Sammanfattning

1 betänkandet behandlas i proposifion 1985/86:115 föreslagna ändringar i körkortslagen, m.m. De föreslagna lagändringarna innebär att körkort skall återkallas i större utsträckning än för närvarande - vid bl.a. grova hastighetsöverträdelser - att allmänna ombud i körkorfsmål får rätt aft utfärda föreläggande om varning, som dock blir gällande endast om den godkänts av körkortshavaren, samt att möjlighet öppnas att lägga alkohol-utandningsprov till grund för beslut om provisoriskt omhändertagande av körkort.

De nya bestämmelserna om återkallelse av körkort föresläs träda i kraft den 1 juli 1986. Ändringarna i övrigt föreslås träda i kraft den I januari 1987.

I en mofion (m) yrkas avslag på de föreslagna lagändringarna.

Utskoftet tillstyrker propositionens förslag, dock i fräga om 16 § körkortslagen med viss av utskottet förordad redaktionell ändring. Motionsyrkandena avstyrks.

M-ledamöterna har avgeft reservationer (res. nr I —4) till förmån för motionens förslag.

Propositionen

I proposition 1985/86:115 om ändring i körkortslagen (1977:477) föreslår regeringen (kommunikationsdepartementet) riksdagen att anta ett inom kommunikationsdepartementet upprättat, av lagrådet delvis granskat, förslag till lag om ändring i nämnda lag. Lagförslaget har tagits in som bilaga till detta betänkande.

Motion framlagd med anledning av propositionen

1985/86:525 av Rolf Clarkson m.fl. (m) vari yrkas

I. att riksdagen avslär proposifonens förslag till ny lydelse av körkortslagens 16 §,

1 Riksdagen 1985/86. 15 saml. Nr 27

2. aft riksdagen avslär propositionens förslag till ny lydelse av körkorts- TU 1985/86:27 lagens 22 §,

3. att riksdagen avslår propositionens förslag till ny lydelse av körkortslagens 23 §,

4. att riksdagen avslår propositionens förslag att införa en ny paragraf — nr 47 a - i körkortslagen.

Bakgrund

Körkortslagen (1977:477), KKL, ger möjlighet fill körkortsingripanden i form av återkallelse av körkortet, varning samt omhändertagande av körkortet mot körkortshavare som inte följer från trafiksäkerhetssynpunkt väsentliga trafikregler. Vidare finns i den till körkortslagen knutna körkortsförordningen (1977:722) bestämmelser om s.k. erinran.

Återkallelse och varrting beslutas av förvaltningsdomstol (länsrätt i första instans) efter ansökan av allmänt ombud, som är knutet fill länsstyrelsen.

Grunderna för återkallelse av körkort finns angivna i 16 § punkt I —10 KKL. Punkt 1-7 lar direkt sikte på trafiksäkerheten, punkt 8-9 förutsätter aft vissa förelägganden inte har åtlyfts och punkt 10 avser återkallelse på egen begäran. Om ett körkort återkallas med stöd av punkt 1—6 skall domstolen bestämma en spärrtid - som utgör hinder mot att utfärda ett nytt körkort - på lägst en månad och högst tre år.

I sädana fall som avses i 16 § punkt 2-6 KKL får enligt 22 § KKL i stället för körkortsåferkallelse beslutas om varning, om detta av särskilda skäl kan anses vara en tillräcklig åtgärd. Huvudregeln enligt 16 § KKL är således att ingripande skall ske i form av återkallelse av körkortet.

Otnhändertagande av körkort beslutas av polismyndighet eller åklagare. Förutsättningarna för att ett körkort skall få omhändertas anges i 23 § KKL. Körkortet kan omhändertas bl. a. vid misstanke om trafiknykter-hetsbrott efter alkoholanalys av körkorfshavarens blod.

I 49 § körkortsförordningen finns bestämmelser om s.k. erinran. Finner det allmänna ombudet att någon ansökan om körkortsingripande infe bör göras men att det ändå finns särskild anledning att påminna körkortshavaren om de krav som från trafiksäkerhetssynpunkt gäller för innehav av körkort, skall ombudet erinra körkortshavaren om dem.

Vid behandlingen av prop. 1979/80:178 om fortsatt körkortsreform konstaterade utskottet (TU 1980/81:1 s. 21) aff antalet balanserade körkortsmål vid länsrätterna hade i det närmaste fördubblats på två år till budgetåret 1979/80 och framhöll aff de ökande målbalanserna ingav betänkligheter. Utskottet förutsatte att vissa av de reformer som föreslogs i propositionen skulle kunna bidra till att dels minska antalet inkomna körkortsmål till länsrätterna, dels öka genomströmningstakten i länsrätterna. Utskottet förutsatte vidare att regeringen och berörda myndigheter skulle uppmärksamt följa utvecklingen på området och vidta de åtgärder detta kunde

föranleda. Riksdagen (rskr. 29) hade inte något att erinra mot vad utskottet TU 1985/86:27 sålunda anförde.

Utskottet

1. Propositionens huvudsakliga innehåll m.m.

Med en skrivelse i augusti 1985 överlämnade domstolsverket till kommunikationsdepartementet en rapport angående handläggningen av körkortsmål, rapporten (1985:4) Körkortsmålen i förvaltningsdomstolarna och allmännaombudens resurser - Tvä statistikundersökningar. Rapporten hade utarbetats av domstolsverket i samarbete med länsstyrelsernas organisationsnämnd och byggde på dels en enkätundersökning om körkorfsmål i länsrätterna, kammarrätterna och regeringsrätten, dels en enkätundersökning om de allmänna ombudens verksamhet m.m. I skrivelsen anförde domstolsverket — mot bakgrund av rapportens innehåll — bl.a. att möjligheterna att varakfigt minska fillströmningen av körkortsmål till länsrätterna borde undersökas. Domstolsverket konstaterade att varning i stället för återkallelse av körkort hade förekommit i större utsträckning än som förutsatts. Enligt verkets mening kunde en översyn av bestämmelserna i 16 och 22 §§ KKL om återkallelse och varning övervägas så aff bestämmelserna bättre överensstämde med praxis. Enligt verkets mening borde vidare de allmänna ombuden få möjlighet aft besluta om varning och ordningen med erinran torde kunna tas bort. *

