Socialutskottets betänkande
1985/86:12

om anslag till arbetsmiljö m. m. (prop. 1985/86:100
bil. 12 delvis)

SoU

1985/86:12

I betänkandet behandlas regeringens förslag i proposition 1985/86:100 bil. 12
(arbetsmarknadsdepartementet) såvitt avser avsnitt C. Arbetslivsfrågor
punkterna C 1 och C 2. Förslagen under punkterna C 3-C 6 i propositionen
behandlas av arbetsmarknadsutskottet i betänkande AU 1985/86:11.

Sammanfattning

Utskottet tillstyrker i betänkandet regeringens förslag till medelanvisningar
för arbetarskyddsverket (arbetarskyddsstyrelsen och yrkesinspektionen).
Utskottet tillstyrker även den föreslagna treårsbudgeten för verket, viss
finansiering genom fonden för arbetsmiljöförbättringar m. m.

Utskottet behandlar vidare ett antal motionsyrkanden (s, m, fp, c och vpk)
om olika insatser på arbetsmiljöns område. Samtliga motionsyrkanden
avstyrks.

Vpk-ledamoten har ensam avgett 12 reservationer till förmån för olika
motionsförslag (vpk, s, c) samt två särskilda yttranden. Vpk-ledamoten och
fp-ledamöterna har reserverat sig gemensamt till förmån för tre motionsförslag
(s, s+fp, s-t-m+fp+c+vpk) om arbetstagares rätt till en rökfri arbetsmiljö.
Fp-ledamöterna har också reserverat sig till förmån för två motionsförslag
(fp) om arbetsmiljöåtgärder för skolelever. C-ledamöterna har avgett tre
reservationer; beträffande upphandling av bildskärmsterminaler, yrkesinspektionens
arbete samt hybrid-DNA-delegationens ansvarsområde.

TIONDE HUVUDTITELN
Proposition 1985/86:100 bil. 12

Regeringen har under avsnitt C punkterna C 1 och C 2 (s. 122-131)
föreslagit riksdagen

(Cl) 1. att godkänna den av departementschefen föreslagna treårsbudgeten
för arbetarskyddsverket,

2. till Arbetsmiljö - Tillsyn av forskning för budgetåret 1986/87 anvisa ett
förslagsanslag av 298 755 000 kr.,

(C 2) 1. att godkänna den av departementschefen föreslagna överföringen
under en fyraårsperiod om sammanlagt 1 000 000 kr. från fonden för
arbetsmiljöförbättringar till statens inkomstbudget.

1 Riksdagen 1985/86. 12 sami. Nr 12

Rättelse: S. 2, rad 2 Står: 3 000 000 kr. Rättat till: 3 180 000 kr.

2. att till Arbetarskyddsstyrelsen: Anskaffning av vetenskaplig apparatur 1985/86:12

för budgetåret 1986/87 anvisa ett reservationsanslag av 3 180 000 kr.

Motioner

I motion 1985/86:So701 av Kurt Ove Johansson (s) och Lars-Erik Lövdén (s)
hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts angående reformering av arbetsmiljölagen och arbetsmiljöförordningen.

I motion 1985/86:So702 av Lars-Ove Hagberg m. fl. (vpk) föreslås

1. att riksdagen hos regeringen begär att en kommission mot belastningsskador
och förslitningsskador tillsätts och ett samlat program mot sådana
skador föreläggs riksdagen,

2. att riksdagen uttalar att forskning om och åtgärder mot belastningssjukdomar
fortsätter att prioriteras i arbetsmiljöarbetet.

3. att riksdagen hemställer hos regeringen om förslag om att skyddsombud
och lokala fackföreningar bör ges utvidgad rätt att stoppa arbeten som
misstänks utsätta den arbetande för belastnings- och förslitningsskador.

I motion 1985/86:So703 av Lars-Ove Hagberg m.fl. (vpk) föreslås att
riksdagen hos regeringen hemställer om förslag som innebär att de fackliga
representanterna i såväl arbetarskyddsverkets styrelse som vrkesinspektionsnämnderna
får majoritet.

I motion 1985/86:So704 av Lars-Ove Hagberg m.fl. (vpk) föreslås

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att en datamiljökommission
bör tillsättas för att övervaka riskerna med den snabbt
tilltagande datoriseringen och ge förslag till riktlinjer för en bra arbetsmiljö
där datorer, bildskärmar och ny teknik används,

2. att riksdagen hemställer hos regeringen om förslag som innebär att
kvinnor som planerar graviditet eller är gravida får lagstadgad rätt till
omplacering eller ledighet med bibehållen lön vid misstänkt risk för
fosterskada i arbetsmiljön.

I motion 1985/86:So705 av Hans Rosengren (s) föreslås att riksdagen hos
regeringen begär åtgärder så att en försöksverksamhet med rehabiliteringssamverkan,
i enlighet med vad som föreslås i motionen, kan inledas.

1 motion 1985/86:So706 av Lars Svensson (s) och Evert Hedberg (s) hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att lokalkontor för
yrkesinspektionen inrättas i Halmstad när resurserna medger.

I motion 1985/86:So707 av Owe Andréasson m. fl. (s, m, fp) hemställs att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen
anförts om lokalisering av yrkesinspektionens distriktskontor eller lokalkontor
till Falkenbergs kommun.

I motion 1985/86:So708 av Lennart Nilsson m. fl. (s) hemställs att riksdagen
hos regeringen anhåller om en översyn av gällande lagstiftning rörande
arbetarskyddsansvar i syfte att komplettera lagstiftningen så att den ålägger
projektorer/konstruktörer arbetsmiljöansvar.

I motion 1985/86:So709 av Britta Hammarbacken (c) och Karin Israelsson (c)
hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som
anförts i motionen rörande utvidgat ansvarsområde för delegationen för
hybrid-DNA-frågor till att även omfatta mikrobiologi, bioteknik och genteknik.

I motion 1985/86:So710 av Barbro Evermo m. fl. (s) hemställs att riksdagen
hos regeringen anhåller om förslag till reglering i arbetsmiljölagen av
skyddsförhållandena på i motionen angivna gemensamma arbetsställen.

1 motion 1985/86: So711 av Viola Claesson (vpk) och Lars-Ove Hagberg
(vpk) hemställs att riksdagen hos regeringen hemställer om att omedelbara
åtgärder vidtas för att sänka gränsvärdet för etylenoxid till noll.

I motion 1985/86:So712 av Rosa Östh (c) och Bengt Kindbom (c) hemställs

1. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad
som i motionen anförts om upphandling av bildskärmsterminaler,

2. att riksdagen beslutar att begära att regeringen snarast föreslår ökade
forskningsinsatser angående riskerna med arbete vid bildskärmsterminaler,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i övrigt
anförts om inriktningen av arbetsmiljöarbetet.

I motion 1985/86:So713 av Margareta Winberg m.fl. (s, m, fp, c, vpk)
hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om uppdrag åt arbetarskyddsstyrelsen beträffande föreskrifter
om arbetstagares rätt till rökfri arbetsmiljö samt om att dessa
föreskrifters efterlevnad blir föremål för tillsyn av yrkesinspektionen.

I motion 1985/86:So714 av Lars Werner m.fl. (vpk) hemställs

1. att riksdagen hemställer hos regeringen om en redovisning inför
höstriksdagen 1986 av asbestkommissionens slutsatser,

2. att riksdagen hemställer hos regeringen om redovisning av dispenser för
användandet av asbest enligt vad som anförs i motionen,

3. att riksdagen beslutar att gränsvärdet för asbest skall sättas till noll,

4. att riksdagen hemställer hos regeringen om en finansieringsplan för
sanering av asbest enligt vad som anförs i motionen,

5. att riksdagen uttalar att nödvändiga arbetsmiljöåtgärder ej får förhindras
av påtryckningar med hänvisning till frihandel.

I motion 1985/86:So715 av Lars Werner m. fl. (vpk) hemställs att riksdagen
hos regeringen begär att en undersökning av bensinstationspersonalens
arbetsmiljö och hälsotillstånd genomförs.

Motivering till motionsyrkandet finns i motion 1985/86:Jo774.

I motion 1985/86:So716 av Gunnel Jonäng (c) hemställs

1. att riksdagen hos regeringen begär åtgärder för att kartlägga kvinnors
arbetsmiljö inom olika tunga arbeten,

2. att riksdagen hos regeringen begär fortsatt forskning kring kvinnors
arbetsmiljö, inte minst med hänsyn till förändrade rutiner,

3. att riksdagen hos regeringen begär fortsatt forskning kring bildskärmsarbete,

SoU 1985/86:12

3

4. att riksdagen hos regeringen begär fortsatt forskning kring 1990-talets
nya bildskärmar,

5. att riksdagen hos regeringen begär provning av och varudeklaration på
bildskärmar med angivande av strålning, arbetsmiljörisker etc.

6. att riksdagen hos regeringen begär att skydd för dem som arbetar vid
bildskärmar utarbetas.

I motion 1985/86:So717 av Maria Leissner (fp) hemställs att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförs om
elevskyddsombud.

I motion 1985/86: So426 av Daniel Tarschys m. fl. (fp) hemställs, såvitt här är i
fråga (yrkande 1),

1. att riksdagen hos regeringen begär att åtgärder vidtas i syfte att begränsa
arbetsmiljörisker för landets skolelever.

I motion 1985/86:So455 av Kurt Ove Johansson (s) hemställs, såvitt här är i
fråga (del av yrkandet), att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad som i motionen anförts angående förbud mot rökning i offentliga
lokaler och på arbetsplatser.

Övrig del av yrkandet behandlas i betänkande SoU 1985/86:14.

I motion 1985/86:So478 av Margareta Andrén (fp) och andre vice talman
Karl Erik Eriksson (fp) hemställs, såvitt här är i fråga (yrkande 3),

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts beträffande arbetstagares rätt till rökfria arbetsmiljöer.

Yrkandena 2, 4 och 5 behandlas i betänkande SoU 1985/86:14, yrkandena
1 och 6 av andra utskott.

Utskottet

Arbetarskyddets organisation m. m.

Arbetsmiljölagen (1977:1160) som trädde i kraft den 1 juli 1978 är en ramlag
och innehåller allmänna bestämmelser om utformningen av arbetsmiljön i
vidsträckt bemärkelse. Bland föreskrifterna märks bestämmelser om arbetsmiljöns
beskaffenhet, arbetsgivarens och arbetstagarens skyldigheter att
samverka i arbetsmiljöhänseende samt utnyttjande av minderåriga i arbetslivet.
Vidare finns bestämmelser om tillsyn och ansvar. I jämförelse med
tidigare lagstiftning på området har lagens tillämpningsområde utvidgats till
att omfatta bl. a. familjejordbruk och ensamföretagare. Det närmare
innehållet i lagens rambestämmelser fastställs i stor utsträckning genom de
föreskrifter som arbetarskyddsstyrelsen utfärdar med tillämpning av 18 §
arbetsmiljöförordningen (1977:1166). Av årets budgetproposition framgår
att styrelsen under år 1986 med några undantag kommer att ha slutfört
omarbetningen av äldre anvisningar och meddelanden från tiden före
arbetsmiljölagens ikraftträdande till föreskrifter enligt arbetsmiljölagen.

Tillsynsmyndigheter för arbetarskyddet är arbetarskyddsstyrelsen och
yrkesinspektionen, som tillsammans kallas arbetarskyddsverket. Arbetarskyddsstyrelsen
utövar den centrala tillsynen enligt arbetsmiljölagen och

SoU 1985/86:12

4

anslutande lagar och föreskrifter, medan yrkesinspektionen är en fältorganisation
som under styrelsen utövar tillsyn i närmare kontakt med arbetsplatserna.
Dessa myndigheters uppgifter omfattar även tillsyn enligt viss
angränsande lagstiftning, främst arbetstidslagstiftningen och lagstiftningen
om miljö- och hälsofarliga varor. Stor vikt fästs vid att arbetarskyddsorganen
har goda kontakter och möjligheter till samverkan med arbetslivets företrädare.
Sålunda ingår sedan år 1972 representanter för arbetsmarknadens
parter som ledamöter i verksstyrelsen.

I yrkesinspektionens tillsynsuppgifter ingår en rad olika moment. I stor
utsträckning sker tillsynen genom att yrkesinspektionens tjänstemän gör
besök på arbetsplatserna. Besöken kan ske som ett led i en systematisk
genomgång av företag inom viss bransch eller med inriktning på vissa
arbetsmiljöproblem oavsett i vilka branscher de uppträder. Vid behov skall
inspektionen ge anvisningar om åtgärder som fordras för att avhjälpa brister.
Det finns också möjligheter att gripa in genom föreläggande, förbud eller
andra tvångsåtgärder enligt 7 kap. i arbetsmiljölagen. Inspektionen skall
bl. a. verka för att skyddsombud och skyddskommittéer tillsätts och för att
dessa fungerar enligt det mönster som numera skall gälla. Yrkesinspektionen
är uppdelad på 19 distrikt. Varje distrikt har fr. o. m. 1974 en yrkesinspektionsnämnd
med beslutsfunktioner. Genom inrättande av nämnderna har
arbetsmarknadsparterna fått möjlighet att utöva ett direkt inflytande på
yrkesinspektionens verksamhet. Yrkesinspektionen kommer att få vissa nya
arbetsuppgifter med anledning av att riksdagen hösten 1985 beslutade att
föra över tillsynen av vissa mindre arbetsställen från kommunerna till
yrkesinspektionen fr. o.m. den 1 januari 1987 (prop. 1985/86:40, SoU 6).

I detta sammanhang bör vidare nämnas att frågor rörande det lokala
arbetarskyddet behandlats i avtal mellan arbetsmarknadens parter. Exempelvis
tecknade SAF, LO och PTK år 1976 ett centralt arbetsmiljöavtal med
utvidgade befogenheter för skyddsombuden och framför allt för skyddskommittéerna,
i vilka arbetstagarna fick majoritet. Skyddskommittén skall enligt
avtalet vara ett centralt organ i företaget, där alla frågor som gäller
arbetsmiljö skall handläggas. Skyddsombudens och skyddskommittéernas
rättigheter har lagfästs i arbetsmiljölagen. Till skyddskommitténs uppgifter
hör att vara huvudman för företagshälsovården och att verka för att
arbetsanpassnings- och rehabiliteringsverksamhet bedrivs på arbetsstället.

Riksdagen antog våren 1985 nya riktlinjer och ett nytt ersättningssystem
för företagshälsovården. De nya bestämmelserna trädde i kraft den 1 januari
1986.

En rökfri arbetsmiljö

I tre motioner tas upp frågan om arbetstagares rätt till en rökfri arbetsmiljö. I
motion 1985/86:So455 av Kurt Ove Johansson (s) (delvis) hemställs att
regeringen ges till känna vad som i motionen anförts angående förbud mot
rökning på arbetsplatser. För att framför allt förhindra att människor mot sin
vilja utsätts för passiv rökning och därmed löper risk att få cancer måste
riksdagen, enligt motionären, medverka till en lagstiftning om förbud mot
rökning på arbetsplatser inomhus. I en motion med samma syfte av

SoU 1985/86:12

5

Margareta Andrén (fp) och Karl Erik Eriksson (fp), 1985/86:So478 (yrkande
3), hänvisas till en dom som nyligen avkunnats av försäkringsöverdomstolen,
enligt vilken skador av passiv rökning på arbetsplatsen under vissa betingelser
var att anse som arbetsskador. Domen måste enligt motionärerna leda till
nya och förstärkta åtgärder när det gäller den passiva rökningen. De påpekar
att arbetarskyddsstyrelsen inte har utfärdat några tillämpningsföreskrifter
som gäller passiv rökning i arbetsmiljön.

I motion I985/86:So713 av Margareta Winberg m.fl. (s, m, fp, c, vpk),
slutligen, hemställs att regeringen ges till känna vad som i motionen anförts
om uppdrag åt arbetarskyddsstyrelsen beträffande föreskrifter om arbetstagares
rätt till rökfri arbetsmiljö samt om att dessa föreskrifters efterlevnad
blir föremål för tillsyn av yrkesinspektionen. Enligt motionärerna är frågan
om tobaksrökning undantagen från arbetsmiljölagens tillämpningsområde.
Lagen bör därför ändras eller också bör regeringen ge arbetarskyddsstyrelsen
i uppdrag att utfärda lagligt bindande föreskrifter som i tillämpliga avsnitt
hämtar sitt innehåll från nu gällande allmänna råd (AFS 1983:10) om
begränsning av tobaksrökning.

Sedan mitten av 1960-talet har sambandet mellan tobaksrökning och
ohälsa dokumenterats genom ett stort antal vetenskapliga arbeten. WHO
slog fast redan för tio år sedan att ingen annan enskild förebyggande
hälsoåtgärd skulle kunna bidra mer till ökad hälsa i i-länderna än en
minskning av tobaksbruket. Antalet dödsfall i Sverige där rökning är en
starkt bidragande orsak har uppskattats till mellan 7 000 och 13 000 per år.
Cancerkommitténs uppskattningar ger vid handen att ca en fjärdedel av all
cancer bland män och ca 7 % av cancer bland kvinnor har tobaksrökning som
orsaksfaktor (SOU 1984:67 s. 156).

