Socialutskottets betänkande
1985/86:25

om särskilda medel för bekämpningen av AIDS
(prop. 1985/86:171)

Sammanfattning

I betänkandet behandlas proposition 1985/86:171 om särskilda medel för
bekämpningen av AIDS jämte fyra motioner som väckts med anledning av
propositionen.

Utskottet tillstyrker i betänkandet regeringens förslag om särskilda medel
för bekämpningen av AIDS. Utskottet har inte heller någon erinran mot vad
som anförs i propositionen om behovet av information, psykosocialt stöd och
forskning.

Utskottet behandlar i betänkandet motionsyrkanden om ytterligare initiativ
till nordiskt samarbete i kampen mot AIDS (c), anonymitet vid
provtagning även sedan HTLV-III-smitta konstaterats (vpk), platser för
tvångsvård av narkomaner (s) och fördelningen av medel för primärkommunala
insatser (fp). Utskottet avstyrker motionerna.

Utskottets fp- och vpk-ledamöter reserverar sig beträffande anonymitet
för HTLV-III-smittade.

Propositionen

I proposition 1985/86:171 om särskilda medel för bekämpningen av AIDS
har regeringen (socialdepartementet) föreslagit riksdagen att
dels till Särskilda medel för bekämpningen av AIDS för budgetåret 1986/87
under femte huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag av 75 000 000 kr.,
dels med ändring av förslag i proposition 1985/86:100, bil. 7 till Bidrag till
allmän sjukvård m. m. för budgetåret 1986/87 anvisa ett förslagsanslag av
4 564 182 000 kr.

Vidare har regeringen berett riksdagen tillfälle att ta del av vad som i
propositionen anförts om behovet av information, psykosocialt stöd och
forskning.

Motioner

I motion 1985/86:555 av Rune Gustavsson m. fl. (c) hemställs att riksdagen
beslutar att hos regeringen begära initiativ till ett samlat nordiskt agerande i
AIDS-bekämpningen enligt det anförda.

SoU

1985/86:25

1 Riksdagen 1985186.12 sami. Nr 25

I motion 1905/86:556 av Lars Werner m. fl. (vpk) föreslås att riksdagen med
anledning av proposition 1985/86:171 hos regeringen hemställer om förslag
som möjliggör anonymitet även om test visar att HTLV-III-infektion
föreligger.

I motion 1985/86:557 av Lena Öhrsvik (s) och Margareta Palmqvist (s)
hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om behovet av platser på LVM-hem.

I motion 1985/86:558 av Lars Leijonborg (fp) och Ylva Annerstedt (fp)
hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som
anförts i motionen angående fördelning av de medel som avsätts för
primärkommunala insatser mot AIDS i Stockholmsregionen.

Utskottet

Allmänt om propositionsförslagen

I propositionen redovisas ett samlat åtgärdsprogram mot AIDS som omfattar
insatser för information och psykosocialt stöd till berörda riskgrupper m. fl.,
insatser för att begränsa smittspridningen bland homo- och bisexuella män
samt insatser för vård och behandling av narkotikamissbrukare. I propositionen
anmäls också en skyndsam utredning om ökade insatser för att
intensifiera forskningen om AIDS.

Enligt förslaget bör medel ställas till förfogande för genomförandet av
åtgärdsprogrammet. Medelsbehovet beräknas enligt propositionen till 75
milj. kr. för vartdera av budgetåren 1986/87 och 1987/88. I propositionen
föreslås att 75 milj. kr. anvisas för budgetåret 1986/87 under ett nytt
reservationsanslag Särskilda medel för bekämpningen av AIDS.

För att stödja smittskyddsarbetet inom landsting och kommuner föreslås i
propositionen att ett extra bidrag för år 1987 skall utgå till de landsting och
kommuner där HTLV-III-smittan är särskilt utbredd. Bidraget har beräknats
till 50 milj. kr. och föreslås fördelas med 25 milj. kr. till Stockholms läns
landsting, med 10 milj. kr. till Stockholms kommun och med 5 milj. kr. till
vardera Göteborgs kommun, Malmö kommun och Malmöhus läns landsting.
Bidraget föreslås enligt propositionen utbetalas med halva beloppet för ett
vart av budgetåren 1986/87 och 1987/88.

