Socialutskottets betänkande
1985/86:18

om anslag till Socialdepartementet m. m.
(prop. 1985/86:100bil. 7delvis)

SoU

1985/86:18

Sammanfattning

Utskottet tillstyrker i betänkandet regeringens förslag till medelsanvisning
under avsnitt A. Socialdepartementet m. m. I anslutning till anslaget A 3.
Forsknings- och utvecklingsarbete samt försöksverksamhet behandlas 23
motionsyrkanden om bl. a. olika insatser på forskningens område. Samtliga
motionsyrkanden avstyrks.

M-ledamöterna reserverar sig till förmån för sitt förslag om ett tillkännagivande
om inriktningen av välfärdspolitiken. C-ledamöterna reserverar sig till
förmån för dels ett förslag (c) om inriktningen av arbetet för att begränsa
antalet socialbidragstagare, dels ett förslag (c) om ett övergripande handlingsprogram
för barn i storstadsmiljö. Vpk-ledamoten reserverar sig dels för
sitt förslag om en riksnorm för socialbidragen, dels till förmån för två
motionsyrkanden (vpk, c) om forskning om ofarliga dentalmaterial.

FEMTE HUVUDTITELN
Proposition 1985/86:100 bil. 7

1. Al. Socialdepartementet. A 2. Utredningar m. m.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag under punkterna A 1. och A 2.
(s. 18 och 19) samt hemställer

1. att riksdagen för budgetåret 1986/87 till Socialdepartementet
anvisar ett förslagsanslag av 22 801 000 kr.,

2. att riksdagen för budgetåret 1986/87 till Utredningar m. m.
anvisar ett reservationsanslag av 26 000 000 kr.

2. A 3. Forsknings- och utvecklingsarbete samt
försöksverksamhet

Regeringen har under punkt A 3. (s. 19-21) föreslagit riksdagen att till
Forsknings- och utvecklingsarbete samt försöksverksamhet för budgetåret
1986/87 anvisa ett reservationsanslag av 35 661 000 kr.

1

1 Riksdagen 1985/86. 12 sami. Nr 18

Motioner

I motion 1985/86:So206 av Ulf Adelsohn m. fl. (m) hemställs, såvitt här är i
fråga (yrkande 1), att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
som i motionen anförts om inriktningen av välfärdspolitiken.

I motion 1985/86:So210 av Christina Flink (s) och Ewa Hedkvist Petersen (s)
hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om forskning kring kvinnor med alkoholproblem.

I motion 1985/86:So216 av Anita Johansson m. fl. (s) hemställs att riksdagen
hos regeringen begär att en låginkomstutredning tillsätts enligt vad som
angetts i motionen.

I motion 1985/86:So217 av Rune Gustavsson m. fl. (c) hemställs att riksdagen
beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad som anförts om
inriktningen av arbetet för att begränsa antalet socialbidragstagare.
Motivering till motionsyrkandet finns i motion 1985/86:Sf243.

I motion 1985/86:So229 av Maj-Lis Landberg m.fl. (s) hemställs att
riksdagen hos regeringen begär förslag om åtgärder som underlättar
situationen för de ensamstående inom arbetsmarknads-, utbildnings-, bostads-
och socialpolitikens ram.

I motion 1985/86:So233 av andre vice talman Karl Erik Eriksson m. fl. (fp, c)
hemställs att riksdagen hos regeringen begär att resurser ges till den
ekonomiska forskningen så att frågan om alkoholens ekonomiska effekter
kan kartläggas med högsta möjliga forskarkompetens.

Motivering till motionsyrkandet finns i motion 1985/86:Sk816.

I motion 1985/86:So243 av Ingrid Ronne-Björkqvist (fp) och Margareta
Andrén (fp) hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att forskning och utvecklingsarbete, som avser att ge fördjupad kunskap om
de socialt mest utsatta barnens livsvillkor, bör prioriteras.

I motion 1985/86:So244 av Margareta Andrén (fp) och Ingrid RonneBjörkqvist
(fp) hemställs

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till allergiförebyggande
åtgärder bland barn och skolungdomar,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ”idébank” för insamlande
av erfarenheter om allergiframkallande ämnen och medel,

3. att riksdagen hos regeringen begär förslag till en "allergikommission”,
sammansatt av representanter för olika myndigheter, experter och övriga
intressenter inom socialstyrelsen.

I motion 1985/86:So247 av Inga Lantz m.fl. (vpk) hemställs att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna att en riksnorm bör utarbetas för att
få till stånd mer rättvisa socialbidrag.

Motivering till motionsyrkandet finns i motion 1985/86:Sf321.

I motion 1985/86:So251 av Karin Söder m.fl. (c) hemställs att riksdagen
beslutar begära att regeringen låter barnmiljörådet med beaktande av vad

SoU 1985/86:18

2

som anförts i motionen utarbeta ett samlat och övergripande handlingsprogram
för barn i storstadsmiljö.

I motion 1985/86:So254 av Rune Gustavsson m. fl. (c) hemställs, såvitt här är
i fråga (yrkande 3), att riksdagen beslutar hos regeringen begära förslag till
styrning av forskningsmedel så som i motionen anförts.

I motion 1985/86:So255 av Nils Carlshamre (m) och Anita Bråkenhielm (m)
hemställs, såvitt här är i fråga, (yrkande 2), att riksdagen hos regeringen
begär en noggrann kartläggning av alkoholens skadeverkningar framför allt
på de familjesociala och medicinska områdena men även beträffande
alkoholskador i form av olyckor, våldsbrott, försämrad samhällsekonomi
m. m.

I motion 1985/86:So411 av Inga Lantz m. fl. (vpk) hemställs, såvitt här är i
fråga (yrkande 3), att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
forskningen måtte intensifieras för att få fram nya ofarliga dentalmaterial.

I motion 1985/86:So418 av Iréne Vestlund m. fl. (s) hemställs att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om
forskning kring barnlöshet.

I motion 1985/86:So422 av Ewa Hedkvist Petersen m.fl. (s) hemställs

1. att riksdagen anhåller att regeringen ger socialstyrelsen i uppdrag att ta
initiativ så att psykologiska/sociala utredningar samt psykologisk stödbehandling
kommer till stånd vid barnlöshetsutredningar,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om att forskningen kring barnlöshet bör inriktas på att
förebygga barnlöshet.

I motion 1985/86:So428 av Marianne Andersson (c) och Jan Hyttring (c)
hemställs, såvitt här är i fråga (yrkandena 1 och 2),

1. att riksdagen hos regeringen begär att forskare som hittills arbetat med
provtagning och forskning om kvicksilverförgiftning får medel till fortsatt
arbete,

2. att riksdagen hos regeringen begär att forskning om ersättningsmaterial
intensifieras.

I motion 1985/86:So435 av Maj Britt Theorin m. fl. (s) hemställs, såvitt här är
i fråga (yrkande 2), att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad som i motionen anförts om att den medicinska och biologiska kvinnoforskningen
ges prioritet.

I motion 1985/86:So457 av Ingrid Ronne-Björkqvist m.fl. (fp) hemställs

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till åtgärder för att tillgodose
behovet av utbildning i medicinsk etik,

2. att riksdagen hos regeringen begär att sekretessfrågorna kring de
forskningsetiska kommittéernas verksamhet klarläggs.

SoU 1985/86:18

3

Utskottet

SoU 1985/86:18

Från anslaget utgår bidrag till forsknings- och utvecklingsarbete, FoU, samt
försöksverksamhet inom socialdepartementets verksamhetsområde. Som
beredningsorgan till regeringen då det gäller att ge bidrag från detta anslag
finns delegationen för social forskning (DSF). Delegationen har också till
uppgift att initiera och stimulera FoU inom socialdepartementets ansvarsområde.

I den av riksdagen antagna propositionen om forskning (prop. 1983/
84:107, UbU 28, rskr. 401) fastställdes en treårig forskningsram. Socialdepartementet
tillfördes 5 milj. kr. för forskning om viktiga problem inom
social- och hälsovårdsområdet.

Under budgetåret 1984/85 har tre av delegationens tillsatta initiativgrupper
avslutat sitt arbete. De har bl. a. inventerat forskningsbehov inom
områden där hittillsvarande insatser bedömts otillräckliga. De tre områdena
är hälso- och sjukvårdsforskning, hälso- och sjukvårdens samt socialtjänstens
medverkan i samhällsplaneringen och forskning inom socialförsäkringssystemet.
Ytterligare en initiativgrupp har framlagt förslag om dokumentation av
social forskning samt information om dess resultat. En initiativgrupp för
handikappforskning beräknas inom kort redovisa resultaten av sitt arbete.

Delegationen har med utgångspunkt i initiativgruppsrapporterna gjort
prioriteringar för de närmaste fem åren.

För hälso- och sjukvårdsområdet prioriteras forskning om sjukdomars
utbredning och uppkomst med särskild hänsyn till sociala faktorer samt
forskning om hälsoekonomi och inflytandefrågor. Forskning om nya arbetsmetoder
inom psykiatrin och om åldrandet ges också hög prioritet.

Då det gäller socialtjänstens samt hälso- och sjukvårdens medverkan i
samhällsplaneringen har högsta prioritet givits för teoriutveckling rörande
orsakssambanden mellan strukturella förhållanden och sociala och medicinska
problem. Det gäller också forskning om processer och förhållanden eller
åtgärder som leder till bra alternativt dåliga närmiljöer. Härutöver prioriteras
bl. a. forskning om och analys av vård- och serviceutnyttjandet inom
socialtjänst och sjukvård.

För socialförsäkringsforskningen prioriteras grundläggande socialpolitiska
och välfärdsteoretiska analyser av försäkringen, ekonomiska analyser av
försäkringen, frågan om socialförsäkringens samspel med utvecklingen på
arbetsmarknaden samt juridisk och rättssociologisk forskning om försäkringens
förvaltning och tillämpning.

För samtliga områden betonas betydelsen av återkommande kunskapssammanställningar
och analyser av tidigare utförd forskning. Vidare redovisas
initiativ som DSF tagit i syfte att göra forskningsresultaten tillgängliga för
brukarna.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag till medelsanvisning avseende
anslaget A 3. Forsknings- och utvecklingsarbete samt försöksverksamhet.

Socialbidragens utveckling m. m.

Utskottet vill inledningsvis lämna vissa allmänna bakgrundsuppgifter till de

motioner som behandlas under detta avsnitt.

Under 1970-talet kännetecknades utvecklingen av socialbidragen av en
stadig minskning av såväl antalet bidragstagare som kostnaderna för utgivet
socialbidrag. Under 1981 vände emellertid denna trend och fram t. o. m. 1984
har det skett en kraftig ökning både av antalet bidragstagare och av
kostnaderna.

Antalet bidragstagare (samtliga medlemmar i de hushåll som fick socialbidrag)
1984 (524 652) motsvarar ungefär antalet bidragstagare 1972
(520 552). 66 % av socialbidragstagarna 1984 utgörs av hushåll utan barn.
Den största gruppen socialbidragstagare (39 %) utgörs av ensamma män.
Ensamma kvinnor utan barn är dock den grupp som procentuellt sett ökat
mest under 1980-talet (från 18 till 21 % av bidragstagarna). Ca 6 % av
befolkningen fick socialbidrag någon gång under 1984. Vid jämförelse
kommunvis varierar andelen mellan 1 och 12 % av befolkningen.

Under år 1984 utgivna bidrag uppgick till 2 759 milj. kr., vilket motsvarar
907 milj. kr. i 1972 års priser. Detta belopp kan jämföras med vad som utgick
1980, vilket motsvarade 444 milj. kr. räknat i 1972 års priser (Statistiska
meddelanden från SCB S 34 SM 8501).

Mot bakgrund av den kraftiga ökningen av antalet socialbidragstagare
under de första åren av 1980-talet tillsatte regeringen i november 1985 en
arbetsgrupp för att analysera orsakerna till socialbidragens utveckling. I
analysgruppen ingår representanter för socialdepartementet, statsrådsberedningen,
arbetsmarknads- och bostadsdepartementen, socialstyrelsen,
statistiska centralbyrån (SCB), konsumentverket och Svenska kommunförbundet.

