Motion till riksdagen
1985/86:Kr271

Ingela Mårtensson och Margitta Edgren (fp)
Ökat stöd till kulturinstitutionerna i Göteborg och Malmö

Självklart utgör Göteborg en huvudstad i sin stora västsvenska region. Storan
är Västsveriges opera. Göteborgs teatrar och museer är motsvarigheten för
Västsverige till Stockholms för Uppsverige och Skånes för Sydsverige Norrland
har ju dessvärre ingen kulturmetropol!

För mig framstår det därför som alltmer orättvist att Göteborg - och för
den del också Skåne - ska bära mycket tyngre bördor av regionala eller
nationella kulturinstitutioner med egna kommunala medel än Stockholm
behöver göra. Självklart ska vi ha en huvudstad som är centrum för landets
kulturliv - annars kan vi kasta allt över bord. Jag vill inte avlöva våra
nationella institutioner. Men det vore samtidigt en orimlig konsekvens av
dyrtid och knapphetsekonomi att Västsverige och Sydsverige ska tvingas se
sitt kulturliv alltmer avrustat. Medan Stockholm genom att de nationella
institutionerna trots allt är ganska fridlysta - och bör vara det - går helskinnat
ur svältåren även om både staden och landstinget gör verklighet av sina hot
att skära i sina kulturanslag.

På ett orättvist sätt har Göteborg fått bära den dubbla nesan att skällas ut
både för att man snålar på institutionerna och är ogin mot fria kulturarbetare
och grupper.

Men jag undrar hur det hade sett ut i Stockholm, som hittills varit flott med
stöd till det fria kulturlivet, om staden och landstinget haft samma förpliktelser
för stora scener och muséer som Göteborg och Malmö. Och om inte
staten dessutom via en rad olika stödformer gett fria grupper och konstutövare
den ofta minimala men ändå grundläggande tryggheten?

Så skrev kulturrådets ordförande Anders Claeson 1981 i debattskriften
Kultur i kristid - bedrar snålheten visheten? (Kulturpolitisk debatt 5) Denna
iakttagelse är fortfarande högst aktuell om inte ännu mer.

Göteborg och Malmö har reagerat på vad man upplever som orättvisor i
skatteutjämningssystemet m. m. Gemensamt presenterades för budgetministern
1980 utredningen Storstadsekonomi, där man pekade på främst
storstädernas sociala struktur och regionala funktion, bl. a. med tanke på
fritid och kultur. Dessa faktorer skapar stora kommunala kostnader, som
system för skatteutjämning och statliga kulturstöd inte tagit hänsyn till.

För att belysa detta förhållande och se om det skett någon förändring sedan
1981 i enlighet med de synpunkter som kulturrådets ordförande då gjorde,
har vi gjort vissa jämförelser mellan årets budgetproposition och den som
presenterades för fem år sedan.

Vi har valt att jämföra anslagen för teater-, dans- och musikinstitutioner.
Om man räknar in bidragen till Dramaten och Operan fick Stockholm för
budgetåret 1982/83 cirka tre gånger så stort bidrag till sådana institutioner

som Göteborg och Malmö har sammanlagt. Regeringens budgetförslag visar
att förslagen för nästa budgetår leder till ungefär samma resultat. En
översiktlig beräkning tyder närmast på att det relativt sett skulle ha skett en
försämring för Göteborg och Malmö i förhållande till Stockholm.

I kulturrådets rapport Kommunerna, staten och kulturpolitiken redovisas
bl. a. kultursatsningar i olika delar av landet. Statens andel av de samlade
kulturinsatserna 1981 varierade i länen mellan 24 och 16 %. Om man i
Stockholms län inkluderar statsutgifterna för de centrala kulturinstitutionerna
var statens andel där mycket stor, drygt 40 %. Det överenstämmer i stort
med vår egen tidigare beräkning.

Vid en jämförelse mellan budgetåren 1974/75 och 1981/82 konstaterar
kulturrådet att av det statliga resurstillskottet har endast 17 % gått till de
regionala institutionerna. Det kommenteras med att merparten av satsningarna
på den nationella nivån inte i första hand avsett att utöka verksamheten
utan snarare värna om en redan uppbyggd standard på en befintlig
verksamhet.

Vidare framgår att, om man bortser från de nationella institutionerna, har
statliga bidrag till institutioner i de tre storstadslänen minskat med ca 10
procentenheter. Satsningarna har i stället lett till att bl. a. Norrlandslänen
fått en större andel av de regionala resurserna.

Kulturrådet har i rapporten Kommunernas kulturkostnader 1983 bl. a.
studerat skillnaderna i olika regioner. Där framkommer att Storgöteborg och
Stormalmö satsar mest av kommunala medel på kulturen i relation till antalet
invånare - 441 kr. per invånare jämfört med 382 för hela riket och 428 för
Stockholm.

Riksrevisionsverket har granskat statlig förvaltning av kultur och 1984
publicerat resultaten i rapporten Utbud av teater och dans. Frågan gällde om
statliga organ (kulturrådet, SÖ, socialstyrelsen, riksteatem, Operan, Dramaten
m. fl.) uppfyllt 1974 års kulturpolitiska mål när det gäller att sprida
utbudet av teater och dans geografiskt och till s. k. eftersatta gruper. Bl. a.
ges följande bild av utvecklingen:

Teater- och dansutbudet (har) i undersökta avseenden inte utvecklats i
enlighet med statsmakternas intentioner. Trots ett under perioden kraftigt
resurstillskott har antalet föreställningar inte ökat och antalet besök minskat
markant. De kulturpolitiska ambitionerna om att få till stånd en ökad
spridning av utbudet geografiskt och till s. k. eftersatta grupper har, såvitt
framgår av befintligt underlag, inte tillgodosetts. Däremot finns entydiga
uttryck för motsatt utveckling.

Av statsbidragen har Stockholms kommun under perioden 1975/76 —
1981/82 fått ökad andel - av tillskottet har Stockholm fått 75 %.

För de tre statliga teatrarna konstateras att statens reella kostnad per
föreställning har stigit med 21 % och per besök med 28 %, vilket delvis beror
på färre föreställningar och besök men också på att staten försett teatrarna
med ett sammantaget tillskott på 25 milj. kr. - en faktisk bidragsökning på
9 % från 1975/76 till 1981/82.

När det gäller de fria grupperna har också här Stockholm fått en ökad
andel av statsbidraget.

Mot. 1985/86

Kr271

7

Riksrevisionsverket är mycket kritiskt till framför allt kulturrådets sätt att
fördela de statliga kulturbidragen: ”Kulturrådet har inte i tillräcklig grad
använt de medel man har för att främja förverkligandet av målen för den
statliga kulturpolitiken.”

Den summariska beskrivning som här gjorts av statsbidragens fördelning
inom kulturområdet visar att det finns all anledning att göra omprioriteringar.
De satsningar som gjorts på Norrlandslänen är angelägna och väl
motiverade. Självklart anser vi också att särskilda satsningar skall göras i
huvudstaden som nationellt kulturcentrum. Men frågan är om det måste vara
så stora differenser. Enligt vår mening är det mot bakgrund av det anförda
angeläget att, då fortsatta statliga satsningar på institutioner inom kultursektorn
skall göras, man uppmärksammar behovet av sådana insatser i Göteborg
och Malmö.

Hemställan

Med hänvisning till ovanstående hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av statliga insatser i Göteborg och
Malmö för institutioner inom kultursektorn.

Stockholm den 27 januari 1986

Ingela Mårtensson (fp) Margitta Edgren (fp)

Mot. 1985/86

Kr271

8