Socialförsäkringsutskottets
betänkande

1985/86:1

om vissa läkemedelsfrågor

Sammanfattning

I betänkandet behandlas sju motioner från den allmänna motionstiden
1984/85 om läkemedelsfrågor.

I två motioner (s och vpk) begärs särskilda regler för mjukgörande salvor
m. m. i syfte att dessa skall kunna expedieras med läkemedelsrabatt i vissa
fall. Utskottet, som konstaterar att dessa preparat inte är läkemedel, anser
sig inte berett att utvidga reglerna om prisnedsättning till att avse även andra
preparat än läkemedel och avstyrker motionerna. Utskottet avstyrker även
två motioner (m, fp, c resp. fp) vari föreslås att läkemedelsrabatt skall utgå
för rökawänjningsmedel. Skälet för utskottets ställningstagande är i detta
fall att rökawänjningsmedel, som visserligen är läkemedel, inte förskrivs på
grund av sjukdom, vilket är en ytterligare förutsättning för att rabatt skall
utgå.

I en motion (s) framhålls behovet av ett särskilt rabatteringssystem för
p-piller till flickor under 20 år i syfte att undvika risken för ökat antal
tonårsaborter på grund av ökade kostnader för p-piller. Utskottet, som
erfarit att regeringen uppmärksammat frågan och följer utvecklingen, anser
inte att någon riksdagens åtgärd för närvarande är erforderlig och avstyrker
motionen.

Utskottet avstyrker också en motion (c) om prisnedsättning vid inköp av
kostersättningsmedel till vuxna med hänvisning till att ett flertal andra
stödformer redan finns.

Slutligen avstyrker utskottet en motion (c) med begäran om en översyn av
högkostnadsskyddet och hänvisar till en inom riksförsäkringsverket pågående
utvärdering som beräknas redovisas inom kort.

Reservation har avlämnats av vpk-ledamoten beträffande ett särskilt
rabatteringssystem för p-piller till flickor under 20 år. C-ledamöterna har
avlämnat särskilt yttrande såvitt gäller prisnedsättning för kostersättningsmedel.

Motionerna

I motion 1984/85:368 (yrk. 3) av Lars Wemer m. fl. (vpk) hemställs att
särskilda regler för receptförskrivning bör gälla för dem som på grund av
sjukdom är beroende av receptfria läkemedel.

1

SfU

1985/86:1

1 Riksdagen 1985/86.11 sami. Nr 1

I motion 1984/85:601 av Margit Sandéhn (s) och Maj-Lis Landberg (s)
hemställs att riksdagen begär att regeringen ger socialstyrelsen i uppdrag att
lägga fram förslag om receptbeläggning av mjukgörande salvor och badoljor
för psoriasissjuka.

I motion 1984/85:666 av Elis Andersson (c) och Bengt Kindbom (c) hemställs
att riksdagen beslutar att kostersättningsmedel skall föras in under läkemedelsförordningen
och skall kunna utskrivas till personer över 16 år med
multipla födoämnesallergier efter kvalificerad diagnostisering.

I motion 1984/85:995 av Berit Löfstedt m. fl (s) hemställs att riksdagen
beslutar som sin mening ge regeringen till känna behovet av ett rabatteringssystem
avseende p-piller för flickor upp till 20 år.

I motion 1984/85:1735 av Karin Israelsson (c) och Elis Andersson (c) yrkas
att riksdagen begär att regeringen låter utreda effekterna av högkostnadsskyddet
enligt de intentioner som anges i motionen.

I motion 1984/85:1761 av Kerstin Anér (fp) och Karin Ahrland (fp) hemställs
att riksdagen begär att regeringen ger socialstyrelsen i uppdrag att se över
kriterierna för läkemedelsrabatter med den inriktning som föreslås i
motionen.

