Trafikutskottets betänkande
1985/86:27

om ändring i körkortslagen (1977:477)
(prop. 1985/86:115)

1985/86:27

Sammanfattning

1 betänkandet behandlas i proposition 1985/86:115 föreslagna ändringar i
körkortslagen, m.m. De föreslagna lagändringarna innebär att körkort
skall återkallas i större utsträckning än för närvarande - vid bl. a. grova
hastighetsöverträdelser - att allmänna ombud i körkortsmål får rätt att
utfärda föreläggande om varning, som dock blir gällande endast om den
godkänts av körkortshavaren, samt att möjlighet öppnas att lägga alkoholutandningsprov
till grund för beslut om provisoriskt omhändertagande av
körkort.

De nya bestämmelserna om återkallelse av körkort föreslås träda i kraft
den 1 juli 1986. Ändringarna i övrigt föreslås träda i kraft den 1 januari
1987.

I en motion (m) yrkas avslag på de föreslagna lagändringarna.

Utskottet tillstyrker propositionens förslag, dock i fråga om 16 § körkortslagen
med viss av utskottet förordad redaktionell ändring. Motionsyrkandena
avstyrks.

M-ledamöterna har avgett reservationer (res. nr 1-4) till förmån för motionens
förslag.

Propositionen

I proposition 1985/86:115 om ändring i körkortslagen (1977:477) föreslår
regeringen (kommunikationsdepartementet) riksdagen att anta ett inom
kommunikationsdepartementet upprättat, av lagrådet delvis granskat, förslag
till lag om ändring i nämnda lag.

Lagförslaget har tagits in som bilaga till detta betänkande.

Motion framlagd med anledning av propositionen

1985/86:525 av Rolf Clarkson m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen avslår propositonens förslag till ny lydelse av körkortslagens
16 §, 1

1 Riksdagen 1985/86. 15 sami. Nr 27

2. att riksdagen avslår propositionens förslag till ny lydelse av körkorts- TU 1985/86:27
lagens 22 §,

3. att riksdagen avslår propositionens förslag till ny lydelse av körkortslagens
23 §,

4. att riksdagen avslår propositionens förslag att införa en ny paragraf —
nr 47 a — i körkortslagen.

Bakgrund

Körkortslagen (1977:477), KKL, ger möjlighet till körkortsingripanden i
form av återkallelse av körkortet, varning samt omhändertagande av körkortet
mot körkortshavare som inte följer från trafiksäkerhetssynpunkt
väsentliga trafikregler. Vidare finns i den till körkortslagen knutna körkortsförordningen
(1977:722) bestämmelserom s.k. erinran.

Återkallelse och varning beslutas av förvaltningsdomstol (länsrätt i första
instans) efter ansökan av allmänt ombud, som är knutet till länsstyrelsen.

Grunderna för återkallelse av körkort finns angivna i 16 § punkt 1-10
KKL. Punkt 1-7 tar direkt sikte på trafiksäkerheten, punkt 8-9 förutsätter
att vissa förelägganden inte har åtlytts och punkt 10 avser återkallelse
på egen begäran. Om ett körkort återkallas med stöd av punkt 1—6 skall
domstolen bestämma en spärrtid — som utgör hinder mot att utfärda ett
nytt körkort - på lägst en månad och högst tre år.

I sådana fall som avses i 16 § punkt 2—6 KKL får enligt 22 § KKL i
stället för körkortsåterkallelse beslutas om varning, om detta av särskilda
skäl kan anses vara en tillräcklig åtgärd. Huvudregeln enligt 16 § KKL är
således att ingripande skall ske i form av återkallelse av körkortet.

Omhändertagande av körkort beslutas av polismyndighet eller åklagare.

Förutsättningarna för att ett körkort skall få omhändertas anges i 23 §

KKL. Körkortet kan omhändertas bl. a. vid misstanke om trafiknykterhetsbrott
efter alkoholanalys av körkortshavarens blod.

I 49 § körkortsförordningen finns bestämmelser om s.k. erinran. Finner
det allmänna ombudet att någon ansökan om körkortsingripande inte bör
göras men att det ändå finns särskild anledning att påminna körkortshavaren
om de krav som från trafiksäkerhetssynpunkt gäller för innehav av
körkort, skall ombudet erinra körkortshavaren om dem.

Vid behandlingen av prop. 1979/80:178 om fortsatt körkortsreform konstaterade
utskottet (TU 1980/81:1 s. 21) att antalet balanserade körkortsmål
vid länsrätterna hade i det närmaste fördubblats på två år till budgetåret
1979/80 och framhöll att de ökande målbalanserna ingav betänkligheter.

Utskottet förutsatte att vissa av de reformer som föreslogs i propositionen
skulle kunna bidra till att dels minska antalet inkomna körkortsmål till
länsrätterna, dels öka genomströmningstakten i länsrätterna. Utskottet
förutsatte vidare att regeringen och berörda myndigheter skulle uppmärksamt
följa utvecklingen på området och vidta de åtgärder detta kunde 2

föranleda. Riksdagen (rskr. 29) hade inte något att erinra mot vad utskottet TU 1985/86:27
sålunda anförde.

