Socialutskottets betänkande
1985/86:17

om anslag till socialt behandlingsarbete , alkoholoch
narkotikapolitik (prop. 1985/86:100, bil. 7 delvis)

Sammanfattning

I betänkandet behandlas regeringens i proposition 1985/86:100, bil. 7
(socialdepartementet) framlagda förslag om anslag för budgetåret 1986/87
under avsnitt H. Socialt behandlingsarbete, alkohol- och narkotikapolitik
samt avsnitt I. Internationell samverkan. I anslutning till avsnittet H. Socialt
behandlingsarbete, alkohol- och narkotikapolitik behandlas ett antal motionsyrkanden.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag till medelsanvisningar och avstyrker
samtliga motioner.

Mot utskottets beslut i fråga om stöd till Familjehemmens riksförbund
reserverar sig utskottets m-, c- och fp-ledamöter. M-och c-ledamöterna
reserverar sig också beträffande bidrag till arbetsmarknadens organisationer.
M-ledamöterna reserverar sig vidare beträffande bidrag till missbrukarvård,
medelsanvisning för bidrag till organisationer m. m., samordning för
bekämpande av narkotikamissbruket, de utslagnas bostadssituation och
åtgärder mot alkohol- och narkotikamissbruket. C-ledamöterna reserverar
sig beträffande utveckling av vårdinsatser för narkomaner. Slutligen reserverar
sig utskottets vpk-ledamot beträffande medelsanvisning till utvecklingsoch
försöksverksamhet, åtgärder mot prostitution och en utredning av
narkotikadefinitionen.

FEMTE HUVUDTITELN

Proposition 1985/86:100 bil. 7

Regeringen har under punkterna H 1-H 4 (s. 155-163) föreslagit att riksdagen
för budgetåret 1986/87 anvisar

(H 1) till Upplysning och information på drogområdet m. m., ett reservationsanslag
av 4 769 000 kr.,

(H 2) till Bidrag till missbrukarvård m. m., ett förslagsanslag av
810 000 000 kr.,

(H 3) till Bidrag till organisationer, ett reservationsanslag av 45 932 000
kr.,

(H 4) till Utvecklings- och försöksverksamhet, ett reservationsanslag av
28 466 000 kr.

Regeringen har under punkterna I 1 och I 2 (s. 165-166) föreslagit att
riksdagen för budgetåret 1986/87 anvisar

1 Riksdagen 1985186.12 sami. Nr 17

SoU

1985/86:17

(I 1) till Bidrag till världshälsoorganisationen samt internationellt socialpolitiskt
samarbete m. m., ett förslagsanslag av 29 245 000 kr.,

(I 2) till Vissa internationella kongresser i Sverige, ett reservationsanslag
av 1 000 000 kr.

Motioner

I motion 1985/86:So201 av Sten Svensson (m) och Björn Körlof (m) hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen
anförts om lokal och regional samordning av resurser för bekämpande av
narkotikamissbruket i enlighet med vad som anförts i motionen.
Motivering till motionen finns i motion 1985/86:Ju602.

I motion 1985/86:So205 av Birgit Friggebo (fp) hemställs att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna behovet av en ny samlad plan för att göra
”rent hus med knarket”.

Motivering till motionen finns i motion 1985/86:Ju604.

I motion 1985/86:So207 av Inga Lantz m.fl. (vpk) hemställs att riksdagen
beslutar att hos regeringen begära en utredning av narkotikadefinitionen i
enlighet med vad som anförts i motionen.

I motion 1985/86:So208 av Ulf Adelsohn m. fl. (m) hemställs att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om
åtgärder mot alkohol- och narkotikamissbruk.

Motivering till motionen finns i motion 1985/86:Ju607.

I motion 1985/86:So219 av Marianne Karlsson (c) hemställs att riksdagen
beslutar att ett register över alla narkomaner skall upprättas i varje län.
Motivering till motionen finns i motion 1985/86:T256.

I motion 1985/86:So220 av Inga Lantz m. fl. (vpk) hemställs

1. att riksdagen hos regeringen begär att socialstyrelsen får i uppdrag att se
över familjehemsverksamheten för att undanröja de av JO dokumenterade
bristerna,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att socialtjänsten
måste ges en resursram, stor nog att garantera dess innehåll.

I motion 1985/86:So224 av Göran Magnusson (s) hemställs att riksdagen
beslutar att kokain (cocainum INN) och fencyklidin (phencyclidinum INN)
överförs till narkotikaförteckning 1.

I motion 1985/86:So225 av Göran Magnusson m.fl. (s) hemställs att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
alkoholpolitik, folkhälsa och informationskampanj.

I motion 1985/86:So231 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) hemställs

1. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad i
motionen anförts om kvinnors alkoholmissbruk,

2. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad i
motionen anförts om utveckling av vårdmetoder.

Motivering till motionen finns i motion 1985/86:Sk815.

SoU 1985/86:17

I motion 1985/86:So236 av Elver Jonsson (fp) och Erling Bager (fp) hemställs
att riksdagen hos regeringen begär förslag till åtgärder för att förverkliga i
motionen nämnda alkoholfria sektorer.

I motion 1985/86:So237 av Lars Werner m. fl. (vpk) hemställs att riksdagen
med ändring i proposition 1985/86:100, bil. 7 (socialdepartementet), H 4.
Utvecklings- och försöksverksamhet beslutar anvisa 20 000 000 kr. utöver
regeringens förslag att användas för ekonomiskt stöd till kvinnohus enligt vad
i motionen anförts.

I motion 1985/86:So239 av Lena Öhrsvik m. fl. (s) hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om socialtjänstens grundsatser och utveckling,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om det oförenliga i en ökad tvångslagstiftning och en demokratisk
utveckling av socialtjänstlagstiftningen.

I motion 1985/86:So241 av Nils Carlshamre m. fl. (m) hemställs, såvitt här är i
fråga (yrkande 4), att riksdagen hos regeringen begär åtgärder för att
förbättra de utslagnas bostadssituation i enlighet med vad som anförts i
motionen.

I motion 1985/86:So246 av Lars Werner m. fl. (vpk) hemställs att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
ytterligare satsning på social jourverksamhet för att stödja prostituerade
kvinnor.

Motivering till motionen finns i motion 1985/86:Ju621.

Imotion 1985/86:So248avNilsCarlshamrem. fl. (m)hemställs,såvitthäräri
fråga (yrkande 2), att riksdagen vid behandlingen av proposition 1985/
86:100, bil. 7, beslutar att för budgetåret 1986/87 under anslaget H 2. Bidrag
till missbrukarvård anvisa 425 000 000 kr.

I motion 1985/86:So249 av Nils Carlshamre m.fl. (m) hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om annan anslagsdisposition,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att vad som under
anslaget H 3. Bidrag till organisationer, avses tillkomma organisationer som
bedriver rehabiliteringsarbete (p. 4 s. 159) jämfört med föredragandes
beräknade ändring bör höjas med 13,5 milj. kr.,

3. att riksdagen under förutsättning av bifall till yrkande 2 beslutar att för
budgetåret 1986/87 anvisa 55 932 000 kr.

I motion 1985/86:So250 av Kenth Skårvik (fp) och Ingemar Eliasson (fp)
hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
föreningen Familjehemmens riksförbund bör kunna beviljas statligt stöd för
sin verksamhet från t. ex. anslaget Bidrag till organisationer.

I motion 1985/86:So253 av Alf Svensson (c) hemställs, såvitt här är i fråga
(yrkandena 2 och 6),

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som ovan
anförts om införande av nykerhets-och narkotikanämnder i alla kommuner,

SoU 1985/86:17

2 Riksdagen 1985186.12 sami. Nr 17

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som ovan
anförts avseende vårdinsatser för narkotikamissbrukare.

I motion 1985/86:So254 av Rune Gustavsson m. fl. (c) hemställs, såvitt här är
i fråga (yrkandena 2, 6 och 8),

2. att riksdagen beslutar som sin mening ge regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av fortsatta insatser inom området opinionsbildning
m. m.,

6. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna 8. att
riksdagen beslutar att hos regeringen begära förslag till utveckling av
narkomanvårdsinsatserna så som i motionen anförts.

I motion 1985/86:So475 av Elver Jonsson (fp) och Gudrun Norberg (fp)
hemställs att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna
vad som i motionen anförts om att nya rutiner utformas vid akutmottagningar
m.m. i avsikt att förbättra kunskapen om orsakerna till olycksfall.

Utskottet

Inledning

Riksdagen antog hösten 1984 en proposition om samordnad och intensifierad
narkotikapolitik (1984/85:19, SoU 8, rskr. 264), grundad på ett omfattande
utredningsmaterial bl. a. från den av regeringen 1982 tillkallade narkotikakommissionen.
I propositionen anförde statsrådet Ingvar Carlsson bl. a. att
målet för samhällets insatser på området är att skapa ett narkotikafritt
samhälle. Medlet för detta angavs vara en samordnad narkotikapolitik,
innebärande att samhället reagerar entydigt och handlar konsekvent, att
befintliga resurser utnyttjas effektivare, att ansvarsfördelningen mellan olika
myndigheter och organ blir klarare, men framför allt att samhällets insatser
stärks och blir så heltäckande att ingen hamnar utanför dem.

I propositionen anförde vidare statsrådet Sigurdsen bl. a. att drogproblemet
måste sättas in i ett större sammanhang så att förståelsen för orsakerna
bakom missbruket och missbrukarens situation ökas. Hon framhöll också
vikten av att droginformationen kommer in som ett reguljärt inslag inom
många verksamhetsområden. Folkrörelsernas och organisationernas engagemang
i drogfrågorna angavs som en förutsättning för att det skall bli
möjligt att komma till rätta med drogproblemen. Varje organisation och
varje förening måste enligt propositionen självständigt och utifrån sina
förutsättningar få välja arbetssätt och insatser.

I regeringens proposition, Utvecklingslinjer för hälso- och sjukvården m. m.
(prop. 1984/85:181, SoU 28, rskr. 400), redovisades bl. a. världshälsoorganisationens
(WHO) hälsostrategi för Europa, vilken antogs av medlemsstaterna
år 1984. Ett av målen för denna är att minska alkoholkonsumtionen med
25 % till år 2 000.

Riktlinjer för alkoholpolitiken fastslogs 1977 (prop. 1976/77:108, SkU
1976/77:40) efter ett mångårigt utredningsarbete. Under bred enighet
fastställdes då ett samlat alkoholpolitiskt program med tonvikt på socialpolitiska
insatser i vid mening och ökade resurser till förebyggande åtgärder och

SoU 1985/86:17

upplysningsverksamhet med målsättningen att begränsa den totala, alltför
höga alkoholkonsumtionen och att komma till rätta med alkoholmissbruket.
I riktlinjerna ingår en aktiv prispolitik, försäljning av alkohol i kontrollerade
former och en omfattande opinionsbildning.

Det centrala ansvaret för samhällets alkoholpolitik lades på socialstyrelsen
och en därtill knuten nämnd, a-nämnden.

Det centrala ansvaret ligger fortfarande på socialstyrelsen. Den till
socialstyrelsen knutna a-nämnden har emellertid avvecklats fr. o. m. den 1
juli 1985 (prop. 1984/85:19, SoU 1984/85:8). Dess roll som initiativtagare och
talesman för folkrörelserna i drogfrågor har i stället lagts på ett alkohol- och
narkotikapolitiskt råd med representanter bl. a. för folkrörelser och organisationer
som i sin verksamhet arbetar med drogfrågor. Rådet är knutet till
regeringen och skall skapa direktkontakter i olika drogpolitiska frågor
mellan folkrörelserna och regeringen. Avsikten är att rådet skall vara ett
forum för ömsesidig information om pågående och planerad verksamhet
samt för diskussion om behov av åtgärder. I rådet skall också kunna tas upp
olika förslag om t. ex. undersökningar av utvecklingen på drogområdet.
Samtidigt kvarstår Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning
(CAN) som ett organ för folkrörelserna med uppgift främst att förmedla
basfakta på drogområdet, följa drogutvecklingen och sprida information om
förändringarna.

Efter förslag av narkotikakommissionen har regeringen vidare tillsatt ett
samordningsorgan för narkotikafrågor inom regeringskansliet. Uppgiften är
att svara för den centrala samordningen av narkotikapolitiken. Samordningsorganet
skall verka för en effektivisering av samhällets insatser mot
narkotika och kontinuerligt föreslå regeringen åtgärder i detta syfte.

Samordningsorganet består av en representant för statsrådsberedningen
samt för en av vardera justitiedepartementet, socialdepartementet och
finansdepartementet. Socialdepartementets företrädare är ordförande och
sammankallande.

Enligt socialtjänstlagen (1980:620) har kommunen det yttersta ansvaret för
att de som vistas i kommunen får det stöd och den hjälp som de behöver (3 §).
Till socialnämndens uppgifter hör bl. a. att svara för omsorg och service,
upplysningar, råd, stöd och vård, ekonomisk hjälp och annat bistånd till
familjer och enskilda som behöver det (5 §). Nämnden skall även stödja den
enskilde missbrukaren och se till att han får den hjälp eller vård som behövs
för att komma ifrån missbruket (11 §).

En av socialtjänstlagens viktigaste utgångspunkter är att socialtjänstens
insatser i individuella ärenden skall präglas av frivillighet och självbestämmande.
Socialtjänstlagen kompletteras av lagen (1981:1243) om vård av
missbrukare i vissa fall (LVM) och lagen (1980:621) med särskilda bestämmelser
om vård av unga (LVU), vilka reglerar möjligheterna att bereda
någon vård oberoende av samtycke i vissa fall av trängande vårdbehov.

Socialberedningen (S 1980:07) har till uppgift bl. a. att följa och utvärdera
socialtjänstereformen. Beredningen erhöll i december 1982 nya direktiv
(Dir. 1982:106) som ersätter de tidigare utfärdade direktiven. I de nya
direktiven anförs bl. a. följande. Utgångspunkten för beredningens utvärdering
bör vara att den nya lagstiftningen skall ligga fast i sina grunddrag. Med

SoU 1985/86:17

hänsyn härtill och till angelägenheten av att beredningen kan arbeta snabbt
är det nödvändigt att under utvärderingen främst koncentrera arbetet till
vissa bestämda områden. Beredningen bör dock ha frihet att ta upp de frågor
som aktualiseras under den allmänna uppföljningen.

Socialberedningen överlämnade hösten 1983 ett delbetänkande Erfarenheter
av LVM och vissa andra socialtjänstfrågor (Ds S 1983:16).
Betänkandet innehåller ingen slutlig utvärdering av LVM. En sådan kommer
att redovisas först i det blivande slutbetänkandet, som beräknas bli klart
under hösten 1986. Inte heller behandlas centrala frågor såsom t. ex. om
LVM:s indikationer för tvångsvård, vårdtidens längd, möjligheterna till
förlängning av vårdtiden m. m. Även dessa anstår till slutbetänkandet.

Vidare har socialberedningen avgett betänkandet (SoU 1984:64) Psykiatrin,
tvånget och rättssäkerheten. Betänkandet har remissbehandlats och
frågan om en reviderad psykiatrisk tvångslagstiftning bereds för närvarande
inom socialdepartementet.

Beredningen överlämnar i april 1986 delbetänkandet Aktuella socialtjänstfrågor.
Betänkandet behandlar frågor om vistelsekommunens ansvar,
handikappade och socialtjänsten, besvärsmöjligheterna och socialtjänstlagen,
förbättrad socialbidragsstatistik och föreningslivet och socialtjänsten.
Beredningen kommer även att överlämna ett delbetänkande om LVU våren
1986.

En översyn av reglerna på alkoholområdet genomförs av alkoholhandelsutredningen
(S 1984:02). Utredningen har överlämnat betänkandet (SoU
1985:15) Handel med alkoholdrycker med förslag om enklare regler för
alkoholservering och försäljning av öl (klass II). Alkoholhandelsutredningen
fortsätter nu sitt arbete med att se över andra regler inom alkoholområdet.
Detta arbete beräknas vara slutfört under första halvåret 1986.