Analysgruppen skall enligt sina direktiv inte bara undersöka orsakerna
bakom det ökande antalet socialbidragstagare, utan också vilka grupper i
samhället, t. ex. barnfamiljer, ensamstående, arbetslösa, ofrivilligt deltidsarbetande,
studerande, flyktingar och olika åldersgrupper, som ökar mest av
socialbidragstagarna. Till analysgruppens uppgifter hör också att granska hur
skillnaderna i normer mellan kommuner påverkar antalet socialbidragstagare,
liksom att analysera den kommande utvecklingen. Arbetsgruppen skall
slutföra sitt arbete före 1986 års utgång. Redan i slutet av våren skall den
presentera en delrapport.

Regeringen har vidare den 13 februari i år tagit initiativ till en heltäckande
fördelningspolitisk undersökning utförd av SCB. I direktiven anför regeringen
att den anser det angeläget att snarast få en samlad och aktuell bild av
levnadsvillkorens utveckling som underlag för debatt och fortsatta överväganden
om fördelningspolitiken. Regeringen har därför uppdragit åt SCB att
göra en heltäckande undersökning av hur välfärden har utvecklats och
fördelats under de senaste 15 åren. Undersökningen skall dels redovisa
förändringar i de ekonomiska villkoren (löner, inkomster, förmögenheter
och köpkraft), dels beskriva hur andra levnadsvillkor såsom utbildning,
boende, hälsa m. m. har utvecklats. I undersökningen skall också ingå en
analys av tänkbara orsaker till de förändringar som kan iakttas. Enligt
direktiven bör SCB i den utsträckning det är möjligt och lämpligt grunda sitt
arbete på material som redan har tagits fram i den officiella inkomststatistiken
och i olika levnadsnivåundersökningar inom SCB, riksrevisionsverket,

SoU 1985/86:18

5

forskningsinstitut och andra expertgrupper. SCB bör vidare samordna sitt
arbete med den ovan nämnda analysgruppen. SCB:s uppdrag skall vara
avslutat och redovisas till regeringen i februari 1987. En delredovisning skall
lämnas i oktober 1986.

Vidare kan nämnas att det inom regeringskansliet tillsatts en interdepartemental
arbetsgrupp för fördelningspolitiska frågor.

Flera motioner tar upp frågor som har anknytning till de senaste årens
utveckling av socialbidragen.

I motion !985/86:So216 av Anita Johansson m.fl. (s) begärs att en ny
låginkomstutredning tillsätts enligt vad som angetts i motionen. Trots att
arbetslösheten minskat under de senaste tre åren och trots att landets och
statens ekonomi förbättrats under denna tid, minskar inte människors behov
av socialbidrag. Allt fler tvingas söka socialbidrag, inte framför allt därför att
de saknar arbete, utan därför att deras inkomst helt enkelt inte räckt till.
Enligt motionärerna kan man också utgå från att de ökade socialbidragskostnaderna
är en följd av otillräcklig uppräkning av barnbidrag, bostadsbidrag,
arbetslöshetsersättning, studiebidrag och andra generella socialpolitiska
insatser. Motionärerna uttrycker sin tillfredsställelse med att regeringen ser
allvarligt på dessa frågor och vidtar angivna åtgärder inom regeringskansliet.
Frågan är dock av en sådan betydelse att en mer omfattande och bredare
sammansatt statlig utredning behövs för att kunna lägga fram mer genomgripande
förslag till reformer. Motionärerna hänvisar till att en rad organisationer,
bl. a. LO och TCO, krävt att en ny låginkomstutredning tillsätts.

I motion 1985/86:So217 av Rune Gustavsson m.fl. (c) hemställs att
regeringen ges till känna vad som i motion 1985/86: Sf243 anförts om
inriktningen av arbetet för att begränsa antalet socialbidragstagare. I den
sistnämnda motionen anförs att den snabba ökningen av socialbidragstagare
ställer krav på en högre ambitionsnivå för arbetsmarknads- och regionalpolitiken,
för familjepolitiken och för rättvisan i skattesystemet. En analys av
orsakerna till den kraftiga ökningen måste därför omfatta en analys av
politiken på de nu nämnda områdena. Det är också viktigt att analysera
regionala variationer, vilka inte kan förklaras av arbetsmarknadsskäl.

I motion 1985/86:So229 av Maj-Lis Landberg, m.fl. (s) hemställs att
riksdagen hos regeringen begär förslag om åtgärder som underlättar
situationen för de ensamstående inom arbetsmarknads-, utbildnings-, bostads-
och socialpolitikens ram. Enligt motionärerna är de ensamstående en
grupp som växer i antal och vars andel av socialhjälpstagarna ökar mest. Det
mest oroande är att så många unga tvingas starta sitt yrkesliv som
socialhjälpstagare. Även andra ensamstående har dock svårigheter. Motionärerna
pekar bl. a. på att bostadskostnaden är en mycket dryg andel för den
ensamstående, att kvinnor som inte kan få full arbetstid får ekonomiska
svårigheter och att pensionärer med hög hyra har det bekymmersamt.
Motionärerna är medvetna om de åtgärder regeringen hittills vidtagit, men
anser att det är bråttom med åtgärder när det gäller de ensamstående och då
särskilt de unga.

I motion 1985l86:So247 av Inga Lantz m.fl. (vpk) hemställs, med
hänvisning till vad som anförts i motion 1985/86:Sf321, att riksdagen ger

SoU 1985/86:18

6

regeringen till känna att en riksnorm bör utarbetas för att få till stånd mer
rättvisa socialbidrag. Det är kommunerna som har ansvaret för socialbidragen,
anför motionärerna. Därför skiftar också både utformningen och
ersättningsnivåerna på socialbidragen. Kommunernas normer för socialbidrag
varierar sålunda mellan 80 % och upp till 140 % av basbeloppet. Ett
sådant missförhållande är djupt orättvist, anser motionärerna. En och
samma norm bör gälla när det gäller storlek på socialbidrag och regeringen
bör därför utfärda en bindande riksnorm för socialbidragen.

Utskottet gör när det gäller de nu nämnda motionerna följande överväganden.

Den tidigare låginkomstutredningen tillsattes i december 1965. Av dess
direktiv framgår bl. a. följande om utredningsuppdraget:

Undersökningen bör gå ut på att dels statistiskt kartlägga den reella
inkomstspridningen med särskild inriktning på avvikelserna nedåt från
genomsnittet, dels belysa orsakerna till att vissa grupper inte fått den andel i
den allmänna standardstegring som framstår som rättvis. Den bör söka skapa
en grund för att bedöma vilka metoder som kan komma i fråga för att höja
inkomstnivån för de personer och grupper det gäller. Det bör i möjlig mån
klarläggas huruvida den låga inkomsten beror på personliga förhållanden
eller på mera allmängiltiga omständigheter. Det måste vara angeläget att
vinna ökad klarhet om varför många medborgare i den fulla sysselsättningens
samhälle inte kunnat komma bort från en mindre givande eller ostadig
sysselsättning till en mera fördelaktig sådan.

Låginkomstutredningen avlämnade betänkandena (SOU 1970:34) Svenska
folkets inkomster och (SOU 1971:39) Den svenska köpkraftsfördelningen
1967. Efter det att utredningen lagts ned 1971 gav dess huvudsekreterare ut
en egen rapport, Ds In 1972:17 Forskning om välfärden, där han lade fram
förslag till en vidareutveckling av utredningens arbete.

I motion So216 (s) har begärts att en ny låginkomstutredning tillsätts som
skall kunna lägga fram mer genomgripande förslag till reformer på det
socialpolitiska området.

Syftet med den fördelningspolitiska undersökning som nyligen initierats av
regeringen är att få en samlad och aktuell bild av levnadsvillkorens utveckling
som underlag för debatt och fortsatta överväganden om fördelningspolitiken.
Även om några förslag således inte kommer att läggas fram direkt, har
man enligt utskottets mening anledning förvänta att utredningsresultaten
kommer att ge en god grund för fortsatta överväganden om lämpliga
åtgärder. Någon riksdagens åtgärd med anledning av motionen är därför inte
påkallad. Motion So216 (s) avstyrks alltså.

I SCB:s undersökning skall, som ovan nämnts, dels redovisas förändringar
i de ekonomiska villkoren (löner, inkomster, förmögenheter och köpkraft),
dels beskrivas hur andra levnadsvillkor, såsom utbildning, boende, hälsa
m. m. har utvecklats. SCB skall därvid samarbeta med socialdepartementets
analysgrupp där företrädare för bl. a. finans-, arbetsmarknads- och bostadsdepartementen
ingår. Utskottet förutsätter, mot bakgrund härav, att analysen
av det ökade antalet socialbidragstagare kommer att få den breda
inriktning som begärts i motion 1985/86:So217 (c). Motionen påkallar därför
inget uttalande av riksdagen.

SoU 1985/86:18

7

Såsom framgått av den här lämnade redovisningen skall socialdepartementets
analysgrupp bl. a. undersöka hur de ensamstående som grupp ökat sin
andel av socialbidragstagarna. Analysgruppens arbete kommer att samordnas
med den heltäckande fördelningspolitiska undersökning av hur välfärden
har utvecklats och fördelats de senaste 15 åren som SCB skall utföra. När
undersökningsresultaten är klara förutsätter utskottet att det finns ett gott
underlag för bedömning av vilka åtgärder som behöver sättas in för de
grupper som konstaterats ha svårigheter, t. ex. ensamstående. Motion So229
(s), vari föreslås åtgärder som underlättar situationen för de ensamstående,
påkallar med hänvisning härtill för närvarande ingen åtgärd av riksdagen.

En motion om en riksnorm för socialbidragen, likalydande med den nu
aktuella motion So247 (vpk), behandlades av utskottet så sent som i oktober
1985 (SoU 1985/86:2 s. 6-16). I betänkandet, vartill hänvisas, lämnades en
utförlig redogörelse för bl. a. socialtjänstlagens bestämmelser på området,
framlagda förslag om socialförsäkringstillägg, s. k. SOFT, socialstyrelsens
allmänna råd, olika normer för levnadskostnader, socialbidragsnormer,
regeringsrättens bedömning av ”skälig levnadsnivå” m.m.

Utskottet, som ansåg sig kunna konstatera att det alltjämt fanns betydande
skillnader mellan kommunernas normnivåer för socialbidrag, fann i likhet
med motionären att det var angeläget från rättvisesynpunkt att dessa
skillnader minskades. Den principiellt bästa lösningen på detta problem vore
införandet av ett socialförsäkringstillägg, s. k. SOFT, ansåg utskottet som
vidare anförde följande (s. 15).

Socialstyrelsens nyligen utkomna Allmänna råd om socialbidrag, vilka
utarbetats i samråd med Svenska kommunförbundet, är emellertid ägnade
att leda till en mera enhetlig tillämpning av socialbidragsreglerna och
motverka alltför stora skillnader i normnivå mellan kommunerna. Ett
analysarbete vad gäller socialbidragens utveckling har vidare inletts inom
regeringskansliet. Det finns enligt utskottets mening anledning att avvakta
utvecklingen till följd av socialstyrelsens allmänna råd samt resultatet av
analysgruppens arbete. Socialberedningens slutbetänkande samt regeringens
överväganden med anledning därav bör dessutom föreligga innan
riksdagen kan gå in på frågan om eventuella åtgärder i denna sak.

Med hänvisning till det anförda avstyrkte utskottet den då aktuella motionen.

I ett svar på en interpellation (c) den 11 mars 1986 om normen för
socialbidrag poängterade socialministern att rätten till socialhjälp alltid skall
prövas individuellt. Socialbidragsnormer är i grunden endast vägledande och
skall ses som ett hjälpmedel som aldrig får tillämpas rigoröst när det gäller att
bestämma rätten till bistånd. Den enskildes situation kan motivera såväl
lägre som högre bidragsbelopp än vad de av kommunen antagna normerna
anger. Vidare uttalade socialministern bl. a. att man enligt hennes mening
borde avvakta tillämpningen av socialstyrelsens Allmänna råd om socialbidrag
innan man lagstiftningsvägen vidtog andra åtgärder (Snabbprotokoll
1985/86:92 s. 5-9).

Utskottet anser inte att det sedan föregående riksdagsbehandling inträffat
något som skulle ge anledning till ett ändrat ställningstagande och avstyrker
därför motion 1985/86:So247 (vpk).

SoU 1985/86:18

8

I motion 1985l86:So206 av Ulf Adelsohn m.fl. (m), slutligen, hemställs att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen
anförts om inriktningen av välfärdspolitiken {yrkande I). Enligt motionen
bygger den moderata välfärdspolitiken på fem viktiga utgångspunkter:
Välfärd måste byggas på en moral. Familjen är välfärdens viktigaste skapare.
Välfärdens fördelning kan aldrig skiljas från välfärdens skapande. Välfärden
förutsätter en stat som är stark - men inte på medborgarnas bekostnad.
Välfärd förutsätter också att alla människor har rätt och möjlighet att forma
sin tillvaro efter eget huvud. Sammanfattningsvis anför motionärerna att
moderat välfärdspolitik är ett vidare begrepp än socialdemokratisk, då den
innebär mycket mer än ekonomiskt välstånd och offentliga utgifter.