Utskottet

1. Propositionens huvudsakliga innehåll m.m.

Med en skrivelse i augusti 1985 överlämnade domstolsverket till kommunikationsdepartementet
en rapport angående handläggningen av körkortsmål,
rapporten (1985:4) Körkortsmålen i förvaltningsdomstolarna och allmänna
ombudens resurser - Två statistikundersökningar. Rapporten hade
utarbetats av domstolsverket i samarbete med länsstyrelsernas organisationsnämnd
och byggde på dels en enkätundersökning om körkortsmål i
länsrätterna, kammarrätterna och regeringsrätten, dels en enkätundersökning
om de allmänna ombudens verksamhet m.m. I skrivelsen anförde
domstolsverket — mot bakgrund av rapportens innehåll — bl. a. att möjligheterna
att varaktigt minska tillströmningen av körkortsmål till länsrätterna
borde undersökas. Domstolsverket konstaterade att varning i stället
för återkallelse av körkort hade förekommit i större utsträckning än som
förutsatts. Enligt verkets mening kunde en översyn av bestämmelserna i 16
och 22 §§ KKL om återkallelse och varning övervägas så att bestämmelserna
bättre överensstämde med praxis. Enligt verkets mening borde vidare
de allmänna ombuden få möjlighet att besluta om varning och ordningen
med erinran torde kunna tas bort. *

På grundval av domstolsverkets skrivelse och rapport, remissbehandlingen
därav samt yttrande av lagrådet över ett till rådet remitterat förslag
till ändring av 16 § KKL och till en ny paragraf i KKL, 47 a §, med
bestämmelser om rätt för allmänt ombud att utfärda föreläggande om
varning, läggs i propositionen fram förslag till ändring av 16 och 22 §§

KKL samt föreslås att i KKL införs en ny paragraf, 47 a §. Ändringen av
16 § KKL syftar till att körkort skall återkallas i större utsträckning än för
närvarande vid bl. a. grova hastighetsöverträdelser och ändringen i 22 § att
möjligheten att använda varning i stället för återkallelse vid sådana hastighetsöverträdelser
inskränks. Genom den nya 47 a § skall de allmänna
ombuden i körkortsmål få rätt att utfärda föreläggande om varning.

I propositionen föreslås vidare ändring av 23 § KKL som innebär att
alkoholutandningsprov skall kunna läggas till grund för beslut om omhändertagande
av körkort. Förslaget grundas på en skrivelse den 17 februari
1986 till justitie- och kommunikationsdepartementen, vari rikspolisstyrelsen
har tagit upp frågan om ökade befogenheter för polisen att ingripa med
åtgärder mot körkortsinnehav bl. a. i de fall en förare gör sig skyldig till
trafiknykterhetsbrott, samt på en rapport av den 7 november 1985, som
utredningen (Ju 1980:5) angående alkoholutandningsprov som bevismedel
vid misstanke om trafiknykterhetsbrott har avgett till justitiedepartementet.

Ändringarna av 16 och 22 §§ KKL föreslås träda i kraft den 1 juli 1986
och ändringen av 23 § och den nya 47 a § den 1 januari 1987. 3

tl Riksdagen 1985186.15 sami. Nr 27

För närvarande gäller 16, 22 och 23 §§ KKL — helt eller i tillämpliga TU 1985/86:27

delar — även i fråga om körkortstillstånd och traktorkort. Propositionsförslagen
innebär inte någon ändring härvidlag. Införs den föreslagna
47 a § i KKL kommer denna paragraf att gälla även i fråga om körkortstillstånd
och traktorkort.

I motion 525 (m) yrkas att riksdagen avslår förslagen i propositionen om
ändring av 16, 22 och 23 §§ KKL samt om införande i KKL av föreslagen
47 a §. Sammanfattningsvis föreslås sålunda att riksdagen avslår förslaget i
sin helhet till lag om ändring i körkortslagen.

I propositionen förutskickas att vissa körkortsfrågor skall övervägas i en
särskild utredning. Den 20 mars i år har regeringen bemyndigat chefen för
kommunikationsdepartementet att tillkalla en särskild utredare för denna
översyn. Utredaren skall enligt direktiven för utredningsarbetet (dir.

1986:10) undersöka förutsättningarna och formerna för omedelbara körkortsingripanden
mot förare som inte följer väsentliga trafikregler. Vidare
bör utredaren undersöka möjligheten till organisatoriska förändringar i
syfte att stödja de allmänna ombuden. Därutöver bör utredaren redovisa
förslag som syftar till att förbättra länsstyrelsernas möjligheter att via
konsultläkama utreda medicinska körkortsärenden. Utredningsuppdraget
skall vara slutfört senast den 1 maj 1987.

2. Vissa grunder för återkallelse av körkort och för varning
(16 och 22 §§ KKL)

Enligt 16 § punkt 3 KKL skall ett körkort återkallas om körkortshavarén
genom upprepade förseelser i väsentlig grad har visat bristande vilja eller
förmåga att rätta sig efter de bestämmelser som gäller i trafikens eller
trafiksäkerhetens intresse för förare av motordrivet fordon eller spårvagn.

Enligt 16 § punkt 4 KKL skall körkort vidare återkallas om körkortshavaren
i annat fall har brutit mot en från trafiksäkerhetssynpunkt väsentlig
regel vid förande av ett motordrivet fordon eller en spårvagn och överträdelsen
inte kan anses som ringa.

I stället för att körkortet återkallas skall enligt 22 § första stycket KKL
körkortshavaren meddelas varning i sådana fall som avses i 16 § punkt 2—6
KKL om varningen av särskilda skäl kan anses vara en tillräcklig åtgärd.

Föredraganden anför i propositionen bl. a. att avgöranden som har gällt
frågan om körkortsåterkallelse vid enstaka allvarligare trafiköverträdelser
— främst grova hastighetsöverträdelser - har gett honom anledning att nu
ta upp frågan om nuvarande lagstiftning behöver ändras. Han säger att han
i dessa mål har iakttagit en tendens till praxis som inte alltid svarar mot de
principer som ligger bakom den nuvarande lagstiftningen.

Föredraganden framhåller vidare att antalet olyckor i trafiken har ökat
under de senaste åren och att läget nu är sådant att man måste vidta
åtgärder för att bryta den dystra olycksutvecklingen, till vilken den ökade

medelhastigheten ute på vägarna enligt honom är en viktig förklaring. 4

Enligt föredragandens mening är en ökad använding av återkallelseinstitu- TU 1985/86:27
tet en viktig åtgärd i kampen för att nedbringa antalet trafikolyckor.

