är ofta av ytterst känslig beskaffenhet, exempelvis vid motsättningar pä grand av religiös tro. Om skolplikten redan försummats under lång tid krävs vidare så speciella insatser att brådskan att verkställa ett hämtningsbeslut ej är alldeles påfallande. Med hänsyn tiU del sagda fär kammarrätten föreslå att sista meningen i 118 skall utgå. Om någon verkställighelsbestämmelse likväl skulle anses erforderlig bör bestämmelserna i 21 kap. 12 S föräldrabalken samt i 17, 18, 20 och 24 5§ kungörelsen (1967:715) med föreskrifter om tiUämpningen av 21 kap. föräldrabalken fä utgöra förebUd.

7.5.4 Vissa redaktionella frågor

Kammarrätten i Jönköping: Ordet "hindrar" i 10 S första stycket synes olämpligt. Meningen bör väl alltjämt vara att en viss akUvket kan krävas av vårdnadshavaren (jfr ordet tUlse i 5:9 förslaget UU skoUag). En bättre formulering - med nu gäUande 39 S som förebild - synes vara: Fullgör ett skolpHktigt barn ej sin skolplikt och beror underlåtenheten på tredska av vårdnadshavaren, får denne av skolstyrelsen vid vite föreläggas — - — etc.

Svenska språknämnden anser att "av tredska" är svårförståeligt för
flertalet svenskar och rekommenderar i stället t. ex. "utan rimligt skäl".
98 Också Vara kommun anser att ordet "tredska" bör utgå. Enligt kom-

munen bör första meningen i 5 kap. 10 8 första stycket få följande lydelse:

"Vårdnadshavare, som underiåter att tillse att skolpliktigt barn fullgör sin Prop. 1985/86: 10 skolplikt...".

Bilaga 5

7.6 Alternativa kurser m.m.

Den nuvarande skollagens 24 och 25 SS har efter det att utredningen lade fram sitt förslag ändrats med anledning av övergången till den nya läroplanen för grundskolan (Lgr 80).

Efter ändringarna föreskrivs följande i paragraferna. Utöver den för alla elever gemensamma undervisningen anordnas enligt 24 S andra stycket pä grundskolans högstadium olika kurser med hänsyn till skilda intresseinriktningar hos eleverna. Pä samUiga stadier anordnas undervisning för elever med behov av särskilt stöd. Alternativ i fråga om kurser i grundskolan väljs enligt 25 8 första stycket av elevens föräldrar, dvs, vårdnadshavare, efter samråd med eleven och sedan upplysningar lämnats av skolan. I 25 8 andra stycket föreskrivs all uttagning till sådan undervisning för elever med behov av särskilt stöd som avses i 24 8 andra stycket andra meningen sker genom skolans försorg.

Föreskrifterna i 24 § andra stycket första meningen motsvaras i skolförfattningsutredningens förslag av bestämmelser med följande lydelse: "Utbildningen skall anordnas sä att olika behov och intresseinriktningar hos eleverna kan tUlgodoses." Föreskrifterna i 25 8 saknar motsvarighet i utredningens lagtextförslag.

Vad gäller bestämmelsen om alt "utbildningen skall anordnas sä att olika behov och intresseinriktningar hos eleverna kan tillgodoses" förordar SÖ att man överväger att ge formuleringen en något mer begränsad

karaktär genom ett tillägg av ungefär följande innehåll: " tillgodoses

enligt de grander som riksdagen bestämmer såsom underlag för regeringens beslut om läroplan för grundskolan/specialskolan".

Länsskolnämnden i Hallands län tillstyrker den förenkling som 5 kap. 13 8 innebär i förhållande Ull motsvarande bestämmelse i skollagen vid tiden för utredningens förslag.

Beträffande 25 5 i den nuvarande skollagen anför SÖ att det enligl verkets mening inte är alldeles givet att regeln om en föräldrarnas rätUghet att välja (pä barnens vägnar) skall utmönstras ur lagen - och kanske även uteslutas frän annan författningsreglering, något som utredningen inte alls berör. Till problemet hör också regeln i andra stycket av nuvarande 25 8 skoUagen om att det är skolan — inte föräldrama — som bestämmer om en elevs uttagning till specialundervisning. (De närmare reglerna i skolförordningen 5:38 begränsar numera vissa procedurregler tiU den typ av specialundervisning som sker i särskild undervisningsgrupp.)

Det spörsmål som den nuvarande 25 8 skollagen reglerar är alltså huru
vida det är den enskUde eller samhäUet-skolan som skall ha del huvudsakli
ga avgörandet, när olika alternativ i utbildningen finns enligt bl. a. läropla
nen. När skollagen kom till i början av 1960-talet, samUdigt som grandsko
lan definiUvt skulle genomföras och äldre skolformer avvecklas, utgjorde
25 8 ett centralt stadgande i lagen. Den markerade den radikala förändring
i skolsystemet, som det ansågs innebära när vi gick över "från urvalsskola 99

Prop. 1985/86:10 tiU tiUvalsskola", Det skulle ju inte längre såsom för bl.a. det äldre realskolsystemet vara skolan-samhället som genom begränsning av plats-

BUaga 5 antal,genom inträdesprov, betygskrav m.m. bestämde om barnet skulle få

pröva på en utbildning som omfattade t. ex. flera främmande språk; rätten att misslyckas förbehölls den enskilde och hans föräldrar.

Det kan mot denna bakgrund vara berättigat att överväga om inte en motsvarighet - om också något moderniserad - till nuvarande 25 § skollagen bör ha sin plats även i en ny skollag.

Det praktiska behovet av klara besked bör under aUa förhållanden föranleda en författningsreglering. Grundskolan kommer även framöver att rymma en hel del alternativ, även om valet bland dessa inte har samma avgörande betydelse som förr för möjligheterna till fortsatta studier efter grundskolan. Om ett val dock har rätt stor betydelse för framtida möjHghe-ter och ett sådant val skall ankomma på den enskUde, torde i grundskoleåldrarna beslutanderätten få lov att anges ankomma på värdnadshavarna.

7.7 Befrielse från vissa inslag i utbildningen

SÖ förordar en modifiering av skrivningen "befrias frän att deka i religiösa inslag i utbildningen, om eleven ..." tUl ",.. befrias frän att delta i undervisningen i religionskunskap och religiösa inslag i utbildningen i övrigt, om eleven ..."

Universitetet i Uppsala finner, att uttrycket "religiösa inslag" är alltför diffust och svårt att definiera. Ett så allmänt uttryckssätt kan ge anledning till tolkningssvårigheter och missuppfattningar. Eftersom någon ändring i sak inte är avsedd bör den nuvarande formuleringen i skollagens 27 8 kvarstå oförändrad.

TCO: 5 kap. 14 8, 6 kap. 17 § och 7 kap, 3 8 anger att elev pä begäran av vårdnadshavare befrias från att deltaga i religiösa inslag i utbildningen om eleven tillhör ett trossamfund som av regeringen fått tillstånd att i skolans ställe ombesörja utbildning i religionskunskap. TCO anser begreppet religiösa inslag alltför oprecist. Del kan t. ex. ifrågasättas om begreppet täcker reUgionsundervisning. 1 Lgr 80 anges att företrädare för föreningar och trossamfund kan medverka i skolans arbete. Kravet på saklighet och allsidighet gäller dä det samlade utbudet. Föreningar med bestämda program, exempelvis religiösa samfund, ska ha rätt att verka för sin uppfattning. Vad som utöver detta kan anses vara religiösa inslag är tveksamt. Den tidigare skrivningen i skollagens 27 8 är att föredra.

Ludvika kommun ifrågasätter om bestämmelsen alls behövs med hänsyn till att undervisningen i de samhällsorienterande ämnena bedrivs på sätt som numera sker och som innebär alt dellagande i religionsutövning inte är aktuellt.

Göteborgs stadskansli har invändningar mot utredningens förslag till 5
kap. 14 8 och anför: I regeringsformen 2 kap. 1 8 punkt 6 anges att varje
medborgare är gentemot det allmänna tillförsäkrad religionsfrihet: frihet
att sammansluta sig med andra i trossamfund och utöva sin religion (posi
tiv religionsfrihet). Vidare föreskriver regeringsformen 2 kap. 2 S att varje
100 medborgare är skyddad mot att myndighet tvingar honom att tillhöra

trossamfund (negativ religionsfrihet). Enligt religionsfrihetslagen kan medlem av svenska kyrkan göra anmälan om utträde om man inte längre vUl tillhöra kyrkan. Vill någon vinna inträde i svenska kyrkan kan ansökan göras om sådant. För den som står under annans vårdnad och ej fyllt 18 år göres ansökan eller anmälan av vårdnadshavaren. Ansökan eller anmälan för barn som fyllt 15 år fär göras endast om barnet självt samtyckt därtill. Stadskansliet vill ifrågasätta om den föreslagna bestämmelsen i skollagen låter sig väl förena med regeringsformens och religionsfrihetslagens bestämmelser. Det synes stadskansliet i vart fall stötande att elevens uppfattning i frågan inte skall inhämtas i ärendet - i vart fall om eleven uppnätt någon mognad. Rimligtvis borde elevens ansökan om befrielse vara tiU-räcklig om eleven uppnått sådan mognad, att han själv kan bedöma frågan.

---- Skulle stadskansliets synpunkter inte vinna beaktande menar

stadskansliet att skoUagen i vart fall bör samordnas med religionsfrihetslagen så alt vårdnadshavare icke utan barnets samtycke fär en begäran som avses i ifrågavarande bestämmelse prövad, om barnet uppnätt viss ålder.

Vara kommun anför beträffande 5 kap. 14 8: I det dagliga arbetet uppkommer ibland problem med elever vilkas föräldrar tillhör andra trossamfund eller har avvikande religiösa uppfattningar. Skolstyrelsen känner inte till vilka samfund som fått regeringens Ullstånd att själva ombesörja utbildning i religionskunskap. Skolstyrelsen förordar här en mindre kategorisk skrivning. Dessa frågor kan ofta lösas genom att elever befrias från vissa inslag i undervisningen som upplevs som specieUt stötande. Även ateister önskar ibland att deras barn befrias från vissa inslag i religionsundervisningen. Även denna omständighet motiverar en mindre kategorisk utformning.

Kammarrätten i Jönköping anser att bestämmelsen i 5 kap. 14 8 andra stycket bör erhåUa följande lydelse: "Beslut att vägra en elev sådan befrielse skaU meddelas av skolstyrelsen."

Svenska språknämnden anför beträffande 5 kap. 14 8 andra stycket: Formuleringen "Fråga om att vägra en elev sådan befrielse skall prövas av skolstyrelsen" synes oss sakna klart logiskt sammanhang med första stycket. I första stycket står det att elev "skall befrias", men det står inget om vem som "befriar". Det står heller inget om att en begäran om befrielse skulle kunna avslås, om de i första stycket angivna förutsättning-£U"na är uppfyllda. Borde det inte i andra stycket i stället stå något med innebörden att den som är vårdnadshavare för en elev som vägrats befrielse enligt första stycket kan fä frågan prövad av skolstyrelsen?

Göteborgs stadskansli: Enligt andra stycket till 5 kap. 14 8 samt 7 kap. 3 8 skall fråga om att vägra en elev befrielse från att delta i religiösa inslag i utbildningen prövas av skolstyrelsen eller utbildningsnämnden. Stadskansliet finner att föreskriften ger utrymme för något olika tolkningar. Är avsikten att beslut i denna typ av ärenden skall fattas av skolstyrelsen in pleno och inte av delegal hör bestämmelsen hemma i 2 kap. 4 8, vUken bestämmelse redan innehåller visst delegaUonsförbud. Är innebörden av den föreslagna bestämmelsen dessutom att ett beslut om bifall tiU vårdnadshavares begäran kan fattas av delegal, medan ett beslut om avslag måste fattas av skolstyrelsen?

Prop. 1985/86: 10 Bilaga 5

101

8.1 Redaktionella frågor

Styrelsen för Tomtebodaskolan finner det inkonsekvent att grundskolan och specialskolan behandlas var för sig i vissa delar av lagen men inte i andra. Styrelsen anser att 5 och 6 kap. kan sammanföras tUl ett kapitel. Det är enligt styrelsen viktigt att de båda skolformerna behandlas gemensamt och att likheten mellan dem på del sättet betonas. Styrelsen för Östervångsskolan däremot framhåller, att tillämpningen i hög grad underlättas genom att flertalet lagbestämmelser som rör specialskolan sammanförs tUl ett eget kapitel.

SÖ och länsskolnämnden i Stockholms lån finner det positivt att specialskolan behandlas i ett eget kapitel.

Det är enligt SÖ önskvärt, att de tre första paragraferna får en "något bättre komposition" såsom inledning UU och presentation av specialskolan. Denna nämns första gången i 1 kap. 1 och 5 8§ utan alt något närmare sägs där om vad den sysslar med.

Helsingborgs kommun, som finner skollagsförslagets disposition i stort sett bra, har invändningar mot kapitlet om specialskolan och anför: Konsekvenserna av principen om att undvika hänvisningar blir när det gäller utformningen av föreskrifterna för specialskolan emellertid sädana, att principen bör ifrågasättas. Avsnittet om specialskolan borde enligt skolstyrelsen utformas så att endast det som avviker från grundskolan tas upp. Det synes sålunda omotiverat att i det föreslagna kapitlet ta med 5—7,9-14 samt 17 SS. I en enda paragraf borde hänvisning till grundskolan kunna göras antingen på i princip det sätt som görs i 2 kap. 4 8 eller genom en allmän hänvisning om tiUämpligheten av föreskrifterna för grandskolan. Den markering av likheten mellan skolformerna som detta innebär tillmäter skolstyrelsen också viss betydelse.

barnet skall gä i grandskolan eller specialskolan är kanske inte avgjord när frågan om uppskov med skolstart uppkommer.

För barn som får fullgöra sin skolplikt i grandskolan har skolförfattningsutredningen i 8 kap. föreslagit bestämmelser om rätt att i stället gå i en skola med enskild huvudman eUer delta i vad utredningen kallar privalutbildning. För sådana bam som avses i 6 kap. föreslär utredningen i detta kapitels 8 § en föreskrift om att SÖ fär medge att barnet fullgör sin skolplikt på annat sätt än genom att delta i utbUdningen i specialskolan.

Länsskolnämnden i Skaraborgs län anser att det knappast är praktiskt möjligt för vårdnadshavare att anordna privatutbildning som motsvarar specialskolutbildning. Nämnden menar emellertid att möjlighet till privatutbildning ändå bör finnas i regelsystemet, eftersom det från jämUkhets-synpunkt inger betänkligheter att ha olika regler för olika kategorier av barn.

Länsskolnämnden i Västernorrlands lån anser att sådant medgivande som avser i 8 kap. 6 8 kan lämnas av den lokala styrelsen för specialskolan. I den nya sammanhållna staUiga skoladministraUonen är del inte meningen att SÖ skall handlägga enskilda elevärenden. Sådana skall decentraUseras så långt ner som möjligt.

Även RHS ifrågasätter om SÖ verkligen är den rätta instansen att avgöra om ett barn skall medges att fullgöra sin skolplikt på annat sätt än genom att delta i utbildningen i specialskolan.

Prop. 1985/86: 10 Bilaga 5

Prop. 1985/86: 10 Länsskolnämnden i Malmöhus län är tveksam till om motiv finns för att

utöka lagtexten med "och om urval".

BUaga 5 Ett flertal remissinstanser - bl. a. SÖ och åtskilliga länsskolnämnder —

finner det principiellt riktigt att bestämmelser om intagningsnämnder för gymnasieskolan tas in i skollagen.

Trollhättans kommun: De i lagförslaget intagna bestämmelserna om intagningsnämnd saknas i nu gällande skollag. Skolförfaltningsutredningen skriver (sid. 159), att "intagningsnämndernas verksamhet (har) sådan betydelse för den enskilde att det framstår som naturiigt att i lag reglera nämndema". Utredningen konstaterar vidare, att "de är självständiga kommunala organ" (sid. 158) och att "föreskrifterna bör lämpligen tas in i del kapitel som behandlar gymnasieskolan (7 kap.), bl. a. för att markera nämndemas självständighet i förhållande till den kommunala skolledningen" (sid. 159). Det är svårt att förstå den misstänksamhet mot "den kommunala skolledningen", som synes ligga bakom det sistnämnda uttalandet. Intagningsnämnderna uppfattas väl i allmänhet såsom expertorgan, som biträder skolförvaltningarna (eller gymnasieskolenheterna, i de fall intagningsnämndens kansli är förlagt till denna enhet) i frågor om intagningen av elever i gymnasieskolan. Ej heller torde intagningsnämnderna (utom möjligtvis i storstadsområdena, med flera gymnasiekommuner) uppfattas som självständiga kommunala organ, vilket skulle kräva, att ledamöterna skulle utses av kommunfullmäktige, vara en fakultaUv nämnd och därmed bli föremål för kommunal revision m. m. Även om i skoUagen tas in de bestämmelser om intagningsnämnd som utredningen föreslår, bör ändock i del fortsatta författningsarbetet beaktas, att föreskrifter om inlag-ningsnämnd utformas utifrån synsättet, att de är expertorgan inom det kommunala skolväsendet. Härav bör även följa, att intagningsnämndens ledamöter (utom möjligtvis i storstadsområdena) skall kunna utses av gymnasiekommunens skolstyrelse, ej såsom nu behöva utses av länsskolnämnden. Det förhållandet att statsmakterna även fortsättningsvis kommer att utfärda intagningsbestämmelser, vilka nämndema har att rätta sig efter, synes vara tillräckligt för att garantera en korrekt och opartisk intagning.

Halmstads kommun anser alt det i 7 kap. 2 8 endast bör stå att del skall finnas en intagningsnämnd. Närmare detaljreglering från statens sida torde inte vara erforderlig. Skolstyrelserna torde besitta den kompelens som behövs för att besluta om vilka ledamöter som skall ingå i en intagningsnämnd. F. n. gäller att ledamöter i inlagningsnämnd föreslås av skolstyrelsen och utses av länsskolnämnden (inspeklörsbeslut). Halmstads kommun anser att skolstyrelsen i fortsättningen själv bör få utse ledamöterna i intagningsnämnden. Så är redan fallet med ledamöterna i intagningsnämnden för den kommunala vuxenutbUdningen.

SÖ ifrågasätter om det är lämpligt all i 7 kap. 2 § andra stycket ange all intagningsnämnd skall ha "minst sex ledamöter" mot bakgrand av utbildningsutskottets betoning av udda antal och förord för sju ledamöter (prop. 1978/79:180, UbU 45 s. 60-61, rskr 422; skolförordningen 9:24 i ny lydelse enligl SFS 1980:1126).

104

Länsskolnämnden i Skaraborgs län: Enligl 2 8 1 st. förslaget skaU "för Prop. 1985/86: 10 prövning av frågor om intagning i gymnasieskolan finnas intagningsnämnder". Frågan om att förvägra någon inträde i gymnasieskolan på Bilaga 5 grand av föreskrift i 4 kap. 6 8 förslaget och för övrigt även i grandskolan förutsätts emellertid bli prövad av skolstyrelse eller utbildningsnämnd beträffande landstingskommunal utbildning. Detta utsägs inte klart i förslaget utan framgår indirekt av besvärsreglerna i 10 kap. där det stadgas att skolstyrelsens resp, utbUdningsnämndens beslut fär överklagas genom besvär om beslutet gäller mottagande av elev enligt 4 kap. 5 8 (grandskolan) eller 6 8 (gymnasieskolan). Nämnden fär därför föreslå att efter första stycket i 2 S 7 kap. förslaget intas en föreskrift av den innebörd att frågan om alt förvägra någon inträde i gymnasieskolan på grand av bestämmelse i 4 kap, 6 8 denna lag skaU prövas av skolstyrelse eUer utbUdningsnämnd. Skiljelinjen mellan skolstyrelsens (utbildningsnämndens) och intagningsnämndens kompetensområden blir genom en sädan bestämmelse klarare. Del må i detta sammanhang erinras om att intagningsnämnds beslut om intagning av elev i gymnasieskolan inte får överklagas enligt 19 kap. 5 S skolförordningen. Även för en senare besvärsprövning är det följaktligen väsentligt att upprätthålla en klar skiljelinje meUan de olika typer av beslul som skaU fattas av skolstyrelse (utbildningsnämnd) resp. av intagningsnämnd.

Västmanlands läns landstingskommun efterlyser klarare bestämmelser om uppgiftsfördelningen mellan ä ena sidan skolstyrelsen eller utbildningsnämnden och å andra sidan inlagningsnämnden när del gäller beslut om mottagande av sökande som inte Ullhör gymnasieskolans elevområde. LandsUngskommunen erinrar i sammanhanget om att landstingskommunerna numera inte automatiskt är representerade i de intagningsnämnder som även tar in elever tiU landstingskommunernas gymnasieskolor.

Västmanlands läns landstingskommun anser också att regler kan behövas om fördelningen mellan olika skolhuvudman av kostnaderna för intag-ningsnämndemas verksamhet.

9.3 Befrielse från vissa inslag i gymnasieskolans utbildning

Jfr redovisningen av remissyttrandena över motsvarande bestämmelse för grandskolans elever. Vad gäller vissa för gymnasieskolans elever speciella frågor i detta sammanhang finns bl. a. följande synpunkter.

Kammarrätten i Jönköping förordar följande skrivning: "En elev skall på begäran av vårdnadshavare - eller om eleven uppnått myndig ålder pä begäran av eleven - befrias från .."

Göteborgs stadskansU anför i anslutning till sina i avsnitt 7.7 återgivna
synpunkter på 5 kap. 14 8: 7 kap. 3 8 innehåller en motsvarande bestäm
melse om möjligheten för skolstyrelsen att befria en gymnasieelev från att
delta i undervisning med religiösa inslag. Stadskansliet finner det naturligt
att skolstyrelsen kan befria en elev som är underkastad skolplikt från
skyldighet att delta i viss utbildning som omfattas av skolplikten. Däremot
är det svårbegripligt att del skall behövas ett särskilt beslul om befrielse
från en skyldighet att delta i religionsundervisning, när det inte föreligger 105

9.4 Övrigt

Förvaltningsnämnden för lärarhögskolan och musikhögskolan i Malmö finner det anmärkningsvärt att bestämmelser motsvarande dem om särskilt stöd för grandskoleelever med svårigheter (5 kap. 13 S första stycket andra meningen) helt saknas för gymnasieskolan.

10 8 kap. Enskilda skolor och privatutbildning

Skolförfattningsutredningen har i 8 kap. sammanfört dels bestämmelser om godkännande av skolor med enskUd huvudman för skolpliktens fullgörande (1 -3 8S), dels bestämmelser om vad som i den nuvarande skollagen kallas enskild undervisning och som utredningen vill kalla privatutbildning (4 och 5 SS), dels bestämmelser om SÖ:s rätt all inspektera skolor med enskild huvudman vilka inte annars står under statlig myndighets inseende och som tar emot elever under 20 år.

De ämnen som regleras i skolförfattningsutredningens förslag Ull 8 kap. 1-6 §8 har behandlats av SEH-kommittén, som avgett betänkandet (Ds U 1980:3) Enskild undervisning enligt 35 8 skollagen', betänkandet (SOU 1981:34) Frislående skolor för skoIpUkliga elever och betänkandet (SOU 1983:1) Frislående skolor för inte längre skolpliktiga elever.

På grundval av betänkandet SOU 1981:34 har förslag lill nya beslämmelser om skolpliktens fullgörande i skolor med enskild huvudman lagts fram för och antagits av riksdagen. Sådana skolor kallas i den nya lagtexten fristående skolor. Se 33, 33 a, 34 och 34 a §8 i den nuvarande skollagen.

ligt föreläggande alt avhjälpa påtalade brister skall föregå äterkallelse av Prop. 1985/86:10 godkännande av en skola med enskild huvudman. Länsskolnämnden i Västernorrlands län anser att ett sådant föreläggande är en onödig formali- BUaga 5 sering av sädana ärendens handläggning. Man måste förutsätta att vederbörande kommunala skolstyrelse i nära samarbete med ledningen för den enskUda skolan har fullgod insyn i skolans verksamhet samt att ett eventuellt återkallande av godkännandet av den enskilda skolan alltid föregås av täta kontakter och informationer mellan skolstyrelsen och den enskilda skolans ledning,

I 8 kap. 3 8 finns formuleringen "motsvarar en årskurs i grundskolan". Svenska språknämnden anser att formuleringen bör bytas ut mot "motsvarar årskurs ett i grundskolan", om meningen inte är att ett sexårigt barn skall kunna las in i vilken årskurs som helst i en godkänd enskild skola.

10.2 Privatutbildning

10.2.1 Termen privatutbildning

SEH-kommittén har i sitt remissyttrande över skolförfattningsutredningens förslag anfört bl. a. följande: Införs "fristående skola" som samlande beteckning för skola med annan huvudman än stat och kommun, är det enligt SEH-kommitténs mening fuUt möjligt att bibehålla termen enskild undervisning. Någon oklarhet behöver inte uppstå om det - som SEH-kommittén föreslår i Ds U 1980:3 s. 36 f - i lagtexten införs en defmkion

av begreppet enskild undervisning Fördelen med ett bibehållande

av beteckningen "enskild undervisning" är att man kan undvika beteckningen "privatutbildning". Kommittén vill i sammanhanget peka på att det näraliggande ordet privatskola på sina håll kan ha en negativ klang. Detta är en av orsakerna tiU att kommittén, helt i linje med sina direktiv, har föreslagit en ny term, fristående skola. Beteckningen enskUd undervisning bör dock ändras UU enskild utbildning i konsekvens med skolförfattningsutredningens syn på begreppen undervisning-utbildning. SEH-kommittén föreslår alltså att termen enskild skola byts ut mot termen fristående skola och att termen enskild undervisning ersätts med termen enskild utbUdning.

Enligt länsskolnämnden i Södermanlands län är benämningen "enskild
undervisning" att föredra framför "privatutbildning". Riskerna för sam
manblandning meUan "enskUd undervisning" och "enskilda skolor" kan
undanröjas genom att benämningen "fristående skolor" används för de
senare. Länsskolnämnden i Stockholms län uttalar sig för termerna "fri
stående skola" och "enskild utbildning". TCO föredrar uttrycket "utbild
ning i hemmet" framför "privalutbildning". Göteborgs kommun anser att
termen "privatutbildning" lätt kan förväxlas med "privatskoleutbUd-
ning". Enligt kommunen är "hemutbildning" ett väl så gott alternativ, om
"enskild undervisning" eller "enskUd utbildning" inte anses adekvat.
Kammarrätten i Jönköping däremot tillstyrker termen "privatutbUdning".
Det gör också länsskolnämnderna i Västmanlands och Kalmar län. Läns
skolnämnden i Göteborgs och Bohus lån har inte något att invända mot
termen "privatutbildning". 107

10.2.2 Defmition m. m.

SEH-kommittén har i sitt betänkande (Ds U 1980:3) Enskild undervisning enligt 35 S skollagen föreslagit att det i lagtexten införs en definition av begreppet enskild undervisning: "Med enskUd undervisning avses sådan undervisning, som anordnas av föräldrar för egna barn. Sammanföres bam från två eller flera familjer tiU gemensam undervisning, äger denna paragraf ej tUIämpning."

I sitt remissyttrande över skolförfattningsutredningens betänkande noterar SEH-kommittén att skolförfattningsutredningens lagtextförslag inte innehåller någon definiUon. SEH-kommittén föreslår att en definition införs efter sammanjämkning av kommitténs och utredningens lagtextförslag. Del är enligt SEH-kommittén angeläget alt det redan genom lagtexten klargörs vad begreppet enskild undervisning/utbildning står för, eftersom förarbetena inte på samma sätt som lagtexten är tillgängliga för gemene man.

Länsskolnämnden i Kronobergs lån anser alt det i 8 kap. 4 8 bör tas in en definition som lyder: "Med privatutbUdning avses utbUdning, som anordnas av vårdnadshavare för egna bara". Även länsskolnämnden i Örebro län anser att begreppet privatutbildning bör definieras på detta sätt.

Länsskolnämnden i Göteborgs och Bohus län pekar pä att skolförfattningsutredningen inte har åsyftat någon saklig ändring i förhållande till 35 8 i den nuvarande skollagen. Nämnden menar därför att det av texten i 8 kap. 4 § bör framgå att paragrafen åsyftar utbildning i föräldrars (enskild familjs) regi i hemmet eller annorstädes, avsedd för enstaka barn.

SÖ har berört definkionsfrågan i sitt i avsnitt 10.2.3 återgivna yttrande.

SEH-kommittén har i sitt delbetänkande (Ds U 1980:3) Enskild under- Prop. 1985/86: 10 visning enligt 35 S skollagen ingående behandlat frågan om enskild utbildning och hänvisar till det däri framlagda förslaget Ull lydelse av 35 § BUaga 5 skollagen.

En jämförelse mellan skolförfattningsutredningens och SEH-kommitténs förslag såvitt avser godkännandefasen (=4 8 och 35 8 första stycket), ger vid handen att - om man bortser från den språkliga utformningen -förslagen visar stora överensstämmelser. Föräldrarnas anmälningsskyldighet betonas i båda förslagen. Skolförfattningsutredningen betonar starkare skolstyrelsens prövning av godkännandet, men i sak är skillnaden Hten.

SkiUnaden är mer påtaglig, när del gäller tillsynsfasen (= 5 § och 35 8 tredje stycket i SEH-kommitténs förslag). SEH-kommittén föreslår att kontroU av den enskilda utbildningen skaU ske minst en gång årligen, under det att skolförfaltningsutredningen föreslår att skolstyrelsen/år kalla barnet tUl prövning, när det finns skäl därtUl. Vidare föreslår skolförfaltningsutredningen att det i lagtexten bör anges att formligt föreläggande skall föregå äterkallelse av godkännande av enskild utbildning. SEH-kommitténs förslag pä denna punkt lyder: "... och vinnes ej rättelse pä annat sätt, skall skolgång åläggas barnet".

SEH-kommittén anser fortfarande all en bestämmelse om obligatorisk årlig kontroll bör införas. Däremot har kommittén ingen invändning mot skolförfattningsutredningens förslag om formligt föreläggande att avhjälpa bristerna.

Sammanfattande föreslår sålunda SEH-kommktén, att dess förslag och skolförfattningsutredningens förslag jämkas samman.

SÖ erinrar om alt verket tidigare har avgelt remissyttrande över SEH-kommitténs delbetänkande om enskUd undervisning och att verket därvid beträffande den föreslagna lagtexten förordade bara den kompletteringen att anmälan till skolstyrelsen om enskUd undervisning för ett barn skulle vara skriftlig. SÖ tillägger: Båda de nu föreliggande lagtextförslagen om enskild undervisning har samma väsentliga huvudsyften: att en "anmälan" skall fordras från föräldrarna lill skolstyrelsen, att skolstyrelsen verkligen skall göra en prövning, att detta skall ske i förväg, att den enskilda undervisningen skall anordnas för enbart de egna barnen av föräldrarna/ värdnadshavarna (ej sammanföring av flera familjers barn). SEH-kommitténs lextförslag är mer omfattande och bl. a. av den anledningen delvis tydligare. Önskvärt vore att denna angelägna lagändring fick till resultat en så tydligt och klart utformad lagtext som möjligt och att i det syftet ylterligare en översyn av föreliggande två förslag gjordes.

Enligt förslagets 8 kap. 4 8 första stycket skall ett skolpliktigt barns
vårdnadshavare som vill anordna privatutbildning i stäUet för att låta
barnet delta i grandskolans utbildning "anmäla" detta till skolstyrelsen.
Enligt samma paragrafs andra stycke skall skolstyrelsen godkänna privat-
utbUdningen om barnet genom denna kan få kunskaper och grundläggande
färdigheter som väsentligen motsvarar vad barnet kan få genom att delta i
grundskolans utbildning. 109

Prop. 1985/86: 10 Länsskolnämnden i Gävleborgs län och Ljusdals kommun har invänd-

ningar mot ordet "anmäla". Ljusdals kommun vill i stället ha ordet "an-
Bilaga 5 hälla". Missförstånd har tidigare uppstått på många håll beroende på att

35 8 i den nuvarande skollagen är oklart utformad. Utredningens förslag om en enkel anmälan befäster risken för missförstånd. Meningen är ju att vårdnadshavarens önskemål skall behandlas som en anhåUan. Länsskolnämnden i Gävleborgs län anser att det av 8 kap. 4 8 inte klart framgår att skolstyrelsen skaU göra en prövning. Om skolstyrelsen verkligen skall pröva om privatutbildning skall fä anordnas måste vårdnadshavarens "anmälan" anses som en "framställning". Dessa ord är inte synonymer. Enligt länsskolnämnden bör det av lagtexten framgå att vårdnadshavaren lUl skolstyrelsen skall ge in en "framställning" (ej anmälan) att fä anordna privatutbildning. Ljusdals kommun anför att det torde vara omöjligt för en skolstyrelse att kategoriskt påstå att ett bara genom en planerad utbUdning kan få vissa kunskaper och färdigheter. Därför bör skrivningen i 8 kap. 4 8 andra stycket ändras till: "Skolstyrelsen skall bifalla denna anhållan om den bedömer att barnet genom privatutbildningen kan få..."

Länsskolnämnden i Malmöhus län uppfattar skrivningen i 8 kap. 4 8 som en viss uppmjukning i jämförelse med formuleringen i 35 8 första stycket i den nuvarande skoUagen. Syftet synes inle vara en uppmjukning men del torde finnas risk för att man ser den nya bestämmelsen som en utökad rättighet att välja privatutbildning.

Sveriges Psykologförbund ställer sig tveksamt lill om vårdnadshavare i hemmet kan anordna allsidig utbUdning i enlighet med den målsättning som anges i 1 kap. 3 8 förslaget UU ny skollag. Med denna grandläggande reservation tillstyrker förbundet emellertid utredningens förslag att det i lagtexten skall framhållas all del åligger skolstyrelsen att särskUt pröva om förutsättningarna för privatutbildning föreligger.

Kammarrätten i Jönköping anser att utformningen av 8 kap. 5 8 närmast leder UU uppfattningen att "prövning" endast fär ske innan barnet börjar privatutbildningen. Kammarrätten föreslår därför följande formulering: "Ett barn som skaU delta eller deltar i privatutbildning ..,". Länsskolnämnden i Gävleborgs län anser att formuleringen "Ett barn som skall delta i privatutbUdning ..." bör ändras UU "Ett barn som deltar i privatutbildning ...". Samma uppfattning har Ljusdals kommun, som menar att man inte kallar ett barn som skall delta i privatutbUdning utan ett barn som deltar i eller har deltagit i sådan utbildning.

Enligt 8 kap. 5 8 får skolstyrelsen kalla en elev i privalutbildning lill prövning "när det finns skäl tiU detta". Länsskolnämnden i Gävleborgs län anser att detta villkor, som saknar motsvarighet i den nuvarande skollagens 35 §, kan bädda för tolkningstvister mellan skolstyrelse och vårdnadshavare. Skolstyrelsens befogenhet att kalla tUl prövning bör vara o viUkorlig,

Malmö kommun anser alt den prövning som sker av en elev i privatut
bUdning inte enbart skall gälla kunskaper och färdigheter utan aUt det som i
lagförslaget inryms i begreppet utbildning. Vid bedömningen huruvida
privatutbildning är tillfredsställande bör barnets sociala och emotionella
110 utveckling också tas med.