I motion 1984/85:1770 av Elisabeth Fleetwood m. fl. (m, fp, c) hemställs att
riksdagen hos regeringen begär förslag om att förebyggande läkemedel i
samband med tobaksmissbruk måtte rabatteras på sätt som sker beträffande
medel mot alkoholmissbruk.

Utskottet har inhämtat yttrande över motion 1984/85:368 yrkande 3 och
motion 1984/85:601 från socialstyrelsen.

Vidare har utskottet inhämtat yttranden över motion 1984/85:1735 från
riksförsäkringsverket, Landstingsförbundet, Försäkringskasseförbundet och
Apoteksbolaget. Till Försäkringskasseförbundets yttrande har fogats yttranden
från Blekinge, Bohusläns, Gävleborgs, Hallands, Kalmar, Kopparbergs,
Kronobergs, Norrbottens, Skaraborgs, Stockholms, Södermanlands, Västerbottens,
Västernorrlands, Västmanlands, Älvsborgs och Östergötlands
läns samt Malmöhus och Malmö allmänna försäkringskassor.

Slutligen har utskottet berett socialutskottet tillfälle att yttra sig över
motion 1984/85:995. Yttrandet är fogat som bilaga till detta betänkande.

Gällande bestämmelser

Rätten till läkemedelsförmåner regleras i lagen (1981:49) om begränsning av
läkemedelskostnader, m. m. Förmånerna utgår i form av antingen prisnedsättning
eller kostnadsfrihet för läkemedel eller skydd mot höga kostnader
för läkemedel och sjukvård. Med läkemedel förstås därvid sådana varor för
vilka läkemedelsförordningen är tillämplig. Lagen innehåller dessutom
bestämmelser om rätt till prisnedsättning på vissa livsmedel och födelsekontrollerande
medel samt kostnadsfrihet för vissa förbrukningsartiklar.

Prisnedsättning på läkemedel och födelsekontrollerande medel sker
genom att hälften av kostnaden mellan 20 och 80 kr. och hela kostnaden

SfU 1985/86:1

2

därutöver vid varje expeditionstillfälle betalas av den allmänna försäkringen.
Patientens kostnad blir därigenom högst 50 kr. per expeditionstillfälle.
Nämnda prisnedsättning får dock, fr. o. m. den 1 oktober 1984, inte avse
större mängd läkemedel per expeditionstillfälle än det beräknade behovet
för 90 dagar. Prisnedsättningen gäller också vissa livsmedel till barn under 16
år enligt vad som finns angivet i särskild förordning (1979:1132). Kostnadsfria
läkemedel utges till den som lider av långvarig och allvarlig sjukdom i
enlighet med vad som anges i förordning (1981:353) med förteckning över
kostnadsfria läkemedel.

Det särskilda högkostnadsskyddet, som avser såväl sjukvårdskostnader
som läkemedelskostnader, innebär att en patient som gjort 15 läkarvårdsbesök
och/eller läkemedelsinköp är befriad från ytterligare kostnader för
läkarvård eller läkemedel under en tid av ett år räknat från första besöket
eller inköpet. Högkostnadsskyddet omfattar också kostnader för sjukvårdande
behandlingar varvid två sådana behandlingstillfällen jämställs med ett
läkarvårdsbesök. För barn i samma familj gäller ett gemensamt högkostnadsskydd.

Remissyttranden

I motion 1984/85:368 yrkande 3 begärs att särskilda regler för receptförskrivning
bör gälla för dem som på grund av sjukdom är beroende av receptfria
läkemedel, och i motion 1984/85:601 begärs förslag om receptbeläggning av
mjukgörande salvor och badoljor för psoriasissjuka.