Med i huvudsak denna motivering föreslås i propositionen dels att den
nuvarande punkten 4 i 16 § KKL placeras före punkten 3 i paragrafen, dels
att i den sålunda föreslagna punkten 3 görs ett tillägg, varigenom uttrycket
”från trafiksäkerhetssynpunkt väsentlig regel” förtydligas genom att hastighetsöverskridanden.
körning mot rött ljus, underlåtenhet att iaktta
stopplikt och omkörning vid övergångsställe uttryckligen nämns som exempel
på överträdelser som bör medföra återkallelse av körkortet. Genom
att den nuvarande punkten 4 med tillägg får en mera framträdande plats än
tidigare markeras enligt föredraganden allvaret i de förfaranden som avses
i punkten.

Vidare föreslås i propositionen att i 22 § första stycket införs en bestämmelse
om att det skall finnas synnerliga skäl för att varning skall få träda i
stället för återkallelse vid grövre hastighetsöverträdelser i syfte att utrymmet
för varning vid sådana överträdelser skall minska.

Ändringarna i 16 och 22 §§ KKL föreslås träda i kraft den 1 juli i år. I
fråga om hastighetsöverträdelser som har begåtts före ikraftträdandet föreslås
22 § KKL i sin äldre lydelse gälla.

I motionen föreslås att förslagen till ändring i 16 och 22 §§ KKL skall
avslås. Motionärerna åberopar invändningar som lagrådet har anfört mot
det till rådet remitterade förslaget till ändring i 16 § KKL. I frågan huruvida
ökad använding av återkallelseinstitutet m.m. behövs har lagrådet bl. a.
anfört att det tillgängliga materialet inte har gett grund för antagande vare
sig att man är för släpphänt med att ingripa enligt 16 § punkt 4 KKL eller
att varning skulle ha blivit en i förhållande till tidigare läge och statsmakternas
uttalanden altför vanlig form för ingripande. Av utredningen i ärendet
kan enligt lagrådet inte sägas framgå, att några särskilda lagstiftningsåtgärder
skulle vara påkallade för att få tillämpningen att stämma överens
med lagstiftarens intentioner.

Såsom framhålls av föredraganden har antalet olyckor i trafiken ökat under
de senaste åren. Under februari månad i år omkom 51 personer i vägtrafiken
medan medelantalet trafikdödade under februari månad åren 1981 —

1985 var 39. Under den senaste tolvmånadersperioden omkom 736 personer
i trafiken mot under den närmast föregående tolvmånadersperioden
697 personer. Det är som också framhålls av föredraganden allmänt omvittnat
att respekten har minskat för de från trafiksäkerhetssynpunkt väsentliga
reglerna - främst hastighetsbegränsningar — både ute på vägarna
och i tätorterna. Trafikrytmen har blivit hårdare. Denna utveckling kan
självfallet inte accepteras. Olika åtgärder måste prövas för att bryta
olycksutvecklingen.

En viktig åtgärd när det gäller att bryta olycksutvecklingen är enligt
utskottets mening en ökad användning av återkallelseinstitutet. Utskottet
tillstyrker därför att uttrycket ”från trafiksäkerhet väsentlig regel” i den
nuvarande punkten 4 i 16 § KKL förtydligas genom att - såsom föreslås i
propositionen — hastighetsöverskridanden, körning mot rött ljus, underlå -

tenhet att iaktta stopplikt och omkörning vid övergångsställe uttryckligen TU 1985/86:27
nämns som exempel på överträdelser som bör medföra återkallelse av
körkortet. Den föreslagna utformningen av detta förtydligande föranleder
inte någon erinran från utskottets sida.

Utskottet anser dock inte att den sålunda kompletterade punkten 4 bör
placeras före den nuvarande punkten 3 och att dessa punkter således skall
byta plats i paragrafen. En sådan förändring kan förutses orsaka olägenheter,
bl. a. för rapporteringen av beslutade körkortsingripanden genom att
t. ex. blanketter måste ändras. Risk finns också att ändringen förbises vid
undersökningar bakåt i tiden av beslutade körkortsingripanden m. m.

Utskottet förordar därför att den nuvarande punkten 3 i paragrafen även i
fortsättningen skall betecknas punkt 3 och den nuvarande punkten 4 med
föreslagen komplettering även i fortsättningen skall betecknas punkt 4.

Utskottet tillstyrker att ändringen i 16 § KKL träder i kraft den 1 juli i år.

Motionen avstyrks således i här berörd del.

Utskottet vill i detta sammanhang understryka betydelsen av snabba och
bestämda körkortsingripanden mot dem som inte följer väsentliga trafikregler.
För närvarande förflyter lång tid mellan en trafikförseelse och
körkortsingripandet. Det händer sålunda ibland att ett körkort återkallas
mer än ett år efter det att trafikförseelsen har begåtts. Utskottet konstaterar
därför med tillfredsställelse att i det uppdrag som utredaren för översyn
av vissa körkortsfrågor har fått bl. a. ingår att undersöka förutsättningarna
och formerna för omedelbara körkortsingripanden mot förare som inte
följer väsentliga trafikregler.

I överensstämmelse med vad som framhålls i propositionen är det viktigt
att utrymmet för användning av varning vid grövre hastighetsöverträdelser
begränsas. Utskottet tillstyrker därför att i 22 § KKL införs bestämmelser
om att vid sådana hastighetsöverträdelser varning får träda i stället
för återkallelse endast om det föreligger synnerliga skäl. Utformningen av
den föreslagna bestämmelsen härom i paragrafen föranleder inte någon
erinran från utskottets sida. Utskottet tillstyrker vidare att föreslagen
ändring i paragrafen träder i kraft den 1 juli i år och att i fråga om
hastighetsöverträdelser, som har begåtts före ikraftträdandet, 22 § KKL i
sin äldre lydelse gäller. Utskottet avstyrker sålunda motionen även i här
berörd del.

3. Omhändertagande av körkort på grundval av
alkoholutandningsprov (23 § KKL)

Om körkortshavare vid förande av ett motordrivet fordon eller en spårvagn
har gjort sig skyldig till vissa grova trafikförseelser m.m. — bl. a.
trafiknykterhetsbrott - skall körkortet omhändertas enligt bestämmelser i
23 § första stycket KKL.

