Sammanfattning

I proposition 1984/85:212 föreslås ändringar i luftfartslagen (1957:297) jämte följdändringar i viss annan lagstiftning. De föreslagna ändringarna i luftfartslagen är till stora delar av språklig och redaktionell natur. Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 1987. Om vissa av de föreslagna ändringarna i luftfartslagen antas kan ett tillägg till den s. k. Chicagokonventionen godkännas. I propositionen föreslås att så sker.

I överensstämmelse med vad som enligt luftfartslagen gäller för närvarande skall i princip tillstånd av regeringen krävas för luftfart i förvärvssyfte. För närvarande får emellertid regeringen delegera tillståndsgivningen beträffande annan luftfart i förvärvssyfte än linjefart till luftfartsverket. I proppsitio-nen föreslås att regeringen skall få delegera tillståndsgivningen beträffande all luftfart i förvärvssyfte, således även beträffande linjefart. I de två motionerna i ärendet (m resp. c) motsätter man sig detta förslag.

Utskottet föreslår att riksdagen antar de i propositionen föreslagna lagändringarna och godkänner tillägget till Chicagokonventionen. Utskottet som sålunda tillstyrker propositionsförslaget i ovannämnda delegeringsfråga avstyrker därmed motionerna.

Propositionen

I proposition 1984/85:212 föreslår regeringen (kommunikationsdepartementet) att riksdagen dels antar i propositionen framlagda förslag till

1. lag om ändring i luftfartslagen (1957:297),

2. lag om ändring i lagen (1922:382) angående ansvarighet för skada i följd av luftfart,

3. lag om ändring i lagen (1955:227) om inskrivning av rätt till luftfartyg,

4. lag om ändring i lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar,

5. lag om ändring i lagen (1958:205) om förverkande av alkoholhaltiga drycker m.m.,

dels godkänner det i regeringsprotokollen den 24 januari och den 30 maj 1985 redovisade, i Montreal den 6 oktober 1980 undertecknade protokollet angående ett tillägg till den i Chicago den 7 december 1944 avslutade konventionen angående internationell civil luftfart (Chicagokonventionen).

Över lagförslagen 1-4 har lagrådets yttrande inhämtats.

1 Riksdagenl985/86.15samL Nr6

De i propositionen framlagda lagförslagen har tagits in i bilaga 1 till TU 1985/86:6 betänkandet.

Med anledning av propositionen har väckts två motioner.

Motionerna

1985/86:11 av Agne Hansson (c) vari yrkas att luftfartslagen 7 kap. 1 § första stycket skall ha följande lydelse:

Luftfart i förvärvssyfte får inte utövas här i riket utan tillstånd av regeringen.

1985/86:12 av Rolf Clarkson m.fl. (m) vari likaledes yrkas att riksdagen beslutar att den föreslagna luftfartslagens 7 kap. 1 § första stycket skall ges lydelsen;

Luftfart i förvärvssyfte får icke utövas här i riket utan tillstånd av regeringen.

Bakgrund

Den centrala författningen på luftfartens område är luftfartslagen (1957:297). Tillämpningsföreskrifter till luftfartslagen finns i luftfartskungörelsen (1961:558). Luftfartslagen och luftfartskungörelsen trädde i kraft den 1 januari 1962. Till dessa båda författningar ansluter vissa regeringsförfattningar av mera speciell karaktär.

Förslaget till luftfartslag utarbetades av 1945 års lufträttssakkunniga i nära samarbete med utredningar i Danmark, Finland och Norge. De sakkunniga ansåg att en av de viktigaste uppgifterna i lagstiftningsarbetet var att bringa den svenska civila lufträtten i överensstämmelse med internationella konventioner och överenskommelser på luftfartens område. Allteftersom sådana konventioner och överenskommelser efter tillkomsten av luftfartslagen har ändrats eller tillkommit har luftfartslagen ändrats i motsvarande mån. En kortfattad redogörelse för internationella konventioner och överenskommelser som påverkat utformningen av luftfartslagen m. fl. författningar på luftfartens område finns i proposition 1984/85:212 på s. 75-80.

Luftfartslagen omtrycktes i SFS 1979:643 och har även därefter ändrats (1981:811 och 1985:133). Luftfartskungörelsen har ändrats vid eft flertal tillfällen, senast enligt SFS 1985:850.

År 1979 tillkallade regeringen flyglagutredningen (K 1979:09) för att göra en samlad översyn av luftfartsförfattningarna. Översynen skulle enligt direkti-' ven för utredningsarbetet i första hand ha karaktären av en språklig och redaktionell överarbetning. Därutöver skulle vissa frågor av saklig innebörd behandlas.

Flyglagutredningen överlämnade år 1981 till chefen för kommunikationsdepartementet betänkandet (Ds K 1981:12-13) Reviderad luftfartslagstiftning, varmed uppdraget slutfördes. Betänkandet remissbehandlades därefter.

Lagförslagen 1-4 i den här aktuella propositionen grundar sig på förslag av flyglagutredningen och däröver avgivna remissyttranden. Flyglagutredning-

en framlade även förslag till ändring i luftfartskungörelsen och till vissa andra TU 1985/86:6 regeringsförfattningar.

Flyglagutredningen har vid besök i Danmark, Norge och Finland samrån om sitt arbete med dessa länder beträffande frågor, i vilka nordisk samordning bedömts som väsentlig.

Inom kommunikationsdepartementet förbereds bl.a. utfärdandet av en luftfartsförordning, som avses träda i kraft samtidigt med att de i propositionen förordade ändringarna i luftfartslagen träder i kraft och som då skall ersätta luftfartskungörelsen.

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås ändringar i luftfartslagen (1957:297). Ändringarna innebär till stora delar en språklig och redaktionell överarbetning av lagen. Därutöver tas också upp vissa frågor av saklig innebörd. En av dessa är regleringen av vad som skall gälla beträffande luftvärdighet m.m. vid internationell uthyrning av luftfartyg. En annan fråga berör lagens tillämpning på luftfartyg som är registrerade hos en internationell organisation. Gmndläggande bestämmelser om erhållande och återkallelse av luftfartscer-tifikat och elevtillstånd m. fl. kompetens- och behörighetsbevis föreslås bli överflyttade från luftfartskungörelsen till luftfartslagen. Prövningen av frågor om återkallelse av certifikat m. m. och om varning flyttas över från luftfartsverket till länsrätt. Det allmännas talan i dessa mål skall föras av luftfartsverket.

Den föreslagna regleringen av vad som skall gälla beträffande luftvärdighet m. m. vid internationell uthyrning av luftfartyg grundar sig på ett i Montreal den 6 oktober 1980 undertecknat protokoll angående ett tillägg till den i Chicago den 7 december 1944 avslutade konventionen angående internationell civil luftfart - den s. k. Chicagokonventionen (SÖ 1946 nr 2). Tillägget har tagits in som en artikel 83 bis i konventionen. Regeringen hemställer att riksdagen godkänner protokollet.

Med anledning av ändringar som föreslås i luftfartslagen föreslås ändringar i lagen (1922:382) angående ansvarighet för skada i följd av luftfart, lagen (1955:227) om inskrivning av räft till luftfartyg, lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar samt lagen (1958:205) om förverkande av alkoholhaltiga drycker m. m.

Samtliga lagändringar föreslås träda i kraft den 1 januari 1987.

Utskottet

Utskottet behandlar i det följande propositionsförslagen i den ordning de har upptagits i propositionen. Då erinran genom motioner endast framförts mot ett förslag om att i 7 kap. 1 § luftfartslagen skall inrymmas ett utökat bemyndigande för regeringen att delegera beslutanderätten i fråga om tillstånd till luftfart i förvärvssyfte kommer utskottet att behandla detta förslag närmare. I övrigt kommer utskottet att redovisa propositionsförslagen kortfattat.

1 Förslaget till lag om ändring i luftfartslagen tu 1985/86:6

(1957:297)

1.1 Propositionsförslaget (utskottets ställningstagande härtill s. 9-12)

De ändringar som föreslås i luftfartslagen (LL) - vilka huvudsakligen är av språklig och redaktionell natur - berör samtliga paragrafer i lagen utom två, nämligen 2 kap. 2 och 8§§. En redogörelse för dessa paragrafer lämnas nedan (s. 5).

Några väsentliga förändringar av dispositionen av LL föreslås inte. I en första avdelning, som omfattar 1-14 kap., finns sålunda bestämmelser om civil luftfart och i en andra avdelning omfattande 15 kap. bestämmelser om militär luftfart och annan luftfart för statsändamål. Nedan redovisas översiktligt de olika kapitlen i LL såsom de framstår om ändringsförslagen godtas. Ändringsförslag av mera väsentlig natur redovisas utförligare - däribland det ändringsförslag som kritiseras i de med anledning av propositionen väckta motionerna.

I 1 kap. meddelas vissa grundläggande bestämmelser i fråga om rätten att utöva luftfart i Sverige m. m.

Luftfart i Sverige får i princip endast äga rum med svenska luftfartyg eller med luftfartyg från annan stat med vilken Sverige har träffat avtal om rätt till luftfart inom svenskt område. Regeringen har möjlighet att bl. a. av militära skäl inskränka eller förbjuda luftfart inom en viss del av landet eller, under utomordenfiiga förhållanden m. m., i hela landet.

I en ny 5 § föreskrivs att de bestämmelser i LL som gäller i fråga om luftfartyg som är registrerade i en annan stat skall på motsvarande sätt tillämpas i fråga om luftfartyg som är registrerade hos en internationell organisation.

Vidare införs en ny bestämmelse (6 §) om att bestämmelser som gäller för svenska luftfartyg också skall kunna tillämpas på utländska luftfartyg som innehas med nyttjanderätt av svenska brukare. Enligt en annan ny bestämmelse (7 §) kan för ett svenskt luftfartyg, som innehas med nyttjanderätt av en utländsk bmkare, i vissa avseenden föreskrivas undantag från vissa bestämmelser. I 13 kap. 5§ andra stycket tas in en bestämmelse om att utländska luftfartyg, som omfattas av 6 §, såvitt gäller brott mot luftfartsförfattningarna i straffrättsligt avseende skall kunna betraktas som svenska.

Bakgrund till de nya bestämmelserna i 6 § och 7 § är ett tillägg till den s. k. Chicagokonventionen med bestämmelser om överföring från registreringsstaten till brukarens stat av vissa funktioner och förpliktelser vid uthyrning av luftfartyg. Tillägget godkändes vid det tjugotredje församlingsmötet med Internationella civila luftfartsorganisationen, ICAO (Internationel Civil Aviation Organization), i Montreal i oktober 1980 och har redovisats i ett den 6 oktober 1980 dagtecknat protokoll från församlingsmötet. Tillägget har tagits in i Chicagokonventionen efter artikel 83 som artikel 83 bis. Den nya artikeln återges i bilaga 2 i originalversion på engelska och i översättning till svenska. I artikeln behandlas det fall då ett luftfartyg som är registrerat i en fördragsslutande stat används av en brukare som driver näringsverksamhet

med huvudkontor i en annan fördragsslutande stat eller.av en brukare som är TU 1985/86:6

stadigvarande bosatt i en sådan stat. Mellan dessa stater kan då träffas en

överenskommelse, varigenom registreringsstaten till den andra staten kan

överföra förpliktelser såsom registreringsstat att beträffande luftfartyget

iaktta konventionens bestämmelser om trafik (artikel 12), radioutrustning

(artikel 30), luftvärdighetsbevis (artikel 31) och luftfartscertifikat (artikel

32 a).

I 2 kap. finns bestämmelser om registrering, nationahtet och märkning av luftfartyg.

Registrering sker i luftfartygsregistret som förs av luftfartsverket och är en förutsättning för att luftfartyget skall få användas vid luftfart. Ytterligare regler om registrering finns för närvarande i kungörelsen (1955:635) med närmare bestämmelser om luftfartygsregistret m. m; (Flyglagutredningen har föreslagit en ny förordning i ämnet.) Ett luftfartyg som har förts in i registret äger svensk nationalitet. Luftfartsverket utfärdar bevis om registreringen (nationalitets- och registreringsbevis). Luftfartyget skall vidare märkas med sin nationalitets- och registreringsbeteckning. Om det är registrerat i främmande stat skall det vid luftfart inom svenskt område vara märkt i enlighet med föreskrifterna i hemlandet.

De enda paragrafer som inte berörs av föreslagna ändringar i LL finns i 2 kap. och är som nämnts ovan 2 och 8§§ i kapitlet.

Enligt 2 § får luftfartyg registreras i Sverige bara om det ägs av svenska staten, svensk kommun eller landstingskommun, svensk medborgare eller av dödsbo, bolag, förening, samfällighet eller stiftelse som har svensk nationalitet. Luftfartsverket får dock medge att ett luftfartyg får registreras i Sverige även om nämnda krav inte är uppfyllda. Sådant medgivande får bara lämnas om luftfartyget i regel används med utgångspunkt i Sverige.

Enligt 8 § skall ett luftfartyg föras ur registret 1) om ägaren begär det, 2) om kraven i 2 § inte är uppfyllda, 3) om det har förolyckats eller förstörts, 4) om det efter flygning inte har hörts av på tre månader eller 5) om det inte har haft giltigt luftvärdighetsbevis eller miljövärdighetsbevis på tre år. Ägaren är skyldig att anmäla om något har hänt som enligt punkterna 2-4 medför att ett luftfartyg, skall avregistreras. När ett fall enligt punkt 5 inträffar, behöver luftfartyget inte avregistreras om ägaren inom en viss tid som bestäms av. luftfartsverket visar att luftfartyget är luftvärdigt och miljövärdigt.

I 3 kap. finns bestämmelser om luftvärdighet och miljövärdighet.

Bestämmelserna går tillbaka på Chicagokonventionen. Huvudregeln är att luftfartyg skall vara luftvärdiga och miljövärdiga när de används vid luftfart. Ansvaret härför åvilar ägaren eller, om någon brukar luftfartyget i ägarens ställe, brukaren. Luftvärdigheten och miljövärdigheten står under tillsyn av luftfartsverket. Verket utfärdar luftvärdighets- och miljövärdighetsbevis. Svenskt luftfartyg skall, när det använts i luftfart, ha svenskt och/eller av luftfartsverket godkänt utländskt luftvärdighets- och miljövärdighetsbevis.

I 4 kap. finns bestämmelser om luftfartygs bemanning, luftfartscertifikat m. m.

Luftfartscertifikat krävs för tjänstgöring som förare, navigatör eller TU 1985/86:6 flygmaskinist på ett luftfartyg och utfärdas av luftfartsverket. De hittillsvarande bestämmelserna om luftfartscertifikat i LL har varit allmänt hållna. Den närmare regleringen av bl. a. förutsättningarna för erhållande, förnyelse och återkallelse av certifikat har skett i luftfartskungörelsen. Mot bakgrund av att de för den enskilde och från rättssäkerhets- och trafiksäkerhetssynpunkt mest betydelsefulla bestämmelserna om körkort har tagits in i en lag, körkortslagen (1977:477), föreslås att bestämmelser om erhållande och återkallande av luftfartscertifikat och av elevtillstånd - som i princip krävs för antagande till utbildning för erhållande av luftfartscertifikat - m. m. tas in i LL.

Prövningen av de administrativa sanktionerna - återkallelse och varning -mot innehavare av luftfartscertifikat och elevtillstånd föreslås ankomma på länsrätten. I förslaget fill ändring i lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar föreslås att länsrätten i Östergötlands län skall vara forum för prövningen. Det allmännas talan hos länsrätten skall föras av luftfartsverket.

Behörighetsbevis kan krävas för den som innehar luftfartscertifikat och för annan medlem av besättningen på ett luftfartyg. Även bestämmelserna om erhållande, förnyelse och återkallelse av behörighetsbevis m. m. förslås överflyttade till LL.

I 5 kap. finns bestämmelser om befälhavare på luftfartyg och tjänsten ombord.

Luftfartyg skall när det används vid luftfart ha en befälhavare. Denne skall ha fillsyn över luftvärdigheten, bemanningen m. m. Om någon genom sitt uppträdande utgör en omedelbar fara för luftfartygets säkerhet eller för säkerheten ombord får befälhavaren mot denne vidta de åtgärder som behövs för att avvärja faran. Under vissa fömtsättningar får våld brukas.

Om det inträffar en olyckshändelse som medför att någon avlider, att någon blir allvarligt skadad, att luftfartyget får betydande skador eller att egendom får betydande skada skall befälhavaren rapportera detta. Det fömtskickas att det i den kommande luftfartsförordningen skall föreskrivas att rapporteringsskyldigheten skall fullgöras hos luftfartsverket - i överensstämmelse med vad som gäller för närvarande.

16. kap. finns bestämmelser om flygplatser och markorganisationen i övrigt.

Flygplatser för allmänt bruk (allmänna flygplatser) får inte inrättas eller drivas utan tillstånd och får inte tas i bmk innan de har godkänts. Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får föreskriva vilka flygplatser som får användas för olika slag av luftfart.

Tjänstgöring som flygledare i flygtrafikledningstjänst, flygtekniker eller flygklarerare får fullgöras bara av den som har certifikat. I fråga om erhållande, förnyelse och återkallelse av certifikat m.m. gäller samma bestämmelser som i dessa avseenden gäller i fråga om luftfartscertifikat. För andra som fullgör tjänst inom markorganisationen får föreskrivas krav på behörighetsbevis. I fråga om dessa behörighetsbevis gäller i viss utsträckning samma bestämmelser som de som gäller i fråga om behörighetsbevis för medlemmar av besättningen på luftfartyg.

I 7 kap. finns regler om fillstånd fill luftfartsverksamhet. TU 1985/86:6

För luftfart i förvärvssyfte krävs i princip och skall i princip krävas tillstånd av regeringen. I överensstämmelse med vad som gäller för närvarande skall regeringen få föreskriva att viss luftfart i förvärvssyfte får utövas utan - fillstånd, om det är lämpligt med hänsyn till luftfartens art eller omfattning. Regeringen har för närvarande möjlighet att delegera tillståndsgivningen beträffande annan luftfart i förvärvssyfte än linjefart till luftfartsverket. I propositionen föreslås regeringen få ett bemyndigande att delegera tillståndsgivning beträffande all luftfart i förvärvssyfte, alltså även beträffande linjefart. I nhotionerna motsätter man sig propositionsförslaget. Utskottet återkommer nedan (s. 9) till frågan om bemyndigande för regeringen att delegera tillståndsgivningen beträffande luftfart i förvärvssyfte, där frågan behandlas närmare.

Tillstånd till inrikes linjefart får i princip bara ges till svenska företag eller företag med kvalificerade svenska ägarförhållanden. Detsamma skall i princip gälla för annan luftfart i förvärvssyfte mellan Sverige och utlandet som inte är linjefart. Regeringen får liksom hittills bestämma att tillstånd inte skall krävas för sådan luftfart i förvärvssyfte som omfattas av avtal mellan Sverige och en främmande stat. I LL skrivs nu in att en utiänning eller ett utländskt företag som driver verksamhet med stöd av ett tillstånd enligt LL eller med stöd av ett avtal skall ha en här bosatt föreståndare, som är ansvarig för verksamheten.

I 8 kap. finns vissa bestämmelser för lufttrafiken.

Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om flygvägar som luftfartyg skall följa inom svenskt område. Bestämmelser finns också om bl. a. landningsskyldighet, om förbud mot transport av krigsmateriel och annat gods, om fotografering och om fartygshandlingar.

I 9 kap. finns bestämmelser om transporter med luftfartyg av passagerare, resgods eller gods.

Bestämmelser finns sålunda om biljetter, resgodsbevis, flygfraktsedlar samt om rätten att förfoga över godset och om utlämning av godset samt om fraktförarens ansvar för personskador, skador på resgods och gods m. m.

Reglerna bygger i huvudsak på den i Warszawa den 12 oktober 1929 undertecknade konventionen om internationell luftbefordran (SÖ 1937 nr 19) - den 'S. k. Warszawakonventionen - och ändringsprotokoll till konvenfionen.

I redovisningen i propositionen av den nuvarande lydelsen av 9 kap. 22 § LL har beaktats en ändring av denna paragraf (1985; 133) som trätt i kraft den 1 juli i år (1985:444).

I en inom justitiedepartementet utarbetad promemoria (Ds Ju 1985:3) Flygfraktförares ansvar för passagerare och gods har föreslagits att Sverige skall tillträda de den 25 september 1975 i Montreal undertecknade protokollen nr3 och nr4 med ändringar av Warszawakonventionen m. m. Samtidigt har förslag framlagts till ändringar i LL som är nödvändiga vid ett sådant tillträde. Efter remissbehandling är promemorian föremål för fortsatt beredning inom regeringskansliet.