Upplysning och information på drogområdet

I budgetpropositionen föreslås 4 769 000 kr. under anslaget H 1. Upplysning
och information på drogområdet.

För den informationsverksamhet om alkohol och andra droger som
bedrivs av socialstyrelsens byrå för alkohol- och narkotikafrågor beräknas
1 128 000 kr. budgetåret 1986/87. Statsbidraget till Centralförbundet för
alkohol- och narkotikaupplysning (CAN) föreslås uppgå till 3 641 000 kr. för
nästa budgetår.

Förutom under förevarande anslag beräknas i propositionen medel för
bidrag till information under anslaget H 3. Bidrag till organisationer. Från
sistnämnda anslag avses att socialstyrelsen skall fördela medel främst till
riksorganisationer och kommuner för lokala projekt med drogförebyggande
verksamhet. Bidragen skall inriktas på att utveckla organisationernas
droginformation.

Riksdagen formulerade vid behandlingen av propositionen om alkoholpolitiken
(prop. 1976/77:108) målsättningen för droginformationen i huvudsak
enligt följande.

Målsättningen för informationen innebär att informationen skall sätta in

SoU 1985/86:17

missbruksproblemen i deras sociala sammanhang och vidga medvetenheten
om att människors sociala svårigheter måste mötas med öppenhet och vilja
till solidariska insatser. Den skall också medverka till en sådan förändring i
synen på dem som har skadats genom missbruket att deras delaktighet i den
samhälleliga gemenskapen tryggas. Informationen bör understryka riskerna
för skadeverkningar och betona vikten av helnykterhet under uppväxtåren, i
trafiken och i arbetslivet. Informationen bör till stor del avse ungdomen men
inte ensidigt inriktas på denna. Ansvaret för den övervägande delen av
informationen skall vila på folkrörelserna, som bör ges resurser härför.
Informationen bör även inriktas på att förändra och begränsa det traditionella
bruket av alkohol.

Som ovan redovisats antog riksdagen förra året en proposition om
samordnad och intensifierad narkotikapolitik. Enligt de riktlinjer som där
antogs för droginformationen skall de tidigare principerna fortfarande gälla.
Folkrörelsernas viktiga roll underströks. Man framhöll även vikten av att
droginformationen kommer in som ett reguljärt inslag inom många verksamhetsområden.

Det samlade ansvaret för droginformation lades på socialstyrelsen.
Socialstyrelsen skall bedriva drogupplysning och fördela statliga bidrag för
information om droger.

Socialstyrelsen har i uppdrag att utarbeta en långsiktig strategi för den
statliga droginformationen. Strategin, som beräknas kunna fastställas under
våren 1986, kommer under planeringsperioden att föras ut till andra
myndigheter m.fl. som bedriver droginformation. Socialstyrelsen arbetar
också med att ta fram en katalog över det informationsmaterial som har
producerats av statliga myndigheter, de större kommunerna, de större
organisationerna m. fl. Katalogen publiceras under år 1986.

Socialstyrelsen avser också att fullfölja informationen om droger till
tonåringar och deras föräldrar och för att stimulera till insatser på det lokala
planet. Styrelsen samarbetar därvid med föreningen Hem- och skola och
Föräldraföreningen mot narkotika som legat bakom Haschboken. Skolmaterial
i anslutning till en film om hasch riktad till ungdomar beräknas kunna
spridas under verksamhetsåret 1986/87. Informationen om alkohol kommer
att breddas och även riktas direkt till ungdomar under våren 1987.

Riksdagen har tidigare behandlat frågan om informationskampanjer mot
droger. I samband med propositionen om en samordnad och intensifierad
narkotikapolitik (se ovan) behandlade utskottet flera sådana motioner (SoU
1984/85:8). Utskottet framhöll (s. 6) att utskottet delade den i propositionen
framförda åsikten att droginformationen framför allt borde komma in som
ett led i olika reguljära verksamheter, bl. a. i skolundervisningen. Utskottet
tilläde att detta inte innebar att utskottet ställde sig avvisande till tanken att
det med vissa mellanrum kan vara lämpligt med en större central kampanj
mot narkotika, såsom föreslagits i en motion. Mot bakgrund av att den
senaste kampanjen avslutats relativt nyligen och i viss mån ännu gav effekter
ansåg utskottet dock att riksdagen då inte borde ta något initiativ av det
slaget. Utskottet angav också att det nya alkohol- och narkotikapolitiska
rådet (se ovan s. 5) borde ta upp frågan till förnyad diskussion.

SoU 1985/86:17

3 Riksdagen 1985186.12 sami. Nr 17

I motion So236 av Elver Jonsson (fp) och Erling Bager (fp) hemställs om
åtgärder för att förverkliga i motionen nämnda alkoholfria sektorer.
Motionärerna anger följande fem ”alkoholfria öar”: Trafiken, arbetslivet,
ungdomsåren, blivande mödrar och alkoholisterna. Regeringen bör hävda
en sådan alkoholfrihet genom särskilt insatt information, kampanjer m. m.

De av motionärerna angivna sektorerna stämmer väl överens med den
målsättning för droginformationen som riksdagen har antagit. Som redovisats
ovan bör informationen bl. a. betona vikten av helnykterhet under
uppväxtåren, i trafiken och i arbetslivet. Beträffande alkoholfrihet för
blivande mödrar instämmer utskottet i att särskild uppmärksamhet måste
ägnas åt de faror som alkoholkonsumtion under graviditet kan medföra.
Utskottet har flera gånger uppmärksammat problemet med missbruk under
graviditet, senast i betänkande SoU 1984/85:14 (s. 15). Utskottet delar också
uppfattningen att alkoholskadade är i särskilt behov av tillgång till alkoholfria
miljöer. Det är angeläget med fortsatt förebyggande arbete inom dessa
områden. Med hänsyn till de uppgifter som åvilar det alkohol- och
narkotikapolitiska rådet (se ovan s. 5) anser utskottet dock inte att det finns
skäl för något initiativ från riksdagens sida. Med det nu anförda avstyrks
bifall till motion So236 (fp).

I motion So225 av Göran Magnusson m.fl. (s) hemställs att riksdagen ger
regeringen till känna vad i motionen anförs om alkoholpolitik, folkhälsa och
informationskamp. Motionärerna framhåller att det är angeläget att samhället
med kraft understöder nykterhetsrörelser och andra progressiva krafter i
deras kamp för ett bättre samhälle med minskade alkoholskador som följd av
en minskad alkoholkonsumtion. Man vill också snarast ha en massiv
informationskampanj, i vilken samhället och folkrörelserna arbetar tillsammans
för en minskad alkoholkonsumtion.

Utskottet delar motionärernas uppfattning om att nykterhetsrörelsen gör
en stor och värdefull insats i kampen mot drogmissbruket. Som anförs i
motionen är det angeläget att samhället med kraft understödjer folkrörelserna
i denna verksamhet. Detta sker på olika sätt, bl. a. genom bidrag från
anslaget H 3. Bidrag till organisationer (se vidare nedan). När det gäller
frågan om en särskild informationskampanj vill utskottet understryka värdet
av information och upplysning om alkoholens skadeverkningar. Frågan bör
emellertid behandlas av regeringens alkohol- och narkotikapolitiska råd, där
bl. a. olika folkrörelser är representerade. Rådet bör kunna ta de initiativ
som anses nödvändiga i detta hänseende.

Med anledning av det anförda avstyrker utskottet motion So225 (s).

I motion So254 av Rune Gustavsson m.fl. (c) hemställs om fortsatta insatser
för opinionsbildning mot alkohol och andra droger (yrkande 2). Motionärerna
påpekar att informationskampanjer till bl. a. ungdomar har gett resultat.
De framhåller vikten av att upplysnings- och informationsarbetet inte
avmattas eller avbryts. Ett framgångsrikt opinionsbildande arbete kräver
vidare samlade insatser från regeringen, olika myndigheter och folkrörelserna.
Endast så kan målen för alkohol- och narkotikapolitiken på sikt uppnås,
anför motionärerna.

SoU 1985/86:17

Riksdagen har tidigare fastslagit att droginformationen skall vara mångfasetterad
och att ansvaret för den övervägande delen av informationen skall
vila på folkrörelserna. I propositionen om en samordnad och intensifierad
narkotikapolitik betonades, som redan redovisats, att det är viktigt att
informationen kommer in som ett reguljärt inslag inom många områden.
Folkrörelserna har en central roll i droginformationen. Också i den
narkotikapolitiska propositionen betonades organisationernas och folkrörelsernas
stora betydelse för framgång i kampen mot drogmissbruk. Vad som
anförs i motionen ligger väl i linje med vad riksdagen och regeringen redan
uttalat om insatser mot drogmissbruk och om organisationernas och folkrörelsernas
betydelse för arbete mot drogmissbruk. Utskottet vill slå fast
nödvändigheten av en fortsatt opinionsbildande verksamhet. Med hänsyn till
det anförda anser dock utskottet att det saknas anledning till uttalande av
riksdagen i frågan. Motion So254 (c) yrkande 2 avstyrks därför.

Utskottet har inte något att erinra mot medelsberäkningen i propositionen
såvitt avser anslaget H 1. Upplysning och information på drogområdet.

Bidrag till vård av missbrukare

I budgetpropositionen föreslås 810 milj. kr. under anslaget H 2. Bidrag till
missbrukarvård m. m.

Mellan staten och de båda kommunförbunden, Landstingsförbundet och
Svenska kommunförbundet, träffades inför socialtjänstreformen en principöverenskommelse
om ändrat huvudmannaskap för vissa institutioner inom
socialtjänsten. Principöverenskommelsen innebar att berörda kommuner
och landstingskommuner den 1 januari 1983 övertog bl. a. huvudmannaskapet
för de statliga ungdomsvårdsskolorna och nykterhetsvårdsanstalterna.
Staten skulle utge bidrag till kommuner och landstingskommuner för driften
av de hem för vård eller boende som ingick i överenskommelsen.

Riksdagen godkände förra året en överenskommelse mellan staten och de
båda kommunförbunden om ett nytt system för statsbidrag till missbrukarvården
(prop. 1984/85:151, SoU 26, rskr. 355). Det nya systemet trädde i
kraft den 1 januari 1986.

Avsikten med det nya systemet är bl. a. att luckra upp gränserna mellan
institutionsvård och öppen vård.

Det nya bidraget till missbrukarvård utgår i form av kommunbidrag,
platsbidrag och omstruktureringsbidrag.

Kommunbidraget disponeras fritt av kommunerna för olika typer av
insatser och till olika verksamheter, bl. a. sådana som drivs av organisationer,
stiftelser eller annan huvudman med ideell inriktning. Kommunbidraget
fördelas i huvudsak efter det genomsnittliga antalet vårddagar som varje
kommun utnyttjat vid statsbidragsberättigade institutioner under åren 1983
och 1984. För att garantera tillgång till vissa institutioner som behövs för
vården av de mest utsatta grupperna utgår vidare ett platsbidrag till vissa
institutioner med ett bestämt belopp per plats. I huvudsak utgörs dessa
institutioner av de före detta statliga ungdomsvårdsskolorna och nykterhets -

vårdsanstalterna. Samma institutioner kan också komma i fråga för omstruktureringsbidrag,
vilket skall underlätta en nödvändig omstrukturering av
institutionsvården och ge berörda huvudmän en viss kompensation för de
kostnader som uppstår vid avveckling av hela eller delar av en institution.

I motion So248 av Nils Carlshamre m.fl. (m) hemställs att riksdagen under
anslaget H 2. Bidrag till missbrukarvård anvisar 425 milj. kr. (yrkande 2).
Motionärerna föreslår mot bakgrund av den allvarliga statsfinansiella
situationen att statsbidragen till bl. a. hem förvård eller boende avvecklas till
sin huvuddel under de kommande två budgetåren. Motionärerna hävdar
vidare som en princip att huvudmannen för en verksamhet också skall ha det
ekonomiska ansvaret.

Utskottet behandlade ett liknande yrkande förra året samtidigt med
propositionen om det nya bidragssystemet (SoU 1984/85:26 s. 7—8). Utskottet
anförde då att utgångspunkten måste vara att riksdagen borde anslå
medel av en storleksordning som svarade mot statens åtagande enligt den
överenskommelse om missbrukarvård m.m. som utskottet dessförinnan
tillstyrkt. Utskottet erinrade vidare om att ifrågavarande statsbidrag utgår
bl. a. som följd av att landstingskommuner och kommuner den 1 januari 1983
övertagit huvudmannaskapet för de tidigare statliga institutionerna inom
ungdoms- och nykterhetsvården. I principöverenskommelsen om det ändrade
huvudmannaskapet förutsattes att statsbidrag skulle utgå (se prop.
1979/80:172 s. 12). Utskottet ansåg inte att det i nuläget kunde krävas att de
kommunala huvudmännen skulle svara för alla kostnader för institutionsvården,
såsom hävdats av motionärerna. En sådan nedskärning skulle enligt
utskottet allvarligt drabba kvaliteten på vården för de mest behövande
missbrukarna.

Utskottet finner nu inte anledning till annat ställningstagande. Utskottet
tillstyrker sålunda den i propositionen föreslagna medelsanvisningen för
Bidrag till missbrukarvård och avstyrker motion So248 (m) såvitt avser
yrkande 2.

Bidrag till organisationer

I budgetpropositionen (s. 160) föreslås 45 932 000 kr. under anslaget H 3.
Bidrag till organisationer. Från anslaget utgår bidrag till sammanslutningar
som ägnar sig åt rehabilitering av missbrukare m.m., bidrag till opinionsbildning
inom drogområdet genom föreningslivet samt medel för organisationsstöd
till nykterhetsorganisationer m.fl.

Till drogförebyggande verksamhet genom organisationslivet beräknas för
nästa budgetår 11,1 milj. kr. varav 3,5 milj. kr. till arbetsmarknadens
organisationer för insatser inom området alkohol och arbetsliv.

I motion So249 av Nils Carlshamre m.fl. (m) hemställs att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om annan
anslagsdisposition (yrkande 1). Motionärerna anser att det i propositionen
beräknade bidraget på 3,5 milj. kr. till arbetsmarknadens organisationer för
insatser inom området ”Alkohol och arbetsliv” inte bör utgå. Dessa medel
bör enligt motionärerna i stället omfördelas till organisationer som bedriver

SoU 1985/86:17

rehabiliteringsarbete (i uppställningen på s. 159 i budgetpropositionen
flyttas 3,5 milj. kr. från p. 1 till p. 4). Motionärerna framhåller att insatser
för att på arbetsplatsen hjälpa arbetskamrater är viktiga uppgifter, vilka dock
inte skall vara beroende av statsbidrag. Arbetsmarknadens organisationer
kan enligt motionärerna genom sina egna tillgångar själva finansiera de
utgifter som uppstår i samband med denna hjälpverksamhet. Motionärerna
anser det vara bättre att de ekonomiska stödåtgärder som fördelas via
statsbudgeten kan gå till mera resurssvaga organisationer eller sammanslutningar,
som gör berömvärda insatser i kampen mot missbruket.

Utskottet har flera gånger behandlat frågan om särskilda medel till t. ex.
kamratstödjande verksamhet på arbetsplatserna, senast i betänkande SoU
1984/85:14. Utskottet hänvisade då (s. 6) till tidigare uttalanden, innebärande
att en förutseende och effektiv drogpolitik förutsätter att insatser mot
alkohol- och narkotikamissbruk görs också på arbetslivets område. Utskottet
hade vidare understrukit att det ofta är på arbetsplatsen som dold eller
begynnande alkoholism kommer till synes, varför arbetsplatsen och de
fackliga organisationerna tveklöst utgör en viktig del i det sociala nätverk
som måste finnas. Utskottet anslöt sig därför till det i budgetpropositionen
1984/85 framlagda förslaget om att särskilda medel för detta ändamål skulle
tillförsäkras arbetsmarknadens organisationer så att kontinuiteten i verksamheten
garanteras.