Misstänks att körkortshavaren vid förande av ett motordrivet fordon
eller en spårvagn har brutit mot 4 § lagen (1951:649) om straff för vissa
trafikbrott — dvs. bestämmelserna om rattfylleri och s.k rattonykterhet -och hade han före färdens slut förtärt starka drycker i sådan mängd att 6

alkoholkoncentrationen i hans blod uppgick till minst 0,5 promille under TU 1985/86:27

eller efter färden, skall enligt bestämmelser i 23 § andra stycket KKL
körkortet omhändertas sedan analysbeviset har erhållits. Är det fråga om
brott mot 4 § 2 mom. nämnda lag - dvs. rattonykterhet — men uppgick
alkoholkoncentrationen inte till 0,8 promille, skall körkortet inte omhändertas
om omständigheterna vid brottet kan anses mildrande.

De refererade bestämmelserna i andra stycket gäller enligt 23 § tredje
stycket KKL i tillämpliga delar om det misstänks att körkortshavaren vid
förande av ett maskindrivet spårfordon på järnväg eller tunnelbana har
brutit mot 6 kap. 2 § järnvägstrafiklagen (1985:192), vilken paragraf innehåller
bestämmelser motsvarande ovannämnda bestämmelser om rattfylleri
och rattonykterhet m.m.

För att körkort skall kunna omhändertas med stöd av bestämmelserna i
23 § andra stycket KKL krävs som redovisats ovan att analys av blodprov
föreligger. Analyser av blodprov tagna vid misstanke om trafiknykterhetsbrott
utförs av statens rättskemiska laboratorium. Ca en vecka hinner
förflyta innan polis/åklagare har tillgång till utlåtande från laboratoriet.

Ett fysiologiskt samband har påvisats mellan alkoholkoncentrationen i
blodet och i utandningsluften. Om vissa betingelser är uppfyllda är det
därför möjligt att teoretiskt fastställa förhållandet mellan alkoholhalten i
utandningsluften och ett samtidigt taget blodprov. Förhållandet att det
sålunda normalt råder en viss bestämd relation mellan alkoholhalten i
blodet och den utandningsluft som kommer från lungan ligger till grund för
att alkoholutandningsprov används i polisens arbete med att beivra trafiknykterhetsbrott
m.m. Enligt lagen (1976:1090) om alkoholutandningsprov
får sålunda polisen företa alkoholutandningsprov dels på den som är skäligen
misstänkt för brott, främst trafiknykterhetsbrott, dels rutinmässigt på
motorfordonsförare i vissa situationer utan att misstanke om trafiknykterhetsbrott
föreligger.

Teknikutvecklingen har numera lett fram till konstruktionen av s.k. IRinstrument,
som med mycket stor noggranhet anses kunna mäta alkoholkoncentrationen
i utandningsluften genom registrering av förändringar i
ljusintensiteten när alkoholen i utandningsluften absorberar infrarött ljus.

Mot bakgrund av bl. a. utvecklingen på området tillkallades år 1980 en
särskild utredare med uppdrag att pröva de rättsliga och praktiska förutsättningarna
för att använda utandningsprov som bevismedel i trafiknykterhetsmål
(utredningen om alkoholutandningsprov).

Med skrivelse den 2 december 1985 överlämnade utredaren till chefen
för justitiedepartementet ovannämnda rapport angående alkoholutandningsprov
som bevismedel vid trafiknykterhetsbrott. Utredaren anförde i
skrivelsen bl. a. att det under augusti—september 1985 inom utredningen
hade yppats djupa meningsskiljaktligheter i en fråga som var av avgörande
betydelse för möjligheten att övergå till ett luftanalyssystem och att han
mot denna bakgrund hade utarbetat rapporten i vilken han redovisar utredningens
nuvarande läge och sin syn på varför han inte anser sig kunna
tillstyrka att alkoholutandningsprov används som bevismedel vid trafiknykterhetsbrott.
Enligt rapporten har utredaren kommit till den slutsatsen

att ett luftanalyssystem måste från rättssäkerhetssynpunkt kunna statis- TU 1985/86:27
tiskt kontrolleras i efterhand (vilket kan ske med blodprov som analyseras
centralt och som kan bevaras). Då sådan kontroll ej kan ske med utandningsprov
utan att fördelarna med dessa går förlorade anser sig utredaren
inte kunna tillstyrka en övergång till utandningsprov som bevismedel vid
misstanke om trafiknykterhetsbrott. I rapporten anförs emellertid att det
bör övervägas om inte ett analysresultat från ett s.k. evidensinstrument
borde kunna läggas till grund för ett beslut om omhändertagande av körkort
enligt 23 § KKL. För att förebygga att omhändertagande beslutas i fall
då blodprovet — som kan komma att tas en eller annan timme efter
utandningsprovet — på grund av alkoholförbränningen i kroppen visar
lägre värde än sistnämnda prov bör enligt utredaren promillegränsen för
omhändertagande grundat på utandningsprov läggas på en högre nivå än
den som nu gäller för obligatoriskt omhändertagande (0,8 promille). Härigenom
kompenseras enligt utredaren den misstänkte inte bara för mätfel
hos apparaturen utan också för den alkoholförbränning som i allmänhet
hinner äga rum mellan ett utandningsprov och ett blodprov.

I rikspolisstyrelsens ovannämnda skrivelse den 17 februari 1986 till
justitie- och kommunikationsdepartementen anförs bl.a. att det för polismyndigheterna
skulle innebära en avsevärd rationaliseringsvinst om beslut
om interimistiskt omhändertagande av körkort kunde grundas på resultatet
av ett utandningsprov som har tagits med ett s.k. evidensinstrument. För
polisens del skulle detta innebära att beslut om körkortsomhändertagande
kan delges den misstänkte och körkortet kan omhändertas vid det första
polisförhöret i omedelbar anslutning till utandningsprovet. Polismyndigheten
slipper därigenom ifrån den omgång och tidsutdräkt som följer av att
blodanalysbeviset är tillgängligt för myndigheten först någon vecka efter
körningen. Då kan det, framhåller rikspolisstyrelsen, vara svårt att nå den
misstänkte för delgivning av beslut om körkortsomhändertagande. Omhändertagandet
av körkortet försvåras också ofta, framhåller rikspolisstyrelsen
vidare, genom att den misstänkte vid detta tillfälle anmäler förlust
av körkortet. Rikspolisstyrelsen förordar att polisen interimistiskt skall få
omhänderta körkort med mätresultat från utandningsprov som grund under
förutsättningen att proven har analyserats i för ändamålet godkända
instrument.