På grundval av domstolsverkets skrivelse och rapport, remissbehandlingen därav samf yttrande av lagrådet över eft till rådet remitterat förslag till ändring av 16 § KKL och till en ny paragraf i KKL, 47 a §, med bestämmelser om rätt för allmänt ombud att utfärda föreläggande om varning, läggs i proposifionen fram förslag till ändring av 16 och 22 §§ KKL samt föreslås att i KKL införs en ny paragraf, 47 a §. Ändringen av 16 § KKL syftar till att körkort skall återkallas i större utsträckning än för närvarande vid bl.a. grova hastighetsöverträdelser och ändringen i 22 § aff möjligheten att använda varning i stället för återkallelse vid sådana hastighetsöverträdelser inskränks. Genom den nya 47 a § skall de allmänna ombuden i körkortsmål få rätt att utfärda föreläggande om varning.

I propositionen föreslås vidare ändring av 23 § KKL som innebär aU alkoholutandningsprov skall kunna läggas till grund för beslut om omhändertagande av körkort. Förslaget grundas på en skrivelse den 17 februari 1986 till justitie- och kommunikationsdepartementen, vari rikspolisstyrelsen har tagit upp frågan om ökade befogenheter för polisen att ingripa med åtgärder mot körkorfsinnehav bl.a. i de fall en förare gör sig skyldig fill trafiknykterhetsbrott, samt på en rapport av den 7 november 1985, som utredningen (Ju 1980:5) angående alkoholutandningsprov som bevismedel vid misstanke om trafiknykterhetsbrott har avgett till justitiedepartementet.

Ändringarna av 16 och 22 §§ KKL föreslås träda i kraft den I juli 1986 och ändringen av 23 § och den nya 47 a § den I januari 1987.

ti Riksdagen 1985/86. 15 samt. Nr 27

För närvarande gäller 16, 22 och 23 §§ KKL - helt eller i fillämpliga TU 1985/86:27 delar — även i fråga om körkortsfillstånd och traktorkort. Propositionsförslagen innebär inte någon ändring härvidlag. Införs den föreslagna 47 a § i KKL kommer denna paragraf att gälla även i fråga om körkortstillstånd och traktorkort.

I motion 525 (m) yrkas att riksdagen avslår förslagen i propositionen om ändring av 16, 22 och 23 §§ KKL samt om införande i KKL av föreslagen 47 a §. Sammanfattningsvis föreslås sålunda att riksdagen avslår förslaget i sin helhet till lag om ändring i körkorfslagen.

I propositionen förutskickas att vissa körkortsfrågor skall övervägas i en särskild utredning. Den 20 mars i år har regeringen bemyndigat chefen för kommunikationsdepartementet att tillkalla en särskild utredare för denna översyn. Utredaren skall enligt direkfiven för utredningsarbetet (dir. 1986:10) undersöka förutsättningarna och formerna för omedelbara körkortsingripanden mot förare som infe följer väsentliga trafikregler. Vidare bör utredaren undersöka möjligheten till organisatoriska förändringar i syfte att stödja de allmänna ombuden. Därutöver bör utredaren redovisa förslag som syftar fill att förbättra länsstyrelsernas möjligheter att via konsultläkarna utreda medicinska körkortsärenden. Utredningsuppdraget skall vara slutfört senast den 1 maj 1987.

2. Vissa grunder för återkallelse av körkort och för varning (16 och 22 §§ KKL)

Enligt 16 § punkt 3 KKL skall ett körkort återkallas om körkortshavaren genom upprepade förseelser i väsentlig grad har visat bristande vilja eller förmåga att rätta sig efter de bestämmelser som gäller i trafikens eller trafiksäkerhetens intresse för förare av motordrivet fordon eller spårvagn.

Enligt 16 § punkt 4 KKL skall körkort vidare återkallas om körkortshavaren i annat fall har brutit mot en från trafiksäkerhetssynpunkt väsentlig regel vid förande av ett motordrivet fordon eller en spårvagn och överträdelsen infe kan anses som ringa.

I stället för att körkortet återkallas skall enligt 22 § första stycket KKL körkortshavaren meddelas varning i sådana fall som avses i 16 § punkt 2-6 KKL om varningen av särskilda skäl kan anses vara en tillräcklig åtgärd.

Föredraganden anför i propositionen bl.a. att avgöranden som har gällt frägan om körkortsåferkallelse vid enstaka allvarligare trafiköverträdelser - främst grova hastighetsöverträdelser - har gett honom anledning att nu ta upp frågan om nuvarande lagstiftning behöver ändras. Han säger att han i dessa mål har iakttagit en tendens till praxis som inte alltid svarar mot de principer som ligger bakom den nuvarande lagsfiftningen.

Föredraganden framhåller vidare att antalet olyckor i trafiken har ökat under de senaste åren och att läget nu är sådant att man måste vidta åtgärder för att bryta den dystra olycksutvecklingen, till vilken den ökade medelhastigheten ute på vägarna enligt honom är en viktig förklaring.

Enligt föredragandens mening är en ökad använding av återkallelseinstitu- TU 1985/86:27 tet en viktig åtgärd i kampen för att nedbringa antalet trafikolyckor.

