Utrikesutskottets betänkande

1985/86: 15

om internationellt utvecklingssamarbete
m.m. (prop. 1985/86: 100, bil. 5)

TREDJE HUVUDTITELN
C. Internationellt utvecklingssamarbete

I detta betänkande behandlas de förslag avseende internationellt utvecklingssamarbete
m. m. som regeringen förelagt riksdagen i budgetproposition
1985/86:100, bil. 5, litt. C samt de motioner som väckts i anslutning till
propositionen.

En sammanställning av motionerna och en innehållsförteckning finns i
slutet av betänkandet.

Sammanfattning av betänkandet

I budgetpropositionen och i betänkandet föreslås att medlen för Sveriges
utvecklingssamarbete budgetåret 1986/87 skall motsvara en procent av
BNI, vilket är8940 milj. kr. Beloppet innebären ökning med 880 milj. kr. i
förhållande till innevarande budgetår.

Något under 30% av biståndet förmedlas av multilaterala organisationer
och drygt hälften av SIDA. Återstoden åtgår för u-landspolitiska insatser
och vissa mindre anslag. I det bilaterala biståndet har stöd till jordbruk och
landsbygdsutveckling hög prioritet. Vidare är miljö- och markvårdsinsatser
betydelsefulla inslag.

Under det innevarande budgetåret har tre utredningar som berör delar
av utvecklingssamarbetet slutförts, nämligen en om bistånd genom enskilda
organisationer, en om SAREC och en om katastrofbistånd.

1 propositionen föreslås att det betalningsbalansstöd som för närvarande
kan utgå till länder som har biståndsskulder får en delvis ny inriktning. Ett
längre avsnitt i betänkandet ägnas u-ländernas skuldproblem och inriktningen
av den nya stödformen. I övrigt föreslås inga större förändringar av
det svenska utvecklingssamarbetet.

Utskottsmajoriteten följer huvudsakligen regeringens i propositionen
framlagda förslag till medelsramar för de olika biståndsändamålen, På en
punkt förordar emellertid majoriteten en förändring, nämligen en i flera
motioner föreslagen höjning av anslagsposten för enskilda organisationers

uu

1985/86: 15

1 Riksdagen 1985/86. 9 sami. Nr 15

biståndsverksamhet med 25 milj. kr. En motsvarande sänkning görs i UU 1985/86: 15
regeringens förslag till medelsram för u-krediter.

I anslutning till biståndspropositionen har 40 motioner väckts, varav
fyra partimotioner från (m), (fp), (c) och (vpk). I partimotionerna från
moderata samlingspartiet, folkpartiet och centerpartiet föreslås med delvis
likartade motiveringar en nyorientering av biståndet på vissa centrala
punkter. Dessa tre partier förordar att den nuvarande inriktningen av
biståndet på samarbete med en mer eller mindre fast krets av länder inom
ramen för den s. k. landprogrammeringsmetoden görs mer flexibel för att i
större utsträckning kunna inriktas på projekt och ämnesområden.

Betänkandet uppehåller sig i år relativt utförligt vid demokratifrågorna.

Dessa frågor upptar stort utrymme såväl i propositionen som i partimotionerna.

Ett för (m), (fp) och (c) gemensamt förslag är vidare att det bör inrättas
ett särskilt anslag för miljö- och markvård samt energi.

De tre partiernas gemensamma ståndpunkter i ovannämnda principfrågor
utvecklas närmare i reservationer.

I en för moderata samlingspartiet och centerpartiet gemensam reservation
föreslås att en biståndspolitisk utredning skall tillsättas i syfte att göra
en översyn av utvecklingssamarbetet i enlighet med riktlinjer som närmare
redovisas i resp. partimotion.

I fråga om utvecklingssamarbetets omfattning föreslår moderata samlingspartiet
nedskärningar med 750 milj. kr. I partimotionen påvisas att
stora belopp förblivit outnyttjade av de biståndsmedel som riksdagen
anvisat tidigare år.

I flera motioner föreslås höjningar av utvecklingsbiståndets totala storlek
utöver den av regeringen föreslagna nivån. Partimotionerna från folkpartiet
och centerpartiet pekar särskilt på att regeringen föreslår att 280
milj. kr. återförs till statsverket från innevarande års biståndsanslag, vilket
enligt motionärerna innebär en urholkning av biståndsnivån. I partimötionerna
från (fp) och (vpk) redogörs också för andra omständigheter
som anses medverka till att enprocentsnivån i praktiken inte uppnås.

De fyra partimotionerna och ett antal andra motioner föreslår också
förändringar av budgetpropositionens fördelning av biståndsanslagen på
enskilda mottagarländer och på andra huvudändamål i utvecklingssamarbetet.
Folkpartiet och centerpartiet föreslår sänkningar av den föreslagna
ramen för u-krediter. En majoritet i utskottet biträder förslaget om stöd för
länder med betalningsbalansproblem.

U-länderna i det internationella samarbetet
Propositionen (s. 34—42)

Utvecklingen i tredje världen har i ett längre tidsperspektiv varit mycket
snabb. Medellivslängden har ökat med närmare 50% sedan 1950-talet,
barnadödligheten har halverats, läs- och skrivkunnigheten har mer än
fördubblats och spannmålsproduktionen per capita har ökat med nästan en
procent om året sedan början av 1970-talet. 2

Trots dessa framsteg lever hundratals miljoner människor i absolut UU 1985/86: 15

fattigdom och nära tre kvarts miljard människor hotas av undernäring.

Inkomsten per invånare i de fattigare länderna beräknas i dag till ca 2000
kr. per år jämfört med ca 90000 i de rika länderna. Samtidigt vidgas de
ekonomiska klyftorna mellan olika grupper av u-länder snabbare än mellan
i- och u-länder. De skilda förutsättningarna för ekonomisk utveckling
mellan olika länder framträder allt tydligare.

Väldiga flyktingströmmar inom och mellan länder utgör växande problem.
Antalet flyktingar uppskattas i dag ha ökat till omkring 12 miljoner
jämfört med 2 miljoner för ett decennium sedan. Problemen är särskilt
allvarliga i Afrika där hälften av alla flyktingar finns. Hårdast drabbade är
barn och kvinnor.

Den fortgående förlusten av naturresurser genom miljöförstöring minskar
möjligheterna till säkrare livsmedelsförsörjning för en snabbt växande
befolkning. Energislöseri, försurning, jorderosion, fortsatt snabb avskogning
och ökenutbredning leder i samverkan till växande ekologiska obalanser
vilkas långsiktiga effekter kan rubba klimatet på jorden.

Hittills har livsmedelsproduktionen i u-länderna totalt sett lyckats hålla
jämna steg med befolkningsutvecklingen. 1 Asien har många länder under
senare år gjort framsteg på jordbruksområdet jämfört med situationen
under 1970-talet. I andra regioner, framför allt i Afrika, är utvecklingen
den motsatta. I Afrika söder om Sahara är livsmedelsproduktionen per
invånare 20% lägre än för ett årtionde sedan. Flera olika orsaker har
samverkat till den allt allvarligare situationen. En orsak är det koloniala
arvet i många länder med ensidiga, ofta kapitalintensiva brukningsmetoder
för odling av exportgrödor. Transnationella livsmedelsbolags dominerande
ställning inom jordbrukets produktion och distribution är en annan betydelsefull
faktor.

Den utveckling av nya s. k. mirakelgrödor, som gett mycket goda resultat
på många håll i Latinamerika och Asien, har inte lyckats särskilt väl i
Afrika. Många av dessa känsliga grödor kräver närmast vetenskaplig skötsel,
jämn vattentillförsel och tillgång till konstgödsel och växtbekämpningsmedel,
dvs. tillgång till praktiskt taget allt det som majoriteten av
Afrikas bönder saknat och kommer att sakna under överskådlig tid.

Allvarliga brister i jordbrukspolitiken har i många länder påtagligt bidragit
till situationen. Satsningar på kollektiva brukningsformer och stora
kapitalintensiva jordbruk med otillräcklig teknisk och administrativ personal,
bristfällig planering i vad gäller underhåll och reservdelar till jordbruksutrustningen
och framför allt en prispolitik som gynnat stadsbefolkningen
på landsbygdsbefolkningens bekostnad har försvårat eller omöjliggjort
en rationell jordbruksproduktion.

Flera afrikanska länder är nu i färd med att genomföra reformer för att
återvinna produktionsförmågan och hindra levnadsnivån på landsbygden
från att falla ytterligare. Priserna på jordbruksprodukter höjs i förhållande
till andra priser, distributionen omorganiseras och större vikt läggs vid
småbruken. Omställningen är i många fall djupgående och svår. Fortsatta
reformer kommer att krävas under kommande år.

Den ekonomiska kris som drabbat flertalet u-länder under 1970- och 3

1980-talen har lett till att produktion och exportvolym utvecklats mycket UU 1985/86: 15
ogynnsamt. Den världsekonomiska utvecklingen med historiskt sett låg
internationell ekonomisk tillväxt, höga oljepriser, växande protektionism,
låga och fallande råvarupriser samt en i flertalet u-länder betydande och
stigande skuldsättning gentemot omvärlden har särskilt i de fattigare länderna
inneburit svåra ekonomiska påfrestningar.

Orsakerna till dagens skuldproblem går tillbaka till oljekriserna på
1970-talet. På några få år tiodubblades oljepriserna, och olja kom för
många länder att bli den största enskilda importposten. Upplåningsbehoven
i de oljeimporterande länderna växte i takt med bytesbalansunderskotten.
Samtidigt ackumulerade de oljeexporterande länderna stora överskott
som via banksystemet slussades vidare bl. a. till u-länderna. Detta omfattande
kapitalinflöde kom i många fall att förstärka strukturella ekonomiska
obalanser med en rad svårbemästrade effekter — högre inflationstakt,
snabbt växande statlig sektor, oekonomiska investeringar, tilltagande urbanisering
och i många länder mycket omfattande återutflöde av kapital.

Sedan mitten av 1970-talet har u-ländernas skulder femdubblats och
uppgår i dag till mer än 900 miljarder dollar. De höga reala räntenivåer och
krympande återbetalningstider som rått under 1980-talet har bidragit till
växande betalningssvårigheter.

Skuldländerna avsätter nästan en fjärdedel av sina samlade exportintäkter
för att betala räntor och amorteringar på utlandslånen. För en lång
rad länder är siffran betydligt högre. År 1987 beräknas de 25 största
låntagarländernas amorteringar kulminera med återbetalningskrav som är
mer än dubbelt så stora som 1984. Redan i dag är de stora skuldländerna
nettoexportörer av kapital. Den ekonomiska anpassning som många
u-länder redan tvingats vidta rör sig inte om marginella justeringar utan om
drastiska neddragningar av import, produktion och realinkomst.

Det internationella biståndet, som stagnerat under 1980-talets tre första
år, ökade något under 1984 och uppgick till drygt 36 miljarder dollar.

Ökningen beror på expansionen av biståndet från de länder som är
medlemmar i OECD: s biståndskommitté (DAC) med ca 1 miljard dollar till
28,6 miljarder dollar 1984 medan biståndet från OPEC-länderna fortsatte
att minska och östländernas biståndsutbetalningar förblev oförändrade.

DAC-ländernas biståndsökning under 1984 förklaras med dels långsiktig
planering för en växande biståndsbudget i vissa länder, dels det omfattande
katastrofbiståndet till främst Afrika.

FN:s biståndsmål är att varje givarlands biståndsutbetalningar bör uppgå
till minst 0,7% av BNI. DAC-ländernas bistånd räknat som andel av
bruttonationalinkomsten låg dock kvar vid 1983 års nivå om 0,36%, vilket
exempelvis är 0,02% lägre än 1980 års nivå.

Stora bidragsgivare som USA, Västtyskland och Storbritannien minskade
under perioden 1980-1984 sitt bistånds andel av BNI. USA:s bistånd
utgjorde 1984 0,24% av BNI eller 8,7 miljarder dollar räknat i 1983 års
priser. Inom DAC-kretsen har dessa minskningar således kunnat motverkas
av några länder med växande biståndsbudget, främst Japan, Italien,

Norge och Finland. Även andra DAC-länder har ökat sitt bistånd, vilket
föranlett DAC-ordföranden att anta att en fortsatt måttlig biståndsexpansion
är att vänta under närmast kommande år.

Sovjetunionens och de östeuropeiska staternas biståndsutbetalningar UU 1985/86: 15
ligger enligt DAC:s beräkningar kvar på en mycket låg nivå. I andel av BNI
beräknas dessa länders bistånd motsvara ca 0,2% eller 3 miljarder dollar
1984, i stort sett oförändrat sedan 1980.

Biståndet från givarländerna inom OPEC uppgick enligt DAC-statistiken
1984 till ca 4,5 miljarder dollar jämfört med 5,4 miljarder 1983 och drygt 9
miljarder 1980. Räknat som andel av BNI nådde OPEC-biståndet 0,86%

1984 att jämföras med 1,84%, 1980 och tillbakagången fortsätter således
även om biståndsutbetalningarna som andel av BNI fortfar att väsentligt
överträffa DAC-ländernas utbetalningar. (Se tabell 1.)

Det är således stor skillnad mellan olika länders beredskap att genom
offentligt bistånd stödja u-länderna.

De fyra traditionellt största biståndsgivarna inom DAC — Nederländerna,
Norge, Danmark och Sverige - fortsätter att vara de enda OECDländer
som uppnått 0,7-procentsmålet. Nederländerna nådde högst med
biståndsutbetalningar 1984 motsvarande drygt 1 % av BNI.

FN har antagit ett mål om 0,15% av BNI som bistånd till de 36 minst
utvecklade länderna. Sverige jämte några andra länder, bl. a. de nordiska,
har överträffat detta mål medan DAC-länderna som helhet inte förmått öka
biståndet till dessa länder från 1980 års nivå på 0,08% av BNI.

Tabell I. Biståndsutbetalningar 1984 från DAC-länderna, OPEC, Sovjetunionen och
Östeuropa samt samma länders per capita-inkomster

	Andel av BNI (%)	Volym (milj. $)	Per capita- inkomst ($)
DAC-länderna	0,36	28644	11434
Nederländerna	1,02	1 268	8620
Norge	0,99	543	13215
Danmark	0,85	449	10322
Sverige	0,80	741	11060
Belgien	0,56	434	7 839
Frankrike	0,52	2552	8906
Canada	0,50	1625	13047
Förbundsrepubliken
Tyskland	0,45	2782	10073
Australien	0,45	777	11064
Finland	0,36	178	10145
Japan	0,35	4319	10271
Storbritannien	0,33	1418	7 594
Italien	0,32	1 105	6059
Schweiz	0,30	286	14786
Österrike	0,28	181	8503
Nya Zeeland	0,27	59	6787
USA	0,24	8711	15476
OPEC-länderna	0,86	4 545	4450
(varav)
Kuwait	3,81	1018	14920
Saudi-Arabien	3,29	3315	9300
Sovjetunionen och
Östeuropa	0,21	3034	3 700
(Källa: OECD:s biståndskommitté)

Även om Sveriges biståndsutbetalningar, i svenska kronor, ökade från
1983 till 1984 minskade för andra året i följd andelen av BNI från 0,84% år
1983 till 0,80% år 1984. DAC räknar emellertid med att de svenska utbetalningarnas
andel av BNI kommer att öka under 1985.

Biståndet utgör något över en tredjedel av de sammanlagda resursströmmarna
till u-länderna. Biståndets andel av de totala resursflödena har
minskat sedan 1970-talet, men biståndet utgör trots detta en helt avgörande
inkomst för de fattigaste länderna, och i dessa länder har biståndets andel
t. o. m. ökat under senare år.

1 Anslagsutveckling, planeringsramar etc.

Propositionen (s. 53-54)

Regeringen står fast vid enprocentsmålet för biståndet. I regeringsförklaringen
i oktober 1985 konstateras att en procent av bruttonationalinkomsten
skall avsättas för internationellt bistånd. Sverige har spelat en ledande
roll i ansträngningarna att öka det internationella biståndsflödet till de
fattigare länderna. Den svåra kris som drabbat många u-länder, bl. a.
innebärande sjunkande jordbruksproduktion och ökande skuldbördor, motiverar
ett fortsatt stort svenskt bistånd.

Biståndsramen 1986/87 föreslås uppgå till 8940 milj. kr. Det motsvarar
1% av den beräknade bruttonationalinkomsten (BNI) för kalenderåret
1986. Beloppet utgör en ökning med 880 milj. kr. i jämförelse med biståndsramen
för innevarande budgetår. (Se tabell 2.)

Ökningen av ramen kommer främst att utnyttjas för Bidrag till internationella
biståndsprogram och Utvecklingssamarbete genom SIDA. Inom
detta bör ökningen användas främst för det landprogrammerade biståndet,
för enskilda organisationers biståndsverksamhet och för katastrofbistånd.
De multilaterala bidragen uppgår till 28,5% av den totala biståndsvolymen
vilket är något mer än budgetåret 1985/86. Ökningen av biståndet används
vidare för kraftigt ökat stöd till forskning samt stöd till tekniskt samarbete
och u-krediter via BITS.

Vissa utgifter för bistånds- och u-landsverksamhet, som i statsbudgeten
belastar andra anslag än biståndsanslagen, bör på samma sätt som under
tidigare budgetår räknas av mot biståndsramen. För budgetåret 1986/87
föreslås att 179,8 milj. kr. för sådana ändamål räknas av mot biståndsramen.
För innevarande budgetår har motsvarande utgifter beräknats till 153
milj. kr.

Planeringsramarna för utvecklingssamarbetet under budgetåren 1987/88
och 1988/89 bör utgöra en i förhållande till budgetåret 1986/87 oförändrad
andel av bruttonationalinkomsten.

De administrativa anslagen har prövats med stor restriktivitet. BITS
föreslås som enda myndighet få en personalökning. Huvudförslaget har
tillämpats på myndighetsanslagen utom för Nordiska Afrikainstitutet och
SAREC.

Två förändringar av anslagsteknisk natur föreslås så till vida att samtliga
medel för SAREC anvisas under anslaget C 6. Styrelsen för u-lands -

UU 1985/86: 15

6

forskning (SAREC), och medel för importkontoret för u-landsprodukter UU 1985/86: 15
(IMPOD) flyttas från anslaget C I. Bidrag till internationella biståndsprogram
till anslaget C 8. Övriga u-landspolitiska insatser m. m.

Regeringen kommer vidare att till statsbudgeten återföra ointecknade
reservationsmedel från tidigare och innevarande budgetår till ett belopp av
280 milj. kr. Av dessa medel avser 220 milj. kr. ointecknade medel efter
budgetåret 1984/85 under anslaget C 8. Övriga u-landspolitiska insatser
m.m. delposten C. U-krediter.

Tabell 2. Biståndsanslag 1983/84—1986/87 (milj. kr.)

	Anvisat 1983/84	Anvisat 1984/85	Anvisat 1985/86	Förslag 1986/87	Förändring 1985/86- 1986/87
C 1. Bidrag till interna-tionella bistånds-program	1807'	2088	2280	2550	+ 270
C 2. Utveck-lingssam-arbete genom SIDA	3 669,6:	3967.64	4 226,1	4 624,5	+ 398,5
C 3. Informa-tion	23	23,8	24,6	26,1	+ 1,5
C4. Styrelsen för interna-tionell utveck-ling (SIDA)	147	164,5	181,6	195,9	+ 14,3
C 5. Nämnden för u-lands-utbildning	17,8	16,9	17,8	20,4	+ 2,6
C 6. Styrelsen för u-lands-forskning (SAREC)	160,0	162,4	173,7	231,7	+ 58,0
C 7. Nordiska Afrikainstitutet	2,7	2.8	3,2	3,5	+ 0.3
* Lån till personal inom biståndsför-valtningen	4,7	_	.
C 8. Övriga u-landspolitiska insatser m. m.	563,23	469	1000	1 108	+108,0
	63955	6895“	7907	8 760,2	+ 853,2
Biståndskost-nader som finansieras över andra huvudtitlar eller anslag	145	151	153	179,8	+ 26,8
	6 540	7046	8060	8940	+ 880

* Tidigare C 8.

1 Härutöver kom 40 milj. kr. av ointecknade reservationsmedel efter budgetåret 1981/82 och 27,6 milj. kr. efter
budgetåret 1982/83 - totalt 67.6 milj. kr. - att tas i anspråk för bidrag under anslaget C 1. De totala bidragen
uppgick därmed till 1 874,6 milj. kr. fördelat på organisationer (milj. kr.)

2 Härutöver kom 130 milj. kr. av ointecknade reservationsmedel efter budgetåret 1981/82 att under 1983/84 tas i
anspråk för bidrag under anslaget C 2. De totala bidragen uppgick därmed till 3799.6 milj. kr.

3 Härutöver kom ytterligare 30 milj. kr. av ointecknade reservationsmedel efter budgetåret 1981/82 att under

1983/84 tas i anspråk för bidrag under anslaget. De totala bidragen uppgick därmed till 593.2 milj. kr. 7

4 Härutöver kom 55 milj. kr. av ointecknade reservationsmedel efter budgetåret 1982/83 att under 1984/85 tas i
anspråk för bidrag under anslaget C 2. De totala bidragen uppgick därmed till 4022.6 milj. kr.

5 Härutöver togs av ointecknade reservationsmedel ytterligare 200 milj. kr. i anspråk under budgetåret 1983/84
enligt noterna 1-3 (40 + 130 + 30 milj. kr.).

Motioner

UU 1985/86: 15

I motion 1985/86: U212 av Karin Söder m.fl. (c) yrkandena 9 och 14
hemställs

9. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna att
efter landet självt det internationella samfundet bör ha det övergripande
ansvaret för kampen mot nöd och underutveckling, varför Sverige enligt
sina traditioner bör eftersträva att öka den andel av biståndet som går
genom FN:s biståndsorgan,

14. att riksdagen med anledning av att regeringen till statsbudgeten
återfört 280 milj. kr. av innevarande års ointecknade reservationsmedel
och därmed med motsvarande belopp går under den beslutade enprocentsnivån
anslår 280 milj. kr.

1 motion 1985/86: U218 av Carl Bildt m. fl. (m) yrkande 8 hemställs
8. att riksdagen beslutar att det totala svenska biståndsanslaget för
budgetåret 1986/87 skall uppgå till 8 190 milj. kr.,

I motion 1985/86: U232 av Ulla-Britt Åbark m. fl. (s) yrkande 2 hemställs
2. att riksdagen hos regeringen begär en översyn av relationerna mellan
anslagna och ianspråktagna medel för bistånd i syfte att anslagna medel
kommer till avsedd användning och att enprocentsmålet upprätthålls vad
gäller lämnat bistånd,

I motion 1985/86: U234 av Alf Svensson (c) yrkandena 2, 3 och 11 hemställs 2.

att riksdagen beslutar anta målsättningen att det offentliga biståndet
till utvecklingsländerna senast under budgetåret 1990/91 uppgår till 2% av
BNI,

3. att riksdagen beslutar höja biståndsanslagen till 1,1 % av BNI under
budgetåret 1986/87,

11. att riksdagen beslutar öka biståndsanslaget med ytterligare 240 milj.
kr. för att återställa budgetpropositionens reala urholkning av enprocentsmålet
för det offentliga biståndet,

I motion 1985/86: U240 av Lars Werner m. fl. (vpk) yrkande 3 hemställs

3. att riksdagen hos regeringen begär förslag till uppräkning av biståndsanslaget
till en procent av den faktiska bruttonationalinkomsten när underlag
föreligger.

Utskottet

Enprocentsmålet ligger fast. Det innebär att en procent av bruttonationalintäkten
(BNI) skall anslås för utvecklingsbistånd. För kalenderåret 1986
har BNI beräknats bli sådan att en procent därav är 8 940 milj. kr. Detta är
den s.k. biståndsramen. De egentliga biståndsanslagen C 1—C 8 uppgår
sammanlagt till 8760,2 milj. kr. Mellanskillnaden 179,8 milj. kr. är sedvanliga
avräkningar, dvs. belopp som upptas på andra huvudtitlar i budgeten
men som avser u-landsinriktade ändamål.

De multilaterala bidragen utgör knappt 29% av biståndsramen, det som
administreras av SIDA 51 % och den andel som faller under anslaget C 8

(U-krediter, betalningsbalansstöd m. m.) 12%. Återstående 8 % upptas av UU 1985/86: 15
SAREC m.fl. mindre anslag.

Det landprogrammerade biståndet utgör en tredjedel av biståndsramen.

Detta är den andel vars inriktning styrs av flerårsavtal med enskilda
länders regeringar. Som framgår av sammanställningen i slutet av propositionen
bedrivs emellertid bilateralt bistånd i ett stort antal länder utanför
programlandskretsen. Dessa insatser, som finansieras över anslagsposterna
för katastrofer, enskilda organisationer, humanitärt bistånd, u-krediter,
betalningsbalansstöd, tekniskt samarbete genom BITS, SWEDFUND
m. m. upptar ytterligare en tredjedel av det totala biståndet.

I propositionen föreslås att 280 milj. kr. av de medel som riksdagen
anslagit för tidigare eller innevarande års utvecklingssamarbete dras in till
statsverket. Av detta belopp utgörs 220 milj. kr. av outnyttjade reservationer
under anslaget för u-krediter m. m. (C 8).

Flera motioner föreslår en höjning av utvecklingsbiståndet utöver enprocentsnivån.
Motion U234 (c) anser att det offentliga biståndet senast budgetåret
1990/91 bör uppgå till 2% av BNI och att redan kommande budgetår
en höjning sker till 1,1 %, dvs. med ca 890 milj. kr. Denna senare höjning
skall bl. a. finansiera de förslag till en delvis ny inriktning av biståndspolitiken
som läggs fram i motionen.

Utskottet anser inte att det nu föreligger förutsättningar att uppställa nya
och högre volymmål för det statliga utvecklingssamarbetet. Sverige är
fortfarande ett av mycket få länder som uppnått FN:s 0,7-procentsmål,
som är ett utbetalningsmål. Yrkandena 2 och 3 i motion U234 (c) avstyrks
därför.

I motion U240 (vpk) yrkande 3 riktas invändningar mot beräkningen av
BNI som underlag för biståndsanslagens storlek. Motionärerna instämmer
i det som framförs i SIDA:s anslagsframställning, nämligen att det reella
utfallet av BNI brukar bli något högre än prognosen. För att komma upp
till en procent av BNI kan det därför finnas skäl att senare räkna upp
anslaget, heter det i SIDA:s anslagsframställning.

Utskottet vill med anledning härav erinra om att den metod som valts för
beräkning av biståndsanslagen i budgetpropositionen bygger på en uppskattning
av BNI för det kommande kalenderåret. Av praktiska skäl måste
denna prognos göras på senhösten. Den ligger till grund för regeringens
hela budgetarbete. Det kan inte undvikas att det verkliga utfallet av BNI
när kalenderåret löpt till ända ibland visar sig avvika från prognosen. Detta
har i praktiken varit regel. Skillnaden brukar kunna räknas i några promilleenheter.

Statens utgifter och inkomster bör av uppenbara skäl så långt det är
möjligt fastställas vid ett och samma tillfälle. Det skulle vara förenat med
svårigheter av principiell och budgetteknisk natur att göra påfyllnader av
anslagen först när en mer slutlig beräkning kan göras.

Utskottet avstyrker därför yrkande 3 i motion U240 (vpk).

I tre motioner, nämligen U211 (fp), U212 (c) och U234(c), föreslås att de
medel som regeringen drar in till statsverket från innevarande års anslag
tillförs det kommande årets biståndsbudget.

9

Fp-motionen hävdar att de anslag regeringen föreslår inte uppgår till en UU 1985/86: 15
procent av BNI och att därför tidigare nämnda 280 milj. kr. bör tillföras det
kommande budgetårets biståndsanslag. En liknande motivering framförs i
c-motionen.

Enligt fp-motionen medverkar ytterligare omständigheter till att enprocentsnivån
för biståndet inte uppnås. En är att BNI-prognoserna under
senare år visat sig inte hålla. En annan är att det finns risk för att medlen
under posten för betalningsbalansstöd inte i full utsträckning når u-länderna.

Anslagna medel måste stå i rimlig relation till vad som kan beräknas tas i
anspråk, vilket tydligen inte varit fallet vad gäller BITS, heter det i motion
U232 (s). Biståndsprogrammen måste förberedas och genomföras så att
det bistånd riksdagen beslutar om tas i anspråk för konkreta insatser och
det lämnade biståndet inte understiger en procent av BNI. Motionärerna
föreslår att en översyn görs i detta syfte.

Utskottet får med anledning av dessa motioner anföra följande. Det
svenska enprocentsmålet är ett anslagsmål, inte ett utbetalningsmål. Samtidigt
bör en gång anslagna medel stå till förfogande för utbetalning även
efter det budgetår under vilket de anvisats. Syftet med biståndet är självfallet
att de anvisade medlen slutligen skall nå mottagarna. En ordning
enligt vilken medlen måste betalas ut det budgetår för vilket de anslagits
skulle kunna leda till ett dåligt planerat bistånd.

Det är synpunkter som dessa som ligger bakom invändningarna i partimotionerna
från (fp) och (c) mot regeringens förslag att i efterhand dra in
en del av det belopp som anvisats för biståndsändamål. Utskottet betraktar
för sin del åtgärden som en engångsföreteelse, motiverad av det förhållandet
att stora outnyttjade reservationer samlats under några anslagsposter.

Med hänvisning härtill avstyrks yrkande 14 i motion U212 och yrkande
11 i motion U234.

Utskottet delar åsikten i motion U232 (s) att anslagna medel bör komma
till avsedd användning och att det är olyckligt om mycket stora reservationer
byggs upp under någon post. En viss parallellitet mellan anslag och
utbetalning är önskvärd, men som framgår av det föregående är en total
överensstämmelse under samma budgetår svår att uppnå. Utskottet anser
inte att någon översyn är påkallad i denna fråga.

Yrkande 2 i motion U232 (s) får med det anförda anses besvarad.

Motion U218 (m) föreslår vissa reduktioner i flera av anslagsposterna.

Sparförslagen är motiverade av Sveriges stora budgetunderskott och vår
utlandsskuld men också av att de stora reservationerna under anslagen
visar att det varit svårt att omsätta medelsanvisningarna i vettiga projekt.

De besparingar motionärerna föreslår leder till att biståndsanslagen stannar
vid 8190 milj. kr. Utskottet kommer att behandla motionens olika
förslag under resp. avsnitt i betänkandet. Utskottet ställer sig emellertid
bakom regeringens förslag till en biståndsram på en procent av BNI och
avstyrker följaktligen yrkande 8 i motion U218 (m).

Fördelningen av medel mellan anslagen berörs i motion U212 (c), i
vilken föreslås att andelen bistånd som går genom FN:s biståndsorgan bör

öka. Motivet härför är enligt motionärerna att de stora utvecklingsproble- 10

men är av sådan dimension och karaktär att de inte kan klaras av enskilda
länder. Det anförs också att den multilaterala andelen av Sveriges bistånd
förut var långt högre än den är nu.

Utskottet har tidigare uttalat att en betydande andel av Sveriges bistånd
bör avse multilateral biståndsverksamhet. FN är det främsta uttrycket för
internationell solidaritet och bör ges resurser att fullgöra sina uppgifter.
Flera av de internationella biståndsorganen befinner sig i finansiell kris,
vilket det finns anledning att beklaga. Sveriges andel av deras finansiering
har emellertid förblivit hög. Bristerna beror på att de stora bidragsgivarna
inte står för den andel som enligt vår mening borde ankomma på dem.

Utskottet anser att Sveriges bidrag till de multilaterala organen liksom
hittills bör ligga på en hög nivå, men dess storlek måste i varje enskilt fall
bedömas efter organisationens förutsättningar att uppfylla de biståndspolitiska
mål vi anser viktiga. Den andel av vårt totala bistånd som nu förmedlas
genom internationella organ förefaller utskottet i stort sett rimlig.
Yrkande 9 i motion U212 avstyrks därför.

Det kan emellertid för framtiden finnas anledning att uppmärksamma
fördelningen av vårt utvecklingssamarbete mellan bilaterala och multilaterala
ändamål. Om Sverige fortsatt vill framstå som en av FN-systemets
främsta tillskyndare är det angeläget att vårt ekonomiska stöd för världsorganisationens
arbete förblir av en storlek som svarar häremot.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande nytt volymmål för biståndet

att riksdagen avslår motion 1985/86: U234 yrkandena 2 och 3,

2. beträffande uppräkning av BNI-prognosen

att riksdagen avslår motion 1985/86: U240 yrkande 3,

3. beträffande höjning av biståndsramen med 280 milj. kr.
att riksdagen avslår motion 1985/86: U212 yrkande 14,

4. beträffande höjning av biståndsramen med 240 milj. kr.
att riksdagen avslår motion 1985/86: U234 yrkande 11,

5. beträffande översyn av biståndsanslagens utnyttjande

att riksdagen förklarar motion 1985/86: U232 yrkande 2 besvarat
med vad utskottet anfört,

6. beträffande besparingar i utvecklingssamarbetet
att riksdagen avslår motion 1985/86: U218 yrkande 8,

7. beträffande fördelningen mellan internationellt och bilateralt
bistånd

att riksdagen avslår motion 1985/86: U212 yrkande 9,

8. att riksdagen godkänner vad som förordas i budgetpropositionen
under rubriken Biståndsanslagen m. m.

UU 1985/86:15

res. 1 (fp, c)

res. 2 (m)
s.y. 1 (fp, c)

s.y. 2 (vpk)

11

2 Allmänna riktlinjer för biståndet

UU 1985/86: 15

Propositionen (s. 43—53)

Regeringen föreslår riksdagen att godkänna de riktlinjer för det internationella
utvecklingssamarbetet som i propositionen förordas under rubriken
Prioriteringar i Sveriges bistånd och varav ett sammandrag följer nedan.

En kombination av såväl inre som yttre orsaker har bidragit till att
många av mottagarländerna för svenskt bistånd nu befinner sig i en allt
djupare ekonomisk kris.

Biståndet i krisdrabbade länder bör utformas så att det medverkar till
nödvändiga strukturella reformer. Utformningen av biståndet bör utgå
ifrån en noggrann analys av på vilket sätt enskilda insatser och projekt kan
bidra till att häva eller minska konsekvenserna av den ekonomiska krisen.
Stora krav på flexibilitet och anpassning måste tillgodoses.

I flera landprogram har innehållet i biståndssamarbetet alltmer kommit
att inriktas på drift, underhåll och upprustning. I Tanzania och Mozambique
har vissa industrier av central betydelse för en ekonomisk återhämtning
identifierats. För svensk biståndspolitik är det en viktig uppgift att
motverka den sociala nedrustning som nu pågår i u-länder i kris. Förutom
svensk finansiering av drift- och lokala kostnader för upprustning och
underhåll samt import av reservdelar och insatsvaror kan detta ske genom
att särskilda insatser görs för att upprätthålla investeringar inom viktiga
sociala sektorer. Exempelvis kan stöd ges på särskilda områden, såsom att
tillgodose behovet av skolböcker, upprustning av brunnar i vissa regioner
samt underhåll av hälsocentraler på landsbygden.

Regeringen finnér det betydelsefullt att inom vårt bistånd till länder i kris
inte enbart den kortsiktiga krislösningen beaktas utan att biståndet anpassas
för att medverka i en långsiktig ekonomisk och social uppbyggnad.
Biståndets utformning måste, i än högre grad än tidigare, bygga på en
analys av mottagarlandets ekonomiska förutsättningar.

Sverige har under de senaste åren ökat katastrofbiståndet. Samtidigt
finns en strävan att en växande andel av medlen för katastrofbistånd
används för insatser av katastrofförebyggande karaktär. En motsvarande
förskjutning mot katastrofförebyggande åtgärder inom det långsiktiga utvecklingssamarbetet
är också påkallad i vissa särskilt utsatta programländer.
För att underlätta en ändrad inriktning av det landprogrammerade
biståndet bör i ett inledningsskede katastrofmedel kunna utnyttjas för
särskilt angelägna insatser. Den långsiktiga finansieringen förutsätts dock
ske inom medelsramarna för utvecklingssamarbete med programländerna.

På kort sikt utgör der. växande skuldbördan ett hot mot stabiliteten på de
internationella kapitalmarknaderna. Skuldproblemen kan emellertid inte
bara angripas kortsiktigt för att undvika en akut finansiell kris. På längre
sikt krävs strukturella reformer och en resursuppbyggnad i u-länderna som
bättre svarar mot världsekonomins produktionsstruktur och efterfrågemönster.

Det finns en växande insikt om behovet av internationellt samordnade
åtgärder för att söka komma till rätta med skuldproblemen inom ramen för
en samlad strategi på de ekonomiska, finansiella, handels- och biståndspolitiska
områdena.

Grundläggande är att tillväxten i världsekonomin upprätthålls på en
tillräckligt hög nivå och att industriländerna avstår från handelspolitiska
ingrepp som begränsar importen från utvecklingsländerna. Endast härigenom
kan dessa få exportintäkter för betalning av skulderna.

De fattigaste u-länderna har drabbats hårdare än andra ländergrupper av
det senaste decenniets snabba omställningar i världsekonomin och tvingats
till de mest långtgående anpassningsåtgärderna. Det gäller särskilt de fattigaste
länderna i Afrika. Jämfört med medelinkomstländerna främst i Latinamerika
har de fattigaste länderna totalt sett en förhållandevis liten skuldbörda,
men den utgör en utomordentligt allvarlig belastning på deras redan
mycket bräckliga ekonomier. Senare års försämrade lånevillkor och stagnerande
biståndsflöden har bidragit till att förvärra situationen. Möjligheterna
att ta upp nya kommersiella krediter för import av nödvändiga
insatsvaror till industrin och jordbruket är starkt begränsade eller helt
stängda på grund av låg kreditvärdighet. Statsfinanserna har urholkats och
därmed möjligheterna att tillgodose även elementära behov av samhällsservice.
Det står klart att nuvarande metoder att lösa dessa länders skuldproblem
inte förslår. De omförhandlingar av utlandsskulderna som hittills
genomförts för de fattigaste u-länderna har i flertalet fall endast lett till att
skuldbördan skjutits på framtiden. Någon varaktig förbättring i situationen
har inte åstadkommits. Dessa länders anpassningsprogram måste i högre
grad än hittills grundas på långsiktig, tillväxtorienterad utveckling med
stöd av finansiella resurser utifrån.

Som komplement till nuvarande grundprincip där varje skuldlands problem
angrips för sig har på senare tid olika förslag och initiativ om internationellt
samlade åtgärder framlagts, där de multilaterala finansieringsorganen,
främst Internationella valutafonden och Världsbanken, samt även
Parisklubben som är ett forum för omförhandlingar av mellanstatliga lån,
förutses spela en central roll.

Enligt regeringen bör Sverige aktivt medverka till att sådana samlade
åtgärder kommer till stånd. Särskilda åtgärder bör övervägas för de fattigaste
u-länderna. Krav på betalning av utestående lån bör så långt som
möjligt anpassas till återbetalningsförmågan. Detta kan ske bl. a. genom att
långivarländerna i samband med omförhandlingar av enskilda länders
skulder erbjuder förmånliga villkor och ställer medel till förfogande för
särskilda insatser i samband med strukturanpassningsprogram. Det föreslås
i propositionen att medel avsätts under anslaget C 8. Övriga u-landspolitiska
insatser m. m. för u-länder med akuta betalningssvårigheter.

Den jordbrukspolitik som tillämpats i många u-länder har inte tillräckligt
stimulerat småbrukarna att producera ett överskott till försäljning. Bl. a.
genom en lågprispolitik som gynnat stadsbefolkningen har småböndernas
intressen åsidosatts. Detta har lett till att många småbönder riktat in sig på
självhushållsproduktion och byteshandel snarare än på produktion för
avsalu. En höjning av producentpriserna på jordbruksvaror är därför nödvändig
men måste kombineras med ett ökat varuutbud för landsbygdsbefolkningen.

Utvecklingsprojekt och delar av katastrofbiståndet måste i allt större
utsträckning inriktas på att komma till rätta med krisens orsaker. Stödåt -

UU 1985/86: 15

13

gärder måste vidtas för att förbättra produktion och distribution av livsmedel,
stimulera lokala initiativ och hindra miljöförstöring. Långsiktiga åtgärder
är nödvändiga för att bevara och utveckla förutsättningarna för produktionen.
Stöd bör lämnas till att upprätta spannmålslager och anskaffa
transportfordon, liksom till direkta insatser för att hindra ytterligare jorderosion
och ökenutbredning.

Det är angeläget att SIDA och SAREC utvärderar de erfarenheter som
redan vunnits beträffande jordbruksproduktionen bl. a. i Afrika. Ökad
forskning om jordbruksnäringen behövs och måste ha en bred, tvärvetenskaplig
uppläggning, eftersom den bör beakta en lång rad faktorer avseende
ekonomi, agronomi, teknikval, ekologi, politiska maktstrukturer, jordägandeformer
samt kulturella system och värderingar. Härigenom kan
utformningen av bättre metoder för landsbygdsutveckling underlättas.

Demokratimålet i biståndet innebär ett krav på folkligt deltagande i
utvecklingsprocessen och på respekt för mänskliga rättigheter. Insatser på
skilda områden inom utvecklingssamarbetet syftar direkt till att främja
demokratimålet förutom att den ekonomiska och sociala utveckling biståndet
avses leda till också främjar demokratimålet. Svårigheterna att nå
snabba resultat i denna långsiktiga process bör emellertid ej underskattas.

Det humanitära biståndet i Latinamerika och södra Afrika är i stor
omfattning ett stöd till skyddet av mänskliga rättigheter och till strävanden
att skapa förutsättningar för en samhällsutveckling i demokratisk riktning.
Stöd till valförberedelser och kommunal självstyrelse är exempel på insatser
där förvaltningsbistånd kan främja demokratimålet. Stöd till fackföreningsrörelser
och kooperation är ett bidrag till ekonomisk demokrati.
Utbildningsinsatser i flera av programländerna för bilateralt bistånd har
ökat människornas förutsättningar att delta i en demokratisk beslutsprocess.
Även projekt för landsbygdsutveckling kan bidra till en demokratisk
utveckling om de utformas så att de närmast berörda människorna aktivt
deltar i verksamheten. I många fall har enskilda organisationer kunnat
genomföra insatser som inte varit möjliga inom det mellanstatliga biståndet.

Möjligheterna att genomföra biståndsinsatser som främjar demokratimålet
bör tas till vara i ökad utsträckning. Regeringen finner det angeläget att
olika former för att främja demokratimålet närmare analyseras. I detta
sammanhang välkomnas det arbete som SIDA inlett för att ytterligare
undersöka förutsättningarna för att verka för demokratimålet i samarbetet
med programländerna.

FN:s tredje kvinnokonferens hölls i Nairobi i juli 1985. Den hade till
uppgift att dels utvärdera vad som åstadkommits under FN:s kvinnoårtionde
(1975 — 1985), dels utarbeta s.k. framåtblickande strategier för åtgärder
för att stärka kvinnans ställning fram till år 2000. Dessa strategier
antogs enhälligt.

Strategidokumentets genomgående tema är att kvinnors deltagande i
beslutsprocessen på alla nivåer är nödvändig inte bara för att förbättra
kvinnornas egen ställning utan även för att uppnå övergripande samhälleliga
mål. Särskilt i fråga om u-landskvinnorna hävdas att deras bidrag till
utvecklingen måste erkännas. De måste få bättre tillgång till politiska,

UU 1985/86: 15

14

finansiella och tekniska resurser och en rättvis del av utvecklingsresulta- UU 1985/86: 15
ten. Tyngdpunkten på åtgärder till förmån för kvinnor bör ligga på de redan
tidigare fastställda prioritetsområdena sysselsättning, hälsa och utbildning.

Enigheten om de framåtblickande strategierna innebär att man nu har en
fast grund att bygga vidare på i det fortsatta jämställdhetsarbetet. Dokumentet
täcker i stort sett alla samhällslivets områden och är förhållandevis
konkret till sin utformning. Regeringen anser att de framåtblickande strategierna
bör ge viktiga impulser för det fortsatta jämställdhetsarbetet inom
ramen för vårt utvecklingssamarbete med u-länderna.

På svensk sida har viktiga steg redan tagits genom SIDA:s handlingsprogram
för ett kvinnoinriktat bistånd som presenterades inför kvinnokonferensen.
Det syftar till att göra biståndet mer kvinnoinriktat genom att bidra
till att hänsyn tas till kvinnornas behov i alla sektorer och projekt och öka
kvinnors ekonomiska oberoende. Kvinnors produktiva arbete bör underlättas
så att de kan försörja sig och jämställdhet uppnås.

Det nya handlingsprogrammet är en logisk följd av vår strävan att i
dialogen med mottagarländerna bidra till att kvinnornas ställning i produktionen
och samhället i övrigt förbättras. Regeringen finner det därför
angeläget att SIDA även fortsättningsvis i alla biståndsprojekt före igångsättningen
belyser den förväntade effekten för kvinnor liksom verklig
effekt efter avslutade projekt.

Under en följd av år har tyngdpunkten i det svenska stödet för miljövården
i u-länderna legat inom landprogrammen. Därigenom har vi och mottagarländerna
kunnat uppnå det bästa resultatet med tanke på den nära
samverkan som redan finns mellan länderna. De markvårdsprogram som
vi numera har erfarenhet av visar att insatserna relativt snabbt ger positiva
resultat i form av ökad livsmedelsproduktion och minskad jorderosion.

Skogsprojekt i flera programländer syftar bl. a. till att motverka brännvedskrisen
och förbättra energiförsörjningen på landsbygden. I dialogen
med mottagarländerna har behovet av dessa markvårds- och skogsprojekt
uppmärksammats alltmer, och det är önskvärt att stödet utvidgas ytterligare.

Också i samband med katastrofbekämpning har det blivit alltmer tydligt
att det krävs långsiktiga, förebyggande åtgärder för att bevara den produktiva
miljön. I vissa fall har katastrofbistånd använts för detta, t. ex. i
samarbetet med Etiopien. Sådant bistånd kan utgå såväl inom som utanför
kretsen av programländer. För programländerna bör detta stöd successivt
inordnas i det reguljära samarbetet.

För att kunna lösa de omfattande markvårds- och energiproblemen
krävs inte enbart ekonomiska resurser utan även mer kunskap. Så är t. ex.
kunskapen otillräcklig vad gäller de invecklade samband som råder mellan
odling, avskogning, markförstöring, ökenutbredning m. m.

U-ländernas egna resurser att driva forskning på detta område är ännu
obetydliga. Deras svårigheter att utvidga denna forskning är också stora.

Detta innebär att de flesta u-länder saknar såväl egen kunskap att analysera
problemen som möjligheter att bedöma och prioritera de åtgärder som
behövs för att komma till rätta med de viktigaste problemen på miljö-,
markvårds- och energiområdena. Denna kunskap är också nödvändig för *5

att forskare i u-länderna skall ha möjlighet att själva ta del av pågående UU 1985/86: 15

internationell forskning och för att anpassa och utnyttja tillgängliga forskningsresultat
i de egna länderna. Regeringen finnér därför att det långsiktiga
arbetet på att bygga upp en inhemsk forskningskapacitet i u-länderna
måste förstärkas som komplement till de omedelbara praktiska insatser
som görs inom andra delar av den svenska biståndsverksamheten. Mot
denna bakgrund anser regeringen att Sverige bör ta initiativet till en långsiktig
forskningsinsats som bör syfta till att dokumentera och analysera
avskognings- och ökenutbredningsproblem i ett globalt perspektiv. Ett
centralt element bör vara att finansiellt stärka vissa u-landsinstitutioner så
att dessa i samverkan med svenska forskningsinstitutioner kan bedriva
forskning inom det nämnda forskningsområdet. Utöver ett aktivt forskningssamarbete
bör insatsen bl. a. omfatta forskarutbildning av personer
från u-länder, stöd för inköp av utrustning och vetenskaplig dokumentation
samt för vetenskapliga seminarier. Regeringen har i skrivelse nr
1985/86:76 om forskning rörande skog och miljö föreslagit en sådan forskningsinsats.
Medel för denna bör avsättas under anslaget C 6. Styrelsen för
u-landsforskning (SAREC).

1 varje biståndsinsats är uppföljning och utvärdering ett naturligt och
nödvändigt led. Insikterna om utvärderingens betydelse för att höja biståndets
effektivitet har ökat avsevärt under senare år, såväl internationellt
som i Sverige. Den rapport om biståndsflöden som en arbetsgrupp tillsatt
av Världsbanken och IMF lade fram till årsmötena i oktober 1985 ägnar
stort utrymme åt behovet av kontinuerlig uppföljning och utvärdering av
biståndsverksamheten för att ta till vara gjorda erfarenheter. Inom
OECD:s biståndskommitté (DAC) har en särskild expertgrupp med aktivt
svenskt deltagande tillsatts, med uppgift att främja och samordna givarländemas
utvärderingsarbete.

I Sverige har utvärderingsfunktionen inom både utrikesdepartementet
och SIDA förstärkts för att möjliggöra en fortlöpande granskning av biståndsarbetets
resultat. För departementets del har genom biståndsavdelningens
särskilda utvärderingstjänster förutsättningar skapats för att
vunna kunskaper tas till vara och återförs till det kontinuerliga arbetet med
riktlinjer och policy på biståndsområdet. Utvärderingen av multilateralt
och bilateralt bistånd genomförs i nära samråd mellan biståndsavdelningen,
SIDA och multilaterala organ.

Inom SIDA pågår ett kontinuerligt arbete för att förbättra och effektivisera
utvärderingsprocedurerna och spridningen av utvärderingarnas resultat.
Bl. a. har upprättandet av en rullande treårig utvärderingsplan medfört
att alla betydande svenska insatser och ett representativt urval inom varje
landprogram utvärderas med jämna intervaller.

Utrikesdepartementets utvärderingsarbete har särskilt inriktats på s. k.
tematiska eller problemorienterade utvärderingar avseende t. ex. biståndsformer
eller angelägna sektoriella frågor. En nordisk utvärdering om personalbiståndets
effektivitet i Zambia, Kenya och Tanzania har nyligen
inletts. I september 1985 påbörjades inom utrikesdepartementet och SIDA
arbetet på en översyn av det svenska katastrofbiståndet. Översynen beräknas
vara avslutad under våren 1986 och studerar sambanden mellan kata- 16

strofbistånd och långsiktigt utvecklingssamarbete. Som underlag för över- UU 1985/86: 15
synen har studier gjorts av katastrofbiståndet till Etiopien och Bangladesh.

Motioner

I motion 1985/86: U201 av Iris Mårtensson m. fl. (s) hemställs att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en
omfördelning av biståndsanslaget till en ökad satsning av biståndet till
FN:s befolkningsfond (UNFPA) och den Internationella familjeplaneringsfederationen
(IPPF) samt en ökad forskning kring befolkningsproblemen i
u-länderna.

I motion 1985/86: U210 av Karin Ahrland (fp) hemställs att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förberedelserna
för FN:s nästa kvinnokonferens.

I motion 1985/86: U211 av Bengt Westerberg m. fl. (fp) yrkande 1 hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts beträffande riktlinjer för svenskt bistånd,

I motion 1985/86: U212 av Karin Söder m. fl. (c) yrkandena 1-5 och 7-8
hemställs

1. att riksdagen begär att regeringen tillsätter en parlamentarisk utredning
för en översyn av det svenska biståndet i enlighet med motionen,

2. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna att
biståndet i ökande grad bör inriktas på att möta den pågående förstöringen
av jordens miljö- och naturtillgångar,

3. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna att
det svenska biståndet inom ramen för en sådan inriktning bör koncentreras
till problemområden och geografiska regioner, där just Sverige har bäst
förutsättningar att nå fram med bistånd,

4. att riksdagen beslutar att sorn-sin mening ge regeringen till känna att
svensk forskning och svenskt näringsliv gemensamt bör utveckla en forsknings-
och resursbas för insatser och för samarbete med länder och med
institutioner och internationella organisationer som verkar inom dessa
områden,

5. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna att
det är särskilt angeläget att stödja ett samarbete mellan länder inom en
underutvecklad region och att de nordiska länderna genom ett samordnat
uppträdande, såsom vid det s.^. Nordiska initiativet gentemot frontstaterna
i södra Afrika, kan ge u-världen ett exempel på värdet av samarbete
mellan besläktade länder inom en region,

7. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna att
ovan föreslagna inriktning av biståndet förutsätter ett öppnare val av
vägar, varvid även insatserna i Samarbetsländerna bör vara flexibla och
mera anpassas efter möjligheten till meningsfull verksamhet än efter låsta
landramar,

8. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna att i
bilateralt samarbete avtal om insatser bör föregå fastställande av landram,

2 Riksdagen 1985186. 9 sami. Nr 15

så att denna blir summan av vad som under året behövs för att uppfylla det UU 1985/86: 15
som avtalats,

I motion 1985/86: U218 av Carl Bildt m.fl. (m) yrkandena 1, 2, 5 och 7
hemställs

1. att riksdagen godkänner de riktlinjer för utvecklingssamarbetet som
förordas i denna motion under rubrikerna Ett effektivare bistånd, Demokrati
och mänskliga rättigheter, Enskilda organisationer, Katastrofbistånd,

Ett ämnes- och projektinriktat bistånd, Miljö, markvård och energi, Samverkan
med näringslivet, Multilateralt bistånd,

2. att riksdagen beslutar att hos regeringen begära att SIDA ges i uppdrag
att utarbeta en strategi för en demokratisk utveckling i enlighet med
vad som anförs i motionen,

5. att riksdagen beslutar att befattningen som biståndsinspektör ånyo
inrättas samt i övrigt godkänner vad som anförs under rubriken Utvärdering,

7. att riksdagen beslutar om en biståndsutredning i enlighet med vad
som anförs i motionen.

I motion 1985/86: U219 av Birgitta Hambraeus och Pär Granstedt (c) hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om påtryckningar på internationellt verksamma organisationer
för en ansvarsfull miljöpolitik.

I motion 1985/86: U220 av Lars Werner m. fl. (vpk) hemställs att riksdagen
hos regeringen begär att studier liknande dem som gjorts på Vinh Phu-projektet
utförs även på andra större svenska biståndsprojekt.

I motion 1985/86: U221 av Charlotte Branting (fp) hemställs

1. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad
i motionen anförts om att svenskt bistånd i sin helhet blir mer kvinnoinriktat
och att speciella kvinnoprojekt kommer till stånd i ökad utsträckning,

2. att riksdagen beslutar hos regeringen begära att SIDA får i uppdrag
att tillse att på varje biståndskontor finns en handläggare för kvinnofrågor,

3. att riksdagen beslutar hos regeringen begära att SIDA:s stöd för
kreditgivning till kvinnor utvidgas.

I motion 1985/86: U223 av Ingrid Sundberg (m) hemställs att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om
behovet av ökad satsning på familjeplanering i det svenska biståndsarbetet.

I motion 1985/86: U234 av Alf Svensson (c) yrkandena 1, 6, 7, 8 och 10
hemställs

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag om inrättande av ett särskilt
biståndsdepartement,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs angående biståndets inriktning på de allra fattigaste och
att betoningen av de ekonomiska tillväxtmålen tonas ned,

7. att riksdagen hos regeringen begär förslag om en ny biståndsstrategi
med målsättningen att huvuddelen av biståndet skall gå till småskalig

landsbygds- och jordbruksutveckling, där frivilligorganisationernas erfa- UU 1985/86: 15
renheter bör vara vägledande för insatserna,

8. att riksdagen begär att regeringen låter utreda den svenska jordbrukspolitikens
utformning i relation till livsmedelskrisen i tredje världen,

10. att riksdagen ger regeringen till känna vad som i motionen i övrigt
anförs om biståndets inriktning.

