Trafikutskottets betänkande
1985/86:2

om vissa yrkestrafikfrågor m. m.

Sammanfattning

I betänkandet behandlas motionsyrkanden om yrkestrafikfrågor m. m. som
väcktes under den allmänna motionstiden vid innevarande års riksmöte.

Ett yrkande i en fp-motion om avveckling av yrkestrafikregleringen
avstyrks. Ett annat fp-yrkande om avveckling av regleringen av taxinäringen
avstyrks likaså. Fp-ledamöterna reserverar sig i båda fallen.

Taxifrågor behandlas också i flera andra motioner. Sålunda begärs i en
m-motion bl. a. att konkurrerande beställningscentraler skall tillåtas inom
taxi. Vidare begärs i en c-motion ändrade regler i fråga om överlåtelse av
taxitillstånd. Undantag från taxiföretagens skyldighet att tillhöra en gemensam
beställningscentral behandlas i m- och c-motioner. Utskottet hänvisar i
alla dessa frågor till pågående utredning och avstyrker yrkandena eller
föreslår att de lämnas utan åtgärd.

I en c-motion begärs en avbyråkratisering av viss busslinjetrafik i
Öresundsregionen. Motionen avstyrks med hänvisning till pågående svenskdanska
diskussioner i frågan.

I en annan c-motion begärs att de svenska bestämmelserna om högsta
tillåtna bruttovikt vid olika axelavstånd anpassas till bestämmelser i de
nordiska länderna. Motionen avstyrks med hänvisning bl. a. till att viss sådan
anpassning kommer att ske med verkan från den 1 april 1986.

Ett yrkande i en c-motion om bl. a. slopande av den nuvarande uppdelningen
mellan beställningstrafik och turisttrafik avstyrks med hänvisning till
pågående utredning.

En c-motion, vari begärs att regeringen fastställer vissa regler för s.k.
dubbelkombinationer, bör enligt utskottet lämnas utan åtgärd under hänvisning
till att sådana regler kommer att gälla från den 1 april 1986.

Ett yrkande i en vpk-motion om en översyn av lagen om överlastavgift bör
enligt utskottet lämnas utan åtgärd, eftersom frågan om ändringar av lagen
med den av motionärerna föreslagna inriktningen redan bereds inom
regeringskansliet.

Motionerna

1984/85:442 av Rune Torwald m. fl. (c) vari yrkas, såvitt nu är i fråga
(yrkandena 5 och 6),

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i

1985/86:2

1 Riksdagen 1985/86.15sami Nr 2

motionen anförs beträffande översyn av yrkestrafiklagen och i samband
därmed reglerna för beställnings- och turisttrafik, tillståndsgivning etc.,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs beträffande dispensmöjligheterna för taxiföretag när det
gäller anslutningsplikten till beställningscentraler.

1984/85:463 av Rune Torwald m. fl. (c) vari yrkas, såvitt nu är i fråga
(yrkande 3) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs beträffande möjligheterna att använda s. k. dubbelkombinationer
även i Sverige.

1984/85:524 av Lennart Brunander och Anna Wohlin-Andersson (båda c)
vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär ändring av yrkestrafiklagen
2 kap. 21 § på sätt som redovisas i motionen.

1984/85:529 av Sigvard Persson och Ulla Tillander (båda c) vari yrkas att
riksdagen anhåller att regeringen tar upp förhandlingar med motsvarande
dansk myndighet i syfte att lösa de i motionen redovisade problemen vid
internationella landsvägstransporter.

1984/85:738 av Sven Henricsson m. fl. (vpk) vari yrkas, såvitt nu är i fråga
(yrkande 2), att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs beträffande en översyn av lagen om överlastavgift.

1984/85:746 av Sigvard Persson och Ulla Tillander (båda c) vari yrkas att
riksdagen hos regeringen begär att de svenska bestämmelserna för högsta
tillåtna bruttovikter vid olika axelavstånd anpassas till bestämmelser i de
nordiska länderna.

1984/85:1364 av Olle Grahn och Linnea Hörlén (båda fp) vari yrkas, såvitt nu
är i fråga (yrkande 12), att riksdagen beslutar att i syfte att uppnå en sund
konkurrens och garantera näringsfriheten inom transportsektorn begära att
regeringen presenterar ett förslag till avveckling av den nuvarande regleringen
av yrkestrafik i enlighet med vad som anförs i motionen.

1984/85:1918 av Bengt Westerberg m. fl. (fp) vari yrkas att riksdagen beslutar
att i syfte att uppnå en sund konkurrens och garantera näringsfriheten inom
transportsektorn begära att regeringen presenterar ett förslag till avveckling
av den nuvarande regleringen av taxinäringen i enlighet med vad som anförs i
motion 1984/85:1505 (fp).