Föredraganden framhåller bl. a. mot bakgrund av vad rikspolisstyrelsen
har anfört att det skulle utgöra ett betydelsefullt steg i kampen för att få
ökad trafiknykterhet att låta alkhoholutandningsprov utgöra grund för
omhändertagande av körkort. Föredraganden ansluter sig till utredarens
uppfattning att evidensinstrumenten otvivelaktigt har tillräckligt goda mätegenskaper
för att analysresultatet skall kunna läggas till grund för beslut
om omhändertagande av körkortet. Med i huvudsak denna motivering
föreslås i propositionen att 23 § andra stycket KKL ändras så att detta
förfarande blir möjligt genom att orden ”sedan analysbeviset har erhållits”
i första meningen i stycket får utgå och ordet ”uppgick” i denna mening
och i nästa mening byts ut mot ”kan antas ha uppgått”. Ändringen i
paragrafen föreslås träda i kraft den 1 januari nästa år.

I motionen yrkas avslag på förslaget till ändring i 23 § KKL. Motionärerna TU 1985/86:27

anför bl. a. att det faktum att analysresultatet från utandningsprov ej enligt

utredaren om alkoholutandningsprov kan användas som bevis i mål om

ansvar för ”promillekörning” föranleder stora tveksamheter om det är

lämpligt att lägga sådana analysresultat till grund för omhändertagande av

körkort.

Som framgår av den ovan lämnade redogörelsen anser utredaren att evidensinstrumenten
har tillräckligt goda mätegenskaper för att analysresultatet
skall kunna läggas till grund för beslut om omhändertagande av körkortet.
I likhet med föredraganden delar utskottet denna uppfattning. Utskottet
förutsätter emellertid att berörda myndigheter ser till att man vid
bestämningen av analysresultatet har en betryggande säkerhetsmarginal
och att analysen företas endast med hjälp av apparatur som har provats
och godkänts för ändamålet. Att så bör vara fallet förutsätts också av
föredraganden. Utskottet tillstyrker sålunda propositionsförslaget om ändring
i 23 § KKL. Detta innebär att utskottet avstyrker motionen i motsvarande
del.

4. Befogenhet för allmänna ombudet att förelägga varning
(ny 47 a § i KKL)

På grundval av förslag i förutnämnda proposition 1979/80:178 om fortsatt
körkortsreform infördes år 1981 i körkortsprocessen ett tvåpartssystern
genom att ett allmänt ombud förordnas i varje län för att föra det allmännas
talan i vissa körkortsmål. Körkortsutredningen — vars betänkande (SOU
1978:27) Fortsatt körkortsreform låg till grund för förslag i propositionen
- hade bl.a. föreslagit att allmänna ombudet skulle få besluta om varning i
fall där anmärkningarna mot körkortshavaren inte var så grava att det
försätta körkortsinnehavet borde prövas av länsrätten. Föredraganden
anförde i propositionen (s. 45) bl. a. att han övervägt att låta ombudet få
besluta om varning i sådana fall där det enligt stadgad praxis var klart att
det inte kunde bli fråga om återkallelse. Att ge ombudet denna befogenhet
ingav emellertid vissa betänkligheter. Bl.a. hade just avsaknaden av ett
allmänt ombud bidragit till att göra praxis ojämn. Det var därför enligt
föredraganden ännu inte möjligt att ange i vilka fall det var uppenbart att
endast en varning borde komma i fråga. Erfarenheterna av den nya lagstiftningen
fick utvisa om det vore lämpligt att i framtiden ge ombudet större
befogenheter.

I den här aktuella propositionen 1985/86:115 konstaterar föredraganden att
de allmänna ombuden fungerar väl och att det i princip inte finns några
invändingar mot att ge dem mer omfattande uppgifter. Han finner att de
allmänna ombuden väl kan betros med uppgiften att meddela varning, till
följd varav - som han framhåller — antalet körkortsmål i länsrätterna kan
minskas. Med i huvudsak denna motivering föreslår föredraganden att ett
system motsvarande strafföreläggande införs på körkortsområdet. I en ny 9

paragraf i KKL, 47 a §, föreslås sålunda bestämmelser om att det allmänna TU 1985/86:27
ombudet får befogenhet att utfärda ett föreläggande om varning för godkännande
inom viss tid, om det allmänna ombudet anser att varning är en
tillräcklig åtgärd. Har ett föreläggande om varning utfärdats, skall enligt
andra stycket i den föreslagna paragrafen, ansökan om återkallelse av
körkort m.m. (ansökan enligt 41 § KKL) inte få göras förrän tiden för
godkännande har gått ut. Ett godkännande skall vara utan verkan om det
sker sedan en sådan ansökan har avsänts. I det tredje och sista stycket i
den föreslagna paragrafen föreslås en bestämmelse om att ett godkänt
föreläggande gäller som ett domstolsbeslut vilket har vunnit laga kraft.

Den nya 47 a § föreslås träda i kraft den 1 januari nästa år.

I motionen yrkas också avslag på det här aktuella förslaget i propositionen.

Även härvidlag åberopar motionärerna synpunkter som lagrådet har anfört.
Lagrådet konstaterar att förslaget att ge de allmänna ombuden befogenhet
att själva besluta om varning bygger på att ombuden har visat sig
förtrogna med rådande praxis. Om denna skall ändras, dvs. tillämpningsområdet
för varning begränsas mer eller mindre kraftigt, bör enligt lagrådet
beslutanderätten ligga kvar hos länsrätterna tills nya principer har stabiliserats,
som man kan vara övertygad om att ombuden behärskar. Motionärerna
anför att om praxis för varning skulle förbli oförändrad det vore
möjligt att i positiv anda överväga ett system med föreläggande om varning
på körkortsområdet.