I motion 1985/86: U235 av Martin Olsson och Ulla Tillander (c) hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen
anförts om att Sverige vid ingående eller förlängning av biståndsavtal
förbehåller sig rätt till omprövning av avtalet, om mottagarlandet deltar i
krigsoperationer eller undertrycker grundläggande mänskliga fri- och rättigheter
eller om förutsättningarna för biståndet av andra anledningar
avsevärt förändrats.

1 motion 1985/86: U236 av Gunnar Hökmark m.fl. (m) yrkandena 1 och 3
hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som anförs
i avsnittet Frihet, fred och demokratisk samhällsutveckling,

3. att riksdagen uttalar att landprogrammerat bistånd skall avbrytas med
länder som för angreppskrig eller ockuperar andra länder.

I motion 1985/86: U509 av Gunnel Jonäng m. fl. (c) hemställs att riksdagen
hos regeringen begär att initiativ tas till en nordisk regional konferens med
representanter för kvinnoorganisationer och kvinnogrupper för en uppföljning
av Nairobikonferensen.

Sammanfattning av motionernas innehåll beträffande riktlinjer för biståndet

1 det följande görs en sammanfattning av innehållet i de avsnitt i partimotionerna
och vissa andra motioner som berör allmänna riktlinjer för Sveriges
utvecklingssamarbete. På flera områden sammanfaller synpunkterna i
motionerna från moderata samlingspartiet, folkpartiet och centerpartiet.

Biståndsmålen

Moderata samlingspartiets partimotion U218 och folkpartiets partimotion
U2U betonar särskilt att demokratimålet bör tillmätas ökad vikt. Ett
samhälle som ger inflytande åt individen är en förutsättning för att de
uppsatta utvecklingsmålen skall kunna uppfyllas, heter det i motion U218
(m). I länder där respekten för demokratiska och mänskliga fri- och rättigheter
successivt reduceras bör Sverige arbeta utifrån två handlingslinjer.

För det första bör Sverige genom diplomatiska initiativ och genom utformningen
av våra biståndsinsatser försöka medverka till att respekten för de
demokratiska värdena åter ökar. Om det trots detta inte sker någon förbättring
bör biståndet till landet trappas ned, anförs det i motionen, som
också anser att biståndssamarbete med mottagarländer som bedriver anfallskrig
eller har trupper på främmande territorier måste omprövas och i
sista hand avbrytas.

Liknande synpunkter framförs i motion U235 (c), vari yrkas att bistånds- UU 1985/86: 15
avtal med länder som deltar i krigsoperationer eller undertrycker grundläggande
mänskliga rättigheter bör omprövas.

I motion U218 (m) föreslås också - i anslutning till dess yrkande 2 — att
en strategi utarbetas för en svensk biståndspolitik till stöd för en demokratisk
och pluralistisk utveckling i u-länderna. Element i en sådan strategi
kunde vara främjande av rättsväsendet, stöd till en fri press och för
demokratiska arbetsformer. Ett viktigt inslag i denna strategi bör vara stöd
åt enskilda initiativ såsom företag och fackföreningar, forskningsinstitutioner,
kulturutbyte m. m.

I fp-motionen U211 understryks sambandet mellan fred, frihet och rättvisa.
För svenskt vidkommande måste ambitionen vara att i första hand
eftersträva samarbete med sådana u-länder som visar att de bekänner sig
till grundläggande mänskliga rättigheter och strävan mot demokrati. Som
exempel på en samarbetsform som kan främja demokratiutveckling nämner
fp-motionen stöd till politiska organisationer, förslagsvis genom de
svenska riksdagspartierna.

Centerpartiets partimotion U212 framhåller biståndet genom enskilda
organisationer som särskilt betydelsefullt när det gäller att främja en demokratisk
samhällsutveckling i mottagarländerna.

Demokrati förutsätter folkligt deltagande i utvecklingsarbetet, heter det i
vpk-motionen U240. Vårt stöd till demokratisering måste ges på de mottagande
människornas villkor, och vi måste respektera deras kulturtraditioner.
Fackföreningsrörelsens ställning och graden av kvinnofrigörelse är
två mätare på demokratin i u-länderna.

I vpk-motionen erinras om utrikesutskottets uttalande i förra årets biståndsbetänkande
av innebörd att de biståndspolitiska målen skall vara i
lika grad gällande för allt svenskt bistånd. Motionärerna ifrågasätter om
IDB:s och Världsbankens utlåningspolitik och de svenska u-krediterna
främjar de uppsatta målen.

Demokratifrågorna berörs även i motion U236 (m), dock med tyngdpunkt
på förhållandena i vissa enskilda mottagarländer (se avsnittet om
samarbete med enskilda länder).

Utvecklingssamarbetets inriktning

Partimotionerna från (m), (fp), (c) och (vpk), liksom motion U234, betonar
alla nödvändigheten av att biståndet inriktas på landsbygdsutveckling och
på miljö- och markfrågorna. Det särskilda anslaget för detta ändamål bör
återinföras, föreslår (m), (fp) och (c).

1 motion U234 föreslås att huvuddelen av biståndet skall gå till småskalig
landsbygds- och jordbruksutveckling. Samma motion föreslår i yrkande 8
att regeringen utreder den svenska jordbrukspolitikens utformning i relation
till livsmedelskrisen i världen.

Centerpartiets motion U212 uppehåller sig särskilt utförligt vid de grundläggande
behov som tillfredsställs genom ett bistånd för bevarande av
jordens miljö- och naturresurser. Det svenska biståndets inriktning måste
förändras och koncentreras till de problemområden som ter sig särskilt

angelägna och till de geografiska regioner som kan bedömas ha störst UU 1985/86: 15
behov av bistånd. Motionärerna finner det för sin del naturligt att Sverige
efter hand koncentrerar sitt bistånd på Afrika söder om Sahara.

Sedan de mest angelägna behovsområdena identifierats bör vi bilda oss
en uppfattning om vilka av dessa områden som den svenska resursbasen är
mest ägnad för, heter det vidare i motionen. Den svenska kapaciteten på
dessa områden bör därefter byggas ut ytterligare. I motionen föreslås
också att flera givarländer slår sig samman med FN-organ för gemensamma
insatser inom en och samma ländergrupp eller region.

Gemensamt för partimotionerna från (m), (fp), (c) och (vpk) är betoningen
av de fattigaste grupperna, även om metoden att nå dessa grupper kan
variera mellan partierna. Det statliga svenska biståndet genom SIDA bör
inriktas på de fattigaste länderna, de som står utanför världshandeln och
därför har bristande förutsättningar att tränga undan fattigdom, heter det i
m-motionen. I motion U240 från (vpk) framhålls att jordbruksbistånd
framför allt bör inriktas på de länder i vilka jorden ägs av dem som brukar
den. I motion U234 (c) anförs att tillväxtmålet bör tonas ned till förmån för
en satsning på de allra fattigaste.

Bistånd genom enskilda organisationer framhålls - med varierande styrka
- i partimotionerna och i motion U234 (c) som ett mycket viktigt inslag
i utvecklingssamarbetet, både som ett medel att nå de fattigaste och som
ett bidrag till en demokratisk samhällsutveckling.

Partimotionerna från (m), (fp) och (c) ägnar också uppmärksamhet åt
katastrofbiståndet. Den särskilda anslagsposten för katastrofer bör endast
användas vid oförutsedda katastrofer och liknande nödlägen anser (m) och
(c). Katastrofförebyggande åtgärder, som bör vara ett viktigt inslag i vårt
utvecklingssamarbete, skall emellertid finansieras med särskilda medel,
såsom det föreslagna anslaget för Miljö och markvård. Motion 218 (m)
föreslår därtill att ordinarie landramsmedel bör kunna utnyttjas vid katastroftillfällen.

I centermotionen föreslås att möjligheterna till regionalt samarbete mellan
u-länder uppmuntras i det svenska utvecklingssamarbetet. Som exempel
nämns det pågående SADCC-samarbetet mellan Norden och länderna i
södra Afrika.

Folkpartiets motion anser att befolkningsfrågorna bör ägnas större uppmärksamhet.
Det svenska biståndet till familjeplanering bör inte omfattas
av länderkoncentrationsprincipen, heter det i motionen.

Särskilda avsnitt ägnas bistånd för kvinnor i partimotionerna från (m),

(fp) och (c) samt i motion U234 (c). Motionerna U210 (fp) och U221 (fp)
ägnas enbart åt kvinnobiståndet.

Biståndets former, landval m.m.

I (m)-motionen framförs, liksom i motsvarande motion under förra riksmötet,
invändningar mot landprogrammeringsmetoden som anses medföra en
brist på flexibilitet i biståndet. I stället förordas en övergång till ämnes- och
projektinriktat stöd, varvid avtal om enskilda insatser i ett visst land skulle
föregå och inte följa efter fastställandet av biståndsramen för landet i fråga. 21

En sådan metod skulle göra det lättare att vid behov avsluta samarbetet UU 1985/86: 15
med ett land. Liknande synpunkter framförs i (fp)-motionen 211 och
(c)-motionen 212.

I de tre partimotionerna från (m), (fp) och (c) förespråkas ett närmare
samarbete med den svenska resursbasen bl. a. i syfte att främja enskilt
företagande i mottagarländerna. Näringslivet bör i större utsträckning
utnyttjas i det svenska biståndsarbetet, heter det i m-motionen, som också
ger exempel på områden inom vilka svenskt näringsliv har god kompetens
och konkurrenskraft.

Ett bättre utnyttjande av svenska resurser skulle också höja effektiviteten
i biståndet, framhålls det i motion 218 (m), som i sammanhanget också
anför att förutsättningarna för ett effektivt bistånd förbättras, om vi söker
samarbeta med länder som strävar efter demokratiska och marknadsekonomiska
lösningar på utvecklingsproblemen.

Det multilaterala biståndet ägnas särskilda avsnitt i samtliga partimotioner.
Vänsterpartiet kommunisterna framför i motion 240 invändningar
mot de bidrag som föreslås till vissa av de internationella och regionala
bankerna men välkomnar ett stöd till andra internationella organ som har
akuta finansieringsproblem.

I c-motionen 212 föreslås att den multilaterala andelen av Sveriges
bistånd successivt skall öka, och i fp-motionen förordas vissa höjningar av
bidragen till IDA, UNDP och UNHCR.

Vikten av utvärdering av biståndet betonas särskilt i motion 218 (m).

Däri föreslås bl. a. att befattningen som biståndsinspektör återinrättas.

Samma krav reses i motion 234 (c), som i yrkande 1 också föreslår att ett
särskilt biståndsdepartement inrättas.

Flera av partimotionerna, liksom motion 234, uppehåller sig också utförligt
vid u-ländernas stora skulder och möjligheterna att genom gemensamma
aktioner lindra u-ländernas betalningsbalansproblem. I fp-motionen
211 föreslås att ett anslag benämnt Särskilda projekt inrättas i syfte att
finansiera större projekt utanför landramarna. Motionernas förslag på detta
område redovisas närmare i avsnitt 8 i detta betänkande.

Det finns i partimotionerna och särskilt i motion 234 också ett antal
synpunkter och förslag som rör den internationella handelspolitiken och
u-ländernas allmänna ekonomiska villkor. Dessa avsnitt har emellertid inte
resulterat i specifika motionsyrkanden.

Biståndsutredning

Liksom föregående år yrkar moderata samlingspartiet och centerpartiet att
en biståndspolitisk utredning skall tillsättas. Riktlinjerna för denna utredning
återgavs i förra årets betänkande UU 1984/85:12 och upprepas nu i
motion 218 (m).

Utskottet

Som framgår av motionssammanfattningen i föregående avsnitt innehåller

partimotionerna från moderata samlingspartiet, folkpartiet och centerpar- 22

tiet förslag och synpunkter som är delvis likartade. I stor utsträckning rör UU 1985/86: 15
det sig också om tankegångar som framförts i anledning av tidigare propositioner
om utvecklingssamarbetet. Utskottet får därför inledningsvis hänvisa
till avsnitten om riktlinjer för biståndet i bl. a. betänkandena UU
1983/84:15 och 1984/85:12.

Biståndsmålen, demokrati, mänskliga rättigheter m. m.

Riksdag och regering har vid upprepade tillfällen bekräftat att de fyra
biståndspolitiska målen resurstillväxt, ekonomisk och social utjämning,
ekonomisk och politisk självständighet samt demokratisk samhällsutveckling
bör ligga fast. De är alla likvärdiga, och de skall vara styrande för allt
svenskt bistånd.

Det har emellertid också ofta framhållits att det inte rimligen kan krävas
att varje biståndsinsats skall uppfylla alla de fyra målen i lika mån. I de
konkreta situationer svenskt utvecklingssamarbete ställs inför måste en
bedömning göras av vad som är angeläget att uppnå och vad som är möjligt
att genomföra.

Tillväxtmålet har i praktiken oftast varit lättast att beakta. I nationalräkenskapstermer
sker en tillväxt var gång ett belopp investeras i en ekonomi.
Tillväxtmålet har också av andra skäl kommit att stå i förgrunden;
ekonomisk utveckling har varit vad mottagaländernas regeringar förväntat
sig av biståndet och för givaren ofta blivit måttet på biståndets effektivitet.

Utan resurser att fördela har det naturligt nog tett sig mindre meningsfullt
att tala om utjämning och oberoende.

I motion U234 (c), yrkande 6, föreslås att tillväxtmålet tonas ned till
förmån för en starkare inriktning av biståndet på de allra fattigaste grupperna.

Utskottet anser inte att det föreligger någon nödvändig motsättning
mellan dessa båda inriktningar. Det av SIDA förmedlade svenska biståndet
är i mycket stor utsträckning riktat mot de allra fattigaste. Ett mål för
detta bistånd är att ge den fattiga befolkningen på landsbygden möjlighet
att med produktion delta i det ekonomiska livet, exempelvis genom att
odla livsmedel för avsättning på den lokala marknaden. Om biståndet
lyckas i denna strävan är resultatet en ökad ekonomisk tillväxt. Tillväxtmålet
bör således inte tonas ned men tillväxten ges ett sådant innehåll att
den gagnar även de mest eftersatta grupperna. Avgörande härvidlag är
bl. a. biståndets allmänna inriktning och insatsernas utformning och lokalisering.
Av det anförda torde följa att biståndet också framgent måste få
omfatta insatser för exempelvis infrastruktur, energiförsörjning, kommunikationer,
förvaltning och högre forskning, även om projekt av detta slag
inte alltid omedelbart kommer de allra fattigaste till nytta.

Yrkande 6 i motion U234 avstyrks med hänvisning till det anförda.

Samtidigt har tillväxtmålet ibland kommit att stå i konflikt med andra
mål. Snabb tillväxt medför ofta förändringar som både minskar och ökar
klyftorna i samhället. Kapitalkrävande investeringar har medverkat till att
förbyta ett eftersträvat oberoende i ökat beroende av importerade varor
och tilltagande skuldsättning. 23

Oberoendemålet har kommit i förgrunden för biståndet till frontstaterna UU 1985/86: 15
i södra Afrika. Detta är en av omständigheterna given prioritering av ett av
målen.

I den svåra kris som råder på många håll i Afrika har biståndet alltmer
måst inriktas på katastrofhjälp, förebyggande åtgärder och underhåll av
det som kunnat byggas upp. I ett sådant läge blir de grundläggande förutsättningarna
för människans överlevnad på kort sikt styrande för biståndet
snarare än långsiktiga och ambitiösa biståndsmål.

I flera motioner, särskilt partimotionerna U2U (fp) och U218 (m) samt
motion U234 (c) och motion U236 (m), framhålls att demokratimålet bör
tillmätas ökad vikt. Motion U218 (m) föreslår att en särskild strategi för
svenskt bistånd utarbetas i detta syfte. För motionernas motiveringar
hänvisas till föregående avsnitt.

Målet att främja demokratisk utveckling har kommit att inta en alltmer
betydelsefull plats i den svenska debatten. Det är emellertid svårt att
värdera graden av uppfyllelse av demokratimålet, inte minst därför att det
skall ses som uttryck för en rörelseinriktning. Tidigt knöts stora förhoppningar
till en snabb demokratisk utveckling i de nyss självständiga u-länderna.
Dessa förväntningar har inte infriats. Att skapa demokrati är ofta en
långvarig process. Ansträngningar har gjorts att i det praktiska biståndsarbetet
fylla demokratimålet med ett konkret innehåll, t. ex. genom förvaltningsbistånd,
stöd åt valförberedelser och kommunal självstyrelse, stöd till
fackföreningsrörelser och kooperation samt mediabistånd.

Det finns enligt utskottets mening anledning att fortsätta på den vägen.

Det bör med ökat eftertryck kunna klarläggas för våra mottagarländer att
ett folkligt deltagande i utvecklingsprocessen åsikts- och föreningsfrihet,
en oberoende press och andra utslag av politisk och kulturell mångfald
representerar väsentliga värden i en utvecklingsstrategi som Sverige önskar
ge sitt stöd.

Som utskottet tidigare framhållit är själva valet av samarbetsprojekt och
mottagargrupper av betydelse för att visa vilken vikt Sverige fäster vid
dessa frågor. Bistånd genom enskilda organisationer och till motsvarande
rörelser i mottagarländerna kan bli ett viktigt inslag i en demokrateringsprocess.
Andra exempel lämnas bl. a. i motion U218 (m).

De biståndspolitiska målen är som ordet anger mål och inte förutsättningar
för bistånd. Avsaknaden av ekonomisk utjämning i ett mottagarland
är självfallet inte skäl för att upphöra att ge bistånd. På samma sätt är
avsaknaden av demokratiska styrelseformer inte skäl för avbrytande av ett
utvecklingssamarbete. I stället bör biståndssamarbetet, på det sätt som här
angivits, bidra till att ett samarbetsland utvecklas i demokratisk riktning.

Det är uppenbart att mottagarlandet självt måste medverka aktivt i
uppfyllandet av målen. Det är ett krav Sverige har rätt att ställa i lika mån
på alla länder. Resultaten av utvecklingssamarbetet och graden av måluppfyllelse
måste emellertid bedömas efter de förutsättningar som råder i varje
enskilt land. Liksom hittills bör gälla att Sverige kan bedriva utvecklingssamarbete
med länder av olika samhällssystem.

En av förutsättningarna för ett förtroendefullt och långsiktigt samarbete
är emellertid att parterna delar vissa grundläggande värderingar såsom

övertygelsen att människans rättigheter inte får kränkas. Sådana rättighe- UU 1985/86: 15

ter kan inte betraktas som mindre angelägna för människor som lever
under knappa materiella villkor, hette det redan i proposition 1977/78:135
om riktlinjer för internationellt utvecklingssamarbete.

Som påpekas i ett par partimotioner är synen på mänskliga rättigheter en
indikation på om ett samhälle utvecklas i demokratisk riktning eller ej.

Sveriges humanitära bistånd till Latinamerika och södra Afrika har som
ett huvudsyfte att ge hjälp åt diktaturens offer. Detta arbete har samtidigt
betraktats som ett stöd för de krafter som står för ett demokratiskt alternativ
i dessa länder. Demokratimålet har därmed fått en särskild betydelse
för denna biståndsform. Stöd för demokratiutveckling var också en av
motiveringarna för det reguljära biståndssamarbete som relativt nyligen
inleddes med Zimbabwe och Nicaragua; två länder som tidigare mottagit
humanitärt bistånd ur de särskilda anslagsposterna för detta ändamål. Det
är naturligt om demokratimålet omges med särskilda förväntningar gentemot
de länder med vilka samarbete inletts under dessa förutsättningar.

Utskottet ser svårigheter i att fastställa en särskild strategi för en demokratisk
utveckling, såsom föreslås i motion U218 (m). Det förefaller också
tveksamt om en sådan skulle kunna bli praktiskt och politiskt användbar
som en riktlinje för det bilaterala biståndet. Yrkande 2 i motion U218
avstyrks därför. En allmän strävan måste emellertid vara att i ökande grad
få till stånd en diskussion mellan givare och mottagare om synen på
demokratins problem med en betoning av de friheter som nämnts i det
föregående. Stöd för initiativ genom enskilda organisationer av det slag
som berörs i motion U218 (m) kan vara verksamma inslag i ett bistånd som
syftar till en demokratisk utveckling.

Särskilt angeläget är det att denna diskussion också omfattar synen på
mänskliga rättigheter. Utskottet har under en följd av år lagt ökad tonvikt
på denna fråga och anser inte att det är en otillbörlig påtryckning om
svenska synpunkter framförs även inom ramen för ett biståndssamarbete.

Med det anförda torde ifrågavarande del av yrkande 1 i motion U211 (fp)
och motion U218 (m) samt yrkande 1 i motion U236 (m) få anses besvarade.

I partimotion U218 (m) och i motion U235 (c) framförs att brott mot
mänskliga rättigheter i allvarliga fall - liksom det förhållandet att ett
mottagarland bedriver anfallskrig - bör kunna föranleda att ett biståndssamarbete
omprövas och i sista hand avbryts. Avbrytande av bistånd i
händelse av angreppskrig föreslås även i motion U236 (m), yrkande 3.

Utskottet har i anledning av liknande yrkanden tidigare framhållit att
brott mot mänskliga rättigheter kan påverka ett biståndssamarbete och att
detta i ännu högre grad måste gälla i fråga om krigshandlingar. Samtidigt
har utskottet erinrat om att allmängiltiga och entydiga regler inte kan
fastställas utan att en prövning sist och slutligen måste göras i de enskilda
fallen (UU 1984/85:12).

En rätt till uppsägning av biståndsavtal föreligger. Det är emellertid
alltjämt utskottets uppfattning att det inte i förväg bör göras generella
uttalanden av det slag som föreslås i motionerna. Yrkande 3 i motion U236
(m), motion U235 (c) och ifrågavarande del av motion U218 (m) avstyrks 25

därför.

Miljö- och markvård, landsbygdsutveckling

Liksom tidigare år förespråkas i partimotionerna från (m), (fp), (c) och
(vpk) fortsatta insatser för bevarande av den naturliga miljön och odlingsbetingelsema
på landsbygden. Dessa partimotioner beklagar att regeringen
i budgeten för år 1983/84 avskaffade den anslagspost som tidigare var
särskilt avsedd för insatser för miljö- och markvård samt energi. Ett
återinförande av ett särskilt anslag för detta ändamål skulle, heter det i
motionen från moderata samlingspartiet, på ett betydelsefullt sätt kunna
förnya och vitalisera svensk biståndspolitik på detta för mänsklighetens
framtid så viktiga område. I folkpartiets motion understryks särskilt behovet
av att med hjälp av insatser från ett sådant anslag förbättra u-ländernas
energiförsörjning. Centerpartiets motion nämner i sitt yrkande om ett
särskilt anslag för miljö- och markvård att detta bl. a. skall kunna användas
för förebyggande av katastrofer.

Även budgetpropositionen uppehåller sig utförligt vid dessa viktiga frågor
och konstaterar att en stor andel av Sveriges bilaterala och multilaterala
bistånd är inriktat på stöd för miljövården i u-länderna och på utveckling
av försörjningsmöjligheterna för jordbruksbefolkningen. Detta gäller
särskilt Afrika, där krisen till stor del har sin orsak i den fortlöpande
utarmning av naturmiljön som skett. Ett nytt inslag i utvecklingssamarbetet
är den omfattande forskningsinsats på skogs- och miljöområdet som
SAREC föreslås få medel till (se vidare under avsnittet om SAREC).

Som framgår av propositionen ligger huvuddelen av det svenska bilaterala
miljöbiståndet inom landprogrammen. I flera mottagarländer är markvård,
byskogsbruk och energiförsörjning ett huvudinslag i biståndssamarbetet,
exempelvis i Etiopien, Sri Lanka, Kenya och Indien. Från anslaget
Försöksverksamhet och metodutveckling utgår bidrag bl. a. till markvårdsprogrammet
i Sahel. Sverige stöder också det multilaterala arbetet på
miljövårdsområdet, bl. a. genom FN:s miljövårdsprogram UNEP och Sahelkontoret
UNSO. Vi verkar för att Världsbanken fäster vikt vid dessa
frågor.

Det bör således inte föreligga någon oenighet om de allmänna målen för
miljö- och landsbygdsbiståndet. En begränsning ligger snarare i att de
resurser Sverige förfogar över inte alltid är anpassade till de särskilda
behov mottagarländerna har. Det tar tid för givarlandet att utveckla en
kunskapsbas på det område det här är fråga om.

Utskottet kan därmed instämma i det allmänna syftet bakom yrkande 2 i
motion U212 (c) och i motsvarande synpunkter i motionerna U211 (fp) och
U218 (m). Dessa motioners förslag om ett särskilt miljöanslag behandlas
senare i betänkandet.

Yrkandena 3 och 4 i c-motionen är, som utskottet tolkar dem, en vidareutveckling
av yrkande 2. Förslagen i dessa yrkanden innebär att Sverige
bör koncentrera sitt miljöbistånd till de problemområden och geografiska
regioner inom vilka just Sverige har bäst förutsättningar att nå fram med
bistånd samt att vi, som ett nästa steg, bör ytterligare utveckla vår forskning
och vårt näringsliv på dessa områden.

Utskottet delar uppfattningen att Sverige särskilt bör ägna sig åt sådant

UU 1985/86:15

26

bistånd sorn vi har bäst förutsättningar att klara. Så sker också. Det finns UU 1985/86: 15
också anledning att särskilt utnyttja och vidareutveckla den kompetens vi
har på dessa angelägna områden. Det forskningsprogram som SAREC ges
i uppgift att främja, och som behandlas på annan plats i detta betänkande,
är exempel på en sådan strävan.

Mot denna bakgrund får utskottet anse yrkandena 2-4 i motion U212 (c)
besvarade.

I motion U234 (c) föreslås i praktiken betydande förändringar av biståndspolitiken.
Motionären förordar en ny biståndsstrategi i vilken huvuddelen
av biståndet skall gå till småskalig landsbygds- och jordbruksutveckling,
där frivilligorganisationernas erfarenheter bör vara vägledande
för insatserna.

Som tidigare nämnts går redan en betydande del av svenskt bistånd till
landsbygdsutveckling, och det är en strävan att insatserna på detta område
skall öka i takt med Sveriges kapacitet att lämna sådant bistånd. Utskottet
är emellertid inte berett att uttala att huvuddelen av biståndet skall gå till
detta bestämda ändamål och finner inte heller anledning att fastställa att
frivilligorganisationernas arbete skall vara vägledande på ett område som
delvis är nytt för dem. Yrkande 7 i motion 234 (c) avstyrks därför.

I samma motions yrkande 8 föreslås att den svenska jordbrukspolitikens
utformning i relation till jordbrukskrisen i tredje världen utreds.

Utskottet vill med anledning av motionsyrkandet anföra följande. På
grundval av 1983 års livsmedelskommittés betänkande (SOU 1984:86)
föreläde regeringen riksdagen förra våren en proposition i vilken det bl. a.
hette att den internationella situationen på livsmedelsområdet bör tillmätas
betydelse vid utformningen av vår egen livsmedels- och jordbrukspolitik.

Regeringen förutsåg ett fortsatt behov av livsmedelsbistånd under de närmaste
åren men anförde också att Sverige på sikt inte borde bevara och
utveckla kapacitet för omfattande livsmedelshjälp och u-landsexport
(prop. 1984/85: 166). Propositionen godkändes av riksdagen (JoU
1984/85:33).

Med hänsyn till att den svenska jordbruks- och livsmedelspolitiken så
nyligen setts över och varit föremål för riksdagsbehandling avstyrker utskottet
förslaget om en ny utredning.

I motion U219 (c) anförs att Sverige bör öva påtryckningar på internationellt
verksamma organisationer, såsom Världsbanken och IDB, för en
ansvarsfull miljöpolitik. Lån bör inte beviljas av dessa organ till exploateringsprojekt
som hotar regnskogarna.

Utskottet behandlade denna och angränsande angelägna miljöfrågor särskilt
utförligt i betänkande UU 1983/84:15. Det är utskottets intryck att det
internationella medvetandet om regnskogarnas och naturmiljöns betydelse
för livsbetingelserna på jorden har ökat successivt och att de internationella
biståndsgivande organen också alltmer inser det ansvar som åvilar dem.

Mer kan emellertid göras. Utskottet utgår från att regeringen, tillsammans
med likasinnade regeringar, fortsätter att verka pådrivande i dessa frågor
och att vi använder vårt inflytande i de internationella bankerna och i
FN-organen i enlighet härmed. Utskottet vill åter erinra om den betydande

27

forskningssatsning på skogs- och miljöområdet som regeringen föreslår i UU 1985/86: 15
budgetpropositionen.

Motion U2I9 (c) får härmed anses besvarad.

Katastrofbistånd, bistånd genom enskilda organisationer m.m.

Flera motioner berör katastrofbiståndets inriktning. Dessa kommer att
behandlas på annan plats i detta betänkande, liksom anslagspostens storlek.

Under senare år har en allt större del av biståndsmedlen, i synnerhet ur
katastrofposten, måst användas för att lindra nöden vid naturkatastrofer
och - ännu mera - för hjälp vid av människan framkallade miljökatastrofer.

Det kan bedömas att biståndet även framgent kommer att behöva avdelas
för katastrofsituationer och till förebyggande åtgärder. En av utrikesdepartementet
tillsatt utredning har nyligen avgivit ett betänkande om katastrofbiståndets
framtida inriktning. Betänkandet kommer på sedvanligt
sätt att prövas av regeringen.

Även biståndet genom enskilda organisationer och de motioner som
berör detta kommer att behandlas i ett särskilt avsnitt.

Partimotionerna från (m), (fp) och (c) understryker i sina principavsnitt
att de enskilda organisationerna förmedlar ett effektivt bistånd som har
särskilda förutsättningar att nå de fattigaste grupperna. Deras verksamhet
har också, betonas det, speciell betydelse när det gäller att främja en
demokratisering av mottagarländerna och förbättra respekten för mänskliga
rättigheter. Utskottet delar dessa synpunkter.

Kvinnor och utveckling

Partimotionerna från (m), (fp) och (c) innehåller avsnitt om biståndets
betydelse för kvinnans situation. Några motioner ägnas enbart åt kvinnofrågor.

Motion U221 (fp) föreslår i yrkande 1 att svenskt bistånd bör bli mer
kvinnoinriktat och att speciella kvinnoprojekt kommer till stånd i ökad
utsträckning. Särskilda handläggare för kvinnofrågor bör utses på vaije
biståndskontor (yrkande 2) och kreditgivningen till kvinnor bör utvidgas
(yrkande 3).

Två motioner berör kvinnokonferensen i Nairobi sommaren 1985. 1
motion U210 (fp) föreslås att det svenska förberedelsearbetet för nästa
internationella kvinnokonferens inleds redan nu och att konferensen ägnas
helt åt en utvärdering av hittills uppnådda resultat (planen från Mexico,
programmet från Köpenhamn och strategin från Nairobi).

1 motion U509 (c) föreslås en nordisk kvinnokonferens för uppföljning
av Nairobikonferensen.

I ett hösten 1985 avgivet betänkande om internationella kvinnofrågor
(UU 1985/86:6) beskrev utskottet utförligt såväl resultaten från FN:s kvinnokonferens
i Nairobi som det svenska handlingsprogrammet för utvecklingsbistånd
på kvinnoområdet. Det framhölls att det svenska bilaterala 28

biståndet länge försökt uppmärksamma u-landskvinnornas behov. Inrät- UU 1985/86: 15
tandet av ett kvinnoråd inom SIDA och det detaljerade handlingsprogrammet
bör kunna medverka till att föresatser och mål för det kvinnoinriktade
utvecklingssamarbetet i högre grad än hittills omsätts till praktiska resultat,
ansåg utskottet.

En strävan hos SIDA är att allt bistånd skall beakta kvinnoaspekter. Det
utesluter inte att det kan finnas behov av särskilda kvinnoprojekt, som
förordas i motion U221 (fp).

Kreditgivning specialdestinerad till kvinnor är en relativt ny företeelse.

Enligt SIDA:s handlingsprogram visar dock erfarenheten att kvinnor är
goda låntagare. I allmänhet återbetalas över 90% av lånen. Sverige stöder
kreditprojekt och s. k. revolving funds för kvinnor genom bl. a. Women’s
World Banking. I handlingsprogrammet konstateras att detta är ett område
där stödet kan utvidgas. Även i propositionen understryks vikten av att
kvinnor får ökad tillgång till kapital.

Inom SIDA pågår ett arbete med att organisatoriskt anpassa sig till
handlingsprogrammets krav. Som ett led i detta arbete ingår också att se
över biståndskontorens resurser vad avser handläggningen av kvinnofrågor.
Olika modeller kan bli aktuella, men utskottet vill understryka vikten
av att alla handläggare känner ansvar för att biståndet blir mera kvinnoinriktat.

Utskottet gör bedömningen att instrumenten för ett bistånd som tar
hänsyn till kvinnornas behov nu finns. Vad som återstår - och det är ingen
obetydlig uppgift - är att omsätta planer och förväntningar i praktisk
verklighet. Utskottet noterar att regeringen i propositionen särskilt uppmärksammat
vikten av ett kvinnoinriktat bistånd såväl genom SIDA som
genom de internationella organisationerna.

Med det anförda får utskottet anse motion U221 (fp) besvarad.

Vad gäller de båda motionerna om uppföljning av Nairobikonferensen
vill utskottet anföra följande.

Nairobikonferensen ägde rum sommaren 1985, och tidpunkt för en ny
konferens är inte fastställd. Däremot pågår bl. a. inom FN:s kvinnokommission
i Wien ett fortlöpande uppföljnings- och beredningsarbete. Vid
kommissionens möte i mars fattades dock inga beslut om tidpunkt för
nästa internationella kvinnokonferens eller om dess närmare inriktning.

Utskottet delar motionärens synpunkt att det inte i första hand är en
brist på strategier och framåtsyftande planer som bromsar framsteg i det
internationella kvinnoarbetet. Vad som krävs är praktisk handling på
grundval av de program som redan antagits. Utskottet vill därutöver inte
nu göra något uttalande om vad nästa internationella kvinnokonferens bör
inrikta sitt arbete på.

Motion U210 (fp) får därmed anses besvarad.

Förslaget i motion U509 (c) om att arrangera en nordisk kvinnokonferens
för uppföljning av Nairobikonferensen ligger i linje med rekommendationerna
från Nairobi om regionalt samarbete i kvinnofrågor. Till Nordiska
rådets session i Köpenhamn i mars 1986 förelåg ett medlemsförslag av
innebörd att ett s. k. forum för nordiska kvinnosammanslutningar skulle
äga rum. Rådet beslöt rekommendera ministerrådet att arrangera ett så- 29

dant forum. Vid Köpenhamnsmötet togs också initiativ till en nordisk UU 1985/86: 15
regeringskonferens om kvinnofrågor.

Syftet med motion U509 (c) får därför anses tillgodosett och motionen
besvarad.

I motion U220 (vpk) föreslås att utnyttjandet av kvinnor som arbetskraft
i våra mottagarländer blir föremål för studier liknande dem som gjorts vid
Vinh Phu-projektet i Vietnam.

Utskottet vill med anledning härav anföra följande. SIDA följer och
utvärderar fortlöpande verksamheten vid biståndsprojekten. Om därvid
missförhållanden av något slag kan misstänkas är det självfallet SIDA:s
uppgift att närmare granska situationen. Eventuella kränkningar av mänskliga
rättigheter eller annat övervåld och missbruk bör, som ofta framhållits
av riksdag och regering, påtalas för mottagarlandets ansvariga myndigheter.
SIDA:s granskning avser normpit endast biståndsprojekten och förhållandena
kring dem. Därutöver har emellertid de svenska ambassaderna
bl. a. till uppgift att följa och rapportera om situationen för de mänskliga
rättigheterna i verksamhetsländerna. Undersökningar av det slag som utförts
i Vietnam kan således komma i fråga i andra biståndsmottagarländer.

Med det anförda får motion U220 (vpk) anses besvarad.

Befolkningsfrågor

FN:s befolkningskonferens i Mexico år 1984 medförde ett förnyat medvetande
bland u- och i-länder om det hot mot utvecklingsansträngningarna
som befolkningsexplosionen utgör.

Det svenska biståndet på befolkningsområdet har successivt höjts under
senare år, framför allt det som går genom internationella organ. FN:s
befolkningsfond UNFPA föreslås nu få 65 milj. kr. vilket är en höjning med
20% från innevarande år. Internationella familjeplaneringsfederationen
IPPF föreslås erhålla 75 milj. kr. vilket är en höjning med drygt 10%. Detta
är en betydande ökning i jämförelse med andra anslagsposter. Forskning
på området stöds genom SAREC, som bl. a. sedan flera år bidrar med
betydande belopp till ett program för fortplantningsforskning inom WHO.

I det bilaterala biståndet ger Sverige ökat stöd till familjeplaneringsinsatser
inom ramen för hälsobiståndet i flera länder. Även det arbete på befolkningsområdet
som bedrivs med medel från anslagsposten Försöksverksamhet
och metodutveckling har expanderat kraftigt.

Två motioner ägnas särskilt åt befolkningsfrågorna. I motion U201 (s)
föreslås en omfördelning av biståndsanslagen till förmån för UNFPA,

IPPF och ökad forskning. Med hänvisning till den bidragsökning som
redan skett på just dessa punkter, avstyrker utskottet förslaget om en
omfördelning av medlen.

Motion U223 (m) tar framför allt sikte på det bilaterala familjeplaneringsbiståndet.
Enskilda organisationer bör engageras mer, informationsinsatserna
i mottagarländerna stärkas och forskningen intensifieras, heter det i
motionen.

Även partimotionen från folkpartiet föreslår att befolkningsfrågorna
skall ägnas mer uppmärksamhet. Eftersom Sverige har en lång tradition

och särskild kunskap på området bör detta prioriteras och vårt bistånd inte UU 1985/86: 15
omfattas av länderkoncentrationsprincipen.

Utskottet finner det naturligt att befolknings- och familjeplaneringsinsatserna
gradvis byggs ut. Utskottet delar de allmänna synpunkter som förs
fram i motionerna. På detta område är det emellertid ytterst angeläget att
bistånd inte upplevs som tvång eller påträngande övertalning. Därför förefaller
det väsentligt att, såsom föreslås i motion U223, informationsinsatserna
förstärks så att biståndsverksamheten drar nytta av den delvis nya
inställning och medvetenhet som kom till uttryck vid Mexico-konferensen.

I ett tidigare skede begränsades det svenska familjeplaneringsbiståndet
inte till programländerna. Det rörde sig under denna period om pionjärinsatser,
för vilka det gällde att vinna förståelse trots hårt motstånd från
olika håll. Numera är situationen en annan, och befolkningsbiståndet är
mer accepterat. Det har integrerats i övrigt utvecklingssamarbete och är
bl. a. en viktig del av hälsobiståndet. Enligt utskottets mening är det
naturligt att bilateralt familjeplaneringsbistånd förblir en del av den landprogrammerade
verksamheten. Även för försöksverksamheten under dess
särskilda anslag förordas, som framgår av propositionen (s. 82), en nära
anknytning till de reguljära samarbetsprogrammen. Detta hindrar inte ett
ökat stöd till familjeplanering också i andra länder i samarbete med de
multilaterala organ eller enskilda organisationer som är verksamma på
detta område.

Motion U223 (m) och ifrågavarande del av yrkande 1 i motion U211 (fp)
får med det anförda anses besvarade.

Regionalt samarbete

Sedan lång tid finns det i biståndsbudgeten en anslagspost för regionala
insatser. Den har använts för insatser i södra Afrika, i Östafrika, i Indokina
och i Bengaliska viken och föreslås nu även kunna utnyttjas för Centralamerika.
Regionala program har även finansierats över posten Försöksverksamhet
och metodutveckling (tidigare Särskilda program) och över det
multilaterala anslaget. Medelstilldelningen till anslagsposten Regionala insatser
behandlas på annan plats i detta betänkande.

I motion U212 (c) väcks förslag av principiell innebörd, nämligen att ett
regionalt samarbete mellan grupper av u-länder bör eftersträvas och uppmuntras
i ökande utsträckning och att de nordiska länderna gemensamt
bör söka uppträda som biståndgivare. SADCC-samarbetet i södra Afrika
och de nordiska ländernas gemensamma initiativ där nämns som exempel.

Enligt utskottets uppfattning finns det anledning att uppmuntra regionalt
samarbete mellan u-länder. Detta är för övrigt en tanke som under lång tid
förts fram i nord-syd-sammanhang och som ägnats flera studier och
FN-konferenser. Det finns exempel på relativt framgångsrika regionala
initiativ, framför allt på frihandelsområdet, men det måste samtidigt erkännas
att de naturliga förutsättningarna för ett nära ekonomiskt samarbete,
särskilt mellan länder i fattigare delar av världen, inte alltid är goda.

Om ett svenskt bistånd på ett naturligt sätt kan bidra till ett förstärkt
samarbete mellan våra mottagarländer är detta självfallet en fördel. I vissa 31

situationer, exempelvis vid ökenutbredning och gränsöverskridande miljö- UU 1985/86: 15
förstöring, är själva problemets karaktär sådan att det lämpligen angrips
regionalt. Utskottet vill i sammanhanget peka på den roll de regionala
bankerna och Sahelkontoret (UNSO) spelar för det regionala samarbetet.

Det nordiska SADCC-initiativet är exempel på vad som kan åstadkommas
genom nordiskt samarbete på biståndsområdet. Enligt utskottets mening
finns det anledning att låta de kommande erfarenheterna av det
nordiska SADCC-samarbetet bli underlag för en bedömning av möjligheterna
att gå vidare på den väg som föreslås i motionen.

Yrkande 5 i motion U212 (c) får därmed anses besvarat.

Ett förslag med regional inriktning framförs även i motion U218 (m).

Däri förordas en särskild anslagpost, benämnd Demokratiutveckling i södra
Afrika, som skulle användas för skilda insatser till stöd för en demokratisk
utveckling i Sydafrikas grannstater, dvs. den krets som omfattas av
SADCC-samarbetet. Detta motionsyrkande har förts till det avsnitt i betänkandet
som rör humanitärt samarbete i södra Afrika.

Landprogrammering och projektbistånd

Den del av det svenska utvecklingssamarbetet som utgår i form av reguljärt
bilateralt bistånd till de 17 programländerna, vilken motsvarar cirka en
tredjedel av det totala biståndet, planeras enligt landprogrammeringsmetoden.
En utförlig redogörelse för denna metod lämnades i betänkande UU
1983/84:15.

På grundval av invändningar mot landprogrammeringsmetoden som
framfördes i motioner till den då föreliggande biståndspropositionen
1983/84:100, bilaga 5, föreslog riksdagen regeringen att närmare överväga
landprogrammeringens för- och nackdelar. Resultatet av dessa överväganden
förelädes riksdagen i förra årets budgetproposition. Regeringens slutsats
blev att ett landorienterat planeringssystem erbjuder fördelar framför
alternativa system. Vissa justeringar av metoden vidtogs dock. Riksdagen
anslöt sig till regeringens bedömningar (UU 1984/85: 12).

I de nu väckta partimotionerna från (m), (fp) och (c) framförs åter
invändningar mot landprogrammeringsmetoden. Ett mer ämnes- och projektinriktat
stöd föreslås, med en landramsmetod som är modifierad så att
totalramen inte oavkortad står till mottagarlandets förfogande utan endast
utgör summan av överenskomna insatser.

I anledning av dessa motioner vill utskottet i första hand hänvisa till vad
det anfört tidigare i denna fråga. Det är utskottets uppfattning att landprogrammeringen
fortfarande är en metod som är väl ägnad för överföring av
bistånd till länder med vilka vi har ett långsiktigt samarbete. Det har visat
sig att landprogrammeringen kan rymma skilda biståndsformer, såsom
projektbistånd och insatser mot miljöförstöring. Den ger samtidigt möjlighet
för givarparten att genomdriva en erforderlig styrning av samarbetet.

Genom de justeringar som nämnts ovan har den ytterligare anpassats till
ställda krav.

Utskottet avstyrker med hänvisning härtill yrkandena 7 och 8 i motion
U212 (c) samt ifrågavarande del av yrkande 1 i motionerna U211 (fp) och
U218 (m).

Utnyttjande av svenska resurser, effektivitet, resultatvärdering m. m. UU 1985/86: 15

Partimotionerna från (m) och (c) förespråkar ett närmare samarbete med
och ett bättre utnyttjande av den svenska resursbasen i syfte att göra
biståndet effektivare. Motion U218 (m) uppehåller sig särskilt vid behovet
av marknadsekonomiska inslag i biståndet. Effektiviteten främjas av samarbete
med länder med marknadsekonomisk inriktning. Vikten av kontroll
och en fristående utvärdering av biståndet betonas i samma motion. Befattningen
som biståndsinspektör bör återinrättas, föreslås i motion U218
(m) och motion U234 (c).

Utskottet har tidigare framhållit att svenska resurser och svenskt näringslivs
produkter bör vara naturliga och effektivt verkande inslag i vårt
bistånd. Ett allt närmare samarbete mellan SIDA och näringslivet byggs
successivt upp. SIDA:s industribistånd är mer omfattande än dess jordbruks-
och landsbygdsinriktade insatser och ger stort utrymme för näringslivets
medverkan. Svenska företag spelar stor roll i flera större biståndsprojekt,
och återflödet till Sverige från dessa insatser är ofta mycket
betydande. De u-landspolitiska insatserna finansierade under anslaget C 8
är så gott som helt beroende av samverkan med näringslivet.

Utskottet finner således att det svenska bilaterala utvecklingssamarbetet
sammantaget är i mycket hög grad inriktat på samarbete med näringslivet i
Sverige och på en uppmuntran av företagsamhet i u-länderna. Det finns
emellertid anledning att åter erinra om att utgångspunkten för Sveriges
utvecklingssamarbete måste vara u-ländernas egna behov.

Med det anförda torde yrkande 1 i motion U218 (m) få anses besvarat i
denna del.

Bistånd bör naturligtvis vara effektivt. För att mäta biståndets effektivitet
bör en noggrann kontroll och utvärdering av biståndet äga rum. Detta
har riksdagen understrukit under en följd av år, och biståndsmyndigheterna
har fortlöpande förbättrat sina utvärderingssystem.

Utvärderingssystemet inom SIDA har varit och är i huvudsak fortfarande
decentraliserat, dvs. biståndskontoren på fältet och sektorbyråerna på
hemmamyndigheten tar initiativ till och genomför utvärderingarna. På
senare tid har en förskjutning skett mot centraliserade och mer fristående
utvärderingar, bl. a. i form av den rullande treåriga utvärderingsplan som
omnämns i propositionen. Den gemensamma nordiska översyn av personalbiståndet
i vissa östafrikanska länder som likaledes relateras i propositionen
är ett exempel på en sådan fristående utvärdering som föreslås i
motion U218 (m).

Inom utrikesdepartementet finns sedan ett par år två utvärderartjänster.

Dessa befattningshavares uppgift har hittills inriktats på tematiska eller
problemorienterade utvärderingar av inslag i det multilaterala och bilaterala
arbetet. Utskottet anser sig inte ha skäl att föreslå den förändring av
departementets utvärderingsverksamhet som ett återinförande av befattningen
som biståndsinspektör skulle innebära. Yrkande 5 i motion U218
(m) avstyrks med hänvisning till det anförda.

Det yttersta måttet på biståndets effektivitet är om det är till gagn för
dem det är avsett att nå och om det uppfyller uppsatta biståndspolitiska

3 Riksdagen 1985/86. 9 sami. Nr 15

mål. De gångna årens erfarenheter har visat att det ofta är svårt att uppnå UU 1985/86: 15

de avsedda resultaten utan sidoverkningar. Erfarenheten har också visat

att det är vanskligt både att förutse och att därefter mäta de slutliga

effekterna av en biståndsinsats. Enligt utskottets mening finns det här

inget enkelt samband mellan biståndets effektivitet i denna mening och

politiskt system i mottagarlandet. Vaije biståndsinsats måste utformas och

genomföras med hänsyn till alla de omständigheter och lokala förhållanden

som råder.

Biståndspolitisk utredning m.m.

Liksom föregående år föreslås av moderata samlingspartiet och av centerpartiet
att en biståndspolitisk utredning tillsätts med uppgift att se över och
förnya Sveriges biståndspolitik i enlighet med vad som framgår av motionerna
U218 (m) och U212 (c).

Utskottet konstaterar att det svenska utvecklingssamarbetet nyligen
underkastats översyner på flera delområden. Det gäller biståndet genom
enskilda organisationer, metoderna för landprogrammering och SARECis
verksamhet. SlDA:s organisation har nyligen setts över, och för kort tid
sedan färdigställdes en utredning om katastrofbiståndet. Genom dessa
utredningar och genom den fortlöpande prövning av biståndets former och
innehåll som sker inom regeringskansliet har det svenska utvecklingssamarbetet
under senare år undergått en relativt betydande förändring. Vid
behov finns möjlighet att se över andra delar av biståndspolitiken på
motsvarande sätt.

Utskottet finner att utvecklingssamarbetet på detta sätt har kunnat anpassas
successivt till nya krav och att det därför nu inte finns behov av en
omfattande parlamentarisk utredning. Yrkande 1 i motion U212 (c) och
yrkande 7 i motion U218 (m) avstyrks därför.

Utskottet behandlar i detta sammanhang också yrkande 1 i motion U234
(c) om inrättande av ett särskilt biståndsdepartement.

Organisationen av regeringens arbete tillkommer det regeringen själv att
besluta om. Utskottet finner det för sin del inte påkallat att göra något
uttalande i denna fråga. Yrkandet avstyrks därför.

I motion U234 (c) framförs i anslutning till yrkande 10 ett antal synpunkter
och förslag som delvis berör frågor sorn utskottet redan behandlat
i det föregående, såsom insatser till förmån för kvinnor, bevarande av den
naturliga miljön och ökad betoning av biståndets demokratimål. Yrkande
10 torde emellertid också hänföra sig till ett antal andra förslag i motionstexten,
såsom möjlighet för kommuner att driva biståndsprojekt, en begränsning
av oljepriserna, indexering av exportpriser på u-landsvaror,
införande av en internationell u-landsskatt, vissa andra u-landspolitiska
frågor m. m.

Förslagen motsvaras inte av några konkreta yrkanden i motionen. Utskottet
anser sig inte ha underlag för att föreslå riksdagen någon åtgärd för
dessa delar av motionen, varför yrkandet i fråga avstyrks.

34

Hemställan

UU 1985/86: 15

Utskottet hemställer

1. beträffande tillväxtmålet

att riksdagen avslår motion 1985/86:234, yrkande 6,

2. beträffande demokratimålet

att riksdagen förklarar motion 1985/86: U211, yrkande I såvitt nu är i
fråga och motion 1985/86: U218, yrkande 1 såvitt nu är i fråga samt
motion 1985/86: U236, yrkande 1, besvarade med vad utskottet anfört,

3. beträffande strategi för demokratisk utveckling
att riksdagen avslår motion 1985/86: U2I8, yrkande 2,

4. beträffande avbrytande av bistånd

att riksdagen avslår motion 1985/86: U218, yrkande 1 såvitt nu är i
fråga, motion 1985/86: U235 och motion 1985/86: U236. yrkande 3,

5. beträffande miljöbistånd m. m.

att riksdagen förklarar motion 1985/86: U212, yrkandena 2, 3 och 4,
besvarade med vad utskottet anfört,

6. beträffande förslag om ny biståndsstrategi

att riksdagen avslår motion 1985/86: U234, yrkande 7,

7. beträffande den svenska jordbrukspolitikens utformning
att riksdagen avslår motion 1985/86: U234, yrkande 8,

8. beträffande internationella biståndsorgans miljöansvar

att riksdagen förklarar motion 1985/86: U219 besvarad med vad utskottet
anfört,

9. beträffande bistånd för kvinnor

att riksdagen förklarar motion 1985/86: U221, besvarad med vad
utskottet anfört,

10. beträffande uppföljning av Nairohikonferensen

att riksdagen förklarar motion 1985/86: U210 och motion 1985/86:
U509 besvarade med vad utskottet anfört,

11. beträffande kvinnors situation vid biståndsprojekt

att riksdagen förklarar motion 1985/86: U220 besvarad med vad utskottet
anfört,

12. beträffande omfördelning av bidrag till familjeplanering
att riksdagen avslår motion 1985/86: U201,

13. beträffande insatser för familjeplanering

att riksdagen förklarar motion 1985/86: U223 och motion 1985/86:
U211, yrkande 1 såvitt nu är i fråga, besvarade med vad utskottet
anfört,

14. beträffande regionalt samarbete

att riksdagen förklarar motion 1985/86: U212, yrkande 5, besvarat
med vad utskottet anfört,

15. beträffande landprogrammering m. m.

att riksdagen avslår motion 1985/86: U211, yrkande 1 såvitt nu är i
fråga, motion 1985/86: U2I2, yrkandena 7 och 8 samt motion
1985/86: U218, yrkande 1 såvitt nu är i fråga.

s.y. 3 (vpk)

res. 3 (m)
s.y. 4 (fp)

res. 4 (m)
s.y. 5 (fp)

res. 5 (m, fp, c)

16. beträffande samverkan med näringslivet

att riksdagen förklarar motion 1985/86: U218, yrkande 1 såvitt nu är i
fråga, besvarat med vad utskottet anfört,

17. beträffande befattning som biståndsinspektör
att riksdagen avslår motion 1985/86: U2I8, yrkande 5,

18. beträffande biståndspolitisk utredning

att riksdagen avslår motion 1985/86: U212, yrkande 1, och motion
1985/86: U218. yrkande 7.

19. beträffande biståndsdepartement

att riksdagen avslår motion 1985/86: U234, yrkande 1,

20. beträffande vissa u-landspolitiska frågor

att riksdagen avslår motion 1985/86: U234, yrkande 10,

21. beträffande övriga riktlinjer

att riksdagen godkänner vad som i budgetpropositionen i övrigt
förordas under rubriken Prioriteringar i Sveriges bistånd.

3 Bidrag till internationella biståndsprogram (C 1)
Propositionen (s. 55—68)

1984/85 Utgift 1640074229 Reservation 29924359811

1985/86 Anslag 2280000000

1986/87 Förslag 2550000000

' Varav 2502440727 kr. är skuldsedlar till IDA. de regionala utvecklingsbankerna
och Internationella jordbruksutvecklingsfonden (1FAD).

De föreslagna bidragen till internationella biståndsprogram framgår av
tabell 3, vilken återges nedan. Denna visar att huvuddelen av det multilaterala
biståndet går till Internationella utvecklingsfonden (IDA), FN:s
utvecklingsprogram (UNDP) och FN:s barnfond (UNICEF). Det multilaterala
livsmedelsbiståndet intar också en viktig plats i Sveriges multilaterala
bistånd.

Sverige har sedan länge gjort utfästelser om fleråriga bidrag till i första
hand de större multilaterala utvecklingsorganisationerna. Detta ger dessa
organisationer större säkerhet beträffande bidragen och underlättar deras
planering. Sverige bör därför fortsätta att göra flerårsutfästelser. Samtidigt
innebär flerårsutfästelser och mycket kraftiga ökningar i de ordinarie bidragen
minskade möjligheter för Sverige att minska storleken av bidragen
om det skulle visa sig nödvändigt i framtiden. Av denna anledning föreslår
regeringen i det följande i några fall att de svenska bidragen liksom förra
året skall delas upp i dels ordinarie bidrag av mer långsiktig natur, dels
extra bidrag avseende endast ett år.