110 kap. finns bestämmelser om ansvaret för skador genom luftfart. TU 1985/86:6
11 § anges att bestämmelser om ansvaret för skador, som genom luftfart

tillfogas personer eller egendom som inte transporteras med luftfartyget, finns i lagen (1922:382) angående ansvarighet för skada i följd av luftfart. I propositionen föreslås, som nämnts, ändring i denna lag. Ändringsförslaget kommer att behandlas nedan (s. 12).

111 kap. finns bestämmelser om flygräddningstjänst, bärgning och under
sökning av luftfartsolyckor.

Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer meddelar föreskrifter angående åtgärder, då luftfartyg är saknat, förolyckat eller nödställt eller fara hotar lufttrafiken (flygräddningstjänst). Den som medverkar vid bärgning av ett luftfartyg som har förolyckats eller befinner sig i nöd har rätt till bärgarlön enligt bestämmelser härom i sjölagen.

Inträffar det en olycka vid användningen av ett luftfartyg och medför olyckan att någon avlider, att någon blir allvarligt skadad, att fartyget får betydande skador, att egendom som inte transporteras med fartyget får betydande skador eller att fartyget är oåtkomligt, skall det göras en undersökning om olyckan, dess orsaker och de uppkomna skadorna. Undersökningen skall göras av den myndighet som regeringen föreskriver. Denna myndighet kan i sin tur få överlåta åt annan att göra undersökningen. Nödvändig operativ, teknisk och juridisk sakkunskap skall vara företrädd vid undersökningen.

Bestämmelserna om flygräddningstjänst har i princip lämnats oförändrade i avvaktan på generell lagstiftning om samhällets räddningstjänst.

112 kap., som har mbriken Särskilda bestämmelser, finns bl. a. bestämmelser om rätt för luftfartsverket eller den som verket utser att besluta att luftfärd inte får äga mm och att hindra luftfartygets avgång om krav enligt LL m. m. inte är uppfyllda.

113 kap. finns ansvarsbestämmelser m. m.

Straffet för brott mot LL;s bestämmelser m. m. blir antingen fängelse i högst två år, böter eller fängelse i högst sex månader eller enbart böter.

114 kap. finns vissa bestämmelser om tillämpiungen av LL, bemyndiganden
och definitioner.

Luftfartsverkets beslut enUgt LL eller enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av LL överklagas i frågor som rör certifikat, elevtillstånd, behörighetsbevis, tillstånd att tjänstgöra på luftfartyg utan certifikat, registrering av luftfartyg eller förbud för luftfartyg att avgå hos kammarrätten och i övriga frågor hos regeringen.

115 kap. finns som nämnts ovan bestämmelser om militär luftfart och annan
luftfart för statsändamål.

1.2 Utskottets ställningstagande m.m. TU 1985/86:6

Utskottet behandlar här närmare frågan om bemyndigande för regeringen att delegera tillståndsprövningen beträffande luftfart i förvärvssyfte. Härefter redovisar utskottet sitt ställningstagande till propositionsförslaget om ändring i luftfartslagen i övrigt.

1.2.1 Bemyndigande för regeringen att delegera tillståndsprövningen beträffande luftfart i förvärvssyfte

I här aktuellt avseende gör luftfartslagen för närvarande skillnad mellan linjefart - dvs. luftfart i regelbunden trafik - och luftfart i icke regelbunden trafik.

Enligt 7 kap. 1 § första stycket LL får sålunda luftfart i regelbunden trafik (linjefart) i förvärvssyfte ej utövas här i riket utan tillstånd ay regeringen.

För annan luftfart i förvärvssyfte - dvs. annan luftfart än linjefart -erfordras enligt andra stycket i paragrafen tillstånd av regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, av luftfartsverket.

I 87 § luftfartskungörelsen har regeringen bemyndigat luftfartsverket att meddela tillstånd till annan luftfart i förvärvssyfte än linjefart utom i vissa fall då regeringen har förbehållit sig tillståndsprövningen. Sålunda äger luftfartsverket t. ex. pröva frågor om tillstånd till sällskapsreseflygningar mellan orter i Sverige och orter i Europa, i utomeuropeiska stater med kust mot Medelhavet, på Kanarieöarna och på Madeira. Regeringen har förbehållit sig prövningen av frågor om tillstånd till interkontinentala sällskapsreseflygningar.

Inom luftfartsverket avgör generaldirektören ärenden om tillstånd fill annan luftfart i förvärvssyfte än linjefart.

I propositionen föreslås att regeringen skall ges möjlighet att delegera tillståndsgivningen både beträffande linjefart i förvärvssyfte och annan luftfart i förvärvssyfte. Enligt 7 kap. 1 § första stycket i förslaget till lag om ändring i LL skall sålunda gälla att luftfart i förvärvssyfte inte får utövas här i riket utan fillstånd av regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer.

I propositionen (s. 117-119) anförs bl. a. att luftfartsverket år 1976 tog upp fråga om huruvida tillståndsprövningen för vissa arter av linjefart kunde delegeras till verket. En ändring motiverades som en beredskapsåtgärd inför den kommande utvecklingen. Avsikten var inte att beslutanderätten omedelbart skulle överflyttas till verket. Enligt luftfartsverket var en från såväl praktiska som formella synpunkter lämplig lösning att till verket delegera tillståndsgivningen för linjefart med mindre luftfartyg - luftfartyg med en högsta tillåtna flygvikt ej överstigande 5 700 kg.

Flyglagutredningen föreslog att det i 7 kap. 1 § LL skulle införas ett bemyndigande för regeringen att delegera tillståndsprövningen beträffande luftfart i förvärvssyfte såväl i regelbunden som i icke regelbunden trafik. Utredningen ansåg emellerfid att någon bestämmelse om delegering fill luftfartsverket inte borde införas för närvarande och föreslog inte heller någon sådan i utredningens förslag till förordning om ändring i luftfartskungörelsen. Utredningen menade att frågan om delegering fick bedömas i

samband med att definitiv ställning togs fill den framtida trafikpolifiken. TU 1985/86:6

Föredragande departementschefen anför bl. a. att den s. k. linjetaxitrafi-ken torde ligga närmast till hands för den i propositionen föreslagna utökade delegeringen av tillståndsgivningen. Med linjetaxitrafik avses trafik med luftfartyg med en högsta tillåten flygvikt ej överstigande 5 700 kg som äger rum med fasta avgångs- och ankomsttider och icke obetydlig turtäthet. Föredraganden förklarar sig dock i huvudsaklig överensstämmelse med den uppfattning som flyglagutredningen redovisat inte nu vara beredd att uttala sig om den närmare omfattningen av en sådan delegering. Saken får enligt föredraganden övervägas i samband med den allmänna trafikpolifiska frågan om linjenätets framtida utformning.

Luftfartsverket förutsätts i propositionen - i enlighet med den ordning som för närvarande gäller - vara den myndighet till vilken en delegering av prövningen av tillståndsärenden skall kunna ske.

I de båda motionerna - 1985/86:11 (c) och 1985/86:12 (m) - föreslås att i 7 kap. 1 § första stycket LL skall föreskrivas att luftfart i förvärvssyfte inte får utövas här i riket utan tillstånd av regeringen. Motionsförslagen innebär att regeringen inte skulle få något bemyndigande alls att delegera tillståndsprövningen beträffande luftfart i förvärvssyfte.

I c-motionen anför motionären bl. a. att delegationsfrågan bör övervägas först i samband med den mer övergripande frågan om linjenätets framtida utformning och att skäl inte finns att riksdagen nu skall besluta att ge regeringen delegationsrätt.

Mofionärerna i m-mofionen anför bl.a. att de för närvarande ej kan ansluta sig till att regeringen skall ges möjlighet att delegera tillståndsgivning såsom föreslås i propositionen. De framhåller bl. a. att överklaganden av beslut av luftfartsverket i tillståndsärenden skulle komma att bli relativt frekventa, varigenom en delegering av tillståndsprövning kunde komma att innebära ytterligare byråkratisering och fördröja beslut i viktiga ärenden. Motionärerna framhåller vidare att regeringen och dess organ intar en central position inom luftfartspolitiken, bl. a. med tanke på samarbetet med SAS och de ofta komplicerade förhandlingar som föregår beviljande av koncessioner från flera länder.

I fråga om överväganden om det inrikes flyglinjenätets omfattning m. m. vill utskottet erinra om att i proposition 1981/82:98 om vissa luftfartspolitiska frågor ett interregionalt flyglinjenät avgränsades omfattande SAS och Linjeflyg ÄB:s inrikeslinjer som trafikerades med tyngre jetplan (primärnätet). Detta flyglinjenät ansågs enligt propositionen (s. 25) böra gälla fram till mitten av 1980-talet. Riksdagen hade inte något att erinra mot avgränsningen av primärnätet (TU 1981/82:28, rskr. 339). Det förutskickades i propositionen att regeringen skulle återkomma till frågan om ett sekundärnät.

I den senaste budgetpropositionen (prop. 1984/85:100 bil. 8) togs frågor
om ett sekundärnät upp. I ett särskilt avsnitt i propositionen (s. 174-187)
redogjorde sålunda kommunikationsministern för sin syn på "vissa frågor
rörande regelbunden luftfart med mindre flygplan - sekundärtrafik". Mot
bakgrund av att flygplanet Saab-Fairchild SF 340 (med en högsta startvikt ca
12 300 kg) skulle komma att sättas in i sekundärtrafik förordades att trafik 10

med flygplan med en kapacitet och standard av typ SF340 skulle gälla som TU 1985/86:6 övre gräns för vad som borde anses vara sekundärtrafik. En skiss till ett framtida linjenätssystem för sekundärflyget eller - med en term som förordades av kommunikationsministern - regionalflyget lades fram. Enligt kommunikationsministern kunde det skisserade linjenätssystemet bilda en allmän referensram vid tillståndsgivningen.

I ovannämnda redogörelse nämnde kommunikationsministern i fråga om tillstånd (koncessioner) till linjefart bl. a. att SAS förutsatts ha en prioriterad ställning i fråga i företagets inrikestrafik, dvs. linjerna från Stockholm till Kiruna, Luleå, Göteborg och Malmö, vilka ingår i primärnätet. För trafiken i övrigt på primärnätet har Linjeflyg AB tillstånden.

På regionalflygnätet har Linjeflyg AB och andra flygföretag tillstånden. I redogörelsen för sin syn på regionalflyget framhöll kommunikationsministern att regionalflyget är en delmarknad, där det är angeläget att det även i fortsättningen finns flera oberoende företag, vilket borde sfimulera till en fortsatt positiv utveckling av detta slag av luftfart. Han påpekade att det varken enligt lagstiftningen eller en klart utbildad praxis fanns någon företrädesrätt för visst företag vid tillståndsprövningen. Någon sådan företrädesrätt borde inte heller införas. Kommunikationsministern förutskickade att förslag i annat sammanhang skulle läggas fram om bemyndigande för regeringen att delegera tillståndsgivningen beträffande vissa slag av regelbunden luftfart. Detta sker genom den nu aktuella propositionen. Riksdagen hade inte något att erinra mot vad kommunikationsministern enligt den ovan lämnade redogörelsen anförde om regionalflyget (TU 1984/85:26, rskr. 333).

Den inrikes linjefarten växer för närvarande kraftigt. Enligt uppgifter som
lämnats i luftfartsverkets treårsplan för verksamheten under budgetåren
1986/87-1988/89 ökade sålunda antalet passagerare år 1984 med 15 %. I detta
ökningstal ingår en ökning i sekundärtrafiken med 32 %. Antalet passagera
re i inrikes linjefart beräknas enligt en prognos som avser fiden t. o. m. år
1990 öka med 6,5 % om året. Man torde enhgt utskottets mening kunna
räkna med att önskemål kommer att föras fram om att inlemma allt fler orter i
den inrikes linjefarten och om att ge allt fler orter direkta flygförbindelser
med varandra, m. m. ' .

Inför den utveckling som sålunda kan förutses bör regeringen enligt utskottets mening i detta sammanhang ges möjlighet att delegera tillståndsgivningen även beträffande inrikes linjefart i förvärvssyfte.

Att närmast komma i fråga för delegering synes dock böra vara frågor om tillstånd till linjefart av mera lokal eller inomregional karaktär. Utskottet vill emellertid understryka att prövningen av sådana ärenden om tillstånd till Unjefart, vilka kan inrymma intressekonflikter mellan SAS och tillståndssökanden, bör underställas regeringen.

Utskottet förutsätter att sådana frågor om tillstånd fill inrikes Hnjefart, som delegeras till luftfartsverket, skall avgöras av verkets styrelse.

En delegering av tillståndsprövningen beträffande linjefart i förvärvssyfte
med de utgångspunkter som utskottet sålunda föreslagit torde i huvudsak
tillgodose syftena med motionerna. ' ,.

Utskottet tillstyrker sålunda den i propositionen föreslagna lydelsen av ■j\j 1985/86"6 7 kap. 1 § första stycket LL och avstyrker motionerna.

1.2.2 Förslaget till lag om ändring i luftfartslagen i övrigt

Förslaget till lag om ändring i luftfartslagen i övrigt har inte föranlett någon erinran från utskottets sida. Utskottet föreslår att riksdagen antar lagförslaget.

2 Övriga lagförslag

Enligt lagen (1922:382) angående ansvarighet för skada i följd av luftfart har luftfartygs ägare s. k. strikt ansvar för skada, som i följd av luftfartygs begagnande i luftfart tillfogas person eller egendom, som inte transporteras med luftfartyget.

Den föreslagna ändringen av lagen innebär att - när det gäller luftfartyg som innehas på gmnd av kreditköp med förbehåll om återtaganderätt -nämnda ansvar åvilar köparen. Här aktuellt ansvar för skada skall under vissa villkor även kunna åvila innehavaren vid långtidsuthyrning (leasing) av luftfartyg. I andra fall skall ansvaret kunna vara delat.

I förslaget till ändring i lagen (1955:227) om inskrivning av rätt till luftfartyg föreslås i 7 § en följdändring till förslaget att i en ny 5 § i 1 kap. luftfartslagen bestämmelser skall tas in om vad som skall gälla beträffande luftfartyg som är registrerade hos en internationell organisation. Vidare föreslås vissa redaktionella ändringar.

Som nämnts ovan (s. 6) innebär förslaget till ändring i lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar att länsrätten i Östergötlands län skall vara forum för prövningen av vissa frågor om luftfartscertifikat m.m.

I förslaget till ändring i lagen (1958:205) om förverkande av alkoholhaltiga drycker m. m. föreslås att möjlighet enligt 1 § i lagen till förverkande av alkoholhaltiga drycker och andra berusningsmedel som för närvarande är knuten till brott mot 13 kap. 6 § luftfartslagen i stället skall vara knuten till brott mot 13 kap. 1§ luftfartslagen enligt den i propositionen föreslagna lydelsen av lagen. Vidare föreslås en ändring av redaktionell natur.

Utskottet har inte något att erinra mot ändringsförslagen. Utskottet föreslår att riksdagen antar desamma.

3 Det i Montreal den 6 oktober 1980 undertecknade
protokollet angående ett tillägg till
Chicagokonventionen

Utskottet har genom sitt ställningstagande till förslaget till lag om ändring i luftfartslagen bl. a. fillstyrkt de mot bakgrund av Montrealprotokollet föreslagna nya paragraferna 6 och 7 i Ikap. luftfartslagen. Om dessa paragrafer antas kan Sverige ansluta sig till protokollet. Utskottet föreslår att riksdagen godkänner detsamma.

4 Hemställan tu 1985/86:6

Utskottet hemställer

1. beträffande förslaget till lag om ändring i luftfartslagen
att riksdagen

a. med bifall till propositionen i denna del och med avslag på
motionerna 1985/86:11 (c) och 1985/86:12 (m) godkänner vad utskot
tet anfört om bemyndigande för regeringen att delegera viss tillstånds
prövning,

b. antar det i propositionen framlagda och i bilaga 1 till betänkandet
redovisade förslaget till lag om ändring i luftfartslagen (1957:297),

2. beträffande övriga lagförslag

att riksdagen antar de i propositionen framlagda och i bilaga 1 fill betänkandet redovisade förslagen till

a. lag om ändring i lagen (1922:382) angående ansvarighet för skada
i följd av luftfart,

b. lag om ändring i lagen (1955:227) om inskrivning av rätt fill
luftfartyg,

c. lag om ändring i lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdom
stolar,

d. lag om ändring i lagen (1958:205) om förverkande av alkoholhal
tiga drycker m. m.,

3. beträffande ett tillägg till Chicagokonventionen

att riksdagen godkänner det i Montreal den 6 oktober 1980 undertecknade protokollet angående ett tillägg till den i Chicago den 7 december 1944-avslutade konventionen angående internationell civil luftfart.

Stockholm den 3 december 1985

På trafikutskottets vägnar

Kurt Hugosson

Närvarande; Kurt Hugosson (s), Rolf Clarkson (m), Birger Rosqvist (s), Olle Östrand (s), Olle Grahn (fp), Sven-Gösta Signell (s), Per Stenmarck (m), Rune Johansson (s), Hugo Bergdahl (fp), Agne Hansson (c), Ingrid Andersson (s), Yngve Wernersson (s), Rune Thorén (c), Wiggo Komstedt (m) och Jan Jennehag (vpk).

Propositionens lagförslag TU 1985/86:6

Bil. 1 1 Förslag till Lag om ändring i luftfartslagen (1957:297)

Härigenom föreskrivs i fråga om luftfartslagen (1957:297)'

deb att 2 kap. 6, 7 och 13§§, 6 kap. 10§ och 13 kap. 7-13 §§ skall upphöra att gälla,

dels att rubriken närmast före 6 kap. 10 § skall utgå,

dels att nuvarande 1 kap. 5§ skall betecknas 1 kap. 8§ och ha nedan angivna lydelse,

dels att nuvarande 3 kap. 10a § skall betecknas 3 kap. 11 § och ha nedan angivna lydelse,

deb att I kap. ]-4§§, 2 kap. 1, 3-5, 9-12 och 14-16§§, 3 kap. 1-10§§,4kap. l-9§§, 5kap. 1-4 och 5-11 §§, 6 kap. 1-9 och 11-16§§,7 kap., 8 kap. 1-4 och 5-9§§, 9-12 kap., 13 kap. 1-6 §§, 14 kap. l-4§§ >samt 15 kap., rubrikerna till första och andra avdelningen, mbrikerna till 2-7, 9-11 samt 13 och 14 kap., rubrikerna närmast före 2 kap. 1, 12 och 16 §§, 6 kap. 4 och 9 §§ samt 9 kap. 3, 12, 17, 31 och 37 §§ skall ha nedan angivna lydelse,

dels att i lagen skall införas nya bestämmelser, I kap. 5-7§§, 2 kap. lla§, 4 kap. 10-28§§, 5 kap. 4a§, 8 kap. 4a och 4b§§ och 14 kap. 5§ samt närmast före 6 kap. 8 och 11 §§ samt 13 kap. 1 och 6§§ nya rubriker av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

FÖRSTA AVDELNINGEN

Om civil luftfart Civil luftfart

1 KAP.

Inledande bestämmelser

1§
Luftfart må här i riket äga mm         Luftfart får i Sverige äga rum
allenast med de inskränkningar och bara på de villkor, som följer av
«/2er de villkor, som/ö//a av den- denna lag, av bestämmelser som
na lag och med stöd därav medde- har meddelats med stöd av denna
lade föreskrifter eller som eljest     lag eller av andra lagar eller för
stadgas i lag eller författning.                                       ordningar.

2§
Luftfart må ej äga rum med and- Luftfart/or äga rum med svenska

ra luftfartyg ån sådana som hava luftfartyg. Med luftfartyg som har svensk nationahtet eller nationali- nationalitet i en annan stat får luft-

' Lagen omtryckt 1979:643.

Nuvarande lydelse

tet i främmande stat, med vilken slutits överenskommelse om rätt till luftfart inom svenskt område.

När särskilda skäl äro därtill, äger regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, luftfartsverket medgiva att luftfart må äga rum utan hinder av vad i första stycket sägs, så ock bestäi7ima villkoren däiför.

Föreslagen lydelse

fart äga rum endast om det har träffats avtal med den andra staten om rätt till luftfart inom svenskt område.

Om det finns särskilda skäl får regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer medge att luftfart äger rum även med andra luftfartyg och bestämtna på vilka villkor detta får ske.