Utskottet har helt nyligen i sitt av riksdagen godkända betänkande SoU
1985/86:15 (RD 1985/86:109, rskr. 154) behandlat ett antal frågor rörande
AIDS. I nämnda betänkande redovisas som allmän bakgrund uppgifter om
sjukdomen AIDS och dess spridning, vidtagna och planerade åtgärder,
uppgifter lämnade vid en av utskottet anordnad hearing m. m. I betänkandet
föreslog utskottet, i syfte att möjliggöra anonym provtagning för HTLV-IIIinfektion,
en ändring i patientjournallagen. Med anledning av ett antal
motioner uttalade utskottet att kraftfulla åtgärder behövs på många områden.
Utskottet påtalade bl. a. behovet av information såväl till allmänheten
som mera riktad sådan till särskilda grupper. Utskottet underströk vikten av
ytterligare insatser inom bl. a. narkomanvården. Vidare pekade utskottet på
behovet av psykosocial stödverksamhet för dem som smittats och deras

SoU 1985/86:25

anhöriga. Utskottet uttalade också att forskningen om AIDS måste intensifieras.
Riksdagen beslöt att som sin mening ge regeringen till känna vad
utskottet anfört.

Utskottet konstaterar med tillfredsställelse att regeringens förslag i
propositionen ligger väl i linje med riksdagens uttalande och att regeringen
nu föreslår att avsevärda medel anslås för insatser på en rad områden av
betydelse i kampen mot AIDS. Vissa särskilda frågor tas upp i det följande.

Nordiskt samarbete mot AIDS

I motion 1985/86:555 av Rune Gustavsson m.fl. (c) hemställs att riksdagen
skall besluta att hos regeringen begära initiativ till ett samlat nordiskt
agerande i AIDS-bekämpningen. Motionärerna anser det angeläget att
ytterligare politiska initiativ tas när det gäller det nordiska samarbetet.
Sådant samarbete kan enligt motionärerna gälla exempelvis informationsutbyte
mellan länderna, samordning av forskningsinsatser, samordning av
informationsinsatser såväl till allmänhet som till nordiska biståndsarbetare
samt ett gemensamt nordiskt uppträdande i internationella fora.

Inom Nordiska ministerrådet pågår förberedelser för ett nordiskt samarbete
på området. Ministerrådet har anslagit 600 000 Nkr. för åtgärder när det
gäller AIDS. Den närmare användningen av medlen skall diskuteras av det
nordiska socialministermöte som äger rum på Island i juni. Nordiska
socialpolitiska kommittén har inför det nordiska socialministermötet haft ett
möte vid vilket åtgärder mot AIDS diskuterades. På svenskt initiativ skall ett
nytt särskilt förberedande möte hållas i Sverige i slutet av maj.

Under Nordiska rådets senaste möte i Köpenhamn lämnades en redogörelse
för de nationella åtgärder som hittills vidtagits i medlemsländerna.

Vidare kan nämnas att Nordiska ämbetsmannaorganet för narkotikafrågor
i april har hållit en konferens om AIDS bland narkotikamissbrukare.
Avsikten med konferensen var att skapa en första kontakt och att diskutera
policy, strategier och förhållningssätt när det gäller AIDS och narkotika.
Nordiska ämbetsmannaorganet för narkotikafrågor kommer att hålla ett nytt
möte i början av juni. Avsikten är att man så småningom skall kunna utarbeta
förslag till gemensamma åtgärder på olika områden.

Nordiska hälsovårdsskolan i Göteborg håller i dagarna en tredagarskonferens
om AIDS. Syftet med konferensen är att komma bortom den rent
medicinska beskrivningen av AIDS och se de sociala, ekonomiska och
vårdpolitiska konsekvenserna av sjukdomen.