Varje parti utformar sin välfärdspolitik utifrån sin egen ideologi. Det
innebär att inriktningen av de olika partiernas välfärdspolitik skiljer sig åt i
samma mån som ideologierna gör det. Något skäl för riksdagen att ge
regeringen till känna vad som i motionen anförs om den moderata
välfärdspolitiken finns enligt utskottets mening inte. Motionen avstyrks
således i här aktuell del (yrkande 1).

Barns villkor

I motion 1985/86:So243 av Ingrid Ronne-Björkqvist (fp) och Margareta
Andrén (fp) hemställs att forskning och utvecklingsarbete, som avser att ge
fördjupad kunskap om de socialt mest utsatta barnens livsvillkor, bör
prioriteras. Enligt motionärerna har det i debatten om barnens rätt framförts
av bl. a. representanter för socialvården, barnhälsovården och Rädda barnen
att det finns tecken som tyder på att de mest utsatta barnen fått det sämre
under 1980-talet. Det har uppgivits att det finns en grupp av barn som får
utstå mer av vanvård, misshandel och övergrepp innan åtgärder som
verkligen skyddar barnen vidtas. I motionen ges exempel på tänkbara
orsaker till en sådan utveckling, men samtidigt anförs att många av de
anförda teorierna mera bygger på tro än på vetande. Det är därför
synnerligen angeläget att vi får en fördjupad kunskap om de mest utsatta
barnens livsvillkor, anför motionärerna.

Även utskottet anser det angeläget med forsknings- och utvecklingsarbete
som ger kunskap om barns livsvillkor. Det är viktigt med solida kunskaper så
att inte utvecklingen riskerar att styras av tillfälliga opinioner som saknar
vetenskaplig förankring. Även om de flesta barn i Sverige har det mycket bra
i både fysiskt och psykiskt hänseende, finns det otvivelaktigt en grupp barn
som far illa. En nyligen publicerad undersökning i Läkartidningen (1986
nr 11, s. 953 ff.) ger vid handen att vart sjätte barn under 16 år, eller 17 %,
har psykiska störningar av sådan art och grad att de eller deras omgivning
lider av störningarna.

Barn- och familjepolitisk forskning prioriterades i samband med 1982 års
forskningspolitiska riksdagsbeslut för perioden 1982-1986. Under perioden
har särskilda medel anvisats till SCB för att i enlighet med riksdagens beslut
(SoU 1981/82:28, rskr. 142) utveckla ett förslag till statistiksystem om barns
och ungdomars levnadsförhållanden. Socialutskottet hade ansett att ”det är
angeläget att ett informationssystem rörande barns och ungdomars levnads -

SoU 1985/86:18

9

1* Riksdagen 1985/86.12 sami. Nr 18

förhållanden utvecklas så att vi får ett bättre underlag för utformningen av
samhällets insatser för barn och ungdom” (betänkandet s. 19). SCB har den
20 mars 1985 avlämnat en rapport som är avsedd att ligga till grund för beslut
om det fortsatta utvecklingsarbetet med statistiksystem om barn och
ungdom. I rapporten lämnas flera förslag till fördjupad analys på olika
områden, bl. a. beträffande tvångsomhändertagande av barn. Regeringen
har nyligen anslagit 200 000 kr. till SCB för fortsatt arbete med statistiksystemen.

För att stödja den långsiktiga kunskapsutvecklingen och kompetensuppbyggnaden
inom området har DSF inrättat sex forskarstipendier. Tre av
dessa avser forskning rörande barnomsorgen, ett gäller välfärdsaspekter på
fritidsverksamhet för barn och ungdom och två avser forskning rörande
omhändertagande av barn.

I sin verksamhetsberättelse för 1983-1984 uppger DSF att delegationen
under den närmaste treårsperioden inom området för barn- och familjepolitisk
forskning särskilt vill prioritera bl. a. forskning om vårdnadsfrågor och
omsorg om barn som far illa. DSF har sålunda beviljat medel till flera
forskningsprojekt med denna inriktning. Så har t. ex. projektet Att skilja
barn och föräldrar, vilket rör tvångsomhändertaganden av barn, erhållit
stöd, liksom bl. a. projekten Barn i kris, Familjemisshandel-Misshandlade
kvinnor och deras familjer, där även barnens situation uppmärksammas.
Barns upplevelser av daghem samt ett projekt som rör incest mot små barn.
DSF har dessutom nyligen anordnat ett seminarium om omhändertagande av
finska barn i Sverige.

Vidare kan nämnas att det vid Linköpings universitet planeras tvärvetenskaplig
temaforskning om barns villkor.

Som framgått av den ovan lämnade redovisningen prioriterar DSF särskilt
forskning om barn som far illa. DSF har också fördelat ytterligare medel till
SCB för fortsatt utvecklingsarbete rörande statistiksystemen om barns och
ungdomars levnadsförhållanden. Enligt vad utskottet erfar kommer forskning
om barn och deras levnadsförhållanden att föreslås utgöra ett prioriterat
område i nästa forskningspolitiska proposition.

Utskottet vill framhålla att det fortfarande finns ett stort behov av
förbättrade kunskaper om barns livsvillkor och om lämplig utformning av
samhällets insatser för barn och ungdom. Särskilt gäller detta i fråga om de
socialt mest utsatta barnen, för vilka samhället måste ta ett särskilt ansvar.
Forskning om barns levnadsförhållanden bör därför även i fortsättningen
vara ett högt prioriterat område. Utskottet ser positivt på att tvärvetenskaplig
forskning om barn är på väg att inrättas i Linköping. Med hänsyn till vad
som ovan redovisats om forskningens inriktning kan det dock inte anses
erforderligt med något riksdagens uttalande i frågan. Motion So243 avstyrks
därför.

I motion 1985/86:So251 av Karin Söder m. fl. (c) begärs att regeringen låter
barnmiljörådet, med beaktande av vad som anförts i motionen, utarbeta ett
samlat och övergripande handlingsprogram för barn i storstadsmiljö. Enligt
motionärerna krävs åtgärder på såväl övergripande plan som på detaljområden
för att förbättra barns och ungdomars situation i samhället, inte minst i

SoU 1985/86:18

10

våra storstadsområden. I motionen tar motionärerna upp flera områden där
de anser att insatser krävs, t. ex. boende- och fritidsmiljön, utbildningen,
invandrarbarnens situation, arbetstiderna för småbarnsföräldrar och TVfilm-
och videoutbudet.

En motion (c) med nära nog identiskt innehåll - en begäran om att låta
barnmiljörådet utarbeta ett samlat och övergripande handlingsprogram för
att förbättra barns och ungdomars villkor - behandlades av utskottet våren
1985. Utskottet avstyrkte motionen med hänvisning till att en rad åtgärder
vidtagits det senaste året i syfte att på skilda områden förbättra barns och
ungdomars förhållanden samt anförde (SoU 1984/85:17 s. 9):

Uppgiften att samordna de olika insatserna och ta mera övergripande
initiativ bör enligt utskottets mening snarare åvila barn- och ungdomsdelegationen
än - såsom motionärerna förordar - barnmiljörådet. Som framgått av
den här lämnade redogörelsen är barn- och ungdomsdelegationen representerad
i en rad olika arbetsgrupper som stöder försöks- och utvecklingsarbete
som gäller barn och ungdom. Delegationen har därutöver samordnande och
övergripande uppgifter. Ett uppdrag till barnmiljörådet i enlighet med
motionen skulle mot denna bakgrund knappast tillföra något nytt.

Även under det gångna året har satsningar gjorts för att främja en gynnsam
utveckling och goda uppväxtförhållanden för barn och unga. Barn- och
ungdomsdelegationen lämnade år 1985 en rapport (SOU 1985:33) Några
barn- och ungdomsfrågor 1982-1985. I rapporten finns en redogörelse dels
för de åtgärder som regeringen vidtagit på barn- och ungdomsområdet, dels
för det förberedelsearbete som bedrivits i barn- och ungdomsdelegationen
och de allmänna diskussioner som därvid förts. Av rapporten framgår bl. a.
att delegationen fortfarande är representerad i arbetsgrupper som stöder
utvecklingsarbete vid fritidsgårdar och inom idrottsrörelsens barn- och
ungdomsverksamhet. Delegationen har också engagerat sig i frågor som rör
bl. a. föräldrars arbetstider, videovåldet, övergången skola-arbetsliv och
invandrarbarns förhållanden.

I nyligen meddelade tilläggsdirektiv till barn- och ungdomsdelegationen
(Dir. 1986:4) anför statsministern bl. a. att delegationen i sitt fortsatta arbete
bör ges möjlighet att fördjupa och bredda några allmänna, övergripande och
principiellt inriktade diskussioner. För att detta skall vara möjligt bör
delegationen ges en något friare ställning till det löpande arbetet i regeringskansliet.
Delegationens rådgivande uppgifter bör fortsättningsvis begränsas
till frågor av allmän karaktär och tvärgående frågor som hör hemma inom
flera fackdepartements områden.

Utskottet delar uppfattningen att det är viktigt att beakta de speciella
problem som storstadsmiljön kan medföra för barn och ungdomar.

De frågor som tas upp i motionen berör dock flera fackdepartement och
bör lämpa sig för en övergripande diskussion i barn- och ungdomsdelegationen.
Utskottet anser i likhet med föregående år inte att det finns skäl att ge
barnmiljörådet ett uppdrag av här aktuellt slag. Motion So251 (c) avstyrks
därför.

SoU 1985/86:18

11

Alkoholforskning

I mars 1983 anordnade Riksbankens jubileumsfond ett symposium om
forskning och alkoholpolitik där forskare, riksdagsledamöter samt företrädare
för regeringskansli, berörda myndigheter och organisationer deltog. Syftet
med symposiet var att försöka klarlägga på vilka punkter det föreligger
överensstämmelser resp. motsättningar mellan den av riksdagen förda
alkoholpolitiken (och de olika riksdagspartiernas alkoholpolitiska program)
och de forskningsresultat och kunskapsbaserade erfarenheter som finns. En
rapport från symposiet har lämnats i skriften Alkoholpolitiken och forskningen
(RJ 1984:1).

Vid flera tillfällen under symposiet framfördes från riksdagsledamöternas
sida önskemål om ett alkoholpolitiskt program utarbetat av forskare. Mot
den bakgrunden tillskrev fonden Svenska läkaresällskapet som den 5
november 1985 överlämnade en skrivelse med principiella synpunkter på
alkoholpolitiken, utgående från biologiska och medicinska fakta. Skrivelsen,
som också överlämnats till socialutskottet, innehåller bl. a. förslag till
prioriteringar på alkoholforskningens område.

I motion 1985l86:So2I0 av Christina Flink (s) och Ewa Hedkvist Petersen (s)
hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om forskning kring kvinnor med alkoholproblem. Motionärerna
anför att kvinnornas alkoholkonsumtion i Sverige under senare år
har ökat snabbare än männens. Särskilt snabbt har alkoholbruket ökat i de
yngre åldersgrupperna, där dryckesvanorna i stort sett är desamma för
kvinnor som för män. Enligt motionärerna finns ännu alltför få åtgärder som
speciellt inriktat sig på de kvinnor som har alkoholproblem. Det är därför
nödvändigt med kraftfulla insatser bl. a. genom en ökad forskning om
alkoholförebyggande insatser och om de missbrukande kvinnornas vardag.

Utskottet har behandlat frågor om insatser för kvinnliga missbrukare vid
flera tillfällen, senast i betänkande SoU 1985/86:17, vartill hänvisas. I
betänkande SoU 1984/85:14 underströk utskottet vikten av att orsaker till
och behandling av alkoholproblem hos kvinnor även i fortsättningen ägnades
särskild uppmärksamhet. Det gällde inte minst beträffande de gravida
missbrukarna mot bakgrund av de risker som alkohol innebär för fostret. En
annan fråga som utskottet ansåg borde uppmärksammas gällde behovet av
särskilda behandlingsmöjligheter för kvinnor. I betänkande SoU 1985/86:17
sade sig utskottet göra samma bedömning som tidigare när det gäller behovet
av insatser för kvinnliga missbrukare. Utskottet, som också erinrade om det
betydande stöd som utgått för projekt för kvinnliga missbrukare, ansåg det
inte erforderligt med något riksdagens uttalande i frågan.