Ljusdals kommun anser att det i 8 kap. 5 8 andra stycket bör stå: "Om Prop. 1985/86: 10
skolstyrelsen finner alt sådan privalutbildning inte är tillfredsställan
de ..." BUaga 5

Enligl 8 kap. 5 8 skall ett formligt föreläggande att avhjälpa påtalade brister föregå en äterkallelse av godkännande av privalutbildning. Länsskolnämnden i Västernorrlands län anser att ett sådant föreläggande är en onödig formalisering av sådana ärendens handläggning. Nämnden hänvisar tiU sina synpunkter beträffande motsvarande fråga för skola med enskild huvudman (se avsnkt 10.1).

Se även avsnitt 5 beträffande statlig myndighels Ullsyn.

10.3 Särskild inspektionsrätt m. m. mot vissa skolor

I skolförfattningsutredningens förslag tiU 8 kap. 6 8 finns beslämmelser om rätt för SÖ att om särskilda skäl föreligger inspektera sädan enskUd skola som annars inte står under statlig myndighets inseende och som tar emot elever under 20 år. Om aUvarliga missförhållanden råder inom skolan och inte avhjälps fär SÖ vid vite förbjuda att skolan tar emol elever som inte har fyllt 20 år. Paragrafen motsvarar med vissa närmast redaktionella ändringar 51 8 i den nuvarande skollagen.

När skolförfattningsutredningen lämnade sitt förslag ingick en översyn av 51 8 skollagen i SEH-kommitténs återstående uppdrag.

Skolförfattningsutredningen ifrågasätter om inte åldersgränsen 20 är borde sänkas tUl den nuvarande myndighetsåldern 18 år. Utredningen hänvisar på den punkten tUl pågående utredning.

SÖ hänvisar i sitt yttrande till SEH-kommitténs fortsatta arbete och vill därför inte gå in pä sakfrågor.

RHS anser att myndighetsåldern är en lämpligare åldersgräns i 8 kap. 6 8.

Hållefors kommun anser att åldersgränsen bör sammanfalla med myn-dighetsåldem. Kommunen anser att det inte finns skäl att fördröja ändringen genom att invänta förslag från SEH-kommittén.

I sitt yttrande över skolförfattningsutredningens förslag upplyser SEH-kommittén att kommittén ännu inte tagit ställning till om åldersgränsen skall kvarstå eller sänkas Ull myndighetsåldern 18 är. Kommittén återkommer därtiU i sitt slutbetänkande och tillstyrker i övrigt skolförfattningsutredningens förslag.

Länsskolnämnden i Blekinge län anser att inspeklionsrälten enligt 8 kap.
6 5 bör ankomma på vederbörande länsskolnämnd. Det bör också ankom
ma pä vederbörande länsskolnämnd att meddela vitesförbud enligt para
grafen. Länsskolnämnden i Värmlands län finner det naturligt att lägga
inspeklionsrälten på länsskolnämnderna. Nämnden erinrar i sammanhang
et om länsskolnämndernas tUlsynsansvar enligt förslagets 3 kap. 2 8. Läns
skolnämnderna i Kronobergs och Norrbottens län pekar på att länsskol
nämnderna enligt 3 kap. 2 8 har tiUsynsansvar för de skolor där skolplik
tiga barn, dvs. barn i åldrarna 7-16 år, utbildas. Eftersom länsskolnämn
derna är den statliga skoladministraUonens fältorgan finner de båda läns
skolnämnderna det naturligt och rationellt alt låta den tillsyn och de beslut 111

Prop. 1985/86:10 som föreskrivs i 8 kap. 6 8 beträffande elever under 20 år ankomma på

länsskolnämnderna.
BUaga 5 Allmänna synpunkter pä termerna "inseende" och "tillsyn" refereras i

avsnitt 2.5.

Kammarrätten i Jönköping delar utredningens uppfattning alt ett förbud vid vite skall avse endast rätlen att ta emot elever under viss angiven ålder.

SEH-kommittén: Enligt kommitténs mening bör det vara allmän domstol som på talan av aUmän åklagare prövar om vitet skall dömas ut. För att detta skall gälla behövs i och för sig inte någon särskUd föreskrift. Kommittén anser emellertid att det är en fördel om paragrafen anger vad som gäller. Jfr. 5 kap. 10 S andra stycket, låt vara att föreskriften där om vitets utdömande är nödvändig med hänsyn tUl att den innebär avvikelse frän vad som annars gäUer.

Länsskolnämnden i Stockholms län pekar på de överväganden som utredningen har redovisat beträffande utdömande av vite enligt 5 kap. 10 8. Nämnden anser därför att 8 kap. 6 8 bör kompletteras med en bestämmelse som innebär att länsrätt, om förbudet inte efterkoms, på talan av SÖ får döma ut vitet.

Länsskolnämnden i Blekinge län anser att det bör ankomma på vederbörande länsskolnämnd inte bara att meddela vitesförbud utan också all döma ut vite enligt 8 kap. 6 8.

SEH-kommittén har i februari 1983 avlämnat slutbetänkandel (SOU 1983:1) Fristående skolor för inte längre skolpliktiga elever. I betänkandet föreslår kommittén en sänkning tiU 18 är av åldersgränsen i 51 S skollagen.

11 9 kap. Skolhälsovård

Skolförfattningsutredningen har i 9 kap. sammanfört bestämmelser om skolhälsovård inom grundskolan, specialskolan, gymnasieskolan, sameskolan och enskilda statsunderstödda skolor för skolpliktiga elever.

Sedan förslaget lades fram har den nuvarande skollagen fält nya beslämmelser såvitt gäller enskilda eller, som de nu kallas, frislående skolor för skolpHktiga elever. I den nuvarande skollagens 34 b 8 föreskrivs att en frislående skola omfattar skolhälsovård för skolpliktiga elever, om huvudmannen såsom vUlkor för statsbidrag har skyldighet att svara för sådan skolhälsovård.

En hälso- och sjukvårdslag (1982:763) har ersatt den tidigare sjukvårdslagen (se prop. 1981/82:97, SoU 51, rskr 381). Den nya lagen innebär ingen ändring i fråga om huvudmannaskapet för skolhälsovården. Denna behandlas i prop. 1981/82:97 på s. 41 f, 111 och 115.

11.1 Allmänna synpunkter

Socialstyrelsen tillstyrker förslaget lill enhetliga regler för skolhälsovår
den. Socialstyrelsen vUl emellerUd erinra om att styrelsen tidigare, bl. a. i
112 yttranden över skolhälsovårdsutredningens betänkande (SOU 1976:46)

och hälso- och sjukvårdsutredningens betänkande (SOU 1979:78), har

förordat att skolhälsovården skall ges ett landstingskommunalt huvudman- Prop. 1985/86: 10 naskap.

Göteborgs stadskansli: I 9 kap. lagförslaget intas bestämmelser om Bilaga 5 skolhälsovård. Dessa innebär bl. a. all elev är skyldig att låta sig undersökas av läkare. Denna skyldighet föreligger när skolläkaren anser det vara nödvändigt med hänsyn till elevens bästa eller när personal vid skolan eller elevens vårdnadshavare begär det. Dessa tvångsvisa läkarundersökningar är enligt stadskansliets mening att betrakta som ett allvarligt ingrepp i den grundlagsskyddade personliga integriteten. Även om regeringsformen medger att ingrepp i den personliga integriteten sker med stöd av lag, menar stadskansliet att förutsättningarna för tvångsåtgärder av detta slag måste vara noga reglerade. Stadskansliet vill därför förorda att bestämmelserna om tvångsvis läkarandersökning av elev byggs ut så att beslut om läkarandersökning skaU fattas av exempelvis rektor när elev eller vårdnadshavare motsätter sig undersökningen. I vart fall menar stadskansliet att del är otillfredsställande att vilken anställd vid skolan som helst skaU kunna utlösa en tvångsvis läkarandersökning av en elev. Det är också enligl stadskansliets uppfattning tveksamt om de mer mogna eleverna skaU vara skyldiga att på begäran av vårdnadshavare låta sig undersökas. Bestämmelserna bör sålunda ändras därhän alt elevens rättssäkerhet förstärks och att den unges rådighet över sin person bringas i överensstämmelse med vad som gäller utanför skolan.

RRV uttalar att den nuvarande skollagen liksom skolförordningen innehåller vissa onödiga detaljbestämmelser inom skolhälsovårdsområdet, där RRV håller på alt granska regelsystemet.

RRV har sedermera - den 21 juni 1982 - avgett en rapport (dnr 1979:1325) över en granskning av SÖ:s anvisningar m, m. inom skolhälsovårdsområdet. ' I rapporten har RRV anfört bl. a. alt även bestämmelserna i skollagen och skolförordningen bör kunna förenklas och därvid Ullagt (s. 62): Föreskrifterna om huvudmannaskapet för och målsättningen med skolhälsovården är viktiga beslämmelser som bör vara kvar och ev. ytterligare förtydligas. De övriga föreskrifterna bör däremot kunna utformas mindre detaljerat, I skolförfattningsutredningens förslag (Ds U 1981:4) tUl ny skollag har det införts ett särskilt kapitel om skolhälsovård. RRV avser att föreslå regeringen att vid beredningen av utredningens förslag överväga alt förenkla bestämmelserna om skolhälsovården.

Helsingborgs kommun: Som påpekats av utredaren har nuvarande föreskrifter sin grund i bestämmelser från 1940-talels första hälft. Vad gäller skolhälsovårdens inriktning i stort och rollfördelningen mellan skolläkare och skolsköterska konserverar förslaget nu rådande - eller i flera fall snarare äldre - förhållanden på ett för elevvården olyckligt sätt. KriUken har ingenting att göra med diskussionen om huvudmannaskapet för skolhälsovården. Det kan inte vara obekant för utredaren att det förts en offentlig debatt om skolhälsovårdens anpassning tiU den nutida skolans elevvårdsbehov rent allmänt och lill samhällets möjligheter att i dag ge hälsovårds- och sjukvårdsservice. Klassundersökningarnas betydelse för uppspårande av folksjukdomar och andra aUvarliga defekter hos eleverna

Prop. 1985/86:10

BUaga5

saknas. Myckel av skolhälsovårdens traditionella undersökningsformer har också i övrigt starkt ifrågasatts. Att därför i ett nytt lagförslag slå fast vid vilka tidpunkter och i vilken omfattning läkarundersökningar skaU förekomma och att i övrigt inte låla en successivt ändrad rollfördelning mellan skolläkare och skolsköterska komma UU uttryck, måste betecknas som ett rent missgrepp, Helsingborgs skolstyrelse konstaterar att den utveckling av skolhälsovården som sker på flera håll och under aktiv medverkan av bl. a. skolöverstyrelsens skolöverläkare hindras genom lagförslaget. Det nionde kapitlet måste därför enligl skolstyrelsen bli föremål för en genomgripande omarbetning.

SÖ viU pä detta område föreslå en del sakliga ändringar av förslaget, de flesta i modemiserande syfte. Ändringsönskemälen redovisas i det följande.

Länsskolnämnden i Jönköpings län finner det principiellt riktigt att skolförfattningsbestämmelserna om skolhälsovård samlas i ett kapitel i skollagen.

Länsskolnämnden i Gävleborgs län anser att föreskriften om kostnadsfri skolhälsovård i 1 kap. 8 S bör flyttas Ull 9 kap.

anges i skollagen. I annat faU kan skolhälsovården ges olika innehåU i olika Prop. 1985/86: 10 kommuner, Länsskolnämnden anser därför att en målsättningsparagraf för skolhälsovården inte kan utmönstras ur skollagen. Som andrahandsyr- Bilaga 5 kände får länsskolnämnden framföra, att en sådan mälsättningsparagraf bör intagas i skolförordningen. En likvärdig utbildningsstandard är intimt förbunden med en likvärdig standard för skolhälsovården i hela landet.

Kammarrätten i Jönköping delar utredningens uppfattning att föreskrift om målsättningen för skolhälsovården bör utformas likartal för grundskolan och specialskolan. Avseende andra meningen i 9 kap. 2 8 vUl kammarrätten framhålla att den närmast leder tanken till att allt vad som kan uträttas i sjukvårdsväg inom skolan omfattas av skolhälsovården. Detta skulle innebära att sådan behandling också vore avgiftsfri enligt 1 kap. 8 8, vilket emellertid inle synes vara avsikten (se s. 174). Det föreligger därför, enligt kammartättens uppfattning, behov av en modifiering av föreskriften på denna punkt.

11.4 Undersökningar och undersökningstillfällen

SÖ: Som bestämmelserna i förslaget och i gällande skoUag nu är skrivna föratsätts att alla hälsoundersökningar av eleverna görs av läkare, I realiteten förhåller det sig inte så. En del undersökningar utförs av skolsköterskorna. Detta är också ändamålsenligt. Resurserna inom skolhälsovården är knappa och måste utnyttjas rationellt och effektivt. Detta skulle underlättas om möjligheter framgick redan genom formuleringarna i skollagen att lokalt avgöra en lämplig arbetsfördelning mellan skolläkare och skolsköterska.

SÖ föreslår alt ordet "läkarundersökning" (motsvarande) i 9 kap. 3, 4 och 6 8§ förslaget ersätts med "läkarundersökning, eller undersökning under överinseende av läkare". Vidare föreslår SÖ att 9 kap. 4 8 utformas så, att man utesluter sådana låsningar av undersökningsUllfällena som förslaget innebär dels tUl början av ett läsår, dels i fråga oni högstadiet lUl årskurs 7.

Se även Helsingborgs kommuns yttrande i avsnitt 11.1.

Enligt Vara kommun bör 9 kap. 4 8 utformas så, att antalet allmänna undersökningar kan minskas UU förmån för andra insatser inom skolhälsovården. Den obligatoriska undersökningen av alla elever i grandskolan i årskurs 4 kan myckel väl utgå och motsvarande resurs i stället utnyttjas för elever med särskilda behov.

Länsskolnämnden i Malmöhus län anser att formuleringen i 9 kap. 7 S kan uppfattas som en uppmjukning i jämförelse med nuvarande bestämmelse. Enligt länsskolnämnden bör skoUäkaren alltid fä fälla avgörandet om undersökning är nödvändig. Antalet undersökningar kan annars bli orimligt stort.

Undersökning pä elevens egen begäran regleras i 9 kap. 3 8, medan undersökning pä begäran av elevens vårdnadshavare regleras i 9 kap. 7 8. Länsskolnämnden i Hallands lån anser att myndig elev bör nämnas i 9 kap. 7 8.

115

Prop. 1985/86:10 11.5 Elever i specialskolan och andra handikappade

, 5Ö: Formuleringarna i 9 kap. 5 8 förslaget om att elev i specialskolan

Bilaga 5 o o „

bör läkarandersökas tva gånger om aret speglar ett gammalt synsätt pa

elevema som sjuka. I verkligheten har detta förfaringssätt kommit att ersättas av en praxis som innebär att eleverna undersöks i samma utsträckning som i grundskolan. Frånsett sitt handikapp - som enligt 5 8 första stycket skall undersökas av specialist - är eleverna i specialskolan i allmänhet inte i behov av aUmän läkarundersökning tvä gånger om året. Mot denna bakgrund bör samma regler om undersökning av elev som gäller för grandskolan gälla även för specialskolan. Detta bör aUtså föras in 14 8, Som en följd av vad som här sagts om undersökning av eleverna i specialskolan bör 5 8 fä följande lydelse.

"Elev i specialskolan skaU utöver vad som sägs i 4 § undersökas av specialist om den skada som föranlett intagningen till specialskolan ej undersökts i nära anslutning till inskrivningen.

Varje elev i specialskolan skall undersökas av specialist, när så behövs."

Styrelsen för Östervångsskolan ifrågasätter om kapitlets detaljreglering numera är nödvändig. Om sä är fallet bör bestämmelserna i stor utsträckning kunna överföras frän skollagen till skolförordningen och specialskolförordningen. Styrelsen anser för sin del att lagen inte skall behöva omfatta annat än principiella bestämmelser om elevernas rätt tUl skolhälsovård och dennas inriktning (i stort sett motsvarande innehållet i SS 1-2) samt, vad gäller specialskolan, rätt till erforderlig specialistvård. I sammanhanget ifrågasätter styrelsen, i likhet med utredningen (s. 175 sista stycket) om särregler behövs i fråga om läkarandersökningar av elever i specialskolan. Vad gäller allmän läkarandersökning skall enligt förslaget grandskolans elever undersökas vart tredje år medan specialskolans elever skall undersökas två gånger om året. Om man i delta sammanhang bortser från det handikapp som föranlett placering vid specialskola, torde dennas elever vad gäller det allmänna hälsotillståndet som regel inte skUja sig från grundskolans.

Vad beträffar skolhälsovården i specialskolan förordar SACOISR att eleverna i denna skolform, liksom för närvarande, har en vidsträcktare rätt till sjukvård än elever i det allmänna skolväsendet. Det är väsenUigt att denna mer omfattande sjukvård även kommer de handikappade elever Ull del som integreras i den allmänna grund- och gymnasieskolan. Detta förhällande bör dä också framgå av gällande bestämmelser.

Länsskolnämnden i Hallands län anser att lydelsen av 9 kap. 5 S bör vara "Varje elev ... Det handikapp som har föranlett ...".

11.6 Övrigt

Västmanlands läns landstingskommun påpekar i anslutning till 9 kap.
3 8 att bestämmelsen inte fär innebära en reell utökning av kostnadsansva
ret för utbildningshuvudmannen. Kammarrätten i Jönköping tar upp effek-
116 ten för kostnadsansvaret av 9 kap. 2 8 (se avsnitt 11.3).

Beträffande kostnadsansvar för skolhälsovården, se i övrigt avsnitt Prop. 1985/86: 10 3.3.6.

SÖ vUl påpeka att man bör anpassa bestämmelserna om skolhälsovården Bilaga 5 vid särskola Ull skoUagens bestämmelser. För närvarande är bestämmelserna om skolhälsovård vid grund-, gymnasie- och specialskola fastlagda i lag medan särskolans skolhälsovård regleras i stadga. Hela lagstiftningsfrågan för särskolan har dock kommit i ett nytt läge genom omsorgskommitténs nyligen avgivna betänkanden SOU 1981:26 och 27, något som också skolförfaltningsutredningen förutskickade (s. 71).

12 10 kap. Övriga föreskrifter

Skolförfattningsutredningen har i 10 kap. sammanfört bestämmelser om dels överklagande av beslut (1—5 85), dels bemyndiganden m.m. (6 och 7 SS).

Sedan förslaget lades fram har den nuvarande skollagens bestämmelser om överklagande av beslut ändrats i enlighet med de principer som riksdagen uttalade sig för i samband med beslutet om den statliga skoladministrationen. Se 53-54 b SS i den nuvarande skollagen.

12.1 Överklagande av beslut

Med hänvisning Ull att skolförfattningsutredningen föreslår att bestämmelser om intagningsnämnd skak tas in i skoUagen anser SÖ alt besvärs-förbudet beträffande sådana nämnders beslut i 19 kap. skolförordningen (1971:235) bör flyttas över UU skoUagen.

Länsskolnämnden i Skaraborgs län framhåller att det även för en senare besvärsprövning är viktigt att upprätthålla en klar skiljelinje mellan beslut av skolstyrelse (utbildningsnämnd) och intagningsnämnd (se avsnitt 9.2).

Kammarrätten i Jönköping ifrågasätter om ej beslut enligt 5 kap. 10 5 förslaget till skollag bör omnämnas i ett nytt, inskjutet andra stycke av 10 kap. 1 8 av förslagsvis följande innehåll: "Skolstyrelsens beslut enligt 5 kap. 10 8 första stycket får överklagas hos länsrätten genom besvär."

Kammarrätten föreslär följande lydelse av 10 kap. 3 5: "Beslut som en lokal styrelse för specialskolan har meddelat enligt 6 kap. 13 § första stycket får överklagas hos länsrätten genom besvär. Beslut som sådan styrelse har meddelat enligt denna lag i övrigt får överklagas hos länsskolnämnden genom besvär." (Jfr ovan beträffande 10 kap. 1 8).

Kammarrätten har inga erinringar mot förslaget alt skolöverstyrelsens beslut enligt den nya föreskriften i 6 kap. 8 8 får överklagas tUl kammarrätt.

Förvaltningsnämnden för lärarhögskolan och musikhögskolan i Malmö
anför att det förefaller tveksamt alt åtgärd enligl 5 kap. 13 8 bara skall få
överklagas genom kommunalbesvär. Föräldrars och bams rätt till special
undervisning inom grandskolan, i förslaget betecknad som "särskilt stöd",
är så väsentlig att rätlen Ull överklagande av ett kommunalt beslut bör
utformas med större allmängilUghel. 117

Prop. 1985/86: 10 RSV vUl påpeka att den föreslagna besvärsregeln i 10 kap. 1 8 inte synes omfatta skolstyrelses ställningstagande angående huravida bosättning i

Bilaga 5 riket föreligger eller ej (jfr 5 kap. 1 5 och 7 kap. 1 S), Se närmare RSV:s i

avsnitt 2.9 återgivna yttrande. Vissa synpunkter beträffande besvärsrätt refereras i avsnkt 6,4.3. Göteborgs stadskansli: I 10 kap. 1 8 anges de fall då skolstyrelsens beslut kan överklagas hos länsskolnämnden genom förvaltningsbesvär. I andra stycket i samma paragraf sägs att andra beslut som skolstyrelsen har meddelat enligt den föreslagna skollagen endast får överklagas genom kommunalbesvär enligt föreskrifter i kommunallagen. Andra stycket uttrycker en allmän princip som anses gälla även om någon uttrycklig föreskrift därom inte finns. Enligt allmänt kommunalrättsliga grunder är nämHgen kommunalbesvär alltid supplementära till förvallningsbesvär. Andra stycket innehåller sålunda inte någon oriktighet men den valda tekniken att uttryckligen i en specialförfattning skriva in en föreskrift om kommunalbesvärens supplementära natur avviker från gängse lagstiftningsteknik på detta område. Stadskansliet vill här peka på exempelvis socialtjänstlagen (1980:620), som innehåller en motsvarande föreskrift om förvaltningsbesvär i 73 8 men saknar en uttrycklig bestämmelse om kommunalbesvär i övriga beslutsfali. Därest olika lagsUftningsteknik UUämpas i olika lagar kan osäkerhet uppkomma om hur lagen skaU tolkas. Stadskansliet viU därför förorda att 10 kap. 1 S andra stycket i den föreslagna skollagen utgår.

12.2 Bemyndiganden m. m.

Bemyndiganden m. m. i skolförfattningsutredningens förslag tUl 10 kap. 6 och 7 §8 motsvarar föreskrifterna i den nuvarande skollagens 55 8, vilka tillkom i samband med den nya regeringsformens ikraftträdande.

Juridiska fakultetsnämnden vid universitetet i Lund:

I fråga om skolpliktens omfattning anger skollagen endast under vilka år ett barn är skolpliktigt. Skolförordningen innehåller vissa rambestämmelser om läsårets och skoldagens längd men överlämnar ät de kommunala skolstyrelserna att besluta i detalj härom. Den kommunala beslutanderätten har fått särskild betydelse genom införandet av den s. k. samlade skoldagen.

Vid UUkomsten av nya regeringsformen och de därav föranledda ändringarna i skollagen tycks man ha utgått från att föreskrifter om skolpUkt faller inom del primära lagområdet enligt RF 8:3 men kan bli föremål för delegation enligt RF 8:7 (prop. 1973:90 s. 313, prop. 1975:8 s. 80 och 85).

I 55 § skollagen infördes därför ett bemyndigande för regeringen att meddela föreskrifter om bl. a. arbetets anordnande i grandskolan. Skolförordningens härpå grundade föreskrifter innebär att även vidaredelegation till kommunerna enligt RF 8:11 har ansetts möjlig.

RF:s bestämmelser om skydd för den enskildes rörelsefrihet (numera

RF 2:8) betyder alt begränsningar av rörelsefriheten kan beslutas endast

genom lag (RF 2:12). Det är oklart om man vid tUlkomsten av ovannämnda

118 lagregler har uppmärksammat problemet, om skolplikten bör betraktas

som en begränsning av rörelsefriheten eller inte. Sedermera har rättighets- Prop. 1985/86: 10 skyddsutredningen i betänkandet "Förstärkt skydd för fri- och rättigheter" uttalat, att skolplikten måste anses begränsa rörelsefriheten (SOU Bilaga 5 1978:34 s. 200 och 202). Departementschefen tycks ha anslutit sig tiU denna bedömning (prop. 1978/79:195 s. 61 f).

I rättsfallet RÅ 1981 2:14 (om grundlagsenligheten av skolförordningens bestämmeler om den s.k. samlade skoldagen) har regeringsrätten ansett alt föreskrifter om skolplikt inle begränsar rörelsefriheten och därför kan bli föremål för delegation.

Skolförfattningsutredningen anser att skolplikten begränsar rörelsefriheten och hänför därför de nuvarande bestämmelserna om skolplikt i skollagen till det obligatoriska lagområdet (s. 50 f). Samtidigt vUl utredningen i 10 kap. 6 8 förslaget till ny skollag behälla ett bemyndigande för regeringen alt meddela föreskrifter som avses i RF 8:3 och som gäller arbetets anordnande, ledighet för elev eller åtgärd för elevs tillrättaförande.

Rättsläget är alltså minst sagt förvirrat. EnHgt fakullelsnämndens mening är det ganska klart att skolplikten, vars iakttagande kan genomdrivas genom vitesföreläggande och hämtning, innebär en begränsning av elevens rörelsefrihet. Särskilt klart har detta blivit genom införandet av den samlade skoldagen, som ju bl. a. syftar UU att eleverna skall befinna sig i skolan under hela arbetsdagen i stället för att t. ex. driva omkring sysslolösa på gatorna. Men om skolplikten begränsar rörelsefriheten, kan den enligt RF regleras endast genom lag. Något utrymme för delegation finns inte. Regeringen kan visserligen enligt RF 8:13 meddela föreskrifter om verkställighet av lag. Men en rätt för regeringen och de kommunala skolmyndigheterna att inom vida ramar bestämma skolpliktens omfattning synes knappast vara förenlig med RF.

Det är fakultetsnämndens förhoppning att frågan om den rätta formen för skolpliktens författningsmässiga reglering blir föremål för aUvarliga överväganden vid den fortsatta behandUngen av detta lagstiftningsärende.

Rektorsämbetet vid universitetet i Lund, som instämmer med juridiska fakultetsnämnden om angelägenheten av en noggrann prövning av frågan, vUl peka på att skoldagens omfattning hittUls inte reglerats i lag utan på annat sätt. En lagreglering i detalj av skolplikten är uppenbarligen inte lämplig. Vad man har anledning att undersöka är bl. a. hur långt regeringens rätt alt meddela verkställighetsföreskrifter sträcker sig (RF 8:13). I sammanhanget bör observeras att regeringen enligt RF 8:13 sista stycket får endast Ull underordnad myndighet, inte tiU kommun, överlåta alt meddela föreskrifter om verkstäUighet av lag.

Juridiska fakultetsnämnden vid universitetet i Stockholm:

Enligt förslaget till skollag 5:1 skall varje barn, som är bosatt i riket,
under den i stadgandet angivna tiden av sitt liv fullgöra skolplikt genom att
deltaga i utbUdningen i grundskolan, om inle annat anges särskilt. SkolpUk
ten sanktioneras genom stadganden om vitesföreläggande mot vårdnads
havare och hämtning av barnet UU skolan med bkräde av polismyndighet. I
anslutning till rättighetsskyddskommittén (SOU 1978:34 s. 200, 202) och
departementschefen i prop. 1978/79:195 (s. 61 f) hävdar skolförfaltnings
utredningen (bet. s. 50), att "skolpHklen betraktas som en sådan 'tyngre 119

Prop. 1985/86: 10 tjänsteplikt' som anses begränsa rörelsefriheten". (Jfr däremot regerings
rätten i RÅ 19812:14).
Bilaga 5 Fakulletsnämnden delar uppfattningen, att tvånget all fullgöra skolplikt

innefattar en begränsning i den grandlagsskyddade rörelsefriheten (RF 2:8), men anser av nedan angivna skäl inte, alt utredningen dragit den riktiga slutsatsen av detta förhällande.

Enligt RF 2:12 och 8:1 får rörelsefriheten endast begränsas genom lag. Föreskrifter om skolplikt tillhör sålunda det obligatoriska lagområdet, och någon möjlighet att härvidlag delegera normgivningskompetens lill regeringen finns inle. Då del gäller begränsning av en medborgerlig frihet bHr bestämmelserna om rätt för riksdagen all i lag bemyndiga regeringen all genom förordning meddela betungande offentligrältsliga föreskrifter om bl. a. undervisning och utbildning (RF 8:3 och 8:7 p. 6) ej UUämpliga.

Utredningen har trots detta nöjt sig med att i förslaget UU skollag (5:1) ange de är under vilka barn är skolpliktiga och mycket aUmänl beskriva skolpHktens innehåll ("att delta i utbildningen i grundskolan"). I den föreslagna lagen 10:6-7 har sedan inlagils ett bemyndigande för regeringen - med rätt till subdelegation — all bl. a. meddela föreskrifter rörande "arbetets bedrivande". Tanken tycks sålunda vara att bibehålla del nuvarande systemet, enligt vilket skolpHktens innehåll preciseras i den av regeringen beslutade skolförordningen, vilken i vid utsträckning uppdrar ål kommunerna alt närmare besluta härom.

Den föreslagna ordningen synes inle kunna förenas med utredningens egen premiss, att skolplikten innefattar en begränsning av den grandlagsskyddade rörelsefriheten. Som framgått, saknas därmed utrymme för delegation av normgivningskompetens. Möjligen har utredningen emellertid menat, att nyssnämnda bemyndigande för regeringen att i förordning reglera skolpliktens innehåll saknar självständig betydelse och endast innefattcir en s.k. "kvasidelegering", dvs. en erinran om regeringens direkt på RF (8:13) grandade befogenhet att meddela föreskrifter om verkstäUighet av lag; vad utredningen (s. 52) anför beträffande den nuvarande delegationsbestämmelsen i skollagen 55 8 1 st. kan möjligen tyda på detta. En sådan uppfattning är emellertid enligt fakultetsnämndens uppfattning ohållbar. Utrymmet för materiellt utfyllande verkstäUighetsföreskrifter är ytterst begränsat. Regeringens normgivning fär härvidlag inte tillföra lagregleringen något väsentligt nytt, vilket uppenbarligen skulle bli fallet enHgt den föreslagna ordningen.

Fakultetsnämnden nödgas aUtså konstatera, att den föreslagna lagregeln om skolpUkt inle uppfyller sådana krav pä utförlighet och precision som utgör föratsättning för att den grandlagsfästa rörelsefriheten skall få beskäras. SkolpHktens omfattning och innebörd måste underkastas en noggrannare lagreglering, som endast i mindre väsentliga delar kan kompletteras med av regeringen beslutade verkställighetsföreskrifter.

Svenska språknämnden anför beträffande 10 kap. 6 S: Det förefaller

mindre lämpligt att som här har gjorts i en undanskymd paragraf ta upp

hela den för skolundervisningen centrala frågan om skolans läroplaner

(och dä paralleUt med l.ex. ledighet för elev). Vore det inte möjligt att

120 redan i första kapitlet. Allmänna föreskrifter, ta in en paragraf om skolun-

13 Vissa ytterligare frågor

13.1 Saklighet, åsiktsfrihet, föreningsmedverkan m. m.

Juridiska fakultetsnämnden vid universitetet i Lund:

Skolan utgör Ull följd av sin monopolställning ett mäkUgt instrament för påverkan av de unga. Det är naturligt att detta instrament används inte bara för att meddela eleverna kunskaper och färdigheter utan också för att i enUghet med skollagens mälsättningsstadgande "i samarbete med hemmen främja deras utveckling Ull harmoniska människor och Ull dugliga och ansvarskännande samhällsmedlemmar". Del är emellertid av största vikt att instrumentet inte utnyttjas för åsiktsindoktrinering, vilket som bekant förekommer i vissa främmande länder. Enligt läroplanen för grundskolan skall skolans verksamhet präglas av saklighet och objektivitet. Enligt fakultetsnämndens mening är denna grundsats av sådan vikt, att den bör slås fast i skoUagen i anslutning tUl dennas målsättningsstadgande.

Enligt RF 2:2 är varje medborgare gentemot det allmänna skyddad bl. a. mot tvång att giva till känna sin åskådning i politiskt, religiöst, kulturellt eller annat sådant hänseende samt mot tvång att deltaga i sammankomst för opinionsbUdning. Att skolans arbete alltmer har kommit att inriktas på aktueUa samhäUsfrågor måste medföra en viss risk för att detta grandlags-bud inte strikt iakttages. Det är oklart om elevema verkligen är effektivt skyddade mot tvång att ge sina åsikter Ull känna i samband med enkäter, diskussioner, fingerade omröstningar o, d. Och när företrädare för föreningslivet skall medverka i skolarbetet under den samlade skoldagen, är risken uppenbar att elevema blir tvingade att deltaga i sammankomster för opinionsbildning. Del kan inte anses tillräckligt att läroplanen inte ger något poskivt stöd för åsiktsindoktrinering i detta sammanhang. Det väsentliga är vad som händer i praktiken. Även om skolförfattningarna inte är direkt grandlagsstridiga i detta avseende, är del en brist om de möjliggör förfaranden som strider mot RF 2:2. (Jfr regeringsrättens kritiska uttalanden i RÅ 19812:14 och särskilt regeringsrådet Hjerns votum.) Skollagen bör därför kompletteras med ett uttryckligt förbud mot att eleverna utsattes för sådant tvång som avses i RF 2: 2. En konsekvens härav måste bH, att elevema fritt får välja om de viU bli utsatta för propaganda eller ägna sig ål andra aktiviteter.

Enskilda föreningars medverkan i skolarbetet kan ifrågasättas även ur en annan synpunkt. Enligt skollagen är ett åliggande för kommun att sörja för undervisning av barn i grandskolan. Det kan ifrågasättas om en kommun kan överlåta ansvaret för en del av skolarbetet åt enskilda organisationer, när det är fråga om obligatorisk verksamhet, I rättsfallet RÅ 1976 ref

121

Prop. 1985/86: 10 51 ansågs en kommun ha överskridit sin befogenhet genom att överiåta en

del av den obligatoriska förskoleverksamheten ät religiösa samfund.
Bilaga 5 Sammanfattningsvis anser fakultetsnämnden att skollagen bör komplet-

teras med föreskrifter av innebörden, att skolarbetet skall präglas av saklighet och objektivitet samt att ingen elev fär tvingas att ge till känna sina åsikter eller att deltaga i sammankomst för opinionsbildning. Om meningen är att kommunerna även i fortsättningen skall kunna överiämna ansvaret för en del av skolarbetet till enskilda organisationer, måste uttryckligt lagstöd härför skapas.