Många ämnen i arbetslivet kan öka risken för uppkomst av cancer.
Rökningen samverkar ofta med sådana ämnen till en förstärkt effekt, särskilt
då de organ som påverkas är desamma, t. ex. luftvägar eller lungor. Sålunda
anses rökande asbestarbetare löpa ca tjugo gånger högre risk att få
lungcancer än icke rökande asbestarbetare. Andra luftföroreningar som
drabbar rökande arbetare hårdare är arsenik i smältverk och radondöttrar i
gruvor.

Under senare tid har riskerna med s. k. passiv rökning uppmärksammats
alltmer. Rökaren själv inandas endast en mindre del av tobaksröken. I stället
hamnar rökpartiklar och gaser till största delen i omgivningsluften och
påverkar samtliga personer som vistas där. Frågan om cancerrisker vid direkt
exposition genom passiv rökning har studerats epidemiologiskt beträffande
lungcancer. I en nyligen avslutad undersökning av laborator Göran Pershagen
vid statens miljömedicinska laboratorium, SML, vilken presenterades
på läkarstämman år 1985, befanns ickerökande hustrur till rökande män ha
en risk för lungcancer som var förhöjd med en faktor 2,5 (dvs. nära
tredubblad risk).

Försäkringsöverdomstolen meddelade den 28 november 1985 en dom
enligt vilken ersättning för arbetsskada (lungcancer) utdömdes till en
arbetstagare som utsatts för passiv rökning i sin arbetsmiljö. Domen innebär i
och för sig inte att domstolen funnit det vetenskapligt bevisat att passiv
rökning ger lungcancer. I mål om ersättning enligt lagen om arbetsskadeför -

SoU 1985/86:12

6

säkring krävs nämligen inte något vetenskapligt belagt samband mellan orsak
och skada. Orsakssamband skall anses föreligga om inte betydligt starkare
skäl talar mot det. [2 kap. 2 § lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring.]

Förarbetena till arbetsmiljölagen (prop. 1976/77:149, Soll 1977/78:1)
berör två problem förknippade med tobaksrökning. Det ena är att rökning i
kombination med vissa ämnen kan innebära särskilda risker för rökaren.
Enligt propositionen bör arbetsmiljölagstiftningen inte syfta till att man skall
kunna förbjuda arbetstagare att röka i sådana fall (s. 234). I propositionen
sägs vidare att en särskild fråga är de olägenheter för arbetskamrater i
rökarens omgivning som tobaksrökning kan innebära. Om rökning av det
skälet inte skall få ske är en sak som i största möjliga utsträckning bör avgöras
av de berörda grupperna av arbetstagare.

Förarbetena till arbetsmiljölagen kan således inte anses utgöra något
uttryckligt hinder för arbetarskyddsstyrelsen att utfärda tillämpningsföreskrifter
som gäller passiv rökning i arbetsmiljön.

På uppdrag av regeringen har arbetarskyddsstyrelsen och socialstyrelsen
år 1983 givit ut allmänna råd om begränsning av tobaksrökning i lokaler av
gemensamhetskaraktär (AFS 1983:10). Utgångspunkten för de allmänna
råden är att en rökfri miljö skall vara det normala och att en rökares önskan
att röka får vika för andras önskemål om en rökfri miljö. I råden framhålls att
tobaksrökning är en arbetsmiljöfråga och att den således kan behandlas i
skyddskommittéerna.

Arbetsmarknadsministern besvarade den 5 december 1985 en fråga i
riksdagen om åtgärder för en rökfri arbetsmiljö (snabbprotokoll 1985/86:45,
anf. 22-27). I svaret framhölls att arbetsmarknadsministern anser att den
passiva rökningen är en arbetsmiljöfråga, men att det för närvarande inte är
aktuellt med ytterligare restriktioner. Enligt arbetsmarknadsministern har
tobaksrökningen minskat betydligt under senare år samtidigt som attityderna
till rökning förändrats. Genom en enkät till samtliga statliga myndigheter om
hur de allmänna råden följs har framkommit att åtta av tio statliga
arbetsplatser har infört någon form av begränsning av tobaksrökningen.
Socialstyrelsen har också vidtagit särskilda åtgärder för att informera om de
allmänna råden. Tills vidare bör åtgärder mot rökningens skadeverkningar i
arbetslivet i första hand utformas i samverkan på arbetsplatserna med ett
slutligt ansvar för arbetsgivaren att se till att arbetsmiljön är sund och säker.
Enligt arbetsmarknadsministern kan dock ytterligare restriktioner behöva
övervägas om de allmänna råden om begränsning av tobaksrökning samt
informationsinsatserna inte får tillräcklig effekt. Hon ansåg att det i första
hand ankommer på arbetarskyddsstyrelsen och socialstyrelsen att överväga
om vad som framkomit genom försäkringsöverdomstolens dom (se ovan)
kräver förändringar i regleringen.

Enligt vad utskottet erfar diskuterades frågan om passiv rökning nyligen i
arbetarskyddsstyrelsens styrelse. Styrelsen ansåg inte att det var aktuellt att
införa bindande föreskrifter, utan arbetsmarknadens parter borde i stället
träffa lokala överenskommelser i frågan. Vidare borde arbetarskyddsverket
informera ytterligare om riskerna med passiv rökning.

Enligt utskottets mening måste hälsoriskerna vid s. k. passiv rökning i
arbetsmiljön begränsas ytterligare. Ingen skall mot sin vilja behöva expone -

SoU 1985/86:12

7

ras för tobaksrök. Vidare måste rökningens förstärkande effekt på skador av
luftföroreningar som asbest, radon m. m. beaktas. Utskottet delar dock
arbetsmarknadsministerns uppfattning att åtgärder mot rökningens skadeverkningar
i arbetslivet i första hand bör utformas i samverkan på arbetsplatserna.
Om de allmänna råden och informationsinsatserna inte får tillräcklig
effekt måste emellertid ytterligare restriktioner, såsom bindande föreskrifter
från arbetarskyddsstyrelsen införas. Med hänvisning härtill avstyrks motionerna
1985/86:So455 (delvis), 1985/86:So478 yrkande 3 och 1985/86:So713.

Dator- och bildskärmsarbete m. m.

Den 1 januari 1986 trädde arbetarskyddsstyrelsens kungörelse med föreskrifter
om arbete vid bildskärm i kraft (AFS 1985:12). Föreskrifterna anger hur
synförhållanden, arbetsplats och arbetsuppgifter skall vara utformade för att
inte leda til ögontrötthet, psykisk påfrestning och besvär i muskler och leder.

Under år 1986 planerar arbetarskyddsstyrelsen att ge ut allmänna råd om
datorstöd i arbetet. Dessa råd kommer att behandla vikten av information
och medinflytande vid införandet av datorstöd. De skall också ta upp frågan
om arbetsinnehåll och personlig integritet m. m. till följd av datorisering.

Forskning om riskerna med bildskärmsarbete

I motion 1985l86:So712 av Rosa Östh (c) och Bengt Kindbom (c) hemställs att
riksdagen beslutar att begära att regeringen snarast föreslår ökade forskningsinsatser
angående riskerna med arbete vid bildskärmsterminaler (yrkande
2). Motionärerna pekar på ergonomiska risker, problem med ögonbesvär
samt risken för att strålningen från skärmen kan orsaka graviditetsstörningar
och hudskador.

Även i motion 1985/86:So716 av Gunnel Jonäng (c) begärs fortsatt
forskning kring bildskärmsarbete (yrkande 3). Motionären tar upp de fall av
strålskador och andra hudirritationer efter bildskärmsarbete som rapporterats
och där orsakssammanhangen behöver klarläggas. Enligt motionären
kan inte heller uteslutas ett samband mellan bildskärmsarbete och graviditetsstörningar.

Frågor om arbetsmiljöriskerna med datorisering är prioriterade forskningsområden
hos såväl arbetarskyddsstyrelsen, arbetarskyddsfonden som
statens strålskyddsinstitut. Vid arbetarskyddstyrelsens forskningsavdelning
pågår projekt där det bl. a. studeras ögon-, belastnings- och hudbesvär samt
risker för fosterskador i samband med bildskärmsarbete.

Enligt en PM från arbetarskyddsstyrelsen, avgiven den 13 februari i år, har
det genom den forskning som hittills bedrivits inte gått att påvisa oönskade
effekter avseende graviditetsutfall på människa av bildskärmsarbete. Genom
att så många människor berörs av bildskärmsarbete är det dock angeläget att
ytterligare kunskap snabbt vinns, heter det i promemorian.

Sålunda undersöker arbetarskyddsstyrelsen och statens strålskyddsinstitut
nu förutsättningarna för en snar upprepning av den djurstudie som pågår vid
Karolinska institutet och vars delresultat har väckt stor uppmärksamhet i
massmedia. Enligt vad utskottet erfarit anser regeringen att det är angeläget
att flera av varandra oberoende forskningsinstitutioner utför liknande
studier så att resultaten kan jämföras.

SoU 1985/86:12

8

Vidare förhandlar arbetarskyddsfonden (ASF) och styrelsen för teknisk
utveckling (STU) för närvarande om samverkan kring ett långsiktigt
forskningsprogram om datoranvändning. Programmet syftar till att fördjupa
samverkan mellan dem som utvecklar tekniska system och arbetsmiljöforskare.
Avsikten är att programmet skall pågå i minst sex år. Ca 66 milj. kr.
skall avsättas. Styrelserna för ASF och STU väntas fatta beslut om
forskningsprogrammet under våren 1986.

I USA planeras nu en omfattande studie om bildskärmsarbete och dess
eventuella risker för människans fortplantning. Avsikten är att den amerikanska
studien skall omfatta minst 10 000 personer, såväl kvinnor som män.
Forskarna skall med hjälp av ny diagnosteknik följa kvinnor från ett mycket
tidigt stadium av graviditeten. Den svenske forskaren Bengt Arnets vid
statens institut för psykosocial miljömedicin kommer att följa projektet på
plats under två år.

Utskottet delar motionärernas uppfattning att frågor om arbetsmiljöriskerna
med datorisering är ett angeläget forskningsområde. Såsom framgått
av den här lämnade redovisningen har i dag forskningen kring eventuella
risker med bildskärmsarbete högsta prioritet hos flera av de centrala
expertmyndigheterna. Utskottet anser därför inte att motionerna 1985/
86:So712 (c) yrkande 2 och So716 (c) yrkande 3 påkallar något uttalande från
riksdagens sida.

Omplacering eller ledighet för graviditet

I motion 1985/86:So704 av Lars-Ove Hagberg m.fl. (vpk) föreslås att kvinnor
som planerar graviditet eller är gravida får lagstadgad rätt till omplacering
eller ledighet med bibehållen lön vid misstänkt risk för fosterskada i
arbetsmiljön {yrkande 2). Enligt motionärerna är frågan för viktig för att
lösas avtals vägen.

Enligt de regler som trädde i kraft den 1 juli 1985 har gravida kvinnor, som
tvingas avstå från förvärvsarbete på grund av att arbetsmiljön kan medföra
risk för fosterskador, rätt till omplacering eller om omplacering inte kan
ordnas, rätt till havandeskapspenning. En förutsättning är att kvinnan har
avstängts från arbetet enligt föreskrifter som meddelats med stöd av 3 kap.
16 § arbetsmiljölagen [3 kap. 9 § lagen (1962:381) om allmän försäkring].

Föreskrifter om skydd för havande kvinnor finns för närvarande endast
såvitt gäller blyarbete (AFS 1982:1). I forskningsproposition 1983/84:107 bil.
7 uppgavs att bristen på kunskaper ännu var mycket stor om sambandet
mellan arbetsmiljöfaktorer och reproduktionsskador. Vidare uppgavs att
arbetarskyddsstyrelsen under den närmaste femårsperioden skulle prioritera
bl. a. forskning om ämnen som kan skada foster och arvsanlag (s. 9).

Vad gäller gravida kvinnors rätt till omplacering från bildskärmsarbete har
statens arbetsmiljönämnd efter överläggningar med arbetsmarknadens parter
under hösten 1985 utfärdat en föreskrift om omplaceringsrätt. Även för
anställda i ett stort antal kommuner och i samtliga landsting samt inom bankoch
försäkringsväsendet har slutits lokala avtal med stöd av medbestämmandelagen
(MBL) om gravidas rätt att slippa bildskärmsarbete. På regeringens
initiativ överlägger arbetsmarknadens parter på den privata sidan om

SoU 1985/86:12

9

centrala avtal om omplaceringsrätt för gravida kvinnor som arbetar med
bildskärm.

Här kan nämnas att arbetsmarknadsministern i en kommentar till de
aktuella överläggningarna erinrat om den möjlighet till omplacering som
framhålls i regeringens proposition om företagshälsovård (prop. 1984/85:89).
Mindre företag som i vissa fall kan ha svårt att omplacera sina anställda från
bildskärmsarbete kan i enlighet med propositionen låta en anställd temporärt
arbeta vid annat företag som är anslutet till samma företagshälsovårdsenhet
som den ordinarie arbetsgivaren. En sådan lösning förutsätter en frivillig
samverkan mellan de berörda arbetsgivarna.

Utskottet förutsätter att arbetarskyddsstyrelsen uppmärksamt följer fortlöpande
forskningsarbeten vad gäller sambandet mellan arbetsmiljöfaktorer
och graviditetsstörningar (se ovan s. 9) och skyndsamt utfärdar föreskrifter
om det skulle visa sig finnas ett sådant samband.

Även om det i dag inte finns vetenskapliga bevis för att bildskärmsarbete
leder till graviditetsstörningar bör bildskärmsarbetande kvinnors oro respekteras.
Utskottet ser därför med tillfredsställelse att regeringen sammankallat
arbetsmarknadens parter på den privata sidan till överläggningar om
gravidas rätt att slippa bildskärmsarbete i likhet med vad som redan gäller för
statligt anställda.

Mot bakgrund av vad här anförts påkallar motion 1985/86:So704 (vpk)
ingen åtgärd i här aktuell del (yrkande 2).

Skydd för bildskärmsarbetare

I motion 1985l86:So716 (c) begärs att skydd utarbetas för dem som arbetar
vid bildskärmar (yrkande 6). Kvinnor som anser sig behöva omplacering
måste få den möjligheten. Antalet timmar per dag vid bildskärmar bör
begränsas för dem som har behov därav.

För ASS nya föreskrifter om arbete vid bildskärm har redogjorts ovan
(s. 8). Föreskrifterna innehåller bl. a. bestämmelser om arbetspassens längd.
Även ASS kungörelse om arbetsställningar och arbetsrörelser (AFS 1983:6)
kan tillämpas vid t. ex. planering av en arbetsplats med bildskärm. Ovan har
också redovisats de avtal som slutits mellan arbetsmarknadens parter om rätt
för gravida att omplaceras från bildskärmsarbete. Här kan också nämnas att
vid ASS har inletts ett särskilt projket för studier av effekterna av olika
skärmskydd som monteras på bildskärmens framsida för att avskärma det
elektrostatiska fält som uppstår framför en katodstråleskärm.

Med hänvisning till de här redovisade åtgärderna anser utskottet inte att
motionen påkallar något initiativ av riksdagen såvitt nu är i fråga (yrkande 6).

Upphandling och provning av bildskärmsterminaler, m. m.

Datadelegationen (B 1980:03) härtill uppgift att bl. a. bevaka utvecklingen av
datoriseringen, främja kunskapsutvecklingen på området och föreslå åtgärder
för att garantera en positiv utveckling av datoranvändningen i samhället
under demokratisk styrning och kontroll (dir. 1980:15, 1982:26 och 64).
Delegationen har under hösten 1985 genomfört en utredning i syfte att belysa

SoU 1985/86:12

10

den framtida utvecklingen av olika bildskärmstekniker samt olika arbetsmiljöaspekter
(ergonomi, hälsorisker) i samband med detta. Utredningen finns
dokumenterad i en rapport Ds C 1985:21 Framtida bildskärmar. Vid sidan av
bildskärmar baserade på katodstrålerör, dvs. den skärm som huvudsakligen
används i dag, har delegationen även granskat utvecklingen av bildskärmar
baserade på flytande kristaller, plasma samt elektroluminiscens. Gemensamt
för dessa typer av bildskärmar är att de arbetar med avsevärt lägre spänning
än vad katodstråleskärmarna ger. När det gäller att stimulera utvecklingen av
alternativa typer av bildskärmar har delegationen redovisat olika tänkbara
åtgärder. En av datadelegationens slutsatser är att statskontoret bör,
eventuellt tillsammans med andra offentliga upphandlare, pröva att initiera
en teknisk upphandling med utvecklingsstöd för en ny bildskärm baserad på
annan teknik än den nuvarande katodstråletekniken. Delegationen anser att
den nya tekniken behöver kvalitetsmässigt förbättras under några år och
föreslår bl. a. att ett centrum för prototyputveckling m.m. etableras i
anslutning till Chalmers tekniska högskola.