Alkoholkonsumtionen bland kvinnor är lägre än bland män. Antalet
kvinnor som missbrukar alkohol är också lägre. Under senare år har
kvinnornas konsumtion dock närmat sig männens. I början av 1960-talet gick
det en kvinnlig missbrukare på 23 manliga. Nu är förhållandet mellan kända
kvinnliga och manliga missbrukare en på fem. 1 de yngre åldersgrupperna är
skillnaden mellan könen i dag mycket liten. Kvinnors missbruk förefaller
dessutom att vara mer destruktivt. Det utvecklas snabbare, prognosen är
sämre och överdödligheten, särskilt i levercirrhos, är större.

SoU 1985/86:18

12

Forskningen om missbruksfrågor tillhörde de högst prioriterade områdena
inom det social- och hälsovårdspolitiska fältet enligt riksdagens forskningspolitiska
beslut år 1982 (prop. 1981/82:106, UbU 37, rskr. 397). Den
prioritering som då gjordes ligger fast enligt den senast antagna propositionen
om forskning (1983/84:107, UbU 28, rskr. 401). När det gäller stödet till
alkoholforskning ansvarar medicinska forskningsrådet (MFR) för den rent
medicinskt inriktade alkoholforskningen medan huvudansvaret för den
social- och samhälls- och beteendevetenskapligt inriktade alkoholforskningen
ligger på DSF.

Svenska föreningen för alkohol- och drogforskning, SÄD, har genomfört
en inventering av svensk drogforskning år 1984. Syftet med kartläggningen
har varit att få kännedom och sprida information om aktuell drogforskning.
Inventeringen innefattar dels projekt som pågick vid datainsamlingstillfället,
dels sådana som avslutats under 1983 och 1984. Med 195 redovisade projekt
eller 58 % av samtliga är forskning om alkohol den största gruppen. Av
rapporten framgår att kvinnor med alkoholproblem är den målgrupp som
visas det största intresset inom området för behandlingsforskning om man ser
till antalet studier. Två projekt beskriver verksamhet som specifikt vänder sig
till gravida kvinnor. Ett område inom den sociala alkoholforskningen rör
attityder och opinionsbildning. Där finns enligt SAD:s rapport ett speciellt
intresse riktat mot flickornas alkoholkonsumtion och dess utveckling.

Här kan också nämnas att DSF stöder ett projekt om metoder att
synliggöra kvinnor i missbruks- och behandlingssammanhang. Projektet
syftar bl. a. till att belysa vilka problem och möjligheter som ett kvinnoperspektiv
innebär i missbruks- och behandlingssammanhang.

Utskottet delar motionärernas uppfattning att forskning om stöd till
kvinnor med alkolholproblem är angelägen. Som framgått av den ovan
lämnade redovisningen har dock alkoholforskarnas intresse alltmer börjat
fokuseras på kvinnors missbruk. Utskottet anser därför inte att motion
1985/86:So210 (s) påkallar något uttalande av riksdagen.

I motion 1985l86:So233 av andre vice talman Karl Erik Eriksson m.fl. (fp, c)
hemställs, med hänvisning till vad som anförts i motion 1985/86:Sk816, att
riksdagen hos regeringen begär att resurser ges till den ekonomiska
forskningen så att frågan om alkoholens ekonomiska effekter kan kartläggas
med högsta möjliga forskarkompetens. I den senare motionen anför
motionärerna att det är väsentligt att ställa alkoholkonsumtionen i relation
till de omfattande ekonomiska effekter alkoholbruket innebär. Undersökningar
publicerade 1983 pekar mot att alkoholen kostar det svenska
samhället ungefär 65 miljarder kronor mätt i 1985 års penningvärde.
Forskning om alkohol och ekonomi kan utgöra ett värdefullt komplement till
annan forskning och möjliggöra bättre beslutsunderlag i alkoholpolitiken.

Utskottet behandlade en motion med samma innehåll våren 1985 (SoU
1984/85:20 s. 5—6). Utskottet underströk inledningsvis att behovet av
forskning är stort inom hela missbruksområdet och att alkoholforskning
också utgör ett prioriterat forskningsområde. Flera särskilda professurer för
alkoholforskning finns inrättade, anförde utskottet vidare, vid såväl medicinsk
som samhällsvetenskaplig fakultet. Utskottet redogjorde vidare bl. a.

SoU 1985/86:18

13

för ett forskarseminarium om alkohol och ekonomi anordnat hösten 1980 av
nordiska nämnden för alkohol- och drogforskning (NÅD). NÅD hade
genom seminariet övertygats om att det var viktigt att bättre än tidigare
kunna följa med alkoholens ekonomiska betydelse i de nordiska samhällena,
men hade inga planer på att för egen del fortsätta verksamheten på området.

Utskottet nämnde också en undersökning av alkoholkonsumtionens
samhällsekonomiska kostnader i Sverige 1981 gjord av nationalekonomen
Anders Johnsson, enligt vilken det enligt en försiktig uppskattning fanns skäl
att förmoda att svenskars konsumtion av alkohol var en bidragande orsak till
produktionskostnader, produktionsbortfall, vård, egendomsskador och förebyggande
åtgärder under 1981 till en samhällsekonomisk kostnad av
åtminstone 50 miljarder kronor eller motsvarande omkring 9 % av bruttonationalprodukten.

Avslutningsvis anförde utskottet följande.

Bruket av beroendeframkallande medel är ett av våra största samhällsproblem.
Behovet av fortsatta och fördjupade forskningsinsatser är därför stort.
Dessa insatser bör enligt utskottets mening i första hand inriktas på att
klarlägga de mänskliga och samhälleliga faktorer som gör att så många
människor missbrukar droger. Forskning om alkohol och ekonomi kan dock
utgöra ett värdefullt komplement till denna forskning och ge kunskap om
t. ex. de ekonomiska faktorer som påverkar alkoholkonsumtionens storlek
och dess fördelning. Därigenom kan sådan forskning bidra till en mer effektiv
alkoholpolitik. Initiativ till önskvärd forskning kring alkohol kan bl. a. tas av
det alkohol- och narkotikapolitiska råd som inom kort skall tillsättas (jfr
prop. 1984/85:19, SoU 8). Behöriga myndigheter får därefter i vanlig ordning
pröva vilka forskningsprojekt som bör beviljas statligt stöd.

Den då aktuella motionen avstyrktes därmed. Riksdagen följde utskottet.

Det alkohol- och narkotikapolitiska rådet, RÅN, tillsattes den 1 juli 1985.
Däri ingår representanter bl. a. för folkrörelser och organisationer som i sin
verksamhet arbetar med drogfrågor. Rådet är knutet till regeringen för att
skapa direktkontakter i olika drogpolitiska frågor mellan folkrörelserna och
regeringen. Avsikten är att rådet skall vara ett forum för ömsesidig
information om pågående och planerad verksamhet, behovet av åtgärder och
initiativ i alkoholpolitiska frågor. I rådet skall också kunna tas upp olika
förslag om t. ex. undersökningar av utvecklingen på drogområdet. Samtidigt
kvarstår Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning (CAN)
vilket främst har rollen av ett basfaktaförmedlande organ som en länk mellan
forskningen och olika avnämare.

Enligt utskottets mening har ingenting framkommit som motiverar en
annan bedömning än den riksdagen gjorde våren 1985. Det bör ankomma på
ansvariga myndigheter att på sedvanligt sätt bedöma vilka forskningsprojekt
som bör beviljas medel från anslaget. Motionen (fp, c) avstyrks därför.

I motion 1985/86:So254 av Rune Gustavsson m.fl. (c) hemställs att riksdagen
beslutar att hos regeringen begära förslag till styrning av forskningsmedel så
som i motionen anförts (yrkande 3). Enligt motionärerna har problemfamiljer
med missbrukande vuxna varit föremål för olika kartläggnings- och
forskningsinsatser. Familjer där problemet är det missbrukande barnet har
däremot inte varit föremål för forskningens intresse i samma utsträckning.

SoU 1985/86:18

14

Motionärerna anser att det är angeläget att kartlägga hur familjens situation
förändras när barnen blir missbrukare. En sådan kartläggning kan också leda
till att de vuxnas behov av stödinsatser framgår. Tillgängliga forskningsresurser
bör därför prioriteras så att den totala familjens situation belyses.

Enligt vad utskottet erfar bedrivs i Sverige för närvarande ingen forskning
med den av motionärerna efterlysta inriktningen. Däremot har enligt uppgift
sådan forskning bedrivits i USA. I det ovan (s. 12) redovisade förslaget till
alkoholpolitiskt program från Svenska läkaresällskapet föreslås som en
åtgärd forskning om alkoholmissbrukets sekundära effekter på den kroppsliga
och psykiska hälsan hos närstående. Läkaresällskapet anser att speciella
forskningsinsatser bör stimuleras för att öka kunskapen om skadeeffekterna
av svårt missbruk hos personer i den alkoholiserades närmaste omgivning.

Även utskottet anser att forskning med denna inriktning kan vara värdefull
och bidra till fördjupade kunskaper om vilka stödinsatser som bör sättas in
för att bistå missbrukarens närmaste omgivning. Det sagda gäller även vid
annat missbruk än alkoholmissbruk.

Forskning om missbruksfrågor är redan ett högt prioriterat forskningsområde.
Utskottet anser att det bör ankomma på ansvariga myndigheter att göra
erforderliga prioriteringar mellan olika ansökningar och på sedvanligt sätt
bedöma vilka forsknings- och utvecklingsprojekt som bör beviljas medel.
Motionen (c) avstyrks därför (yrkande 3).

I motion 1985/86:So255 av Nils Carlshamre (m) och Anita Bråkenhielm (m),
slutligen, hemställs att riksdagen hos regeringen begär en noggrann kartläggning
av alkoholens skadeverkningar framför allt på de familjesociala och
medicinska områdena men även beträffande alkoholskador i form av
olyckor, våldsbrott, försämrad samhällsekonomi m. m. {yrkande 2). Enligt
motionärerna är alkoholens medicinska och sociala skadeverkningar på
individ och samhälle skrämmande stora. Alkoholskadorna har inte gått
tillbaka i takt med minskningen av totalkonsumtionen, utan ligger kvar på en
i stort sett oförändrad och oacceptabelt hög nivå.

Av den ovan (s. 13) nämnda inventeringen av svensk drogforskning
framgår att dödligheten bland alkoholmissbrukare och storkonsumenter
studeras i en rad olika projekt. Av särskilt intresse är en undersökning i
Malmö, där man utgår från ett brett urval av medelålders män. Huvudparten
av dessa har genomgått en hälsoundersökning där också frågeformulär och
s.k. GT-test använts i syfte att klarlägga exponeringen för alkohol.
Undersökningen utgör underlag för en rad vetenskapliga arbeten. Den
klarlägger att alkoholkonsumtion är en dominerande orsak till svår sjukdom
och för tidig död bland medelålders män i en storstad.

En studie som analyserar ett hälsokontrollmaterial och registerdata i
Göteborg pekar på ett mycket klart samband mellan alkoholmissbruk och för
tidig död i hjärtinfarkt och annan sjukdom i hjärtats kranskärl.

I Stockholm bedrivs ett projekt som utnyttjar befintliga register över
dödsorsaker och sjukvårdsnyttjande. Med utgångspunkt från registerdata
görs försök att uppskatta den alkoholrelaterade dödlighetens och sjukvårdskonsumtionens
utveckling över tiden och dess fördelning på geografiska
områden med olika social struktur.

SoU 1985/86:18

15

I ett antal kliniska studier och uppföljningsundersökningar görs försök att
klarlägga olika typer av komplikationer till alkoholförtäring, i form av för
tidig död och förekomst av specifika sjukdomar. De material som undersöks
är såväl sjukhusvårdade patienter som öppenvårdspatienter och kvinnliga
resp. manliga missbrukare med svåra sociala problem.

En speciell problematik som undersöks är förekomsten av patienter med
alkoholproblem inom akutsjukvården och på sjukhusens akutmottagningar.

Andra områden som blir föremål för uppmärksamhet är alkoholens roll i
samband med ortopediska sjukdomar och långvarig sjukskrivning vid
ryggbesvär.