Socialstyrelsen har i sitt yttrande anfört bl. a. följande. Vid registrering av
farmacevtiska specialiteter vid socialstyrelsens läkemedelsavdelning beslutas
om läkemedlet skall vara receptbelagt eller ej. Samtliga registrerade
farmacevtiska specialiteter, både receptbelagda och icke recept belagda, kan
förskrivas på recept med läkemedelsrabatt. Enda begränsningen i fråga om
rabatt är läkemedel avsedda att användas i profylaktiskt syfte, t. ex.
reseprofylax, vilka inte kan förskrivas med rabatt. Läkemedel som inte är
registrerade som farmacevtiska specialiteter kan förskrivas med rabatt under
förutsättning att de omfattas av läkemedelsförordningens tillämpningsområde.
Hudkrämer, badoljor och liknande produkter faller inte under läkemedelsförordningens
tillämpningsområde och omfattas därmed ej av läkemedelsförmånen.
Detta innebär att en produkt som definitionsmässigt inte är
läkemedel inte heller blir läkemedel om läkaren förskriver produkten på
recept. Läkaren är givetvis i sin fulla rätt att förskriva icke läkemedel på
recept, men någon rabatt kan icke medges. För att rabatt skall kunna utgå
krävs en ändring av lagen om skydd mot höga läkemedelskostnader m. m.
(1981:49). En ändring av läkemedelsförordningen i syfte att erhålla läkemedelsrabatt
skulle däremot enligt socialstyrelsen vara olycklig. Läkemedelsförordningen
är en produktkontrollagstiftning och bör som sådan inte
utnyttjas som socialförsäkringspolitiskt instrument.

I motion 1984/85:1735 begärs en översyn av effekterna av högkostnadsskyddet
i syfte att bl. a. säkerställa skyddet för dem som drabbas av ökade
kostnader på grund av sjukdom och fördyrade läkemedelsinköp.

SfU 1985/86:1

3

1* Riksdagen 1985/86.11 sami. Nr 1

Riksförsäkringsverket har hänvisat till det uppföljningsarbete inom läkemedelsområdet
som för närvarande pågår vid verket och socialstyrelsen.
Enligt den gemensamma projektplanen har riksförsäkringsverket huvudansvaret
för ett av projekten med syfte att belysa effekterna av nuvarande
förskrivningsregler och förmånssystem och att lämna förslag om förändringar
för att motverka onödiga förskrivningar, förenkla administrationen och
begränsa samhällets läkemedelskostnader. Inom ramen för projektet kommer
också högkostnadsskyddet att utvärderas i bl. a. ekonomiskt, försäkringsmässigt
och administrativt hänseende. Projektet beräknas kunna avslutas
senast den 1 november 1985.

Även Landstingsförbundet har hänvisat till den projektgrupp inom
riksförsäkringsverket som för närvarande håller på att genomföra en
uppföljning och utvärdering av systemet för utbyggt skydd mot höga
sjukvårds- och läkemedelskostnader. I detta utredningsarbete medverkar
representanter för Landstingsförbundet, Apoteksbolaget, försäkringskassorna,
Legitimerade Sjukgymnasters Riksförbund och Sveriges Läkarförbund.
Resultatet av denna utvärdering beräknas kunna presenteras under
hösten 1985. Landstingsförbundet anser det naturligt att avvakta denna
utvärdering innan ställning tas till eventuella förändringar av högkostnadsskyddet.
Enligt förbundets mening kan sådana förändringar och också de
finansiella konsekvenserna för sjukvårdshuvudmännen av merkostnadernas
utveckling därefter aktualiseras i förbundets överläggningar med socialdepartementet
om ersättningarna från sjukförsäkringen inför år 1987.

Försäkringskasseförbundet, som i sitt yttrande har framfört en del
synpunkter på hanteringen av högkostnadsskyddet, anser att en översyn av
effekterna av systemet bör göras. Enligt förbundets mening bör dock
övervägas om inte den av riksförsäkringsverket genomförda uppföljningen
av högkostnadsskyddet är tillräcklig.

Apoteksbolaget, slutligen, har i sitt yttrande anfört att de administrativa
rutinerna kring högkostnadsskyddet från apotekens synpunkt fungerar väl
och att de inte bör ändras utan en ingående analys av de arbets- och
kostnadsmässiga effekterna.