Delegationen har även lagt fram förslag om provningen av bildskärmar.

Datadelegationens rapport bereds för närvarande inom regeringskansliet.

I ett par motioner tas upp frågor med direkt anknytning till datadelegationens
rapport. I motion 1985l86:So712 (c) hemställs att regeringen ges till
känna vad som i motionen anförts om upphandling av bildskärmsterminaler
(yrkande 1). Staten bör inom ramen för sin omfattande upphandlingsverksamhet
ta initiativ för att påskynda utvecklingen när det gäller bildskärmar
som bygger på ny teknik. Detta kan enligt motionärerna ske genom
teknikupphandling eller motsvarande förfarande där de krav datadelegationen
aktualiserat finns med. I motion 1985l86:So716 (c) yrkas att regeringen
begär fortsatt forskning kring 1990-talets nya bildskärmar, vilka bygger på
flytande kristaller eller plasmateknik (yrkande 4). Riksdagen bör också
begära provning av och varudeklaration på bildskärmar med angivande av
strålning, arbetsmiljörisker etc. (yrkande 5).

Enligt vad utskottet erfar avser regeringen att ta upp diskussioner med
främst försvarets materielverk, de affärsdrivande verken, Landstingsförbundet
och Svenska kommunförbundet om skärpta krav vid upphandling av ny
datorutrustning. Syftet är att undersöka om den övriga offentliga sektorn kan
ställa samma krav som statskontoret vid sin upphandling. Dessa krav innebär
att det elektrostatiska fältet skall elimineras och att det lågfrekventa
magnetiska fältet skall minskas kraftigt med bibehållen god ergonomi.

Regeringen kommer att vid diskussionerna även ta upp åtgärder för att
minska strålning och elektromagnetiska fält från redan installerade bildskärmsterminaler.

Det kan alltså antas att staten kommer att ställa skärpta krav vid
upphandling av ny datorutrustning. Vad gäller frågan om upphandling av
bildskärmar med ny teknik bör regeringens överväganden med anledning av
datdelegationens förslag avvaktas innan riksdagen tar ställning i frågan. Med
hänvisning härtill avstyrks motion 1985/86:So712 (c) i här aktuell del
(yrkande 1).

Vad provning av datorutrustning beträffar kan nämnas att regeringen i
september 1985 givit ASS i uppdrag att i samråd med SSI och statens mät- och

SoU 1985/86:12

11

provråd utreda behovet av, förutsättningarna för och konsekvenserna av att
införa provning - frivillig eller officiell - av datorutrustning från arbetsmiljösynpunkt.
Utredningsarbetet skall bedrivas med utgångspunkt från befintligt
material rörande identifierade/konstaterade arbetsmiljörisker och skall
redovisas till regeringen senast den 1 april 1986.

Utskottet avstyrker med hänvisning till det pågående utredningsarbetet
motion 1985/86:So716 (c) yrkande 5.

Datadelegationen har, som ovan nämnts, i sin rapport Framtida bildskärmar
lagt fram flera förslag till åtgärder för att stimulera utvecklingen av
bildskärmar som bl. a. baseras på teknik med flytande kristaller eller
plasmateknik. Rapporten bereds för närvarande i regeringskansliet.

Utskottet delar motionärens uppfattning att det är angeläget att utvecklingen
av bildskärmar med ny teknik påskyndas. Med hänvisning till att
förslag till åtgärder i detta syfte redan övervägs av regeringen anser utskottet
dock inte att motion 1985/86:So716 (c) yrkande 4 påkallar någon åtgärd av
riksdagen.

Datateknikens inverkan på kvinnors arbetsmiljö

I motion 1985/86:So716 (c) hemställs vidare att riksdagen hos regeringen
begär fortsatt forskning kring kvinnors arbetsmiljö, inte minst med hänsyn
till förändrade rutiner (yrkande 2). Enligt motionären utvecklas distansarbetet
med den nya datatekniken, dvs. arbete som kan innebära att kvinnor
arbetar vid en terminal i hemmet. Motionären anser att det behövs forskning
om effekterna av distansarbete och om hur kvinnor påverkas socialt av de
förändringar som datatekniken innebär.

Proposition 1984/85:220 medförslag till riktlinjer för den framtida datapolitiken
som behandlades av riksdagen hösten 1985 (FiU 1985/86:5) innehöll en
rad förslag för att förbättra kvinnors situation i relation till datoriseringens
verkningar.

I propositionen togs särskilt upp frågorna om elektroniskt distansarbete
(s. 97). Föredragande statsrådet (Anna-Greta Leijon) betonade att det är av
utomordentlig vikt att uppmärksamma hur distansarbete organiseras. Det
måste, enligt statsrådet, ske på ett sådant sätt att arbetet också får ett socialt
innehåll med möjlighet till kontakt med arbetskamrater och till facklig
verksamhet. Det måste också vara möjligt att bevaka att den arbetsrättsliga
lagstiftningen efterlevs. Frågor om distans- och hemarbete och dess konsekvenser
har bl. a. uppmärksammats av datadelegationen, som föreslagit att
de skall utredas.

För att närmare belysa hithörande frågor anordnade arbetsmarknadsdepartementet
den 8 maj 1985 ett seminarium om distansarbete via terminal på
temat Framtidsvision eller tillbakagång. Syftet med seminariet var att
redovisa och diskutera utvecklingstendenserna på området i USA, Sverige
och några andra västeuropeiska länder. Enligt propositionen kommer
regeringen att uppmärksamt följa utvecklingen på detta område.

Dataeffektutredningen fick genom tilläggsdirektiv år 1982 i uppdrag att
särskilt studera kvinnornas arbetsmarknadssituation i samband med datorisering.
I anslutning härtill utarbetades en sekretariatsrapport (Ds A 1983:9)

SoU 1985/86:12

12

Kontorsautomation och kvinnors framtida arbetsmarknad.

Mot denna bakgrund föreslog utredningen att ett särskilt åtgärdsprogram
skulle utformas för att underlätta denna omställnings- och anpassningsprocess.
Inom ramen för detta program borde bl. a. beaktas vikten av att
kvinnorna kan tillgodogöra sig de möjligheter som den nya tekniken skapar
både till nya arbetstillfällen och ett rikare arbetsinnehåll. Åtgärdsprogrammet
borde innehålla insatser för forskning och utredning om kvinnors
arbetsmarknad i samband med att ny teknik införs. En sådan forsknings- och
utredningsverksamhet borde bl. a. omfatta områden som sysselsättning,
arbetsuppgifter, arbetsorganisation m. m.

I samband med att regeringen våren 1985 avlämnade proposition 19841
85:130 om åtgärder för att förbättra kvinnors villkor på arbetsmarknaden gav
statsrådet Anita Gradin i uppdrag åt JÄMFO [delegationen (A 1983:01) för
jämställdhetsforskning] att utarbeta ett konkret forskningsprogram angående
kvinnornas situation på arbetsmarknaden. JÄMFO överlämnade sin
första rapport med inventering av forskningsbehov i september 1985. Enligt
JÄMFO finns behov av forskning och utredning bl. a. beträffande följderna
för kvinnor av ny tekniks konsekvenser avseende arbetsinnehåll, arbetsorganisation,
arbetsgemenskap och arbetsmiljö. JÄMFO tar också upp frågor
som rör mental belastning i arbetet och utarmning av arbetsinnehållet till
följd av införande av ADB-teknik. JÄMFO:s rapport är för närvarande
föremål för överväganden inom regeringskansliet.

Utskottet konstaterar sammanfattningsvis att särskild forsknings- och
utredningsverksamhet planeras beträffande kvinnors arbetsuppgifter och
arbetsorganisation vid datorisering. Utskottet ser mot bakgrund härav inte
skäl att begära ytterligare åtgärder från regeringen utan avstyrker motion
1985/86:So716 (c) såvitt nu är i fråga (yrkande 2).

Tillsättande av en datamiljökommission

I motion 1985/86:So704 (vpk), slutligen, föreslås att en datamiljökommission
tillsätts för att övervaka riskerna med den snabbt tilltagande datoriseringen
och ge förslag till riktlinjer för en bra arbetsmiljö där datorer, bildskärmar
och ny teknik används (yrkande 1). Riktlinjerna bör inkludera synpunkter på
arbetspassens längd, synergonomiska krav m. m., heter det i motionen.
Kommissionens uppgift bör bl. a. vara att bevaka och värdera de forskningsrapporter
som rör arbetsmiljö och datorisering.

Motioner med samma innehåll som den nu aktuella har behandlats tidigare
av utskottet, senast våren 1985. Utskottet avstyrkte då motionen med
hänvisning bl. a. till det föreskrifts- och forskningsarbete på området som då
pågick (SoU 1984/85:16 s. 22-25).

I föregående avsnitt har redogjorts för bl. a. arbetarskyddsstyrelsens
föreskrifter för bildskärmsarbete, pågående forskningsprojekt som rör
riskerna med bildskärmsarbete, utvecklingen av ny teknik och kvinnors
arbetsmiljö vid datorisering. Härutöver vill utskottet nämna att arbetarskyddsfonden
år 1982 på initiativ av LO, TCO och SAF startade ett särskilt
utvecklingsprogram för bättre arbetsmiljö och arbetsorganisation vid utnyttjande
av datorer och mikroelektronik i arbetslivet. Utvecklingsprogrammet,

SoU 1985/86:12

13

som arbetar inom en resursram om 54,5 milj. kr., beräknas pågå under fem
år.

Vidare kommer arbetarskyddsstyrelsen att i maj i år ordna den första
världskonferensen på bildskärmsområdet. Ett stort antal delegater skall då
diskutera bildskärmsarbete ur olika aspekter.

Med hänvisning till det anförda anser utskottet inte att det finns behov av
att tillsätta en sådan datamiljökommission som begärts i motion 1985/86:So
704 (vpk). Motionen avstyrks därför såvitt nu är i fråga (yrkande 1).

Asbest m. m.

Enligt en av arbetarskyddsstyrelsen den 23 januari 1986 utfärdad kungörelse
(AFS 1986:2) träder den 1 april 1986 delvis nya och strängare bestämmelser
om asbest och asbesthantering i arbetslivet i kraft. Kungörelsen ersätter AFS
1981:23 som upphör att gälla. I likhet med i de tidigare bestämmelserna
föreskrivs att asbest och asbesthaltigt material inte får användas (4 §). Av
bl. a. praktiska skäl finns vissa undantag från denna huvudregel - utom för
blå asbest, krokidolit - vilka gäller under en övergångstid. I kungörelsen
stadgas bl. a. att bromsbelägg och andra friktionselement som innehåller
asbest får användas om det inte finns godtagbara produkter av mindre
hälsofarligt material att tillgå (7 §). Enligt övergångsbestämmelserna till
kungörelsen får, trots bestämmelserna i 4 §, asbesthaltiga friktionselement
användas i fordon eller maskiner fram till nästkommande bytestillfälle, då
7 § träder i tillämpning. Asbesthaltiga packningar får monteras endast
t. o. m. utgången av 1986 om godtagbara produkter av mindre hälsofarligt
material inte finns att tillgå.

Enligt de nya föreskrifterna behövs vidare från den 1 april 1986 tillstånd av
yrkesinspektionen för att riva asbest (18 §). Brott mot bestämmelsen kan
medföra böter eller fängelse (39 §). Det krävs också att de som arbetar med
att riva asbest har fått särskild utbildning härför (20 §). Kraven på
läkarundersökning vidgas. Bl. a. skall alla som i samband med byte eller
renovering av asbesthaltiga friktionsbelägg har exponerats för asbest mer än
50 timmar om året läkarundersökas (29 §).

I syfte att skapa förutsättningar för en kraftfull politik och snabba resultat
avseende hela asbestfrågan tillsatte regeringen i mars 1985 en asbestkommission
under arbetsmarknadsministerns ledning. Kommissionen har hittills i
delrapporter lagt fram ett fyrtiotal förslag till åtgärder mot asbest (Ds A
1985:5 och 7).

Kommerskollegium har på uppdrag av regeringen genomfört notifieringsförfarande
enligt gällande internationella överenskommelser om förbud mot
försäljning av nytillverkade personbilar och motorcyklar försedda med
asbesthaltiga bromsbelägg. Förbudet avses gälla från den 1 januari 1987 och
avse fordon som typgodkänns efter detta datum.

I motion 1985/86:So714 av Lars Werner m.fl. (vpk) tas upp flera frågor
med anknytning till bl. a. asbestkommissionens arbete och arbetarskyddsstyrelsens
föreskrifter.

Motionärerna föreslår att regeringen redovisar asbestkommissionens

SoU 1985/86:12

14

slutsatser inför höstriksdagen 1986 (yrkande 1). Vidare bör regeringen tillse
att arbetarskyddsstyrelsen varje år redovisar import och användning av
asbest samt de motiv som föranlett styrelsen att ge dispens från förbudet att
använda asbest (yrkande 2). Gränsvärdet för asbest skall sättas till noll
(yrkande 3). Enligt motionärerna måste ett åtgärdsprogram som måste bli
asbestkommissionens slutprodukt bli ekonomiskt kostsamt, särskilt för
kommuner och andra med små egna tillgångar. Regeringen måste därför
utarbeta en finansieringsplan för sanering av asbest (yrkande 4). Slutligen
föreslås att riksdagen uttalar att nödvändiga arbetsmiljöåtgärder inte får
förhindras av påtryckningar med hänvisning till frihandel (yrkande5). Enligt
motionärerna har nämligen den s. k. notifieringen som skett vad gäller
asbestfria bromsbelägg mött motstånd från USA och Canada. EG har
hänvisat till att Sveriges handlande strider mot GATT-bestämmelserna och
SAF har utövat påtryckningar för att Sverige skall anpassa arbetsmiljöbestämmelserna
till EG:s normer.

Enligt vad utskottet erfarit avser regeringen att i en särskild skrivelse till
höstriksdagen 1986 redovisa asbestkommissionens slutsatser. Någon riksdagens
åtgärd med anledning av motion 1985/86:So714 yrkande 1 är därför inte
påkallad.

Importen av asbest och asbesthaltigt material redovisas varje år i SCB:s
officiella statistik. Importen av obearbetad asbest uppgick i början av
1950-talet till drygt 10 000 ton för att öka fram till ett maximum på drygt
20 000 ton i mitten av 1960-talet. År 1984 importerades ca 1 000 ton. Enligt
asbestkommissionens delrapport går den helt övervägande delen av importen
till Svenska Bromsbandsfabriken i Långsele för tillverkning av skiv- och
trumbromsbelägg för tunga fordon. Arbetarskyddsstyrelsen redovisar i de
beslut som fattas med anledning av dispensansökningar de skäl som finns för
att lämna tillstånd för asbestanvändning. Mot bakgrund härav anser utskottet
inte att motionen påkallar något riksdagens initiativ i här aktuell del
(yrkande 2).

Nu gällande gränsvärde för asbest är 0,5 fibrer/ml (kungörelsen AFS
1984:5 om hygieniska gränsvärden). Arbetarskyddsstyrelsen arbetar för
närvarande med en revision av gällande hygieniska gränsvärden. Frågan om
en sänkning av gränsvärdet för asbest kommer att behandlas under detta
arbete, vilket sker under medverkan av arbetsmarknadens parter. Utskottet
avstyrker med hänvisning härtill motionen såvitt nu är i fråga (yrkande 3).

När det gäller kostnaderna för asbestsanering i bostäder finns via
länsbostadsnämnderna möjlighet till lån för finansiering av sådan sanering i
samband med ombyggnad [bostadsfinansieringsförordningen (1974:946)].
En förutsättning härför är att kostnaden för asbestsanering är mindre än
kostnaden för övriga ombyggnadsåtgärder. Vidare kan fastighetsägaren
enligt förordningen (1983:1974) om statligt räntestöd vid förbättring av
bostadshus erhålla räntebidrag för "avhjälpande av andra byggnadstekniska
brister som innebär påtaglig brist från säkerhets- och hälsoskyddssynpunkt”.
Asbestsanering räknas till sådan brist som måste avhjälpas ur hälsoskyddssynpunkt.
Det är inget krav att fastighetsägaren skall ha tagit upp lån för att
finansiera åtgärden. Kostnaderna för asbestsanering i andra lokaler än
bostäder får dock ses som traditionella underhållskostnader och bekostas av
fastighetsägaren.

SoU 1985/86:12

15

Mot bakgrund av den här lämnade redovisningen avstyrker utskottet
motionen även i här aktuell del (yrkande 4).

Enligt de avtal med GATT och EFTA samt frihandelsavtal med EG som
finns får tekniska föreskrifter som innebär handelshinder införas om det kan
visas att åtgärden är nödvändig för att skydda liv och hälsa. Regeringen har
med stöd av denna formulering anmält sin avsikt att förbjuda försäljning av
nytillverkade fordon försedda med asbesthaltiga friktionsbelägg. Enligt vad
utskottet erfar är det regeringens avsikt att även i fortsättningen använda
denna motivering för att genomföra de åtgärder som är nödvändiga för en
god arbetsmarknadspolitik. Något uttalande av riksdagen av det innehåll
som begärs i motionens yrkande 5 är därför enligt utskottets mening inte
påkallat.