Även utskottet anser att de allmänna ombuden bör ges befogenhet att
utfärda föreläggande om varning. Utskottet konstaterar att motionärerna
inte synes ha något att erinra i princip mot att de allmänna ombuden får
denna befogenhet. Motionärernas motstånd mot förslaget synes bottna i
att tiden anses vara för kort - mellan en genomförd begränsning i användningen
av varningsinstitutet den 1 juli i år och införande den 1 januari nästa
år av befogenheten för de allmänna ombuden att använda detta institut —
för att ändrade principer i fråga om användningen skall kunna ha stabiliserats.
Utskottet delar inte denna farhåga. Med hänsyn till den stora mängd
körkortsmål som prövas i domstol under ett år — under år 1984 inkom nära
35 500 mål till länsrätterna - torde domstolsprövningen av mål under
andra halvåret i år kunna ge de allmänna ombuden ledning för deras
användning av det ändrade varningsinstitutet. Utskottet tillstyrker sålunda
här aktuellt förslag i propositionen. Motionen avstyrks således även i här
berörd del.

5. Avskaffande av institutet erinran

Föredraganden anför bl.a. att det av domstolsverkets rapport framgår att
institutet erinran inte alls har kommit att användas på det sätt som var
avsett. Sedan hösten 1982 gäller, anför föredraganden vidare, den ordningen
att när ett registerblad - dvs. ett utdrag ur körkortsregistret — har sänts
över till länsstyrelsen för ställningstagande till ett körkortsingripande, 10

även körkortshavaren får del av registerbladet. Vidare informeras kör- TU 1985/86:27

kortshavaren i samband därmed om att ett ingripande övervägs. Denna

ordning innebär, påpekar föredraganden, en sorts erinran. Enligt hans

mening framstår därför inte en formell erinran lika angelägen nu som när

institutet tillkom. Bl.a. nu nämnda förhållanden talar enligt föredraganden

för att institutet erinran avskaffas. Han anför att han avser att senare för

regeringen anmäla frågan om upphävande av 49 § körkortsförordningen,

vari som redovisats ovan bestämmelserna om erinran finns.

Utskottet har inte något att invända mot att institutet erinran avskaffas.

6. Visst delegeringsarbete på körkortsförfattningarnas
område

Föredraganden anmäler att en utredare i statsrådsberedningen i december
1984 till statsministern överlämnade betänkandet (Ds SB 1984:3) Det
fortsatta delegeringsarbetet i regeringskansliet del II med underrubriken
Trafiktillstånd och lokala trafikföreskrifter. I syfte bl. a. att begränsa antalet
besvärsärenden hos regeringen föreslås i betänkandet delegering av
vissa typer av ärenden inom kommunikationsdepartemenetets verksamhetsområde.

Föredraganden anför att han avser att återkomma till regeringen i frågan.

Någon anledning för riksdagen att nu uttala sig i den sålunda redovisade
frågan finns enligt utskottets mening inte.

7. Hemställan
Utskottet hemställer

1. beträffande ändring i 16 § körkortslagen

att riksdagen med avslag på motion 1985/86:525 (m) yrkande 1 antar
det i proposition 1985/86:115 framlagda förslaget till lag om ändring i
körkortslagen (1977:477), såvitt avser 16 §, med den ändringen i
förhållande till propositionsförslaget att punkterna 3 och 4 i förslaget
betecknas 4 resp. 3,

2. beträffande ändring i 22 § körkortslagen

att riksdagen med avslag på motion 1985/86:525 (m) yrkande 2 antar
det i propositionen framlagda lagförslaget, såvitt avser 22 §,

3. beträffande ändring i 23 § körkortslagen

att riksdagen med avslag på motion 1985/86:525 (m) yrkande 3 antar
det i propositionen framlagda lagförslaget, såvitt avser 23 §,

4. beträffande införande av en 47 a § i körkortslagen TU 1985/86:27

att riksdagen med avslag på motion 1985/86:525 (m) yrkande 4 antar
det i propositionen framlagda lagförslaget, såvitt avser införande av
föreslagen 47 a § i körkortslagen (1977:477).

Stockholm den 22 maj 1986

På trafikutskottets vägnar

Kurt Hugosson

Närvarande: Kurt Hugosson (s). Rolf Clarkson (m), Birger Rosqvist (s),

Olle Östrand (s), Gösta Andersson (c), Sven-Gösta Signell (s), Margit
Sandéhn (s), Hugo Bergdahl (fp), Agne Hansson (c), Sven Henricsson
(vpk), Jarl Lander (s), Anders Andersson (m), Yngve Wernersson (s),

Ingrid Hasselström Nyvall (fp) och Jan Sandberg (m).

Reservationer

Rolf Clarkson, Anders Andersson och Jan Sandberg (alla m) har till betänkandet
avgivit följande fyra reservationer.

1. Ändring i 16 § körkortslagen (mom. 1)

Reservanterna anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 5 som börjar med "Såsom
framhålls” och på s. 6 slutar med ”väsentliga trafikregler” bort ersättas
med text av följande lydelse:

Även utskottet ansluter sig till lagrådets uppfattning i här berörda frågor.

Utskottet vill erinra om att den genom proposition 1975/76:155 om vissa
körkortsfrågor (TU 28, rskr. 390) fastlagda principen om en individualiserad
bedömning av körkortshavarens lämplighet innebär att en mindre
schablonmässig och mera individualiserad bedömning skall eftersträvas i
körkortsmål. Föredraganden framhöll i nämnda proposition (s. 67) att en
nyansering av bedömningen i körkortsmål behövdes. Det gällde t. ex.
nykterhetsfrågan, allmän brottslighets betydelse, verkan av olovlig körning
och återkallelsetiderna. Man skulle se till helhetsbilden av vederbörandes
situation och beakta om han med hänsyn till den samlade utredningen
om hans personliga förhållanden kunde anses lämplig som förare. I
helhetsbedömningen skulle också ingå att man i vissa fall måste ta hänsyn
även till sådana omständigheter som exempelvis behovet av körkort och
den tid som hade förflutit mellan en förseelse och körkortsingripandet.