Utskottet finner nu inte anledning till annan bedömning varför motion So
249 (m) yrkande 1 avstyrks.

I motion So249 (m) hemställs också att den del av anslaget som avser
organisationer som bedriver rehabiliteringsarbete räknas upp med 13,5 milj.
kr. jämfört med förslaget i budgetpropositionen (yrkande 2). Beloppet avser
dels de medel motionärerna inte anser skola användas till bidrag till
arbetsmarknadens organisationer (3,5 milj. kr., se ovan), dels en höjning av
det totala anslaget med 10 milj. kr. Under förutsättning av bifall till yrkande 2
hemställs vidare att riksdagen under anslaget H 3. Bidrag till organisationer
för budgetåret 1986/87 anvisar 55 932 000 kr. (yrkande 3). Motionärerna
anför bl. a. att den ideellt bedrivna verksamheten utgör en viktig del i den
totala kampen mot missbruk. De alternativa vårdformer och det engagemang
som där kommer till uttryck bör stimuleras och uppvärderas. En ökad
och mera målmedveten sådan satsning skulle kunna ge ytterligare goda
resultat.

I budgetpropositionen beräknas 2,7 milj. kr. för bidrag till föreningar som
bedriver rehabiliteringsarbete. Det är socialstyrelsen som fördelar bidragen.
Vid fördelningen har socialstyrelsen prioriterat riksorganisationer, men
anslag har också beviljats lokala föreningar som bedriver särskilt angelägen
eller nydanande verksamhet.

Riksdagen godkände förra året en ny statsbidragskonstruktion för missbrukarvården
(se ovan). Det nya systemet ger kommunerna stor frihet när
det gäller vårdens utformning och innehåll. Vid riksdagsbehandlingen
anförde utskottet (SoU 1984/85:26 s. 7) bl. a. att den nya konstruktionen
medför att det blir lättare att via kommunerna få stöd till nya verksamheter,
vilket torde vara till fördel för den ideellt inriktade missbrukarvården, som

SoU 1985/86:17

ofta står för nytänkande och utveckling när det gäller behandling av
missbruksproblem. Att stödets fördelning på olika vårdalternativ styrs av
socialnämnden ansåg utskottet rimligt med hänsyn till nämndens övergripande
ansvar för att behovet av vård i kommunen blir tillgodosett.

Utskottet instämmer i åsikten att den ideellt bedrivna verksamheten utgör
en viktig del i kampen mot missbruk. Det är känt för utskottet att många
organisationer bedriver ett samhällsnyttigt socialt rehabiliteringsarbete med
goda resultat. Som redovisats ovan föreslås bidrag till dessa med 2,7 milj. kr.
Kommunerna kan vidare använda kommunbidragsdelen av det nya statsbidraget
till missbrukarvård till att köpa tjänster av enskilda organisationer.
Utskottet vill dessutom erinra om de särskilda medel för utvecklings- och
försöksverksamhet som fördelas från anslaget H 4. Även dessa kan utnyttjas
för utveckling av nya vård- och behandlingsmetoder för missbrukare. I övrigt
måste konstateras att det för närvarande inte finns ekonomiskt utrymme för
ytterligare ekonomiskt stöd till organisationer som bedriver rehabiliteringsarbete.

Utskottet tillstyrker därför propositionens förslag till medelsanvisning för
bidrag till organisationer m. m. och avstyrker motion So249 (m) yrkandena 2
och 3.

I motion So250 av Kenth Skårvik (fp) och Ingemar Eliasson (fp) hemställs att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att föreningen Familjehemmens
riksförbund bör kunna beviljas statligt stöd för sin verksamhet
från. t. ex. anslaget Bidrag till organisationer. Motionärerna anför bl. a. att
Familjehemmens riksförbund har ca 1 500 medlemsfamiljer uppdelade i
lokal- och länsavdelningar. Medlemmar är familjehem, stöd- och kontaktfamiljér,
socialförvaltningar, socialsekreterare och andra intresserade. Organisationen
har genomgått en omfattande utveckling de senaste åren, vilken
varit möjlig på grund av projektmedel från socialstyrelsen och allmänna
arvsfonden. Familjehemmens riksförbund vill bl. a. ge alla familjer som är
eller vill bli familjehem en adekvat utbildning. Även om huvudansvaret för
detta ligger på kommuner och landsting satsas det för litet. Motionärerna vill
ha statliga stimulansinsatser för att få till stånd en kvalitativ utveckling av
familjehemsvården.

Från anslaget Bidrag till organisationer utgår för innevarande år bidrag till
sammanslutningar av före detta alkoholmissbrukare och till sammanslutningar
för stöd och hjälp åt narkotikamissbrukare. Vidare får socialstyrelsen
disponera en del av anslaget som bidrag till kommuner, sammanslutningar
och organisationer som ägnar sig åt rehabilitering av alkohol- och narkotikamissbrukare
m. fl. För budgetåret 1986/87 beräknas i budgetpropositionen
medel för samma ändamål med undantag för bidrag som hittills utgått för
utvecklingsarbete inom rehabiliteringsområdet. Medel för detta ändamål har
i stället beräknats under anslaget Fl 4. Utvecklings- och försöksverksamhet.
Under H 3-anslaget beräknas vidare som ovan nämnts medel för opinionsbildning
på drogområdet genom föreningslivet samt medel för organisationsstöd
till nykterhetsorganisationer m. fl.

Utskottet har tidigare behandlat ett yrkande om bidrag till Familjehemmens
riksförbund ur anslaget Bidrag till organisationer (SoU 1983/84:20

SoU 1985/86:17

s. 33). Utskottet konstaterade då att organisationen inte är en sådan
organisation som kan få bidrag från ifrågavarande anslag enligt nuvarande
bestämmelser, men hänvisade till att frågan om vissa andra bidrag var aktuell
hos såväl socialstyrelsen som allmänna arvsfonden.

Utskottet har erfarit att Familjehemmens riksförbund numera har erhållit
bidrag från anslaget för utvecklings- och försöksverksamhet (Fl 4) med
200 000 kr. för utbildningsprojekt. Föreningen har dessutom erhållit 48 000
kr. från allmänna arvsfonden för kontorsinventarier. Föreningen har vidare
sökt bidrag från anslaget Bidrag till organisationer, men fått avslag då man
inte uppfyller bestämmelserna för detta bidrag.

Det finns många ideella verksamheter där det görs värdefulla och
nydanande insatser för det sociala arbetet. Det är viktigt att ta till vara sådant
enskilt initiativ och engagemang. Detta är dock i första hand en uppgift för
den kommunala socialtjänsten. Särskilt gäller detta i fråga om sådan
verksamhet som kommunen primärt bör svara för, vartill hör erforderlig
information och utbildning för de familjehem man anlitar. Utskottet, som
också vill erinra om att behovet av stöd till nykterhetsorganisationer m. fl. är
oförändrat stort, kan inte förorda en sådan utvidgning av det nu aktuella
anslaget. Däremot kan, som ovan framhållits, Familjehemmens riksförbund
komma i fråga för bidrag för särskilda utvecklingsprojekt. Som anges i
budgetpropositionen (s. 161) kan sådana bidrag lämnas även i form av
igångsättnings- eller omställningsbidrag under en begränsad tidsperiod, i
synnerhet när det gäller verksamheter som startas av ideella organisationer.
Dessa medel disponeras av socialdepartementet, som har att göra den
prioritering som krävs mellan olika ansökningar om bidrag.

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motion So250 (fp).

Utvecklings- och försöksverksamhet

I budgetpropositionen föreslås under anslaget H 4. Utvecklings- och försöksverksamhet
att riksdagen anvisar ett reservationsanslag av 28 466 000 kr.
Anslaget används för satsningar på utvecklings- och försöksverksamhet inom
socialt arbete, bl. a. inom missbrukarvården.

För innevarande budgetår har socialstyrelsen disponerat del av anslaget
för kurs- och konferensverksamhet inkl. utbildning och information för
handläggare av alkoholärenden hos länsstyrelserna, försöksverksamhet med
familjevård för vuxna missbrukare samt för försöksverksamhet med behandling
av och stöd till familjer i kris samt barn och ungdom som far illa, vården
av kvinnliga missbrukare, kvinnojourer och insatser hos frivilliga organisationer
för misshandlade kvinnor och familjebehandling på institution.

Vidare utgår från anslaget bl. a. medel för utveckling av socialbyråernas
arbete med familjer i kris, utveckling av metoder i det sociala arbetet samt
projekt rörande läkemedelsmissbrukare.

Anslaget har använts flexibelt och haft karaktären av ett utvecklingsanslag
inom området socialt behandlingsarbete med tonvikt på missbrukarvård.

Socialstyrelsen har fått i uppdrag att föreslå regeringen utvecklingsprojekt
inom narkomanvården som skall påbörjas under innevarande budgetår inom
en ram av 5 milj. kr. för att utveckla socialtjänstens metoder i missbruksarbe -

SoU 1985/86:17

tet, förbättra samarbetet mellan socialtjänst, polis och kriminalvård m.m.

I motion So237 av Lars Werner m.fl. (vpk) hemställs att riksdagen beslutar
anvisa 20 milj. kr. utöver förslaget i budgetpropositionen till anslaget H 4.
Utveckling och försöksverksamhet att användas för ekonomiskt stöd till
kvinnohus. Motionärerna anför bl. a. att kvinnokampen och kvinnofrigörelsen
är ett av vår tids stora samhällsfenomen. En bland många förutsättningar
för en aktiv kvinnorörelse är uppbyggande av kvinnohus, där kvinnor kan
träffas för att utveckla personligt och kollektivt självförtroende. I kvinnohus
skapas kontakt mellan kvinnor. Personliga erfarenheter omvandlas till
politisk medvetenhet. Motionärerna anser att riksdagen bör besluta om en
statlig fond, vartill kvinnohusföreningar kan vända sig för ekonomiskt stöd.

I betänkande SoU 1983/84:20 s. 35 behandlade utskottet en motion (vpk)
om åtgärder mot kvinnomisshandel, vari även berördes frågan om stöd till
kvinnohus/kvinnojourer. Utskottet redogjorde i betänkandet för pågående
verksamhet för att bekämpa kvinnomisshandeln och avstyrkte motionen
med hänvisning till det omfattande arbete som redan pågick på olika håll.

Någon allmän kartläggning av kvinnohusens verksamhet synes inte ha
gjorts. Den verksamhet som har fått mest publicitet är hjälp och stöd till
misshandlade kvinnor. Denna del av verksamheten får i en del fall stöd från
förevarande anslag. Under innevarande budgetår disponerar socialstyrelsen
700 000 kr. av anslaget högst för stöd bl. a. till kvinnojourer. 1984/85 erhöll
20 kvinnojourer, varav tre finska, bidrag. Kvinnojourerna får bidrag för att
stimulera utbyggnaden och till utbildnings- och erfarenhetsspridning. Många
kvinnojourer och kvinnohus får också stöd från kommunen, ofta i form av
subventionerad lokal.

Ett viktigt inslag i flera kvinnohus profil är ett starkt markerande av
kvinnors självständighet; män äger t. ex. inte tillträde till husen osv. Varje
kvinnohus har dock sin egen målsättning och sina regler. En del är mer
feministiskt profilerade än andra.

Enligt utskottets uppfattning finns det skäl att stödja utvecklings- och
försöksverksamhet som syftar till att ge hjälp åt t. ex misshandlade kvinnor
och deras barn och annan liknande social verksamhet. Frågan om sådana
bidrag får emellertid prövas från fall till fall med hänsyn till andra aktuella
utvecklingsprojekt. Däremot kan det enligt utskottets uppfattning inte
komma ifråga att använda förevarande anslag för bidrag till sådan verksamhet
hos kvinnohusen som inte kan sägas ha anknytning till socialt behandlingsarbete.
Mera permanent stöd kan inte heller ges från förevarande
anslag. Sådant stöd får i första hand anses vara en angelägenhet för resp.
kommun genom dess socialnämnd.

Utskottet kan alltså inte biträda förslaget om en höjning av anslaget med
20 milj. kr. för särskilt stöd till kvinnohusen och tillstyrker således
propositionens förslag till medelsanvisning. Motion So237 (vpk) avstyrks.

I motion So231 av Bengt Westerberg m. fl. (fp) hemställs att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utveckling av
vårdmetoder (yrkande 2). Motionärerna anför bl. a. att det är angeläget att
utveckla åtgärder som leder till tidig upptäckt av alkoholproblem, bl. a.
genom att företagshälsovården och primärvården blir effektivare på att

SoU 1985/86:17

upptäcka och åtgärda alkoholproblem. Motionärerna anser också att det är
viktigt att fördomsfritt pröva bestämmelser som försvårar eller förhindrar ett
lämpligt omhändertagande och nämner som exempel bestämmelserna om
rätten till sjukpenning vid institutionsvistelse. I motionen tas också upp
frågor om kontraktsvård och om stöd till ideellt bedriven missbrukarvård.

I motion So254 av Rune Gustavsson m. fl. (c) hemställs också om förslag till
utveckling av vårdinsatser för narkomaner {yrkande 8). Motionärerna
nämner bl. a. vård i familjehem (varom mera nedan s. 16), samarbete mellan
kriminalvård, socialtjänst och sjukvård samt kontraktsvård för missbrukare
som döms till fängelsestraff. I motionen tas även upp frågor om vården av
HTLVIII-smittade missbrukare. Dessa delar har behandlats i utskottets
betänkande SoU 1985/86:15.

I motion So253 av Alf Svensson (c) hemställs om ett uttalande om vad om
anförts i motionen om vårdinsatser för narkotikamissbrukare (yrkande 6).
Motionären efterlyser effektiva vårdinsatser och rehabiliteringsprogram och
nämner som exempel inrättandet av ”småmarior” liknande Mariapolikliniken
i Stockholm, stöd till ideella organisationer, att medicinska vårdinsatser
kombineras med krav på utbildning m. m.

Utskottet har behandlat motioner om tidig hjälp vid missbruksproblem i
betänkande SoU 1981/82:43 (s. 16—18) och i betänkande SoU 1984/85:14
(s. 11 f.). Utskottet uttalade då bl. a. att tidig hjälp åt dolda missbrukare i
stor utsträckning måste bli en fråga om successiv utveckling av olika modeller
för uppsökande verksamhet och nya arbetssätt inom både sjukvård och
socialtjänst. Utskottet underströk vidare socialtjänstens ansvar för de
verkligt tidiga insatserna. Enligt utskottets uppfattning var frågan bättre
uppmärksammad inom sjukvården, inte minst genom alkoholpoliklinikernas
verksamhet.

I det sammanhanget kan nämnas att Sjukvårdens och socialvårdens
planerings- och rationaliseringsinstitut (Spri) genomfört ett antal projekt i
syfte att befrämja kontinuiteten i vården samt stimulera utvecklingen och
utbyggnaden av primärvården. Inom ramen för dessa projekt har ett förslag
till vårdprogram vid alkoholmissbruk redovisats. Förslaget innehåller bakgrundsfakta,
underlag till vårdprogram som innefattar bl. a. förebyggande
åtgärder och utbildning av personal samt vårdprogram för alkoholmissbrukare
av olika typer, t. ex. ”dolda” missbrukare.