TU 1985/86:6 Bil. 1

Regeringen äger att av militära skäl eller av hänsyn till allmän ordning och säkerhet inskränka eller förbjuda luftfart inom viss del av riket. Efter regeringens bemyndigande må ock luftfartsverket av hänsyn till allmän ordning och säkerhet inskränka eller för högst två veckor förbjuda luftfart inom visst område.

Under utomordentliga förhållanden eller då eljest hänsyn till allmän säkerhet kräver det äger regeringen tillfälligt inskränka eller förbjuda luftfart inom hela riket.

Regeringen eller den myndighet regeringen bestäi7imer får av militära skäl föreskriva inskränkningar av eller förbud mot luftfart inom viss del av riket. Sådana föreskrifter får också meddelas av regeringen eller den myndighet regeringen bestäi7imer, om det behövs av hänsyn till allmän ordning och säkerhet eller till natur- eller miljövård. Föreskrifter om förbud som meddelas av annan myndighet än regeringen får avse högst två veckor.

Under utomordentliga förhållanden eller när det i övrigt krävs av hänsyn till allmän säkerhet/(5/' regeringen tillfälligt/ö/-e.9Ä.rivö inskränkningar av eller förbud mot luftfart inom hela riket.

Nuvarande lydelse

Bestämmelserna ' i 9 kap. äro, ändå att luftfartyget icke är av svensk nationalitet, tillämpliga jämväl vid luftfart utom riket, i den mån det följer av överenskommelse med främmande stat eller eljest av allmänna rättsgrundsatser.

5§ Om atomskada gälla särskilda bestämmelser.

Föreslagen lydelse

Bestämmelserna i 9 kap. gäller också vid luftfart utom riket med utländska luftfartyg, i den mån det följer av avtal med andra stater eller av allmänna rättsgrundsatser.

5§ De bestämmelser i denna lag som gäller i fråga om luftfartyg som är registrerade i en annan stat skall på i7iotsvarande sätt tillämpas ifråga om luftfartyg som är registrerade hos en internationell organisation.

6§ Regeringen får föreskriva att sådana bestämmelser i denna lag och med stöd av denna lag utfärdade föreskrifter som avser skydd för liv, personlig säkerhet eller hälsa samt trafik skall, om detta är förenligt med lagen i registreringsstaten, till-lämpas på utländska luftfartyg som innehas med nyttjanderätt av svenska brukare.

7§ Regeringen får beträffande svenska luftfartyg som innehas med nyttjanderätt av utländska brukare föreskriva undantag från sådana bestämmelser i denna lag och med stöd av denna lag utfärdade föreskrifter som avser skydd för liv, personlig säkerhet eller hälsa samt trafik.

8§ Om atomskador gäller särskilda bestämmelser.

TU 1985/86:6 Bil. 1

Om registrering av luftfartyg, dess nationalitet och märkning

Registrering

Över luftfartyg skall hos luftfartsverket föras register (luftfartygsregister).

Om inskrivning av rätt till luftfartyg samt om vissa internationella förhållanden beträffande rätt till luftfartyg är särskilt stadgat.

1§

Registrering, nationalitet och märkning

Registreringen

Luftfartsverket för register över luftfartyg (luftfartygsregister).

Om inskrivning av rätt till luftfartyg och om vissa internationella förhållanden beträffande rätt till luftfartyg finns det särskilda bestämmelser.

Inttehaves luftfartyg på grund av köp utan att äganderätten övergått å innehavaren, skola i registret antecknas innehavarens namn och den rätt som tillkommer honom. Det åligger dem som slutit avtalet att ofördröjligen göra anmälan därom till luftfartsverket.

Upplåter någon luftfartyg för obestämd tid eller för en tid av minst två veckor till annan för att av denne nyttjas för egen räkning, skall på begäran av upplåtaren eller innehavaren i registret göras anteckning om upplåtelsen.

Om någon innehar ett registrerat luftfartyg på grund av kreditköp med förbehåll om återtaganderätt, skall innehavet antecknas i luftfartygsregistret. De som träffar avtal om ett sådant köp skall genast anmäla det till luftfartsverket.

Om någon innehar ett registrerat luftfartyg med nyttjanderätt för obestämd fid eller för bestämd tid otn minst två veckor, skall anteckning om innehavet göras i luftfartygsregistret om ägaren eller innehavaren begär det.

Har å utrikes ort luftfartyg byggts för svensk räkning eller övergått i svensk ägo och äro de i 2 och 3 §§ för registrering angivna villkoren uppfyllda, må fartyget, / enlighet med bestämmelser som regeringen meddelar, för viss tid antecknas i ett särskilt bihang till luftfartygsregistret.

Om ett luftfartyg har byggts utomlands för svensk räkning eller om ett luftfartyg som finns utomlands har övergått tdl en svettsk ägare, får fartyget för viss tid antecknas i ett bihang till luftfartygsregistret, om förutsättningarna i 2 och 3 §§ är uppfyllda.

Il a§ Luftfartsverket för en förteckning över de utländska luftfartyg som innehas med nyttjanderätt av svenska brukare (br ukarf örte ckning).

Svenskt luftfartyg skall, när det nyttjas till luftfart, hava svenskt nationalitets- och registreringsbevis.

Utländskt luftfartyg skall vid luftfart inom svenskt område hava motsvarande bevis från främmande stat, tned vilken slutits överenskommelse om rätt till sådan luftfart.

Nyttjas luftfartyg jämlikt medgivande som avses i 1 kap. 2§ andra stycket, gäller vad regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, luftfartsverket föreskriver.

Ett svenskt luftfartyg skall ha svenskt nationalitets- och registreringsbevis när det används vid luftfart.

Ett utländskt luftfartyg skall ha motsvarande bevis från registreringsstaten vid luftfart inom svenskt område.

Om luftfartyg används på grund av medgivande enligt 1 kap. 2§ andra stycket, gäller de bestämmelser som meddelas av regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer.

Nuvarande lydelse

Luftfartyg, som är registrerat i främmande stat med vilken slutits överenskommelse om rätt till luftfart inom svenskt område, skall vid sådan luftfart vara tnärkt i enlighet med föreskrifterna i hemlandet.

Nyttjas luftfartyg jämlikt medgivande som avses i 1 kap. 2§ andra stycket, gäller varf regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, luftfarts verket föreskriver.

Föreslagen lydelse

Utländska luftfartyg skall vara märkta i enlighet med föreskrifterna i registreringsstaten vid luftfart inom svenskt område.

Om luftfartyg används på grund av medgivande enligt I kap. 2§ andra stycket, gäller de bestämittel-ser som meddelas av regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer.

TU 1985/86:6 Bil. 1

Luftfartyg skall, när det nyttjas till luftfart, vara luftvärdigt och miljövärdigt.

Ej må luftfartyg anses luftvärdigt, med mindre det är så konstruerat, byggt, utrustat och vid-tnakthållet samt äger sådana flygegenskaper, att säkerhetens krav äro tillgodosedda.

Ej må luftfartyg anses miljövärdigt med i7vndre det är konstruerat, byggt, utrustat och vidmakthållet så att luftfartyget ej vållar skada genom buller, luftförorening eller likartad störning. Närmare föreskrifter för tillämpningen av detta stycke meddelas av regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, av luftfartsverket.

Luftfartyg skall vara luftvärdiga och miljövärdiga när de används vid luftfart.

Ett luftfartyg anses luftvärdigt, om det är konstruerat, byggt, utrustat och hållet i stånd på ett sådant sätt samt har sådana flygegenskaper att säkerhetens krav är uppfyllda.

Ett luftfartyg anses miljövärdigt, om det är konstruerat, byggt, utrustat och hållet i stånd på ett sådant sätt att det inte orsakar skada genom buller eller luftförorening eller genom annan liknande störning.

Luftfartyg skall undergå besiktning enligt vad regeringen eller, efter regeringens betnyndigande, luftfartsverket föreskriver, så ock i övrigt med avseende å luftvärdigheten vara underkastat tillsyn av luftfartsverket.

Besiktning och tillsyn må enligt vad regeringen bestämmer av luftfartsverket uppdragas åt särskild sakkunnig eller myndighet inom eller utom riket.

Luftfartyg skall beträffande luftvärdigheten stå under tillsyn av luftfartsverket. Detsamma gäller tillbehör och reservdelar till luftfartyg och annan sådan utrustning för fartyg och ombordvarande som har betydelse för säkerheten.

Om regeringen föreskriver det, får luftfartsverket uppdra åt särskild sakkunnig att sköta besiktning och tillsyn.

Sedan luftfartyg vid besiktning eller annorledes funnits vara luftvärdigt, skall luftfartsverket utfärda bevis därom (luftvärdig-hetsbevis). Beviset må utfärdas för viss tid och begränsas tdl att avse luftfart av viss art eller inom visst område. Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, luftfartsverket äger föreskriva, att i beviset eller därvid fogad handUng skall angivas vad vid fartygets nyttjande skall iakttagas för att det skall anses luftvärdigt.

Luftvärdighetsbevis tnå förnyas, om fartyget finnes vara luftvärdigt enligt de krav som gälla då förnyelsen skall ske. Luftfartsverket äger ät sakkunnig eller myndighet som avses i 2 § andra stycket uppdraga att förnya luftvärdighetsbevis.

När ett luftfartyg har visats vara luftvärdigt, utfärdar luftfartsverket ett bevis om detta (luftvärdighets be v is). Beviset kan begränsas till att avse viss tid, v/55 luftfart eller luftfart inom visst område.

Ett luftvärdighetsbevis kan förnyas, om luftfartyget är luftvärdigt enligt de krav som gäller när förnyelsen skall ske.

Om regeringen föreskriver det, får luftfartsverket uppdra åt särskild sakkunnig att utfärda och förnya luftvärdighetsbevis.

Svenskt luftfartyg skall, när det nyttjas till luftfart, hava svenskt eller av luftfartsverket godkänt utländskt luftvärdighetsbevis.

Utländskt luftfartyg skall vid luftfart inom svenskt område hava luftvärdighetsbevis som i första stycket sägs eller i främmande stat utfärdat eller godkänt bevis som enligt överenskommelse med den staten skall erkännas här i riket.

Luftfartsverket tnå enligt vad regeringen bestämmer medgiva, att luftfartyg må nyttjas till luftfart utan hinder av vad i första och andra styckena sägs.

När ett svenskt luftfartyg används vid luftfart, skall det ha ett svenskt luftvärdighetsbevis eller ett utländskt sådant bevis som har godkänts av luftfartsverket.

Vid luftfart inom svenskt område skall utländska luftfartyg ha sådana luftvärdighetsbevis som anges i första stycket eller bevis som har utfärdats eller godkänts i en annan stat och som skall erkännas här i riket enligt avtal med den staten.

Om regeringen föreskriver det, kan luftfartsverket medge att ett luftfartyg/år användas vid luftfart, även om vdlkoren i denna paragraf inte är uppfyllda.

Nuvarande lydelse

se för luftvärdigheten, vare beviset, om ej luftfartsverket bestämmer annat, ogiltigt intdl dess fartyget förklarats luftvärdigt. Samma lag vare, där fartyget eller dess utrustning lidit skada som uppenbarligen är av betydelse för luftvärdigheten och skadan icke avhjälpts i den ordning luftfartsverket bestämmer.

Förekommer eljest omständighet som må antagas hava betydelse för luftvärdigheten, äger luftfartsverket förklara beviset ogiltigt intill dess fartyget förklarats luftvärdigt.

Är luftvärdighetsbevis ogiltigt, skall det på anmaning ofördröjligen avlämnas till luftfartsverket.

Föreslagen lydelse

av luftfartsverket föreskriven besiktning eller kontroll ej utförs, blir luftvärdighetsbeviset ogiltigt tUl dess fartyget förklaras luftvärdigt. Detsamma gäller, om fartyget eller utrustningen har skadats på ett sått som uppenbarligen har betydelse för luftvärdigheten. Luftfartsverket kan dock medge undantag från dessa bestämmelser.

Om det inträffar andra otnstän-digheter som kan antas ha betydelse för luftvärdigheten, kan luftfartsverket besluta att luftvärdighetsbeviset är ogiltigt till dess luftfartyget förklaras luftvärdigt.

Ett ogiltigt luftvärdighetsbevis skall efter anmaning genast avlämnas till luftfartsverket.

TU 1985/86:6 Bil. 1

Ägare av luftfartyg som nyttjas till luftfart eller, om annan i ägarens ställe brukar fartyget, denne skall vaka över fartygets luftvärdighet samt, i enlighet med bestämmelser som meddelas av luftfartsverket, så snart ske kan till verket anmäla omständighet av betydelse för luftvärdigheten, så ock i övrigt lämna för tillsynen nödiga upplysningar.

Den som äger ett luftfartyg som används vid luftfart eller, om fartyget inte används av ägaren, den som brukar det i hans ställe skall se tdl att fartyget är luftvärdigt. Ägaren eller brukaren skall därvid till luftfartsverket snarast anmäla sådant som har betydelse för luftvärdigheten och även i övrigt lämna de upplysningar som behövs för tillsynen.

För rätt att bygga luftfartyg eller å sådant fartyg utföra underhålls-, reparations- och ändringsarbeten må regeringen, där hänsyn till säkerheten kräver det, föreskriva att tillstånd erfordras av regeringen eller, efter regeringens betnyndigande, av luftfartsverket. Vad nu sagts skall äga motsvarande tillätnpning beträffande tillbehör och reservdelar till hiftfartyg.

10 a § Bestämmelserna i 2-9 §§ om luftvärdighet och luftvärdighetsbevis gälla i tillämpliga delar även miljövärdighet och miljövärdighetsbevis.

Om det krävs av säkerhetsskäl, får regeringen föreskriva att det behövs tillstånd för att bygga luftfartyg och tillverka tillbehör och reservdelar till dem och för att utföra underhålls-, reparations- och ändringsarbeten på fartyg, tillbehör och reservdelar. Frågan om tillstånd prövas av regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer.

ll§ Bestämmelserna i 2-9 §§ om luftvärdighet och luftvärdighetsbevis gäller i tillämpliga delar också i fråga om miljövärdighet och miljövärdighetsbevis.

Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, luftfartsverket meddelar föreskrifter om de villkor som, beträffande medborgarskap, ålder, skicklighet, lämplighet och i övrigt, skola gälla för behörighet att tjänstgöra å luftfartyg.

Endast den som har ett luftfartscertifikat, som är utfärdat eller godkänt i Sverige, är behörig att tjänstgöra som förare, navigatör eller flygmaskinist på ett luftfartyg.

Behörig enligt första stycket är också den som har ett luftfartscertifikat, som är utfärdat eller godkänt i en annan stat, om ett sådant certifikat enligt avtal med den staten skall erkännas i Sverige. För tjänstgöring på svenska luftfartyg i internationell trafik krävs dock ett sådant certifikat som anges i första stycket.

Luftfartsverket får bestämma att ett luftfartscertifikat, som i en annan stat har utfärdats för en svensk medborgare, inte gäller för luftfart inom svenskt område.

Den som å luftfartyg förrättar tjänst som avses i 4§ skall hava svenskt eller av luftfartsverket godkänt utländskt luftfartscertifikat eller i främmande stat utfärdat eller godkänt certifikat som enligt överenskommelse med den staten skall erkännas här I riket. I internationell luftfart skall dock den som förrättar sådan tjänst å svenskt fartyg hava svenskt eller av luftfartsverket godkänt utländskt certifikat.

När skäl äro därtill, äger luftfartsverket bestämma att certifikat, som för svensk medborgare utfärdats i främmande stat, ej må godtagas för luftfart inom svenskt område.

Luftfartsverket må enligt vad regeringen bestämmer meddela tillstånd att tjänstgöra å luftfartyg utan hinder av vad i första stycket första punkten sägs.

Den som vill genomgå utbildning för luftfartscertifikat skall ha elevtills tand.

Elevtillstånd utfärdas av luftfartsverket. Tillståndet gäller för viss tid. Det kan begränsas tdl att gälla under vissa förutsättningar.

Elevtillstånd får endast ges till den som med hänsyn till sin ålder, sitt hälsotillstånd, sina fysiska och psykiska förhållanden och sina persontiga förhållanden i övrigt kan anses lämplig att inneha certifikat. Vid prövningen skall beaktas om sökanden är känd för nykterhet och ordentlighet och om det kan antas att han kommer att visa det ansvar och omdöme som krävs av en certi-fikatsinnehavare.

För den som inte har elevtdl-stånd men som ändå kan anses uppfylla de krav som anges i tredje stycket får luftfartsverket medge undantag från kravet på sådant tillstånd.

Svenskt luftfartscertifikat må av luftfartsverket återkallas för viss tid, tills vidare eller för dess återstående giltighetstid, om innehavaren begår förseelse i tjänsten eller av betydelse för denna eller om han eljest icke uppfyller de villkor som gälla för tjänsten.

Förekommer anledning antaga att förhållande som avses i första stycket ärför handen, må luftfartsverket omedelbart sätta certifikatet ur kraft intill dess frågan om återkallelse prövats.

När certifikat blivit återkallat eller satt ur kraft, skall det ofördröjligen avlämnas till luftfartsverket.

För att ett luftfartscertifikat skall utfärdas eller utökas krävs att sökanden har gällande elevtillstånd, att han fortfarande uppfyller de krav som anges i 5 § tredje stycket och att han uppfyller för certifikat fastställda krav ifråga om ålder,' kunskaper, erfarenhet och skicklighet.

Elevtillstånd krävs inte, om luftfartsverket har medgett undantag enligt 5 §fiärde stycket eller om det i annat fall finns särskilda skäl.

Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, luftfartsverket äger, för utbildningsändamål eller eljest av särskild anledning, medgiva att luftfartyg må nyttjas till luftfart utan hinder av vad förut i detta kapitel är stadgat.

Ett luftfartscertifikat skall återkallas

1. om innehavaren i sin tjänstgö
ring har varit så påverkad av alko
holhaltiga drycker eller andra me
del att han inte har kunnat utföra
sina uppgifter på ett betryggande
sätt,

2. om innehavaren i sin tjänstgö
ring har gjort sig skyldig till grov
oaktsamhet eller har visat uppen
bar likgdtighet för andra männi
skors liv eller egendom,

3. om innehavaren genom att
upprepade gånger överträda de be
stämmelser som gäller för luftfar
ten i väsentlig mån har visat bris
tande vilja eller förmåga att rätta
sig efter bestämmelserna,

4. om innehavaren har grovt åsidosatt sina förpliktelser i något annat avseende som har väsentlig betydelse för fiygsäkerheten,

5. om innehavaren på grund av ett onyktert levnadssätt eller andra personliga förhållanden inte längre kan anses lämplig att inneha luftfartscertifikat,

6. om innehavarens förutsätt
ningar att fullgöra den tjänstgöring
som certifikatet avser har minskat

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse TU 1985/86:6

Bil. 1 5å väsentligt genom sjukdom eller skada eller av någon annan sådan orsak att han av flygsäkerhetsskäl inte längre bör inneha certifikat,

7. om innehavaren annars inte uppfyller fastställda krav i fråga om kunskaper, erfarenhet och skicklighet,

8. om innehavaren inte längre uppfyller de krav i fråga om fysisk och psykisk lämplighet som gäller för utfärdande av elevtillstånd,

9. om innehavaren inte rättar sig efter ett föreläggande att genotngå kontroll av att han kan förråtta den tjänst som certifikatet avser eller ett föreläggande att lämna intyg angående sin fysiska eller psykiska lämplighet som certifikatsinneha-vare.

Beslut om återkallelse gäller omedelbart, om inte annat förord-

10 § I fall som avses i 9§ första stycket 5—9 får certifikatet i stället för att återkallas begränsas till att gälla under vissa förutsättningar. Ett sådant beslut gäller omedelbart.

11§ Tdl grund för återkallelse på grund av brottslig gärning skall beträffande frågan om brott föreUgger läggas lagakraftvunnen dom eller åklagares beslut enligt 20 kap. 7§ rättegångsbalken eller motsvarande bestämmelse i en annan författning att underlåta åtal för brottet.

12 § Om det förekommer sannolika skäl att ett luftfartscertifikat kommer att återkallas eller begränsas, skall det försättas ur kraft i avvaktan på slutligt avgöratide i frågan. Ett beslut om försättande ur kraft gäller omedelbart.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse TU 1985/86:6

Bil. 1

13 §

Bestämmelserna i 9—}2§§ gäller också ifråga om elevtillstånd.