Med i huvudsak denna motivering föresläs i propositionen dels att den nuvarande punkten 4 i 16 § KKL placeras före punkten 3 i paragrafen, dels att i den sålunda föreslagna punkten 3 görs ett tillägg, varigenom uttrycket "frän trafiksäkerhetssynpunkt väsenfiig regel" förtydligas genom att has-tighetsöverskridanden, körning mot rött ljus, underlåtenhet att iaktta stopplikt och omkörning vid övergångsställe uttryckligen nämns som exempel på överträdelser som bör medföra återkallelse av körkortet. Genom att den nuvarande punkten 4 med tillägg får en mera framträdande plats än tidigare markeras enligt föredraganden allvaret i de förfaranden som avses i punkten.

Vidare föresläs i propositionen att i 22 § första stycket införs en bestämmelse om att det skall finnas synnerliga skäl för aft varning skall få träda i stället för återkallelse vid grövre hastighetsöverfrädelser i syfte att utrymmet för varning vid sådana överträdelser skall minska.

Ändringarna i 16 och 22 §§ KKL föreslås träda i kraft den 1 juli i år. I fråga om hastighetsöverträdelser som har begåtts före ikraftträdandet föreslås 22 § KKL i sin äldre lydelse gälla.

I mofionen föreslås att förslagen till ändring i 16 och 22 §§ KKL skall avslås. Motionärerna åberopar invändningar som lagrådet har anfört mot det fill rådet remitterade förslaget till ändring i 16 § KKL. I frågan huruvida ökad använding av återkallelseinstitutet m.m. behövs har lagrådet bl.a. anfört att det tillgängliga materialet inte har gett grund för antagande vare sig att man är för släpphänt med att ingripa enligt 16 § punkt 4 KKL eller att varning skulle ha blivit en i förhållande till tidigare läge och statsmakternas uttalanden allför vanlig form för ingripande. Av utredningen i ärendet kan enligt lagrådet inte sägas framgå, att några särskilda lagstiftningsåtgärder skulle vara påkallade för att få fillämpningen att stämma överens med lagstiftarens intentioner.

Såsom framhålls av föredraganden har antalet olyckor i trafiken ökat under de senaste åren. Under februari månad i år omkom 51 personer i vägtrafiken medan medelantalet trafikdödade under februari månad åren 1981-1985 var 39. Under den senaste tolvmånadersperioden omkom 736 personer i trafiken mot under den närmast föregående tolvmånadersperioden 697 personer. Det är som också framhålls av föredraganden allmänt omvittnat att respekten har minskat för de från trafiksäkerhetssynpunkt väsentliga reglerna - främst hastighetsbegränsningar - både ute pä vägarna och i tätorterna. Trafikrytmen har blivit hårdare. Denna utveckling kan självfallet inte accepteras. Olika ätgärder mäste prövas för att bryta olycksutvecklingen.

En viktig åtgärd när det gäller att bryta olycksutvecklingen är enligt utskottets mening en ökad användning av återkallelseitistitutet. Utskottet fillstyrker därför aff uttrycket "från trafiksäkerhet väsentlig regel" i den nuvarande punkten 4 i 16 § KKL förtydligas genom att - såsom föreslås i propositionen - hastighetsöverskridanden, körning mot rött ljus, underlå-

tenhet att iaktta stopplikt och omkörning vid övergångsställe uttryckligen TU 1985/86:27 nämns som exempel på överträdelser som bör medföra återkallelse av körkortet. Den föreslagna utformningen av detta förtydligande föranleder inte någon erinran från utskottets sida.

Utskottet anser dock inte aft den sålunda kompletterade punkten 4 bör placeras före den nuvarande punkten 3 och att dessa punkter således skall byta plats i paragrafen. En sådan förändring kan förutses orsaka olägenheter, bl.a. för rapporteringen av beslutade körkortsingripanden genom aft t.ex. blanketter måste ändras. Risk finns också att ändringen förbises vid undersökningar bakåt i tiden av beslutade körkortsingripanden m. m. Utskottet förordar därför att den nuvarande punkten 3 i paragrafen även i fortsättningen skall betecknas punkt 3 och den nuvarande punkten 4 med föreslagen komplettering även i fortsättningen skall betecknas punkt 4.

Utskottet fillstyrker aft ändringen i 16 § KKL träder i kraft den I juli i år.

Motionen avstyrks således i här berörd del.

Utskottet vill i detta sammanhang understryka betydelsen av snabba och bestämda körkortsingripanden mot dem som inte följer väsentliga trafikregler. För närvarande förflyter lång tid mellan en trafikförseelse och körkortsingripandet. Det händer sålunda ibland att eft körkort återkallas mer än ett år efter det att trafikförseelsen har begåtts. Utskottet konstaterar därför med fillfredsställelse att i det uppdrag som utredaren för översyn av vissa körkortsfrågor har fått bl.a. ingår att undersöka förutsättningarna och formerna för omedelbara körkortsingripanden mot förare som inte följer väsentliga trafikregler.

I överensstämmelse med vad som framhålls i propositionen är det viktigt att utrymmet för användning av varning vid grövre hastighetsöverfrädelser begränsas. Utskottet tillstyrker därför att i 22 § KKL införs bestämmelser om att vid sådana hastighetsöverträdelser varning får träda i stället för återkallelse endast om det föreligger synnerliga skäl. Utformningen av den föreslagna bestämmelsen härom i paragrafen föranleder inte någon erinran från utskottets sida. Utskottet tillstyrker vidare att föreslagen ändring i paragrafen träder i kraft den 1 juli i år och aft i fråga om hastighetsöverträdelser, som har begåtts före ikraftträdandet, 22 § KKL i sin äldre lydelse gäller. Utskottet avstyrker sålunda mofionen även i här berörd del.

3. Omhändertagande av körkort på grundval av alkoholutandningsprov (23 § KKL)

Om körkortshavare vid förande av ett motordrivet fordon eller en spårvagn har gjort sig skyldig fill vissa grova trafikförseelser m.m. - bl.a. trafiknykterhetsbrott - skall körkortet omhändertas enligt bestämmelser i 23 § första stycket KKL.