Enligt 3 kap. 7 § lagen (1962:381) om allmän försäkring utgår sjukpenning
vid sjukdom som förorsakar nedsättning av arbetsförmågan med minst
hälften. Alkoholism betraktas enligt gällande praxis som sjukdom och
grundar således rätt till sjukpenning. Socialberedningen har i delbetänkandet
(Ds S 1984:17) föreslagit att missbrukare som vårdas på sociala institutioner
inte skall vara sjukskrivna mer än under avgiftningsperioden och att i
stället en särskild rehabiliteringspenning skall kunna utgå under rehabiliteringstiden.
Regeringen har överlämnat beredningens förslag i denna del till
rehabiliteringsutredningen (S 1985:02).

Utskottet delar den grunduppfattning som kommer till uttryck i samtliga
här aktuella motioner, nämligen att det finns ett starkt behov av fortsatt
utveckling och förnyelse av det sociala arbetet och att sådana ansträngningar
bör få samhällets stöd. Samma syn kommer till uttryck i budgetpropositionen

SoU 1985/86:17

4 Riksdagen 1985186.12 sami. Nr 17

(s. 162), vari socialministern uttalar att hon anser det angeläget att utvecklingsarbetet
inom missbrukarvård och socialt arbete i övrigt kan fortsätta.
Under anslaget H 4 beräknas bl. a. 5 milj. kr. för särskilda utvecklingsinsatser
inom narkomanvårdsområdet. Utskottet vill för egen del tillägga att det
är viktigt att ha en öppen attityd till nya impulser och synpunkter på det
sociala behandlingsarbetet. Variation och mångfald är en tillgång inte bara i
det drogpolitiska informationsarbetet utan även i utbudet av behandlingsmöjligheter.
Det ideellt bedrivna arbetet spelar, som utskottet upprepade
gånger framhållit, en viktig roll i missbrukarvården.

Sammanfattningsvis konstaterar utskottet att det inte finns någon större
motsättning mellan motionärerna och utskottet. Även regeringen önskar
prioritera fortsatt utvecklings- och försöksverksamhet på missbrukarvårdens
område. Utskottet anser det därför obehövligt med något riksdagens
uttalande med anledning av motion So231 (fp) yrkande 2, som alltså
avstyrks.

Utskottet avstyrker även motion 254 (c) yrkande 8 och motion 253 (c)
yrkande 6 med hänvisning till det nu anförda.

I motion So254av Rune Gustavsson m. fl. (c) hemställs om ett tillkännagivande
om vård i familjehem (yrkande 6). Motionärerna anför att vård i
familjehem kan vara ett gott alternativ, speciellt för socialt utslagna. I
familjehemmen används den egna familjen som en terapeutisk resurs.
Avståndet mellan familjehemmet och det övriga samhället är kort. Missbrukare
som vårdas i en sådan vårdform får på ett naturligt sätt del i en social
gemenskap. Grupper som främst bör få tillgång till familjehem är unga
missbrukare, hela familjer med sociala störningar samt de mest utslagna som
vistats i långa perioder på institutioner.

Som utskottet ovan har redovisat disponerar socialstyrelsen under anslaget
H 4. Utvecklings- och försöksverksamhet medel inom området socialt
arbete. En del av dessa pengar har använts till en utveckling av familjevården.
En särskild satsning har gjorts på familjevård för vuxna missbrukare. En
rikskommitté för familjevård har bildats. Målsättningen är att stödja och
utveckla familjevården för i första hand missbrukare. Verksamheten är
inriktad på fristående familjevårdsenheter organiserade som föreningar eller
stiftelser. Det förutsätts också att familjevårdsenheten skall ha minst en
anställd konsulent. Kommittén organiserar utbildning av familjevårdskonsulenter
och värdfamiljer. Medlemmar är dels flera stiftelser, dels socialförvaltningar
i flera kommuner.

Riksdagen har som ovan nämnts (se s. 9) antagit ett nytt system för
statsbidrag till missbrukarvården. En del av detta statsbidrag - kommunbidraget
- disponeras fritt av kommunerna. Det nya bidraget ger kommunerna
stor frihet att själva utforma vården efter lokala förutsättningar.

Utskottet instämmer i vad som anförts i motionen att familjehemsvård i
många fall är ett bra alternativ till institutionsvård. Det nya bidragssystemet
för missbrukarvården, som ger kommunerna full frihet att välja vårdform,
och det stöd som utgår från anslaget H 4. Utvecklings- och försöksverksamhet
bör i hög grad bidra till en utveckling av familjehemsvården. Något
initiativ från riksdagen i denna del är inte påkallat, varför motion So254 (c)
yrkande 6 avstyrks.

SoU 1985/86:17

Samordning av insatser mot missbruk

SoU 1985/86:17

Riksdagen antog hösten 1984 en proposition (1984/85:19) om en samordnad
och intensifierad narkotikapolitik (se ovan s. 4). I propositionen anfördes
beträffande samordning av narkotikabekämpningen bl. a. att under senare år
allt fler kommuner har utarbetat särskilda handlingsprogram inom drogområdet.
Trots detta finns det både lokalt och regionalt brister i samordningen
av olika insatser.

I propositionen framhölls vidare bl. a. att socialtjänsten har det övergripande
ansvaret för den lokala samordningen. Det gäller där för en rad olika
myndigheter att finna konkreta samarbetsformer med varandra. Socialtjänstens
ansvar bör vidare inbegripa ett ansvar att samordna de lokala resurserna
med landstingskommunala och statliga insatser. De olika myndigheterna på
det lokala planet har också en viktig uppgift att tillsammans engagera
föreningslivet, föräldrar och enskilda i kampen mot narkotika. Det är vidare
enligt propositionen önskvärt att alla kommuner utvecklar drogpolitiska
handlingsprogram. Programmens utformning beror naturligtvis på lokala
och regionala förutsättningar och behov. Några områden som är väsentliga
för ett framgångsrikt genomförande av programmen är följande.

- Fortlöpande kartläggning av den lokala missbrukssituationen i samarbete
mellan socialtjänst, skola, fritidsförvaltning, föreningar, polis, kriminalvård
samt hälso- och sjukvård.

- Samordning av allmänt förebyggande arbete, t. ex. fritidsaktiviteter.

- Gemensamma insatser av socialtjänst, skola, fritidsverksamhet och föräldrar
mot skolk och missbruk vid enskilda skolor och fritidsgårdar.

- Tidig upptäckt och tidiga åtgärder mot missbruk i samarbete mellan vuxna,
frivilliga och professionella i de ungas vardagsmiljö.

- Samarbete mellan polis, lärare, fritidspersonal, föräldrar och elever för att
få skärpt uppmärksamhet på narkotikahandel och missbruksmiljöer.

- Omedelbar uppföljning av socialtjänsten efter polisingripanden vid missbruk
och kriminalitet.

- Samverkan mellan socialtjänsten och häkte, lokalanstalt och frivårdsorganisation
för att socialtjänsten skall kunna nå en större grupp missbrukare
med adekvata vårdinsatser och för att anstaltstiden skall kunna utnyttjas för
att påbörja behandling och planera inför frigivning.

- Samarbete mellan socialtjänst, arbetsförmedling, bostadsförmedling, bostadsföretag
och försäkringskassa för såväl förebyggande som rehabiliterande
åtgärder.

Utskottet redovisade i inledningen att regeringen har tillsatt ett samordningsorgan
för narkotikafrågor inom regeringskansliet. Samordningsorganet
har varit verksamt inom en rad områden. Särskilda insatser har gjorts för att
effektivisera det lokala och regionala samarbetet. Initiativ har tagits till s. k.
länssatsningar, vilka innebär att samtliga kommuner i ett län får stöd för att
förstärka sina insatser inom narkotikaområdet. En landsomfattande aktion
inleddes hösten 1985 för att förbättra samarbetet mellan polis och socialtjänst.

Olika initiativ har vidare tagits för att förbättra samarbetet mellan
socialtjänst och kriminalvård. Särskilda insatser har gjorts för att motverka

en spridning av kokainmissbruket. Frågan om utslussning av missbrukare har
också uppmärksammats.

Beträffande tidigare behandling i riksdagen av frågan om samordning av
insatser mot droger kan bl. a. hänvisas till betänkandena SoU 1980/81:20
s. 8-14, SoU 1981/82:43 s. 14-16, JuU 1982/83:37 och JuU 1984/85:12 med
anledning av propositionen om en samordnad och intensifierad narkotikapolitik.
Justitieutskottet anförde i det sistnämnda betänkandet följande (s. 17).

Utskottet vill - i linje med vad utskottet tidigare gjort - framhålla att man i
det fortsatta arbetet bör fästa särskild vikt vid att åstadkomma ett väl
fungerande samarbete på det lokala planet när det gäller att bemästra
narkotikaproblemen. Intresset att finna fasta samarbetsformer är enligt
utskottets mening särskilt framträdande i ett läge som det nuvarande då
offensiva satsningar erfordras inte minst från de statliga myndigheternas sida
samtidigt som resurstillgången är begränsad. Det gäller med andra ord att
finna system som leder till ett så effektivt utnyttjande av samhällets resurser
som möjligt. En stor del av ansvaret härvidlag faller enligt utskottets mening
på samordningsorganet inom regeringskansliet.

Utskottet konstaterar att det råder en bred enighet kring de tankar som
utvecklats i ämnet, och någon särskild åtgärd med anledning av motionsyrkandet
erfordras inte.

I motion So201 av Sten Svensson (m) och Björn Körlof (m) hemställs om
tillkännagivande av vad som i motionen anförts om lokal och regional
samordning av resurser för bekämpande av narkotikamissbruket. Motionärerna
förordar att man tillskapar samordnande organ, lokalt, regionalt och
centralt, för ledning av förebyggande verksamhet och bekämpande av
narkotikabruk och narkotikabrottslighet. I varje kommun skall bildas
grupper som kontinuerligt följer narkotikafrågan. Förutom polis och sociala
myndigheter bör det enligt motionärerna finnas representanter för Hem och
skola, elevföreningar och så många aktiva ungdoms- och idrottsföreningar
som möjligt. På länsplanet bör motsvarande organisationer samordna
insatserna för narkotikabekämpning så att inga ärenden ”faller mellan
stolarna” på grund av traditionella myndighetsgränser.

Ett liknande yrkande behandlades av justitieutskottet i det ovan citerade
betänkandet. Justitieutskottet konstaterade därvid att önskemålen i stort
följer samma linjer som angavs i narkotikapropositionen och att det råder
bred enighet i denna fråga.

Socialutskottet instämmer i vad justitieutskottet uttalat. Som ovan redovisas
har vidare ett omfattande arbete påbörjats i enlighet med de riktlinjer
som angavs i propositionen. Enligt utskottets mening finns det därför ingen
anledning för riksdagen att nu ta något initiativ i denna fråga. Med det
anförda avstyrks bifall till motion So201 (m).

I motion So205 av Birgit Friggebo (fp) hemställs om tillkännagivande om
behovet av en ny samlad plan för att göra ”rent hus med knarket”.
Motionären hänvisar till en ”budkavle” som överlämnats till de fem
riksdagspartierna av tre organisationer.

Utskottet har tidigare i betänkandet redovisat det omfattande arbete som
föregått och som följt på den proposition om en samordnad och intensifierad
narkotikapolitik som regeringen lade fram hösten 1984. Utskottet anser inte

SoU 1985/86:17

att det så kort tid efter inledandet av denna stora satsning på narkotikabekämpningen
finns anledning för riksdagen att överväga ytterligare sådana
initiativ. Utskottet avstyrker därför motion So205 (fp).

I motion So219 av Marianne Karlsson (c) hemställs att riksdagen beslutar att
ett register över alla narkomaner skall upprättas i varje län. Motionären
anför att narkotikamissbruk kräver lång tid och stora samhällsresurser för att
avbrytas. I dag finns endast tillfälliga utredningar och stickprovsundersökningar
till hands för att uppskatta vilka resurser som behövs, var de skall
sättas in och vilken effekt de har. Motionären anser därför att det behövs ett
register över alla narkomaner från första bekräftade missbrukstillfälle och
framåt. Registret kan bäst läggas vid varje länsstyrelse där det kan
effektivisera arbetet att övervaka kommunernas omhändertagande av narkomaner
för vård.

Länsstyrelsen skall utreda om det finns skäl att bereda någon vård enligt
LVM. Om det finns sådana skäl skall länsstyrelsen ansöka om vård. Dessa
ärenden handläggs på den sociala enheten på länsstyrelsen eller om sådan
inte finns, på allmänna enheten. I anslutning härtill måste viss registrering
ske. Vidare bör erinras om de uppgifter om narkotikabrott m. m. som finns i
bl. a. körkortsregistret och polisregistret.

Utredningen om narkotikamissbrukets omfattning (UNO) gjorde bl. a. en
undersökning av missbrukets omfattning vilken redovisades i betänkandet
Tungt narkotikamissbruk - en totalundersökning 1979 (Ds S 1980:5).
Utredningen lämnade även senare vissa förslag om hur man kontinuerligt
skall kunna följa missbrukets förändringar. I propositionen om en samordnad
och intensifierad narkotikapolitik togs dessa frågor upp av statsrådet
Sigurdsen (bil. 2 s. 7 ff.). I propositionen anfördes bl. a. att en analys av
missbrukets förändringar måste omfatta hela drogområdet, bl. a. för att
kunna studera om bruk och missbruk ändrar karaktär och om det sker en
övergång från en drogtyp till en annan. Vidare konstaterades att det behövs
många olika typer av information för att man skall kunna få en någorlunda
riktig och nyanserad bild av de komplexa drogproblemen. Centralförbundet
för alkohol- och narkotikaupplysning (CAN) borde enligt propositionen få
som en av sina huvuduppgifter att samlat svara för att följa och informera om
drogproblemens förändringar. Detta godkändes av riksdagen.

Utskottet anser med hänvisning till det anförda inte att det finns anledning
att överväga någon utsträckt registrering av narkomaner i enlighet med
motionsförslaget. Utskottet avstyrker alltså motion So219 (c).

Kvinnors alkoholmissbruk

I motion So231 av Bengt Westerberg m. fl. (fp) hemställs att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kvinnors
alkoholmissbruk (yrkande 1). Motionärerna framhåller att alkoholkonsumtionen
har ökat bland kvinnor och att alkohol medför större risker för
kvinnor än för män. Kvinnliga alkoholister har blivit allt fler. Vården är dock
uppbyggd efter mäns behov.

Enligt motionärerna kan man vid vården av kvinnliga alkoholister inte

SoU 1985/86:17

enbart sikta in sig på missbruket, utan man måste även bearbeta kvinnors
konfliktfyllda roller. Det är därför enligt motionärerna viktigt att det finns
särskilda vårdenheter för kvinnor och att forskning om specifika vårdbehov
hos kvinnliga alkoholmissbrukare stimuleras.

Utskottet har behandlat de kvinnliga missbrukarnas speciella vårdproblem
senast i betänkande SoU 1984/85:14 (s. 14). I betänkandet SoU 1981/82:43
(s. 21—23) beskrevs bl. a. dets. k. Ewa-projektet vid Magnus Huss-kliniken,
Karolinska sjukhuset. Syftet med projektet var att genom intensifierat
uppspårande och erbjudande av en lättillgänglig vårdmöjlighet kunna
behandla kvinnor som inte tidigare kunnat nås för medicinsk alkoholistvård.
Hösten 1984 utgick statsbidrag om 700 000 kr. till Ewa-projektet. Projektet
drivs fr. o. m. den 1 juli 1985 av landstinget i Stockholms län.

Socialstyrelsen har påbörjat en kartläggning av befintliga vårdresurser för
kvinnliga missbrukare. Socialstyrelsen disponerar innevarande budgetår
850 000 kr. (av anslaget Utveckling och försök med vissa vårdformer) för
projekt bl. a. för kvinnliga missbrukare. Vidare disponerar socialstyrelsen
som tidigare nämnts högst 700 000 kr. för stöd till kvinnojourer samt högst
800 000 kr. för utvecklingsprojekt rörande familjebehandling på institution.