Utskottet

Enligt lagen (1981:49) om begränsning av läkemedelskostnader m. m. är den
enskildes förmåner i fråga om läkemedel uppdelade i tre olika ersättningsformer,
nämligen prisnedsatta läkemedel, kostnadsfria läkemedel samt ett
generellt skydd för höga sammanlagda kostnader för läkemedel och sjukvård.
Med läkemedel förstås därvid sådana varor på vilka läkemedelsförordningen
är tillämplig. Vidare gäller reglerna om prisnedsättning eller kostnadsbefrielse
endast läkemedel som förskrivs på grund av sjukdom. Under
denna förutsättning kan dock såväl receptbelagda som icke receptbelagda
läkemedel förskrivas på recept med läkemedelsrabatt.

I motion 1984/85:368 av Lars Werner m. fl. anförs att - enligt nyligen
fattade beslut - receptfria läkemedel inte längre får förskrivas av läkare,
vilket har medfört väsentligt ökade kostnader för exempelvis psoriatiker som

SfU 1985/86:1

4

behöver stora mängder mjukgörande salvor. Motionärerna begär därför i
yrkande 3 att särskilda regler för receptförskrivning skall gälla för dem som
på grund av sjukdom är beroende av receptfria läkemedel. Margit Sandéhn
och Maj-Lis Landberg anför i motion 1984/85:601 att psoriasissjuka har fått
ökade vårdkostnader efter en under år 1983 införd förändring i tillämpningen
av läkemedelsförordningen. Motionärerna anser det därför angeläget att
socialstyrelsen får i uppdrag att receptbelägga mjukgörande salvor och
badoljor för psoriasissjuka, och de begär förslag i enlighet härmed.

Såsom framgår av socialstyrelsens inledningsvis återgivna yttrande är
anledningen till att salvor, krämer, badoljor m. m. inte omfattas - och heller
inte har omfattats - av några läkemedelsförmåner att preparaten definitionsmässigt
inte är läkemedel. Huruvida preparaten förskrivs på recept eller inte
saknar således betydelse i sammanhanget. Ett tillgodoseende av motionernas
syfte förutsätter i stället en utvidgning av lagen om begränsning av
läkemedelskostnader m. m. till att avse även andra preparat än läkemedel.
Utskottet är för närvarande inte berett att medverka till en sådan förändring.
Motionerna 368 yrkande 3 och 601 får härmed anses besvarade.

Två motioner tar upp frågan om läkemedelsrabatt på rökawänjningsmedel.
I motion 1984/85:1761 av Kerstin Anér och Karin Ahrland begärs en
översyn av kriterierna för läkemedelsrabatt i syfte att sådan rabatt skall utgå
för rökawänjningsmedel. Elisabeth Fleetwood m. fl. begär i motion 1984/
85:1770 ett förslag om att förebyggande läkemedel i samband med tobaksmissbruk
skall rabatteras på sätt som sker beträffande medel mot alkoholmissbruk.

Det finns för närvarande endast ett medel för rökavvänjning som är
registrerat av socialstyrelsen som läkemedel. Preparatet, som är ett nikotintuggummi,
är receptbelagt. Tuggummit är vidare registrerat som icke
rabattberättigat läkemedel.

Enligt en grundläggande princip inom försäkringen krävs sjukdom för att
sjukförsäkringsförmåner skall kunna utgå. Motsvarande gäller läkemedelsförmåner
som endast kan utgå för läkemedel som förskrivs på grund av
sjukdom. Någon förändring härvidlag vill utskottet inte medverka till, och
utskottet avstyrker bifall till motionerna 1761 och 1770. Upplysningsvis vill
utskottet nämna att enligt vad utskottet inhämtat uppgår kostnaden för en
rekommenderad dagsdos av ovannämnda nikotintuggummi till högst 10 kr.,
vilket i de flesta fall torde understiga kostnaden för en tobakskonsumtion
med motsvarande nikotinmängd.