14 §

Om en ansökan angående luftfartscertifikat eller elevtdlstånd inte kan bifallas på grund av sökandens personliga förhållanden eller om ett Itiftfartscertifikat eller ett elevtillstånd återkallas med stöd av 9 § första stycket 1-5, skall en tid fastställas som skall förflyta innan luftfartscertifikat eller elevtillstånd får utfärdas. Tiden skall bestämmas till två år vid återkallelse enligt 9 § första stycket 1 eller 2 och till ett år i övriga fall. Om det finns synnerliga skäl, kan bestämmas kortare tid, dock lägst ett år vid återkallelse enligt 9 § första stycket 1 eller 2 och tre månader i övriga fall. Vid återkallelse räknas tiden från det behörigheten fråntogs innehavaren av certifikatet eller elevtillståndet.

En tid som har fastställts enligt första stycket får, sedan beslutet om fastställande av tiden har vunnit laga kraft, sättas ned om nya omständigheter inträffar eller framkommer och det finns synnerliga skäl för nedsättning. Det får dock ej bestämmas kortare tid än som anges i första stycket tredje meningen.

15 §

I sådana fall som avses i 9 § första stycket 3-5 skall innehavaren meddelas varning i stället för att certifikatet eller elevtillståndet återkallas eller begränsas, om varning av särskilda skäl kan anses vara en tillräcklig åtgärd.

Om det inte finns tillräckliga skäl för varning, skall luftfartsverket erinra innehavaren om de krav som gäller för certifikat eller elevtill-

stånd (erinran). Ett sådant beslut får inte överklagas.

16 § Ett luftfartscertifikat skall omhändertas, om innehavaren i sin tjänstgöring

1. har visat tydliga tecken på på
verkan av alkoholhaltiga drycker
eller andra medel, eller

2. har gjort sig skyldig till grov
oaktsamhet eller har visat uppen
bar likgiltighet för andra männi
skors liv eller egendom.

Ett certifikat får också omhändertas, om innehavaren på grund av sjukdom eller skada eller av någon annan sådan orsak inte kan fullgöra tjänsten på ett trafiksäkert sätt.

Certifikatet gäller inte när det är omhändertaget.

17§ Om ett luftfartscertifikat eller ett elevtillstånd har varit försatt ur kraft enhgt 12 § eller ett certifikat har varit omhändertaget enligt 16 § under minst så lång tid som skulle ha bestämts enligt 14 § första stycket, får återkallelse av certifikatet eller tillståndet underlåtas.

18 §

Innehavare av luftfartscertifikat är skyldiga att genomgå undersökningar och prov, som anordnas av den myndighet regeringen bestämmer. De är också skyldiga att anmäla sådana omständigheter som kan antas ha betydelse för behörigheten.

Om regeringen föreskriver det, får myitdigheten uppdra åt annan att genomföra proven.

19§ Bestätnmelserna 16-12 och 14 18 §§ skall tillämpas också i fråga om godkännande av utländska luftfartscertifikat.

Bil. 1

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse TU 1985/86:6

Bil. 1 Godkännandet får inte avse längre tid än det utländska certifikatets giltighetstid.

20 §

Om det behövs av hänsyn till fiygsäkerheten, får luftfartsverket besluta att innehavaren av ett luftfartscertifikat inte får fullgöra vissa uppgifter vid luftfart, om han inte har ett gällande bevis om att han uppfyller särskilda villkor (behörighetsbevis).

Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får föreskriva att andra medlemmar av besättningen på ett luftfartyg än de som anges i 3 § skall ha gällande behörighetsbevis.

Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer fastställer de krav sökanden av ett behörighetsbevis skall uppfylla i de avseenden som anges i 5 och 6 §§.

Bestämmelserna i 7—12 och 14— 18 §§ skall också tdlämpas i fråga om behörighetsbevis.

Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer meddelar föreskrifter angående godtagande i Sverige av utländska behörighetsbevis. Vad som föreskrivs i 18 § om skyldighet att genomgå undersökningar och prov gäller även innehavare av sådana bevis.

21 §
Luftfartsverket prövar, med de

undantag som anges i 22 §, frågor om luftfartscertifikat och elevtillstånd.

Om luftfartsverket finner anledning anta att någon på grund av ett onyktert levnadssätt inte bör ha certifikat, får verket höra socialnämnden.

22 §
Länsrätten prövar

1. frågor om återkallelse av luftfartscertifikat och elevtdlstånd samt frågor om varning,

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse TU 1985/86:6

Bil. 1

2. frågor om nedsättning av tid som bestämts av länsrätten enligt 14 § första stycket.

Frågor om omhändertagande av certifikat prövas av de myndigheter som regeringen bestämmer. Regeringen får också uppdra åt annan att pröva sådana frågor.

Frågor huruvida certifikat skall försättas ur kraft prövas av länsrätten, om certifikatet har otnhänder-tagits enligt 16 § första stycket eller om i annat fall fråga om återkallelse av certifikatet är anhängig vid länsrätten.

23 § Mål som avses i 22 § första stycket anhängiggörs genom ansökan.

. 24§ I mål om luftfartscertifikat och elevtdlstånd får rätten förelägga den enskilda parten att lämna

1. läkarintyg och andra intyg an
gående sin fysiska och psykiska
lämplighet,

2. bevis om att han har avlagt certifikatprov,

3. bevis om att han har genomgått certifikatkontroll.

Ett sådant föreläggande får överklagas endast i samband med ett överklagande av det beslut varigenom målet avgörs.

Rätten får, under den förutsättning som anges i 21 § andra stycket, höra socialnämnden.

25§ Om rätten i ett mål om återkallelse av luftfartscertifikat eller elevtdlstånd beslutar att återkallelse inte skall ske, får rätten meddela särskilda villkor för certifikatet eller besluta att ny personutredning skall göras vid en senare tidpunkt.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse '' 1985/86:6

Bil. 1 26§ I mål om luftfartscertifikat och elevtillstånd som prövas av länsrätten förs det allmännas talan av luftfartsverket.

27 §

Bestäi7imelserna i2l—26§§ skall tillämpas också ifråga om behörighetsbevis och om godkännande av utländska luftfartscertifikat.

28 §
Regeringen eller den myndighet

regeringen bestämmer får föreskriva eller i enskilda fall medge undantag från kravet på luftfartscertifikat i 3§ eller, av utbddiungsskäl eller annan särskild anledning, från föreskrivna krav på luftfartygs bemanning.

5 KAP.

Om luftfartygs befälhavare och Befälhavare på luftfartyg och
om tjänsten ombord tjänsten ombord

1§

Å svenskt luftfartyg skall, när det Ett svenskt luftfartyg skall ha be-

nyttjas till luftfart, finnas befälha- fälhavare när det anväitds vid luft-
vare, fart.

Befälhavaren äger högsta myn- Befälhavaren har den högsta

dighet ombord. myndigheten ombord.

2§

Befälhavaren skall vaka överfar- Befälhavaren skall övervaka att
tygets luftvärdighet ävensom tillse luftfartyget är luftvärdigt. Han
att fartyget är behörigen utrustat, skall se till att det är utrustat, be
bemannat och lastat satttt att luft- mannat och lastat på föreskrivet
färd jämväl i övrigt förberedes och sätt. Vidare skall han se till att luft-
genomföres i enlighet med gällande färden förbereds och genomförs i
bestämmelser. enlighet med gällande bestämmel
ser.

Vad i 3 kap. 7§ stadgas om skyl- BefcUhavaren har saini7ui skyl
dighet att anmäla omständighet av dighet att göra ani7tälan och lämna
betydelse för Itiftvärdigheten och i upplysningar som ägaren har enligt
övrigt lämna för tillsynen nödiga                                    3 kap. 7§.
upplysningar   äger   motsvarande
tillämpning   beträffande   befälha
varen.

Det åligger befälhavaren att hava uppsikt över fartyget och dess besättning samt passagerare och gods.

När så prövas nödigt, må befälhavaren tillfälligt ålägga medlem av besättningen att utföra annat arbete än det för vilket han anställts. Passagerare skall noggrant iakttaga vad befälhavaren föreskriver i fråga om ordningen ombord.

Befälhavaren må vägra att taga ombord och äger landsätta medlem av besättningen, passagerare och gods, när omständigheterna kräva det.

Befälhavaren får bestämma att medlemmar av besättningen tillfälligt skall arbeta med annat än det som deras anställning avser, om det är nödvändigt. Passagerarna skall rätta sig efter vad befälhavaren bestämmer om ordningen ombord.

Befälhavaren/år sätta i land eller vägra att ta ombord besättningsmedlemmar, passagerare och gods, när omständigheterna kräver det.

När det påkallas av hänsyn till luftfartygets säkerhet eller säkerhe-ten för ombordvarande person eller egendom eller för upprätthållande av lydnaden och ordningen ombord, äger befälhavaren bruka det våld och vidtaga de åtgärder / övrigt som kunna anses försvarliga med hänsyn till omständigheterna.

I fall som avses i första stycket skall medlem av besättningen utan särskild anmaning lämna befälhavaren det bistånd han behöver. Efter anmaning av befälhavaren äger även passagerare lämna sådant bistånd.

Om det till förebyggande av att luftfartygets säkerhet eller säkerheten för person eder egendom ombord äventyras är nödvändigt att

Om någon genom sitt uppträdande utgör en omedelbar fara för luftfartygets säkerhet eller för säkerheten ombord, får befälhavaren vidta de åtgärder mot denne som behövs för att avvärja faran.

För att genomföra dessa åtgärder får befälhavaren inte använda strängare medel än förhållandena kräver.

Befälhavaren bör i första hand försöka tala den som skapat faran till rätta genom upplysningar och anmaningar. Våld får tillgripas endast när andra medel Inte hjälper. Om våld tillgrips, skall den lindrigaste form användas som kan förväntas leda till det avsedda resultatet. Våld får Inte brukas längre än som är absolut nödvändigt.

Medlemmar av besättningen skall i fall som avses i första stycket lämna befälhavaren den hjälp han behöver. Passagerare får efter anmaning av befälhavaren lämna sådan hjälp. Om en åtgärd med hänsyn tid den föreliggande faran måste vidtas omedelbart, får besättningsmän och passagerare själva genomföra den utan anmaning av befälhavaren.

Nuvarande lydelse

åtgärd som avses i första stycket vidtages utan dröjsmål, äger tned-lem av besättningen och passagerare vidtaga åtgärden utan anmaning av befälhavaren.

Föreslagen lydelse

Besättningsmän och passagerare som lämnar hjälp eller annars vidtar åtgärd enligt fjärde stycket har satnma rätt som befälhavaren att bruka våld.

4a§ Har någon i fall som avses i 4§ gjort större våld än i varje fall är medgivet, skall han ändå inte dömas till ansvar, om omständigheterna var sådana att han svårligen kunde besinna sig. Om gärningen anses brottslig, får dömas till lindrigare straffan vad som annars är föreskrivet.

TU 1985/86:6 Bil. 1

Förövas å fartyget svårare brott, skall befälhavaren såvitt möjligt vidtaga för utredning i saken nödiga ätgärder, som ej utan våda kunna uppskjutas.

Befälhavaren skall, så långt omständigheterna medgiva, sörja för att den brottslige icke avviker och äger för sådant ändamål taga honom iförvar. Bestämmelserna i 4§ andra stycket äga motsvarande tillämpning. Den brottslige får ej utan eget samtycke hållas iförvar längre än till dess han kan överlämnas //// svensk polisman eller, utom riket, till behörig utländsk myndighet eller till svensk konsul.

Föremål som kan antagas äga betydelse för utredning otn brottet får befälhavaren taga iförvar. Befälhavaren skall tdlhandahålla po-lisi7ian eller myndighet som avses i andra stycket de upplysningar och de föremål /' hans besitttiing som kunna vara av betydelse för utredning om brottet.

Om itågot svårare brott begås ombord, skall befälhavaren om möjligt vidta de åtgärder 50/7i behövs för utredningen och som inte kan uppskjutas.

Befälhavaren skall om möjligt se till att gärningsmannen inte avviker och får omhänderta honom för att hindra det. I sådant fall gäller bestämmelserna i 4§. Gärningsmannen får inte utan sitt medgivande vara omhändertagen längre än till dess han kan överlämnas till en behörig svensk eller utländsk myndighet.

Befälhavaren får ta i förvar sådana föremål som kan ha betydelse för utredningen. Han skall till den myndighet som avses i andra stycket ge de upplysningar och överlämna de föremål som kan ha betydelse för utredningen.

Inträffar vid fartygets nyttjande olyckshändelse, som medför att någon avlider eller får allvarlig kroppsskada eller att betydande skada uppstår å fartyget eller egendom som icke befordras därmed, skall befälhavaren ofördröjligen sörja för att luftfartsverket underrättas om händelsen och snarast möjligt avgiva rapport till verket. Samma lag vare, när allvarlig fara för sådan händelse förelegat eller något inträffat som tyder på väsentligt fel hos fartyget eller markorganisationen.

Är befälhavaren ur stånd att uppfylla vad sålunda föreskrivits, skall det fullgöras av fartygets ägare eller, om annan i ägarens ställe brukade fartyget, av denne.

Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, luftfartsverket äger begränsa underrättelseplikten ävensom utsträcka den till att åvila jämväl medlem av besättningen, så ock föreskriva att underrättelse skall givas även annan än luftfartsverket.

Inträffar det en olyckshändelse vid användningen av ett luftfartyg och medför olyckan att någon avlider, att någon blir allvarligt skadad, att fartyget får betydande skada eller att egendom som inte transporteras med fartyget får betydande skada, skall befälhavaren rapportera det inträffade. Han skall också rapportera, när det har funnits någon allvarlig fara för att en sådan olycka skulle inträffa eller när något har hänt som tyder på ett väsentligt fel hos fartyget eller markorganisationen.

Om befälhavaren inte kan fullgöra dessa skyldigheter, skall fartygets ägare eller brukare göra det.

Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmerfår begränsa underrättelseskyldigheten och får besluta att den skall gälla också för medlemmar av besättningen.

Nuvarande lydelse

Ej må någon göra tjänst ombord, därest han på grund av påverkan av starka drycker eller and.-a stimulerande eller bedövande ämnen eller till följd av sjukdom eller utträttning eller av annan sådan orsak icke kan på betryggande sätt fullgöra vad honom åligger.

Föreslagen lydelse

Den får inte tjänstgöra ombord som på grund av sjukdom, uttrött-ning, påverkan av alkoholhaltiga drycker eller andra medel eller av andra sådana skäl inte kan fullgöra sina uppgifter på ett betryggande sätt.

TU 1985/86:6 Bil. 1

Flygplats så ock annan anläggning för luftfarten skall uppfylla säkerhetens krav.

Närmare bestämmelser om inrättande samt om underhåll och drift av sådan anläggning och om tillsyn därå meddelas av regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, av luftfartsverket.

Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, luftfartsverket äger bestämma huruvida och under vilka förutsättningar, utan intrång i enskild rätt, sjö eller annat område må nyttjas för luftfartygs landning och uppstigning utan att hava sär-skdt inrättats för äitdamålet.

Flygplatser och andra anläggningar för luftfarten skall uppfylla säkerhetens krav.

Befattningshavare, som fullgör säkerhets- och ordningstjänst vid en allmän fiygplats eller vid godkänd enskild flygplats, får från flygplatsområdet avvisa den som stör ordningen eller uppför sig så att han äventyrar luftfartens säkerhet.

I fråga om användande för start och landning av områden, som inte har inrättats för sådana ändamål, gäller de föreskrifter som meddelas av regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer.

Den myndighet so/n i enlighet med vad regeringen bestämmer utövar tillsyn över allmänna flygplatser och utrustningen där skall ges tillträde till anläggningen för att utöva tillsynen.

Åsidosätter innehavare av tillstånd i väsentlig mån för verksamheten gällande föreskrifter eller måste del antagas att han år oförmögen att behörigen fullgöra sina förpliktelser med avseende å anläggningen och dess drift, må regeringen återkalla tillståndet.

Om en tillståndshavare i väsentlig mån åsidosätter föreskrifterna för verksamheten, får regeringen återkalla tillståndet. Detsamma gäller, om det måste antas att tillståndshavaren inte kan fullgöra sina förpliktelser i fråga om anläggningen och dess drift.

Om tillståndet har meddelats av annan myndighet än regeringen får också denna myndighet återkalla tillståndet.

Regeringen äger bestämma, att för inrättande och drift av annan anläggning för luftfarten än allmän flygplats erfordras tillstånd av regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, av luftfartsverket.

Villkoren bestämmas av regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, av luftfartsverket.

8§

Andra äUslånd

Regeringen får föreskriva att det krävs tillstånd för att inrätta och driva även andra anläggningar för luftfarten än allmänna flygplatser. Frågor om tillstånd och om villkoren för delta prövas av regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer.

Allmän flygplats så ock annan anläggning för luftfarten som regeringen bestämmer skall, innan den tages i bruk, godkännas i den ordning regeringen förordnar. Vid godkännandet skola knytas erforderliga villkor.

Där fastställda villkor i väsentlig mån åsidosättas eller anläggningen eljest, till följd av ändrade bestämmelser eller annan omständighet, icke uppfyller de krav som gälla för sådan anläggning, ankomtner på den myndighet som meddelat godkännandet att återkalla det.

Förekommer omständighet som kan i7tedföra att kraven för godkännande ej längre äro uppfyllda, åligger det anläggningens innehavare att så snart ske kan göra anmälan därom till luftfartsverket. Är omständigheten av beskaffenhet att medföra fara vid anläggningens begagnande, skall innehavaren, utan att avvakta vederbörande myndighets beslut, vidtaga de åtgärder som påkallas för att hindra att anläggningen eller den del därav, varom fråga är, vidare användes.

Allmänna fiygplatser får inte tas i bruk innan de har godkänts av den myndighet regeringen bestämmer. Regeringen får föreskriva att detsamma skall gälla ifråga om andra anläggningar för luftfarten. 1 samband med godkännandet skall fastställas de villkor som behövs.

Om villkoren åsidosätts i väsentlig män, skall godkännandet återkallas av den myndighet som har i7teddelat det. Detta gäller också, om anläggningen annars inte uppfyller de krav som gäller för sådana anläggningar.

Anläggningens innehavare skall anmäla om något inträffar som medför att kraven för godkännande inte längre är uppfyllda. Om det krävs av säkerhetsskäl, skall han se till att anläggningen inte används.

Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, luftfartsverket äger meddela bestämmelser som, utan att avsevärt men tillskyndas ägare av mark eller innehavare av särskild rätt därtill, äro ägnade att förebygga att märken, belysningsanläggningar eller andra inrättningar så anordnas, att trafiksäkerheten utsattes för fara. Regeringen äger föreskriva vdka åtgärder som må vidtagas, därest sådana bestämmelser överträdas.

Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får beträffande märken, belysning och andra anordningar meddela föreskrifter som syftar till att förebygga fara för trafiksäkerheten. Föreskrifterna får dock inte innebära något avsevärt men för markägarna eller dem som har särskild rätt till marken.

Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmerfår föreskriva åtgärder, som kan vidtas när föreskrifter enligt första stycket åsidosätts.

Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, luftfartsverket äger fastställa villkor för behörighet att inom markorganisationen eller eljest, annorstädes än å luftfartyg, förrätta tjänst varav trafiksäkerheten är beroende, så ock meddela bestämmelser om certifikat för sådan tjänst.

Tjänstgöring som flygledare i flygtrafikledningstjänst, flygtekniker eller flygklarerare får fullgöras bara av den som har gällande certifikat. Certifikatet skall vara utfärdat eller godkänt i Sverige. Ifråga om certifikat gäller bestämmelserna i4 kap. 4-19 och21-28§§.

Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får föreskriva att andra som fullgör tjänst inom markorganisationen eller annan tjänst av betydelse för säkerheten än som avses i 4 kap. skall ha behörighetsbevis. Bestämmelserna i 4 kap. 20§ tredje och fjärde

Luftfart i regelbunden trafik (linjefart) i förvärvssyfte må ej utövas här i riket utan tillstånd av regeringen.

För annan luftfart i förvärvssyfte inom riket erfordras tillstånd av regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, av luftfartsverket. Regeringen må dock bestämma, att sådan luftfart med hänsyn till dess art eller ringa omfattning må utövas utan tillstånd.

Regeringen äger föreskriva, att tillstånd av luftfartsverket erfordras för luftfart som avser utbildning, för flyguppvisning eller flygtävling samt för annan luftfartsverksamhet av särskild art, ändå att verksamheten icke äger rum i förvärvssyfte.

Luftfart i förvärvssyfte får inte utövas här i riket utan tillstånd av regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer.

