Utbildningsutskottets betänkande
1985/86:7

om högskoleforskares rätt att ha bisysslor
(prop. 1985/86:11)

Propositionen

Regeringen har i proposition 1985/86:11 (utbildningsdepartementet) föreslagit
riksdagen att anta det i propositionen framlagda förslaget till lag om
ändring i högskolelagen (1977:218), vilket har följande lydelse:

Förslag till
Lag om ändring i högskolelagen (1977:218)

Härigenom föreskrivs att i högskolelagen (1977:218) skall införas en ny
paragraf, 36 b §, av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

36 b §

En lärare vid högskoleenhet, i vars
tjänst kan ingå forskning, får vid
sidan av sin tjänst inneha anställning
eller uppdrag eller utöva verksamhet
som avser forskning eller utvecklingsarbete
inom tjänstens ämnesområde,
om han inte därigenom skadar
allmänhetens förtroende för högskoleenheten.
Sådan bisyssla skall hållas
klart åtskild från lärarens tjänsteutövning.

I fråga om bisysslor i övrigt finns
bestämmelser i lagen (1976:600) om
offentlig anställning.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1986.

Motionerna

1. 1985/86:60 av Björn Samuelson (vpk) och Bo Hammar (vpk) vari yrkas att
riksdagen avslår proposition 1985/86:11.

2. 1985/86:61 av Ylva Annerstedt m. fl. (fp) vari yrkas att riksdagen beslutar

att den föreslagna lydelsen av 36 b § högskolelagen kompletteras så att 1

1 Riksdagen 1985186.14 sami. Nr 7

utbildning också kan ingå i sådan verksamhet som högskolelärare får ha vid UbU 1985/86:7
sidan av sin tjänst.

3. 1985/86:62 av Birger Hagård (m) vari yrkas att riksdagen beslutar att
bifalla regeringens förslag till lag om ändring i högskolelagen med den
ändringen att 36 b § skall ha följande såsom motionärernas förslag angivna
lydelse:

Motionärernas förslag
36b §

Regeringens förslag

En lärare vid högskoleenhet, i vars
tjänst kan ingå forskning, får vid
sidan av sin tjänst inneha anställning
eller uppdrag eller utöva verksamhet
som avser forskning eller utvecklingsarbete
inom tjänstens ämnesområde,
om han inte därigenom skadar
allmänhetens förtroende för
högskoleenheten. Sådan bisyssla
skall hållas klart åtskild från lärarens
tjänsteutövning.

I fråga om bisysslor i övrigt finns
bestämmelser i lagen (1976:600) om
offentlig anställning.

En lärare vid högskoleenhet, i vars
tjänst kan ingå forskning, får vid
sidan av sin tjänst inneha anställning
eller uppdrag eller utöva verksamhet
som avser forskning, utvecklingsarbete
eller utbildning inom tjänstens
ämnesområde, om han inte därigenom
skadar allmänhetens förtroende
för högskoleenheten. Sådan bisyssla
skall hållas klart åtskild från
lärarens tjänsteutövning.

I fråga om bisysslor i övrigt finns
bestämmelser i lagen (1976:600) om
offentlig anställning.

Utskottet

Rätten att utöva bisysslor regleras för högskoleforskare liksom för flertalet
andra statligt anställda dels genom 6 kap. 1 § lagen (1976:600) om offentlig
anställning (LOA), dels genom kollektivavtal.

Enligt 6 kap. 1 § LOA, som behandlar de s. k. förtroendeskadliga
bisysslorna, får en arbetstagare inte inneha en anställning eller ett uppdrag
eller utöva någon verksamhet som kan rubba förtroendet för hans eller någon
annan arbetstagares opartiskhet eller skada myndighetens anseende. Regeln
i LOA skall ses mot bakgrund av bestämmelsen i 1 kap. 9 § regeringsformen.
Där stadgas bl. a. att förvaltningsmyndighet och andra som fullgör uppgifter
inom den offentliga förvaltningen skall iaktta saklighet och opartiskhet (den
s.k. objektivitetsprincipen). Bestämmelsen i LOA har bl. a. till syfte att
förhindra att en arbetstagare på grund av sina bisysslor kommer i en situation
där allmänheten kan sätta hans opartiskhet i fråga. Den skall även förhindra
att allmänhetens förtroende för hans kollegor eller för själva myndigheten
skadas på samma grund.