Rektorsämbetet vid universitetet i Lund har i anslutning till juridiska fakultetsnämndens yttrande anfört:

Juridiska fakulteten föreslår att skollagen kompletteras med ett uttryckligt stadgande att ingen elev får tvingas att ge tUl känna sina åsikter eller att deltaga i sammankomst för opinionsbildning. RF 2:2 gäller i och för sig direkt även skolans verksamhet men den föreslagna kompletteringen kan givetvis ha sitt värde från informationssynpunkt. Observeras bör dock att vad grandlagssladgandet ger skydd emot är tvånget att ge till känna sin "åskådning", inte sina "åsikter". Åskådning är ett något snävare begrepp. Här hänvisas UU departementschefens uttalande i prop, 1975/76:209 s. 116.

Enligt RF 1:9 skall domstolar saml förvaltningsmyndigheter och andra som fullgör uppgifter inom den offenUiga förvaltningen i sin verksamhet beakta aUas likhet inför lagen samt iakttaga saklighet och opartiskhet. Detta stadgande gäller även på skolans område. I läroplanen för grandskolan föreskrives, att skolans verksamhet skaU präglas av saklighet och objektivitet. Juridiska fakulteten föreslår alt denna grundsats skall fastslås redan i skollagen. Detta kan enligt rektorsämbetets mening vara värdefullt frän informationssynpunkt. Uttrycket "saklighet och objektivitet" bör dock utbytas mot "saklighet och opartiskhet". Härigenom uppnås överensstämmelse med såväl RF 1:9 som radiolagen.

Juridiska fakultetsnämnden vid universitetet i Stockholm:

Skolplikten innefattar enligt utredningsförslaget en skyldighet att dellaga i utbildning i grundskolan under viss tid. Begreppet "utbildning" blir enligl denna konstrakUon helt centralt. Eleverna är skyldiga att deltaga i verksamhet, som skolan anordnar, endast i den mån denna verksamhet kan hänföras till "utbildning". Av utredningens motiv framgår emellertid att utbildningsbegreppet är avsett att tolkas utomordentligt extensivt. Utbildning i den föreslagna skollagens mening avses skola inbegripa, föralom lärarledda lektioner, "flera verksamhetsformer inom skolans ram, l.ex. syo, morgonsamling, studiebesök, fria aktiviteter och självstudier" (s. 130 f; se även s. 90—95).

Enligt utredningen är alltså bl. a. deltagande i av skolan anordnade "fria aktiviteter" en form av utbildning, som omfattas av skolplikten. Inslaget av dylika aktiviteter har under senare år ökat, särskilt i samband med övergången tiU s. k. samlad skoldag. Det är enligt fakultetsnämndens mening av flera skäl oacceptabelt att knyta skolplikten Ull ett utbUdningsbe-grepp av föreslaget innehåU.

Åtskillig verksamhet inom ramen för den samlade skoldagen torde svår-
122 ligen kunna subsumeras under termen utbildning i dennas rimliga språkliga

betydelse (jfr regeringsrådet Hjern i RÅ 19812:14). Ett väsentligt syfte med den samlade skoldagen är uppenbarligen inte att "utbilda" eleverna utan att tillfredsställa ett behov av omsorg om barn UU förvärvsarbetande föräldrar. Genom att bereda barnen sysselsättning under tid, dä de eljest kanske skulle ha lämnats helt utan värd och tUlsyn, fullgör skolan - som emellertid förutsattes kunna överlåta denna verksamhet till föreningar och andra privalrättsliga subjekt (se nedan) - en social uppgift, som ligger utanför utbildning i egenUig mening. Uppfattningen, att sådan verksamhet bör vara obligatorisk för alla barn och inte endast gälla dem som har ett behov av samhäUsomsorg efter den egentliga skoldagens slut, tarvar en särskUd motivering, som inte bygger på utbildningssynpunkler. Ett tvång för barnen att deltaga i dyUka aktiviteter - med följden att föräldrar, som så önskar och kan, berövas möjligheten att umgås med sina barn under viss tid av dagen — bör enligt fakullelsnämndens mening inte rimligen härledas ur en skolplikt omfattande utbUdning utan i förekommande fall ges särskik, frän bestämmelser om sädan skolplikt skilt lagstöd.

Därtill kommer att grundlagsenligheten av en plikt att deltaga i vissa av de fria akUvitelerna är ytterst diskutabel. Inom ramen för den samlade skoldagen avses bl. a. även representanter för föreningar och organisationer, som företräder klart formulerade poHtiska, religiösa eller fackliga åsikter, skola få medverka på egna viUkor för att påverka opinionen, dvs, eleverna. Även om det förutsattes, att verksamheten äger rum under beaktande av skolans mål och riktlinjer och sålunda sker med iakttagande av läroplanens krav på saklighet och objektivket, kan det enligl fakultetsnämndens mening starkt ifrågasättas, om en skolplikt omfattande sådan "utbildning" är förenlig med grundlagens beslämmelser om de s. k. negativa opinionsfriheterna (jfr ovannämnda RÅ 19812:14).

Enligt RF 2: 2 är varje medborgare — även barn - gentemot del allmänna bl. a. skyddad mot tvång att "giva lill känna sin åskådning i politiskt, religiöst, kulturellt eUer annat sådant hänseende" (den negativa yttrandefriheten) samt att "deltaga i sammankomst för opinionsbildning eller i demonstration eller annan meningsyttring'' (den negativa mötes- och demonstralionsfriheten). Dessa friheter är absoluta och kan alltså inte begränsas ens genom lag.

Av grundlagsstadgandet framgår att eleverna inte kan tvingas att avslöja sina åsikter i nämnda avseenden i samband med debatter och diskussioner inom skolan eller att deltaga i sammankomster, där t. ex, fackliga organisationer eller politiska parUer propagerar för sina åsikter. Endast i ett avseende - då det gäller "reUgiösa inslag i utbildningen" - ger den föreslagna skollagen (5:14) uttryckligen möjlighet Ull befrielse från deltagande (bet. s. 148 f). Även om skolplikten inte explicit omfattar deltagande i akUviteter, som inte grandlagsenligt kan påtvingas eleverna, föreligger en latent risk för att skolmyndigheterna mot bakgrund av den föreslagna utformningen av skolplikten och utredningens därtill fogade motiv kommer att se saken annorlunda. Det är därför enligt fakultetsnämndens uppfattning nödvändigt att skollagen antingen definierar begreppet utbildning pä ett sådant sätt, att det klart framgår, att sådan typ av verksamhet som kan komma att strida mot RF 2:2 inte utgör utbildning och således inte omfattas av

Prop. 1985/86: 10

BUaga5

123

Prop. 1985/86: 10 skolpHklen, eller - om vissa akUviteter av detta slag kan sägas utgöra led i UtbUdning - uttryckligen förbjuder, att elevema i samband med utbild-

Bilaga 5 ningen utsattes för sädan påverkan som avses i RF 2: 2. Båda alternaUven

leder till att del grundlagsstadgade skyddet upprälthålles, men, som framgått av vad fakulletsnämnden tidigare anfört, är det även ur andra aspekter angeläget, att utbildningsbegreppet ges att mera adekvat och begränsat innehåll.

Även kan tilläggas att kommunema knappast utan särskUt lagstöd synes kunna befria sig frän sitt ansvar för skolutbildningen (förslaget till skollag 1:4) genom alt överlåta viss del därav på privata föreningar eller organisationer (jfr RF 11:6). Om de "fria akUvitelema" däremot faller utanför utbildningsbegreppet och därmed också blir "frivUliga aktiviteter", minskar betänkligheterna mot att skolan engagerar sig i dyHk verksamhet.

Ovan framförda invändningar mot förslaget baseras på inhemsk, främst konstitutionell rätt. De förnyade överväganden, som enligt fakultetsnämndens uppfattning erfordras i della lagstiftningsärende vad gäller bestämmandet av skolplikten, bör emellertid även ske med beaktande av de förpliktelser Sverige iklätt sig genom anslutningen tUl den europeiska konventionen den 4 november 1950 angående skydd för de mänskliga rättighetema och de grundläggande frihetema. (Fakultetsnämnden hänvisar därvidlag till en av professor Jacob Sundberg utarbetad promemoria. Denna utmynnar i uttalandet alt Sundberg inle kan finna förslaget ägnat all läggas till grand för lagstiftning, eftersom betänkandet ingenstädes redovisar vUka hänsyn som tagits till konventionen utan snarast ger intryck av att man förbisett dess existens och konsekvenser för svensk del.)

13.2 Allmänna föreskrifter om uppträdande i skolan, agaförbud m. m.

I den nuvarande skoUagens 26 8 finns föreskrifter som saknar motsvarighet i skolförfattningsutredningens lagförslag. Det gäller dels en föreskrift om att alla som verkar inom skolan där skall främja trivsel och arbetsglädje (26 8 första stycket), dels en föreskrift om att elev skak visa aktning och lydnad för lärare och annan skolans personal samt eftersträva ett gott förhåUande tUl övriga elever (26 8 andra stycket), dels en föreskrift om att kroppslig bestraffning eller kränkande behandling av elev inte får förekomma (26 § tredje stycket).

SACO/SR delar utredningens uppfattning att bestämmelsen om agaförbud skaU utgå. Däremot anser SACO/SR att "trivselföreskriflen" fortfarande har sin plats i skoUagen. Den bör kunna formuleras så som utredningen föreslår i andra hand: "Var och en som verkar inom skolan skaU främja trivsel och arbetsglädje samt eflersläva ett gott förhållande till andra". Nu gällande föreskrift om elevs aktning och lydnad för skolpersonal bör ersättas av föreskrift med innebörd att elev skall följa skolpersonalens anvisningar.

Även Färgelanda kommun anser att skollagen bör innehåUa en föreskrift
om att "var och en som verkar inom skolan skall främja trivsel och
124 arbetsglädje samt eftersträva ett gott förhällande tUl andra".

Hällefors kommun uttalar beträffande den s. k, trivselföreskriften i den Prop. 1985/86: 10 nuvarande skollagens 26 8 att man enligl kommunens mening bör eftersträva att skolan aUtmer medvetet betraktas och behandlas som en arbetsplats Bilaga 5 vilken som helst — med undantag för de arbetsrättsliga och andra regler som ej kan gälla skolelever. Därav följer, att alla oskrivna krav pä respekt och hänsyn som genereUt gäller för alla andra arbetsplatser också bör gäUa i skolan oberoende av om man är elev eller anställd personal. Föreskriften enligt utredningens förslag i andra hand: "Var och en som verkar inom skolan skall främja trivsel och arbetsglädje saml eftersträva ett gott förhällande Ull andra" är mot den bakgrunden egentligen inte heller nödvändig, eftersom sådana allmänna målsättningar som "trivsel", "arbetsglädje" och "gott samarbete" aldrig kan uppnås på annat sätt än genom att man i skolans vardagsarbete söker förverkliga dem efter bästa förmåga, varvid de vuxna med sin längre livserfarenhet bör vara goda föredömen då det gäUer samarbete, hänsyn, respekt etc. Om det alternativa förslaget kommer att uppfattas enbart som ett dekorativt inslag i skollagen är det enligt kommunen bättre att det aldrig införs där.

Sveriges Psykologförbund beklagar att det i utredningens förslag saknas motsvarighet till skoUagens 26 8. Det torde f. n. vara lika aktueUt som tidigare att framhålla den målsättning som framgår av denna paragraf.

Hovrätten för Övre Norrland: Utredningen föreslår att föreskriften i 26 8 3 st skollagen om förbud mot kroppslig bestraffning och kränkande behandling av elever utmönstras helt. Kroppslig bestraffning av elever är visserligen förbjudet utan särskUd föreskrift i skollagen. Med tanke pä vikten av att detta förbud är allmänt känt anser hovrätten att del bör finnas en upplysning om förbudet i skollagen. Det kan nämnas alt regeln om förbud mot aga i 6 kap. 3 8 2 st föräldrabalken — en regel som har 26 8 3 st skollagen som förebild - på samma sätt tjänar som en upplysning om ett bestående rättsläge. Föreskriften i 2 kap. 5 8 regeringsformen förbjuder kroppslig bestraffning men säger inget om sädan kränkande behandling som avses i 26 S 3 st skollagen. I 6 kap. 3 S 2 st föräldrabalken förbjuds såväl kroppslig bestraffning som kränkande behandling av barn. Som utredningen säger riktar sig denna bestämmelse till barnels vårdnadshavare. Den gäller inte i skolan. Hovrätten anser därför alt det fortfarande bör finnas en föreskrift i skollagen om att ingen elev får utsättas för kroppslig bestraffning eller annan kränkande behandling. Utredningen föreslår i andra hand att del i skollagens inledningskapitel - omedelbart efter målsättningsparagrafen - tas in en kortfattad bestämmelse som i allmänna ordalag anger vad de som verkar i skolan skall iaktta. Utredningen lämnar också ett förslag till hur en sådan bestämmelse bör formuleras. För att en regel om förbud mot kroppslig bestraffning eller annan kränkande behandling av elever på ett naturligt sätt skall passa in i skollagen bör den enligl hovrättens mening föras in i anslutning lill en sädan allmän bestämmelse.

SÖ har berört utmönslringen av agaförbudet (se avsnitt 2.3).

125

13.4 Handikappade

Förvaltningsnämnden för lärarhögskolan och musikhögskolan i Malmö: Vi menar att det finns behov av att i skoUagen särskilt betona handikappade barns rätt till utbildning. Bestämmelserna i regeringsformen bör alltså kompletteras med föreskrifter i skolförfattningarna, t. ex. i skollagen. Härigenom förstärks rättsskyddet för dessa personer och deras familjer. Som motivering kan anföras följande. Dels har Sverige deltagk i beslul inom Förenta Nationerna och Europarådet att internationellt bevaka de handikappades rätt till utbildning, dels har flera handikapporganisationer i Sverige riktat kritik mot de nuvarande förhållandena. På senare år har dessutom elever med handikapp, vilkas skolgång eljest regleras av andra lagar, integrerats i grundskola och gymnasieskola. Det är angeläget att denna integration blir en undervisningsmässig och social integrering och inte stannar vid en lokalmässig, fysisk överföring från en skola UU en annan. Man observerar att utredaren anser föreskrifterna om specialskolan inte äga tiUämpning på sådana förhåUanden (s. 149), Utredaren påpekar också (s. 95) "alt det är ändamålsenligt att låta utbildningsbegreppet omfatta all sädan verksamhet som är nödvändig för att utbildningen skaU vara tillgänglig för eleverna". Härvid bör vissa skolsociala verksamheter innefattas.

---- Det synes enligt vår åsikt vara en åtgärd inom målsättningen för

handikappåret 1981 att bevaka rätten till utbUdning för handikappade genom att införa mera expUcita uttryck än de som förekommer i 5 kap, 1, 3 samt 13 85 och i kap. 6.

i linje med regeringsformen 1 kap, 2 8 samt 2 kap, 1 och 15 SS och har stöd Prop. 1985/86:10 i regeringens prop, 1976/77: 80 om insatser för samerna.

Förvaltningsnämnden för lärarhögskolan och musikhögskolan i Malmö Bilaga 5 reagerar mot att invandrares och spräkminoriteters utbildningssituation i stort sett förbigås i skollagen. Sameskolan är omnämnd utan närmare föreskrifter därom.

Lagförslagets 1 kap. 3 8 är en s.k. målparagraf, som anger målen för samhällets utbildning av barn och ungdomar. I lagförslagets 4 kap. finns bestämmelser om elevomräden för kommunernas grundskolor. Styrelsen för Estniska Skolan i Stockholm, som har enskild huvudman, vill emellertid framhålla dels att de estniska skolorna i Stockholm och Göteborg, utöver de allmänna målen enligt målparagrafen, som särskilt mål har att behålla det estniska språket och den estniska kulturen levande, dels att dessa skolor har hela riket som naturligt rekryteringsområde.

13.6 Avstängning och förvisning m. m.

Enligt RHS bör bestämmelserna om avstängning och förvisning överföras frän skolförordningen Ull skollagen, om sädana åtgärder för elevs Ullrältaförande skall finnas kvar.

Socialstyrelsen finner det nödvändigt att tillförsäkra gymnasieskolan rätt att avskilja elev från vårdyrkesutbildning.

13.7 Sekretessfrågor

Göteborgs stadskansli: Sekretesslagen innehåller bestämmelser om sekretess bl. a. inom socialtjänst, elevvård samt sjuk- och hälsovård, inkluderande skolhälsovården. Sekretessen innebär förbud att röja uppgift om enskUds personliga förhållanden utanför det verksamhetsområde, l.ex. socialtjänst, där uppgiften finns. Uppgift fär dock i huvudsak lämnas till annat verksamhetsområde endast om det säkert kan ske utan men för den enskUde, eller om uppgiftsskyldighet följer av lag eller förordning. Tidigare har det ansetts naturligt alt uppgifter lämnas om barn från förskola till skola och från barnhälsovård till skolhälsovård. Osäkerhet har efter sekretesslagens ikraftträdande uppkommit om ett sådant uppgiftslämnande om enskUda barn får äga rum. Enligt stadskansliets uppfattning bör denna fråga regleras i lag eller förordning eller i vart fall bli föremål för klarläggande uttalanden under det fortsatta arbetet.

13.8 Elevs arbetsrättsliga ställning

SAF finner det angeläget att skollagen innehåller anvisning till lämpligt lagram vari entydigt fastställes att skolelev som fullgör utbildningsmoment som av skolan helt eller delvis förlagts till arbetsställe utanför skolan icke skall betraktas som arbetstagare och således varken avlönas eller anställas.

127

Prop. 1985/86:10 13.9 Nu aktuella följdändringar i andra författningar

_.. , Kammarrätten i Jönköping erinrar om att de befogenheter, som kan

Ulläggas länsrätt, bör föranleda att skollagen intas i 14 8 punkt 2 lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar,

13.10 Författningsändringar på sikt

Skolförfattningsutredningen har i sitt betänkande gjort vissa uttalanden om inriktningen av det fortsatta utredningsarbetet. En del remissinstanser har vissa kommentarer,

SÖ är för sin del inte beredd att nu ulan vidare lillslyrka vissa idéer som i detta sammanhang skisseras, nämligen att man dels försöker sammanföra reglerna om utbildning för samtliga skolformer i ungdomsskolan och motsvarande utbildningsformer för vuxna till en enda förordning, dels behandlar personalfrågor för samtliga skolformer i en särskild "personalförordning". Mer ingående överväganden och diskussioner behövs,

5A V däremot tillstyrker tanken på att tillskapa en särskild "personalförordning", i vilken personalfrågor för samtliga skolformer skulle behandlas. SAV anför i sammanhanget: Föreskrifter om verksamhetens mål, inriktning, omfattning och kvaUtet finns i författningsbestämmelser m. m. som grundas på statsmakternas beslut. Många av dessa föreskrifter innebär indirekt vissa åligganden för skolpersonalen. Enligt SAVs mening bör även frågor som direkt behandlar personalens åligganden regleras i en förordning. Om detta sker bör regleringen utformas genereUt och inte bygga på uppräkningsprincipen. Arbetsskyldighetsfrägor är i och för sig avtalsbara frågor, men mot bakgrund av vad som redovisats här anser SAV, att dessa frågor även fortsättningsvis bör regleras i förordning och inte i kollektivavtal,

SACO/SR har i en kommentar tiU betänkandets avsnitt 4.1 anfört: Utredningen berör i detta avsnitt riksdagens respektive regeringens befogenhet att utfärda föreskrift som innebär åliggande för skolpersonal. Eftersom det här rör sig om ett anställningsförhållande anses det faUa inom regeringens befogenhetsområde. SACO/SR vill erinra om att förhållandet mellan offentlig arbetsgivare och arbetstagare alltmer fåll civilrätlslig karaktär. Exempelvis bestäms löne- och ansläUningsvillkor genom kollektivavtal. I sådana frågor har regeringens ensidiga bestämmanderätt numera kommit Ull uttryck i övergångsbestämmelserna Ull lagen om offenUig anställning punkt 6 och 7,

Skolförfattningsutredningens betänkande innehåller ett särskilt yttrande av experten i utredningen Henry Björinder, sektionschef i Svenska kommunförbundet. Det SärskUda yttrandet utmynnar i att Björinder anser det önskvärt att utredningen i det fortsatta arbetet med att se över skolförfatt-ningama finge inriktas på att slopa eller förenkla detaljbeslämmelser på skolområdet i större utsträckning än vad direktiven torde medge.

Åtskilliga remissinstanser betonar vikten av all det fortsatta utrednings-
j2g arbetet inriktas på minskning av detaljregleringen. En del kommenterar

också Björinders särskilda yttrande.

SÖ förutsätter att den aUmänna inriktning mot decentralisering av be- Prop. 1985/86: 10 slutsbefogenheter och utrensning av onödiga detaljregleringar som pä senare tid anbefallits i olika sammanhang av statsmakterna kommer att BUaga 5 beaktas av skolförfattningsutredningen så långt bl. a. dess kompetens gör det möjligt och befogat men också beaktas i det löpande författningsarbetet när lämpliga tillfällen uppkommer.

Länsskolnämnden i Västernorrlands län framhåller att det framstår som synnerligen angeläget alt allt författningsarbete på skolans område försöker minska omfattningen av den statliga regelbindningen av skolans verksamhet, så alt framtidens skola får en aUt större självständighet att planera och utvecklas efter egna och lokala initiativ. Varje tillfälle att minska byråkratin i skoladministrationen måste tas tillvara. Annars blir det fler och fler administratörer i stäUet för pedagogiska förnyare.

Svenska kommunförbundet stöder Björinders särskilda uttalande om att det är önskvärt att utredningen i det fortsatta översynsarbetet fär inriktas på att slopa eller förenkla detaljbestämmelser på skolområdet i större utsträckning än direkUven medger.

Också i vissa kommuner, bl. a. Ludvika, Trollhättans, Vilhelmina, Hällefors och Eskilstuna kommuner, ansluter sig uttryckligen till vad Björinder anfört. Detsamma gäller styrelsen för Östervångsskolan (som är en statlig specialskola för hörselskadade).

Länsskolnämnden i Västerbottens län: Utredningens expert Henry Björinder har i särskilt yttrande stött förslaget i betänkandet men har samtidigt ifrågasatt om skolan verkligen i dagens läge behöver den omfattande detaljreglering som statsmakterna lagt fast. Länsskolnämnden i Västerbottens län finner denna synpunkt vara värd att beaktas i det fortsatta arbetet med översyn av skolförfattningarna. SamUdigt håller dock länsskolnämnden före att ett lagom mätt av detaljregler också har skt posiUva värde. Därigenom skapas vissa garantier för likvärdig utbildning i hela riket. Både skolstyrelserna och deras tjänstemän liksom den allmänhet som är intresserad och/eller berörd av skolans verksamhet torde vara betjänta av att regelsystemet är sä pass detaljerat att enhetligheten och målen för verksamheten inte äventyras.

SACO/SR har följande kommentar liU Björinders uttalande om ändring av utredningens direktiv: Skolförfattningsutredningens direktiv har fastställts efter överläggningar med berörda fackförbund. Direktiven lägger inte hinder i vägen för utredningen att föreslå mindre ändringar av saklig karaktär om dessa kan medföra förenklingar av regelsystemet, minskad byråkrati eller andra fördelar t. ex, från rättssäkerhetssynpunkt. Ansvarsfördelningen mellan stat och kommun berörs dock inte. Sädana frågor måste behandlas i särskUd ordning.

Styrelsen för Tomtebodaskolan betonar vikten av att grundskolan och specialskolan i så stor utsträckning som möjligt behandlas samUdigt i skolförfattningsutredningens fortsatta arbete med skolförfattningarna. Det är väsentligt, inte minsl i samband med integrering av elever från specialskolan, att reformer genomförs samtidigt i båda skolformerna.

Förskola-skola-kommittén har i sitt remissyttrande gjort vissa kommen- 129

9 Riksdagen 1985/86. 1 saml. Nr 10. Bilagedel

Prop. 1985/86:10

Bilaga 5

tärer delvis med tanke på skolförfattningsutredningens fortsatta arbete. Kommittén anför bl. a. följande:

Vi vill också fästa uppmärksamheten pä att förskola-skola-kommittén nyligen påböljat sitt arbete vari ingår att dels utvärdera och föreslå generella åtgärder rörande samverkan förskola-skola och att dels utreda frågor om sänkt skolpliktsålder. Av det skälet har vi ännu inte behandlat mänga av de sakfrågor som rör samarbetet mellan förskola-skola och som kan ge anledning till ändringsförslag av gällande lag eller förordning.

Skolförfattningsutredningen anser det vara en självklarhet att skolstyrelsen, såsom föreskrivs i nuvarande 11 8 2 st skollagen, bör samarbeta med myndigheter och andra vars verksamhet berör skolstyrelsens och att därför någon särskild föreskrift i skollagen om detta ej är nödvändig. Samverkan meUan förskola och lågstadium är emellertid så väsenUig för att skapa kontinuitet i barnens utveckling att kommittén kommer att överväga om inle kravet på samarbete skall vara föreskrivet. Självfallet bör en sådan föreskrift gälla såväl grundskolan som förskolan, vilket i så fall skulle fä konsekvenser i den kommande sociallagen.

För att möjliggöra den enligt vår bedömning nödvändiga samverkan måste också de organisatoriska och avtalsmässiga hinder som vi hitUlls konstaterat undanröjas. Det är vidare nödvändigt att de insatser och åtgärder som förskolan vidtagit, speciellt för barn med särskUda behov, kan ligga tik grand för olika åtgärdsprogram, vilka fullföljs i grandskolans planering, I författningar bör därför samverkansbehovel behandlas. Den konkreta utformningen av samverkan när det gäller övergängen förskolaskola är däremot något som med fördel kan överlåtas till vederbörande kommun att själv finna ut.

Beträffande nuvarande 43 8 skoUagen föreslår utredningen att bestämmelsema rörande elevområde görs enhetliga för grand- och gymnasieskola. Vi tillstyrker den föreslagna ändringen men vill inför skolförfattningsutredningens fortsatta arbete lämna följande kommentar.

Ett av de svåra hindren för samverkanssträvandena mellan förskolaskola utgör skillnaderna i adminislraUvi hänseende vad gäller distrikts-resp. rektorsområdesindelning. I möjligaste mån bör därför samma områdesindelning gälla för förskola och grundskolans lågstadium. Ett fraklbart samarbete underlättas om förskolegrapper kan överföras till samma klass eUer skolenhet. AUsidigt socialt sammansatta klasser och grupper måste dock eftersträvas. Kontinuiteten i barns dagliga liv kräver att man inte onödigtvis splittrar känslomässigt och funktionellt etablerade grapper. Samarbetsgrupper mellan personal från båda skolformerna har också behov all kontinuerligt samarbeta över längre perioder än ett läsår för att en önskad utveckling av arbetssätt och arbetsformer skall komma Ull stånd. En viktig förutsättning för att åstadkomma detta är att man i den långsiktiga kommunala bostadsplaneringen strävar efter allsidigt sociak sammansatta bostadsområden. Såväl socialnämnd som skolstyrelse måste också vinnlägga sig om en planering där administrativa gränser inte blir hinder för utveckling av verksamheten.

Skoladministrativa kommitténs PM 29 såvitt gäller frågan om tvångsmedel

I sin promemoria Decentralisering och förenklingar av vissa skoladministrativa frågor (PM 29 daterad 1979-12-14) anför skoladministrativa kommittén följande i frågan om tvångsmedel:

39 8 skollagen reglerar myndigheternas möjlighet att genom sankUon förmå tredskande föräldrar att fullgöra sin skyldighet att Ullse att deras barn fullgör skolgången. Länsskolnämnden utdömer vite eller beslutar om polishämtning. Det finns enligt vår uppfattning starka skäl att avskaffa 39 8 skoUagen eller i vaije fall delar av den. Den som inte gär i skolan på grund av föräldrarnas tredska bör i första hand lämnas stöd och hjälp och inte utsättas för tvång och sanktioner. Man bör vara medveten om att en del faU med tredskande föräldrar bottnar i något slag av motsatsförhållande mellan föräldrar och skolan. I sådana fall torde skolan - om man utnyttjar tvångsmedel för att lösa konflikten - senare få svårt alt bygga upp ett fortsatt gott samarbete.

Av en undersökning SÖ gjort hos samtliga länsskolnämnder under 1978 framgår alt tvångsmedlen endast behövt tillgripas i ett fätal fall under perioden 1973-1977. De flesta länsskolnämnder ansåg att 39 8 skoUagen kan och bör avskaffas.

Vi föreslår att bestämmelsen i 39 8 skollagen utgår. Härvid blir det ett odelat kommunalt ansvar att tiUse att eleven fullgör sin skolgång. I länsskolnämndens rådgivande och stödjande verksamhet ingår att vid behov hjälpa tUl med att lösa uppkommande problem.

Om man bedömer att behov av sanktionsmöjUgheter även fortsättningsvis föreligger bör dessa begränsas UU utdömande av vite. Vi avvisar hämtning med biträde av polismyndighet då en sådan åtgärd främst riktas mot eleven och inte mot de tredskande föräldrama.

BUaga6

Prop. 1985/86:10 Bilaga 7

Bilaga 7 Sammanställning av remissyttrandena över

skoladministrativa kommitténs PM 29 såvitt gäller frågan om tvångsmedel

Remissinstanserna

Vid remissbehandlingen av skoladministrativa kommitténs (SAK) promemoria Decentralisering och förenklingar av vissa skoladministrativa frågor (PM 29 daterad 1979-12-14) har följande yttrat sig speciellt över vad kommittén anfört i frågan om tvångsmedel för skolpHktens fuUgörande (se bilaga 6):

riksdagens ombudsman (JO) Holstad, rikspolisstyrelsen, skolöverstyrelsen (SÖ), länsskolnämnderna i Stockholms, Uppsala, Södermanlands, Östergötlands, Jönköpings, Kalmar, Gotlands, Blekinge, Kristianstads, Malmöhus, Hallands, Göteborgs och Bohus, Skaraborgs, Värmlands, Örebro, Gävleborgs, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län, länsstyrelserna i Gävleborgs, Jämtlands och Norrbottens län (sistnämnda länsstyrelse har för hela PM 29 hänvisat till yttrandet från länsskolnämnden i länet), utredningen (Ju 1977:08) om barnens rätt, kommunaldemokraUska kommittén (Kn 1977:07, KDK), elevvårdskommitlén (U 1978:06), kommittén (U 1979:13) angående skolor med enskild huvudman (SEH-kommittén), Svenska kommunförbundet, Malmö, Nortköpings, Järfälla, Solna, Nynäshamns, Halmstads, Bengtsfors, Arvika, Torsby, Örebro, Ljusdals, Sundsvalls, Härnösands, Örnsköldsviks, Strömsunds, Umeå och Pajala kommuer, Centralorganisationen SACO/SR och Sveriges skoladministrativa förening.

Vad gäller yttrandena från kommunerna har dessa i många fall åberopat utlåtanden frän sina skolstyrelser. I ett fall - Solna kommun - har angetts att yttrande frän skolstyrelsen i kommunen överlämnas utan eget ställningstagande. Yttrandet från Härnösands kommun (skolstyrelsen) har avgetts till länsskolnämnden i Västernorrlands län, som bifogat del i sitt remissvar. Yttrandet från Strömsunds kommun (skolstyrelsen) har avgetts till länsstyrelsen i Jämtlands län, som bifogat det i sitt remissvar.

1 Remissutfallet i stort

De allra flesta remissinstanserna förordar i likhet med kommittén att möjligheten tiU polishämlning tas bort. Mänga anser emellertid att bestämmelser om skolplikt bör inrymma en möjlighet att som en sista utväg tillgripa tvångsmedel. De som har den inställningen menar i allmänhet att tvångsmedlet vite, i brist pä bättre, bör behållas.

Enstaka remissinstanser - bl. a. SÖ - är inte beredda att utan närmare utredning la ställning i de berörda frågorna.

Vissa länsskolnämnder och kommuner har tagit upp frågan om statens
kontra kommunernas ansvar för elevernas skolgång och ser ett bortta-
132 gande av tvångsmedlen som en — för en del inte önskvärd - övergång tiU

ett odelat kommunalt ansvar.

JO:

Det är givet att föräldrarnas tredska kan ha olika orsaker. Ibland kan den väsentUgen bero på att det är eleven själv som inte viU gä Ull skolan, I andra fall kan del vara föräldrarna som av olika skäl inte viU att barnet skaU fullgöra sin skolgång. När det främst är eleven själv som motsätter sig skolgången är det enligt min mening helt klart att hämtning inte bör komma i fråga. Men även i övriga fall torde starka skäl kunna anföras mot att eleven hämtas med hjälp av polis. Jag delar alltså kommitténs uppfattning att möjligheten all hämta elev bör kunna avskaffas.

Däremot är jag inte ense med kommittén om att vilesmöjligheten bör utmönstras. Det finns enligl min mening anledning att tro att denna möjlighet kan vara av värde för skolmyndigheterna. Den omständigheten att tvångsmedlen i praktiken bara används i begränsad utsträckning torde inte vara någon rättvis mätare angående deras värde. Blotta vetskapen om att tvångsmedel finns torde nämHgen i de flesta fall vara tillräcklig för att förmå föräldrarna att la sitt ansvar för elevens skolgång och alt medverka till samförståndslösningar.

Rikspolisstyrelsen tillstyrker utan motivering att bestämmelserna i 39 8 skollagen utgår.

Utredningen om barnens rått:

Det förhållandet att en elev underlåter att fullgöra sin skolgång kan ha skilda orsaker. En orsak kan vara att föräldrarna inte vill att barnet skall gå till skolan. Föräldrama kan exempelvis vara oroliga för att barnet skall komma till skada om det gär tiU skolan; bamet måste kanske passera en enligt föräldrarnas uppfattning alltför livligt trafikerad väg; föräldrarna kan anse att barnet borde få gå i en skola på kortare avstånd frän bostaden än vad som är fallet; barnet kan ha blivit mobbat av andra barn etc. När det är fråga om äldre barn kan föräldrarna vara lika "skollrötta" som barnen och inte inse det ansvar de har för alt barnet fullgör sin skolgång.

Del kan även förekomma att bara och föräldrar har skilda uppfattningar i fråga om barnets skolgång. Barnet kanske vill gä men föräldrama hindrar detta.

Det är viktigt alt skolan försöker komma till rätta med de bakomliggande orsakerna till att en elev inte fullgör sin skolgång. Skolan måste lämna bam och föräldrar allt stöd och hjälp som är möjHgt. Samarbete med andra organ som arbetar med barn- och ungdomsfrågor är ofta nödvändigt. Det är i detta sammanhang angeläget att inte glömma bort barnet. Barnet kan som nämnts i vissa fall ha en uppfattning som strider mot föräldrarnas i fråga om skolgången. Barnet kan vilja ge sin mening till känna men vet inte på vad sätt del skall gå Ullväga, då del samtidigt vill vara lojal mot föräldrarna. Hur man lämpligen skall fä reda på barnets åsikt kan diskuteras. En förutsättning är alt skolan har tillgång till psykologiskt och socialt utbildad personal som kan arbeta gemensamt med barnet, föräldrarna och skolans personal. Nämnas kan vidare att vi i vårt senaste betänkande Barnets rätt 2 Om föräldraansvar m. m. (SOU 1979:63) föreslagit att barn i vissa risksituationer då barnet och föräldrarna kan tänkas ha motstridiga

Bilaga 7

133

Prop. 1985/86:10 intressen skulle kunna få stöd och hjälp av en kontaktperson förordnad av socialnämnd.