Då det gäller förebyggande verksamhet har socialstyrelsens nämnd för
alkoholfrågor tidigare givit stöd till flera projekt som vänder sig till kvinnor.
Projekten beskrivs i skriften På kvinnors vis - Om drogförebyggande arbete
och spänner över vitt skilda områden, såsom musik, teater, verktygscirklar
och rena samtalsgrupper.

I betänkande SoU 1984/85:14 (s. 15) anförde utskottet bl. a. att utskottet
ville understryka vikten av att orsaker till och behandling av alkoholproblem
hos kvinnor även i fortsättningen ägnades särskild uppmärksamhet. Det
gällde inte minst beträffande de gravida missbrukarna mot bakgrund av de
risker som alkohol innebär för fostret. En annan fråga som borde uppmärksammas
gällde enligt utskottet behovet av särskilda behandlingsmöjligheter
för kvinnor. Mot bakgrund av det utvecklingsarbete som pågick ansåg
utskottet det dock inte erforderligt med något riksdagens initiativ med
anledning av då aktuella motioner.

Utskottet gör samma bedömning nu när det gäller behovet av insatser för
kvinnliga alkoholmissbrukare. Utskottet vill erinra om det betydande stöd
som redan utgått för projekt för kvinnliga missbrukare och anser det därför
inte erforderligt med något riksdagens uttalande med anledning av motion
So231 (fp) yrkande 1, som alltså avstyrks.

Åtgärder mot prostitution

I motion So246 av Lars Werner m. fl. (vpk) hemställs om ytterligare satsning
på social jourverksamhet för att stödja prostituerade kvinnor. Motionärerna
anför att samhället måste satsa mer på social jourverksamhet för att
förhindra att fler kvinnor prostituerar sig och för att hjälpa dem som redan är
prostituerade till ett mer människovärdigt liv.

Frågan hur samhället skall kunna hjälpa prostituerade kvinnor och
förebygga att unga människor dras in i prosititution är föremål för uppmärksamhet
på olika håll. I Stockholm, Göteborg, Malmö och Norrköping finns

SoU 1985/86:17

uppsökande grupper som arbetar med prostituerade kvinnor. Många prostituerade
är också missbrukare. Prostituterade som missbrukar narkotika har
uppmärksammats speciellt på grund av risken för spridning av HTLVIIIsmitta.
Ett exempel på planerade projekt för prostituerade kvinnor med
anledning av risken för AIDS är att Riksförbundet för hjälp åt läkemedelsmissbrukare
(RFHL) har ansökt hos socialdepartementet om projektmedel
för uppsökande motivationsinsatser bland kvinnliga prostituerade heroinister
i Stockholm.

Delegationen för social forskning (DSF) genomförde i september 1983 i
samarbete med socialdepartementets enhet för sociala vård- och behandlingsfrågor
ett forskningsseminarium under rubriken Prostitutionen och
samhället. Avsikten med seminariet var att belysa forskningsläget och ringa
in angelägna områden för fortsatt forsknings- och utvecklingsarbete. Socialstyrelsen
har därefter erhållit medel från DSF för ett projekt om prostitutionsförebyggande
arbete, som kan sägas vara en utveckling av socialstyrelsens
sex- och samlevnadsprojekt. Arbetet kommer inledningsvis att vara
inriktat på kunskapsinsamlande för att ge arbetsmaterial till personal som
arbetar med ungdomar i riskzonen. Socialstyrelsen är nu i färd med att
sammanställa en första rapport.

Utskottet har tidigare behandlat motioner om stöd till prostituerade
kvinnor. I betänkande SoU 1984/85:14 s. 17 uttalade utskottet att det pågår
ett omfattande forsknings- och utvecklingsarbete för att hjälpa prostituerade
och för att förhindra att ungdomar dras in i prostitution. Ekonomiskt stöd
härtill har utgått via DSF. Enligt utskottets uppfattning fanns det därför inte
något behov av uttalande från riksdagens sida.

I betänkande SoU 1985/86:15, vari behandlades olika förslag om åtgärder
mot AIDS, uttalade utskottet (s. 25) att de prostituerade kvinnorna, av vilka
vissa också är narkotikamissbrukare, är en grupp som är i behov av särskilda
insatser. Utskottet vill ånyo understryka detta. Utskottet finner i övrigt inte
anledning till något uttalande med anledning av motion So246 (vpk) som
alltså avstyrks.

Bostadssituationen för utslagna

I motion So241 av Nils Carlshamre m.fl.(m) hemställs om förbättringar av de
utslagnas bostadssituation i enlighet med vad som anförs i motionen (yrkande
4). Motionärerna anför att flertalet institutioner är inriktade på missbrukare
med någorlunda bra prognos. De svåraste fallen av missbrukare, de riktigt
utslagna, orkar de flesta inte befatta sig med. Ofta saknar dessa missbrukare
även en primitiv bostad. Det är en aktningsvärd strävan att försöka föra de
utslagna tillbaka till samhället till boende i riktiga bostäder bland vanliga
människor, men det fungerar inte alltid. Bostadsföretagen, de kommunala
likväl som privata, vill inte hysa dem därför att de anses störande.
Ungkarlshotell och härbärgen har aldrig fyllt särskilt högt ställda krav på en
människovärdig tillvaro men är bättre än inget. Motionärerna anför vidare
att rätten till bistånd enligt socialtjänstlagen innefattar rätt till tak över
huvudet. Den totala husvillheten kan inte accepteras, anför motionärerna.
Regeringen bör ta initiativ till en inventering av de utslagnas bostadssituation

SoU 1985/86:17

och till de kompletteringar av lagen som behövs.

Från anslaget H 4. Utvecklings- och försöksverksamhet utgår som ovan
redovisats medel till projekt för att förbättra bl. a. missbrukarvården. Bland
aktuella projekt kan erinras om att socialstyrelsen har fått i uppdrag att
föreslå regeringen utvecklingsprojekt inom narkomanvården som skall
påbörjas under innevarande budgetår inom en ram av 5 milj. kr. för att bl. a.
förbättra utslussningen. Bland utvecklingsprojekt som tidigare fått stöd via
socialstyrelsen kan nämnas några som syftar till att förbättra missbrukares
sociala situation, bl. a. genom utveckling av hemtjänsten. Andra projekt som
fått stöd är sådana som rör kollektivboende m. m. för personer med
missbruksproblem, eftervård, utslussning, åtgärder för missbrukare med
återkommande institutionsvistelser m. m. (se Försöksprojekt socialt behandlingsarbete
1985, socialstyrelsens PM 98/85).

Enligt 3 § lagen (1947:523, senast ändrad 1985:466) om kommunala
åtgärder för bostadsförsörjningens främjande m. m. (bostadsförsörjningslagen)
skall en kommun fortlöpande bedriva bostadsförsörjningsplanering i
syfte att främja att alla i kommunen får en egen bostad av god kvalitet samt
att ändamålsenliga åtgärder för bostadsförsörjningen inom kommunen
förbereds och genomförs. Lagregeln konkretiseras genom närmare föreskrifter
av bostadsstyrelsen.

Enligt socialtjänstlagen har kommunen det yttersta ansvaret för att de som
vistas i kommunen får det stöd och den hjälp de behöver. Enligt 6 § SoL har
den enskilde rätt till bistånd av socialnämnden om hans behov inte kan
tillgodoses på annat sätt.

Utskottet delar motionärernas uppfattning att nödig bostad är en grundläggande
social rättighet. Kommunerna har emellertid tillagts det primära
ansvaret för bostadsförsörjningen. Enligt utskottets mening måste förutsättas
att kommunerna tar detta ansvar och gör vad som kan göras för att alla i
kommunen får en egen bostad av god kvalitet. Härtill kommer att kommunen
genom socialtjänstlagen ålagts ett yttersta ansvar för att de som vistas i
kommunen får det stöd och den hjälp de behöver. Det är alltså ingen tvekan
om att det är kommunerna som måste överväga vad som måste göras för att
förbättra de utslagnas bostadssituation. Hur dessa problem skall angripas
måste enligt utskottets mening bedömas av resp. kommun med hänsyn tagen
till såväl de enskilda missbrukarnas individuella behov som kommunens
förutsättningar. Frågan lämpar sig enligt utskottets mening inte för mera
detaljerad lagreglering, inte minst därför att bostadsproblemet inte kan ses
isolerat. Missbruksproblematiken och den sociala situationen i övrigt måste
också beaktas. Statens uppgift bör i första hand vara att genom information
om olika alternativ och stöd till utvecklingsprojekt stimulera kommunerna
till satsningar på detta område. Utskottet noterar att anslaget H 4 kan
utnyttjas för sådant stöd. Utskottet avstyrker med det anförda motion So241
(m) yrkande 4.

Socialtjänstlagen

I motion So239 av Lena Öhrsvik m.fl. (s) hemställs att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om socialtjänstens

SoU 1985/86:17

grundsatser och utveckling och om det oförenliga i en ökad tvångslagstiftning
och en demokratisk utveckling av socialtjänstlagstiftningen. Motionärerna
anför bl. a. att socialtjänsten utan byråkratiska regler i större utsträckning
bör samarbeta med de positiva krafter som bedriver kamratstödjande
verksamhet. Om förslag om övervakning med tvång och lydnadsföreskrifter
med behandling skulle genomföras kommer dessa att användas i hög grad
mot människor med svag ställning i samhället. Motionärerna tar avstånd från
införandet av nya tvångsinslag inom socialtjänsten. De framhåller att det är
synnerligen angeläget att den fortsatta utvecklingen av socialtjänsten drivs på
i demokratiserande riktning och att de solidariska inslagen i socialtjänsten
ytterligare förstärks.

En viktig utgångspunkt för socialtjänstlagen är att socialtjänstens insatser i
individuella ärenden skall präglas av självbestämmande och frivillighet.
Socialtjänsten skall så långt det är möjligt samverka med den enskilde i ett
biståndsärende, så att denne har ett verkligt inflytande på utredningsarbetet
och ger sitt samtycke till föreslagna kontakter och åtgärder. Om den enskilde
avvisar den erbjudna hjälpen, kan socialnämnden oftast inte vidta någon
åtgärd. Även utredningsåtgärder kräver i princip samtycke (undantag gäller
fall där det inte kan uteslutas att den enskilde är i behov av vård oberoende av
samtycke).

Utskottet har tidigare behandlat och avstyrkt motionsyrkanden liknande
de ovan framförda. Vid behandlingen av propositionen om en samordnad
och intensifierad narkotikapolitik (prop. 1984/85:19, SoU 8 s. 12 f.) erinrade
utskottet om vad som nu redovisats om socialtjänstlagens utgångspunkt och
anförde vidare bl. a. att utskottet ville understryka att frånvaron av
tvångsmöjligheter och inriktningen mot frivillighet inte innebär att socialtjänsten
får bli passiv i arbetet med missbrukare. Utskottet betonade också
det stora behovet av fortsatt utvecklingsarbete och erfarenhetsutbyte inom
socialtjänsten och att det är viktigt att socialtjänsten verkligen utnyttjar alla
de möjligheter till individuellt anpassad behandling som socialtjänstlagen ger
och beslutsamt fullföljer ärenden om missbruksproblem.

Vid behandlingen av propositionen om särskilda insatser inom socialtjänsten
för ungdomar i samband med missbruk och kriminalitet m. m.
(prop. 1984/85:31, SoU 31 s. 12) tillstyrkte utskottet ett förslag från
regeringen om införande av vissa nya åtgärdsmöjligheter i LVU - förordnande
av kontaktperson resp. om behandling i öppna former inom socialtjänsten
- och anförde bl. a. följande.

Det bör framhållas att möjlighet att besluta om vissa åtgärder utan den
enskildes samtycke i enlighet med propositionens förslag aldrig får utnyttjas
rutinmässigt utan måste föregås av en ingående prövning av vilka andra
möjligheter som finns att hjälpa den unge. Inte heller får detta slag av
åtgärder ses som ett nödvändigt led innan ett beslut kan fattas om vård enligt
lagen. Om vård utom hemmet framstår som den mest adekvata åtgärden för
den unge bör nämnden ansöka om vård och inte förlora tid på andra åtgärder.

Utskottet vill vidare tillägga att införandet av dessa nya åtgärdsmöjligheter
inte får tas till intäkt för minskade ansträngningar att utveckla och fördjupa
det sociala arbetet. Behovet av metodutveckling inom socialtjänsten är
oförändrat stort. De mål som anges i 1 § socialtjänstlagen bör självfallet vara
vägledande för den fortsatta metodutvecklingen.

SoU 1985/86:17

Utskottet har samma inställning som tidigare i dessa frågor. Utskottet vill
dessutom erinra om att socialberedningen inom kort överlämnar ett betänkande
om LVU, och att ett betänkande om LVM skall avges senare i år. Det
finns därför inte skäl för riksdagen att nu göra något ytterligare uttalande.
Motion So239 (s) avstyrks således.

I motion So208 av Ulf Adelsohn m.fl. (m) yrkas att riksdagen skall ge
regeringen till känna vad i motionen anförs om åtgärder mot alkohol- och
narkotikamissbruk. Motionärerna anför bl. a. att det inom socialtjänsten
saknas nyanserade åtgärder för att stoppa missbruk av narkotika. Även
missbruk av alkohol, som ligger bakom en stor del av våldsbrotten, måste
dock motverkas effektivare. Motionärerna skisserar ett system där socialtjänsten
som ett första steg ger råd och stöd. Om detta inte hjälper måste
mera formella steg tas, vilka kan vara föreskrifter och/eller övervakning. I
sista hand måste tvångsvård kunna tillgripas. Motionärerna anser vidare att
LVU och LVM är bristfälliga bl. a. genom att de inte möjliggör insatser i tid
och under tillräckligt lång tid.

Utskottet behandlade i betänkande SoU 1984/85:31 om socialtjänstens
insatser för unga lagöverträdare m.m. vissa motionsförslag (m) med
liknande syfte. Utskottet tillstyrkte som ovan nämnts regeringens förslag om
viss komplettering av LVU beträffande förordnande av kontaktperson för
den unge eller om hans deltagande i behandling i öppna former inom
socialtjänsten för de fall samtycke inte kan erhållas till behövliga insatser.
Utskottet tilläde (s. 12) att erfarenheterna får utvisa om de angivna
åtgärderna är väl avvägda eller om de bör modifieras eller ändras i något
hänseende. Utskottet ansåg att detta tillgodosåg bl. a. här aktuella motionsförslag.
Utskottets m-ledamöter avgav i denna del ett särskilt yttrande av
innebörd att det varit önskvärt att gå längre än propositionsförslagen men att
de nya åtgärdsmöjligheterna ändå var steg i rätt riktning.

Med anledning av det nu aktuella motionsyrkandet vill utskottet erinra om
att de nu nämnda ändringarna i LVU trädde i kraft så sent som den 1 juli 1985
och att det därför ännu är för tidigt att avgöra vilken verkan de haft.
Utskottet vill vidare erinra om att socialberedningen nyligen slutfört sin
allmänna översyn av LVU och fortsätter med en uppföljning av LVM.
Regeringens överväganden med anledning härav bör enligt utskottets
mening avvaktas innan det finns anledning för riksdagen att överväga några
initiativ i frågan. Utskottet avstyrker sålunda motion So208 (m).

I motion So253 av Alf Svensson (c) hemställs att riksdagen skall ge regeringen
till känna att nykterhets- och narkotikanämnder bör införas i alla kommuner
(yrkande 2).

I samband med propositionen 1979/80:1 om socialtjänsten behandlade
utskottet bl. a. en motion om möjlighet för kommunerna att inrätta särskilda
nykterhetsnämnder vid sidan av socialnämnden. Socialutskottet, som inhämtat
konstitutionsutskottets yttrande i frågan, avstyrkte motionen och anförde
i sitt av riksdagen godkända betänkande SoU 1979/80:44 bl. a. följande
(s. 89 ff.).