Kollektivavtalsbestämmelser om bisysslor finns i 8 § 1 och 2 mom. allmänt
avlöningsavtal för statliga och vissa andra tjänstemän (AST). Enligt första
momentet får en statlig arbetsgivare, om arbetstagarens sätt att utöva sin
tjänst ger anledning därtill, avkräva arbetstagaren uppgift om och i vilken
omfattning han innehar bisysslor. Detta moment gäller de s. k. arbetshindrande
bisysslorna. I andra momentet behandlas s. k. konkurrensbisysslor.
Där föreskrivs att arbetstagare vid en myndighet som bedriver affärs- eller
uppdragsverksamhet inte utan medgivande får inneha bisysslor inom myn -

dighetens verksamhetsområde eller i övrigt i förvärvssyfte bedriva verksamhet
som berör området. Bestämmelserna i AST skall förhindra dels att
arbetstagaren ägnar så mycket tid och kraft åt bisysslor att han inte förmår
sköta sin statliga anställning nöjaktigt, dels att arbetstagaren genom sina
bisysslor konkurrerar med myndighetens ekonomiska verksamhet.

Föredragande statsrådet anför att det självklart är ett samhällsintresse att
den kunskap och kompetens som finns i vårt land tas till vara och utnyttjas på
bästa sätt. Inte minst gäller det de kvalificerade kunskaper som kommer fram
som resultat av forskning och utvecklingsarbete. Statsrådet erinrar om
högskolelagens bestämmelser om att forskningen inom högskolan bl. a. skall
syfta till att finna vetenskaplig grund för utbildning och annan verksamhet
samt att till verksamheten inom högskolan hör att sprida kännedom om
forskning och utvecklingsarbete (jfr 3 och 6 §§ högskolelagen). Kännedom
skall också spridas om vilka erfarenheter och kunskaper som har vunnits och
om hur dessa erfarenheter och kunskaper skall kunna tillämpas.

När det gäller former för samverkan mellan högskola och näringsliv
dominerar för närvarande uppdragsforskning. Föredragande statsrådet
utgår från att det kommer att vara så även i fortsättningen. Det kan dock
enligt statsrådet finnas fall - särskilt inom teknik och naturvetenskap - där en
lämpligare lösning är att forskaren vid sidan av sin tjänst engageras i att ta
fram eller tillämpa kunskaper av betydelse för t. ex. industriell produktion.
Exempel på sådana insatser är vetenskaplig rådgivning, uppdrag av begränsad
omfattning och uppdrag av sådan karaktär att de inte - med hänsyn till
vad som är högskolans egentliga uppgifter - lämpligen bör bedrivas inom
högskolan. En vidgad rätt till innehav av bisysslor avseende forskning och
utvecklingsarbete (FoU-bisysslor) kan därför enligt statsrådet utgöra ett bra
komplement till de redan existerande samverkansformerna.

I propositionen konstateras att de nuvarande reglerna för bisysslor i LOA
ofta lägger hinder i vägen för en önskvärd samverkan. Mot den bakgrunden
anser föredragande statsrådet den gällande offentligrättsliga ordningen för
statsanställdas rätt till bisysslor vara mindre lämplig såvitt gäller högskoleområdet.
Högskoleforskares rätt att utöva bisysslor bör enligt statsrådets
mening regleras på ett mer ändamålsenligt sätt.

Föredragande statstrådets överväganden rörande närmare förutsättningar
att införa vidgade möjligheter för högskoleforskare att utöva bisysslor och
hennes förslag till en sådan reglering utgår från det förslag till reglering av
frågan som har utarbetats av regeringsrådet J. Mueller. Utredarens förslag
finns fogat som bilaga till propositionen. Mycket kortfattat innebär förslaget
följande. I högskolelagen bör införas en bestämmelse som ger högskolelärare
och innehavare av forskningstjänster inom den statliga delen av högskolan
rätt att utöva bisysslor inom ämnesområdet för sina resp. tjänster (ämnesbundna
bisysslor). Rätten att ha ämnesbundna bisysslor skulle i princip vara
obegränsad. Den enda begränsning som enligt utredarens förslag skulle gälla
för ämnesbundna bisysslor är den som följer av avtalsbestämmelsen i 8 § 1
mom. AST. I syfte att trygga kravet på opartiskhet och saklighet bör det
emellertid enligt utredaren i högskoleförordningen (1977:263) föreskrivas att
högskolestyrelsen skall verka för att bisysslor utförs så att de inte skadar
högskolans anseende och inte heller rubbar förtroendet för lärarnas opartiskhet
i tjänsteutövningen.