Härutöver kan nämnas att DSF nyligen har beviljat medel till ett projekt
vars syfte är att undersöka hur olika sociala, individuella och situationsbundna
faktorer påverkar sannolikheten för våld i samband med alkoholkonsumtion.
Ett annat projekt, också stött av DSF, skall kartlägga alkoholbetingad
sjukvårdskonsumtion. Detta gäller även indirekta konsekvenser av alkoholanvändning,
som t. ex. olycksfall och psykiska eller psykosomatiska reaktioner.
Riksbankens jubileumsfond har bl. a. anslagit medel till en rättsmedicinsk
och rättspsykiatrisk studie av våldssituationer och gärningsmannens
mentala status med särskild hänsyn till alkoholens roll.

Sammanfattningsvis pågår alltså på flera håll forskning och försöksverksamhet
i syfte att kartlägga alkoholens skadeverkningar på flera av de
områden som nämns i motionen. Utskottet anser det angeläget med ökade
kunskaper om sambanden mellan bruk av alkohol och olika typer av skador
för konsumenten själv och för hans eller hennes omgivning. Mot bakgrund av
den här lämnade redovisningen anser utskottet emellertid inte att något
riksdagens initiativ med anledning av motionen är behövligt. Motion
1985/86:So255 (m) avstyrks därför i här aktuell del (yrkande 2).

Forskning om landersättningsmaterial m. m.

I motion 1985/86:So411 av Inga Lantz m.fl. (vpk) föreslås att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna att forskningen måtte intensifieras för att
få fram nya ofarliga dentalmaterial (yrkande3). Enligt motionärerna har allt
fler tandläkare börjat att omvärdera amalgamet som tandlagningsmaterial.
De forskningsarbeten som bedrivs på olika håll för att få fram mer ofarliga
dentalmaterial måste stödjas av samhället, eftersom industrin inte har något
intresse för detta, om inte projekten visar sig omedelbart vinstgivande.

Även i motion 1985/86:So428 av Marianne Andersson (c) och Jan Hyttring
(c) hemställs att forskning om ersättningsmaterial intensifieras (yrkande 2). I
samma motion hemställs också att forskare som hittills arbetat med
provtagning och forskning om kvicksilverförgiftning får medel till fortsatt
arbete (yrkande 1).

Utskottet behandlade våren 1985 en motion (c) om vikten av att med
FoU-medel stödja framtagandet av ett nytt dentalmaterial för att eliminera
riskerna för oral galvanism (SoU 1984/85:20 s. 3—4). Utskottet avstyrkte
motionen och anförde bl. a. att det måste förutsättas att man inom
odontologin gör vad som är möjligt för att klarlägga amalgamets eventuella
skadeverkningar och för att få fram fullgoda alternativa tandlagningsmateri -

SoU 1985/86:18

16

al. Utskottet hänvisade också till en i betänkande SoU 1984/85:12 om
tandvårdslag m. m. lämnad redogörelse för bl. a. socialstyrelsens ovannämnda
utredningsuppdrag samt för andra initiativ som tagits och som enligt
utskottet var ägnade att bringa problemen med tandlagningsmaterial och
oral galvanism närmare sin lösning.

Frågor om vården vid oral galvanism, användning av amalgam m. m. har
nyligen behandlats av utskottet i betänkande SoU 1985/86:16, vartill hänvisas
för en redovisning av olika åtgärder på området. Utskottet konstaterade då
att ytterligare ett flertal initiativ tagits under senaste tid. Det är viktigt att
ansträngningarna fortsätter för att bringa frågan om verkningar av amalgam
närmare sin lösning, anförde utskottet. Utskottet underströk också vikten av
att patienter som säger sig lida av oral galvanism och känner oro inför
amalgam och kvicksilvrets skadeverkningar verkligen tas på allvar. Dessa
patienter måste enligt utskottet beredas en adekvat vård och bör få möjlighet
till behandling av personal med erfarenhet av sådana frågor.

Regeringen uppdrog i juli 1984 åt socialstyrelsen att utreda vissa frågor
rörande tandersättningsmaterial. Socialstyrelsen skulle också ange ytterligare
behov av forskning och annan kunskapsutveckling om materialens lokala
och generella biverkningar.

Utredningsuppdraget är nu avslutat och redovisas i en rapport (Ds S
1986:2) Kontroll och tillsyn av dentala material. I rapporten föreslås bl. a. att
ett produktregister för dentala material inrättas och att detta lokaliseras till
socialstyrelsen. När det gäller forskning framhålls i rapporten att forskning
rörande biologiska effekter av icke metalliska dentala material är angelägen.
Större uppmärksamhet bör därvid ägnas plastbaserade tandfyllningsmaterial,
eftersom dessa material, enligt rapporten, utgör potentiella alternativ till
dentala amalgam.

I detta sammanhang kan nämnas att det enligt uppgifter i Läkartidningen
nr 11 1986 vid National Bureau of Standards i Maryland, USA, pågår
forskning kring ett s.k. biokompatibelt material, lämpligt för tandfyllning
och benimplantat. Finmalet mineral bildar med vatten cement som stelnar på
omkring en kvart. Det kan appliceras i form av en pasta eller som ett
täckande lager och bearbetas efter härdning. Upptäckten har patenterats i
USA, och kliniska studier pågår.

Socialstyrelsens rapport med förslag till bl. a. ökad forskning om alternativa
tandlagningsmaterial remissbehandlas för närvarande och kommer senare
att bli föremål för överväganden i regeringskansliet. Utskottet anser mot
bakgrund härav inte att det är påkallat med något uttalande av riksdagen med
anledning av motionerna 1985/86: So411 (vpk) yrkande 3 och So428 (c)
yrkande 2, som alltså avstyrks.

När det gäller medel för forskning rörande kvicksilverförgiftning kan
konstateras att det vid landets samtliga odontologiska fakulteter och några av
de medicinska fakulteterna pågår forskning om biologiska effekter av
dentala material. En övervägande majoritet av projekten handlar om
kvicksilver och amalgam. En utförlig redogörelse för dessa forskningsprojekt
har lämnats i socialstyrelsens ovannämnda rapport Ds S 1986:2 s. 122—131.
Som svar på en enkät från socialstyrelsen har forskningsinstitutionerna som
en angelägen uppgift framhållit forskning rörande effekten på centrala

SoU 1985/86:18

17

nervsystemet av dentala amalgam och från dessa frisatt kvicksilver. Socialstyrelsen
framhåller att ett ökat samarbete mellan odontologer och medicinare
är nödvändigt inom amalgam- och kvicksilverforskningen (rapporten
s. 137).

Som framgått av utskottets betänkande SoU 1985/86:16 har vidare
socialstyrelsen nyligen tillsatt en särskild expertgrupp med uppgift att
närmare granska amalgamets toxicitet. Gruppen, vari ingår bl. a. en expert
från Tandvårdsskadeförbundet, skall bl. a. gå igenom de studier som gjorts
rörande eventuella risker förknippade med tandamalgam. Utredningsarbetet
skall vara avslutat under budgetåret 1986/87.

Aven utskottet anser det angeläget med fortsatt forskning om amalgamets
- och därmed kvicksilvrets - påverkan på människan. Ett stort antal sådana
forskningsprojekt pågår också. Det bör dock, som utskottet tidigare
framhållit, ankomma på behöriga myndigheter att bedöma vilka forskningsprojekt
som bör beviljas nya eller fortsatta medel från anslaget. Motion
So428 (c) avstyrks därför även i här aktuell del (yrkande 1).

Allergi

I motion 1985/86:So244 av Margareta Andrén (fp) och Ingrid RonneBjörkqvist
(fp) hemställs att riksdagen hos regeringen begär förslag till
allergiförebyggande åtgärder bland barn och skolungdomar (yrkande 1).
Enligt motionärerna har det vid undersökningar framkommit att ca 30 % av
alla barn har anlag för att utbilda en allergi. Ca 15 % av skolbarnen beräknas
ha allergi i olika former, och allergibarnen är även den stora handikappgruppen
sett ur sjukvårdssynpunkt, då de svarar för ca 20 % av besöken vid våra
barnmottagningar. Det är därför, enligt motionärerna, av fundamental
betydelse att små barn, som man vet har ärftliga anlag för allergi, från början
får en lämplig uppväxtmiljö för att minska risken eller uppskjuta allergidebuten.
Motionärerna vill också att det inrättas en särskild ”allergikommission”,
sammansatt av representanter för olika myndigheter, experter och övriga
intressenter (yrkande J). Kommissionen bör inrättas inom socialstyrelsen
och ha till uppgift att leda det centrala informationsarbetet samt i övrigt
handlägga de frågor som kan vara av betydelse för att förhindra allergiernas
utbredning. I avvaktan på eller som komplement till en allergikommission
bör det enligt motionärerna inrättas en idébank för insamlande av erfarenheter
om allergiframkallande ämnen och medel (yrkande 2). En sådan idébank
skulle, menar motionärerna, kunna vara till stor nytta för forskare och en
kunskapsbas för förebyggande åtgärder inom allergivårdens område.

Regeringen har nyligen tillkallat en kommitté (S 1986:02) med uppgift att
utreda frågor kring förebyggande av allergier och andra överkänslighetsreaktioner.
I utredningsdirektiven (dir. 1986:07) anför socialministern bl. a.
följande:

Alla fakta talar för att allergisjukdomarna och andra överkänslighetsreaktioner
ökar i befolkningen, både bland barn och vuxna. Allergisjukvården
kräver kontinuerligt ökade resurser. Sjukdomarna utlöses av faktorer i
miljön. En rad olika samhällsområden är berörda, bl. a. samhällsplaneringen,
arbetslivet, boendemiljön samt förskole- och skolmiljöerna. Den enda

SoU 1985/86:18

18

framkomliga vägen för att minska det lidande och de besvär som sjukdomarna
förorsakar är att i möjlig utsträckning förebygga att besvären och
sjukdomarna uppstår. En sådan handlingsväg innebär dessutom att samhällsutgifterna
begränsas. För att ett sådant förebyggande arbete skall vara
möjligt behövs kunskap om sambanden mellan olika miljöfaktorer och
sjukdoms- och överkänslighetssymtomen.

Jag förordar att en kommitté tillkallas för att utreda frågor kring hur
allergier och andra överkänslighetsreaktioner skall kunna förebyggas.

Kommittén bör närmare kartlägga och analysera vilka forskningsbehov
som finns, i första hand för att undersöka samband mellan olika allergiska
besvär och miljöfaktorer. Kommittén bör undersöka vilket forskningsmaterial
som finns tillgängligt och föreslå nödvändiga kompletteringar av detta.

Såväl i arbetslivet som i samhället i övrigt förekommer i dag allt fler kemiska
och andra ämnen och produkter som kan framkalla allergier. Kommittén bör
kartlägga vilka ämnen och produkter som innebär risker ur allergisynpunkt
samt undersöka vilka system för redovisning av innehåll samt för kontroll
som i dag finns för dem. Om redovisnings- och kontrollsystemen är
otillfredsställande ur nu aktuella aspekter skall kommittén föreslå lämpliga
förbättringar i systemen.

I direktiven anges vidare att kommittén skall studera hur nickelallergier som
utlöses genom håltagning i öronen kan undvikas. Kommittén skall också
bl. a. undersöka om kraven på arbetsplatsernas utformning är anpassade till
allergikernas behov, om innehållsdeklarationer och annan produktinformation
om livsmedel och läkemedel är tillräckliga samt om åtgärderna från
samhällets sida för att förhindra en allergiframkallande boendemiljö behöver
kompletteras. Vidare skall kommittén undersöka om nuvarande åtgärder är
tillräckliga för att förhindra att personer med allergiska anlag och symtom
ofrivilligt utsätts för tobaksrök. Miljön i förskola och skola skall studeras.
Syftet är att barn med allergianlag skall få samma förutsättningar som andra
barn att tillgodogöra sig undervisningen och den sociala träningen. Kommittén
skall också utarbeta informationsprogram dels till allmänheten, dels till
planerare, beslutsfattare, lärare m. fl. om allergier och om hur man genom
förebyggande åtgärder kan förhindra att allergier uppkommer. Utredningen
skall vara avslutad under år 1987. Utredningsarbetet kommer att bedrivas i
nära samarbete med berörda myndigheter och organisationer samt företrädare
för Riksförbundet mot Astma-AUergi.

Såsom framgått av den här lämnade redogörelsen för allergiutredningens
direktiv kommer utredningsuppdraget att omfatta de i motionen aktualiserade
frågorna om allergiförebyggande åtgärder bland barn och skolungdomar,
om kartläggning av allergiframkallande ämnen m. m. och om en förbättrad
information i frågor om allergi.