Bilaga 7 Vi anser således all skolan på allt sätt bör sträva efter att söka få UU

stånd en lösning i samförstånd med föräldrarna och barnet. Gär inte detta bör det enligt vår mening även fortsättningsvis finnas möjligheter att använda vite som tvångsmedel.

I likhet med kommittén anser vi att hämtning av barn inte bör komma i fråga i dessa fall. Eventuella tvångsmedel bör vara riktade mot tredskande föräldrar och inte mot barnen. Vi är av den uppfattningen att vitesföreläggande i vissa situationer kan få föräldrar att inse all de har ansvar för att deras bam fullgör sin skolgång. Enligt föräldrabalken är en av vårdnadshavarens uppgifter just att Ullse att barnet fär utbildning (6 kap. 2 8 FB) och följaktligen är det en barnets rättighet. Om möjligheten att förelägga vite används med omdöme anser vi att detta inte borde medföra risker för att samarbetet meUan föräldrar och skolan försämras. Enligt vår mening bör således 39 8 skollagen inle utgå ulan ändras så att vite blir enda tvångsmedlet.

3 Den statliga skoladministrationen

SÖ säger sig kunna instämma i kommitténs huvudtanke, men finner det angeläget att dessa svåra och grannlaga frågor blir föremål för en mera ingående och allsidig belysning i ett större utredningssammanhang, exempelvis genom utredningen om barnens rätt.

Länsskolnämnden i Stockholms län: Liksom skoladministrativa kommittén anser länsskolnämnden — med de motiveringar kommittén anfört — att polishämlning av barn bör avskaffas som tvångsmedel för skolpliktens upprätthållande. Däremot bör enligt nämndens mening vitet inte tas bort. Detta tvångsmedel riktar sig inte mot barnet ulan mot dess föräldrar och kan i vissa fall bidra till all barnens rätt till undervisning fär ett verkligt innehåll. Skulle vitet tas bort torde det också bli svårare alt sätta kraft bakom vad SEH-kommittén föreslår i sin utredning "EnskUd undervisning enligl 35 8 skoUagen, Ds U 1980:3". Utan vite kan det knappast förhindras att den enskUda undervisningen används för att kringgå de föreskrifter om samhäUets insyn vad gäUer enskilda skolor, som tillkommk för all tillvarata varje barns rätt lill en tillfredsställande undervisning.

Länsskolnämnden i Uppsala län: Nämnden tillstyrker kommitténs förslag. I situationer av denna art bör omtanken om eleverna vara vägledande. Den elev som inte infinner sig till undervisningen på grund av föräldrarnas tredska bör i första hand ges stöd och hjälp och inte utsättas för hämtning av polismyndigheten.

Länsskolnämnden i Södermanlands län: Länsskolnämnden tiUstyrker förslaget att 39 § skoUagen utgår. Hämtning av elev med biträde av polismyndighet bör inte ske. Utdömande av vite bör ske endast i de fall detta anses kunna ge önskat resultat och då bedömas från fall UU fall.

Länsskolnämnden i Östergötlands lån: Från länsskolnämnden har redan

för flera år sedan rapporterats att nuvarande bestämmelser är förlegade,

134 även möjligheten att utdöma vite. Vi förordar därför att bestämmelserna

helt försvinner. Det är inte med polisens och lagens hjälp som vi fär Prop. 1985/86:10 skolkande barn till skolan.

Länsskolnämnderna i Jönköpings, Kristianstads, Skaraborgs och Väs- BUaga 7 terbottens län tillstyrker utan moUvering kommitténs förslag.

Länsskolnämnden i Kalmar lån: Länsskolnämnden har tidigare 1978 till SÖ avgett yttrande över ett förslag till eventuell översyn av 39 8 skollagen. Nämnden hade dä inget att invända mot att bestämmelsen utgick ur skollagen. Under de senaste åren har emellertid nämnden haft anledning att något modifiera sin syn på 39 8 innehåll. Nämnden anser fortfarande att den del av bestämmelsen som medger beslut om polishämtning bör utgå. Dock bör möjligheten tiU utdömande av vite även i fortsättningen finnas kvar. Det är mycket sällan bestämmelsen tiUämpas men bara existensen av och vetskapen om att den kan tUlgripas har en klart prevenUv verkan. Enligt nämndens erfarenhet har kommunerna ett klart uttalat intresse av att bestämmelsen finns kvar och kan användas i allra sista hand för att rädda en elevs skolgång.

Länsskolnämnden i Gotlands lån: Länsskolnämnden instämmer i kommitténs förslag att möjligheten UU polishämtning bör försvinna. Däremot finner nämnden att lagen om skolplikt helt kan urholkas om samtliga påföljdsbestämmelser utgår. Detta betyder inte att nämnden menar att utdömande av vite bör tillgripas i större utsträckning än i dag. Nämnden menar att skolmyndigheternas omdöme och det utvidgade samarbetet med sociala myndigheter och barapsykiatriska insUtutioner borgar för att "vitespåföljden" endast kommer att Ullgripas då det ur elevens synpunkt är det minst dåliga sättet att komma till rätta med - i ordets verkliga betydelse - tredskande föräldrar. Ett vitesföreläggande (eller medvetandegörande av möjligheten) kan också i vissa situationer upplevas som lindrigare än en anmälan tiU de sociala myndigheterna.

Länsskolnämnden i Blekinge län: Länsskolnämnden har nu tjugotvå års erfarenhet av tiUämpningen av 39 8 skollagen och förarbetena därtill. Nämnden har förelagt vite i en del skolkfall från 1958 Ull omkring 1970. Befogenheten att utdöma vite och att besluta om poHshämtning har inte utnyttjats någon gång. Under de sju senaste åren har 39 8 överhuvudtaget inte tUlämpats i Blekinge län. I de fall där utebliven skolgång beror pä inställningen hos den som har barnet i sin vård är det möjligt att skolledningen och skolstyrelsen kan finna stöd genom att åberopa lagtexten. I de fall där tredska visats föreligga hos målsmännen bör andra vägar sökas än vitesföreläggande, utdömande av vite och polishämtning. Härvidlag kan länsskolnämnden kanske i någon mån understödja skolstyrelsen och skolledningen genom insatser inom undervisning och elevvård, främst av psykologisk karaktär. Länsskolnämnden tUlstyrker att befogenheten om polishämtning upphäves. Nämnden finner det tveksamt om övriga befogenheter (vitesföreläggande, utdömande av vite) är motiverade ens som en yttersta nödfallsutväg. Med hänsyn härtill och då befogenheterna inte utnyttjats under en följd av år, bör även dessa befogenheter upphävas på sikt,

Länsskolnämnden i Malmöhus lån: Utan att gå in på någon längre
argumentation viU nämnden tillstyrka förslaget om att bestämmelserna om
polishämtning m. m. i 39 8 skollagen utgår. Det känns dock angeläget för 135

Prop. 1985/86:10 nämnden att påpeka, att polishämtning inte bör betraktas som en sanktion
utan som ett sista drastiskt steg för att åstadkomma ordnad skolgång för en
Bilaga 7 elev. Bestämmelsen är dock helt otidsenlig och bör utgå.

Länsskolnämnden i Hallands län: Skollagen 30—31 och 38 88 innehåller tvingande bestämmelser om skolplikt. Enligt nämndens åsikt bör tvingande bestämmelser i lag aUtid följas av föreskrifter om sanktioner mot dem som inte uppfyller lagens bestämmelser. När det gäller barns underlätenhet att fullgöra skolplikt torde detta nuförtiden oftast bottna i någon form av sociala missförhållanden inom familjen. Därför bör en sådan situation inte bedömas och åtgärdas utan att elevens totala situation beaktas. Nämnden anser att skollagens 39 8 bör ses över. Översynen bör leda till alt kommunen ges ökade befogenheter och ett ökat ansvar vid handläggning av skolpliktsfrågor.

Länsskolnämnden i Göteborgs och Bohus län: Nämnden delar SAK:s uppfattning att bestämmelsema om polishämtning bör utgå ur skollagen. Nämnden anser dock, med hänsyn till gällande skolplikt, att nämnderna, såsom företädare för statsmakten, bör ha vissa beslutsbefogenheter i fråga om elevs skolgång och även möjlighet att tillgripa någon form av sanktionsmedel. Nuvarande rätt till vitesföreläggande kan vara en sädan.

Länsskolnämnden i Värmlands lån säger sig dela SAK:s resonemang men anser att utdömande av vke måste finnas kvar som sanktionsmöjlighet.

Länsskolnämnden i Örebro län: Det kan enligt nämndens mening ifrågasättas om ens vitesbelopp skall kunna åläggas. Nämnden har inte utdömt sådant pä många år. Upplevde inte att det senast utdömda hade någon som helst effekt.

Länsskolnämnden i Gävleborgs län: Länsskolnämnden ansluter sig tiU SAK:s uppfattning att skollagens föreskrifter om vitesföreläggande och hämtning av elev genom polisens försorg är i vissa avseenden mindre lämpHga och bör utgå. Enligt nämndens mening bör emellertid staten behåUa ett övergripande ansvar för att samtliga barn i skolpliktig ålder erhåller erforderlig undervisning. 1 samband med översyn av regelsystemet för det allmänna skolväsendet bör man överväga hur detta statliga ansvar bör markeras i lag och förordning.

Länsskolnämnden i Jämtlands tån: Länsskolnämnden ansluter sig till SAK:s uppfattning att starka skäl finns för att avskaffa 39 8 skollagen. Staten bör emellertid behålla ett övergripande ansvar för att samtliga bam i skolplikUg ålder erhåller undervisning. I samband med översynen av regelsystemet bör övervägas hur detta statliga ansvar skall utformas.

Länsskolnämnden i Norrbottens län anser — utan att anföra någon motivering - alt 39 8 skollagen bör kvarstå i sin nuvarande form.

4 Kommunerm.fi.

Kommunaldemokratiska kommittén (KDK): KDK menar alt ett klart
ställningstagande tiU om sankUoner behövs eller ej för att upprätthålla
skolplikten måste föregå förslag om alt nuvarande beslämmelser om vite
136 och hämtning endera skall slopas eUer ersättas av annan påföljd.

Svenska kommunförbundet: Styrelsen delar kommitténs förslag om att Prop. 1985/86: 10
8 39 i skollagen kan utgå, vilket i och för sig inte medför någon större
påverkan på skoladministraUonen. BUaga 7

Malmö kommun: I promemorian föreslås att bestämmelsen i skollagen om att länsskolnämnden utdömer vite eller beslutar om polishämtning i de fall elev inte går i skola på grund av föräldrarnas tredska utgår. Skolstyrelsen anser att denna paragraf i skollagen är oUdsenlig. Den används som framhålles i promemorian ytterst sällan och problem av denna art bör lösas på andra sätt. Skolstyrelsen tillstyrker därför promemorians förslag pä denna punkt.

Norrköpings kommun: Skolstyrelsen anser all beslut om åtgärder mot tredskande föräldrar skall ligga kvar hos länsskolnämnden eftersom beslut som fattas av länsskolnämnden, t. ex. organisationsbesluten, kan få följder som föranleder tredska. Del kan i ett sådant fall ej vara rimligt att skolstyrelsen svarar för konsekvenserna av ett av länsskolnämnden fattal beslut. Skolstyrelsen delar uppfattningen att den som inte går i skolan p. g, a. föräldrarnas tredska i första hand skall lämnas hjälp och stöd och att sankUonsmedel endast undantagsvis skall tillgripas. Skolstyrelsen menar alt polishämtning i det här sammanhanget är en olämplig åtgärd och att det sanktionsmedlet skaU strykas ur skollagens bestämmelser,

Järfälla kommun: Möjligheterna i 39 8 skollagen har inte utnyttjats i Järfälla. Borttagandet av bestämmelserna tillstyrkes.

Solna kommun har ulan eget ställningstagande överlämnat yttrande frän skolstyrelsen i kommunen. I yttrandet anförs: Den modernisering av bestämmelserna som föreslås förordas. Primärt ligger ansvaret hos kommunerna men även länsskolnämndens skyldigheter bör markeras. Det gäller i de flesta fall mycket grannlaga uppgifter med skyldighet för det aUmänna alt tillse att alla barn enligt svensk lag fär sin självklara rätt Ull utbildning. En liberalisering av nuvarande regler bör ha sin utgångspunkt i barnets rätt Ull utbildning.

Nynäshamns och Torsby kommuner har utan motivering förklarat sig instämma i kommitténs förslag.

Halmstads kommun: Bestämmelsen i 39 8 skollagen har varit kritiserad under många år. Det är helt naturligt att det är ett odelat kommunalt ansvar att eleven fullgör sin skolgång och att delta har varit förhällandet under hela 1970-talel i den praktiska skolverksamheten. Länsskolnämndens möjligheter att genom vite eller polishjälp få eleven Ull skolan har varit orealistiska. Att få ifrågavarande elever till skolan genom att hänvisa till lag eller förordning är inte framgångsrikt ulan skolmoUvalionen kan uppnäs först efter ett förtroendefullt samarbete mellan hem och skola och därvid med hjälp av elevvärdsspecialister (psykologer och kuratorer). Skolstyrelsen föreslär därför att 39 8 skollagen utgår.

Bengtsfors kommun: Skolstyrelsen ser del poskivt att kommittén vill avskaffa möjligheter till polishämtning, men avstyrker avskaffandet av möjligheter till vitesföreläggande.

Arvika kommun: Skolstyrelsen anser att det är viktigt att kommunen har odelat ansvar för att eleven fullgör sin skolgång. Vite bör ej utdömas.

Örebro kommun: Skolstyrelsen tillstyrker alt bestämmelserna i 39 8 SL i 137

Prop. 1985/86:10

Bilaga 7

nuvarande form utgår. Polisens biträde bör upphöra. Däremot bör föräldrarna kunna ställas tik ansvar, därest eleverna uteblir från skolgång.

Ljusdals kommun: Kommunen avstyrker förslaget. Möjligheter Ull påtryckning och förelägganden bör enligt kommunen finnas kvar, och som tidigare handläggas av länsskolnämnderna för en liktartad behandUng. Andra stycket i 8 39 (hämtning av elev tiU skolan) skall enligt kommunens uppfattning utgå.

Sundsvalls kommun: Skolstyrelsen tillstyrker alt 39 8 skollagen avskaffas i sin helhet — något behov av sanktionsmöjligheter i form av utdömande av vite torde inte längre föreligga.

Härnösands kommun: Mot bakgrand av erfarenheterna beträffande till-lämpningen av 8 39 bör denna utgå. Skolstyrelsen instämmer i att det är olyckligt med hämtning av polis. Dels väcker det uppmärksamhet och barnet, ej föräldrarna, kommer i blickpunkien.

Örnsköldsviks kommun: Förslaget till omprövning av 39 8 skollagen tillstyrkes. Möjligheterna till en av det allmänna betalad skolgång måste ses som en förmån. I den mån föräldrar inte inser detta bör andra slag av åtgärder än poHshämtning eker utdömande av viten vidtagas.

Strömsunds kommun: Skollagen innehåller tvingande bestämmelser för föräldrar att övervaka att bamet fullgör sin skolplikt. Även om sanktioner mot föräldrar hittills lyckligtvis behövt tillgripas endast i obetydlig utsträckning anser vi att möjligheten bör finnas kvar inom lagstiftningens ram. Vi tar dock i likhet med kommittén helt avstånd från polishämtning av barn, vUken nu är möjlig jml 39 8 2 slycket skollagen. Vi tillstyrker således att detta stycke utgår men alt 39 8 i övriga delar behålles.

Umeå kommun: Skolstyrelsen delar uppfattningen att 39 8 skollagen skall utgå. Bestämmelsen är otidsenlig.

Pajala kommun tiUstyrker utan motivering att bestämmelserna om vitesföreläggande och polishämtning utgår.

138

5 Andra remissinstanser

Elevvårdskommittén: Frågan om borttagande av 39 § rörande åtgärder mot tredskande föräldrar har vid olika tiUfaUen aktualiserats. Elevvårdskommittén tUlstyrker att bestämmelserna i 39 8 skollagen utgår.

SEH-kommittén:

SEH-kommittén finner att samhället har ett övergripande ansvar för att det enskilda barnet kan tillgodogöra sig sin rätt till utbildning och undervisning. Samhället måste därför ha möjHghet alt hävda denna barnets rätt gentemot föräldrar som av tredska inte iakttar sin skyldighet alt Ullse all barnet fullgör sin skolgång. Mot den bakgranden finner SEH-kommittén det nödvändigt att någon sanktionsmöjlighet finns kvar i skoUagen (jfr t. ex. Markitla-faken för några år sedan).

SEH-kommitténs uppfattning finner stöd i länsskolnämndernas yttranden över SÖ:s ovan omnämnda enkät om 39 8 skollagen. Vid genomgäng av dessa 24 yttranden har kommittén funnit alt tolv nämnder tillstyrkt att sankUonsmöjlighei i någon form finns kvar, under del att elva nämnder vill slopa 39 8 och en vUl la bort möjligheten till poHshämtning omedelbart och

på sikt upphäva hela paragrafen. Något majoritetsstöd för avskaffandet av Prop. 1985/86: 10 paragrafen finns sålunda inte i länsskolnämndemas yttranden. Det bör tilläggas att sex av sju nämnder som prövat ärenden enligt 39 8 skollagen Bilaga 7 under den aktuella tiden tUlstyrkt ett bibehållande av paragrafen i oförändrad eller bearbetad form. Flertalet nämnder uttalar sig mot ett bibehållande av möjligheten alt med biträde av polismyndighet hämta barnet till skolan.

Med hänvisning UU vad som ovan anförts tillstyrker SEH-kommittén ett bibehållande av möjligheten till vitesföreläggande och utdömande av vite. I likhet med SAK och med flertalet länsskolnämnder anser SEH-kommittén att möjligheten att med biträde av poHsmyndighel hämta barnet tUl skolan inte längre bör finnas kvar.

Länsstyrelsen i Gävleborgs län: Länsstyrelsen ansluter sig tiU SAK:s uppfattning att skollagens föreskrifter om vitesföreläggande och hämtning av elev genom polisens försorg är i vissa avseenden mindre lämpliga och bör utgå. Enligl länsstyrelsens mening bör emeUertid staten behålla ett övergripande ansvar för att samtliga barn i skolpliktig ålder erhåller erforderlig undervisning. I samband med översyn av regelsystemet för det aUmänna skolväsendet bör man överväga hur detta staUiga ansvar bör markeras i lag och förordning.

Länsstyrelsen i Jämtlands län: Länsstyrelsen ansluter sig Ull SAK:s uppfattning att skollagens föreskrifter om hämtning av elev genom polisens försorg är mindre lämpliga och bör upphävas. Även på sanktionen vitesföreläggande kan i huvudsak motsvarande synsätt tiUämpas. Enligt länsstyrelsens mening bör emellertid staten behålla ett övergripande ansvar för att samtliga bam i skolpliktig ålder erhåller erforderlig undervisning. J samband med översyn av regelsystemet för det allmänna skolväsendet bör man överväga hur detta statliga ansvar bör utformas i lag och förordning.

Länsstyrelsen i Norrbottens län hänvisar i sitt yttrande över PM 29 till vad länsskolnämnden i länet anfört i sitt yttrande (se ovan under avsnitt 3).

SACO/SR: SACO/SR instämmer i utredningens förslag att 39 § skollagen skall utgå. Att ersätta sanktioner med stöd och hjälp åt föräldrama föratsätter dock att skolan inom sig har kvalificerad personal för de myckel grannlaga uppgifter det här rör sig om och inle blir beroende av annan förvaltningsmedverkan.

Sveriges skoladministrativa förening: Barnens rätt till utbildning får inte ifrågasättas. Det är en skyldighet att tillse detta. Primärt ligger ansvaret hos kommunerna, men även regionala och centrala myndigheters skyldigheter bör markeras. Den modernisering av bestämmelserna som föreslås tillstyrkes.

139

Prop. 1985/86:10 jjj statsrådet Britt Mogård

Bilaga 8 Genom beslut den 6 september 1979 bemyndigade regeringen det stats-

råd som har till uppgift att föredra ärenden som rör skolväsendet att tillkalla högst tre ledamöter samt sakkunniga, experter och sekreterare med uppdrag att utreda frågor om skolor med annan huvudman än stat och kommun.

Med stöd av regeringens bemyndigande tillkallade statsrådet Rodhe den 14 september 1979 som ledamöter departementsrådet Staffan Edmar, ordförande, och riksdagsledamoten Ulla Ekelund samt som sakkunnig filosofie licentiaten Frans Carigren.

Med stöd av samma bemyndigande tiUkallade statsrådet Mogård den 16 oktober 1979 som ledamot kommunalrådet Ingemar Karlsson, som sakkunnig rektorn teologie licentiaten Göran Malmeström samt som experter departementssekreteraren Olof Marcusson och rektorn Birgit Rodhe och den 15 januari 1980 som sakkunnig sekreteraren Randolph Norberg.

Kommittén har antagit namnet kommittén angående skolor med enskild huvudman (SEH-kommittén).

Till sekreterare förordnades den 14 september 1979 skolinspektören Lars-Olof Sjöberg.

Regeringen har genom beslut 1980-01-24 överlämnat UU kommittén för beaktande, dels en skrivelse frän Stockholms skoldirektion angående översyn av 35 § skollagen jämte yttranden av länsskolnämnden i Stockholms län och skolöverstyrelsen, dels en av experten Eugéne Ekvall sammanställd kartläggnings- och diskussionspromemoria (Ds U 1978:6) De enskilda skolornas stäUning inom utbildningsväsendet jämte remissyttranden.

Kommittén får härmed som ett första resultat av sitt arbete överlämna ett delbetänkande med förslag till lag om ändring av 35 8 skollagen.

Kommittén kommer all fortsätta sitt arbete med övriga frågor som enligt direktiven åvilar kommittén.

Stockholm den 21 mars 1980 Staffan Edmar

Ulla Ekelund Ingemar Karlsson

I Lars-Olof Sjöberg

142

Innehåll P™P- »985/86:10

1 Direktiven ....................................................... . 144 BUaga 8

2 Fullgörande av skolplikten ................................ . 144

3 Historisk UUbakablick ...................................... . 144

3.1 1842 års stadga ......................................... . 144

3.2 1882 års stadga ......................................... . 145

3.3 1897 års stadga ........................................ . 146

3.4 1958 års folkskolestadga .............................. . 146

3.5 1962 års skollag ........................................ . 149

4 Bakgrunden till uppdraget ................................ 149

5 Frekvensundersökningen .................................... 150

6 Folkrältsliga och andra aspekter pä enskild undervisning enligt

35 8 skollagen .............................................. 152

6.1 Den folkrättsliga bakgrunden .......................... 152

6.2 Enskild undervisning — en möjlighet att fullgöra skolplikten 153

6.3 SEH-kommitténs överväganden ..................... . 154

7 Avgränsning mellan enskild skola och enskild undervisning 155

7.1 EnskUd skola - enskild undervisning, en begreppsanalys .,, 155

7.2 SEH-kommitténs tolkning av 35 8 skollagen .... . 156

7.3 Ytterligare preciseringar ................................ 156

7.4 SEH-kommitténs överväganden .................... . 157

8 TiUsyn .......................................................... 158

8.1 Beslutsordning .......................................... 158

8.2 Anmälningsskyldighet .................................... 158

8.3 Skolstyrelses åtgärd vid beslut om befrielse från skolgång ,, 158

8.4 Uppföljningsansvar ..................................... 159

8.5 KontroU av den enskilda undervisningen ......... 159

9 Om barnets rätt ............................................. 160

10 Kommitténs författningsförslag ........................ 161

10.1 Förslag till lag om ändring i skollagen ............ 161

10.2 MoUvering.................................................. 162

Bilaga Frekvensundersökningen, sammanställning ...... 163

143

Prop. 1985/86:10 Enskild undervisning enligt 35 § skollagen
Bilaga 8 \ Direktiven

I direkUven (Dir 1979:123) för SEH-kommitténs arbete anförs följande:

"Enligl 35 § skollagen kan barn befrias frän skolgång, om barnet "i hemmet eller annorstädes" bereds enskild undervisning som väsentligen motsvarar grandskolans. Med anledning av att det har inträffat faU, där man med stöd av denna paragraf åstadkommit en undervisning som måste anses komma mycket nära sådan undervisning som avses i 34 8 skollagen, bör utredningen överväga, om de nuvarande reglema för enskild undervisning bör omarbetas. Utredningen bör med förtur behandla denna fråga,"

2 Fullgörande av skolplikten

Skolplikten, som gäller alla barn i åldern 7-16 år, som är bosatta i riket, kan fullgöras på olika sätt. Det normala sättet är att skolpliktigt barn deltar i undervisningen i grundskolan. Barn med fysiskt handikapp av sådant slag alt de inte kan följa undervisningen i grandskolan fullgör sin skolplikt i specialskolan. Vissa psykiskt utvecklingsstörda barn är särskolpliktiga och fär sin undervisning i särskolan.

Skollagen ger härutöver ytterligare möjlighet för barn att fullgöra sin skolplikt i annan offentlig skola (sameskolan) eller i enskild statsunderstödd skola (33 § skollagen) eller i annan enskild skola, som godkänts för ändamålet (34 8 skollagen). Dessutom kan skolplikten fullgöras på så sätt, att bamet i hemmet eller annorstädes bereds enskild undervisning som väsentligen motsvarar grundskolans (35 8 skoUagen), varvid barnet skall befrias från skolgång. Det är den sistnämnda möjligheten som skall behandlas i det följande.

3 Historisk tillbakablick

3.1 1842 års stadga

Möjligheten till undervisning i hemmet finns inskriven i Kongl, Maj:ts Nådiga Stadga (SFS 1842:19) angående Folkundervisningen i Riket. 18 8 3 stycket heter del:

"Alla i skol-åldern warande barn böra i skolan sig inställa, med undantag endast af dem, som blifwit af föräldrar eller målsmän anmälda att underwi-sas hemma, eller wid något offentligt Lärowerk, eller i någon, på sätt här nedanföre stadgas, med wederbörlig tillåtelse inrättad enskild skola. De, som åtnjuta underwisning hemma, skola dock, antingen wid de allmänna skolförhören, eller wid särskilda af skol-läraren eller Presterskapet med dem anställda förhör, undergå pröfning, för att utröna, hurawida den underwisning, hwilken de hemma erhålla, i noggrannhet och omfattning någorlunda motsvarar den, som i skolan meddelas; börande, om ett annat förhållande befinnes äga rum, ordenUig skolgång dem åläggas." 144

I sak skiljer sig inte de nu relaterade bestämmelserna från vad som idag Prop. 1985/86:10
gäller enligt 35 8 skollagen. Det är huvudsakligen fråga om nyanser, be-
Ungade av utvecklingen. BUaga 8

Del är emellertid av vikt att påpeka, att möjligheten till undervisning i hemmet enligt 1842 års stadga inte utgör någon nyhet, utan den är snarast att se som ett kodifierande av den möjlighet som redan fanns. 1 de debatter i ståndsriksdagen som föregick Kongl. Maj:ts beslut om 1842 års stadga, höjdes mänga röster till stöd för undervisningen i hemmet som den bästa och rikliga undervisningsformen. Huravida moUven bakom dessa uttalanden var äkta eller huruvida andra inte redovisade motiv spelade någon roll, är väl inte längre möjligt att avgöra. Det kan nämnas, att införandet av folkskolan medförde kostnader för socknen för byggande av skolhus och lärarbostad, liksom också att det föreslagits att kostnaderna för lärarlöner skulle kunna täckas genom vissa omdisponeringar inom ecklesiastikstaten. Kvar står dock det faktum, att undervisning i hemmet, framför aUt i läskunnighet och i kristendomens huvudstycken, varit en inte ovanlig företeelse vid sidan av den undervisande verksamhet som redan långt före 1842 ålåg prästerskapet att ulföra med biträde av klockaren.

3.2 1882 års stadga

I Kongl. Maj:ts förnyade nådiga stadga (SFS 1882:8) angående folkundervisningen i riket föreskrivs bl. a. följande:

"37 8 Alla barn äro pligtiga alt, sedan de inlrädt i den för skolgång bestämda åldern, inställa sig till intagning i skola å dag, som af skolrådet bestämmes, med undanlag af dem, som, enligt anmälan av föräldrar eller målsmän, åtnjuta undervisning vid någon offentlig läroanstalt eller i någon, på sätt här nedan stadgas, med vederböriig tUlåtelse inrättad enskild skola, eller erhåUit Ullstånd, pä sätt näst följande 8 föreskrifver, att njuta undervisning i hemmen.

38 6 De skolpligUga bam, för hvilka föräldrar och målsmän vilja bereda tillfälle till undervisning i hemmen, må af skolrådet befrias från skolgång. Dock skall årligen i närvaro af skolrådets ordförande eller någon bland skolrådets öfrige ledamöter förhör anstäUas med dessa barn för pröfning af deras framsteg; och bör skolgång åläggas dem, hvUka ej hafva erhåUit sädan undervisning som i noggrannhet och omfattning någorlunda motsvarar undervisningen i skolan."

Bestämmelserna har jämfört med 1842 års stadga ändrats så att anmälan
från föräldrar eller målsmän att deras barn.skall undervisas hemma inte
längre är tiUräcklig, utan alt det krävs ett särskilt Ullstånd från skolrådet.
Detta innebär en uppstramning av bestämmelserna och en utökning av
skolrådets bestämmanderätt. Kravet på prövning liksom också möjlighe
ten att ålägga ett barn, som inte erhållit tUlfredsställande undervisning,
skolgång kvarstår oförändrade. Alt möjligheten Ull undervisning i hemmet
uppräknas sist i raden av möjligheter för fullgörande av skolplikt utanför
den sexåriga folkskolan är måhända ett tecken på att undervisningen i
hemmet minskat i omfattning och betydelse. Ytterligare en detalj kan
noteras, nämligen att 1882 års stadga talar om "undervisning i hemmen", 145

under det att 1842 års stadga talar om de barn som undervisas hemma. 10 Riksdagen 1985/86. 1 saml. Nr 10. Bilagedel

Prop. 1985/86: 10 3.3 1897 års stadga Bilaga 8

37 8 i Kongl. Maj:ts förnyade nådiga stadga (SFS 1897: 108) angående folkundervisningen i riket är i det närmaste identisk med motsvarande paragraf i 1882 års stadga. 37 8 har följande lydelse:

"Alla barn äro pligtiga att, sedan de inträdt i den för skolgång bestämda åldern, inställa sig till intagning i skola å dag, som af skolrådet bestämmes, med undanlag af dem, som, enligl anmälan af föräldrar eller målsmän, åtnjuta undervisning vid någon offenUig läroanstalt eller i enskild skola, i hvUken meddelas sådan undervisning, som i noggrannhet och omfattning kan likstäUas med den, som på motsvarande stadium meddelas i folkskolan, eller erhållit tillstånd, på sätt nästföljande 8 föreskrifver, att njuta undervisning i hemmen."

Stadgans 38 5 är en omarbetning och utvidgning av motsvarande paragraf i 1882 års stadga. Den har bl. a. uppdelats i två moment:

"1, De skolpligtiga barn, för hvUka föräldrar och målsmän vilja bereda Ullfalle Ull undervisning i hemmen, må af skolrådet befrias från skolgång, dock endast under det förbehåll, att föräldrar eller målsmän anses vara i stånd alt taga sorgfäUig vård om barnens undervisning. Sådant frän skolgång befriadt barn vare skyldigt att på kallelse af skolrådet inställa sig lill pröfning; och skall skolgång åläggas del, när det befinnes ej hafva erhålHt sådan undervisning, som i noggrannhet och omfattning någorlunda motsvarar undervisningen i folkskolan.

2. När del anses erforderligt att anstäUa den i nästföregående moment omförmälda pröfning, skall den ega rum inför skolrådets ordförande eller någon för ändamålet af skolrådet dertiU utsedd person vare sig inom eller utom skolrådet."

Här har ytterligare en uppstramning av bestämmelserna skett. Befrielse från skolgång skulle medges endast om "föräldrar eUer målsmän anses vara i stånd att taga sorgfäUig vård om barnens undervisning". Denna bedömning av föräldrars eller målsmäns förmåga skulle göras av skolrådet. Vad gällde prövningen, så var barnet skyldigt att inställa sig tdl denna på skolrådets kaUelse, Däremot förelåg inte längre skyldighet för skolrådet att

anordna någon prövning ("när det anses erforderligt all anställa

pröfning"). Skyldigheten för föräldrarna eller målsmännen att anmäla att barnen fick undervisningen i hemmen kvarstod oförändrad. Från år 1897 till år 1958 kvarstod bestämmelserna om "undervisning i hemmen" oförändrade.

I kapitlet om allmän skolplikt föreslär de sakkunniga en paragraf rörande enskild undervisning i hemmet med följande lydelse:

"Beredes skolpHktigt barn tillfredsställande enskild undervisning i hemmet eller annorstädes, äger det av skolstyrelsen erhålla befrielse från all gä i skola.

Då så erfordras, må skolstyrelsen kalla barnet till prövning inför lämplig person, som styrelsen utsett härtill. Uteblir barnet utan giltigt förfall eller befinnes vid prövningen, att barnet ej erhållit undervisning som någorlunda motsvarar undervisning i obligatorisk skola, må skolstyrelsen ålägga barnet skolgång."

De sakkunniga anförde i kommentardelen till denna paragraf, att enligt deras mening föräldrar borde ha rätt att välja även enskild undervisning såsom alternativ till den statliga eller statsunderstödda undervisningen och detta desto mer som en sädan rätt stod i god samklang med Sveriges godkännande av Europarådets konvenUon 1950-11-04 angående skydd för de mänskliga rätUgheterna och de grandläggande friheterna (ratificerad av Sverige 1952-01-11) samt tilläggsprotokoll 1952-03-20 (ratificerat av Sverige 1953-04-17 med reservaUon avseende artikel 2). Se vidare nedan avsnitt 6.1.

De sakkunnigas förslag i fråga om enskild undervisning är sålunda annorlunda motiverat än i tidigare stadgor. Den hävdvunna rätlen till enskild undervisning stöds som det synes nu huvudsakligen på hänvisningen till Europarådskonventionen. Ett borttagande av möjligheten till enskild undervisning skulle som de sakkunniga såg det innebära en inskränkning av de mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna.

Även i utformningen av förslaget till författningstext kan viktiga nyansskillnader iakttagas. Nytt är begreppet "enskild undervisning" liksom också att den enskilda undervisningen får beredas barn även utanför hemmet ("eller annorstädes"). Föräldrars och målsmäns anmälningsplikt är inle inskriven i paragraftexten; inte heller kvarstår klart uttalat förbehållet, att befrielse från skolgång skall medges endast om föräldrar eller målsmän anses vara i stånd att taga sorgfäUig vård om undervisningen. Prövningen är liksom tidigare fakultativ för skolstyrelsen, men en nyhet är att skolgång må åläggas barn som utan giltigt förfall uteblir från prövning.

