Socialutskottets betänkande
1985/86:14
om anslag m. m. till Hälsoupplysning (prop. 1985/
86:100 bil. 7de.vis)
Sammanfattning
Utskottet tillstyrker i betänkandet regeringens förslag till medelsanvisning
för anslaget E 16. Hälsoupplysning.
Utskottet behandlar vidare i betänkandet motionsyrkanden om åtgärder
för minskat tobaksbruk (fp, s) och om abortförebyggande verksamhet,
preventivmedelsrådgivning m. m. (vpk). Utskottet avstyrker samtliga motionsyrkanden.
Vpk-ledamoten har avgivit sex reservationer till förmån för
egna yrkanden.
Femte huvudtiteln
Propositionen
Regeringen har i prop. 1985/86:100 bil. 7 under punkt E 16 (s. 96-98)
föreslagit riksdagen att till Hälsoupplysning för budgetåret 1986/87 anvisa ett
reservationsanslag av 6 492 000 kr.
Motioner
I motion 1985/86:So447 av Margareta Andrén (fp) hemställs att
riksdagen beslutar som sin mening ge regeringen till känna att lagen om
varningstext och innehållsdeklaration på tobaksvaror bör ses över i syfte att
a) förtydliga i vilken mån och på vilket sätt socialstyrelsens befogenheter
med stöd av denna lag begränsas av hänsyn till tryckfrihetslagstiftningen,
b) förstärka socialstyrelsens möjligheter att i varningstexter på tobaksförpackningar
och i tobaksreklam lämna lättfattlig, aktuell och slagkraftig
information om tobaksbrukets hälsorisker och därmed sammanhängande
omständigheter, däri i möjligaste mån inbegripet sådan rådgivning som
föranleds av hälsoskäl och inte tar sikte på att påverka åsikter.
I motion 1985/86:So451 av Inga Lantz m. fl. (vpk) hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att preventivmedelsrådgivningen
bör byggas ut både kvantitativt och kvalitativt,
2. att riksdagen hos regeringen begär åtgärder för att utöka den uppsökande
verksamheten inom preventivmedelsrådgivningen och att denna delges
alla värnpliktiga på deras förband,
1 Riksdagen 1985186.12sami. Nr 14
3. att riksdagen uttalar att preventivmedel skall vara gratis,
4. att riksdagen uttalar att preventivmedelsforskningen om preventivmedel
för män bör intensifieras,
5. att riksdagen uttalar att det psykosociala stödet bör byggas ut så att alla
kvinnor och män i en abortsituation ges möjlighet att få del av det,
6. att riksdagen uttalar att åtgärder bör vidtas för att engagera läkare och
barnmorskor i skolans sex- och samlevnadsundervisning,
7. att riksdagen hos regeringen begär åtgärder för att bättre trygga
samordningen av det abortförebyggande arbetet inom socialstyrelsen,
8. att riksdagen hos regeringen begär förslag om återinförande av ett
specialdestinerat statsbidrag för att trygga en utbyggd abort- och preventivmedelsrådgivning.
I motion 1985/86:So455 av Kurt Ove Johansson (s) hemställs, såvitt här är i
fråga, att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts angående förbud mot rökning i offentliga lokaler. Återstående
del av motionen behandlas i socialutskottets betänkande SoU 1985/
86:12.
I motion 1985/86:So459 av Börje Stensson (fp) och Elver Jonsson (fp)
hemställs, såvitt här är i fråga,
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts beträffande en massiv informationsinsats om tobakens skadeverkningar,
2. att riksdagen beslutar att informationsinsatsen finansieras genom uttag
av en hälsovårdsavgift av 2 öre per cigarettpaket. Yrkandena 3 och 4
behandlas av andra utskott.
I motion 1985/86:So478 av Margareta Andrén (fp) och andre vice talman
Karl Erik Eriksson (fp) hemställs, såvitt här är i fråga (yrkandena 2,4 och 5),
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts beträffande skärpta bestämmelser gällande rökfria miljöer i offentliga
lokaler,
4. att riksdagen hos regeringen begär att en intensiv informationskampanj
mot tobaksbruket kommer till stånd,
5. att riksdagen hos regeringen begär att den föreslagna informationskampanjen
finansieras med en hälsovårdsavgift på 1—2 öre per cigarettpaket.
Yrkande 3 behandlas av socialutskottet i betänkandet SoU 1985/86:12,
yrkandena 1 och 6 av andra utskott.
Utskottet
Genom den nya hälso- och sjukvårdslagen (1982:763) har sjukvårdshuvudmännen
fått ett lagstadgat ansvar för förebyggande vård. Ansvaret gäller
insatser rörande såväl människorna som miljön. Hälsoupplysning och annan
individinriktad förebyggande vård avses i första hand vara en uppgift för
primärvården. Socialstyrelsens uppgift beträffande hälsoupplysning är att på
grundval av myndighetens verksamhet samt nationella och internationella
rön om hälsorisker och hälsofrämjande åtgärder prioritera viktiga områden
SoU 1985/86:14
2
för hälsoupplysningsarbetet och förse sjukvårdshuvudmännen med visst
underlag för deras hälsoupplysning (SoU 1979/80:45). Socialstyrelsen skall
vidare stimulera sjukvårdshuvudmännens hälsoupplysningsverksamhet och
verka för att innehållet uppfyller sakliga krav.
Under anslaget till hälosupplysning beräknas medel för socialstyrelsens
fortsatta verksamhet med hälsoupplysning.