1984/85:1955 av Rolf Clarkson m.fl. (m) vari yrkas, såvitt nu är i fråga
(yrkandena 9 och 10),

9. att riksdagen hos regeringen begär sådana ändringar i yrkestrafikförordningen
att konkurrerande beställningscentraler tillåts inom taxi,

10. att riksdagen ger regeringen till känna vad som i motionen anförs om en
liberalisering av taxitillstånden.

1984/85:2570 av Hans Nyhage och Arne Svensson (båda m) vari yrkas att
riksdagen beslutar att skyldigheten att tillhöra beställningscentral för att få
utöva taxitrafik skall upphöra.

TU 1985/86:2

Utskottet

Inledning

Med yrkesmässig trafik avses enligt yrkestrafiklagen (1979:559) trafik i
vilken personbil, lastbil eller buss med förare ställs till allmänhetens
förfogande mot ersättning för transport av personer eller gods. Den
yrkesmässiga godstrafiken omfattar enligt lagen linjetrafik och beställningstrafik,
medan persontrafiken indelas i beställningstrafik med tyngre fordon
(främst bussar), beställningstrafik med lättare fordon (främst taxibilar),
turisttrafik och linjetrafik.

För all yrkesmässig trafik gäller att den endast får bedrivas efter särskilt
tillstånd till den som bedöms vara lämplig att driva verksamheten. I fråga om
persontransporter och linjetrafik för godstransporter styrs tillståndsgivningen
även av regler som bl. a. innebär ett värn för strukturen inom transportsektorn.
Tillstånd till dessa slag av yrkesmässig trafik får enligt yrkestrafiklagen
meddelas endast om det kan konstateras att den avsedda trafiken behövs
och i övrigt är lämplig. För beställningstrafik för godstransporter avskaffades
däremot denna s. k. behovsprövning den 1 januari 1979 (prop. 1977/78:137,
TU 1977/78:27, rskr. 1977/78:365).

Avveckling av yrkestrafikregleringen

I motion 1984/85:1364 (fp) yrkas att riksdagen - i syfte att uppnå en sund
konkurrens och garantera näringsfriheten inom transportsektorn - beslutar
begära att regeringen presenterar ett förslag till avveckling av den nuvarande
regleringen av yrkestrafiken.

Utskottet vill med anledning av detta motionsyrkande erinra om att det av
riksdagen år 1979 fastställda målet för trafikpolitiken är att erbjuda
medborgarna och näringslivet i landets olika delar en tillfredsställande
trafikförsörjning till lägsta möjliga samhällsekonomiska kostnad. Tillståndskravet
och annan reglering av yrkestrafiken bör enligt utskottets mening ses
mot bakgrund av det sålunda angivna målet. En helt oreglerad yrkestrafik
medför faror för att denna i viss utsträckning drivs i oseriösa former med
onödiga kostnader för näringen och samhällsekonomin som följd. En
lämplighetsprövning kan följaktligen ej undvaras, om man vill säkerställa att
yrkesmässig trafik bedrivs på ett tillförlitligt och lojalt sätt. Behovsprövningen
torde få ses mot bakgrund av intresset att främja en god trafikstruktur och
att motverka en skadlig överetablering. Så bör t. ex. sådana företag som
driver linjetrafik med buss - även på dagar och tider då det är olönsamt - inte
behöva utsättas för en okontrollerad konkurrens om de lönsamma körningarna.
Behovsprövningen för linjetrafiken med buss synes f. ö. så mycket mer
motiverad som den i stor utsträckning tillförs bidrag av skattemedel för att
driften skall tryggas.

Regleringen av yrkestrafiken syftar inte bara till en tillfredsställande
trafikförsörjning - på olika platser och tider - utan också till att garantera
fordonens säkerhet och därmed passagerarnas eller godsets. Genom regleringen
underlättas vidare en samordning av de olika samfärdsmedlen till gagn

TU 1985/86:2

för resenärerna och tranportörerna samt för dem som har att söka tillgodose
deras efterfrågan på varor och tjänster.

Med hänvisning till det anförda avstyrks motionsyrkandet.

Taxifrågor

I motion 1984/85:1918 (fp) yrkas att riksdagen - i syfte att uppnå en sund
konkurrens och garantera näringsfriheten inom transportsektorn - beslutar
begära ett förslag till avveckling av den nuvarande regleringen av taxinäringen.
Avvecklingen kan enligt motionärerna ske genom att tillståndsprövningen
för yrkestrafik avvecklas och den omfattande byråkratin kring tillstånden
avskaffas.

Utskottet är - som framgår av dess yttrande i det följande - inte
främmande för tanken att modifiera den nuvarande regleringen av taxinäringen.
Att gå så långt att man - i enlighet med motionärernas önskan -slopar kravet på en lämplighetsprövning bör dock ej komma i fråga.
Motionsyrkandet avstyrks följaktligen.

