Motion till riksdagen
1985/86:Fi717

Förste vice talman Ingegerd Troedsson m. fl. (m)
Redogörelse i budgetpropositionen för fördelningspolitiska
konsekvenser

Förslag med ekonomiska konsekvenser för enskilda medborgare läggs
regelmässigt fram i budgetpropositionen och andra propositioner. Alltför
sällan åtföljs de av uppgifter om hur den ekonomiska situationen för berörda
hushåll förväntas påverkas av förslagen. Än mindre brukar det finnas några
uppgifter eller någon diskussion om hur redan befintliga stöd, subventioner
eller regler påverkar välfärden.

Motsvarande gäller konsekvenserna för olika regioner.

I ett antal rapporter till den s. k. EFO-gruppen (expertgruppen för studier i
offentlig ekonomi vid finansdepartementet) har t. ex. fördelningseffekter av
skattesubventionerade offentliga tjänster studerats utan att någon som helst
redogörelse för resultaten eller än mindre någon analys av dessa lagts fram i
budgetpropositionen eller andra propositioner. Detta har i många fall
medfört att regeringen vidtar åtgärder som leder fel. Resultatet har inte
minst blivit att många statliga bidrag eller regler inte kommit att gynna de
hushåll, som det varit avsikten att gynna. Motsvarande kan gälla konsekvenserna
för olika regioner. Några exempel på detta anges i det följande,
o Inom den kommunala barnomsorgen är barn till ensamstående föräldrar,
barn med få syskon, barn till föräldrar i yrken med höga utbildningskrav
(t. ex. högre tjänstemän) samt barn i storstadsområdena överrepresenterade.
Att reellt ensamstående föräldrar får allt det stöd de kan behöva är en
självklar målsättning. Men effekterna i övrigt av detta utan jämförelse
största familjepolitiska stöd slår tveklöst snett. Flertalet LO-hushåll,
flerbarnshushåli liksom familj er i landsorten får-tillspetsat uttryckt-nöj a
sig med att vara med och betala kostnaderna utan att få del av stödet. Olika
undersökningar visar dessutom att snedfördelningen successivt förstärks.
Detta gäller också regionalpolitisk!, där svagare regioner ofta får betala in
mer för barnomsorgen än de får tillbaka i statsbidrag, medan motsatsen
gäller storstadsområdena,
o Ett annat exempel är föräldraförsäkringen. Garantibeloppet för de
försäkringsmässigt sämst ställda tenderar att alltmer släpa efter föräldrapenningen
i övrigt, som automatiskt följer löneutvecklingen.

Studiedeltagande inom vuxenutbildningen är vanligast bland högutbildade,
bland personer med hög yrkesställning och hög disponibel inkomst.
Arbetare, företagare inkl. lantbrukare har betydligt lägre andelar studiedeltagare
(Ds Fi 1984:2). Men alla bidrar genom sina skatter till stat och
kommun till verksamheten.

o Skillnaderna är ofta mycket påtagliga vad gäller utnyttjande av offentliga Mot. 1985/86

tjänster även i övrigt. Yrkesgrupper med lång utbildning och högre Fi717

inkomster utnyttjar ofta offentlig service mer än andra, t. ex. i fråga om
motion!idrott, kulturell verksamhet som besök på teater, utställningar,
bibliotek men även i fråga om sjukvård o. d. I själva verket riktar sig
mycket av den skattesubventionerade offentliga servicen inte till betalningssvaga
grupper,
o I Ds Fi 1984:8 Är subventioner effektiva? behandlas livsmedels- och
bostadsubventionernas hushållseffekter. Slutsatsen i rapporten är att om
”ifrågavarande budgetmedel i stället använts som direkta bidrag till
låginkomsttagarna, skulle behållningen för deras del blivit mångfalt
större”. Någon uppföljning av den slutsatsen synes inte ha skett vare sig i
jordbruks- eller bostadsdepartementets propositioner,
o I samband med propositionen om den nya villaskatten/fastighetsskatten
lämnades inte heller någon redogörelse för effekterna för olika hushållstyper
trots att mer än två tredjedelar av alla barn bor i småhus och
småhusboende även är vanligare bland LO-hushåll än boende i hyreslägenhet.

Även begreppen låginkomsttagare och höginkomsttagare blir allt mindre
relevanta, i synnerhet när hänsyn inte tas till den sammanlagda inkomsten i
det enskilda hushållet. De reellt ensamstående barnlösa hushållen med låga
inkomster (t. ex. till följd av att de inte lyckats få heltidsarbete) har ofta svårt
att klara sin ekonomi, i synnerhet om de samtidigt har höga hyror och dryga
resekostnader. Å andra sidan tillhör många av dem som klassas som
låginkomsttagare hushåll med god betalningsförmåga. Vidare kan förhållandevis
högavlönade med flera barn att försörja på en inkomst ha väsentligt
lägre standard än barnlösa makar eller sambor som vardera har låg inkomst.

Faktorer som antal barn, antalet inkomster, fördelning av hushållsinkomsten
mellan makar, skattefria eller starkt subventionerade bidrag eller förmåner
har många gånger större betydelse för ett hushålls standard än lönen i sig.

Genom att skatten inte tar någon hänsyn till bärkraft hamnar många
barnfamiljer med goda inkomster (och höga skatter) t. o. m. väsentligt under
skälig levnadsstandard.

I den moderata familjepolitiska partimotionen 1985/86:So614 har vi i
avsaknad av varje sådant material i budgetpropositionen räknat fram
standarden för några vanliga barnfamiljer i förhållande till socialstyrelsens
allmänna råd för ”skälig levnadsstandard”.

Motsvarande kan gälla pensionärer, där vid beskattningen hänsyn endast
tas till själva pensionen, däremot inte till eventuella kommunala bostadsbidrag
(KBT). Dessa varierar starkt mellan kommunerna. En pensionär som
endast uppbär folkpension och pensionstillskott men bor i en kommun med
högt KBT kan t. o. m. ha högre standard än en pensionär med hög
ATP-pension och samma hyra som bor i en kommun med lågt KBT.

Pensionärer med samma pension kan ligga såväl betydligt över skälig
levnadsstandard som under denna, beroende på KBT, hyra m. m. Många fler
exempel på hur inkomsten i sig inte ger någon indikation på standard eller
skatteförmåga kan andragas.

För att få ett rättvisande underlag för besluten i riksdagen är det därför 7

angeläget att regeringen framför allt i samband med budgetpropositionens Mot. 1985/86

avlämnande fortlöpande redogör för konsekvenserna för hushåll och regio- Fi717

ner av olika statliga stödåtgärder, normer eller skatteregler. Samtidigt bör

redogörelse ges för den ekonomiska situationen för olika hushållstyper som

en- och tvåföräldersfamiljer med vanliga inkomster och olika antal barn,

pensionärer med olika ATP och KBT, ensamstående med olika inkomster

och hyror m. m.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen hos regeringen begär att konsekvenserna för hushåll
och regioner av olika statliga stödåtgärder, skatteregler m. m. belyses i
samband med budgetpropositionens avlämnande, varvid redogörelse
också bör ges för den ekonomiska situationen för olika hushållstyper.

Stockholm den 27 januari 1986
Ingegerd Troedsson (m)

Nils Carlshamre (m) Lars Tobisson (m)

Göte Jonsson (m) Bo Lundgren (m)

8