Utrikesutskottet har nyligen med anledning av en motion under allmänna
motionstiden 1986 behandlat ett yrkande om internationellt samarbete mot
AIDS (UU 1985/86:19). Utrikesutskottet uttalade därvid att det delade
uppfattningen att AIDS är en sjukdom av sådan natur att ett internationellt
samarbete ter sig oundgängligen nödvändigt och att det gäller både de
vetenskapligt-medicinska aspekterna av sjukdomen men också de biståndspolitiska.
Utrikesutskottet anförde vidare att det är en viktig uppgift för det
internationella samarbetet att medverka till en ökad insikt i alla länder om
sjukdomens allvar och spridningsrisker. Utskottet uttalade att det utgick
ifrån att regeringen gör vad som den finner möjligt för att intensifiera det

SoU 1985/86:25

1* Riksdagen 1985/86. 12 sami. Nr25

internationella samarbetet mot AIDS. Med hänvisning till det anförda
hemställde utskottet att riksdagen skulle förklara den aktuella motionen
besvarad med vad utskottet anfört. Riksdagen beslutade i enlighet med
utrikesutskottets hemställan (RD 1985/86:109).

Socialutskottet delar uppfattningen att det är angeläget med ett internationellt
samarbete när det gäller kampen mot AIDS. Åtgärder på det nordiska
området är därvid av särskild betydelse. Initiativ har redan tagits av olika
nordiska samarbetsorgan och flera konferenser i ämnet kommer att äga rum
under våren. Utskottet förutsätter också att regeringen vidtar de åtgärder
som den finner möjligt för att intensifiera det nordiska samarbetet i kampen
mot AIDS.

Syftet med motion 1985/86:555 (c) bör enligt utskottets mening mot
bakgrund av det anförda anses tillgodosett. Motionen avstyrks därför.

Anonymitet för HTLV-III-smittade

I motion 1985186:556 av Lars Werner m. fl. (vpk) hemställs att riksdagen hos
regeringen skall hemställa om förslag som möjliggör anonymitet även om test
visar att HTLV-III-infektion föreligger. Motionärerna anför att tillgänglig
statistik visar en nedgång för homosexuella/bisexuella mäns nybesök till
HTLV-III-test och att detta kan förklaras med att många homosexuella/
bisexuella män är oroliga och rädda för avslöjande av den sexuella
preferensen. Motionärerna pekar också på att erfarenhet har visat att ytterst
få vill vara anonyma även i fortsättningen om det visar sig att de har en
HTLV-III-infektion. Om möjlighet till fullständig anonymitet ger dem som
nu underlåter att undersöka sig ett ökat förtroende för sjukvården så måste,
enligt motionärerna, värdet av detta vara större än att sjukvården får
omedelbara personuppgifter.

Frågan om anonymitet i samband med provtagning för HTLV-III-virus
behandlades senast av utskottet i dess ovan nämnda betänkande SoU
1985/86:15. Mot bakgrund av vissa motionsyrkanden och i syfte att möjliggöra
anonymitet vid provtagning för HTLV-III-virus föreslog utskottet en
ändring i patientjournallagen (1985:562). I nämnda betänkande redovisas
också hittillsvarande bestämmelser om patientjournaler och uppgifter om
patients identitet. Utskottet uttalade i betänkandet (s. 22 f.) att alla tänkbara
ansträngningar måste göras för att snabbt hindra spridningen av sjukdomen
AIDS. Utskottet anförde vidare att det är av yttersta vikt att framför allt
de som tillhör de s. k. riskgrupperna kan förmås att medverka till provtagning.
Utskottet ansåg därför starka skäl tala för att öppna en möjlighet att
erbjuda anonym provtagning. Utskottet underströk emellertid att kraven på
en god och säker vård inte får eftersättas och vidare att tillämpningen inte
heller får komma i konflikt med smittskyddslagens bestämmelser. Utskottet
uttalade att möjligheten till anonym testning endast skall vara förbehållen
provtagning avseende HTLV-III-virus. Mot denna bakgrund föreslog utskottet
sålunda ett tillägg till 14 § patientjournallagen, varigenom regeringen
bemyndigas att medge undantag från kravet på identitetsuppgift i här aktuellt
fall.

SoU 1985/86:25

Som framgått ovan fattade riksdagen beslut i enlighet med utskottets
förslag.

