Socialutskottets betänkande

om vissa bidrag från allmänna arvsfonden

SoU

1985/86:3

Sammanfattning

I betänkandet behandlas en motion (fp) om att bidrag ur allmänna
arvsfonden skall kunna utgå även till förmån för äldre ensamma personer.
För närvarande är bidragsgivningen ur fonden begränsad till ändamål som
rör vård och fostran av barn och ungdom samt omsorg om handikappade.
Motionen avstyrks bl. a. med hänvisning till att fondens medel behövs för
nuvarande ändamål.

Motionen

I motion 1984/85:1767 av tredje vice talman Karl Erik Eriksson (fp) hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen
anförts angående användande av medel från allmänna arvsfonden till äldre
ensamma personers glädje.

Motionären erinrar om att det finns många äldre och ensamma människor
som lider brist på gemenskap. Dessa människor har, anför motionären, ofta
inte råd att kosta på sig resor eller någon veckas vistelse på pensionat eller
liknande för att få omväxling och känna gemenskap. Enligt motionärens
mening borde det finnas någon form av ”fond” där äldre ensamma personer
som inte har råd att själva bekosta en sådan semesterresa kan söka bidrag.

Motionären menar att det borde vara möjligt att skapa en sådan fond av
medel från allmänna arvsfonden. Medlen som tillkommer arvsfonden härrör
i de flesta fall från avlidna äldre som saknat anhöriga, anför motionären, som
är övertygad om att en fond - som blir till glädje för ensamma personer -skulle ligga helt i linje med de avlidnas önskan.

Allmänna arvsfonden

Allmänna arvsfonden inrättades år 1928 i samband med att arvsbestämmelserna
ändrades så att kusiner och avlägsnare släktingar uteslöts från arvsrätt.

Kvarlåtenskapen efter den som avlider utan att efterlämna arvsberättigad
make eller släkting tillfaller allmänna arvsfonden som arv (5 kap. 1 §
ärvdabalken). Egendom kan också tillföras fonden genom gåva eller
testamente. Genom testamente kan också förordnas att kvarlåtenskap skall

tillfalla annan eller annat ändamål än allmänna arvsfonden. \

1 Riksdagen 1985/86.12sami. Nr3

Enligt lagen (1928:281) om allmänna arvsfonden (senast ändrad genom
SFS 1984:383) skall fonden förvaltas av kammarkollegiet såsom en särskild
fond för främjande av vård och fostran av barn och ungdom samt, efter en
lagändring år 1969, omsorg om handikappade. Understöd får inte lämnas ur
fonden för åtgärd som det åligger stat eller kommun att bekosta. En tiondel
av de medel som flyter in under ett räkenskapsår skall läggas till fondens
kapital. Återstoden jämte årets avkastning från och med nästföljande år skall
vara tillgänglig för utdelning. Ur fonden betalas kammarkollegiets kostnader
för förvaltning och fullgörande av kollegiets övriga uppgifter enligt lagen
med belopp som regeringen bestämmer.

Under budgetåret 1982/83 uppgick influtna arvsmedel till 60 milj. kr.
Ränteinkomsterna uppgick till 22 milj. kr. och från tidigare år odisponerade
medel till nära 48 milj. kr. För utdelning under budgetåret 1983/84 fanns
drygt 124 milj. kr. disponibla varav utdelades drygt 82 milj. kr. Under
budgetåret 1983/84 inflöt nära 70 milj. kr. i arvsmedel. Ränteinkomsterna
uppgick till 28 milj. kr. och från tidigare år odisponerade medel till 42
milj. kr. Vid utgången av budgetåret 1983/84 fanns nära 134 milj. kr.
disponibla för utdelning under 1984/85. Härav har utdelats omkring 107
milj. kr. under 1984/85. Från tidigare år odisponerade medel har under
1984/85 gått ned till 27 milj. kr. Ränteinkomsterna uppgick till 34 milj. kr.
Under budgetåret 1984/85 inflöt nära 79 milj. kr. i arvsmedel. För utdelning
under år 1985/86 finns ett belopp om drygt 133 milj. kr. disponibelt. Under
perioden (från 1982) har vidare 90 milj. kr. reserverats för speciell verksamhet,
nämligen 30 milj. kr. för vardera världsungdomsåret, utvecklingsarbete
för barnidrotten och fritidsgårdar under en treårsperiod. I budgetposten
”från tidigare år odisponerade medel” ligger bl. a. åtaganden inom ramen för
90-miljonersprogrammet. Häri ingår också ett bidrag om 9 milj. kr. under en
treårsperiod för utvecklingsarbete för tidiga insatser mot drogmissbruk bland
ungdomar. Sedan några år tillbaka beviljas inga bidrag till enskilda personer.
Bidragen går till sammanslutningar och verksamheter inom huvudområdena
Försöks- och utvecklingsverksamhet (barn och ungdom), Fritidssysselsättning
för barn och ungdom (lokal- och inventariestöd m. m.) samt till Omsorg
om handikappade.