Misstänks att körkortshavaren vid förande av ett motordrivet fordon eller en spårvagn har brutit mot 4 § lagen (1951:649) om straff för vissa trafikbrott - dvs. bestämmelserna om rattfylleri och s.k rattonykterhet -och hade han före färdens slut förtärt starka drycker i sådan mängd att

alkoholkoncentrationen i hans blod uppgick till minst 0,5 promille under TU 1985/86:27 eller efter färden, skall enligt bestämmelser i 23 § andra stycket KKL körkortet omhändertas sedan analysbevisef har erhållits. Är det fråga om brott mot 4 § 2 mom. nämnda lag - dvs. rattonykterhet - men uppgick alkoholkoncentrationen inte till 0,8 promille, skall körkortet inte omhändertas om omständigheterna vid brottet kan anses mildrande.

De refererade bestämmelserna i andra stycket gäller enligt 23 § tredje stycket KKL i tillämpliga delar om det misstänks att körkortshavaren vid förande av ett maskindrivet spårfordon på järnväg eller tunnelbana har brutit mot 6 kap. 2 § järnvägsfrafiklagen (1985:192), vilken paragraf innehåller bestämmelser motsvarande ovannämnda bestämmelser om rattfylleri och rattonykterhet m. m.

För att körkort skall kunna omhändertas med stöd av bestämmelserna i 23 § andra stycket KKL krävs som redovisats ovan att analys av blodprov föreligger. Analyser av blodprov tagna vid misstanke om trafiknykterhetsbrott utförs av statens rättskemiska laboratorium. Ca en vecka hinner förflyta innan polis/åklagare har tillgång till utlåtande från laboratoriet.

Ett fysiologiskt samband har påvisats mellan alkoholkoncentrationen i blodet och i utandningsluften. Om vissa betingelser är uppfyllda är det därför möjligt att teoretiskt fastställa förhållandet mellan alkoholhalten i utandningsluften och ett samtidigt taget blodprov. Förhållandet att det sålunda normaU råder en viss bestämd relation mellan alkoholhalten i blodet och den utandningsluft som kommer från lungan ligger till grund för att alkoholutandningsprov används i polisens arbete med aft beivra trafiknykterhetsbrott m.m. Enligt lagen (1976; 1090) om alkoholutandningsprov får sålunda polisen företa alkoholutandningsprov dels pä den som är skäligen misstänkt för brott, främst trafiknykterhetsbrott, dels rutinmässigt på motorfordonsförare i vissa situationer utan att misstanke om trafiknykterhetsbrott föreligger.

Teknikutvecklingen har numera lett fram till konstruktionen av s.k. IR-instrument, som med mycket stor noggranhet anses kunna mäta alkoholkoncentrationen i utandningsluften genom registrering av förändringar i ljusintensiteten när alkoholen i utandningsluften absorberar infrarött ljus. Mot bakgrund av bl. a. utvecklingen på området tillkallades år 1980 en särskild utredare med uppdrag att pröva de rättsliga och prakfiska förutsättningarna för att använda utandningsprov som bevismedel i trafiknyk-terhetsmäl (utredningen om alkoholutandningsprov).

Med skrivelse den 2 december 1985 överiämnade utredaren till chefen för justitiedepartementet ovannämnda rapport angående alkoholutandningsprov som bevismedel vid trafiknykterhetsbrott. Utredaren anförde i skrivelsen bl.a. att det under augusti-september 1985 inom utredningen hade yppats djupa meningsskiljaktligheter i en fråga som var av avgörande betydelse för möjligheten att övergå till ett luftanalyssystem och att han mot denna bakgrund hade utarbetat rapporten i vilken han redovisar utredningens nuvarande läge och sin syn på varför han infe anser sig kunna tillstyrka aft alkoholutandningsprov används som bevismedel vid trafiknykterhetsbrott. Enligt rapporten har utredaren kommit till den slutsatsen

att ett luftanalyssystem måste från rättssäkerhetssynpunkt kunna statis- TU 1985/86:27 tiskt kontrolleras i efterhand (vilket kan ske med blodprov som analyseras centralt och som kan bevaras). Då sådan kontroll ej kan ske med utandningsprov utan att fördelarna med dessa gär förlorade anser sig utredaren infe kunna tillstyrka en övergång till utandningsprov som bevismedel vid misstanke om trafiknykterhetsbrott. 1 rapporten anförs emellertid att det bör övervägas om inte ett analysresultat från ett s.k. evidensinstrument borde kunna läggas till grund för ett beslut om omhändertagande av körkort enligt 23 S KKL. För att förebygga aft omhändertagande beslutas i fall då blodprovet - som kan komma att fas en eller annan timme efter utandningsprovet — på grund av alkoholförbränningen i kroppen visar lägre värde än sistnämnda prov bör enligt utredaren promillegränsen för omhändertagande grundat på utandningsprov läggas på en högre nivå än den som nu gäller för obligatoriskt omhändertagande (0,8 promille). Härigenom kompenseras enligt utredaren den misstänkte inte bara för mätfel hos apparaturen utan också för den alkoholförbränning som i allmänhet hinner äga rum mellan ett utandningsprov och ett blodprov.

I rikspolisstyrelsens ovannämnda skrivelse den 17 februari 1986 fill justifie- och kommunikationsdepartementen anförs bl.a. att det för polismyndigheterna skulle innebära en avsevärd rationaliseringsvinst om beslut om interimistiskt omhändertagande av körkort kunde grundas på resultatet av ett utandningsprov som har tagits med ett s.k. evidensinstrument. För polisens del skulle detta innebära att beslut om körkortsomhändertagande kan delges den misstänkte och körkortet kan omhändertas vid det första polisförhöret i omedelbar anslutning till utandningsprovet. Polismyndigheten slipper därigenom ifrån den omgång och tidsutdräkt som följer av att blodanalysbeviset är tillgängligt för myndigheten först någon vecka efter körningen. Då kan det. framhåller rikspolisstyrelsen, vara svårt att nå den misstänkte för delgivning av beslut om körkortsomhändertagande. Omhändertagandet av körkortet försvåras också ofta, framhåller rikspolisstyrelsen vidare, genom att den misstänkte vid detta tillfälle anmäler förlust av körkortet. Rikspolisstyrelsen förordar att polisen interimistiskt skall få omhänderta körkort med mätresultat från utandningsprov som grund under förutsättningen att proven har analyserats i för ändamålet godkända instrument.