Regeringen får dock föreskriva att annan luftfart i förvärvssyfte än luftfart i regelbunden trafik (linjefart) får utövas utan tillstånd, om det är lämpligt med hänsyn till luftfartens art eller omfattning.

Regeringen/år föreskriva att det krävs tillstånd för att driva skola med utbildning för certifikat och för att utöva luftfart som avser utbildning, även om verksamheten inte äger rum i förvärvssyfte. Detsamma gäller i fråga om fiygupp-visningar, fiygtävlingar och annan luftfartsverksamhet av särskild art. Frågor om sådana tillstånd prövas av den myndighet regeringen bestämmer. Om regeringen bestämmer det, får myndigheten uppdra åt annan att göra prövningen.

Såvitt angår befordran av passagerare eller gods allenast från ort till annan inom riket eller annan inrikes fart, må tillstånd meddelas endast svenska staten, svensk kommun eller annan sådan menighet, svensk medborgare eller svenskt dödsbo, svenskt aktiebolag, vars aktiebrev äro ställda tdl viss man, ävensom svenskt handelsbolag, vari ej finnes utländsk bolagsman, samt förening, annat samfund, stiftelse eller annan sådan inrättning här i riket, såframt styrelsens samtliga medlemmar äro svenska medborgare. Tillstånd må dock icke meddelas aktiebolag, med mindre dess aktier till ett kapitalvärde och ett röstvärde av minst två tredjedelar tillkomma den, åt vilken tillstånd enligt denna paragraf må meddelas; är denne svenskt aktiebolag, skall det svenska inflytandet däri vara säkerställt i samma omfattning som i det tillståndssökande bolaget.

Äro de sålunda uppställda förutsättningarna ej längre för handen, vare tillståndet förfallet, där icke rättelse sker inom tid, som bestämmes av den myndighet vilken meddelat tillståndet.

Regeringen eller, efter regeringens bemytidigande, luftfartsverket äger 17-iedgiva undantag från vad i denna paragraf stadgas, när särskilda skäl äro därtill.

Tillstånd till luftfart i inrikes trafikfar ges endast till

1. svenska staten,

2. svenska kommuner eller lands
tingskommuner,

3. svenska medborgare eller
dödsbon,

4. svenska handelsbolag, som inte har någon utländsk bolagsman,

5. svenska föreningar, samfund eller stiftelser, som inte har någon utländsk medborgare i styrelsen,

6. svenska aktiebolag, om aktierna i bolaget är ställda tdl viss man och till ett kapitalvärde och ett röstvärde av minst två tredjedelar ägs av någon som kan få tillstånd enligt denna paragraf.

Om ägaren till ett aktiebolag som ansöker om tillstånd enligt denna paragraf år ett annat aktiebolag, skall vad som sägs i första stycket 6 också gälla det bolaget.

Tillstånd till luftfart med svenskt luftfartyg i förvärvssyfte mellan Sverige och utlandet som inte är linjefart får ges endast tdl den som uppfyller kraven enligt första och andra styckena.

Ett tillstånd förfaller, om kraven i första och andra styckena inte längre är uppfyllda och rättelse inte sker inom den tid som bestäms av den myndighet som har meddelat fillståndet.

Regeringen eller den myndighet regeringeti bestämmer får medge undantag från denna paragraf, om det finns särskilda skäl.

Vid meddelande av tillstånd skola bestämmas de villkor som finnas erforderliga. Ankommer det på regeringen att giva tillståndet, må regeringen förordna luftfartsverket att i särskilda avseenden bestämtna villkoren.

Tillståndet tnå begränsas till viss tid och lösningsrätt förbehållas kronan.

När tillstånd meddelas, får vdl-kor föreskrivas för tillståndet. Om tillståndet meddelas av regeringen, får sådana villkor föreskrivas av den myndighet regeringen bestäm-

Tillståndet får tidsbegränsas. Rätt till inlösen kan förbehållas staten.

En utlänning eller ett utländskt företag, som driver verksamhet i Sverige med stöd av ett tillstånd enligt denna lag, skall ha en här bosatt föreståndare, som är ansvarig för verksamheten.

Har regeringen genom övereits-kommelse med främmande stat medgivit luftfart inom svenskt område, vare, där regeringen 5å be-stäinmer, särskilt tillstånd enligt detta kapitel ej behövligt. Regeringen t7iå i sådant fall förordna luftfartsverket att i7ieddela de närmare bestämmelser sotn finnas erforderliga.

Om regeringen genom ett avtal med en främmande stat eller en internationell organisation medger att luftfart får äga rum inom svenskt oitiråde, kan regeringen besluta att något tillstånd inte krävs enligt detta kapitel. Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får föreskriva de villkor för luftfarten som behövs.

I fråga om den verksamhet som utlänning eller ett utländskt företag driver i Sverige med stöd av ett avtal gäller bestämmelsen i 4 § tredje stycket.

När allmän ordning och säkerhet kräver det, må luftfartyg anmanas att landa. Anmaningen skall ofördröjligen efterkommas. Har annan anvisning ej givits, skall fartyget landa på närmaste allmänna flygplats inom riket, å vilken landning är möjlig. Inkommer luftfartyg i område, där luftfart enligt 1 kap. 3§ är förbjuden, skall det omedelbart lämna området och anmälan om vad som inträffat göras på snabbaste sätt. Fartyget skall, om annan anvisning ej givits, så snart ske kan landa såsom nyss sagts.

Eftersattes vad sålunda är stadgat, må fartygets färd hindras med

När det krävs av hänsyn tdl allmän ordning och säkerhet, får ett luftfartyg anmanas att landa. Fartyget skall då landa på den plats som anvisas. Om ingen anvisning lämnas, skall landningen ske på närmaste allmänna eller godkända enskilda flygplats inom riket som är lämptig.

Ett luftfartyg, som utan tillstånd kommer in i ett sådant område som avses i 1 kap. 3§, skall omedelbart lämna området. Det inträffade skall snarast anmälas. Om ingen annan anvisning lämnas, skall fartyget snarast möjhgt landa enligt vad som sägs i första stycket.

Om fartyget bryter mot bestämmelserna i första och andra stycke-

Nuvarande lydelse

erforderliga medel.

Regeringen eller den regeringen bemyndigar bestämmer vem som äger utöva befogenhet varom i första eller andra stycket sägs samt meddelar närmare föreskrifter om tillämpningen i övrigt av vad där stadgas.

Föreslagen lydelse

na, får den fortsatta färden hindras.

Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer föreskriver vem som får besluta om åtgärder enligt denna paragraf och får meddela ytterhgare föreskrifter ( de avseenden som avses i paragrafen.

TU 1985/86:6 Bil. 1

Krigsmateriel må icke utan medgivande av regeringen eller den regeringen bemyndigar befordras med hiftfartyg. Vad i denna lag skall förstås med krigsmateriel bestämmer regeringen.

Regeringen eller den regeringen bemyndigar äger att av hänsyn till allmän ordning och säkerhet/drt/M-da befordran med luftfartyg av annat gods än krigsmateriel eller meddela närmare bestämmelser om sådan befordran.

Regeringen eller den regeringen bemyndigar äger ock bestämma, huruvida och imder vilka villkor fo-tograftapparat må medföras och brukas å luftfartyg inom svenskt område.

Krigsmateriel/år inte transporteras med luftfartyg utan tillstånd av regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer.

Om det krävs av hänsyn till allmän ordning och säkerhet,/år regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer förbjuda transporter med luftfartyg av annat gods än krigsmateriel.

4a§

Fotografering får inte utan tillstånd av överbefälhavaren ske från luftfartyg i linjefart inom sådana restriktionsområden som bestämts av regeringen enligt I kap. 3 § första stycket första meningen.

Från andra luftfartyg får fotografering inte i något fall ske utan tdlstånd. Frågan om tillstånd prövas beträffande fotografering för kartläggning av regeringen och i övriga fall av överbefälhavaren.

Bestämmelserna i denna paragraf gäller inte fotografering för statens lantmäteriverk.

4b§ Kameror får utan tillstånd medföras inom riket på sådana luftfar-

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse TU 1985/86:6

Bil. 1 tyg som anges i 4a§ första stycket och på luftfartyg som används vid fotografering för statens lantmäteriverk.

Kameror får medföras på andra luftfartyg bara om tillstånd har meddelats tdl fotografering eller om de förvaras så att de inte kan användas under flygningen. Befälhavaren skall se tdl att dessa föreskrifter iakttas.

5§
Såvitt ej i denna lag eller eljest I den mån annat inte särskilt fö-

förordnas annat, bestämmer rege- reskrivs i denna lag, meddelar regeringen eller, efter regeringens be- ringen eller den myndighet rege-myndigande, luftfartsverket vilka ringen bestämmer föreskrifter om fartygshandlingar som skola finnas fartygshandlingar. för luftfartyg, huruvida de skola medföras ombord samt huru de skola upprättas, föras och förvaras.

6§
Ej må någon förvägras att taga Om någon för att kunna ta till

del av innehållet i fartygshandling- vara sin rätt behöver ta del av inne-
ar, såvitt hans rätt är beroende där- hållet i en fartygshandling, skall
av. han få det.

I det allmännas verksamhet gäller i stället bestämmelserna i tryckfrihetsförordningen och sekretesslagen (1980:100).

7§

Angående skyldighet för den som Regeringen eller den myndighet

förrättar tjänst å luftfartyg att med- regeringen bestämmer meddelar

föra luftfartscertifikat eller annan föreskrifter om skyldighet för dem

handling förordnar regeringen el- som tjänstgör ombord på luftfartyg

ler, efter regeringens bemyndi- att medföra luftfartscertifikat och

gande, luftfartsverket. andra handlingar.

8§
Luftfartsverket må, där så prö- Om det behövs; får luftfartsver-

vas nödigt, visitera luftfartyg samt ket visitera luftfartyg och granska granska fartygshandlingarna och de fartygshandlingarna och de andra handlingar som skola medföras av handlingar som skall finnas om-dem som förrätta tjänst å fartyget. bord.

9§
Om vad vid luftfärd skall iaktta- Det finns särskilda bestämmelser

gas i hälsovårds-, pass-, tull- och om vad som skall iakttas vid luft-

Vad i detta kapitel stadgas gäller befordran med luftfartyg av passagerare, resgods eller gods, vdken utföres mot vederlag eller av lufttrafikföretag verkställes vederlags-fritt.

I detta kapitel förstås med Warszawakonventionen den i Warszawa den 12 oktober 1929 undertecknade och genom det i Haag den 28 september 1955 avslutade protokollet reviderade konventionen om internationell luftbefordran samt med Guadalajarakonven-tionen den i Guadalajara den 18 september 1961 undertecknade konventionen om internationell luftbefordran som utföres av annan än den avtalsslutande fraktföraren.

Detta kapitel gäller transporter med luftfartyg av passagerare, resgods eller gods som utförs av lufttrafikföretag. Kapitlet gäller också om sådana transporter utförs av andra mot ersättning.

Nuvarande lydelse

b) där avgångsorten och bestämmelseorten äro belägna i samma stat och en eller flera mellanlandningar avses skola äga rum i annan stat, uppgift å platsen för minst en sådan mellanlandning; samt

c) meddelande att befordringen kan vara underkastad Warszawakonventionen eller lag av motsvarande innehåll och att konventionen eller lagen i regel begränsar fraktförarens ansvarighet i fråga om skada på person liksom då resgods förkommer, minskas eller skadas.

Biljetten skall, där ej annat styrkes, gälla såsom bevis om befordringsavtalets slutande och om villkoren för befordringen.

Är biljett ej utfärdad, har den ej föreskrivet innehåll eller har den förkommit, skall befordringsavtalet ändock gälla och vara underkastat bestämmelserna i detta kapitel. Har passageraren med fraktförarens samtycke gått ombord å luftfartyg utan att biljett utfärdats eller innehåller biljetten icke meddelande sotn avses i första stycket under c), äger fraktföraren dock icke åberopa sådan begränsning av ansvarigheten som stadgas / 22 §.

Föreslagen lydelse

b) uppgift, tiär avgångs- och be
stämmelseorten tigger i samma stat
och eri eller flera mellanlandningar
skall ske i en annan stat, om platsen
för minst en sådan mellanlandning,

c) ett meddelande om att
Warszawakonventionen eller en lag
med motsvarande bestämmelser
kan gälla för transporten och att
konventionen eller lagen i regel be
gränsar fraktförarens ansvar för
personskador och för skador ge
nom att resgods kommer bort,
minskas eller skadas.

Om inte annat styrks, gäller biljetten som bevis om att ett transportavtal har träffats och om villkoren för transporten.

Transportavtalet skall gälla och bestämmelserna i detta kapitel skall tillämpas, även om någon biljett inte har utfärdats, om en utfärdad biljett inte har föreskrivet innehåll eller om biljetten har kommit bort. Om passageraren med fraktförarens samtycke har gått ombord på Ittftfartyget utan att någon biljett har utfärdats eller om en utfärdad biljett saknar ett meddelande enligt första stycket c), får fraktföraren dock inte åberopa ansvarsbegränsningen enligt 22 §.

TU 1985/86:6 Bil. 1

Vid befordran av inskrivet resgods skall utfärdas resgodsbevis. Har beviset ej fogats vid biljett som uppfyller föreskrifterna i 3 § första stycket eller intagits i sådan biljett, skall det innehålla:

a) uppgift å avgångsort och bestämmelseort;

c) meddelande att befordringen kan vara underkastad Warszawa-

För transporter av inskrivet resgods skall resgodsbevis utfärdas. Ett resgodsbevis, som inte har fogats //// eller tagits in i en biljett som uppfyller kraven i 3§ första stycket, skall innehålla

a) uppgift om avgångs- och bestämmelseorten,

b) uppgift, när avgångs- och bestämmelseorten ligger i samma stat och en eller flera mellanlandningar skall ske i en annan stat, om platsen för minst en sådan mellanlandning,

c) ett meddelande om att
Warszawakonventionen eller en lag

Nuvarande lydelse

konventionen eller lag av motsvarande innehåll och att konventionen eller lagen i regel begränsar fraktförarens ansvarighet då resgods förkommer, minskas eller skadas.

Resgodsbeviset skall, där ej annat styrkes, gälla såsom bevis om resgodsets inskrivning och om villkoren för befordringen.

Är resgodsbevis ej utfärdat, har det ej föreskrivet innehåll eller har det förkommit, skall befordringsavtalet ändock gälla och vara underkastat bestämmelserna i detta kapitel. Har fraktföraren mottagit resgodset i sin vård utan att resgodsbevis utfärdats eller innehåller, ifall då beviset icke fogats vid eller intagits i biljett som uppfyller föreskrifterna i 3 § första stycket under c), beviset ej meddelande som avses i första stycket under c) av förevarande paragraf, äger fraktföraren dock icke åberopa sådan begränsning av ansvarigheten som stadgas i 22§ andra stycket.

Föreslagen lydelse

med motsvarande bestämmelser kan gälla för transporten och att konventionen eller lagen i regel begränsar fraktförarens ansvar för skador genom att resgods kommer bort, minskas eller skadas.

Om inte annat styrks, gäller resgodsbeviset som bevis om att resgodset har skrivits in och om villkoren för transporten.

Transportavtalet skall gäUa och bestämmelserna i detta kapitel skall tillämpas, även om något resgodsbevis inte har utfärdats, om ett utfärdat bevis inte har föreskrivet innehåll eller om beviset har kommit bort. Om fraktföraren har tagit emot resgodset i sin vård utan att något resgodsbevis har utfärdats får fraktföraren dock inte åberopa ansvarsbegränsningen enligt 22 § andra stycket. Detsamma gäller om ett utfärdat bevis, som inte har fogats till eller tagits in i en biljett som uppfyller kraven i 3§ första stycket c), saknar meddelande enligt första stycket c).

TU 1985/86:6 Bil. 1

Vid befordran av gods äger fraktföraren fordra, att avsändaren upprättar och avlämnar en befordrings-handling, betecknad f\ygfraktsede\. Avsändaren äger fordra, att sådan handling mottages av fraktföraren.

Är flygfraktsedel ej utfärdad, har den ej föreskrivet innehåll eller har den förkommit, skall befordringsavtalet ändock gälla och, med det undaiuag som följer av 9§, vara underkastat bestämmelserna i detta kapitel.

För godstransporter kan fraktföraren kräva att avsändaren upprättar och lämnar en flygfraktsedel. Avsändaren/år Ärå va att fraktföraren tar emot en sådan handling.

Transportavtalet skall gälla och bestämmelserna i detta kapitel med det undantag som följer av9§ skall tdlämpas, även om någon flygfraktsedel inte har utfärdats, om en utfärdad fraktsedel inte har föreskrivet innehåll eller om fraktsedeln har kommit bort.

Nuvarande lydelse

avsändaren. Det andra exemplaret skall betecknas "för mottagaren"; det undertecknas av avsändaren och fraktföraren samt åtföljer godset. Det tredje exemplaret undertecknas av fraktföraren och åter-ställes av honom till avsändaren efter godsets mottagande.

Fraktförarens underskrift skall tecknas innan godset tages ombord å luftfartyget; den kan ersättas med stämpel. Avsändarens underskrift kan vara tryckt eller ersättas med stämpel.

Har fraktföraren på avsändarens begäran upprättat flygfraktsedeln, anses han, där ej antiat styrkes, hava handlat för avsändarens räkning.

Föreslagen lydelse

emplar 2 förses med beteckningen "för mottagaren", undertecknas av avsändaren och fraktföraren och följer med godset. Exemplar 3 undertecknas av fraktföraren och lämnas till avsändaren när fraktföraren har tagit emot godset. Fraktföraren skall skriva under fraktsedlarna innan godset tas ombord.

Avsändarens underskrift kan vara tryckt. Såväl fraktförarens som avsändarens underskrift kan ersättas med en stämpel.

Om inte annat visas, anses fraktföraren handla för avsändarens räkning, om han på dennes begäran upprättar flygfraktsedeln.

TU 1985/86:6 Bil. 1

Flygfraktsedeln skall innehålla:

a) uppgift å avgångsort och bestämmelseort;

c) meddelande att befordringen
kan vara underkastad Warszawa
konventionen eller lag av motsva
rande innehåll och att konven
tionen eller lagen i regel begränsar
fraktförarens ansvarighet då gods
förkommer, minskas eller skadas.

Flygfraktsedeln skall innehålla

a) uppgift om avgångs- och bestämmelseorten,

b) uppgift, när avgångs- och bestämmelseorten ligger i samma stat och en eller flera mellanlandningar skall ske i en annan stat, om platsen för minst en sådan mellanlandning,

c) ett meddelande om att
Warszawakonventionen eller en lag
med motsvarande bestämmelser
kan gälla för transporten och att
konventionen eller lagen i regel be
gränsar fraktförarens ansvar för
skador genom att gods kottimer
bort, minskas eller skadas.

Flygfraktsedeln skall, där ej annat styrkes, gälla såsom bevis om avtalets slutande, om mottagandet av godset och om villkoren för befordringen.

Vad i flygfraktsedeln uppgives angående godsets vikt, mått, förpackning och stycketal skall, där ej annat styrkes, äga vitsord. Annan uppgift i flygfraktsedeln om godsets myckenhet eller rymd samt uppgift i densamma om godsets tillstånd äga däremot ej vitsord mot fraktföraren, med mindre han i avsändarens närvaro undersökt uppgiften och tecknat intyg därom å flygfraktsedeln eller ock uppgiften avser godsets synliga tillstånd.

Om inte annat styrks, gäller flygfraktsedeln som bevis om att ett avtal har träffats, om att godset har tagits emot och om villkoren för transporten.

Flygfraktsedelns uppgifter om godsets vikt, mätt och förpackning och om antalet kolli gäller, om inte annat v;5a5. Andra uppgifter i fraktsedeln om godsets mängd eller volym eller om godsets tillstånd gäller mot fraktföraren bara om han på flygfraktsedeln intygar, att han har kontrollerat uppgifterna i avsändarens närvaro, eller om uppgifterna avser godsets synliga tillstånd.

Rätt att förfoga över godset och godsets utlämnande

Mot uppfyllande av sina förpliktelser på grund av befordringsavtalet äger avsändaren, där det kan ske utan skada för fraktföraren eller annan avsändare, förfoga över godset genom att återtaga det å avgångs- eller bestämmelseflygplatsen, stoppa det vid landning under resan, låta på bestämmelseorten eller under resan utlämna det till annan än den i flygfraktsedeln an-

Rätt att förfoga över godset m.m.