SoU 1985/86:17

Socialutskottet delar den principiella uppfattning som kommer till uttryck
såväl i konstitutionsutskottets yttrande som i propositionen, nämligen att den
nya socialtjänstlagstiftningen bör ge största möjliga utrymme för olika
organisatoriska lösningar som kan anpassas efter de varierande lokala
förutsättningarna. Att beskära kommunernas handlingsfrihet genom detaljerade
organisatoriska föreskrifter skulle inte bara strida mot reformens
principiella utgångspunkter utan även innebära försämrade möjligheter för
socialtjänsten att utvecklas på ett ändamålsenligt sätt. Å andra sidan får inte
denna kommunernas handlingsfrihet innebära att andra viktiga grundtankar
i reformen äventyras. Helhetssynen i vårdarbetet är en sådan grundläggande
princip. En olämplig uppdelning av vårdfunktionerna kan innebära minskade
möjligheter att rätt bedöma den enskildes behov av hjälp eller service och
att erbjuda den i varje särskilt fall mest lämpade åtgärden. Inte heller skall
den enskilde behöva vända sig till mer än en kommunal nämnd när åtgärder
enligt socialtjänstlagen är i fråga.

Det anförda innebär att utskottet ansluter sig till propositionens överväganden
i denna del. De individinriktade insatserna inom socialtjänsten bör
således bedömas och handläggas med utgångspunkt i helhetssynen och i ett
samlat kommunalt ansvar gentemot den enskilde.

När det gäller den i motionen 1979/80:638 aktualiserade frågan om
inrättande av särskilda nykterhetsnämnder kan tilläggas följande. Att
anförtro viss allmänt förebyggande verksamhet på missbruksområdet åt
annat kommunalt organ möter i enlighet med det tidigare anförda inget
hinder. Tanken att dela upp handläggningen av de problem som kan möta i
ett enskilt ärende på olika kommunala organ måste emellertid avvisas. En
sådan uppdelning av vårdfunktioner leder lätt till att arbetet inriktas ensidigt
på en viss typ av problem varvid andra viktiga aspekter kan förbises. Insikten
härom har lett till att kommunerna genomgående redan övergivit de
organisationsformer som bygger på de nuvarande vårdlagarnas funktionsuppdelning.
Det torde därför inte heller finnas något praktiskt behov av att
behålla möjligheten att ha särskilda nykterhetsnämnder.

Som ovan framgått måste således socialtjänstens individinriktade insatser
handläggas med utgångspunkt i helhetssynen och ett samlat kommunalt
ansvar, medan organisationen av den allmänt förebyggande verksamheten
avgörs av kommunen själv. Ett obligatorium för alla kommuner att ha viss
typ av nämnd förutsätter stöd i lag. Utskottet, som anser att utformningen av
den allmänt förebyggande verksamheten måste bestämmas av resp. kommun,
kan inte biträda ett sådant förslag. Utskottet vill dessutom hänvisa till
vad som ovan (s. 17) redovisats om kommunala drogpolitiska handlingsprogram
i enlighet med propositionen om en samordnad och intensifierad
narkotikapolitik. Sådana kommunala handlingsprogram torde i praktiken
fylla syftet med motionsförslaget. Detta avstyrks således (So 253 yrkande 2).

Barn i familjehem

Justitieombudsmannen (JO) har sammanställt en rapport Barn i familjehem
- en undersökning av hur socialnämnderna fullgör sina uppgifter inom
familjehemsvården (1985). Rapporten avser både placeringar enligt LVU
och enligt socialtjänstlagen. Granskningen har inriktats på sådana frågor som
nämndens val av familjehem, kontakterna med familjehemmet och ansvaret
för att barnets fortsatta anknytning till de biologiska föräldrarna inte bryts.

SoU 1985/86:17

Enligt JO:s iakttagelser ägnar socialnämnderna inte alltid familjehemsutredningarna
tillräcklig uppmärksamhet. Utredningarna framstår ofta som
alltför torftiga. De belyser inte i den omfattning som är nödvändigt
familjehemsföräldrarnas personliga förutsättningar att ta hand om barnet.
Det är nämnden som lämnar medgivande till placeringen i familjehem. Det
är därför nödvändigt att tjänstemännen till nämnden redovisar alla de
omständigheter som kan vara av betydelse för ärendets prövning i nämnden.
JO har funnit allvarliga brister i dokumentationen av familjehemsutredningarna.
För att socialnämnden skall kunna fullgöra sina uppgifter inom
familjehemsvården är det vidare nödvändigt att den följer barnets förhållanden
i familjehemmet. JO:s undersökning visar att flera socialnämnder
underlåter att i den omfattning som behövs besöka familjehemmen. Ofta
förekommer inga andra kontakter med familjehemsföräldrarna än enstaka
telefonsamtal.

JO understryker att socialnämnden genom placering i familjehem åtar sig
ansvaret för att barnet får växa upp under trygga förhållanden. Det är då
nödvändigt med en fortlöpande kontakt med familjehemmet och med
barnet. Socialnämnderna måste prioritera detta arbete så att uppgifterna kan
fullgöras på ett för barnet betryggande sätt.

Beträffande kontakten mellan barnet och dess biologiska föräldrar anför
JO att han i flera ärenden har kunnat iaktta att ett beslut om vård enligt LVU
lett till att alla kontakter mellan barnet och dess anhöriga har brutits, trots att
hinder mot sådana kontakter inte förelegat.

Sammanfattningsvis konstaterar JO att det föreligger brister i det sätt på
vilket nämnderna fullgör sina åligganden beträffande barn i familjehem. Det
är enligt hans mening lämpligt att socialnämnderna tar upp en principiell
diskussion om vilka åtgärder som behövs för att socialnämnderna på ett för
barn och föräldrar tillfredsställande sätt skall kunna fullgöra de uppgifter
som ålagts dem i författningarna. JO kommer att framdeles vid besök på
socialförvaltningarna ägna denna fråga särskild uppmärksamhet.

JO avser att även granska förhållandena för de barn och unga som bereds
vård i hem för vård eller boende.

I motion So220 av Inga Lantz m.fl. (vpk) hemställs att socialstyrelsen får i
uppdrag att se över familjehemsverksamheten för att undanröja de av JO
dokumenterade bristerna (yrkande 1) och att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna att socialtjänsten måste ges en resursram, stor nog att
garantera dess innehåll (yrkande 2). Motionärerna anför att undersökningen
visar på brister av sådan art att särskilda åtgärder är påkallade. Den
avgörande orsaken till bristerna anser motionärerna emellertid vara resursfrågan.

Utskottet finner det värdefullt att JO har granskat förhållandena för barn
som placerats i familjehem. Som JO anfört åtar sig socialnämnderna genom
placeringen ansvaret för att barnet får växa upp under trygga och goda
förhållanden. I likhet med JO anser utskottet det allvarligt om det brister i
socialnämndens uppföljning och kontroll av hur barnet har det i familjehemmet.
Även kontakten mellan barnet och dess biologiska föräldrar måste,
såsom JO anfört, få hög prioritet.

SoU 1985/86:17

JO sammanfattar sina synpunkter med att det är lämpligt att socialnämnderna
nu tar upp det han har iakttagit till en principdiskussion. Utskottet
instämmer i detta och förutsätter att socialstyrelsen och länsstyrelserna i
egenskap av tillsynsmyndigheter följer upp kommunernas åtgärder. Det är
viktigt att kommunerna nu tar fasta på de påpekanden som gjorts av JO och
noga överväger olika åtgärder för att förbättra familjevården.

Socialberedningen kommer, som tidigare redovisats, att inom kort överlämna
ett betänkande om LVU. Utskottet har erfarit att här aktuella frågor
kommer att belysas även där.

Utskottet anser mot bakgrund av det anförda inte att något initiativ av
riksdagen är påkallat. Utskottet avstyrker därför motion So220 (vpk).

Definition och klassificering av narkotika

I motion So207 av Inga Lantz m.fl. (vpk) hemställs om en utredning av
narkotikadefinitionen. Motionärerna hänvisar till att det i USA förekommer
framställning av syntetiska ämnen som har narkotiska egenskaper. Dessa
ämnen finns inte intagna i förteckningar över vad som är att anse som
narkotika och narkotikalagstiftningen är därför inte tillämpbar på medlen.
Motionärerna anför att den nuvarande definitionen av narkotika, genom
uppräkning av alla ämnen som är att betrakta som narkotika, har betydande
brister. Motionärerna framhåller att det finns i det närmaste oräkneliga
kombinationsmöjligheter att framställa syntetiska narkotika. Detta anser
motionärerna visa på svagheter med att bibehålla en uppräkningsdefinition.
Motionärerna efterlyser i stället en mer generell definition av narkotika.

I en artikel i Läkartidningen 1986, nr 5 beskrivs s. k. designerdroger,
varmed avses olika typer av syntetiska droger som förekommer på den
illegala marknaden i USA. Dessa droger är ofta syntetiska former av heroin.
Vissa av dem har mycket starkare effekt än heroin. Att använda dessa droger
medför betydande risker. Förutom den önskade effekten kan de medföra
inte väntade biverkningar. Det förekommer också att preparaten inte är rena
utan innehåller biprodukter som kan vara mycket skadliga. Teoretiskt finns
det möjlighet att framställa ett stort antal varianter av syntetiska droger.

I 8 § narkotikastrafflagen (1968:64) definieras narkotika som läkemedel
eller hälsofarliga varor med starkt vanebildande egenskaper eller varor som
med lätthet kan omvandlas till varor med sådana egenskaper, och som därför
antingen är föremål för kontroll enligt en internationell konvention som
Sverige har biträtt, eller som av regeringen har förklarats skola anses som
narkotika.

Sverige har biträtt två FN-konventioner beträffande narkotika, dels 1961
års allmänna narkotikakonvention (den s. k. Single Convention), med
ändringsprotokoll år 1972, dels 1971 års konvention om psykotropa substanser.
I listor som fogats till konventionerna och som fortlöpande revideras
finns upptagna de ämnen som är föremål för internationell kontroll.

I förordningen (1983:366, ändrad och omtryckt 1985:244) om att vissa
substanser skall anses som narkotika har regeringen angivit de ytterligare
substanser som skall anses som narkotika enligt narkotikastrafflagen. Dessa
indelas i centralstimulerande medel, hallucinogener, smärtstillande medel

SoU 1985/86:17

samt sömnmedel och lugnande medel.

I Brottsförebyggande rådets (BRÅ) promemoria Narkotikabrott (PM
1982:2) diskuteras definitionen av narkotika. I promemorian (s. 75-78)
anges att den nuvarande begreppsbestämningen av narkotika visserligen
skapar klarhet angående vilka ämnen som faller under narkotikalagstiftningen
men att den är behäftad med en uppenbar svaghet. Nya narkotiska
preparat framställs efter hand och kan spridas ganska snabbt. Straffansvar
kan då först bli aktuellt sedan preparatet uttryckligen förklarats vara
narkotika. Härigenom kan den situationen uppstå att även starkt straffvärda
förfaranden kan falla utanför det straffbara området.

I promemorian anförs vidare att om man inom ramen för gällande
narkotikastrafflag vill täppa till den nu diskuterade luckan detta inte kan ske
endast genom en förändring av narkotikabegreppet. Härigenom skulle
nämligen en mängd inte straffvärda fall komma att träffas. Vad som ligger
närmast till hands synes enligt promemorian i stället vara att komplettera
narkotikabrottsbestämmelsen med ett nytt stycke som riktar sig mot vissa
kvalificerade förfaranden med beroendeframkallande medel som inte faller
in under det formella narkotikabegreppet. Redan en sådan komplettering
skulle dock kräva ingående överväganden angående såväl hur aktuella
ämnen (alkohol borde exempelvis inte omfattas) som förfaringssätt borde
avgränsas. Med hänsyn till att några påtagliga nackdelar med nuvarande
ordning ännu inte visat sig anses det inte påkallat att närmare utreda frågan.
Några förslag läggs därför inte fram i promemorian. Däremot formuleras
utan närmare motivering ett tillägg till nuvarande narkotikadefinition av
innebörd att andra varor som med hänsyn till sina starkt vanebildande
egenskaper m. m. ”uppenbart är att jämställa med narkotika” också skall
anses som narkotika.

Riksdagen har tidigare i flera sammanhang behandlat frågan om definitionen
av narkotika. I betänkande SoU 1982/83:26 (s. 10—11) uttalade utskottet
följande.

Narkotikabegreppet är av grundläggande betydelse för all lagstiftning som
rör narkotika. Detta gäller såväl regleringen av den legala hanteringen som
beträffande missbruk och olovlig befattning med narkotika. Avgränsningen
av begreppet kan på grund av de stränga straffreglerna ha mycket kännbara
konsekvenser för den enskilde. Det är därför från rättssäkerhetssynpunkt
nödvändigt att ställa stora krav på den utredning som ligger till grund för ett
förordnande enligt [1 § narkotikaförordningen]. Samtidigt är det givetvis
angeläget att narkotikabegreppet har en sådan utformning att möjligheterna
att snabbt ingripa mot nya narkotiska preparat inte onödigtvis försvåras,
särskilt om preparatet tillkommit i spekulativt syfte.

Utskottet konstaterar att vad som huvudsakligen orsakar tidsåtgång i vissa
ärenden om klassificering av ett ämne som narkotika är svårigheten att
införskaffa tillräcklig dokumentation. Problemet ligger egentligen inte i
själva lagstiftningen. Det är vidare svårt att genom lagstiftningsåtgärder
stoppa preparat om vilka man ännu inte säkert vet om de utgör narkotika,
bl. a. med hänsyn till de straffbestämmelser som gäller på narkotikaområdet.

1983 års läkemedelsutredning (S 1983:04) har i uppdrag att se över
läkemedelslagstiftningen m. m. Enligt vad utskottet erfarit arbetar utredningen
bl. a. med att förbereda en reglering som kan ersätta den nuvarande

SoU 1985/86:17

narkotikaförordningen. I samband därmed kommer utredningen även att ta

upp frågan om narkotikabegreppets placering i lagstiftningen och därmed
sammanhängande frågor.

Utskottet har inhämtat från social- och justitiedepartementen att beredskapen
mot nya narkotiska ämnen är mycket god. Socialstyrelsens läkemedelsavdelning
kan omedelbart inleda arbetet med att analysera och begreppsbestämma
ett okänt preparat. När analysen är gjord kan regeringen
inom en vecka förklara att ämnet är narkotika.

Utskottet har vidare erfarit att det inom justitieministeriet i Washington
pågår ett arbete för att undersöka vad som kan göras för att förekomma att
narkotikakontrollen kringgås genom nya typer av preparat. Det svenska
socialdepartementet har begärt information om utfallet av arbetet.

Utskottet gör följande överväganden.

Det finns klara fördelar med en narkotikadefinition av den typ som för
närvarande tillämpas. En uppräkningsdefinition gör att det är möjligt för var
och en att skaffa sig kunskap om ifall ett visst ämne är narkotika eller inte.
Definitionen är enkel och juridiskt exakt och därigenom tillfredsställande
från rättssäkerhetssynpunkt.

Man kan däremot se flera svårigheter med någon form av allmänt
formulerad narkotikadefinition. Narkotika är inte något entydigt begrepp.
En gemensam definition av alla de ämnen som för närvarande betraktas som
narkotika skulle få göras mycket vid. Den får dock inte bli så vag att den
också omfattar ämnen som inte är avsedda, såsom alkohol och tobak. Det är
dessutom nödvändigt att kunna avgränsa innebörden av begreppet narkotika
på ett otvetydigt sätt med hänsyn till de allvarliga rättsföljder som är förenade
med brott mot narkotikalagstiftningen.