Syftet med motion So244 (fp) får därför anses tillgodosett. Utskottet
avstyrker med hänvisning härtill motionen.

Barnlöshet

1 två motioner begärs forskning om orsakerna till barnlöshet.

I motion I985/86:So418 av Iréne Vestlund m.fl. (s) anförs att det inte
räcker med förfinade metoder för att söka befruktningshinder hos kvinnan.

SoU 1985/86:18

19

Det behövs mer forskning kring barnlöshetens orsaker också hos männen.
Enligt motionärerna måste vi också veta mer om hur den försämrade miljön,
genom utsläpp av gifter, tillsatser i maten, stress osv., påverkar fertiliteten
hos kvinnor och män. Motionärerna hemställer att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om forskning kring
barnlöshet.

Även i motion 1985/86:So422 av Ewa Hedkvist Petersen m. fl. (sJ hemställs
att regeringen ges till känna vad som i motionen anförts om att forskningen
kring barnlöshet bör inriktas på att förebygga barnlöshet (yrkande2). Det är
motionärernas bestämda uppfattning att forskningen bör inriktas på att
utröna vad som fysiskt och psykiskt kan orsaka barnlösheten. Detta
förebyggande arbete bör också inriktas på att skapa sådana livsbetingelser
för människor att sjukdom, gifter och psykiska villkor som leder till
barnlöshet undviks.

Medicinska forskningsrådet (MFR) stöder flera projekt där mannens
fortplantningsförmåga studeras och där hänsyn också tas till inverkan av
miljöfaktorer (inkl. läkemedel). MFR stöder också projekt om kvinnors
infertilitet. DSF har anvisat medel till statistiska centralbyrån, SCB, för
genomförandet av en undersökning om mäns fruktsamhet och föräldraskap.
Den kommer att redovisas i en SCB-rapport hösten 1986.

Flär kan också nämnas att DSF stött ett numera avslutat projekt angående
psykologiska aspekter på infertilitet.

Socialutskottet underströk i sitt yttrande till lagutskottet om artificiella
inseminationer (SoU 1984/85:2 y s. 9) att det behövs mer forskning i frågan
om orsakerna till ofrivillig barnlöshet. Utskottet vill ånyo framhålla detta och
delar alltså motionärernas uppfattning härvidlag.

Såsom tidigare framhållits bör det emellertid ankomma på ansvariga
myndigheter att bedöma vilka forskningsprojekt som bör beviljas medel från
anslaget. Motionerna 1985/86:So418 (s) och So422 (s) yrkande 2 avstyrks
därför.

I motion So422 hemställs också att regeringen ger socialstyrelsen i uppdrag
att ta initiativ så att psykologiska/sociala utredningar samt psykologisk
stödbehandling kommer till stånd vid barnlöshetsutredningar (yrkande 1).
Enligt motionärerna finns det i dag större medvetenhet om de psykosociala
komplikationerna kring ofrivillig barnlöshet och en större benägenhet att
möta de känslomässiga reaktionerna hos dem som söker hjälp. Trots detta är
det ovanligt att den medicinska utredningen kompletteras med en psykologisk/social
utredning och stödbehandling. Det finns, enligt motionärerna,
vetenskapligt stöd för att allmän psykisk press leder till hormonella
förändringar, vilket kan leda till barnlöshet. Vid en psykosocial utredning/
behandling skulle också detta kunna penetreras och alltså bli en behandlingsmetod.

Enligt 3 § lagen (1984:1140) om insemination skall inseminationsbehandlingar
föregås av att läkaren prövar om det med hänsyn till makarnas eller de
samboendes medicinska, psykologiska och sociala förhållanden är lämpligt
att inseminationen äger rum. Vid riksdagsbehandlingen av lagen anförde
socialutskottet i sitt yttrande till lagutskottet i anledning av en motion (fp) om
slopande av kravet på psykosocial utredning att det även för de mest

SoU 1985/86:18

20

insiktsfulla personer kunde vara svårt att överblicka alla konsekvenser som
en givarinsemination kunde föra med sig (SoU 1984/85:2 y s. 8). Utskottet
ansåg vidare att det var angeläget att det barnlösa paret fick hjälp att
bearbeta problemen med barnlöshet. Socialutskottet anförde att det från fall
till fall fick bedömas vad som borde krävas i fråga om utredning, rådgivning
eller annat stöd. Socialstyrelsen borde överväga vilka allmänna råd som
kunde erfordras för den aktuella utredningsverksamheten. Lagutskottet
delade denna uppfattning (LU 1984/85:10 s. 19).

Socialstyrelsen har numera utarbetat ett förslag till allmänna råd om
inseminationer där denna fråga tas upp. Förslaget remissbehandlas för
närvarande.

I inseminationsutredningens betänkande (SOU 1985:5) Barn genom
befruktning utanför kroppen tas upp frågan om psykologisk rådgivning vid
befruktning utanför kroppen inom äktenskapet eller inom ett samboförhållande.
Utredningen anser det inte behövligt att behandlingen föregås av en
psykosocial utredning. Däremot anser utredningen, mot bakgrund av att
behandlingen för de flesta par innebär avsevärda psykiska påfrestningar, att
det är av vikt att dessa par ges rådrum att på ett djupare sätt tänka över vilket
alternativ som är bäst i överensstämmelse med deras livssyn; om de kan tänka
sig att leva utan barn, om adoptivbarn eller fosterbarn är ett alternativ för
dem eller om de finner att en konstlad befruktningsmetod är ett bättre
alternativ. Utredningen anför vidare (s. 43):

För att kunna ge paret råd och hjälp i detta sammanhang är en annan kunskap
än den som den genomsnittliga gynekologen besitter erforderlig. En person
med psykoterapeutisk kunnighet kan här vara till stor hjälp. En sådan
kunnighet finns framför allt företrädd bland kuratorer och psykologer.

När paret gjort sitt första ställningstagande och om det går i riktning mot
befruktning utanför kroppen är det viktigt att paret får en noggrann
medicinsk information av den utredande läkaren innan de slutligt tar
ställning. Sedan paret bestämt sig för befruktning utanför kroppen kan paret
behöva psykologiskt stöd både under behandlingen och sedan barnet fötts.

Det bör enligt vår mening ankomma på socialstyrelsen att utfärda
allmänna råd i fråga om denna rådgivning.

Betänkandet har remissbehandlats och är för närvarande föremål för
överväganden inom regeringskansliet.

Utskottet delar motionärernas uppfattning att psykologiskt stöd i barnlöshetsutredningar
ofta är befogat. Frågan om rutinerna i samband med sådana
utredningar och eventuellt följande medicinsk behandling måste dock i första
hand avgöras av resp. sjukvårdshuvudman. Utskottet förutsätter emellertid
att socialstyrelsen följer utvecklingen på området och om så erfordras fäster
sjukvårdshuvudmännens uppmärksamhet på frågan. Utskottet avstyrker
med hänvisning till det anförda motion 1985/86:So422 (s) även i här aktuell
del (yrkande 1).

Kvinnoforskning

I motion 1985l86:So435 av Maj-Britt Theorin, m. fl. (s) föreslås att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om att

SoU 1985/86:18

21

den medicinska och biologiska kvinnoforskningen ges prioritet (yrkande 2).
Motionärerna uppger sig ha alltmer kommit att förstå att kvinnoförtryck
existerar också inom det medicinska området. Denna insikt kräver en
utveckling av en specifik medicinsk kvinnoforskning med uppgift att bevaka
kvinnors behov och intressen när det gäller hälsa och sjukdom.

En motion (s) med samma syfte behandlades av socialutskottet våren 1985
i samband med propositionen om utvecklingslinjer för hälso- och sjukvården
(prop. 1984/85:181). I propositionen hade föreslagits en fortsatt inriktning av
forskningen mot de områden som prioriterats enligt riksdagens beslut år 1982
och 1984. nämligen alkohol- och narkotikaforskning, epidemiologi och
forskning om sjukvården som system samt även primärvårdsforskning och
forskning rörande effekterna av sociala och hälsopolitiska reformer. Miljömedicinsk
forskning i bred bemärkelse hade vidare ansetts vara mycket
angelägen. Utskottet delade motionärernas uppfattning att medicinsk och
biologisk kvinnoforskning var ett angeläget forskningsområde, men var inte
berett att tillstyrka att ytterligare områden, utöver de redan prioriterade,
borde prioriteras från forskningssynpunkt. Riksdagens beslut år 1982 och
1984 i anledning av propositionerna om forskning (prop. 1981/82:106 och
1983/84:107) och förslagen i propositionen byggde på ett omfattande
utredningsarbete, anförde utskottet, som menade att det i en långsiktig
planering varken var rimligt eller möjligt att göra nya prioriteringar varje år.
Den då aktuella motionen avstyrktes med hänvisning härtill (SoU 1984/85:28
s. 27). Riksdagen följde utskottet.

Utskottet anser inte heller nu att det finns skäl för något riksdagens
initiativ i frågan och avstyrker därför motion 1985/86:So435 (s), yrkande 2.

Medicinsk etik

I motion !985/86:So457 av Ingrid Ronne-Björkqvist tn. fl. (fp) hemställs att
riksdagen hos regeringen begär förslag till åtgärder för att tillgodose behovet
av utbildning i medicinsk etik (yrkande 1). Utvecklingen under de senaste två
decennierna har försatt den traditionella medicinska etiken i en ny situation,
heter det i motionen. Genom den snabba tekniska utvecklingen ställs vi i dag
inför en rad frågor, där ingen traditionell etisk uppfattning finns. Exempel på
aktuella problemområden är fosterdiagnostik, provrörsbefruktning, artificiell
insemination och avancerad transplantationskirurgi. Enligt motionärerna
måste man stå på en stabil kunskapsmässig grund för att kunna analysera
de etiska frågorna, bedöma konsekvenser av pågående och möjlig forskning,
formulera etiska värderingar och ta ställning till ny medicinsk teknologi ur
etisk synpunkt. En förstärkning av ämnet medicinsk etik behövs därför för
vårdpersonal på alla nivåer. Det är också angeläget att berörda politiker och
tjänstemän får behövlig utbildning.

Regeringen beslutade den 14 mars 1985 att inrätta ett råd för medicinsketiska
frågor. Initiativet till bildandet av ett medicinskt-etiskt organ hade
tagits av socialutskottet i betänkande 1984/85:4. Utskottet anförde därvid
bl. a. följande:

SoU 1985/86:18

Även utskottet anser det önskvärt att åstadkomma en mera samlad överblick

22

över de existentiella och andra etiska frågor som den snabba utvecklingen på
det medicinska området ger upphov till. De olika utredningsinsatser som
pågår ger visserligen ett gott underlag för ställningstaganden i vissa delfrågor
men ger inte den helhetssyn på den medicinsk-etiska problematiken som
behövs för att den etiska debatten skall kunna hålla jämna steg med
forskningen. En lösning som skulle kunna svara såväl mot å ena sidan
politikernas behov av att på ett tidigt stadium informeras om nya forskningsrön
och nya tekniker som å andra sidan forskarnas behov av riktlinjer innan
en ny medicinsk teknik tas i bruk vore ett permanent medicinsk-etiskt organ,
gärna med tvärvetenskaplig inriktning, där bl. a. parlamentariker, sjukvårdsansvariga,
forskare och teologer kunde samråda i medicinsk-etiska frågor
och där grundläggande gemensamma värderingar kunde formuleras. Arbetet
i ett sådant organ skulle kunna bedrivas kontinuerligt och i öppna former
och koncentreras på frågor av aktuellt intresse. Existentiella frågor i den
medicinska utvecklingen, såsom människosyn och allas lika värde måste
självfallet få ett betydande utrymme i diskussionerna. Vid behov skulle
initiativ kunna tas till särskilda utredningsinsatser och eventuell lagstiftning
på speciella områden. Några sådana frågor har berörts i det föregående. Det
kan även finnas behov av en mera allmän redovisning av aktuell forskning
inom vissa områden och de etiska frågor som den kan ge upphov till m. m.
Även detta skulle kunna diskuteras inom ramen för ett sådant permanent
medicinskt-etiskt organ som utskottet här har efterlyst. Utskottet anser
därför att regeringen skyndsamt bör överväga lämplig form för ett kontinuerligt
informations- och åsiktsutbyte i fråga om sådan medicinsk forskning och
behandling som kan anses känslig för den mänskliga integriteten eller
påverka respekten för människovärdet.