De sakkunniga motiverar inte i kommentartexlen skrivningen "enskild undervisning i hemmet eller annorstädes", inte heller att anmälningsplikten tagits bort ur paragraftexten. Såvitt SEH-kommittén kunnat utröna, ställde de sakkunniga upp den enskilda undervisningen som ett alternativ till den kollektiva undervisning som ges i skola. Den enskilda undervisningen kunde anordnas i hemmet eller annorstädes. Huvudvikten lades sålunda vid begreppet enskUd undervisning och inte vid platsen för dennas anordnande. Skrivningen i hemmet eller annorstädes torde också kunna sägas utgöra en anpassning till då gällande praxis i fråga om undervisning i hemmen. Se vidare nedan avsnitt 7.

Vad anmälningsplikten beträffar, synes de sakkunniga ha menat, att denna plikt fanns inskriven i de allmänna tillsynsbestämmelserna (förslaget 14 8: "Vårdnadshavare så ock annan som har skolpliktigt barn i sin vård

Prop. 1985/86: 10

Bilaga 8

147

"Såsom förutsättning för befrielse har de sakkunniga föreslagit, att den enskUda undervisningen skaU kunna karakteriseras som tUlfredsställande. Jag anser delta krav vara för obestämt och förordar, att befrielse från skolgång endast skaU medges, om barnet enskilt kan anses erhålla undervisning, vilken väsentligen motsvarar den som lämnas i obligatorisk skola eller annan skola, i vilken skolplikten författningsmässigt kan fullgöras. Anspråk på att barnet skall bibringas mot skolundervisningen svarande färdigheter i övningsämnen såsom gymnastik och slöjd kan inte gärna ställas. Även i fråga om den enskilda undervisningen bör sålunda gälla vad jag nyss framhöll och på då anförda skäl (bl. a. hänvisning UU Europaråds-konvenUonen) nämligen att "väsentligen motsvarar" icke skall tolkas rigoröst."

Regeringens förslag till utformning av bestämmelserna om enskild undervisning lyder enligt propositionen 1958:93:

"Beredes skolpliktigt barn i hemmet eller annorstädes enskild undervisning, som väsentligen motsvarar undervisning i obligatorisk skola eUer skola som avses 17 8 1 mom. a),' skall skolstyrelsen medgiva barnet befrielse från skolgång. Skolstyrelsen äger i dylikt fall kalla barnet tiU prövning inför lämplig person, som styrelsen utsett härtill. Uteblir barnet utan giltigt förfall eller befinnes vid prövningen att bamet ej erhållit till-fredsstäkande undervisning och vinnes ej rättelse på annat sätt, skall styrelsen ålägga barnet skolgång."

En nyhet är - utöver vad som ovan redovisats - att regeringen föreslär, att beslut om åläggande av skolgång skak föregås av en frist, varunder vid prövningen iakttagna onöjaktigheter kan korrigeras ("vinnes ej rättelse på annat sätt").

Riksdagen anslöt sig till vad regeringen föreslagk i nu aktueUt hänseende (SU 1958:89, s. 37 ff, rskr 1958:214).

3.5 1962 års skollag (SFS 1962: 319) Prop. 1985/86:10

35 8 skollagen har följande lydelse: Bitasa 8

"Beredes barn i hemmet eller annorstädes enskild undervisning, som väsenUigen motsvarar grandskolans, skall barnet befrias frän skolgång.

Barn, som befriats från skolgång, må kallas till prövning. Uteblir barnet utan gikigl förfall eller finnes vid prövningen, alt barnet ej fått tillfredsställande undervisning och vinnes ej rättelse pä annat sätt, skall skolgång åläggas barnet."

Förändringarna i förhållande till 1958 års skolstadga är små. Hänsyn har tagits Ull grundskolans införande. Ordet "skolpliktigt" i första stycket har borttagits liksom också orden "inför lämplig person, som skolstyrelsen utsett härtiU", förmodUgen därför att de ansetts överflödiga. Redaktionell är förändringen att skolstyrelsen inte längre i själva paragrafen anges som beslutande. Bemyndigandet för skolstyrelsen lämnas nämligen i en särskild paragraf (10 8) där det heter: "På skolstyrelsen ankommer att besluta i frågor som avses i 32 S och 34-37 SS." VikUgare är emellertid, att bestämmelserna om skolplikt och dess fullgörande fr. o. m. 1962 har karaktären av lag. Det bör sluUigen påpekas, alt riksdagens båda kamrar enhälligt antog regeringens förslag såvitt avser den enskilda undervisningen (SÄU 1962: 2, s. 29 ff, rskr 1962: 334).

4 Bakgrunden till uppdraget

I direktiven ges SEH-kommittén i uppdrag att överväga om de nuvarande reglerna för enskild undervisning bör omarbetas. Bakgrunden UU uppdraget är, att föräldrar, som tillhör ett visst religiöst samfund. Ull vederbörande skolmyndighet anmält eller efter förfrågan meddelat, alt de avser att ge sina barn enskild undervisning enligt 35 8 skollagen och för dessa begärt befrielse från skolgången. Flera par föräldrar har slagit sig samman till familjekollektiv, s. k. storfamilj, och inom denna ordnat gemensam undervisning för de barn som fanns i kollektivet. Till den undervisning, som ordnats inom kollektivet, har dessutom förts barn tiU föräldrar, som visserligen tUlhört samma samfund, men som haft en annan bostadsadress, antingen i samma kommun eUer i en annan kommun. Det har också förekommit, att barnen placerats i familjekollektiv i annat län än del i vilket föräldrarna fortfarande varit bosatta.

Skolmyndigheterna i de berörda kommunerna har bedömt skuationen
för dessa barn på oHka sätt. Några har medgivit befrielse frän skolgången
enligt 35 8 skokagen, under del att andra har avslagk framstäUningen om
befrielse från skolgången. I sistnämnda fall har vederbörande länsskol
nämnd också avslagit de besvär som anförts över de lokala skolmyndighe
ternas avslagsbeslut. Besvär i högre instans har inte anförts, utan det
förefaller som om undervisningsverksamheten fortsatt utan hänsyn tUl
skolstyrelsernas och den regionala myndighetens beslut eUer också har
bamen flyttals tUl kommun, som tolkat 35 8 skollagen på annat sätt. j49

Prop. 1985/86: 10 Inom ramen för familjekollektivet har anordnats en undervisning, som -

enligl vad som redovisats i det föregående - av vederbörande skolmyn-

Bitaga 8 dighet bedömdes vara att betrakta närmast som enskild skola enligt 34 8

skoUagen,

Det förhållande som här beskrivits ger otvetydigt vid handen, all alternativa tolkningar av 35 § skoUagen förekommer. Det är sålunda angeläget att analysera och diskutera de problem som är förknippade med den enskilda undervisningen i syfte att nå fram lill så klara och entydiga distinktioner som del överhuvudtaget är möjligt.

5 Frekvensundersökningen

Som ett underlag för denna diskussion presenterar SEH-kommittén här resultatet av en undersökning, som genomförts med vederbörligt tillstånd av delegationen för förelags uppgiftslämnande (DEFU 1979-11-21, Dnr 332/79) och under medverkan av landets länsskolnämnder och kommuner.

Undersökningen hade till syfte att utröna i vilken utsträckning 35 8 skollagen utnyttjats under senare år.

Undersökningen avser läsåren 1975/76-1978/79 och höstterminen 1979. Tre frågor skulle besvaras, nämligen a) hur mänga framställningar om befrielse från skolgången enligl 35 8 skoUagen som förekommit under den aktuella tidsperioden, b) hur många av dessa framställningar som skolstyrelsen beviljat och c) hur många prövningar enligt 35 8 skollagen som förekommit? Länsskolnämnden i vaije län har tUlfrågat skolstyrelserna i länets kommuner, sammanstälk svaren och vidarebefordrat dem till SEH-kommittén.

De informationer som kan utläsas av undersökningen är följande.

Under läsåret 1975/76 redovisas inte något fak av enskild undervisning i hela landet.

Under läsåren 1976/77 och 1977/78 redovisas 6 respekUve 26 fall, där föräldrar ansökt om befrielse från skolgången, därför att barnen erhåller enskkd undervisning. Under läsåret 1978/79 och höstterminen 1979 redovisas 31 respekUve 26 fak.

Antalet befrielser från skolgång redovisas till 6, 18, 29 och 23 för respektive är, vilket visar att skolstyrelserna i en del fall inle medgett befrielse.

Antalet prövningar enligt 35 § andra stycket skollagen redovisas tUl 1,8, 14 och 21 under läsåren 1976/77-1978/79 och höstterminen 1979. Det bör observeras att en kommun för läsåret 1977/78 och två kommuner för läsåret 1978/79 redovisat antalet tillfäUen, då prövning anordnats och inte antalet prövade barn. Höstterminen 1979 har en kommun prövat barnen två gånger. Se bilagan.

Det sammanlagda antalet fall, där framställning enligt 35 8 skollagen behandlats uppgår till 89'. Antalet barn det gäller är emellertid avsevärt

' Uppgifter har förekommit i pressen om att ett betydligt större antal barn erhåller
150 enskild undervisning. Frekvensundersökningen ger inte stöd för dessa uppgifter.

mindre, dä dels samma barn återkommer är frän år i redovisningen — Prop. 1985/86: 10 huruvida skolstyrelsen formellt fattat nytt beslut varje år, är oklart - dels samma barn från år tUl år bytt hemorts- eller vistelsekommun. Det skulle BUaga 8 ha krävts en mer detaljerad undersökning med namn och personnummer för att klarlägga antalet individer exakt, något som SEH-kommittén inte ansett angeläget eker nödvändigt, dä det primära syftet med undersökningen var att visa i vilken utsträckning den aktuella paragrafen tillämpats.

EnskUd undervisning enligt 35 8 skollagen har förekommit i nio av landels 24 län. Räknar man kommuner, finner man, att den förekommit i endast 16 av landets för närvarande 279 kommuner.

Undersökningen visar vidare, att antalet fall är särskik högt i fyra län, under det att de andra fem endast redovisar enstaka fall. De fyra länen är Stockholms, Södermanlands, Örebro och Västernorrlands län. I de tre förstnämnda finns, något som är väl känt och dokumenterat från massmedia, familjekoUektiv av det slag som beskrivits i avsnitt 4 ovan. I Västernorrlands län är det också fråga om ett koUekUv men av helt annat slag. SEH-kommittén har om della inhämtat, att del uppfört ett skolhus, i vilket en enskild skola kommer att starta fr.o.m. hösten 1980. Den enskilda undervisningen i detta faU får ses som en övergångsform, innan enskild skola startas.

I undersökningen har också redovisats fall, som vid den kontroll som kommittén företagit av samtliga redovisade fall visat sig inte avse enskild undervisning utan särskild undervisning, anpassad studiegäng eller visat sig vara sädana fall som avses i 36 8 andra stycket skollagen, enligt vilket stycke befrielse frän skolgång kan medges för elev fr. o. m, höstterminen det kalenderår han fyller femton. De här nämnda fallen ingår naturligtvis inte i det redovisade siffermaterialet.

En starkt bidragande orsak tiU den sammanblandning av begreppen, som redovisats i föregående stycke, torde säkert vara den totalt sett utomordentligt begränsade förekomsten av enskild undervisning i hemmet eller annorstädes. Därtill kommer alt begreppen enskild undervisning och särskild undervisning i språkligt hänseende är varandra näraliggande, och att i de fak, där den s. k. 15-års-paragrafen tillämpas, eleven föga skiljer sig från ett barn som erhållit befrielse från skolgången enligt 35 8 skollagen. Vad slutligen anpassad studiegång beträffar kan den för elev på högstadiet innebära, att eleven får hela sin utbildning utanför skolan.

Skolmyndigheternas olika tUIämpning av 35 8 skollagen kan säkert också till en del förklaras utifrån den begränsade förekomsten av enskild undervisning. I de fall, l.ex. där föräldrarna är inställda på och kan argumentera för en vidare tolkning av paragrafen än den som avsetts, är det inte lätt för en skolmyndighet att finna de rätta argumenten för en mer restriktiv tolkning, om man inte tidigare haft att göra med liknande fall.

Sammanfattande kan sägas, att även om undersökningen visar att enskild undervisning enligt 35 § är sparsamt förekommande, så ger den ytterligare stöd för det översynsarbete som SEH-kommittén enligt direktiven bör företa.

151

Prop. 1985/86:10 5 FolkrättsUga och andra aspekter på enskild undervisning enligt 35 § skollagen 6.1 Den folkrättsliga bakgrunden

1 Förenta Nationernas allmänna förklaring 1948-12-10 om de mänskliga rättigheterna behandlas i artikel 26 temat undervisning, I artikelns första punkt sägs:

"Envar har rätt till undervisning ,.."

I dess tredje punkt anförs:

"Rätten att välja den undervisning, som skall ges åt barnen, tiUkommer i främsta rammet deras föräldrar."

I det första tilläggsprotokoUet (1952-03-20) till Europarådets konvention angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grandläggande friheterna anförs i artikel 2:

"Ingen må förvägras rätten till undervisning. Vid utövandet av den verksamhet staten kan påtaga sig i fråga om uppfostran och undervisning skall staten respektera föräldrarnas rätt att tillförsäkra sina barn en uppfostran och undervisning som står i överensstämmelse med föräldrarnas religiösa och filosofiska övertygelse."

Rätten till undervisning och rätten för föräldrama att i första hand bestämma över vilken uppfostran och undervisning de vUl ge sina barn, är genom dessa dokument fastslagna.

Sverige ratificerade tilläggsprotokollet till Europarådskonventionen 1953-04-17 (prop. 1953:32, UU 1953:1 s. 1-2, rskr 1953:124, Sveriges överenskommelser med främmande makter 1953:26). Därvid avgavs följande reservation beträffande ariikel 2:

"att Sverige dels icke kan medgiva föräldrar rätt att under hänvisning till sin filosofiska övertygelse för sina barn erhålla befrielse från skyldigheten att deltaga / delar (kursiverat här) av de allmänna skolornas undervisning, dels att befrielse från skyldigheten att deltaga i de allmänna skolomas kristendomsundervisning endast kan medgivas för barn med annan trosbekännelse än svenska kyrkans, för vUka tillfredsställande religionsundervisning är anordnad."

I samma proposiUon (1953:32, s. 5 ff) angående ratifikation av tilläggs
protokoll till Europarådets konvention angående skydd för de mänskliga
rättigheterna och de grandläggande friheterna understryker departements
chefen, att undervisningen i de svenska statsskolorna i princip är alt
betrakta som ett helt. Partiell befrielse från undervisningen, på grand av att
någon del av undervisningen strider mot föräldrarnas filosofiska överty
gelse, är sålunda inle möjlig. När det gäller religionsundervisningen är
befrielse möjlig endast för barn som har en annan trosbekännelse än
svenska kyrkans och som erhåller Ullfredsställande religionsundervisning
inom sitt samfund. Samfundet skall ha regeringens medgivande att i sko-
152 lans ställe ombesörja religionsundervisningen.

Del är sålunda här inte fråga om att hindra föräldrar att välja annan form Prop. 1985/86: 10 för undervisningen för sina barn än den samhället erbjuder. Föräldrarnas rätt att välja enskUd skola eller enskild undervisning för sina bam är BUaga 8 obeskuren. Det är däremot inte möjligt för föräldrarna att under hänvisning till att de ogillar t. ex. skolans samlevnadsundervisning, erhålla befrielse för barnen från de ämnen, där sädan undervisning ges.

Det är mot denna bakgrund som man skall se skolförfattningssakkunnigas förslag om bibehållande av rätten för föräldrar att välja enskild undervisning för sina barn. Bestämmelsema om enskild undervisning i 1958 års folkskolestadga och i 1962 års skollag skaU ses mot samma bakgrund.

6.2 Enskild undervisning - en möjlighet att fullgöra skolplikten

Det finns här anledning att ckera, vad departementschefen anförde i fråga om skolpliktsbegreppet i proposkionen (1958:93, s. 29) om vissa följdfrågor i anledning av skolstyrelsereformen m. m.:

"De sakkunniga (skolförfattningssakkunniga) har avstått frän att direkt definiera skolpliktsbegreppet. Det torde emellertid vara lämpligt att inledningsvis klarlägga begreppets innebörd enligt förslaget.

Jag vill då först framhålla, att benämningen skolplikt inte är helt adekvat, eftersom den närmast leder tanken till en skyldighet att gä ett visst antal är i skola. Emellertid är det i första hand fråga om en skyldighet att deltaga i undervisning för all inhämta ett visst mått av kunskaper i vidaste mening, och för det ändamålet godlages andra sätt än skolgång i vanlig betydelse. Endast sekundärt innebär skolplikt således en skyldighet att tillbringa så eller så mänga år i skola eller genomgå ett bestämt antal årskurser.

Det må också påpekas, att uttrycket skolplikt skymmer bort den numera dominerande synpunkten att det för den enskilde föreligger en rätt tik grundläggande utbildning, vUket är en förmän som han har anledning att bevaka.

Eftersom begreppet skolpHkl har gammal hävd och svårUgen kan ersättas med något bättre, bör det bibehållas."

Ur detta skolpliktsbegrepp härledde departementschefen (prop. 1958:93, s. 32) möjligheten UU enskild undervisning i hemmet eller annorstädes:

"Av vad jag förat sagt om skolpliktsbegreppets innebörd följer, att enskUd undervisning, i hemmet eUer annorstädes, liksom för närvarande skall kunna väljas som altemaliv tUl skolundervisningen. I anslutning lUl de sakkunnigas förslag förordar jag, alt skolpliktigt barn, som beredes enskUd undervisning, av skolstyrelsen skall kunna befrias från skyldighet att gå i skola."

Riksdagen (SU 1958: 89, s. 37 ff, rskr 1958:214) anslöt sig tUl vad som föreslagits i propositionen om enskild undervisning.

Rätten för föräldrarna alt välja undervisningsform för sina barn ifråga
sattes inle. Däremot diskuterades de villkor som skulle gäUa för enskild
undervisning, såsom Udigare visats (avsnitt 3.4 ovan). 153

Prop. 1985/86:10 Möjligheten till enskild undervisning synes inte ha utnyttjats i någon

störte omfattning under 1960-talet och 1970-talets första hälft. Det är först

Bilaga 8 under de senare åren som en viss debatt uppstått kring denna undervis-

ningsform. Bl. a. har Stockholms skoldirektion i skrivelse 1978-02-06 tiU regeringen hemställt om en översyn av 35 8 skollagen. Skrivelsen har av regeringen överlämnats till SEH-kommittén för beaktande.

Senast har frågan om föräldrars rätt att för sina barn välja enskild undervisning behandlats av E, Ekvall i departementspromemorian (Ds U 1978:6) De enskilda skolornas ställning inom utbildningsväsendet. I promemorian s, 129 f, anförs:

"I anslutning lUl 34 8 må någon uppmärksamhet ägnas 35 § skollagen -enskild undervisning "i hemmet eUer annorstädes". Samhällsutvecklingen och de nuUda kraven på utbildningsstandard ger anledning att ifrågasätta om inle bestämmelsen numera har spelat ut sin roll i praktiken. Enskilda föräldrar torde generellt sett varken ha tid eller resurser att leva upp Ull de nutida kraven.

Om man vill överväga att såsom otidsenlig upphäva paragrafen som sådan, torde emellertid med hänsyn till föräldrarätten och principiella skäl möjligheten ändå böra finnas kvar för eventuella undantagsfaU. Denna möjlighet kan utformas som en "säkerhetsventil" t. ex. i samband med en eventuell bearbetning i andra sammanhang av bestämmelserna om skolpliktens fullgörande."

Flertalet av de remissinstanser som i sina yttranden över Ds U 1978:6 lagit upp frågan om enskild undervisning, tillstyrker att möjligheten lUl enskild undervisning finns kvar.

6.3 SEH-kommitténs överväganden

SEH-kommittén anser, att frågan om möjligheten till enskild undervisning primärt är av principiell natur. Enligt kommitténs mening binder Sveriges godkännande av föräldrarätten i de aktuella internationella konventionerna (se Ekvall, Ds U 1978:6 ss. 2—5) handlingsfriheten i nu aktuellt hänseende.

SEH-kommittén finner sålunda inte anledning att föreslå ett borttagande av möjligheten Ull enskild undervisning, vilket skulle innebära en begränsning av föräldrarätten. Kommittén inriktar därför sitt arbete på att så klart och entydigt som möjligt beskriva vad enskild undervisning är och under vilka förutsättningar den kan och får utnyttjas.

SEH-kommittén vill dessutom framhålla följande. Vid bearbetningen av
frekvensundersökningen har det framkommit, alt de flesta fall som redovi
sats som enskild undervisning, enligt kommitténs mening egentligen inte är
att hänföra till 35 8 skoUagen (se härom avsnkt 7), I ett fåtal fall har det
däremot visat sig, att 35 8 skollagen om enskild undervisning fyllt ett
praktiskt behov, som inte kunnat tUlgodoses på annat sätt. I exempelvis ett
fall av grav skolfobi har den enskilda undervisningen tillgripits som en sista
utväg, när andra möjligheter inom bestämmelsernas ram inte visat sig
154 fungera.

7 Avgränsning mellan enskild skola och enskild
undervisning BUaga s

7.1 Enskild skola - enskild undervisning, en begreppsanalys

Såsom framgår av den beskrivning som lämnats i avsnitt 4 Bakgrunden till uppdraget, föreligger ett behov av att klarlägga skillnaden mellan enskild skola enligt 34 8 skollagen' och enskild undervisning enligt 35 8 skollagen eller rättare klarlägga, var gränsen går mellan dessa tvä lill grundskolan alternativa möjligheter för skolpliktens fullgörande.

De krav som uppställs i 34 8 för startande av skola i vilken skolplikt får fullgöras är mer omfattande och svårare alt tillgodose naturligt nog, än de som gäller för enskild undervisning. Samhället har ett generellt och övergripande ansvar för alt barnen, oavsett undervisningsform, erhåller en tUlfredsställande undervisning. Det torde vidare ha varit lagstiftarnas mening att samhället skall ha andra krav pä en enskUd skola, där anordnaren av skolan eller skolans ledning inte har en primär relation tiU skolans elever, än på den enskilda undervisningen, där anordnaren, föräldrarna, har denna primära relation. Möjligheten Ull kontroll från samhällets sida är självfallet nödvändig i båda fallen.

För att kunna dra upp en gräns mellan enskUd skola och enskild undervisning i hemmet eller annorstädes krävs en analys av vad de tvä begreppen egentligen står för. "EnskUd" i uttrycket "enskUd skola" låter sig lätt definieras som en motsats tiU "offentlig", alltså skola i enskild regi kontra skola i offentlig regi. Vad däremot ordet "enskild" i "enskild undervisning i hemmet eller annorstädes" betyder är mer svårfångat. Man måste dä först håUa i minnet att uttrycket "enskild undervisning i hemmet eller annorstädes" är valt som en ersättning för de gamla uttrycken "barn som undervisas hemma" och "barn som erhåller undervisning i hemmen", såsom det var formulerat i de äldre folkskolestadgorna. Man måste vidare ha klart för sig att uttrycket valdes för att åstadkomma en anpassning lik den reella situaUonen, nämligen alt undervisningen kunde meddelas i hemmet eller i annan lämplig lokal utanför hemmet. Det förekom också eller hade åtminstone tidigare förekommit att barn från mer än en familj sammanfördes till en gemensam lokal för att under en informators eller guvernants ledning erhåUa undervisning. I ordet "enskild" i begreppet enskild undervisning ligger också en kvantitativ betydelse "en eller ett par i sänder". Denna tredubbla betydelse av ordet enskild - i enskild regi

' 34 § skoUagen har följande lydelse:

"I annan enskild skola än i 33 § avses, må skolplikt fullgöras, om skolan godkänts för ändamålet. Godkännande skall meddelas, om skolans undervisning till art, omfattning och allmän inriktning väsentligen motsvarar grundskolans och skolan förestås av person, vilken äger erforderlig skicklighet för undervisningen och är väl lämpad att förestå skola.

Uppfyller skolan ej längre angivna villkor eller finnes, att undervisningen ej handhaves av lärare med erforderlig skicklighet eller att verksamheten eljest icke bedrives på tillfredsställande sätt, skall godkännandet återkallas, om rättelse ej vinnes genom hänvändelse tiU skolans ledning.

I godkänd skola må barn, som ej uppnått skolpliktsåldern, intagas i årskurs som
motsvarar årskurs i grundskolan, endast om förutsättning är för handen, varom sägs
i 32 § första stycket." 155

Prop. 1985/86: 10 (föräldrarnas), på enskUd plats (i hemmet eller annorstädes) och för enskil
da barn (enstaka barn) — förklarar svårigheten att komma fram tUl en
Bilaga 8 entydig tolkning.

7.2 SEH-kommitténs tolkning av 35 § skollagen

SEH-kommittén menar mot denna bakgrund, att enskild undervisning enligt 35 8 skollagen innebär en undervisning som anordnas ay föräldrarna i hemmet eller i annan lämplig lokal i hemmets närhet för de egna barnen.

Eftersom skollagen erbjuder två möjligheter för fullgörande av skolplikten utanför den offentliga eller offentligt stödda skolan, nämligen enskild skola och enskild undervisning i hemmet eller annorstädes, bör all enskild undervisningsverksamhet, som inte täcks av 35 § skollagen såsom SEH-kommittén tolkar paragrafen, bedrivas inom ramen för enskild skola och pä de villkor som gäller för denna. Ett lågt antal elever behöver i sig inte vara ett hinder för prövning enligt 34 8 skollagen.

7.3 Ytterligare preciseringar

Ytterligare preciseringar är emellertid nödvändiga med hänsyn till de olika tolkningar av 35 8 skollagen som förekommit.

Skolförfattningssakkunniga föreslog följande lydelse av första stycket av den aktuella paragrafen (kursiveringarna gjorda här):

"Beredes skolplikUgt barn tillfredsställande enskild undervisning i hemmet etter annorstädes, äger det av skolstyrelsen erhålla befrielse från att gå i skola."

Den föreslagna texten kom alt ingå i 1958 års folkskolestadga i följande förändrade skick:

"Beredes skolpliktigt barn / hemmet etter annorstädes enskild undervisning, som VäsenUigen motsvarar undervisningen i obligatorisk skola eller skola som avses i 14 8 1 mom. a),' skaU skolstyrelsen medgiva barnet befrielse från skolgång."

I nu gällande skollag har texten frän 1958 års stadga intagils oförändrad i nu aktuellt hänseende:

"Beredes barn i hemmet eller annorstädes enskild undervisning, som väsentligen motsvarar grundskolans, skall barnet befrias frän skolgång."

Förändringen av skolförfattningssakkunnigas förslag är språklig och innebär endast, att orden "i hemmet eller annorstädes" från alt ha varit en attribuiiv bestämning till begreppet enskild undervisning och ett förtydligande av detta begrepp, nu blivit ett adverbiellt uttryck som bestämmer hela satsen. Förändringen är innehållsligt mycket liten, om ens någon, men den torde likväl kunna utgöra en del av förklaringen till den utvidgning av paragrafens innebörd, som en del uttolkare förespråkar.

' Här avses allmänt läroverk, högre kommunal skola och statligt eller kommunalt
156 allmänt gymnasium.

Formellt torde förändringen av ordföljden ha tillkommit för att inte skilja korrelatet "enskild undervisning" från den viktiga efterföljande relativsatsen "som väsentligen motsvarar ...", men någon ändring i sak torde inte ha avsetts.

Den nyansrika betydelsen av ordet "enskild" i begreppet "enskild undervisning" har säkerligen spelat en större roll (se ovan avsnkt 7.1). Undertrycks någon av de nyanser, som SEH-kommittén funnk ingå i ordet "enskild", öppnas onekligen möjligheter Ull vidare tolkning av innebörden i paragrafen.

De familjer, som inom ramen för en storfamilj anordnat undervisning för sina barn, har hävdat dels att storfamiljen väl svarar mot ordet "hemmet" i lagtexten, dels att orden "eller annorstädes" ger dem rätt och möjlighet att till undervisning i storfamiljen ta emot barn som bor utanför storfamiljen, oavsett om barnets bostad ligger i samma kommun som storfamiljens eller i annan kommun. Det har vidare, såsom tidigare nämnts, också förekommit, att barn från annan kommun inackorderats i storfamiljen. Föräldrama till dessa barn har till hemkommunens skolstyrelse anmält eller efter förfrågan från denna meddelat, att barnet erhåller enskild undervisning i storfamilj i annan kommun, och begärt befrielse frän skolgången för bamet. Befrielse har medgivits i vissa fall, men inte i alla, beroende på hur skolstyrelsen tolkat 35 8 skollagen.

Prop. 1985/86:10

Bilaga 8

7.4 SEH-kommitténs överväganden

Det är enligt SEH-kommittén uppenbart, att det här är fråga om en helt ny situation. Varken 35 8 skollagen eller dess föregångare har tillkommit i syfte att täcka in denna situation. Flera skäl kan anföras för en sädan uppfattning.

Svensk lag känner inte UU begreppet storfamilj eller familjekollektiv. Den enskilda familjen, kärnfamiljen, är det begrepp som har relevans i juridiskt sammanhang. Det är också uppenbart, att begreppet storfamilj inte föresvävade dem som svarade för tillkomsten av nu gällande skollag eller än mindre dem som utformade dess föregångare. SEH-kommittén har vidare inhämtat från såväl Utredningen om barnens rätt (Ju 1977:08) som Familjelagssakkunniga (Ju 1970:52), att storfamiljsbegreppet inte heller nu kommer att aktualiseras. Att jämställa storfamiljen med begreppet "hemmet" i 35 8 skollagen är sålunda en utvidgning av familjebegreppet.

Inte heller den uppfattningen som framförts i diskussionen, att varje familj inom en storfamilj anordnar och svarar för den enskilda undervisningen för sina barn, fastän undervisningen drivs gemensamt med stöd av orden "eller annorstädes" i lagtexten, synes SEH-kommittén hållbar. De som anför denna uppfattning, synes vilja göra den nämnda bestämmelsen, som tillkommit för att undanlagsvis medge enskild undervisning på annan plats än i hemmet, till en genereU regel. SEH-kommittén uppfattar det tolkningsförsöket som ett försök att undvika och kringgå de bestämmelser som gäller enskild skola enligt 34 S skollagen.

157

Prop. 1985/86: 10 På samma sätt bedömer SEH-kommittén såväl de fall, där barn som bor

på annan adress i kommunen erhåller daglig undervisning inom storfamil-

BUaga 8 Jens ram, som de fall, där barn från annan kommun inackorderas i storfa-

miljen och där erhåller sin undervisning.

För alt ytterligare förtydliga grunden för sin bedömning vill SEH-kommittén anföra, att enligt dess uppfattning undervisningen i de storfamiljer, som kommittén känner till, bedrivs i skolliknande former på ett sätt "som måste anses komma mycket nära sådan undervisning som avses i 34 8 skollagen" (kommittédirektiven s. 6).

Vid en skolstyrelses bedömning, om enskild undervisning enligt 35 8 skollagen föreligger eller inle bör enligt SEH-kommittén som allmän regel gälla, att enskUd undervisning skall anses föreligga, då det gäller ett eller flera barn som tillhör samma familj. Sammanförs barn från flera familjer till gemensam undervisning, är del antingen fråga om enskild skola enligt 34 8 skollagen eller om en undervisning som anordnas inom grundskolan.

Enligt SEH-kommitténs mening skulle det strida mot tanken bakom den enskilda undervisningen enligt 35 § skollagen, om det gavs en generell möjlighet att med stöd av denna paragraf medge att barn från flera familjer sammanförs till gemensam undervisning. SEH-kommitténs förslag till ny lydelse av 35 S skollagen bygger pä denna principiella grundsyn.

8 Tillsyn

8.1 Beslutsordning

SEH-kommittén finner det riktigt att beslut avseende 35 8 skollagen åvilar skolstyrelsen. Skolstyrelsen har de bästa förutsättningarna och möjligheterna att göra den rätta bedömningen. En skolstyrelses avslagsbeslut bör. liksom nu kunna överklagas lill länsskolnämndeii. Nämndens beslut bör kunna överklagas i samma ordning som nu gäller (54 8 skollagen).

8.2 Anmälningsskyldighet

Enligt SEH-kommitténs mening bör i 35 8 skoUagen inskrivas en bestämmelse om att föräldrarna är skyldiga att anmäla, att de avser att ge sitt barn enskild undervisning. Visserligen föreligger redan i dag skyldighet för föräldrama alt tiUse att deras skolpliktiga barn fullgör sin skolgång (38 § skollagen), men utifrån gjorda erfarenheter vore del Ull fördel, om en uttrycklig bestämmelse togs in i 35 S skollagen för att ytterligare understryka föräldrarnas ansvar.

8.3 Skolstyrelses åtgärd vid beslut om befrielse från
skolgång

35 8 skollagen innehåller tvä beslutsfaser, dels beslut om befrielse från
skolgång, dels beslul om prövning och därmed sammanhängande eventu
ellt beslut om åläggande av skolgång.
158 Beslut om prövning m. m. behandlas nedan i avsnitt 8.5.

Vad beslutet om befrielse från skolgången beträffar, är det inte - något Prop. 1985/86: 10 som förtjänar att på nytt framhållas (jfr sid. 148) — ett automatiskt beslut, sedan väl föräldrarna anmält, att barnet erhåller enskild undervisning. BUaga 8 Beslutet bör föregås av en utredning, som visar, att föratsättningar finns för att barnet skaU kunna erhålla en undervisning, som väsentligen motsvarar grundskolans. En bestämmelse av motsvarande innebörd fanns inskriven i 1897 års folkskolestadga, men togs inte in i 1958 års folkskolestadga eller i 1962 års skollag, förmodligen därför att den ansågs överflödig. Den omständigheten att besvär kan anföras mot en skolstyrelses beslut att inte medge befrielse frän skolgång, stärker uppfattningen alt det här inte bör vara fråga om endast en registrering från skolstyrelsens sida.

8.4 Uppföljningsansvar

Ett problem i fråga om ansvaret för tillsynen, som visat sig svårbemästrat i nuläget, bör också beröras. Det gäller de fall, där barn är kyrkobokförda i en kommun men erhåller undervisning i storfamilj i annan kommun. Av 35 S skollagen jämförd med 43 8 andra stycket c) skollagen torde framgå, att den skolstyrelse som befriar barn frän skolgång, också har ansvar för den prövning, som kan företas enligt 35 8 andra stycket skollagen. Även om detta är entydigt i teorin, har i prakUken svårigheter förelegat för skolstyrelsen i barnets hemkommun att genomföra prövningen.

Detta kan ha berott på att det inte alltid varit möjligt alt få kontakt med föräldrarna till barnet eller på att uppgift inte lämnats om var barnet vistas då det inte vistas hos föräldrarna. Möjligen kan också den felaktiga uppfattningen, att det är vistelsekommunens skolstyrelse som har ansvaret för Ullsynen för barn som befriats frän skolgång enligt 35 8 skollagen, ha spelat en viss roll. Problemet är allvarligt, då effekten är att vissa barn så alt säga flyter omkring utan att någon skolmyndighet tar eller har möjlighet att ta ansvar för dem.

Problemet finner sin lösning, om den av SEH-kommittén förordade tolkningen av enskUd undervisning enligt 35 8 skollagen accepteras. I så fall skall undervisning i storfamilj bedömas enligt 34 S skollagen om enskild skola. Ansvaret för tillsynen av undervisningsverksamheten åvilar då skolstyrelsen i den kommun, där den enskilda skolan ligger.