12§

.Om avsändaren uppfyller sina förpliktelser entigt transportavtalet, kan han återta godset på avgångs- eller bestämmelseflygplatsen eller stoppa det vid landning under resan. Detta gäller dock inte, om åtgärden medför skada för fraktföraren eller någon annan avsändare.

Under samma förutsättningar kan avsändaren bestämma att god-

Nuvarande lydelse

givne mottagaren eller begära dess återsändande till avgångsflygplatsen. Avsändaren skall dock gälda kostnad som uppkommer därav. Kan avsändarens order ej verkställas, skall fraktföraren omedelbart underrätta honom därom.

Utför fraktföraren avsändarens order utan att det till denne avlämnade exemplaret av flygfraktsedeln företes, är fraktföraren ansvarig för skada, som därigenom tillskyndas rätte innehavaren av flygfraktsedeln, fraktföraren obetaget att söka sitt åter av avsändaren.

Avsändarens rätt upphör, då mottagarens rätt inträder efter vad i 13 § stadgas. Vägrar mottagaren att mottaga fraktsedeln eller godset eller år han icke att träffa, går rätten att förfoga över godset åter till avsändaren.

Föreslagen lydelse

set under resan eller på bestämmelseorten skall lämnas ut till någon annan än den som är angiven som mottagare på flygfraktsedeln eller begära att det skickas tillbaka till avgångsflygplatsen.

Avsändaren skall ersätta de extra kostnader som uppkommer genom en åtgärd enligt denna paragraf

Om avsändarens order inte kan verkställas, skall fraktföraren omedelbart underrätta denne.

Om fraktföraren verkställer avsändarens order utan att dennes exemplar av flygfraktsedeln visas upp. ansvarar fraktföraren för de skador som därigenom uppstår för fraktsedelns rätte innehavare. Den ersättning som fraktföraren måste utge kan han kräva åter av avsändaren.

Avsändarens rätt upphör, när mottagaren får rätt att förfoga över godset enligt bestämmelserna i 13 §. Om mottagaren vägrar att ta emot flygfrakisedeln eller godset eller om han inte är anträffbar, får avsändaren åter rått att förfoga över godset.

TU 1985/86:6 Bil. 1

Når godset framkommit till bestämmelseorten, äger mottagaren, där ej annat föranledes av vad i 12 § stadgas, av fraktföraren utfå flyg-fraktsedeln och godset, därest han gäldar vad denne äger fordra och i övrigt fullgör de befordringsvillkor som angivits i flygfraktsedeln.

Där ej annat avtalats, skall fraktföraren, så snart godset framkommit, underrätta mottagaren därom.

Om inte annat följer av 12 §, har mottagaren rätt all av fraktföraren få ut flygfraktsedeln och godset när detta har kommit fram tili bestämmelseorten. Detta gäller dock endast om han betalar vad fraktföraren har rätt att fordra och uppfyller flygfraktsedelns villkor för transporten.

Om inte något annat har avtalats, skall fraktföraren genast underrätta mottagaren når godset har kommit fram.

Avsändaren är pliktig att lämna de upplysningar och att vid flygfraktsedeln foga de handlingar, som erfordras för att tull-, accis- och ordningsföreskrifter må kunna fullgöras före godsets avlämnande till mottagaren. Tillskyndas fraktföraren skada till följd av att sådan upplysning eller handling saknas eller är oriktig eller ofullständig, är avsändaren pliktig att ersätta skadan, utan så är att fel eller försummelse tigger fraktföraren eller hans folk tid last.

Fraktföraren är icke pliktig att undersöka, om dessa upplysningar och handlingar äro riktiga eller fullständiga.

Avsändaren skaU lämna de upplysningar och till flygfraktsedeln foga de handlingar som behövs för att skyldigheter enligt tull-, accis-och ordningsföreskrifter skall kunna fullgöras innan godset avlämnas till mottagaren. Avsändaren skall ersätta de skador som uppstår för fraktföraren på grund av att sådana upplysningar eller handlingar saknas eller är oriktiga eller ofullständiga. Detta gäller dock inte om fraktföraren, någon av dennes anställda eller någon som denne har anlitat har gjort sig skyldig till fel eller försummelser.

Fraktföraren är inte skyldig att undersöka om upplysningarna och handlingarna är riktiga och fullständiga.

17§

Fraktförarens ansvarighet

Såvitt ej annat följer av vad nedan stadgas är fraktföraren ansvarig för personskada, vilken drabbar passagerare till följd av händelse som inträffar ombord å luftfartyget eller i samband med att han går ombord å fartyget eller lämnar detta. Skadeståndet skall bestämmas enligt de i strafflagen stadgade grunderna.

Fraktförarens ansvar

Fraktföraren ansvarar för sådana personskador som drabbar passagerare till följd av händelser som inträffar ombord på luftfartyget eller i samband med att passageraren går ombord på eller lämnar fartyget. Skadeståndet bestäms enligt skadeståndslagen (1972:207).

Nuvarande lydelse

följd av händelse som inträffar medan det är i fraktförarens vård vare sig på flygplats, ombord å luftfartyg eller, vid landning utanför flygplats, varhelst godset befinner sig, är fraktföraren, med nedan stadgade undantag, ansvarig därför.

Har på grund av befordringsavtalet vid lastning, avlämnande eller omlastning befordran verkställts till lands eller sjöledes utanför flygplats, 5fl// dock, där ej fraktföraren visar annat, skada som drabbat resgodset eller godset anses härröra av händelse som inträffat under den i första stycktt avsedda tiden.

Föreslagen lydelse

gods kommer bort, minskas eller skadas medan godset är i fraktförarens vård på en flygplats, ombord på ett luftfartyg eller, vid landning utanför en flygplats, var godset än finns.

Om en transport vid lastning, avlämnande eller omlastning utförs till lands eller sjöledes utanför en flygplats och transporten sker på grund av transportavtalet, skall skador på resgodset eller godset anses ha uppkommit tdl följd av en händelse under lufttransporten om inte annat visas.

TU 1985/86:6 Bil. 1

Nuvarande lydelse

da sagda gräns. Utföres befordringen av svenskt lufttrafikföretag skall gränsen för ansvarigheten dock vara etthundratusen särskilda dragningsrätter. Företaget skall i biljetten eller i sina standardvillkor för befordran utfästa sig att tillämpa denna gräns/ör ansvarigheten. I fråga om befordran som endast delvis utföres av svenskt lufttrafikföretag skall vad nu sagts om användning av det högre begränsningsbeloppet och om skyldighet att utfästa sig att tillämpa detta belopp gälla endast i fråga om den del av befordringen som utföres av sådant företag. Avtal må träffas om högre gräns för ansvarigheten än som föreskrives i detta stycke.

Beträffande inskrivet resgods eller gods är fraktförarens ansvarighet begränsad till sjutton särskilda dragningsrätter för kilogram. Har passageraren eller avsändaren vid godsets överlämnande till fraktföraren särskilt uppgivit det intresse, som är förbundet med befordringen, och guldit föreskriven tilläggsavgift, gäller det uppgivna beloppet såsom gräns för fraktförarens ansvarighet, där han ej visar att passagerarens eller avsändarens intresse är lägre. Har av inskrivet resgods eller gods viss del eller något av dess innehåll förkommit, minskats, skadats eller fördröjts, skall vid bestämmandet av gränsen för fraktförarens ansvarighet endast den sammanlagda vikten av det eller de koUi, om vilka fråga är, tagas i beräkning; dock att, omförlusten, minskningen, skadan eller dröjsmålet påverkar värdet av andra kolli som omfattas av samma resgodsbevis eller flygfraktsedel, den sammanlagda vikten jämväl av dessa kolli skall tagas i beräkning.

I fråga om föremål, som passageraren behåller i sin värd, är ansvarigheten begränsad till trehundratrettiotvå särskilda dragningsrätter för envar passagerare.

Föreslagen lydelse

utförs av ett svenskt lufttrafikföretag, är gränsen för ansvaret i stället 100000 särskilda dragningsrätter. Företaget skall i biljetten eller i sina standardvillkor för transporter utfästa sig att tillämpa denna gräns. Vid en transport som bara delvis utförs av ett svenskt/öretag gäller reglerna om det senare begränsningsbeloppet och om utfästelse att fillämpa detta bara i fråga om den del av transporten som det svenska företaget utför. Avtal kan träffas om högre gränser för ansvaret än de som gäller enligt detta stycke.

Fraktförarens ansvar för inskrivet resgods eller gods är begränsat till 17 särskilda dragningsrätter per kilo. Om passageraren eller avsändaren när godset överlämnas till fraktföraren särskilt anger det intresse som är knutet tdl transporten och betalar fastställda tilläggsavgifter, gäller det då uppgivna beloppet som gräns för fraktförarens ansvar. Detta gäller dock inte, om fraktföraren visar att intresset är lägre än detta belopp. Om bara en del av det inskrivna resgodset eller godset kommer bort, minskas, skadas eller fördröjs, räknas endast den sammanlagda vikten av berörda kolli, när gränsen för fraktförarens ansvar skall bestämmas. Om värdet av även andra kolli som omfattas av samma resgodsbevis eller flygfraktsedel påverkas, skall dock även dessa kolli medräknas.

Ansvaretför sådana föremål som passagerarna behåller i sin vård är begränsat fill 332 särskilda dragningsrätter för varje passagerare.

TU 1985/86:6 Bil. 1

Nuvarande lydelse

Skyldighet att gälda rättegångskostnad må åläggas fraktföraren utan hinder av att de i denna paragraf stadgade gränserna för ansvarigheten därigenom överskridas. Vad nu sagts skall dock icke gälla, där fraktföraren inom sex månader från den händelse av vilken skadan härrör eller före det talan väckts skriftligen erbjudit den skadelidande ersättning som frånsett rättegångskostnaden ej understiger vad som utdömes.

Med uttrycket "särskilda dragningsrätter" avses i denna lag de av Internationella valutafonden an-vånda särskilda dragningsrätterna. Föres talan om ersättning, skall omräkning från särskilda dragningsrätter till svenskt mynt ske efter kursen den dag dom meddelas. Därvid skall kronans värde bestämmas i enlighet med den beräkningsmetod, som Internationella valutafonden sagda dag tillämpar för sin verksamhet och sina transaktioner.

Föreslagen lydelse

Fraktföraren kan åläggas att utge ersättning för rättegångskostnader, även om gränserna för hans ansvar därigenom överskrids. Detta gäller dock inte, om han skriftligen har erbjudit den skadelidande minst lika mycket i ersättning som det utdömda beloppet frånsett rättegångskostnaderna. Erbjudandet skall ha lämnats inom sex månader från den händelse som medförde skadan eUer innan talan har väckts, om detta har skett senare.

Med "särskilda dragningsrätter" avses de särskilda dragningsrätter som används av Internationella valutafonden. När talan förs om ersättning, skall omräkning till svenskt mynt ske efter kursen den dag domen meddelas. Kronans värde skall bestämmas i enlighet med den beräkningsmetod som Internationella valutafonden den dagen tillämpar för sin verksamhet och sina transaktioner.

TU 1985/86:6 Bil. 1

Förbehåll, som innefattar inskränkning i fraktförarens ansvarighet eller bestämmer lägre gräns därför än i 22 § sägs, är ogiltigt.

Vid befordran av gods skall vad i första stycket stadgas ej äga tillämpning å förbehåll, avseende förlust, minskning eller skada, som härrör av godsets egen beskaffenhet eller fel i godset.

Förbehåll, som inskränker fraktförarens ansvar eller som anger lägre gränser för ansvaret än 22 §, är ogiltiga.

Detta gäller dock inte vid transport av gods, om förbehållet avser förlust, minskning eller skada som beror på det transportjrade godsets egen beskaffenhet eller på fel i godset.

Föres talan mot någon av fraktförarens folk på den grund att han vållat skada genom fel eller försummelse i tjänsten av ringare grad än i 24 § sägs, må vad han och fraktföraren kunna förpliktas att sammanlagt utgiva i ersättning icke överskrida den gräns för ansvarigheten som fraktföraren äger åberopa.

Om jämkning / v/55a fall av skadeersättning stadgas i 10 kap. 3 §.

Om talan förs mot någon av fraktförarens anställda eller någon som fraktföraren har anlitat för att han har vållat skador genom lindrigare fel eller försummelse i tjänsten än som avses i 24, får den sammanlagda ersättning som han och fraktföraren kan åläggas att utge inte överskrida de gränser som fraktföraren kan åberopa.

Bestämmelser om jämkning av skadeersättning//««5 i 10 kap. 3 §.

Mottages inskrivet resgods eller gods utan anmärkning, skall godset, där ej annat styrkes, anses avlämnat i oskadat skick och i överensstämmelse med befordrings-handlingen.

Om skada eller minskning skall anmärkning göras hos fraktföraren omedelbart efter upptäckten och senast, beträffande resgods, inom sju dagar samt, beträffande gods, inom fiorton dagar från mottagandet. Vid dröjsmål skall anmärkning framställas inom tjuguen dagar från den dag, då resgodset eller godset ställdes till mottagarens förfogande.

Anmärkning skall göras genom anteckning på befordringshandling-en eller eljest i skrift, avsänd inom tid som i andra stycket sägs.

När inte annat visas, anses inskrivet resgods och gods som tas emot utan anmärkning vara oskadat och i överensstämmelse med transporthandlingen.

Skador och minskningar skall anmärkas hos fraktföraren omedelbart efter upptäckten. Anmärkningen skall alltid göras senast sju dagar från mottagandet, när det gäller resgods, och senast fiorton dagar från mottagandet ifråga om gods. Dröjsmål skall anmärkas inom 21 dagar från den dag då resgodset eller godset ställdes till mottagarens förfogande.

Anmärkning skall göras genom anteckning på transporthandlingen eller i en särskild skrift, som skall avsändas inom den tid som anges i andra stycket.

Nuvarande lydelse

det kontor///ines, genom vars medverkan avtalet slutits, eller ock på bestämmelseorten.

Talan må icke föras annat än vid svensk domstol eller domstol i annan till Warszawakonventionen ansluten stat, med mindre enligt avtalet avgångsorten eller bestämmelseorten är belägen i stat som ej biträtt konventionen.

Föreslagen lydelse

fraktförarens huvudkontoryi«n5, eller

det kontor som har medverkat vid avtalets tillkomst finns.

Talan får också väckas vid domstolen i bestämmelseorten.

Talan/år väckas bara vid svenska domstolar eller vid domstolar i andra stater som är anslutna till Warszawakonventionen. Detta gäller dock inte, om enligt avtalet avgångsorten eller bestämmelseorten ligger i en stat som inte har biträtt konventionen.

TU 1985/86:6 Bil. 1

Skall befordran, som entigt vad därom avtalats är att anse såsom en enhet, utföras av flera fraktförare var efter annan, är envar av dem, sedan han mottagit passageraren, det inskrivna resgodset eller godset, ansvarig för den del av befordringen, vars utförande ankommer på honom.

Vid befordran av inskrivet resgods eller gods må av sändaren jämväl hålla sig till den förste fraktföraren och den soni äger utfå godset till den siste, ändå att förlusten, minskningen, skadan eller dröjsmålet inträffat medan godset var i annan fraktförares vård. Äro två fraktförare ansvariga efter vad nu sagts, skola de svara en för båda och båda för en.

Har det avtalats att en transport som i olika delar skall utföras av flera fraktförare efter varandra skall anses som en enhet, ansvarar varje fraktförare för sin del av transporten sedan han har tagit emot det som skall transporteras.

När transporten avser inskrivet resgods eller gods, får avsändaren hålla sig till den förste fraktföraren, även om förlusten, minskningen, skadan eller dröjsmålet har inträffat medan godset var i en annan fraktförares vård. Den som har rätt att få ut godset kan hålla sig till den siste. Om två fraktförare på grund av detta är ansvariga, svarar de solidariskt.

I fråga orn befordran som helt eller delvis utföres av annan än den som genom befordringsavtalet åtagit sig befordringen (den avtalsslutande fraktföraren) äga 32-36§§ tillämpning, om det ej visas att befordringen utförts utan den avtalsslutande fraktförarens bemyndigande. Bestämmelserna i 33, 35 och 36 §§ tillämpas dock endast i fråga om den del av befordringen som utföres av annan än den avtalsslutande fraktföraren.

I fråga om en transport som helt eller delvis Mr/ör5 av någon annan än den avtalsslutande fraktföraren gäller 32-36§§, om det inte visas att transporten har utförts utan bemyndigande från denne. Bestämmelserna i 33, 35 och 36 §§ gäller dock bara i fråga om de delar av transporten som utförs av den andre.

Vid tillämpning av bestämmelserna om fraktförarens ansvarighet jämställas vardera fraktföraren och hans folk med den andre fraktförarens folk. Detta medför dock icke att ansvarigheten för den som utför befordringen i den avtalsslutande fraktförarens ställe överskrider de i 22 § angivna gränserna.

Har den avtalsslutande fraktföraren åtagit sig längre gående förpliktelser än S0771 följer av detta kapitel eUer har passagerare eller avsändare enligt 22 § andra stycket särskilt uppgivit det intresse som är förbundet med befordringen, är den som utför befordringen i den avtalsslutande fraktförarens ställe icke utan eget godkännande bunden härav.

Vid tillämpningen av bestämmelserna om fraktförarens ansvar jämställs vardera fraktföraren, hans anställda och de som han har anlitat med den andre fraktförarens anställda och dem som denne har anlitat. Detta medför dock inte att ansvaret för den som utför transporten i den avtalsslutande fraktförarens ställe överstiger gränserna i 22 §.

Om den avtalsslutande fraktföraren har åtagit sig förpliktelser utöver bestämmelserna i detta kapitel är den som utför transporten i hans ställe inte bunden av detta utan sitt eget godkännande. Detsamma gäller, om en passagerare eller en avsändare i enlighet med 22 § andra stycket särskilt har angett det intresse som är knutet till transporten.

Nuvarande lydelse

Skiljeavtal i fråga om befordran av gods, vilket träffats innan skada timat, gäller utan hinder av bestämmelsen i första stycket, om skilje-mannaförfarandet skall äga rum inom en / 28 § avsedd domstols domvärjo och tvistefrågan, i den mån Warszawakonventionen och Guadalajarakonventionen äro tilllämpliga därpå, skall prövas enligt konventionernas bestämmelser.

Föreslagen lydelse

Ett skiljeavtal i fråga om godstransport gäller dock alltid, om skil-jemannaförfarandet skall äga rum inom en behörig domstols domkrets och om tvisten, i den mån Warszawakonventionen och Guadalajarakonventionen är tilllämpliga, skall prövas enligt konventionernas bestämmelser.

TU 1985/86:6 Bil. 1

I fråga om befordringshandling som utfärdats utom riket eller som avser internationell befordran skall i 3§ första stycket under c), 4§ första stycket under c) eller 8 § under c) stadgad fordran å meddelande anses uppfylld, när handlingen innehåller uppgift om att befordringen kan vara underkastad Warszawakonventionen och att denna i regel begränsar fraktförarens ansvarighet i de fall, som angivas i det lagrum varom fråga är.

Är vid internationell luftbefordran den avtalade avgångsorten eller bestämmelseorten belägen i stat som icke biträtt Warszawakonventionen, äger fraktföraren, ändå att befordringshandlingen icke inner håller meddelande som avses i första stycket, åberopa sådan begränsning av ansvarigheten som stadgas (22§.

I fråga om transporthandlingar som utfärdas utom riket eller som gäller internationella transporter är kravet på meddelande entigt 3 § första stycket c), 4§ första stycket c) eller 8 § c) uppfyllt, om handlingen innehåller uppgifter om att Warszawakonventionen kan gälla för transporten och att denna konvention i regel begränsar fraktförarens ansvar i de fall som anges i den av dessa bestämmelser som är tillämplig.

Om den avtalade avgångsorten eller bestämmelseorten vid en internationell lufttransport ligger i en stat som inte har biträtt Warszawakonventionen,/år fraktföraren åberopa ansvarsbegränsningen enligt 22§, även om transporthandlingen inte innehåller något meddelande som nämns i första stycket.

Såvitt angår inrikes luftbefordran, vid vilken mellanlandning utom riket ej avses skola äga rum, äger regeringen meddela bestämmelser, avvikande från vad i 3, 4, 8 och 9§§ stadgas angående biljett, resgodsbevis och flygfraktsedel.

Biljetter och resgodsbevis behövs inle vid inrikes lufttransporter, om luftfartyget inte skall mellanlanda utom riket.

Vid sådana lufttransporter får begränsningen av fraktförarens ansvar enligt 22 § åberopas även om biljetter, resgodsbevb eller flygfraktsedlar inte är utfärdade eller om de saknar meddelande om begränsningen. Att meddelande om begränsningen skall finnas i standardvillkoren för passagerartransporter följer av 22 § första stycket.