I anslutning till behandlingen av regeringens framställning om medelsanvisning
under anslaget behandlar utskottet motioner om åtgärder mot
tobaksbruket och frågor om abortförebyggande verksamhet och preventivmedelsrådgivning
m. m.
Åtgärder för minskat tobaksbruk
Utskottet har ända sedan 1971 fortlöpande behandlat frågor om åtgärder mot
tobaksbruket. Senast behandlade utskottet tobaksfrågorna i betänkandet
SoU 1984/85:28 om utvecklingslinjer för hälso- och sjukvården. I bl. a.
betänkandet SoU 1982/83:8 redovisas tämligen utförligt både bakgrund och
vissa av regeringen vidtagna åtgärder samt den tidigare riksdagsbehandlingen.
I proposition 1984/85:181 om utvecklingslinjer inom hälso- och sjukvården,
m.m. lämnades också en utförlig redovisning för tobaksfrågans
behandling och regeringens syn härpå. Även under 1986 års allmänna
motionstid har det väckts ett antal motioner om åtgärder mot tobaksbruket.
I motion 1985/86:So478 av Margareta Andrén och andre vice talman Karl
Erik Eriksson (båda fp) yrkas att riksdagen hos regeringen skall begära att en
intensiv informationskampanj mot tobaksbruket kommer till stånd (yrkande
4). En sådan kampanj bör enligt motionärerna bedrivas med syfte att
uppskjuta eller helst förhindra tobaksdebuten. Motionärerna begär att en
särskild hälsovårdsavgift på 1—2 öre per cigarettpaket skall införas för att
bekosta en sådan informationskampanj (yrkande 5). •
Även i motion 1985/86:So459 av Börje Stensson och Elver Jonsson (båda
fp) begärs massiva informationsinsatser och en hälsovårdsavgift på varje
cigarettpaket (yrkandena 1 och 2).
I proposition 1984/85:181 om utvecklingslinjer för hälso- och sjukvården,
m.m. framhölls att mycket tyder på att rökvanorna i en befolkning är
påverkbara och att vissa positiva effekter noterats under senare år. Under de
senaste 10-15 åren har man också kunnat konstatera en påtaglig förändring i
rökvanemöntret. Bl. a. har männens genomsnittliga tobakskonsumtion
sjunkit. En nedgång har också noterats i rökvanorna bland skolungdomar.
Rökningen bland kvinnor har dock visat en annan utveckling, men under den
allra senaste tiden har en minskning kunnat noteras bland kvinnor i åldern
16-19 år, dvs. kvinnor som vuxit upp med tobaksupplysningen. Utvecklingen
av rökvanorna är föremål för olika återkommande frågeundersökningar.
Utskottet har erfarit att socialstyrelsen i serien Socialstyrelsen redovisar
under våren 1986 kommer att publicera resultat av olika undersökningar om
tobaksvanor. Utskottet anser det mycket angeläget att alla ansträngningar
görs för att den positiva utvecklingen av rökvanorna hos befolkningen skall
fortsätta. Informationsinsatser är därvid av största betydelse.
I budgetpropositionen anförs att socialstyrelsens insatser för information
SoU 1985/86:14
3
om tobakens skadeverkningar behöver intensifieras (prop. 1985/86:100 bil.
7, s. 97). För att möjliggöra en intensifiering av socialstyrelsens hälsoupplysningsinsatser
föreslås en uppräkning av anslaget för hälsoupplysning med 1,2
milj. kr. I propositionen anförs att man för närvarande också överväger de
närmare formerna för särskilda informationsinsatser för att förhindra
rökdebut bland ungdomar. Vissa informationsåtgärder om tobakens skadeverkningar
har, enligt vad som framgår av propositionen, nyligen genomförts.
Sålunda har socialstyrelsen tillsammans med skolöverstyrelsen genomfört
konferenser i de olika högskoleregionerna för att stimulera till att
hälsofostran och tobaksrökning behandlas i lärarnas grundutbildning och
fortbildning. Socialstyrelsen har också i samråd med skolöverstyrelsen,
Svenska kommunförbundet och Landstingsförbundet vidtagit informationsåtgärder
inom grund-, fort- och vidareutbildningarna av hälso- och sjukvårdspersonal.
I betänkandet SoU 1984/85:28 behandlade utskottet motioner av motsvarande
innehåll som yrkandena i motionerna 478 och 459. Utskottet uttalade
därvid bl. a att ett mycket viktigt område för hälsoupplysningen och det
förebyggande hälso- och sjukvårdsarbetet är just upplysning om tobakens
skadeverkningar. Enligt utskottet borde man satsa på fortsatt upplysning i
syfte att förhindra rökdebut och minska rökares konsumtion av tobak.
Utskottet ansåg det angeläget att olika förutskickade informationsinsatser
och uppföljningsåtgärder kommer till stånd. Samma synpunkter gör sig
självfallet lika starkt gällande även i dag. Mot bakgrund av redan vidtagna
åtgärder och de aviserade intensifierade informationsinsatserna från socialstyrelsens
sida torde något riksdagens initiativ inte erfordras med anledning
av motionerna 1985/86:So478 yrkande 4 och 459 yrkande 1. Yrkandena
avstyrks således.