8.5 Kontroll av den enskilda undervisningen

35 8 andra stycket skollagen lyder:

"Barn som befriats från skolgång, må kallas till prövning. Uteblir barnet utan giltigt förfall eller finnes vid prövningen, att barnet ej fått tillfredsställande undervisning, och vinnes ej rättelse på annat sätt, skall skolgång åläggas barnet."

SEH-kommittén finner det otillfredsställande, dels att regelbunden kon
troll av barnets skolsituation inte är föreskriven, dels att kontrollen, i den
män den sker, skall utövas genom prövning. 159

Prop. 1985/86: 10

Bilaga 8

Barn har rätt tUl undervisning. Undervisningen skall syfta till personlighetens fulla utveckling, en process i vilken Ullägnandet av kunskaper och färdigheter spelar en viktig roU. Det är därför enligt SEH-kommittén av vikt, att kontrollen av den enskilda undervisningen inte inskränker sig till en mätning av inhämtade kunskaper. En mer allsidig bedömning av barnets situation bör ske. Denna allsidiga bedömning är desto viktigare som enskild undervisning i sig innebär något av ett avskärmande.

KontroUen kan givetvis inte utövas genom att skolstyrelsen Ullförsäkras rätt UU inspektion av de aktuella hemmen. Skolstyrelsen bör samarbeta med den barnavårdande myndigheten i kommunen, om allvarliga missförhållanden kan misstänkas.

Kontrollen bör göras obligatorisk och den bör ske minst en gång årligen.

Skolstyrelsen bör emellertid söka uppnå sådan kontakt med föräldrarna, att den får möjlighet alt kontinuerligt följa barnets undervisning och pä så sätt skaffa sig insikt i barnets utveckling såväl i vad gäller dess kunskaper, som i vad gäker dess situation i övrigt. Skolan bör i detta avseende känna samma ansvar, som om barnet deltog i skolans reguljära undervisning.

Mot ovan angiven bakgrand föreslår SEH-kommittén en ändrad lydelse av 35 8 skollagen andra stycket.

160

9 Om barnets rätt

Frågan om i vUken utsträckning ett bam självt skall få öva inflytande pä och ha medbestämmande i sina egna angelägenheter, är inle utan intresse, när det gäller den enskilda undervisningen.

Enligt nu gällande svensk lag har föräldrama en nästan oinskränkt bestämmanderätt över sina barn. Denna bestämmanderätt innesluter också rätten att bestämma över barnets skolgång, att välja form för undervisningen m, m. Föräldrarätten att bestämma är också förknippad med skyldigheten att ta ansvar för barnets fostran och värd.

I denna skyldighet ingår bl. a. att föräldrarna skaU se till att barnet erhåller uppehälle och utbildning efter vad som är tUlbörligt med hänsyn till föräldrarnas tillgångar och de tillgångar barnet kan äga samt barnets anlag (6 kap. 2 8 föräldrabalken).

Även om barnet saknar bestämmanderätt över sig självt och sina angelägenheter torde det normalt numera förhålla sig så att barnet, allt efter det växer till i ålder och mognad, får ett ökat inflytande och medbestämmande l.ex. i frågor som gäller de oHka valen på högstadiet och inför valet lUl gymnasieskolan.

Frågor om barnets rätt har ingående behandlats av Utredningen om barnens rätt i dess delbetänkande (SOU 1979:63) Barnets rätt 2 Om föräldraansvar m, m. Föräldrabalken föreslås skola kakas Barn- och föräldrabalken. Paragraferna 1—6 i 6 kap. Om föräldraansvar föreslås få följande lydelse (kursiveringarna av SEH-kommittén):

(1-7 SS) "Föräldraansvarets innebörd

1 S Barn har rätt UU omsorg, trygghet och förståelse.

2 6 Barn har rätt till fostran men fär inle utsättas för kroppslig bestraffning Prop. 1985/86: 10

eller annan kränkande behandling.

3 8 Barn har rätt tUl utbildning som motsvarar dess önskemål, behov och Bitasa 8

förutsättningar.

4 8 Föräldraansvaret medför skyldighet att se till alt barnets behov enligt

1—3 S§ blir tillgodosedda samt att den tillsyn utövas över barnet som behövs med hänsyn till barnels ålder, utveckUngsgrad och övriga omständigheter.

5 5 Föräldraansvaret medför rätt och skyldighet att bestämma rörande

barnets personHga förhållanden om annat inte följer av 6 eller 7 § eller föreskrift i annan författning.

6 8 Föräldraansvaret medför också skyldighet att, så snart det är möjligt,

samråda med barnet i angelägenheter som rör dess persontiga förhållanden.

Den som har föräldraansvaret skall, med iakttagande av bestämmelserna i 4 8, ge barnet en med stigande ålder och mognad allt större rätt att själv bestämma i personliga angelägenheter. Vad nu sagts innebär inte inskränkning i bestämmanderätt som enligt annan författning tillkommer föräldraansvarig.

Om rätt att bestämma över barnet i ekonomiska förhållanden finns bestämmelser i 9—16 kap."

7 8----- (om barns rätt att sluta och häva avtal om arbete)

Om delta förslag tUl utformning av Barn- och föräldrabalken (Föräldrabalken) antas, finns enligt SEH-kommitténs mening inte anledning, att i 35 8 skollagen föra in någon föreskrift om att föräldrars beslul att meddela sina barn enskild undervisning skall föregås av samråd med barnet. Inte heller synes något särskilt påpekande behövligt, att hänsyn skall las Ull bamels successivt ökande självbestämmanderätt. Barnels rätt måste anses tillgodosedd på ett betryggande sätt genom föreslagen Barn- och föräldra-balk.

10 Kommitténs författningsförslag

10.1 Förslag till

Lag om ändring i skollagen

Härigenom föreskrives att 35 8 skollagen skaU ha nedan angiven lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Beredes barn i hemmet eller an- Beredes bam enskild undervis-

norstädes enskild undervisning, ning, som väsentligen motsvarar
som väsentligen motsvarar grund- grundskolans, skall barnet, efter
skolans, skall barnet befrias från anmälan av föräldrarna, befrias
skolgång. från skolgång.

Med enskild undervisning avses
sådan undervisning, som anordnas
av föräldrar för egna barn. Sam
manföres barn frän tvä eller flera
familjer tUl gemensam undervis
ning, äger denna paragraf ej lj
tUIämpning.

11 Riksdagen 1985/86. I saml. Nr 10. Bilagedel

162

Denna lag träder i kraft tre veckor efter den dag då lagen enligt anteckning på den utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

10.2 Motivering

Första stycket

I detta stycke har jämfört med den nuvarande lydelsen av 35 8 skoUagen orden "i hemmet eller annorstädes" tagks bort. De är överflödiga, eftersom begreppet enskild undervisning definieras i det nyinsatta andra stycket.

Vidare har i della stycke orden "efter anmälan av föräldrarna" inskjulits i syfte all kraftigare betona föräldrarnas skyldighet att anmäla alt deras barn bereds enskild undervisning.

Andra stycket

Detta stycke, som är helt nytt, innehåller en definition av vad enskild undervisning är. Det är väsentligt att denna definition tas in i lagtexten. Därigenom torde olika tolkningar av paragrafens innebörd kunna undvikas.

Tredje stycket

Detta stycke, som motsvarar andra stycket i den nuvarande paragrafen, är nästan helt omarbetat. Den fakultativa prövningen har tagits bort och i stället införs en obligatorisk kontroll avseende såväl kunskaper som barnet inhämtat som dess situation i övrigt. Möjligheten att ålägga barnet skolgång, om det bedöms nödvändigt, kvarstår oförändrad.

o	o
*c x>*
u
u	v

	(/,
:ca	:ca
>>

'■C ii

E o u o

o l_ - <« .M a c u. a> M g ca

«- C . .E

"O o > > c <£ m o

=« co lu a

on_ - _

c cö ca

" c c c

S tS « CO

■g....... I

UOD PQ Ql,

i/>

CO Cä

o J3

x; c g. ca -o

•u *> S '-S J - -s

Äco:?ii:SOO

= BO

;«.E

<«i

ca u

<2;

Prop. 1985/86: 10 Bilaga 9

Bilaga 9 Sammanställning av remissyttrandena över

SEH-kommitténs betänkande (Ds U 1980: 3) Enskild undervisning enligt 35 § skollagen

Remissinstanserna

Efter remiss har yttranden över betänkandet avgetts av justitiekanslern (JK), socialstyrelsen, skolöverstyrelsen (SÖ), samtliga länsskolnämnder, familjelagssakkunniga (Ju 1970:52), utredningen (Ju 1977:08) om barnens rätt, elevvårdskommittén (U 1978:06), Svenska kommunförbundet. Tjänstemännens centralorganisation (TCO), Centralorganisationen SACO/SR, Svenska arbetsgivareföreningen (SAF), Sveriges elevers centralorganisation (SECO), Riksförbundet Hem och Skola (RHS), Riksföreningen för Waldorfpedagogik, Medborgarrättsrörelsen (MRR) samt Solna, Stockholms, Nyköpings, Jönköpings, Vetlanda, Värnamo, Hultsfreds, Oskarshamns, Karlskrona, Örkelljunga, Lunds, Malmö, Lindesbergs, Ljusnars-bergs, Örebro, Leksands, Sandvikens, SoUefteå, SundsvaUs och Norsjö kommuner.

Yttranden över betänkandet har dessutom kommit in från Pilgrimsskolans lärar- och föräldraförening samt från ett antal enskilda föräldrar.

1 Remissutfallet i stort

Betänkandet har fått ett i huvudsak mycket positivt mottagande. Många remissinstanser anser att SEH-kommittén har funnit en både entydig och sakligt lämplig definition av enskild undervisning såsom lösning på hitUlls-varande gränsdragningsproblem.

TUl de remissinstanser som i huvudsak tiUstyrker kommitténs förslag eller lämnar del ulan erinran hör JK, SÖ, socialstyrelsen, familjelagssakkunniga, utredningen om barnens rätt, nästan samtliga länsskolnämnder och kommuner, Svenska kommunförbundet, SECO, TCO och SACO/SR.

Enstaka remissinstanser är kriUska eller rent negativa till den gränsdragning som kommittén föreslär. TiU dessa hör RHS, MRR och Riksföreningen för Waldorfpedagogik. Några instanser, bl. a. MRR och Riksföreningen för Waldorfpedagogik, anser att den enskilda undervisningen inte bör behandlas separat utan i ett större sammanhang där även enskilda skolor kommer in.

PUgrimsskotans tårar- och föräldraförening liksom de föräldrar som inkommit med yttranden motsätter sig kommitténs förslag.

En och annan remissinstans anför att enskUd undervisning knappast kan vara ett Ullfredsställande alternativ till skolgång i grundskolan. En sådan remissinstans är Norsjö kommun, som helst ser alt möjligheten lill enskild undervisning avskaffas.

164

2 Allmänna synpunkter från positivt inställda remissinstanser

Av allmänna synpunkter som anförs av de många remissinstanser som i huvudsak tillstyrker kommitténs förslag eller lämnar det utan erinran kan här redovisas följande.

Enligt SÖ:s mening bör 35 § bibehållas oavsett att den endast torde tillämpas i undantagsfall. SÖ är emellertid väl medveten om att paragrafen i sin nuvarande utformning har kunnat vantolkas, särskilt genom det under senare är uppkomna begreppet storfamilj. SÖ hälsar därför den av kommittén gjorda utredningen med tillfredsställelse. SÖ har inte heller något att invända mot kommitténs preciseringar av i sammanhanget förekommande begrepp och uttryck. Särskilt vill SÖ understryka vikten av att med begreppet enskild undervisning endast skall avses genom föräldrars försorg anordnad undervisning av eget barn. Betänkandet torde inte minst kunna tjäna tiU ledning för skolstyrelserna vid de undantagsvis förekommande och därför ofta svårbedömda fall, då fråga om enskild undervisning i hemmet uppstår.

Enligt kommunförbundet har den nuvarande lydelsen av 35 8 skollagen om enskild undervisning vid tillämpningen tolkats olika av olika kommuner. Kommunförbundet vill därför Ullstyrka föreliggande förslag till förändring som bör bidra Ull en enhetligare tolkning.

Familjelagssakkunniga tiUstyrker att 35 8 skollagen ges en sädan utformning att den av utredningen beskrivna undervisningen som sker av föräldrar UUhöriga ett visst samfund inte kommer att kunna hänföras till enskUd undervisning enligt skollagen.

Utredningen om barnens rätt delar kommitténs uppfattning att 35 8 skollagen bör preciseras sä att det av lagen klart framgår vad som avses med enskild undervisning, ett syfte som också torde uppnäs med den föreslagna ändringen av paragrafen.

Enligt JK torde kommitténs förslag inte strida mot några regler eller åtaganden på folkrättens område. Förslaget ger från de synpunkter i övrigt som JK främst har att beakta inte anledning tik några erinringar.

Prop. 1985/86: 10

Bilaga 9

Prop. 1985/86:10 sämre för dem. Den nuvarande lydelsen har tillkommk i samklang med
Europarådets konvention angående skydd för de mänskliga rätUgheterna.
BUaga 9 Om man näst inUll avlägsnar möjlighetema till enskild undervisning upp-

fyller man icke den konvention som man biträtt. RHS anser därför att 35 8 i skollagen icke bör ändras i enlighet med förslaget.

MRR: Enligt MRR:s mening finns inle anledning all företa någon ändring av nu gäUande regler. Har familjer valt den livsformen att de har ett gemensamt hem, bör de också kunna ge barnen enskild undervisning pä samma villkor som om varje familj bott i ett eget hem. Även om det skulle vara så att flera familjer skaffar sig gemensamt hem för att ge sina bam en gemensam enskUd undervisning i den samlade kretsen, finns inte anledning för samhället att ingripa i vidare mån än som följer av kontroUsladgandei i paragrafens andra stycke. Det är viktigt att samhället årligen kontrollerar att barnen inhämtat åtminstone de kunskaper som den offentliga skolgången avser att ge, EnHgt MRR:s mening saknas anledning att nu bryta ut denna specialfräga av mycket begränsad prakUsk betydelse Ull speciell lagstiftning. Förevarande detalj spörsmål synes med fördel kunna anstå Ull dess kommittén angående skolor med enskild huvudman lägger fram sitt huvudbetänkande. Den enskilda undervisningen i hemmet bör ses i sitt större sammanhang.

Riksföreningen för Waldorfpedagogik: Att starta enskild skola i Sverige
kräver bl. a. god fysik, stabilt psyke, osedvanlig uthåkighet och accepte
rande av låg ekonomisk status. Att bedriva enskild undervisning är ej lika
krävande. Det är då förklarligt alt några medborgare utnyttjat den allmänt
formulerade 35 S Ull att anordna speciell undervisning för sina bam. Det är
lika förklarligt att samhället vkl ingripa och reglera en situation som ten
derar att bli okontrollerbar. Den av kommittén föreslagna åtgärden

är att definiera enskUd undervisning så snävt att endast avse undervisning
av syskon från en enda familj. Vad blir konsekvensen? Jo, två familjer i
samma hus, som råkar vilja ha samma typ av enskild undervisning för sina
barn, skall alltså inte fä ordna detta pä ett naturligt sätt: genom att undervi
sa de tvä syskonskarorna samtidigt. I stäUet blir varje familj tvungen att
ordna sin undervisning separat. Nu förefaUer del troligt att ovan nämnda
resultat av förslaget egentligen inte är kommitténs avsikt. Det är inte den
typen av enskUd undervisning man vkl komma ät. Man vill komma åt den
typ som bedriver enskild skola under täckmantel av enskild undervisning.
De två familjerna får vi offra för det aUmänna bästa, anser kanske kommit
tén. --- Frågan om enskild undervisning enligt 35 S skollagen kan och

bör ej behandlas ensidigt. Hela frågan om föräldrarnas rätt ati välja undervisning för sina barn bör lösas i ett sammanhang.

PUgrimsskotans lärar- och föräldraförening: Mot detta förslag måste
invändas att här införs en ny lagstiftning som innebär en kraftig inskränk
ning av föräldrarätten, religionsfriheten och ett brott mot Europarådskon
ventionen och den kristna rättstraditionen. Vi viU genom hemundervis
ningen betona hemmets och föräldrarnas centrala roll i undervisningen i
motsats till skolundervisningen, där betoningen ligger på skolan. Lagför
slaget innebär att vi tvingas in i en skolform som vi ej kan acceptera och
166 som vi på grand av vår rättstradition, rättsordning och gällande konven-

tionsskydd inle heller är skyldiga att godta. Genom hemundervisningen vill vi betona den ideologiska skiUnaden mellan hemmet och skolan och dämpa samhällets ambiUoner att ta över föräldrarnas roll. Vi vill genom hemundervisningen även knyta an tkl en kristen rättstradiUon, som föredrar hemundervisningen före skolundervisningen. En ändring av 8 35 skollagen skuUe innebära att våra möjligheter att följa vår kristna övertygelse beskärs. Vi vill försvara vår rätt att leva och fostra våra barn med bibeln som grund. Vi vill ge våra barn en kristen gudsbild och människosyn. Genom det nya lagförslaget anser vi att denna rätt kraftigt undergrävts, vilket uppenbarligen också varit avsikten. Därför motsätter vi oss att lagförslaget genomförs. SkuUe det ändå genomföras kan undervisningen ändå inle upphöra. Våra praktiska möjligheter att genomföra den enskilda undervisningen i våra hem kommer bara att avsevärt försvåras, därigenom att det blir fritt fram för ingripanden och trakasserier från myndigheternas sida utan att tidigare rättsskydd kan erhållas.

Norsjö kommun: Befrielse från skolgång med tillämpning av 35 8 skolla
gen föratsätter enskild undervisning som väsentligen motsvarar grundsko
lans. Regeringen har detta år fattat beslut om mål och riktlinjer i 1980 års
läroplan för grundskolan. Enskilda föräldrar torde varken ha tid eller andra
resurser all förverkliga vad som där anges om skolans mål för likvärdig
utbildning, kunskaper, färdigheter och utveckUng. Enligt vår mening är
35 S skollagen av denna orsak inle längre tidsenlig. Befrielse från skolgång
med stöd av 35 S skollagen används även av medlemmar i samfund som
har helt andra målsättningar och värderingar än som gäUer för grandskolan
och det svenska demokratiska samhället. En sädan enskild undervisning
strider enligt vår mening mot den andra punkten i artikel 26 av FN:s
allmänna förklaring om de mänskliga rätUgheterna, Norsjö kom
mun anser därför att 35 8 skollagen bör upphävas. Naturligtvis måste de
förpliktelser som Sverige gjort genom alt ratificera internationeUa konven
tioner uppfyllas. Öm möjligheten till enskild undervisning av hänsyn tik
föräldrarätten och av principieka skäl därför ändå bör finnas kvar för
eventuella undantagsfall, föresläs att en sådan "säkerhetsventil" utformas
som antyds i departementspromemorian (Ds U 1978:6) s. 130 första
slycket.

Prop. 1985/86:10

Bilaga 9

Prop. 1985/86: .10 En sådan remissinstans är länsskolnämnden i Örebro län. Länsskol-

nämnden anser alt kommitténs förslag utgör en klar förbättring men anför:
BUaga 9 Fortfarande kvarstår emeUertid enligt länsskolnämndens mening många

svårigheter, där bedömningar från den enskilda skolstyrelsen kan bli både grannlaga och komplicerade. Bam kan flyttas från ett hem till ett annat och fä Ullfälliga vårdnadshavare, vilket således kan bli ett sätt att kringgå bestämmelserna. Även om undervisningen reellt sett bedrivs i storfamilj eller kollektiv kan den formellt sett rubriceras som att den äger rum i ett avskilt ram för varje föräldrapar med egna barn. En förutsättning för att den nya lydelsen av 8 35 i skollagen skall fä önskad effekt är således att också S 34, som avser enskUd skola, förändras. Först om denna bestämmelse ger ökade möjligheter till upprättande av enskkd skola, kan den snäva definitionen av 8 35 upprätthåkas. Länsskolnämnden i Örebro län anser således att förändringar i skollagens bestämmelser avseende enskild skola och enskild undervisning bör göras samtidigt.

Även Karlskrona kommun berör sambandet med 34 8 skoUagen. Kommunen anser det vara viktigt att även denna paragraf ses över och ges en helt klar och precis innebörd.

Länsskolnämnden iÄlvborgs län pekar på att med enskild undervisning i regel avses undervisning enskilt, i motsats till undervisning i klass eller grupp. Länsskolnämnden anser därför att del i lagtexten bör anges alt definitionen av enskild undervisning är avsedd endast för tillämpningen av den berörda paragrafen.

Länsskolnämnden i Västmanlands län tar upp föräldrabegreppet och anför: Enligt den föreslagna lydelsen av 35 8 andra stycket skollagen skall med enskild undervisning avses sädan som anordnas av föräldrar för egna barn. Med "föräldrar" förstås i lagstiftning normalt biologisk förälder och med "egna barn" biologiska barn. Det får förutsättas all den föreslagna lydelsen även omfattar adoptivföräldrar och adoptivbarn. Enligt nämndens mening bör emellertid bestämmelsen även omfatta fosterföräldrar och fosterbarn. Den föreslagna lydelsen kan även i övrigt medföra tolknings-svårigheter t. ex. beträffande läget i "ofullständiga" familjer. Vidare framgår inte om vårdnadshavaren eller båda biologiska föräldrarna skaU göra anmälan.

4.2 Anmälningsskyldighet och prövning av förutsättningarna för befrielse från skolgång

Remissinstanserna instämmer allmänt i kommitténs uppfattning att det alltjämt bör vara skolstyrelsen som fattar beslut om befrielse från skolgång för barn som bereds enskild undervisning. Solna kommun anser att detta bör skrivas in i den paragraf i skollagen som handlar om enskild undervisning.

Praktiskt taget samtliga remissinstanser som yttrat sig i frågan har släkt sig posiUva till att anmälningsskyldighet för föräldrarna fastslås i lagtexten. SÖ anser att anmälan skall vara skriftlig. Bl. a. länsskolnämnden i Skaraborgs lån framhåller att anmälan bör göras innan den enskilda undervis-168

ningen inleds. Solna kommun uttalar att föräldrarna liU sin anmälan bör Prop. 1985/86: 10 foga en plan över den Ulltänkta enskUda undervisningen.

Vissa remissinstanser, l.ex. länsskolnämnden i Kronobergs län, anser Bilaga 9 att kommitténs lagförslag inte ger klart uttryck ät att anmälan måste följas av en prövning från skolstyrelsens sida av att förutsättningarna för befrielse verkligen föreligger.

Flera remissinstanser, bl. a. länsskolnämnderna i Skaraborgs och Jämttands län saml Solna och Sollefteå kommuner, betonar vikten av att ett beslut om befrielse från skolgång föregås av en utredning. Sollefteå kommun tillfogar i sammanhanget att det i fall där skolstyrelsen avslår en framstäUning om enskUd undervisning är väsenUigt att utredningsmaterial finns alt Ullgä, särskik om beslutet överklagas.

En del remissinstanser påtalar svårigheterna att bedöma om den enskk-da undervisningen väsentligen motsvarar grundskolans, vilket såväl enligt gäUande rätt som enligt kommitténs förslag är en förutsättning för befrielse från skolgång. En sådan remissinstans är Solna kommun, som anmärker pä att författningstexten inte ger svar på så viktiga frågor som t. ex. vilka krav som skaU uppfyllas för att undervisningen skaU anses väsentligen motsvara grandskolans, vilka ämnen som skall ingå och vilka krav som skaU ställas på kompetensen hos den som undervisar. Solna kommun framhåller i sammanhanget att barnet måste garanteras fullgod undervisning. Kommunen anser att en bättre överensstämmelse med kraven för godkännande av enskild skola bör eftersträvas. Kommunen anför också alt landels skolstyrelser måste ges föratsättningar att åstadkomma en likartad bedömning.

Länsskolnämnden i Kronobergs län berör i sitt yttrande sambandet mellan skolstyrelsens prövning av om föratsättningarna för befrielse frän skolgång föreligger och skolstyrelsens efterföljande kontroll. I det förra fallet talas, i lagtexten enbart om undervisning, medan den av kommittén föreslagna lagtexten i det senare fallet talar även om barnets situaUon i övrigt. Om den efterföljande kontrollen skall avse även barnets situaUon i övrigt — vilket länsskolnämnden inte har något emol — bör en prövning i sådant hänseende ingå redan när ställning tas till om barnet skall befrias från skolgång, anser länsskolnämnden.

4.3 Den efterföljande kontrollen

Remissinstanserna ansluter sig i allmänhet till kommitténs förslag att det skall bli obligatoriskt med kontroll från skolstyrelsens sida av hur enskUd undervisning av barn som befriats från skolgång utfaller.

Flertalet remissinstanser som uttalat sig i saken instämmer i kommkténs
förslag att kontrok skall ske minst en gång per år. En del remissinstanser
anser emeUertid att detta är otUlräckligt. Vissa remissinstanser med sådan
inställning förordar att kontroll skall ske minst en gång per termin. Till
dessa hör Ljusnarsbergs och Sollefteå kommuner. Länsskolnämnden i
Södermanlands län och Oskarshamns kommun anser att det i lagtexten
bör föreskrivas kontinuerlig kontroll. Utredningen om barnens rätt uttalar
rent allmänt att del självfallet är bäst om skolmyndigheten kan nå sådan 169

Prop. 1985/86: 10 kontakt med föräldrarna och barnet att den kontinueriigt kan följa under
visningen. Även elevvårdskommittén betonar vikten av att kontakten med
Bilaga 9 barn som bereds enskild undervisning och deras hem blir mera regelbun-

den och inte inskränker sig till ett tUlfälle per är.

Enligt kommitténs förslag skall kontrollen avse såväl att barnet får godtagbar undervisning som - vilket innebär en nyhet - att barnets situation i övrigt är tillfredsställande.

De flesta remissinstanser som yttrat sig i frågan instämmer i att kontrollen inte bör begränsas Ull vad som närmast är en kunskapsprövning. Länsskolnämnden i Södermanlands tån, Hultsfreds och SoUefteå kommuner samt elevvårdskommittén betonar vikten av all barnets allsidiga utveckling och helhelssituaUon omfattas av kontrollen. Hultsfreds kommun menar att detta är viktigt, eftersom enskild undervisning kan medföra viss isolering och avskärmning.

Länsskolnämnden i Kronobergs lån efterlyser en närmare förklaring till vad som avses med barnets situation i övrigt och påpekar att ett förtydligande pä denna punkt är viktigt, eftersom brister i förhållanden som omfattas av skolstyrelsens kontroU kan leda Ull ett beslut om åläggande av skolgång. Länsskolnämnden anser också, att om kontrollen skaU avse inle bara undervisningen utan även barnets situation i övrigt - något som länsskolnämnden inte har något emot - en prövning i sådant hänseende bör ingå redan när ställning tas till om barnet skall befrias frän skolgång.

Länsskolnämnden i Jönköpings län anser alt en obligatorisk kontroU av både kunskaper och barnets situation i övrigt skapar bättre föratsättningar att följa barnets utveckling. Länsskolnämnden har emellertid den bestämda uppfattningen att kontrollen endast skall avse sådana förhållanden, varom bestämmelser finns i skoUagen.

En del remissinstanser anser att det måste klariäggas hur, var och av vem kontrollen skall utövas. Synpunkter av detta slag anförs av bl. a. Solna kommun, som menar att vägledning i form av l.ex. särskilda anvisningar krävs, inte minst för alt skolstyrelserna skak kunna göra likartade bedömningar.

Länsskolnämnden i Jämtlands län menar att samarbete med de barnavårdande myndigheterna är av vikt, eftersom kontrollen kan uppfattas som en inspektion av hemmen.

Sollefteå kommun anser att det för en kontroll krävs att föräldrarna såsom underlag redovisar en plan över verksamheten. Enligt kommunen bör kontrollen vara väl dokumenterad. Skolstyrelsen bör eftersträva en samverkan mellan verksamheten i grandskolan och verksamheten med enskild undervisning.

PUgrimsskotans lärar- och föräldraförening motsätter sig de ändringar
som kommittén föreslår i fråga om efterföljande kontroU. Föreningen anför
beträffande lagförslaget i denna del: Här vänder vi oss emot uttrycket
"minst", som inte innebär några som helst beskärningar. Stömingar i
undervisningen skulle därigenom kunna ske dagligen, en gång i veckan
eller när som helst. I förslaget måste framgå att kontrollen endast fär ske i
samråd med föräldrama och på ett sådant sätt att inte undervisningen
170 menligt störs. Vi vänder oss också emot att kontroUen av undervisningen

skall inriktas på att utröna om barnels "situation i övrigt är tillfredssläUan- Prop. 1985/86: 10 de". Lagförslaget ger skolmyndigheterna möjligheter att godtyckligt ingripa mot föräldrarna utan att behöva motivera ingripandet med några rätts- Bilaga 9 liga aspekter. Vi anser att den nuvarande lagtextens lydelse redan ger samhället tillräckliga möjligheter att kontroUera om barnens kunskap är tillfredsställande. Därför anser vi här att en ändring är överambitiös, skadlig, orättfärdig och stridande mot rättsbegreppet.

4.4 Barnets inflytande

De remissinstanser som yttrat sig på denna punkt har i allmänhet ansluUt sig tUl kommkténs instäkning att det inflytande barnet bör ha tillgodoses genom sädana ändringar i gällande lagstiftning på föräldrarättens område som utredningen om barnens rätt har föreslagit i sitt betänkande (SOU 1979:63) Bamets rätt 2. Om föräldraansvar m. m.' En och annan remissinstans vill emellertid att lagstadgad skyldighet att samräda med barnet i frågor rörande enskild undervisning införs i avvaktan på lagstiftning pä grundval av förslaget från utredningen om barnens rätt.

Utredningen om barnens rätt: SEH-kommittén har ansett att om de av oss föreslagna ändringarna i 6 kap. föräldrabalken blir lag skulle någon särskild bestämmelse härom inte erfordras i skoUagen. Vi är härvid av den uppfattningen att man bör överväga att inta en föreskrift om samråd i 35 § skollagen om den nu föreslagna ändringen av paragrafen träder i kraft innan de av oss lämnade förslagen om bestämmelser om med- och självbestämmanderätt för barnet föranleder lagstiftning. Vi vill i detta sammanhang framhålla vikten av att även skolmyndigheten samråder med barnet. Skolmyndigheten bör söka utröna bamets instäUning när det är fråga om att bamet skall befrias från skolgång. Även efter det att sådant beslut fattats bör skolmyndigheten samråda inte bara med föräldrarna utan också med barnet. Det är enligt vår mening angeläget att barnet ges möjlighet att påverka sin situation och detta gäller även i skolan. Det kan finnas anledning att närmare undersöka barnets ställning inom skolan. Vi ämnar därför återkomma till denna fråga i ett senare skede av värt eget arbete.

Elevvårdskommittén menar att det är angeläget, att skolstyrelsen, i samband med den utredning som skall föregå beslut om skolbefrielse för enskild undervisning, söker utröna barnets inställning UU en sådan form av undervisning och i vilken utsträckning samråd skett mellan föräldrar och barn. Detta kan vara viktigt med hänsyn till skolstyrelsens beslut i frågan och den utveckling en ev. enskild undervisning kan få. Enligt elevvårdskommitténs mening bör det framgå av bestämmelserna i 35 8, att föräldrar skak samräda med sina barn före beslul om enskUd undervisning.

' Betänkandet SOU 1979:63 har lagts till grund för prop. 1981/82: 168. Riksdagen
har i januari 1983 fattat beslut med anledning av prop. (LU 1982/83: 17, rskr
1982/83: 131, SFS 1983:47). 171

Prop. 1985/86: 10 Bilaga 10

Bilaga 10 Riksrevisionsverkcts rapport rörande regler om

skolhälsovården

Riksrevisionsverket (RRV) har i juni 1982 avgett revisionsrapporten Granskning av skolöverstyrelsens anvisningar - Skolhälsovård (RRV dnr 1979:1325).

I rapporten föreslås sammanfattningsvis att alla föreskrifter och anvisningar som skolöverstyrelsen har utfärdat inom skolhälsovårdsområdet upphävs eUer omarbetas Ull allmänna råd utom föreskriften om behörig-hetsvUlkor för skolsköterskor. I rapporten framhålls även att bestämmelserna om skolhälsovård i skollagen (SL) och skolförordningen (SO bör kunna göras mindre detaljerade.

Beträffande hälsokontroller anförs bl. a. följande, (s. 28 ff).

Skollagens detaljerade regler om läkarandersökningar har lett till alt skoUäkarna i många kommuner nästan enbart hinner med all utföra de föreskrivna klassundersökningarna, RRV delar den uppfattning som framförts från ett stort antal forskare och skolläkare att hälsokontrollerna tar en alltför stor del av skolläkarnas arbetstid och att värdet av kontrollerna i dag inte står i rimlig proportion Ull kostnaderna. Vissa kommuner följer inte heller skollagens bestämmelser, utan har lagt klassundersökningarna på skolsköterskan. Forskningsresultat indikeraratt hälsokontroller utförda av en välutbkdad skolsköterska inte innebär en sämre skolhälsovård. RRV anser därför att det inte längre finns skäl att bibehålla bestämmelsen om att klassundersökningarna skall utföras av skolläkare.

Vad sedan gäller frågan om i vUka årskurser skolbarnen skall undersökas och vilka moment som skall ingå i hälsokontrollerna är bUden inte lika entydig. Nuvarande minimikrav i SL om tre undersökningar i grandskolan och en i gymnasiet förefaller dock inte att vara ändamålsenliga. Vissa undersökningar t. ex. kontroll av syn och scolios behöver göras oftare, medan ändra undersökningar kan tonas ned,

RRV anser att man bör ha samma synsätt på skolhälsovården som på barnhälsovården och all reglerna om hälsokontroller inom båda dessa områden bör ges i form av allmänna råd. Nuvarande föreskrifter i SL om minst tre hälsokontroller i grundskolan bör därför enligt RRV:s mening upphävas.

En anledning Ull alt RRV anser att man inle bör ha bindande regler om hälsokontroller är att nyttan av vissa undersökningar, l.ex. urinundersökningar, inle är klart belagd och alt nya forskningsresultat snabbi kan komma fram som motiverar en ändring av hälsokontrollemas omfattning och inriktning. Bindande regler ändras ofta inle i takt med ulveckUngen och de kan då hindra lokala strävanden att effekUvisera skolhälsovården. Hälsoproblemen och skolhälsovårdens resurser varierar också mellan olika kommuner. Att centralt föreskriva vkken omfattning och innehåll hälso-kontrokerna skall ha är därför olämpligt,

HälsokontroUerna inom skolhälsovården är UU skillnad frän hälsokon-trollema inom barnhälsovården obligatoriska för alla elever. Bestämmelser härom finns i 25 a 8 5 st SL och 17 8 4 kap, Sf Skolförfattningsutredningen har endast föreslagit vissa redaktionella ändringar av dessa paragra-

172

Bilaga 11

174

Skolhuvudmännens kostnadsansvar i förhållande till eleverna i grundskolan och gymnasieskolan

1 Nuvarande regelsystem i huvuddrag

Enligt 28 8 skoUagen får avgift inte tas ut för undervisningen i grundskolan. Genom hänvisning i 29 8 Ull 28 8 gäller motsvarande för gymnasieskolan.