Regeringen har därefter den 17 april 1986 beslutat att utfärda den av
riksdagen beslutade lagen om ändring i patientjournallagen. Med stöd av
bemyndigandet i den nya 14 § har regeringen samma dag beslutat att utfärda
en särskild förordning om provtagning för infektion av LAV/HTLV-III (SFS
1986:197 och 198; författningarna som kom ut från trycket den 29 april träder
i kraft den 13 maj 1986). I den nya förordningen anges att föreskriften i
patientjournallagen om identitetsuppgifter i en patientjournal inte skall
tillämpas i samband med provtagning för infektion av HTLV-III, om
patienten begär att sådant prov tas anonymt. Föreskriften skall dock
tillämpas om resultatet av provtagningen visar att patienten har antikroppar
mot sådant virus.

Vid sin behandling av anonymitetsfrågan uttalade utskottet bl. a. följande
(SoU 1985/86:15 s. 22 och 23):

Patientjournallagen gör inte någon åtskillnad mellan undersökning som görs
helt frivilligt och undersökning som kan genomföras oberoende av patientens
samtycke. HTLV-III-infektion utgör emellertid numera en venerisk sjukdom
enligt smittskyddslagen. Om resultatet av provtagningen visar att den
undersökte är smittad blir smittskyddslagens tvingande regler tillämpliga. I
sak innebär föreskrifterna i smittskyddslagen inte några påtagligt negativa
konsekvenser för den smittade om han följer de förhållningsregler om sin
livsföring som läkaren meddelar för att förhindra vidare smittspridning. Om
han däremot inte följer förhållningsreglerna kan tvångsåtgärder komma i
fråga.

Enligt utskottets mening måste alla tänkbara ansträngningar göras för att
snabbt hindra spridningen av sjukdomen AIDS. Det är av yttersta vikt att
framför allt de som tillhör de s. k. riskgrupperna kan förmås att medverka till
provtagning. Utskottet anser därför starka skäl tala för att öppna en
möjlighet att erbjuda anonym provtagning. Utskottet vill emellertid understryka
att kraven på en god och säker vård inte får eftersättas. Det får t. ex.
inte uppstå risk för förväxling av patienter. Tillämpningen får inte heller
komma i konflikt med smittskyddslagens bestämmelser i de fall det visar sig
att någon är smittbärare. Enligt utskottets mening bör det dock vara möjligt
att finna former som tillgodoser dessa krav.

Möjlighet till anonym testning skall endast vara förbehållen provtagning
avseende HTLV-III-virus.

Utskottet vidhåller det anförda. Utskottet vill också påpeka att en smittad
person bör kunna nås för vård och stöd. Uppgifter om patientens identitet
fyller också en funktion för patienten själv.

En ytterligare utvidgning av anonymiteten till fall när smitta konstaterats
skulle enligt utskottets mening rubba grunderna för smittskyddslagens
tillämpning. Det krävs en ingående analys av konsekvenserna av olika
lagtekniska lösningar för att en sådan principiell förändring skall kunna
övervägas. Utskottet vill i det sammanhanget erinra om att en ny smittskyddslagstiftning
för närvarande bereds inom regeringskansliet. Utskottet
har i betänkande SoU 1985/86:4 (s. 11) uttalat att detta arbete bör bedrivas
skyndsamt med målsättningen att en ny lagstiftning på området skall kunna
träda i kraft den 1 januari 1987.

Utskottet vill slutligen tillägga att det nu är viktigt att avdramatisera

SoU 1985/86:25

HTLV-III-testningen och motverka ogrundad oro för att känsliga personliga
uppgifter skall komma till obehörigas kännedom. Enligt utskottets mening
ger nuvarande regler ett gott skydd för patientens integritet. Detta bör
komma till uttryck i informationen om AIDS.

Med det anförda avstyrker utskottet motion 1985/86:556 (vpk).

Vårdplatser för narkomaner

I motion 1985/86:557 av Lena Öhrsvik och Margareta Palmqvist (båda s)
begärs ett tillkännagivande av vad som i motionen anförts om behovet av
platser på LVM-hem. Motionärerna hänvisar till uttalanden i propositionen
om en ökad satsning på uppsökande och förebyggande verksamhet inom
narkomanvården, liksom på utbyggnad av behandlingshem. Motionärerna
är positiva till en sådan satsning. Däremot anser motionärerna - i motsats till
propositionen - att det inte är nödvändigt att antalet platser för tvångsvård
också ökar. Om antalet platser på behandlingshem för frivillig vård ökar
kommer enligt motionärerna ett tillräckligt antal platser sorn redan är
planerade för tvångsvård att frigöras.