I motion 1984/85:1955 (m) yrkas att riksdagen hos regeringen begär sådana
ändringar i yrkestrafikförordningen att konkurrerande beställningscentraler
tillåts inom taxi.

Vidare framhålls i motionen att länsstyrelserna i sin tillståndsprövning bör
vara mer liberala än för närvarande gentemot nya initiativ och konkurrerande
taxiföretag. Bedömningen av ett nytt taxiföretags konkurrensmöjligheter
bör åvila den som ansöker om tillstånd. Det är nödvändigt att kraven i
yrkestrafikförordningen ses över. Motionärerna yrkar att vad de sålunda
anfört skall av riksdagen ges regeringen till känna.

Enligt vad utskottet erfarit pågår inom kommunikationsdepartementet en
översyn av yrkestrafiklagstiftningen med inriktning på bl. a. vissa taxifrågor.
Utskottet finner för sin del denna översyn angelägen och förutsätter att den
omfattar möjligheterna att genom en modifierad behovsprövning eller på
annat sätt åstadkomma ett ökat inslag av konkurrens inom taxitrafiken,
främst i storstadsområdena.

Vad gäller frågan om beställningscentraler vill utskottet erinra om att det
stadgande härom som återfinns i yrkestrafikförordningen (1979:871) tillkom
genom riksdagens beslut år 1980 med anledning av proposition 1979/80:142
om vissa taxifrågor (TU 1979/80:27, rskr. 1979/80:403). Stadgandet innebär
en skyldighet för den som har taxitillstånd att vara ansluten till en
beställningscentral, som är gemensam för ett eller flera trafikområden. Om
särskilda skäl föreligger får den tillståndsgivande länsstyrelsen medge
undantag från skyldigheten.

Enligt vad föredragande departementschefen framhöll i propositionen
finns det i allmänhet inte något utrymme för flera beställningscentraler inom
samma trafikområde. En effektiv trafikplanering-fortsatte föredragandenliksom
de stora investeringar som krävs för moderna, kanske datoriserade
beställningscentraler torde omöjliggöra alltför små enheter. Uttalandet
lämnades utan erinran från riksdagens sida.

I januari 1983 erinrade den dåvarande kommunikationsministern riksda -

TU 1985/86:2

gen - i ett svar på en fråga föranledd av ett hos regeringen anhängiggjort
besvärsärende - om de i den nämnda propositionen återgivna uttalandena.
Därvid framhöll han också att undantag, efter prövning från fall till fall, bör
kunna medges från huvudregeln. Utskottet har i ett tidigare betänkande, TU
1983/84:11, sagt sig dela den sålunda uttryckta uppfattningen och gör så
alltjämt. I sammanhanget bör nämnas att regeringen i februari innevarande
år uppdrog åt transportrådet att företa en utvärdering av det s. k. TAXI
80-projektet, dvs. det datoriserade system för beställning av taxi som sedan
några år tillämpas i bl. a. Stockholm, Göteborg och Malmö. Avsikten är att
regeringen med tillgång till utvärderingen, som för närvarande pågår, skall
besluta om den ytterligare utredning som kan erfordras för att pröva frågan
om en ökad konkurrens inom taxinäringen i storstadsområdena.

Med hänvisning till vad utskottet nu anfört synes möjligheterna till en
förutsättningslös närmare prövning av de av motionärerna berörda frågorna
väl tillgodosedda. I avvaktan på resultatet av det pågående och det aviserade
utredningsarbetet bör därför ifrågavarande yrkanden i motion 1984/85:1955
(m) kunna lämnas utan någon riksdagens åtgärd.

I motion 1984/85:524 (c) begärs en ändring i yrkestrafiklagen i syfte att
underlätta överlåtelser av taxitillstånd. Motionärerna erinrar om att nuvarande
regler härom, som trädde i kraft så sent som den 1 april 1984, innebär att
trafiktillstånd för taxi ”får överlåtas på någon annan endast om det finns
synnerliga skäl” (2 kap. 21 § yrkestrafiklagen). Före nämnda tidpunkt gällde
den ordningen att tillstånd till taxitrafik fick överlåtas på någon annan vid
tillståndshavarens död eller konkurs eller om det fanns ”andra skäl”. Nu har
det visat sig - fortsätter motionärerna - att framför allt glesbygden blivit
lidande av de nya bestämmelserna, något som inneburit en försämrad service
och minskade möjligheter för kombinerade företag att leva vidare. På
landsbygden och i mindre orter är ofta taxiverksamheten kombinerad med
annan verksamhet, t. ex. busstrafik, kioskrörelse e. d. Om en sådan rörelse
överlåts är taxiverksamheten en viktig del av det sammanlagda underlaget
för verksamheten, varför taxitillståndet måste kunna överlåtas.