Av förarbetena tik skollagen framgår att bestämmelsen i 28 8 skollagen om avgiftsfrihet tar sikte pä inskrivnings- och terminsavgifter och att bestämmelsen inte är avsedd att omfatta t. ex. kostnader för undervisningsmateriel (SOU 1961:30 s. 811, prop. 1962:136 s, 76-77).

I 1957 års skolberednings lagförslag fanns en bestämmelse om att kommun i skälig omfattning skall tillhandahålla elev vid grandskolan materiel, som fordras för en tidsenlig undervisning (SOU 1961:30 s. 800, 811 och 820). I propositionen anfördes emellertid att en bestämmelse om tillhandahållande av materiel m. m. åt eleverna kunde inflyta i skolstadgan (prop. 1962:136 s. 86). Numera finns i 2 kap. 27 S första stycket skolförordningen en föreskrift om all elev i grundskolan i skälig omfattning skall ha tillgång till läromedel och annan materiel som fordras för en tidsenlig undervisning.

Att skolhuvudmännen tUlhandahäller läromedel m. m. behöver inte betyda att elevema fär behälla dem som sina. I läroplanen för grandskolan (Lgr 80) och i skolförordningen finns emellertid föreskrifter om s. k. gävoläromedel. Enligt 2 kap. 27 8 andra stycket skolförordningen skall eleverna i grandskolan som gåva få behälla vissa tryckta basläromedel (materiel som täcker väsenUiga delar av ämne, ämnesgrapp eller kursmoment enligt gällande läroplan och är ägnat att ge fasthet och sammanhang i studierna) eller väsentliga hjälpmedel såsom lexikon och kartböcker.

Av intresse för bedömningen av skolhuvudmännens kostnadsansvar är även skollagens bestämmelser om skolplikt och en motsvarande rätt för de skolpliktiga till skolgång i grundskolan samt kommunemas skyldighet att anordna grundskola. För gymnasieskolans del finns beslämmelser om rätt för här i landet bosatta ungdomar, vilka fyller föreskrivna inträdesvillkor, att i mån av Ullgång på plats fä undervisning i gymnasieskolan. Kommuner och landstingskommuner har skyldighet att främja åtgärder i syfte att bereda ungdom undervisning i gymnasieskolan. Enligt 48 8 första stycket skollagen skak kommunema bestrida de kostnader för grandskolan som inte läcks av allmänna medel. 149 8 föreskrivs ett motsvarande kostnadsansvar för kommuner och landstingskommuner som anordnar gymnasieskola. Det nyss redovisade uttalandet i prop. 1962:136 s. 86 om att en bestämmelse om tillhandahåUande av materiel m.m. åt eleverna kunde inflyta i skolstadgan finns i moUvtexten tUl 48 8.

Enligt 25 a 8 skollagen omfattar grandskolan skolhälsovård som skak vara kostnadsfri för eleverna. Detsamma gäker enligt 29 8 sådana studievägar i gymnasieskolan som omfattar minst ett läsår.

Kostnadsansvaret kommuner och landstingskommuner emeUan regleras genom bestämmelser om interkommunal ersättning.

Normak låter skolhuvudmännen eleverna i grandskolan och gymnasie- Prop. 1985/86:10 skolan fä fria skolmälUder. Det är också vanligt att inte bara eleverna i grandskolan ulan också eleverna i gymnasieskolan har fria läromedel och Bilaga 11 annan fri undervisningsmateriel. När regeringen årligen fastställer belopp för interkommunal ersättning (se bilaga 12) anges för elever i grandskolan och gymnasieskolan hur stor del som avser fria skolmåltider och för elever i gymnasieskolan dessutom hur stor del som avser fria läromedel och annan fri undervisningsmateriel.

2 Skolförfattningsutredningen

Bl. a. mot bakgrand av det ansträngda ekonomiska läget har pä senare tid i en del kommuner förekommit diskussion om i vilken utsträckning avgifter får tas ut av eleverna i grundskolan och gymnasieskolan. Diskussionen har gällt kostnader för t. ex. vissa läromedel i gymnasieskolan, skolmälUder och skolskjutsning. Skolförfaltningsutredningen upplyser att det från flera håll har påpekats för utredningen att oklarhet råder om vad som gäller på detta område. Utredningen har analyserat innebörden av gällande bestämmelser och med ledning därav lagt fram förslag till föreskrifter som inte avses innebära någon ändring utan endast förtydligande av vad som nu gäller.

I den nuvarande skollagen används begreppet undervisning Det har en mera vidsträckt betydelse än ordet rent språkligt förmedlar. Flera bestämmelser i skollagen bygger direkt eller indirekt på detta begrepp. Det gäller bl. a. bestämmelserna om att avgift inte fär tas ut för undervisningen i grundskolan och gymnasieskolan.

Skolförfattningsutredningen föreslår alt i stället begreppet utbildning skall användas. Det skall inrymma aU verksamhet som bedrivs i skolans regi i syfte att uppnå skolans målsättning, däri inbegripet att elevema har tillgång till vad som är nödvändigt för alt verksamheten skall kunna bedrivas. På begreppet utbildning bygger bl. a. bestämmelserna om kostnadsfri utbildning i utredningens lagförslag.

Enligt lagförslagets 1 kap. 7 8 första stycket skall utbildningen i grandskolan och gymnasieskolan vara kostnadsfri för eleverna. I samma paragrafs andra stycke finns ett undantag. En kommun eller landstingskommun, som bedriver gymnasieskola, får besluta att eleverna i denna skolform helt eller delvis själva skall bekosta sådana nödvändiga läroböcker, skrivmateriel och andra utbildningshjälpmedel som används för eget brak.

Skolförfattningsutredningen menar att det i skyldigheten alt bekosta utbildning också ligger en skyldighet att bekosta/ör utbildningen nödvändiga läroböcker, skrivmateriel och andra utbiidningshjälpmedel. Genom nyss redovisade 1 kap. 7 8 andra stycket föreslår utredningen ett undantag från denna regel. Det är avsett att innebära en anpassning Ull "vad som faktiskt gäller".

Utredningen framhåller att det krävs ett uttryckligt författningsstöd för
att en kommun eller landsUngskommun skall få ta ut avgift för specialreg
lerad verksamhet. Enligt utredningen behövs därför inte någon bestämmel
se om avgiflsfrihet. Huvudregeln om att utbildningen skall vara kostnadsfri 175

Prop. 1985/86:10 för eleverna har utredningen tagit med i lagtexten för tydlighetens skull. Utredningen har inte sett någon anledning att i sitt lagförslag la med någon

BUaga 11 uttrycklig motsvarighet till bestämmelserna i den nuvarande skollagens

48 8 första stycket och 49 8 om kommunernas och landstingskommunernas principiella kostnadsansvar för sina grandskolor och gymnasieskolor. Utredningen häller i princip skolsocial verksamhet utanför utbildningsbegreppet. Med skolsocial verksamhet avser utredningen skolsociala förmåner såsom skolhälsovård, skolskjutsning och skolmälUder. Tkl skolsocial verksamhet räknar utredningen också drivande av elevhem. Liksom nuvarande lag innehåUer utredningens lagförslag bestämmelser om skyldighet att anordna för eleverna kostnadsfri skolhälsovård (1 kap. 8 8 och 9 kap.). Skolsocial verksamhet i övrigt kan enligt utredningen i vissa fall vara så nödvändig för utbildningen att det redan av åliggandet att bekosta denna följer en skyldighet att utan avgift anordna sädan verksamhet. Men i den mån skolhuvudmännen frivilligt anordnar skolsocial verksamhet får de i princip finansiera verksamheten genom avgifter.

Skolförfaltningsutredningen konstaterar att skolmåltider UU sin art inte kan betraktas som utbildning. Det fmns inte något uttryckligt åliggande för kommunerna att anordna skolmåltider. Det slår därför kommunerna fritt att ta ut avgift av dem som vill utnyttja skolmåltiderna (undantag gäller för måltid i samband med undervisningen i hemkunskap, se 2 kap. 27 S iredje stycket skolförordningen). Ibland anordnas utbUdning på sådant sätt - t. ex. i form av lägerskola - att det i prakUken inte blir möjligt för elevema att få mat annat än genom skolans försorg. Skolmåltiden kan då bli helt nödvändig för att eleverna över huvud taget skak kunna delta i utbildningen. I sådana undantagsfall bör därför skyldighet att tillhandahålla måltider anses,följa av skollagens föreskrift om kommunens skyldighet att anordna utbildning. Följaktligen får då inte heller någon avgift tas ut.

Skolförfaltningsutredningen har i sitt belänkande uttalat att skolhuvudmännen i vissa fall som en direkt följd av åliggandet att sörja för utbildningen kan vara skyldiga att anordna för eleverna kostnadsfri skolskjutsning. Uttalandet avser såväl gällande rätt som utredningens lagförslag.

3 Remissinstanserna

Många remissinstanser har yttrat sig beträffande skolhuvudmännens kostnadsansvar. ÅtskiUiga efterlyser ytterligare preciseringar av vilka skyldigheter skolhuvudmännen har att tillhandahålla oUka anordningar och vilket utrymme som finns för avgiftsbeläggning. De flesta synpunkterna i sak rör läroböcker, skolmåltider och skolskjutsar.

Åtskilliga remissinstanser - bl. a. skolöverstyrelsen och kommunförbunden - anser att det inte bör kunna krävas att eleverna i gymnasieskolan själva skall bekosta nödvändiga läroböcker.

Enstaka remissinstanser anser att skolhuvudmännen bör ha skyldighet att tUlhandahälla och bekosta skolmåltider.

Vad gäller skolskjutsar anser vissa remissinstanser all ersättning bör
kunna tas ut i en del fall, medan andra anser att skolskjutsning i princip
176 alllid skall vara kostnadsfri för eleverna.

Se närmare bUaga 5 avsnitt 3.3.

Bilaga 12 Prop. 1985/86: 10

Elevområden m. m. och interkommunal ersättning BUaga 12 för elever i grundskolan och gymnasieskolan -nuvarande regelsystem i huvuddrag

1 Elevernas fördelning mellan och inom olika skolhuvudmans grundskolor och gymnasieskolor

Bosättning i riket är en föratsättning för skolplikt och motsvarande rätt till skolgång i grandskolan. Bosättning i riket är också en förutsättning för rätt till utbildning i gymnasieskolan. När det gäller gymnasieskolan finns även särskilda föreskrifter om inträdesvillkor och urvalsgrunder.

Härutöver finns bestämmelser som reglerar frågan i vilken kommuns grundskola eller i vilken kommuns eller landstingskommuns gymnasieskola som en elev skall eller får tas emot. Vidare finns föreskrifter om elevernas fördelning pä skolenheter inom kommunens eller landstingskommunens skola. Detta regelsystem är fastlagt genom bestämmelser i skollagen och skolförordningen. Det bygger på att varje kommuns grundskola och varje kommuns eller landstingskommuns gymnasieskola utgör en helhet, även om eleverna är fördelade på flera skolenheter, I huvudsak gäller följande.

Etevområden och hur de bestäms

Upptagningsområdena för kommunernas grundskolor och gymnasieskolor samt landstingskommunernas gymnasieskolor kallas elevomräden. Dessa bestäms genom statliga beslut.

Ett eievområde skall enligt skollagen alltid omfatta den kommun eller landstingskommun som handhar skolans förvaltning. Om det behövs för att åstadkomma en ändamålsenlig organisation av skolväsendet, skall i ett eievområde även ingå en eller flera andra kommuner eller landstingskommuner eUer delar därav.

Enligt huvudregeln bestäms ett eievområde för varje skolform och skolhuvudman. Särskilt eievområde kan bestämmas för viss del av en skolform, såsom för ett stadium i grandskolan eller en studieväg i gymnasieskolan.

Vad gäller gymnasieskolan skall enligt skolförordningen elevomräden i princip bestämmas så, att varje del av landet i fråga om varje studieväg ingår i elevområdet för någon skolhuvudmans skola.

Endast en del av landets kommuner anordnar gymnasieskola. HärtiU kommer att vaije huvudman inom sin gymnasieskola anordnar endast en del av de studievägar som finns inom skolformen. Det finns studievägar som anordnas på endast en eller ett fåtal orter i landet. Därför måste mänga skolhuvudmans gymnasieskolor eller delar av dessa ha elevområden som sträcker sig utanför den egna kommunen eller landsUngskommunen. För vissa studievägar är hela riket eievområde.

177

12 Riksdagen 1985/86. 1 saml. Nr 10. Bilagedel

Prop. 1985/86: 10

Bilaga 12

Beslutsmyndigheter

Det ankommer enligt skollagen på länsskolnämnden alt besluta om elevomräden, om inte regeringen bestämmer annat.

Regeringen har meddelat föreskrifter om att länsstyrelsen skall besluta om elevområde för grundskolans högstadium. Vidare har regeringen i bestämmelser för speciella utbildningar inom grundskolan och gymnasieskolan i vissa fall meddelat föreskrifter om elevomrädenas omfattning. Som exempel kan nämnas föreskrifterna om att hela riket skall vara elevområde för försöksverksamheten med förberedande dansundervisning på grundskolans mellan- och högstadier samt för specialkursen för utbildning av yrkesdansare i gymnasieskolan.

Del finns särskilda föreskrifter för fall där sådana beslut om eievområde som ankommer pä länsskolnämnderna berör kommuner eller landstingskommuner i olika län. Om länsskolnämnderna inte kan enas, skall ärendet enligt skollagen hänskjutas lill regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer. Regeringen har beträffande gymnasieskolan meddelat föreskrifter om att ett sådant ärende skall hänskjutas lill skolöverstyrelsen för avgörande.

Tillhörighet till elevområde

TiU ett elevområde hör - med vissa undantag för grundskolans del -den som är kyrkobokförd inom området. Såsom tidigare nämnts gäller skollagens bestämmelser om rätt till undervisning i grundskolan och gymnasieskolan endast dem som räknas som bosatta i riket. Föreskrifterna om elevomräden fär därför inte aktualitet för andra.

Tillträde tid en viss kommuns etter landstingskommuns skola

Elevområdesindelningen har till syfte alt bestämma i vUken kommuns grundskola eller i vilken kommuns eller landsUngskommuns gymnasieskola någon skall gå. Elevområdestillhörigheten är emellertid inte alltid avgörande.

Enligt skollagens huvudregel för grundskolan skall ett barn tas emot i den kommuns grundskola, till vars elevområde barnet hör. Om särskilda skäl föreligger, skall emellertid i en kommuns grundskola tas emot ett barn, som inte hör till skolans elevområde.

I en kommuns eller landstingskommuns gymnasieskola skall enligt skollagen bland de sökande som uppfyller inträdesfordringarna i första hand las emot de som tillhör skolans elevområde och de för vilka skolan annars av särskilda skäl är den lämpligaste och i andra hand övriga, dock inte den som på grund av elevområdestillhörighet eller särskilda skäl skall mottas i någon annan kommuns eller landstingskommuns gymnasieskola och som kan beredas plats där.

elevområdet för en studieväg vid en kommuns eller landstingskommuns Prop. 1985/86: 10 gymnasieskola sammanfaller helt eller delvis med elevområdet för samma studieväg vid en annan kommuns eller landstingskommuns gymnasiesko- BUaga 12 la. I sädana fall får länsskolnämnden enligt skolförordningen meddela föreskrifter om hur eleverna skall fördelas mellan skolorna. Om frågan berör kommuner eller landstingskommuner i olika län och länsskolnämnderna inte kan enas, skall ärendet hänskjutas till skolöverstyrelsen.

Elevernas fördelning på skolenheter

Om det för en kommuns grundskola finns två eller flera skolenheter, skall eleverna enligt skolförordningen fördelas pä skolenheterna med hänsyn främst till vad som är ändamålsenligt från kommunikationssynpunkt och till vad som krävs för att effektivt utnyttja lokaler och andra utbildningsresurser. AUmänna föreskrifter om fördelningen får meddelas av skolstyrelsen, om inte länsskolnämnden meddelar sådana föreskrifter.

Motsvarande gäller, om det för en kommuns eller landstingskommuns gymnasieskola finns två eller flera skolenheter.

2 Interkommunal ersättning för elever i grundskolan och gymnasieskolan

Nuvarande regelsystem för interkommunal ersättning är fastlagt genom bestämmelser i skollagen, skolförordningen, kungörelsen (1971:339) om ersättning vid samverkan inom skolväsendel och årliga förordningar om vissa ersättningar vid kommunal samverkan på skolväsendels område (senaste förordning i ämnet 1984:646). I huvudsak gäller följande.

En kommun eller landsUngskommun som på grund av skollagens föreskrifter i sin gymnasieskola har tagit emot en elev som inte är kyrkobokförd inom kommunen eller landstingskommunen har rätt Ull s.k. interkommunal ersättning för undervisningen. Det finns en särskild bestämmelse om rätt till sådan ersättning i fall där eleven är vuxen. Interkommunal ersättning skall utges av den kommun eUer landstingskommun inom vilken eleven är kyrkobokförd.

För grandskolan gäller samma system som för gymnasieskolan med vissa speciella undantag.

Kommunerna eller landstingskommunerna kan själva komma överens om den interkommunala ersättningens storlek.

När en sådan överenskommelse inte föreligger skall interkommunal ersättning enligl huvudregeln utgå med belopp som fastställs av länsskolnämnden enligt av regeringen utfärdade anvisningar. Sädana anvisningar finns i kungörelsen (1971:339) om ersättning vid samverkan inom skolväsendet.

Kungörelsen bygger på åtskillnad mellan nettokostnader och merkostnader för en elev. Med nettokostnader för en elev avses skolhuvudmännens samtliga kostnader för driften av viss skolform eller del av skolform med avdrag för statsbidrag samt gävo- och donationsmedel, proportioneUt fördelade pä eleverna. Med merkostnader för en elev avses den del av

179

Prop. 1985/86:10 skolhuvudmännens nettokostnader för undervisningen i viss skolform eller
del av skolform som kan hänföras enbart till undervisningen av en viss
BUaga 12 elev. Om de elever för vilka interkommunal ersättning skall lämnas tiU

skolhuvudmännen regelmässigt uppgår till sådant antal som inverkar på skolans organisation har skolhuvudmännen rätt till ersättning för sina nettokostnader för de aktuella eleverna, I annat fall utgår ersättning för skolhuvudmännens merkostnader.

Beräkningarna av nettokostnader och merkostnader sker i princip läsårsvis. Elevantalet beräknas normalt till medeltalet av antalet elever en vecka efter läsårets början och en vecka före läsårets slut.

Den nämnda huvudregeln med tillhörande reglering i kungörelsen från 1971 har begränsad praktisk betydelse. Om regeringen eller den myndighet regeringen förordnar beträffande viss undervisning har fastställt ersättningsbelopp för elev och läsår eller kurs räknat, skall nämligen i stället det belopp>et Ullämpas. Genom årliga förordningar om schablonbelopp fastställer regeringen vilka ersättningsbelopp som skall Ullämpas kommuner (ej landstingskommuner) emellan, om de inte kommer överens om annat, i fråga om elever i grundskolan och elever pä gymnasieskolans linjer (ej specialkurser).

Enligt den senaste förordningen i ämnet (SFS 1984:646) är för läsåret 1984/85 beloppet per elev och termin 5480 kr för elever i grundskolans årskurser 1—6, 7010 kr för elever i grandskolans årskurser 7-9, 7010 kr för elever på de teoretiska och några av de yrkesinriktade linjerna i gymnasieskolan, 9720 kr för elever på sex yrkesinriktade linjer i gymnasieskolan samt 12020 kr på fem sädana linjer. I beloppen ingår 895 kr för fria skolmåltider. Dessutom ingår i beloppen för elever i gymnasieskola 610 eller 1590 kr för fria läromedel och annan fri undervisningsmateriel,

I händelse av tvist mellan kommunerna om vilket belopp som skak gälla, ankommer det enligt skollagen på länsskolnämnden all efter framslällning bestämma ersättningen.

I de årliga förordningarna anges alltså belopp per elev och termin, inte per elev och läsår som föratsätts i skoUagen. Till skillnad från skollagen innehåUer de ärliga förordningarna vissa bestämmelser om avgörande tidpunkter under terminerna. Enligt den senaste förordningen skall således ersättning för höstterminen 1984 lämnas för den som är elev i grandskolan eller gymnasieskolan den 1 oktober 1984. För vårterminen 1985 är den 1 mars 1985 på samma sätt avgörande.

180

BUaga 13 Prop. 1985/86:10

Uppföljande verksamhet för ungdomar under 18 år Bilaga 13 — nuvarande bestämmelser och deras bakgrund

Utvecklingen före år 1983

Med anledning av propositionen om skolans inre arbete (SIA) beslöt riksdagen våren 1976 all skolstyrelsen i samarbete med den lokala arbetsförmedlingen och sociala myndigheter skulle bedriva en uppföljande studie- och yrkesorientering för att stödja ungdomar under 18 är som efter avslutad grundskola varken studerar eller har arbete (prop. 1975/76: 39, UbU 1975/76:30, rskr 1975/76:367). Della uppföljningsansvar för skolstyrelsen har efter förslag i propositionen om ny läroplan för grandskolan utvidgats till att bli övergripande och alltså omfatta även dem som efter en tid i arbete eller utbildning åter står ulan sysselsättning (prop. 1978/79: 180, UbU 1978/79:45, rskr 1978/79:422). Bestämmelser om uppföljande verksamhet infördes i skolförordningen (1971:235).

Genom riksdagens beslut med anledning av den s. k. ungdomsproposi-Uonen (prop. 1979/80:145, UbU 1979/80:34, rskr 1979/80:363) fick kommuner med gymnasieskola möjlighet att med statligt bidrag anordna upp till fyra veckor långa introduktionsprogram för utbildning samt yrkesintroduktion upp till 40 veckor. Sedermera fick introduktionsprogram och i vissa fall även yrkesintroduktion anordnas även av kommuner som inte har gymnasieskola (prop. 1981/82:125, UbU 1981/82:36, rskr 1981/82:445 och UbU 1981/82:18 och 23, rskr 1981/82:252). Organisatoriskt - dvs. i fråga om skolledning - skulle åtgärderna vara knutna tiU gymnasieskolan eller annan skolform.

I december 1981 slöt arbetsmarknadens parter avtal om s. k, ungdomsplatser. Dessa blev ett komplement till övriga åtgärder för ungdomar under 18 år. Arbetsmarknadsmyndigheterna anvisades medel för statsbidrag till arbetsgivare som anställde ungdomar på ungdomsplatser.

Riksdagen beslöt i juni 1982 att administrationen av bidragsgivningen till ungdomsplatser fr. o. m. den 1 juli 1982 skulle föras över till kommunernas skolstyrelser (prop. 1981/82:150 bil. 4, AU 1981/82:28, rskr 1981/82:392).

Genom 1982 års riksdagsbeslut infördes den 1 juli samma år bestämmelser om uppföljande verksamhet i skollagen (1962:319). Numera finns därför i skoUagens 2 S bestämmelser om att varje kommun skall bedriva uppföljande studie- och yrkesorientering och vidta andra åtgärder till stöd för ungdomar som inte har fyllt 18 är och som efter avslutad grundskola inte genomgår utbildning eller har fast anställning (SFS 1982:455). Enligt 9 a 8 skollagen skall skolstyrelsen ha hand om förvaltning och verkställighet inom detta område, i den mån dessa uppgifter inte tillkommer någon annan enligt bestämmelser som regeringen meddelar eker enligt beslut som avses i 3 kap. 14 S kommunallagen. Paragrafen innehåller också en särskild bestämmelse om att skolstyrelsen skall fullgöra de uppgifter som följer av särskilda föreskrifter om statligt bidrag till åtgärder för utbildning och arbete åt ungdomar under 18 år.

181

Bilaga 13

Efter förslag i budgetpropositionen 1983 har riksdagen beslutat om ett nytt och enhetligt system för statsunderstödd uppföljande verksamhet (prop. 1982/83:100 bU. lOp. D25, UbU 1982/83:21, rskr 1982/83:311).

I samband med det nya systemets införande företogs en översyn av skolförordningens bestämmelserom uppföljande verksamhet.

Numera gäller i fråga om uppföljande verksamhet dels de tidigare redovisade bestämmelserna i skollagen, dels föreskrifter i 2 kap. 30 8 skolförordningen, dels förordningen (1983:583) om statsbidrag UU uppföljningsinsatser för ungdomar under 18 år.

Enligt skolförordningen skall uppföljande verksamhet bedrivas i syfte att ge ungdomarna möjlighet Ull arbete, praktik eller utbildning. Skolstyrelsen skall fortlöpande hälla sig underrättad om ungdomarnas situation. Den har ansvaret för att ungdomarna fär vägledning i hithörande frågor och att andra lämpliga åtgärder vidtas till stöd för dem. Den uppföljande verksamheten skall bedrivas i nära samverkan med berörda lokala statliga och kommunala organ, såsom den offentliga arbetsförmedlingen och socialnämnden.

Enligt den nämnda förordningen om statsbidrag lill uppföljningsinsatser för ungdomar under 18 år lämnas bidrag till kommuner som anordnar verksamhet enligt individuella planer och till arbetsgivare som anställer ungdomar pä ungdomsplatser inom ramen för sådana planer.

Syftet med en individuell plan är att hjälpa den unge alt så snart som möjligt övergå till reguljär utbildning eller stadigvarande arbete. En individuell plan skall innehålla sädana moment av vägledning, utbildning och arbete som bedöms lämpliga i det enskilda fallet. I en individuell plan bör anställning pä ungdomsplats eller annan arbetslivspraktik växla med utbildning, exempelvis lokalt arbetsmarknadsanknutna specialkurser, andra specialkurser i gymnasieskolan eller kurser inom kommunal vuxenutbildning. I varje individuell plan skall ingå uppföljningsprogram som sammanhållande moment. Ett uppföljningsprogram skall innehålla ett eller flera sädana moment som studie- och yrkesorientering, personlig vägledning i hithörande frågor, facklig information och annan arbetslivsorientering.

Skolstyrelsen skall ha det övergripande ansvaret för de individuella planerna. Planerna får dock omfatta insatser som handhas av andra än skolstyrelsen. Verksamheten skall bedrivas i nära samverkan meUan skolstyrelsen, andra berörda kommunala organ och den offentUga arbetsförmedlingen. Ledningen av verksamhet enligt individuella planer kan organiseras fristående eller knytas Ull någon organisation utanför skolan. Skolstyrelsen får också besluta att ledningen helt eller delvis skall knytas tUl en skolenhet med gymnasieskola, kommunal vuxenutbildning eller grundskola.

Bilaga 14 Prop. 1985/86: 10

Fria aktiviteter och samlad skoldag Bilaga 14

1 Bakgrund och syfte

Allmänt om SlA-reformen

SlA-reformen är en samlingsbeteckning för en rad ändringar som riksdagen fattade principbeslut om år 1976 för successivt genomförande med början år 1978 (prop. 1975/76:39, UbU 30, rskr 367). Ändringarna innebar Ull stor dei en vidareutveckling av idéer och företeelser som redan fanns i skolan.

SIA står som förkortning för skolans inre arbete. Reformen syftade främst tUl att ge det inre arbetet bättre föratsättningar till fromma för i första hand elever med svårigheter.

Riksdagsbeslutet innebar ställningstaganden i fråga om bl, a.

nya arbetssätt och arbetsformer som syftar till ökad elevaktivitet och ökat samarbete

riktlinjer för ändringar av läroplanen i syfte att bättre anpassa den till nutida krav (riksdagen fattade år 1979 beslul om en ny läroplan på grundval av ett mera preciserat förslag från regeringen)

samlad skoldag (varom mera i det följande)

allmän fritidsverksamhet i anslutning UU skoldagen

ökad kontakt skola-arbetsliv

decentralisering och ökat lokalt beslutsfattande med en friare resursanvändning (riksdagen fattade är 1978 beslut om ett nytt statsbidragssystem för grundskolan på grundval av ett mera preciserat förslag frän regeringen)

vidgad demokrati med nya beslutsformer (skolans konferenssystem ändrades 1978 pä grundval av 1976 års riksdagsbeslut, varefter riksdagen 1980 för genomförande 1981 fattade beslut om samrådsskyldighet för rektor gentemot företrädare för elever och föräldrar).

Fria aktiviteter

Undervisning enligt kursplanerna för de oUka ämnena i grundskolan skall ha viss omfattning, som framgår av timplanerna. Denna del av skolans verksamhet brukar därför kallas timplanebunden verksamhet. Härutöver har sedan mycket läng tid funnits andra inslag i skolan, såsom morgonsamlingar.

Före SIA-reformen ingick i timplanerna för grundskolans högstadium
tvä veckotimmar (dvs. 80 minuter i veckan) i varje årskurs för vad som
kallades fritt valt arbete. Det fritt valda arbetet syftade lill att ge eleverna
möjlighet alt inom skolans ram — vid sidan av arbetet i obligatoriska
ämnen och tUlvalsämnen — ytterligare odla sina intressen i samband med
utvecklingsbefrämjande aktiviteter. Det kunde innebära att en enskild elev
eller en grapp av elever utförde studieuppgifter eller konkreta uppgifter i
fråga om praktiskt arbete. De kunde exempelvis arbeta i en förening, göra
något åt den egna miljön, hjälpa andra eller vårda djur och växter. De jg3

kunde också bedriva hobbybetonade friUdssysselsättningar,

Prop. 1985/86: 10 I och med SlA-reformen försvann fritt valt arbete ur timplanerna för

grundskolans högstadium.
BUaga 14 Sedan läsåret 1978/79 har eleverna på högstadiet i stället fria aktiviteter i

form av ej timplanebunden verksamhet.

Enligt 1980 års läroplan för grundskolan (Lgr 80) har fr.o.m. läsåret 1982/83 såväl högstadiet som mellanstadiet fria aktivketer, även om samlad skoldag inte införs. För högstadiets del skall de fria aktiviteterna omfatta tid motsvarande fem stadieveckotimmar' och för mellanstadiets del tid motsvarande två stadieveckotimmar (stadieveckotimmar är det sammanlagda antalet veckotimmar för stadiets tre årskurser).

Numera finns i 5 kap. 3 a 8 skolförordningen ett slags definition av fria aktiviteter. Där står: I vissa fall anordnas under skoldagen, utanför lektioner och morgonsamling eller gemensam samling, för eleverna obligatoriska aktiviteter vilka tillsammans med övrig verksamhet under skoldagen bildar en pedagogisk helhet (fria aktiviteter).

Fria aktiviteter anordnas dels enligt de nu redovisade bestämmelserna för högstadiet och mellanstadiet, dels - om samlad skoldag har införts — inom ramen för bestämmelserna om samlad skoldag (se i det följande).

Såsom framgår av Lgr 80 är de allmänna syftena med fria aktiviteter att tillgodose och stimulera elevernas verksamhelsbehov, sociala kontaktbehov och behov av kulturell stimulans, att stimulera elevernas egen föreningsverksamhet och därvid se till att den betraktas och behandlas som elevernas egen angelägenhet, organiserad och ledd av dem själva, att sUmulera till deltagande i skolans beslutsprocesser och gå elevema tillhanda med hjälp av stöd i elevrådsarbetet, att bredda kontakterna med vuxna som är verksamma utanför skolan och att bredda kännedomen om ortens förenings-, kultur- och fritidsliv och stimulera till engagemang och aktivt deltagande i detta.

Meningen är således att de fria aktiviteterna skall befrämja elevemas allmänna utveckling utöver vad som normalt kan ske genom den limplane-bundna verksamheten. Det skall ske på sådant sätt, att en pedagogisk helhet uppnås.

Det bör påpekas att vissa slags verksamheter kan förekomma såväl i form av fria aktiviteter som i form av inslag i timplanebunden verksamhet. Som exempel kan nämnas idrott, musik samt besök av föreningsföreträdare som berättar om sin förening och dess verksamhet.

Samlad skoldag

SIA-reformen innebär bl.a. att kommunerna kan införa s.k. samlad skoldag i grundskolan. Varje kommun får själv utifrån elevernas behov och kommunens ekonomiska, personella och lokalmässiga resurser ta ställning till om samlad skoldag skall införas. Samlad skoldag kan införas i hela grundskolan inom kommunen eller vid endast viss skolenhet eller visst stadium eller viss årskurs i en skolenhet. Såsom framgår av prop. 1975/76:39 s. 257 f. har man med hänsyn tik prakUska och ekonomiska

' I prop. 1984/85; 100 bil. 10 föreslås ändring till tre stadieveckotimmar (s, 18 och
184 146 f.).

problem för kommunerna valt att göra den samlade skoldagen friviUig för Prop. 1985/86:10 kommunerna under en ej bestämd övergångsperiod.

Numera finns i 5 kap. 3 c S skolförordningen följande föreskrifter. Sam- Bilaga 14 lad skoldag innebär att eleverna genom särskilda åtgärder skaU tas on-hand under hela den tid som skoldagen omfattar med stöd av beslut inom gällande tidsram. Fria aktiviieter skall anordnas för eleverna under de delar av skoldagen, som inle tas upp av lektioner eller annan verksamhet som skall förekomma enligt förordningen eller av behövlig tid för vila och mäkid. Tid för fria aktiviieter fär läggas ut även före dagens första lektion eller efter dagens sista lektion. Vid utformningen av den samlade skoldagen bör, särskilt för elever på lågstadiet, eftersträvas att vistelsetiden i skolan för en och samma elev inte växlar under veckans oHka dagar.'

Skolstyrelsen bestämmer efter lokala behov och förutsättningar vilken längd den samlade skoldagen skall ha inom givna lidsramar, dvs. högst 5 timmar 20 minuter för eleverna i årskurserna 1 och 2 samt 8 timmar för eleverna i övriga årskurser. Samlad skoldag kan införas utan att skoldagen för den skull blir längre. I sådana fall anordnas fria aktiviteter pä hälUmmar och under andra uppehåll i den timplanebundna verksamheten. Ibland kan samlad skoldag medföra att skoldagen blir längre. Praktiska och organisatoriska överväganden med hänsyn UU de lokala förhållandena spelar in. Självfallet måste den tillkommande tiden, Hksom den övriga, ha ett pedagogiskt syfte.

Hur den samlade skoldagen och då särskilt de aktiviteterna utformas är beroende av de lokala behoven och förutsättningarna.

Den samlade skoldagen syftar Ull ökade omsorger om elevema och ett mera varierat innehåll i deras skolarbete till främjande av deras allmänna utveckling.

I Lgr 80 betonas att all verksamhet under skoldagen skall präglas av skolans mål och därför har ett pedagogiskt syfte. Den samlade skoldagen är enligl Lgr 80 ett av uttrycken för den helhetssyn som måste anläggas på skolans verksamhet.

Det är främst genom de fria aktiviteterna som den samlade skoldagen kan ge eleverna något utöver vad en annan skoldag tillför dem. \

2 De fria aktiviteternas innehåll

Enligt 5 kap. 3 a 8 skolförordningen är fria aktiviteter sådana obligatoriska aktiviteter utöver lektioner m. m. som Ullsammans med dessa bildar en pedagogisk helhet.