UbU 1985/86:7

3

Utredningsförslaget har remissbehandlats, varvid flertalet remissinstanser
i princip tillstyrkte förslaget. Kritik har emellertid riktats mot det. Bl. a.
justitiekanslern (JK) avstyrkte förslaget. JK pekar på att bestämmelsen i 6
kap. 1 § LOA är av grundläggande rättssäkerhetsbetydelse. Den finns för att
ge skydd åt den i 1 kap. 9 § regeringsformen fastlagda principen att saklighet
och opartiskhet skall iakttas inom all offentlig förvaltning. Bestämmelsen i
LOA är visserligen av växlande betydelse för olika offentliga tjänster, men
bör enligt JK tillämpas utan undantag. JK menar även att det är viktigt att
förtroendet upprätthålls för den forskning som bedrivs inom högskolan.

Mot bakgrund av JK:s remissvar anför föredragande statsrådet bl. a.
följande beträffande förutsättningarna för att genomföra en särreglering för
högskoleområdet. Högskoleenheterna uppvisar i många avseenden särdrag
jämfört med andra myndigheter. Högskolans uppgifter enligt högskolelagen
är att bedriva utbildning, forskning och utvecklingsarbete. Dessa verksamheter
skiljer sig från den typiska verksamheten vid andra statliga myndigheter.
De aktiviteter som förekommer inom högskolan består huvudsakligen i vad
som inom förvaltningsrätten brukar betecknas som faktiskt handlande, till
skillnad från handläggning av ärenden. Rättssäkerhetsaspekterna gör sig inte
lika starkt gällande inom sådana verksamheter som inom typisk myndighetsverksamhet.
Detta har bl. a. kommit till uttryck i att förvaltningslagen
(1971:290) inte är tillämplig vid faktiskt handlande. Givetvis gäller regeringsformens
krav på opartiskhet och saklighet även den statliga verksamhet som
bedrivs inom högskolan. Det kan dock, menar statsrådet, vara svårt att
närmare precisera den reella innebörden av dessa krav med avseende på
högskoleuppgifter som konstnärligt utvecklingsarbete och forskning.

När det gäller de anställdas ställning skiljer sig också högskoleenheterna i
vissa avseenden från andra myndigheter, påpekar föredragande statsrådet.
Den som forskar inom högskolan intar således en särställning på grund av
den i 14 § högskolelagen fastlagda pincipen om forskningens frihet. Denna
innebär t. ex. att en professor har frihet att såvitt det gäller hans egen
forskning själv välja forskningsobjekt. Högskoleforskarens särställning har
även kommit till uttryck bl. a. däri att han genom en undantagsregel i lagen
(1949:345) om rätten till arbetstagares uppfinningar, till skillnad från andra
arbetstagare med liknande arbetsuppgifter, har rätt till patenterbara uppfinningar
som framkommit genom verksamhet i tjänsten.

Föredragande statsrådet anser mot bakgrund av den bedömning som hon
gjort beträffande förutsättningarna för att genomföra en särskild reglering
för högskoleområdet att - även med beaktande av de synpunkter som JK har
anfört - övervägande skäl talar för en särreglering beträffande högskoleforskares
rätt att utöva bisysslor avseende forskning och utvecklingsarbete inom
tjänstens ämnesområde. Emellertid förordar inte statsrådet att denna rätt i
enlighet med utredarens förslag görs helt obegränsad. Det bör således inte få
komma i fråga att någon utövar en bisyssla som skadar allmänhetens
förtroende för högskoleenheten. Detta bör framgå av lagtexten. I propositionen
redogörs något för vilka bisysslor som bör anses som förtroendeskadliga
(s. 11 f.).