Utskottet vill med anledning av denna motion erinra om att ifrågavarande
stadgande i yrkestrafiklagen behandlades i utskottets betänkande 1983/84:11
(prop. 1983/84:65, rskr. 1983/84:140). Av propositionen framgick att den
föreslagna skärpningen i överlåtelsereglerna motiverades av ett önskemål att
stävja vissa missförhållanden inom taxinäringen. I länsstyrelsernas praxis
hade inte upprätthållits några strängare krav på att skäl för en överlåtelse
skulle föreligga. Behovet av trafiken hade därför ofta inte prövats lika
noggrant vid överlåtelser som vid nyetableringar. På grund av behovsprövningen
hade på vissa orter antalet taxitillstånd inte utökats under lång tid. Att
överta ett befintligt tillstånd hade därför för många kommit att bli den
snabbaste och enklaste vägen att själva få ett sådant tillstånd. I praktiken
hade detta medfört att höga ersättningsbelopp kommit att betalas för själva
tillståndet. Frestelsen att använda oseriösa konkurrensmedel för att finansiera
förvärvet kunde i många fall vara stor.

I samband med behandlingen av propositionen behandlade utskottet
också en motion, vari man - liksom i den som nu är i fråga - motsatte sig den

TU 1985/86:2

ändrade lydelsen av ifrågavarande stadgande. Samma skäl som nu åberopades.
Utskottet tillstyrkte emellertid regeringens förslag och avstyrkte motionen
i det nämnda, av riksdagen godkända, betänkandet.

Den nya lydelsen av stadgandet har varit i kraft under endast omkring ett
och ett halvt år. Utskottet, som alltjämt finner det angeläget att undvika de
påtalade tidigare missförhållandena, ser i och för sig inget skäl att nu
ompröva sitt ställningstagande. Frågan synes emellertid - på grund av sitt
samband med behovsprövningen - böra beaktas inom ramen för det
utredningsarbete som pågår inom kommunikationsdepartementet. Utskottet
förutsätter att så sker. Någon riksdagens åtgärd synes sålunda inte
erforderlig, varför motionen avstyrks.

Taxis beställningscentraler behandlas även i motionerna 1984/85:442 (c) och
1984/85:2570 (m). Här gäller det emellertid inte möjligheten att etablera
konkurrerande centraler inom samma trafikområde utan frågan om undantag
från skyldigheten att tillhöra en gemensam beställningscentral. Som
utskottet nämnt i det föregående får länsstyrelserna, då särskilda skäl
föreligger, medge dispenser från denna skyldighet. Riktlinjer för dispensgivningen
har angivits i en cirkulärskrivelse från transportrådet till länsstyrelserna.
Enligt skrivelsen kan dispens ges bl. a.

- då trafikutövaren av ålder eller annan orsak kommer att upphöra med sin
verksamhet inom ett fåtal år,

- då en anslutning skulle innebära stora ekonomiska påfrestningar för
trafikutövaren,

- då trafikutövaren har sin huvudsakliga inkomstkälla från annat än
taxiverksamheten - vilket inte torde vara sällsynt på landsbygden,

- då det är fråga om taxiverksamhet i glesbygdsområden med stora avstånd
mellan de enskilda trafikutövarna samt

- för taxistationer med uppställningsplatser inom en tätortskommuns landsbygdsområde.

I den förstnämnda motionen, 1984/85:442 (c), framhåller motionärerna det
angelägna i att dessa dispensregler finns kvar och att de tillämpas av
transportrådet och i sista hand regeringen vid behandlingen av ifrågavarande
ärenden. Motionärerna yrkar att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad de sålunda anfört.

I motion 1984/85:2570 (m) yrkas att riksdagen beslutar att skyldigheten att
tillhöra beställningscentral för att få tillstånd att utöva taxitrafik skall
upphöra. Nuvarande tvång - heter det i motionen - rycker i många fall undan
grunden för taxirörelse i glesbygd, som ofta drivs som familjeföretag i
kombination med en bensinstation, serviceverkstad o. d. Enligt motionärerna
är vissa länsstyrelser alltför restriktiva i sin tillämpning av dispensreglema.
Hela frågan om tvångsanslutning måste därför omprövas. Tillstånd att utöva
taxitrafik får inte kopplas till tvånget att tillhöra en beställningscentral.
Utebliven anslutning får inte innebära indraget tillstånd.