Prisnedsättning på läkemedel och födelsekontrollerande medel sker genom
att hälften av kostnaden mellan 20 och 80 kr. och hela kostnaden därutöver
vid varje expeditionstillfälle betalas av den allmänna försäkringen. Patientens
kostnad blir därigenom högst 50 kr. per expeditionstillfälle. Fr. o. m.
den 1 oktober 1984 får prisnedsättning och kostnadsbefrielse vid varje
expeditionstillfälle inte avse större mängd läkemedel än det beräknade
behovet för 90 dagar.

Motionärerna i motion 1984/85:995 av Berit Löfstedt m. fl. framhåller att
de nya regler om läkemedelsförskrivning som gäller sedan den 1 oktober
1984 visserligen innebär att kvinnor får ut p-piller för ett år vid samma

SfU 1985/86:1

5

tillfälle, men att hela patientavgiften för fyra tillfällen måste erläggas. Detta
innebär att årskostnaden för p-piller mer än fördubblats. Enligt motionärerna
finns det risk för att särskilt de unga flickorna utan egen försörjning har
svårt att betala så mycket som uppemot 130 kr. vid ett tillfälle och därför
avstår från preventivmedlet, vilket kan öka risken för oönskade graviditeter
och aborter. Motionärerna anser att det borde vara möjligt att konstruera ett
rabatteringssystem så att p-piller kan bli avsevärt mindre kostsamma för
flickor upp till 20 år, och de begär ett tillkännagivande om behovet av ett
sådant rabatteringssystem.

Socialutskottet har i sitt yttrande över motionen, SoU 1984/85:3 y,
hänvisat till sitt av riksdagen godkända betänkande SoU 1984/85:11 vari
utskottet behandlade ett motionsyrkande med likartat syfte. Utskottet
yttrade därvid följande.

Den minskning av tonårsgraviditeterna och tonårsabortema som kunnat
konstateras är synnerligen glädjande och har sannolikt till stor del sin grund
bl. a. i de lättillgängliga och billiga preventivmedlen. Utskottet ser därför
socialstyrelsens och riksförsäkringsverkets överenskommelse om att p-piller
skall få lämnas ut för ett års förbrukning som positiv. Som motionären anfört
ligger det dock en viss risk i att kostnaden för ett års p-pillerförbrukning nu
mer än fördubblats. Enligt vad utskottet inhämtat är regeringen medveten
om frågan och följer utvecklingen på området. Motionen är därmed
tillgodosedd och påkallar inte någon riksdagens åtgärd.

Socialutskottet har i sitt yttrande ingenting ytterligare att anföra.

Såsom framgår av socialutskottets yttrande är den i motionen väckta
frågan uppmärksammad av regeringen som också följer utvecklingen på
området. Mot denna bakgrund anser sig utskottet för närvarande inte berett
att förorda ett särskilt rabatteringssystem för p-piller till flickor under 20 år.
Med det anförda får enligt utskottets mening syftet med motion 995 ändock
anses vara tillgodosett.

Prisnedsättning enligt lagen om begränsning av läkemedelskostnader m. m.
gäller också vissa livsmedel till barn under 16 år enligt vad som finns angivet i
särskild förordning.

I motion 1984/85:666 av Elis Andersson och Bengt Kindbom framhålls att
personer med multipla födoämnesallergier har stora utgifter för kostersättningsmedel.
Motionärerna begär därför att riksdagen beslutar att även vuxna
och ungdomar över 16 år skall erhålla prisnedsättning vid inköp av
kostersättningsmedel som förskrivits efter kvalificerad diagnostisering.