Innehållet i de fria aktiviteter som alltid skall förekomma på mellan- och högstadierna och de fria aktiviteter som är en följd av att samlad skoldag har införts framgår av Lgr 80, som beskriver hur hela den icke timplanebundna tiden disponeras och därför tar upp även inslag av vila m. m.

Meningen är att de fria aktiviteterna skall utformas mot bakgrund av de behov och föratsättningar som föreligger i den enskilda kommunen och vid den enskilda skolenheten.

' Bakgrunden till sistnämnda bestämmelse är bl. a föräldrarnas intresse av så fasta

tider som möjligt. 185

13 Riksdagen 1985/86. 1 saml. Nr 10. Bilagedel

Prop. 1985/86: 10

BUaga 14

186

I läroplanen ges vissa allmäniia riktlinjer och exempel. Där uttalas bl. a följande.

Fria aktiviteter som en naturlig del av skolans verksamhet kan bli ett led, inte bara i utökad och förbättrad omsorg om eleverna, utan också i en förbättring av individualiserings- och slödmöjlighelerna inom skolan. För att lyckas måste skolan både knyta an tik existerande intressen och skapa nya, utvecklande intressen. Skolans personal och ledare i ungdomsföreningar och studieförbund måste pä ett aktivt sätt medverka och informera eleverna om olika möjligheter. Många aktiviteter kan eleverna själva organisera och leda. Undersökningar har visat att elevema ofta väljer slentrianmässigt och att valen styrs av tradition, kön och nöjesindustrins utbud. Skolan bör stimulera Ull nya grepp för att få variation och förnyelse. Idéburna, hobbybetonade, idrottsliga och estetiska verksamheter bör befrämjas liksom en inriktning pä natur- och miljövårdsfrägor. Skolan skaU förmedla kännedom om och kontakt med fritidsgrapper och organisationer utanför skolan. Därigenom kan den ge eleverna bestående intressen som kan leda till en meningsfull fritid. Ensidighet i urvalet bör skolan undvika genom att tillse att fria akUviteter innehåller ett variationsrikt program under läsåret.

Verksamheten kan organiseras i många former. I det följande anges några av dem.

Tid bör anslås för gemensamma samlingar. Dessa kan innehålla informa-
Uon och diskussion, program med kultureUa och sociala inslag, presenta-
Uon av organisationer, föreningar och olika yrkesgrupper. Så långt möjligt
bör de bygga på elevernas egna akUviteter.--------------

Inom varje klass bkdar klassföreståndare och elever tiUsammans ett klassråd. Klassrådets verksamhet är en viktig del av skolans reguljära arbete. Det kan — utom under lektioner - sammanträda under tid för morgonsamling och tid för fria aktiviteter. Tik denna kan också förläggas elevernas egen föreningsverksamhet, l.ex. sammankomster med elevrådet.

Skolbiblioteket bör om möjligt vara Ullgängligt under hela skoldagen. Där kan elevema utveckla sina intressen genom att läsa böcker, tidningar och tidskrifter. Där är ofta skolans bästa utrymme för självständiga studier, för arbete i grupp eller studiecirkel. Kulturnämnd och kulturorganisationer bör kunna utnyttja skolan som forum för kullurakUviteter, utställningar, sagostunder m. m.

Fria aktiviteter måste ge utrymme för elevernas eget ansvar för delar av

arbetet inom skolan.-- Elever och elevgrupper bör hjälpa Ull med

dagliga göromål i skolan. De bör medverka i lokalvård, i biblioteks- och
reproduktionsarbete och utföra enklare reparationer.

---- Äldre elever bör få leda olika grappaktiviteler. Elever bör

kunna della i planeringen och genomförandel av friluftsdagar och lägerskolor.

Under arbete i grapper, ledda av föreningar, lärare, fritidspersonal, kulturarbetare, föräldrar, elever och andra bör eleverna få möjligheter att utveckla olika intressen.

Pä lågstadiet kan man anknyta tkl vad eleverna är vana vid från tiden i förskolan. Gränserna mellan lektioner och fria akUviteter kan bli flytande. Det kan upplevas positivt att under fria aktiviteter få tid att göra färdig en arbetsuppgift som påbörjats under lektionerna. Fri och skapande verksamhet, sång, musik, dramalik, arbete med bild, sagor och korta samHngs-stunder stimulerar fantasi och känsla.

På mekanstadiet och högstadiet - och i många fall redan på lågstadiet -

3 Ledningen av de fria aktiviteterna

Den omedelbara ledningen av fria aktivteter kan handhas av lärare, fritidsledare, särskilt anlitad handledare, föräldrar, föreningsledare m.fl. Även eleverna skall ta aktiv del i planering och ledning av verksamheten. Det kan t. ex. ske genom att äldre elever handleder yngre.

Enligt skolförordningens bestämmelser (14 kap. 9 a 8) är en lärare skyldig att medverka i fria aktiviteter, om läraren kan anses ha förutsättningar för detta och om del erfordras. 1 läroplanens kommentarmaterial sägs all läraren eller specialläraren i mänga fall är den självklare handledaren av fria aktiviteter, eftersom lärarna känner eleverna väl och kan inpassa de fria aktiviteterna som en del i den helhet som skolarbetet skall utgöra.

Uppgifterna för den som leder fria aktiviteter beror givetvis på aktiviter-nas art. I många fall blir det helt enkelt fråga om att visa hur man gör (t. ex. vid idrottande, musicerande, hobbyverksamhet, reparationer). I andra fall kan det vara fråga om att hålla föredrag om t. ex. en viss förenings verksamhet. Skolledningen har ett ansvar för att de fria aktiviteterna leds av därtill lämpade personer pä ett sätt som stämmer med skolans mål.

188

5 Ett rättsfall

Stockholms skoldirekUon beslöt den 1 febraari 1979 att samlad skoldag fr.o.m. läsåret 1979/80 skulle införas i samUiga klasser på lågstadiet i kommunens grundskola. Den 26 aprk 1979 beslöt skoldirektionen i anledning av en av skolförvaltningen lämnad redovisning angående planering för den samlade skoldagen att införandet av sådan pä lågstadiet skulle genomföras successivt under läsåren 1979/80 och 1980/81.

Vid tiden för skoldirektionens beslut gällde beträffande samlad skoldag föreskrifter i 5 kap. 2 S skolförordningen i dess lydelse enligt SFS 1978:588 och anvisningar i Lgr 69.

Besvär anfördes över skoldirektionens beslut den 26 april 1979. Klagandena anförde i huvudsak följande. Innebörden av skoldirekUonens beslut blir att elevema ålagts närvaroplikt i skolan för annan verksamhet än undervisning i skollagens mening. Föreskriften i 5 kap. 2 8 skolförordningen och skoldirektionens beslut saknar stöd i lag och strider även mot regeringsformens bestämmelser om normgivningsmaklen. Det föreligger även en risk för att elevema tvångsvis kan bU utsatta för indoktrinering genom olika politiska och religiösa sammanslutningar. Detta kan innebära ett hot mot den fria åsiktsbildningen och beslutet kan därför även strida mot 1 kap. 1 8 och 2 kap. 12 8 andra stycket regeringsformen.

Målet avgjordes av regeringsrätten den 5 mars 1981 (RÅ812:14). Majoriteten anförde därvid bl. a. följande:

Enligt 5 kap. 2 8 skolförordningen i dess lydelse enligt förordningen 1978:588 omfattar skoldagen 1. för eleverna timplanebunden undervisning i ämnen, 2. obligatorisk verksamhet av annat slag än undervisning i ämnen och praktisk yrkesorientering, om kommunen beslutar det, 3. verksamhet vilken i övrigt skaU förekomma enUgt skolförordningen samt 4. måltids-uppehåk och raster. I 5 kap. 4 8 skolförordningen föreskrivs att i läroplan för grundskolan skall anges mål och rikUinjer för skolans arbete samt aUmänna anvisningar för skolans verksamhet. I läroplanen skak, föratom timplaner och kursplaner för undervisningen i ämnen och för praktisk yrkesorientering, finnas allmänna föreskrifter om obligatorisk verksamhet under skoldagen av sådant annat slag som nämnts under punkten 2 ovan.

Sedan riksdagen i skrivelse anmält sina beslut med anledning av prop. 1975/76:39 angående skolans inre arbete m.m. lät regeringen göra en revidering av mål och riklHnjer i grundskolans läroplan saml faställde härefter i förordning den 18 maj 1978 de delar av läroplan för grandskolan.

som avsåg målen och riktlinjerna samt timplaner. Skolöverstyrelsen utgav Prop. 1985/86:10

härefter i särskild publikation läroplan för grundskolan vUken utöver de

nämnda delarna innehöll anvisningar m. m. Bilasa 14

De nu nämnda föreskrifterna utgör stödet för införandet i grundskolan av den s. k. samlade skoldagen. Den författningsmässiga regleringen grundas bl. a. på ett i lagen 1975:159 om ändring i 55 8 skoUagen ål regeringen givet bemyndigande att meddela föreskrifter, som avses i 8 kap. 3 8 regeringsformen och som gäller arbetets anordnande i grandskolan. Enligt lagrammet fär regeringen även meddela föreskrifter om kommuns befattning med grundskolan samt överlåta ät förvaltningsmyndighet att meddela närmare föreskrifter i nu nämnda hänseenden.

I läroplanens aUmänna anvisningar anges att samhället har ett övergripande ansvar för att barn och ungdomar får växa upp i en miljö som främjar utveckUng. Detta föratsätter en väl fungerande samverkan mellan hem, skola, organisationer, föreningar och andra i samhäUet med ansvar och intresse för barnens och ungdomarnas utvecklingsmiljö. Skolan är en viktig del av denna miljö. Under hela skoldagen måste därför skolan UUsammans med hemmen, föreningslivet och samhället i övrigt ta ansvar för omsorgen om barn och ungdomar. Allt arbete i skolan skall anknyta Ull och i görligaste mån återspegla olika delar av omvärlden, inbegripet den historiska bakgranden. Eleverna bör under skoldagen fä kontakt med vad som sker i närsamhället såsom kommunens kultur- och fritidsulbud, kom-munalpoliUska frågor saml arbetslivet. Företrädare för föreningsliv, fackliga organisationer och för andra verksamheter inom kommunen får därigenom tillfälle att medverka och organisera verksamhet under skoldagen. Skolstyrelsen ansvarar för hur skoldagen utformas och genomförs. Det är en lokal uppgift alt ge den icke timplanebundna delen av skoldagen ett innehåll som svarar mot mål och rikUinjer för skolan.

Den samlade skoldagen utgör en del av de reformförslag som lades fram av utredningen (SOU 1974:53) om skolans inre arbete (SIA). I propositionen 1975/76:39 tog föredragande statsrådet upp SIA:s förslag om samlad skoldag och anförde bl. a. följande. Att ge en samlad skoldag ett för eleverna rikt och differentierat innehåll måste vara en lokal uppgift som skall bygga på de föratsättningar och behov som föreligger i den enskilda kommunen och vid den enskilda skolenheten. Kommunema bör få ansvaret för att utforma en skoldag som förutom undervisningen ger möjlighet till omsorg och fritidsakUviteter av olika slag. Skolan bör inte bara sörja för verksamheten under lektioner eller annan kursplanebunden verksamhet utan också skapa förutsättningar för att eleverna får möjlighet att delta i en för dem meningsfull verksamhet. Hela skoldagen bör utnyttjas och närvaroplikt bör gälla all verksamhet under skoldagen.

I fråga om den samlade skoldagens innehåll framhöll föredraganden bl. a. De nya verksamheterna under skoldagen bör kunna leda Ull en förnyelse av skolarbetet. Genom att väva in olika verksamheter i varandra kan man uppnå ett arbetssätt som är obundet av de arbetsformer som i dag präglar skolan. Föreningslivets arbetssätt och beslutsformer kan därvid utgöra en källa tUl förnyelse. Föreningslivels medverkan måste ske pä deras egna villkor och bygga på ett förtroende från samhällsorganens sida. Jag vUl också understryka vikten av att eleverna får möta representanter för folkrörelsen i undervisningen. Med sin erfarenhet och sitt engagemang har folkrörelseföreträdarna goda föratsättningar att berika undervisningen och levandegöra aktuella frågeställningar. Det kan t. ex. ske när företeelser behandlas där folkrörelseföreträdare har speciell sakkunskap eller där skilda värderingar skall belysas.

189

Prop. 1985/86: 10 Föredragande statsrådet uppehöll sig mera utförligt vid föreningsverk-

samheten och dess betydelse för skolarbetet samt anförde härom bl. a.

BUaga 14 FöreningsHvets betydelse för skolan har understrukits av både barnstuge-

utredningen och SIA. Även flertalet remissinstanser har uttalat sin positiva inställning till föreningslivets medverkan i verksamheten. Såväl socialstyrelsen som skolöverstyrelsen och kommunförbundet framhåller det viktiga i att ungdomsorganisationerna ges möjlighet att medverka i verksamhet under skoldagen. Även LO och TCO m.fl. tillstyrker förslaget om föreningslivets medverkan men betonar samtidigt vikten av att organisationernas medverkan fär ske på deras egna villkor och utan inblandning eller styrning av myndigheter eUer institutioner. Mot bakgrunden av den vilja som föreningslivet visat till att öka sina insatser anser jag det vara av stor vikt att skolan Ukmötesgår föreningarnas önskan att engagera sig i skolan. Del är därför naturUgt att skolan och dess ledning stöder elevernas föreningsverksamhet. Även om föreningslivets verksamhet till övervägande del kommer all bedrivas under den allmänna fritidsverksamheten dvs. efter skoldagens slut, är del angeläget all föreningarna bereds möjlighet alt organisera verksamhet under skoldagen. I likhet med flera remissinstanser delar jag uppfattningen att om det finns föreningar som i en skola kan överta verksamhet som eljest binds av bestämmelser i skollag, skolförordning eller läroplan kommunen bör avstå från egna konkurrerande verksamheter. Detta bör dock inte hindra att även kommunen går in i samma skolenhet bl. a. för att komplettera utbudet så att eventuell ensidighet i verksamheten undviks. Föreningarnas verksamhet under skoldagen får inte strida mot skolans mål och rikUinjer. Är detta villkor uppfykt, anser jag att de bör kunna bedriva sin verksamhet på egna viUkor. Den förenings-drivna verksamheten under skoldagen bör ske i grupper. Eleven själv bör i samråd med hemmet anmäla sig till en eller flera grupper med verksamhet som pågår olika veckodagar under verksamhetsperioden.

Klagandena har i målet gjort gäUande att barnen genom skolförordningens föreskrifter om den samlade skoldagen föreläggs en närvaroplikt i skolan för annan verksamhet än undervisning i skoUagens mening och alt detta strider mot bestämmelsen i 2 kap. 8 8 regeringsformen om skydd mot frihetsberövande och om rörelsefrihet. Begränsning av den fri- och rätUghet som avses i nämnda lagrum kan enligt 2 kap. 12 8 regeringsformen ske endast genom lag, vilken lag därtill skall vara tikkommen i den särskilda ordning som avses i 12 8 iredje stycket. Om tvånget att fullgöra skolplikt är att se som en begränsning av rörelsefriheten, är skolförordningens föreskrifter om den samlade skoldagen grundlagsstridiga, oavsett huruvida föreskrifterna avser den i skokagen angivna verksamheten eller ej. Delegerad normgivning är nämHgen inle Ullåten som medel alt inskränka den grundlagsskyddade rörelsefriheten.

SkolpHktens förhållande till 2 kap. 8 § regeringsformen framgår ej direkt av grandlagen. Inte heller förarbetena lill denna innefattar något klarläggande av frågan. Före UUkomsten av skokagen (1962:319) var skolplikten för barn i allmänhet inte fastslagen i samfåUt stiftad lag utan reglerad i stadgor utfärdade av Kungl. Maj:t. När bestämmelser om skolplikt upptogs i skollagen, motiverades detta med att det ansågs naturligt att, oavsett om man uppfattade skolplikten som en ren skyldighet eller huvudsakligen som en förmän, de principer fastsläs i lag som gäller den enskUdes förhållande tUl samhället och vilka fått ett uttryck genom Sveriges anslutning tiU artikel 2 i tiUäggsprotokoUet den 11 januari 1952 till Europarådets konvention angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (prop. 1962:136 s. 52 jfr s. 22-24). Föreskrifter om undervisning

190 och utbildning får enligt 8 kap. 7 8 första stycket 6. regeringsformen efter

bemyndigande i lag överlämnas till regeringens normgivningskompetens Prop. 1985/86:10 utan hinder av att de hör till del primära lagomräde som avses i 3 § av kapitlet, dvs. utgör föreskrifter om förhållandet mellan enskilda och det Bilaga 14 allmänna och gäller åligganden för enskilda eller i övrigt avser ingrepp i enskildas personliga eller ekonomiska förhållanden. Såvitt gäller bl. a. grundskolan och arbetet där har såsom tidigare nämnts sådant bemyndigande givits i 55 8 skollagen. Vad här anförts om motiven till att skolplikten 1962 överfördes till lag och om regeringsformens föreskrifter rörande normgivningskompetensen i fråga om undervisning och utbildning talar för att skolplikten inte hör till de ämnen om grandläggande fri- och rättigheter som är förbehållna det obligatoriska lagområdet. Den torde i stället såsom utgörande en del av grundskolans ämnesområde vara att hänföra till fråga som efter bemyndigande i lag fär överlämnas till regeringens normgivning. Klagandenas påstående att skokörordningens föreskrifter om den samlade skoldagen är grundlagsstridiga av det skälet att de inskränker rörelsefriheten enligt 2 kap. 8 8 regeringsformen är därför inte riktigt.

Det i skollagen givna bemyndigandet för regeringen att meddela föreskrifter som avses i 8 kap. 3 8 regeringsformen och som gäller arbetets anordnande i grandskolan kan uppenbarligen inte avse annan verksamhet än den undervisning varom skollagen innehåller föreskrifter. Utifrån denna synpunkt har del betydelse huruvida den samlade skoldagen, såsom klagandena gör gällande, avser annat än undervisning i skollagens mening.

I skollagens första paragraf anges i allmänna ordalag målsättningen för den av samhället bedrivna skolverksamheten. Det sägs här att den genom samhällets försorg bedrivna undervisningen av bam och ungdom har Ull syfte att meddela eleverna kunskaper och öva deras färdigheter samt i samarbete med hemmen främja elevernas utveckling till harmoniska människor och till dugliga och ansvarskännande samhällsmedlemmar. Den närmare innebörden av vad som härvid menas med undervisning belyses i prop. 1962:54 angående reformering av den obligatoriska skolan m.m. Vad föredragande departementschefen därvid uttalade kom till uttryck i den första läroplanen för grundskolan (SFS 1962:480). I denna underströks att skolans uppgift inte endast är att bibringa kunskaper i olika ämnen. Skolans uppgift, framhöUs det, sträckte sig längre än sä och innefattade även elevernas individueUa och sociala fostran. I begreppet fostran inbegrep läroplanen inte blott själva undervisningen och dess innehåll utan alla de skiftande möjligheter tUl påverkan på individen, som skolarbetet och skokivet i alla dess yttringar erbjöd och som skolan borde utnyttja. Vidare framhöUs att skolans uppgifter måste fortlöpande omprövas sä att de ständigt hölls tidsenliga; skolans egen utveckling borde försiggå i takt med samhäUets.

Det är mot bakgranden av det nyss sagda tydligt att ordet undervisning i skoUagen får ges en tämligen vidsträckt tolkning. Lika klart är det att skolan genom den samlade skoldagen tillförts ett nytt element av väsentlig betydelse. Såsom föredragande statsrådet framhöll (prop. 1975/76: 39) har man genom att väva in olika verksamheter i varandra syftat till alt uppnå ett arbetssätt som är obundet av de arbetsformer som tidigare präglat skolan. Föreningslivets arbetssätt och beslutsformer har därvid ansetts såsom en käUa Ull förnyelse. Tidigare gällde att verksamheten i skolan var helt utformad efter föreskrifter och riktlinjer som fastställts av riksdag och regering samt av skolöverstyrelsen. Skollagen, skolförordningen och läroplanen med dess mål och riktHnjer för skolan utgjorde ett sammanhäUet system med en central styrning av skolan. Det var skolans egen personal, rektorer, lärare m.fl., som i samarbete med hemmen hade ansvaret för att

191

Prop. 1985/86:10

BUaga 14

skolarbetet bedrevs i enlighet med de cenlrak fattade besluten. I denna ordning låg en särskild garanti för förverkligandet av läroplanens krav på saklighet och objektivitet. Enligt skollagen avsåg det lokala inflytandet i huvudsak frågor rörande ordningen vid skolenheterna samt uppgiften att förse skolan med lokaler, inventarier och utbildningsmateriel. Inflytande över den pedagogiska verksamheten i skolan hade skolstyrelsen endast i så måtto att den skulle tikse att verksamheten fortgick enligt gällande föreskrifter.

I och med införandet av den samlade skoldagen har det blivit en lokal uppgift att svara för den icke timplanebundna delen av skoldagen. Kommunen skall därvid engagera även andra än skolans personal. Företrädare för föreningslivet avses skola spela en framträdande roU och fä verka på egna viUkor förutsatt att deras verksamhet är förenlig med skolans mål och rikUinjer och sålunda sker med iakttagande av läroplanens krav på saklighet och objektivitet. Bland de föreningar som avses fmns sådana som företräder klart formulerade politiska eller religiösa åsikter. Deras självklara uppgift är att verka för sina program och att påverka opinionen. Att ge dem rätt all inom skolan verka på egna villkor så länge de är förenliga med läroplanens krav pä saklighet och objektivitet innefattar en motsägelse. Det ökade lokala inflytandet över skolan och skolpliktens utvidgning till all omfatta de oHka aktiviteter som den samlade skoldagen innesluter måste anses som en genomgripande reform av skolan. Det är en öppen fråga om skoUagens bemyndigande, som stöder sig pä 8 kap. 7 8 första stycket 6. regeringsformen, medger regeringen att Ull alla delar besluta om ändringar av detta slag eller om det utvidgade innehållet i skollagen bort komma till uttryck i lag som stiftas enligt 8 kap. 3 8 regeringsformen. Det kan dock från författningsmässig synpunkt inte anses uppenbart fel att genomföra reformen på sätt som skett. Skoldirektionens beslut att tillämpa skolförordningens beslämmelser om den samlade skoldagen är därför inte grand-lagsstridigt av det skälet att bestämmelserna gär utöver bemyndigandet i 55 8 skollagen.

Klagandena har vidare gjort gällande att den samlade skoldagen i praktiken kan komma all innebära alt barnen tvångsvis blir utsatta för indoktrinering genom föreningar och sammanslutningar. Enligl 2 kap. 2 8 regeringsformen är varje medborgare gentemot det allmänna skyddad mot tvång all deltaga i sammankomst för opinionsbildning. Vissa av föredragande statsrådet i proposiUonen 1975/76:39 gjorda uttalanden kan vara ägnade att skapa osäkerhet om den samlade skoldagens förhållande Ull det nämnda grandlagssladgandet. I läroplanens anvisningar rörande den samlade skoldagen har dock inte intagits någon föreskrift som strider mot stadgandet. Skoldirektionens klandrade beslut innebär ej att grandskolans elever ålagts närvaro i strid mot föreskriften i 2 kap. 2 8 regeringsformen och är ej heller oförenligt med den fria åsiktsbildningen.

Länsskolnämnden utgörs av nio ledamöter, som utses för tre år, räknat från och med den 1 januari året efter det, då val i hela riket titt landsting och kommunfullmäktige har ägt rum. Av ledamöterna skall två utses av regeringen, varav en bland företrädare för arbetsgivare och en bland företrädare för arbetstagare inom länet, samt en av skolöverstyrelsen och en av länsstyrelsen. Fem ledamöter skatt väljas av landstinget. I Gottands län skall fem ledamöter utses av kommunfullmäktige i Gottands kommun. Omfattar annat tån kommun, som ej titthör landstingskommun, skatt tre ledamöter utses av landstinget och två ledamöter av kommunfullmäktige .

För var och en av de ledamöter som utses av regeringen, skolöverstyrelsen och länsstyrelsen skatt en suppleant utses. För de ledamöter som väljs av landstinget etter kommunfullmäktige skall lika många suppleanter väljas. Suppleanterna skall utses för samma tid som ledamöterna.

Ledamöterna och suppleanterna skall vara bosatta inom lånet. Om villkor i övrigt gäller vad regeringen föreskriver.

Landstinget skaU välja fem av ledamöterna i länsskolnämnden. I Gotlands län skall fem ledamöter utses av kommunfullmäktige i Gottands kommun. I Göteborgs och Bohus tån samt i Malmöhus län skatt tre ledamöter utses av landstinget och två ledamöter av kommunfullmäktige i Göteborgs respektive Malmö kommun. För de ledamöter som väljs av landstinget etter kommunfullmäktige skall lika många suppleanter väljas.

Ledamöter och suppleanter som väljs enligt första stycket skaU utses för tre år räknat från och med den 1 Januari året efter det när allmänna val titt landsting och kommunfullmäktige har ägt rum. De skall vara bosatta inom länet. Om villkor i övrigt gäller vad regeringen föreskriver.

Prop. 1985/86:10 Innehåll Del B

Bkagor tkl regeringsprotokollet den 6 juni 1985 (lagrädsremiss om ny skollag m. m.)

Bilagal Skollagen (1962:319) .............................. .. 3

Bilaga 2 Utdrag av lagen (1967:940) angående omsorger om vissa

psykiskt utvecklingsstörda ....................... 16

Bilaga 3 Sammanfattning av skolförfattningsutredningens betänkan
de (Ds U 1981:4) Skollagen ....................... .. 24

Bilaga 4 Skolförfattningsutredningens lagförslag ...... 26

BUaga 5 Sammanställning av remissyttrandena över skolförfatt
ningsutredningens betänkande (Ds U 1981:4) Skollagen .. 37

Remissinstanserna ............................................. .. 37

SammanstäUningens disposition m. m....................... .. 38

1 Remissinstansemas allmänna instäUning ............. .. 38

2 Lagens uppbyggnad, terminologi m. m.................. 41

2.1 Lagform när sädan inte krävs ..................... 41

2.2 KapiteHndelning m. m.................................. 41

2.3 Språk m.m................................................ 42

2.4 Föräldrar, vårdnadshavare m. m.................... 43

2.5 Inseende och tiUsyn .................................. .. 44

2.6 Skola och skolform..................................... .. 45

2.7 Ordet skolplikt ........................................ 45

2.8 Utbildning - begreppet och dess benämning .. .. 45

2.9 Innebörden av att vara bosalt i rikel ........ 47

3 I kap. Allmänna föreskrifter .............................. 48

3.1 Skollagens tillämpningsområde m, m............... 48

3.2 Den s. k. målparagrafen ............................ 50

3.3 Skolhuvudmännens kostnadsansvar .............. 51

3.3.1 Allmänna synpunkter ........................... 52

3.3.2 Läroböcker, skrivmateriel och andra utbildningshjälpmedel 54

3.3.3 Skolmåltider ....................................... .. 58

3.3.4 Lägerskola och andra särskilda arrangemang 59

3.3.5 Skolskjutsar ..................................... 59

3.3.6 Skolhälsovård ................................... 60

4 2 kap. Kommunernas och landstingskommunernas skolledning 61

4.1 Vissa redaktionella frågor .......................... . 61

4.2 Skolstyrelsen och utbildningsnämnden ......... . 62

4.3 Planeringsråd och yrkesråd ........................ . 63

4.3.1 Benämningen planeringsråd ................. . 64

4.3.2 Behovet av bestämmelser om planeringsråd och yrkesråd 64

4.3.3 Yrkesråd i landsUngskommuner .............. 65

4.3.4 Uppdrag åt planeringsrådet att fullgöra yrkesrådsuppgifter 65

4.4 Skolchef................................................... 69

5 3 kap. Centrala och regionala myndigheter ......... 71

5.1 AUmänna synpunkter ............................... . 72

5.2 SÖ:s uppgifter ....................................... . 72

5.3 Länsskolnämndernas sammansättning ............ 72

5.4 Länsskolnämndernas uppgifter ..................... 73

194

6 4 kap. Elevomräden ...................................... 74 Prop. 1985/86: 10

6.1 Allmänt ................................................. 75

6.2 FaststäUande av elevomräden..................... 75

6.3 Tillhörighet till elevområde ........................ 76

6.4 Skolgång i annan skola än det egna elevområdets 76

6.4.1 Förutsättningarna ............................ 76

6.4.2 Beslutande myndighet ....................... 79

6.4.3 Besvärsrätl för den enskilde och för hemkommunen 80

6.5 Interkommunal ersättning ......................... 81

6.5.1 Kostnadsansvaret och dess koppling Ull kyrkobokföringen 81

6.5.2 Ersättningens storlek m. m.................... 82

6.5.3 Tvister om rätt UU ersättning och om ersättningens storiek 82

6.6 Fosterhemsfallen .................................... 84

6.7 Vissa redaktionella frågor ......................... 85

7 5 kap. Grundskolan ......................................... 86

7.1 Skolplikt och rätt till utbildning .................... 86

7.2 Skolmognad och skolstart ......................... 86

7.3 Skolgångens avslutande före skolpHktens upphörande 87

7.4 Vårdnadshavares ansvar .......................... . 88

7.5 Vite och hämtning ................................... . 88

7.5.1 Bör tvångsmedlen finnas kvar? ........... 88

7.5.2 Beslutande myndigheter .................... . 94

7.5.3 Verkställighetsfrågor ......................... . 98

7.5.4 Vissa redakUonella frågor ................... . 98

7.6 Alternativa kurser m. m............................... 99

7.7 Befrielse från vissa inslag i utbildningen ....... 100

8 6 kap. Specialskolan ....................................... . 102

8.1 RedakUonella frågor................................... 102

8.2 Sakfrågor ................................................ . 102

9 7 kap. Gymnasieskolan ................................... . 103

9.1 RedakUonella frågor ................................ . 103

9.2 Tillträde och intagningsnämnder .................. . 103

9:3 Befrielse frän vissa inslag i gymnasieskolans utbildning ,,, 105

9.4 Övrigt .................................................. 106

10 8 kap. Enskilda skolor och privatutbkdning ........... 106

10.1 Godkännande av enskUda skolor m. m............ 106

10.2 Privatutbildning ....................................... 107

10.2.1 Termen privatutbildning .................... 107

10.2.2 Definition m. m.................................. 108

10.2.3 Övrigt ........................................... 108

10.3 Särskild inspektionsrält m.m. mot vissa skolor 111

11 9 kap. Skolhälsovård ..................................... 112

11.1 Allmänna synpunkter ................................ 112

11.2 Skolformer m.m. med skolhälsovård ............... 114

11.3 Målsättningen för skolhälsovården ................ 114

11.4 Undersökningar och undersökningstiUfällen ..... 115

11.5 Elever i specialskolan och andra handikappade 116

11.6 Övrigt .................................................... 116

12 10 kap. Övriga föreskrifter 117

12.1 Överklagande av beslut ............................ 117

12.2 Bemyndiganden m.m................................... 118

13 Vissa ytterligare frågor 121

13.1 Saklighet, åsiktsfrihet, föreningsmedverkan m. m 121 195

Prop. 1985/86:10 13.2 Allmänna föreskrifter om uppträdande i skolan, agaförbud

m.m........................................................ 124

13.3 Skolans elevvård .................................... 126

13.4 Handikappade........................................... 126

13.5 Samer och andra etniska minoriteter .......... 126

13.6 Avstängning och förvisning m, m.................. 127

13.7 Sekretessfrågor ...................................... 127

13.8 Elevs arbetsrättsliga ställning .................... 127

13.9 Nu aktuella följdändringar i andra författningar 128

13.10 Författningsändringar på sikt ....................... 128

Bilaga 6 SkoladministraUva kommitténs PM 29 såvitt gäller frågan

om tvångsmedel ..................................... 131

BUaga 7 Sammanställning av remissyttrandena över Skoladministra
Uva kommitténs PM 29 sävkt gäUer frågan om tvångsmedel 132
Remissinstanserna ............................................. 132

1 Remissutfaket i stort ......................................... 132

2 Remissinstanser med anknytning till rättsväsendel . 133

3 Den statliga skoladministraUonen ....................... 134

4 Kommuner m. fl................................................. 136

5 Andra remissinstanser ...................................... 138

BUaga 8 SEH-kommitténs betänkande (Ds U 1980:3) Enskild under
visning enligt 35 8 skokagen ..................... 141

1 Direktiven ....................................................... 144

2 FuUgörande av skolplikten ............................... 144

3 Historisk UUbakablick ...................................... 144

4 Bakgranden till uppdraget .................. ;............ 149

5 Frekvensundersökningen.................................... 150

6 Folkrätlsliga och andra aspekter på enskild undervisning enligt

35 8 skollagen .............................................. 152

7 Avgränsning mellan enskild skola och enskUd undervisning 155

8 TUlsyn ......................................................... 158

9 Om barnets rätt ............................................. 160

10 Kommitténs författningsförslag ........................ 161

Frekvensundersökningen, sammanställning ............... 163

Bilaga 9 SammanstäUning av remissyttrandena över SEH-kommitténs betänkande (Ds U 1980: 3) Enskild undervisning enligt

35 8 skollagen ....................................... 164

Remissinstanserna ............................................. 164

1 Remissutfallet i stort .......................................... 164

2 Allmänna synpunkter frän posiUvt inställda remissinstanser 165

3 AUmänna synpunkter av kritisk natur .................... 165

4 Synpunkter i särskilda frågor ............................. 167

4.1 Ytterligare om gränsdragningen mellan enskild undervisning och enskild skola 167

4.2 Anmälningsskyldighet och prövning av föratsättningarna för befrielse från skolgång .................................................................. 168

4.3 Den efterföljande kontroUen .................. .... 169

4.4 Barnets inflytande ...................................... 171

Bilaga 10 Riksrevisionsverkets rapport rörande regler om skolhälso
vården ................................................ 172

Bilaga 11 Skolhuvudmännens kostnadsansvar i förhållande Ull ele
vema i grundskolan och gymnasieskolan ...... 174

1 Nuvarande regelsystem i huvuddrag .................... 174

2 Skolförfaltningsutredningen ............................... 175

196 3 Remissinstanserna ........................................... 176

Bilaga 12 Elevområden m.m. och interkommunal ersättning för ele- Prop. 1985/86:10
ver i grundskolan och gymnasieskolan — nuvarande regel
system i huvuddrag ................................. 177

1 Elevernas fördelning mellan och inom olika skolhuvudmans grundskolor och gymnasieskolor ...................................................................... 177

2 Interkommunal ersättning för elever i grundskolan och gymnasieskolan 179

Bilaga 13 Uppföljande verksamhet för ungdomar under 18 år - nu
varande bestämmelser och deras bakgrand 181

Bilaga 14 Fria aktiviteter och samlad skoldag ......... 183

Bilaga 15 Förslag till lag om ändring i skollagen (1962:319) - ej

remitterat Ull lagrådet ............................. 193

BUaga 16 Lagrådsremissens lagförslag, se del A

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1985 197

	- Q
T3	= .:- o„--g
CA	.CL, O
X)	"idN.ä.S
OQ 'c > 1	Länen C I, K,N, S, U, W. har inga redovisa