I propositionen uttalas att hotet att AIDS snabbt skall spridas bland
intravenösa narkotikamissbrukare gör att utvecklingsarbetet måste påskyndas
väsentligt. Statligt stöd bör enligt propositionen utgå dels för att utveckla
en offensiv öppenvård, dels till utveckling av ett mer differentierat utbud av
behandlingshem som är inriktade på vård av eftersatta målgrupper, t. ex.
prostituerade missbrukare och andra tungt belastade missbrukare. I propositionen
uttalas vidare att det måste ske en mobilisering av personal inom
narkomanvårdens frontlinje. Vidare föreslås åtgärder för att förebygga
spridning av smitta bland unga missbrukare. När det gäller tvångsvård av
vuxna missbrukare konstateras i propositionen att det i första hand självfallet
rör sig om en utbyggnad av den frivilliga narkomanvården (prop. s. 17). Det
är emellertid, anförs det i propositionen, ett realistiskt antagande att många
narkotikamissbrukare inte direkt kommer att kunna motiveras för frivillig
behandling och det är därför ofrånkomligt att överväga en utvidgad
användning av tvångsvård för denna grupp. Det är därför viktigt att antalet
platser för tvångsvård av vuxna narkomaner snabbt ökar samt att vårdinnehållet
anpassas till narkotikamissbrukarnas behov.

Utskottet konstaterar liksom propositionen att det råder brist på platser
för LVM-vård av narkotikamissbrukare. En utbyggnad av den frivilliga
narkomanvården kan, som anförs i motionen, göra det möjligt att utnyttja
fler redan befintliga platser för LVM-vård. Det är naturligt att för tvångsvård
i första hand tas i anspråk platser som är avsedda för sådan vård och som kan
komma att frigöras genom utbyggnad av andra behandlingsmöjligheter.
Utskottet vill emellertid understryka att behovet av ändamålsenliga platser
för tvångsvård av narkomaner måste tillgodoses. Det kan också erinras om
att socialberedningen för närvarande behandlar frågor om LVM-vård och
annan vård av narkomaner.

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motion 1985/86:557 (s).

SoU 1985/86:25

Bidrag till landsting och kommuner

SoU 1985/86:25

I motion 1985186:558 av Lars Leijonborg och Ylva Annerstedt (båda fp)
begärs ett tillkännagivande av vad som anförts i motionen angående
fördelningen av de medel som avsätts för primärkommunala insatser mot
AIDS i Stockholmsregionen. I motionen anförs att AIDS-epidemin i
Stockholmsregionen reser krav på ökade narkomanvårdsinsatser inte bara i
Stockholms kommun utan också i kranskommunerna. De resurser som
avsätts för primärkommunala insatser i Stockholmsregionen bör enligt
motionärerna delas mellan Stockholms kommun och övriga kommuner i
länet. Fördelningen bör fastställas efter samråd med Svenska kommunförbundets
länsavdelning.

Som framgått av den tidigare redovisningen (ovan s. 2) föreslås i propositionen
att ett extra bidrag skall utgå för år 1987 till de landsting och
kommuner där HTLV-III-smittan är särskilt utbredd. Bidraget har beräknats
till 50 milj. kr. och föreslås fördelas med 25 milj. kr. till Stockholms läns
landsting, med 10 milj. kr. till Stockholms kommun och med 5 milj. kr. till
vardera Göteborgs kommun, Malmö kommun och Malmöhus läns landsting.
I propositionen (s. 19) konstateras att den snabba spridningen av HTLV-IIIsmittan
är koncentrerad till i första hand Stockholmsområdet men att risken
för en snabb spridning också är överhängande i Göteborg och Malmö. Vidare
uttalas att ett särskilt ansvar vilar på huvudmännen i de tre storstadsområdena.
Ett effektivt smittskyddsarbete inom de mest utsatta områdena gagnar,
sägs det också, övriga huvudmän i landet. Tidsfaktorn är av avgörande
betydelse när det gäller att begränsa antalet smittade. I propositionen uttalas
att det är angeläget att en förstärkning sker av smittskyddsorganisationen i de
berörda områdena och att medlen i övrigt bör stå till huvudmännens
disposition för sådana åtgärder som huvudmännen finner bäst gagna
smittskyddsarbetet för att begränsa spridningen av HTLV-III inom varje
enskilt område. Fördelningen av bidraget har enligt propositionen skett med
utgångspunkt i antalet kända fall av smitta.