Tidigare riksdagsbehandling

Redan vid allmänna arvsfondens tillkomst diskuterades ändamålsbestämmelsens
omfattning. I propositionen (1928:17) föreslogs att fonden skulle
användas för vård och fostran av barn och ungdom. Vid riksdagsbehandlingen
föreslog första lagutskottet en utvidgning (1 LU 1928:21). Bidrag borde
enligt utskottets mening kunna beviljas också till vård av behövande kroniskt
sjuka och ålderstigna. Fyra av de socialdemokratiska ledamöterna reserverade
sig och menade att arvets viktigaste uppgift var att sörja för det
uppväxande släktet och att det allmännas arvsmedel därför inte borde anslås
till ett ändamål som ej tillgodosåg den yngre generationen. Skulle det
emellertid i en framtid visa sig att fonden kom att växa till en sådan storlek att
även andra syften än de i propositionen föreslagna lämpligen borde
tillgodoses ur fonden, syntes enligt reservanterna de av utskottet föreslagna

SoU 1985/86:3

syftena i första hand böra komma i åtanke. Förslagen i propositionen gick
igenom i riksdagen och fondens ändamål fastställdes till att avse främjande av
barns och ungdoms vård och fostran.

Ovannämnda begränsning kom att gälla fram till år 1969 då riksdagen
biföll propositionen (1969:83) om att bidrag från fonden skulle kunna utgå
också till omsorg om handikappade. Denna proposition grundade sig på ett
utredningsförslag avseende fondens ändamål (SOU 1967:2). Utredningen
hade föreslagit en utvidgning av arvsfondens ändamål till att omfatta,
förutom vård och fostran av barn och ungdom, även omsorger om åldringar
och handikappade.

I propositionen (prop. 1969:83 s. 43-44) anfördes bl. a. att ett genomförande
av förslaget skulle innebära en ganska kraftig utvidgning av de grupper
som skulle kunna få bidrag ur fonden. Föredraganden framhöll att det även i
fortsättningen kommer att föreligga stort behov av stöd till barna- och
ungdomsvårdsändamål. Föredraganden ansåg att fondens bidragsändamål
inte borde utvidgas i så stor omfattning som utredningen hade föreslagit. Av
de grupper som omfattades av utredningsförslaget syntes i första hand de
handikappade böra uppmärksammas. Både utredningen och remissinstanserna
hade pekat på många behov inom handikappvården, särskilt inom
ramen för allmän service, rekreation och fritidssysselsättning. Föredraganden
anförde att det även för de gamlas del förelåg behov av lokaler för
gemensam verksamhet. Ofta torde emellertid befintliga lokaler kunna
användas för sådant ändamål. Lokaler som har inrättats med stöd från
arvsfonden kunde enligt föredraganden också utnyttjas som samlingslokaler
för gamla i den mån detta inte inkräktade på den verksamhet lokalerna i
första hand var avsedda för.

Slutsatsen av föredragandens överväganden blev att arvsfondens ändamål
alltjämt borde omfatta främjande av vård och fostran av barn och ungdom
samt att utvidgningen borde begränsas till att avse omsorger om handikappade.

Departementschefen uttalade härefter att liksom hittills bidrag från
fonden inte skall lämnas för åtgärder som det åligger stat eller kommun att
bekosta. Endast i undantagsfall bör arvsfondsmedel användas för ändamål
som kan finansieras med stöd från det allmänna i annan ordning, exempelvis
genom lån eller bidrag ur särskilda, av statsmedel bildade fonder.

Första lagutskottet (1 LU 1969:37) fann inte anledning till erinran mot de i
propositionen framlagda ändringsförslagen. Riksdagen beslutade i enlighet
med utskottets hemställan (rskr 238).

Frågan om ändring av allmänna arvsfondens ändamål har även senare varit
aktuell för behandling i riksdagen.