Som utskottet också uttalade i betänkandet SoU 1984/85:28 får det
förutsättas att regeringen- även överväger om man bör finansiera olika
informationsinsatser genom en hälsovårdsavgift eller på annat sätt och att
regeringen om så erfordras återkommer till riksdagen i den frågan. Utskottet
avstyrker därför även de särskilda yrkandena härom (motion 478 yrkande 5
och motion 459 yrkande 2).
I motion 1985/86:So455 av Kurt Ove Johansson (s) hemställs att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts i motionen
angående bl. a. förbud mot rökning i offentliga lokaler. (Frågan om rökning
på arbetsplatser, vilken också tas upp av motionären, behandlas i utskottets
betänkande SoU 1985/86:12 om arbetsmiljöfrågor.) Motionären pekar på att
man visserligen kan komma långt på frivillighetens väg när det gäller att
åstadkomma rökfria miljöer, men trots detta finns det, anser motionären, fog
för åtgärder i form av förbud. Riksdagen måste, anförs det i motionen, ta sitt
ansvar och medverka till en lagstiftning om förbud mot rökning i bl. a.
offentliga lokaler. Även i den tidigare nämnda motion 1985/86:So478 (fp)
begärs ett tillkännagivande av vad som anförts i motionen om skärpta
bestämmelser gällande rökfria miljöer i offentliga lokaler (yrkande 2). De
rekommendationer om rökning i offentliga lokaler som socialstyrelsen och
arbetarskyddsstyrelsen har utfärdat bör, anser motionärerna, utvärderas för
att klarlägga om eventuellt förstärka insatser som t. ex. lagstiftning behövs.
SoU 1985/86:14
4
Den år 1977 tillkallade tobaksutredningen framlade i delbetänkandet
(Ds S 1978:7) Rökfria miljöer bl. a. ett förslag till lag om begränsning av
tobaksrökningen i offentliga lokaler. Även i kommitténs slutbetänkande
(SOU 1981:18) Minskat tobaksbruk föreslogs lagstiftning på detta område.
Kommitténs betänkande remissbehandlades men ledde inte till någon
lagstiftning. År 1982 uppdrog i stället regeringen åt arbetarskyddsstyrelsen
och socialstyrelsen att utfärda rekommendationer när det gäller rökning i
offentliga miljöer.
Arbetarskyddsstyrelsen och socialstyrelsen utfärdade i april 1983 allmänna
råd om begränsning av tobaksrökning i lokaler av gemensamhetskaraktär
(AFS 1983:10). Råden omfattar arbetslokaler och personalrum samt offentliga
lokaler och andra utrymmen dit allmänheten har tillträde. De allmänna
råden har som mål att ingen mot sin vilja skall behöva utsättas för obehag
eller hälsorisker på grund av tobaksrökning i gemensamhetslokaler där både
rökare och icke-rökare har rätt eller skyldighet att vistas. Råden vill främja
ett synsätt där en rökfri miljö betraktas som det normala. Utgångspunkten är
att en rökares önskan att röka bör vika för andras önskemål om rökfri miljö.
Socialstyrelsen och arbetarskyddsstyrelsen har i syfte att utröna effekterna
av de allmänna råden om rökfria miljöer under hösten 1984 genomfört en
enkätundersökning hos alla statliga myndigheter på central och regional
nivå. Enkäten omfattade drygt 2 300 arbetsplatser. Ca 70 % av de tillfrågade
besvarade enkäten. På ca 90 % av arbetsplatserna hade man infört eller höll
man på att införa någon form av rökbegränsning. Rökfria sammanträden
tycks enligt enkäten vara regel på statliga arbetsplatser. Vanligt är att man
också begränsat rökningen i lunchrum och andra pausutrymmen. Däremot
var det mindre vanligt med rökfria toalettutrymmen, entréer och korridorer.
Socialstyrelsen har bedömt att var femte arbetsplats följer rådens målsättning
fullt ut.
Riksförbundet VISIR har gjort vissa undersökningar hur råden följs på
andra arbetsplatser, bl. a. inom det privata näringslivet. Enligt dessa
undersökningar är det mera ovisst vilken genomslagskraft de allmänna råden
fått.
Socialstyrelsen har i februari 1986 skickat ut en enkät till alla sjukvårdsinrättningar
för att undersöka hur dessa efterlever de allmänna råden och vilka
åtgärder som vidtagits med anledning av dessa. Ett resultat kan förväntas
senare under detta år.
Socialstyrelsen och arbetarskyddsstyrelsen avser också att genomföra en
kampanj om rökfria arbetsmiljöer under våren 1986. Som framgår ovan
avser socialstyrelsen också att senare i vår publicera material om rökvanor.
De av socialstyrelsen och arbetarskyddsstyrelsen utfärdade allmänna
råden om rökfria miljöer har varit och är alltjämt föremål för uppföljning på
olika sätt. Det får enligt utskottet förutsättas att regeringen följer utvecklingen
av frågan och om ett behov av lagstiftningsåtgärder skulle uppkomma
återkommer till riksdagen om detta. Mot denna bakgrund är det enligt
utskottet inte heller med anledning av motionerna 1985/86:So455 och 478
yrkande 2 erforderligt med någon åtgärd från riksdagens sida.
I motion 1985l86:So447av Margareta Andrén (fp) yrkas att riksdagen skall ge
regeringen till känna att lagen (1975:1154) om varningstext och innehållsdek
-
SoU 1985/86:14
5
—
laration på tobaksvaror behöver ses över. Ett förtydligande behövs i fråga om SoU 1985/86:14
hur socialstyrelsens befogenheter begränsas av tryckfrihetslagstiftningen,
anser motionären. Vidare bör socialstyrelsens möjligheter förstärkas när det
gäller att lämna lättfattlig, aktuell och slagkraftig information i varningstexter
på tobaksförpackningar och i tobaksreklam.