Riksdagen beslöt att som sin mening ge regeringen till känna vad utskottet
anfört.

I regeringens beslut att inrätta det medicinsk-etiska rådet anges bl. a. att
det är viktigt att rådet kan arbeta under öppna former så att det stimulerar till
debatt och ställningstagande i frågorna samt att ett av flera sätt då kan vara
att anordna hearings i olika frågor. I beslutet anges vidare att rådet också bör
fungera som ett organ för informations- och åsiktsutbyte och att det därför
bör samla in och väga faktamaterial samt sprida denna kunskap om de
medicinsk-etiska frågorna. En dialog mellan forskare och politiker behöver
utvecklas. Den snabba utvecklingen på medicinens område gör det angeläget
för beslutsfattarna att få kunskaper om nya tekniker på ett mycket tidigt
stadium, heter det i beslutet.

Här bör vidare nämnas att Svenska läkaresällskapets delegation för
medicinsk etik nyligen anordnat en kurs i medicinsk etik för lärare inom
läkar- och sjuksköterskeutbildningarna. Kursen presenteras i Läkartidningen
15/1986. Under kursen behandlades bl. a. grundläggande etiska begrepp,
speciell etik, såsom frågor kring livets början och slut, forskningsetik samt
frågor kring undervisningen i medicinsk etik.

Allmänna frågor om utbildning och medicinsk etik är väl lämpade för
diskussion i det medicinsk-etiska rådet. Mot bakgrund av den snabba
medicinska utvecklingen är det dessutom viktigt att de etiska frågorna får
ökad uppmärksamhet även inom utbildning och fortbildning av hälso- och
sjukvårdens personal.

Med hänvisning till den lämnade redovisningen anser utskottet emellertid
inte att motion 1985/86:So457 (fp) (yrkande 1) bör föranleda någon åtgärd
från riksdagens sida.

SoU 1985/86:18

23

I samma motion (fp) begärs också att sekretessfrågorna kring de forskningsetiska
kommittéernas verksamhet klarläggs (yrkande 2). Motionärerna
betonar vikten av offentlighet kring verksamheten. Offentlighet är en
nödvändig förutsättning för en demokratisk kontroll som prövar forskningen
utifrån de grundläggande värderingarna i samhället, heter det i motionen.

De regionala forsknings-etiska kommittéerna har till uppgift att ur etisk
synpunkt granska forskningsprojekt och läkemedelsprövning som innefattar
försök på människa. Den första etiska kommittén bildades år 1965 vid
Karolinska sjukhuset. Numera finns sex regionala kommittéer, en vid varje
medicinsk fakultet. Kommittéerna utses av resp. högskolestyrelse/konsistorium
och består av 8 å 12 forskare samt två lekmän, utsedda av sjukvårdshuvudmannen.
Det geografiska betjäningsområdet omfattar en sjukvårdsregion.
Dessutom finns vid vissa större sjukhus lokala etiska kommittéer som är
underordnade de regionala kommittéerna och som har att hänskjuta
viktigare avgöranden till dessa.

Till grund för kommittéernas arbete ligger Helsingforsdeklarationen från
år 1964 (reviderad år 1975 i Tokyo) som är antagen av World Medical
Association.

De forskningsetiska kommittéerna är myndigheter i tryckfrihetsförordningens
(1949:105, omtryckt 1982:941) och sekretesslagens (1980:100)
mening. Det betyder att varje svensk medborgare har rätt att ta del av
kommitténs allmänna handlingar i den mån uppgifterna inte omfattas av
sekretess enligt sekretesslagen. Många av de uppgifter som en etisk
kommitté behöver för sin bedömning omfattas dock av sekretess enligt
8 kap. 9 § sekretesslagen, vilken lyder:

Sekretess gäller hos myndighet för uppgift som avser provning, bestämning
av egenskaper eller myckenhet, värdering, vetenskaplig, teknisk, ekonomisk
eller statistisk undersökning eller annat sådant uppdrag som myndigheten
utför för enskilds räkning, om det måste antas att uppdraget har lämnats
under förutsättning att uppgiften inte röjs. Regeringen kan för särskilt fall
förordna om undantag från sekretessen, om den finner det vara av vikt att
uppgiften lämnas.

Sekretess gäller också enligt 7 kap. 1 § sekretesslagen för uppgift om enskilds
hälsotillstånd eller andra personliga förhållanden, om det inte står klart att
uppgiften kan röjas utan att den enskilda eller någon honom närstående lider
men.

Regeringsrätten har i en dom år 1979 bedömt att den lokala etiska
kommittén vid Södersjukhuset i Stockholm är en myndighet i tryckfrihetsförordningens
mening (R 1979 2:11).

Sekretessfrågorna kring de forskningsetiska kommittéerna är som framgått
i och för sig klarlagda. För att möjliggöra en demokratisk kontroll av
verksamheten ingår, som ovan nämnts, två lekmän, vanligen sjukvårdspolitiker,
i kommittéerna. Motionens syfte är dock att uppnå en större öppenhet
kring kommittéernas ställningstaganden. I regeringens ovan redovisade
beslut att inrätta ett medicinsk-etiskt råd angavs som en av rådets uppgifter
att det skulle fungera som ett organ för informations- och åsiktsutbyte och att
det borde ha rollen av förmedlande instans mellan vetenskapen, folkopinionen
och den politiska processen. Utskottet har erfarit att det medicinsk -

SoU 1985/86:18

24

etiska rådet under våren kommer att sammankalla företrädare för bl. a. de
forskningsetiska kommittéerna för diskussion. I den mån diskussionerna
aktualiserar nya etiska frågeställningar förutsätter utskottet att rådet, i
enlighet med sitt uppdrag, sprider kunskap härom till politiker, andra
beslutsfattare och till folkopinionen. Även frågor om hur kommittéernas
beslut kan nå allmänhetens kännedom är enligt utskottets mening värda att
diskuteras i rådet. Motion So457 (fp) påkallar därmed ingen åtgärd av
riksdagen såvitt nu är i fråga (yrkande 2).

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande tillsättande av en låginkomstutredning
att riksdagen avslår motion 1985/86:So216,

2. beträffande inriktningen av arbetet för att begränsa antalet
socialbidragstagare

att riksdagen avslår motion 1985/86:So217,

3. beträffande åtgärder för att underlätta de ensamståendes situation
att riksdagen avslår motion 1985/86:So229,

4. beträffande en riksnorm för socialbidragen
att riksdagen avslår motion 1985/86:So247,

5. beträffande inriktningen av välfärdspolitiken

att riksdagen avslår motion 1985/86:So206 yrkande 1,

6. beträffande forskning om barns livsvillkor
att riksdagen avslår motion 1985/86:So243,

7. beträffande ett handlingsprogram för barn i storstadsmiljö
att riksdagen avslår motion 1985/86:So251,

8. beträffande forskning kring kvinnor med alkoholproblem
att riksdagen avslår motion 1985/86:So210,

9. beträffande forskning om alkoholens ekonomiska effekter
att riksdagen avslår motion 1985/86:So233,

10. beträffande forskning kring problemfamiljer
att riksdagen avslår motion 1985/86:So254 yrkande 3,

11. beträffande en kartläggning av alkoholens skadeverkningar
att riksdagen avslår motion 1985/86:So255 yrkande 2,

12. beträffande forskning om ofarliga dentalmaterial

att riksdagen avslår motion 1985/86:So411 yrkande 3 och motion
1985/86:So428 yrkande 2,

13. beträffande forskning om kvicksilverförgiftning
att riksdagen avslår motion 1985/86:So428 yrkande 1,

14. beträffande åtgärder mot allergi

att riksdagen avslår motion 1985/86:So244,

15. beträffande forskning kring barnlöshetens orsaker

att riksdagen avslår motion 1985/86:So418 och motion 1985/86:So422
yrkande 2,

16. beträffande psykosocialt stöd vid barnlöshetsutredningar
att riksdagen avslår motion 1985/86: So422 yrkande 1,

SoU 1985/86:18

25

17. beträffande kvinnoforskning

att riksdagen avslår motion 1985/86:So435 yrkande 2,

18. beträffande utbildning i medicinsk etik

att riksdagen avslår motion 1985/86: So457 yrkande 1,

19. beträffande sekretessen kring de forskningsetiska kommittéernas
verksamhet

att riksdagen avslår motion 1985/86:So457 yrkande 2,

20. beträffande medelsanvisningen

att riksdagen till Forsknings- och utvecklingsarbete samt försöksverksamhet
för budgetåret 1986/87 anvisar ett reservationsanslag av
35 661 000 kr.

3. A 4. Extrautgifter

Utskottet tillstyrker regeringens förslag under punkt A 4 (s. 21) samt
hemställer

att riksdagen för budgetåret 1986/87 till Extra utgifter anvisar ett
reservationsanslag av 1 725 000 kr.

Stockholm den 17 april 1986

På socialutskottets vägnar

Daniel Tarschys

Närvarande: Daniel Tarschys (fp), Evert Svensson (s), Göte Jonsson (m),
Kjell Nilsson (s), Rune Gustavsson (c), Anita Persson (s), Gunnar Ström (s),
Aina Westin (s), Yvonne Sandberg-Fries (s), Ulla Tillander (c), Inga Lantz
(vpk), Ingvar Eriksson (m), Erik Janson (s), Ingrid Ronne-Björkqvist (fp)
och Karl-Gösta Svenson (m).

Reservationer

Vid 2. A 3 Forsknings- och utvecklingsarbete samt
försöksverksamhet

1. Inriktningen av arbetet för att begränsa antalet socialbidragstagare
(mom. 2 i hemställan)

av Rune Gustavsson (c) och Ulla Tillander (c) som anser:

dels att det avsnitt i utskottets yttrande på s. 7 som börjar med ”1 SCB:s” och
slutar med ”av riksdagen” bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets uppfattning bör analysen av det ökade antalet socialbidragstagare
ha den breda inriktning som begärts i motion So217 (c).
Analysen bör således även omfatta en analys av arbetsmarknads- och
regionalpolitiken, familjepolitiken och skattesystemet. Det är vidare viktigt
att analysera sådana regionala variationer som inte kan förklaras av
arbetsmarknadsskäl. Utskottet tillstyrker alltså motionen.

SoU 1985/86:18

26

dels att utskottet under mom. 2 bort hemställa

2. beträffande inriktningen av arbetet för att begränsa antalet
socialbidragstagare

att riksdagen med bifall till motion 1985/86:So217 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,

2. En riksnorm för socialbidragen (mom. 4 i hemställan)

av Inga Lantz (vpk) som anser:

dels att det avsnitt i utskottets yttrande på s. 8 som börjar med ”En motion
om” och slutar med ”So247 (vpk)” bort ha följande lydelse:

Socialbidragens utveckling visar på brister som är generella i samhället. De
skillnader som nu finns i olika kommuner i fråga om socialbidragens storlek
måste bort, och en riksnorm för socialbidragen borde införas för att få mer
rättvisa socialbidrag. På längre sikt måste samhället skaffa sig en beredskap
för de olika perspektiv som samhällsutvecklingen kan föra med sig. Frågan
om en allmän ekonomisk grundtrygghet är därvid en viktig grundsten.

Stora delar av behovet av socialbidrag bottnar i arbetslöshet eller
otillräckliga inkomster. Det allmänna kan inte frånhända sig ansvaret för de
drabbade gruppernas livsuppehälle, och medel för detta måste anvisas i
någon form under alla förhållanden. I rådande läge är det rimligt att staten
tar på sig ett större ansvar för människors trygghet. Så kan ske genom
införande av SOFT eller i form av ett riktat statligt stöd till kommunerna för
deras socialbidragskostnader. Det är de fattigaste kommunerna som har de
största utgifterna för socialbidragen.