I motion 1985/86:60 (vpk) yrkas på principiella grunder avslag på
propositionen. Motionärerna värjer sig mot en sammanblandning av högsko -

UbU 1985/86:7

4

lans utbildning/forskning och privatekonomiska intressen. Det torde, menar
motionärerna, vara oförenligt att inneha och upprätthålla en forskartjänst
inom högskolan och samtidigt arbeta för det privata näringslivet. Motionärerna
ser risken för att institutionernas forskning på ett otillbörligt sätt
kommer att styras av utomstående intressen. Frågan gäller rättssäkerheten
och förtroendet för den forskning som bedrivs inom högskolan. Motionärerna
erinrar om bl. a. JK:s kritik och instämmer i den.

Utskottet har i det föregående kortfattat dels redovisat utredarens förslag
beträffande rätt för högskoleforskare att ha bisysslor och JK:s synpunkter på
det, dels redogjort för vad föredragande statsrådet har anfört om förutsättningarna
för en särskild reglering avseende högskoleområdet. Utskottet,
som i det följande tar ställning till vad i lagtexten skall anges om arten av
bisysslor, är ense med statsrådet i att det i högskolelagen bör finnas en
bestämmelse om rätt för högskoleforskare att utöva bisysslor avseende
forskning och utvecklingsarbete inom tjänstens ämnesområde. Utskottet
hänvisar till vad i propositionen har anförts om skäl för sådana bisysslor och
vill därjämte för egen del anföra följande.

Utskottet vill i likhet med föredragande statsrådet framhålla att det är ett
samhällsintresse att den kunskap och kompetens som finns i vårt land
utnyttjas på bästa sätt. Utskottet erinrar om den explosionsartade utveckling
inom en rad naturvetenskapliga och tekniska områden som för närvarande
sker och som är ofrånkomlig, om vår industri skall kunna behålla eller stärka
sin internationella konkurrenskraft. Överföring av forskningsresultat och
kunskaper till företagen måste ske så snabbt som möjligt. Utskottet ser den
föreslagna rätten för högskoleforskare att ha bisysslor som ett led i en sådan
strävan. Förslaget skall alltså enligt utskottet ses mot bakgrund av det
allmänna intresset av att stärka FoU-samarbetet mellan högskolan och
näringslivet. Syftet är sålunda inte i första hand att bereda högskoleforskare
förmåner jämfört med andra statsanställda.

I vad gäller de av JK anförda rättssäkerhetsaspekterna vill utskottet i likhet
med föredragande statsrådet peka på att högskoleenhet och dess anställda
enbart i mindre utsträckning har myndighetsutövande funktioner. Självklart
fattas förvaltningsbeslut i t. ex. tillsättnings- eller resursfördelningsärenden,
men inom själva forskningen förekommer knappast inslag av myndighetsutövning.
Rättssäkerhetsaspekterna är sålunda beträffande en stor del av
verksamheten i högskolan inte så påtagliga. Det krav på opartiskhet och
saklighet som bör ställas på forskningen har sin bakgrund i vetenskapliga
värderingar och ideal och har därför en annan utgångspunkt och ett annat
syfte än regeringsformens krav på opartiskhet och saklighet. Såvitt avser
forskningen måste detta krav, såsom framhålls i propositionen, i första hand
upprätthållas med andra medel än lagregler.

Det ankommer på berörda högskolemyndigheter att verka för att bisysslor
får en sådan karaktär, utformning och omfattning att de inte medför men för
verksamheten inom högskolan. Ytterst vilar ansvaret för detta på högskolestyrelsen.

Med det anförda föreslår utskottet att riksdagen biträder regeringens
förslag om särreglering av högskoleforskares rätt till bisysslor. Riksdagen bör
sålunda avslå motion 1985/86:60.