Lagen (1975:1154) om varningstext och innehållsdeklaration på tobaksvaror
trädde i kraft den 1 januari 1977. Enligt 1 § denna lag skall alla
tobaksförpackningar, i den utsträckning som regeringen eller myndighet som
regeringen utser bestämmer, förses med varningstext och innehållsdeklaration.
Det är tillverkaren av en vara eller den som först säljer en importerad
vara som ansvarar för att tobaksförpackningen förses med varningstext och
innehållsdeklaration (2 §). Utan varningstext och innehållsdeklaration får
varan inte säljas (3 §). Socialstyrelsen är tillsynsmyndighet. Bestämmelserna
i lagen är straffsanktionerade (9 §).
Regeringen har med stöd av 1 § i lagen uppdragit åt socialstyrelsen att
bl. a. fastställa varningstexter. Socialstyrelsen har under 1985 fastställt nya
varningstexter för tobaksförpackningar. De nya texterna utgör den fjärde
upplagan. En nyhet är att texterna i flera fall behandlar de medicinska risker
som är förknippade med passiv rökning. Likaså ägnas flera texter åt kvinnors
rökning. Helt nya ämnen bland varningstexterna är tobaksrökning och
skador på stämbanden samt tobaksrökning och tandlossning. Texterna
behandlar också s. k. svaga cigaretter och röksättets betydelse.
Ett tobaksföretag har besvärat sig hos regeringen över vissa av formuleringarna
i de nya varningstexterna. Ärendet handläggs inom socialdepartementet
men har ännu (mars 1986) inte avgjorts. Tobaksföretaget anför i
besvären att texterna innehåller åsiktspåverkande uppmaningar att avstå
från tobaksbruk och att de därför strider mot tryckfrihetslagstiftningen.
I proposition 1975/76:49 med förslag till lag om varningstext och innehåll
på tobaksvaror uttalades att bl. a. varningstexten bör vara kort, lättläst och
otvetydig. Texten skall vara avfattad på svenska språket. Den får enligt
propositionen inte utformas som en allmänt hållen uppmaning att avstå från
tobaksbruk. Departementschefen hänvisade till att tobaksreklamutredningen
framhållit att en sådan utformning skulle kunna komma i strid med
tryckfrihetsförordningens bestämmelser. Departementschefen ansåg därför
att varningstexten måste ges ett konkret innehåll med upplysningar om vilka
risker bruket medför. Det måste enligt propositionen vara fråga om en saklig
information som bygger på resultaten av forskningen på området.
Utskottet konstaterar att de av socialstyrelsen utfärdade nya varningstexterna
genom överklagande är föremål för regeringens prövning och att det
just är socialstyrelsens befogenheter och de tryckfrihetsrättsliga aspekterna
av lagstiftningen som påtalats i besvärsärendet. Utskottet förutsätter att
regeringen vid denna prövning även uppmärksammar i vad mån det finns skäl
för en översyn av lagstiftningen. Enligt utskottets mening behövs därför inte
någon åtgärd från riksdagens sida med anledning av motion 1985/86:So447.
Motionen avstyrks.
6
Preventivmedelsrådgivning, abortförebyggande verksamhet
m. m.
Hälsoupplysning och förebyggande vård åvilar enligt hälso- och sjukvårdslagen
(1982:763) landstingen. En utbyggd preventivmedelsrådgivning och en
väl fungerande abortförebyggande verksamhet utgör en väsentlig del i
arbetet att förebygga ohälsa och främja en god hälsa.
Antalet aborter har stagnerat samt minskat något de senaste åren.
Detsamma gäller antalet sena aborter. Tillgänglig statistik redovisar följande
siffror (statistiska centralbyråns meddelanden HS 33 SM 8501).
År |
Antal aborter |
Därav efter 17:e veckan |
1975 |
32 526 |
323 |
1976 |
32 351 |
331 |
1977 |
31 462 |
330 |
1978 |
31 918 |
333 |
1979 |
34 709 |
344 |
1980 |
34 887 |
338 |
1981 |
33 294 |
264 |
1982 |
32 602 |
256 |
1983 |
31 014 |
266 |
1984 |
30 755 |
269 |
Socialutskottet har i åtskilliga sammanhang tidigare betonat betydelsen av
att regeringen följer utvecklingen när det gäller abortfrågorna i vid bemärkelse.
Hit hör självfallet även frågor om preventivmedel och preventivmedelsrådgivning.
I motion 1985l86:So451 av Inga Lantz m.fl. (vpk) framställs en rad yrkanden
som gäller abortförebyggande verksamhet och preventivmedel. Sålunda
yrkas bl. a. att riksdagen som sin mening skall ge regeringen till känna att
preventivmedelsrådgivningen bör byggas ut både kvantitativt och kvalitativt
(yrkande 1).
