Motion till riksdagen
1985/86:Fi715

Ove Karlsson och Inger Hestvik (s)
Införande av kapitalbudgetredovisning

Under de senaste tio åren har statens förmögenhetsställning undergått en
drastisk förändring. Samtidigt har emellertid redovisningsrutiner för statens
budget som anpassats till helt andra tider och ekonomiska förutsättningar
inte förändrats. Detta gör att vi i dag inte har någon systematisk och adekvat
redovisning av statens förmögenhetsställning. Inte heller särskiljs på ett
ändamålsenligt sätt kapitalutgifter från driftsutgifter. När det gäller redovisningen
av kursförluster i samband med statens utlandsupplåning förekommer
också direkta inadvertenser som gör att budgeten ger en helt felaktig
uppfattning om vad som egentligen ägt rum med statens löpande utgifter
under en viss tidsperiod.

Vår nuvarande metod för budgetredovisning med en s. k. totalbalansering
av budgeten går tillbaka till slutet av 1960-talet. Denna redovisningsmetod
kan ha en viss poäng när det gäller att redovisa budgetens totala verkan på
den aggregerade efterfrågan. Under en tid av total överbalansering av
budgeten med ett stort positivt statligt nettosparande kan den också fylla en
politisk funktion.

Sedan åtskilliga år tillbaka befinner vi oss dock i en situation som är helt
artskild från den som rådde under slutet av 1960-talet. Numera är en snabbt
växande statsskuld, stora budgetunderskott och ett negativt statligt sparande
karakteristiska drag i den svenska ekonomin. Under sådana förhållanden är
det av stor vikt att få en ordentlig uppfattning om hur statens investeringsverksamhet
ställer sig i förhållande till statens totala upplåning. Detta kan
man endast få under förutsättning att man särskiljer utgifter för den löpande
verksamheten från investeringsutgifter som ger frukt först på längre sikt. För
att man skall kunna få en uppfattning härom bör löpande utgifter redovisas
på en driftsbudget under det att kapitalutgifter redovisas på en kapitalbudget.

Vidare bör också förändringar i statens förmögenhetsställning redovisas
på ett adekvat sätt. En starkt stigande statsskuld tenderar att underminera
statens förmögenhetsställning och att lägga en räntebörda på staten som med
tiden kan bli övermäktig. En budget som enbart tar hänsyn till totala utgifter
och inkomster och som inte alls på ett systematiskt sätt redovisar statens
förmögenhetsställning kan här inte ge någon vägledning. Ett exempel härpå
utgör just redovisningen av s. k. realiserade kursförluster på utlandslån.
Budgetåret 1983/84 uppgick dessa till ca 14 miljarder. De tilläts då belasta
budgetens utgiftssida. Men att en skuldsedel byttes mot en annan (det var allt
som hände) har ingen relevans för den löpande budgeten. Däremot kan det

ha en viss betydelse för statens förmögenhetsställning. Med nuvarande Mot. 1985/86
redovisningsmetoder finns ingen möjlighet att få grepp om den verkliga Fi715
ekonomiska innebörden av vad som gjorts. Detta är ytterligare ett skäl varför
nuvarande praxis bör ändras. I samband härmed bör distinktionen mellan
driftsbudget och kapitalbudget på nytt införas. Vidare bör statens förmögenhetsställning
redovisas på ett lättöverskådligt och adekvat sätt.

Hemställan

Mot bakgrund av vad som anförts i motionen hemställer vi

att riksdagen begär att regeringen ser över metoderna för att
redovisa statens utgifter och inkomster så att de kan ge bättre underlag
för ekonomiska beslut.

Stockholm den 24 januari 1986

Ove Karlsson (s)

Inger Hestvik (s)