Utskottet konstaterade i betänkande SoU 1985/86:15 att sjukdomen AIDS
hittills fått sin största spridning i storstadsområdena och att det också är där
spridningen kan väntas komma att förbli störst (s. 24). Utskottet konstaterade
också att särskilda insatser krävs i dessa områden för att förhindra
spridning till övriga delar av landet och att storstadsområdena härigenom
kommer att drabbas av en stor del av kostnaderna för kampen mot AIDS.
Utskottet fann det sannolikt att de åtgärder som åvilar landstingskommuner
och kommuner även kommer att ställa krav på särskilda resurser. Mot denna
bakgrund tillstyrker utskottet förslaget i propositionen att medel nu avsätts
för de mest drabbade områdena.

Av propositionen framgår att fördelningen av det föreslagna extra bidraget
till landsting och kommuner har beräknats med utgångspunkt i antalet kända
fall av smitta. Enligt förslaget skall vidare särskilda medel utgå till Stockholms
läns landsting och Malmöhus läns landsting. Situationen för olika
kommuner varierar mycket, även inom storstadsområdena. Utskottet förutsätter
att landstingen vid sitt ianspråktagande av medlen beaktar de särskilda
behov som kan föreligga i alla de i resp. landsting ingående primärkommu -

nema samt den fördelning av det totala statsbidraget som har skett. Utskottet
utgår vidare från att regeringen uppmärksamt följer utvecklingen på området
och tar de initiativ som kan visa sig påkallade.

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motion 1985/86:558.

Medelsanvisningen m. m.

I propositionen föreslås att kostnaderna för det extra bidraget skall belasta
femte huvudtitelns anslag E 19. Bidrag till allmän sjukvård m. m. I propositionen
föreslås en sammanlagd ökning utöver vad som framgår av årets
budgetproposition (prop. 1985/86:100 bil. 7 s. 100 ff.) av anslaget för
budgetåret 1986/87 med 30,5 milj. kr. Av dessa hänför sig 25 milj. kr. till det
extra bidraget för att stödja smittskyddsarbetet. Ytterligare 5,5 milj. kr.
avser ett högre bidrag till den psykiatriska vården. Anslagsberäkningen i
budgetpropositionen för detta ändamål har gjorts med utgångspunkt i
ersättningens storlek för åren 1985 och 1986. I proposition 1985/86:167 om
vissa ersättningar till sjukvårdshuvudmännen, m. m. (propositionen behandlas
av socialförsäkringsutskottet) redovisas en överenskommelse som träffats
med sjukvårdshuvudmännen om vissa ersättningar från sjukförsäkringen för
år 1987. Överenskommelsen innebär i fråga om det särskilda statsbidraget till
den psykiatriska vården att detta för år 1987 ökar med 11 milj. kr., vilket
medför den nämnda merbelastningen av anslaget för budgetåret 1986/87 med
5,5 milj. kr.

Riksdagen har genom beslut den 6 maj 1986 (SoU 1985/86:16, rskr. 221) till
Bidrag till allmän sjukvård m. m. anvisat ett förslagsanslag av 4 533 682 000
kr.

Utskottet tillstyrker att riksdagen utöver vad som hittills anvisats under
anslaget E 19. Bidrag till allmän sjukvård m. m. anvisar ytterligare 30,5 milj.
kr.