Enligt utskottets mening är gemensamma beställningscentraler värdefulla
för att samordna taxitrafiken och därmed öka kapacitetsutnyttjandet.
Härigenom uppnås rationaliserings- och effektivitetsvinster av betydelse inte

TU 1985/86:2

bara för det stora flertalet taxiföretag utan också för kunderna, bland vilka
kommuner och landsting svarar för den övervägande delen av taxis intäkter.
Genom att förmedlingsverksamheten för taxitrafiken drivs i så effektiva
former som möjligt tillgodoses också det samhällsekonomiska synsätt som
enligt 1979 års riksdagsbeslut (prop. 1978/79:99, TU 1978/79:18, rskr.
1978/79:419) skall vara vägledande för trafikpolitiken.

Som framgår av proposition 1983/84:65 om vissa yrkestrafikfrågor och
utskottets betänkande TU 1983/84:11 med anledning av propositionen har
det i yrkestrafikförordningen år 1980 införda stadgandet om skyldighet att
tillhöra en gemensam beställningscentral givit upphov till tre olika tillämpningsproblem.
Det första problemet gäller den nu aktuella frågan om
undantag från skyldigheten att tillhöra en central. Det andra problemet är
huruvida skyldigheten att tillhöra en gemensam beställningscentral utgör
hinder för ett taxiföretag att tillhöra två eller flera sådana centraler. Det
tredje problemet är att skyldigheten att tillhöra en beställningscentral på
vissa håll kommit i konflikt med det faktum att någon skyldighet att tillhöra
en taxiförening - som i allmänhet driver beställningscentralema - inte
föreligger.

Vad gäller det första problemet tillgodoser enligt utskottets mening de
nämnda dispensreglerna i erforderlig utsträckning sådana taxiföretag, särskilt
i glesbygd, som önskar bedriva sin verksamhet utan att vara anslutna till
en gemensam beställningscentral. En ofrånkomlig följd av anslutningsskyldigheten
är att taxitillstånd kan vägras eller återkallas, om inte undantag från
skyldigheten medges.

Det andra problemet har utskottet behandlat i det föregående, i samband
med konkurrensfrågorna.

Det tredje problemet har på regeringens uppdrag studerats av transportrådet,
som i juni innevarande år redovisat uppdraget i en promemoria
Gemensamma beställningscentraler, organisationsformer, krav på föreningstillhörighet,
m. m.

Tillämpningsproblemens art och omfattning är faktorer som enligt utskottets
mening bör föranleda närmare överväganden huruvida det trafikpolitiska
intresset av en effektiv förmedlingsverksamhet för taxitrafiken kan
tillgodoses på annat sätt än genom nuvarande reglering. Utskottet utgår från
att en förutsättningslös prövning av möjligheterna härtill sker i samband med
den i kommunikationsdepartementet pågående översynen av yrkestrafiklagstiftningen.

Med hänvisning till det anförda finner utskottet inte nu anledning till
någon sådan riksdagens åtgärd som begärs i motionerna 1984/85:442 (c) och
1984/85:2570 (m), varför yrkandena härom avstyrks.

Vissa internationella landsvägstransporter

I motion 1984/85:529 (c) vill man förenkla och avbyråkratisera viss linjetrafik
med buss i Öresundsregionen. Motionärerna utgår i sin framställning från den
europeiska överenskommelsen om arbetsförhållanden för fordonsbesättningar
vid internationella vägtransporter, AETR. Enligt denna överenskom -

TU 1985/86:2

melse gäller för bussar i internationell trafik antingen att de skall vara
utrustade med färdskrivare eller att föraren skall ha en personlig förarbok.
Motionärerna framhåller att Malmöhus län berörs av tre internationella
busslinjer, nämligen Köpenhamn-Ystad, Köpenhamn-Malmö-Lund och
Kastrup-Malmö. Enligt de berörda trafikföretagen - fortsätter motionärerna
- bedrivs trafiken enligt fasta tidtabeller och med schemalagda arbetstider
för förarna. Denna korta gränsöverskridande trafik bör därför kunna
jämställas med nationell trafik, för vilken inte erfordras vare sig färdskrivare
eller personlig förarbok.

Enligt vad utskottet erfarit pågår svensk-danska diskussioner på departementsnivå
för att lösa ifrågavarande spörsmål. Då någon riksdagens åtgärd
sålunda för närvarande inte synes erforderlig avstyrks motionen.

I motion 1984/85:746 (c) behandlas lastbilstrafiken mellan Bornholm och
övriga Danmark, vilken i viss utsträckning går via Skåne. Motionärerna
framhåller att man i Danmark för en där vanligt förekommande typ av
dragbil med påhängsvagn tillåter en bruttovikt som med 2,5 ton överstiger
den på det svenska vägnätet högsta tillåtna bruttovikten för samma
fordonskombination. Den danska fordonskombinationens last måste därför
lättas på 2,5 ton om transporten inte går direkt mellan Rönne och en annan
dansk hamn utan via Rönne-Ystad, Skåne och en annan dansk hamn.
Motionärerna yrkar att riksdagen hos regeringen begär att de svenska
bestämmelserna om högsta tillåtna bruttovikt vid olika axelavstånd anpassas
till bestämmelser i de nordiska länderna.