Föredraganden framhåller bl.a. mot bakgrund av vad rikspolisstyrelsen har anfört att det skulle utgöra ett betydelsefullt steg i kampen för att få ökad trafiknykterhet att låta alkhoholufandningsprov utgöra grund för omhändertagande av körkort. Föredraganden ansluter sig fill utredarens uppfattning aft evidensinsfrumenten otvivelaktigt har tillräckligt goda mät-egenskaper för att analysresultatet skall kunna läggas till grund för beslut om omhändertagande av körkortet. Med i huvudsak denna motivering föresläs i propositionen att 23 § andra stycket KKL ändras så att detta förfarande blir möjligt genom att orden "sedan analysbeviset har erhållits" i första meningen i stycket fär utgå och ordet "uppgick" i denna mening och i nästa mening byts ut mot "kan antas ha uppgått". Ändringen i paragrafen föreslås träda i kraft den I januari nästa år.

I motionen yrkas avslag på förslaget till ändring i 23 § KKL. Motionärerna TU 1985/86:27

anför bl.a. att det faktum att analysresultatet från utandningsprov ej enligt

utredaren om alkoholutandningsprov kan användas som bevis i mål om

ansvar för "promillekörning" föranleder stora tveksamheter om det är

lämpligt att lägga sädana analysresultat till grund för omhändertagande av

körkort.

Som framgår av den ovan lämnade redogörelsen anser utredaren att evi-densinstrumenfen har tillräckligt goda mätegenskaper för att analysresultatet skall kunna läggas fill grund för beslut om omhändertagande av körkortet. I likhet med föredraganden delar utskottet denna uppfattning. Utskottet förutsätter emellertid att berörda myndigheter ser till att man vid bestämningen av analysresultatet har en betryggande säkerhetsmarginal och att analysen företas endast med hjälp av apparatur som har provats och godkänts för ändamålet. Att så bör vara fallet förutsätts också av föredraganden. Utskottet tillstyrker sålunda propositionsförslaget om ändring i 23 § KKL. Detta innebär att utskottet avstyrker motionen i motsvarande del.

4. Befogenhet för allmänna ombudet att förelägga varning (ny 47 a § i KKL)

Pä grundval av förslag i förutnämnda proposition 1979/80:178 om fortsatt körkorfsreform infördes år 1981 i körkortsprocessen ett tvåparfssystem genom aft ett allmänt ombud förordnas i varje län för att föra det allmännas talan i vissa körkortsmål. Körkortsutredningen — vars betänkande (SOU 1978:27) Fortsatt körkorfsreform låg fill grund för förslag i proposifionen - hade bl. a. föreslagit att allmänna ombudet skulle få besluta om varning i fall där anmärkningarna mot körkortshavaren inte var så grava att det försatta körkortsinnehavet borde prövas av länsrätten. Föredraganden anförde i propositionen (s. 45) bl.a. aft han övervägt att låta ombudet få besluta om varning i sådana fall där det enligt stadgad praxis var klart att det inte kunde bli fråga om återkallelse. Att ge ombudet denna befogenhet ingav emellertid vissa betänkligheter. Bl.a. hade just avsaknaden av ett allmänt ombud bidragit fill aft göra praxis ojämn. Det var därför enligt föredraganden ännu inte möjligt att ange i vilka fall det var uppenbart att endast en varning borde komma i fräga. Erfarenheterna av den nya lagstiftningen fick utvisa om det vore lämpligt att i framtiden ge ombudet större befogenheter.

I den här aktuella propositionen 1985/86; 115 konstaterar föredraganden aft de allmänna ombuden fungerar väl och att det i princip inte finns några invändingar mot att ge dem mer omfattande uppgifter. Han finner ätt de allmänna ombuden väl kan betros med uppgiften att meddela varning, till följd varav - som han framhåller - antalet körkortsmål i länsrätterna kan minskas. Med i huvudsak denna mofivering föreslår föredraganden att ett system motsvarande strafföreläggande införs på körkortsområdet. I en ny

paragraf i KKL, 47 a §, föreslås sålunda bestämmelser om att det allmänna TU 1985/86:27 ombudet får befogenhet att utfärda ett föreläggande om varning för godkännande inom viss tid, om det allmänna ombudet anser att varning är en tillräcklig åtgärd. Har ett föreläggande om varning utfärdats, skall enligt andra stycket i den föreslagna paragrafen, ansökan om återkallelse av körkort m.m. (ansökan enligt 41 § KKL) inte få göras förrän fiden för godkännande har gått ut. Ett godkännande skall vara utan verkan om det sker sedan en sådan ansökan har avsänts. I det tredje och sista stycket i den föreslagna paragrafen föreslås en bestämmelse om att ett godkänt föreläggande gäller som ett domstolsbeslut vilket har vunnit laga kraft. Den nya 47 a § föreslås träda i kraft den 1 januari nästa år.

I motionen yrkas också avslag på det här aktuella förslaget i propositionen. Även härvidlag åberopar motionärerna synpunkter som lagrådet har anfört. Lagrådet konstaterar att förslaget att ge de allmänna ombuden befogenhet att själva besluta om varning bygger på att ombuden har visat sig förtrogna med rådande praxis. Om denna skall ändras, dvs. tillämpningsområdet för varning begränsas mer eller mindre kraftigt, bör enligt lagrådet beslutanderätten ligga kvar hos länsrätterna tills nya principer har stabiliserats, som man kan vara övertygad om att ombuden behärskar. Mofionärerna anför att om praxis för varning skulle förbli oförändrad det vore möjligt aft i positiv anda överväga ett system med föreläggande om varning på körkortsområdet.