Belastningsskador m. m.

I motion 1985l86:So702 av Lars-Ove Hagberg m.fl. (vpk) begärs att
forskning och åtgärder mot belastningssjukdomar fortsätter att prioriteras i
arbetsmiljöarbetet (yrkande 2). 80 % av alla yrkesverksamma i industrin
drabbas under sin livstid av belastningsskador, anför motionärerna. En
tredjedel av alla förtidspensionerade - 100 000 svenskar - har pensionerats
på grund av ond rygg, skelettskador eller muskelsjukdomar. I 1985 års
penningvärde beräknas hälso- och sjukvårdskostnaderna för belastningsskador
till 27 miljarder kronor. I motionen anförs att arbetarskyddsstyrelsen och
arbetsmarknadsministern prioriterar forskning om belastningssjukdomar
och att riksdagen bör uttala ett särskilt stöd för denna forskning liksom för
utvärderingen av förändringsåtgärder. Motionärerna föreslår också att det
tillsätts en kommission mot belastningsskador och förslitningsskador och att
ett samlat program mot sådana skador föreläggs riksdagen (yrkande 1).

Arbetarskyddsstyrelsen anför i årets budgetproposition att den regionala
tillsynen även i fortsättningen kommer att inriktas på att stärka det
förebyggande arbetarskyddet. Särskild uppmärksamhet kommer därvid att
ägnas bl. a. belastningsskador (s. 123). När det gäller forskning anför
styrelsen att det forskningsprogram som lades fast år 1984 och som gäller
t. o. m. budgetåret 1988/89 innebär att forskning om bl. a. belastningssjukdomar
är ett särskilt prioriterat område.

Arbetsmarknadsministern har tidigare förklarat att arbetarskyddsstyrelsens
prioriteringar vad gäller forskningsinsatser synes väl avvägda och
motiverade (budgetproposition 1983/84:100 s. 148, forskningsproposition
1983/84:107 bilaga 7 s. 9).

Här kan också nämnas att arbetarskyddsfondens insatser beträffande
forskning om belastningar i rörelseorganen har ökat under senare år.
Budgetåret 1984/85 satsade fonden ca 12 % av den totala forsknings- och
utvecklingsbudgeten på projekt inom det ergonomiska området.

Vänsterpartiet kommunisterna har tidigare, senast våren 1985, väckt
motioner med samma innehåll som yrkande 2 i den nu aktuella. Utskottet har
avstyrkt motionerna med hänvisning bl. a. till arbetsmarknadsministerns
ovan angivna uttalande (SoU 1984/85:16 s. 26).

Utskottet delar motionärernas uppfattning om angelägenheten av forsk -

SoU 1985/86:12

16

ning och åtgärder för att förebygga och minska belastningsskador. Med
hänvisning till den här lämnade redovisningen anser utskottet emellertid inte
att motion 1985/86:So702 yrkande 2 påkallar något uttalande från riksdagens
sida.

Motionärerna har vidare begärt att regeringen tillsätter en kommission
mot belastnings- och förslitningsskador (yrkande 1). Enligt utskottets
mening är frågan om belastnings- och förslitningsskador en väsentligt mer
mångfasetterad fråga än asbestproblematiken, vilken rör hanteringen av ett
avgränsat ämne. Åtgärder för att komma till rätta med belastnings- och
förslitningsskador måste ofta genomföras i direkt anslutning till konkreta
arbetssituationer. Problemen med belastnings- och förslitningsskador är
alltså knappast av den arten att de kan lösas av en särskild kommission.
Enligt utskottets mening måste man i första hand satsa på forskning som kan
ge en fördjupad kunskap om belastningsskadors uppkomst och med utgångspunkt
däri arbeta vidare på olika nivåer. Av samma skäl ser utskottet det
knappast som realistiskt att ett samlat program mot belastnings- och
förslitningsskador skulle kunna formuleras generellt för hela arbetslivet.
Utskottet avstyrker därför motionen i här aktuell del (yrkande 1).

I samma motion föreslås att skyddsombud och lokala fackföreningar ges
utvidgad rätt att stoppa arbeten som misstänks utsätta den arbetande för
belastnings- och förslitningsskador (yrkande 3). Detta skulle enligt motionärerna
vara den snabbaste vägen att angripa dessa skador.

Skyddsombud har enligt 6 kap. 7 § arbetsmiljölagen (1977:1160) rätt att
avbryta arbete i det fall ett visst arbete innebär omedelbar och allvarlig fara
för arbetstagares liv eller hälsa och rättelse inte kan uppnås genom
hänvändelse till arbetsgivaren. Skyddsombudet kan då besluta att arbetet
skall avbrytas till dess att yrkesinspektionen hinner ta ställning i frågan.
Beträffande ensamarbete gäller liknande regler. Av förarbetena till arbetsmiljölagen
framgår att skyddsombudens stoppningsrätt aktualiseras när
risken är överhängande och man inte hinner avvakta yrkesinspektionens
ställningstagande. Skyddsombudet har emellertid inte befogenhet att stoppa
arbetet enbart på grund av misstanke om skadliga långtidseffekter. En sådan
befogenhet skulle nämligen, enligt departementschefens mening, inte kunna
anses förenlig med tillsynsmyndigheternas och skyddsombudens inbördes
roller. (Prop. 1976/77:149 s. 339, SoU 1977/78:1 s. 56-57.) Beslut av
skyddsombud att arbetet skall avbrytas gäller bara till dess att yrkesinspektionen
prövat frågan om arbetets fortsatta bedrivande.

Enligt utskottets mening har det i arbetsmiljölagen gjorts en lämplig
avgränsning av de situationer då skyddsombud har rätt att avbryta arbetet.
Utskottet kan således inte dela motionärernas uppfattning att en ökning av
skyddsombudens befogenheter i detta avseende skulle vara en lämplig väg att
gå för att komma till rätta med belastningsskadorna, utan avstyrker
motionen såvitt här är i fråga (yrkande 3). Utskottet vill i detta sammanhang
erinra om att konkreta bestämmelser om arbetsställningar, arbetsrörelser
och fysisk belastning finns i ett antal författningar från arbetarskyddsstyrelsen
och att yrkesinspektionen som skall vaka över att gällande föreskrifter
iakttas i sista hand har tvångsmedel att tillgå för att åstadkomma förbättringar
av arbetsmiljön.

SoU 1985/86:12

17

2 Riksdagen 1985186.12 sami. Nr 12

I motion 1985/86:So705 av Hans Rosengren (s) begärs åtgärder så att en
försöksverksamhet med rehabiliteringsssamverkan, i enlighet med vad som
föreslås i motionen, kan inledas. Motionären tar upp sjukskrivningarna till
följd av de belastningsskador som drabbar anställda med tunga, slitsamma
och monotona arbeten, riskfyllda arbetsmoment eller felaktiga arbetsställningar.
Enligt motionären orsakar belastningsskadorna, förutom fysisk
smärta och psykiska påfrestningar, långa sjukskrivningar med utdragen
väntan på rehabilitering. Möjligheterna till framgångsrik rehabilitering
minskar drastiskt efter bara tre månaders sjukskrivning, heter det i motionen.
Åtgärder som leder till omedelbara rehabiliteringsinsatser är därför av
en avgörande betydelse. I motionen skisseras en modell med rehabiliteringssamverkan
där företagshälsovården utgör länk mellan arbetsplatsen och lätt
åtkomliga medicinska rehabiliteringsinsatser. En sådan verksamhet bör
finansieras med försäkringskassans medel eftersom betydande besparingar
kan förväntas på sjukersättningssidan, anser motionären.

I regeringens proposition 1984185:89 om företagshälsovård och arbetsanpassning
betonades att anpassnings- och rehabiliteringsfrågor är en central
uppgift för företagshälsovården. Enligt det nya ersättningssystem för företagshälsovården
som gäller fr. o. m. den 1 januari 1986 är ett av kraven för
statsbidrag att företagshälsovårdsenheten i nödvändig utsträckning har
resurser och kompetens för att ombesörja rehabiliteringsarbete.

Sedan den 1 januari 1986 har skyddskommittéerna ansvar för att anpassnings-
och rehabiliteringsverksamhet bedrivs på arbetsstället (AML 6 kap.
9 §). Företagshälsovården är skyddskommitténs opartiska expertorgan i
bl. a. dessa frågor. I den ovan nämnda propositionen anfördes att det genom
den nära anknytningen mellan skyddskommittén och företagshälsovården
borde bli lättare att finna former för anpassnings- och rehabiliteringsverksamheten,
liksom för kontakterna med externa organ. Målsättningen borde
vara att rehabiliteringsarbetet kan påbörjas tidigare än vad som i dag normalt
är fallet (prop. s. 61). Enligt propositionen förutsätts också en nära
samverkan mellan nu nämnda organ samt arbetsförmedlingen och försäkringskassan
(s. 63-69).

Rehabiliteringsutredningen (dir. 1985:13) har bl. a. i uppdrag att undersöka
om det går att ytterligare samordna rehabiliteringsinsatserna samt att
överväga förändringar i sjukförsäkringens regler för att åstadkomma en mer
aktiv och rehabiliteringsinriktad försäkring. Utredningens förslag skall
redovisas senast under första halvåret 1987.

För närvarande pågår försöksverksamhet med rehabilitering och utarbetande
av en metodik för att successivt återföra sjukskrivna till arbetet.
Försöksverksamheten omfattar vissa avgränsade grupper i tre län. I två av
länen, Malmöhus och Västernorrland, bedrivs försöken i nära samarbete
med företagshälsovården. Försöken pågår till utgången av juni 1987 och
resultaten följs av rehabiliteringsutredningen.

Utskottet delar motionärens uppfattning att det är angeläget att åtgärder
vidtas så tidigt som möjligt för att underlätta rehabiliteringen av den som
drabbas av arbetsskada.

Mot bakgrund av den ovan lämnade redovisningen, särskilt vad gäller den
försöksverksamhet med rehabiliteringssamverkan som redan kommit till

SoU 1985/86:12

18

stånd, anser utskottet emellertid inte att någon åtgärd är påkallad från
riksdagens sida med anledning av motion 1985/86:So705 (s).

Motion 1985l86:So716 (c) tar sikte på de belastningsskador som drabbar
kvinnor i tunga arbeten. I motionen begärs åtgärder för att kartlägga
kvinnors arbetsmiljö inom olika tunga arbeten (yrkande 1). En sådan
kartläggning skulle innebära att nya redskap och hjälpmedel aktualiserades,
att forskningen kunde gå vidare och först och främst att kvinnornas
hälsosituation och arbetsmiljö förbättrades.

En sammanställning av hälsorisker i olika yrken har tagits fram av
statistiska centralbyrån, SCB, och redovisas i den nyligen publicerade
miljöstatistiska årsboken Arbetsmiljön i siffror. För kvinnornas del har
målnings- och lackeringsarbete, verkstads- och byggnadsmetallarbete, järnbruksarbete
och livsmedelsarbete de flesta arbetssjukdomarna rapporterade.
Belastningssjukdomarna utgör den dominerande gruppen i arbetsskadestatistiken.
I stort sett samma yrkesgrupper dominerar bland dem med flest
antal förtidspensioneringar. Förtidspensioneringsfrekvensen är närmare tio
gånger så hög i de mest drabbade yrkena jämfört med i de minst drabbade.
Långvariga sjukdomar drabbar mest yrkesgrupper med grafiskt arbete,
träarbete, övrigt tillverkningsarbete, elektroarbete och verkstads- och
byggnadsmetallarbete.

Sammanfattningsvis är enligt statistiken hälsoriskerna för kvinnor störst i
tungt och smutsigt kroppsarbete.

Inom arbetarskyddsstyrelsen pågår ett flertal projekt avseende kvinnors
arbetsmiljö, bl. a. inom olika tunga arbeten. Som exempel härpå kan nämnas
följande.

Ett projekt avser anpassning till tunga lyft och bärarbete. I projektet
genomförs laboratoriestudier över lyftarbete i sidled och fältstudier av tunga
lyft och fysisk belastning under arbete på varulager och inom långvården. I
ett annat projekt studeras belastningsbesvär från skuldra/nacke inom
elektronikindustrin där sådana besvär är mycket vanliga. Arbetet är
precisionskrävande och innebär långvariga statiska belastningar. Framför
allt kvinnor är sysselsatta i sådant arbete. Vidare kartlägger man nack- och
skulderbesvär hos kvinnliga montörer av bensinmotorer. Detta arbete anses
karaktärisera en i förhållande till de anställdas fysiska kapacitet stor
belastning på skuldror och armar samt ett högt uppdrivet tempo. Detta
projekt genomförs i samarbete med bl. a. företagshälsovården vid SaabScania.
I ytterligare ett annat projekt kartläggs huruvida skiftarbete inom
stålindustrin kan medföra fertilitetsstörningar, dvs. påverka graviditeter,
aborter och förlossning.

Ett flertal forskningsprojekt avseende kvinnor inom tunga arbeten pågår
således. Mot denna bakgrund anser utskottet inte att motion 1985/86:716 (c)
påkallar någon åtgärd av riksdagen såvitt nu är i fråga (yrkande 1).

Yrkesinspektionens verksamhet m. m.

En översyn av arbetsmiljölagen

I motion 1985l86:So701 av Kurt Ove Johansson (s) och Lars-Erik Lovdin (s)
föreslås att en utredning tillsätts för att se över arbetsmiljölagen och

SoU 1985/86:12

19

arbetsmiljöförordningen. Enligt motionärerna bör en kommande reformering
av arbetsmiljölagstiftningen bl. a. ta sikte på att göra det möjligt för det
regionala skyddsombudet att besöka alla arbetsställen inom sitt branschområde,
även sådana som har skyddskommitté. Vidare bör regler utformas
så att arbetstagarna alltid är garanterade lön då skyddsombud stoppar ett
arbete. En kommande utredning bör också se över skyddsombudens rätt till
information, de anställdas rätt till information på betald arbetstid, sanktionsbestämmelserna
i arbetsmiljölagen (AML) samt anmälningsskyldigheten vid
ianspråktagande av arbetslokal.

Yrkesinspektionen kan ge en fackförening eller motsvarande tillstånd att
utse skyddsombud utanför kretsen av arbetstagare på ett visst arbetsställe.
Enligt 6 kap. 2 § tredje stycket AML får yrkesinspektionen ge tillstånd för
sådant regionalt skyddsombud om det inte tillsatts skyddskommitté på
arbetsstället samt om förhållandena påkallar det. Eftersom skyddskommitté
skall finnas på varje arbetsställe med minst femtio regelbundet sysselsatta
arbetstagare (6 kap. 8 § AML) tillsätts regionalt skyddsombud i praktiken
endast vid mindre arbetsställen. Huvuduppgiften för de regionala skyddsombuden
är att aktivera det lokala skyddsarbetet på arbetsställena för att på så
sätt medverka till uppbyggnaden av en lokal skyddsorganisation.

När det gäller konsekvenserna i lönehänseende av skyddsombuds åtgärd
att avbryta arbete enligt 6 kap. 7 § AML utgår lagens reglering från
principen att lönefrågorna är avtals- och förhandlingsfrågor över vilka
arbetsmarknadens parter förfogar i första hand. I förarbetena till lagen
uttalade departementschefen som sin uppfattning att det måste vara en rimlig
princip att full ersättning skall utgå när arbete med fog avbryts (prop.
1976/77:149 s. 339).

Skyddsombuden har en omfattande informationsrätt enligt arbetsmiljölagen
(6 kap. 4 och 6 §§ AML). Särskilda regler om tystnadsplikt i 7 kap. 13 §
AML och i sekretesslagen skapar förutsättningar härför. Hithörande frågor
ses för närvarande över i utredningen (A 1985:02) för översyn av bestämmelserna
om sekretess och tystnadsplikt på arbetsmiljöområdet (dir. 1985:32).

Enligt utvecklingsavtalet den 9 september 1985 om medbestämmande
mellan SAF, LO och PTK har arbetstagarna rätt till facklig information på
betald arbetstid, högst fem timmar per år (10 §). En motsvarande bestämmelse
finns i medbestämmandeavtalet på det statliga området, MBA-S, 37 §.
Arbetsmiljöfrågorna är inte avskilda från övriga fackliga frågor. Vad som
gäller för information i fackliga frågor anses därför även gälla arbetsmiljöinformation.

Riksdagen har nyligen antagit regeringens förslag att en ny ekonomisk
sanktion, företagsbot, införs i 36 kap. brottsbalken om en särskild rättsverkan
av brott. Företagsbot skall kunna åläggas näringsidkare, även juridiska
personer, för brott i utövningen av näringsverksamhet om brottsligheten har
inneburit ett grovt åsidosättande av de särskilda skyldigheter som är
förenade med verksamheten eller annars är av allvarligt slag. Företagsbot,
som skall fastställas till lägst 10 000 kr. och högst 3 milj. kr., skall kunna
tillämpas bl. a. vid brott på arbetsmiljöområdet (prop. 1985/86:23, Juli 13).