UU 1985/86: 15

res. 6 (m)

res. 7 (m, c)
s.y. 6 (fp)

36

Tabell 3. Multilateralt bistånd budgetåren 1985/86 och 1986/87 fördelat på organisa- UU 1985/86: 15
tioner (milj. kr.)

	Anslag 1985/86	Förslag 1986/87	Föränd- ring
FN:s operativa verksamhet FN:s utvecklingsprogram (UNDP)	475.0	515,0	+ 40,0
varav — ordinarie bidrag	(375,0)	(405,0)	(+ 30,0)
- extra bidrag	(30,0)	(40,0)	(+ 10,0)
— UNDP:s verksamhet i de minst utvecklade länderna	(50,0)	(50.0)	(0)
- Sahelkontoret (UNSO)	(20.0)	(20,0)	(0)
FN:s kapitalutvecklingsfond (UNCDF)	32,0	40,0	+ 8,0
FN:s befolkningsfond (UNFPA)	53,0	65,0	+ 12,0
FN:s barnfond (UNICEF)	190,0	220,0	+ 30,0
- ordinarie bidrag	(160,0)	(185,0)	(+ 25,0)
- extra bidrag	(30,0)	(35,0)	(+ 5.0)
	750,0	840,0	+ 90,0<
Internationella finansierings-organ Internationella utvecklings-fonden (IDA)	650,9	661,5	+ 10,6
Afrikanska utvecklings-banken (AfDB)	18,3	18,3	0
Afrikanska utvecklings-fonden (AfDF)	152,0	182,0	+ 30,0
Asiatiska utvecklings-banken (AsDB)			0
Asiatiska utvecklings-fonden (AsDF)	63,1	63,1	0
Internationella jordbruks-utvecklingsfonden (IFAD)	57,0	65,0	+ 8,0
	941,3	989,9	+ 48.6
Internationellt livsmedels-bistånd Världslivsmedelsprogrammet (WFP)	88,0	100,0	+ 12,0
Konventionen om livs-medelshjälp (FAC)	79,0	68,0	- 11,0
Internationella beredskaps-lagret av livsmedel för katastrofinsatser (IEFR)	135,0	110,0	- 25,0
Merkostnad	-	60,0	+ 60,0
	302,0	338,0	+ 36,0
Övriga organisationer FN:s hjälpprogram för Palestinaflyktingar (UNRWA)	60,0	70,0	+ 10,0
FN:s flyktingkommissarie (UNHCR)	75,0	90,0	+ 15,0
Internationella familje-planeringsfederationen (IPPF)	67,0	75,0	+ 8,0
UNCTAD/GATT:s internationella Handelscentrum (ITC)	12,0	14,0	+ 2,0
Importkontoret för u-landsprodukter (IMPOD)1	6,8	_	- 6,8
	220,8	249,0	+ 28,2
Övriga multilaterala bidrag	65,9	133,1	+ 67.2
Totalt	2 280,0	2 550,0	+ 270,0

1 Bidraget till 1MPOD redovisas från budgetåret 1986/87 under anslaget C 8. Övriga
u-landspolitiska insatser m. m.

37

FN:s utvecklingsprogram (UNDP), kapitalutvecklingsfond (UNCDF) och UU 1985/86: 15
befolkningsfond (UNFPA)

FN:s utvecklingsprogram (UNDP) är FN-systemets centrala källa för
finansiering av tekniskt bistånd. UNDP har även ett ansvar för att FN-systemets
tekniska biståndsverksamhet samordnas i de olika mottagarländerna.
Under de senaste åren har inflation, stigande dollarkurs och stagnerande
bidrag försatt organisationen i en mycket allvarlig resurskris.

Resurskrisen har lett till att UNDP:s roll både som central fond och som
samordningsorgan för fackorganens biståndsverksamhet har undergrävts.

I början av 1985 genomfördes en gemensam nordisk utredning om
UNDP:s fältkontor. Elva UNDP-kontor i Afrika och Asien besöktes av
representanter från de nordiska länderna. Slutsatserna i utredningen är att
UNDP trots knappa resurser i huvudsak utför ett gott arbete. Samordningen
av FN-biståndet på fältet bör dock förbättras, och UNDP:s administration
bör ses över.

Regeringen anser det motiverat att Sveriges ordinarie bidrag höjs till 405
milj. kr., vilket motsvarar det totala svenska bidrag som lämnats 1985 i
form av dels ordinarie, dels extra bidrag. Därutöver bör Sverige även det
kommande budgetåret lämna extra bidrag på 40 milj. kr. till UNDP för att
medverka till att avvärja akuta krissituationer. För att understödja
UNDP:s handlingsprogram för de torkdrabbade länderna i Afrika bör
vidare ett bidrag på 20 milj. kr. lämnas till FN:s Sahelkontor i likhet med
vad som skedde under 1984 och 1985.

Med förbehåll för riksdagens godkännande har Sverige därför utfäst ett
ordinarie bidrag om 405 milj. kr. per år till UNDP för vart och ett av
budgetåren 1986/87-1988/89. Med samma förbehåll har Sverige därutöver
utfäst ett extra bidrag om 40 milj. kr. till UNDP för budgetåret 1986/87 och
ett bidrag till FN:s Sahelkontor på 20 milj. kr. för samma budgetår.

UNDP spelar en viktig roll för uppföljningen av FN:s konferens om de
minst utvecklade länderna som hölls i Paris 1981. Genom särskilda medel
finansieras biståndsinsatser i dessa länder utöver ordinarie anslag inom
UNDP. UNDP medverkar också till att få till stånd och samordna biståndsflöden
till de minst utvecklade länderna genom de s. k. rundabordskonferenserna.
Sverige har, med förbehåll för riksdagens godkännande,
utfäst ett oförändrat bidrag om 50 milj. kr. för budgetåret 1986/87.

FN:s kapitalutvecklingsfond (UNCDF) ger finansiellt och tekniskt bistånd
till småskaliga investeringsprojekt som gynnar de fattiga befolkningsgrupperna
i de minst utvecklade länderna. Fondens verksamhet har
visat sig vara ett värdefullt komplement till UNDP:s tekniska bistånd och
till de större projekt som de stora finansieringsorganen, t. ex. IDA, stödjer.

Med förbehåll för riksdagens godkännande har Sverige utfäst ett bidrag på
40 milj. kr. för budgetåret 1986/87 att jämföras med ett bidrag om 32 milj.
kr. budgetåret 1985/86.

FN:s befolkningsfond (UNFPA) är den centrala finansieringskällan
inom FN-systemet för bistånd på befolkningsområdet. Dess verksamhetsområde
omfattar familjeplanering, folkräkningar, uppbyggande av system
för folkbokföring och befolkningsstatistik, utbildning och forskning.

Det svenska bidraget för 1985/86 är 53 milj. kr. Med hänsyn till behovet UU 1985/86: 15
av förstärkta insatser på befolkningsområdet, inte minst i Afrika, har
Sverige med förbehåll för riksdagens godkännande utfäst bidrag till
UNFPA med 65 milj. kr. för vart och ett av budgetåren 1986/87 och
1987/88.

FN:s barnfond (UNICEF)

UNICEF:s arbete för barns överlevnad och utveckling, för minskad barnadödlighet
och bättre hälsa bör få fortsatt starkt svenskt stöd.

Med förbehåll för riksdagens godkännande har Sverige därför utfäst ett
ordinarie bidrag till UNICEF med 185 milj. kr. för vart och ett av budgetåren
1986/87-1988/89, en ökning med 25 milj. kr. jämfört med budgetåret
1985/86. Katastrofsituationen i Afrika har visat på behovet av förebyggande
och långsiktiga insatser för bl. a. hälsovård och vattenförsörjning. För
att göra det möjligt för UNICEF att förstärka sin kapacitet och utöka sin
verksamhet främst i de krisdrabbade länderna i Afrika har därför med
samma förbehåll ett extra bidrag på 35 milj. kr. utfasts för 1986/87.

Internationella utvecklingsfonden (IDA)

Överenskommelsen om den sjunde påfyllnaden av IDA:s resurser (IDA 7),
som slöts i januari 1984, omfattar perioden 1984/85-1986/87. Påfyllnaden,
som uppgår till 9 miljarder dollar, är betydligt lägre än den påfyllnad om 12
miljarder dollar som samtliga givarländer, utom USA, förordade under
förhandlingarna. Utlåningen under IDA 7 blir därmed också avsevärt
mindre än den som skedde under den föregående påfyllnaden (IDA 6).

Genom riksdagens beslut med anledning av propositionerna 1983/84:100
och 1983/84:154 (UU 15; rskr. 334) fastställdes det totala svenska bidraget
till IDA 7 till 1 757,68 milj. kr., vilket motsvarar 2,5% av de totala bidragen
jämfört med 3% under den föregående påfyllnaden. Utbetalningarna av
det svenska bidraget sker under en fyraårsperiod, vilket innebär 439,42
milj. kr. per år. De två första utbetalningarna har skett under budgetåren
1984/85 och 1985/86.

För den tredje utbetalningen som skall verkställas under budgetåret
1986/87 är medelsbehovet 439,42 milj. kr.

För att undvika en kraftigt ökad budgetbelastning under budgetåret
1987/88, då dels den sista och fjärde utbetalningen under IDA 7 skall göras,
dels den åttonde IDA-påfyllnaden inleds, har efter riksdagens bemyndigande
avsatts i reserv 75 milj. kr. under budgetåret 1984/85 samt 65 milj.
kr. under budgetåret 1985/86. Regeringen föreslår att 75 milj. kr. avsätts i
reserv för samma ändamål under budgetåret 1986/87. Förhandlingar om
den åttonde påfyllnaden av IDA inleds i januari 1986.

För att förstärka världsbanksgruppens utlåning till de hårt drabbade
länderna i Afrika söder om Sahara beslöt ett antal givarländer, med undantag
för USA, i februari 1985 att upprätta Världsbankens särskilda Afrikafacilitet.
Faciliteten, som administreras av IDA, är avsedd att under perioden
1985—1987 stödja ekonomisk-politiska och strukturella reformer i 39

enlighet med det särskilda aktionsprogram för Afrika som Världsbanken UU 1985/86: 15
framlade 1984. De totala bidragen till Afrikafaciliteten uppgår för närvarande
till 1,2 miljarder dollar.

För den tredje och sista utbetalningen, som skall verkställas budgetåret
1986/87 inom ramen för den svenska utfästelsen om totalt 440 milj. kr. till
Afrikafaciliteten, föreslås ett belopp på 147 milj. kr.

Regionala utvecklingsbanker

Överenskommelsen om medlemskap för icke-afrikanska länder i Afrikanska
utvecklingsbanken (AfDB) trädde i kraft den 30 december 1982
varvid Sverige omedelbart blev medlem. Bankens auktoriserade kapital
uppgår numera till ca 5,5 miljarder dollar, varav Sveriges andel är 1,35%
vilket motsvarar 365634072 kr. Av detta skall 25% inbetalas, vilket innebär
91 408518 kr. Inbetalningarna sker i fem lika stora årsbidrag, varav de
tre första har företagits. Den fjärde inbetalningen för vilken medel redan
anslagits av riksdagen görs i januari 1986. För den femte och sista inbetalningen,
som skall verkställas i januari 1987, är medelsbehovet 18281704
kr.

Inom Afrikanska utvecklingsfonden (AfDF) träffades 1984 en överenskommelse
om en fjärde påfyllnad av AfDF:s resurser för perioden 1985—

1987. Påfyllnaden uppgår till ca 1,5 miljarder dollar. Sveriges andel av
påfyllnaden, som är 4,76% och som gör Sverige till en av de största
bidragsgivarna, motsvarar ett belopp på 545,5 milj. kr. Utbetalningen sker
i tre lika stora årsbidrag, vilket innebär 182 milj. kr. per år. Den första
inbetalningen gjordes under budgetåret 1985/86. För den andra utbetalningen,
som skall verkställas under budgetåret 1986/87, är medelsbehovet
182 milj. kr.

Enligt beslut 1982 skall Asiatiska utvecklingsfonden (AsDF) under fyraårsperioden
1983 — 1986 tillföras 3,2 miljarder dollar. Efter godkännande av
riksdagen utfäste Sverige 1982 ett totalt bidrag på 252220 700 kr., vilket
motsvarar 1,37% av påfyllnaden. De tre första inbetalningarna har redan
gjorts. För den fjärde inbetalningen, som skall verkställas under budgetåret
1986/87, är medelsbehovet 63055 175 kr.

Internationella jordbruksutvecklingsfonden (IFAD)

Förhandlingarna om en andra påfyllnad av IFAD:s resurser inleddes under
1983. Diskussionerna har främst gällt fördelningen av bidragen mellan de
två bidragande kategorierna — OECD-länderna och OPEC-länderna - och
totalvolymen för påfyllnaden.

Sveriges andel av påfyllnaden blir 3,1 %, vilket skulle ge ett sammanlagt
bidrag under perioden 1985-1987 på ca 140 milj. kr.

Budgetåren 1983/84 och 1984/85 har avsatts 50 milj. kr. per år och
budgetåret 1985/8657 milj. kr. för Sveriges deltagande i den andra påfyllnaden.
Dessa medel är tillräckliga för vårt deltagande i påfyllnaden.

Inom IFAD har utarbetats ett särskilt program som syftar till att ge extra
hjälp för att förbättra jordbruksproduktionen i krisdrabbade afrikanska 40

länder. Detta program, som beräknats komma att kosta 300 miljoner dollar UU 1985/86: 15
under treårsperioden 1986-1988, skall också ses som en möjlighet att
kanalisera ytterligare bidrag genom IFAD som komplement till den ordinarie
påfyllnaden som blir onormalt låg. Flera länder har för avsikt att stödja
detta Afrikaprogram efter det att påfyllnadsförhandlingarna avslutats.

Med hänsyn till inriktningen av lFAD:s verksamhet, där särskild tonvikt
skall läggas vid näringsstandard och livsvillkor för de fattigaste befolkningsgrupperna
samt de afrikanska ländernas utsatta situation vad gäller
livsmedelsproduktionen, anser regeringen att även Sverige bör bidra till
IFAD:s särskilda Afrikaprogram. Återstoden av de medel som tidigare
budgetår avsatts för Sveriges deltagande i den första påfyllnaden men som
inte kommer att behöva utnyttjas för detta ändamål kan tas i anspråk för
ett svenskt bidrag till Afrikaprogrammet. Dessutom beräknas ytterligare
65 milj. kr. för ett sådant bidrag under budgetåret 1986/87. Det sammanlagda
svenska bidraget till IFAD:s Afrikaprogram skulle därigenom kunna
uppgå till 80 milj. kr.

Internationellt livsmedelsbistånd

Världslivsmedelsprogrammets (WFP) bidragsmål för perioden 1985 — 1986
är 1 350 miljoner dollar. Sverige har, med förbehåll för riksdagens godkännande,
utfäst 78 milj. kr. årligen för budgetåren 1985/86-1986/87. Två
tredjedelar av bidraget är bundet till upphandling i Sverige.

Mottagarländerna skall normalt svara för kostnaderna för transportfordonjordbruksredskap,
köksutrustning m. m. Enligt WFP:s regler får detta
inte finansieras över de reguljära resurserna för den händelse mottagarlandet
inte kan svara för dessa kostnader. I sådana fall måste WFP förlita sig
på särskilda bidrag. Sverige har sedan budgetåret 1982/83 anslagit medel
till detta ändamål. Medlen, som huvudsakligen använts till inköp av svenska
transportmedel till WFP:s verksamhet i några av de allra fattigaste
länderna, har enligt samstämmiga rapporter gjort stor nytta. För budgetåret
1985/86 har 10 milj. kr. anslagits för ändamålet. Med hänsyn till det
allmänt omvittnade stora behovet vad gäller områden som transport och
lagring föreslås att det separata kontantbidraget till sådana särskilda kostnader
höjs till 22 milj. kr. för budgetåret 1986/87.

Konventionen om livsmedelshjälp (FAC) förlängdes 1983 med tre år t. o.
m. den 30 juni 1986. Den kommer att följas av en ny konvention, under
vilken en svensk treårsutfästelse avses göras, med förbehåll för riksdagens
godkännande, motsvarande högst 40000 ton vete per år. Bidragen kan utgå
i form av spannmål eller kontanter.

I propositionen föreslås ett anslag för budgetåret 1986/87 på 68 milj. kr.
för att täcka medelsbehovet för det svenska bidraget som kanaliseras
genom WFP inkl. frakt- och administrationskostnader.

Internationella beredskapslagret av livsmedel för katastrofinsatser
(IEFR) skall enligt FN:s rekommendationer uppgå till minst 500000 ton
spannmål. Sverige har bidragit till lagret alltsedan dess tillkomst 1975.

Under perioden 1981/82—1984/85 hölls 40000 ton svenskt vete och 1250

ton svensk vegetabilisk olja i beredskap för akuta nödhjälpsinsatser. Sveri- 41

ges bidrag ställs i huvudsak till WFP:s förfogande. Sverige lämnar även UU 1985/86: 15
WFP ersättning för fraktkostnaderna. Vid en bidragskonferens i början av
1984 utfaste Sverige, med förbehåll för riksdagens godkännande, oförändrade
kvantiteter livsmedel för budgetåren 1985/86 och 1986/87. Behoven av
akut livsmedelshjälp ökade snabbt under 1984, framför allt i Afrika. Efter
särskilda framställningar från WFP gjorde Sverige under 1984 extra påfyllningar
av lagret med ca 10000 ton vete och ca 1 500 ton olja. Kostnaderna
för dessa extra bidrag inkl. frakt belastade anslagsposten Katastrofer
m. m.

Mot bakgrund av de extraordinära behoven av livsmedel i det torkdrabbade
Afrika ökade Sverige tillfälligt bidragen till IEFR budgetåret 1985/86.

Vetekvantiteten ökades med 5000 ton till 45000, och oljekvantiteten fördubblades
till 2500 ton vegetabilisk olja. Det sammanlagda medelsbehovet
för dessa livsmedelskvantiteter inkl. lagring och frakt m.m. beräknas till
110 milj. kr.

Riksdagen beslutade 1985 att de kvantiteter spannmål som åtgår för att
uppfylla Sveriges utfästelser i det internationella samarbetet mot världssvälten
bör ingå i den prisreglercide volymen. Vad som avses i detta
sammanhang är Sveriges utfästelse om bidrag i form av svensk spannmål
till det internationella beredskapslagret av livsmedel för katastrofinsatser
(IEFR) och utfästelse under livsmedelshjälpskonventionen (FAC) (prop.

1984/85: 166, JoU 33, rskr. 393). Riksdagen beslutade vidare att kostnaderna
för dessa åtaganden bör finansieras från biståndsanslagen och att det
bör ankomma på regeringen att besluta om de omdispositioner inom biståndsanslagen
som föranleds härav (prop. 1984/85:211, JoU 36, rskr.

404).

Upphandling av svensk spannmål för att fullgöra svenska utfästelser till
FAC och IEFR har hittills skett till världsmarknadspris.

För merkostnad som uppkommer under budgetåret 1985/86, genom att
de kvantiteter spannmål det här är fråga om ingår i den volym för vilken
priserna fastställs inom ramen för jordbruksprisregleringen, beräknas ett
medelsbehov på 60 milj. kr. Under denna anslagspost för budgetåret
1986/87 avser regeringen återkomma i budgetpropositionen för 1987/88.

Övriga organisationer

Budgetåret 1985/86
Budgetåret 1986/87
varav

FN:s hjälpprogram för Palestina-flyktingar (UNRWA)

FN:s flyktingkommissarie (UNHCR)

Internationella familjeplaneringsfederationen (IPPF)

UNCTAD/GATT:s internationella handelscentrum (ITC)

Övriga multilaterala bidrag

Budgetåret 1985/86
Budgetåret 1986/87

220800000

249000000

70000000
90000000
75 000000
14000000

65900000

133 100000 42

.Anslagsposten Övriga multilaterala bidrag används för bidrag till en rad UU 1985/86: 15
olika organisationer. Den är också en reserv i den multilaterala budgeten,
som är nödvändig för att Sverige skall kunna finansiera multilaterala insatser
som inte kan förutses i dag eller som kan ha betydelse för den internationella
uppfattningen om Sveriges inställning till nord—syd-samarbetet.

Under budgetåret 1986/87 behövs medel för att finansiera bl. a. följande
insatser:

Sverige har utfäst sig att finansiera en tredjedel av driftkostnaderna för
det internationella sjöfartsuniversitetet i Malmö, som drivs i regi av den
internationella sjöfartsorganisationen (IMO). Medelsbehovet för 1986/87
beräknas till ca 12 milj. kr.

Liksom under tidigare år bör också vissa andra mindre multilaterala
bidrag belasta denna anslagspost. Som exempel kan nämnas FN:s utbildnings-
och forskningsinstitut (UN1TAR), FN:s center för transnationella
företag (UNCTC), FN:s boende- och bebyggelsecenter (HABITAT), FN:s
kvinnofond, Röda korsets internationella kommitté samt vissa insatser på
miljöområdet. Från anslagsposten bekostas även ytterligare stöd till det
internationella handikapprogrammet.

Under anslaget beräknas också medel till FN:s narkotikafond (UNF
DAC). Narkotikafonden har utvecklat sin verksamhet i de narkotikaprodu
cerande länderna i Sydamerika och Asien. Stöd lämnas för integrerac
landsbygdsutveckling, utveckling av social- och hälsovård och utbildning.

Sverige är ett av de länder som gett störst bidrag till FN-fonden. För år
1985 gav Sverige ett bidrag på sammanlagt 8 milj. kr., varav hälften var
öronmärkt för projekt i Pakistan, Thailand och Peru. Regeringen beräknar
att Sveriges bidrag för år 1986 skall uppgå till minst samma belopp som för
år 1985.

För bidrag till dessa mindre fonder och organisationer beräknas att ca 25
milj. kr. behövs.

Världsbanksorganet Internationella finansieringsbolaget (IFC) har beslutat
höja sitt kapital med 650 miljoner dollar. Sverige har deltagit i detta
beslut. Höjningen är avsedd att stödja en utvidgad verksamhet för IFC
under kommande femårsperiod och därmed öka världsbanksgruppens möjligheter
att främja investeringar inom den privata sektorn i u-länder. Efter
en närmare granskning av IFC:s planer för den kommande verksamhetsperioden
har för svensk del kunnat konstateras att positiva förändringar
beräknas ske på några områden där Sverige tidigare framfört kritiska
uppfattningar. Sålunda avser IFC att öka utlåningen till Afrika och därmed
de fattigaste u-länderna. Vidare har en ökad satsning på jordbrukssektorn
redan inletts. Genom ökade resurser kommer IFC också att kunna öka sitt
tekniska bistånd i form av rådgivning, bl. a. i företagsjuridiska och finansiella
frågor.

Av den nu beslutade kapitalhöjningen på 650 miljoner dollar har Sverige
erbjudits att teckna 1,27% vilket motsvarar 8,27 miljoner dollar. Betalningen
kan erläggas i fem lika stora årsbidrag, dvs. 1,654 miljoner dollar
per år. Den första utbetalningen skall ske per den 1 februari 1986. Medelsbehovet
för denna utbetalning, som beräknats till ca 14 milj. kr., har
anslagits av riksdagen för budgetåret 1985/86 (prop. 1984/85: 100; UU 12, 43

rskr. 225).

Medelsbehovet för den andra utbetalningen, som skall verkställas under UU 1985/86: 15
budgetåret 1986/87, beräknas till ca 14 milj. kr.

Flera internationella organisationers finansiella situation präglas av osäkerhet.
Det gäller t. ex. UNHCR som fortfarande står inför en allvarlig och
komplicerad flyktingsituation, samtidigt som det är oklart om organisationen
får tillräckliga resurser för sin verksamhet. Den extra generalförsamling
som skall hållas i maj 1986 om Afrikas kritiska situation kan komma att
leda till krav på ökade internationella insatser för krisdrabbade afrikanska
länder. U-ländernas allvarliga problem vad gäller miljö- och markvård och
energiförsörjning, som främst förorsakas av ökenutbredning och avskogning,
måste också få ökad uppmärksamhet i de internationella organisationernas
verksamhet. Detta bör ske både genom förstärkta internationella
forskningsprogram, som ger resultat på längre sikt, och genom biståndsinsatser
som ger mer omedelbara resultat.

Sverige bör ha beredskap att ge extra stöd till organisationer som har
akuta finansieringsproblem och till insatser för att lösa vissa centrala
utvecklingsproblem. Mot denna bakgrund finnér regeringen det angeläget
att anslagsposten Övriga multilaterala bidrag får en särskilt stor ökning på
ca 65 milj. kr. som kan utnyttjas för extra insatser på bl. a. de nyss nämnda
områdena. Användningen av dessa medel kommer att bestämmas på
grundval av en närmare bedömning av de berörda organisationeras behov
av resurser och deras förmåga att på ett effektivt sätt använda extra bidrag.

Motioner

1 motion 1985/86: U211 av Bengt Westerberg m. fl. (fp) yrkande 2 hemställs

2. att riksdagen beslutar att under anslag Cl. Bidrag till internationella
biståndsprogram anslå 2675000000 kr.

I motion 1985/86: U218 av Carl Bildt m. fl. (m) yrkande 16 hemställs

16. att riksdagen beslutar i enlighet med vad som anförs i motionen om
ett anslag på 5000000 kr. till ICRC:s verksamhet.

I motion 1985/86: U222 av Birgitta Rydle (m) hemställs att riksdagen hos
regeringen begär att vid utarbetandet av nästa års budgetproposition sådana
omprioriteringar görs att bidraget till UNICEF - liksom till frivilligorganisationer
via SIDA - höjs till en väsentligt högre nivå än nu, inom
ramen för u-landsbiståndet.

I motion 1985/86: U231 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) hemställs att riksdagen
beslutar anslå ytterligare 25 milj. kr. till UNHCR.

I motion 1985/86: U240 av Lars Werner m.fl. (vpk) yrkandena 5 och 6
hemställs

5. att riksdagen beslutar avslå förslaget i budgetpropositionen om bidrag
till IFC på 14000000 kr.,

6. att riksdagen beslutar att till UNDP anslå 14000000 kr. utöver vad
regeringen föreslagit.

44

Utskottet

UU 1985/86: 15

Frågan om det multilaterala biståndets andel av det totala svenska biståndet
har övervägts i föregående avsnitt. I det följande behandlas de
motionsyrkanden som avser förändringar av budgetpropositionens förslag
till medelsanvisningar till de internationella biståndsorganen.

1 fp-motionen U211 föreslås att bidraget till FN:s utvecklingsprogram
UNDP skall höjas med 50 milj. kr. utöver regeringens förslag, dvs. till 565
milj. kr. och i motion U240 (vpk) med 14 milj. kr., dvs. till 529 milj. kr.

UNDP mottar traditionellt betydande bidrag från Sverige. Regeringen
föreslår att Sveriges ordinarie bidrag till UNDP nästa budgetår skall uppgå
till 405 milj. kr., vilket är en ökning med 30 milj. kr. Därtill kommer 40 milj.
kr. till UNDP som extra bidrag, 20 milj. kr. till Sahelkontoret (UNSO) och
50 milj. kr. till UNDP:s arbete för de minst utvecklade länderna, dvs.
sammanlagt 515 milj. kr. till UNDP:s verksamheter. Enligt utskottets
bedömning motsvarar dessa bidrag till UNDP vad som är rimligt med
hänsyn till övriga anspråk på biståndsbudgeten. Förslagen i motionerna
om en ytterligare höjning avstyrks således.

I motion U222 hemställs att bidragen till UNICEF och till frivilliga
organisationer i nästa års budgetproposition skall höjas väsentligt.

Sverige är en av UNICEF:s allra största bidragsgivare. Vi har successivt
ökat våra ordinarie bidrag och ofta även lämnat extra bidrag. Budgetåret
1986/87 föreslås det ordinarie bidraget uppgå till 220 milj. kr. Ett extra
bidrag, avsett främst för de krisdrabbade länderna i Afrika, uppgår till 35
milj. kr. Som framgår på annan plats i detta betänkande har även bidragen
till de frivilliga organisationernas biståndsverksamhet fortlöpande ökat och
är nu av betydande storlek.

Utskottet har en hög uppskattning av UNICEF:s arbete men finner inte
skäl att göra något uttalande om fördelningen av medel till de här nämnda
ändamålen i nästa års budgetproposition och avstyrker därför motion
U222.

I motion U231 (fp) föreslås vidare en höjning av bidraget till UNHCR
med 25 milj. kr.

UNHCR fick budgetåret 1984/8560 milj. kr. i reguljärt bidrag från Sverige.
Bidraget höjdes året därpå till 75 milj. kr. och föreslås nästkommande
budgetår bli 90 milj. kr. Utskottet anser denna höjning av det reguljära
bidraget motiverad med hänsyn till UNHCR:s alltmer omfattande verksamhet.
Därtill kommer att UNHCR mottagit betydande belopp som extra
bidrag från posten Övriga multilaterala bidrag och från katastrofanslaget
sammanlagt 50 milj. kr. under år 1985. Utskottet förutsätter att liknande
extra påslag bör kunna utgå även under det kommande budgetåret, om
flyktingsituationen påkallar det. Med hänvisning till denna möjlighet anser
utskottet det inte erforderligt att göra en ytterligare höjning av det reguljära
bidraget, utöver den ökning som regeringen föreslår. Förslaget i motion
U231 avstyrks följaktligen.

I motion U211 (fp) föreslås även en höjning av det svenska bidraget till
IDA med 50 milj. kr.

Sveriges andel av den nu pågående sjunde påfyllnaden av IDAts resurser

fastställdes i början av år 1984. Den sista inbetalningen i denna påfyllnad ÖU 1985/86: 15
skall göras med medel som nu upptas i budgetpropositionen.

Det torde inte föreligga några förutsättningar att nu få till stånd en
överenskommelse mellan givarländerna om en uppräkning av den sjunde
påfyllnaden. Ett extra påslag endast från Sverige skulle sannolikt inte få till
följd att andra länder gjorde en motsvarande höjning. Enligt utskottets
mening bör Sverige i stället inrikta sig på att åstadkomma väsentliga
höjningar i den åttonde påfyllnaden av IDA, varom förhandlingar nyligen
inletts.

Även de svenska bidragen till det år 1985 beslutade Afrika-stödet har
fastställts i internationella förhandlingar. Den sista inbetalningen till denna
IDA-insats skall göras under det kommande budgetåret.

Mot denna bakgrund avstyrker utskottet förslaget i motion U211 om
ytterligare höjningar av bidragen till IDA.

Motion U240 (vpk) vill avslå det föreslagna bidraget med 14 milj. kr. till
Internationella finansieringsbolaget (IFC). Beloppet utgör den andra inbetalningen
inom ramen för den nu pågående höjningen av IFC:s kapital. Den
första inbetalningen, också 14 milj. kr., gjordes nyligen med medel som
riksdagen anvisade förra året. Utskottet avstyrkte vid det tillfället ett
motsvarande yrkande med motiveringen att IFC nu fått en sådan inriktning
att ett svenskt deltagande i kapitalhöjningen tedde sig motiverat. Utskottet
har inte anledning att göra en annorlunda bedömning i fråga om den andra
delen av den beslutade kapitalhöjningen och avstyrker följaktligen yrkande
5 i motion U240.

I motion U218 (m) yrkande 16 föreslås att riksdagen beslutar om ett
anslag till Röda korsets internationella kommitté (ICRC) om 5 milj. kr. Av
motionen framgår att bidraget avser ICRC:s reguljära budget. I den krisoch
krigssituation som råder på många håll i världen gör Röda korsets
internationella kommitté en utomordentligt viktig insats. Organisationen
mottar stöd för sin fältverksamhet från många håll, däribland Sverige.

Omfattningen av ICRC:s arbete har ökat väsentligt under senare år utan att
organisationen parallellt därmed kunnat stödja sig på en motsvarande
ökning av den reguljära budgeten för administration och andra fasta kostnader.
Sverige bidrar för närvarande till den reguljära budgeten med ca. 2
milj. kr. Utskottet utgår från att regeringen är beredd att pröva möjligheten
att höja bidraget till ICRC:s reguljära budget med utnyttjande av de medel
som står till förfogande under anslagsposten Övriga multilaterala bidrag.

Därmed skulle ICRC kunna få en förbättrad ekonomisk bas för sin planering.

Yrkande 16 i motion U218 (m) får därmed anses besvarat.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag om ett anslag till internationellt
utvecklingssamarbete (C 1) om 2550 milj. kr. och avstyrker följaktligen
yrkande 2 i motion U211 (fp).

46

Hemställan

UU 1985/86: 15

Utskottet hemställer

1. beträffande bidrag till UNDP

att riksdagen med avslag på motion 1985/86: U211 yrkande 2 såvitt
nu är i fråga och motion 1985/86: U240 yrkande 6 godkänner budgetpropositionens
förslag om bidrag till UNDP,

2. beträffande bidrag till UNICEF

att riksdagen med avslag på motion 1985/86: U222 godkänner budgetpropositionens
förslag om bidrag till UNICEF,

3. beträffande bidrag till IDA

att riksdagen med avslag på motion 1985/86: U211 yrkande 2 såvitt
nu är i fråga godkänner budgetpropositionens förslag om bidrag till
IDA,

4. beträffande bidrag till UNHCR

att riksdagen med avslag på motion 1985/86: U231 godkänner budgetpropositionens
förslag om bidrag till UNHCR,

5. beträffande bidrag till IFC

att riksdagen med avslag på motion 1985/86: U240 yrkande 5 godkänner
budgetpropositionens förslag om bidrag till IFC,

6. beträffande bidrag till Röda korsets internationella kommitté
att riksdagen förklarar motion 1985/86: U218 yrkande 16 besvarat
med vad utskottet anfört,

7. att riksdagen godkänner de riktlinjer för multilateralt utvecklingssamarbete
som i övrigt föreslås under avsnitt C 1 i budgetpropositionen,

8. att riksdagen godkänner de gjorda utfästelser som i övrigt
förordas under avsnitt C 1 i budgetpropositionen,

9. att riksdagen bemyndigar regeringen att göra de utfästelser,
åtaganden och utbetalningar som härutöver föreslås i avsnitt C 1 i
budgetpropositionen,

10. att riksdagen med avslag på motion 1985/86: U211 yrkande 2
till Bidrag till internationella biståndsprogram för budgetåret
1986/87 anvisar ett reservationsanslag av 2550000000 kr.

4 Utvecklingssamarbete genom SIDA

4.1 Återflöde, bundet bistånd, importstöd, livsmedelsbistånd m. m.

Propositionen (s. 69-70)

Drygt 40% av det landinriktade biståndet utgår i form av importstöd. I
1985 års budgetproposition lämnades en redovisning av regeringens överväganden
om importstödets betydelse som biståndsform och om inriktningen
och handläggningen av detta stöd.

På grundval av regeringens överväganden har SIDA fastställt nya riktlinjer
för importstödet. Regeringen välkomnar dessa riktlinjer.

res. 8 (fp, c)
res. 9 (vpk)

res. 10 (c)

res. 11 (fp)

res. 12 (fp)
res. 13 (c)

res. 14 (vpk)

res. 15 (fp)

Riktlinjerna är generellt utformade. Det är därför angeläget att dessa — UU 1985/86: 15
som SIDA framhåller i anslagsframställningen - anpassas till förutsättningarna
i varje mottagarland och kompletteras med planer på medellång
sikt för importstödet till landet.

Konkurrens i upphandlingen av förnödenheter inom biståndet är angelägen.
Att upphandling binds till svenska varor och tjänster får inte innebära
att kravet på affärsmässighet under upphandlingen åsidosätts.

SIDA framför i sin anslagsframställning att styrelsen vid olika tillfällen
har erinrat om att bindning av biståndsmedel till svenska varor och tjänster
innebär risker för ökade kostnader och ofta för med sig problem även i
övrigt för mottagarländerna. Regeringen delar denna uppfattning och erinrar
om att en viss sänkning av det bundna biståndets andel i det landinriktade
biståndet förordades i fjolårets budgetproposition. De skäl som då
anfördes, bl. a. behovet att säkerställa största möjliga affärsmässighet
inom biståndet, särskilt i ett läge när flera programländer befinner sig i en
akut försörjningskris, äger alltjämt giltighet.

Styrelsen föreslår nu att denna strävan till ökad affärsmässighet förstärks
genom att man utnyttjar möjligheten att i undantagsfall häva bindning
av upphandling till Sverige.

Om lämpliga produkter inte finns på den svenska marknaden eller om
det vid upphandlingen kan förutses en klar risk för att svenskt anbud inte
är konkurrenskraftigt, så anser regeringen i likhet med SIDA att upphandlingen
bör ske i internationell konkurrens, dvs. med obundna medel. Om
biståndet i sådana fall är bundet till upphandling av svenska varor och
tjänster bör, efter begäran hos regeringen, SIDA kunna ges bemyndigande
att häva bindningen.

Motioner

I motion 1985/86: U202 av Marianne Karlsson (c) hemställs att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna att u-landsbiståndet skall prioritera
varor och tjänster vilka ger arbetstillfällen inom Sveriges stödområden
och glesbygd och att dessa varor ges till de sämst lottade länderna.

I motion 1985/86: U203 av Filip Fridolfsson och Hugo Hegeland (m) hemställs
att riksdagen avslår regeringens förslag att SIDA i vissa fall, efter
begäran hos regeringen, skall kunna ges bemyndigande att häva bindningen
av biståndsmedel.

I motion 1985/86: U209 av Birthe Sörestedt och Hans Pettersson (s) hemställs
att riksdagen beslutar att hela den kvantitet av spannmål som används
för biståndsändamål skall upphandlas till världsmarknadspriser.

1 motion 1985/86: U2I8 av Carl Bildt m. fl. (m) yrkandena 3 och 4 hemställs

3. att riksdagen beslutar att importstödet skall bindas till upphandling i
Sverige på sätt som förordas i motionen samt i övrigt godkänner vad som
anförs under rubriken Ökat återflöde,

4. att riksdagen beslutar i enlighet med vad som anförs i motionen under
rubriken Lokala kostnader.

Utskottet

UU 1985/86:15

En återkommande fråga vid behandlingen av utgifterna för utvecklingssamarbetet
är graden av återflöde till Sverige av biståndsutbetalningarna.
Det råder enighet om att det inte är någon nackdel om biståndssamarbete
också leder till att varuutbytet och andra ekonomiska band mellan Sverige
och mottagarländerna stärks. Samtidigt har riksdagen flera gånger framhållit
att ökat återflöde inte får var något mål i sig. Det svenska biståndet bör i
huvudsak vara obundet, eftersom mottagarländerna om så är fallet förutsätts
kunna göra sina upphandlingar på för dem fördelaktigaste villkor.
Även i motion U211 (fp) ges uttryck för denna åsikt.

Innevarande budgetår binds det landprogrammerade biståndet till ett
belopp av ca 750 milj. kr. Därtill kommer att andra biståndsformer, såsom
en del av Sveriges internationella livsmedelshjälp och u-kreditsystemet, är
bundna till uppköp här. Av det av SIDA förmedlade biståndet är det med
några undantag endast importstödet som binds till uppköp i Sverige. Detta
stöd har ökat i betydelse under senare år och utgör nu omkring 40% av det
landprogrammerade biståndet. Nya riktlinjer för importstödet utfärdades
av SIDA i juni 1985. Beslut om importstöd föregås numera av noggranna
förberedelser inom SIDA och genomförs med hjälp av insatsavtal, i vilka
ingår en ofta mycket detaljerad upphandlingsplan.

I propositionen föreslår regeringen att SIDA i vissa fall skall ges möjlighet
att häva kravet på bindning till upphandling, nämligen i de fall då en
upphandling i Sverige uppenbarligen skulle medföra sämre villkor för
köparen.

Motion U218 (m) och motion U203 (m) motsätter sig detta förslag.
Motion U218 (m) vill förorda en minskning av importstödet som biståndsform
och ansluter sig till principen att allt bistånd bör vara obundet. Så
länge detta inte är fallet och de stora industriländerna har bundit sitt
bistånd är det enligt motionärernas mening dock inte rimligt att Sverige
lämnar ett obundet importstöd som ofta används till inköp i våra viktigaste
konkurrentländer. I motionen framförs vidare att åtgärder bör vidtas för
att öka återflödet i det multilaterala biståndet.

Inemot hälften av importstödet är bundet till upphandling i Sverige i
syfte att nå upp till tidigare nämnda bindningsbelopp. Det har inte kartlagts
hur mottagarländerna använder den obundna delen av importstödet. En
stor del av beloppen torde emellertid användas för uppköp i tredje land.

Utskottet har uppfattningen att importstödets andel av det svenska
biståndet successivt bör minska. Samtidigt medges att importstödet har ett
berättigande i den kris- och bristsituation som nu råder i många mottagarländer.
Så länge därför ett visst importstöd är oundvikligt är det angeläget
att biståndsformen förblir flexibel till sin användning och inte till större
delen binds till upphandling i Sverige. Utskottet välkomnar därför regeringens
förslag att ge SIDA möjlighet till avbindning i vissa fall. Yrkande 3
i motion U218 (m) avstyrks följaktligen liksom motion U203 (m).

Utskottet instämmer i övrigt i motionärernas önskemål att återflödet
från det multilaterala biståndet bör öka. Det har beräknats till ca 20% av
utbetalningarna, medan det bilaterala återflödet torde uppgå till omkring

4 Riksdagen 1985186. 9 sami. Nr 15

50%. Bidragen till de internationella organisationerna kan normalt inte UU 1985/86: 15
förses med villkor. Det blir därför i det fallet i särskilt hög grad en fråga för
de svenska företagen och deras organisationer att bevaka sina intressen
när internationella anbudsförfaranden äger rum. Svenska exportfrämjande
myndigheter och institutioner liksom våra utlandsmyndigheter skall självfallet
bistå näringslivet i denna uppgift.

I m-motionen U218 föreslås vidare en större restriktivitet från svensk
sida när det gäller att täcka de lokala kostnaderna för ett projekt.

Utskottet har tidigare tagit ställning till liknande yrkanden och därvid
redogjort för de principer som bör gälla vid finansiering av lokala kostnader
(UU 1984/85:12). Enligt utskottets mening bör ersättningen av lokala
kostnader inte göras så generös att den urholkar mottagarlandets ansvar
för insatserna. Det bör därför krävas att mottagarlandet självt står för en
viss andel av dessa kostnader. Mycket restriktiva regler skulle emellertid
kunna försvåra satsningar på exempelvis landsbygdsutveckling och markvård.
Utskottet ser ingen anledning att ändra det ställningstagande det
tidigare gjort i denna fråga. Yrkande 4 i motion U218 (m) får därmed anses
besvarat.

En långtgående bindning av biståndet förordas i motion U202 (c), där
man föreslår att utvecklingssamarbetet bör knytas till den svenska sysselsättningspolitiken
och bestå av varor och tjänster som produceras i Sverige,
särskilt inom branscher som har överkapacitet. Det är emellertid en
vedertagen svensk princip att mottagarländernas behov skall vara avgörande
för biståndets innehåll och utformning. Utskottet finnér förslagen i
motion U202 (c) vara främmande för detta synsätt, varför den avstyrks.

I motion U209 (s) föreslås att den kvantitet spannmål som används för
biståndsändamål skall upphandlas till världsmarknadspriser. Bakgrunden
till motionen är att riksdagen under förra riksmötet på förslag av jordbruksutskottet
beslutade att den spannmål som åtgår för att uppfylla Sveriges
utfästelser i det internationella samarbetet mot världssvälten bör ingå i den
prisreglerade volymen och att kostnaden bör finansieras från biståndsanslagen
(JoU 1984/85:36).

Vad frågan gäller är de kvantiteter vete som levereras genom WFP inom
ramen för konventionen om livsmedelshjälp och internationella beredskapslagret
för katastrofinsatser, sammanlagt högst 85 000 ton innevarande
budgetår. Spannmålsleveranser som ingår i Sveriges bilaterala bistånd och
som normalt bekostas av katastrofmedel inköps liksom tidigare till världsmarknadspriser.

Den merkostnad som blir följden av att spannmål köps till svenska
regleringspriser uppgår till 60 milj. kr. innevarande budgetår. Eftersom
biståndsbudgetens medel av riksdagen redan hade fördelats på ändamål då
beslutet om jordbrukspolitiken fattades, kommer, som framgår av propositionen,
merkostnaden för innevarande år att belasta nästa budgetårs biståndsmedel.

Utskottet har tidigare med anledning av motioner i ärendet framhållit att
inköp av spannmål för livsmedelshjälp inte bör ske till svenska regleringspriser,
eftersom en huvudregel måste vara att biståndsanslagen i sin helhet

50

skall användas för biståndsändamål. Riksdagen har upprepade gånger UU 1985/86: 15
ställt sig bakom denna princip. Det ställningstagande som gjordes inom
ramen för 1985 års jordbrukspolitiska beslut får betraktas som ett undantag
från huvudregeln. Utskottet avstyrker följaktligen motion U209 (s).

4.2 Samarbete med enskilda länder
Propositionen (s. 72-75)

Regeringen förordar att medelsramarna för samarbetsländerna ökas med
sammanlagt 175 milj. kr. Förslagen till medelsramar för mottagarländerna
och andra ändamål framgår av tabell 4. Det icke landprogrammerade
biståndet genom SIDA, främst anslagsposterna Regionala insatser och
Katastrofer m. m., bör även fortsättningsvis i betydande utsträckning kunna
användas för insatser i programländerna.

Utvecklingssamarbetet med Angola bör i första hand bidra till resurstillväxt
och ökat ekonomiskt oberoende. Det ligger väl i linje med landets
krispian, som är inriktad på återuppbyggnad, på återhämtning av ekonomin
och på befolkningens basbehov. Biståndet bör även fortsättningsvis
omfatta betydande stöd för fiske, primärhälsovård och import av reservdelar,
utrustning och andra nödvändighetsvaror. Den framtida utformningen
av stödet till transportväsendet som nu lämnas som importstöd bör närmare
övervägas. Behovet av personalbistånd och utbildning inom samarbetssektorerna
bör särskilt beaktas. Angola befinner sig i en krissituation mot
bakgrund av sitt utsatta läge i södra Afrika. Landets möjligheter att tillgodogöra
sig biståndet har trots detta förbättrats. Regeringen föreslår att
medelsramen för Angola höjs med 10 milj. kr. till 125 milj. kr.

Biståndet till Bangladesh syftar främst till förbättrade levnadsförhållanden
för fattiga folkgrupper på landsbygden genom sysselsättningsskapande
insatser och stöd till hälsovård och utbildning. Importstödet, som huvudsakligen
är bundet till upphandling i Sverige, bör främst inriktas på ett
mindre antal enkla produkter och insatsvaror. Det är förenat med svårigheter
att nå ut till och på kort sikt väsentligt öka stödet till de mest eftersatta
grupperna utan att biståndets kvalitet försämras. Regeringen förordar en
oförändrad medelsram för Bangladesh.

Utvecklingssamarbetet med Botswana syftar främst till att stödja Botswanas
strävanden till oberoende och till ekonomisk och social utveckling.

Insatserna bör också i fortsättningen vara inriktade på landsbygden och
huvudsakligen avse vattenförsörjning, undervisning och distriktsutveckling.
Botswana har på ett effektivt sätt utnyttjat svenska biståndsmedel.

Torkan i södra Afrika ställer krav på fortsatt utbyggnad av vattenförsörjningen.
Regeringen föreslår en höjning av medelsramen för Botswana med
5 milj. kr. till 90 milj. kr.

Etiopien befinner sig i en akut försörjningskris. Behovet av insatser för
markvård och livsmedelsförsörjning bör särskilt beaktas. Vidare bör eftersträvas
att behov av långsiktiga katastrofförebyggande insatser tillgodoses.
Med hänsyn till rådande osäkerhet om förutsättningarna för ökat
stöd för landsbygdsutveckling bör medelsramen för utvecklingssamarbete
med Etiopien höjas med lägre belopp än SIDA föreslagit. En höjning med

Tabell 4. Bilateralt utvecklingssamarbete genom SIDA budgetåren 1985/86—1986/87 UU 1985/86:15
(milj. kr.)

	Medelsram 1985/86	Förslag till 1986/87 SIDA	medelsram Före- draganden	Föränd- ring
Utvecklingssamarbete med länder Angola	115	125	125	+ 10
Bangladesh	145	145	145	0
Botswana	85	90	90	+ 5
Etiopien	115	175	130	+ 15
Guinea-Bissau	70	80	75	+ 5
Indien	350	400	370	+ 20
Kap Verde	50	55	55	+ 5
Kenya	130	140	135	+ 5
Laos	65	70	70	+ 5
Lesotho	35	35	35	0
Mozambique	270	300	300	+ 30
Nicaragua	90	125	125	+ 35
Sri Lanka	210	210	210	0
Tanzania	460	490	475	+ 15
Vietnam	300	300	300	0
Zambia	190	215	205	+ 15
Zimbabwe	125	140	135	+ 10
Vissa landprogram-kostnader	30	30	30	0
Totalt landprogram-
merat bistånd	2835	3125	3010	+ 175
Regionala insatser	165	175	185	+ 20
Humanitärt bistånd i
Latinamerika	125	160	150	+ 25
Humanitärt bistånd i
södra Afrika	180	205	200	+ 20
Katastrofer m. m.	393,1	600	500	+ 106,9
Ensk. organisationer	312	375	350	+ 38
Försöksverksamhet och
metodutveckling m. m.	163	170	169,5	+ 6,5
Rekrytering och utbild-
ning av fältpersonal	53	70	60	+ 7
Totalt övriga anslags-
poster	1391,1	1755	1614,5	+ 223,4
Totalt bilateralt ut-vecklingssamarbete genom SIDA	4226,1	4880	4624,5	+ 398,4

15 milj. kr. till 130 milj. kr. föreslås. Regeringen finner det angeläget att
därutöver hålla beredskap för extra insatser som bekostas med medel för
katastrofbistånd.

I Guinea-Bissau bör genomförandet av ett ekonomiskt stabiliseringsprogram
underlättas genom importstöd. En fortsatt begränsning av antalet
sektorer och insatser i utvecklingssamarbetet bör eftersträvas. Tillväxtoch
utjämningsmålen för biståndet bör ges särskild tyngd. I propositionen
förordas en höjning av medelsramen med 5 milj. kr. till 75 milj. kr. 52

Biståndet till Indien bör i växande omfattning inriktas på de mest efter- UU 1985/86: 15
satta grupperna, särskilt på landsbygden. Strävandena att koncentrera
stödet till ett begränsat antal långsiktiga insatser inom skogsbruk med
markvård, hälsovård och dricksvattenförsörjning bör fortsätta. Importstödet
bör i ökad utsträckning inriktas på särskilda sektorer, främst energisamarbete,
där svenska resurser tas i anspråk. Genom denna fördelning
och inriktning av biståndet kan såväl utjämningsmålet som tillväxtmålet
tillgodoses i utvecklingssamarbetet med Indien. Mot denna bakgrund föreslås
en höjning av medelsramen med 20 milj. kr. till 370 milj. kr.

Medelsramen för utvecklingssamarbetet med Kap Verde bör enligt regeringen
höjas med 5 milj. kr. till 55 milj. kr. Den ökade medelsramen
motiveras av det stora importbehovet i fråga om livsmedel och insatsvaror
och landets förmåga att effektivt tillgodogöra sig bistånd.

Biståndet till Kenya syftar huvudsakligen till att förbättra försörjningen
av den fattiga delen av landsbygdsbefolkningen. Regeringen finner skäl att
även fortsättningsvis inrikta biståndet på landsbygdsutveckling med koncentration
på jordbruk med markvård, vattenförsörjning och hälsovård
med familjeplanering. Därvid bör eftersträvas ökade insatser för markvård
och för familjeplanering inom hälsostödet. Medelsramen för Kenya bör
höjas med 5 milj. kr. till 135 milj. kr.

Utvecklingssamarbetet med Laos bör också i fortsättningen inriktas på
skogsprojekt som omfattar plantering, skogsvård och avverkning och på
utveckling av landets svaga kommunikationer. Dessutom bör importstöd
utgå bl. a. för inköp av basvaror som asfalt och papper samt för vissa
reservdelar. Regeringen förordar att medelsramen för utvecklingssamarbete
med Laos ökas med 5 milj. kr. till 70 milj. kr.

Biståndet till Lesotho syftar till att minska beroendet av Sydafrika
genom att öka landets produktion av livsmedel och brännved och genom
att skapa arbetstillfällen för arbetskraft som är sysselsatt i Sydafrika.

Insatserna bör bl. a. inriktas på att hejda jorderosionen genom t. ex. skogsplanteringsprojekt
och på användning av arbetskraftsintensiv teknik. Medelsramarna
för Lesotho har ökat snabbare än utbetalningarna. Propositionen
föreslår oförändrad medelsram under den konsolidering som nu äger
rum.

Biståndet till Mogambique syftar till att minska beroendet av den sydafrikanska
ekonomin och till ekonomisk och social utveckling. Samarbetet
bör även i fortsättningen inriktas främst på stöd till familjejordbruk och
livsmedelsförsörjning, upprustning och underhåll av industri och infrastruktur
samt utbildning. Med hänsyn till den akuta försörjningskrisen bör
liksom för närvarande ett omfattande importstöd utgå, främst i form av
enkla basvaror, reservdelar och insatsvaror. Landets krissituation och
utsatta läge i södra Afrika kräver anpassning och flexibilitet i biståndets
användning. Regeringen föreslår att medelsramen för Mozambique höjs
med 30 milj. kr. till 300 milj. kr.

I biståndet till Nicaragua prioriteras utvecklingen inom gruv- och skogssektorerna.
Syftet är att bidra till landets oberoende och att på sikt öka
exportinkomsterna. Nicaragua befinner sig i en allvarlig ekonomisk kris,
främst till följd av väpnad aggression och ekonomiska sanktioner mot 53

landet. Under sådana förhållanden är ökad flexibilitet i biståndet påkallad, UU 1985/86: 15
vilket bl. a. bör tillgodoses genom importstöd. Nicaraguas kapacitet att ta
emot bistånd är god. En ökning av stödet med 35 milj. kr. till 125 milj. kr.
är motiverad.

Stödet till Sri Lanka har sedan 1978 dominerats av vattenkraftsprojektet
Kotmale. Enligt den av riksdagen beslutade fördelningen av medelsanvisningarna
för projektet under budgetåren 1984/85—1987/88 (UU 1983/84:15;
rskr. 334) utgör behovet av nya medel för budgetåret 1986/87 190 milj. kr.

Därjämte beräknas 20 milj. kr. för stöd åt landsbygdsutveckling och undervisning.
Medelsramen för Sri Lanka föreslås därför under budgetåret
1986/87 till 210 milj. kr. SIDA bör fortsätta att förbereda ökade insatser till
förmån för de fattigaste befolkningsgrupperna.

Biståndet till Tanzania har alltmer inriktats på stöd till anpassningsåtgärder
som bidrar till ekonomisk återhämtning och tillväxt. Denna inriktning
bör bibehållas och såvitt möjligt förstärkas. Biståndet bör utnyttjas
för drift, underhåll och upprustning av befintliga anläggningar och social
service. Ett omfattande importstöd är motiverat särskilt med hänsyn till
behov inom jordbruk, industri och transportväsende. Det är av stor vikt att
stödja landets ansträngningar att övervinna den rådande ekonomiska krisen.
Det föreslås att medelsramen höjs med 15 milj. kr. till 475 milj. kr.