I proposition 1984/85:48 om familjeplanering och abortvård, som behandlades
av utskottet förra året, uttalade föredragande statsrådet uppfattningen
att varje sjukvårdshuvudman bör erbjuda en god preventivmedelsrådgivning
åt dem som är bosatta inom sjukvårdsområdet. Där sades också att
planeringen av rådgivningen liksom i fråga om all annan hälso- och sjukvård
borde ske med utgångspunkt i de behov som finns inom varje enskilt
sjukvårdsområde. Statsrådet konstaterade dock att preventivmedelsrådgivningen
är mycket ojämnt fördelad över landet och att det därför på vissa
områden finns ett behov av utbyggnad. I propositionen hänvisades vidare till
vissa av abortkommitténs föreslagna åtgärder för att öka preventivmedelsrådgivningens
kapacitet.
Utskottet konstaterade i sitt betänkande med anledning av nämnda
proposition (SoU 1984/85:11 s. 18) att en fullgod rådgivningsnivå av
abortkommittén beräknats till 500 besök per 1 000 fertila kvinnor, dvs.
hälften av alla fertila kvinnor årligen. Utskottet uttalade vidare att det åligger
sjukvårdshuvudmännen att erbjuda en god preventivmedelsrådgivning åt
dem som är bosatta inom sjukvårdsområdet. Utskottet anslöt sig i övrigt till
propositionens bedömning och ansåg det inte erforderligt med någon åtgärd
från riksdagens sida.
SoU 1985/86:14
7
Enligt utskottets mening har ingenting framkommit som motiverar en
prövning av detta riksdagens beslut. Motionsyrkandet avstyrks därför.
I samma motion, yrkande 2 föreslås att riksdagen hos regeringen skall begära
åtgärder för att utöka den uppsökande verksamheten inom preventivmedelsrådgivningen
och att denna skall delges alla värnpliktiga på deras förband.
Försvarsstaben genomförde under slutet av 1970-talet med socialstyrelsens
hjälp vissa kurser angående sex- och samlevnadsfrågor för försvarets
personalkonsulenter. Meningen var att konsulenterna senare skulle kunna
fungera som resurspersoner och handledare för studiecirklar på förbanden.
Kurserna var upplagda av försvarsstabens personalvårdsenhet i samarbete
med socialstyrelsen och RFSU. Materialet utarbetades av socialstyrelsen
som också ställde upp med viss personal. Några penningbidrag lämnades
inte. Samlevnadsundervisningen utvecklades därefter lokalt och fick olika
utformning på olika förband. Verksamheten ägde rum inom ramen för den
av försvarsmakten bedrivna frivilliga fritidsundervisningen. I dag förekommer
lokalt viss rådgivning men enligt vad utskottet erfarit inte någon mera
aktiv sådan.
I sitt remissvar över 1980 års abortkommittés betänkande (SOU 1983:31)
Familjeplanering och abort tog överbefälhavaren, ÖB, avstånd från tankegången
att införa obligatorisk samlevnadsutbildning av värnpliktiga unga
män under deras grundutbildning. Däremot pekade han på att man haft vissa
goda erfarenheter av den utbildning som förekommit inom den frivilliga
fritidsundervisningen. ÖB menade dock att de värnpliktiga själva i princip
borde och måste få påverka mål och resursutveckling för fritidsverksamheten.
När det gäller åtgärder mot och information om immunbristsjukdomen
AIDS planerar emellertid socialstyrelsen i samarbete med försvarsmakten
särskilda informationsinsatser bland de värnpliktiga, eftersom dessa anses
utgöra en mycket väsentlig målgrupp för informationsarbete.
Utskottet anser det i och för sig angeläget med en utökad preventivmedelsrådgivning
för män. Den planerade informationen rörande AIDS torde dock
komma att aktualisera även preventivmedelsfrågor. På de skäl som angivits
av ÖB är utskottet i övrigt inte berett att förorda något initiativ av det slag
som föreslås i motionen. Motion 451 avstyrks sålunda i här aktuell del
(yrkande 2).
I motion 451 (vpk) hemställs att riksdagen uttalar att preventivmedel skall
vara gratis (yrkande 3).
Utskottet behandlade frågan om kostnadsfria preventivmedel senast i sitt
betänkande SoU 1984/85:21. Utskottet konstaterade därvid, bl. a. mot
bakgrund av den kostnadsökning som skedde i fråga om p-piller hösten 1984,
att regeringen följer utvecklingen av p-pillerförsäljningen. Utskottet förutsatte
att regeringen snarast vidtar erforderliga åtgärder om abortfrekvensen
skulle öka som en följd av prisförändringen. Enligt utskottet fanns det inte
skäl att ta upp frågan om ytterligare prisreduktioner av preventivmedel.
Någon anledning till ändrat ställningstagande har inte framkommit.
Motion 451 (vpk) yrkande 3 avstyrks.
SoU 1985/86:14
8
I motion 451 yrkande 4 aktualiseras frågan om en intensifierad forskning om SoU 1985/86:14
preventivmedel för män.
I det ovan nämnda betänkandet av 1980 års abortkommitté (SOU 1983:31)
Familjeplanering och abort redovisas såväl sådana preventivmetoder som är
tillgängliga i dag som sådana som kan komma att bli tillgängliga i framtiden.
När det gäller preventivmedel för män redovisades pågående forskning om
spermiebildning, spermiemognad och spermietransport. Till de metoder som
påverkar spermiebildningen knöts - åtminstone på längre sikt - vissa
förväntningar.