Har stat, då den biträdde den i Warszawa den 12 oktober 1929 avslutade konventionen om internationell luftbefordran, avgivit förklaring som avses i tilläggsprotokollet till samma konvention, skola bestämmelserna i detta kapitel ej äga tillämpning å internationell luftbefordran, som utföres omedelbart av den staten eller av territorium för vars utländska angelägenheter den staten svarar.

Såframt en till den reviderade konventionen ansluten stat förklarat, att konventionen icke skall gälla luftbefordran, som utföres för dess militära myndigheter ombord å luftfartyg vilka äro registrerade i den staten och vilkas hela lastförmåga reserverats av dessa myndigheter eller för deras räkning, skola bestämmelserna i detta kapitel ej heller äga tillämpning å sådan befordran.

Bestämmelserna i detta kapitel gäller inte ifråga om sådana internationella lufttransporter som utförs direkt av en viss stat om denna stat, när den tillträdde den konvention som undertecknades i Warszawa den 12 oktober 1929, lämnade en sådan förklaring som avses i till-läggsprotokollet till konventionen. Detsamma gäller om transporten utförs direkt av ett territorium för vars ufiändska angelägenheter en sådan stat svarar.

Under förutsättning att en stat som har tillträtt Warszawakonventionen har förklarat att konventionen inte skall gälla ifråga om en lufttransport som utförs för den statens militära myndigheter med ett luftfartyg som är registrerat i den staten, om fartygets hela lastförmåga har reserverats av dessa myndigheter eller för deras räkning, gäller inte bestämmelserna i detta kapitel beträffande en sådan lufttransport.

Är någon, vilken förrättar tjänst å luftfartyg, pliktig att ersätta skada som i följd av luftfart uppkommit genom hans fel eller försummelse i tjänsten, äger rätten att, med hänsyn till felets eller försummelsens tindriga beskaffenhet, skadans storlek eller omständigheterna i övrigt, nedsätta ersättningen efter vad som prövas skäligt. Vad sålunda stadgats skall äga motsvarande tillämpning beträffande den som inom markorganisationen eller eljest, annorstädes än å luftfartyg, förrättar tjänst varav trafiksäkerheten är beroende. I fråga om skadeståndsansvaret för den som är arbetstagare gäller dock 4 kap. 1 § skadeståndslagen (1972:207).

Om någon som tjänstgör på luftfartyg är ersättningsskyldig för skada genom luftfart som har uppkommit genom hans fel eller försummelse i tjänsten, får rätten jämka ersättningen med hänsyn till felets eller försummelsens beskaffenhet, skadans storlek eller omständigheterna i övrigt. Detsamma gäller i fråga om andra med tjänst som har betydelse för trafiksäkerheten.

I fråga om skadeståndsansvaret för arbetstagare gäller 4 kap. 1 § skadeståndslagen (1972: 207).

Föreskrifter angående åtgärder, då luftfartyg är saknat, förolyckat eller nödställt eller fara hotar lufttrafiken (flygräddningstjänst), meddelas av regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, av luftfartsverket.

Regeringen må ålägga ägare eller innehavare av luftfartyg samt dem som göra tjänst å sådant fartyg eller vid fiygplats eller annan anläggning för luftfarten skyldighet att medverka i flygräddningstjänsten, så ock meddela bestämmelser om ersättning av allmänna medel för sådan medverkan. I fråga om

Föreskrifter angående åtgärder, då luftfartyg är saknat, förolyckat eller nödställt eller fara hotar lufttrafiken (flygräddningstjänst), meddelas av regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer. Om regeringen föreskriver det, får myndigheten överlåta åt annan att leda fiygräddnings-tjänsten.

Ett luftfartygs ägare eller innehavare och de som tjänstgör på luftfartyg eller vid fiygplatser eller andra anläggningar för luftfarten är skyldiga att delta i flygräddningstjänsten. Regeringen meddelar bestämmelser om ersättning av allmänna medel för deltagandet. I fråga om ersättning vid personska-

Den som bärgar förolyckat eller nödställt luftfartyg eller ombordvarande gods eller något, som hört till sådant fartyg eller gods, så ock envar som medverkar vid bärgningen har rätt att, vare sig bärgningen ägt rum tdl sjöss, på land eder i luften, få bärgariön / enlighet med de grunder, som jämlikt 225—227 §§ sjölagen gäUa vid bärgning av fartyg och gods. Till andel i lön som skall utgå för bärgningen vare ock den berättigad, vilken under den nöd som föranlett bärgningen räddat människor frän fartyget eller medverkat vid deras räddning. Har någon eljest för bevarande av luftfartyg eller gods vidkänts särskilda kostnader, som varit oundgängliga för bevarandet av fartyget eller godset, varde ock dessa honom ersatta.

Har gods eller något, som hört till gods, bärgats eller bevarats, häfte ägaren med det bärgade eller bevarade, men svare ej personligen.

Rätt till bärgarlön skall icke tillkomma den som medverkat vid bärgningsföretag trots uttryckligt och befogat förbud av fartygets befälhavare, ägare eller innehavare. Vad sålunda stadgats skall äga motsvarande tillämpning beträffande kostnader för bevarande av fartyg och gods.

Den som bärgar ett luftfartyg som har förolyckats eller befinner sig i nöd och alla som medverkar vid bärgningen har rätt //// bärgarlön. Detsamma gäller vid bärgning av gods ombord på ett sådant fartyg eller av något som hör till fartyget eller godset. Ifråga om bärgarlönen tillämpas bestämmelserna i 225-227 §§ sjölagen (1891:35 s.l). Den som i en sådan nödsituation räddar människor från fartyget eller medverkar vid deras räddning har också rätt tiU en del av bärgarlönen. De särskilda kostnader som någon i övrigt har haft för bevarandet av ett luftfartyg eller av gods 5a// också ersättas, om kostnaderna har varit nödvändiga.

Om gods eller något som hör till gods har bärgats eller bevarats, svarar ägaren inte personligen utan endast med det som har bärgats eller bevarats.

Den som deltar i en bärgning trots ett uttryckligt och befogat förbud av fartygets befälhavare, ägare eller innehavare har inte rätt till bärgarlön. Detsamma gäller ifråga om ersättning för kostnader för bevarande av fartyg och gods.

Nuvarande lydelse

månsrätt enligt 4§ förmånsrättslagen (1970:979), såframt bärgarlönen eller ersättningen hänför sig till åtgärder vilka slutförts här i riket.

I första stycket avsedda fordringar skola, var i förhållande till fordringens belopp, njuta lika rätt om de härröra av samma händelse; eljest skall yngre fordran äga företräde framför äldre.

Utan borgenärens samtycke må icke, innan betalning för dennes fordran guldits eller säkerhet därför blivit ställd, luftfartyget lämna det ställe, där åtgärderna för bärgningen eller bevarandet slutfördes, eller godset av ägaren tagas i besittning.

Föreslagen lydelse

4§ / förmånsränslagen (1970:979), om bärgarlönen eller ersättningen avser åtgärder som har avslutats i Sverige.

En yngre fordran har företräde framför en äldre. Fordringar som har uppkommit på grund av samma händelse har lika rätt till betalning.

För att ett luftfartyg skall få lämna den plats, där åtgärderna för bärgningen eller bevarandet avslutades, eller ägaren skall ta godset i besittning, krävs att borgenärerna medger det. Detta gäller dock inte, om borgenärerna har fått betalt för sina fordringar eller säkerhet har ställts.

TU 1985/86:6 Bil. 1

Försäljes luftfartyg eller gods efter utmätning eller under konkurs i den ordning som för försäljning av utmätt sådan egendom är stadgad, upphöre luftpanträtten i fartyget eller godset, men borgenären äge få del i köpeskillingen entigt vad därom är särskilt stadgat.

Lossas gods, som häftar för fordran, till avsändares eller lastemottagares förfogande, upphöre luft-panträtten i godset. Utlämnas godset utan borgenärens tillstånd, vare den som mottager godset med kunskap om fordringen ansvarig för denna, dock icke utöver det värde godset hade vid lossningen.

Säljs luftfartyget eller godset exekutivt, upphör luftpanträtten sedan försäljningen har vunnit laga kraft och köpeskillingen erlagts. Borgenärerna har rätt till betaliung ur köpeskillingen enligt bestämmelserna i utsökningsbalken.

Luftpanträtten i godset upphör, om det genom lossning ställs till avsändarens eller mottagarens förfogande. Om godset lämnas ut utan borgenärens tillstånd, svarar den som tar emot godset för fordringen, om han kände till denna. Han svarar dock inte för mera än det värde som godset hade vid lossningen.

Nuvarande lydelse

tyget avslutades, såvida icke inom nämnda //J borgenärens anspråk på panträtt blivit anmält till inskrivningsdomaren för anteckning i inskrivningsboken för luftfartyg sat7it dessutom överenskommelse träffats om panträttens belopp eller talan om panträtten väckts i laga ordning.

Är fartyget registrerat i främmande stat. som biträtt den i Geneve den 19 juni 1948 avslutade konventionen rörande internationellt erkännande av rätt till luftfartyg, vare lag som i första stycket sägs, i7ied iakttagande av att anmälan skall ske hos den myndighet som för inskrivningsboken för fartyget.

1 fall då fartyget icke är registrerat eller då det är registrerat i annan främmande stat än i andra stycket sägs, upphöre luftpanträtten i fartyget efter ett år från det åtgärderna för bärgningen eller bevarandet avslutades, såframt ej inom nämnda tid överenskommelse träffats om panträttens belopp eller talan om panträtten väckts i laga ordning.

Föreslagen lydelse

varandet av fartyget avslutades. Detta gäller dock inte, om borgenärens anspråk på panträtt inom samma tid har anmälts till inskrivningsdomaren för anteckning i inskrivningsboken för luftfartyg och dessutom överenskommelse har träffats om panträttens belopp eller talan om panträtten har väckts i laga ordning.

Bestämmelserna i första stycket gäller också om fartyget är registrerat i en annan stat som har biträtt Genévekonventionen. Borgenärens anspråk på panträtt skall i sådant fall anmälas hos den myndighet som för inskrivningsboken för fartyget.

Oi7i fartyget inte är registrerat eller om det är registrerat i en annan främmande stat än som anges i andra stycket, upphör luftpanträtten efter ett år från den dag åtgärderna för bärgningen eller bevarandet av fartyget avslutades. Detta gäller dock inte, om inom samma tid överenskommelse har träffats om panträttens belopp eller talan om panträtten har väckts i laga ordning.

TU 1985/86:6 Bil. 1

Inträffar vid luftfartygs nyttjande olyckshändelse, som medför att någon avlider eller får allvarlig kroppsskada eller att betydande skada uppstår å fartyget eller egendom som icke befordras därmed, skall undersökning verkställas angående olyckshändelsen och dess orsaker samt uppkomna skador.

När allvarlig fara för sådan olyckshändelse förelegat eller något inträffat som tyder på väsentligt fel hos fartyget eller markorganisationen, skall ock undersökning äga rum.

Detsamma gäller, om det har funnits någon allvarlig fara för att en sådan olycka skulle inträffa, om något har hänt som tyder på ett väsentligt fel hos luftfartyget eller markorganisationen eller om ett

Undersökning skall utföras i samråd med polismyndighet eller åklagare, som i saken leder förundersökning jämlikt 23 kap. rättegångsbalken.

I avvaktan på att undersökningen inledes har luftfartsverket att i samråd med polismyndighet eller på annat lämpligt sätt företaga de åtgärder för säkerställande av utredningen, SOI71 finnas nödiga och icke utan våda kunna uppskjutas.

Undersökningen skall ske i samråd med den sotn enligt 23 kap. rättegångsbalken leder förundersökning av det inträffade.

I avvaktan på att undersökningen inleds skall luftfartsverket vidta de åtgärder som behövs för att säkerställa utredningen och som inte kan uppskjutas.

Nuvarande lydelse

Såframt undersökningen finnes eljest icke kunna behörigen fullföljas, må myndigheten påkalla utredning genom polismyndighet. Vid sådan utredning skall vad i 23 kap. rättegångsbalken är stadgat gälla i tillämpliga delar: tvångsmedel som avses i 24-28 kap. rättegångsbalken må dock användas allenast i den mån anledning förekommer att brott som hör under allmänt åtal förövats.

Finner den myndighet som undersöker olyckan nödigt att vittne eller sakkunnig höres vid domstol eller att föreläggande meddelas någon att såsom bevis tillhandahålla skriftlig handling eller föremål, må myndigheten göra framställning därom hos den allmänna underrätt, inom vars område händelsen timat eller den vistas som skall höras eller åtgärden eljest angår. Rätten skall anställa förhör eller meddela föreläggande, därest laga hinder ej möter. Angående åtgärd sotn nu sagts skall i tillämpliga delar gälla vad som är stadgat om bevisupptagning / rättegång utom huvudförhandling.

Förestagen lydelse

Myndigheten får begära att polismyndigheten biträder vid utredningen, om undersökningen inte kan fullföljas på annat sätt. Bestätnmelserna i 23 kap. rättegångsbalken gäller i fråga om en sådan utredning. Tvångsmedel enligt 24-28 kap. rättegångsbalken får dock användas bara om det finns anledning att anta att det har begåtts ett brott som lyder under allmänt åtal.

Myndigheten kan begära att vittnen eller sakkunniga hörs vid domstol eller att någon föreläggs att tillhandahålla handlingar eller föremål som bevis. En sådan begäran skall göras hos den tingsrätt, inom vars område olyckan har skett eller den person som berörs av begäran vistas. Om något laga hinder inte möter, skall rätten hålla förhör eller meddela föreläggande. Därvid gäller bestämmelserna om bevisupptagning utom huvudförhandling.

TU 1985/86:6 Bil. 1

Anträffas luftfartyg eder gods, som befordrats med luftfartyg, eller något, som hör till sådant fartyg eller gods, och förekommer anledning antaga att luftfartsolycka timat, må vad som anträffats icke avlägsnas eller mbbas utan tillstånd av polismyndighet eller den myndighet som undersöker olyckan, med mindre det sker för att rädda människoliv eller eljest syn-, nerliga skäl äro därtill.

Har någon tillvaratagit egendom som avses i första stycket, skall anmälan därom ofördröjligen göras hos myndighet som avses i första stycket. Myndigheten äger omhändertaga egendomen när det finnes påkallat.

Om det finns anledning att anta att en luftfartsolycka har inträffat, får luftfartyget, det gods som har transporterats med fartyget och det som hör till fartyget eller godset inte rubbas utan tillstånd av polismyndigheten eller den myndighet som undersöker olyckan. Detta gäller dock inte, om det sker för att rädda människoliv eller om det i övrigt finns synnerliga skäl.

Den som har tillvaratagit egendom som avses i första stycket skall genast anmäla det till polismyndigheten eller den myndighet som undersöker olyckan. Om det behövs, får myndigheten omhänderta egendomen.

Förekommer, då luftfärd skall anträdas, anledning antaga att luftfartyg icke är luftvärdigt eller behörigen bemannat eller alt eljest för sådan färd i denna lag eller med stöd därav fastställda villkor ej äro uppfyllda, må luftfärden förbjudas och fartyget hindras att avgå. Beslut härom meddelas av luftfartsverket eller av den som erhållit verkets bemyndigande därtdl. 1 sistnämnda fall skall beslutet omedelbart underställas verkets prövning.

Om det då en luftfärd skall påbörjas kan antas att det luftfartyg, med vilket färden skall ske, inte uppfyller de villkor som anges i denna lag eller som har fastställts med stöd av lagen eller annars all för luftfärden fastställda villkor inte är uppfyllda, får luftfartsverket eller den som verket utser besluta att luftfärden inte får äga rum och hindra luftfartygets avgång. Om någon annan än luftfartsverket har meddelat beslutet, skall beslutet genast anmälas till verket och prövas av detta.

Innehavaren av allmän flygplats må hindra luftfartyg att lämna fiyg-platsen innan avgifter, som enligt 6 kap. 13 § skola utgå med anledning av fartygets senaste ankomst, uppehåll och avgång, blivit gttldna eller säkerhet ställts.

Regeringen äger förordna, att vad i första stycket sägs ej skall gälla internationell fart som regeringen bestämmer.

Innehavaren av en allmän flygplats får hindra ett luftfartygs avgång, om de avgifter enligt 6 kap. 13 § som aV5er fartygets senaste ankomst, uppehåll och avgång inte har betalats och säkerhet inte har ställts.

Regeringen får föreskriva att första stycket inte skall gälla ifråga om viss internationell luftfart.

Överträder någon förbud entigt 1 kap. 2a§ eller villkor vid medgivande enligt delta lagrum eller förbud eller föreskrift som regeringen meddelat med stöd av I kap. 3§, dömes till fängelse i högst två år eller, om brottet är ringa, till dagsböter.

Överträdelse avförbud eller föreskrift som eljest meddelats med stöd av 1 kap. 3§ straffes med dagsböter eller fängelse i högst sex månader.

Tid fängelse i högst två år döms den som vid tjänstgöring ombord på ett luftfartyg är så påverkad av alkoholhaltiga drycker eller andra medel att han inte kanftdlgöra sina uppgifter på ett betryggande sätt. Detsamma gäller i fråga om den som utövar tjänst som anges i 6 kap. 16 §.

Om brottet är ringa, döms tdl böter.

Lämnar någon oriktig uppgift vid ansökan om luftfartygs införande i luftfartygsregistret eller antecknande i bihanget till registret eller vid annan ansökan eller anmälan erdigt 2 kap., straffes med dagsböter eller fängelse i högst sex månader.

Framför någon luftfartyg, som är märkt med oriktig nationalitets-och registreringsbeteckning eller eljest saknar i denna lag eller med stöd därav föreskrivna märken, dömes till fängelse i högst två år eller, om brottet är ringa, till dagsböter.

TiU böter eller fängelse i högst sex månader döms den som

1. bryter mot 1 kap. 2a§ första stycket eller mot villkor som har meddelats enligt 1 kap. 2a§ andra stycket,

2. bryter mot förbud eller föreskrifter som har meddelats med stöd av 1 kap. 3 §,

3. lämnar oriktiga uppgifter vid ansökan eller anmälan enligt 2 kap.,

4. framför luftfartyg som ej är märkt enligt 2 kap. 16 § eller enligt föreskrifter som har meddelats med stöd därav.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

5. bryter mot 3 kap. 1 § första stycket eller 4 kap. 1 eller 3 §,

6. vid tjänstgöring ombord på luftfartyg vägrar att följa befälhavarens order,

7. bryter mot 5 kap. 7§,6 kap. 4 § eUer föreskrifter som har meddelats med stöd av 6 kap. 8§,

8. upplåter eller driver en anläggning i strid med 6 kap. 9 § första stycket,

9. bryter mot 6 kap. 15 § första stycket,

10. utövar luftfart utan tillstånd eidigt 7 kap.,

11. vid utövande av luftfart åsidosätter de villkor som har meddelats med stöd av 7 kap. 4§ första stycket eller 6 § första stycket,

12. bryter mot trafikföreskrifter som har meddelats med stöd av 8 kap. 1 eller 2 §,

13. underlåter att landa enligt vad som sägs i 8 kap. 3 §,

14. bryter mot 8 kap. 4§,

15. använder ett luftfartyg vid
luftfart utan föreskriven försäkring
eller säkerhet eidigt 10 kap. 2§.

TU 1985/86:6 Bil. 1

Nyttjas luftfartyg utan lov till luftfart, ehuru det saknar luftvärdighetsbevis eller miljövärdighetsbevis eller eljest icke är luftvärdigt eller miljövärdigt enligt vad 13 kap. sägs, dömes till dagsböter eller fängelse i högst ett år.

Samma lag vare, om luftfartyg utan lov nyttjas tdl luftfart ehuru det icke är bemannat enligt vad i 4 kap. sägs.

TiU böter döms den som

1. uppsåtligen lämnar oriktiga
uppgifter i ett ärende, som rör inne
hav av certifikat eller behörighets
bevis eller frågan om annan behö
righet, eller vid prov, kontroller el
ler annan tillsyn över behörigheten,

2. bryter mot föreskrifter som har
i7teddelats med stöd av 4 kap. 20§
första och andra styckena eller 6
kap. 15 § andra stycket första me
ningen,

3. bryter mot 8 kap. 4a§ eller
mot 4b§ första stycket eller andra
stycket första meningen,

4. utför passagerartransporter
utan att det i biljetter eller stan
dardvillkor finns föreskrivna utfäs
telser enligt vad som anges i 9 kap.
22 § första stycket, eller

5. bryter mot II kap. 13 §.