Liksom hittills bör utvecklingssamarbetet med Vietnam koncentreras på
pappersproduktion, i första hand vid Vinh Phu-projektet, men också vid de
två pappersbruk i södern som erhållit svenskt stöd. Vid förhandlingarna
om samarbetsavtal med Vietnam i maj 1985 ställdes från svensk sida krav
på att Vietnams regering verkar för att förbättra situationen för skogsarbetarna
vid Vinh Phu-projektet. Enligt avtalet som träffades skall en vietnamesisk
rapport i dessa frågor presenteras för Sverige senast den 31 januari
1986. Rapporten skall redogöra för de åtgärder och förbättringar som
vidtagits för skogsarbetarna rörande anställningsvillkor, rekryteringsformer
och materiella förhållanden. Under våren 1986 kommer Sverige att
ta ställning till om genomförda och planerade förbättringar för skogsarbetarna
är tillräckliga för att fortsatt svenskt stöd skall kunna utgå till skogsdelen
av Vinh Phu-projektet. Vidare bör utvecklingssamarbetet även fortsättningsvis
omfatta stöd till hälsosektorn, främst primärhälsovård och
stöd till produktion av läkemedel. Samarbetet bör också omfatta fortsatt
stöd till förbättrad energiförsörjning i Vietnam, särskilt i landets södra
delar. Därutöver bör importstöd utgå bl. a. för inköp av konstgödsel till
jordbruket. Regeringen föreslår en oförändrad medelsram om 300 milj. kr.

Utvecklingssamarbetet med Zambia syftar till att bidra till landets ansträngningar
att öka livsmedelsproduktionen, förbättra den fattiga landsbygdsbefolkningens
levnadsförhållanden och lindra verkningarna av den
långvariga ekonomiska krisen. Biståndet bör omfatta bl. a. stöd till utsädesprogram,
kooperationen, samhällstjänster och insatsvaror för småbrukarfamiljerna
i syfte att bidra till en effektivisering av jordbruket. Regeringen
föreslår en ökning av medelsramen med 15 milj. kr. till 205 milj. kr.

Biståndet till Zimbabwe skall bidra till social och ekonomisk utjämning
och främst avse eftersatta grupper på landsbygden. Vidare bör biståndet
inriktas på att stödja Zimbabwes ansträngningar att minska landets ekono -

miska beroende av Sydafrika. En förbättrad effektivitet i biståndssamarbe- UU 1985/86: 15
tet har inträtt. En ökning av medelsramen med 10 milj. kr. till 135 milj. kr.

föreslås.

Motioner

1 motion 1985/86: U205 av Björn Molin (fp) yrkande 1 hemställs

1. att riksdagen beslutar anslå 15 milj. kr. mindre till utvecklingssamarbete
i Nicaragua.

I motion 1985/86:U211 av Bengt Westerberg m. fl. (fp) yrkande 3 hemställs

3. att riksdagen beslutar att under anslaget C 2. Utvecklingssamarbete
genom SIDA anslå 4839545000 kr., fördelat enligt följande:

a) Angola 125

b) Bangladesh 145

c) Botswana 90

d) Etiopien 130

e) Guinea Bissau 80

f) Indien 400

g) Kap Verde 55

h) Kenya 140

i) Laos 70

j) Lesotho 35

k) Mozambique 300

1) Nicaragua 90

m) Sri Lanka 210

n) Tanzania 490

o) Vietnam 200

p) Zambia 215

q) Zimbabwe 140

r) Vissa landprogramkostnader 30

t) Regionala insatser 185

u) Humanitärt bistånd i Latinamerika 205

v) Humanitärt bistånd i södra Afrika 225

x) Katastrofer m. m. 600

y) Enskilda organisationer 450

z) Försöksverksamhet och metodutveckling m. m. 169,5

å) Rekrytering och utbildning av fältpersonal 60

I motion 1985/86: U212 av Karin Söder m. fl. (c) yrkandena 15 och 16
hemställs

15. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna att
den i budgetpropositionen 1987 bör förelägga riksdagen en plan för avveckling
av biståndet till Vietnam,

16. att riksdagen beslutar anslå 250 milj. kr. som landram för Vietnam
budgetåret 1986/87, en sänkning i förhållande till regeringens förslag med
50 milj. kr.

55

I motion 1985/86: U213 av Birger Hagård (m) yrkandena 1 och 3 hemställs UU 1985/86: 15

I. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att biståndsavtalen
med Angola inte skall förlängas och inga nya avtal ingås så länge
inbördesstriderna fortgår,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att totalitära
diktaturer, oavsett om de är av kommunistisk eller annan inriktning, inte
fortsättningsvis skall komma i åtnjutande av svenskt bistånd utom i de fall
då rent humanitära hjälpinsatser är påkallade.

I motion 1985/86: U214 av Birger Hagård (m) hemställs att riksdagen avslår
proposition 1985/86: 100, bilaga 5, avseende landsram för Nicaragua.

I motion 1985/86: U218 av Carl Bildt m. fl. (m) yrkandena 9- 12 hemställs

9. att riksdagen beslutar att inga nya medel budgetåret 1986/87 tillförs
landramen för Vietnam,

10. att riksdagen beslutar att landramen för Tanzania sätts till
400000000 kr., landramen för Indien till 350000000 kr. samt landramen för
Kenya till 130000000 kr.,

II. att riksdagen beslutar att landramen för Angola sätts till 110000000
kr., landramen för Mozambique till 270000000 kr., landramen för Etiopien
till 115000000 kr. och landramen för Laos till 65000000 kr.,

12. att riksdagen beslutar att landramen för Botswana sätts till
85000000 kr., Guinea-Bissau till 70000000 kr.. Kap Verde till 50000000
kr., Nicaragua till 75000000 kr.. Zambia till 190000000 kr. och Zimbabwe
till 125 000000 kr.,

I motion 1985/86: U224 av Nic Grönvall och Gunnar Hökmark (m) hemställs att

riksdagen vid beslut om bistånd till Nicaragua tillfogar såsom villkor
att utbetalning av sådant bistånd icke kommer att ske med mindre garantier
om att de mänskliga rättigheterna skall iakttas i Nicaragua och att en
utveckling mot verklig demokrati där påbörjas.

I motion 1985/86: U225 av Karin Ahrland och Hadar Cars (fp) hemställs att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts om
svenskt bistånd till Burma.

I motion 1985/86: U227 av Lars Werner m. fl. (vpk) yrkande 1 hemställs

1. att riksdagen uttalar sitt uttryckliga moraliska och politiska stöd för
Nicaraguas rätt till självständighet utan yttre inblandning samt i budgetpropositionen
1986, bilaga 5, C 2. Utvecklingssamarbete genom SIDA anslår
40000000 kr. i bistånd till Nicaragua utöver vad regeringen föreslagit,

I motion 1985/86: U234 av Alf Svensson (c) yrkande 5 hemställs

5. att riksdagen begär att regeringen inleder bilateralt utvecklingssamarbete
med El Salvador och Guatemala,

I motion 1985/86: U236 av Gunnar Hökmark m. fl. (m) yrkandena 2, 4-8
hemställs

2. att riksdagen beslutar att ingen ny landram skall sättas upp för Vietnam
under budgetåret 1986/87,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att biståndet UU 1985/86: 15
till Zimbabwe skall ges enligt de riktlinjer som anförs i motionen,

5. att riksdagen beslutar att landramen till Zimbabwe för budgetåret
1986/87 sätts till 125000000 kr.,

6. att riksdagen uttalar sig för att biståndet till Zimbabwe bör avvecklas
om Zimbabwe omvandlas till en enpartistat,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att biståndet
till Nicaragua skall ges enligt de riktlinjer som anförs i motionen,

8. att riksdagen beslutar att landramen till Nicaragua för budgetåret
1986/87 sätts till 75000000 kr.

I motion 1985/86: 240 av Lars Werner m. fl. (vpk) yrkandena 8-10 och 12—

13 hemställs

8. att riksdagen beslutar att öka landramen för Vietnam med 100000 000
kr. utöver regeringens förslag,

9. att riksdagen beslutar att öka landramen för Laos med 5000000 kr.
utöver regeringens förslag,

10. att riksdagen beslutar att öka landramen för Mogambique med
10000000 kr. utöver regeringens förslag,

12. att riksdagen beslutar att uppta Cuba som programland och för
budgetåret 1986/87 anslå 75000000 kr. i bistånd till Cuba,

13. att riksdagen beslutar att avslå föreslagen ökning med 5000000 kr.
av landramen till Kenya samt hos regeringen begära förslag om att Kenya
inte längre skall vara programland.

Utskottet

Programländer

Regeringens förslag till medelsramar för samarbetet med programländerna
för svenskt bistånd framgår av tabellen på s. 52 i detta betänkande.

I m-motion U218 föreslås en sänkning av landramarna för vissa länder i
förhållande till regeringens förslag. Motiveringen härför är det stora svenska
budgetunderskottet som gör det nödvändigt att spara även på biståndsanslagen,
men också särskilda förhållanden i de olika länderna. Vidare
anförs att det landprogrammerade biståndet allmänt bör ges mindre tyngd
till förmån för ett ämnes- och projektinriktat bistånd. De största sänkningarna
föreslås för Vietnam, Tanzania, Nicaragua och Mo$ambique.

I fp-motion U211 föreslås sänkningar för Vietnam och Nicaragua och
höjningar för bl. a. Indien och Tanzania i förhållande till regeringens förslag.
Även c-motion U212 föreslår en sänkning av Vietnams landram men
ansluter sig i övrigt till propositionens förslag. Detta gör även vpk-motion
U240 utom vad gäller Vietnam, Laos och Mogambique för vilka höjningar
föreslås. Medelsramen för Kenya föreslås sänkt; på sikt bör biståndet dit
helt avvecklas.

I motion U213 föreslås i yrkande I att biståndsavtalen med Angola inte
skall förlängas och inga nya avtal komma till stånd så länge inbördesstriderna
pågår. Yrkande 2 i samma motion rör humanitärt bistånd och behandlas
på annan plats i detta betänkande. I yrkande 3 anförs att totalitära 57

diktaturer inte fortsättningsvis bör komma i åtnjutande av svenskt bistånd. UU 1985/86: 15
Den principiella frågan om demokratimålet har utskottet redan utförligt
behandlat. Utskottet avstyrker därför yrkande 3 i motion U213.

Det svenska biståndet till Angola utgör enligt utskottets mening ett
viktigt bidrag till ett mottagarland med utsatt geografiskt läge i södra
Afrika. Insatserna ligger väl i linje med landets krispian som är inriktad på
återuppbyggnad, ekonomisk återhämtning och tillgodoseende av befolkningens
basbehov. Vidare kan konstateras att Angolas möjligheter att
tillgodogöra sig biståndet förbättrats under senare tid.

Utskottet anser sålunda att fortsatt och ökat stöd till detta land är
motiverat och ansluter sig därmed till det medelsförslag som regeringen
gjort beträffande landramen för Angola.

Yrkande 1 i motion U213 och yrkande 11 i motion U218 såvitt nu är i
fråga avstyrks därmed.

Ett liknande förhållande gäller beträffande biståndet till Mozambique.

Även detta syftar till att minska beroendet av den sydafrikanska ekonomin
och till ekonomisk och social utveckling. Med hänsyn bl. a. till den akuta
försörjningskrisen bör liksom hittills ett omfattande importstöd utgå. Utskottet
anser den höjning, 30 milj. kr., som föreslås i propositionen motiverad
och tillstyrker regeringens förslag till landram för Mozambique.

Yrkande 11 i motion U218 såvitt nu är i fråga samt yrkande 10 i motion
U240 avstyrks därmed.

I fråga om utvecklingssamarbetet med Nicaragua föreligger åtta
motionsyrkanden. I fyra av dessa, U205 (fp) yrkande 1, U211 delyrkande
3 1), U218 yrkande 12 och U236 (m) yrkande 8, föreslås att landramen
minskas med varierande belopp i förhållande till propositionens förslag;
enligt motion U214 (m) bör ingen landram över huvud taget anslås för
Nicaragua. Motion U227 (vpk) yrkande 1 förordar däremot en ökning med
40 milj. kr. utöver vad regeringen föreslagit, detta mot bakgrund av de
förluster Nicaragua lidit av USA:s destabiliseringspolitik. I sistnämnda
yrkande hemställs också att riksdagen uttalar sitt uttryckliga moraliska och
politiska stöd för Nicaraguas rätt till självständighet utan yttre inblandning.

Som huvudmotivering för de föreslagna sänkningarna anges brister i
fråga om demokratimålet. I motion U224 (m) krävs t. o. m. som villkor för
biståndsutbetalningar att garantier ställs för att respekten för de mänskliga
rättigheterna iakttas och att en utveckling mot verklig demokrati påbörjas.

Motion U236 anser att inriktningen av biståndet bör förändras och större
vikt läggas vid projekt som stöder en demokratisk utveckling m. m. I
motion U2I8 anförs att utvecklingen i Nicaragua inger oro vad gäller
demokrati och respekt för de mänskliga rättigheterna, medan motion U211
konstaterar att några märkbara steg mot ökad demokratisering inte kan
förmärkas.

Utskottet har, som nämnts, på annat ställe i detta betänkande utförligt
behandlat den principiella aspekten på demokratimålet för svenskt bistånd.
Utskottet inskränker sig därför här till att betona att bistånd som tar
sikte på en uppbyggnad och förstärkning av demokratiska institutioner
givetvis är särskilt betydelsefull i länder som i likhet med Nicaragua inträtt 58

i ett nytt skede i sin historia. De allmänna valen i november 1985 utgjorde UU 1985/86: 15

ett viktigt första steg i riktning mot demokrati, och ansträngningarna

fortsätter nu med utarbetande av en ny författning. Sverige, som bidrog

med tekniskt stöd och en pappersgåva till valet, följer upp detta bl. a. med

bidrag till det fortsatta författningsarbetet.

Utskottet utgår från fortsatt svensk beredskap för satsningar på demokratiuppbyggnad
i vid mening om enighet kan nås om lämpliga projekt.

Det kan nämnas att den nicaraguanska bondekooperationen erhållit ett
icke oväsentligt stöd via katastrofanslaget. Vidare kan framhållas de breda
kontaktytor som finns mellan olika svenska och nicaraguanska organisationer
och folkrörelser av bl. a. kyrklig, facklig och kulturell karaktär.

Enligt utskottets mening är sålunda biståndssamarbetet redan i viss grad
inriktat på att främja en demokratisk samhällsutveckling. Motion U236
yrkande 7 avstyrks därmed.

Beträffande kravet i motion U224 på garantier i demokratihänseende
m.m. som förutsättning för biståndsutbetalningar vill utskottet erinra om
sin många gånger framförda uppfattning att bistånd inte skall användas
som påtryckningsmedel. En annan sak är att, när så anses påkallat, motparten
erinras om de svenska biståndsmålen, däribland demokratimålet.

Enligt vad utskottet erfar har så också skett senast vid programsamtalen
med Nicaragua i december förra året. Med hänsyn till det anförda avstyrks
motion U224.

Vad därefter gäller själva landramen konstaterar utskottet att den ekonomiska
krisen i Nicaragua allvarligt fördjupats till följd av kriget och de
ekonomiska sanktionerna. Regeringen har därför tvingats till omfattande
omdisponeringar i ekonomin. En anpassning har skett även av det svenska
biståndet såtillvida att den långsiktiga inriktningen av samarbetet på produktiva
sektorer kompletterats med ett importstödselement. Den i propositionen
föreslagna ökningen av landramen för Nicaragua avser främst
sådant stöd.

Enligt utskottets mening är den i propositionen föreslagna biståndsramen
för Nicaragua motiverad och väl avvägd. Motion U205 yrkande 1,

U211 delyrkande 31), U214, U218 yrkande 12 såvitt nu är i fråga och U236
yrkande 8 avstyrks därmed.

Motion U227 innehåller i yrkande 1, förutom förslag om ökad biståndsram,
även en hemställan att riksdagen skall uttala sig beträffande Nicaraguas
rätt till självständighet. Den svenska inställningen, som upprepade
gånger redovisats i FN och andra sammanhang, är att Nicaragua självfallet
måste ges möjlighet att i fred och frihet utveckla sitt politiska system.

Utskottet anser inte därutöver något uttalande av riksdagen vara påkallat i
denna fråga. Med hänvisning härtill och vad som ovan tidigare sagts
beträffande biståndsramen till Nicaragua avstyrks motion U227 yrkande 1.

Utvecklingssamarbetet med Vietnam behandlas i fyra motioner. 1 de tre
partimotionerna U211, U212 och U218 förordas att biståndet skall avvecklas
och regeringen presentera en plan för detta. I motion U218 (m) föreslås
vidare att inga nya medel skall anslås till Vietnam för nästa budgetår.

Samma yrkande återfinns i motion U236 (m). Motion U211 (fp) förordar en

sänkning av landramen med 100 milj. kr. och motion U212 (c) med 50 milj. 59

kr. i förhållande till propositionens förslag. Motion U240 (vpk) anser UU 1985/86: 15
däremot att landramen bör höjas med 100 milj. kr. till 400 milj. kr.

De motioner som önskar en avveckling av biståndssamarbetet motiverar
detta främst med Vietnams militära närvaro i Kampuchea, situationen för
de mänskliga rättigheterna samt uppgifterna om tvångsrekrytering och
tvångsarbete vid det svenska projektet Vinh Phu.

Propositionen föreslår en oförändrad landram på 300 milj. kr. Utvecklingssamarbetet
bör enligt regeringens förslag liksom hittills koncentreras
på pappersproduktion i första hand vid Vinh Phu. Beträffande arbetsförhållandena
vid detta projekt har, som framgår av propositionen, från
svensk sida framförts krav att Vietnams regering verkar för att förbättra
dessa. En vietnamesisk rapport har nyligen överlämnats till SIDA, och
under våren 1986 kommer ett svenskt ställningstagande att ske till om
genomförda och planerade förbättringar för skogsarbetarna är tillräckliga
för att fortsatt svenskt stöd skall kunna utgå till skogsdelen av projektet. I
avvaktan på resultatet av dessa överväganden anser utskottet det inte nu
påkallat att närmare uttala sig i denna fråga.

Den principiella frågan om det svenska biståndet, situationen för de
mänskliga rättigheterna och Vietnams ockupation av Kampuchea behandlades
senast av utskottet i betänkande UU 1984/85:12. Därvid redovisades
tämligen utförligt de överväganden i olika avseenden som enligt utskottets
mening bör göras i ett sådant sammanhang.

Utskottets slutsats efter nya sådana överväganden är alltjämt densamma,
nämligen att Sverige inte nu bör föreslå någon förändring av utvecklingssamarbetet
med Vietnam eller minska nästa års landram för landet i
fråga. Dock är det utskottets bestämda uppfattning att regeringen även
inom ramen för utvecklingssamarbetet fortsatt bör uttrycka Sveriges oro
för Vietnams fortsatta ockupation av grannlandet Kampuchea och klarlägga
varför biståndssamarbetet i längden inte kan undgå att påverkas av
situationen i landet.

Motionerna U211 delyrkande 3 o), U212 yrkande 15 och 16, U218 yrkande
9, U236 yrkande 2 och U240 yrkande 8 avstyrks därmed.

I motion U236 hävdas bl. a. att utvecklingen i Zimbabwe under de
senaste åren nödvändiggör en omprövning av det svenska biståndets inriktning.
Detta bör ges en sådan profil att det aktivt stödjer en demokratisk
samhällsutveckling. Vidare bör från svensk sida uttalas att biståndet till
Zimbabwe kan komma att avvecklas om landet omvandlas till en enpartistat.
Slutligen bör, enligt motionärernas mening, landramen till Zimbabwe
sättas till 125 milj. kr. Även motion U218 föreslår detta belopp, vilket
skulle innebära oförändrad nivå jämfört med förra året. En mindre ökning i
förhållande till propositionens förslag förordas däremot i motion U211;
enligt denna borde landramen uppgå till 140 milj. kr., vilket motsvarar
SIDA:s anslagsframställning på denna punkt.

Som redan nämnts motsätter sig utskottet att bistånd villkoras eller på
annat sätt används som påtryckningsmedel. Däremot bör det, som också
sagts, söka bidra till en demokratisk utveckling. Biståndet till Zimbabwe
avser bl. a. att främja social och ekonomisk utjämning; ett annat viktigt
syfte är att minska Zimbabwes ekonomiska beroende av Sydafrika. Det

svenska biståndet har också till uppgift att söka främja en demokratisk UU 1985/86: 15
samhällsuppbyggnad.

Motion U236 yrkandena 4 och 6 avstyrks därmed.

Vad gäller landramen för Zimbabwe anser utskottet den av regeringen i
år föreslagna ökningen på 10 milj. kr. till 135 milj. kr. motiverad mot
bakgrund av den förbättrade effektivitet i biståndssamarbetet som inträtt.

Motion U211 delyrkande 3 q), motion U218 yrkande 12 såvitt nu är i
fråga samt motion U236 yrkande 5 avstyrks därmed.

De tre partimotionerna U211, U212 och U218 innehåller därutöver ett
antal förslag till förändringar av landramarna för vissa länder det kommande
budgetåret.

I motion U211 föreslås i yrkande 3 höjningar för Guinea-Bissau, Kenya,

Tanzania och Zambia.

1 motion U218 föreslås i yrkandena 10, 11 och 12 oförändrade landramar
i förhållande till innevarande år för bl. a. Botswana, Guinea-Bissau, Etiopien,
Indien, Kap Verde, Kenya och Zambia. Beträffande Tanzania förordas
en sänkning av den av regeringen föreslagna landramen med 60 milj.
kr.

I motion U240 föreslås en sänkning vad gäller landramen för Kenya.

Utskottet anser att de medelsramar regeringen föreslagit för dessa
länder - belopp som i de flesta fall överensstämmer med eller ligger nära
SIDA:s anslagsframställning — är rimliga och tillstyrker därför dessa.

Motionerna U211, U218 och U240 avstyrks följaktligen för ifrågavarande
länder.

I motion U218 yrkande 11 föreslås oförändrad landram för Laos jämfört
med innevarande budgetår. 1 motion U240 yrkande 9 föreslås en ökning för
samma land med 5 milj. kr. utöver regeringens förslag.

Utskottet finnér också beträffande Laos budgetpropositionens förslag
rimligt och tillstyrker detsamma. Motionerna U218 yrkande 11 såvitt nu är
i fråga och U240 yrkande 9 avstyrks.

I motion U240 anförs därtill att biståndet till Kenya med hänsyn till
rättslösheten där, bör avvecklas. Utskottet behandlade förra året ett liknande
motionsyrkande (UU 1984/85: 12). Utskottet gjorde därvid ännu en
gång det generella påpekandet att allvarliga brott mot mänskliga rättigheter
bör kunna påtalas för ett mottagarland även inom ramen för biståndssamarbetet.
Utskottet anser att om regeringen bedömer att utvecklingssamarbetet
med något land av detta skäl bör förändras får förslag härom
föreläggas riksdagen.

Med hänsyn till det anförda avstyrks yrkande 13 i motion U240.

Yrkanden om nya samarbetsländer

Tre motioner innehåller förslag om nya programländer.

Enligt motion U225 (fp) bör SIDA få i uppdrag att undersöka utformningen
av ett framtida samarbete med Burma. Landet tillhör världens
fattigaste men har stora naturtillgångar. Mycket talar för att Sverige i
framtiden skulle ha intresse av ett närmare samarbete med detta land,
anser motionärerna.

I motion U240 (vpk) yrkande 12 hemställs att Cuba skall upptas som
programland. Detta är ett yrkande som återkommit varje år sedan det
reguljära biståndssamarbetet upphörde med utgången av budgetåret
1979/1980.

Motion U234 (c), slutligen, förordar utvecklingssamarbete med El Salvador
och Guatemala. Motionären anser att ett sådant samarbete skulle
kunna stärka den demokratiska utvecklingen i dessa båda länder och
minska deras beroende av USA.

Utskottet har i flera betänkanden under senare år framhållit att inga
förutsättningar finns att för närvarande utvidga kretsen av programländer.
Detta är alltjämt fallet, och utskottet avstyrker därför ifrågavarande motionsyrkanden
vad gäller reguljärt programsamarbete.

Nämnda länder och flera andra utanför programlandskretsen erhåller
emellertid svenskt bistånd genom c. ex. BITS, SAREC eller i form av
humanitärt sådant. Cuba är för närvarande det land som erhåller de högsta
bidragen för tekniskt samarbete genom BITS; föregående budgetår utbetalades
16,5 milj. kr. Burma har erhållit katastrofbistånd genom Röda korset
och även visst stöd förmedlat genom BITS. I El Salvador och Guatemala
har Sverige valt att stödja de mest utsatta grupperna genom det humanitära
biståndet.

4.3 Regionala insatser samt humanitärt samarbete i Latinamerika och södra
Afrika

Propositionen (s. 71, 77—79)

Under anslagsposten Regionala insatser lämnas i första hand stöd till det
regionala samarbetet mellan de majoritetsstyrda staterna i södra Afrika
inom ramen för samarbetsorganisationen Southern African Development
Coordination Conference (SADCC). Vidare har anslagsposten utnyttjats
för stöd till den Östafrikanska utvecklingsbanken (EADB), Mekongkommittén
och ett regionalt program för fiske i Bengaliska bukten.

På initiativ av de nordiska statsministrarna pågår förberedelser för ett
arrangemang för bredare ekonomiskt samarbete mellan Norden och
SADCC-länderna. Medel bör beräknas för biståndsinsatser inom ramen
för det bredare samarbetet. Regeringen räknar med att överenskommelse
om ett sådant arrangemang kommer att träffas i början av 1986.

Anslagsposten bör också kunna utnyttjas för regionala insatser i Centralamerika.

Med hänsyn till medelsbehovet för det bredare ekonomiska samarbetet
med SADCC-länderna och för stöd till regionalt samarbete i Centralamerika
bör anslagsposten Regionala insatser höjas med större belopp än SIDA
föreslagit. Regeringen föreslår att 185 milj. kr. anvisas under denna anslagspost,
varav 155 milj. kr. för regionala insatser inom SADCC. 10 milj.
kr. för regionala insatser i Centralamerika och 20 milj. kr. för övriga
regionala insatser. För det nordiska initiativet till bredare ekonomiskt
samarbete med SADCC-länderna har beräknats 20 milj. kr. av de 155 milj.
kr. som anvisats för regionala insatser inom SADCC.

Det humanitära biståndet i Latinamerika utgörs till stor del av långsiktigt
stöd för mänskliga rättigheter och politiskt förföljda.

UU 1985/86: 15

62

Biståndet lämnas genom svenska och internationella organisationer som UU 1985/86: 15
Diakonia, Kyrkornas världsråd och World University Service till enskilda
grupper och organisationer i mottagarländerna. De förmedlande och mottagande
organisationernas kapacitet är av avgörande betydelse för Sveriges
möjligheter att lämna bidrag och tillmötesgå de behov som finns. Även
om den politiska situationen i flera av länderna ofta försvårar det humanitära
biståndet, har möjligheterna att lämna effektivt bistånd — framför allt i
Centralamerika - förbättrats under de senaste åren till följd av ökad
kapacitet hos mottagande och förmedlande organisationer. Medel som
anvisats under de senaste åren har så gott som helt utnyttjats. Regeringen
finnér att situationen i Latinamerika motiverar fortsatta och betydande
humanitära biståndsinsatser. Anslagsposten bör höjas med 25 milj. kr. till
150 milj. kr.

De ökande motsättningarna och förtrycket i Sydafrika ställer krav på ett
omfattande humanitärt bistånd till dem som drabbas. Det humanitära
biståndet i södra Afrika utgör ett stöd till offren för denna utveckling och
till de krafter som arbetar mot rasåtskillnadspolitiken och för ett majoritetsstyre.
Även i fortsättningen bör en betydande del av det humanitära
biståndet utgå till befrielserörelserna African National Congress (ANC)
och South West Africa Peop!e’s Organization (SWAPO). Detta biståndssamarbete
som i huvudsak sker i samma former som samarbetet med
programländerna bör mot bakgrund av utvecklingen i Sydafrika och Namibia
bedrivas med betydande flexibilitet. 1 ökande omfattning bör stöd
lämnas till humanitär verksamhet i de bägge länderna, företrädesvis genom
förmedling av svenska enskilda organisationer.

Regeringen finner att situationen i Sydafrika och Namibia väl motiverar
en ökning av anslagsposten med 20 milj. kr. till 200 milj. kr. Skulle
utvecklingen föranleda ytterligare behov kan medel från anslagsposten
Katastrofer m. m. utnyttjas för humanitära insatser i södra Afrika.

Motioner

1 motion 1985/86: U205 av Björn Molin (fp) yrkande 2 hemställs

2. att riksdagen beslutar anslå 15 milj. kr. mera till regionala insatser i
Centralamerika med speciell hänsyn till Costa Rica.

1 motion 1985/86: U211 av Bengt Westerberg m. fl. (fp) yrkande 3 delyrkandena
t), u) och v) hemställs om följande fördelning:
t) Regionala insatser 185 milj. kr.
u) Humanitärt bistånd i Latinamerika 205 milj. kr.
v) Humanitärt bistånd i södra Afrika 225 milj. kr.

I motion 1985/86: U218 av Carl Bildt m.fl. (m) yrkandena 14 och 15
hemställs

14. att riksdagen beslutar att anslå 205000000 kr. till Humanitärt bistånd
i södra Afrika,

15. att riksdagen beslutar att inrätta anslaget "Demokratiutveckling i
södra Afrika" och anslå 25000000 kr. till detta budgetåret 1986/87.

63

I motion 1985/86: U227 av Lars Werner m. fl. (vpk) yrkandena 2 och 3 UU 1985/86: 15
hemställs

2. att riksdagen hos regeringen hemställer om initiativ för att förmå
Contadoragruppen och de centralamerikanska regeringarna att återgå till
principerna för avtalsförslaget från september 1984,

3. att riksdagen beslutar att i budgetpropositionen 1986, bilaga 5, C 2
Utvecklingssamarbete genom SIDA anslaget Humanitärt bistånd i Latinamerika
ökas med 10000000 kr. till 160000000 kr. och att ökningen skall
användas för direkt stöd till Lokala Folkmaktsorganen i FMLN-kontrollerade
områden i El Salvador.

I motion 1985/86: U511 av Lars Werner m. fl. (vpk) yrkande 4 hemställs

4. att riksdagen beslutar med anledning av budgetpropositionen 1986,
bilaga 5, C 2 Utvecklingssamarbete genom SIDA, att anslagsposten Humanitärt
bistånd i södra Afrika ökas med 20000000 kr. till 220000000 kr.
och uttalar att ökningen bör gå till de organisationer som nämns i motionen.

Utskottet

Anslagsposten för regionala biståndsinsatser omfattar för närvarande
främst stöd till SADCC-samarbetet i södra Afrika. Målet för SADCC är
bl. a. att minska beroendet av Sydafrika i fråga om transporter, sysselsättning,
kapital, teknologi och handel. Samarbetet har hög prioritet i medlemsländerna
och anses fungera väl.

Detta stöd är av uppenbara skäl utomordentligt angeläget. Förberedelser
pågår nu för ett bredare ekonomiskt samarbete mellan Norden och
SADCC-länderna. Som framgår av budgetpropositionen kommer detta att
innebära ökat medelsbehov. Utskottet tillstyrker regeringens förslag om
höjt anslag till delposten avseende SADCC.

I motion U205 (fp) yrkande 2 föreslås en ökning av anslaget för regionala
insatser med 15 milj. kr. Denna summa bör anslås till stöd för samarbete i
Centralamerika med speciell hänsyn till Costa Rica. Höjningen skall enligt
motionärens förslag, yrkande 1, möjliggöras genom motsvarande sänkning
av landramen för Nicaragua. Detta har utskottet ovan redan behandlat.

Utskottet noterar att under anslagsposten för regionala insatser i år för
första gången anvisas medel för insatser även i Centralamerika. Detta
välkomnas av utskottet som anser att mycket talar för att nya samarbetsformer
bör kunna prövas i denna region. Det belopp regeringen föreslår
synes väl avvägt för ett inledande skede.

Vad gäller motionärens förslag om direkt bistånd till Costa Rica får
utskottet hänvisa till sin ovan redovisade inställning beträffande utvidgning
av programlandskretsen. Det regionala stödet till Centralamerika bör
emellertid kunna användas för insatser som omfattar bl. a. Costa Rica. Det
kan vidare nämnas att Costa Rica, som har relativt hög BNP per invånare,
tillhör de länder som åtnjuter stöd genom BITS. Enligt vad utskottet erfar
har nyligen överenskommits att detta samarbete skall utvidgas och att det
tekniska samarbetet skall kombineras med ett finansiellt stöd.

Med hänvisning till det anförda avstyrks motion U205, yrkande 2.

Det humanitära biståndet till Latinamerika och södra Afrika fyller en
viktig funktion. Betydande medel bör därför fortsatt utgå till de ändamål
som dessa anslagsposter finansierar. I regeringens förslag höjs båda anslagsposterna:
för Latinamerika med 25 milj. kr. och för södra Afrika med
20 milj. kr.

I motion U211 (fp) föreslås att posten för humanitärt bistånd till södra
Afrika höjs med 25 milj. kr. utöver budgetpropositionens förslag. Motivet
för detta är den dramatiskt förändrade situationen i Sydafrika och därmed
behovet av ökat stöd till de demokratiska krafter som arbetar för en fredlig
omvandling.

Motion U511 (vpk) förordar en ökning med 20 milj. kr., vilka bör gå till
vissa, särskilt angivna organisationer i Sydafrika och Namibia, nämligen
Förenade Demokratiska Fronten (UDF), Sydafrikanska Fackföreningskongressen
(COSATU) samt Sydafrikanska kyrkorådet (SACC).

I motion U218 (m) förespråkas i yrkande 14 en höjning av anslagsposten
avseende södra Afrika med 5 milj. kr. i förhållande till regeringens förslag.

Utvecklingen i och kring Sydafrika motiverar enligt utskottets mening
ett betydande humanitärt bistånd till detta område. Samtidigt måste naturligtvis
alltid nivån vägas mot möjligheterna att på ett effektivt och lämpligt
sätt kanalisera ett sådant stöd. Under senare år har ett betydande arbete
lagts ned på att finna nya förmedlande och mottagande organisationer samt
att öka kapaciteten hos dem som redan tidigare erhållit humanitärt bistånd.
Till organisationer vilkas verksamhet Sverige på olika sätt försöker uppmuntra
hör bl. a. de som omnämns i motion U511.

Tillsammans med den ökning riksdagen beslutat för innevarande budgetår
innebär regeringens förslag en höjning med 40 milj. kr. på två år.
Utskottet anser detta vara en rimlig ökningstakt och nivå.

Motion U211 delyrkande 3 v), motion U218 yrkande 14 såvitt nu är i
fråga samt motion U511 yrkande 4 avstyrks därmed.

Motion U218 (m) föreslår i yrkande 15 att en ny anslagspost för Demokratiutveckling
i södra Afrika införs och att till denna anslås 25 milj. kr.
Detta skall utgå utöver det humanitära biståndet och vara ägnat för stöd åt
en demokratisk utveckling i regionen.

Syftet med det humanitära biståndet är att hjälpa offren för och motståndare
till apartheidregimen. De organisationer som erhåller dylikt stöd är
sådana som verkar för ett majoritetsstyrt, pluralistiskt Sydafrika i framtiden.
Via företrädesvis svenska enskilda organisationer ges hjälp till medborgarrättsrörelser
och kooperativa rörelser över detta anslag. Genom fria
fackföreningsinternationalen förmedlas stöd till olika fackliga organisationer.
En betydande del av medlen avser rättshjälp som kanaliseras via
International Defence and Aid Fund (IDÅF) och United Nations Trust
Fund (UNTF). Dessa organisationer liksom även kyrkorna i Sydafrika får
svenskt bistånd för att hjälpa fångarnas familjer. Det humanitära biståndet
går också till oberoende nyhetsförmedling.

Eftersom syftet med yrkande 15 i motion U218 således torde i huvudsak
kunna tillfredsställas genom den redan befintliga anslagsposten för humanitärt
samarbete i södra Afrika anser utskottet det inte påkallat att inrätta
någon ny anslagspost. Yrkande 15 i motionen avslås följaktligen.

UU 1985/86: 15

65

5 Riksdagen 1985186. 9 sami. Nr 15

I fråga om det humanitära biståndet till Latinamerika yrkas i motion
U211 (fp) en höjning utöver propositionens förslag med 55 milj. kr. till 205
milj. kr. 1 motion U227 (vpk) yrkande 3 hemställs om en ökning med 10
milj. kr. utöver regeringens förslag och att denna ökning skall användas för
direkt stöd till Lokala Folkmaktsorganen i FMLN-kontrollerade områden i
El Salvador.

Anslaget för humanitära insatser i Latinamerika har ökat jämförelsevis
snabbt de senaste åren; i budgetpropositionen föreslås denna gång en
höjning med 25 milj. kr. till 150 milj. kr. Bakgrunden är främst utvecklingen
i Centralamerika, vilken medfört stora hjälpbehov hos främst flyktingar,
hemlösa, politiskt förföljda och deras anhöriga.

Under senare år har demokratiskt valda regeringar installerats i Argentina,
Bolivia och Uruguay. Detta har inneburit i viss mån förändrade behov
av humanitärt bistånd i dessa länder. De grupper som numera närmast
kommer i fråga är frigivna fångar, återvändande flyktingar m. fl., för vilka
man söker underlätta återanpassning genom olika rehabiliteringsprogram
m. m.

Sammanfattningsvis har ovan angivna förhållanden lett till att i budgetpropositionens
förslag mer än hälften av medlen under denna anslagspost
avsätts för insatser i Centralamerika.

Utskottet konstaterar att det finns ett påtagligt behov av fortsatt humanitärt
bistånd till flera länder i området. Utskottet noterar samtidigt den
relativt kraftiga höjning regeringen föreslår och finnér det föreslagna beloppet
tillräckligt för ett fortsatt väsentligt humanitärt stöd till ifrågavarande
länder.

Motion U211 delyrkande 3u) och motion U227 yrkande 3 avstyrks
därmed.

Utskottet behandlar i detta sammanhang även yrkande 2 i motion U227
vari hemställs om initiativ för att förmå Contadoragruppen och de centralamerikanska
regeringarna att återgå till principerna för avtalsförslaget från
september 1984.

Som utskottet konstaterat senast i sitt betänkande UU 1985/86:1 har
Sverige på olika sätt och under flera år stött Contadoraprocessen. Utskottet
utgår från att regeringen också fortsättningsvis ger fredsprocessen i
Centralamerika det stöd vårt land kan erbjuda. På svensk sida anser vi det
beklagligt att enighet om fredsstadgan inte kunde nås då det första utkastet
presenterades 1984. Det är nu av största betydelse att kontakterna och
förhandlingsarbetet mellan de inblandade parterna fortsätter i syfte att nå
enighet om de olösta punkterna. Utskottet anser emellertid inte att den
svenska riksdagen därutöver bör göra något uttalande om det närmare
innehållet eller utformningen av eventuell ny version av Contadoraplanen.
Med hänvisning till det anförda avstyrks yrkande 2 i motion U227.

4.4 Katastrofbistånd och bistånd genom enskilda organisationer
Propositionen (s. 79—81)

Katastrofbistånd lämnas i första hand som hjälp åt människor i u-länder,
som har drabbats av naturkatastrofer eller väpnade och politiska kon -

UU 1985/86:15

66

flikter. Katastrofmedel kan även användas som extra bistånd till länder UU 1985/86: 15
som erhåller svenskt utvecklingsbistånd och vilkas försörjning och utveckling
hotas av oförutsedda händelser. Ett tredje användningsområde är
åtgärder för att förbättra katastrofberedskapen och förebygga katastrofer.

Dessutom fyller anslagsposten Katastrofer m. m. funktionen av allmän
reserv inom det bilaterala anslaget.

I avsikt att ytterligare studera sambanden mellan katastrofbistånd och
långsiktigt utvecklingssamarbete och finna former för hur dessa två biståndsformer
kan effektivt samordnas pågår en översyn av katastrofbiståndet.
Översynen, som beräknas vara genomförd i början av 1986, är avsedd
att läggas till grund för överväganden om den framtida inriktningen av
detta bistånd.

Även om skörderesultaten varit tillfredssställande i vissa afrikanska
länder, råder i flertalet länder söder om Sahara fortsatt försörjningskris till
följd av torka, markförstöring eller andra förhållanden som leder till sjunkande
livsmedelsproduktion. Behovet av flyktinghjälp är också stort. Regeringen
finner anledning till en kraftig uppräkning av anslagsposten för att
ge utrymme för insatser av bl. a. katastrofförebyggande karaktär. Anslagsposten
bör höjas med 106,9 milj. kr. till 500 milj. kr.

Som anmäls i budgetpropositionen för budgetåret 1985/86 (prop.

1984/85:100 s. 89) har regeringen på riksdagens uppmaning uppdragit åt
SIDA att verkställa en översyn av de enskilda organisationernas kapacitet
att ta emot och förmedla statliga bidrag för biståndsändamål. För uppdraget
har SIDA anlitat en särskild översynsgrupp. Denna har i rapporten
Översyn av enskilda organisationers biståndskapacitet gjort en utförlig
genomgång av dessa organisationers biståndsverksamhet och framlagt ett
antal synpunkter och förslag. SIDA har därefter i skrivelse den 19 augusti
1985 till regeringen redovisat sina överväganden och slutsatser. Översynsgruppens
rapport har fogats till skrivelsen.

SIDA framhåller att det inte minst i biståndssammanhang måste ligga i
varje organisations intresse att värna om den särprägel som hänger samman
med organisationens arbetssätt och bakgrund. Därför bör statliga
bidrag till enskilda organisationers utvecklingsprojekt inte få en sådan
utformning eller omfattning att de kan äventyra organisationernas oberoende.

Översynsgruppen föreslår att kraven på egeninsats, myndighetsgodkännande
och rapportskyldighet bibehålls, men att vid tillämpningen större
hänsyn skall kunna tas till särskilda omständigheter. Beträffande egeninsatsen
föreslås att denna i regel bör vara en kontantinsats om minst 10% av
de totala kostnaderna samt 10% i form av betalda eiler frivilliga arbetsinsatser.

Översynsgruppen påpekar att organisationer i mottagarlandet senare
avses ta över ansvaret för projekt inom utvecklingsbiståndet. Innan en
enskild organisation påbörjar ett biståndsprojekt i ett visst land måste
därför godkännande från myndighet i landet föreligga. I vissa fall medger
SIDA undantag från kravet på sådant godkännande. I framtiden bör enligt
översynsgruppen SIDA avgöra om myndighetsgodkännande för det enskilda
projektet erfordras eller ej. 67

Översynen av de enskilda organisationernas kapacitet att förmedla bi- UU 1985/86: 15
stånd har genomförts i nära samarbete med de berörda organisationerna.

Vid ett möte med representanter för de organisationer som förmedlar
merparten av statligt bistånd genom enskilda organisationer har regeringen
tagit del av deras synpunkter på översynen. Regeringen har kunnat konstatera
att ett förtroendefullt samarbete existerar mellan SIDA och organisationerna.
Med detta som utgångspunkt bör åtgärder med utgångspunkt i de
förslag och synpunkter som översynen lämnar kunna leda till den kapacitetsökning
på ömse sidor som eftersträvas.

Regeringen välkomnar förslaget att förskjuta tyngdpunkten i handläggningen
i verket från förhandsgranskning till utökad uppföljning av pågående
och avslutad verksamhet. De väletablerade organisationerna har
genom åren i en rad projekt visat sig kunna motsvara detta förtroende.

De enskilda organisationerna spelar en viktig roll inom biståndspolitiken.
Den kunskap om bistånd och u-länder som finns hos organisationerna
utgör en viktig bas för den svenska biståndsviljan.

De enskilda organisationerna har visat sig kunna etablera en nära kontakt
med nödlidande människor och nå ut till utsatta grupper och därigenom
få värdefulla kunskaper om biståndsarbete. Åtskilliga av de enskilda
organisationerna engagerar sig i stöd till folkbildning, i strävanden för
yttrandefrihet och i kampen för demokratiska och fackliga rättigheter.

Regeringen ser de svenska folkrörelsernas insatser på detta område som
ett viktigt medel att främja demokratimålet i det svenska biståndet. De
förslag till informations- och kunskapsutbyte mellan SIDA och organisationerna
som framförs i översynen som en möjlighet att tillvarata och
nyttiggöra dessa erfarenheter bör välkomnas.

Regeringen välkomnar SIDA:s avsikt att vidta de ändringar i gällande
riktlinjer för bistånd genom enskilda organisationer som föranletts av
översynen. Regeringen utgår ifrån att SIDA beaktar bl. a. möjligheterna att
finna former för handledning av oerfarna biståndsorganisationer, behovet
av utvärdering av biståndsinsatser, en utveckling av ramavtalen och ett
utökat kunskaps- och erfarenhetsutbyte.

Regeringen föreslår att anslagsposten Enskilda organisationer höjs med
38 milj. kr. till 350 milj. kr. Från anslagsposten bestrids även kostnaden för
bidrag till Internationella kooperativa alliansen (IKA) och Kyrkornas
världsråd (KVR).

Motioner

I motion 1985/86: U204 av Hans Dau (m) hemställs att riksdagen beslutar
om bistånd till Afghanistan i enlighet med vad som anförts i motionen.

I motion 1985/86: U206 av Kersti Johansson och Rune Backlund (c)
hemställs att riksdagen beslutar anvisa anslag till Enskilda organisationer
med ett till 375 milj. kr. uppräknat belopp.

I motion 1985/86: U207 av Hugo Hegeland och Filip Fridolfsson (m)
hemställs

1. att riksdagen genom en omfördelning av anslagen under obundet
bistånd till posten Enskilda organisationer beslutar höja anslaget från 312
milj. kr. innevarande budgetår till 375 milj. kr. budgetåret 1986/87,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att anslagspos- UU 1985/86:15

ten Enskilda organisationer inom loppet av tre år skall uppgå till minst 500
milj. kr.

I motion 1985/86: U211 av Bengt Westerberg m. fl. (fp) yrkande 3, delyrkande
x) och y) hemställs om följande fördelning:

x) Katastrofer m. m. 600 milj. kr.

y) Enskilda organisationer 450 milj. kr.

I motion 1985/86: U212 av Karin Söder m. fl. (c) yrkandena 6, 10, 11, 12
och 17 hemställs

6. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna att
bistånd genom enskilda organisationer ytterligare bör utvecklas i syfte att
nå de fattigaste och mest utsatta grupperna och bidra till en demokratisk
samhällsutveckling,

10. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna att
katastrofanslaget i sin helhet bör användas för att lindra akut nöd och för
att mildra följderna av inträffade händelser av katastrofkaraktär,

11. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna att
Sverige bör utveckla en snabb och effektiv katastrofberedskap, om möjligt
tillsammans med de andra nordiska länderna, i vilken också organisationer
som Röda korset och Rädda barnen bör spela en viktig roll och i vilken en
svensk produktion av livsmedel och andra basförnödenheter bör kunna
utgöra en grund,

12. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna att
det nödvändiga långsiktiga arbetet på att skydda människors försörjning
och förebygga katastrofer bör vara ett centralt element i allt utvecklingssamarbete
och därför normalt bekostas genom resp. anslag och genom det
särskilda anslaget för miljö, markvård och energi, vilket föreslås återinfört,

17. att riksdagen för anslaget till Enskilda organisationer anvisar 375
milj. kr., en höjning i förhållande till regeringens förslag med 25 milj. kr.

1 motion 1985/86: U213 av Birger Hagård (m) yrkande 2 hemställs

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att humanitärt
bistånd skall komma hela Angola till del, således även de av UNITA
befriade områdena.

1 motion 1985/86: U215 av Lennart Pettersson och Kurt Ove Johansson
(s) hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om det folkrörelsestyrda stödet till u-länderna.

I motion 1985/86: U217 av Börje Stensson m.fl. (fp, m, c) hemställs att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen
anförs om information om den svenska u-hjälpens historia.

1 motion 1985/86: U2I8 av Carl Bildt m. fl. (m) yrkande 14 hemställs

14. att riksdagen beslutar att anslå 375 000000 kr. till Enskilda organisationer.

I motion 1985/86: U226 av Lars Werner m. fl. (vpk) yrkandena 2, 4 och 5
hemställs

2. att riksdagen som sin mening uttalar att regeringen bör yrka på att 69

svenskt bistånd genom ICRC för nödhjälpsarbete inne i Östtimor omedel- UU 1985/86: 15
bart återupptas,

4. att riksdagen som sin mening uttalar att humanitärt stöd bör ges till
FRETILIN,

5. att riksdagen uttalar att Sverige bör lämna IGGI.

I motion 1985/86: U228 av Lars Werner m. fl. (vpk) hemställs

1. att riksdagen beslutar att anslå 10000000 kr. i bistånd till Kampuchea
för återuppbyggnad,

2. att riksdagen beslutar att anslå 10000000 kr. som särskilt miljöbistånd
till Vietnam, Laos och Kampuchea,

3. att riksdagen uttalar sig för en politisk fredslösning i Kampuchea i
enlighet med vad som anförs i motionen,

4. att riksdagen uttalar att Demokratiska Kampuchea ej bör få behålla
sitt mandat i Förenta nationerna och att Kampucheas plats där tills vidare
lämnas vakant.

I motion 1985/86: U229 av Karin Ahrland m.fl. (fp, s, m, c, vpk) hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om solidaritet med och bidrag från biståndsanslaget till
Afghanistans folk.

I motion 1985/86: U230 av Carl Johan Wilson och Ingrid Ronne-Björkqvist
(fp) hemställs att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen
till känna vad som i motionen anförts om att viss del av det statliga
biståndet anknyts till allmänhetens gåvor till ideella hjälporganisationer
och trossamfund så att SIDA bidrar med medel som till storleken motsvarar
de ideella gåvorna.

I motion 1985/86: U234 av Alf Svensson (c) yrkande 4 hemställs

4. att riksdagen beslutar höja anslaget för katastrofbistånd till 1000 milj.
kr. för budgetåret 1986/87.

I motion 1985/86: U237 av Maria Leissner m. fl. (fp, c, vpk) hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ett kraftfullt agerande i internationella sammanhang för Västra
Saharas frihet och självständighet,

2. att riksdagen hos regeringen begär att 20 milj. kr. från anslaget till
katastrofbistånd tillställs Polisarios flyktingläger i Algeriet.

I motion 1985/86: U240 av Lars Werner m. fl. (vpk) yrkandena 11, 18, 19,

20 och 21 hemställs

11. att riksdagen uttalar att Seychellerna bör beviljas katastrofbistånd
med 5000000 kr.,

18. att riksdagen uttalar att katastrofbiståndet till Kampuchea skall inriktas
på insatser inne i landet,

19. att riksdagen uttalar att det humanitära biståndet till den afghanska
civilbefolkningen skall utgå även i fortsättningen,

20. att riksdagen beslutar att anslå 25000000 kr. till enskilda organisationer
utöver regeringens förslag,

21. att riksdagen beslutar att anslå 233500000 kr. i katastrofbistånd 70
utöver regeringens förslag.

I motion 1985/86: U512 av Gullan Lindblad (m) yrkande 2 hemställs UU 1985/86: 15

2. att riksdagen begär att regeringen prövar möjligheten att genom lämplig
organisation distribuera hjälpsändningar till nödlidande i kurdiska byar
och flyktingläger.

I motion 1985/86: U517 av Lars Werner m. fl. (vpk) yrkande 6 hemställs

6. att riksdagen uttalar att 10000000 kr. ur SIDA:s anslag för katastrofbistånd
1986/87 utbetalas i humanitärt bistånd för insatser i de palestinska
flyktinglägren i Libanon.

I motion 1985/86: U522 av Lars Werner m. fl. (vpk) yrkande 3 hemställs

3. att riksdagen hos regeringen begär åtgärder så att humanitär hjälp
från Sverige kan lämnas till kurdiska flyktingar i de läger som omtalas i
motionen.

I motion 1985/86: U523 av Ivar Virgin (m) hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om hjälp till det afghanska folket, framför allt genom
Svenska Afghanistankommittén och andra frivilligorganisationer,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att hjälp att
återställa förstörd miljö redan nu planeras för att insättas när möjlighet
föreligger och att medel till detta disponeras ur det av moderata samlingspartiet
föreslagna anslaget Miljö, markvård och energi,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att Sverige i
internationella fora påtalar Sovjetunionens krigföring som ett allvarligt
brott mot gällande konventioner,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att Sverige i
det internationella förhandlingsarbetet lägger särskild vikt vid att sådana
konventioner efterlevs.

Utskottet

Under denna rubrik behandlar utskottet dels katastrofpostens storlek och
användning samt de motioner som väckts därom, dels också motioner om
vissa krigs- och krisdrabbade områden dit svenskt humanitärt bistånd
utgår. I sammanhanget behandlas även yrkanden av politisk innebörd som
förekommer i de ifrågavarande motionerna.

Katastrofmedlens storlek och användning

Katastrofposten har en flerfaldig användning. Den skall i första hand tas i
anspråk för omedelbar hjälp vid katastrofer inom och utanför programlandskretsen.
Omkring halva anslagsposten användes föregående budgetår
för detta ändamål, främst i Afrika. Ett andra användningsområde är katstrofförebyggande
åtgärder. Ca 20% av medlen har använts för sådana. En
ungefär lika stor andel har använts för flyktingarbete i bl. a. Mellanöstern
och för Afghanistan. Endast en mindre del av posten har utnyttjats för
extrabistånd eller för oförutsedda andra behov.

Hälften av katastrofbiståndet kanaliseras genom svenska enskilda orga -

nisationer, bland dem Röda korset. Även katastrofförebyggande åtgärder
genomförs numera med hjälp av enskilda organisationer.

Katastrofpostens storlek har självfallet måst vägas mot andra behov
inom den totala biståndsbudgeten. Inför det kommande budgetåret föreslås
icke desto mindre en betydande höjning av posten, från 393 milj. kr.
till 500 milj. kr. Det är den största enskilda ökningen i budgetförslaget.

Utskottet finnér den avvägning regeringen gjort rimlig och vill därför
inte föreslå någon ytterligare höjning, särskilt som flera andra anslagsposter
inom såväl den multilaterala som den bilaterala delen av budgeten efter
hand fått en alltmer markerad inriktning på krisinsatser.

Till följd av detta ställningstagande avstyrker utskottet de yrkanden som
förordar en ytterligare höjning av katastrofposten, nämligen delyrkande
3x) i motion U211 (fp), yrkande 21 i motion U240 (vpk) och yrkande 4 i
motion U234 (c).

I centerpartiets motion U212, yrkandena 10, 11 och 12, föreslås en
förändring både av det särskilda katastrofbiståndet och av inriktningen av
annat landinriktat bistånd. Motionärerna önskar att katastrofpostens medel
uteslutande skall användas för akuta nödinsatser när händelser av
katastrofkaraktär inträffat (yrkande 10). De vill vidare utveckla den svenska
beredskapen att ingripa vid katastrofer. Detta bör ske i samarbete med
övriga nordiska länder och med organisationer som Röda korset och Rädda
barnen. I katastrofberedskapen bör svensk produktion av livsmedel och
andra basförnödenheter utgöra en grund (yrkande 11).

Därutöver föreslås att även det övriga, reguljära utvecklingssamarbetet
ges en katastrofförebyggande inriktning. Medel från landramarna och det i
samma motion föreslagna anslaget för miljö, markvård och energi bör
utnyttjas för sådana insatser (yrkande 12).