Utskottet vill med anledning av denna motion erinra om att vägnätet i de
nordiska länderna successivt har byggts ut utifrån de i resp. land rådande
förutsättningarna. Framför allt skillnader i topografi och klimat men även
olikheter i näringslivsstrukturen har medfört att de nordiska vägnäten har
olika utformning och standard.

Sverige har ett mycket omfattande statligt vägnät. Praktiskt taget hela det
statliga vägnätet är i dag upplåtet för 10 tons axel- och 16 tons boggitryck.
Ökningen av det tillåtna axel- och boggitrycket från 8/12 ton till 10/16 ton på
statsvägnätet har endast i en del fall föregåtts av förbättringar av bärigheten.
Genom olika undersökningar har vidare klarlagts att slitaget på vägnätet
ökar mycket kraftigt om de belastningar vägnätet utsätts för okar. Belastningsbestämmelserna
måste därför efterlevas.

För att möjliggöra effektiva vägtransporter tillåts i Sverige fordon och
fordonskombinationer med en totallängd av 24 meter. Den maximalt tillåtna
bruttovikten uppgår till 51,4 ton. Genom ändringar i vägtrafikkungörelsen
(1972:603), som träder i kraft den 1 april 1986, anpassas de svenska
belastningsbestämmelserna till vad som gäller internationellt. Bruttoviktsbestämmelserna
för fordonskombinationer med s. k. kort dragstång görs mer
generösa och vidare anpassas den högsta tillåtna bruttovikten vid vissa
axelavstånd till vad som för närvarande tillämpas för de internationella s. k.
TIR-transporterna. De nya bestämmelserna medför avsevärda förenklingar
för transportörerna.

Enligt vad utskottet har erfarit pågår därtill diskussioner mellan vägverken
i de nordiska länderna beträffande de tekniska möjligheterna att få till stånd

TU 1985/86:2

ytterligare samordning av belastningsbestämmelsema. Utskottet anser det
värdefullt att sådana diskussioner pågår och finner det angeläget att de
svenska belastningsbestämmelsema - där så är möjligt och lämpligt -samordnas med motsvarande bestämmelser i de övriga nordiska länderna.

Med hänvisning till det anförda finner utskottet inte anledning till någon
sådan riksdagens åtgärd som begärs i motionen. Yrkandet härom avstyrks
följaktligen.

Övriga frågor

I motion 1984/85:442 (c) begärs en översyn av yrkestrafiklagstiftningen.
Motionärerna vill slopa den nuvarande uppdelningen mellan beställningsoch
turisttrafik, som sägs innebära alltför mycket av administrativa problem
utan några positiva effekter för samhället. Vidare understryks vikten av att
länsstyrelserna generöst behandlar ansökningar från bussföretag, som svarar
för linjetrafik utanför tätortsregionerna, att få utnyttja sina fordon för turistoch
beställningstrafik samt för uthyrning. Sådana verksamheter får inte -betonar motionärerna - bli ett monopol för de största bussföretagen i
storstadsområdena.

Den översyn av yrkestrafiklagstiftningen som för närvarande pågår inom
kommunikationsdepartementet omfattar enligt vad utskottet erfarit bl. a.
frågan om att slopa kravet på särskilt tillstånd för turisttrafik. Vad gäller
länsstyrelsernas tillståndsprövning utgår utskottet självfallet från att den sker
i enlighet med gällande bestämmelser, varför det inte kan bli fråga om att
bussföretag i storstadsområden skulle ensidigt gynnas vid denna prövning.

Med hänvisning till det anförda finner utskottet inte skäl för någon
riksdagens åtgärd med anledning av motionsyrkandet. Detta avstyrks därför.

I motion 1984/85:463 (c) behandlas s. k. dubbelkombinationer. Härmed
avses fordonskombinationer som består av en dragbil med två påhängsvagnar.
Motionärerna hänvisar till en försöksverksamhet i samband med ett
forskningsprojekt som givit vid handen bl. a. att ett allmänt utnyttjande av
dubbelkombinationer skulle innebära en minskning av transportkostnaderna
med nästan 1 miljard kronor per år. Motionärerna vill att regeringen snarast
fastställer regler och andra villkor för användningen av dubbelkombinationer
i Sverige.