Utskottet har inte något att erinra mot den av regeringen föreslagna
medelsanvisningen under anslaget Särskilda medel för bekämpningen av
AIDS eller vad som i övrigt anförs i propositionen om behovet av
information, psykosocialt stöd och forskning.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande nordiskt samarbete mot AIDS
att riksdagen avslår motion 1985/86:555,

2. beträffande anonymitet för HTLV-III-smittade
att riksdagen avslår motion 1985/86:556,

3. beträffande vårdplatser för narkomaner
att riksdagen avslår motion 1985/86:557,

4. beträffande bidrag till landsting och kommuner
att riksdagen avslår motion 1985/86:558,

5. beträffande medelsanvisning för bidrag till allmän sjukvård

att riksdagen - utöver tidigare anvisat förslagsanslag av 4 533 682 000
kr. (SoU 1985/86:16, rskr. 221) - till Bidrag till allmän sjukvård m. m.

SoU 1985/86:25

för budgetåret 1986/87 under femte huvudtiteln anvisar ytterligare
30 500 000 kr.,

6. beträffande särskilda medel för bekämpningen av AIDS

att riksdagen till Särskilda medel för bekämpningen av AIDS för
budgetåret 1986/87 under femte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag
av 75 000 000 kr.,

7. att riksdagen beslutar att vad som anförts i propositionen om
behovet av information, psykosocialt stöd och forskning inte skall
föranleda något riksdagens uttalande.

Stockholm den 13 maj 1986

På socialutskottets vägnar

Daniel Tarschys

Närvarande: Daniel Tarschys (fp), Evert Svensson (s), Göte Jonsson (m),
Kjell Nilsson (s), Anita Persson (s), Blenda Littmarck (m), Gunnar Ström
(s), Yvonne Sandberg-Fries (s), Ulla Tillander (c), Inga Lantz (vpk), Ingrid
Andersson (s), Ingrid Ronne-Björkqvist (fp), Rosa Östh (c), Karl-Gösta
Svenson (m) och Maud Björnemalm (s).

Reservation

Anonymitet för HTLV-III-smittade (mom. 2 i hemställan)

av Daniel Tarschys (fp), Inga Lantz (vpk) och Ingrid Ronne-Björkqvist (fp)
som anser

dels att det avsnitt i utskottets betänkande som börjar på s. 5 med ”Utskottet
vidhåller” och slutar på s. 6 med ”1985/86:556 (vpk)” bort ha följande
lydelse:

När det gäller bekämpningen av sjukdomen AIDS är det utomordentligt
angeläget att alla som misstänker att de kan ha smittats av HTLV-III-virus
låter testa sig. Tillgänglig statistik visar en nedgång för homosexuella/
bisexuella mäns nybesök till HTLV-III-test. Minskningen har noterats efter
det att HTLV-III-infektion förts in under smittskyddslagen.

Riksdagen beslutade nyligen om en ändring i patientjournallagen för att
möjliggöra anonyma tester. Många läkare menar emellertid att denna
vidgning av anonymitetsskyddet inte var tillräckligt långtgående. Sveriges
infektionsläkarförening har i en skrivelse till regeringen nyligen begärt att
även patienter vars prov visar sig vara positiva skall ges möjlighet till fortsatt
anonymitet.

Utskottet anser att infektionsläkarnas erfarenheter måste tillmätas stor
betydelse. Om möjligheten till fullständig anonymitet ger dem som nu
underlåter att undersöka sig ett ökat förtroende för sjukvården, måste värdet
av detta vara större än att sjukvården i enstaka fall inte får personuppgifter.
Läkare med erfarenhet från HTLV-III-mottagningarna har framhållit att

SoU 1985/86:25

erfarenheten visat att ytterst få vill vara anonyma även i fortsättningen om
det visar sig att de har en HTLV-III-infektion. Om någon begär fortsatt
anonymitet trots att test påvisat smitta och därefter uppehåller en förtroendefull
kontakt med läkare för råd och fortsatta undersökningar så har trots
allt sjukvården nått sitt syfte.

Mot denna bakgrund anser utskottet att anonymitet bör vara möjlig även
om test visar att HTLV-III-infektion föreligger. Regeringen bör vidta de
åtgärder som erfordras för att göra detta möjligt.

Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med anledning av motion 1985/
86:556 ge regeringen till känna.

dels att utskottet under mom. 2 bort hemställa

2. beträffande anonymitet för HTLV-lll-smittade
att riksdagen med anledning av motion 1985/86:556 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

SoU 1985/86:25