Utskottet betraktar dessa yrkanden som led i de förslag om en grundläggande
omorientering av det svenska utvecklingssamarbetet som föreslås i
c-motionen U212 och som utskottet behandlat i betänkandets avsnitt om
riktlinjer för biståndet. Som tidigare framförts av utskottet är det inte
uteslutet att större vikt i framtiden måste läggas vid långsiktiga katstrofförebyggande
åtgärder. En utredning om katastrofbiståndet, i vilken återfinns
delvis likartade tankegångar, har nyligen överlämnats till regeringen,
som nu har att överväga dess förslag.

I motion U218 (m) anförs beträffande katstrofbiståndets användning att
sambandet med naturkatastrofer och andra liknande händelser måste vara
klart. Anslagsposten bör inte användas för extra anslag till vissa länder och
bör inte heller annat än undantagsvis bindas upp för långvariga insatser.
Brister som har sin förklaring i miljöförstöring bör motverkas med medel
från det föreslagna särskilda anslaget för miljö och markvård. Vidare bör
medel i vissa fall från landramarna kunna användas vid katastroftillfallen i
programländerna, heter det i motionen.

Som framgår av det föregående kan katastrofposten användas på olika
sätt. Den övervägande delen av den används emellertid för rena katastrofåtgärder,
vilket utskottet anser vara riktigt. I väntan på resultatet av den
nämnda utredningen anser sig utskottet inte vilja göra något ställningstagande
till katastrofbiståndets framtida utformning. Yrkandena 10-12 i

UU 1985/86: 15

72

motion U212 och ifrågavarande del av yrkande 1 i motion U2I8 avstyrks UU 1985/86: 15
med hänvisning härtill.

Afghanistan

I fyra motioner förespråkas fortsatt humanitärt bistånd till det afghanska
folket. Fempartimotionen U229 erinrar om att det nu är mer än sex år
sedan Sovjetunionen invaderade Afghanistan. Under hela denna tid har en
stark motståndsrörelse kämpat mot inkräktarna. FN:s generalförsamling
har bekräftat det afghanska folkets rätt att bestämma sitt eget lands styrelseskick
och krävt att de utländska trupperna omedelbart skall dras tillbaka
från Afghanistan, heter det i motionen.

Ockupationen har vidare skapat världens utan motstycke största flyktingproblem,
framhåller motionärerna. Det finns därför ett stort hjälpbehov
i området. Motionärerna uttalar uppskattning av det humanitära bistånd
som redan lämnats men framhåller att det är angeläget med fortsatt
hjälp. Svenska Afghanistankommittén har en väl fungerande organisation
och bör få generösa bidrag även fortsättningsvis. Motionärerna föreslår
också att ett stipendieprogram för högre utbildning av afghaner startas i
Sverige.

Motionerna U240 (vpk) och U523 (m) liksom motion U204 (m) framför
liknande synpunkter i fråga om humanitärt bistånd. Den sistnämnda motionen
vill finansiera en ökning av biståndet för Afghanistan genom att upphöra
med biståndet till Cuba och Vietnam.

Motion U523 (m) uppehåller sig därutöver utförligt vid Sovjetunionens
krigföring i Afghanistan. Motionären hänvisar till FN-rapportören Ermacoras
rapport enligt vilken Sovjetunionen och den afghanska lydregimen
begått en rad brott mot de mänskliga rättigheterna. Den sovjetiska krigföringen
beskrivs som en miljökrigföring i vilken urskillningslös bombning,
åtgärder för att åstadkomma massvält och terror mot landsbygdsbefolkningen
ingår. Riksdagen bör mot denna bakgrund uttala sig till förmån för
särskilt miljöbistånd till Afghanistan när sådant är möjligt att ge, heter det i
motionen. Det bör finansieras med medel ur det föreslagna anslaget för
miljö, markvård och energi (yrkande 2). Vidare bör Sverige i internationella
fora påtala Sovjetunionens krigföring som ett allvarligt brott mot gällande
konventioner (yrkande 3) samt i det internationella förhandlingsarbetet
lägga särskild vikt vid att sådana konventioner efterlevs (yrkande 4).

Utskottet behandlar först yrkandena om krigföringen och brotten mot
folkrätten. I ett nyligen avgivet betänkande om mänskliga rättigheter och
rätten till självbestämmande (UU 1985/86: 2) behandlade utskottet utförligt
den politiska situationen i Afghanistan. En redogörelse lämnades bl. a. för
FN-rapportörens observationer. Utskottet erinrade om att Sverige starkt
har fördömt den sovjetiska militära invasionen och att vi påtalat den
sovjetiska urskillningslösa bombningen. Sverige har också välkomnat den
resolution som antagits av FN:s kommission för de mänskliga rättigheterna
och i vilken de afghanska myndigheterna bl. a. uppmanas att upphöra
med det militära förtrycket mot civilbefolkningen.

Samma inställning kom åter till uttryck i Sveriges anförande vid general- 73

församlingens behandling i november 1985 av situationen i Afghanistan. I UU 1985/86: 15

anförandet konstaterades att den sovjetiska krigföringen var ett brott både
mot folkrättens allmänna grundsatser och mot konventioner som bl. a.
förbjuder urskillningslös bombning och användningen av särskilt inhumana
vapen.

Utskottet finner således att syftet med motionen i denna del redan torde
vara uppfyllt. Det finns emellertid anledning för regeringen att även fortsättningsvis
noga följa utvecklingen i Afghanistan och ockupationsmaktens
krigföring där. Det är angeläget att vaije brott mot de konventioner
Sovjetunionen självt varit med om att utarbeta och sedermera biträtt
påtalas. Om så inte sker kommer respekten för folkrätten att urholkas
ytterligare. Yrkandena 3 och 4 i motion U523 får därmed anses besvarade.

Utskottet anser att det i detta sammanhang är angeläget att ännu en gång
understryka vikten av en förhandlingslösning av Afghanistankonflikten,
som bl. a. måste innebära ett tillbakadragande av de sovjetiska trupperna.

Det afghanska folket måste självt få bestämma sitt styrelseskick och sin
framtid.

Invasionen av Afghanistan har resulterat i svåra mänskliga tragedier
och, som motionärerna påpekar, lett till väldiga flyktingströmmar. Sverige
bör även fortsättningsvis lämna ett betydande humanitärt bistånd på samma
sätt som skett hittills. Svenska Afghanistankommittén beviljades 10
milj. kr. i slutet av år 1985 för bl. a. hälsovårdsinsatser. Därmed uppgår det
svenska statliga Afghanistanbiståndet till 90 milj. kr. I det läge som råder
är det särskilt angeläget att utnyttja de kanaler som kan förmedla en
effektiv hjälp till det afghanska folket i och utanför landet. Svenska Afghanistankommittén
är en sådan kanal. Utskottet ställer sig mer tveksamt till
förslaget att starta ett särskilt stipendieprogram för högre utbildning av
afghaner i Sverige. Det finns redan ett program för u-landsstipendiater,
administrerat av svenska institutet. Detta står självfallet öppet även för
afghaner. Frågan om en utvidgning av detta program behandlas på annan
plats i detta betänkande.

Förslaget om särskilt miljöbistånd till Afghanistan bör enligt utskottets
mening beredas på vanligt sätt när realistiska förutsättningar för detta slag
av bistånd föreligger. Utskottet finner inte anledning att nu göra något
uttalande därutöver i denna fråga.

Med vad som ovan anförts om fortsatt humanitärt bistånd till Afghanistan
får utskottet anse motionerna U229 (fp, s, m, c, vpk), U240 (vpk),
yrkande 19 och motion U523 (m) yrkandena 1 och 2 besvarade. Motion
U204 (m) avstyrks med hänsyn till att däri föreslås en finansiering som
utskottet inte kan godta.

Västra Sahara

När Västra Sahara i början av år 1976 upphörde att vara spanskt territorium
delades och annekterades landet av Marocko och Mauretanien. Ett
gerillakrig lett av den västsahariska befrielserörelsen Polisario inleddes.

Polisario hade i samband med det spanska tillbakadragandet utropat Västra
Saharas självständighet under namnet Demokratiska sahariska arabre- 74

publiken (RASD). Mauretanien har sedermera avstått från vaije anspråk
på Västra Sahara och ingått ett fredsavtal med Polisario.

Ett stort antal länder, huvudsakligen i Afrika, har erkänt den Demokratiska
sahariska republiken. Landet är numera är representerat i den afrikanska
enhetsorganisationen O AU, vilket föranlett Marocko att utträda ur
samma organisation. FN:s generalförsamling har vid upprepade tillfällen
slagit fast det västsahariska folkets rätt till självbestämmande. Försök att
lösa frågan inom ramen för OAU har hittills misslyckats, delvis till följd av
den splittring som uppstått inom organisationen.

Även vid den gångna höstens möte med generalförsamlingen antogs en
resolution för vilken Sverige och ett nittiotal andra stater röstade, bland
dem Spanien, Finland, Österrike och huvuddelen av de alliansfria länderna.
I resolutionen erinrades om rätten till självbestämmande, och de två
huvudparterna i konflikten, Polisario och Marocko, uppmanades inleda
förhandlingar för att nå en fredlig lösning.

I motion U237 (fp, c, vpk) föreslås att regeringen skall agera kraftfullt i
internationella sammanhang för Västra Saharas frihet och självständighet.
Ett tryck bör bl. a. skapas på Marockos regering.

Utskottet har vid flera tillfällen behandlat situationen i Västra Sahara
och därvid redogjort för den svenska synen på konflikten. Västra Saharafrågan
är ett kvarvarande kolonialt problem. Ett avgörande om områdets
framtid måste enligt svensk uppfattning baseras på verkliga konsultationer
med dess befolkning och överensstämma med befolkningens fritt uttalade
önskemål. Denna svenska inställning har klart deklarerats i FN och andra
sammanhang och torde vara väl bekant för Marockos regering och andra
som berörs av konflikten. Utskottet utgår från att regeringen även fortsättningsvis
kommer att verka för en fredlig lösning av frågan efter de riktlinjer
som fastlagts i FN:s generalförsamling. Yrkande 1 i motionen får därmed
anses besvarat.

Sverige har länge bidragit till arbetet för flyktingarna från Västra Sahara
genom Rädda barnen och Röda korset. För verksamheten år 1986 har
Rädda barnen mottagit 8 milj. kr. och Röda korset 3 milj. kr. Hjälpen
distribueras på platsen genom algeriska Röda halvmånen och sahariska
Röda halvmånen. Det finns på svensk sida beredskap för ytterligare bidrag.
Ansökningar därom kommer att beredas på sedvanligt sätt. Utskottet
anser sig inte kunna göra något uttalande om bestämt belopp och finner det
inte heller motiverat att uttala sig till förmån för direkta bidrag till Polisario
eftersom de kanaler som nu utnyttjas uppges fungera väl.

Med hänvisning till det anförda får yrkande 2 i motion U237 (fp, c, vpk)
anses besvarat.

Östra Timor

Även situationen i Östra Timor behandlades nyligen av utskottet (UU
1985/86:2). Sedan dess har såvitt utskottet har sig bekant ingen avgörande
förändring av läget på öarna ägt rum. Frågan stod inte på dagordningen för
den gångna höstens möte med FN:s generalförsamling.

UU 1985/86: 15

75

I yrkande 2 i motion U226 (vpk) föreslås att det svenska biståndsarbetet UU 1985/86: 15
genom Röda korsets internationella kommitté (ICRC) återupptas.

Under några år har indonesiska regeringen inte givit ICRC tillstånd till
humanitär verksamhet i Östra Timor på de villkor organisationen uppställer
för sitt arbete. Under år 1985 fick emellertid ICRC till stånd en uppgörelse
med indonesiska regeringen som innebär att organisationen åter
verkar i området. Någon framställning om stöd har emellertid hittills inte
inkommit till Svenska röda korset från ICRC. Om så sker har utskottet
anledning anta att det på svensk sida finns en beredskap att lämna stöd på
samma sätt som tidigare. Yrkande 2 får med hänvisning härtill anses
besvarat.

Utskottet finner inte skäl att uttala sig till förmån för ett direkt stöd till
befrielserörelsen FRETILIN, såsom föreslås i motionens yrkande 4. Enligt
svensk etablerad praxis bör direkta bidrag till befrielserörelser endast
utgå om FN:s generalförsamling i en resolution med svensk anslutning
uttalat sig till förmån för sådant stöd. Detta är inte fallet vad beträffar
FRETILIN. Yrkande 4 avstyrks därför.

I fråga om Sveriges observatörskap i IGGI (Intergovernmental Group on
Indonesia) har utskottet tidigare framhållit att det inte fanns några biståndspolitiska
skäl för ett observatörskap i IGGI, men att det tillkom
regeringen att bedöma nyttan av det oförbindliga informationsutbyte som
sker inom IGGI (UU 1984/85:12). Utskottet intar samma ståndpunkt nu
och avstyrker yrkande 5 i motion U226 (vpk).

Kampuchea, Laos och Vietnam

I motion U228 (vpk) föreslås ett särskilt bistånd till Kampuchea om 10 milj.
kr. som bidrag till en återuppbyggnad av landet. Som ett led i detta
biståndssamarbete bör Sverige upphöra att erkänna Demokratiska Kampuchea,
dvs. Pol Pot-regimen. Stödet bör ges bilateralt eller genom enskilda
organisationer. I samma motion föreslås ett särskilt miljöbistånd till
Kampuchea, Vietnam och Laos, uppgående till 10 milj. kr. Motionärerna
pekar på den stora förödelse som det utdragna kriget förorsakade i Laos
och Vietnam, inte minst på miljö och odlingsbetingelser. I yrkande 18 i
motion U240 (vpk) föreslås att katastrofbiståndet till Kampuchea skall
inriktas på insatser inne i landet.

Utskottet vill med anledning av dessa yrkanden anföra följande. Sedan
år 1975 har Sverige totalt anslagit nära 150 milj. kr. till förmån för nödlidande
kambodjaner. Den helt övervägande delen av detta stöd har förmedlats
genom FN-organ och återstoden genom enskilda organisationer såsom
Röda korset. Merparten av utbetalningarna har avsett insatser inne i Kampuchea.
Sverige är därmed ett av de länder som ger mest stöd till verksamhet
inne i själva landet medan andra givare koncentrerat sitt bistånd till
operationerna vid gränsen mellan Kampuchea och Thailand. Utskottet har
anledning anta att detta bistånd till det kampucheanska folket kommer att
utgå även fortsättningsvis och att regeringen därvid försöker inrikta insatserna
på ändamål som bidrar till att förbättra befolkningens egna försörjningsmöjligheter.
Yrkande 18 i motion U240 (vpk) får därmed anses besva- 76

rat.

Utskottet vill i enlighet med gällande praxis dock inte föreslå att riksda- UU 1985/86: 15
gen gör uttalanden som i förväg binder användningen av katastrofposten
till bestämt ändamål eller intecknar den till vissa belopp. Yrkande 1 i
motion U228 avstyrks därför.

Vad gäller särskilt miljöbistånd till länderna i Indokina vill utskottet
erinra om att delar av landramsmedlen till Vietnam och Laos redan går till
insatser som avser miljön. Sverige bidrar också till Mekongkommitténs
arbete för att förbättra bl. a. vattenkvalitén. Vidare har bidrag lämnats för
katastrofförebyggande åtgärder i Vietnam. Därutöver föreligger inga
planer på speciella miljösatsningar i dessa länder. Inte heller i detta fall vill
utskottet föreslå att belopp ur katastrofposten intecknas för vissa ändamål.

Yrkande 2 i motion U228 (vpk) avstyrks med hänvisning till det anförda.

Vad gäller de återstående två yrkandena i motion U228, nämligen att
riksdagen uttalar sig för en fredslösning i Kampuchea och att Sverige i FN
verkar för att Kampucheas plats lämnas vakant vill utskottet hänvisa till
betänkande UU 1985/86:9 om situationen i Kampuchea, vilket upptog
likartade yrkanden och vilket behandlades av riksdagen så sent som i
december 1985. I betänkandet beskrevs de inblandade parternas ståndpunkter
i fredsfrågan och de hinder som fortfarande föreligger för fruktbara
förhandlingar. Det uttrycktes i betänkandet att Sverige borde vara
berett att inom ramen för sina möjligheter lämna ett bidrag till en politisk
lösning. Samtidigt framhölls att en utomstående regering torde ha begränsade
möjligheter att föra parterna närmare varandra. Sedan detta skrevs
har det enligt utskottets åsikt inte tillkommit några nya omständigheter
som kunde motivera ett annat ställningstagande.

I betänkandet anfördes vidare att Sverige anser att ingen av de båda
regimerna i Kampuchea för närvarande kan betraktas som Kampucheas
legitima representant. Det redogjordes också för de omständigheter som
lett till att Demokratiska Kampucheas koalitionsregering kvarstår som
landets representant i FN.

Något förslag som innebär att Kampucheas plats skulle lämnas tom har
inte framförts i FN under senare år. Det Finns enligt utskottets mening
också skäl som talar emot en sådan lösning.

Med det anförda torde yrkandena 3 och 4 i motion U228 (vpk) få anses
besvarade.

Övriga ändamål

Ytterligare förslag om inriktning av katastrofbiståndet på bestämda ändamål
finns i ett antal motioner.

Det gäller förslaget i motion U240 (vpk) yrkande 11 om att Seychellerna
bör beviljas katastrofbistånd med 5 milj. kr. och motion U517 (vpk) yrkande
6 att 10 milj. kr. i humanitärt bistånd utbetalas ur katastrofposten för
insatser i de palestinska flyktinglägren i Libanon. Det föreslås också i
motion U522 (vpk) och i motion U512(m), som båda handlar om kurdernas
situation, att humanitärt bistånd skall utgå till nödlidande i kurdiska byar
och flyktingläger vid den irakisk-iranska gränsen.

77

Seychellerna har tidigare fått svenskt katastrofbistånd genom Röda kor- UU 1985/86: 15
set, senast år 1985 då 2 milj. kr. utgick i form av livsmedelsbistånd.

Flyktingarbetet i Libanon och övriga delar av Mellanöstern stöds bl. a.
genom UNRWA. Sverige lämnar även bidrag till ICRC för dess arbete
bland palestinska och andra flyktingar i Libanon. En ny ansökan om
fortsatt stöd till detta ändamål kommer att överlämnas av ICRC till Sverige.

Utskottet utgår ifrån att regeringen även fortsättningsvis är beredd att
vid behov lämna katastrofhjälp till Libanon och Seychellerna men har inte
anledning att i förväg göra uttalanden om anslagets användning. Yrkande
11 i motion U240 (vpk) och yrkande 6 i motion U517 (vpk) avstyrks därför.

Vid irakisk-iranska gränsen bedriver ICRC verksamhet bland flyktingarna.
Detta arbete mottar, som också påpekas i motion U512, betydande
svenskt stöd. Flera av flyktinglägren på ömse sidor av gränsen är framför
allt befolkade av kurder, vilka ICRC tidvis har kunnat bistå. Svårigheterna
att nå fram med hjälpen är emellertid mycket stora eftersom ICRC inte
alltid får erforderliga besökstillstånd av myndigheterna i Iran och Irak. För
närvarande uppges ICRC inte kunna bedriva något egentligt arbete bland
kurdiska flyktingar. ICRC har f. ö. endast möjlighet att ge hjälp åt de
kurder som betraktas som flyktingar till följd av kriget mellan Iran och
Irak. Andra av förföljelse drabbade kurder i området är ännu svårare att
bistå med internationell hjälp.

Utskottet utgår från att regeringen utnyttjar de möjligheter som erbjuder
sig för att underlätta för hjälporganisationer att få erforderliga arbetsmöjligheter
i Iran och Irak. Det bör inte vara acceptabelt att hindret för bistånd
inte är brist på resurser utan avsaknad av tillstånd från myndigheter.

Med det anförda får yrkande 2 i motion U512 (m) och yrkande 3 i motion
U522 (vpk) anses besvarade.

I motion U213 (m) föreslås i yrkande 2 att humanitärt bistånd skall
kunna komma även de av UNITA befriade områdena i Angola till del. Av
motionstexten framgår att även organisationen UNITA som sådan enligt
motionären borde kunna komma i åtnjutande av humanitärt bistånd.

När utskottet förra året behandlade ett motsvarande yrkande framhöll
utskottet att det inte fanns något principiellt hinder för att lämna hjälp för
humanitära ändamål i någon del av Angola, således även i av UNITA
behärskade områden. Så sker för övrigt redan. Röda korsets internationella
kommitté (ICRC) ombesörjer med bidrag från Sverige vissa hjälpsändningar
till dessa.

Utskottet vill emellertid understryka att de humanitära hjälpinsatser
som kan komma i fråga i fall som detta i första hand finansieras med medel
ur katastrofposten och på sedvanligt sätt genomförs av någon enskild
organisation. UNITA:s samarbete med och beroende av apartheidregimen
i Sydafrika är ett skäl till att UNITA inte kan komma i fråga som förmedlare
av humanitär hjälp.

Yrkande 2 i motion U213 (m) avstyrks med hänvisning till det anförda.

78

Enskilda organisationer

UU 1985/86: 15

I budgetpropositionen föreslår regeringen att anslagsposten för bistånd
genom enskilda organisationer skall uppgå till 350 milj. kr. Detta innebär
en höjning med 38 milj. kr. jämfört med föregående budgetår. I sex av de
föreliggande motionerna föreslås höjningar med varierande belopp utöver
regeringens förslag. Två motioner föreslår höjningar utan angivande av
särskilt belopp.

I motionerna framhålls genomgående de enskilda organisationernas förtjänster
och stora betydelse för bl.a. bredden inom det svenska biståndet. I
flera motioner understryks också det viktiga informationsarbete som organisationerna
bedriver i Sverige om utvecklingsländer och biståndsverksamhet
och som utgör en viktig bakgrund till den svenska biståndsviljan.
Motionärerna konstaterar vidare att bistånd förmedlat av enskilda organisationer
når ut till de allra fattigaste i u-länderna.

De motioner som angivit belopp föreslår ökningar av anslagsposten till
mellan 375 milj. kr. och 500 milj. kr.

I motion U215 (s) ställs det folkrörelsestyrda stödet till u-länderna mot
betalningsbalansstödet, vilket enligt motionärerna har ringa eller ingen
utvecklingseffekt för de fattigaste målgrupperna. De enskilda organisationernas
bistånd får inte komma i skymundan för betalningsbalansstödet,
och organisationerna skall inte behöva begränsa sina biståndsinsatser till
följd av otillräckliga anslag, sägs det i motionen.

Som framgår av budgetpropositionen har regeringen på riksdagens uppmaning
uppdragit åt SIDA att verkställa en översyn av de enskilda organisationernas
kapacitet att ta emot och förmedla statliga bidrag för biståndsändamål.
Resultatet av denna översyn presenterades i augusti 1985. Rapporten
ger i korthet uttryck för en positiv värdering av denna biståndsform;
detta gäller såväl biståndets innehåll och betydelse som organisationernas
sätt att bedriva biståndet. Åtgärder med utgångspunkt i de förslag
och synpunkter som översynen lämnar bör sålunda kunna leda till den
kapacitetsökning på ömse sidor - dvs hos SIDA och organisationerna -som eftersträvas.

De enskilda organisationernas biståndsinsatser är enligt utskottets mening
ett effektivt redskap i utvecklingssamarbetet och ett värdefullt komplement
till det av statliga organ administrerade biståndet. Bistånd genom
enskilda organisationer kan, som tidigare framhållits och som också understryks
i motion U212 (c), bidra till en demokratisk samhällsutveckling i
u-länderna. Betydande medel bör därför anslås till bistånd genom dessa
organisationer. Utskottet finner det motiverat med ett visst påslag på
denna anslagspost och föreslår samma belopp som det av SIDA förordade,
dvs 375 milj. kr. Därmed tillstyrks medelsförslagen i motion U206 (c),
U212 (c) yrkande 17, U218 (m) yrkande 14 såvitt nu är i fråga samt U240
(vpk) yrkande 20. Motion U211 (fp) delyrkande 3 y) avstyrks. Motion U215
och motion U212 yrkande 6 får anses besvarade med vad utskottet anfört.
En motsvarande minskning av medelstilldelningen till u-krediter, anslaget
C8, kommer att föreslås senare i detta betänkande. Med hänsyn härtill
avstyrks yrkande 1 i motion U207 (m) eftersom däri föreslås en finansiering
som utskottet inte kan godta.

I motion U207 (m) yrkande 2 hemställs att anslagsposten för enskilda UU 1985/86: 15
organisationer inom loppet av tre år skall uppgå till minst 500 milj. kr.

Utskottet utgår självfallet från att också i fortsättningen betydande belopp
bör anslås till bistånd genom enskilda organisationer. Utskottet är
emellertid inte berett att nu ta ställning till anslagsbehov som i tiden ligger
efter det kommande budgetåret. Motion U207 yrkande 2 avstyrks därmed.

I motion U230 (fp) föreslås att SIDA skall bidra med lika mycket pengar
till de ideella hjälporganisationernas utvecklingsbistånd som dessa får i
gåvor. Därigenom skulle bl. a. allmänhetens vilja att lämna gåvor stimuleras,
anser motionärerna.

Ett förfarande som relaterar en anslagsposts storlek till eventuella frivilliga
bidrag skulle, förutom budgettekniska problem, innebära avsevärda
svårigheter vad gäller administration, mer långsiktig planering och genomförande
av biståndsprojekt. De enskilda organisationerna mottar mycket
betydande stöd från SIDA för sin verksamhet. Utskottet ser ingen anledning
att komplettera detta stöd på det svårhanterliga sätt som föreslås i
motion U230, vilken därför avstyrks.

Utskottet behandlar i detta avsnitt också motion U217 (fp, m, c) i vilken
föreslås att SIDA skall ställa medel till förfogande för information om
missionens roll i den svenska u-hjälpens historia.

Utskottet delar uppfattningen att missionen i många avseenden varit
pionjär i fråga om det som i dag utgör utvecklingssamarbetet. Missionssällskapens
och andra frivilligorganisationers betydelse även i det nutida
utvecklingssamarbetet framgår inte minst av att det statliga biståndet under
senare år i allt högre grad förmedlats genom enskilda organisationer.

Enligt utskottets mening är det emellertid inte i första hand SIDA som
bör stå för information eller forskning om de svenska missionssällskapens
historia. Utskottet är därför inte berett att föreslå att medel från SIDA
ställs till förfogande för det föreslagna ändamålet. Motion U217 avstyrks
således.

4.5 Mark- och miljövård samt övrigt utvecklingssamarbete genom SIDA
m. m.

Propositionen (s. 82)

Stöd från delposten Försöksverksamhet och metodutveckling bör företrädesvis
inriktas på experimentell och nyskapande verksamhet på områden
som bedöms som angelägna men som är underförsörjda i fråga om resurser.
Bland sådana områden där ökade insatser kan vara påkallade vill
regeringen framhålla miljö- och markvård, energiförsörjning, befolkningsfrågor
och familjeplanering, åtgärder för att främja kvinnans situation och
insatser för massmedia och kultur. Stöd bör lämnas främst för insatser i
programländerna. Därvid bör en nära anknytning till de reguljära samarbetsprogrammen
eftersträvas. Särskild uppmärksamhet bör ges åt möjligheterna
att utnyttja den svenska resursbasen. Ökad användning av den
svenska resursbasen förbättrar förutsättningarna för att erfarenhet från
samarbetet med FN:s fackorgan kan utnyttjas i de bilaterala programmen. 80

Anslagsposten innefattar även delposten Insatsförberedelser och resul -

tatvärdering, vilken ger SIDA vidgade möjligheter att förstärka sin fack- UU 1985/86: 15
kompetens för beredning och uppföljning av biståndet, bl. a. genom att
anlita konsulter.

Regeringen föreslår att 169,5 milj. kr. avsätts för insatser under anslagsposten
Försöksverksamhet och metodutveckling m. m.

Motioner

I motion 1985/86:U208 av Bengt Westerberg m. fl. (fp) hemställs att riksdagen
beslutar att hos regeringen begära att en utredning tillsätts med uppgift
att studera förutsättningarna för att med biståndsmedel finansiera utbildning
och uppehälle vid svenska högskolor för ytterligare 300 gäststuderande.

I motion 1985/86:U211 av Bengt Westerberg m. fl. (fp) yrkandena 10 och 11
hemställs

10. att riksdagen beslutar att ett särskilt anslag för Mark-, miljövård och
energi återinförs och därtill anvisar 150000000 kr.,

11. att riksdagen beslutar att under nytt anslag, Särskilda projekt, anvisa
250000000 kr.

I motion 1985/86:U218 av Carl Bildt m.fl. (m) yrkade 13 hemställs

13. att riksdagen beslutar att inrätta anslaget Miljö, markvård och energi
och anslå 150000000 kr. till detta budgetåret 1986/87.

I motion 1985/86:U212 av Karin Söder m.fl. (c) yrkandena 13 och 19
hemställs

13. att riksdagen beslutar återinföra den särskilda anslagsposten Miljö,
markvård och energi och för denna anvisar ett belopp av 294,5 milj. kr.,

19. att riksdagen beslutar låta anslagsposten Försöksverksamhet och
metodutveckling m. m. på 169,5 milj. kr. uppgå i den föreslagna återinförda
anslagsposten Miljö, markvård och energi.

Utskottet

Liksom tidigare år föreslås i motioner från m, fp och c att den år 1983
avskaffade anslagsposten Mark-, miljövård och energi återinförs. I motionerna
U211 (fp) och U218 (m) föreslås att 150 milj. kr. anvisas till den
återinförda posten. Motion U212 (c) föreslår dels att 150 milj. kr. anvisas,
dels att anslagsposten Försöksverksamhet och metodutveckling skall uppgå
i den föreslagna posten för Mark-, miljövård och energi.

Sverige ger ett betydande bistånd på mark- och miljövårdsområdet och
stöder därtill en rad projekt som syftar till förbättrad energiförsörjning i
utvecklingsländerna. Dessa insatser belastar flera anslag, i första hand
landramarna, men också anslagsposten för regionala insatser, katastrofbistånd,
enskilda organisationer m.m. Därutöver finns inom ramen för anslagsposten
för försöksverksamhet och metodutveckling möjligheter till
speciella insatser på de områden som förordas i motionerna. SAREC 81

6 Riksdagen 1985186. 9 sami. Nr 15

tillförs nästa budgetår ett stort belopp för särskilda forskningsinsatser på
skogs- och miljöområdet. Som utskottet också tidigare år konstaterat
innebär slopandet av den särskilda miljöanslagsposten sålunda inte att
regeringen fäster mindre vikt vid miljö-, markvårds- eller energiinsatser.

Med hänvisning härtill avstyrks motion U211 yrkande 10, motion U212
yrkandena 13 och 19 samt motion U218 yrkande 13.

I anslutning till vad SIDA föreslog i sin anslagsframställning för budgetåret
1985/86 yrkar motion U211 (fp) att ett nytt anslag, benämnt Särskilda
projekt, inrättas och upptas med 250 milj. kr. Detta skulle bl. a. kunna
användas för större projekt inom infrastrukturella och industriella områden
vid sidan av landramarna samt för insatser i andra länder än programländerna.
Som exempel nämns i motionen att medel ur ett sådant nytt
anslag skulle kunna utnyttjas när länder vidtar större strukturförändringar.
Anslaget skulle således delvis kunna få samma användningsområde som
det i propositionen föreslagna betalningsbalansstödet, vilket motionärerna
motsätter sig bl. a. med hänvisning till det nya projektanslaget.

Utskottet har under avsnittet U-landspolitiska insatser tillstyrkt anvisning
av medel för stöd till länder med akuta betalningsbalansproblem och
därmed också avstyrkt det yrkande i motion U211 som motsätter sig detta
stöd. Med den nya utformning som betalningsbalansstödet fått anser utskottet
att det delvis svarar mot de behov motionärerna pekar på med sitt
förslag att inrätta ett anslag för Särskilda projekt. Utskottet gör bedömningen
att det inte heller av andra skäl finns behov av ett anslag med den
inriktning som motionärerna föreslår.

Yrkande 11 i motion U211 avstyrks därför.

I motion U208 (fp) hemställs att en utredning tillsätts med uppgift att
studera förutsättningarna för att med biståndsmedel finansiera utbildning
och uppehälle vid svenska högskolor för ytterligare 300 gäststuderande.

Ett hundratal utländska medborgare ges för närvarande möjlighet till
studier eller forskning i Sverige via svenska institutets stipendieprogram
för gäststuderande. Någon länderkvotering förekommer därvid inte, men
under senare år har drygt hälften av stipendiaterna kommit från u-länder.
Fr. o. m. innevarande budgetår lämnas bidrag från biståndsanslaget för att
finansiera den del av kostnaderna som avser u-landsstipendiater. Programmet
avser studier eller forskning under ca 1 år som med särskild fördel kan
bedrivas i Sverige. Därtill kommer institutets reguljära program för person-
och erfarenhetsutbyte (korttidsstipendier). Inom ramen för BITS’
tekniska samarbete anordnas kurser inriktade på t. ex. gruvteknik, vattenkraft,
telekommunikation, pappersproduktion m. m., vilket erbjuder ytterligare
möjligheter för forskare m. fl. från u-länderna att besöka Sverige. Ett
tjugotal sådana kurser administreras årligen av BITS.

Beträffande fleråriga utbildningsprogram har erfarenheterna varit blandade.
Ett allmänt stipendieprogram i Sverige för u-landsstudenter administrerades
tidigare av SIDA. Programmet avvecklades emellertid eftersom
nyttan för u-länderna i fråga kunde diskuteras. Utskottet anser att det
alltjämt finns goda skäl att visa återhållsamhet vad gäller att som en form

UU 1985/86:15

82

av bistånd ge stipendier för längre studier i Sverige syftande till akademisk
grundexamen eller motsvarande allmän utbildning.

Med hänvisning till det anförda avstyrks motion U208.

4.6 Anslaget till utvecklingssamarbete genom SIDA (C 2)

Propositionen (s. 70)

För budgetåret 1986/87 föreslår regeringen att 4624,5 milj. kr. ställs till
förfogande för utvecklingssamarbete genom SIDA. Det innebär en anslagsökning
med 398,5 milj. kr. i förhållande till budgetåret 1985/86.

Motion

I motion 1985/86:U211 (fp) yrkande 3 hemställs

3. att riksdagen beslutar att under anslaget C2, Utvecklingssamarbetet
genom SIDA anslå 4839545000 kr.

Utskottet

Utskottet har i det föregående föreslagit att anslagsposten Enskilda organisationer
skall höjas med 25 milj. kr. utöver regeringens förslag.

Därmed bör anslaget för utvecklingssamarbete genom SIDA budgetåret
1986/87 uppgå till 4649 545000 kr.

Därmed avstyrker utskottet det högre totalbelopp som föreslås i motion
U211 (fp), yrkande 3.

4.7 Samlade hemställanden under punkt 4 (anslaget C 2)

Utskottet hemställer

1. beträffande importstöd

att riksdagen avslår motion 1985/86:U203 och motion 1985/86:U218
yrkande 3,

2. beträffande lokala kostnader

att riksdagen förklarar motion 1985/86:U218 yrkande 4 besvarat med
vad utskottet anfört,

3. beträffande bindning av biståndet
att riksdagen avslår motion 1985/86:U202,

4. beträffande upphandling av spannmål
att riksdagen avslår motion 1985/86:U209,

5. beträffande medelsram för Angola

att riksdagen med avslag på motion 1985/86:U218 yrkande 11 såvitt
nu är i fråga, bifaller budgetpropositionens förslag och som medelsram
för Angola budgetåret 1986/87 godkänner ett belopp av 125 milj.
kr.,

6. beträffande fortsatt biståndssamarbete med Angola, m.m.
att riksdagen avslår motion 1985/86:U213 yrkandena 1 och 3,

7. beträffande medelsram för Nicaragua

att riksdagen med avslag på motion 1985/86:U205 yrkande 1, motion
1985/86: U211 delyrkande 3 1), motion 1985/86: U214, motion

UU 1985/86: 15

res. 16 (m)

s.y. 7 (m)

res. 17 (m)

res. 18 (m)
res. 19 (fp)
res. 20 (vpk)

1985/86:U218 yrkande 12 såvitt nu är i fråga, motion 1985/86:U227
yrkande 1, såvitt nu är i fråga, samt motion 1985/86:U236 yrkande 8
bifaller budgetpropositionens förslag och som medelsram för Nicaragua
budgetåret 1986/87 godkänner ett belopp av 125 milj. kr.,

8. beträffande inriktningen av biståndet till Nicaragua
att riksdagen avslår motion 1985/86:U236 yrkande 7,

9. beträffande villkor för utbetalning av biståndet till Nicaragua
att riksdagen avslår motion 1985/86:U224,

10. beträffande uttalande om Nicaraguas rätt till självständighet
m. m.

att riksdagen avslår motion 1985/86: U227 yrkande 1 såvitt nu är i
fråga,

11. beträffande medelsram m. m.för Vietnam

att riksdagen med avslag på motion 1985/86:U211 delyrkande 3o),
motion 1985/86:U212 yrkande 16, motion 1985/86:U218 yrkande 9,
motion 1985/86:U236 yrkande 2 samt motion 1985/86:U240 yrkande
8 bifaller budgetpropositionens förslag och som medelsram för Vietnam
budgetåret 1986/87 godkänner ett belopp av 300 milj. kr.,

12. beträffande avvecklingsplan för biståndet till Vietnam
att riksdagen avslår motion 1985/86:11212 yrkande 15,

13. beträffande medelsram för Zimbabwe

att riksdagen med avslag på motion 1985/86:11211 delyrkande 3q),
motion 1985/86:11218 yrkande 12 såvitt nu är i fråga samt motion
1985/86:11236 yrkande 5 bifaller budgetpropositionens förslag och
som medelsram för Zimbabwe budgetåret 1986/87 godkänner ett
belopp av 135 milj. kr.,

14. beträffande inriktningen m. m. av biståndet till Zimbabwe
att riksdagen avslår motion 1985/86:11236 yrkandena 4 och 6,

15. beträffande medelsramar för Guinea-Bissau, Indien, Tanzania
och Zambia

att riksdagen med avslag på motion 1985/86:11211 delyrkandena e),
f), n) och p) samt motion 1985/86:U218 yrkandena 10 och 12 såvitt
nu är i fråga bifaller budgetpropositionens förslag och för budgetåret
1986/87 godkänner följande medelsramar: för Guinea-Bissau 75 milj.
kr., för Indien 370 milj. kr., för Tanzania 475 milj. kr. och för
Zambia 205 milj. kr.,

16. beträffande medelsramar för Botswana, Etiopien och Kap
Verde

att riksdagen med avslag på motion 1985/86:11218 yrkande 11 såvitt
nu är i fråga och yrkande 12 i återstående del bifaller budgetpropositionens
förslag och för budgetåret 1986/87 godkänner följande medelsramar:
för Botswana 90 milj. kr., för Etiopien 130 milj. kr. och
för Kap Verde 55 milj. kr.,

17. beträffande medelsramar för Laos och Mogambique

att riksdagen med avslag på motion 1985/86:11218 yrkande 11 i
återstående del och motion 1985/86:11240 yrkandena 9 och 10 bifaller
budgetpropositionens förslag och för budgetåret 1986/87 godkänner
följande medelsramar: för Laos 70 milj. kr. och för Mogambique
300 milj. kr.,

UU 1985/86: 15

res. 18 (m)

res. 21 (m)
res. 22 (fp)
res. 23 (c)
res. 24 (vpk)

res. 23 (c)

res. 25 (m)
res. 26 (fp)

res. 25 (m)

res. 27 (m)
res. 28 (fp)

res. 27 (m)

res. 17 (m)
res. 29 (vpk)

UU 1985/86: 15

18. beträffande medelsram för Kenya

att riksdagen med avslag på motion 1985/86:U211 delyrkande 3 h),
motion 1985/86:LJ218 yrkande 10 i återstående del samt motion
1985/86:U240 yrkande 13 såvitt nu är i fråga, bifaller budgetpropositionens
förslag och som medelsram för Kenya budgetåret 1986/87
godkänner ett belopp av 135 milj. kr.,

19. beträffande framtida bistånd till Kenya

att riksdagen avslår motion 1985/86:U240 yrkande 13 såvitt nu är i
fråga,

20. beträffande biståndssamarbete med Burma
att riksdagen avslår motion 1985/86:11225,

21. beträffande långsiktigt biståndssamarbete med Cuba
att riksdagen avslår motion 1985/86:U240 yrkande 12,

22. beträffande långsiktigt biståndssamarbete med El Salvador
och Guatemala

att riksdagen avslår motion 1985/86:11234 yrkande 5,

23. beträffande medelsram för regionala insatser

att riksdagen med avslag på motion 1985/86:11205 yrkande 2 bifaller
budgetpropositionens förslag och till medelsram för regionala insatser
för budgetåret 1986/87 godkänner ett belopp av 185 milj. kr.,

24. beträffande humanitärt bistånd i Latinamerika

att riksdagen med avslag på motion 1985/86:11211 delyrkande 3u)
och motion 1985/86:11227 yrkande 3 bifaller budgetpropositionens
förslag och till medelsram för humanitärt bistånd i Latinamerika för
budgetåret 1986/87 godkänner ett belopp av 150 milj. kr.,

25. beträffande svenskt initiativ i Contadoraprocessen
att riksdagen avslår motion 1985/86:11227 yrkande 2,

26. beträffande medelsram för humanitärt bistånd i södra Afrika
att riksdagen med avslag på motion 1985/86:U211 delyrkande 3 v),
motion 1985/86:11218 yrkande 14 såvitt nu är i fråga, samt motion
1985/86:11511 yrkande 4 bifaller budgetpropositionens förslag och
som medelsram för humanitärt bistånd i södra Afrika för budgetåret
1986/87 godkänner ett belopp av 200 milj. kr.,

27. beträffande inrättande av anslagspost för demokratiutveckling
i södra Afrika, m.m.

att riksdagen avslår motion 1985/86:11218 yrkande 15,

28. beträffande katastrofpostens storlek

att riksdagen med avslag på motion 1985/86:11211 delyrkande 3x,
motion 1985/86:11240 yrkande 21 och motion 1985/86:11234 yrkande
4 som medelram för katastrofer m.m. för budgetåret 1986/87 godkänner
ett belopp av 500 milj. kr.,

29. beträffande katastrofpostens användning

att riksdagen avslår motion 1985/86:11212 yrkandena 10, 11 och 12
och motion 1985/86:11218, yrkande 1 så vitt nu är i fråga.

30. beträffande miljökrigföring i Afghanistan

att riksdagen förklarar motion 1985/86:11523 yrkandena 3 och 4
besvarade med vad utskottet anfört,

res. 27 (m)
res. 28 (fp)
res. 29 (vpk)

res. 30 (vpk)

res. 31 (vpk)

res. 32 (fp)
res. 33 (vpk)

res. 34 (m)
res. 35 (fp)
res. 36 (vpk)

res. 37 (m)

res. 38 (fp, c)
res. 39 (vpk)

res. 40 (m, c)

31. beträffande humanitärt bistånd till Afghanistan

att riksdagen förklarar motion 1985/86:U229, motion 1985/86:U240
yrkande 19 och motion 1985/86:U523 yrkandena 1 och 2 besvarade
med vad utskottet anfört,

32. beträffande humanitärt bistånd till Afghanistan
att riksdagen avslår motion 1985/86:U204,

33. beträffande Västra Saharas självständighet

att riksdagen förklarar motion 1985/86:U237 yrkande 1 besvarat med
vad utskottet anfört,

34. beträffande humanitärt stöd till Västra Sahara

att riksdagen förklarar motion 1985/86:U237 yrkande 2 besvarat med
vad utskottet anfört,

35. beträffande humanitärt bistånd till Östra Timor

att riksdagen förklarar motion 1985/86:U226 yrkande 2 besvarat med
vad utskottet anfört,

36. beträffande stöd till FRETILIN

att riksdagen avslår motion 1985/86:U226 yrkande 4,

37. beträffande utträde ur IGGI

att riksdagen avslår motion 1985/86:U226 yrkande 5,

38. beträffande katastrofinsatser i Kampuchea

att riksdagen förklarar motion 1985/86:U240 yrkande 18 besvarat
med vad utskottet anfört,

39. beträffande återuppbyggnadsbistånd till Kampuchea
att riksdagen avslår motion 1985/86: U228 yrkande 1,

40. beträffande miljöbistånd till Kampuchea, Laos och Vietnam
att riksdagen avslår motion 1985/86:U228 yrkande 2,

41. beträffande fredslösning av Kampucheakonfikten m. m.

att riksdagen förklarar motion 1985/86:U228 yrkandena 3 och 4
besvarade med vad utskottet anfört,

42. beträffande katastrofbistånd till Seychellerna
att riksdagen avslår motion 1985/86: U240 yrkande 11,

43. beträffande humanitärt bistånd till palestinska flyktingar
att riksdagen avslår motion 1985/86: U517 yrkande 6,

44. beträffande humanitärt bistånd till kurder

att riksdagen förklarar motion 1985/86:U512 yrkande 2 och motion
1985/86:U522 yrkande 3 besvarade med vad utskottet anfört,

45. beträffande UN IT A

att riksdagen avslår motion 1985/86:U213 yrkande 2,

46. beträffande medelsram för enskilda organisationer

att riksdagen med avslag på motion 1985/86:U207 yrkande 1 samt
motion 1985/86:U211 delyrkande 3y), med ändring av budgetpropositionens
förslag och med bifall till medelsförslagen i motion
1985/86:U206, motion 1985/86:U212 yrkande 17, motion
1985/86:U218 yrkande 14 såvitt nu är i fråga samt motion
1985/86:U240 yrkande 20, som medelsram för enskilda organisationer
budgetåret 1986/87 godkänner ett belopp av 375 milj. kr.,

47. beträffande framtida storlek av anslagsposten för enskilda
organisationer

att riksdagen avslår motion I985/86:U207 yrkande 2,

UU 1985/86: 15

res. 41 (vpk)
res. 42 (vpk)

res. 43 (vpk)
res. 43 (vpk)

res. 44 (vpk)
res. 44 (vpk)

res. 45 (fp, c)

res. 45 (fp, c)

86

48. beträffande inriktningen av biståndet genom enskilda organisationer att

riksdagen förklarar motion 1985/86:U212 yrkande 6 besvarat med
vad utskottet anfört,

49. beträffande folkröresestyrt bistånd till utvecklingsländerna
att riksdagen förklarar motion 1985/86:U215 besvarad med vad utskottet
anfört,

50. beträffande SIDA:s stöd till organisationers utvecklingsbistånd att

riksdagen avslår motion 1985/86:U230,

51. beträffande information om den svenska utvecklingshjälpens
historia

att riksdagen avslår motion 1985/86:U217,

52. beträffande återinförande m. m. av anslagsposten för miljö-,
markvård och energi

att riksdagen avslår motion 1985/86:U211 yrkande 10, motion
1985/86:U212 yrkandena 13 och 19 samt motion 1985/86:U218 yrkande
13,

53. beträffande inrättade av anslagspost för särskilda projekt
att riksdagen avslår motion 1985/86:U211 yrkande 11,

54. beträffande finansiering av gäststuderandes studier och uppehälle att

riksdagen avslår motion 1985/86:U208,

55. att riksdagen i övrigt godkänner de riktlinjer och bidrag för
utvecklingssamarbete genom SIDA som förordats i budgetpropositionen,

56. att riksdagen med avslag på motion 1985/86: U211 yrkande 3 i
återstående del och med ändring av budgetpropositionens anslagsförslag
till Utvecklingssamarbete genom SIDA för budgetåret
1986/87 anvisar ett reservationsanslag av 4649545000 kr.

5 Information (C 3)

Propositionen (s. 83—84)

Regeringen välkomnar SIDA:s och de enskilda organisationernas och folkrörelsernas
initiativ till en gemensam kampanj om situationen i Afrika. En
gemensam kampanj är viktig för att vitalisera biståndsdebatten och stärka
biståndsopinionen. Regeringen delar SIDA:s uppfattning att de deltagande
parterna inom ramen för den gemensamma kampanjparollen, bör bevara
sin egen identitet, framträda i eget namn och genomföra sina egna projekt,
men också delta i gemensamma aktiviteter.

Informationsanslagets storlek måste noga avvägas mot andra angelägna
behov inom biståndet. Regeringen har dock räknat upp anslaget med
1 510000 kr. Av detta belopp avser 510000 kr. bidrag till enskilda organisationers
informationsverksamhet medan 1 milj. kr. anvisas, som en engångsanvisning,
för den av SIDA föreslagna Afrikakampanjen.

UU 1985/86: 15

res. 46 (m, fp, c)
res. 47 (m, fp)
res. 48 (c)

res. 49 (fp)

res. 50 (fp)
s. y. 8 (m)

Motioner

UU 1985/86: 15

I motion 1985/86:U211 av Bengt Westerberg m. fl. (fp) yrkande 4 hemställs

4. att riksdagen beslutar att under anslaget C 3, Information anvisa
27110000 kr.

I motion 1985/86: U239 av Rune Rydén (m) hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts
om avskaffande av generella bidrag till organisationer för u-landsinformation.

Utskottet

1 fp-motionen U211 uttrycks uppskattning av att SIDA planerar en ökad
satsning på information om förhållandena i Afrika och biståndet dit. Därtill
föreslår motionärerna att SIDA bör informera ytterligare om resultatet av
det svenska bilaterala biståndet, särskilt om de satsningar som väsentligt
har förbättrat fattiga människors levnadsförhållanden. För detta ändamål
föreslås att informationsanslaget höjs med 1 milj. kr. utöver regeringens
förslag.

Om SIDA gör bedömningen att informationen om framgångsrika samarbetsprojekt
bör förstärkas, bör detta enligt utskottets mening kunna rymmas
inom den föreslagna anslagsramen på 26 milj. kr. Utskottet anser sig
inte vilja föreslå riksdagen något uttalande härutöver beträffande SIDA-informationens
närmare utformning. Någon ytterligare höjning av anslaget
finner utskottet inte motiverad, varför yrkande 4 i motion U211 avstyrks.

Motion U239 (m) föreslår att de generella bidragen till vissa organisationer
för u-landsinformation avskaffas och ersätts med projektbidrag. Motionären
är kritisk till att organisationerna själva får avgöra hur medlen skall
disponeras och till att de till övervägande del går till organisationer med en
viss ideologisk tillhörighet.

Större delen av SIDA:s informationsanslag (C 3) utgår i form av generella
bidrag till studieförbund och löntagarorganisationer. Sammanlagt har
genom riksdagens beslut 24 organisationer kommit att ingå i den grupp som
mottar generella bidrag. Avsikten med de generella bidragen är att ge de
organisationer som regelmässigt sysslar med bl. a. u-landsinformation en
viss planeringstrygghet. Ett ytterligare skäl är att generella bidrag, till
skillnad från projektbidrag, kräver mindre administration av SIDA.

Organisationernas u-landsinformation har blivit föremål för fristående
utvärderingar vid flera tillfällen. Utskottet finnér inte skäl att på den grund
motionären anger föreslå att systemet med generella bidrag avskaffas.
Motionen avstyrks därför.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. att riksdagen godkänner de riktlinjer för information som förordas
i budgetpropositionen.

88

2. beträffande generella bidrag för u-landsinformationen
att riksdagen avslår motion 1985/86: U239,

3. att riksdagen med avslag på motion 1985/86:U211, yrkande 4,
till Information för budgetåret 1986/87 anvisar ett reservationsanslag
av 26110000 kr.

6. Styrelsen för internationell utveckling (SIDA) (C 4)

Propositionen (s. 85)

SIDA:s kapacitet har utförligt behandlats under de senaste åren. Inom
SIDA håller det för närvarande på att genomföras en omorganisation
vilken också kommer att leda till ett antal nya tjänster.

Det statsfinansiella läget kräver stor restriktivitet vid prövning av alla
myndighetsanslag. Regeringen kan mot denna bakgrund ej tillmötesgå
SIDA:s begäran om en ny tjänst. Regeringen kan ej heller biträda förslaget
att SIDA tillförs extra medel för att ersätta delar av den utkontraktering
som sker i dag. Vid beräkningen av SIDA:s förvaltningskostnader har
regeringen mot bakgrund av SIDA:s omorganisation tillämpat ett modifierat
treårigt huvudförslag om 4% varav 1 % skall utgöra reduktionen på
myndighetsanslaget under 1986/87. Regeringen föreslår att SIDA anvisas
195875000 kr.

Motioner

I motion 1985/86:211 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) yrkande 5 hemställs

5. att riksdagen beslutar att under anslaget C 4. Styrelsen för internationell
utveckling (SIDA), anvisa 199875000 kr.

I motion 1985/86:240 av Lars Werner m.fl. (vpk) yrkande 14 hemställs

14. att riksdagen beslutar att anslå 1500000 kr. till SIDA utöver regeringens
förslag för att ersätta delar av utkontraktering.

Utskottet

SIDA begär i sin anslagsframställning medel för en ny tjänst för handläggning
av säkerhetsfrågor samt 1,5 milj. kr. för att ersätta en del av den
utkontraktering som sker i dag.

I motion U211 (fp), yrkande 5, föreslås att anslaget till SIDAs administration
höjs med 4 milj. kr., dvs. till 199,8 milj. kr. för att möjliggöra en
förstärkning av SIDA:s administrativa kapacitet. I motionen anförs bl. a.
att det krävs kompetens och administrativ erfarenhet för att förbereda,
följa och utvärdera projekt och program för mer än 4,5 miljarder kronor.
De krav som ställs på mer projektinriktat bistånd inom landramarna, mer
bistånd via enskilda organisationer, mer kvinnoinriktat bistånd och mer
ämnesinriktat bistånd förutsätter en ökning av SIDA:s kapacitet.

I motion U240 (vpk), yrkande 14, föreslås att SIDA beviljas den begärda
medelstilldelningen av 1,5 milj. kr. för att ersätta utkontraktering. Motio -

UU 1985/86:15
res. 51 (fp)

89

närerna finner det kortsynt att regeringen med hänvisning till det statsfinansiella
läget inte kan tillmötesgå SIDA:s önskemål.

Som utskottet tidigare framhållit bör ett läge undvikas i vilket SIDA:s
kapacitetsbrist får inverka negativt på biståndets former och innehåll (UU
1984/85:12). SIDA har emellertid genom de extra medel som ställdes till
förfogande i samband med omorganisationen av verket tillförts ett flertal
nya tjänster. Därtill har det treåriga besparingsmål som för statsverket i
allmänhet ligger vid 5% satts till 4% för SIDA.

Med hänsyn härtill delar utskottet bedömningen i budgetförslaget att
SIDA nu inte bör tillföras någon ytterligare tjänst.

Yrkande 5 i motion U211 avstyrks därför.

Lönekostnaderna för konsulter är som regel betydligt större än kostnaderna
för ordinarie personal. Det var i medvetande om detta som utrikesutskottet
för två år sedan föreslog riksdagen att överföra ett belopp från ett
konsultanslag till SIDA:s myndighetsanslag för att möjliggöra att ordinarie
personal används i något större utsträckning. I de fall de båda personalkategorierna
är utbytbara mot varandra kan, som SIDA påpekar i sin anslagsframställning,
vissa besparingar göras på detta sätt.

Utskottet är emellertid inte berett att nu åter föreslå någon motsvarande
åtgärd.

Yrkande 14 i motion U240 avstyrks därför.

Utskottet hemställer

att riksdagen med avslag på motion 1985/86: U211, yrkande 5 och
motion I985/86:U240, yrkande 14, bifaller budgetpropositionens förslag
och till Styrelsen för internationell utveckling (SIDA) för budgetåret
1986/87 anvisar ett förslagsanslag av 195875000 kr.