Syftet med motionsförslaget synes vara att åstadkomma en bättre beredskap
för tillfällen då det på marknaden uppträder nya narkotiska ämnen eller
preparat. Motionärerna vill motverka att någon hinner sprida ett farligt ämne
under den tid som passerar fram till dess regeringen hunnit förklara ämnet
vara narkotika.

I USA, där problemet med s. k. designerdroger i första hand är aktuellt,
övervägs vad som kan göras för att effektivisera den rättsliga kontrollen.
Även i Sverige har man uppmärksamheten riktad på hithörande frågor.

Som redovisats ovan är vidare beredskapen för att möta sådana situationer
god. Oavsett vilken narkotikadefinition som tillämpas måste krav uppställas
på klar identifiering av ett ämne innan någon kan ställas till ansvar för
befattning därmed. Tidsåtgången för regeringens handläggning efter det att
analysresultat föreligger är obetydlig.

Utskottet anser med hänvisning till det anförda inte att det för närvarande
finns skäl att utreda narkotikadefinitionen. Utskottet avstyrker sålunda
motion So207 (vpk).

I motion So224 av Göran Magnusson (s) hemställs att riksdagen beslutar att
kokain och fencyklidin överförs till narkotikaförteckning I. Motionären
anför att kokain framstår som minst lika farligt som heroin och därför bör bli
föremål för samma stränga rättsliga bedömning och administrativa kontroll
som heroin. Enligt motionärens uppfattning har kokain så begränsat

SoU 1985/86:17

medicinskt värde - fencyklidin saknar enligt motionären helt sådant värde -att preparaten utan olägenhet skulle kunna överföras till narkotikaförteckning
I och således helt förbjudas för användning. Motionären anser att den
omständigheten att medlen för närvarande finns på narkotikaförteckning II
kan påverka den allmänna synen på medlen och även strängheten i
straffmätningen vid narkotikabrott.

Enligt 8 § andra stycket narkotikastrafflagen meddelar regeringen eller
myndighet som regeringen bestämmer föreskrifter om innehav av och annan
befattning med narkotika för medicinskt eller vetenskapligt ändamål. Enligt
1 § narkotikaförordningen (1962:704) åvilar det socialstyrelsen att låta
upprätta och kungöra förteckningar över narkotika. Närmare föreskrifter
om utlämnande av narkotiska läkemedel meddelas enligt 6 § 2 mom. av
socialstyrelsen.

Socialstyrelsens narkotikaförteckningar (MF 1974:67) har 1985 ersatts av
nya föreskrifter om förteckningar över narkotika (SOSFS [M] 1985:9). 1
föreskrifterna preciseras vad som avses med narkotika och upptas fem
förteckningar där olika preparat finns uppräknade. Förteckningarna bygger
på vad som skall utgöra narkotika enligt vad som ovan sagts (se ovan s. 27).
Förteckningarna anger förutsättningarna för den vetenskapliga och medicinska
användningen av de preparat som omfattas av narkotikakontrollen.
Enligt socialstyrelsens narkotikakungörelse (MF 1972:30) får de i förteckning
I upptagna varorna inte införas eller utföras eller här tillverkas,
saluhållas eller överlåtas. Socialstyrelsen kan dock ge tillstånd att använda
dessa varor för medicinsk och vetenskaplig forskning. I socialstyrelsens
föreskrifter (SOSFS [M] 1984:16) om förordnande och utlämnande av
läkemedel från apotek m.m. (receptföreskrifter), vilka ersatt bl. a. den
tidigare receptkungörelsen, finns närmare föreskrifter om förordnande av
narkotiska läkemedel. Av 4 § föreskrifterna framgår att narkotika som
upptagits på förteckningarna II-V kan få förordnas med iakttagande av olika
säkerhetsföreskrifter.

Som framgår av motionen finns kokain och fencyklidin upptagna på
narkotikaförteckning II, dvs. de kan under vissa betingelser förskrivas som
läkemedel. De nya föreskrifterna 1985 innebär i här aktuellt hänseende att
kokainberedningar i en koncentration av högst 0,1 % inte längre är
undantagna, dvs. alla kokainberedningar är numera oavsett halt och övriga
ingående beståndsdelar narkotika enligt förteckning II.

Motionsyrkanden med liknande syfte som det nu aktuella har behandlats
av utskottet i betänkandena SoU 1983/84:20, 1984/85:8 och 1984/85:14.
Utskottet har därvid konstaterat att de aktuella preparaten i dag används
som läkemedel bara i ett mycket litet antal fall, men att de i dessa fall har stor
betydelse. Utskottet har vidare understrukit att den straffrättsliga bedömningen
av ett narkotikabrott inte är beroende av på vilken av socialstyrelsens
narkotikaförteckningar ett preparat finns uppfört och att en strängare
straffrättslig kvalificering av t. ex. kokain torde förutsätta en ändring i
narkotikastrafflagen.

Utskottet delar motionärens oro för konsekvenserna av ett ökat kokainmissbruk.
Enligt vad utskottet erfarit finns det dock inget som tyder på att
receptförskrivet kokain eller fencyklidin fått icke avsedd spridning. Social -

SoU 1985/86:17

styrelsens narkotikaförteckningar anger vidare bara förutsättningarna för
legal användning av narkotiska preparat för vetenskapliga eller medicinska
ändamål. Den straffrättsliga bedömningen av illegal befattning med narkotika
sker med utgångspunkt i narkotikastrafflagen och den domstolspraxis som
utvecklats på det området. Utskottet ser därför inte anledning att av
narkotikapolitiska skäl föra över kokain och fencyklidin till narkotikaförteckning
I och därmed hindra den visserligen begränsade medicinska
användning som socialstyrelsen fortfarande bedömer befogad. Utskottet
förutsätter att socialstyrelsen fortlöpande prövar om det finns skäl att företa
ändringar i förteckningarna.

Utskottet vidhåller alltså sitt tidigare ställningstagande i frågan och
avstyrker motion So224 (s).

Alkohol och olycksfall

I motion So475 av Elver Jonsson (fp) och Gudrun Norberg (fp) hemställs om
tillkännagivande att ny a rutiner bör utformas vid akutmottagningar m. m. för
att förbättra kunskapen om orsakerna till olycksfall. Motionärerna anser det
angeläget att få klarhet i alkoholens omfattning i trafikolyckor och andra
akuta olyckor, även sådana som inte leder till dödsfall. Ett sätt att förbättra
basmaterialet för sådana bedömningar är enligt motionärna att utfärda
anvisningar om att behandlande läkare skall ta blodprov vid alla olyckor.

I den av riksdagen antagna propositionen (1984/85:181) om utvecklingslinjer
för hälso- och sjukvården, m. m. tog föredragande statsrådet upp frågan
om förbättrad skadestatistik och anförde därvid följande (s. 36 f.).

För att förbättra underlaget för de skadeförebyggande insatserna i samhället
bör en länsvis registrering av samtliga olycksfall (skadefall) som kommer i
kontakt med hälso- och sjukvården genomföras. För att begränsa resursinsatserna
bör ett rullande registreringsförfarande tillämpas. Varje år bör
registrering ske i två—tre län under några månader. På sikt täcks därmed hela
landet. Ansvaret för denna registrering bör ligga på hälso- och sjukvårdshuvudmännen.
Socialstyrelsen skall, i erforderlig samverkan med andra
myndigheter och organisationer, ges ansvaret för den centrala statistik, som
skall baseras på denna registrering.

En förbättrad skadestatistik i enlighet med det anförda kommer enligt
utskottets mening att ge förbättrad belysning av de frågeställningar som
aktualiseras i motionen.

När det gäller blodprovstagning för påvisande av eventuell alkohol vill
utskottet erinra om att någon allmän skyldighet att underkasta sig blodprovstagning
inte föreligger utom då detta är särskilt föreskrivet. Utskottet ställer
sig tveksamt till att utvidga blodprovstagning vid akutmottagningar i annat
syfte än att avgöra vilken vård som är den bästa för en viss patient. I vart fall
måste noga övervägas vilka effekter detta skulle kunna få för benägenheten
att söka vård och för patienternas förtroende för hälso- och sjukvården.

Utskottet avstyrker med det anförda motion So475 (fp).

SoU 1985/86:17

Övriga frågor

SoU 1985/86:17

Utskottet har ingen erinran mot propositionens förslag till medelsanvisning
beträffande anslaget I 1. Bidrag till världshälsoorganisationen samt internationellt
socialpolitiskt samarbete m.m. samt anslaget I 2. Vissa internationella
kongresser i Sverige.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande alkoholfria sektorer

att riksdagen avslår motion 1985/86:So236,

2. beträffande informationskampanj för minskad alkoholkonsumtion att

riksdagen avslår motion 1985/86:So225,

3. beträffande opinionsbildning mot droger

att riksdagen avslår motion 1985/86:So254 yrkande 2,

4. beträffande medelsanvisning till upplysning och information på
drogområdet m.m.

att riksdagen till Upplysning och information på drogområdet m. m.
för budgetåret 1986/87 anvisar ett reservationsanslag av 4 769 000 kr.,

5. beträffande medelsanvisning för bidrag till missbrukarvård m.m.
att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med avslag på
motion 1985/86:So248 yrkande 2 till Bidrag till missbrukarvård m. m.
för budgetåret 1986/87 anvisar ett förslagsanslag av 810 000 000 kr.,

6. beträffande bidrag till arbetsmarknadens organisationer
att riksdagen avslår motion 1985/86: So249 yrkande 1,

7. beträffande medelsanvisning för bidrag till organisationer

att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med avslag på
motion 1985/86:So249 yrkandena 2 och 3 till Bidrag till organisationer
för budgetåret 1986/87 anvisar ett reservationsanslag av 45 932 000
kr.,

8. beträffande stöd till Familjehemmens riksförbund
att riksdagen avslår motion 1985/86:So250,

9. beträffande medelsanvisning till utvecklings- och försöksverksamhet att

riksdagen med bifall till regeringens förslag och med avslag på
motion 1985/86: So237 till Utvecklings- och försöksverksamhet för
budgetåret 1986/87 anvisar ett reservationsanslag av 28 466 000 kr.,

10. beträffande utveckling av värdmetoder

att riksdagen avslår motion 1985/86:So231 yrkande 2,

11. beträffande utveckling av vårdinsatser för narkomaner

att riksdagen avslår motion 1985/86: So253 yrkande 6 och motion
1985/86:So254 yrkande 8,

12. beträffande vård i familjehem

att riksdagen avslår motion 1985/86:So254 yrkande 6,

13. beträffande samordning för bekämpande av narkotikamissbruket att

riksdagen avslår motion 1985/86:So201,

14. beträffande en samlad plan mot narkotika
att riksdagen avslår motion 1985/86:So205,

15. beträffande register över narkomaner
att riksdagen avslår motion 1985/86:So219,

16. beträffande kvinnors alkoholmissbruk

att riksdagen avslår motion 1985/86:So231 yrkande 1,

17. beträffande åtgärder mot prostitution
att riksdagen avslår motion 1985/86:So246,

18. beträffande utslagnas bostadssituation

att riksdagen avslår motion 1985/86:So241 yrkande 4,

19. beträffande socialtjänstlagen

att riksdagen avslår motion 1985/86:So239,

20. beträffande åtgärder mot alkohol och narkotikamissbruk
att riksdagen avslår motion 1985/86:So208,

21. beträffande nykterhets- och narkotikanämnder
att riksdagen avslår motion 1985/86:So253 yrkande 2,

22. beträffande barn i familjehem

att riksdagen avslår motion 1985/86:So220,

23. beträffande definitionen av narkotika
att riksdagen avslår motion 1985/86:So207,

24. beträffande socialstyrelsens narkotikaförteckningar
att riksdagen avslår motion 1985/86:So224,

25. beträffande olycksfallsstatistik

att riksdagen avslår motion 1985/86:So475,

26. att riksdagen till Bidrag till världshälsoorgansationen samt
internationellt socialpolitiskt samarbete m. m. för budgetåret 1986/87
anvisar ett förslagsanslag av 29 245 000 kr.,

27. att riksdagen till Vissa internationella kongresser i Sverige för
budgetåret 1986/87 anvisar ett reservationsanslag av 1 000 000 kr.

Stockholm den 10 april 1986

På socialutskottets vägnar

Daniel Tarschys

Närvarande: Daniel Tarschys (fp), Evert Svensson (s), Kjell Nilsson (s),
Rune Gustavsson (c), Blenda Littmarck (m), Gunnar Ström (s), Aina Westin
(s), Per Arne Aglert (fp), Yvonne Sandberg-Fries (s), Ulla Tillander (c),
Inga Lantz (vpk), Ingrid Andersson (s), Ingvar Eriksson (m), Karl-Gösta
Svenson (m) och Maud Björnemalm (s).

SoU 1985/86:17

Reservationer

1. Medelsanvisning för bidrag till missbrukarvård (mom. 5 i
hemställan)

av Blenda Littmarck, Ingvar Eriksson och Karl-Gösta Svenson (samtliga m)
som anser:

dels att det avsnitt i utskottets yttrande på s. 10 som börjar med ”Utskottet
behandlade” och slutar med ”avser yrkande 2” bort ha följande lydelse:
Med ett mycket stort budgetunderskott och en alltför stor offentlig sektor
är det enligt utskottets mening oacceptabelt med fortsatt expansion av den
kommunala sektorn.

Härtill kommer att kommunerna efter kontinuerlig ökning nu har mycket
god likviditet, ca 5 miljarder i finansieringskapital.

I detta läge kan det inte anses rimligt att staten med sitt mycket stora
budgetunderskott skulle tillskjuta 65—70 miljarder kronor i statsbidrag till
den kommunala sektorn. För att volymökningen skall upphöra är en
minskning av statsbidragen nödvändig. Eftersom dessa är specialdestinerade
kan den nödvändiga minskningen komma att uppfattas som riktad mot
nominellt berörda verksamheter. Utskottet vill understryka att detta ingalunda
är avsikten. Kommuner och landsting skall själva göra den omfördelning
mellan olika verksamhetsområden de anser nödvändig.

Mot den här anförda bakgrunden bör statsbidragen till hem för vård eller
boende till sin huvuddel avvecklas under de två kommande budgetåren. Som
en garanti för ideell och annan enskild bedriven vårdverksamhet bör ett
betydande anslag dock finnas kvar även på sikt. Det anförda innebär att
utskottet tillstyrker motion So248 (m) yrkande 2.

dels att utskottet under mom. 5 bort hemställa

5. beträffande medelsanvisning för bidrag till missbrukarvård m. m.
att riksdagen med anledning av regeringens förslag och med bifall till
motion 1985/86:So248 yrkande 2 till Bidrag till missbrukarvård m. m.
för budgetåret 1986/87 anvisar ett förslagsanslag av 425 000 000 kr.,

2. Bidrag till arbetsmarknadens organisationer (morn. 6 i
hemställan)

av Rune Gustavsson (c), Blenda Littmarck (m), Ulla Tillander (c). Ingvar
Eriksson (m) och Karl-Gösta Svenson (m) som anser:

dels att det avsnitt i utskottets yttrande på s. 11 som börjar med ”Utskottet
har” och slutar med ”yrkande 1 avstyrks” bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att stödet på arbetsplatserna bl. a. genom insatser via de
fackliga organisationerna är mycket viktigt och värdefullt. Dessa åtgärder
måste ses som en naturlig följd inom ramen för de övergripande målsättningarna
att bekämpa missbruket på bredaste möjliga bas. Enligt utskottets
mening har dock de fackliga organisationerna ekonomiska resurser att utan
statligt stöd bedriva denna verksamhet. Utskottet förutsätter att ambitionen
på detta område inte skall behöva vara beroende av statliga stödinsatser utan

SoU 1985/86:17

beroende på omsorgen om arbetskamraterna. De ekonomiska stödåtgärder
som utgår via statsbudgeten bör ges till mera resurssvaga organisationer och
sammanslutningar som bedriver rehabiliteringsarbete inom missbrukarvården.
Vad utskottet anfört om en annan anslagsdisposition bör riksdagen ge
regeringen till känna i enlighet med motion So249 (m) yrkande 1.

dels att utskottet under mom. 6 bort hemställa

6. beträffande bidrag till arbetsmarknadens organisationer

att riksdagen med anledning av motion 1985/86:So249 yrkande 1 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

3. Medelsanvisning för bidrag till organisationer (morn. 7 i
hemställan)

av Blenda Littmarck, Ingvar Eriksson och Karl-Gösta Svenson (samtliga m)
som anser:

dels att det avsnitt i utskottets yttrande som börjar på s. 11 med "Riksdagen
godkände” och slutar på s. 12 med ”yrkandena 2 och 3” bort ha följande
lydelse:

Den ideellt drivna verksamheten utgör en viktig del i den totala kampen
mot missbruk. De alternativa vårdformer och det engagemang som där
kommer till uttryck bör stimuleras och uppvärderas. En ökad och mera
målmedveten sådan satsning skulle kunna ge ytterligare goda resultat. Här
behövs en ännu mera öppen attityd när det gäller att tillvarata dessa
alternativ, som också har visat sig ge en mera positiv rehabiliteringseffekt än
många liknande verksamheter som drivs i offentlig regi. I kampen mot
missbruket och i rehabiliteringsarbetet måste de alternativa vårdformerna
ges större utrymme.