UbU 1985/86

I propositionen föreslås sålunda att det i högskolelagen förs in en
bestämmelse som ger högskoleforskare rätt att såvitt avser forskning och
utvecklingsarbete utöva bisysslor inom ämnesområdet för sin tjänst. Med
hänsyn till syftet med förslaget bör enligt föredragande statsrådet de nya
reglerna begränsas på så sätt att de endast omfattar bisysslor som avser
forskning eller utvecklingsarbete (FoU-bisysslor). I lagförslaget har begränsningen
kommit till uttryck genom formuleringen ”sorn avser forskning eller
utvecklingsarbete inom tjänstens ämnesområde”.

Enligt de i huvudsak samstämmiga motionerna 1985/86:61 (fp) och
1985/86:62 (m) bör den föreslagna lagtexten kompletteras så att det framgår
att även utbildning skall kunna ingå i de bisysslor som högskolelärare har rätt
till. I den förra motionen framhålls att en kvalificerad undervisningsverksamhet
av högskolelärare många gånger är av största folkbildande betydelse och
ett viktigt led i ansträngningarna att ge forskningsinformation och skapa
kontakter mellan högskolan och det omgivande samhället. I den senare
motionen framförs farhågor för att uteslutandet i lagtexten av utbildning som
möjlig bisyssla kan medföra att högskolelärare förbjuds att ägna sig åt
utbildning vid sidan om tjänsten. Motionären föreslår en i förhållande till
regeringens förslag ändrad lydelse av lagtexten. I båda motionerna åberopas
utredarens förslag om rätt till bisysslor.

Utskottet har i det föregående (s. 2-4) redovisat skälen till och syftet med
förevarande förslag av regeringen. Utskottet vill ytterligare stryka under hur
angeläget det är att forskningens resultat verkligen kan utnyttjas i företagens
förnyelse av produktionen och att överföringen av kunskap sker så snabbt
som möjligt. För detta bör högskoleforskarens ämnesspecifika kompetens
nyttjas, normalt genom uppdragsforskning eller andra hittillsvarande former
för samarbete mellan högskola och näringsliv, men även - vilket utskottet har
tillstyrkt - genom bisyssleverksamhet i viss omfattning. Förevarande motioner
tar mera sikte på forskarens allmänna kompetens, som skulle kunna
nyttjas i folkbildningsverksamhet m. m. Utskottet delar föredragande statsrådets
uppfattning att sådana rena undervisningsuppdrag normalt inte kan
anses utgöra FoU-bisysslor och anser - mot bakgrund av vad utskottet har
poängterat om syftet med propositionen - att en ändring i lagförslaget i
enlighet med motionsyrkandena inte bör vidtas. Utskottet anser emellertid -i likhet med motionärerna - att det är värdefullt att högskolelärare kan
medverka i t. ex. folkbildningsverksamhet. Detta kan dock tillgodoses inom
ramen för de bestämmelser som finns i LOA.

I sammanhanget vill utskottet erinra om att riksdagen senare denna dag
torde komma att fatta beslut i frågan om uppdragsutbildning (prop.
1984/85:195, UbU 1985/86:4).

Utskottet föreslår med hänvisning till det anförda att riksdagen avslår
motionerna 1985/86:61 och 1985/86:62. Riksdagen bör därjämte anta det i
propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i högskolelagen
(1977:218).

UbU 1985/86:7

6

Hemställan

UbU 1985/86:7

Utskottet hemställer

1. beträffande avslag på proposition 1985/86:11
att riksdagen avslår motion 1985/86:60,

2. beträffande lagförslaget

att riksdagen med bifall till proposition 1985/86:11 och med avslag på
motionerna 1985/86:61 och 1985/86:62 antar det i propositionen
framlagda förslaget till lag om ändring i högskolelagen (1977:218).

Stockholm den 21 november 1985

På utbildningsutskottets vägnar

Georg Andersson

Närvarande; Georg Andersson (s), Pär Granstedt (c), Helge Hagberg (s),
Lars Svensson (s), Birgitta Rydle (m), Ingvar Johnsson (s), Barbro Nilsson
(s), Lars Leijonborg (fp), Margareta Hemmingsson (s), Larz Johansson (c),
Marita Bengtsson (s), Birger Hagård (m), Lennart Alsén (fp) och Bo
Hammar (vpk).