7 Nämnden för u-landsutbildning (C 5)

Utskottet tillstyrker regeringens förslag under avsnitt C 5 i propositionen
och hemställer

1. att riksdagen godkänner de riktlinjer för u-landsutbildning som
förordas i propositionen,

2. att riksdagen till Nämnden för u-landsutbildning för budgetåret
1986/87 anvisar ett förslagsanslag av 20422000 kr.

8 Styrelsen för u-landsforskning (SAREC) (C 6)

Propositionen (s. 88 — 94)

SAREC:s bistånd på forskningsområdet har nu utvärderats. Resultatet
redovisas i betänkandet Tio år med SAREC (Ds UD 1985:2). Regeringen
instämmer i översynens positiva omdöme om SAREC:s verksamhet.
Översynen anser att forskningsstödet är en viktig del av det svenska
biståndet. Den pekar särskilt på behovet av mera direkt samarbete med
forskningsinstitutioner i u-länderna, och förordar vidare ökat stöd till
forskarutbildning och till forskningens infrastruktur (bl. a. bibliotek och

UU 1985/86:15

res. 52 (fp)
res. 53 (vpk)

laboratorier). Mot denna bakgrund anser regeringen att forskningsstödets UU 1985/86: 15
andel i det svenska biståndet bör öka. I det följande anges några riktlinjer
och prioriteringar för SAREC:s fortsatta verksamhet.

När det gäller det bilaterala programmet påvisar översynen att SAREC
bör öka flexibiliteten vad gäller kanalerna för forskningsbiståndet. Nationella
forskningsråd är enligt översynen ofta svaga som samarbetspartners.

Någon allmängiltig strategi kan inte fastslås - därtill är skillnaderna mellan
de enskilda länderna alltför stora. En öppenhet bör dock visas för möjligheten
att så direkt som möjligt, men med fortsatt hänsyn till mottagarlandets
nationella forskningsprioriteringar, kanalisera stödet till enskilda
forskningsmiljöer - universitet, universitetsinstitutioner eller forskningsinstitut.
Regeringen noterar med tillfredsställelse att SAREC under det
senaste året mer orienterat sin bilaterala verksamhet i denna riktning.

Regeringen vill i detta sammanhang också nämna den viktiga roll som
spelas av de för närvarande omkring 70 svenska forskningsinstitutioner
som inom ramen för SAREC :s olika bilaterala program deltar i samarbetet
med u-landsinstitutioner.

I likhet med översynen anser regeringen att stödet till forskarutbildning
hör till SAREC:s viktigare verksamhetsfält. Detta har tagit formen av stöd
till inhemska forskarutbildningsprogram, stöd till program för enskilda
forskare eller utbildning i kombination med övrig programverksamhet.

Även forskningssamarbetet på institutionsnivå innehåller oftast viktiga
utbildningskomponenter. Den forskarutbildning som stöds av SAREC bör
vara väl förankrad miljö- och innehållsmässigt i resp. u-land bl. a. för att
motverka forskarflykt. En strategi som använts med framgång i flera av
SAREC :s utbildningsprojekt är att fältarbeten i hemlandet varvats med
kurser och analysarbete i Sverige. Exempel på detta finns såväl i samarbetet
med enskilda länder som inom de internationella fysik- och kemiseminarierna.
En annan form för lyckat stöd till forskarutbildning utgör den
internationella stiftelsens för vetenskap (IFS) stipendie- och handledarverksamhet.
Som en bieffekt har det etablerats ömsesidiga kontakter på
personlig basis med svenska miljöer av värde för båda parters framtida
verksamhet. Regeringen biträder förslaget om att SAREC:s stöd till forskarutbildning
bör förstärkas och byggas ut, särskilt i de fattigare mottagarländerna.

Regeringen vill också, liksom översynen, fästa uppmärksamheten på
den mer grundläggande akademiska utbildningen. Denna utgör i biståndshänseende
ett förbisett område mellan traditionellt stöd till primärundervisning,
alfabetisering och yrkesutbildning å ena sidan och forskningsbistånd
på kvalificerad nivå å andra sidan. Stöd till grundläggande akademisk
utbildning bör inte uteslutas om inhemska medel saknas för satsningar
på denna. Det bör då i första hand koncentreras till de fattigare länderna
i Afrika söder om Sahara. Stöd på detta område bör diskuteras mellan
SIDA och SAREC eftersom det kan finnas utrymme för begränsade kompletterande
insatser. Regeringen noterar att SIDA i sitt remissvar visat
intresse för en sådan samverkan.

I översynen framhålls också ett annat område där SAREC hittills inte
haft ekonomiska resurser till större insatser. Det gäller stöd till forskning -

ens infrastruktur, dvs. laboratorier, bibliotek, tidskrifter m. m. där bristerna
i dag i många u-länder omöjliggör utveckling av egen forskning. Regeringen
instämmer i bedömningen att bistånd till forskningens infrastruktur
är viktigt och att sådant stöd måste vara långsiktigt och välplanerat. Det
synes mest effektivt att integrera stöd till infrastruktur i institutionssamarbete
men också andra former kan prövas. Denna typ av bistånd är resurskrävande,
varför regeringen anser att det även här kan finnas utrymme för
samverkan mellan SAREC och SIDA.

Forskningens situation är särskilt allvarlig i Afrika. De allra flesta afrikanska
forskningsinstitutioner har en mycket låg forskningskapacitet.
Forskarna är få och saknar fungerande forskningsmiljöer. Goda lärare och
forskare flyttar utomlands eller övergår till annan verksamhet. Flertalet
afrikanska länder saknar kapacitet att formulera klara forskningsprioriteringar.
Mot denna bakgrund välkomnar regeringen de ökade satsningar på
sammanhängande och långsiktigt forskningsbistånd till Afrika som
SAREC planerar.

Vad gäller översynens rekommendationer till sektorsprioriteringar konstaterar
regeringen att SAREC:s stöd till jordbruks- och häisovårdsforskning
i vid bemärkelse i dag uppgår till ca en tredjedel vardera av den totala
verksamheten. Denna koncentration synes ändamålsenlig och i linje med
allmänna svenska biståndsprioriteringar. SAREC bör ytterligare öka satsningarna
på jordbruks- och miljöforskningens område, något berördes i
anmälan till regeringens skrivelse 1985/86:76 om forskning rörande skog
och miljö. Regeringen har också uppmärksammat att även livsmedelsforskningsutredningen
i sitt betänkande SOU 1985:2 rekommenderar en
koncentration av SAREC:s bilaterala insatser till biståndsländerna i Afrika.

Mot bakgrund av den stora uppmärksamhet som för närvarande ägnas
katastrofsituationen i Afrika föreslås i översynen att SAREC tar initiativ
till en internationell insats för att stödja en eller två forskningsinstitutioner
på den afrikanska kontinenten för en snabb och omfattande uppbyggnad av
den vetenskapliga och operationella kapaciteten inom markvårdsområdet.
Regeringen instämmer i att behovet av att bygga upp en sådan kapacitet är
stort.

Regeringen instämmer i översynens rekommendation att SAREC bör
ompröva formerna för stödet till svensk u-landsforskning. Det nuvarande
systemet med bedömning av enskilda ansökningar bör successivt minska
till förmån för ett mer långsiktigt stöd till ett antal forskningsinstitutioner.
Detta stöd till en långsiktig kunskapsuppbyggnad kan omfatta flera olika
typer av insatser: studiefinansiering av doktorander, tidsbegränsade forskartjänster,
utrustning, program för gästforskare från u-länder m.m. Inriktningen
bör anknyta till SAREC:s forskningsstöd i u-länderna.

SAREC:s stöd till svensk u-landsforskning bör, liksom hittills, utgöra
endast en begränsad del av verksamheten.

I likhet med översynen anser regeringen att ansvarsfördelningen mellan
SIDA och SAREC beträffande olika typer av forskningsstöd inte bör
ändras.

För nästa budgetår har medel för SAREC :s förvaltningskostnader be -

UU 1985/86:15

92

räknats till 6138000 kr. Mot bakgrund av den utökade verksamhet som
föreslagits bör SAREC:s anslag räknas upp med 50 milj. kr. varav 29 milj.
kr. anvisas för SAREC:s reguljära verksamhet och 21 milj. kr. för det
särskilda forskningsprogram om avskogning och ökenutbredning som regeringen
tidigare redovisat i skrivelse 1985/86:76 om forskning rörande
skog och miljö. Vidare överförs fr. o. m. budgetåret 1986/87 till anslaget C 6
den del av anslaget C 2 som disponerats av SAREC för samarbete med
SADCC resp. för vissa insatser rörande mark- och miljövård samt energi.

Motioner

I motion 1985/86:U216 av Bo Södersten och Stig Gustafsson (s) hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna önskvärdheten av
att snabbt inrätta ett institut för u-landsforskning.

I motion 1985/86:0238 av Carl Bildt m.fl. (m) hemställs att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om
allmänna riktlinjer för verksamheten vid styrelsen för u-landsforskning
(SAREC).

Utskottet

Utrikesutskottet föreslog år 1984 att SAREC:s verksamhet skulle ses över
av regeringen. Detta skedde mot bakgrund av önskemål om en viss koncentration
av SAREC:s arbete på områden som var centrala för svensk
biståndsverksamhet. Miljöfrågorna var ett exempel härpå (UU
1983/84:15). Den begärda utredningen har nu slutförts (Tio år med
SAREC, Ds UD 1985:2) och regeringen har på grundval av den föreslagit
riktlinjer i propositionen.

Regeringen instämmer i utredningens positiva omdömen om SAREC :s
verksamhet och drar bl. a. slutsatsen att forskningsstödets andel av det
svenska biståndet bör öka. Detta bör enligt regeringens mening ske via
olika kanaler. Möjligheterna att ge bistånd direkt till universitet och forskningsinstitutioner
i u-länderna bör uppmärksammas. Bistånd till forskarutbildning,
framför allt inom ramen för nationellt väl förankrade program,
bör byggas ut. Även stöd till grundläggande akademisk utbildning skall
kunna komma i fråga. Vidare nämns i propositionen stöd till forskningens
infrastruktur, dvs. laboratorier, bibliotek m. m.

Vad gäller ämnesinriktningen konstaterar regeringen att SAREC:s stöd
till jordbruksforskning och till hälsovårdsforskning vardera svarar för en
tredjedel av den totala verksamheten. Denna koncentration synes regeringen
ändamålsenlig. SAREC bör emellertid ytterligare öka satsningen på
jordbruks- och miljöforskningens område. Riktlinjer härför utvecklas i
regeringens skrivelse 1985/86:76 om forskning rörande skog och miljö.
Afrika bör uppmärksammas i detta sammanhang, eftersom markvårdsproblemen
där är särskilt svåra och forskningskapaciteten svag.

Utredningen föreslog att SAREC i detta syfte ger ett särskilt kraftfullt
stöd till ett par utvalda institutioner i Afrika och utvecklar dem till forskningsinstitutioner
av internationell klass på miljö- och markvårdsområdet.

UU 1985/86: 15

93

Detta är ett förslag som också motion U238 (m) tar fasta på (se nedan). På UU 1985/86: 15
denna punkt har regeringen dock en från utredningen något avvikande
mening; forskningsstödet till Afrika på markvårdsområdet bör snarare
avse ett regionalt nät av samarbetande nationella institutioner.

Liksom utredningen anser regeringen att SAREC:s stöd till svensk
u-landsforskning bör omprövas. Det nuvarande systemet med bedömning
av enskilda ansökningar om bidrag bör successivt minska till förmån för ett
långsiktigt stöd till forskningsinstitutioner i Sverige. I övrigt tar regeringen
inte nu ställning till frågan om den svenska u-landsforskningens roll och
SAREC:s uppgift i sammanhanget. Dessa frågor kommer i stället att övervägas
i samband med regeringens nästa forskningsproposition.

För den utökade verksamhet som regeringen sålunda föreslår för
SAREC föreslås en uppräkning av anslaget med 50 milj. kr. varav 21 milj.
kr. är avsedda för ett särskilt forskningsprogram om avskogning och ökenutbredning.

Utskottet delar de allmänna synpunkter på den framtida inriktningen av
SAREC:s verksamhet som regeringen framlägger i propositionen. De ligger
i linje med tankegångar som utskottet tidigare framfört såväl vad gäller
miljö- och markvårdsfrågornas roll i det svenska utvecklingssamarbetet,
som på en viss koncentrering av SAREC:s arbete på områden som ter sig
mest angelägna för svenskt bistånd och som svarar mot konkreta behov i
u-länderna. Det är därför värdefullt att SAREC nu får resurser att i ännu
högre grad än vad som hittills varit fallet ägna sig åt de särskilt för Afrika
betydelsefulla miljö- och markvårdsfrågorna. I sitt yttrande till jordbruksutskottet
över regeringens skrivelse 1985/86:76 om forskning rörande skog
och miljö har utrikesutskottet redan ställt sig positivt till denna nya satsning.
De för ändamålet föreslagna medlen liksom höjningen av SAREC:s
anslag i övrigt tillstyrks därför.

I motion U238 (m), som i huvudsak delar utredningens slutsatser, framförs
tre förslag i anslutning till vad regeringen anför om SAREC. För det
första bör SAREC medvetet styra sina insatser mot ökat intresse för
kvinnans ställning i u-landssamhället. Eftersom denna fråga ej berörs i
propositionen bör riksdagen uttala sig för det angelägna med kvinnoforskning,
heter det i motionen.

För det andra ansluter sig motionärerna, till skillnad från regeringen, till
utredningens förslag att särskilt stöd bör lämnas till en eller två afrikanska
forskningsinstitutioner på markvårdsområdet, snarare än till stöd för ett
regionalt nätverk.

För det tredje finnér motionärerna det otillfredsställande att propositionen
inte behandlar frågan om den svenska u-landsforskningens organisation
och ansvaret för denna. SAREC bör redan nu ges möjlighet att bygga
upp en svensk u-landsforskningskapacitet på prioriterade områden och
eventuellt finansiera sådan under en tid.

Slutligen förutsätter motionärerna att det föreslagna femåriga skogsforskningsprogrammet
kommer att fortsätta även efter femårsperioden.

Utskottet vill med anledning av denna motion anföra följande.

Bistånd för kvinnor är en angelägen del av utvecklingssamarbetet. Utskottet
har flera gånger gett uttryck för denna uppfattning och gör det även 94

i det avsnitt i betänkandet som behandlar de grundläggande riktlinjerna för UU 1985/86: 15
vårt utvecklingssamarbete. Utskottet finnér det därför naturligt att, såsom
föreslås i motion U238, SAREC lägger tyngd vid forskning om kvinnors
roll i utvecklingsprocessen. På det sättet främjas dessutom ett mått av
parallellitet mellan det av SIDA och det av SAREC administrerade biståndet,
vilket är önskvärt.

Vad gäller frågan om ett intensifierat stöd till en eller två forskningsinstitutioner
i Afrika delar utskottet regeringens tveksamhet. I en på forskningstradition
relativt fattig miljö som Afrika är det risk för att några få
utifrån stödda och resursstarka institutioner kan komma att framstå som
isolerade öar och medverka till forskarflykt från andra institutioner i regionen.
Utskottet vill därför förorda att SAREC tills vidare exempelvis genom
stöd till ett regionalt nät av samarbetande institutioner söker åstadkomma
en viss spridning av sitt forskningsstöd på mark- och miljövårdsområdet.
Om det i ett senare skede framstår som naturligt att ge ett
utvidgat stöd till några få institutioner bör detta kunna ske.

I fråga om SAREC:s roll i det svenska forskarsamhället finner utskottet
det rimligt att denna fråga behandlas i ett vidare sammanhang. Detta
hindrar dock inte, som framgår av propositionen, att SAREC redan nu bör
kunna ge ett mer långsiktigt stöd till ett antal svenska forskningsinstitutioner.
Synpunkterna i motion U238 och regeringens förslag är, som utskottet
ser det, således inte oförenliga. Det väsentliga är att svenska forskare eller
institutioner som mottar stöd från SAREC är väl förankrade i den svenska
forskningsmiljön och att deras projekt är av praktisk relevans för ett
u-land.

Det särskilda forskningsprogrammet för skog och miljö avser i första
hand en femårsperiod. Det är ännu för tidigt att avgöra om det bör förlängas.

Med det anförda torde motion U238 (m) anses besvarad.

Ytterligare en motion, U216(s) behandlar den svenska u-landsforskningen
och föreslår att ett permanent svenskt institut för u-landsforskning
inrättas och finansieras med biståndsmedel över SIDA/SAREC:s budget.

Motionärerna anför att de flesta andra stora biståndsgivare har ett motsvarande
institut, som skulle kunna ge den breddning i inhemsk kompetens
som borde vara mycket värdefull i svensk biståndspolitik.

Även denna motion aktualiserar således frågan om u-landsforskningens
allmänna ställning i Sverige vilken, som framgår av det föregående, kommer
att bedömas i ett vidare forskningspolitiskt sammanhang.

Samhällsproblemen i u-länderna är lika mångfacetterade och sammansatta
som i i-länderna. U-landsforskning kan därför knappast anses som en
avgränsad och självständig forskningsdisciplin utan är snarare en tillämpning
av en rad skilda vetenskaper på förhållanden som är specifika för
u-länderna. Ofta är det för övrigt inte ens möjligt att betrakta u-länderna
som grupp utan en ytterligare uppspaltning är nödvändig. Av detta skäl är
det inte helt uppenbart vilket innehåll som bör ges åt ett institut för
u-landsforskning. Det finns snarare, som påpekats vid behandlingen av
motion U238 (m) ovan, anledning att stödja ett antal redan existerande
forskningsinstitutioner som på sitt program också har u-landsfrågor. På så 95

sätt kan u-landsforskning bli en del av olika vetenskapsgrenar.

Frågan om finansieringen av svensk u-landsforskning behöver också
övervägas närmare. Det är naturligtvis en fördel om det svenska utvecklingssamarbetet
kan bedrivas med utgångspunkt från en bas av svenska
resurser och svenskt kunnande. Som framhålls av SAREC-utredningen
finns det samtidigt skäl för att SAREC endast bör påta sig ett mera
begränsat ansvar för denna kompetensutveckling. Det är en utbildningspolitisk
och inte i första hand en biståndspolitisk uppgift att sörja för en
internationellt inriktad forskning på akademisk nivå i Sverige.

Motion U216 (s) avstyrks med hänvisning till vad som anförts ovan.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande allmänna riktlinjer för verksamheten vid Styrelsen
för u-landsforskning (SAREC)

att riksdagen med besvarande av motion 1985/86: U238 godkänner
de riktlinjer som förordas i budgetpropositionen,

2. beträffande inrättande av institut för u-landsforskning
att riksdagen avslår motion 1985/86:U216,

3. att riksdagen till Styrelsen för u-landsforskning (SAREC) för
budgetåret 1986/87 anvisar ett reservationsanslag av 231 715000 kr.

9 Nordiska Afrikainstitutet (C 7)

Utskottet tillstyrker regeringens förslag under avsnitt C 7 och hemställer
att riksdagen till Nordiska Afrikainstitutet för budgetåret 1986/87 anvisar
ett förslagsanslag av 3 525 000 kr.

10 Övriga u-landspolitiska insatser m. m. (C 8)

Propositionen (s. 95-102)

Tekniskt samarbete

Det tekniska samarbetet har visat sig vara ett flexibelt och värdefullt
biståndsinstrument. Genom användning av biståndsmedel mobiliseras
även andra resurser för överföring av kunnande och stimulans till insatser
på av mottagarländerna prioriterade områden, där Sverige har en betydande
erfarenhet och kapacitet. I många fall har det tekniska samarbetet
fungerat som en inledande fas till genomförande av angelägna projekt.
U-krediter har i en del fall kunnat utnyttjas för finansieringen.

Utbetalningarna för tekniskt samarbete har successivt ökat till att motsvara
anslaget för verksamheten och under innevarande budgetår beräknas
tillgängliga medel kunna utnyttjas. Regeringen föreslår att ett belopp om
150 milj. kr. anvisas för tekniskt samarbete under budgetåret 1986/87.
Därav bör liksom tidigare bestridas kostnader för insatser avseende utbildning
och driftledning i anslutning till SWEDFUND-projekt. Vidare bör ca
2,5 milj. kr. få utnyttjas för konsultmedverkan i granskning och uppföljning
av projektförslag inom det tekniska samarbetet och u-kreditsystemet samt
för systemutveckling.

UU 1985/86: 15

s. y 9 (m)

96

Enligt BITS förslag bör medel ur anslaget för tekniskt samarbete avsät- UU 1985/86: 15
tas för Svenska institutets program för expertutbyte och kultursamarbete
mellan Sverige och u-länderna, u-stipendier för högre studier och u-landsdelen
av gäststipendieprogrammet. För insatser genom Svenska institutet
beräknar regeringen ett medelsbehov om ca 9 milj. kr. Regeringen föreslår
att det slutliga beloppet och dess fördelning mellan olika program fastställs
senare av regeringen.

U-krediter

U-kreditgivningen har expanderat snabbt under de senaste åren. Under
budgetåret 1984/85 mer än tredubblades utbetalningarna jämfört med föregående
år, och en fortsatt ökning har förutsetts för innevarande budgetår.

U-krediter är ett biståndspolitiskt instrument, som genom överföring av
finansiella resurser syftar till att underlätta för berörda u-länder att genomföra
prioriterade projekt som ett led i deras utvecklingssträvanden. Genom
ändringarna i u-kreditsystemet från den 1 januari 1985 förstärktes den
biståndspolitiska förankringen. Omfattningen av beviljade u-krediter visar
på ett växande u-landsintresse för stöd inom områden där den svenska
resursbasen är särskilt väl ägnad att tillgodose samarbetsländernas behov.

Regeringen räknar med att denna utveckling skall fortsätta i takt med att de
länder som kan komma i fråga vinner mer erfarenhet av systemet och även
som en följd av det växande tekniska samarbetet. Enligt BITS pekar flera
faktorer på möjligheter till en utökad verksamhetsvolym. En fortsatt utvidgning
till ett begränsat antal nya länder, som i vissa fall redan aktualiserats,
bör också vara motiverad. Mot bakgrund av vad här anförts föreslås
ett belopp om 500 milj. kr. för 1986/87. Enligt bemyndigande av riksdagen
äger BITS rätt att göra utfästelser om biståndsmedel för u-krediter med
belopp om högst två gånger de vid varje tillfälle tillgängliga medlen.

SWEDFUND

På regeringens förslag godkände riksdagen förra året en höjning av SWEDFUND:s
grundkapital med 150 milj. kr. till 250 milj. kr. samt att 25 milj. kr.
därav skulle tillföras fonden under budgetåret 1985/86. Vidare beslutades
att den fortsatta uppbyggnaden av det egna kapitalet skulle ske steg för
steg med hänsyn till fortlöpande erfarenheter av verksamheten.

De resurser SWEDFUND disponerar över utgörs, förutom av grundkapitalet,
av fondens bemyndigande att med statsgaranti låna upp medel på
kapitalmarknaden och avkastning på fondens investeringar. Med hänsyn
till det allmänna ekonomiska läget i flertalet samarbetsländer och de alltjämt
begränsade erfarenheterna av projekt i drift, vilket gör det svårt att
beräkna takten i återflödet av investerat kapital, bör verksamheten tills
vidare främst baseras på egna medel.

Syftet med den beslutade höjningen av grundkapitalet är att ge SWEDFUND
en mer stabil bas för planering av den fortsatta verksamheten.

Regeringen föreslår att 40 milj. kr. avsätts för budgetåret 1986/87 för detta

ändamål. 97

7 Riksdagen 1985/86. 9 sami. Nr 15

Importkontoret för u-landsprodukter (IMPOD) UU 1985/86:15

För budgetåret 1985/86 ställdes ett belopp på 6,8 milj. kr. till förfogande för
importkontoret för u-landsprodukter (IMPOD). För budgetåret 1986/87
föreslås ett belopp på 8 milj. kr. Det är möjligt att efterfrågan på insatser
inom kontorets verksamhetsområde kommer att öka ytterligare. Begränsade
insatser i länder av biståndspolitiskt intresse kan därför bli motiverade
och kräva medel utöver vad som angivits ovan. Regeringen är beredd
pröva eventuella ansökningar från importkontoret om ytterligare medel till
ett totalt belopp om högst 1,5 milj. kr. för sådana insatser som inte nu kan
förutses i detalj.

Stöd till länder med akuta betalningsbalansproblem m. m.

För budgetåret 1985/86 har anvisats 400 milj. kr. för särskilt betalningsbalansstöd
till länder med vilka Sverige bedriver reguljärt biståndssamarbete
(prop. 1984/85:100, UU 1984/85:12, rskr. 225). SIDA och BITS har till
regeringen inkommit med förslag om stöd till Mozambique, Sudan, Tanzania,
Vietnam och Zambia. En sådan biståndsinsats anses kunna bidra till
att lindra dessa länders utlandsskulder genom att u-garanterade krediter
och andra biståndsprövade skulder till svenska staten täcks med medel
från det särskilda betalningsbalansstödet. Såväl SIDA som BITS redovisar
därutöver förslag och överväganden om svensk medverkan i internationellt
samordnade åtgärder för skuldlättnad.

Som framhållits i tidigare avsnitt har u-ländernas skuldproblem ytterligare
förvärrats.

En växande andel av de länder som drabbats av akuta skuldproblem
tillhör de minst utvecklade länderna. Det är uppenbart att flertalet av de
fattigaste u-ländernas kris är så djup och utvecklingsproblemen så långsiktiga
att de metoder som hittills använts för att bemästra deras skuldproblem
inte är tillräckliga för att åstadkomma varaktiga lösningar.

Bland långivarländer och internationella finansieringsinstitutioner finns
en växande insikt om behovet av internationella stödaktioner. På senare
tid har även olika förslag och initiativ om sådana åtgärder förts fram.

Regeringen avser nu mot denna bakgrund medverka till att internationellt
samordnade stödåtgärder kommer till stånd på skuldområdet. Det är
angeläget att Sverige med särskilda medel kan bidra till stödåtgärder för de
fattigaste u-länderna. Utformningen av dessa stödåtgärder kan inte nu
närmare anges utan beror på resultatet av pågående och kommande internationella
diskussioner. Insatserna kan exempelvis avse stöd i anslutning
till omförhandlingar av enskilda länders skulder eller i samband med strukturanpassningsåtgärder.
Detta bör i första hand ske inom ramen för gemensamma
aktioner med andra industriländer och i andra hand - i fråga om
programländer för svenskt bistånd eller länder med vilka ett reguljärt
ekonomiskt samarbete sker genom BITS - som bilaterala insatser.

Regeringen förordar att för budgetåret 1986/87 ett belopp om 400 milj.
kr. anvisas för åtgärder till förmån för u-länder med akuta betalningssvårigheter
m. m.

Motioner

UU 1985/86:15

1 motion 1985/86:U211 av Bengt Westerberg m. fl. (fp) yrkandena 6, 7, 8
och 9 hemställs

6. att riksdagen beslutar tillföra Swedfund 75 milj. kr. som höjning av
grundkapitalet,

7. att riksdagen beträffande Betalningsbalansstöd beslutar godkänna
vad i motionen anförts,

8. att riksdagen beträffande u-landskrediter beslutar anvisa en beslutsram
för BITS verksamhet 1986/87 om 400 milj. kr.,

9. att riksdagen beslutar att under anslaget C 8, Övriga u-landspolitiska
insatser m. m., anvisa 643000000 kr.

I motion 1985/86:U212 av Karin Söder m.fl. (c) yrkande 18 hemställs
18. att riksdagen för u-krediter anvisar 400 milj. kr., en sänkning i
förhållande till regeringens förslag med 100 milj. kr.

I motion 1985/86:U218 av Carl Bildt m.fl. (m) yrkandena 6 och 17 hemställs 6.

att riksdagen godkänner vad som i motionen anförs om IMPOD:s
verksamhet,

17. att riksdagen beslutar avslå det föreslagna anslaget på 400000000
kr. till Betalningsbalansstöd.

I motion 1985/86:U232 av Ulla Åbark m.fl. (s) yrkande 1 hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om internationellt samordnade stödåtgärder för avlastning
av u-ländernas skuldbörda.

I motion 1985/86:U233 av Rune Rydén (m) hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts
om ändrade riktlinjer för internationellt tekniskt och ekonomiskt samarbete.

1 motion 1985/86:U240 av Lars Werner m. fl. (vpk) yrkandena 1,15, 16 och
17 hemställs

1. att riksdagen uttalar sitt stöd till de alliansfria staternas förslag till
dialog mellan i- och u-länder för att lösa skuldkrisen,

15. att riksdagen beslutar att avslå föreslaget anslag på 500000000 kr.
till BITS för u-krediter.

16. att riksdagen hos regeringen hemställer om en redovisning av hur
betalningsbalansstödet skall användas,

17. att riksdagen beslutar att avslå föreslaget anslag med 400000000 kr.
i betalningsbalansstöd, om yrkandet under motionens punkt 16 inte bifalls.

99

Utskottet

UU 1985/86: 15

Tekniskt samarbete, u-krediter, SWEDFUND, IMPOD

De u-landspolitiska insatser som finansieras över anslaget C 8 är bistånd
och skall styras av de biståndspolitiska målen. Detta har upprepade gånger
slagits fast av riksdag och regering.

Vissa kriterier har uppställts för val av samarbetsländer. BITS kan
bedriva tekniskt samarbete med en bestämd krets länder, nämligen för
närvarande Algeriet, Bolivia, Costa Rica, Cuba, Dominikanska republiken,
Ecuador, Egypten, Jamaica, Kina, Malaysia, Nigeria, Pakistan, Sudan,
Thailand och Tunisien. Det är länder utanför SIDA:s programlandskrets.
Med flertalet av dessa länder har Sverige ingått ekonomiska samarbetsavtal
av något slag; ett mindre antal av dem har tidigare varit programländer.

U-krediter kan beviljas till en något vidare grupp länder. I denna ingår
tre kategorier, nämligen de ovanämnda s. k. BITS-länderna, SIDA:s programländer
samt en tredje grupp för vilka villkoret är att deras utvecklingspolitik
skall ligga i linje med svenska biståndspolitiska målsättningar. Om
BITS överväger en mer fortlöpande kreditgivning till länder som ligger
utanför de två förstnämnda kategorierna, skall beslut fattas av regeringen.

Ett generellt villkor är att u-krediter endast kan ges till kreditvärdiga
länder.

Gällande riktlinjer för u-krediternas användning och valet av länder
framlades i proposition 1983/84:100, vilken i detta stycke bifölls av riksdagen
(UU 1983/84:15).

BITS kursverksamhet är öppen för alla u-länder.

Med hänsyn till u-krediternas biståndspolitiska motivering finner utskottet
det inte befogat att, såsom förordas i motion U233, föreslå ett upphävande
av gällande länderkriterier. Motionen avstyrks därför.

Propositionen föreslår inga nya riktlinjer för u-kreditsystemet. För budgetåret
1986/87 begärs ett anslagsbelopp av 500 milj. kr.

I såväl motion U211 (fp) som motion U212 (c) föreslås att endast 400
milj. kr. skall anvisas för u-kreditsystemet. Nedskärningen i förhållande
till regeringens förslag motiveras i fp-motionen med att alltför stora reservationer
byggts upp under anslagsposten för u-krediter. 1 stället bör medlen
inom biståndsanslaget komma de behövande till del genom en ökning
av bidragen för landramar, till enskilda organisationer, katastrofbistånd
och särskilda projekt, heter det i fp-motionen. I c-motionen anförs att en så
snabb ökning av ett biståndsanslag vid sidan av det svenska biståndets
huvudinriktning inte bör ske utan en principiell diskussion.

Vpk-motion U240 motsätter sig att biståndsmedel används för handelskrediter
och yrkar därför avslag på propositionens medelsförslag. Invändningar
mot den föreslagna tilldelningen till u-krediter framförs också i
motion U232.

Utskottet har under avsnittet om anslagsutveckling berört frågan om
anslagens storlek i förhållande till utnyttjade medel samt kommenterat
förslaget att återföra en del av reservationsmedlen under bl. a. u-kreditposten
till statsverket. Därvid har även motsvarande synpunkter i motion 232 100

behandlats. Som framgår därav delar utskottet åsikten att det är olyckligt UU 1985/86: 15

om mycket stora reservationer byggs upp under någon post. Enligt informationer
utskottet inhämtat under ärendebehandlingen gör emellertid
BITS och regeringen bedömningen att anslagsposten för u-krediter kommer
att utnyttjas mer under kommande budgetår än vad som hittills varit
fallet. Utskottet anser därför att ett betydande tillskott av medel för u-kreditgivning
är motiverat.

Under utskottsavsnittet om utvecklingssamarbete genom SIDA föreslår
utskottet att anslagsposten för bistånd genom enskilda organisationer höjs
med 25 milj. kr. utöver regeringens förslag. Utskottet finnér det rimligt
med en motsvarande sänkning av propositionens förslag till medelsram för
u-krediter och föreslår därför att anslagsposten uppgår till 475 milj. kr.

Med hänvisning härtill avstyrks yrkande 8 i motion U211 (fp) och yrkande
18 i motion U212 (m).

Yrkande 15 i motion U240 (vpk) avstyrks med hänvisning till vad utskottet
i inledningen till detta avsnitt anfört om u-kreditemas biståndspolitiska
motivering och inriktning.

Riksdagen beslutade förra året att SWEDFUND:s grundkapital skulle
höjas från 100 milj. kr. till 250 milj. kr. Första steget i denna höjning ägde
rum innevarande budgetår, då en påfyllnad skedde med 25 milj. kr. I
föreliggande proposition föreslås en höjning med ytterligare 40 milj. kr.
varefter grundkapitalet skulle uppgå till 165 milj. kr.

I motion U211 (fp) föreslås nu att höjningen nästkommande budgetår i
stället bör bli 75 milj. kr. och att riksdagen skall uttala sig till förmån för en
höjning med 50 milj. kr. budgetåret 1987/88, så att målet för den pågående
kapitalpåfyllnaden nås det budgetåret. I propositionen föreslås en uppbyggnad
av SWEDFUND:s kapital i en något långsammare takt med
hänsyn till den uppskattning som kan göras av fondens framtida medelsbehov
och övriga anspråk på biståndsanslagen. Utskottet har för sin del
ingen avvikande bedömning och avstyrker därför yrkande 6 i motion U211.

I motion U218 (m) yrkande 6 föreslås att det statliga organet för stöd åt
u-landsimport till Sverige, IMPOD, ges en närmare anknytning till Grossistförbundet.

Enligt vad utskottet erfarit sker redan ett nära samarbete mellan IMPOD
och Grossistförbundet. Förbundet är sålunda representerat i IMPOD:s
styrelse. De praktiska fördelarna av nära samverkan bör kunna uppnås
härigenom.

Till detta kommer den principiella synpunkten att IMPOD är ett organ
med uppgifter inom det biståndspolitiska området. Det bör därför enligt
utskottets mening inte knytas till Grossistförbundet. Yrkande 6 i motion
U218 avstyrks därför.

Stöd till länder med betalningsbalansproblem

I förra årets budgetproposition föreslog regeringen att ett särskilt betalningsbalansstöd
skulle kunna utgå till programländer för svenskt bistånd.

Förslaget bifölls av riksdagen, och ett belopp av 400 milj. kr. avsattes för

ändamålet. Stödet skulle avse biståndsprövade skulder till Sverige, i första 101

hand svenska staten. SIDA och BITS har sedermera till regeringen inkommit
med framställningar om stödåtgärder för vissa programländer inom
ramen för hittills anvisade medel. Regeringen avser att fatta beslut om
dessa framställningar under våren.

Det stöd till länder med akuta betalningsbalansproblem som regeringen
föreslår i den nu föreliggande propositionen har en annan inriktning. Avsikten
är att det skall användas inom ramen för internationellt samordnade
aktioner till förmån för de fattigaste u-länderna.

Partimotionerna från (m), (fp) och (vpk) motsätter sig förslaget. Motion
U218 (m) gör det med motiveringen att regeringen borde ha presenterat en
grundligare utredning innan denna nya stödform infördes. Eftersom det
fortfarande finns medel kvar under anslagsposten behöver inga nya medel
tillskjutas förrän resultatet av erforderliga internationella diskussioner på
skuldområdet föreligger.

I fp-motion U211 anförs att Sverige, i linje med den s.k. Ullstengruppens
förslag, bör verka för internationella initiativ till skuldlättnader i de
fattigaste u-länderna. Detta skulle kunna ske i form av betalningsbalansstöd
till de av Sveriges mottagarländer som själva genomför anpassningsprogram.
Sådant valutastöd kan lämpligen knytas till överenskommelser
med Världsbanken och Valutafonden, anser motionärerna. Det i motionen
föreslagna anslaget för Särskilda projekt kan användas för bl. a. detta slag
av insatser. Innevarande års betalningsbalansstöd har fått en utformning
som motionärerna motsatte sig redan när det infördes. De medel som
anslagits till ändamålet bedöms dessutom räcka även för nästa budgetårs
behov. Därför avstyrker motion U211 regeringens förslag.

Även vpk-motionen motsätter sig betalningsbalansstödet, men inte ovillkorligt.
Motionärerna begär en närmare redovisning av betalningsbalansstödets
utformning innan beslut fattas av riksdagen. Även i motion U232
framförs vissa invändningar mot det förra året beslutade betalningsbalansstödet.
Riksdagen bör understryka vikten av internationellt samordnade
åtgärder för skuldlättnader, anser motionärerna.

U-ländernas samlade utlandsskuld uppgick i slutet av 1970-talet efter
den första oljeprisuppgången till 475 miljarder dollar. I dag beräknas skuldbördan
uppgå till ca 865 miljarder dollar. Fördelningen mellan olika
u-länder är mycket ojämn. Latinamerika och vissa länder i Sydasien står
för den ojämförligt största delen av skulden. De afrikanska länderna är
mindre skuldsatta, bl.a. beroende på att de inte varit kreditvärdiga. Å
andra sidan tillhör de afrikanska länderna de fattigaste; deras skuldsättning
sedd i relation till exportintäkterna är mycket betungande. I fråga om
Afrika är det regeringar och offentliga institutioner som står för huvuddelen
av utlåningen; gentemot Latinamerika har privatbankerna de största
fordringarna. Sveriges andel av u-ländernas totala skuldsättning uppskattas
till en procent, dvs. en relativt liten andel.

Skuldkrisen har blivit särskilt dramatisk de senaste åren. Ett trettiotal
u-länder har sedan år 1983 begärt omförhandling av sina skulder. Dessa
länder svarar för drygt hälften av u-ländemas totala skuld.

U-länder i akut skuldkris har som regel vänt sig till Internationella
valutafonden (IMF) för bistånd. I en uppgörelse med IMF åtar sig gälde -

UU 1985/86: 15

102

närslandet att genomföra en ekonomisk strukturanpassning, ofta genom UU 1985/86: 15

åtstramningsåtgärder av olika slag. På begäran av gäldenärslandet kan

förhandlingar om skuldkonsolidering inledas. Dessa förhandlingar förs

inom den s.k. Parisklubben när det gäller offentliga skulder och inom

Londonklubben för privata skulder. Konsolideringsförhandlingarna förs

ofta parallellt med förhandlingarna inom IMF.

U-länderna hävdar som regel att i- och u-länder har ett gemensamt
ansvar för skuldfrågan. Överenskommelser med IMF och skuldkonsolideringar
är därför inte tillräckligt. I stället har riktats krav på generella
åtgärder av typen skuldavskrivningar, ökat resursflöde till u-länderna i
form av investeringar och bistånd, förbättrade handelsvillkor, ökat tillträde
till i-landsmarknaderna, speciella villkor för de fattigaste u-länderna
m. m. Önskemål av detta slag har bl. a. lagts fram av de alliansfria staterna
senast vid ett utrikesministermöte i Angola i september 1985.

Partimotion U240 från vpk fäster uppmärksamheten på dessa tankegångar
och föreslår att de alliansfria staternas krav skall ges svenskt stöd.

I-länderna har i allmänhet förordat lösningar som tar sin utgångspunkt i
förhållandena i varje enskilt fall och i vilka IMF och skuldkonsolideringsförhandlingar
spelat en viktig roll. Generella åtgärder såsom allmänna
skuldavskrivningar har vanligen avvisats av i-landsgruppen. Ett viktigt
avsteg från den linjen gjordes dock i slutet av 1970-talet då ett stort antal
i-länder på svenskt initiativ gick med på att skriva av sina biståndskrediter
till de minst utvecklade u-länderna.

Under den senaste tiden har den internationella debatten om åtgärder
mot skuldkrisen intensifierats. De alliansfria staterna har som nämnts ovan
framlagt ett delvis långtgående förslag. Vid Världsbankens årsmöte i Seoul
hösten 1985 presenterade den amerikanske finansministern Baker en plan
som främst tar sikte på medelinkomstländerna och som förespråkar strukturella
åtgärder för att främja tillväxten och bromsa inflationen, fortsatt
central roll för IMF, ökad utlåning från de multilaterala utvecklingsbankerna
och ökad utlåning från de privata bankerna. Bakerplanen innehåller
också ett avsnitt som särskilt riktar sig till de fattigaste u-länderna och som
bl. a. innebär ett samarbete mellan IMF och Världsbanken för strukturstöd
till i första hand de afrikanska staterna söder om Sahara.

En ytterligare plan som tar sikte på de fattigaste länderna har utarbetats
av en grupp under Ola Ullstens ledning. Planen innehåller bl.a. ekonomisk-politiska
åtgärder i u-länderna, förslag om skuldavskrivningar, moratorier
och omförhandling av vissa lån till fördelaktigare villkor.

Det är enligt utskottets mening mycket tillfredsställande att medvetenheten
om skuldkrisens allvar på sistone ökat och att allt fler i-länder,
däribland även de ekonomiskt mest betydande, betonar behovet av samfällda
långsiktiga åtgärder. Skuldkrisen är en gemensam angelägenhet.

Fortsatt ekonomisk tillväxt — såväl i i-länderna som i u-länderna — är
avgörande för möjligheterna att lindra skuldkrisen. Många u-länder, däribland
även svårt skuldtyngda, har förutsättningar för tillväxt särskilt om
de kan dra nytta av en allmän konjunkturuppgång i världen. En fri handel
är av stor betydelse i detta sammanhang. Det är därför väsentligt att nya
GATT-förhandlingar om fortsatt avveckling av handelshinder kommer till 103

stånd.

Även om tyngdpunkten förskjutits mot ökad betoning av tillväxt kom- UU 1985/86: 15
mer många u-länder att ha behov av omstruktureringsprogram och bistånd
i samband därmed. IMF kommer även framgent att ha en viktig roll att
spela. Kravet på anpassning får dock inte drivas över gränsen för vad som
är politiskt och praktiskt rimligt i de fattigaste länderna. Det finns enligt
utskottets mening anledning att välkomna förslagen att Världsbanken och
IDA - i samarbete med IMF — skall spela en mer aktiv roll på skuldområdet.
Deras uppgift är inte att medverka till ökade krav på åtstramning utan
till mjukare lånevillkor och till finansiering av sådana projekt som har
utsikter att stärka u-ländernas egna försörjningsmöjligheter.

Enligt utskottets mening förtjänar Bakerplanen en fördjupad analys. Det
är särskilt betydelsefullt att det i planen görs en åtskillnad mellan fattigare
u-Iänder och de något bättre ställda u-Iänderna. Även Ullstenplanen
är, såsom framhålls i fp-motionen, ett uttryck för att de minst
utvecklade ländernas skuldsituation kräver särskilda, på dem inriktade
insatser.

Ett ytterligare initiativ för internationellt samordnade och långsiktiga
åtgärder mot skuldkrisen togs vid Nordiska rådets nyligen avslutade möte i
Köpenhamn, där de nordiska finansministrarna gjorde ett gemensamt och
brett upplagt uttalande i skuldfrågan, innefattande åtgärder på flera skilda
plan.

Som tidigare redovisade siffror visar är u-ländernas sammanlagda skuldsättning
mycket stor. I förhållande därtill kan den i årets budget föreslagna
nya anslagsposten förefalla obetydlig. Det är, som framgår av det föregående,
å andra sidan inte en uppgift enbart för den internationella biståndspolitiken
att komma till rätta med ett världsekonomiskt problem av dessa
dimensioner, som därtill rör länder med vitt skilda förhållanden och förutsättningar.

Mot denna bakgrund är det enligt utskottets mening så mycket angelägnare
att det nu föreslagna svenska stödet till länder med betalningsbalansproblem
ges en väl definierad och effektiv inriktning. Utskottet noterar att
det är avsett för de fattigaste länderna. Utskottet noterar vidare att det i
första hand skall användas för konkreta biståndsinsatser i samverkan med
andra långivare och internationella biståndsorgan. Som exempel nämns
insatser för att förbättra villkoren vid skuldomförhandlingar, vilket ligger i
linje med Ullstensplanen. Medlen bör också kunna användas för kompletterande
biståndsinsatser i samband med uppgörelser inom ramen för det
samarbete som skall etableras mellan IMF och Världsbanksgruppen.

Utskottet har förståelse för att det inte är möjligt att närmare precisera
användningen av medlen innan de internationella förhandlingarna på området
fortskridit ytterligare. För regeringens fortsatta överväganden vill utskottet
emellertid erinra om vad som anfördes i förra årets betänkande och
vad som alltjämt bör gälla, nämligen att betalningsbalansstödet är biståndspolitiskt
motiverat och att det skall underordnas de biståndspolitiska målen.
Åtgärderna skall medföra en reell förbättring av mottagarländernas
situation.

Med vad utskottet sålunda anfört bör vissa av de synpunkter som
framförs i fp-motion U211 kunna tillgodoses och yrkande 1 i motion U240 1

(vpk) samt yrkande 1 i motion U232 få anses besvarade.

Yrkande 7 i motion U211, yrkande 17 i motion U218 och yrkandena 16 UU 1985/86: 15
och 17 i motion U240 avstyrks.

Anslaget för Övriga u-landspolitiska insatser m.m. (C 8)

Till följd av vad som ovan anförts om medelsanvisning till u-krediter,
SWEDFUND och betalningsbalansstöd föreslår utskottet med ändring av
regeringens förslag ett anslag för Övriga u-landspolitiska insatser (C 8) av
1083 milj. kr. budgetåret 1986/87. Yrkande 9 i motion U211 (fp) avstyrks
följaktligen.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande u-krediter

att riksdagen med avslag på motion 1985/86:U211, yrkande 8, motion
1985/86:U212, yrkande 18 och motion 1985/86:U240, yrkande

15 samt med ändring av budgetpropositionens förslag som medelsram
för u-krediter för budgetåret 1986/87 godkänner ett belopp av
475 milj. kr.,

2. beträffande landvalskriterier för u-krediter
att riksdagen avslår motion 1985/86:U233,

3. beträffande medelsanvisning till SWEDFUND
att riksdagen avslår motion 1985/86:U211, yrkande 6,

4. beträffande IMPOD

att riksdagen avslår motion 1985/86:U218, yrkande 6,

5. beträffande skuldkrisen och riktlinjer för betalningsbalansstödet att

riksdagen förklarar motion 1985/86:U232, yrkande 1 och motion
1985/86:U240, yrkande 1, besvarade med vad utskottet anfört,

6. beträffande medelsanvisning till betalningsbalansstöd

att riksdagen med avslag på motion 1985/86:U211, yrkande 7, motion
1985/86:U218, yrkande 17 och motion 1985/86:U240, yrkandena

16 och 17, som medelsram för betalningsbalansstöd budgetåret
1986/87 godkänner ett belopp av 400 milj. kr.,

7. att riksdagen i övrigt godkänner de riktlinjer och bidrag som
regeringen förordat i budgetpropositionen under rubriken Övriga
u-landspolitiska insatser m. m.,

8. att riksdagen med avslag på motion 1985/86:U211, yrkande 9
samt med ändring av budgetpropositionens förslag till Övriga
u-landspolitiska insatser m.m. för budgetåret 1986/87 anvisar ett
reservationsanslag av 1083000000 kr.

Stockholm den 20 mars 1986

res. 54 (fp,c)
res. 55 (vpk)

res. 56 (fp)

res. 57 (m)
res. 58 (fp)
res. 59 (vpk)

På utrikesutskottets vägnar
Stig Alemyr

Närvarande: Stig Alemyr (s), Sture Ericson (s), Axel Andersson (s), Inge- UU 1985/86: 15

mar Eliasson (fp), Maj-Lis Lööw (s), Margaretha af Ugglas (m), Bengt

Silfverstrand (s), Karl-Erik Svartberg (s), Rune Angström (fp), Sten Sture

Paterson (m), Nils T Svensson (s), Gunnel Jonäng (c), Anita Bråkenhielm

(m), Oswald Söderqvist (vpk) och Görel Thurdin (c).

Reservationer

1. Biståndsanslagens storlek

Ingemar Eliasson, Rune Angström (båda fp), Gunnel Jonäng och Görel
Thurdin (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 10 som börjar med ”Utskottet
betraktar” och slutar med ”i motion U234.” bort ha följande lydelse:

I propositionen anförs att biståndsvolymen för det kommande budgetåret
svarar mot en procent av BNI. Biståndsramen för nästa budgetår har
emellertid delvis finansierats genom att 280 milj. kr. dras från innevarande
års biståndsbudget. Innebörden av denna operation är att regeringen på
eget initiativ minskar innevarande års av riksdagen beslutade biståndsram
så att enprocentsmålet inte upprätthålls.

Ett sådant förfarande kan utskottet inte acceptera. Avsikten med enprocentsåtagandet
måste rimligtvis vara att en procent av BNI inte bara anslås
för biståndsändamål utan också används för verksamhet i u-Iänderna.
Detta kommer inte att kunna ske om riksdagen tillstyrker regeringens
förslag i detta avseende.

Det finns även av andra skäl anledning att ifrågasätta om intentionerna
bakom det svenska enprocentsåtagandet upprätthållits under senare år.
Utbetalningarna från biståndsanslagen har under en period successivt
sjunkit vilket är ett oroande tecken på att anslagna belopp inte kommer uländerna
till del. Exempel på dåligt utnyttjade anslagsposter är de för ukrediter
och för betalningsbalansstöd.

Den regelmässiga underskattningen av BNI-utvecklingen medför även
om den är oavsiktlig i praktiken en urholkning av biståndsvolymen.

Utskottet anser att regeringen bör företa en översyn av dessa frågor i
syfte att nå fram till att enprocentsnivån upprätthålls bättre och att anslagna
medel utnyttjas effektivare.

Med det anförda tillstyrker utskottet förslagen i motion U211 (fp) och
motion U212 (c) i vad avser indragning till statsverket av 280 milj. kr. och
vad som i övrigt anförs i motionerna rörande biståndsvolymen. Yrkande 11
i motion 234 avstyrks med hänvisning till det annorlunda belopp som där
föreslås.

dels att utskottets hemställan i punkt 1, moment 3, bort ha följande lydelse: 3.

beträffande höjning av biståndsramen med 280 milj. kr. m. m.
att riksdagen med bifall till motion 1985/86: U212, yrkande 14, som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

2. Biståndsanslagens storlek

UU 1985/86:15

Margaretha af Ugglas, Sten Sture Paterson och Anita Bråkenhielm (alla m)
anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 10 som börjar med ”Motion
U218 (m)” och slutar med ”motion U218.” bort ha följande lydelse:

Det är vårt lands plikt att genom utvecklingsbistånd söka bidra till en
rättvisare och stabilare världsordning. Svensk u-hjälps primära problem är
dock inte bristen på pengar utan svårigheten att använda medlen i insatser
som leder till utveckling och framåtskridande för de fattiga.

U-hjälpsanslaget har under 1970- och 1980-talen vuxit så snabbt, att
stora reservationer har uppkommit. De sammanlagda reservationerna på
det totala biståndsanslaget har successivt växt för att 1985/86 uppgå till ca
5 miljarder kronor.

Med hänsyn till Sveriges stora utlandsskuld och det statliga budgetunderskottet
är det nödvändigt att dämpa ökningstakten i anslagen även på
detta område. När balans i vår ekonomi uppnåtts och effektiviteten i
biståndet höjts bör biståndsanslaget återigen öka. Det vore önskvärt om
detta kunde ske i samklang med ökade åtaganden från andra industriländers
sida, vilkas biståndsanslag i dag ligger på beklagligt låg nivå.

Utskottet ansluter sig till de anslag som framförs i motion U218, vilka
sammantagna leder till en total biståndsvolym nästkommande budgetår på
8 190 milj. kr., vilket är 0,9% av BNI. Denna biståndsvolym är högre än
den som enligt regeringens kalkyler avses att betalas ut under det kommande
budgetåret.

Med hänvisning till vad som anförts tillstyrker utskottet yrkande 8 i
motion U218. Budgetpropositionens förslag angående totalt biståndsanslag
avstyrks därmed.

dels att utskottets hemställan i punkt 1, moment 6, bort ha följande lydelse:

6. beträffande besparingar i utvecklingssamarbetet
att riksdagen med ändring av förslagen i budgetpropositionen bifaller
motion 1985/86: U218 yrkande 8 och som biståndsram för
budgetåret 1986/87 godkänner beloppet 8 190 milj. kr.

3. Strategi för demokratisk utveckling

Margaretha af Ugglas, Sten Sture Paterson och Anita Bråkenhielm (alla m)
anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 25 börjar med ”Utskottet
ser” och slutar med ”demokratisk utveckling.” bort ha följande lydelse:

I motion U218 (m) föreslås att en särskild strategi för demokratisk
utveckling utarbetas, varigenom svensk biståndspolitik skulle få ett instrument
för ett mer aktivt stöd för en demokratisk och pluralistisk utveckling i
u-länderna. Elementen i en sådan strategi bör kunna vara stöd till främjandet
av rättsväsendet, en fri press, enskilda organisationer, utveckling av

107

demokratins arbetsformer, stöd åt enskild företagsamhet, kooperation och UU 1985/86: 15
facklig verksamhet.

Utskottet finnér detta förslag väl värt att ta vara på. Om båda parter i ett
biståndssamarbete har klart för sig vad som är förutsättningarna för ett
förtroendefullt samarbete och vad vår syn är på demokratiska fri- och
rättigheter, bör detta kunna underlätta ett framgångsrikt samarbete och på
ett verksamt sätt bidra till uppfyllandet av biståndsmålet — en demokratisk
samhällsutveckling. En strategi av föreslaget innehåll bör kunna bli ett
centralt dokument i diskussionen med mottagarländerna om demokratins
problem. Yrkande 2 i motion U 218 tillstyrks därför.

dels att utskottets hemställan i punkt 2, moment 3, bort ha följande lydelse: 3.

beträffande strategi för demokratisk utveckling

att riksdagen med bifall till motion 1985/86: U218, yrkande 2, som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

4. Avbrytande av bistånd

Margaretha af Ugglas, Sten Sture Paterson och Anita Bråkenhielm (alla m)
anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 25 börjar med ”Utskottet
har” och slutar med ”avstyrks därför.” bort ha följande lydelse:

Utskottet har i det föregående framhållit att det biståndspolitiska demokratimålet
nu ges en ökad betoning och att det omsätts i krav på att våra
programländer skall visa konkreta prov på en utveckling i demokratisk
riktning. Utskottet har också beslutat föreslå att en särskild strategi utarbetas
i detta syfte.

Det finns emellertid fall då utvecklingen i ett land har gått därhän att
förutsättningarna för ett förtroendefullt långsiktigt biståndssamarbete har
rubbats. Ett sådant fall är då upprepade, långvariga, systematiska och
allvarliga brott mot mänskliga rättigheter förekommer. Ett annat är då ett
mottagarland bedriver anfallskrig eller har ockupationstrupper på främmande
territorium.