Om det anses att någonting bör göras för att skärpa reaktionerna på TU 1985/86:27
enstaka allvarliga trafiköverträdelser — med hänsyn till den ökning som
har skett under de senaste åren av antalet olyckor i trafiken — är det enligt
utskottets mening naturligt att låta den utredare som tillsatts för att göra en
översyn av vissa körkort sfrågor även utreda denna fråga. Detta har också
lagrådet framhållit.

Någon ändring i 16 § KKL bör således enligt utskottets mening ej ske
nu. Utskottet tillstyrker motionen i här berörd del.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande ändring i 16 § körkortslagen

att riksdagen med bifall till motion 1985/86:525 (m) yrkande 1 avslår
proposition 1985/86:115, såvitt avser ändring i 16 § körkortslagen
(1977:477),

2. Ändring i 22 § körkortslagen (mom. 2)

— under förutsättning av bifall till reservation 1.

Reservanterna anser

dels att det stycke av utskottets yttrande på s. 6 som börjar med ”1
överensstämmelse” och slutar med "berörd del” bort ersättas med text av
följande lydelse:

Utskottet har i det föregående anslutit sig till lagrådets uppfattning att
några särskilda lagstiftningsåtgärder inte skulle vara påkallade för att få
tillämpningen av återkallelse av körkort och varning att stämma överens
med intentionerna bakom bestämmelserna om dessa ingripanden. Anledning
till i propositionen föreslagen ändring i 22 § körkortslagen finns sålunda
inte. Utskottet biträder motionsförslaget om att propositionen i denna
del bör avslås.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande ändring i 22 § körkortslagen

att riksdagen med bifall till motion 1985/86:525 (m) yrkande 2 avslår
propositionen, såvitt avser ändring i 22 § körkortslagen (1977:477),

3. Ändring i 23 § körkortslagen (mom. 3)

Reservanter anser

dels att det stycke av utskottets yttrande på s. 9 som börjar med ”Sorn
framgår” slutar med ”motsvarande del" bort ersättas med text av följande
lydelse:

Med hänsyn till att utredaren om alkoholutandningsprov inte har ansett
sig kunna tillstyrka en övergång till utandningsprov som bevismedel vid
misstanke om trafiknykterhetsbrott bör man enligt utskottets mening för
närvarande ej låta sådana prov utgöra grund för beslut om omhändertagande
av körkort enligt 23 § KKL.

Utskottet avstyrker sålunda förslaget i propositionen om ändring i 23 §

KKL och biträder därmed motionen i motsvarande del. 13

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse: TU 1985/86:27

3. beträffande ändring i 23 § körkortslagen

att riksdagen med bifall till motion 1985/86:525 (m) yrkande 3 avslår
propositionen, såvitt avser ändring i 23 § körkortslagen (1977:477),

4. Införande av en 47 a § i körkortslagen (mom. 4)

Reservanterna anser

dels att det stycke av utskottets yttrande på s. 10 som börjar med ”Även
utskottet” och slutar med ”berörd del” bort ersättas med text av följande
lydelse:

Utskottet anser i likhet med lagrådet att någon ändring i praxis beträffande
användningen av varningsinstitutet inte nu skulle vara behövlig. Som
framhålls i motionen bör dock ett system med föreläggande om varning på
körkortsområdet kunna övervägas i positiv anda, under förutsättning att
praxis för användningen av varningsinstitutet förblir oförändrad.

Utredaren för översyn av vissa körkortsfrågor skall, som redovisats i det
föregående, bl. a. undersöka möjligheten till organisatoriska förändringar i
syfte att stödja de allmänna ombuden. Denna del av översynsuppdraget
motiveras med att behov föreligger av stöd för de allmänna ombuden för
att nå en likartad tillämpning av bestämmelserna om körkortsingripanden.

Enligt utskottets mening vore det naturligt att i anslutning till denna del av
översynen frågan om befogenhet för de allmänna ombuden att förelägga
varning övervägs närmare.

Mot bakgrund av det anförda är utskottet inte berett förorda att de
allmänna ombuden ges nämnda befogenhet. Utskottet avstyrker således
propositionen i vad avser föreslagen 47 a § i KKL och biträder sålunda
motionen i motsvarande del.

dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:

4. beträffande införande av en 47 a § i körkortslagen

att riksdagen med bifall till motion 1985/86:525 (m) yrkande 4 avslår
propositionen, såvitt avser införande av föreslagen 47 a § i körkortslagen
(1977:477).

Propositionens lagförslag

Bilaga TU 1985/86:27

Förslag till

Lag om ändring i körkortslagen (1977:477)

Härigenom föreskrivs i fråga om körkortslagen (1977:477)'

dels att 16, 22 och 23 §§ skall ha följande lydelse,

dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 47a§, av följande
lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

16 §2

Ett körkort skall återkallas

l.om körkortshavaren har brutit mot 1§ andra stycket eller 4§ lagen
(1951:649) om straff för vissa trafikbrott eller 6 kap. 2§ första, andra eller
tredje stycket järnvägstrafiklagen (1985:192),

2. om körkortshavaren har brutit mot 5 § lagen om straff för vissa trafikbrott
och överträdelsen inte kan anses som ringa,