Reservationer

1. Avslag på proposition 1985/86:11 (mom. 1)

Bo Hammar (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 5 som börjar ”Utskottet har” och
slutar ”motion 1985/86:60” bort ha följande lydelse:

Utskottet delar motionärernas negativa inställning till den växande
omfattningen av samverkan mellan å ena sidan verksamheten i högskolan, å
andra sidan privata ekonomiska intressen inom näringslivet. Det av regeringen
nu framlagda förslaget om bisysslor kan enligt utskottet inte anses vara
förenligt med den i regeringsformen fastlagda principen att saklighet och
opartiskhet skall iakttas inom all offentlig förvaltning. Den offentliga
verksamheten bör enligt denna princip på ett avgörande sätt skiljas från
privat verksamhet. Förtroendet för offentligt anställda tjänstemän måste
upprätthållas.

Utskottet ser i förslaget risker för att institutionernas forskning på ett
otillbörligt sätt kommer att styras av utomstående intressen. Utskottet vill
även peka på vad i motionen anförs om konsekvenser av förslaget när det
gäller högskolans inre verksamhet såsom handledning av studerande, lärares
närvaro på sin arbetsplats m. m.

Riksdagen bör med hänvisning till vad utskottet nu har anfört avslå vad
regeringen har föreslagit om rätt för högskoleforskare att ha bisysslor och
därmed bifalla motion 1985/86:60.

7

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande avslag på proposition 1985/86:11
att riksdagen med bifall till motion 1985/86:60 avslår lagförslaget.

UbU 1985/86:7

2. Lagförslaget (mom. 2)

Birgitta Rydle (m), Lars Leijonborg (fp), Birger Hagård (m) och Lennart
Alsén (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 6 som börjar ”Utskottet har” och
slutar ”i högskolelagen (1977:218)” bort ha följande lydelse:

Utskottet finner inte att föredragande statsrådet har kunnat motivera
varför den föreslagna rätten för högskoleforskare att ha bisysslor inte skulle
kunna omfatta även utbildning. Utskottet, som erinrar om att utredarens
förslag även avsåg högskolelärares rätt att som bisyssla ägna sig åt utbildningsverksamhet,
anser att en ändring av regeringens förslag till lagtext i
enlighet med motionärernas yrkanden kommer att på ett tillfredsställande
sätt göra klart att berörda lärare är oförhindrade att vid sidan av sin tjänst
ägna tid åt undervisning i t. ex. studieförbund. Enligt utskottets uppfattning
kan detta verka stimulerande för fortbildningsverksamheten och ytterligare
främja informationen om forskningen inom högskolan. Utskottet tillstyrker
sålunda motionerna 1985/86:61 och 1985/86:62 och föreslår att riksdagen
med anledning av propositionen dels som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet har anfört om omfattningen av högskoleforskares rätt till
bisysslor, dels antar en i enlighet med motionerna ändrad ordalydelse av
regeringens lagförslag.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande lagförslaget
att riksdagen med bifall till motionerna 1985/86:61 och 1985/86:62
samt med anledning av proposition 1985/86:11 dels som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet har anfört, dels antar det i
propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i högskolelagen
(1977:218) med den ändringen att 36 b § erhåller följande såsom
Utskottets förslag betecknade lydelse:

Regeringens förslag Utskottets förslag

36 b §

En lärare vid högskoleenhet, i
vars tjänst kan ingå forskning, får vid
sidan av sin tjänst inneha anställning
eller uppdrag eller utöva verksamhet
som avser forskning eller utvecklingsarbete
inom tjänstens ämnesområde,
om han inte därigenom skadar
allmänhetens förtroende för
högskoleenheten. Sådan bisyssla
skall hållas klart åtskild från lärarens
tjänsteutövning.

I fråga om bisysslor i övrigt finns bestämmelser i lagen (1976:600) om
offentlig anställning.

gotab Stockholm 1985 83643

En lärare vid högskoleenhet, i
vars tjänst kan ingå forskning, får vid
sidan av sin tjänst inneha anställning
eller uppdrag eller utöva verksamhet
som avser forskning, utvecklingsarbete
eller utbildning inom tjänstens
ämnesområde, om han inte därigenom
skadar allmänhetens förtroende
för högskoleenheten. Sådan bisyssla
skall hållas klart åtskild från
lärarens tjänsteutövning.