Frågan om en översyn av sanktionssystemet vid arbetsolycksfall till följd av
brister i arbetsmiljön är, enligt vad utskottet erfar, föremål för överväganden
i regeringskansliet.

SoU 1985/86:12

20

Bestämmelser om att arbetsgivare skall göra anmälan till yrkesinspektionen
när arbetslokal eller personalrum skall tas i bruk för stadigvarande
användning i verksamhet där arbetsmiljölagen är tillämplig finns i 1 §
arbetsmiljöförordningen (1977:1166). Motionärerna vill att den inflyttande
alltid skall vara skyldig att göra anmälan till yrkesinspektionen så att denna
effektivt får kännedom om resp. företag.

Inom arbetarskyddsverket pågår uppbyggnaden av ett datoriserat arbetsställeregister
(ISA/SARA-systemet) som avses bli uppdaterat genom ett
förbättrat centralt företagsregister (CFR) benämnt BASUN. (En utförligare
redogörelse för arbetarskyddsverkets datorstöd lämnades i utskottets betänkande
SoU 1984/85:16 s. 5.) När den föreslagna datoriseringen genomförts
torde yrkesinspektionens tillgång till uppgifter om nystartade företag förbättras
avsevärt utan förändringar i anmälningsskyldigheten.

Utskottet avstyrkte förra året ett motionsyrkande (vpk) om utvärdering av
arbetsmiljölagen (SoU 1984/85:16 s. 19 f.). Utskottet ansåg att det inte
framkommit något som skulle motivera en översyn av lagen på det sätt som
begärts, vilket inte hindrade att specifika frågor kunde behöva övervägas
särskilt. Utskottet erinrade härvid bl. a. om asbestkommissionens uppgift.

Utskottet anser även nu att det saknas anledning att se över arbetsmiljölagstiftningen
i dess helhet på det sätt som begärs i den nu aktuella motionen.
Utskottet vill samtidigt erinra om de ovan redovisade utredningarna som
pågår eller övervägs vad avser specifika delar av arbetsmiljöregleringen.
Motion 1985/86:So701 (s) avstyrks alltså.

Facklig majoritet i arbetarskyddsverkets styrelse och i
yrkesinspektionsnämnderna

I motion 1985/86:So703 av Lars-Ove Hagberg m.fl. (vpk) föreslås att de
fackliga representanterna får majoritet i såväl arbetarskyddsverkets styrelse
som yrkesinspektionsnämnderna.

Motsvarande yrkanden har avslagits av riksdagen efter förslag av utskottet
ett flertal gånger tidigare, senast våren 1985 (se SoU 1984/85:13 och SoU
1984/85:16).

Utskottet har bl. a. understrukit vikten av att de statliga tillsynsmyndigheterna
på detta område inte konstrueras som partsorgan. Om detta blev fallet
skulle enligt utskottet förutsättningarna för tillsynsverksamheten allvarligt
försämras, vilket i sista hand skulle skada såväl det allmännas som
arbetstagarnas och arbetsgivarnas intresse.

Utskottet har inte ändrat sin inställning i frågan och avstyrker därför
motionen.

Lokalkontor för yrkesinspektionen

I två motioner tas upp frågan om lokaliseringen av lokal- eller distriktskontor
för yrkesinspektionen i Göteborgs distrikt.

I motion 1985l86:So706 av Lars Svensson (s) och Evert Hedberg (s) vill
motionärerna ha ett riksdagsuttalande om att ett lokalkontor inrättas i
Halmstad när resurserna så medger. I motion 1985186:So707 av Owe

SoU 1985/86:12

21

3 Riksdagen 1985/86.12 sami. Nr 12

Andreasson m.fl. (s, m, fp) hemställs att riksdagen skall begära att ett
distriktskontor eller lokalkontor för yrkesinspektionen lokaliseras till Falkenbergs
kommun.

Göteborgs yrkesinspektionsdistrikt omfattar Göteborgs och Bohus län
samt Hallands län. Yrkesinspektionens huvudkontor finns i Göteborg. I
distriktet finns för närvarande 13 000 arbetsställen. När den kommunala
tillsynen avskaffas den 1 januari 1987 kommer antalet arbetsställen att utökas
till mer än det dubbla.

Utredningen med uppdrag att se över yrkesinspektionen och den kommunala
tillsynen, den s. k. YKT-utredningen, har i sitt betänkande Samlad tillsyn
av arbetsmiljön, Ds A 1985:1, bl. a. prövat ett tidigare förslag om att utöka
antalet yrkesinspektionsdistrikt. Utredningen har emellertid, med hänsyn till
det kärva statsfinansiella läget, inte funnit skäl att ställa sig bakom tidigare
förslag om en i princip länsindelad tillsynsorganisation.

Utredningen har också diskuterat möjligheterna att inrätta lokalkontor vid
yrkesinspektionsdistrikten, bl. a. mot bakgrund av att fler arbetsplatser
tillkommer när den kommunala tillsynen avskaffas. Utredningen har ansett
att inrättande av ett eller flera lokalkontor under vissa förutsättningar kan
vara ett effektivt sätt att organisera ett distrikt. Enligt utredningens förslag
bör det ankomma på arbetarskyddsstyrelsen att efter framställan från ett
yrkesinspektionsdistrikt fatta beslut i fråga om inrättande av lokalkontor
(betänkandet s. 156).

YKT-utredningens förslag om bl. a. distriktsindelningen är föremål för
överväganden inom regeringskansliet och kommer att anmälas för riksdagen
i ett senare sammanhang.

Utskottet anser att regeringens överväganden med anledning av YKTutredningens
förslag bör avvaktas. Med hänvisning härtill avstyrker utskottet
motionerna 1985/86:So706 (s) och 1985/86:So707 (s, m, fp).

Inriktningen av yrkesinspektionens arbete

I motion 1985186:So712 av Rosa Östh (c) och Bengt Kindbom (c) hemställs att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen
anförts om inriktningen av arbetsmiljöarbetet (yrkande 3). Enligt motionärerna
bör yrkesinspektionen i hög utsträckning inrikta sitt arbete på de
centrala områdena som rör säkerhet, liv och hälsa. Trivselfrågor och
liknande kan lösas i annan ordning. Motionärerna menar att detta också kan
ses som en minskning av myndighetsutövningen mot enskilda företag och en
koncentration på väsentligheter.

Motioner med liknande innehåll har behandlats tidigare av utskottet,
senast våren 1985. Utskottet har avstyrkt motionerna bl. a. med hänvisning
till att arbetarskyddsstyrelsen, med instämmande av arbetsmarknadsministern,
vid upprepade tillfällen betonat att i det regionala tillsynsarbetet skall
åtgärder mot skaderisker ha prioritet före frågor av komfortkaraktär samt att
tillsynsinsatserna skall koncentreras till de områden där de största riskerna
finns för arbetsskador (se bl. a. SoU 1984/85:16 s. 5-6). Även den ovan
nämnda YKT-utredningen har i sitt betänkande understrukit att yrkesinspektionens
resurser bör ägnas de områden där de gör störst nytta (betänkan -

SoU 1985/86:12

22

det s. 13). Arbetarskyddsstyrelsen bör genom måluttalanden försäkra sig om
att yrkesinspektionen koncentrerar sig på de mest väsentliga områdena,
anför utredningen vidare (s. lil).

Utskottet anser det självklart att tillsynsmyndigheterna bör prioritera
allvarliga risker i arbetsmiljön framför trivselfrågor och liknande. Med
hänvisning till den här lämnade redovisningen anser utskottet emellertid inte
att det är påkallat med något uttalande av riksdagen med anledning av
motion 1985/86:So712 (c) (yrkande 3).

Vissa ändringar i arbetsmiljölagen

Projektorers/konstruktörers arbetsmiljöansvar

I motion 1985/86:So708 av Lennart Nilsson m.fl. (s) begärs en översyn av
gällande lagstiftning rörande arbetarskyddsansvar i syfte att komplettera
lagstiftningen så att den ålägger projektorer/konstruktörer arbetsmiljöansvar.
Många olycksfall och arbetsskador inom byggbranschen kan förhindras
genom en framsynt och medveten säkerhetsplanering av arbetet, anför
motionärerna. En förutsättning härför är att man på ett tidigt stadium i
byggprocessen planerar för en god arbetsmiljö. Planeringen påverkas starkt
av projektorer och konstruktörer. De har emellertid - till skillnad från t. ex.
byggherren och entreprenören - inte någon skyldighet att följa arbetsmiljölagen
och arbetarskyddsstyrelsens föreskrifter. Risken är, enligt motionärerna,
att arbetarskyddsaspekterna åsidosätts och att rent ekonomiska överväganden
får avgörande betydelse för besluten på det grundläggande stadiet i
byggprocessen.

Frågan om arbetarskyddet vid planering av byggnadsverksamhet behandlades
i förarbetena till arbetsmiljölagen (prop. 1976/77:149 s. 295-297).
Arbetsmiljöutredningen hade som ett särskilt skäl mot att införa ett särskilt
arbetarskyddsansvar för projektorer framhållit att detta på ett ofördelaktigt
sätt skulle splittra upp byggherres och entreprenörers ansvar för arbetsmiljön
vid genomförandet av ett projekt. Departementschefen anförde för egen del
följande.

För egen del vill jag understryka att projektören skall inom uppdragets ram
beakta de arbetarskyddsfrågor som kan uppkomma vid projektets genomförande.
Ett sådant ansvar måste normalt anses ligga i beställningen av en
anläggning. Avgörande är här bestämmelserna i avtalet. Ger projekthandlingarna
felaktiga lösningar beträffande arbetarskyddet, kan detta ge anledning
till befogade anmärkningar från beställarens sida. Det är samtidigt
viktigt att slå fast att byggherren eller entreprenören har hela ansvaret för att
projektet sedan blir genomfört på ett sätt som är tillfredsställande från
skyddssynpunkt. Man måste här se till att det i god tid och i samråd med de
anställda sker en planering av byggarbetsplatsens säkerhetsfrågor.

Jag vill tillägga att de tidigare förordade bestämmelserna om förhandsbedömning
(av anordningar, arbetsprocesser och arbetsmetoder liksom vid
planerad användning av farliga ämnen, enligt 3 kap. 12 § och 6 kap. 4 §
arbetsmiljölagen, utskottets anm.) torde kunna få stor betydelse även för
skyddsförhållandena vid byggarbete. Jag vill också påpeka att i byggnadslovsärende,
inte minst i det utlåtande från yrkesinspektionen som skall
företes i ärendet, kan göras en allmän bedömning av de arbetsmetoder som

SoU 1985/86:12

23

avses komma till användning vid arbetets bedrivande. Någon direkt koppling
till byggnadsnämndens prövning anser jag dock inte böra ske.

Riksdagen biföll propositionens förslag såvitt nu är i fråga (SoU 1977/78:1,
rskr. 18).

Utskottet delar motionärernas uppfattning att det är mycket viktigt att
beakta arbetsmiljösynpunkter redan på ett tidigt stadium av planeringsprocessen
för att en god arbetsmiljö skall uppnås. Det är uppenbarligen så att
ritningar och konstruktionsförslag beträffande byggnader och andra anläggningar
påverkar arbetsmiljön både vid utförandet och i den färdiga anläggningen.

När en byggnadsnämnd prövar en ansökan om byggnadslov är den skyldig
att se till att det tillämnade företaget inte strider mot bl. a. arbetsmiljölagen
(byggnadsstadgan 56 § 1 morn.). Gäller byggnadslovet arbetslokal eller
personalrum skall byggnadsnämnden dessutom inhämta utlåtande från
yrkesinspektionen om företagets lämplighet från arbetarskyddssynpunkt (55
§ 4 morn.). Undersökningar som gjorts och som redovisas i bl. a. YKTutredningens
betänkande Ds A 1985:1 Samlad tillsyn av arbetsmiljön har
emellertid visat att yrkesinspektionens granskning av byggnadsritningar i
många fall har begränsad effekt på den totala arbetsmiljön (s. 91). Enligt
utredningen har yrkesinspektionen ibland i alltför hög grad kommit att
uppfatta sig som ett remissorgan gentemot byggnadsnämnden, där granskningsresultaten
underordnats det formella byggnadslovsförfarandet. I betänkandet
föreslås åtgärder för att komma till rätta härmed. YKT-utredningen
framhåller att det givetvis är av största vikt att arbetsmiljöfrågorna beaktas
på ett så tidigt stadium som möjligt vid planeringen av nya verksamheter.
Helst bör bevakningen av arbetsmiljöaspekterna bli ett naturligt inslag i ett
projekteringsförfarande (s. 92). Utskottet delar helt denna bedömning.
Utskottet vill starkt understryka vikten av att yrkesinspektionens granskning
av byggnadsprojekt inte endast blir en formalitet utan att arbetsmiljölagens
intentioner verkligen beaktas.

På de skäl som anfördes vid arbetsmiljölagens tillkomst kan utskottet
emellertid inte biträda motionärernas förslag att ålägga projektorer och
konstruktörer arbetsmiljöansvar. Motion 1985/86:So708 avstyrks således.
Det är emellertid angeläget att projektorer m.fl. bibringas en ökad
medvetenhet om arbetsmiljökraven. Utbildning i arbetsmiljöfrågor ingår
redan i utbildningen på bl. a. de tekniska högskolorna. Den utbildningsdelegation
vid arbetarskyddsstyreisen, som numera upphört, har dessutom som
underlag för fortbildning utgivit Rekommendation angående arbetsmiljöutbildning
för konstruktörer, administratörer m. fl. (1981). Arbetarskyddsfonden
har utfärdat särskilda bidragsnormer som är tillämpliga för
denna utbildning.

Skyddsförhållandena på arbetsplatser i flerbostadshus m. m.

I motion 1985l86:So710 av Barbro Evermo m.fl. (s) anhålls om förslag till
reglering i arbetsmiljölagen av skyddsförhållandena på i motionen angivna
arbetsställen. Motionärerna pekar på brister i skyddsarbetet på arbetsplatser
i flerbostadsfastigheter och andra lokaler över vilka arbetsgivaren inte råder

SoU 1985/86:12

24

och vilka inte ingår i arbetsställe för annan verksamhet. I motionen anges
särskilt fastighetsanställda i städentreprenadföretag och fastighetsservicebolag.

Problemet vid tillfälliga arbeten i bostadsfastigheter togs upp i förarbetena
till arbetsmiljölagen. Enligt propositionen är det även här arbetsgivaren som
har ansvar för arbetarskyddet. Något särskilt ansvar för ägare eller nyttjanderättshavare
av fastighet föreslogs inte i arbetsmiljölagstiftningen, utan
hithörande frågor skulle helt regleras i byggnadslagstiftningen (prop. 1976/
77:149 s. 392).

Byggnadsstadgan (1959:512) innehåller bestämmelser bl. a. om fastighetsägares
skyldigheter med avseende på byggnadskonstruktion och inredning. I
syfte att förbättra sophämtningspersonalens arbetsförhållanden har införts
bestämmelser om att till nya byggnader skall höra anordningar som
möjliggör att avfall från byggnaden kan tas om hand och forslas bort på ett
tillfredsställande sätt (46 § andra stycket 5). Vidare har byggnadsstadgan
kompletterats med en bestämmelse som gör det möjligt att ställa krav även
på befintlig bebyggelse när det gäller sophämtningspersonalens arbetsförhållanden
(82 a § första stycket).

I det förslag till ny plan- och bygglag som har lämnats till riksdagen i
proposition 1985/86:1 har i 3 kap. 5 § bl. a. angivits att byggnad skall ge
möjlighet till en god arbetsmiljö. Därmed avses bl. a. att byggnader skall vara
så utformade och försedda med sådana anordningar att de medger god
arbetsmiljö för arbetstagare som utför regelmässigt förekommande underhålls-
och servicearbeten i dem. Bestämmelserna i byggnadsstadgan om
sophantering föreslås bli överförda till plan- och bygglagen.

Utskottet vill i detta sammanhang påpeka att det alltid finns möjlighet att
ingripa mot arbetsgivaren med stöd av arbetsmiljölagstiftningen när brister
föreligger i de anställdas arbetsförhållanden. För de arbetsställen som i dessa
fall är aktuella kan ofta skyddsarbetet bevakas av regionala skyddsombud.
Mot bakgrund av den här lämnade redovisningen anser utskottet inte att
motion 1985/86:So710 påkallar någon åtgärd av riksdagen.