I samband med antagande av den nu gällande abortlagen (1974:595),
vilken trädde i kraft den 1 januari 1975, behandlades också vissa motionsyrkanden
om ökad forskning om preventivmedel för män. Socialutskottet
uttalade i sitt av riksdagen godkända betänkande SoU 1974:21 (s. 48) att det
vid sidan av annan abortförebyggande verksamhet också var angeläget med
ett fortsatt och intensifierat forsknings- och utvecklingsarbete i frågan om
preventivteknik för både män och kvinnor. Dessa synpunkter gör sig enligt
utskottets mening alltjämt gällande. Forskningsläget har vidare nyligen
redovisats av 1980 års abortkommitté. Utskottet anser inte att det för
närvarande finns skäl för något riksdagens initiativ i frågan. Motion 451
avstyrks således i denna del (yrkande 4).
I motion 451 (vpk) föreslås även ett specialdestinerat statsbidrag för att
trygga en utbyggd abort- och preventivmedelsrådgivning (yrkande 8).
I utskottets betänkande SoU 1984/85:11 behandlades även motionsyrkanden
med denna innebörd. Utskottet ansåg sig inte kunna biträda förslaget om
ett specialdestinerat statsbidrag vid sidan av det av riksdagen accepterade
nya systemet för ersättningar till sjukvårdshuvudmännen. Effekterna av det
nya systemet borde enligt utskottet avvaktas. I övrigt hänvisade utskottet till
sina uttalanden rörande Dagmarförslaget.
Enligt utskottets mening har ingenting framkommit som motiverar en
omprövning av detta ställningstagande. Yrkande 8 i motion 1984/85:So451
avstyrks.
I samma motion (vpk) hemställs att åtgärder vidtas för att bättre trygga
samordningen av det abortförebyggande arbetet inom socialstyrelsen
(yrkande 7).
Motioner med motsvarande innehåll har behandlats av utskottet vid flera
tillfällen tidigare, senast i betänkandet SoU 1984/85:11. Liksom tidigare får
utskottet framhålla att det i första hand ankommer på socialstyrelsen att
närmare överväga vilket samordningsbehov som finns och hur det i så fall kan
tillgodoses inom ramen för givna resurser. Utskottet avstyrker således även
yrkande 7 i motion 1985/86:So451 (vpk).
I motion 451 (vpk) yrkas också att det psykosociala stödet byggs ut så att alla
kvinnor och män i en abortsituation ges möjlighet att få del av det
(yrkande 5). I motionen framhålls att möjligheterna för kvinnor att få tidig
abort har inneburit både medicinska och psykologiska fördelar. Många
kvinnor - och även många män - upplever dock en abort som något svårt,
varför en bättre psykosocial rådgivning måste erbjudas alla kvinnor och män i
en abortsituation. Stödet skall enligt motionärerna erbjudas både inför en
abort och efter en genomgången sådan.
Utskottet behandlade i det tidigare nämnda betänkandet SoU 1984/85:11
ett par motioner med liknande innehåll. Utskottet uttalade därvid bl. a.
följande.
Enligt utskottets mening ligger de synpunkter som framförs i motionerna i nu
berörda delar väl i linje med vad som anges i propositionen. Alla abortsökande
bör erbjudas ett gott psykosocialt stöd. Utskottet vill samtidigt understryka
att abortrådgivning inte har som syfte att påverka den abortsökande
kvinnan i någon riktning, således varken till att avstå från att söka abort eller
till att låta utföra abort. Rådgivningens uppgift är saklig information och stöd
i en kanske svår personlig situation. Inte minst viktigt kan vara att kvinnan får
någon att tala med. Om hon känner behov av det bör hon självfallet också få
tillfälle att diskutera etiska synpunkter. Rådgivningen bör i övrigt innefatta
upplysningar inte bara om medicinska och psykologiska faktorer som bör
vägas in i ett abortbeslut utan även om samhällets hjälp och stödmöjligheter
både under och efter graviditeten. Information om t. ex. bostadsstöd och
annat ekonomiskt stöd till barnfamiljer kan också behöva lämnas, inte minst
då det gäller invandrare. Utskottet vill vidare betona vikten av att kvinnan i
det fall hon beslutar sig för att genomföra en abort erbjuds stöd i form av
t. ex. en kuratorskontakt även efter aborten.
Enligt utskottet borde dessutom sjukvårdspersonalens behov av stöd i
abortsituationer beaktas. Utskottet konstaterade att det egentligen råder
enighet kring vikten av att fortsätta att bygga ut och utveckla abortrådgivningen
i vid mening samt att detta är en angelägenhet som åvilar sjukvårdshuvudmännen.
Liksom tidigare anser utskottet det inte påkallat med någon riksdagens
åtgärd. Utskottet avstyrker sålunda motionsyrkandet (motion 451 yrkande
5).
I motion 451 (vpk) begärs slutligen också åtgärder för att engagera läkare och
barnmorskor i skolans sex- och samlevnadsundervisning (yrkande 6).
Regeringen uppdrog i oktober 1984 åt skolöverstyrelsen, SÖ, att efter
samråd med socialstyrelsen och övriga berörda myndigheter och organisationer
överväga behovet av åtgärder för att stödja och förbättra samlevnadsundervisningen
i skolan. I uppdraget ingick också övervägande i frågor om
medverkan av andra yrkesgrupper såsom barnmorskor, kuratorer m. fl.
SÖ har med anledning av uppdraget bl. a. utarbetat två s. k. servicematerial
(S 85:3 och S 85:4) för grundskolan och gymnasieskolan med titeln
Samtala om samlevnad. Servicematerialen är fokuserade kring känslor och
avsedda bl. a. för lärargrupper och föräldragrupper. Sedan materialet blev
färdigställt i augusti/september 1985 har SÖ initierat viss kursverksamhet
baserad på servicematerialen för personal hos arbetsmarknadsstyrelsen. Nio
länsskolnämnder har haft kurser för elevvårdspersonal och lärarlag, s. k.
hälsogrupper.