Genom en ändring i 66 § vägtrafikkungörelsen, som träder i kraft den 1
april 1986, har trafiksäkerhetsverket bemyndigats föreskriva att dubbelkombinationer
får föras med högre hastighet än 40 km/tim. Av regeringens
förordningsmotiv 1985:4 framgår att dubbelkombinationer i samband med
den av motionärerna nämnda försöksverksamheten har fått framföras med
70 km/tim. Enligt föredraganden är erfarenheterna av försöken - både från
trafiksäkerhetsmässig och transportekonomisk synpunkt - sådana att vissa
dubbelkombinationer generellt bör tillåtas att framföras med 70 km/tim.
Föredraganden är dock inte beredd att redan nu helt jämställa alla
dubbelkombinationer med t. ex. lastbilar med släp, som ju i dag får köras i 70
km/tim. Särskilda villkor i fråga om utrustning och konstruktion bör krävas.
Enligt vad utskottet erfarit är trafiksäkerhetsverket i färd med att utforma de

TU 1985/86:2

erforderliga föreskrifterna på grundval av de erfarenheter som vunnits under
försöksverksamheten.

Med hänvisning till det anförda finner utskottet syftet med motionsyrkandet
tillgodosett, varför detta bör kunna lämnas utan åtgärd.

I motion 1984/85:738 (vpk) framhålls att överträdelser av gällande belastningsbestämmelser
orsakar ökat slitage på vägar och ökade skador på broar.
Motionärerna begär en översyn av lagen (1972:435) om överlastavgift i syfte
främst att höja avgifterna och att effektivisera indrivningen av dem.
Avgifterna har inte justerats sedan lagen trädde i kraft år 1973 - fortsätter
motionärerna - och de skulle nu behöva höjas 2,5 å 3 gånger enbart för att
återställas till den realvärdenivå de hade vid lagens ikraftträdande. Motionärerna
påpekar också att ca 40 % av de påförda avgifterna inte betalas och vill
att åtgärder vidtas för att stärka betalningsviljan.

Enligt vad utskottet erfarit har vägverket i en skrivelse till kommunikationsdepartementet
föreslagit en översyn av lagen om överlastavgift med den
av motionärerna angivna inriktningen. Utskottet, som redan i det föregående
understrukit nödvändigheten av att belastningsbestämmelsema iakttas,
finner i likhet med verket och motionärerna en sådan översyn angelägen.
Överträdelser av belastningsbestämmelsema medför inte bara ett ökat
behov av underhålls- och ombyggnadsarbeten på vägnätet. Överlaster kan
också påverka trafiksäkerheten i negativ riktning. Härtill kommer att
efterlevnad av gällande bestämmelser är en viktig förutsättning för en sund
konkurrens på transportmarknaden. Genom överlaster kan en fordonsägare
skaffa sig konkurrensfördelar på bekostnad av de företagare som driver sin
verksamhet i enlighet med bestämmelserna. En god efterlevnad förutsätter
emellertid en effektivare övervakning än för närvarande och därmed ökade
resurser för detta ändamål.

Utskottet har vidare erfarit att en arbetsgrupp tillsatts inom regeringskansliet
(kommunikations-, justitie- och finansdepartementen) för att överväga
och lämna förslag om den framtida inriktningen av trafikövervakningen i
syfte att effektivisera densamma. Till gruppens uppgifter hör att närmare
pröva vägverkets framställning. I avvaktan på resultatet härav synes
motionsyrkandet kunna lämnas utan någon riksdagens åtgärd.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande avveckling av den nuvarande regleringen av yrkestrafiken att

riksdagen avslår motion 1984/85:1364 (fp) yrkande 12,

2. beträffande avveckling av den nuvarande regleringen av taxinäringen att

riksdagen avslår motion 1984/85:1918 (fp),

3. beträffande konkurrerande beställningscentraler m. m.

att riksdagen lämnar motion 1984/85:1955 (m) yrkandena 9 och 10
utan åtgärd,

TU 1985/86:2

4. beträffande överlåtelser av taxitillstånd
att riksdagen avslår motion 1984/85:524 (c),

5. beträffande undantag frän skyldigheten att tillhöra en gemensam
beställningscentral

att riksdagen

a. avslår motion 1984/85:442 (c) yrkande 6,

b. avslår motion 1984/85:2570 (m),

6. beträffande linjetrafik med buss i Öresundsregionen
att riksdagen avslår motion 1984/85:529 (c),

7. beträffande viss lastbilstrafik mellan Bornholm och övriga Danmark att

riksdagen avslår motion 1984/85:746 (c),

8. beträffande turisttrafik m. m.

att riksdagen avslår motion 1984/85:442 (c) yrkande 5,

9. beträffande s. k. dubbelkombinationer

att riksdagen lämnar motion 1984/85:463 (c) yrkande 3 utan åtgärd,

10. beträffande översyn av lagen om överlastavgift

att riksdagen lämnar motion 1984/85:738 (vpk) yrkande 2 utan åtgärd.