Även utskoftet anser att de allmänna ombuden bör ges befogenhet aft utfärda föreläggande om varning. Utskottet konstaterar aft motionärerna inte synes ha något att erinra i princip mot att de allmänna ombuden får denna befogenhet. Motionärernas motstånd mot förslaget synes bottna i att tiden anses vara för kort — mellan en genomförd begränsning i användningen av varningsinstitutet den 1 juli i år och införande den 1 januari nästa år av befogenheten för de allmänna ombuden att använda detta institut -för att ändrade principer i fråga om användningen skall kunna ha stabiliserats. Utskottet delar infe denna farhåga. Med hänsyn till den stora mängd körkortsmål som prövas i domstol under ett år — under år 1984 inkom nära 35 500 mål fill länsrätterna - torde domstolsprövningen av mål under andra halvåret i år kunna ge de allmänna ombuden ledning för deras användning av det ändrade varningsinstitutet. Utskoftet tillstyrker sålunda här aktuellt förslag i proposifionen. Motionen avstyrks således även i här berörd del.

5. Avskaffande av insfitutet erinran

Föredraganden anför bl.a. aff det av domstolsverkets rapport framgår att
institutet erinran inte alls har kommit att användas på det sätt som var
avsett. Sedan hösten 1982 gäller, anför föredraganden vidare, den ordning
en att när ett registerblad - dvs. ett utdrag ur körkortsregistret - har sänts
över till länsstyrelsen för ställningstagande till ett körkortsingripande, 10

även körkortshavaren får del av registerbladet. Vidare informeras kör- TU 1985/86:27 kortshavaren i samband därmed om att ett ingripande övervägs. Denna ordning innebär, påpekar föredraganden, en sorts erinran. Enligt hans mening framstår därför infe en formell erinran lika angelägen nu som när insfitutet tillkom. Bl.a. nu nämnda förhållanden talar enligt föredraganden för att institutet erinran avskaffas. Han anför att han avser att senare för regeringen anmäla frägan om upphävande av 49 § körkortsförordningen, vari som redovisats ovan bestämmelserna om erinran finns. Utskottet har inte något att invända mot att institutet erinran avskaffas.

6. Visst delegeringsarbete på körkortsförfattningarnas område

Föredraganden anmäler att en utredare i statsrådsberedningen i december 1984 fill statsministern överlämnade betänkandet (Ds SB 1984:3) Det fortsatta delegeringsarbetef i regeringskansliet del II med underrubriken Trafiktillstånd och lokala trafikföreskrifter. I syfte bl.a. att begränsa antalet besvärsärenden hos regeringen föreslås i betänkandet delegering av vissa typer av ärenden inom kommunikationsdepartemenetets verksamhetsområde.

Föredraganden anför att han avser att återkomma till regeringen i frågan.

Någon anledning för riksdagen att nu uttala sig i den sålunda redovisade frågan finns enligt utskottets mening inte.

7. Hemställan Utskottet hemställer

1. beträffande ändring i 16 § körkortslagen

att riksdagen med avslag på motion 1985/86:525 (m) yrkande I antar det i proposition 1985/86:115 framlagda förslaget fill lag om ändring i körkortslagen (1977:477), såvitt avser 16 §, med den ändringen i förhållande till propositionsförslaget att punkterna 3 och 4 i förslaget betecknas 4 resp. 3,

2. beträlfande ändring i22 § körkortslagen

att riksdagen med avslag på motion 1985/86:525 (m) yrkande 2 antar det i propositionen framlagda lagförslaget, såvitt avser 22 §,

3. beträffande ändring 123 § körkortslagen

aft riksdagen med avslag på motion 1985/86:525 (m) yrkande 3 antar det i proposifionen framlagda lagförslaget, såvitt avser 23 §,

4. beträffande införande av en 47 a § i körkortslagen TU 1985/86:27

att riksdagen med avslag på motion 1985/86:525 (m) yrkande 4 antar det i propositionen framlagda lagförslaget, såvitt avser införande av föreslagen 47 a § i körkortslagen (1977:477).

Stockholm den 22 maj 1986

På trafikutskottets vägnar

Kurt Hugosson

Närvarande: Kurt Hugosson (s), Rolf Clarkson (m), Birger Rosqvist (s), Olle Östrand (s), Gösta Andersson (c), Sven-Gösta Signell (s), Margit Sandéhn (s), Hugo Bergdahl (fp), Agne Hansson (c), Sven Henricsson (vpk), Jari Länder (s), Anders Andersson (m), Yngve Wernersson (s), Ingrid Hasselström Nyvall (fp) och Jan Sandberg (m).

Reservationer

Rolf Clarkson, Anders Andersson och Jan Sandberg (alla m) har till betänkandet avgivit följande fyra reservationer.

1. Ändring i 16 § köfkortslagen (mom. 1)

Reservanterna anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 5 som börjar med "Såsom framhålls" och på s. 6 slutar med "väsentliga trafikregler" bort ersättas med text av följande lydelse:

Även utskottet ansluter sig till lagrådets uppfattning i här berörda frågor.

Utskoftet vill erinra om att den genom proposition 1975/76:155 om vissa körkortsfrågor (TU 28, rskr. 390) fastlagda principen om en individualiserad bedömning av körkorfshavarens lämplighet innebär att en mindre schablonmässig och mera individualiserad bedömning skall eftersträvas i körkortsmål. Föredraganden framhöll i nämnda proposition (s. 67) att en nyansering av bedömningen i körkortsmål behövdes. Det gällde t. ex. nykterhefsfrågan, allmän brottslighets betydelse, verkan av olovlig körning och återkallelsetiderna. Man skulle se till helhetsbilden av vederbörandes situation och beakta om han med hänsyn till den samlade utredningen om hans personhga förhållanden kunde anses lämplig som förare. I helhetsbedömningen skulle också ingå att man i vissa fall måste ta hänsyn även till sådana omständigheter som exempelvis behovet av körkort och den tid som hade förflutit mellan en förseelse och körkortsingripandet.