I sitt av riksdagen godkända betänkande SfU 1984/85:1 behandlade
utskottet ett motionsyrkande av samma innebörd som det nu aktuella.
Utskottet hänvisade då till att statens handikappråd fått i uppdrag att göra en
allsidig kartläggning av det ekonomiska stödet till handikappade. Med
hänsyn till att frågan om ekonomiskt stöd för kostnader för specialdestinerade
livsmedel rymdes inom det nämnda uppdraget ansåg utskottet att
resultatet av kartläggningen borde avvaktas innan riksdagen uttalade sig för
någon bestämd lösning av frågan.

Statens handikappråd har slutfört sitt uppdrag och har i oktober 1985 till
regeringen överlämnat rapporten Kartläggning av det ekonomiska stödet till

SfU 1985/86:1

6

handikappade. Av rapporten framgår bl. a. följande. Merkostnader förorsakade
av fördyrad kost kan för dem som är över 16 år ersättas genom
landstingsbidrag eller handikappersättning eller båda dessa stödformer
kombinerat. I den mån handikappersättning eller annan skattefri ersättning
ej utbetalas för att täcka dessa merutgifter kan dessutom skattereduktion
beviljas. Landstingsbidrag utgår i varierande omfattning för utgifter för
specialdestinerad kost. Skillnaden mellan landstingen vad gäller villkoren för
bidrag och storleken av dem är påtaglig. I allmänhet tar man hänsyn till om
den enskilde kan få handikappersättning och utgår från att merutgifter för
kost och förbrukningsartiklar främst bör täckas genom denna ersättningsform.
Försäkringskassorna skall i sin bedömning av beräkningsunderlaget
för handikappersättning ta hänsyn till eventuella utgående landstingsbidrag.
För den enskilde är det ofta svårt att få överblick över möjligheterna till
kompensation för merkostnader. Om ett landstingsbidrag innebär att
merkostnaderna minskar så att handikappersättning inte kan utgå skulle det
vara förmånligare för den enskilde om bidrag inte utgick. Det är dock inte
möjligt att få handikappersättning genom att avstå från ett bidrag man har
rätt till. För att den enskilde bäst skall kunna använda de stödformer som
finns krävs att man skaffar sig kunskap om vad de innebär och vilka
konsekvenser de har för en själv. Detta är svårt för många och blir alltmer
komplicerat ju fler stödformer som utgår för samma syfte.

Såsom framgår av den redovisade kartläggningen kan ekonomiskt stöd för
kostnader för specialdestinerade livsmedel utgå i flera olika former. I
rapporten framhålls att det är svårt för den enskilde att skaffa sig kunskap om
de stödformer som finns och att det givetvis blir alltmer komplicerat ju fler
stödformer som utgår för samma syfte. Med hänsyn härtill är utskottet - i
avvaktan på beredningen av rapporten - inte berett att uttala sig för
ytterligare en stödform på sätt som begärts i motion 666. Utskottet avstyrker
följaktligen bifall till motionen.

Det särskilda högkostnadsskyddet, som avser såväl sjukvårdskostnader som
läkemedelskostnader, innebär att en patient som gjort 15 läkarvårdsbesök
och/eller läkemedelsinköp är befriad från ytterligare kostnader för läkarvård
eller läkemedel under en tid av ett år räknat från första besöket eller inköpet.
Högkostnadsskyddet omfattar också kostnader för sjukvårdande behandlingar
varvid två sådana behandlingstillfällen jämställs med ett läkarvårdsbesök.

I motion 1984/85:1735 av Karin Israelsson och Elis Andersson ges exempel
på problem vid hanteringen av högkostnadsskyddet. Motionärerna begär
därför en översyn av effekterna av högkostnadsskyddet i syfte att bl. a.
säkerställa skyddet för dem som drabbas av ökade kostnader på grund av
sjukdom och fördyrade läkemedelsinköp.

I de inledningsvis redovisade remissyttrandena hänvisas till det uppföljningsarbete
inom läkemedelsområdet som för närvarande pågår inom
riksförsäkringsverket, varvid också högkostnadsskyddet kommer att utvärderas
i bl. a. ekonomiskt, försäkringsmässigt och administrativt hänseende.