Hybrid-DNA-delegationen

I motion 1985l86:So709 av Britta Hammarbacken (c) och Karin Israelsson (c)
hemställs att regeringen ges till känna vad som i motionen anförts rörande ett
utvidgat ansvarsområde för delegationen för hybrid-DNA-frågor till att även
omfatta mikrobiologi, bioteknik och genteknik. Delegationen för hybridDNA-frågor
vid arbetarskyddsstyrelsen inrättades år 1980. Delegationen är
till sin karaktär rådgivande och skall främja säkerheten vid användningen av
hybrid-DNA-tekniken och sprida kunskap om utvecklingen på området.
Enligt motionärerna är det i dag uppenbart att det ur säkerhetssynpunkt är
oklokt att skilja på bioteknik och genteknik. Biotekniskt arbete med t. ex.
smittfarliga mikroorganismer kan många gånger vara betydligt farligare än
många gentekniska verksamheter. I motionen anförs att hybrid-DNAdelegationen,
som omförordnades den 1 januari 1986, besitter en utomordentligt
bred vetenskaplig kompetens som väl täcker de mikrobiologiska,
biotekniska och gentekniska områdena. Motionärerna anser att det därmed

SoU 1985/86:12

25

finns anledning att bredda ansvarsområdet för hybrid-DNA-delegationen till
att omfatta mikrobiologi, bioteknik och genteknik för att kunna ge expertråd
och vägledning till enskilda forskare, berörda industriföretag samt till
berörda tillstånds/tillsynsmyndigheter som naturvårdsverket, arbetarskyddsstyrelsen,
koncessionsnämnden för miljöskydd, kemikalieinspektionen,
länsstyrelser m. m.

I detta sammanhang kan nämnas att i en motion, som remitterats till
jordbruksutskottet, tas upp behovet av en reglering av användningen av
biologiska bekämpningsmedel samt föreslås att hybrid-DNA-delegationen
utnyttjas som expertorgan även beträffande genetiskt omanipulerade biologiska
bekämpningsmedel [motion 1985/86:Jo232 av Margareta Palmqvist
m. fl. (s)].

Hybrid-DNA-delegationens nuvarande uppgift är att genom rådgivande
verksamhet främja säkerheten vid användning av hybrid-DNA-teknik och
att sprida kunskap om utvecklingen på området [1 § förordningen
(1979:1173) med instruktion för delegationen för hybrid-DNA-frågor vid
arbetarskyddsstyrelsen], Hybrid-DNA-teknik innebär i korthet att arvsanlag
(gener) överförs mellan olika organismer. I de allra flesta fall går ett
hybrid-DNA-experiment ut på att arvsmassa överförs från en högre organism,
t. ex. från människan, till en bakterie för att mångfaldigas. En av de
stora fördelarna med hybrid-DNA-tekniken anses vara att den gör det
möjligt att isolera och framställa stora kvantiteter av ett visst givet arvsanlag.
Hybrid-DNA-teknik är en av flera s. k. gentekniker. Bioteknik, som är ett
ännu mera vidsträckt begrepp, omfattar alla produkter eller processer som
direkt eller indirekt är beroende av biologisk kunskap.

Utredningen (A 1980:03) om hybrid-DNA-kontrollen har bl. a. gjort en
översyn av de bestämmelser som gäller vid användningen av hybrid-DNAteknik
och beträffande den offentliga kontrollen på detta område. I sitt
betänkande Ds A 1984:5 Behövs hybrid-DNA-kontrollen? har utredningen,
såvitt nu är i fråga, förordat en viss utvidgning av delegationens ansvarsområde.
Enligt utredningen ter det sig egendomligt att dra en snäv gräns runt just
hybrid-DNA-tekniken, då ofta flera tekniker utnyttjas i ett och samma
projekt och de alla har till syfte att utgöra hjälpmedel för att kunna förändra
en levande organisms arvsmassa på ett önskat sätt (betänkandet s. 127).
Betänkandet har remissbehandlats och bereds för närvarande i regeringskansliet.

Utskottet anser att regeringens förslag med anledning av utredningens
betänkande bör avvaktas innan riksdagen tar ställning i frågan om en
utvidgning av hybrid-DNA-delegationens ansvarsområde. Med hänvisning
härtill avstyrks motion 1985/86:So709.

Gränsvärdet för etylenoxid

Ett hygieniskt gränsvärde anger den högsta halt av en luftförorening, under
vilken en person som utsätts för föroreningen anses vara skyddad mot ohälsa.
För närvarande gäller arbetarskyddsstyrelsens kungörelse om hygieniska
gränsvärden, AFS 1984:5, vilken trädde i kraft den 1 januari 1985.

En närmare redogörelse för bakgrunden till systemet med hygieniska

SoU 1985/86:12

26

gränsvärden har lämnats i socialutskottets betänkande SoU 1977/78:1 med
anledning av proposition 1976/77:149 om arbetsmiljölag. Beträffande det
rent praktiska arbetet med framtagande av gränsvärdelistan hänvisas till
utskottets betänkande SoU 1984/85:16 (s. 26-27).

I motion 1985/86:So711 av Viola Claesson (vpk) och Lars-Ove Hagberg
(vpk) föreslås att omedelbara åtgärder vidtas för att sänka gränsvärdet för
etylenoxid till noll. Motionärerna uppger att etylenoxid har ett vidsträckt
användningsområde, bl. a. vid tillverkning av kylämne (etylenglykol), polyesterfibrer,
film och andra kemiska produkter. Hanteringen av etylenoxid
utsätter emellertid arbetarna för allvarliga risker. I motionen redogörs för
svenska undersökningar som påvisat att riskerna för leukemi och magcancer
ökar vid användning av etylenoxid (Hogstedt m.fl. 1979). Vidare är det
enligt motionärerna känt att etylenoxid orsakar kromosomskador. Att
gränsvärdet sätts till noll behöver inte innebära att användningen måste
upphöra. Helt slutna processer där etylenoxiden efter användning genom
tillsatser omvandlas till ett annat, mindre farligt ämne eller återanvänds ter
sig enligt motionärerna möjliga.

I arbetarskyddsstyrelsens kungörelse (AFS 1984:5) om hygieniska gränsvärden
har fastställts ett nivågränsvärde för etylenoxid på 5 ppm (part per
million) eller 9 mg/m3. Etylenoxid är också upptaget som cancerframkallande
ämne (grupp C) i bilaga 2 till kungörelsen. Vidare anges att ämnet lätt kan
upptas genom huden. Det nu gällande gränsvärdet fastställdes år 1981 efter
att sedan år 1974 ha varit 20 ppm och sedan år 1978 10 ppm. Av intresse är att
det fr. o. m. den 1 januari 1985 föreskrivs ett s. k. planeringsvärde för
etylenoxid om endast 1 ppm (kungörelsen bilaga 1). Det innebär att vid
planering av nya eller ombyggnad av gamla anläggningar skall eftersträvas att
expositionen för etylenoxid under en hel arbetsdag blir godtagbar med
hänsyn till en tidsvägd genomsnittshalt av 1 ppm. Ett lågt planeringsvärde
anses utgöra en indikation på att gränsvärdet kommer att sänkas så
småningom.

En revision av de hygieniska gränsvärdena pågår för närvarande hos
arbetarskyddsstyrelsen. Ett förslag till ny kungörelse kommer att sändas på
remiss senare under våren och behandlas av arbetarskyddsstyrelsens styrelse
under hösten 1986.

För verksamhet där etylenoxid hanteras gäller arbetarskyddsstyrelsens
kungörelse (AFS 1980:12) om etylenoxid och propylenoxid. Enligt huvudregeln
i 3 § skall hanteringen av etylenoxid om möjligt ske i slutet system.
Enligt 5 § skall expositionen vara så låg som möjligt. I 11-20 §§ finns
bestämmelser om kontroll av luftföroreningarna genom expositionsmätningar.

Enligt rapporten Ds S 1984:1 Några fallstudier rörande åtgärder mot
cancerrisk är antalet cancerfall i Sverige som förbundits med exposition för
etylenoxid i yrkeslivet hittills inemot tio. I rapporten anförs att situationen
beträffande etylenoxid i dag förefaller vara under god kontroll, vilket dock
inte hindrar åsikten att säkerhetsfrågorna kan förfinas ytterligare. Så t. ex.
finns skäl att på nytt överväga expositionsbegränsningarna (rapporten
s. 29:13-14). Rapporten har utgjort underlag för cancerkommitténs arbete.

Gränsvärdet för etylenoxid halverades, som ovan nämnts, år 1981.

SoU 1985/86:12

27

Arbetarskyddsstyrelsen reviderar för närvarande de nu gällande hygieniska
gränsvärdena. Ett förslag till ny gränsvärdelista beräknas kunna behandlas
av arbetarskyddsstyrelsen, där arbetsmarknadsparterna medverkar, under
hösten 1986. Utskottet förutsätter att verksstyrelsen fastställer gränsvärdena
på en så låg nivå som möjligt så att betryggande marginal uppnås till den nivå
där oacceptabla skadeeffekter kan uppstå.

I avvaktan på att det pågående arbetet med revidering av gränsvärdelistan
slutförs finner utskottet i övrigt inte anledning till något uttalande från
riksdagens sida. Motion 1985/86:So711 avstyrks således.

Bensinstationspersonalens arbetsmiljö

I motion 1985l86:So715 av Lars Werner m. fl. (vpk) hemställs, med hänvisning
till vad som anförts i motion 1985/86: Jo774, att riksdagen hos regeringen
begär att en undersökning av besinstationspersonalens arbetsmiljö och
hälsotillstånd genomförs. Enligt motionärerna är utsläppen av bensinångor
vid bensinstationerna i högsta grad ett arbetsmiljöproblem. Tankbilschaufförer
utsätts för höga halter av bensinångor både vid påfyllning av sina
tankbilar och när de fyller bensinstationernas cisterner. I bensinånga ingår
bl. a. aromatiska kolväten som till största delen består av bensen, toluen och
xylen. I motionen uppges vidare att det från Göteborg rapporteras att flera
tankbilschaufförer råkat ut för besvär med igensvullna ögon, hudutslag,
illamående och irritationer i luftvägarna. Detta anses vara en följd av att de
kört ut bensin innehållande de nya tillsatserna TBA (tertiär butyl alkohol)
och MTBE (metyl tertiär butyl eter). Transporthälsan har uppmanat
chaufförerna att använda gasmask då de hanterar denna bensin. Enligt
motionärerna är arbetsmiljön på bensinstationer mycket dåligt kartlagd i
Sverige. Amerikanska undersökningar visar emellertid att bensinstationspersonal
drabbas av en överdödlighet i cancer.

I motion 1985/86:Jo774, som handläggs av jordbruksutskottet, har motionärerna
redogjort för en teknik för återföring av bensinångan, som minskar
utsläppen av bensinångor från bensinstationerna med ca 95 %. I yrkande 1 i
den nu nämnda motionen hemställs att ett program utarbetas om krav på
detta återföringssystem, ett system som bl. a. OK har infört.

Enligt cancerkommitténs betänkande SOU 1984:67 är det välkänt att
yrkesexponering för bensen eller blandningar innehållande bensen har
förorsakat olika typer av leukemier. De numerärt sett största yrkesgrupperna
som exponeras är personalen på bensinstationer och bilverkstäder
(betänkandet s. 219). Cancerkommittén har vidare redogjort för vetenskapliga
undersökningar angående cancerriskerna vid yrkesmässig hantering av
motorbränslen enligt följande (s. 219-220):

Cancerrisken förknippad med exposition för bensen i motorbensin har varit
mycket omdiskuterad. Enstaka fall av toxisk benmärgspåverkan associerad
med öppen hantering (rengöring etc.) av motorbensin innehållande extremt
höga bensenhalter (> 15 %) har rapporterats i litteraturen. Vi flera omfattande
kohortstudier av arbetare sysselsatta med hantering av motorbränslen
har inte kunnat upptäckas någon förhöjd leukemiincidens. Möjligheterna
har dock varit begränsade att vid dessa undersökningar upptäcka små

SoU 1985/86:12

28

ökningar av incidensen. Däremot har vid en svensk fallkontrollstudie vissa
yrkesgrupper där det förekommer exposition för motorbränslen och /eller
förbränningsprodukter därav (chaufförer, åkare, servicemän vid bensinstationer,
motorsågsarbetare, grävmaskinister) en förhöjd frekvens leukemi
konstaterats (Brandt m.fl. 1978). Orsaken till denna förhöjda cancerfrekvens
kan dock delvis vara andra, gemensamma, yttre faktorer än bensen i bensin.
Av intresse i detta sammanhang är en annan svensk undersökning, omfattande
förare av dieseldrivna tankbilar (för bensin eller mjölk), tankbåtsbesättningar,
koksverksarbetare och bensinstationspersonal, i vilken frekvensen
av kromosomskador i vita blodkroppar (känslig indikator på bensenexponering)
undersökts (Berlin m. fl. 1977). Resultaten härav visade, att frekvensen
kromosomstörningar hos de olika yrkeskategorierna inte kunde knytas till
exposition för bensen, men att någon annan faktor - förmodligen relaterad
till dieseldrift - hade orsakat eller medverkat till de kromosomförändringar
som kunde iakttagas hos tankbilsförarna. Flera undersökningar har även
visat, att dieselavgaser har genotoxiska effekter.

För flyg-, motor- och reabensin har inte fastställts några gränsvärden. Skälet
härför uppges vara att bensin utgör en blandning av ett stort antal ämnen,
vars halter oftast inte är kända i detalj. De kan dessutom variera i olika
bränslepartier. I arbetarskyddsstyrelsens kungörelse (AFS 1984:5) om hygieniska
gränsvärden, bilaga 1, har i stället avgivits ungefärliga värden för
högsta godtagbara totalhalten kolväten i luft som kan användas i det
förebyggande skyddsarbetet och vid bedömning av en arbetsplats. För
bensen anges däremot ett gränsvärde samt framhålls ämnets cancerframkallande
egenskaper.

I arbetarskyddsstyrelsens anvisningar nr 107, Motorbranschen, från 1976
meddelas anvisningar avseende skyddsåtgärder mot yrkesskada vid arbete på
bl. a. bensinstationer. I anvisningarna uppges att arbete som innebär
exposition för höga halter motorbränsle är förenat med hälsorisk. Vid
långvarig eller upprepad sådan exposition kan risk för nervfunktionsrubbningar
uppkomma. Vidare uppges att bensinånga irriterar ögonen, ger hosta
och verkar bedövande. Exposition för höga halter kan medföra medvetslöshet
och vara livsfarlig vid arbete i cistern o. d. Dessa anvisningar, liksom
anvisning 124, Organiska lösningsmedel, håller på att arbetas om till
bindande föreskrifter. Enligt årets budgetproposition bil. 12 skall omarbetningen
av anvisningar med några undantag slutföras under år 1986 (s. 123).

Enligt kungörelsen (AFS 1980:13) om anlitande av minderåriga i arbetslivet
är det förbjudet att anlita minderåriga till arbete med farliga ämnen, t. ex.
med bensenhaltig bensin (8 § jämfört med bilaga 1 punkt 16). Undantag görs
endast för tillfällig drivmedelspåfyllning, t. ex. påfyllning av eget fordon.

Det är uppenbart att arbete som innebär att arbetstagaren utsätts för höga
halter av bensinånga innebär stora hälsorisker. Utskottet anser att det är
angeläget att hälsoproblemen för bensinstationspersonalen ytterligare uppmärksammas
och vill i detta sammanhang särskilt erinra om vikten av att
efterleva förbudet att anlita minderåriga till arbete med bensenhaltig bensin.

Mot bakgrund av den ovan lämnade redogörelsen för de vetenskapliga
undersökningar som gjorts beträffande bl. a. cancerriskerna för bensinstationspersonal
och det författningsarbete som bedrivs vid arbetarskyddsstyrelsen
anser utskottet emellertid inte att motion 1985/86:So715 påkallar
någon åtgärd av riksdagen.

SoU 1985/86:12

29

4 Riksdagen 1985/86.12 sami. Nr 12

Elevskyddsombud m. m.

SoU 1985/86:12

Två motioner tar upp arbetsmiljöriskerna inom skolans område.

I motion 1985/86:So7I7av Maria Leissner (fp) hemställs att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförs om
elevskyddsombud. Motionären påpekar att arbetsmiljölagen i de flesta
avseenden gäller även skolelever fr. o. m. årskurs 7. Det saknas emellertid
former och kanaler för att ge eleverna inflytande på sin arbetsmiljö. Eleverna
bör därför få rätt till egna skyddsombud. Dessa bör kunna fullgöra sina
åligganden utan påföljder och i likhet med löntagarnas skyddsombud ges rätt
att avsätta tid till skyddsarbetet. En särskild utbildning bör tas fram för
elevskyddsombudet eftersom elevers arbetsmiljö ofta skiljer sig från de
miljöproblem lärare och övrig skolpersonal har. Motionären hänvisar till att
det i dag finns fungerande verksamhet med elevskyddsombud i ca 75 av
landets kommuner på initiativ av skolor eller skolstyrelser.