I sådana fall bör biståndssamarbetet kunna omprövas. Vi bör genom
diplomatiska initiativ och utformningen av våra biståndsinsatser försöka
medverka till att respekten för mänskliga rättigheter ökar. Om någon
förbättring ej sker bör biståndssamarbetet övergå från ett direkt regeringssamarbete
till hjälp i andra former. I sista hand måste alltid möjligheten till
ett avbrytande av biståndet finnas.

Med hänvisning till det anförda tillstyrker utskottet yrkande 3 i motion
U236, motion U235 och ifrågavarande del av yrkande 1 i motion U218.

dels att utskottets hemställan i punkt 2, moment 4, bort ha följande lydelse: 4.

beträffande avbrytande av bistånd

att riksdagen med bifall till motion 1985/86: U218, yrkande 1 såvitt
nu är i fråga, motion 1985/86: U235 och motion 1985/86: U236, yrkande
3, som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört.

5. Landprogrammering och projektbistånd

Ingemar Eliasson (fp), Margaretha af Ugglas (m), Rune Ångström (fp),
Sten Sture Paterson (m), Gunnel Jonäng (c), Anita Bråkenhielm (m) och
Görel Thurdin (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 32 börjar med ”1 anledning
av” och slutar med ”och U218 (m).” bort har följande lydelse:

Grundprinciperna för landprogrammeringen är att främja långsiktighet
och stabilitet i både mottagarlandets och Sveriges planering av utvecklingssamarbetet
och att ge tillfälle till en samlad årlig genomgång av samarbetets
innehåll och resultat. Den nuvarande formen för landprogrammeringen
är emellertid inte tillfredsställande. Systemet med huvudmottagarländer
har visat sig innehålla brister. Låsningen av insatserna till ett enda
land har inneburit svårigheter vad gäller anpassning till nya omständigheter
för både givare och mottagare. Biståndet måste göras mer flexibelt med
hänsyn till såväl u-ländernas egna förutsättningar som de svenska bistånd
smålen.

Tekniken med landprogrammering bör i fortsättningen utvecklas så att
SIDA inte längre utgår från att de årliga landrambeloppen oavkortat står
till förfogande för stöd åt mottagarlandet. Beloppen bör snarare ha karaktären
av maxibelopp som kan utnyttjas endast i den mån parterna kan
komma överens om insatser som ter sig fullt motiverade utifrån de kriterier
som ställts upp för biståndet. Det är särskilt angeläget att detta gäller
importstöd och andra betalningsbalansstöd så att dessa inte får formen av
automatisk utfyllning av en given landram.

Den fortlöpande dialogen med mottagarländerna som förs inom ramen
för tekniken med landprogrammering måste i hög grad användas till att
klargöra förutsättningarna för det svenska biståndet i förhållande till de
svenska biståndsmålen. Det är särskilt angeläget att vårt biståndsmål att
stödja en demokratisk samhällsutveckling utvecklas i den bilaterala dialogen.

Inom dessa ramar bör i högre utsträckning än i dag resurserna kanaliseras
till projekt som mer direkt svarar mot de biståndspolitiska målen. Vid
en ökad inriktning på ämnesinriktat bistånd (t. ex. miljövårdens område)
ökar möjligheterna för Sverige att göra en insats som på ett visst område
kan ha en mer märkbar effekt på u-landets utveckling. Det har dessutom
den fördelen att biståndsinsatser kan anpassas till projekt där Sverige har
ett speciellt kunnande.

dels att utskottets hemställan i punkt 2, moment 15, bort ha följande
lydelse:

15. beträffande landprogrammering m. m.
att riksdagen med bifall till motion 1985/86: U211, yrkande 1 såvitt
nu är i fråga, motion 1985/86:212, yrkandena 7 och 8 samt motion
1985/86: U218, yrkande 1 såvitt nu är i fråga, som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.

UU 1985/86:15

109

6. Effektivitet, resultatvärdering och befattningen som UU 1985/86:15

biståndsinspektör

Margaretha af Ugglas, Sten Sture Paterson och Anita Bråkenhielm (alla m)
anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 33 som börjar med ”Inom
utrikesdepartementet” och på s. 34 slutar med ”sorn råder.” bort ha
följande lydelse:

Den väsentligaste uppgiften för svensk biståndspolitik av i dag är att
höja effektiviteten i utvecklingssamarbetet. De tre borgerliga partierna
angav till fjolårets riksmöte i en gemensam reservation nya riktlinjer för
biståndspolitiken. Det är enligt utskottets uppfattning angeläget att dessa
riktlinjer för biståndspolitiken ges möjlighet att styra de svenska biståndsinsatserna
för att därigenom bl. a. esa effektiviteten i biståndet.

Erfarenheten visar att u-länder med ett marknadsekonomiskt system har
avsevärt större möjligheter än motsvarande länder med planekonomiskt
system att utnyttja biståndsmedlen effektivt. Sverige bör därför i biståndssamarbetet
stödja marknadsekonomiska synsätt. Dessutom bör vi i utvecklingsarbetet
söka främja marknadsekonomiska lösningar.

För att biståndet skall bli effektivare krävs att Sverige i högre utsträckning
engagerar sig i biståndsprocessen och ställer krav på mottagarlandet.

Den utvärdering av biståndet som i dag äger rum är otillräcklig. Utvärdering,
uppföljning och kontroll måste förbättras. Det är nödvändigt att klara
mål sätts upp för vaije projekt, så att projektet som sådant kan följas upp
och utvärderas. SIDA bör sträva efter att vid sidan av sitt eget löpande
utvärderingsarbete också få svenska biståndsinsatser bedömda av experter
och organ som är fristående från de svenska biståndsmyndigheterna. Även
för det multilaterala samarbetet bör Sverige ställa ökade krav på utvärdering
och större effektivitet.

Inrättandet av en särskild befattning inom UD som biståndsinspektör
var ett gott initiativ. Flera av de rapporter som biståndsinspektören hann
avlämna rönte också berättigad uppmärksamhet. De två utvärderartjänster
för multilateralt resp. bilateralt bistånd som inrättats på UD kan ej ersätta
en biståndsinspektör, utan bör ses som ett komplement till dennes verksamhet.
Utskottet beklagar att befattningen som biståndsinspektör avskaffats
och föreslår med instämmande i yrkande 5 i motion U218 (m) att den
ånyo inrättas.

dels att utskottets hemställan i punkt 2 moment 17 bort ha följande lydelse:

17. beträffande befattning som biståndsinspektör m. m.
att riksdagen med bifall till motion 1985/86: U218, yrkande 5, som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

7. Biståndspolitisk utredning

Margaretha af Ugglas, Sten Sture Paterson (båda m), Gunnel Jonäng (c),

Anita Bråkenhielm (m) och Görel Thurdin (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 34 börjar med ”Genom 110

dessa” och slutar med ”U218 (m) avstyrks därför.” bort ha följande

lydelse:

Dessa utredningar har medfört att biståndet genom SAREC och genom
de enskilda organisationerna belysts på ett värdefullt sätt. Det har emellertid
rört sig om partiella utredningar som inte gett tillfälle till en översyn av
hela det svenska utvecklingssamarbetets allmänna inriktning.

Under de gångna åren har den ekonomiska situationen i många av våra
programländer allvarligt förvärrats. Det är enligt utskottets mening inte
bara fråga om en tillfällig och konjunkturbetonad nedgång. Krisen har sina
rötter i en rad inre och yttre omständigheter som tillsammantagna har
ändrat förutsättningarna för vårt bistånd på flera väsentliga punkter. Detta
kräver, enligt utskottets uppfattning, att regeringen nu tillsätter en utredning
som får i uppgift att genomföra en snabb, grundlig och förutsättningslös
omprövning av svenskt utvecklingssamarbetes inriktning och metoder
enligt de riktlinjer som föreslås i partimotionema U218 och U 212 från
moderata samlingspartiet och centerpartiet, vilka således tillstyrks i vad
avser en biståndspolitisk utredning.

dels att utskottets hemställan i punkt 2, moment 18, bort ha följande
lydelse:

18. beträffande biståndspolitisk utredning
att riksdagen med bifall till motion 1985/86: U212, yrkande 1, och
motion 1985/86: U218, yrkande 7, som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört.

8. Bidrag till UNDP

Ingemar Eliasson, Rune Ångström (båda fp), Gunnel Jonäng och Görel
Thurdin (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 45 som börjar med ”Enligt
utskottets” och slutar med ” avstyrks således” bort ha följande lydelse:
Detta är ett uttryck för att Sverige har en hög uppskattning av UNDP:s
arbete. Utskottet finnér det motiverat med ett ytterligare påslag på medelstilldelningen
för UNDP och ansluter sig till förslaget i motion U211 (fp) att
bidraget till UNDP bör vara 565 milj. kr. budgetåret 1986/87. Därmed
markeras också ett stöd för UNDP som det centrala fmansieringsorganet
för FN:s biståndsverksamhet. Yrkande 6 i motion U240 (vpk) avstyrks till
följd av utskottets ställningstagande.

dets att utskottets hemställan i punkt 3, moment 1, bort ha följande lydelse:

1. beträffande bidrag till UNDP
att riksdagen med avslag på motion 1985/86: U240, yrkande 6, och
med ändring av budgetpropositionens förslag bifaller medelsförlaget
i motion 1985/86: U211, yrkande 2 såvitt nu är i fråga.

9. Bidrag till UNDP

Oswald Söderqvist (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 45 som börjar med ”Enligt
utskottets” och slutar med ” avstyrks således.” bort ha följande lydelse:

UU 1985/86:15

111

Detta är ett uttryck för att Sverige har en hög uppskattning av UNDP:s
arbete. Med hänsyn till den roll UNDP spelar och den inriktning på de
fattigaste grupperna organisationen har finnér utskottet med anslutning till
förslaget i motion U240 (vpk), yrkande 6, det motiverat att höja bidraget
till UNDP med 14 milj. kr. utöver regeringens förslag. Yrkande 2 i motion
U211 (fp) avstyrks följaktligen i denna del.

dels att utskottets hemställan i punkt 3, moment 1, bort ha följande
lydelse:

1. beträffande bidrag till UNDP

att riksdagen med avslag på motion 1985/86: U211, yrkande 2 såvitt
nu är i fråga, och med ändring av budgetpropositionens förslag
bifaller medelsförslaget i motion 1985/86: U240, yrkande 6.

10. Bidrag till UNICEF

Gunnel Jonäng och Görel Thurdin (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 45 som börjar med ”Utskottet
har” och slutar med ”motion U222” bort ha följande lydelse:

Utskottet som har en hög uppskattning av UNICEF:s arbete anser att en
ytterligare höjning av bidraget till denna organisation med 20 milj. kr. är
motiverad. Utskottet finner däremot inte skäl att göra något uttalande om
fördelningen av medel till de här nämnda ändamålen i nästa års budgetproposition
och avstyrker därför motion U222.

dels att utskottets heställan under punkt 3 moment 2 bort ha följande
lydelse:

2. beträffande bidrag till UNICEF

att riksdagen med avslag på motion 1985/86: U222 och med ändring
av budgetpropositionens förslag som medelsram för UNICEF budgetåret
1986/87 godkänner ett belopp av 240 milj. kr.

11. Bidrag till IDA

Ingemar Eliasson och Rune Ångström (båda fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 46 som börjar med ”Det torde”
och slutar med ”bidragen till IDA.” bort ha följande lydelse:
Förhandlingarna om en påfyllnad av IDA:s resurser har inte lett till det
resultat Sverige och flera andra länder hade hoppats på. Inte minst med
tanke på det viktiga arbete som IDA nu utför i det av kris så hårt drabbade
Afrika finner utskottet det starkt motiverat att IDA tillförs en ytterligare
resursförstärkning om 50 milj. kr. Utskottet ansluter sig därmed till den
uppfattning och det medelsförslag som framförs i motion U 211 (fp).

dels att utskottets hemställan i punkt 3, moment 3, bort ha följande lydelse:

3. beträffande bidrag till IDA

att riksdagen med ändring av budgetpropositionens förslag bifaller
medelsförslaget i motion 1985/86: U211, yrkande 2, såvitt nu är i
fråga.

UU 1985/86: 15

112

12. Bidrag till UNHCR UU 1985/86:15

Ingemar Eliasson och Rune Ångström (båda fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 45 som börjar med
”Utskottet anser” och slutar med ”avstyrks följaktligen.” bort ha följande
lydelse:

Ett av världens stora problem är de allt större flyktingströmmarna. Det
är inte i första hand i-länderna utan de redan fattiga u-länderna som tar
emot det stora flertalet av flyktingarna. Det är därför enligt utskottets
mening i hög grad motiverat att ge det internationella flyktingarbetet ett
kraftfullt stöd. Det reguljära svenska bidraget till FN:s flyktingkommissariat,
UNHCR, bör därför höjas med ytterligare 25 milj. kr. utöver regeringens
förslag. Därmed får denna viktiga organisation större möjligheter
att planera sitt arbete. Denna höjning av det reguljära bidraget bör självfallet
inte utesluta att Sverige på sedvanligt sätt skjuter till extra bidrag när
särskilda behov uppstår. Därmed tillstyrker utskottet medelsförslaget i
motion U231 (fp).

dels att utskottets hemställan i punkt 3, moment 4, bort ha följande lydelse:

4. beträffande bidrag till UNHCR
att riksdagen med ändring av budgetpropositionens förslag bifaller
medelsförslaget i motion 1985/86: U231.

13. Bidrag till UNHCR

Gunnel Jonäng och Görel Thurdin (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 45 som börjar med ”Utskottet
anser” och slutar med ”avstyrks följaktligen” bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att en ytterligare höjning med 35 milj. kr. är motiverad
med hänsyn till UNHCR:s alltmer omfattande verksamhet. Utskottet förutsätter
att därutöver extra påslag från posten Övriga multilaterala bidrag
och från katastrofanslaget bör kunna utgå under det kommande budgetåret
om flyktingsituationen påkallar detta.

Motion U231 avstyrks.

dels att utskottets hemställan under punkt 3 moment 4 bort ha följande
lydelse:

4. beträffande bidrag till UNHCR
att riksdagen med avslag på motion 1985/86: U231 och med ändring
av budgetpropositionens förslag som medelsram för UNHCR budgetåret
1986/87 godkänner ett belopp av 125 milj. kr.

14. Bidrag till Internationella finansieringsbolaget (IFC)

Oswald Söderqvist (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 46 som börjar med ”Utskottet
avstyrkte” och slutar med ”i motion U240.” bort ha följande lydelse:

I förhållande till de väldiga behoven i de fattigaste u-länderna är det 113

8 Riksdagen 1985/86. 9 sami. Nr 15

internationella biståndet självfallet begränsat. Det är därför angeläget att UU 198V86: 15
varje belopp som anslås för biståndsändamål också används för de verkligt
behövande. Utskottet har i detta betänkande påvisat att biståndets volym
under senare år urholkats på ett betänkligt sätt. Detta har bl. a. skett
genom att enprocentsmålet inte upprätthållits. Det har också skett genom
att nya biståndsformer i praktiken medfört en bindning av biståndet till
upphandling i Sverige. Denna utveckling har medfört att biståndets kvalitet
för mottagarländerna har försämrats.

Det finns självfallet behov av ekonomiskt samarbete mellan i-länder och
u-länder, av handel och investeringar. De knappa biståndsresurserna måste
emellertid avdelas för verkligt bistånd och dit hör enligt utskottets
mening inte det internationella finansieringsbolaget IFC. Även om detta
bolag, som hävdas i propositionen, skulle ha utökat sin verksamhet i
Afrika med satsningar bl. a. på jordbruksområdet, är det utskottets uppfattning
att det finns andra ändamål som mer ligger i linje med de svenska
biståndspolitiska målsättningarna än IFC.

Utskottet vill därför med anslutning till yrkande 5 i motion U240 (vpk)
avstyrka regeringens förslag att delta i den fortsatta kapitalpåfyllnaden av
IFC.

dels att utskottets hemställan i punkt 3, moment 5, bort ha följande lydelse:

5. beträffande bidrag till IFC
att riksdagen med ändring av budgetpropositionens förslag och med
bifall till motion 1985/86: U240, yrkande 5 som sin mening ger regeringen
tillkänna vad utskottet anfört.

15. Anslaget till internationella biståndsprogram (C 1)

Ingemar Eliasson och Rune Ångström (båda fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 46 som börjar med "Utskottet
tillstyrker” och slutar med ”motion U211 (fp)” bort ha följande lydelse:

Utskottet har i det föregående tillstyrkt förslagen i motion U211 (fp) om
höjningar i förhållande till regeringens förslag av anslagsposterna för IDA,

UNDP och UNHCR. Till följd härav bör anslaget för internationellt utvecklingssamarbete
C. 1 uppgå till 2675 milj.kr.

dels att utskottets hemställan i punkt 3, moment 10, bort ha följande
lydelse:

10. att riksdagen med ändring av budgetpropositionens förslag
bifaller medelsförslaget i motion 1985/86: U211, yrkande 2 och till
Bidrag till internationella biståndsprogram för budgetåret 1986/87
anvisare» reservationsanslag av 2675000000 kr.

16. Avbindning av bistånd

Margaretha af Ugglas, Sten Sture Paterson och Anita Bråkenhielm (alla m)
anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 49 som börjar med ”Samtidigt 114

medges” och slutar med "motion U203 (m).” bort ha följande lydelse:

Så länge ett stort importstöd fortfarande förekommer är det emellertid UU 1985/86: 15
inte rimligt att detta i betydande grad lämnas obundet, och därmed kan
användas till uppköp i andra i-länder. Sveriges näringsliv är så differentierat
och konkurrenskraftigt att det inte behöver innebära några nackdelar
för u-länderna om importstödet används för inköp i Sverige.

Utskottet motsätter sig därför förslaget i budgetpropositionen att SIDA i
vissa fall skall ges bemyndigande att häva bindningen till upphandling i
Sverige.

Med det anförda tillstyrks förslaget i motion U218 (m), yrkande 3 och
motion U203, båda vad avser SIDA:s möjligheter att avbinda bistånd.

dels att utskottets hemställan i punkt 4.7, moment 1, bort ha följande
lydelse:

1. beträffande importstöd
att riksdagen med bifall till motion 1985/86: U203 och motion
1985/86: U218, yrkande 3, som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört.

17. Medelsram för Angola, Mozambique och Laos

Margaretha af Ugglas, Sten Sture Paterson och Anita Bråkenhielm (alla m)
anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 58 som börjar med ”Det
svenska” och slutar med ”avstyrks därmed” bort har följande lydelse:

I Angola och Mogambique möter utvecklingsarbetet utomordentliga
svårigheter bl. a. på grund av väpnade konflikter i länderna. De svenska
biståndsarbetarnas säkerhet kan i stora delar av dessa länder enbart garanteras
i de större städerna. Då en förbättring av förutsättningarna för utvecklingssamarbete
ej skett under de senaste åren och effektiviteten i
biståndet därmed ofta är låg föreslår utskottet att landramen för Angola
minskas med 5 milj. kr. till 110 milj. kr. och för Mogambique behålls
oförändrad, 270 milj. kr., jämfört med medelsramen 1985/86.

Utskottet ansluter sig därmed till yrkande 11 i motion U218 såvitt nu är i
fråga.

Yrkande 1 i motion i U213 och yrkande 10 i motion U240 avstyrks.

dels att den del av utskottets yttrande på s. 61 som börjar med ”Utskottet
finnér” och slutar med ”avstyrks” bort ha följande lydelse:

I Laos gör säkerhetssituationen det svårt för det svenska biståndsarbetet
att fungera effektivt. För Laos vidkommande föreslås bl. a. av detta skäl
en landram på 65 milj. kr. vilket är det belopp som föreslås i motion U218.

Motion U240 yrkande 9 avstyrks därmed.

dels att utskottets hemställan i punkt 4.7 momenten 5 och 17 bort ha
följande lydelse:

5. beträffande medelsram för Angola
att riksdagen med ändring av budgetpropositionens förslag och med
bifall till motion 1985/86: U218 yrkande 11 såvitt nu är i fråga som

115

medelsram för Angola budgetåret 1986/87 godkänner ett belopp av
110 milj. kr.,

17. beträffande medelsramar för Laos och Mozambique
att riksdagen med avslag på motion 1985/86: U240 yrkandena 9 och
10 med ändring av budgetpropositionens förslag och med bifall till
motion 1985/86: U218 yrkande 11 såvitt nu är i fråga för budgetåret
1986/87 godkänner följande medelsramar: för Laos 65 milj. kr. och
för Mozambique 270 milj. kr.

18. Medelsram m. m. för Nicaragua

Margaretha af Ugglas, Sten Sture Paterson och Anita Bråkenhielm (alla m)
anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 58 börjar med ”Utskottet
har” och på s. 59 slutar med ”avstyrks därmed” bort utgå,

dels att den del av utskottets yttrande på s. som börjar ”Vad därefter”
och slutar med ”avstyrks därmed” bort ha följande lydelse:

Utskottet konstaterar att Nicaragua har en BNP per capita som ligger
långt över genomsnittet för SIDA:s programländer. Det vore därför mera
motiverat att utvecklingssamarbetet med detta land sköttes av BITS, vilket
är fallet med grannlandet Costa Rica och flera andra latinamerikanska
stater.

Utvecklingen i Nicaragua inger i dag allvarlig oro vad gäller demokrati
och respekt för mänskliga rättigheter. Revolutionen som gav hopp om en
bättre framtid för Nicaraguas folk tycks nu följas av en ny totalitär regim.
Mot denna bakgrund finner utskottet propositionens förslag om en stor
anslagshöjning till Nicaragua svårförklarlig och föreslår i stället att landramen
sänks till 75 milj. kr. Biståndssamarbetet bör ges en sådan inriktning
som skisseras i motion U236. Utskottet ansluter sig därmed till yrkandena
7 och 8 i denna motion och till U218 yrkande 12 såvitt nu är i fråga.
Motionerna U205 yrkande 1, U211 delyrkande 3 1) och U214 avstyrks.

dels att utskottets hemställan i punkt 4.7 momenten 7 och 8 bort ha
följande lydelse:

7. beträffande medelsram för Nicaragua

att riksdagen med avslag på motion 1985/86: U205 yrkande 1, motion
1985/86: U211 delyrkande 3 1), motion 1985/86: U214 och motion
1985/86: U227 yrkande 1, såvitt nu är i fråga, med ändring av budgetpropositionens
förslag och med bifall till motion 1985/86: U218 yrkande
12 såvitt nu är i fråga, samt motion 1985/86: U236 yrkande 8
som medelsram för Nicaragua budgetåret 1986/87 godkänner ett
belopp av 75 milj. kr.,

8. beträffande inriktningen av biståndet till Nicaragua

att riksdagen med bifall till motion 1985/86: U236 yrkande 7, som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

UU 1985/86: 15

116

19. Medelsram för Nicaragua UU 1985/86; 15

Ingemar Eliasson och Rune Ångström (båda fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 59 som börjar med ”Enligt
utskottets mening” och slutar med ”avstyrks därmed.” bort ha följande
lydelse:

Beträffande Nicaragua gör utskottet bedömningen att det instabila läget
motiverar en viss återhållsamhet med ytterligare långsiktiga åtaganden. I
stället bör humanitära insatser av olika slag och bistånd genom enskilda
organisationer i den situation som nu råder kunna spela en ökande roll.

Mot denna bakgrund bör landramen för nästa budgetår ligga kvar vid
innevarande års nivå, dvs. vid 90 milj. kr. Utskottet ansluter sig därmed till
motion U211 (fp) vars delyrkande 3 1 således tillstyrks, liksom yrkande 1 i
motion U205.

dels att utskottets hemställan i punkt 4.7, moment 7, bort ha följande
lydelse:

7. beträffande medelsram för Nicaragua
att riksdagen med avslag på motion 1985/86: U214, motion
1985/86: U218, yrkande 12 såvitt nu är i fråga, motion 1985/86: U227,
yrkande 1 såvitt nu är i fråga och motion 1985/86: U236, yrkande 8,
samt med ändring av budgetpropositionens förslag bifaller medelsförslaget
i motion 1985/86: U205, yrkande 1 och motion
1985/86: U211, delyrkande 3 1) och som medelsram för Nicaragua
budgetåret 1986/87 godkänner ett belopp av 90 milj. kr.

20. Medelsram för Nicaragua
Oswald Söderqvist (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 59 börjar med ”Enligt
utskottet” och slutar med ”avstyrks därmed.” bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att Nicaragua är i behov av ett väsentligt svenskt stöd i
det utsatta läge landet nu befinner sig i. De amerikanska försöken att störta
regeringen i Nicaragua fortsätter, och den isoleringspolitik landet utsätts
för innebär stora ekonomiska påfrestningar.

Mot denna bakgrund förordar utskottet att landramen för Nicaragua höjs
med 40 milj. kr. utöver regeringens förslag. Motsvarande yrkanden i motionerna
U205, U211, U214, U218 och U236 avstyrks i konsekvens härmed.

dels att utskottets hemställan i punkt 4.7, moment 7, bort ha följande
lydelse:

7. beträffande medelsram för Nicaragua
att riksdagen med avslag på motion 1985/86: U205, yrkande 1, motion
1985/86: U211 delyrkande 3 1), motion 1985/86: U214, motion
1985/86: U218 yrkande 12 såvitt nu är i fråga, samt motion
1985/86: U236 yrkande 8, med ändring av budgetpropositionens förslag,
bifaller medelsförslaget i motion 1985/86: U227 yrkande 1 och
till medelsram för Nicaragua budgetåret 1986/87 godkänner ett belopp
av 165 milj. kr.

21. Medelsram för Vietnam

Margaretha af Ugglas, Sten Sture Paterson och Anita Bråkenhielm (alla m)
anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 60 som börjar med ”Propositionen
föreslår” och slutar med ”avstyrks därmed” bort ha följande lydelse:
Vietnam och Tanzania är totalt sett de största mottagarna av svenskt
bistånd. Av det totala biståndet till Vietnam från länder utanför östblocket
svarar Sverige för ungefär en tredjedel. Vietnams invasion i Kampuchea år
1979 och den fortsatta ockupation som enligt vietnamesiska uttalanden
skall fortgå under 1980-talet, utgör ett sådant flagrant brott mot FN-stadgan
och de biståndspolitiska målen att det är nödvändigt att biståndet till
Vietnam upphör. Om biståndet till Vietnam ej avbryts är risken uppenbar
att övriga länder som mottar svenskt bistånd uppfattar demokratimålet för
svenskt bistånd som en tom fras. Detta vore enligt utskottets uppfattning
en mycket olycklig utveckling. Utskottet föreslår därför att ingen ny landram
sätts upp för Vietnam nästa budgetår. Utskottet anser att reservationerna
på Vietnamanslaget skall användas för att avsluta sjukhusprojektet
och pappersbruket i Bai Bang och därmed sammanhängande projekt.
Utskottet ansluter sig därmed tili förslagen i motionerna U218 yrkande 9
och U236 yrkande 2. Motionerna U211 delyrkande 3 o), U212 yrkandena
15 och 16 samt U240 yrkande 8 avstyrks.

dels att utskottets hemställan i punkt 4.7 moment 11 bort ha följande
lydelse:

11. beträffande medelsram m.m.för Vietnam
att riksdagen med avslag på motion 1985/86: U211 delyrkande 3 o),
motion 1985/86: U212 yrkande 16 samt motion 1985/86: U240 yrkande
8 med ändring av budgetpropositionens förslag och med bifall
till motion 1985/86: U218 yrkande 9 och motion 1985/86: U236 yrkande
2 beslutar att inga nya medel tillförs landramen för Vietnam
budgetåret 1986/87.

22. Medelsram för Vietnam

Ingemar Eliasson och Rune Ångström (båda fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 60 som börjar med ”1 avvaktan”
och slutar med ”avstyrks därför.” bort ha följande lydelse:

Sverige har nu lämnat bistånd till Vietnam i mer än tio år. Biståndsinsatserna
har i många avseenden varit framgångsrika. Situationen i landet
föranleder emellertid också kritik. Den avser framför allt den vietnamesiska
ockupationen av grannlandet Kampuchea men också förhållanden
som har mer direkt att göra med vårt biståndssamarbete.

Enligt utskottets mening finns det skäl att betvivla om ett fortsatt bistånd
till Vietnam har förutsättningar att i tillräcklig grad uppfylla de grundläggande
målen för Sveriges utvecklingssamarbete. Med hänsyn härtill och
mot bakgrund av de stora biståndsbehov som finns på andra håll i tredje
världen vill utskottet föreslå att biståndsramen för Vietnam sänks med 100

UU 1985/86: 15

118

milj. kr. budgetåret 1986/87 i förhållande till regeringens förslag och att UU 1985/86: 15
regeringen utarbetar en plan för en fortsatt avveckling av biståndet till
Vietnam i biståndspolitiskt ordnade former.

Med det anförda tillstyrks delyrkande 3 o) i motion U211 (fp). I konsekvens
härmed avstyrks yrkande 9 i motion U218 (m), yrkande 8 i motion
U240 (vpk), yrkande 2 i motion U236 (m) och yrkande 16 i motion U212
(c). Yrkande 15 i motion U212 (c) får med det anförda anses besvarad.

dels att utskottets hemställan i punkt 4.7, moment 11, bort ha följande
lydelse:

11. beträffande medelsram m. m. för Vietnam
att riksdagen med avslag på motion 1985/86: U212 yrkande 16, motion
1985/86: U218 yrkande 9, motion 1985/86: U236 yrkande 2, motion
1985/86: U240 yrkande 8 och med ändring av budgetpropositionens
förslag bifaller medelsförslaget i motion 1985/86: U211 delyrkande
3 o) och som medelsram för Vietnam budgetåret 1986/87
godkänner ett belopp av 200 milj. kr.

23. Medelsram och avvecklingsplan för biståndet till
Vietnam

Gunnel Jonäng och Görel Thurdin (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 60 som börjar med ”Utskottets
slutsats” och slutar med ”avstyrks därmed” bort ha följande lydelse:

Utskottets slutsats efter sådana överväganden är att landramen för Vietnam
nu bör sänkas med 50 milj. kr. i förhållande till budgetpropositionens
förslag dvs. till 250 milj. kr., vilket torde vara tillräckligt för att de insatser
Sverige redan medverkar i skall kunna fullföljas. Utskottet anser vidare att
några nya svenska åtaganden om biståndsinsatser i Vietnam inte bör göras
så länge frågan om Vietnams militära närvaro i Kampuchea inte lösts. En
plan för avveckling av biståndet till Vietnam bör sålunda utarbetas och
framläggas i budgetpropositionen 1987. Utskottet ansluter sig därmed till
yrkandena 15 och 16 i motion U212. Motionerna U218 yrkande 9, U236
yrkande 2 och U240 yrkande 8 avstyrks.

dels att utskottets hemställan under punkt 4.7 momenten 11 och 12 bort ha
följande lydelse:

11. beträffande medelsram m. m.för Vietnam

att riksdagen mmed avslag på motion 1985/86: U211 delyrkande 3 o),
motion 1985/86: U218 yrkande 9, motion 1985/86: U236 yrkande 2
samt motion 1985/86: U240 yrkande 8 med ändring av budgetpropositionens
förslag och med bifall till motion 1985/86: U212 yrkande 16
som medelsram för Vietnam budgetåret 1986/87 godkänner ett belopp
av 250 milj. kr.,

12. beträffande avvecklingsplan för biståndet till Vietnam

att riksdagen med bifall till motion 1985/86: U212 yrkande 15 ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.

Rättelse: S. 121 sista raden under mom 13. Står: 75 milj. kr. Rättat till: 125 milj. kr.

S. 122 näst sista raden under mom 14. Står: punkt 4. Rättat till: punkt 4.7

24. Medelsram för Vietnam

UU 1985/86:15

Oswald Söderqvist (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 60 som börjar med ”Motionerna
U211” och slutar med ”avstyrks därmed.” bort ha följande lydelse:

Utskottet anser emellertid inte att en öppen och delvis kritisk dialog med
Vietnam nödvändigtvis bör påverka biståndets storlek till landet. Utvecklingssamarbete
måste vara långsiktigt och storleken av det anpassat till
landets behov och de åtaganden Sverige gjort. Vietnam är ett av världens
fattigaste länder som långt ifrån är återställt från de väldiga skador som
drabbade det under det långa kriget.

Utskottet finner det därför motiverat att landramen för Vietnam höjs till
400 milj. kr. nästkommande budgetår. Därmed återställs den till den nivå
som tidigare gällde.

Utskottet tillstyrker därmed yrkande 8 i motion U240 (vpk) och avstyrker
motionerna U211, U212, U218 och U236 i motsvarande delar.

dels att utskottets hemställan i punkt 4.7 moment 11, bort ha följande
lydelse:

11. beträffande medelsram för Vietnam
att riksdagen med avslag på motion 1985/86: U211 delyrkande 3 o),
motion 1985/86: U212 yrkande 16, motion 1985/86: U218 yrkande 9,
motion 1985/86: U236 yrkande 2, och med ändring av budgetpropositionens
förslag, bifaller medelsförslaget i motion 1985/86: U240
yrkande 8, och som medelsram för Vietnam budgetåret 1986/87
godkänner ett belopp av 400 milj. kr.

25. Medelsram för Zimbabwe

Margaretha af Ugglas, Sten Sture Paterson och Anita Bråkenhielm (alla m)
anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 60 börjar med ”Sorn redan
nämnts” och på s. 61 slutar med ”avstyrks därmed” bort ha följande
lydelse:

En betydande del av det svenska biståndet går till länderna i södra
Afrika. Bakom denna fördelning av biståndet ligger en medveten strävan
från svensk sida att stödja de s. k. frontstaternas utveckling och bidra till
en fredlig utveckling i södra Afrika, avskaffande av apartheidsystemet i
Sydafrika och tillskapande av demokratiska länder.

I Zimbabwe har respekten för demokratiska och mänskliga fri- och
rättigheter successivt reducerats under de senaste åren. Biståndssamarbetet
med Zimbabwe möter därför växande problem.

För att markera Sveriges ogillande över att det biståndspolitiska målet
om att främja en demokratisk utveckling aktivt motarbetas bör biståndsramen
för 1986/87 sättas till 125 milj. kr. vilket är det belopp som föreslås i
motionerna U218 och U236. Samtidigt bör biståndsinsatserna ges en ny
inriktning enligt de i motion U236 angivna riktlinjerna.

Motion U211 delyrkande 3 q) avstyrks därmed. 120

dels att utskottets hemställan i punkt 4 momenten 13 och 14 bort ha UU 1985/86: 15
följande lydelse:

13. beträffande medelsram för Zimbabwe

att riksdagen med avslag på motion 1985/86: U211 delyrkande 3 q),
med ändring av budgetpropositionens förslag och med bifall till
motion 1985/86: U218 yrkande 12 såvitt nu är i fråga samt motion
1985/86: U236 yrkande 5 som medelsram för Zimbabwe budgetåret
1986/87 godkänner ett belopp av 125 milj. kr.,

14. beträffande inriktningen m. m. av biståndet till Zimbabwe
att riksdagen med bifall till motion 1985/86: U236 yrkandena 4 och 6,
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

26. Medelsram för Zimbabwe

Ingemar Eliasson och Rune Ångström (båda fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 61 som böljar med ”Vad
gäller” och slutar med ”avstyrks därmed.” bort ha följande lydelse:

Vad gäller storleken av Zimbabwes landram vill utskottet förorda det
belopp som SIDA föreslår i sin anslagsframställning, nämligen 140 milj. kr.
budgetåret 1986/87. Därmed ansluter sig utskottet till medelsförslaget i
motion U211 (fp) delyrkande 3 q). Motion U218 yrkande 12 i ifrågavarande
del och yrkande 5 i motion U236 avstyrks i konsekvens med detta ställningstagande.

dels att utskottets hemställan i punkt 4.7 moment 13 bort ha följande
lydelse:

13. beträffande medelsram för Zimbabwe
att riksdagen med avslag på motion 1985/86: U218 yrkande 12 såvitt
nu är i fråga och motion 1985/86: U236 yrkande 5, med ändring av
budgetpropositionens förslag bifaller medelsförslaget i motion
1985/86: U211 delyrkande 3 q) och som medelsram för Zimbabwe
budgetåret 1986/87 godkänner ett belopp av 140 milj. kr.

27. Medelsram för Botswana, Etiopien, Guinea-Bissau,
Indien, Kap Verde, Kenya, Tanzania och Zambia

Margaretha af Ugglas, Sten Sture Paterson och Anita Bråkenhielm (alla m)
anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 61 som börjar med ”Utskottet
anser” och slutar med ”ifrågavarande länder” bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att några höjningar av anslagen till programbistånd inte
bör ske jämfört med anslagsnivåerna för budgetåret 1985/86. Denna form
av bistånd bör successivt få en mindre tyngd till förmån för ett mera
ämnes-och projektinriktat bistånd.

Biståndssamarbetet med Etiopien ställs inför stora problem beroende på
den akuta hungersnöden i landet, de inbördes stridigheterna samt den
bristande respekten för demokratiska och mänskliga fri- och rättigheter.

Utskottet föreslår därför en oförändrad landram på 115 milj. kr.

Under 1980-talet har det blivit helt klart att Tanzania i stora delar valt en
felaktig utvecklingsstrategi. Det utländska biståndet har därför i många fall
varit ineffektivt och i stället skapat ett skadligt biståndsberoende som både
fördröjt och försvårat nödvändiga ekonomiska reformer. Svenskt bistånd
kan enligt utskottets mening användas effektivare i flera andra u-länder,
varför en sänkning av landramen till Tanzania med 60 milj. kr. till 400 milj.
kr. enligt utskottets uppfattning är motiverad.

Mot ovanstående bakgrund föreslås vidare en landram av 85 milj. kr. för
Botswana, 70 milj. kr. för Guinea-Bissau, 350 milj. kr. för Indien, 50 milj.
kr. för Kap Verde, 130 milj. kr. för Kenya och 140 milj. kr. för Zambia.
Utskottet ansluter sig därmed till förslagen i motion U218 avseende dessa
länder. Motion U240 yrkande 13 tillstyrks vad gäller beloppet. Motionerna
U211 och U240 avstyrks i övrigt för ifrågavarande länder.

Genom förslagen om extra medelsram för Enskilda organisationer, för
Miljö-, markvård och energi och för Humanitärt bistånd till södra Afrika
skapas utrymme för ökad humanitär hjälp utanför den programmerade
landramen till särskilt drabbade länder.

dels att utskottets hemställan i punkt 4.7 momenten 15, 16 och 18 bort ha
följande lydelse:

15. beträffande medelsramar för Guinea-Bissau, Indien, Tanzania
och Zambia

att riksdagen med avslag på motion 1985/86: U211 delyrkandena e),
f), n) och p), med ändring av budgetpropositionens förslag och med
bifall till motion 1985/86: U218 yrkandena 10 och 12 såvitt nu är i
fråga, för budgetåret 1986/87 godkänner följande medelsramar: för
Guinea-Bissau 70 milj. kr., för Indien 350 milj. kr., för Tanzania 400
milj. kr. och för Zambia 190 milj. kr.,

16. beträffande medelsramar för Botswana, Etiopien och Kap
Verde

att riksdagen med ändring av budgetpropositionens förslag och med
bifall till motion 1985/86: U218 yrkandena 11 och 12 såvitt nu är i
fråga, för budgetåret 1986/87 godkänner följande medelsramar: för
Botswana 85 milj. kr., för Etiopien 115 milj. kr. och för Kap Verde
50 milj. kr.,

18. beträffande medelsram för Kenya
att riksdagen med avslag på motion 1985/86: U211 delyrkande 3 h),
med ändring av budgetpropositionens förslag och med bifall till
motion 1985/86: U218 yrkande 10 i återstående del samt motion
1985/86: U240 yrkande 13 såvitt nu är i fråga som medelsram för
Kenya budgetåret 1986/87 godkänner ett belopp av 130 milj. kr.

28. Medelsram för Guinea-Bissau, Indien, Kenya, Tanzania
och Zambia

Ingemar Eliasson och Rune Ångström (båda fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 61 som börjar med ”Utskottet
anser” och slutar med ”ifrågavarande länder.” bort ha följande lydelse:

UU 1985/86:15

122

Utskottet anser de förslag till landramar för Guinea-Bissau, Indien,
Kenya, Tanzania och Zambia som SIDA föreslagit i sin anslagsframställning
för budgetåret 1986/87 vara väl underbyggda och vill därför föreslå att
medelsanvisningen för dessa länder höjs i förhållande till regeringens förslag
med 5 milj. kr. för Guinea Bissau, med 30 milj. kr. för Indien, med 5
milj. kr. för Kenya, med 15 milj. kr för Tanzania och med 10 milj. kr. för
Zambia. Härmed tillstyrks medelsförslagen i motion U211 (fp) delyrkandena
3 e), 3 f), 3 h), 3 n) och 3 p).

Härifrån avvikande medelsförslag för dessa länder i motionerna U218
och U 240 avstyrks följaktligen.

dels att utskottets hemställan i punkt 4.7, momenten 15 och 18, bort ha
följande lydelse:

15. beträffande medelsramar för Guinea-Bissau, Indien, Tanzania
och Zambia

att riksdagen med avslag på motion 1985/86: U218, yrkandena 10
och 12 såvitt nu är i fråga och med ändring av budgetpropositionens
förslag, bifaller medelsförslaget i motion 1985/86: U211, delyrkandena
3 e) 3 f) 3 n) och 3 p och för budgetåret 1986/87 godkänner
följande medelsramar: för Guinea-Bissau 80 milj. kr., för Indien 400
milj. kr., för Tanzania 490 milj. kr. och för Zambia 215 milj. kr.,

18. beträffande medelsram för Kenya
att riksdagen med avslag på motion 1985/86: U218, yrkande 10 såvitt
nu är i fråga och motion 1985/86: U240, yrkande 13 såvitt nu är i
fråga, och med ändring av budgetpropositionens förslag bifaller
medelsförslaget i motion 1985/86: U211, delyrkande 3 h) som medelsram
för Kenya budgetåret 1986/87 godkänner ett belopp av 140
milj. kr.

29. Medelsram för Kenya, Laos och Mogambique
Oswald Söderqvist (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 61 som börjar med ”Utskottet
anser” och slutar med ”ifrågavarande länder.” bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att de höjningar av landramarna för Mozambique och
Laos som föreslås i motion U240 (vpk) är motiverade och tillstyrker
därmed motionen i dessa avseenden. Medelsanvisningen för Mozambique
bör således vara 310 milj. kr. och för Laos 75 milj. kr. budgetåret 1986/87.

Motionerna U211 (fp) och U218 (m) avstyrks följaktligen för ifrågavarande
länder.

dels att utskottets hemställan i punkt 4.7, momenten 17 och 18, bort ha
följande lydelse:

17. beträffande medelsramar för Laos och Mogambique
att riksdagen med avslag på motion 1985/86: U218, yrkande 11 såvitt
nu är i fråga, med ändring av budgetpropositionens förslag bifaller
medelsförslaget i motion 1985/86: U240, yrkandena 9 och 10, och för

UU 1985/86: 15

123

budgetåret 1986/87 godkänner följande medelsramar: för Laos 75
milj. kr. och för Mozambique 310 milj. kr.,

18. beträffande medelsram för Kenya

att riksdagen med avslag på motion 1985/86: U211, delyrkande 3 h),
med ändring av budgetpropositionens förslag bifaller medelsförslaget
i motion 1985/86: U218, yrkande 10 och motion 1985/86: U240,
yrkande 13 såvitt nu är i fråga, och som medelsram för Kenya
budgetåret 1986/87 godkänner ett belopp av 130 milj. kr.

30. Avveckling av biståndet till Kenya
Oswald Söderqvist (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 61 som börjar med ”Utskottet
behandlade” och slutar med ”motion U240.”bort ha följande lydelse:
Kenya mottar betydande bistånd från Sverige sedan lång tid. Samtidigt
uppvisar detta land förhållanden som måste anses strida mot de biståndspolitiska
mål som fastlagts av regering och riksdag.

Utskottet föreslår därför att regeringen utarbetar en plan för en successiv
avveckling av biståndet till Kenya och återkommer till riksdagen med
förslag härom. Därmed tillstyrks yrkande 13 i motion U240 (vpk).

dels att utskottets hemställan i punkt 4.7, moment 19, bort ha följande
lydelse:

19. beträffande framtida bistånd till Kenya

att riksdagen med bifall till motion 1985/86:U240 yrkande 13 såvitt
nu är i fråga, som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört.

31. Biståndssamarbete med Cuba
Oswald Söderqvist (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 62 som börjar med ”Utskottet
har” och slutar med ”reguljärt programsamarbete.” bort ha följande lydelse: Sedan

Sverige avslutade sitt reguljära programlandssamarbete med
Cuba för ett antal år sedan har biståndet dit fortsatt fast i andra former.
Sverige är således fortfarande en av Cubas regelbundna biståndsgivare.
Utskottet kan inte se att det finns vägande skäl som talar emot att Cuba
åter blir svenskt programland. Däremot finns det åtskilliga skäl som talar
för detta. Ett är det svåra läge Cuba utsatts för genom USA:s blockadpolitik.
Cuba för också en på många områden framgångsrik utvecklingspolitik
som förtjänar stöd i de planerade former som bäst ges genom reguljärt biståndssamarbete.
Yrkande 12 i motion U240 tillstyrks därmed.

dels att utskottets hemställan i punkt 4.7, moment 21, bort ha följande
lydelse:

21. beträffande långsiktigt biståndssamarbete med Cuba
att riksdagen med bifall till motion 1985/86: U240, yrkande 12, som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

UU 1985/86:15

124

32. Humanitärt bistånd i Latinamerika

UU 1985/86:15

Ingemar Eliasson och Rune Ångström (båda fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 66 som börjar med ”Utskottet
noterar” och slutar med ”avstyrks därmed.” bort ha följande lydelse:

Situationen i Centralamerika är fortsatt svår, och hjälpbehoven har ökat
kraftigt de senaste åren. Destabiliseringssträvandena utifrån fortsätter med
stöd från USA. Situationen i området tyder enligt utskottets mening på ett
fortsatt stort behov av humanitära hjälpinsatser. Utskottet delar därför den
uppfattning som framförs i motion U 211 (fp) att medelsanvisningen för
humanitärt bistånd till Latinamerika bör höjas med 55 milj. kr. utöver
regeringens förslag. Därmed ges också större möjligheter att beakta förslag
om bistånd till andra länder i regionen än programländer - såsom föreslås i
motion U 205.

Yrkande 3 i motion 227 (vpk) avstyrks därmed i motsvarande del.

dels att utskottets hemställan i punkt 4.7, moment 24, bort ha följande
lydelse:

24. beträffande humanitärt bistånd i Latinamerika
att riksdagen med avslag på motion 1985/86: U227, yrkande 3, och
med ändring av budgetpropositionens förslag bifaller medelsförslaget
i motion 1985/86: U211, delyrkande 3 u) och till medelsram för
humanitärt bistånd i Latinamerika budgetåret 1986/87 godkänner ett
belopp av 205 milj. kr.

33. Humanitärt bistånd i Latinamerika

Oswald Söderqvist (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 66 som börjar med ”Utskottet
konstaterar” och slutar med ”3 avstyrks därmed”, bort ha följande lydelse: Folkmaktsorganen

i de FMNL-kontollerade områdena i El Salvador
bedriver hälsovård och utbildning och utvecklar jordbruk och försvar
under utomordentligt svåra förhållanden. Duarteregimen i El Salvador kan
inte dölja att det de facto råder en tudelning av territoriell kontroll och civil
förvaltning i landet, men regimen försöker på alla sätt att slå sönder
uppbyggnaden av skolor, sjukhus m. m. som Folkmaktsorganen genomför.

En ökning av anslaget till humanitärt bistånd i Latinamerika i form av
direkt stöd till Folkmaktsorganen i El Salvador är därför väl motiverat.

Därmed bifalls yrkande 3 i motion U227. Delyrkande 3 u) i motion U211
avstyrks i konsekvens härmed.

dels att utskottets hemställan i punkt 4.7, moment 24, bort ha följande
lydelse:

24. beträffande medelsram för humanitärt samarbete i Latinamerika att

riksdagen med avslag på motion 1985/86: U211, delyrkande 3 u)

och med ändring av budgetpropositionens förslag bifaller medels- 125

förslaget i motion 1985/86: U227, yrkande 3, och som medelsram för UU 1985/86: 15
humanitärt bistånd i Latinamerika för budgetåret 1986/87 godkänner
ett belopp av 160 milj. kr.

34. Medelsram för humanitärt bistånd till södra Afrika

Margaretha af Ugglas, Sten Sture Paterson och Anita Bråkenhielm (alla m)
anser

dets att den del av utskottets yttrande på s. 65 som böijar med ”Utvecklingen
i” och slutar med ”avstyrks därmed.” bort ha följande lydelse:

Större delen av det svenska biståndet till södra Afrika går till de s.k.
frontstaterna och till befrielserörelser och flyktingar utanför Sydafrika.

Enligt utskottets mening bör det stöd som utgår till grupper, organisationer
och enskilda vilka inne i Sydafrika verkar för en fredlig omdaning av det
sydafrikanska samhället öka.

Utskottet föreslår därför en ytterligare höjning på 5 milj. kr. utöver i
budgetpropositionen föreslagna 200 milj. kr. för humanitärt bistånd i södra
Afrika. Utskottet ansluter sig därmed till det förslag som i denna del
lämnas i yrkande i motion U218. Till följd av detta ställningstagande
avstyrks motion U211 (fp) delyrkande 3 v) och motion U511, yrkande 4.

dels att utskottets hemställan i punkt 4.7, moment 26, bort ha följande
lydelse:

26. beträffande medelsram för humanitärt bistånd i södra Afrika
att riksdagen med avslag på motion 1985/86: U211, delyrkande 3 v),
och motion 1985/86: U511, yrkande 4 och med ändring av budgetpropositionens
förslag, bifaller medelsförslaget i motion
1985/86: U218, yrkande 14 såvitt nu är i fråga, och som medelsram
för humanitärt bistånd i södra Afrika budgetåret 1986/87 godkänner
ett belopp av 205 milj. kr.

35. Humanitärt bistånd i södra Afrika

Ingemar Eliasson och Rune Ångström (båda fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 65 som börjar med ”Tillsammans
med” och slutar med ”avstyrks därmed.” bort ha följande lydelse:

Utvecklingen i södra Afrika har dramatiskt förändrats under det senaste
året och apartheidpolitiken lett till ett ökat antal offer. Det svenska stödet
till strävandena att avskaffa det förhatliga apartheidsystemet måste intensifieras.
Det är av största vikt att stödja de demokratiska krafter som
arbetar för en fredlig omvandling av det sydafrikanska samhället. Bland
dem märks särskilt den förenade demokratiska fronten (UDF) och flera
kyrkliga och fackliga organisationer.

Utskottet gör bedömningen att det humanitära stödet till södra Arika,
vilket i stor utsträckning går till ANC och SWAPO, kommer att behöva
öka kraftigt under den tid som nu följer. Anslagsposten för humanitärt
bistånd i södra Afrika bör därför, såsom föreslås i motion U211 (fp) ökas 126

med 25 milj. kr. utöver regeringens förslag. Till följd av detta ställningsta- UU 1985/86: 15
gande avstyrks de motioner som föreslår andra anslagsbelopp, nämligen
U218 (m), yrkande 14 och U511 (vpk) yrkande 4.

dels att utskottets hemställan i punkt 4.7, moment 26, bort ha följande
lydelse:

26. beträffande medelsram för humanitärt bistånd i södra Afrika
att riksdagen med avslag på motion 1985/86: U218, yrkande 14 såvitt
nu är i fråga, och motion 1985/86: U511, yrkande 4, och med ändring
av budgetpropositionens förslag bifaller medelsförslaget i motion
1985/86: U211, delyrkande 3 v) och som medelsram för humanitärt
bistånd i södra Afrika budgetåret 1986/87 godkänner ett belopp av
225 milj. kr.

36. Humanitärt bistånd i södra Afrika
Oswald Söderqvist (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 65 börjar med ”Tillsammans
med” och slutar med ”avstyrks därmed.” bort ha följande lydelse:

En höjning av anslaget med 20 milj. kr. utöver regeringens förslag är
därför väl motiverat. Så som föreslås i motion U511 bör ökningen i första
hand kanaliseras till dessa organisationer. Därmed bifalls yrkande 4 i
motion U511.

Motionerna U211 (fp) och U218 (m) avstyrks i motsvarande delar.

dels att utskottets hemställan i punkt 4.7, moment 26, bort ha följande
lydelse:

26. beträffande medelsram för humanitärt bistånd i södra Afrika
att riksdagen med avslag på motion 1985/86: U211, delyrkande 3 v),
motion 1985/86: U218, yrkande 14 såvitt nu är i fråga, och med
ändring av budgetpropositionens förslag bifaller medelsförslaget i
motion 1985/86: U511, yrkande 4 och till medelsram för humanitärt
bistånd i södra Afrika för budgetåret 1986/87 godkänner ett belopp
av 220 milj. kr.

37. Demokratiutveckling i södra Afrika

Margaretha af Ugglas, Sten Sture Paterson och Anita Bråkenhielm (alla m)
anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 65 som börjar med ”Syftet
med” och slutar med ”avslås följaktligen” bort ha följande lydelse:

Apartheidsystemet i Sydafrika är dömt att avskaffas. Det är angeläget
att detta kan ske på fredlig väg och att det framtida Sydafrika präglas av
demokratins ideal, pluralism och respekt för mänskliga fri- och rättigheter.

Det vore djupt olyckligt om dagens orättfärdiga system kom att ersättas av
ett annat odemokratiskt system.

En demokratisk utveckling i de s. k. frontstaterna med respekt för
mänskliga fri- och rättigheter kan påskynda en positiv utveckling i Sydafri- 127

ka.

Flera skäl talar därför, enligt utskottets mening för att Sverige ägnar
större utrymme åt att stödja en demokratisk utveckling i hela regionen.
Detta förutsätter att en ny särskild anslagspost införs.

Medel ur denna skall t. ex. ges medborgarrättsorganisationer, kooperativa
och fackliga organisationer liksom t. ex. kyrkors verksamhet. Stöd bör
också ges till politiska fångar t. ex. i form av rättshjälp samt hjälp till deras
familjer. Andra former av bistånd är stöd till en allsidig, från statsmakterna
fristående, nyhetsförmedling. Speciell vikt bör läggas vid åtgärder i Sydafrika
för att stödja en demokratisk utveckling.

Utskottet föreslår inrättandet av en särskild anslagspost för demokratiutveckling
i södra Afrika, såsom föreslås i motion U218 yrkande 15, och
att till denna anslås 25 milj. kr.

dels att utskottets hemställan i punkt 4.7 moment 27 bort ha följande
lydelse:

27. beträffande inrättande av anslagspost för demokratiutveckling
i södra Afrika, m.m.

att riksdagen med ändring av budgetpropositionens förslag bifaller
förslaget i motion 1985/86: U218 yrkande 15 och som sin mening ger
regeringen till känna att en ny anslagspost för Demokratiutveckling i
södra Afrika bör inrättas och till denna anslår 25 milj. kr. budgetåret
1986/87.