Enligt vad utskottet inhämtat beräknas resultatet av den inom riksförsäkringsverket
gjorda utvärderingen av högkostnadsskyddet kunna redovisas

SfU 1985/86:1

7

inom kort. Utskottet delar remissinstansernas uppfattning att nämnda
utvärdering bör avvaktas och är således för närvarande inte berett att förorda
en översyn av högkostnadsskyddet på sätt som begärts i motion 1735.
Motionen avstyrks följaktligen.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande läkemedelsrabatt på mjukgörande salvor m. m.

att riksdagen avslår motion 1984/85:368 yrkande 3 och motion
1984/85:601,

2. beträffande läkemedelsrabatt på rökavvänjningsmedel

att riksdagen avslår motionerna 1984/85:1761 och 1984/85:1770,

3. beträffande ett särskilt rabatteringssystem för p-piller
att riksdagen avslår motion 1984/85:995,

4. beträffande prisnedsättning för kostersättningsmedel
att riksdagen avslår motion 1984/85:666,

5. beträffande en översyn av högkostnadsskyddet
att riksdagen avslår motion 1984/85:1735.

Stockholm den 12 november 1985

På socialförsäkringsutskottets vägnar

Doris Håvik

Närvarande: Doris Håvik (s), Börje Nilsson (s), Margareta Andrén (fp),
Karin Israelsson (c), Ulla Johansson (s), Gullan Lindblad (m), Nils-Olof
Gustafsson (s), Kenth Skårvik (fp), Ingegerd Elm (s), Rune Backlund (c),
Margö Ingvardsson (vpk), Margareta Persson (s), Eva Johansson (s), Allan
Åkerlind (m) och Sten Andersson i Malmö (m).

Reservation

Ett särskilt rabatteringssystem för p-piller (mom. 3)

Margö Ingvardsson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 6 som börjar med ”Såsom
framgår” och slutar med ”vara tillgodosett.” bort ha följande lydelse:
Såsom framhållits i motionen finns det en risk för att särskilt unga flickor
utan egen försörjning har svårt att skaffa fram så mycket som uppemot 130
kr. vid ett tillfälle för inköp av ett årsbehov av p-piller och därför avstår från
preventivmedlet. Detta kan i sin tur innebära ökad risk för oönskade
tonårsgraviditeter och aborter. Av socialutskottets yttrande framgår att
regeringen är medveten om frågan och följer utvecklingen på området. Detta
är dock enligt utskottets mening inte tillräckligt. Man bör inte vänta med att
sätta in åtgärder tills antalet tonårsaborter redan har ökat utan åtgärder

SfU 1985/86:1

8

måste vidtas i preventivt syfte. Utskottet anser att en lämplig sådan åtgärd
skulle vara att införa ett särskilt rabatteringssystem för p-piller till flickor
under 20 år. Vad utskottet med bifall till motion 995 således anfört bör ges
regeringen till känna.

dels att utskottet under moment 3 bort hemställa

3. beträffande ett särskilt rabatteringssystem för p-piller
att riksdagen med bifall till motion 1984/85:995 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.

Särskilt yttrande

Prisnedsättningför kostersättningsmedel (mom. 4)

Karin Israelsson och Rune Backlund (båda c) anför:

Den kartläggning som gjorts av statens handikappråd utvisar att merkostnader
förorsakade av fördyrad kost kan ersättas genom landstingsbidrag
och/eller handikappersättning. Vidare kan - om skattefri ersättning ej
utbetalas - skattereduktion beviljas. Beträffande landstingsbidragen anförs
att skillnaderna är stora mellan landstingen såväl när det gäller villkoren för
bidrag som storleken av dem. I rapporten framhålls också att den enskilde,
för att på bästa sätt kunna tillvarata sin rätt, måste skaffa sig kunskap om de
olika stödformerna och vilka konsekvenser de har för honom själv.