SÖ överväger för närvarande andra åtgärder med anledning av det ovan
nämnda regeringsuppdraget. Enligt utskottets mening bör resultatet av
pågående arbete avvaktas. Motionsyrkandet avstyrks (yrkande 6).
SoU 1985/86:14
10
Hemställan
SoU 1985/86:14
Utskottet hemställer
1. beträffande informationsinsatser om tobakens skadeverkningar
att riksdagen avslår motion 1985/86: So459 yrkande 1 och motion
1985/86:So478 yrkande 4,
2. beträffande hälsovårds av gift pä tobaksförpackningar
att riksdagen avslår motion 1985/86:So459 yrkande 2 och motion
1985/86:So478 yrkande 5,
3. beträffande förbud mot rökning i offentliga lokaler
att riksdagen avslår motion 1985/86:So455 i motsvarande del och
motion 1985/86:So478 yrkande 2,
4. beträffande varningstext och innehållsdeklaration på tobaksvaror
att riksdagen avslår motion 1985/86:So447,
5. beträffande utbyggnad av preventivmedelsrådgivningen
att riksdagen avslår motion 1985/86:So451 yrkande 1,
6. beträffande preventivmedelsrådgivning för värnpliktiga
att riksdagen avslår motion 1985/86:So451 yrkande 2,
7. beträffande kostnadsfria preventivmedel
att riksdagen avslår motion 1985/86:So451 yrkande 3,
8. beträffande preventivmedelsforskning
att riksdagen avslår motion 1985/86:So451 yrkande 4,
9. beträffande statsbidrag för abort- och preventivmedelsrådgivning
att riksdagen avslår motion 1985/86:So451 yrkande 8,
10. beträffande samordning av det abortförebyggande arbetet inom
socialstyrelsen
att riksdagen avslår motion 1985/86:So451 yrkande 7,
11. beträffande psykosocialt stöd i abortsituationer
att riksdagen avslår motion 1985/86:So451 yrkande 5,
12. beträffande skolans sex- och samlevnadsundervisning
att riksdagen avslår motion 1985/86:So451 yrkande 6,
13. beträffande medelsanvisningen
att riksdagen till Hälsoupplysning för budgetåret 1986/87 anvisar ett
reservationsanslag av 6 492 000 kr.
Stockholm den 13 mars 1986
På socialutskottets vägnar
Daniel Tarschys
Närvarande: Daniel Tarschys (fp), Evert Svensson (s), Göte Jonsson (m),
Rune Gustavsson (c), Anita Persson (s), Blenda Littmarck (m), Gunnar
Ström (s), Aina Westin (s), Per Arne Aglert (fp), Yvonne Sandberg-Fries
(s), Ulla Tillander (c), Inga Lantz (vpk), Ingrid Andersson (s), Ingvar
Eriksson (m) och Maud Björnemalm (s).
11
Reservationer
SoU 1985/86:14
Utbyggnad av preventivmedelsrådgivningen (mom. 5 i
hemställan)
1. av Inga Lantz (vpk) sorn anser
dels att det avsnitt i betänkandet som på s. 7 börjar med ”Utskottet
konstaterade” och på s. 8 slutar med ”avstyrks därför” bort ha följande
lydelse:
Utskottet konstaterar att en fullgod rådgivningsverksamhet av 1980 års
abortkommitté beräknas till 500 besök per 1 000 fertila kvinnor och år, dvs.
hälften av alla fertila kvinnor årligen (SOU 1983:31, Familjeplanering och
abort, s. 271). Det behövs enligt utskottets mening en norm för att trygga
utbyggnaden av rådgivningen. Utskottet anser att de sjukvårdsansvariga bör
åläggas att bygga ut rådgivningen efter ovannämnda dimension. Detta bör
riksdagen ge regeringen till känna.
dels att utskottet under mom. 5 bort hemställa
5. beträffande utbyggnad av preventivmedelsrådgivningen
att riksdagen med anledning av motion 1985/86:So451 yrkande 1 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
Preventivmedelsrådgivning för värnpliktiga (mom. 6 i
hemställan)
2. av Inga Lantz (vpk) som anser
dels att det avsnitt i betänkandet på s. 8 som börjar med ”Utskottet anser”
och slutar med ”(yrkande 2)” bort ha följande lydelse:
Utskottet vill framhålla att själva kännedomen om möjligheterna till
preventivmedelsrådgivning är en viktig faktor för att nå större bredd på
preventivmedelsrådgivningen. Det är därför angeläget att den uppsökande
verksamhet som påbörjats på ungdomsgårdar, arbetsplatser och regementen
intensifieras då denna har visat sig mycket värdefull. Utskottet anser vidare
att åtgärder bör vidtas så att de värnpliktiga vid alla regementen kan erbjudas
undervisning i sex- och samlevnadsfrågor och preventivmedelsrådgivning
ges. Detta bör riksdagen ge regeringen till känna.