Sätter sig någon som gör tjänst å luftfartyg upp mot befälhavaren och vägrar honom lydnad, dömes till dagsböter eller fängelse i högst ett år.

TiU samma straff dömes befälhavare som försummar att, när luftfartyg är i nöd, göra vad på honom ankommer enligt 5 kap. 7§.

För gärning som är belagd med straff enligt brottsbalken skall inte dömas till ansvar enligt denna lag.

Den som i fråga om sådant utländskt luftfartyg, som avses i I kap. 6§, utom riket har begått gärning som är belagd med straff entigt denna lag eller med stöd därav utfärdade föreskrifter döms, om han befinner sig i Sverige, enligt svensk lag och vid svensk domstol, även om 2 kap. 2 eller 3 § brottsbalken inte är tillämplig. Åtal får väckas utan förordnande enligt 2 kap. 5 § andra stycket samma balk.

Den sorn vid förande av luftfartyg eller utövning av annan tjänst ombord eller vid utövning av tjänst som avses i 6 kap. 16 § varit så påverkad av starka drycker eller andra stimulerande eller bedövande ämnen som i 5 kap. 10 § sägs, dömes till fängelse i högst två år eller, om brottet är ringa, tdl dagsböter, dock ej under tjugufem.

Om ägaren eller någon som är i hans ställe uppsåtligen begår eller medverkar till en sådan gärning som anges 12 § 1 eller 2, kan luftfartyget förklaras förverkat, om det behövs för att förebygga brott eller om det i övrigt finns särskilda skäl. Detta gäller dock inte, om förverkande är uppenbart oskäligt. Om fartyget inte finns i behåll, kan värdet förklaras förverkat.

Första stycket gäller inte mot den som i god tro har förvärvat luft-

I fråga om luftfartyg som icke hava förare ombord eller som framdrivas annorledes än med motor eller eljest äro av särskild beskaffenhet äger regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, luftfartsverket att, där hinder ej möter av hänsyn till trafiksäkerheten eller det allmänna, medgiva undantag från vad 12—8 kap. stadgas, så ock meddela de särskilda föreskrifter som finnas erforderliga.

Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, luftfartsverket äger ock meddela föreskrifter om sådana för rörelse i luften inrättade föremål, som icke äro att hänföra tdl Itdftfartyg.

1§

I fråga om luftfartyg som inte har någon förare ombord eller inte är motordrivna eller som i övrigt är av särskild beskaffenhet får regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer föreskriva eller i enskilda fall medge undantag från bestämmelserna 12—8 kap. samt i övrigt meddela de särskilda föreskrifter som behövs. Undantag och föreskrifter får inte utformas, så att de strider mot säkerhetens eller det allmännas intresse.

1 fråga om sådana föremål som är inrättade för rörelse i luften men som inte är att anse som luftfartyg gäller de föreskrifter som meddelas av regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer.

Talan mot sådant luftfartsverkets beslut;' särskilt fall enligt denna lag eller med stöd därav meddelade föreskrifter, som rör certifikat eller behörighetsbevis/ör personal inom luftfarten, medgivande att utan certifikat göra tjänst å luftfartyg, registrering av luftfartyg eller förbud mot luftfartygs avgång, föres hos kammarrätten genom besvär.

Mot annat beslut av luftfartsverket enligt denna lag föres talan hos

Luftfartsverkets beslut enligt denna lag eller enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen överklagas i frågor, som rör certifikat, elevtillstånd, behörighetsbevis, tiUstånd att tjänstgöra på luftfartyg utan certifikat, registrering av luftfartyg eller förbud för luftfartyg att avgå, hos kammarrätten och i övriga frågor hos regeringen.

Regeringen må bestämma, att vad i denna lag sägs om luftfartsverket skaU i ett eller flera hänseenden i stället gälla annan myndighet som regeringen förordnar.

Är Sverige i krig eller krigsfara får regeringen, i den utsträckning rådande förhållanden påkallar det, föreskriva eller i enskilda fall medge undantag från bestämmelserna i denna lag, från föreskrifter som har meddelats med stöd av denna lag och från andra lagar och författningar som avser luftfarten. Regeringen får därvid meddela de föreskrifter som behövs.

Detsamma gäller, om det råder sådana utomordentliga förhållanden som är föranledda av krig eller av krigsfara som Sverige har befunnit sig i.

Om regeringen i andra fall än då Sverige är i krig har meddelat föreskrifter enligt denna paragraf, skall föreskrifterna underställas riksdagens prövning inom en månad efter utfärdandet. Om någon sådan underställning inte sker eller om föreskrifterna inte godkänns av riksdagen inom två månader från underställningen, upphör föreskrifterna att gälla.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse TU 1985/86:6

5§ v Vid tillämpningen av denna lag och föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen avses

med Chicagokonventionen den konvention angående internationell civil luftfart som avslutades i Chicago den 7 december 1944,

med Genévekonventio-

nen den konvention rörande inter-nationeUt erkännande av rätt tdl luftfartyg som avslutades i Geneve den 19 juni 1948,

med Warszawakonven-

tionen den konvention om internationell luftbefordran som undertecknades i War5zaH'a den 12 oktober 1929 och reviderades genom det i Haag den 28 september 1955 avslutade protokollet och

med Guadalajarakonventionen den konvention om inter-nationeU luftbefordran som utförs av annan än den avtalsslutande fraktföraren, som undertecknades i Guadalajara den 18 september 1961.

I fråga om luftfart med svenska militära luftfartyg samt om mititära flygplatser och annan militär markorganisation meddelas, I de ämnen i vilka beträffande civil luftfart stadganden äro givna i denna lag, bestämmelser av regeringen eller den regeringen bemyndigar.

Vad i 9 kap. och 10 kap. 3 § ävensom 11 kap. 2 § första och tredje styckena samt 13 § är stadgat med avseende å civil luftfart skall dock gälla jämväl ifall som avses i första stycket.

Bestämmelserna i 6 kap. 15 §, 9 kap., 10 kap. 3§ samt II kap. 2§ första och tredje styckena och 13 § gäller även i fråga om luftfart med svenska militära luftfartyg och ifråga om den mititära markorganisationen.

Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer meddelar i övrigt föreskrifter för den militära lt4ftfarten och markorganisationen i de ämnen som anges i första avdelningen och som inte gäller förhållandet mellan enskilda eller annars måste meddelas i lag.

Beträffande luftfart med svenska luftfartyg, som utan att vara militära nyttjas uteslutande för statsändamål och icke för affärsdrift, gäller vad i denna lag, med undantag av 11 kap. 3-6§§, är stadgat om civil luftfart.

Regeringen eller den regeringen bemyndigar äger ifråga om luftfartyg som avses i första stycket medgiva ytterligare undantag från vad som enligt denna lag gäller ont civil luftfart, dock icke såvitt angår de i I § andra stycket angivna lagrummen, så ock meddela de särskilda föreskrifter som finnas erforderliga.

Bestämmelserna / denna lag utom 8 kap. 4 a och 4 b §§ och 11 kap. 3-6§§ gäller även ifråga om luftfart med svenska luftfartyg, som utan att vara militära används endast för statsändamål och inte för affärsdrift.

För sådana luftfartyg får regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer föreskriva eller i enskilda fall medge ytterligare undantag från bestämmelserna i 1-8 kap. samt i övrigt meddela de särskilda föreskrifter som behövs.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse 3a§

När ett luftfartyg innehas på grund av kreditköp med förbehåU om återtaganderätt, är köparen ansvarig enligt denna lag.

När ett luftfartyg innehas med nyttjanderätt, är nyttjanderättsha-varen i stället för ägaren ansvarig, om

1. ägaren och nyttjanderättsha-varen har träffat avtal om att ansvaret skaU vila på nyttjanderätts-havaren,

2. nyttjanderätten avser en bestämd tid om minst ett år,

3. nyttjanderättshavaren enligt
avtalet har rätt att skaffa förare el
ler befälhavare eller att använda
fartyget för luftfart i förvärvssyfte,
och

4. anteckning om nyttjanderätten
har gjorts i luftfartygsregistret.

Innehar någon luftfartyg med nyttjanderätt, och ingick i upplåtelsen tillika befogenhet att anställa förare eller befälhavare å luftfartyget, vare sådan brukare tika med luftfartygets ägare ansvarig för skada, som i följd av luftfartygets begagnande i luftfart inträffar; och må ägaren söka sitt åter av brukaren. Lag samma vare, därest brukaren ej innehar luftfartyget med sådan befogenhet, som nyss sagts, men likväl anlitar annan förare eller befälhavare än den av ägaren anställde, samt skada in-

När ett luftfartyg innehas med nyttjanderätt men 3a§ andra stycket inte är tiUlämptig, är nytt-janderättshavaren solidariskt med ägaren ansvarig entigt denna lag, om han

1. enligt nyttjanderättsavtalet
har rätt att skaffa förare eller befäl
havare, eller

2. trots att han saknar sådan rätt
använder sig av en annan förare
eller befälhavare än den som
ägaren har anställt och skador in
träffar vid ett sådant tillfäUe.

Den ersättning ägaren kan ha

3 Förslag till TU 1985/86:6

Lag om ändring i lagen (1955:227) om inskrivning av rätt till luftfar- Bil. 1 tyg

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1955; 227) om inskrivning av rätt fill luftfartyg

dels att i 24, 39, 43, 46 och 50 §§ ordet "luftfartsstyrelsen" skall bytas ut mot "luftfartsverket" och att i 53 § ordet "Konungen" skall bytas ut mot "regeringen",

dels att 7 § skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

7§ Inteckning i luftfartyg må icke beviljas, med mindre den som medgivit inteckningen är införd i luftfartygsregistret såsom ägare av fartyget.

Är ansökan om inteckning ej Är ansökan om inteckning ej
grundad på medgivande av den som grundad på medgivande av den som
enligt vad luftfartygsregistret utvi- enligt vad luftfartygsregistret utvi
sar byggt fartyget, skall i ärendet sar byggt fartyget, skall i ärendet
styrkas att från honom äganderät- styrkas att från honom äganderät
ten övergått till den som medgivit ten övergått till den som medgivit
inteckningen. Har fartyget fidigare inteckningen. Har fartyget tidigare
varit registrerat i främmande stat, varit registrerat i en främmande stat
skall dock, såframt ej eljest laga eller hos en internationell organisa-
hinder möter, inteckning beviljas, tion, skall dock, såframt ej eljest
där den som medgivit inteckningen laga hinder möter, inteckning bevil-
blivit vid fartygets införande i det jas, där den som medgivit inteck-
svenska registret upptagen såsom ningen blivit vid fartygets införande
ägare eller ock härleder sin rätt från i det svenska registret upptagen sä
den däri först införde ägaren. som ägare eller ock härleder sin rätt

från den däri först införde ägaren.

Har fartyget i tre år näst före ansökningen varit infört i luftfartygsregistret och finnes den som medgivit inteckningen hava varit under hela den tiden upptagen i registret såsom ägare eller härleder han sin rätt från den som vid början av samma tid var införd såsom ägare, skall ansökningen, ändå att annan upplysning om äganderätten ej vinnes, bifallas där ej eljest laga hinder möter.

Denna lag träder i kraft den I januari 1987.

4 Förslag till TU 1985/86:6

Lag om ändring i lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomsto- '1-

lar

Härigenom föreskrivs att 14 och 18 §§ lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar' skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

14 §

Länsrätt prövar

1. mål enligt skatte-, taxerings-, uppbörds- och folkbokföringsförfattningarna i den utsträckning som är föreskrivet i dessa författningar,

2. mål enligt socialtjänstlagen (1980:620), lagen (1980:621) med särskilda bestämmelser om värd av unga, lagen (1981; 1243) om vård av missbrukare i vissa fall, utlänningslagen (1980: 376), smittskyddslagen (1968: 231), lagen (1970:375) om utlämning till Danmark, Finland, Island eller Norge för verkställighet av beslut om vård eller behandling och körkortslagen (1977:477) i den utsträckning som är föreskrivet i dessa lagar samt mål enligt 6 kap. 21 § och 21 kap. föräldrabalken,

3. mål som avses i 24 § lagen (1984: 3) om kärnteknisk verksamhet,

4. mål som avses i 6 § första stycket lagen (1985:206) om viten.

Länsrätten i Östergötlands län prövar mål enligt luftfartslagen (1957:297) i den utsträckning som är föreskrivet i den lagen.

. , 18§

Länsrätt är domför med en lagfaren domare ensam

1. när åtgärd som avser endast måls beredande vidtages,

2. vid sådant förhör med vittne eller sakkunnig som begärts av annan länsrätt samt vid sådant förhör i ärende enligt utlänningslagen (1980:376) som begärts med stöd av 57 § samma lag,

3. vid beslut som avser endast rättelse av felräkning, felskrivning eller annat uppenbart förbiseende,

4. vid beslut om återkallelse tills vidare av ett körkort, körkortstillstånd eller traktorkort eller om vägran tills vidare att godkänna ett utländskt körkort, när det är uppenbart att ett sådant beslut bör meddelas,

5. vid beslut enligt luftfartslagen (1957:297) om försättande ur kraft av ett certifikat, elevtillstånd eller behörighetsbevis, när det är uppenbart att ett sådant beslut bör meddelas,

5. vid annat beslut som inte inne- 6. vid annat beslut som inte inne
fattar slutligt avgörande av mål. fattar slutligt avgörande av mål.

Om det inte är påkallat av särskild anledning att målet prövas av fullsut-ten rätt, är länsrätt domför med en lagfaren domare ensam vid beslut som inte innefattar prövning av målet i sak.

' Lagen omtryckt 1981: 1323. ' Senaste Ivdelse 1985:212. Senaste lydelse 1984:868.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse TU 1985/86:6

Bil. 1 Vad som sägs i andra stycket gäller även vid avgörande av

1. mål om utdömande av vite,

2. mål enligt bevissäkringslagen (1975:1027) för skatte- och avgifts
processen, enligt lagen (1978:880) om betalningssäkring för skatter, tullar
och avgifter, om besiktning enligt fastighetstaxeringslagen (1979:1152), om
handlings undantagande från taxeringsrevision, skatterevision eller annan
granskning och om befrielse från skyldighet att lämna kontrolluppgift
enligt taxeringslagen (1956:623),

3. mål om omedelbart omhändertagande enligt 6 § lagen (1980:621) med särskilda bestämmelserom vård av unga och 8§ lagen (1981; 1243) om vård av missbrukare i vissa fall,

4. mål enligt uppbörds- och folkbokföringsförfattningarna med undantag av mål om arbetsgivares ansvarighet för arbetstagares skatt och mål enligt lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare,

5. mål om uppdelning av taxeringsvärde enligt 20 kap. 15 § fastighetstaxeringslagen (1979: 1152),

6. mål som avser ändring av taxerad inkomst med högst 2500 kr.,

7. mål enligt skatte- och taxeringsförfattningarna i vilket beslutet överensstämmer med parternas samstämmiga mening,

8. mål om rättshjälp genom offentligt biträde i ett ärende hos en annan myndighet,

9. mål enligt körkortslagen (1977:477), om beslutet innebär att något körkortsingripande inte skall ske eller att varning meddelas eller om det är uppenbart att ett körkort, körkortstillständ eller traktorkort skall återkallas eller att ett utländskt körkort inte skall godkännas,

10. mål entigt luftfartslagen, om beslutet innebär att varning meddelas eller om det är uppenbart att ett certifikat, elevtiUstånd eller behörighetsbevis skall återkallas,

10. mål i vilket saken är uppen- //. mål i vilket saken är uppen
bar, bar.

Denna lag träder i kraft den I januari 1987.

5 Förslag till TU 1985/86:6

Lag om ändring i lagen (1958:205) om förverkande av alkoholhaltiga Bil- 1 drycker m.m.

Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1958:205) om förverkande av alkoholhaltiga drycker m.m. skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

' 1§' Alkoholhaltiga drycker eller andra berusningsmedel, vilka påträffas hos den som gör sig skyldig till gärning som avses i 21 kap. 13 eller 14 § brottsbalken och därvid är berusad, så att det framgår av hans åtbörder eller tal, skola vara förverkade, om ej särskilda skäl äro däremot.

Samma lag vare, om sådana Samma lag vare, om sådana

drycker eller berusningsmedel pä- drycker eller berusningsmedel på
träffas hos den som bmtit mot 4 § träffas hos den som brutit mot 4 §
lagen om straff för vissa trafikbrott, lagen (1951:649) om straff för vissa
13 kap. 6 § luftfartslagen eller 325 § trafikbrott, 13 kap. 1 § luftfartsla-
sjölagen eller hos någon som med- gen (1957:297) eller 325 § sjölagen
följt vid fillfället, såframt berus- (1891:35 s. 1) eller hos någon som
ningsmedlen må antagas hava varit medföljt vid tillfället, såframt be-
avsedda även för den som begått rusningmedlen må antagas hava va-
gärningen, rit avsedda även för den som begått

gärningen.

Medför någon i strid mot gällande bestämmelser spritdrycker, vin eller starköl vid offentlig tillställning, skola de ock vara förverkade som i första stycket sägs.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1987.

Senaste lydelse 1977:297.

Transfer of certain funcitions and duties

(a) Notwithstanding the provisions of Artides 12, 30, 31 and 32 (a), when an aircraft registered in a contracting State is operated pursu-ant to an agreement for the lease, charter or interchange of the aircraft or any similar arrangement by an operator who bas bis principal place of business or, if he has no such place of business, bis permanent residence in another contracting State, the State of registry may, by agreement with such other State, transfer to it all or part of its functions and duties as State of registry in respect of that aircraft under Artides 12,30,31 and 32 (a). The State of registry shall be relieved of responsibility in respect of the functions and duties trans-ferred.

(b) The transfer shall not have
effect in respect of other contracfing
States before either the agreement
between States in which it is embo-
died has been registered with the
Council and made public pursuant to
Artide 83 or the existence and scope
of the agreement have been directly
communicated to the authorities of
the other contracting State or States
concerned by a State party to the
agreement.

Överföring av vissa funktioner och förpliktelser

a) Oaktat bestämmelserna i artik
larna 12, 30, 31 och 32 (a), då ett i en
fördragsslutande stat registrerat luft
fartyg på grundval av hyres-, char
ter- eller ömsesidigt bytesavtal gäl
lande luftfartyget eller på grundval
av någon liknande reglering används
av en brukare som driver närings
verksamhet med huvudkontor eller,
om verksamheten saknar huvudkon
tor, är stadigvarande bosatt i annan
fördragsslutande stat, kan registre
ringsstaten genom överenskommel
se med sådan annan stat överföra till
denna samtliga eller en del av sina
funkfioner eller förpliktelser såsom
registreringsstat i fråga om detta
luftfartyg i enlighet med artiklarna
12, 30, 31 och 32 (a). Registrerings
staten befrias från ansvar i fråga om
de överlåtna funktionerna och för-
pHktelserna.

b) Överlåtelsen har inte verkan gentemot andra fördragsslutande stater innan antingen överenskommelsen mellan staterna om densamma har registrerats hos rådet och offentliggjorts i enlighet med artikel 83 eller stat som är part i överenskommelsen direkt har meddelat myndigheterna i annan vederbörlig fördragsslutande stat eller stater förekomsten och omfattningen av överenskommelsen.

c) Bestämmelserna i styckena a) och b) ovan tillämpas även på de fall som avses i artikel 77.

Innehållsförteckning

Sammanfattning................................................ ..... 1

Propositionen................................................... ..... 1

Motionema....................................................... ..... 2

Bakgrund......................................................... 2

Propositionens huvudsakliga innehåll..................... 3

Utskottet........................................................ ..... 3

1 Förslaget fill lag om ändring i luftfartslagen (1957:297) 4

1.1 Propositionsförslaget................................... ..... 4

1.2 Utskottets ställningstagande m. m................. ..... 9

1.2.1 Bemyndigande för regeringen att delegera tillståndsprövningen beträffande luftfart i förvärvssyfte 9

1.2.2 Förslag till lag om ändring i luftfartslagen i övrigt. 12

2 Övriga lagförslag.......................................... .... 12

3 Det i Montreal den 6 oktober 1980 undertecknade protokollet angående ett tillägg fill Chicagokonventionen .... 12

4 Hemställan.................................................. .... 13

Bilaga 1. Propositionens lagförslag........................ 14

Bilaga 2. Artikel 83 bis i Chicagokonventionen ........ 84

TU 1985/86:6