Stockholm den 14 november 1985
På trafikutskottets vägnar
Kurt Hugosson

Närvarande: Kurt Hugosson (s), Rolf Clarkson (m), Birger Rosqvist (s),
Olle Östrand (s), Olle Grahn (fp), Gösta Andersson (c), Per Stenmarck (m),
Hugo Bergdahl (fp), Görel Bohlin (m), Sten-Ove Sundström (s), Agne
Hansson (c), Jarl Lander (s), Yngve Wernersson (s), Lars Hedfors (s) och
Viola Claesson (vpk).

Reservationer

1. Avveckling av den nuvarande regleringen av yrkestrafiken
(mom. 1)

Olle Grahn och Hugo Bergdahl (båda fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 3 börjar med ”Utskottet vill”
och på s. 4 slutar med ”avstyrks motionsyrkandet” bort ersättas med text av
följande lydelse:

Utskottet finner för sin del den etableringskontroll som för närvarande
förekommer i yrkestrafiken i princip felaktig. Denna bransch bör enligt
utskottets mening styras av samma regler om tillgång och efterfrågan som
andra näringslivsgrenar har att arbeta med. Ett avskaffande av regleringen
synes så mycket mer motiverat som den inte förmått fullgöra sitt syfte - att
förhindra överetablering och illojal konkurrens. Problemen härmed löses
inte genom regleringar utan i stor utsträckning genom en rimligare skattelagstiftning
och ett lägre skattetryck för de småföretagare som i dag frestas att

TU 1985/86:2

(

tillgripa illojala konkurrensmetoder.

Enligt utskottets mening bör den nuvarande tillståndsgivningen avvecklas
och den omfattande byråkratin kring tillstånden tas bort.

Att avskaffa en reglering av det slag som yrkestrafiklagen och yrkestrafikförordningen
utgör kommer inte att kunna ske utan att komplikationer
uppstår. Sådana svårigheter får enligt utskottet dock inte tas till intäkt för att
de inskränkningar i näringsfriheten som regleringarna innebär behålls.

Avvecklingen av regleringarna bör ske successivt på ett sådant sätt att
marknaden får förutsättningar att anpassa sig till att i huvudsak samma
förhållanden kommer att råda inom person- och godstransportnäringarna
som inom andra branscher.

Det är angeläget att de skilda intressenter som är berörda av nuvarande
trafiklagstiftning ges möjlighet att medverka i arbetet på att ta fram en plan
för hur regleringsavvecklingen skall ske. Det bör ankomma på regeringen att
ta sådana kontakter under arbetet med att utarbeta avvecklingsplanen.

Av det anförda framgår att utskottet tillstyrker motionsyrkandet.

Vad utskottet nu anfört bör av riksdagen ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande avveckling av den nuvarande regleringen av yrkestrafiken att

riksdagen med bifall till motion 1984/85:1364 (fp) yrkande 12 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet härom anfört,

2. Avveckling av den nuvarande regleringen av taxinäringen
(mom. 2)

Olle Grahn och Hugo Bergdahl (båda fp) anser

dels att det stycke av utskottets yttrande på s. 4 som börjar med ”Utskottet
är” och slutar med ”avstyrks följaktligen” bort ersättas med text av följande
lydelse:

Enligt utskottets mening är en avveckling av yrkestrafikregleringen inte
minst angelägen beträffande den del av densamma som avser taxinäringen.
Man får emellertid inte bortse från att förhållandena vad gäller kundunderlag
och tillgång på taxibilar skiljer sig mellan glesbygd och tätorter. I många
glesbygdsområden är kommunen en viktig kund (t. ex. genom efterfrågan på
skolskjutsar), vilket ger ett visst minimiunderlag för taxitjänster.

Genom konkurrens ges möjlighet till bättre och effektivare trafik, vilket
även kommer utövande taxiförare till godo genom lönsamhet i företaget.
Nuvarande ordning konserverar verksamheten och gör det svårt att införa
nyheter för att kunna rationalisera och pressa priserna.

Avvecklingen av regleringen bör ske successivt på ett sådant sätt att
marknaden får förutsättningar att anpassa sig till att i huvudsak samma
förhållanden kommer att råda inom taxinäringen som inom andra branscher.

Det är angeläget att de skilda intressenter som är berörda av nuvarande
reglering av taxinäringen ges möjlighet att medverka i arbetet på att ta fram
en plan för hur regleringsavvecklingen skall ske. Det bör ankomma på
regeringen att ta sådana kontakter under arbetet med att utarbeta avvecklingsplanen.

TU 1985/86:2

Av det anförda framgår att utskottet tillstyrker motionsyrkandet.

Vad utskottet nu anfört bör av riksdagen ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande avveckling av den nuvarande regleringen av taxinäringen att

riksdagen med bifall till motion 1984/85:1918 (fp) som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet härom anfört,

TU 1985/86:2