Utskottet har ovan tillstyrkt en omfördelning från arbetsmarknadens
organisationer till mer resurssvaga organisationer eller sammanslutningar
som arbetar för stöd och hjälp åt missbrukare. Utskottet föreslår också att
anslaget H 3. Bidrag till organisationer räknas upp med ytterligare 10 milj.
kr. att tillföras fördelningsposten ”bidrag till organisationer som bedriver
rehabiliteringsarbete”.

Det anförda innebär att utskottet ansluter sig till förslagen i motion So249
(m) i här aktuella delar (yrkandena 2 och 3).

dels att utskottet under mom. 7 bort hemställa

7. beträffande medelsanvisning för bidrag till organisationer

att riksdagen med anledning av regeringens förslag och med anledning
av motion 1985/86: So249 yrkandena 2 och 3 till Bidrag till organisationer
för budgetåret 1986/87 anvisar ett reservationsanslag av
55 932 000 kr.,

4. Stöd till Familjehemmens riksförbund (mom. 8 i
hemställan)

av Daniel Tarschys (fp), Rune Gustavsson (c), Blenda Littmarck (m). Per
Arne Aglert (fp), Ulla Tillander (c), Ingvar Eriksson (m) och Karl-Gösta
Svenson (m) som anser:

SoU 1985/86:17

dels att det avsnitt i utskottets yttrande på s. 13 som börjar med ”Det finns”
och slutar med ”So250 (fp)” bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att organisationer som Familjehemmens riksförbund
genom sitt engagemang och stöd till medlemmarna bedriver en värdefull
verksamhet. Det är angeläget att familjevården utvecklas genom utbildningsinsatser.
Utskottet anser därför att regeringen bör överväga möjligheterna
till statligt stöd för verksamhet av detta slag. Vad utskottet nu anfört
bör riksdagen med anledning av motion So250 ge regeringen till känna.

dels att utskottet under mom. 8 bort hemställa

8. beträffande stöd till Familjehemmens riksförbund

att riksdagen med anledning av motion 1985/86:So250 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

5. Medelsanvisning till utvecklings- och försöksverksamhet
(mom. 9 i hemställan)

av Inga Lantz (vpk) som anser:

dels att det avsnitt i utskottets yttrande på s. 14 som börjar med ”Ett viktigt”
och slutar med ”(vpk) avstyrks” bort ha följande lydelse:

Det behövs en självständig och livskraftig kvinnorörelse för att föra
kvinnokampen vidare.

En bland många förutsättningar för en aktiv kvinnorörelse är uppbyggande
av kvinnohus, där kvinnor utan att hämmas av det patriarkala förtrycket
kan träffas för att utveckla personligt och kollektivt självförtroende.

För att stimulera till uppbyggnad av kvinnohus i de flesta större tätorter
anser utskottet att riksdagen bör besluta om inrättande av en statlig fond, dit
kvinnohusföreningar kan vända sig för att få ekonomiskt stöd för att starta
och driva verksamhet. Fonden skall betala ut startbidrag när det finns
kvinnor som i organiserade former vill sätta igång en kvinnohusverksamhet
och kan redovisa en plan för verksamheten. Dessutom kan fonden användas
för ekonomiskt stöd i form av årliga bidrag efter ansökan från resp.
kvinnohusförening enligt vanliga regler.

Riksdagen bör anvisa ytterligare 20 milj. kr. under anslaget Utvecklingsoch
försöksverksamhet för stöd till kvinnohus i enlighet med det anförda.

dels att utskottet under mom. 9 bort hemställa

9. beträffande medelsanvisning till utvecklings- och försöksverksamhet att

riksdagen med anledning av regeringens förslag och med bifall till
motion 1985/86:So237 till Utvecklings- och försöksverksamhet för
budgetåret 1986/87 anvisar ett reservationsanslag av 48 466 000 kr.,

6. Utveckling av vårdinsatser för narkomaner (mom. 11 i
hemställan)

av Rune Gustavsson (c) och Ulla Tillander (c) som anser:

SoU 1985/86:17

dels att det avsnitt i utskottets yttrande som börjar på s. 15 med ”Utskottet
delar” och slutar på s. 16 med ”nu anförda.” bort ha följande lydelse:

Socialtjänsten har ansvar för att alkohol- och narkotikamissbrukare får
tillgång till hjälp och stöd för sitt missbruk. För unga missbrukare har också
skolan möjligheter till vissa hjälpinsatser.

I många fall behöver dock missbrukare vård för sitt missbruk. Missbruksvården
bör så långt möjligt bedrivas i öppna former. Satsningarna för att
utveckla dessa är positiva. Trots det kommer en liten grupp även i
fortsättningen att behöva vård i mer slutna former.

Behandlingshem är vanligen direkt inriktade mot vård av visst missbruk.
Många missbrukare behöver dock efter en initial behandling för sitt missbruk
en längre tids rehabilitering i andra vårdformer. Socialt utslagna människor
saknar ofta en socialt acceptabel identifikation. För dem kan vård i
familjehem vara ett gott vårdalternativ.

Många missbrukare är kriminellt belastade. Samarbetet mellan kriminalvården
och främst kommunernas socialtjänst och landstingens sjukvård
måste utvecklas. Det är nödvändigt att klarare definiera varje myndighets
arbetsområde. Diskussioner mellan myndigheter om vem som i vilket skede
av en behandling har ansvaret får inte tillåtas gå ut över missbrukaren, vilket
ofta är fallet i dag.

De insatser utskottet här tagit upp bör enligt utskottets mening vidareutvecklas
och utnyttjas inom missbrukarvården.

Vad utskottet nu anfört bör med anledning av motionerna So253 (c)
yrkande 6 och So254 (c) yrkande 8 ges regeringen till känna.

Med detta ställningstagande har utskottet ingen anledning att gå in på
motion So231 (fp) yrkande 2 som avstyrks.

dels att utskottet under mom. 11 bort hemställa

11. beträffande utveckling av vårdinsatser för narkomaner
att riksdagen med anledning av motion 1985/86:So253 yrkande 6 och
motion 1985/86:So254 yrkande 8 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,

7. Samordning för bekämpande av narkotikamissbruket
(mom. 13 i hemställan)

av Blenda Littmarck, Ingvar Eriksson och Karl-Gösta Svenson (samtliga m)
som anser:

dels att det avsnitt i utskottets yttrande på s. 18 som börjar med ”Ett
liknande” och slutar med ”So201 (m)” bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening är de samordningsinsatser som redovisats i det
föregående dock inte tillräckliga.

Vad som krävs för bekämpning av narkotikaproblemet är en snabb och
effektiv organisation som har överblick över hela strukturen och snabbt kan
ingripa.

Utskottet förordar därför att man snarast tillskapar samordnande organ,
lokalt, regionalt och centralt, för ledning av förebyggande och bekämpande

SoU 1985/86:17

av narkotikabruk och narkotikabrottslighet. I varje kommun måste det
bildas grupper, som kontinuerligt följer narkotikafrågan. Förutom polis och
sociala myndigheter bör det finnas representanter för Hem och skola,
elevföreningar och så många aktiva ungdoms- och idrottsföreningar som
möjligt. På länsplanet bör motsvarande organisation samordna insatserna för
narkotikabekämpning så att inga ärenden ”faller mellan stolarna” på grund
av traditionella myndighetsgränser. Vi förordar därför att en sådan grupp,
bestående av representanter för polis, åklagare, domstolar, m. m. bildas i
varje län.

Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med anledning av motion So201 ge
regeringen till känna.

dels att utskottet under mom. 13 bort hemställa

13. beträffande samordning för bekämpande av narkotikamissbruket att

riksdagen med anledning av motion 1985/86: So201 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

8. Åtgärder mot prostitution (mom 17 i hemställan)

av Inga Lantz (vpk) som anser:

dels att det avsnitt i utskottets yttrande på s. 21 som börjar med ”1
betänkande” och slutar med ”alltså avstyrks” bort ha följande lydelse:
Utskottet vill ånyo understryka att det är viktigt att prostituerade kvinnor
får hjälp och stöd för att bryta sitt levnadsmönster. Samhället måste satsa mer
på social jourverksamhet för att förhindra att fler kvinnor prostituerar sig och
för att hjälpa dem som är prostituerade till att sluta. Vad utskottet nu anfört
bör riksdagen ge regeringen till känna med anledning av motion So246 (vpk).

dels att utskottet under mom. 17 bort hemställa

17. beträffande åtgärder mot prostitution
att riksdagen med anledning av motion 1985/86:So246 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

9. Utslagnas bostadssituation (morn. 18 i hemställan)

av Blenda Littmarck, Ingvar Eriksson och Karl-Gösta Svenson (samtliga m)
som anser:

dels att det avsnitt i utskottets yttrande på s. 22 som börjar med ”Utskottet
delar” och slutar med ”yrkande 4” bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening innefattar rätten till bistånd enligt socialtjänstlagen
rätt till tak över huvudet. Den totala husvillheten kan aldrig accepteras.

Erfarenheter från några kommuner visar att det faktiskt går att på ett
tillfredsställande sätt lösa de utslagnas bostadsproblem. Det kräver mycket
arbete och starkt engagemang men inte nödvändigtvis mycket pengar - det
kan rent av vara samhällsekonomiskt lönsamt. Regeringen bör ta initiativ till
en inventering av de utslagnas bostadssituation och till de kompletteringar av

SoU 1985/86:17

lagen sorn kan behövas för att tillförsäkra alla den elementära rätten att inte
behöva bo på gatan.

Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med anledning av motion So241 (m)
yrkande 4 ge regeringen till känna.

dels att utskottet under mom. 18 bort hemställa

18. beträffande utslagnas bostadssituation
att riksdagen med anledning av motion 1985/86:So241 yrkande 4 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

10. Åtgärder mot alkohol- och narkotikamissbruk (mom. 20 i
hemställan)

av Blenda Littmarck, Ingvar Eriksson och Karl-Gösta Svenson (samtliga m)
som anser:

dels att det avsnitt i utskottets yttrande på s. 24 som börjar ”Med anledning”
och slutar med ”So208 (m)” bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets uppfattning saknas inom socialtjänsten nyanserade
åtgärder för att stoppa missbruket i tid. Detta gäller främst missbruk av
narkotika. Men även alkoholmissbruk måste motverkas effektivare.

Socialtjänstens tidiga ingripande måste vara kopplat till upptäckten.
Därför är samverkan mellan bl. a. polis och socialtjänst viktig.

Som ett första steg kan åtgärderna bestå i ”råd och stöd”, som i praktiken
innefattar tillrättaläggande och stödjande samtal med den unge och hans
föräldrar. Om detta inte är tillräckligt måste nästa, mer formella, steg tas,
vilket kan vara ”föreskrifter” eller ”övervakning”.

Utskottet anser att en adekvat vård för missbrukare måste skapas. LVU
och LVM ger inte de nödvändiga möjligheterna till insatser i tid och inte
heller under tillräckligt lång tid. Regeringen måste nu överväga lämpliga
åtgärder för att effektivisera lagstiftningen och snarast framlägga erforderliga
lagförslag för riksdagen.

Vad utskottet nu anfört bör riksdagen ge regeringen till känna med
anledning av motion So208 (m).

dels att utskottet under mom. 20 bort hemställa

20. beträffande åtgärder mot alkohol- och narkotikamissbruk
att riksdagen med anledning av motion 1985/86:So208 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

11. Definitionen av narkotika (mom. 23 i hemställan)

av Inga Lantz (vpk) som anser:

dels att det avsnitt i utskottets yttrande på s. 29 som börjar med ”Sorn
redovisats” och slutar med ”So207 (vpk)” bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets uppfattning har den nuvarande definitionen av narkotika
betydande narkotikapolitiska brister. Med tanke på de allvarliga riskerna för
framställning av en rad beroendeframkallande och hälsofarliga medel bör
narkotikabegreppet ses över.

SoU 1985/86:17

Den linje som brottsförebyggande rådets arbetsgrupp pekat på bör bli
föremål för fortsatta studier i avsikt att finna en teknisk lösning på problemen
med narkotikadefinitionen.

Vid en utvidgning av narkotikabegreppet efter dessa riktlinjer torde dock i
förarbeten och specialmotiveringar fordras en grundlig precisering av de
kriterier som skall användas vid bedömningar i de enskilda fallen. Frågan
fordrar anlitande av både juridisk och kemisk-farmakologisk sakkunskap.

Utskottet förordar därför att en uredning tillsätts med uppdrag att se över
narkotikadefinitionen i enlighet med vad som nu anförts. Detta bör
riksdagen med anledning av motion So207 (vpk) ge regeringen till känna.

dels att utskottet under mom. 23 bort hemställa

23. beträffande definitionen av narkotika
att riksdagen med anledning av motion 1985/86:So207 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

SoU 1985/86:17

Innehållsförteckning SoU 1985/86:17

Sammanfattning 1

Proposition 1

Motioner 2

Utskottet 4

Inledning 4

Upplysning och information på drogområdet 6

Bidrag till vård av missbrukare 9

Bidrag till organisationer 10

Utvecklings-och försöksverksamhet 13

Samordning av insatser mot missbruk 17

Kvinnors alkoholmissbruk 19

Åtgärder mot prostitution 20

Bostadssituationen för utslagna 21

Socialtjänstlagen 22

Barn i familjehem 25

Definition och klassificering av narkotika 27

Alkohol och olycksfall 31

Övriga frågor 32

Hemställan 32

Reservationer 34

1. Medelsanvisning för bidrag till missbrukarvård (mom. 5 i hemställan)
av m 34

2. Bidrag till arbetsmarknadens organisationer (mom. 6 i hemställan)
av moche 34

3. Medelsanvisning för bidrag till organisationer m.m. (mom. 7 i

hemställan) av m 35

4. Stöd till Familjehemmens riksförbund (mom. 8 i hemställan) av

fp,m,c 35

5. Medelsanvisning till utvecklings- och fördelningsverksamhet

(mom. 9 i hemställan) av vpk 36

6. Utveckling av vårdinsatser för narkomaner (mom. 11 i hemställan)
av c 36

7. Samordning för bekämpande av narkotikamissbruket (mom. 13 i

hemställan) av m 38

8. Åtgärder mot prostitution (mom. 17 i hemställan) av vpk 38

9. Utslagnas bostadssituation (mom. 18 i hemställan) av m 38

10. Åtgärder mot alkohol- och narkotikamissbruket (mom. 20 i

hemställan) av m 39

11. Definitionen av narkotika (mom. 23 i hemställan) av vpk 39