dels att utskottet under mom. 6 bort hemställa
6. beträffande preventivmedelsrådgivning för värnpliktiga
att riksdagen med anledning av motion 1985/86:So451 yrkande 2 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
Kostnadsfria preventivmedel (mom. 7 i hemställan)
3. av Inga Lantz (vpk) som anser
dels att det avsnitt i betänkandet på s. 8 som börjar med ”Utskottet
behandlade” och slutar med ”3 avstyrks” bort ha följande lydelse:
En utbredd preventivmedelsrådgivning, god tillgänglighet och kostnads -
fria preventivmedel är grundläggande faktorer för att nedbringa abortfrekvensen
i vårt land. 1980 års abortkommitté påvisade i sitt betänkande att
ansvaret för familjeplanering och födelsekontroll till stor del vilar på
kvinnorna. Många undersökningsresultat visar att kvinnorna lever under
sämre ekonomiska villkor än männen. Kvinnor har högre arbetslöshetstal,
finns i låglöneyrken och har lägre lön än män inom samma yrkeskategori. För
att få större bredd på preventivmedelsanvändningen och därmed sannolikt
också lägre aborttal bör preventivmedlen göras kostnadsfria. Detta bör
riksdagen ge regeringen till känna.
dels att utskottet under mom. 7 bort hemställa
7. beträffande kostnadsfria preventivmedel
att riksdagen med anledning av motion 1985/86:So451 yrkande 3 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
Preventivmedelsforskning (mom. 8 i hemställan)
4. av Inga Lantz (vpk) som anser
dels att det avsnitt i betänkandet på s. 9 som börjar med ”1 samband” och
slutar med ”(yrkande 4)” bort ha följande lydelse:
Ansvaret för familjeplanering och födelsekontroll vilar till stor del på
kvinnorna. Männen bör enligt utskottets mening ta ett större ansvar när det
gäller dessa frågor. Tillgången på preventivmetoder för män är emellertid
begränsad. Utskottet anser därför att preventivmedelsforskningen för att få
fram nya typer av tillförlitliga preventivmedel för män bör intensifieras.
Detta bör riksdagen ge regeringen till känna.
dels att utskottet under mom. 8 bort hemställa
8. beträffande preventivmedelsforskning
att riksdagen med anledning av motion 1985/86:So451 yrkande 4 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
Statsbidrag för abort- och preventivmedelsrådgivning (mom. 9
i hemställan)
5. av Inga Lantz (vpk) som anser
dels att det avsnitt i betänkandet på s. 9 som börjar med ”1 utskottets” och
slutar med ”1984/85:So451 avstyrks” bort ha följande lydelse:
Tidigare har landstingen fått en särskild ersättning för preventivmedelsrådgivningen.
Nu finns i stället ett schabloniserat statsbidrag för landstingens
hela hälso- och sjukvårdsverksamhet. En utbyggnad av preventivmedelsrådgivningen
är enligt utskottets mening nödvändig. För att en sådan skall
komma till stånd måste en särskild stimulans ges. Som föreslås i här aktuell
del (yrkande 8) i motion 1985/86:So451 (vpk) bör ett specialdestinerat
statsbidrag utgå till sjukvårdshuvudmännen för att trygga en utbyggd abortoch
preventivmedelsrådgivning. Detta bör ges regeringen till känna.
SoU 1985/86:14
13
dels att utskottet under mom. 9 bort hemställa
9. beträffande statsbidrag för abort- och preventivmedelsrådgivning
att riksdagen med anledning av motion 1985/86:So451 yrkande 8 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
Psykosocialt stöd i abortsituationer (mom. 11 i hemställan)
6. av Inga Lantz (vpk) som anser
dels att det avsnitt i betänkandet på s. 10 som börjar med ”Utskottet
behandlade” och slutar med ”yrkande 5)” bort ha följande lydelse:
De flesta aborter sker i dag i ett tidigt skede av graviditeten och oftast
polikliniskt. Därigenom har aborterna kommit att avdramatiseras. Att
genomgå en abort upplevs ändå som svårt av många kvinnor och även av män
som berörs. Det är därför enligt utskottets mening av stor vikt att en god
psykosocial rådgivning erbjuds alla kvinnor och män i en abortsituation. Den
kan ske i samtal med kurator, läkare eller annan personal. Det är utskottets
uppfattning att de sjukvårdsansvariga bör åläggas att ombesörja en utbyggnad
av det psykosociala stödet så att alla kvinnor och män kan erbjudas stöd
både före en abort och efter en genomgången sådan. Detta bör riksdagen ge
regeringen till känna.
dels att utskottet under mom. 11 bort hemställa
11. beträffande psykosocialt stöd i abortsituationer
att riksdagen med anledning av motion 1985/86:So451 yrkande 5 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
SoU 1985/86:14
14
Innehållsförteckning
SoU 1985/86:14
Sammanfattning 1
Propositionen 1
Motioner 1
Utskottet 2
Åtgärder för minskat tobaksbruk 3
Preventivmedelsrådgivning, abortförebyggande verksamhet
m.m 7
Hemställan 11
Reservationer 12
Utbyggnad av preventivmedelsrådgivningen (mom. 5 i hemställan)
av vpk 12
Preventivmedelsrådgivning för värnpliktiga (mom. 6 i hemställan)
av vpk 12
Kostnadsfria preventivmedel (mom. 7 i hemställan) av vpk 12
Preventivmedelsforskning (mom. 8 i hemställan) 13
Statsbidrag för abort- och preventivmedelsrådgivning (mom. 9 i
hemställan) av vpk 13
Psykosocialt stöd i abortsituationer (mom. 11 i hemställan) av
vpk 14
15