3. om körkortshavaren genom 3} om körkortshavaren i annat
upprepade förseelser i väsentlig fall vid förandet av ett motordrivet

grad har visat bristande vilja eller fordon eller en spårvagn har

förmåga att rätta sig efter de be- överskridit högsta tillåtna hastig stämmelser

som gäller i trafikens het, kört mot rött ljus, underlåtit att

eller trafiksäkerhetens intresse för iaktta stopplikt, kört om vid överforare
av motordrivet fordon eller gångsställe eller brutit mot någon

spårvagn, annan från trafiksäkerhetssynpunkt

väsentlig regel, allt om överträdelsen
inte kan anses som ringa,

4. om körkortshavaren i annat 4 forn körkortshavaren genom

fall har brutit mot en från trafiksä- upprepade förseelser i väsentlig

kerhetssynpunkt väsentlig regel vid grad har visat bristande vilja eller

förande av ett motordrivet fordon förmåga att rätta sig efter de hedler
en spårvagn och överträdelsen stämmelser som gäller i trafikens

inte kan anses som ringa, eller trafiksäkerhetens intresse för

förare av motordrivet fordon eller
spårvagn,

5. om körkortshavaren på grund av opålitlighet i nykterhetshänseende ej
bör ha körkort,

6. om det med hänsyn till brottslig gärning som körkortshavaren har
gjort sig skyldig till kan antagas att han ej kommer att respektera trafikreglerna
och visa hänsyn, omdöme och ansvar i trafiken eller om han på grund
av sina personliga förhållanden i övrigt ej kan anses lämplig som förare av
körkortspliktigt fordon,

7. om körkortshavarens förutsättningar för rätt att föra körkortspliktigt
fordon är så väsentligt begränsade genom sjukdom, skada eller dylikt att
han från trafiksäkerhetssynpunkt ej vidare bör ha körkort,

8. om körkortshavaren ej följer föreläggande att ge in läkarintyg eller
bevis om godkänt förarprov,

9. om körkortshavaren ej följer föreläggande att förnya körkort,

10. om körkortshavaren begär att körkortet skall återkallas.

1 Lagen omtryckt 1980:977.

2 Senaste lydelse 1985: 197.

3 Utskottet föreslår att punkten betecknas 4.

4 Utskottet föreslår att punkten betecknas 3.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

TU 1985/86:27

22!

1 stället för att körkortet eller
körkortstillståndet återkallas skall
körkortshavaren meddelas varning
i sådana fall som avses i 16 § 2-6,
om varningen av särskilda skäl kan
anses vara en tillräcklig åtgärd.

I stället för att körkortet eller
körkortstillståndet återkallas, skall
körkortshavaren meddelas varning
i sådana fall som avses i 16 § 2-6,
om varningen av särskilda skäl kan
anses vara en tillräcklig åtgärd. Har
körkortshavaren avsevärt överskridit
högsta tillåtna hastighet, får
varning i stället för återkallelse
meddelas endast om det föreligger
synnerliga skäl.

Om körkortshavaren har brutit mot 4 § 2 mom. lagen (1951:649) om
straff för vissa trafikbrott eller 6 kap. 2 § tredje stycket järnvägstrafiklagen
(1985: 192) men inte före färdens slut hade förtärt starka drycker i sådan
mängd att alkoholkoncentrationen i hans blod under eller efter färden
uppgick till 0,8 promille, får varning meddelas honom i stället för återkallelse
om omständigheterna är mildrande.

23 §6

Om körkortshavaren vid förande av ett motordrivet fordon eller en
spårvagn har gjort sig skyldig till grov vårdslöshet eller visat uppenbar
likgiltighet för andra människors liv eller egendom eller företett tydliga
tecken på påverkan av starka drycker eller annat ämne, eller om han till
följd av sjukdom, skada eller dylikt saknar förutsättningar att föra körkortspliktigt
fordon på ett trafiksäkert sätt skall körkortet omhändertas.

Misstänks att körkortshavaren
vid förande av ett motordrivet fordon
eller en spårvagn har brutit mot
4§ lagen (1951:649) om straff för
vissa trafikbrott, och hade han före
färdens slut förtärt starka drycker i
sådan mängd att alkoholkoncentrationen
i hans blod uppgick till minst
0,5 promille under eller efter färden.
skall körkortet omhändertas
sedan analysbeviset har erhållits.
Är det fråga om ett brott mot 4 8
2 mom. nämnda lag, men uppgick
alkoholkoncentrationen inte till 0,8
promille, skall körkortet inte omhändertas
om omständigheterna vid
brottet kan anses mildrande.

Misstänks att körkortshavaren
vid förande av ett motordrivet fordon
eller en spårvagn har brutit mot
4 8 lagen (1951:649) om straff för
vissa trafikbrott, och hade han före
färdens slut förtärt starka drycker i
sådan mängd att alkoholkoncentrationen
i hans blod kan antas ha
uppgått till minst 0,5 promille under
eller efter färden, skall körkortet
omhändertas. Är det fråga om
ett brott mot 4 8 2 mom. nämnda
lag, men kan alkoholkoncentrationen
inte antas ha uppgått till 0,8
promille, skall körkortet inte omhändertas
om omständigheterna vid
brottet kan anses mildrande.

Misstänks att körkortshavaren vid förande av ett maskindrivet spårfordon
på järnväg eller tunnelbana har brutit mot 6 kap. 2 8 järnvägstrafiklagen
(1985: 192), gäller bestämmelserna i andra stycket i tillämpliga delar.

5 Senaste lydelse 1985:431.

6 Senaste lydelse 1985: 197.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

TU 1985/86: 27

47 a §

Om det allmänna ombudet anser
att varning är en tillräcklig åtgärd,
får ombudet utfärda ett föreläggande
om varning för godkännande
inom viss tid.

Har ett föreläggande utfärdats,
får ansökan enligt 41 § inte göras
förrän tiden för godkännande har
gått ut. Ett godkännande är utan
verkan om det sker sedan en sådan
ansökan har avsänts.

Ett godkänt föreläggande gäller
som ett domstolsbeslut vilket har
vunnit laga kraft.

Denna lag träder i kraft, i fråga om 16 och 22 §§ den 1 juli 1986, och i
övrigt den 1 januari 1987. 1 fråga om hastighetsöverträdelser som har
begåtts före ikraftträdandet gäller 22 § i sin äldre lydelse.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1986