Enligt vår mening har nuvarande system med flera olika stödformer stora
brister. Det ställer för stora krav på den enskilde, och vidare är det mycket
otillfredsställande när ersättningen varierar mellan skilda delar av landet.
Dessa brister har dock, som ovan nämnts, uppmärksammats i handikapprådets
kartläggning, och vi förutsätter att beredningen av denna kommer att
leda till att bristerna avhjälps. Med hänsyn härtill avstår vi nu från något
yrkande i frågan.

SfU 1985/86:1

9

Socialutskottets yttrande
1984/85:3 y

om rabattering av p-piller i vissa fall

Till socialförsäkringsutskottet

Socialförsäkringsutskottet har berett socialutskottet tillfälle att yttra sig
över motion 1984/85:995 av Berit Löfstedt m. fl. (s) om rabattering av p-piller
i vissa fall.

Utskottet

I motionen hemställs att riksdagen beslutar att som sin mening ge
regeringen till känna behovet av ett rabatteringssystem avseende p-piller för
flickor upp till 20 år. Motionärerna framhåller att de nya regler om
läkemedelsförskrivning som gäller sedan den 1 oktober 1984 visserligen
innebär att kvinnor får ut p-piller för ett år vid samma tillfälle, men att hela
patientavgiften för fyra tillfällen måste erläggas. Detta innebär att årskostnaden
för p-piller mer än fördubblats. Enligt motionärerna finns det risk för att
särskilt de unga flickorna utan egen försörjning har svårt att betala så mycket
som upp emot 130 kr. vid ett tillfälle och därför avstår från preventivmedlet,
vilket kan öka risken för oönskade graviditeter och aborter. Motionärerna
efterlyser ett rabatteringssystem som gör att p-piller blir avsevärt mindre
kostsamma för flickor upp till 20 år.

Utskottet behandlade ett motionsyrkande med likartat syfte i sitt av
riksdagen godkända betänkande 1984/85:11 om familjeplanering och abort.
Utskottet underströk då att en god och lättillgänglig preventivmedelsrådgivning
är av stor betydelse för att hålla abortfrekvensen nere. Utskottet yttrade
vidare följande.

Den minskning av tonårsgraviditeterna och tonårsaborterna som kunnat
konstateras är synnerligen glädjande och har sannolikt till stor del sin grund
bl. a. i de lättillgängliga och billiga preventivmedlen. Utskottet ser därför
socialstyrelsens och riksförsäkringsverkets överenskommelse om att p-piller
skall få lämnas ut för ett års förbrukning som positiv. Som motionären anfört
ligger det dock en viss risk i att kostnaden för ett års p-pillerförbrukning nu
mer än fördubblats. Enligt vad utskottet inhämtat är regeringen medveten
om frågan och följer utvecklingen på området.

Enligt utskottets mening var motionen därmed tillgodosedd och påkallade
inte någon riksdagens åtgärd.

Socialutskottet har nu ingenting ytterligare att anföra med anledning av
den aktuella motionen.

Upplysningsvis kan tilläggas att socialutskottet senare under riksmötet har

SfU 1985/86:1

Bil.

10

att behandla ett motionsförslag (s) om översyn av preventivmedelskostnader
med målsättningen att preventivmedel skall vara kostnadsfria.

Stockholm den 12 mars 1985

På socialutskottets vägnar
INGEMAR ELIASSON

Närvarande: Ingemar Eliasson (fp), Evert Svensson (s), Rune Gustavsson
(c), Blenda Littmarck (m). Stig Alftin (s). Lilly Bergander (s), Ann-Cathrine
Haglund (m), Maria Lagergren (s), Anita Persson (s), Ingvar Eriksson (m),
Inga Lantz (vpk). Göran Ericsson (m), Rosa Östh (c), Aina Westin (s) och
Yvonne Sandberg-Fries (s).

SfU 1985/86:1

Bil.

11

gotab Stockholm 1985 83563

/