Utskoftet vill i detta sammanhang understryka betydelsen av snabba och
bestämda körkortsingripanden mot dem som inte följer väsentliga trafik
regler. För närvarande förflyter lång tid mellan en trafikförseelse och
körkortsingripandef. Det händer sålunda ibland att ett körkort återkallas
mer än ett år efter det aft trafikförseelsen har begåtts. 12

Om det anses aft någonting bör göras för att skärpa reaktionerna på TU 1985/86:27 enstaka allvarliga trafiköverträdelser — med hänsyn till den ökning som har skett under de senaste åren av antalet olyckor i trafiken - är det enligt utskottets mening naturligt att låta den utredare som tillsatts för att göra en översyn av vissa körkortsfrågor även utreda denna fråga. Detta har också lagrådet framhållit.

Någon ändring i 16 § KKL bör således enligt utskottets mening ej ske nu. Utskottet tillstyrker motionen i här berörd del.

dels aft utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande ändring i 16 § körkortslagen

att riksdagen med bifall till mofion 1985/86:525 (m) yrkande I avslår proposition 1985/86:115, såvitt avser ändring i 16 § körkortslagen (1977:477),

2. Ändring i 22 § körkortslagen (mom. 2)

— under förutsättning av bifall till reservation 1.

Reservanterna anser

dels att det stycke av utskottets yttrande på s. 6 som börjar med "I överensstämmelse" och slutar med "berörd del" bort ersättas med text av följande lydelse;

Utskottet har i det föregående anslutit sig till lagrådets uppfattning att några särskilda lagstiftningsåtgärder inte skulle vara påkallade för att få tillämpningen av återkallelse av körkort och varning att- stämma överens med intentionerna bakom bestämmelserna om dessa ingripanden. Anledning fill i propositionen föreslagen ändring i 22 § körkortslagen finns sålunda inte. Utskoftet biträder motionsförslaget om att proposifionen i denna del bör avslås.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande ändring i 22 § körkortslagen

aft riksdagen med bifall till motion 1985/86:525 (m) yrkande 2 avslår propositionen, såvitt avser ändring i 22 § körkortslagen (1977:477),

3. Ändring i 23 § körkortslagen (mom. 3)

Reservanter anser

dels att det stycke av utskottefs yttrande på s. 9 som börjar med "Som framgår" slutar med "motsvarande del" bort ersättas med text av följande lydelse:

Med hänsyn till att utredaren om alkoholutandningsprov inte har ansett sig kunna tillstyrka en övergång fill utandningsprov som bevismedel vid misstanke om trafiknykterhetsbrott bör man enligt utskottets mening för närvarande ej låta sådana prov utgöra grund för beslut om omhändertagande av körkort enligt 23 § KKL.

Utskottet avstyrker sålunda förslaget i proposifionen om ändring i 23 §
KKL och biträder därmed motionen i motsvarande del. 13

£/e/.y att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse; ,TU 1985/86:27

3. beträffande ändring i 23 § körkortslagen

att riksdagen med bifall till motion 1985/86:525 (m) yrkande 3 avslår propositionen, såvitt avser ändring i 23 § körkortslagen (1977:477),

4. Införande av en 47 a § i körkortslagen (mom. 4)

Reservanterna anser

dels att det stycke av utskottets yttrande på s. 10 som börjar med "Även utskottet" och slutar med "berörd de!" bort ersättas med text av följande lydelse:

Utskottet anser i likhet med lagrådet aft någon ändring i praxis beträffande användningen av varningsinstifutet inte nu skulle vara behövlig. Som framhålls i motionen bör dock ett system med föreläggande om varning på körkortsområdet kunna övervägas i positiv anda, under förutsättning att praxis för användningen av varningsinstifutet förblir oförändrad.

Utredaren för översyn av vissa körkortsfrågor skall, sorh redovisats i det föregående, bl.a. undersöka möjligheten till organisatoriska förändringar i syfte att stödja de allmänna ombuden. Denna del av översynsuppdraget motiveras med att behov föreligger av stöd för de allmänna ombuden för att nå en likartad tillämpning av bestämmelserna om körkortsingripanden. Enligt utskottefs mening vore det naturligt att i anslutning till denna del av översynen frägan om befogenhet för de allmänna ombuden att förelägga varning övervägs närmare.

Mot bakgrund av det anförda är utskottet inte berett förorda att de allmänna ombuden ges nämnda befogenhet. Utskottet avstyrker således propositionen i vad avser föreslagen 47 a § i KKL och biträder sålunda motionen i motsvarande del.

dels aft utskottets hemsfällan under 4 bort ha följande lydelse:

4. beträffande införande av en 47 a § i körkortslagen

aft riksdagen med bifall fill motion 1985/86:525 (m) yrkande 4 avslår proposifionen, såvitt avser införande av föreslagen 47 a § i körkortslagen (1977:477).