År 1979 behandlades en motion (c) om sådan ändring i reglerna för
allmänna arvsfonden att möjligheter öppnades att utdela stöd för ungdomsverksamhet
till idrottsföreningar.

Vid behandlingen i lagutskottet (LU 1978/79:17) konstaterades att under
de senaste åren en allt större del av de utdelade medlen gått till olika projekt
av försöks- och utvecklingskaraktär och att idrottsföreningar i några fall fått
medel för särskilda utvecklingsprojekt. Lagutskottet avstyrkte med hänvis -

SoU 1985/86:3

ning härtill motionen. Riksdagen följde utskottet.

Frågan om allmänna arvsfondens ändamål behandlades även år 1981 på
grund av en motion (s) vari begärdes en undersökning om på vilket sätt och i
vilken omfattning medel från allmänna arvsfonden kunde ställas till förfogande
för insatser för äldre i vissa avseenden.

Socialutskottet (SoU 1981/82:8) erinrade om departementschefens uttalande
att det var angeläget att undvika en splittring av verksamheten som
kunde minska möjligheterna att göra effektiva insatser på något område samt
att det även i fortsättningen skulle komma att föreligga ett stort behov av stöd
till barn- och ungdomsändamål. För egen del anförde utskottet bl. a. att
kraven på att medel skall utgå från fonden till nyskapande verksamheter då
det gäller vård och fostran av barn och ungdom liksom till omsorger om
handikappade fortfarande är stora. Den resurs som allmänna arvsfonden
utgör utnyttjas bäst om den inte splittras på fler ändamål än för närvarande,
anförde utskottet, som dock framhöll att det föreligger ett stort behov av
insatser för att ge människor en rikare och mer meningsfull ålderdom.
Utskottet erinrade vidare om de olika möjligheter som finns att erhålla medel
för dylika ändamål från socialdepartementets anslag Forsknings- och utvecklingsarbete
samt försöksverksamhet. Pensionärsorganisationerna får också
vissa bidrag som anvisas över socialhuvudtiteln. Utskottet erinrade också om
det vidgade ansvar bl. a. för omsorgen om de äldre som åläggs kommunerna i
den nya socialtjänstlagen som trädde i kraft vid årsskiftet 1981/82. Utskottet
avstyrkte därmed motionen. Riksdagen följde utskottet.

Socialtjänstlagen

Enligt 6 § socialtjänstlagen (1980:620) har den enskilde rätt till ekonomiskt
bistånd för sin försörjning och livsföring i övrigt, om hans behov inte kan
tillgodoses på annat sätt. Genom biståndet skall den enskilde tillförsäkras en
skälig levnadsnivå. Biståndet skall utformas så att det stärker hans resurser
att leva ett självständigt liv. I propositionen om socialtjänsten (prop.
1979/80:1) uttalade föredraganden att den som behöver miljöombyte och
inte kan få detta inom kommunens hem eller dylikt bör kunna få bidrag till
vistelse för vila och rekreation i andra lämpliga former (s. 202).

Enligt 19 § socialtjänstlagen skall socialnämnden verka för att äldre
människor får möjligheter bl. a. att ha en aktiv och meningsfull tillvaro i
gemenskap med andra.

Regeringsrätten har prövat frågan om rätt till bistånd för rekreationsresa
(RÅ 83 2:59) och fann sådan rätt föreligga. Regeringsrätten anförde därvid
att en resa från Skåne till släktingar i Stockholm för en fyrabamsfamilj i små
ekonomiska omständigheter fick anses ge ett genomgripande miljöombyte,
särskilda möjligheter till rekreation samt stärkt familjegemenskap och
förbättrade släktkontakter. Den planerade resan kunde därför anses inrymmas
i vad som får hänföras till skälig levnadsnivå för familjen.

Socialstyrelsen uttaiar i Allmänna råd från socialstyrelsen 1985:1 Socialbidrag
att sådana mer extraordinära fritidskostnader som kostnader för
semester, rekreation och liknande inte kan ingå i någon norm för socialbidrag
(s. 38). I vilken utsträckning den enskilde skall ha rätt till socialbidrag för att

SoU 1985/86:3

täcka sådana kostnader måste enligt de allmänna råden i hög grad vara
avhängigt av förhållandena i det enskilda fallet. Som kommentar till den
ovannämnda regeringsrättsdomen anförs att i den mån familjer med flera
barn under längre tid är hänvisade till att leva på socialbidrag eller i nivå med
socialbidragsnormen sådana familjer kan ha rätt till socialbidrag för att täcka
skäliga kostnader för att tillgodose behov av miljöombyte och rekreation.
Några speciella sociala eller hälsomässiga skäl utöver de av regeringsrätten
nämnda behöver alltså, enligt de Allmänna råden, inte föreligga.