I motion 1985/86:So426 av Daniel Tarschys m.fl. (fp) begärs att åtgärder
vidtas i syfte att begränsa arbetsmiljörisker för landets skolelever (yrkande
1). Enligt motionärerna inträffar bland 7-9-åringar en tredjedel av alla
olyckor inom skolan och bland 10- 15-åringar hälften av alla olyckor i skolan.
Konsumentverket har nyligen presenterat en undersökning som visar att det
är dubbelt så vanligt att barn skadas i skolan som att vuxna skadas i
arbetslivet, anför motionärerna vidare. Motionärerna anser att den organisation
med elevskyddsombud som redan finns i många skolor bör byggas ut så
att den blir heltäckande. Av motionen framgår vidare att skolöverstyrelsen
(SÖ) år 1978 fick i uppdrag att utreda hur arbetsmiljölagen borde tillämpas
på skolans område. I en rapport till regeringen (utbildningsdepartementet)
år 1980 föreslog SÖ bl. a. att regeringen skulle vidta de författningsmässiga
åtgärder som erfordrades för att ge eleverna formella möjligheter att
medverka i skyddsarbetet enligt arbetsmiljölagen och arbetsmiljöförordningen.
SÖ föreslog också att utbildningen av elevskyddsombud skulle
bekostas genom ett särskilt anslag över statsbudgeten. Motionärerna konstaterar
att ärendet fortfarande ligger hos utbildningsdepartementet och att
ännu inga regler finns för hur skyddsarbetet för elever skall organiseras.

Med undantag för reglerna om skyddsombud och skyddskommittéer i 6
kap. arbetsmiljölagen omfattar lagen alla elever fr. o. m. årskurs 7 i
grundskolan. I propositionen (1976/77:149) om arbetsmiljölag anförde
departementschefen att det på högskoleområdet torde finnas förutsättningar
för att låta lagens regelsystem tillämpas i stort sett utan inskränkningar.
Beträffande de yngre eleverna ansågs reglerna behöva anpassas efter
elevernas ålder och erfarenhet (prop. s. 199). Utskottet delade uppfattningen
att det fanns anledning att göra viss åtskillnad mellan äldre och yngre
elever när det gällde samverkansreglerna, dvs. reglerna om skyddsombud
och skyddskommittéer, i 6 kap. arbetsmiljölagen (SoU 1977/78:1 s. 15).

Den 16 februari 1978 uppdrog regeringen åt skolöverstyrelsen (SÖ) och
universitets- och högskoleämbetet (UHÄ) att utreda frågan om elevernas
medverkan i arbetet med skolans arbetsmiljö. Uppdraget redovisades som
ovan nämnts till regeringen under 1980. Utredningsförslaget, vari diskuterades
olika former för de studerandes deltagande i skyddsarbetet, har
remissbehandlats.

Frågan har även tagits upp av 1983 års demokratiberedning (C 1983:03) i SoU 1985/86:12

dess betänkande SOU 1985:30 Skola för delaktighet. I betänkandet anförs
följande (s. 80).

Arbetsmiljölagen omfattar som vi nämnt i princip även eleverna i högstadiet
och gymnasieskolan. Det har dock hittills inte ansetts som möjligt att låta
eleverna utse ledamöter i skyddskommittéerna. Det största hindret för detta
är att arbetsmiljölagstiftningens tillämpning i huvudsak regleras av avtal
mellan parterna på arbetsmarknaden. Vi har erfarit att det för närvarande
pågår samtal mellan parterna i syfte att åstadkomma en rekommendation
med riktlinjer för lokala överenskommelser om elevernas medverkan i
arbetsmiljöarbetet.

Vi ser det som angeläget att en sådan rekommendation snarast kan komma
till stånd. Att utifrån centrala riktlinjer lokalt komma överens om formerna
för elevernas deltagande stämmer väl med den inriktning vi i det föregående
föreslagit för hela arbetet med elevernas inflytande i skolan.

Från våra utgångspunkter är det naturligt att eleverna så långt som möjligt
likställs med personalen på skolan i arbetsmiljöarbetet. Detta gäller både
rätten att utse skyddsombud, möjlighet till utbildning för eleverna och
arbetet i skyddskommittéer. Vi menar att elevernas arbetsmiljöarbete bör
tas upp i det lokala utvecklingsarbetet och att de ekonomiska medel vi
föreslår också bör tas i anspråk för att stimulera elevernas aktiva deltagande i
detta arbete.

Betänkandet remissbehandlas för närvarande.

Såsom påpekas i motionerna tillämpas på ungdomsskolans område ett
system med s. k. skyddsombudselever. Verksamheten grundas på rekommendationer
från SÖ. SÖ har också givit ut en skyddshandbok för skolan.

Enligt vad utskottet erfarit kommer man från utbildningsdepartementets
sida att ta itu med frågorna om elevernas arbetsmiljöinflytande så snart
remissbehandlingen av betänkandet Skola för delaktighet avslutats den 1
april 1986. Förberedande kontakter har tagits med elevorganisationerna och
arbetsmarknadens parter. Enligt uppgift eftersträvas en avtalsuppgörelse
framför en lagändring.

Utskottet delar motionärernas uppfattning att det är angeläget att
begränsa arbetsmiljöriskerna för skoleleverna och att ett medel härför är att
ge eleverna möjligheter att själva medverka i skyddsarbetet. I demokratiberedningens
betänkande har bl. a. föreslagits att eleverna ges rätt att utse
skyddsombud. Betänkandet remissbehandlas för närvarande. Utskottet
anser att regeringens överväganden med anledning av utredningsförslaget
bör avvaktas innan riksdagen tar ställning i frågan. Motion 1985/86:717 (fp)
om elevskyddsombud avstyrks därför.

Som framgått av redogörelsen ovan kan väntas att man från regeringens
sida, sedan betänkandet Skola för delaktighet remissbehandlats, kommer att
verka för någon form av avtalsuppgörelse mellan arbetsmarknadens parter i
syfte att reglera skyddsarbetet på elevområdet. Mot bakgrund härav påkallar
inte heller motion 1985/86 :So426 (fp) någon åtgärd av riksdagen såvitt nu är i
fråga (yrkande 1).

31

Medelsanvisning för arbetarskyddsverket

SoU 1985/86:12

Under avsnitt C 1, punkt 1 i budgetpropositionen (bil. 12 s. 130) hemställs att
riksdagen godkänner en treårig budgetram för arbetarskyddsverkets verksamhet.
Genom att fastställa en treårig ram för verksamheten avses att
underlätta för styrelsen att långsiktigt planera rationaliseringar, omprioriteringar
och nödvändiga nedskärningar.

Vidare hemställs under avsnitt C 1 punkt 2 att arbetarskyddsverket för
budgetåret 1986/87 anvisas ett förslagsanslag om 298 755 000 kr.

Förslaget innebär en real minskning av anslaget. För att en ansvarsfull
fältverksamhet skall kunna upprätthållas har emellertid yrkesinspektionen i
likhet med föregående år tillförts vissa medel utöver huvudförslaget.

Utskottet har uppmärksammats på att de medel som sålunda tillförts
utöver huvudförslaget endast räcker för att kompensera yrkesinspektionen
under det första året i treårsperioden. För det andra resp. tredje året är
kompensationen otillräcklig för att yrkesinspektionens tillsynsverksamhet
skall kunna hållas oförändrad, om inte besparingen skall drabba den centrala
verksamheten. Någon nedskärning av den totala omfattningen av yrkesinspektionens
verksamhet kan i enlighet med vad riksdagen tidigare understrukit
inte accepteras, i synnerhet som den kommunala tillsynen den 1 januari
1987 överförs till yrkesinspektionen. Utskottet förutsätter därför att regeringen
återkommer i denna fråga i samband med 1987 års budgetproposition.

Utskottet har utöver det nu anförda ingen erinran mot medelsanvisningen.

Anskaffning av vetenskaplig apparatur för
arbetarskyddsstyrelsen

Regeringen har under avsnittet C 2 punkt 1 i budgetpropositionen (bil. 12 s.
131) hemställt att riksdagen godkänner den av arbetsmarknadsministern
föreslagna överföringen under en fyraårsperiod om sammanlagt 1 000 000
kr. från fonden för arbetsmiljöförbättringar till statens inkomstbudget.

I enlighet med regeringens förslag i 1985 års budgetproposition godkände
riksdagen att 3 milj. kr. årligen under fem år skulle föras över från fonden för
arbetsmiljöförbättringar till statens inkomstbudget och därefter anvisas
arbetarskyddsstyrelsen över detta anslag. Det skulle ankomma på regeringen
att föranstalta om dessa årliga överföringar.

Arbetsmarknadsministern anför i propositionen (s. 131) att det vid
beräkningar av dessa medel inte tagits hänsyn till behovet av prisomräkning
av anslaget under femårsperioden. För att undvika att anslaget successivt
urholkas föreslås därför att ytterligare 1 milj. kr. under en fyraårsperiod förs
över till statens inkomstbudget. Medlen är avsedda att täcka prisomräkningar
av anslaget under de kommande fyra åren.

Under avsnitt C 2 punkt 2 hemställer regeringen vidare att till Arbetarskyddsstyrelsen:
Anskaffning av vetenskaplig apparatur för budgetåret
1986/87 anvisas ett reservationsanslag om 3 180 000 kr.

Utskottet har ingen erinran mot regeringens förslag.

32

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande rökfria arbetsmiljöer

att riksdagen avslår motion 1985/86:So455, i motsvarande del, motion
1985/86:So478 yrkande 3 och motion 1985/86:So713,

2. beträffande forskning om riskerna med bildskärmsarbete

att riksdagen avslår motion 1985/86:So712 yrkande 2 och motion
1985/86:So716 yrkande 3,

3. beträffande omplacering eller ledighet för graviditet
att riksdagen avslår motion 1985/86:So704 yrkande 2,

4. beträffande skydd för bildskärmsarbete

att riksdagen avslår motion 1985/86:So716 yrkande 6,

5. beträffande upphandling av bildskärmsterminaler
att riksdagen avslår motion 1985/86:So712 yrkande 1,

6. beträffande provning av datorutrustning

att riksdagen avslår motion 1985/86:So716 yrkande 5,

7. beträffande forskning om 1990-talets bildskärmar
att riksdagen avslår motion 1985/86:So716 yrkande 4,

8. beträffande forskning kring kvinnors arbetsmiljö
att riksdagen avslår motion 1985/86:So716 yrkande 2,

9. beträffande tillsättande av en datamiljökommission
att riksdagen avslår motion 1985/86:So704 yrkande 1,

10. beträffande redovisning av asbestkommissionens slutsatser
att riksdagen avslår motion 1985/86:So714 yrkande 1,

11. beträffande redovisning av skälen för dispens för asbestanvändning att

riksdagen avslår motion 1985/86:So714 yrkande 2,

12. beträffande gränsvärdet för asbest

att riksdagen avslår motion 1985/86 :So714 yrkande 3,

13. beträffande en finansieringsplan för sanering av asbest
att riksdagen avslår motion 1985/86:So714 yrkande 4,

14. beträffande påtryckningar med hänvisning till frihandeln
att riksdagen avslår motion 1985/86:So714 yrkande 5,

15. beträffande forskning om belastningssjukdomar
att riksdagen avslår motion 1985/86: So702 yrkande 2,

16. beträffande en kommission mot belastningsskador
att riksdagen avslår motion 1985/86: So702 yrkande 1,

17. beträffande skyddsombudets stoppningsrätt

att riksdagen avslår motion 1985/86:So702 yrkande 3,

18. beträffande försöksverksamhet med rehabiliteringssamverkan
att riksdagen avslår motion 1985/86:So705,

19. beträffande kvinnors arbetsmiljö i tunga arbeten
att riksdagen avslår motion 1985/86:So716 yrkande 1,

20. beträffande en översyn av arbetsmiljölagen
att riksdagen avslår motion 1985/86:So701,

21. beträffande facklig majoritet i arbetarskyddsverkets styrelse och i
yrkesinspektionsnämnderna

att riksdagen avslår motion 1985/86:So703,

SoU 1985/86:12

33

22. beträffande lokalkontor för yrkesinspektionen

att riksdagen avslår motion 1985/86:So706 och motion 1985/
86:So 707,

23. beträffande inriktningen av yrkesinspektionens arbete
att riksdagen avslår motion 1985/86:So712, yrkande 3,

24. beträffande projektorers!konstruktörers arbetsmiljöansvar
att riksdagen avslår motion 1985/86:So708.

25. beträffande skyddsförhållandena på arbetsplatser i flerb ostadshus
m. m.

att riksdagen avslår motion 1985/86:So710,

26. beträffande hy brid-DNA-delegationens ansvarsområde
att riksdagen avslår motion 1985/86:So709,

27. beträffande gränsvärdet för etylenoxid
att riksdagen avslår motion 1985/86: So711,

28. beträffande bensinstationspersonalens arbetsmiljö
att riksdagen avslår motion 1985/86:So715,

29. beträffande elevskyddsombud

att riksdagen avslår motion 1985/86:So717,

30. beträffande arbetsmiljörisker för skolelever

att riksdagen avslår motion 1985/86:So426, yrkande 1,

31. att riksdagen godkänner den i propositionen under punkt C 1
föreslagna treårsbudgeten för arbetarskyddsverket,

32. att riksdagen till Arbetsmiljö-Tillsyn och forskning för budgetåret
1986/87 anvisar ett förslagsanslag av 298 755 000 kr.,

33. att riksdagen godkänner den i propositionen under punkt C 2
föreslagna överföringen under en fyraårsperiod om sammanlagt
1 000 000 kr. från fonden för arbetsmiljöförbättringar till statens
inkomstbudget,

34. att riksdagen till Arbetarskyddsstyrelsen: Anskaffning av vetenskaplig
apparatur för budgetåret 1986/87 anvisar ett reservationsanslag
av 3 180 000 kr.

Stockholm den 20 mars 1986

På socialutskottets vägnar

Daniel Tarschys

Närvarande: Daniel Tarschys (fp), Evert Svensson (s), John Johnsson (s),
Göte Jonsson (m), Rune Gustavsson (c), Anita Persson (s), Blenda
Littmarck (m), Gunnar Ström (s), Aina Westin (s), Yvonne Sandberg-Fries
(s), Ulla Tillander (c), Ingrid Ronne-Björkqvist (fp), Åsa StrömbäckNorrman
(s), Karl-Gösta Svensson (m) och Lars-Ove Hagberg (vpk).

SoU 1985/86:12

34

Reservationer

SoU 1985/86:12

Rökfria arbetsmiljöer (mom. 1 i hemställan)

1. av Daniel Tarschys (fp), Ingrid Ronne-Björkqvist (fp) och Lars-Ove
Hagberg (vpk) som anser:

dels att det avsnitt i utskottets yttrande som börjar på s. 7 med ”Enligt
utskottets” och slutar på s. 8 med ”1985/86:So713” bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening måste hälsoriskerna vid s. k. passiv rökning i
arbetsmiljön begränsas ytterligare. Ingen skall mot sin vilja behöva exponeras
för tobaksrök på sin arbetsplats. Det har hittills överlämnats åt
arbetsmarknadens parter att träffa överenskommelser i frågan. Enligt
utskottets uppfattning har detta inte medfört en tillräcklig förbättring av
arbetsmiljön. Med hänsyn till allergikernas problem och till vad som nu mera
är känt om den passiva rökningens långsiktiga skadeverkningar är tiden nu
mogen att låta arbetarskyddsstyrelsen utfärda bindande föreskrifter för
sådana arbetslokaler som nyttjas av icke-rökare. Detta bör riksdagen med
anledning av motionerna 1985/86:So455 (delvis), 1985/86:So478 yrkande 3
och 1985/86:So713 som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottet under mom. 1 bort hemställa

1. beträffande rökfria arbetsmiljöer
att riksdagen med anledning av motion 1985/86:So455 (delvis), motion
1985/86:So478 yrkande 3 och motion 1985/86:So713 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

Omplacering eller ledighet för graviditet (mom. 3 i hemställan)

2. av Lars-Ove Hagberg (vpk) som anser:

dels att det avsnitt i utskottets yttrande på s. 10 som börjar med ”Även om
det” och slutar med ”(yrkande 2)” bort ha följande lydelse:

De regler som trädde i kraft den 1 juli 1985 om gravida kvinnors rätt till
omplacering löser bara en del av de problem som påtalats i motion
1985/86:So704 yrkande 2. Regeringen bör därför med förtur låta utarbeta
och förelägga riksdagen ett lagförslag som tillgodoser motionsyrkandet. När
det gäller bildskärmsarbete anser utskottet att så länge det råder oklarhet om
huruvida det är skadligt för fostret om modern arbetar vid en bildskärm det är
en självklarhet att alla gravida kvinnor och alla kvinnor som planerar en
graviditet skall ha en ovillkorlig rätt till omplacering och till att slippa
bildskärmsarbete. Frågan är alltför viktig för att lösas avtalsvägen. Detta bör
ges regeringen till känna.

dels att utskottet under mom. 3 bort hemställa

3. beträffande omplacering eller ledighet för graviditet
att riksdagen med anledning av motion 1985/86: So704 yrkande 2 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

35

Skydd för bildskärmsarbete (mom. 4 i hemställan)

3. av Lars-Ove Hagberg (vpk) som anser:

dels att det avsnitt i utskottets yttrande på s. 10 som börjar med ”Med
hänvisning till” och slutar med ”(yrkande 6)” bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets uppfattning måste bildskärmsarbetarna skyddas på allt
sätt. Med den osäkerhet som råder när det gäller orsakssammanhangen och
med hänsyn tagen till människors oro måste alla tänkbara åtgärder vidtas för
att lösa problemen så att kvinnor och män kan arbeta i trygghet vid
bildskärmarna. Utskottet tillstyrker därför motion 1985/86:So716, där det
hemställs att riksdagen hos regeringen begär att skydd för dem som arbetar
vid bildskärmar utarbetas (yrkande 6).

dels att utskottet under mom. 4 bort hemställa

4. beträffande skydd för bildskärmsarbete

att riksdagen med anledning av motion 1985/86:So716 yrkande 6 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

Upphandling av bildskärmsterminaler (mom. 5 i hemställan)

4. av Rune Gustavsson (c) och Ulla Tillander (c) som anser:

dels att det avsnitt i utskottets yttrande på s. 11 som börjar med ”Det kan
alltså” och slutar med ”(yrkande 1)” bort ha följande lydelse:

Utskottet delar den uppfattning som kommer till uttryck i motion
1985/86:So712 yrkande 1, att staten genom teknikupphandling eller motsvarande
förfarande måste ta initiativ för att påskynda utvecklingen när det
gäller bildskärmar som bygger på annan teknik än dagens eller som
eliminerar nuvarande problem. Motionen tillstyrks alltså.

dels att utskottet under mom. 5 bort hemställa

5. beträffande upphandling av bildskärmsterminaler

att riksdagen med anledning av motion 1985/86:So712 yrkande 1 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

Tillsättande av en datamiljökommission (mom. 9 i hemställan)

5. av Lars-Ove Hagberg (vpk) som anser:

dels att det avsnitt i utskottets yttrande som på s. 13 börjar med ”Motioner
med” och på s. 14 slutar med ”(yrkande 1)” bort ha följande lydelse:
Utskottet har ovan uttalat sig för rätten för alla gravida kvinnor och
kvinnor som planerar graviditet att omplaceras från bildskärmsarbete (se res.
2).