38. Katastrofpostens storlek

Ingemar Eliasson, Rune Angström, båda (fp), Gunnel Jonäng och Görel
Thurdin (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 72 som börjar med ”Utskottet
finnér” och slutar med ”motion U234 (c)” bort ha följande lydelse:
Beredskapen för katastrofinsatser måste vara hög. Det råder inget motsatsförhållande
mellan en sådan beredskap och behovet av katastofförebyggande
åtgärder. Behovet av snabba insatser är stort - och ökande —
vilket inte minst de senaste årens hungerkatastrofer i t. ex. södra Afrika
och i Sahelområdet visar. Utskottet anser det därför i hög grad motiverat
att förstärka katastrofposten ytterligare och föreslår att anslagsposten höjs
med 100 milj. kr. utöver regeringens förslag. Utskottet bifaller därmed
medelsförslaget i motion U211, delyrkande 3 x. Motion U240 yrkande 21
avstyrks.

dels att utskottets hemställan i punkt 4.7, moment 28, bort ha följande
lydelse:

28. beträffande katastrofpostens storlek

att riksdagen med avslag på motion 1985/86: U240, yrkande 21, och
motion 1985/86: U234, yrkande 4, och med ändring av budgetpropositionens
förslag bifaller medelsförlaget i motion 1985/86: U211, delyrkande
3 x) och som medelsram för katastrofer budgetåret 1986/87
godkänner ett belopp av 600 milj. kr.

UU 1985/86:15

128

39. Katastrofpostens storlek

UU 1985/86: 15

Oswald Söderqvist (vpk) anser

dels att den del av utskottets hemställan som på s. 72 börjar med ”Utskottet
finner” och slutar med ”motion U234 (c).” bort ha följande lydelse:

Hunger- och miljökriserna i världen påverkar behovet av katastofbistånd.
Det finns anledning att framöver ha en mycket väl tilltagen post för
katastrofmål, vilken också bör kunna användas för katastrofförebyggande
åtgärder och för återuppbyggnadsarbete efter större katastrofer. På annan
plats i detta betänkande behandlas miljöförstöringen i Kampuchea och
Vietnam. Åtgärder med anledning av denna bör kunna finansieras med
medel från denna post.

1 propositionen föreslår regeringen att 400 milj. kr. avsätts för att bistå
länder med akuta betalningsbalansproblem. Som framgår av betänkandet
motsätter sig utskottet den användning som regeringen föreslår för dessa
medel. Det betyder inte att utskottet avvisar åtgärder mot skuldkrisen.

Utskottet skulle i stället välkomna biståndsinsatser riktade mot de fattigaste
programländerna i syfte att lindra deras skuldbörda.

Även fördetta ändamål skulle katastrofposten kunna användas. Utskottet
finner det därför motiverat att i enlighet med vad som föreslås i motion
U240 (vpk) göra en kraftig höjning av posten. Den bör för nästkommande
budgetår uppgå till 1 133,5 milj. kr. i vilket belopp utskottet räknat in de
400 milj. kr. regeringen avdelat för betalningsbalansstöd. Med detta ställningstagande
avstyrks motsvarande yrkanden i motionerna U211 och
U234.

dels att utskottets hemställan i punkt 4.7, moment 28, bort ha följande
lydelse:

28. beträffande katastrofpostens storlek
att riksdagen med avslag på motion 1985/86: U211, delyrkande 3 x),
motion 1985/86: U234, yrkande 4 och motion 1985/86: U240, yrkande
21, och med ändring av budgetpropositionens förslag som
medelsram för katastrofer m.m. för budgetåret 1986/87 godkänner
ett belopp av 1 133,5 milj. kr.

40. Katastrofpostens användning

Margaretha af Ugglas och Sten Sture Paterson (båda m), Gunnel lonäng
(c). Anita Bråkenhielm (m) och Görel Thurdin (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 72 som börjar med ”Utskottet
betraktar” och slutar med ”dess förslag.” bort utgå.

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 72 börjar med ”Sorn
framgår” och på s. 73 slutar med ”hänvisning härtill.” bort ha följande
lydelse:

Den tilltagande ekonomiska krisen i många u-länder, framför allt i Afrika,
och det allt allvarligare hotet från en fortgående miljöförstöring gör att
även reguljära, långsiktiga biståndsinsatser i ökande grad måste inriktas på
åtgärder som syftar till att förbättra grundläggande försörjningsbetingelser. 129

9 Riksdagen 1985186. 9 samt. Nr 15

I denna mening bör en väsentlig del av det ordinarie biståndet inriktas på UU 1985/86: 15
katastrofförebyggande arbete.

På annan plats i detta betänkande föreslås att en biståndspolitisk utredning
skall få i uppgift att föreslå en omprövning av biståndet med hänsyn
tagen till bl. a. dessa förhållanden.

Inom ramen för ett på detta sätt delvis förändrat bistånd finns det
självfallet fortfarande behov av särskilda medel för användning vid katastroftillfällen
och i akuta nödsituationer. Det är dock enligt utskottets
mening angeläget att dessa medel, det egentliga katastrofanslaget, uteslutande
används vid sådana katastroftillfällen. Det är viktigt att upprätthålla
en skillnad mellan en akut och oförutsedd nödsituation och ett reguljärt
bistånd, även om detta är inriktat på den i viss mening ”permanenta
katastrof’ som råder i många u-länder.

Den särskilda katastrofposten bör således inte användas för katastrofförebyggande
långsiktiga åtgärder. Miljö- och markvårdsanslaget är också
avsett för katastrofförebyggande åtgärder på miljöområdet.

Med det anförda tillstyrker utskottet yrkandena 10, 11 och 12 i motion
U212 (c) och ifrågavarande del av yrkande 1 i motion U218 (m).

dels att utskottets hemställan i punkt 4.7, moment 29 bort ha följande
lydelse:

29. beträffande katastrofpostens användning
att riksdagen med bifall till motion 1985/86: U212, yrkandena 10, 11
och 12, samt motion 1985/86: U218, yrkande 1 såvitt nu är i fråga,
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

41. Stöd till befrielserörelsen FRETILIN
Oswald Söderqvist (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 76 som börjar med ”Utskottet
finner inte” och slutar med ”avstyrks därför.” bort ha följande lydelse:

Det pågår fortfarande en befrielsekamp i Östtimor, ledd av befrielserörelsen
FRETILIN, mot den indonesiska annektionen. Det har visat sig
svårt för internationella röda korset och andra internationella hjälporganisationer
att få tillstånd av de indonesiska myndigheterna att bedriva en
humanitär hjälpverksamhet bland den drabbade timoresiska befolkningen.

I detta läge finner utskottet det befogat att lämna direkt humanitärt stöd till
FRETILIN. Yrkande 4 i motion U240 (vpk) tillstyrks därmed.

dels att utskottets hemställan i punkt 4.7, moment 36, bort ha följande
lydelse:

36. beträffande stöd till FRETILIN
att riksdagen med bifall till motion 1985/86: U226, yrkande 4, som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

130

42. Sveriges observatörskap i IGGI

UU 1985/86:15

Oswald Söderqvist (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 76 som böljar med ”1 fråga
om” och slutar med ”motion U226 (vpk).” bort ha följande lydelse:

I fråga om Sveriges observatörsskap i IGGI (Intergovernmental Group
on Indonesia) har utskottet tidigare framhållit att det inte fanns några
biståndspolitiska skäl för Sverige att kvarstå som obeservatör i IGGI.
Utskottet gör bedömningen att det inte heller av andra skäl kan anses
påkallat att Sverige deltar i denna grupps arbete. Det har inte kunnat
påvisas att de eventuella fördelarna av ett samarbete inom IGGI skulle
väga tyngre än de utrikespolitiska nackdelar som en bindning av detta slag
riskerar att medföra. Utskottet föreslår därför att Sverige lämnar observatörskapet
i IGGI och ansluter sig därmed till yrkande 5 i motion U226
(vpk).

dels att utskottets hemställan i punkt 4.7, moment 37 bort ha följande
lydelse:

37. beträffande utträde ur IGGI
att riksdagen med bifall till motion 1985/86: U226, yrkande 5 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

43. Återuppbyggnadsbistånd m. m. till Kampuchea, Laos
och Vietnam

Oswald Söderqvist (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 76 börjar med ”Utskottet
vill” och på s. 77 slutar med ”det anförda.” bort ha följande lydelse:
Utskottet har i det föregående föreslagit en betydande höjning av anslagsposten
för katastrofinsatser. Detta har skett bl. a. mot bakgrund av
det stora behov som finns i Laos, Kampuchea och Vietnam av återuppbyggnadsbistånd
och insatser för att främja en bl. a. av kriget förstörd
miljö. En närmare beskrivning av skadorna ges i motion U228 (vpk).

Mot denna bakgrund finner utskottet det motiverat att avdela medel ur
katastrofposten för denna typ av bistånd till de nämnda tre länderna,
förslagsvis med 10 milj. kr. för återuppbyggnadsbistånd i Kampuchea och
ytterligare 10 milj. kr. för miljöbistånd i de tre länderna. Yrkandena 1 och 2
i motion U228 (vpk) tillstyrks därmed.

dels att utskottets hemställan i punkt 4.7, momenten 39 och 40, bort ha
följande lydelse:

39. beträffande återuppbyggnadsbistånd till Kampuchea

att riksdagen med bifall till motion 1985/86: U228, yrkande 1, som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

40. beträffande miljöbistånd till Kampuchea, Laos och Vietnam
att riksdagen med bifall till motion 1985/86: U228, yrkande 2, som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

Rättelse: S. 132 rad 8-9 under 45. Står: delyrkande 3 x) och U212 yrkande 17.

Rättat till: delyrkande 3 y). under 45. rad 9 efter U207 yrkande 1, Tillkommer:
U212 yrkande 17,

S. 133 rad 4 under 46. Utgår: dels

44. Katastrofbistånd till palestinska flyktingar och till
Seychellerna

Oswald Söderqvist (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 78 som börjar med ”Utskottet
utgår” och slutar med ”avstyrks därför.” bort ha följande lydelse:

Kriget i Libanon har drabbat de palestinska flyktingarna särskilt hårt.
Efter Israels reträtt borde det finnas möjligheter för intensifierade svenska
humanitära insatser för befolkningen i lägren. Ett särskilt bidrag på 10 milj.
kr. ur katastrofposten bör anvisas.

Även befolkningen i Seychellerna befinner sig i ett utsatt läge bl. a. på
grund av trycket från Sydafrika. Även till detta land bör särskilda medel ur
katastrofposten komma i fråga, förslagsvis 5 milj. kr.

dels att utskottets hemställan i punkt 4.7 momenten 42 och 43, bort ha
följande lydelse:

42. beträffande katastrofbistånd till Seychellerna

att riksdagen med bifall till motion 1985/86: U240 yrkande 11, som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

43. beträffande humanitärt bistånd till palestinska flyktingar

att riksdagen med bifall till motion 1985/86: U517 yrkande 6, som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

45. Medelsram m. m. för enskilda organisationer

Ingemar Eliasson och Rune Ångström (båda fp) samt Gunnel Jonäng och
Görel Thurdin (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 79 börjar med ”Utskottet
finner” och på s. 80 slutar med ”avstyrks därmed.” bort ha följande
lydelse:

Utskottet finner en höjning av denna anslagspost motiverad och föreslår
en ökning med 100 milj. kr. i förhållande till regeringens förslag. Utskottet
ansluter sig därmed till förslagen i motionerna U2II delyrkande 3 y).
Medelsförslagen i motionerna U206, U207 yrkande 1, U212 yrkande 17,
U218 yrkande 14 såvitt nu är i fråga samt U240 yrkande 20 avstyrks
därmed. Motionerna U215 och U212 yrkande 6 får anses besvarade med
vad utskottet anfört.

I motion U207 yrkande 2 hemställs att anslagsposten för enskilda organisationer
inom loppet av tre år skall uppgå till minst 500 milj. kr.

Utskottet anser att en växande andel av biståndet bör kanaliseras genom
enskilda organisationer. En successiv ökning av denna anslagspost bör
därför ske under de närmaste åren. Detta bör ges regeringen till känna.
Syftet med U207 yrkande 2 får därmed anses delvis vara tillgodosett.

dels att utskottets hemställan i punkt 4.7 moment 46 och 47 bort ha
följande lydelse:

46. beträffande medelsram för enskilda organisationer
att riksdagen med avslag på motion 1985/86: U206, motion
1985/86: U207 yrkande 1, motion 1985/86: U212 yrkande 17, motion

UU 1985/86:15

132

1985/86: U218 yrkande 14 såvitt nu är i fråga och motion 1985/ UU 1985/86: 15
86: U240 yrkande 20 med ändring av budgetpropositionens förslag
och med bifall till medelsförslaget i motion 1985/86: U211 delyrkande
3 y) som medelsram för enskilda organisationer budgetåret
1986/87 godkänner ett belopp av 450 milj. kr.

47. beträffande framtida storlek av anslagsposten för enskilda
organisationer

att riksdagen med anledning av motion 1985/86: U207 yrkande 2 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

46. Återinförande av anslagsposten för miljö, markvård och
energi

Ingemar Eliasson (fp), Margaretha af Ugglas (m), Rune Ångström (fp),

Sten Sture Paterson (m), Gunnel Jonäng (c), Anita Bråkenhielm (m) och
Görel Thurdin (c) anser

att den del av utskottets yttrande som på s. 81 börjar med ”Sverige ger”
och på s. 82 slutar med ”yrkande 13” bort ha följande lydelse:

Miljö- och markvård är centrala frågor i varje framtidsinriktat bistånd;
det gäller ytterst uppgiften att rädda själva grundvalen för människans
överlevnad.

Det är därför viktigt att givarländerna på olika sätt klargör för mottagarländerna
att en betydande del av biståndet fortsättningsvis måste ges en
långsiktig inriktning på mark- och miljövårdsinsatser. Dit hör också sådana
energiförsörjningsåtgärder som kan minska u-ländemas behov av
brännved.

Ett sätt att understryka att bistånd måste ha en stark inriktning på
miljövård är att avdela särskilda belopp för detta ändamål. Detta är emellertid
inte längre fallet i de svenska biståndsanslagen. Den tidigare anslagsposten
Miljö- och markvård samt energi har upphört.

Utskottet anser det beklagligt att något särskilt miljövårdsanslag inte
längre existerar. Ett sådant anslag skulle kunna förnya och vitalisera
svensk biståndspolitik på detta viktiga område. Anslaget skulle ses som ett
första steg i en långsiktig utvecklingsplan för att återställa och vidareutveckla
grundförutsättningarna för markens produktionsförmåga. Utskottet
vill därför föreslå att en särskild anslagspost för miljö, markvård och energi
åter inrättas, såsom föreslås i motionerna U211 yrkande 10, U212 yrkande
13 och U218 yrkande 13.

47. Storleken av anslagsposten för miljö, markvård och
energi

Ingemar Eliasson (fp), Margaretha af Ugglas (m). Rune Ångström (fp),

Sten Sture Paterson och Anita Bråkenhielm (båda m) anser, under förutsättning
av bifall till reservation 46

att utskottets hemställan i punkt 4.7 moment 52 bort ha följande lydelse:

133

52. beträffande återinförande m.m. av anslagsposten för miljö,
markvård och energi

att riksdagen med avslag på motion 1985/86: U212 yrkande 13 vad
avser beloppet och yrkande 19 samt med ändring av budgetpropositionens
förslag bifaller förslagen i motion 1985/86: U211 yrkande 10
och motion 1985/86: U218 yrkande 13 och som sin mening ger regeringen
till känna att anslagsposten Miljö, markvård och energi bör
inrättas samt att till denna anslås 150 milj. kr.

48. Storleken av anslagsposten för miljö, markvård och
energi

Gunnel Jonäng och Görel Thurdin (båda c) anser, under förutsättning av
bifall till reservation 46

att utskottets hemställan i punkt 4.7 moment 52 bort ha följande lydelse:

52. beträffande återinförande m.m. av anslagsposten för miljö,
markvård och energi

att riksdagen med avslag på motion 1985/86: U211 yrkande 10 och
motion 1985/86: U218 yrkande 13 båda i vad avser beloppet samt
med ändring av budgetpropositionens förslag bifaller förslaget i motion
1985/86: U212 yrkandena 13 och 19 och som sin mening ger
regeringen till känna att anslagsposten Miljö, markvård och energi
bör inrättas, att anslagsposten Försöksverksamhet och metodutveckling
m. m. bör uppgå i denna, samt att till den nya posten anslås
sammanlagt 294,5 milj. kr.

49. Anslag för särskilda projekt

Ingemar Eliasson och Rune Ångström (båda fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 82 börjar med "Anslaget
skulle” och slutar med "avstyrks därför” bort ha följande lydelse:

Inom ämnesområden där Sverige har särskilda förutsättningar bör enligt
utskottets mening stöd kunna komma i fråga tili klart definierade och
meningsfulla projekt även utanför landramarna och programkretsen. Det
kan t. ex. vara fråga om infrastrukturella och industriella projekt. Det kan
emellertid också gälla strukturförändringar av landets ekonomi och ekonomiska
politik och där stora utlandsskulder lägger hinder i vägen för en
sådan förändring. Det föreslagna anslaget för särskilda projekt avses användas
för ändamålet av båda slagen. Det skulle därmed delvis ersätta det
av regeringen föreslagna betalningsbalansstödet som närmare behandlas
på annat ställe i detta betänkande.

Den modell som förordas i motionen ger större flexibilitet i fråga om
stödformer och är enligt utskottets mening att föredra. Därtill kommer att
av det belopp som redan anslagits till betalningsbalansstöd innevarande
budgetår medel blir över som torde räcka även för nästa års behov.
Utskottet ansluter sig därmed till det förslag som framförs i motion U211.

UU 1985/86: 15

134

dels att utskottets hemställan i punkt 4.7 moment 53 bort ha följande UU 1985/86: 15
lydelse:

53. beträffande inrättande av anslagspost för särskilda projekt
att riksdagen med ändring av budgetpropositionens förslag och med
bifall till motion 1985/86: U211 yrkande 11 som sin mening ger regeringen
till känna att en anslagspost för särskilda projekt bör inrättas
och till denna anslås 250 milj. kr.

50. Anslaget till utvecklingssamarbete genom SIDA (C 2)

Ingemar Eliasson och Rune Angström (båda fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 83 som börjar med ”Därmed
bör” och slutar med ”U211 (fp), yrkande 3.” bort ha följande lydelse:

Utskottet har därutöver tillstyrkt de förändringar av landramsbelopp
och andra anslagsposter under anslaget C 1, vilka föreslås i motion U211
(fp) yrkande 3. Därmed bör anslaget för utvecklingssamarbete genom
SIDA budgetåret 1986/87 uppgå till 4839545 000 kr.

dels att utskottets hemställan i punkt 4.7 moment 56 bort ha följande
lydelse:

56. att riksdagen med ändring av budgetpropositionens anslagsförslag
och med bifall till motion 1985/86: U211 yrkande 3, till Utvecklingssamarbete
genom SIDA för budgetåret 1986/87 anvisar ett
reservationsanslag av 4 839 545 000 kr.

51. Information

Ingemar Eliasson och Rune Angström båda (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 88 som börjar med ”Om
SIDA” och slutar med ”U211 avstyrks.” bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att det förslag som väcks i motion U211 (fp) är väl värt
att ta vara på. En saklig och allsidig information som också förmedlar
intryck av bistånd som når fram till sina mottagare och har förmåga att
ändra situationen i u-länderna är av stor betydelse för biståndsviljan i
Sverige.

Utskottet tillstyrker därför medelsförslaget i motion U211 yrkande 4.

dels att utskottets hemställan i punkt 5, moment 3, bort ha följande lydelse:

3. att riksdagen med ändring av budgetpropositionens förslag bifaller
medelsförslaget i motion 1985/86: U211 yrkande 4, och till
Information för budgetåret 1986/87 anvisar ett reservationsanslag av
27110000 kr.

52. SIDA: s myndighetsanslag

Ingemar Eliasson och Rune Ångström (båda fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 90 som börjar med ”SIDA har”
och slutar med ”U211 avstyrks därför.” bort ha följande lydelse:

Biståndets volym ökar successivt med de reala höjningar av BNI som UU 1985/86: 15
äger rum. Under senare år har detta skett utan att SIDA tillförts någon
motsvarande administrativ förstärkning. Därtill kommer att statsmakterna
ställer ökade krav på effektivitet hos SIDA samtidigt som biståndsprojekten
i många fall blivit mer personalkrävande.

Mot denna bakgrund vill utskottet tillstyrka förslaget i motion U211 (fp)
om att SIDA tillerkänns en uppräkning av sitt administrationsanslag med 4
milj. kr. utöver regeringens förslag.

dels att utskottets hemställan i punkt 6 bort ha följande lydelse:

6. att riksdagen med ändring av budgetpropositionens förslag och
med anledning av motion 1985/86: U240 yrkande 14, bifaller medelsförslaget
i motion 1985/86: U211 yrkande 5, och till Styrelsen för
internationell utveckling (SIDA) för budgetåret 1986/87 anvisar ett
förslagsanslag av 199875000 kr.

53. SIDA: s myndighetsanslag

Oswald Söderqvist (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 90 som böijar med ”Det var i”
och slutar med ”U240 avstyrks därför.” bort ha följande lydelse:

Det är dålig resurshushållning att låna in dyr personal för att utföra
samma arbete som billig ordinarie personal utför lika väl. Utskottet anser
det därför vara en besparing när det tillstyrker förslaget i motion U240
(vpk) att tillföra SIDA ett belopp av 1,5 milj. kr. som skall användas för att
minska behovet av konsulter.

dels att utskottets hemställan i punkt 6 bort ha följande lydelse:

6. att riksdagen med avslag på motion 1985/86: U211 yrkande 5,
och med ändring av budgetpropositionens förslag, bifaller medelsförslaget
i motion 1985/86: U240 yrkande 14, och till Styrelsen för
internationell utveckling (SIDA) för budgetåret 1986/87 anvisar ett
förslagsanslag av 197 375 000 kr.

54. U-krediter

Ingemar Eliasson och Rune Angström (båda fp) samt Gunnel Jonäng och
Görel Thurdin (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 101 som börjar med ”Enligt
informationer” och slutar med ”motion U212 (m).” bort ha följande lydelse: Det

är detta förhållande som har föranlett regeringen att återföra 220
milj. kr. av reservationerna under u-kreditposten till statskassan. Utskottet
har på annan plats i detta betänkande behandlat denna speciella fråga
och dess återverkningar på enprocentsmålet.

Eftersom det visat sig att u-kreditanslaget tenderar att bli betydligt
underutnyttjat och med tanke på de många andra angelägna biståndsbehov
utskottet har att behandla, föreslås att medelsanvisningen för u-krediter 136

nästkommande budgetår sänks med 100 milj. kr. i förhållande till regering- UU 1985/86: 15

ens förslag. Därmed tillstyrks yrkande 8 i motion U211 (fp) och motion
U212 yrkande 18.

dels att utskottets hemställan i punkt 10 moment 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande u-krediter
att riksdagen med avslag på motion 1985/86: U240 yrkande 15 och
med ändring av budgetpropositionens förslag bifaller medelsförslaget
i motion 1985/86: U211 yrkande 8 och i motion 1985/86: U212
yrkande 18, och som medelsram för u-krediter för budgetåret
1986/87 godkänner ett belopp av 400 milj. kr.

55. U-krediter

Oswald Söderqvist (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 100 börjar med ”Utskottet
har” och på s. 101 slutar med ”och inriktning.” bort ha följande lydelse:

Ett system för biståndsfinansierad kreditgivning till u-länderna har nu
funnits i ett antal år inom det svenska utvecklingssamarbetet. Erfarenheterna
av systemet är knappast goda.

Det har för det första uppenbarligen varit svårt för regeringen att finna
former för systemet. Det har bytt namn flera gånger under sin relativt korta
historia - blandade krediter, förmånliga krediter, särskilt förmånliga krediter
och nu u-krediter - och omarbetats vid ett par tillfällen. Det har
också visat sig svårt att få en vettig avsättning för de stora belopp som
tillskjutits. Reservationerna har blivit allt större. Utskottet har i inledningen
till detta betänkande behandlat regeringens åtgärd att återföra 220 milj.
kr. från u-kreditposten till statsverket; en av andra skäl betänklig åtgärd
som emellertid visar hur dåligt utnyttjat anslaget är.

Redan av dessa skäl finns det anledning att ifrågasätta u-kreditsystemets
framtid.

Den enligt utskottets mening allvarligaste invändningen är emellertid att
u-krediter är ett dåligt bistånd. De är huvudsakligen bundna till uppköp i
Sverige och ger därför mottagarländerna ett dyrare och kvalitativt sämre
bistånd än om medlen hade fått disponeras fritt. De projekt som kommer
till stånd har sämre förutsättningar att uppfylla de biståndspolitiska målen
än ett bistånd som är mer direkt inriktat på de fattigaste grupperna i
samhället, på u-ländernas grundläggande försörjning, på miljöförstöringen
och på social utjämning.

Utskottet föreslår därför att u-kreditsystemet avskaffas och att inga nya
medel anslås för ändamålet. Med detta ställningstagande ansluter sig utskottet
till förslaget i motion U240 (vpk), yrkande 15.

Motionerna U211 och U212 avstyrks i motsvarande delar.

dels att utskottets hemställan i punkt 10, moment 1, bort ha följande
lydelse:

1. beträffande u-krediter
att riksdagen med avslag på motion 1985/86: U211, yrkande 8, och

10 Riksdagen 1985186. 9 sami. Nr 15

motion 1985/86: U212, yrkande 18, med ändring av budgetproposi- UU 1985/86: 15

tionens förslag och med bifall till motion 1985/86: U240, yrkande 15,
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

56. SWEDFUND

Ingemar Eliasson och Rune Ångström (båda fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 101 som börjar med ”Utskottet
har” och slutar med ”i motion U211”. bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att den redan beslutade påfyllnaden av SWEDFUND:s
kapital bör ske så snabbt att den avslutas budgetåret 1987/88 och inte först
senare, som regeringens förslag synes innebära. Det är därför rimligt att
kapitalhöjningen nästkommande budgetår uppgår till 75 milj. kr. såsom
föreslås i motion U 211 (fp).

dels att utskottets hemställan i punkt 10, moment 3, bort ha följande
lydelse:

3. beträffande medelsanvisning till SWEDFUND
att riksdagen med bifall till motion 1985/86: U211, yrkande 6, som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

57. Stöd till länder med betalningsbalansproblem

Margaretha af Ugglas, Sten Sture Paterson och Anita Bråkenhielm (alla m)
anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 104 börjar med ”Sorn
tidigare” och på s. 105 slutar med ”motion U240 avstyrks” bort ha
följande lydelse:

U-ländernas stora skuldbörda är som framgår av det föregående ett
allvarligt problem, vars lösning kräver en rad olika åtgärder. Det s. k.
betalningsbalansstöd som regeringen, utan föregående utredning införde
1984/85, har dock visat sig vara mindre väl övertänkt.

Invändningarna mot betalningsbalansstödet har fått förnyad aktualitet
mot bakgrund av de negativa omdömen som OECD: s biståndskommitté
gav i sitt senaste s.k. ”Sverigeförhör”. DAC är bl. a. skeptisk till betalningsbalansstödet
då det ansågs inriktat som reglering i efterhand av enskilda
exportkrediter vilka ursprungligen beviljats utan bedömning av utvecklingseffekterna
hos låntagarna.

Samtidigt är det uppenbart att vissa mycket fattiga och skuldtyngda
länder inte kan klara av sin situation utan att åtgärder vidtas för att lätta
deras skuldbörda. Resultatet av de internationella diskussioner som förs
kring dessa frågor bör därför avvaktas. Uppkommer behov av tillskott från
Sverige, som ett resultat av internationella överenskommelser, bör medel
tas från de stora reservationerna på biståndsanslagen.

De medel som fortfarande kvarstår på anslaget bör användas till särskilt
påkallade åtgärder.

Därmed tillstyrks yrkande 17 i motion U218 (m). Motionerna U211 (fp) 138

och U240 (vpk) avstyrks i motsvarande delar med hänsyn till motiveringen UU 1985/86: 15
i dessa motioner.

dels att utskottets hemställan i punkt 10, moment 6, bort ha följande
lydelse:

6. beträffande medelsanvisning för betalningsbalansstöd
att riksdagen med avslag på motion 1985/86: U211, yrkande 7, och
motion 1985/86: U240, yrkandena 16 och 17, med ändring av budgetpropositionens
förslag, samt med bifall till motion 1985/86: U218,
yrkande 17, som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört.

58. Stöd till länder med betalningsbalansproblem
Ingemar Eliasson och Rune Angström (båda fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 104 börjar med ”Sorn
tidigare” och på s. 105 slutar med ”U240 avstyrks.” bort ha följande
lydelse:

Innan de nämnda planerna närmare konkretiserats och förhandlingar om
skuldlättnader eller biståndsinsatser i anslutning till dem ens börjat, är det
enligt utskottets mening inte motiverat att riksdagen anvisar medel för
ändamålet. Utskottet motsätter sig självfallet inte biståndsåtgärder till
förmån för fattiga och skuldtyngda u-länder men anser att tillvägagångssättet
bör vara ett annat än det regeringen föreslår.

Utskottet har i det föregående föreslagit att ett nytt anslag benämnt
Särskilda projekt inrättas och upptas med 250 milj. kr. Om det visar sig att
enighet kan nås under det kommande budgetåret om samordnande skuldlättnadsoperationer
av det slag som nämns i propositionen bör medel ur
detta anslag kunna användas härför. Därtill kommer att oförbrukade medel
ur innevarande budgetårs anslagspost för betalningsbalansstöd bör kunna
tas i anspråk. Om det skulle visa sig att svenska åtaganden i en sådan
samordnad insats skulle ta hela det föreslagna beloppet på 400 milj. kr. i
anspråk får regeringen återkomma till riksdagen med förslag i anledning
därav.

Mot denna bakgrund avstyrker utskottet regeringens förslag. Motion
U218 (m) och motion U240 (vpk) får med det anförda anses besvarade i
motsvarande delar.

dels att utskottets hemställan i punkt 10, moment 6, bort ha följande
lydelse:

6. att riksdagen med besvarande av motion 1985/86: U218, yrkande
17 och motion 1985/86: U240, yrkandena 16 och 17, med
ändring av budgetpropositionens förslag, och med bifall till motion
1985/86: U211, yrkande 7, som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört.

139

59. Stöd till länder med betalningsbalansproblem

UU 1985/86: 15

Oswald Söderqvist (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 103 börjar med ”Fortsatt
ekonomisk” och på s. 105 slutar med "motion U240 avstyrks.” bort ha
följande lydelse:

De riktlinjer som regeringen framlägger i propositionen för användningen
av det nya betalningsbalansstödet är emellertid alltför allmänna för att
kunna duga som underlag för riksdagens beslut. Utskottet anser att det inte
tillräckligt klart framgår att programländernas egna behov och prioriteringar
måste vara styrande när beslut fattas om att ta de nya medlen i anspråk.
Det vore enligt utskottets mening olyckligt om svenska biståndsmedel kom
att ingå i en mer eller mindre omfattande IMF-operation vars fördelar för
de skuldsatta u-länderna är mycket diskutabla. Med tanke på att de belopp
Sverige i detta sammanhang kan ställa till förfogande är ganska blygsamma
finns det inte anledning att tro att Sverige skulle kunna få något avgörande
inflytande vid utformningen av en eventuell skuldförhandling i vilken IMF,
Världsbanken och kanske flera av de större i-länderna ingår.

Utskottet vill därför förorda att regeringen ges i uppdrag att förelägga
riksdagen nya riktlinjer för användningen av betalningsbalansstödet. Garantier
måste skapas för att svenska biståndsmedel kommer till verklig
nytta och att de ges i sådana former och i sådant sammanhang att det finns
rimliga förutsättningar för att upprätthålla de svenska biståndspolitiska
målen även i praktiken. Med det anförda tillstyrks yrkandena 16 och 17 i
motion U240 (vpk). Motionerna U211 och U218 avstyrks i motsvarande
delar. Yrkande 1 i motionerna U240 och U232 fås med det anförda anses
besvarade.

dels att utskottets hemställan i punkt 10, moment 6, bort ha följande
lydelse:

6. beträffande medelsanvisning för betalningsbalansstöd
att riksdagen med avslag på motion 1985/86: U211, yrkande 7, motion
1985/86: U218, yrkande 17, med ändring av budgetpropositionens
förslag och med bifall till förslaget i motion 1985/86: U240,
yrkandena 16 och 17, som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.

Särskilda yttranden

1. Andelen multilateralt bistånd

Ingemar Eliasson, Rune Angström (båda fp), Gunnel Jonäng och Görel
Thurdin (båda c) anför:

Många utvecklingsproblem har sådana dimensioner och sådan karaktär att
de inte kan lösas på bilateral basis. Krisen i Afrika är ett exempel på detta.
I dylika situationer behövs samordnade, effektiva insatser genom internationella
organisationer.

Flera av de stora biståndsorganisationerna har för närvarande resurs- UU 1985/86: 15
problem. Det är därför viktigt att bidragen bl. a. från länder som Sverige,
med sin särskilda FN-profil, ligger på en hög nivå. Enligt vår mening bör,
multilaterala åtgärder prioriteras i det svenska biståndet och deras betydelse
sålunda successivt ökas.

2. Biståndsanslagens storlek
Oswald Söderqvist (vpk) anför:

Det svenska biståndet har i realiteten aldrig uppgått till en procent av den
faktiska bruttonationalinkomsten trots alla stolta deklarationer. Det borde
därför, som SIDA föreslagit, vara möjligt att i efterhand räkna upp anslaget
när ett fullständigare underlag för beräkning av BNI föreligger. Ett sådant
tillfälle ges när regeringen lägger sitt förslag om tilläggsbudget. Då räknas i
flera fall anslag till skilda ändamål upp, och den möjligheten finns också
beträffande biståndsanslaget.

En annan och allvarligare urgröpning av enprocentsmålet sker genom att
utbetalningarna av anslagen inte sker till fullo under budgetåret. Enligt
redovisningen i budgetpropositionen utbetalades endast 0,80% av beviljade
anslag under 1984. Även om en ändring till det bättre förutses är den
ordning som nu tillämpats otillfredsställande, i all synnerhet som de inte
förbrukade medlen återförs och tillgodoräknas i årets anslag. Allvarlig
kritik måste riktas mot att regeringen med sådana manipulationer försöker
upprätthålla skenet av att enprocentsmålet uppnåtts.

3. Demokratimålet

Oswald Söderqvist (vpk) anför:

Demokrati förutsätter folkligt deltagande i utvecklingsarbetet, möjlighet
att påverka de politiska besluten och respekt för de mänskliga rättigheterna.
Bedömningen av om utvecklingen i ett visst land går mot ökade
demokratiska rättigheter får därför aldrig mekaniskt knytas till krav på
flerpartisystem, pressfrihet eller andra västeuropeiska kriterier. Det finns
utvecklingsländer där alla dessa rättigheter finns konstitutionellt fastslagna,
men där förtrycket, ojämlikheten, orättvisorna och de sociala klyftorna
ökar. Det finns andra där dessa rättigheter är inskränkta i större eller
mindre grad, men där vi kan se en helt motsatt utveckling.

Brott mot mänskliga rättigheter, förtryck av nationella minoriteter, kvinnoförtryck,
barnarbete och andra allvarliga övergrepp förekommer överallt
även i våra egna länder där vi berömmer oss av att vara så demokratiska.
Vi bör därför vara försiktiga med att gå ut och kräva formell demokrati
av länder som kämpar med stora ekonomiska svårigheter och samtidigt är
utsatta för både ekonomisk och verklig krigföring. Det avgörande måste
vara att vi ser en vilja till ekonomisk och social utjämning, försök till
förbättringar inom kulturens och utbildningens område och andra sådana
ansträngningar för att åstadkomma bättre levnadsförhållanden.

141

4. Strategi för en demokratisk utveckling
Ingemar Eliasson och Rune Ångström (båda fp) anför:

UU 1985/86: 15

I detta betänkande intar demokratifrågorna en framskjuten plats. På förslag
från folkpartiet, moderata samlingspartiet och centerpartiet har utskottet
betonat vikten av att Sverige även inom ramen för sitt utvecklingssamarbete
klarlägger för våra mottagarländer att ett folkligt deltagande i
utvecklingsprocessen, åsikts- och föreningsfrihet, en oberoende press och
andra utslag av politisk och kulturell mångfald representerar väsentliga
värden i den utvecklingsstrategi som Sverige önskar ge sitt stöd.

Folkpartiet anser det värdefullt att utskottet har gjort detta uttalande.

Huruvida dessa svenska åsikter och förväntningar skall ta sig formen av ett
särskilt strategidokument — såsom föreslås av moderata samlingspartiet i
motion U218 — kan ses som en fråga om metoder för att nå det mål varom
enighet bör kunna råda; en demokratisk samhällsutveckling i u-länderna.

,5. Avbrytande av bistånd

Ingemar Eliasson och Rune Ångström (båda fp) anför:

Riksdag och regering har slagit fast att det inte kan uteslutas att det sker så
grundläggande förändringar i ett mottagarland att det blir fråga om att
avbryta biståndssamarbetet. Även i det nu föreliggande betänkandet konstateras
att det föreligger en rätt till uppsägning av biståndsavtal.

Vi delar åsikten att det inte i förväg går att uppställa kriterier och villkor
som anger när ett biståndssamarbete bör avbrytas.

Däremot är det möjligt att i efterhand avgöra huruvida ett land i rimlig
grad har svarat mot de mål Sverige ställt upp för sitt biståndssamarbete.

En sådan prövning bör kunna ligga till grund för beslut om inriktningen av
ett fortsatt samarbete.

6. Biståndspolitisk utredning

Ingemar Eliasson och Rune Ångström (båda fp) anför:

Folkpartiet är av uppfattningen att det svenska utvecklingssamarbetet på
flera väsentliga punkter bör få en annan inriktning än den som gäller nu.

Det är tio år sedan en parlamentarisk biståndspolitisk utredning såg över
det svenska utvecklingssamarbetet. Mycket har hänt sedan dess. Nya
erfarenheter har vunnits, och förutsättningarna för vårt bistånd har delvis
förändrats.

Under de senaste åren har flera utredningar sett över vissa aspekter av
det svenska biståndssamarbetet. Det gäller biståndet genom enskilda organisationer,
SAREC:s verksamhet, SIDA:s organisation, landprogrammeringsmetoden
och nyligen katastrofbiståndets inriktning. I väntan på att
resultat av dessa utredningar skall ge oss ytterligare erfarenhet vill folkpartiet
inte nu föreslå att någon omfattande parlamentarisk biståndspolitisk
utredning tillsätts. Det är emellertid nödvändigt att hålla möjligheten öppen
för ytterligare utredningar på avgränsade områden. 142

7. Lokala kostnader

UU 1985/86: 15

Margaretha af Ugglas, Sten Sture Paterson och Anita Bråkenhielm (alla m)
anför:

Utskottets majoritet framhåller i betänkandet att det finns anledning att
kräva att mottagarlandet självt skall stå för en viss andel av de lokala
kostnaderna för ett utvecklingsprogram, i synnerhet när det gäller insatser
av grundläggande betydelse för landet.

Verkligheten svarar inte mot denna inställning. I praktiken står Sverige
numera för en mycket stor del av de lokala kostnaderna. Beräkningar visar
att upp mot 20% av det landprogrammerade biståndet används för att
täcka lokala kostnader. Eftersom ersättningen sker i utländsk, konvertibel
valuta blir lokalkostnadstäckningen ett valutatillskott som det står mottagarlandet
fritt att disponera för ändamål som inte alls behöver ligga i linje
med svenska biståndspolitiska mål.

Moderata samlingspartiets utskottsföreträdare finner detta otillfredsställande.
Det bör ligga i båda parters intresse att det reses krav på att
mottagarlandet svarar för en övervägande del av de lokala kostnaderna, i
synnerhet när det gäller projekt och program av grundläggande betydelse
för landets försörjning. I annat fall medverkar Sverige till att frånta mottagarlandet
dess ansvar för sin egen utveckling.

8. Programlandskretsen

Margaretha af Ugglas, Sten Sture Paterson och Anita Bråkenhielm (alla m)
anför:

Vi anser att biståndet bör bli mera flexibelt och mera ämnes- och projektinriktat.
Den hårda knytningen till nuvarande programländer bör minska.
Insatser på bl. a. miljö- och markvårdsområdet bör kunna göras även i
andra länder än programländerna. I takt med att biståndsanslagen ökar bör
samarbete kunna inledas med fler länder.

9. Verksamheten vid SAREC

Margaretha af Ugglas, Sten Sture Paterson och Anita Bråkenhielm (alla m)
anför:

Till utskottets skrivning rörande forskningscentras regionala spridning alternativt
koncentration till ett par stycken vill moderata samlingspartiet
foga följande synpunkter:

Val av alternativ bör föregås av en ingående problemanalys uppföljd av
en prioritering efter angelägenhetsgrad av forskningsobjekt. Av redan nu
kända forskningsområden är några av sådan komplex karaktär att de för ett
genomförande måste ha tillgång till högt kvalificerade forskare. Skall problem
därtill lösas inom rimlig tid och komma till praktisk användning ute
på fältet talar detta för en organisationskoncentration. Från ett par forskningscentra
kan därefter en spridning ske ut till regionala centra.

143

10. Stöd till länder med betalningsbalansproblem

UU 1985/86:15

Gunnel Jonäng och Görel Thurdin (båda c) anför:

Centerpartiet har i behandlingen av årets biståndsbudget inte motsatt sig
det av regeringen föreslagna stödet till länder med akuta betalningsbalansproblem.
Skälet till detta ställningstagande är att regeringen att döma av
propositionens redogörelse har för avsikt att ge den nya stödformen en på
u-ländernas egna skuldproblem inriktad uppläggning. Det skall inte längre
vara fråga om en enkel avlyftning av skulder till Sverige utan stödet skall
ses som ett led i gemensamma internationella aktioner. Utskottet betonar
ytterligare denna biståndspolitiska motivering för det nya betalningsbalansstödet.

Det förra året beslutade betalningsstödet - vilket centerpartiet motsatte
sig — var så utformat att det kunde avse sådana skulder till Sverige som vi i
praktiken redan avskrivit. Att i det läget använda biståndsmedel för vad
som i realiteten kunde bli en inbetalning till den svenska statskassan,
kunde centerpartiet inte gå med på.

Vi stöder emellertid den nya stödformen på villkor att den får en utformning
som ligger i linje med våra biståndspolitiska grundsatser. Det tycks nu
finnas förutsättningar härför.

144

Förteckning över motioner/yrkanden sorn behandlas i betänkandet

UU 1985/86:15

Motion	Utskottets Utskottets yttrande åter- hemställan finns återfinns under punkt under punkt
1985/86: U201 av Iris Mårtensson m. fl. (s) om bistånd för familjeplanering	2	2
1985/86: U202 av Marianne Karlsson (c) om ut-vecklingssamarbetet och sysselsättningen i Sverige	4.1	4.7
1985/86: U203 av Filip Fridolfsson och Hugo Hegeland (m) om bindningen av utvecklingsbi-stånd	4.1	4.7
1985/86: U204 av Hans Dau (m) om humantitär hjälp till Afghanistans folk	4.4	4.7
1985/86: U205 av Björn Molin (fp) om ökat ut-vecklingsbistånd till Costa Rica, m. m.	4.5	4.7
1985/86: U206 av Kersti Johansson och Rune Backlund (c) om anslaget till enskilda organisa-tioners biståndsarbete	4.4	4.7
1985/86: U207 av Hugo Hegeland och Filip Fri-dolfsson (m) om anslaget till enskilda organisa-tioners biståndsarbete	4.4	4.7
1985/86: U208 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) om finansieringen av gäststuderandes studier	4.5	4.7
1985/86: U209 av Birthe Sörestedt och Hans Pettersson i Helsingborg (s) om upphandlingen av spannmål för biståndsändamål	4.1	4.7
1985/86: U210 av Karin Ahrland (fp) om FN:s nästa kvinnokonferens	2	2
1985/86: U2U av Bengt Westerberg m.fl. (fp) partimotion om utvecklingsbiståndet	1,2, 4.3, 4.6,	3,4.2, 1,2,3 4.4, 4.5 4.7, 4.1 5,6,10 10
1985/86: U212 av Karin Söder m.fl. (c) parti-motion om utvecklingsbiståndets inriktning och andvändning	1, 2, 3, 4.2, 1,2,3, 4.3, 4.4, 4.5, 4.6, 10
1985/86: U213 av Birger Hagård (m) om mins-kat bistånd till Angola	4.2	4.7
1985/86: U214 av Birger Hagård (m) om bistån-det till Nicaragua	4.2	4.7
1985/86: U215 av Lennart Pettersson och Kurt Ove Johansson (s) om folkrörelsestyrt utveck-lingsbistånd	4.4	4.7
1985/86: U216 av Bo Södersten och Stig Gus-tafsson (s) om ett institut för u-landsforskning	8	8
1985/86: U217 av Börje Stensson m.fl. (fp, m.	4.4	4.7

c) om information om utvecklingsbiståndets historia 1985/86:

U218 av Carl Bildt m.fl. (m) partimotion
om biståndspolitiken

1985/86: U219 av Birgitta Hambraeus och Pär
Granstedt (c) om internationellt ansvar för miljön -

1,2,3,4.1,
4.2, 4.3, 4.4,
4.5, 4.6, 10

1,2,3,4.7, 10

145

Motion	Utskottets yttrande åter-finns under punkt	Utskottets hemställan återfinns under punkt
1985/86: U220 för Lars Werner m. fl. (vpk) om biståndsprojektens betydelse för kvinnors situation	2	2
1985/86: U221 av Charlotte Branting (fp) om ett mer kvinnoinriktat u-landsbistånd	2	2
1985/86: U222 av Birgitta Rydle (m) om bidra- get till UNICEF	3	3
1985/86: U223 av Ingrid Sundberg (m) om ökad satsning på familjeplanering i svenskt bistånds- arbete	3	3
1985/86: U224 av Nic Grönvall och Gunnar Hökmark (m) om biståndet till Nicaragua	4.2	4.7
1985/86: U225 av Karin Ahrland och Hadar Cars (fp) om bistånd till Burma	4.2	4.7
1985/86: U226 av Lars Werner m.fl. (vpk) yr- kandena 2, 4, 5 om Sveriges förhållande till Indonesien, m. m.	4.4	4.7
1985/86: U227 av Lars Werner m. fl. (vpk) par- timotion om ökat stöd till Centralamerika	4.3	4.7
1985/86: U228 av Lars Werner m. f. (vpk) parti- motion om Sydostasien	4.4	4.7
1985/86: U229 av Karin Ahrland m. fl. (fp, s, m, c, vpk) om ökat stöd till Afghanistan	4.4	4.7
1985/86: U230 av Carl-Johan Wilson och Ingrid Ronne-Björkqvist (fp) om SIDA:s stöd till orga- nisationers u-landsbistånd	4.4	4.7
1985/86: U231 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) om medel för FN:s flyktingskommissariat	3	3
1985/86: U232 av Ulla-Britt Åbark m. fl. (s) om utvecklingsbiståndet	1. 10	1, 10
1985/86: U233 av Rune Rydén (m) om interna- tionellt tekniskt och ekonomiskt samarbete	10	10
1985/86: U234 av Alf Svensson (c) om bistånds- politiken (utom yrk 9)	1,2, 4.2, 4.4	1,2, 4.7
1985/86: U235 av Martin Olsson och Ulla Til- lander (c) om omprövning av biståndsavtal vid anfallskrig	2	2
1985/86: U236 av Gunnar Hökmark m.fl. (m) om utvecklingsstödet till Vietnam, Zimbabwe och Nicaragua	4.2	4.7
1985/86: U237 av Maria Leissner m.fl. (fp, c, vpk) om Västra Sahara	4.4	4.7
1985/86: U238 av Carl Bildt m. fl. (m) partimo- tion om styrelsen för u-landsforskning (SAREC)	8	8
1985/86: U239 av Rune Rydén om slopande av generella bidrag till organisationer för u-lands- information	5	5
1985/86: U240 av Lars Werner m. fl. (vpk) par-	1,2, 3, 4.2,	1, 2, 3, 4
timotion om utvecklingsbiståndet	4.3, 4.4, 6, 10	10

146

Motion Utskottets Utskottets 1985/86: 15

yttrande åter- hemställan
finns återfinns

under punkt under

punkt

1985/86: U509 av Gunnel Jonäng m.fl. (c) om en nordisk kvinnokonferens för uppföljning av Nairobi-konferensen	2	2
1985/86: U511 av Lars Werner m.fl. (vpk) yr-kande 4 om humanitärt bistånd till södra Afrika	4.4	4.7
1985/86: U512 av Gullan Lindblad (m) yrkande 2 om kurdernas situation	4.4	4.7
1985/86: U522 av Lars Wemer m.fl. (vpk) yr-kande 3 om det kurdiska folkets situation	4.4	4.7
1985/86: U523 av Ivar Virgin (m) om Sovjet-unionens krigföring i Afghanistan	4.4	4.7

147

Innehållsförteckning

UU 1985/86: 15

Sida

Sammanfattning av betänkandet 1

U-länderna i det internationella samarbetet 2

Propositionen 2

1 Anslagsutveckling, planeringsramar etc 6

Propositionen 6

Motioner 8

Utskottet 8

Hemställan 11

2 Allmänna riktlinjer för biståndet 12

Propositionen 12

Motioner 17

Sammanfattning av motionernas innehåll

beträffande riktlinjer för biståndet 19

Utskottet 22

Hemställan 35

3 Bidrag till internationella biståndsprogram (C 1) 36

Propositionen 36

Motioner 44

Utskottet 45

Hemställan 47

4 Utvecklingssamarbete genom SIDA (C 2) 47

4.1 Återflöde, bundet bistånd, importstöd,

livsmedelsbistånd m. m 47

Propositionen 47

Motioner 48

Utskottet 49

4.2 Samarbete med enskilda länder 51

Propositionen 51

Motioner 55

Utskottet 57

4.3 Regionala insatser samt humanitärt

samarbete i Latinamerika och söda Afrika 62

Propositionen 62

Motioner 63

Utskottet 64

4.4 Katastrofbistånd och bistånd genom

enskilda organisationer 66

Propositionen 66

Motioner 68

Utskottet 71

4.5 Mark- och miljövård samt övrigt utvecklingssamarbete
genom SIDA m. m 80

Propositionen 80

Motioner 81 148

Utskottet 81

4.6 Anslaget till utvecklingssamarbetet genom SIDA (C 2) UU 1985/86: 15

Propositionen 83

Motion 83

Utskottet 83

4.7 Samlade hemställanden under punkt 4 (anslaget C 2) 83

5. Information (C 3) 87

Propositionen 87

Motioner 88

Utskottet 88

6 Styrelsen för internationell utveckling SIDA (C 4) 89

Propositionen 89

Motioner 89

Utskottet 89

7 Nämnden för u-landsutbildning (C 5) 90

8 Styrelsen för u-landsforskning SAREC (C 6) 90

Propositionen 90

Motioner 93

Utskottet 93

9 Nordiska Afrikainstitutet (C 7) 96

10 Övriga u-landspolitiska insatser m. m. (C 8)

Propositionen 96

Motioner 99

Utskottet 100

Hemställan 105

Reservationer

1.	Biståndsanslagens storlek (fp och c)	...106
2.	Biståndsanslagens storlek (m)	...107
3.	Strategi för demokratisk utveckling (m)	...107
4.	Avbrytande av bistånd (m)	...108
5.	Landprogrammering och projektbistånd (m, fp, c)	... 109
6.	Effektivitet, resultatvädering och befattningen som
	biståndsinspektör (m)	...110
7.	Biståndspolitisk utredning (m och c)	.. .110
8.	Bidrag till UNDP (fp och c)	.. .111
9.	Bidrag till UNDP (vpk)	...lil
10.	Bidrag till UNICEF (c)	.. .112
11.	Bidrag till IDA (fp)	...112
12.	Bidrag till UNHCR (fp)	... 113
13.	Bidrag til UNHCR (c)	.. .113
14.	Bidrag till Internationella finansieringsbolaget (IFC) (vpk) ..	.. .113
15.	Anslaget till internationella biståndprogram (C 1) (fp)	.. .114
16.	Avbindning av bistånd (m)	... 114
17.	Medelram för Angola, Mocambique och Laos (m)	... 115
18.	Medelsram för Nicaragua (m)	...116
19. Medelsram för Nicaragua (fp)	...117
20. Medelsram för Nicaragua (vpk)	...117

21. Medelsram för Vietnam (m) 118 UU 1985/86:15

22. Medelsram för Vietnam (fp) 118

23. Medelsram och avvecklingsplan för biståndet till Vietnam (c) ..119

24. Medelsram för Vietnam (vpk) 120

25. Medelsram för Zimbabwe (m) 120

26. Medelsram för Zimbabwe (fp) 121

27. Medelsram för Botswana, Etiopien, Guinea-Bissau, Indien, Kap

Verde, Kenya, Tanzania och Zambia (m) 121

28. Medelsram för Guinea-Bissau, Indien, Kenya, Tanzania och
Zambia (fp) 122

29. Medelsram för Kenya, Laos och Mozambique (vpk) 123

30. Avveckling av biståndet till Kenya (vpk) 124

31. Biståndssamarbete med Cuba (vpk) 124

32. Humanitärt bistånd i Latinamerika (fp) 124

33. Humanitärt bistånd i Latinamerika (vpk) 125

34. Medelsram för humanitärt bistånd till södra Afrika (m) 126

35. Humanitärt bistånd i södra Afrika (fp) 126

36. Humanitärt bistånd i södra Afrika (vpk) 127

37. Demokratiutveckling i södra Afrika (m) 127

38. Katastrofpostens storlek (fp och c) 128

39. Katastrofpostens storlek (vpk) 129

40. Katastrofpostens användning (m, c) 129

41. Stöd till befrielserörelsen FRETILIN (vpk) 130

42. Sveriges observatörskap i IGGI (vpk) 131

43. Återuppbyggnadsbistånd m.m. till Kampuchea, Laos och
Vietnam (vpk) 131

44. Katastrofbistånd till palestinska flyktingar och till Seychellerna
(vpk) 132

45. Medelsram m. m. för enskilda organisationer (fp, c) 132

46. Återinförande av anslagsposten för miljö, markvård och energi

(m, fp, c) 133

47. Storleken av anslagsposten för miljö,

markvård och energi (m, fp) 133

48. Storleken av anslagsposten för miljö, markvård och energi (c) .. 134

49. Anslag för särskilda projekt (fp) 134

50. Anslaget till utvecklingssamarbete genom SIDA (C 2) (fp) 135

51. Information (C 3) (fp) 135

52. SIDAs myndighetsanslag (C 4) (fp) 135

53. SIDAs myndighetsanslag (C 4) (vpk) 136

54. U-krediter (fp, c) 136

55. U-krediter (vpk) 137

56. SWEDFUND (fp) 138

57. Stöd till länder med betalningsbalansproblem (m) 138

58. Stöd till länder med betalningsbalansproblem (fp) 139

59. Stöd till länder med betalningsbalansproblem (vpk) 140

150

Särskilda yttranden

UU 1985/86: 15

1. Andelen multilateralt bistånd (fp, c) 140

2. Biståndsanslagens storlek (vpk) 141

3. Demokratimålet (vpk) 141

4. Strategi för demokratisk utveckling (fp) 142

5. Avbrytande av bistånd (fp) 142

6. Biståndspolitisk utredning (fp) 142

7. Lokala kostnader (m) 143

8. Programlandkretsen (m) 143

9. Verksamheten vid SAREC (m) 143

10. Stöd till länder med betalningsbalansproblem (c) 144

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1986

151