Utskottet

Allmänna arvsfonden var ursprungligen en fond för främjande av vård och
fostran av barn och ungdom. Efter lagändring år 1969 utvidgades fondens
ändamål till att avse även omsorger om handikappade.

I den nu aktuella motionen (fp) anförs att en fond bildad av medel från
allmänna arvsfonden och med syfte att underlätta för äldre, ensamma
personer att bekosta resor, pensionatsvistelser och liknande för att få
omväxling och känna gemenskap borde ligga helt i linje med de avlidnas
önskan och fylla ett behov.

Riksdagen har tidigare haft att ta ställning till ändringar i allmänna
arvsfondens ändamålsbestämmelser.

Propositionen till 1969 års riksdag grundade sig på ett utredningsförslag att
ändamålet skulle utvidgas till att avse även omsorger om handikappade och
äldre. Dåvarande departementschefen avvisade emellertid förslaget i vad det
avsåg omsorger om äldre. Han uttalade bl. a. att det var angeläget att
undvika en splittring av verksamheten som kunde minska möjligheterna att
göra effektiva insatser på något område och att det även i fortsättningen
skulle komma att föreligga ett stort behov av stöd till barn- och ungdomsändamål.
Riksdagen följde förslaget.

Hösten 1981 behandlades vidare en motion (s) som syftade till att medel
från allmänna arvsfonden skulle kunna ställas till förfogande för äldre i vissa
avseenden. Socialutskottet fann då att situationen var densamma som 1969 i
vad avsåg behovet av stöd till barn- och ungdomsändamål samt omsorger om
handikappade. Utskottet hänvisade också till att stöd till insatser för att ge
människor en rikare och mer meningsfylld ålderdom gavs på flera andra sätt
genom olika bidrag från det allmänna.

Utskottet konstaterar att behovet av utvecklingsarbete på barn- och
ungdomsområdet alltjämt är stort, inte minst då det gäller långsiktigt
förebyggande insatser. I det sammanhanget kan t. ex. erinras om behovet av
metodutveckling för tidiga insatser mot drogmissbruk bland ungdomar,
vilket bl. a. togs upp i propositionen (1984/85:19) om en samordnad och
intensifierad narkotikapolitik (prop. bil. 2 s. 33). Regeringen harden 14 mars
1985 beslutat om bidrag till utvecklingsarbete på detta område med ett
belopp om högst nio milj. kr. under en försöksperiod av tre år att utgå ur
allmänna arvsfonden. Bidrag till annat utvecklingsarbete på barn- och
ungdomsområdet för försöksperioder omfattande mer än ett år har från år
1983 beslutats till ett belopp om sammanlagt 90 milj. kr.

SoU 1985/86:3

Utskottet anser det angeläget att inte minska utrymmet för stöd till
utvecklingsarbete på barn- och ungdomsområdet. Enligt utskottets mening
bör inte heller den resurs allmänna arvsfonden utgör splittras på fler ändamål
än för närvarande.

Utskottet vill vidare erinra om den vidgade skyldigheten att ge en god
omsorg till de äldre som åvilar kommunerna enligt socialtjänstlagen, vilken
trädde i kraft den 1 januari 1982. Bl. a. skall socialnämnden verka för att
äldre får en meningsfull tillvaro med möjlighet till kontakt och gemenskap
med andra. Som ovan framgått kan - om förutsättningarna i övrigt är
uppfyllda - bidrag till rekreationsresa också inrymmas inom rätten till
bistånd.

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motionsförslaget.

Utskottets hemställan

Utskottet hemställer

att riksdagen avslår motion 1984/85:1767.

Stockholm den 24 oktober 1985

På socialutskottets vägnar

Daniel Tarschys

Närvarande: Daniel Tarschys (fp), Evert Svensson (s), Göte Jonsson (m),
Kjell Nilsson (s), Anita Persson (s), Gunnar Ström (s), Ann-Cathrine
Haglund (m), Inga Lantz (vpk), Ingrid Ronne Björkqvist (fp), Rosa Östh
(c), Karl-Gösta Svenson (m), Maud Björnemalm (s) och Sigvard Persson (c).

SoU 1985/86:3