I avvaktan på en utredning om formerna för ett totalövergripande
ekonomiskt och socialt grundtrygghetssystem bör skyndsamt utarbetas en
riksnorm för mer rättvisa socialbidrag. Detta bör ges regeringen till känna.
Motion So247 (vpk) tillstyrks alltså.

dels att utskottet under mom. 4 bort hemställa

4. beträffande en riksnorm för socialbidragen
att riksdagen med bifall till motion 1985/86:So247 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,

3. Inriktningen av välfärdspolitiken (mom. 5 i hemställan)

av Göte Jonsson, Ann-Cathrine Haglund och Ingvar Eriksson (alla m) som
anser:

dels att det avsnitt i utskottets yttrande på s. 9 som börjar med ”Enligt
motionen” och slutar med ”(yrkande 1)” bort ha följande lydelse:

Utskottet delar motionärernas uppfattning om välfärdspolitikens inriktning.
Att garantera social och ekonomisk grundtrygghet för alla är en av
välfärdssamhällets viktigaste funktioner. Det förutsätter offentliga insatser,
en fungerande statlig och kommunal service och - inte minst - sunda
offentliga finanser. Men i denna funktion ligger också att se till att människor
normalt inte skall behöva vända sig till det allmänna för att få sina anspråk

SoU 1985/86:18

27

tillgodosedda. De offentliga insatserna skall förstärka den trygghet människor
själva och tillsammans kan skapa, men inte försvåra och ersätta den.
Inom ramen för välfärdspolitiken måste samhället formas med många sociala
skyddsnät som kompletterar de grundläggande offentliga insatserna:
o Ett rimligt skattetryck som gör det möjligt att leva på sin lön ger den
trygghet det innebär för familjen att vara ekonomiskt självständig,
o Enskilt sparande och enskilt ägda bostäder ger familjer en buffert att möta
påfrestningar och oförutsedda utgifter,
o Privata pensionsförsäkringar och andra enskilda försäkringar ger den som
så vill en chans att förstärka sin trygghet i morgon genom att avstå från
konsumtion i dag.

o Sammanhållningen inom familj och släkt har en oersättlig uppgift att
skapa mänskliga band, kärlek och trygghet,
o En hög kvalitet i utbildningen ger nästa generation bättre möjligheter till
meningsfulla arbeten samt att förutse och klara problem,
o Människors vana att ta ansvar, liksom en själslig styrka utvecklad genom
moral, normer och religion ger en säkerhet i livets olika skeden,
o Frivilligt socialt arbete och ideella initiativ kompletterar och tillför nya
erfarenheter till det offentliga skyddsnätet. Det bidrar till att hålla det
personliga ansvarets och den medmänskliga solidaritetens ideologi levande.
Ytterst är den varje välfärdssamhälles grund,
o Stabila företag, föreningsliv, bygdegemenskapen och kamratkretsen är
andra skyddsnät med viktiga sociala uppgifter, som bidrar till att skapa
trygghet i tillvaron.

Betydelsen av dessa olika sociala skyddsnät varierar mellan olika individer.
Det som är det viktigaste för den enes trygghetsbegrepp, kan vara
oviktigt för den andres. Därför är en socialpolitisk mångfald, med en politik
som är inriktad på att alla skyddsnät är viktiga och skall hållas levande,
trygghetens bästa garanti.

Tron på totallösningar har kännetecknat välfärdspolitiken under hela det
senaste halvseklet. Politiken har styrts av den ständiga jakten på den stora
reformen - den totala och allomfattande förändringen som sagts kunna lösa
de flesta problem, samtidigt som ett nytt område ställs under politikernas
kontroll.

Den ideologiska ambitionen har varit att finna de enhetliga och storskaliga
lösningarna, som medger få undantag. Barnomsorgen skall vara densamma
för alla. Alla skolor skall vara likadana. Enskilda initiativ - som stör
likformigheten - har bekämpats inom framför allt utbildning, sjukvård,
äldreomsorg och barnomsorg.

Ett annat kännetecken är materialismen. Välfärdspolitiken har varit
alltför materialistisk till sin inställning. Därmed förträngs de värden som inte
låter sig mätas i pengar, men som likväl är omistliga i välfärdssamhället.

Av den materialistiska inställningen till familjepolitiken och välfärden
följer den nedmontering av grundläggande normer och etiska värden som
alltför mycket präglat politiken: den kravlösa skolan, den bristande respekten
för betydelsen av en levande förankring i historien - genom goda
historiekunskaper hos de unga, men också genom värnandet av historiska
miljöer och kulturvärden och det personliga ansvaret, som alltför ofta ersatts
av kollektiv plikt.

SoU 1985/86:18

28

Dagens välfärdspolitik har alltför mycket satt likhetstecken mellan välfärd
och offentliga utgifter. De enda sociala insatserna värda namnet får inte bara
vara de som finansieras med skattemedel och som beslutats av riksdag och
kommunfullmäktige.

Den politiken har i dag råkat i kris. Det illustreras i det enkla men
fundamentala faktum att den offentliga sektorn är långt större än vad vi kan
betala med vårt lands produktion.

Trots detta finns det stora och växande brister i det offentliga trygghetsnätet.

Från skolan, socialvården, sjukvården, äldreomsorgen och kriminalvården
kommer rapporter om hur det offentliga får allt svårare att klara sina
uppgifter.

I tron att staten och kommunernas insatser är all välfärds ursprung och
garant har andra trygghetsnät rustats ned. Följden är att välfärden i dag hotas
av en dubbel nedrustning. Det offentliga trygghetssystemet får allt svårare att
klara sina åtaganden utan att pruta på kvaliteten. Samtidigt har familjernas
ekonomiska oberoende, enskilda initiativ inom vård, utbildning och omsorg,
och alla de andra trygghetsnät som skulle kunna minska trycket på det
offentliga försvagats.

Krisen visar sig emellertid också i att en stor del av välfärdens brister inte
kan lösas med de konventionella instrumenten. Problem med ensamhet,
maktlöshet, alienation och rotlöshet kan varken lagstiftas, beskattas eller
subventioneras bort. Inför problem som inte kan härledas till för få tjänster
och små resurser står den traditionella politiken maktlös.

En välfärdsstat som urholkar den moral, etik och medmänskliga gemenskap
som den vilar på kommer att övergå till en mekanisk överföring av
pengar, övervakade av allt strängare kontroller och regleringar. I sin
förlängning kommer en sådan politik att skapa mer ofärd än välfärd. Det
finns uppenbara tendenser i den riktningen.

Utskottet anser att välfärdspolitiken skall utgå ifrån tilltron på att enskilda
medborgare har både förmåga och vilja att ta ansvar. Myndigheter och
sociala institutioner kan inte befria människorna från ansvar för det som
händer våra grannar, anhöriga eller medmänniskor.

Den förutsätter ett moraliskt handlande från myndigheter gentemot
medborgare. Myndigheterna måste respektera människans integritet och
privatliv. Politiker måste respektera mäniskors egendom och rättigheter -även om det försvårar deras egna planer.

Vårt lands välfärd har skapats av enskilda familjers - i den vidare mening
som omfattar flera generationer - arbete och uppoffringar. Familjer som
fungerar dåligt kan aldrig ersättas av det offentliga trygghetsnätet. Man kan
med visst fog hävda att familjerna är den viktigaste välfärdsfaktorn, till och
med när det handlar om fördelningspolitik. Det gäller såväl den rent
materiella omfördelningen mellan individer och generationer som överföringen
av humankapital mellan generationerna.

Den nya fattigdomen låser fast allt fler familjer i bidragsberoendet. Bakom
kravet på att människor i vanliga inkomstlägen skall kunna leva på sin lön när
skatten är betald, finns en rad samhällsekonomiska argument. Rundgång är
ineffektivt. Höga marginalskatter hämmar produktivt och ärligt arbete och

SoU 1985/86:18

29

försvagar den ekonomiska tillväxten. Lägre skatt på lönen är ur alla
synvinklar samhällsekonomiskt bättre än högre skatt och högre bidrag.

På samma sätt kan kraven på valfrihet i barnomsorg, utbildning, äldreomsorg,
tandvård och sjukvård motiveras med att det är reformer som skapar
bättre service till lägre kostnader.

Varje insats som kan stärka familjerna - ekonomiskt eller på annat sätt -ökar välfärden. Och varje insats som försvagar dem genom att minska deras
ekonomiska självständighet, försvåra deras möjligheter att spara och äga,
eller som sätter sig över deras åsikter om barnens fostran och utbildning,
försvagar vår välfärd.

I de växande socialhjälpsköerna trängs nu allt fler vanliga familjer, vars
enda problem är att pengarna inte räcker - när skatten är betald. Det blir
relativt sett mindre tid och pengar över till dem som har verkliga sociala
problem.

På akutmottagningen trängs de svåra fallen med människor som hellre
skulle få ett recept, en omplåstring eller helt enkelt ett råd av en praktiker
som kom hem till dem. Statens sociala nät har vuxit, men det har vuxit på
andra näts bekostnad. Statens förpliktelser har blivit så många och stora att
de viktigaste uppgifterna försvinner i mängden.

Det är därför viktigare än någonsin att bevara och förstärka mångfalden av
sociala nät. Det krävs sociala reformer även utanför den traditionella
socialpolitiken.

Dit hör skattereformer som ger fler möjlighet att leva på sin lön, spara och
bygga upp en egen buffert för påfrestningar.

Reformer som ger fler möjlighet att äga sitt hem. Reformer som främjar en
kunskapsskola, normer och fostran och kvalitet i utbildningen. Dit hör också
reformer som främjar enskilda initiativ inom vård, utbildning och omsorg.

Sammanfattningsvis bör välfärden vara mycket mer än ekonomiskt
välstånd och offentliga utgifter. Vad utskottet här uttalat om inriktningen av
välfärdspolitiken bör riksdagen, med bifall till motion So206 yrkande 1, som
sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottet under mom. 5 bort hemställa

5. beträffande inriktningen av välfärdspolitiken
att riksdagen med bifall till motion 1985/86:So206 yrkande 1 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

4. Ett handlingsprogram för barn i storstadsmiljö (mom. 7 i hemställan)

av Rune Gustavsson (c) och Ulla Tillander (c) som anser:

dels att det avsnitt i utskottets yttrande på s. 11 som börjar med ”Utskottet
delar” och slutar med "avstyrks därför” bort ha följande lydelse:

Även utskottet anser att det är viktigt att beakta de speciella problem som
storstadsmiljön kan medföra för barn och ungdomar. Såsom framhålls i
motion So251 (c) krävs åtgärder såväl på övergripande plan som på
detaljområden för att förbättra barns och ungdomars situation i samhället.
Barnmiljörådet, som är ett organ med parlamentariskt inslag, har till uppgift
att handlägga frågor rörande bl. a. barns miljö i vid bemärkelse. Utskottet

SoU 1985/86:18

30

delar motionärernas uppfattning att regeringen bör låta barnmiljörådet
utarbeta ett samlat och övergripande handlingsprogram för att förbättra
barns och ungdomars villkor. Motionen tillstyrks alltså.

dels att utskottet under mom. 7 bort hemställa

7. beträffande ett handlingsprogram för barn i storstadsmiljö
att riksdagen med bifall till motion 1985/86:So251 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,

5. Forskning om ofarliga dentalmaterial (mom. 12 i hemställan)

av Inga Lantz (vpk) som anser:

dels att det avsnitt i utskottets yttrande på s. 17 som börjar med ”Socialstyrelsens
rapport” och slutar med "alltså avstyrks” bort ha följande lydelse:
Utskottet delar motionärernas uppfattning att forskningen för att få fram
nya ofarliga dentalmaterial måste intensifieras. De forskningsarbeten med
denna inriktning som bedrivs på olika håll måste stödjas av samhället. Vad
utskottet här uttalat bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottet under mom. 12 bort hemställa

12. beträffande forskning om ofarliga dentalmaterial
att riksdagen med bifall till motion 1985/86:So411 yrkande 3 och med
anledning av motion 1985/86:So428 yrkande 2 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,

SoU 1985/86:18

31

Innehållsförteckning SoU 1985/86:18

Sammanfattning 1

A 1. Socialdepartementet 1

A 2. Utredningar m. m 1

A 3. Forsknings- och utvecklingsarbete samt försöksverksamhet.... 1

Motioner 2

Utskottet 4

Socialbidragens utveckling m.m 4

Barns villkor 9

Alkoholforskning 12

Forskning om tandersättningsmaterial m. m 16

Allergi 18

Barnlöshet 19

Kvinnoforskning 21

Medicinsk etik 22

Hemställan 25

A 4. Extra utgifter 26

Reservationer 26

1. Inriktningen av arbetet för att begränsa antalet socialbidragsta gare

(mom. 2 i hemställan) av c 26

2. En riksnorm för socialbidragen (mom. 4 i hemställan) av vpk ... 27

3. Inriktningen av välfärdspolitiken (mom. 5 i hemställan) av m ... 27

4. Ett handlingsprogram för barn i storstadsmiljö (mom. 7 i

hemställan) av c 30

5. Forskning om ofarliga dentalmaterial (mom. 12 i hemställan) av

vpk 31

gotab Stockholm 1986 10781

32