Propositionens lagförslag '''" TU 1985/86:27

Förslag till

Lag om ändring i körkortslagen (1977:477)

Härigenom föreskrivs i fråga om körkortslagen (1977:477)' deb att 16, 22 och 23 §§ skall ha följande lydelse,

dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 47a§, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

16§ Ett körkort skall återkallas

1. om körkortshavaren har brutit mot 1 § andra stycket eller 4 § lagen
(1951:649) om straff för vissa trafikbrott eller 6 kap. 2§ första, andra eller
tredje stycket järnvägsfrafiklagen (1985:192),

2. om körkortshavaren har brutit mot 5 § lagen om straff för vissa trafikbrott och överträdelsen inte kan anses som ringa,

3. om körkortshavaren genom 3. om körkortshavaren i annat upprepade förseelser i väsentiig fall vid förandet av ett motordrivet grad har visat bristande vilja eller fordon eller en spårvagn har förmåga att rätta sig efter de be- överskridit högsta tiUåtna hastig-stämmelser som gäller i trafikens het, kört mot rött ljus, underlåttt att eller trafiksäkerhetens intresse för iaktta stopplikt, kört om vid överförare av motordrivet fordon eller gångsställe eller brutit mot någon spårvagn, annan från trafiksäkerhetssynpunkt

väsentlig regel, aUt om överträdelsen inte kan anses som ringa,

4. om körkortshavaren i annat 4.* om körkortshavaren genom
fall har bruitt mot en från trafiksä- upprepade förseelser i väsentlig
kerhetssynpunkt väsentlig regel vid grad har visat bristande vilja eller
förande av ett motordrivet fordon förmåga att rätta sig efter de be-
eller en spårvagn och överträdelsen stämmelser som gäller i trafikens
inte kan anses som ringa, eller trafiksäkerhetens intresse för

förare av motordrivet fordon eller spårvagn,

5. om körkortshavaren på grund av opålitlighet i nykferhetshänseende ej bör ha körkort,

6. om det med hänsyn till brottslig gärning som körkortshavaren har gjort sig skyldig till kan antagas att han ej kommer att respektera trafikreglerna och visa hänsyn, omdöme och ansvar i trafiken eller om han på grund av sina personliga förhållanden i övrigt ej kan anses lämplig som förare av körkortspliktigt fordon,

7. om körkorfshavarens förutsättningar för räft att föra körkortspliktigt fordon är så väsentligt begränsade genom sjukdom, skada eller dylikt aff han från trafiksäkerhetssynpunkt ej vidare bör ha körkort,

8. om körkortshavaren ej följer föreläggande att ge in läkarintyg eller bevis om godkänt förarprov,

9. om körkortshavaren ej följer föreläggande att förnya körkort,

10. om körkortshavaren begär att körkortet skall återkallas.

22 S'

1 stället för att körkortet eller körkortstillsfåndet återkallas skall körkortshavaren meddelas varning i sådana fall som avses i 16 § 2-6, om varningen av särskilda skäl kan anses vara en fillräcklig åtgärd.

I stället för att körkortet eller körkortsfillståndet återkallas, skall körkortshavaren meddelas varning i sådana fall som avses i 16§ 2-6, om varningen av särskilda skäl kan anses vara en fillräcklig åtgärd. Har körkortshavaren avsevärt överskridit högsta tillåtna hastighet, får varning i stället för återkallelse meddelas endast om det föreligger synnerliga skäl. Om körkortshavaren har brutit mot 4§ 2 mom. lagen (1951:649) om straff för vissa trafikbrott eller 6 kap. 2 § tredje stycket järnvägstrafiklagen (1985: 192) men infe före färdens slut hade förtärt starka drycker i sådan mängd att alkoholkoncentrationen i hans blod under eller efter färden uppgick till 0,8 promille, får varning meddelas honom i stället för återkallelse om omständigheterna är mildrande.

23§<' Om körkortshavaren vid förande av ett motordrivet fordon eller en spårvagn har gjort sig skyldig till grov vårdslöshet eller visat uppenbar likgiltighet för andra människors liv eller egendom eller företett tydliga tecken på påverkan av starka drycker eller annat ämne, eller om han fill följd av sjukdom, skada eller dylikt saknar förutsättningar att föra körkortspliktigt fordon på ett trafiksäkert sätt skall körkortet omhändertas.

Misstänks att körkortshavaren vid förande av ett maskindrivet spårfordon på järnväg eller tunnelbana har brutit mot 6 kap. 2 § järnvägstrafiklagen (1985: 192), gäller bestämmelserna i andra stycket i tillämpliga delar.

Misstänks att körkortshavaren vid förande av eft motordrivet fordon eller en spårvagn har brutit mot 4§ lagen (1951:649) om straff för vissa trafikbrott, och hade han före färdens slut förtärt starka drycker i sådan mängd att alkoholkoncentrationen i hans blod uppgick till minst 0,5 promille under eller efter färden, skall körkortet omhändertas sedan analysbeviset har erhållits. Är det fråga om ett brott mot 4§ 2 mom. nämnda lag, men uppgick alkoholkoncentrationen infe till 0,8 promille, skall körkortet inte omhändertas om omständigheterna vid brottet kan anses mildrande.

Misstänks att körkortshavaren vid förande av ett motordrivet fordon eller en spårvagn har brutit mot 4§ lagen (1951:649) om straff för vissa trafikbrott, och hade han före färdens slut förtärt starka drycker i sådan mängd aft alkoholkoncentrationen i hans blod kan antas ha uppgått till minst 0.5 promille under eller efter färden, skall körkortet omhändertas. Är det fråga om ett brott mot 4§ 2 mom. nämnda lag, men kan alkoholkoncentrationen infe antas ha uppgått till 0,8 promille, skall körkortet inte omhändertas om omständigheterna vid brottet kan anses mildrande.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse TU 1985/86:27

47 a §

Om det allmänna ombudet anser att varning är en tillräcklig åtgärd, får ombudet utfärda ett föreläggande om varning för godkännande inom viss tid.

Har ett föreläggande utfärdats, får ansökan enligt 41 § inte göras förrän tiden för godkännande har gått ut. Ett godkännande är utan verkan om det sker sedan en sådan ansökan har avsänts.

Ett godkänt föreläggande gäUer som ett domstolsbeslut vilket har vunnit laga kraft.

Denna lag träder i kraft, i fråga om 16 och 22 §§ den 1 juli 1986, och i övrigt den 1 januari 1987. I fråga om hastighetsöverträdelser som har begåtts före ikraftträdandet gäller 22 § i sin äldre lydelse.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1986 17