Utskottet anser att riskerna med den snabbt tilltagande datoriseringen
skyndsamt bör utredas. Regeringen bör därför tillsätta en datamiljökommission
med denna uppgift. Kommissionen bör dessutom, såsom föreslås i
motionen, ge förslag till riktlinjer för en bra arbetsmiljö där datorer och
bildskärmar används.

SoU 1985/86:12

36

dels att utskottet under mom. 9 bort hemställa

9. beträffande tillsättande av en datamiljökommission

att riksdagen med anledning av motion 1985/86:So704 yrkande 1 som

sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

Redovisning av skälen för dispens för asbestanvändning (mom.
11 i hemställan)

6. av Lars-Ove Hagberg (vpk) som anser:

dels att det avsnitt i utskottets yttrande som börjar på s. 15 med ”Importen
av” och slutar med ”(yrkande 2)” bort ha följande lydelse:

Användningen av asbest är i princip förbjuden. Utskottet tillstyrker
motionärernas förslag att i den mån dispenser ges från förbudet skall
arbetarskyddsstyrelsen varje år redovisa importen och användningen av
asbest samt motiven för dispensgivningen.

dels att utskottet under mom. 11 bort hemställa

11. beträffande redovisning av skälen för dispens för asbetsanvändning att

riksdagen med anledning av motion 1985/86:So714 yrkande 2 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

Gränsvärdet för asbest (mom. 12 i hemställan)

7. av Lars-Ove Hagberg (vpk) som anser:

dels att det avsnitt i utskottets yttrande på s. 15 som börjar med ”Utskottet
avstyrker” och slutar med ”(yrkande 3)” bort ha följande lydelse:
Utskottet vill med anledning av motionen (yrkande 3) uttala att arbetarskyddsstyrelsen
vid sin revision av gränsvärdena omedelbart bör sänka
gränsvärdet för asbest till noll (0). Detta bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.

dels att utskottet under mom. 12 bort hemställa

12. beträffande gränsvärdet för asbest

att riksdagen med anledning av motion 1985/86:So714 yrkande 3 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

En finansieringsplan för sanering av asbest (mom. 13 i
hemställan)

8. av Lars-Ove Hagberg (vpk) som anser:

dels att det avsnitt i utskottets yttrande på s. 16 som börjar med ”Mot
bakgrund” och slutar med ”(yrkande 4)” bort ha följande lydelse:

Såsom framhålls i motionen kommer det åtgärdsprogram som måste bli
asbestkommissionens slutprodukt att bli ekonomiskt kostsamt. Detta kommer
att bli en tung belastning för kommuner och andra med små egna
tillgångar om inte regeringen anvisar en finansieringsväg. Utskottet tillstyr -

SoU 1985/86:12

37

ker därför motionens förslag att regeringen skall utarbeta en finansieringsplan
för sanering av asbest.

dels att utskottet under mom. 13 bort hemställa

13. beträffande en finansieringsplan för sanering av asbest
att riksdagen med anledning av motion 1985/86:So714 yrkande 4 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

En kommission mot belastningsskador (mom. 16 i hemställan)

9. av Lars-Ove Hagberg (vpk) som anser:

dels att det avsnitt i utskottets yttrande på s. 17 som börjar med ”Motionärerna
har” och slutar med ”(yrkande 1)” bort ha följande lydelse:
Belastnings- och förslitningsskadorna är arbetslivets största gissel. Med
kraftåtgärder kan dock dessa skador och kostnaderna för dem halveras.
Utskottet delar motionärernas uppfattning att det bör tillsättas en regeringskommission
med uppgift att lägga fram ett samlat program mot belastningsoch
förslitningsskador. Detta bör riksdagen med anledning av motion
1985/86:So702 yrkande 1 ge regeringen till känna.

dels att utskottet under mom. 16 bort hemställa

16. beträffande en kommission mot belastningsskador

att riksdagen med anledning av motion 1985/86: So702 yrkande 1 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

Skyddsombudets stoppningsrätt (mom. 17 i hemställan)

10. av Lars-Ove Hagberg (vpk) som anser:

dels att det avsnitt i utskottets yttrande på s. 17 som börjar med ”Enligt
utskottets” och slutar med ”av arbetsmiljön” bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening har det i arbetsmiljölagen gjorts en alltför snäv
avgränsning av de situationer då skyddsombud har rätt att avbryta arbetet.
Utskottet delar alltså uppfattningen i motion 1985/86:So702 yrkande 3 att
den snabbaste vägen att angripa belastnings- och förslitningsskador vore att
ge skyddsombudet och den lokala fackföreningen utökade befogenheter i
detta hänseende. Riksdagen bör därför hemställa hos regeringen om förslag
om att skyddsombud och lokala fackföreningar ges utvidgad rätt att stoppa
arbeten som misstänks utsätta den arbetande för belastnings- och förslitningsskador.

dels att utskottet under mom. 17 bort hemställa

17. beträffande skyddsombudets stoppningsrätt

att riksdagen med anledning av motion 1985/86 :So702 yrkande 3 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

SoU 1985/86:12

38

En översyn av arbetsmiljölagen (mom. 20 i hemställan) SoU 1985/86:12

11. av Lars-Ove Hagberg (vpk) som anser:

dels att det avsnitt i utskottets yttrande på s. 21 som börjar med ”Utskottet
avstyrkte” och slutar med ”avstyrks alltså” bort ha följande lydelse:
Miljöfrågorna, såväl om den inre som den yttre miljön, har under många år
haft en framskjuten ställning inom svensk arbetarrörelse och i den allmänpolitiska
debatten. Allt fler också på arbetsgivarsidan har börjat inse att
satsningar på en god arbetsmiljö främjar både kvalitet och produktion.

Miljön på arbetsplatserna i många företag är emellertid fortfarande dålig
och ibland t. o. m. så undermålig att den leder till ohälsa. För att påskynda
utvecklingen och få till stånd förbättringar och förändringar i arbetsmiljön
måste därför, enligt utskottets mening, arbetsmiljölagen och arbetsmiljöförordningen
reformeras. Denna lagstiftning har nu tillämpats sedan 1978, och
hittills vunna erfarenheter talar bl. a. för att skyddsombudens möjligheter att
fylla sin funktion måste stärkas. Sanktionsbestämmelserna i arbetsmiljölagen
måste också ses över. Utskottet tillstyrker alltså motion 1985/86: So701
(s) vari föreslås att en utredning ser över arbetsmiljölagstiftningen i enlighet
med vad ovan uttalats.

dels att utskottet under mom. 20 bort hemställa

20. beträffande en översyn av arbetsmiljölagen

att riksdagen med anledning av motion 1985/86:So701 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

Facklig majoritet i arbetarskyddsverkets styrelse och i
yrkesinspektionsnämnderna (mom. 21 i hemställan)

12. av Lars-Ove Hagberg (vpk) som anser:

dels att det avsnitt i utskottets yttrande som börjar på s. 21 med ”Motsvarande
yrkanden” och slutar med ”därför motionen” bort ha följande lydelse:
Utskottet har tidigare uttalat sig till förmån för principen att inte
konstruera de statliga tillsynsmyndigheterna som partsorgan. Utvecklingen
inom arbetsmiljöområdet har emellertid visat att arbetstagarnas rätt till en
god arbetsmiljö ej tillräckligt tillgodoses med nuvarande sammansättning av
arbetarskyddsstyrelsens styrelse och yrkesinspektionsnämnderna. Regeringen
bör därför föranstalta om erforderliga ändringar i instruktionerna för
arbetarskyddsstyrelsen resp. för yrkesinspektionen så att de fackliga organisationernas
representanter tillförsäkras kvalificerad majoritet i dessa organ.

dels att utskottet under mom. 21 bort hemställa

21. beträffande facklig majoritet i arbetarskyddsverkets styrelse och i
yrkesinspektionsnämnderna

att riksdagen med anledning av motion 1985/86: So703 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

39

Inriktningen av yrkesinspektionens arbete (mom. 23 i
hemställan)

13. av Rune Gustavsson (c) och Ulla Tillander (c) som anser:

dels att det avsnitt i utskottets yttrande som på s. 23 börjar med ”Utskottet
anser” och slutar med ”(yrkande 3)” bort ha följande lydelse:

Utskottet delar den uppfattning som kommit till uttryck i motion
1985/86:So712 (yrkande 3), nämligen att det är viktigt att yrkesinspektionens
arbete kan koncentreras på de mest väsentliga uppgifterna. Det faktiska
behovet och inte formella mallar beträffande besöksfrekvens m. m. bör styra
yrkesinspektionens arbete. Den uppsökande verksamheten bör i ökad
utsträckning inriktas på åtgärder som långsiktigt kan eliminera risker för
hälsa och miljö. Trivselfrågor och liknande kan lösas i annan ordning. Vad
utskottet här anfört bör riksdagen med anledning av motionen som sin
mening ge regeringen till känna.

dels att utskottet under mom. 23 bort hemställa

23. beträffande inriktningen av yrkesinspektionens arbete
att riksdagen med anledning av motion 1985/86:So712 yrkande 3 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

Hybrid-DNA-delegationens ansvarsområde (mom. 26 i
hemställan)

14. av Rune Gustavsson (c) och Ulla Tillander (c) som anser:

dels att det avsnitt i utskottets yttrande på s. 26 som börjar med ”Utskottet
anser” och slutar med ”1985/86:So709.” bort ha följande lydelse:

Utskottet delar motionärernas uppfattning, vilken också omfattas av
utredningen om hybrid-DNA-kontrollen, att det finns starka skäl att utvidga
hybrid-DNA-delegationens ansvarsområde till att omfatta även mikrobiologi
och andra former av genteknik än hybrid-DNA-teknik. Utskottet tillstyrker
alltså motion 1985/86:So709.

dels att utskottet under mom. 26 bort hemställa

26. beträffande hybrid-DNA-delegationens ansvarsområde
att riksdagen med anledning av motion 1985/86:So709 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

Gränsvärdet för etylenoxid (mom. 27 i hemställan)

15. av Lars-Ove Hagberg (vpk) som anser:

dels att det avsnitt i utskottets yttrande som börjar på s. 27 med ”Gränsvärdet
för” och slutar på s. 28 med ”avstyrks således” bort ha följande lydelse:
Det är alltså numera klarlagt att arbetare som exponerats för etylenoxid
även i liten omfattning utsätts för en förhöjd cancerrisk. Samtidigt är det inte
möjligt att fastställa en lägsta gräns under vilken koncentrationen kan anses
utesluta allvarliga skador. Mot bakgrund härav och etylenoxidens omfattande
användning delar utskottet motionärernas uppfattning att omedelbara

SoU 1985/86:12

40

åtgärder bör vidtas för att sänka gränsvärdet för etylenoxiden till 0. Detta bör SoU 1985/86:12
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottet under mom. 27 bort hemställa

27. beträffande gränsvärdet för etylenoxid

att riksdagen med anledning av motion 1985/86:So711 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

Bensinstationspersonalens arbetsmiljö (mom. 28 i hemställan)

16. av Lars-Ove Hagberg (vpk) som anser:

dels att det avsnitt i utskottets yttrande som börjar på s. 29 med ”Det är
uppenbart” och slutar med ”av riksdagen” bort ha följande lydelse:

Det är uppenbart att arbete som innebär att arbetstagaren utsätts för höga
halter av bensinånga innebär stora hälsorisker. Utskottet anser att det är
angeläget att hälsoproblemen för bensinstationspersonalen ytterligare uppmärksammas
och tillstyrker därför förslaget i motion 1985/86:So715 om en
undersökning av bensinstationspersonalens arbetsmiljö och hälsotillstånd.
Vad utskottet här uttalat bör riksdagen som sin mening ge regeringen till
känna.

dels att utskottet under mom. 28 bort hemställa

28. beträffande bensinstationspersonalens arbetsmiljö

att riksdagen med anledning av motion 1985/86:So715 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

Elevskyddsombud och arbetsmiljörisker för skolelever (mom.
29 och 30 i hemställan)

17. av Daniel Tarschys (fp) och Ingrid Ronne-Björkqvist (fp) som anser:

dels att det avsnitt i utskottets yttrande på s. 31 som börjar med ”Utskottet
delar” och slutar med ”(yrkande 1)” bort ha följande lydelse:

Utskottet finner det högst otillfredsställande att SÖ:s förslag till åtgärder
för att reglera skyddsarbetet på skolans område ännu inte föranlett någon
åtgärd från regeringens sida, trots att nära sex år förflutit sedan förslaget
remissbehandlades. Riksdagen bör därför nu hemställa att regeringen
utarbetar regler för hur skyddsarbetet för elever skall organiseras i syfte att
begränsa arbetsmiljöriskerna för landets skolelever. Ett av medlen härför är
att ge eleverna möjligheter att själva medverka i skyddsarbetet som
elevskyddsombud. Även andra åtgärder behövs. Det sagda innebär att
utskottet tillstyrker motionerna 1985/86:So426 i här aktuell del (yrkande 1)
och So717.

dels att utskottet under mom. 29 bort hemställa

29. beträffande elevskyddsombud

att riksdagen med anledning av motion 1985/86: So717 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

41

dels att utskottet under mom. 30 bort hemställa

30. beträffande arbetsmiljörisker för skolelever
att riksdagen med anledning av motion 1985/86: So426 yrkande 1 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

Särskilda yttranden

1. beträffande redovisning av asbestkommissionens slutsatser av Lars-Ove
Hagberg (vpk) som anför:

Jag utgår från att regeringens redovisning inför höstriksdagen av asbestkommissionens
slutsatser kommer att ske i sådan form att riksdagen får möjlighet
att ta ställning till de redovisade slutsatserna.

2. beträffande påtryckningar med hänvisning till frihandeln av Lars-Ove
Hagberg (vpk) som anför:

Det är bra att regeringen avser att även i fortsättningen stå emot påtryckningarna
från SAF och från de länder som vill att Sverige skall anpassa
arbetsmiljöbestämmelserna till EG:s normer. Människor och de arbetandes
hälsa kan aldrig få vara ett tekniskt handelshinder.

SoU 1985/86:12

42

Innehållsförteckning SoU 1985/86:12

Sammanfattning 1

Propositionen 1

Motioner 2

Utskottet 4

Arbetarskyddets organisation m.m 4

En rökfri arbetsmiljö 5

Dator- och bildskärmsarbete m.m 8

Forskning om riskerna med bildskärmsarbete 8

Omplacering eller ledighet för graviditet 9

Skydd för bildskärmsarbetare 10

Upphandling och provning av bildskärmsterminaler, m.m 10

Datateknikens inverkan på kvinnors arbetsmiljö 12

Tillsättande av en datamiljökommission 13

Asbest m.m 14

Belastningsskador m. m 16

Yrkesinspektionens verksamhet m. m 19

En översyn av arbetsmiljölagen 19

Facklig majoritet i arbetarskyddsverkets styrelse och i

yrkesinspektionsnämnderna 21

Lokalkontor för yrkesinspektionen 21

Inriktningen av yrkesinspektionenes arbete 22

Vissa ändringar i arbetsmiljölagen 23

Projektorers/konstruktörers arbetsmiljöansvar 23

Skyddsförhållandena på arbetsplatser i flerbostadshus m.m 24

Hy brid-DN A-delegationen 26

Gränsvärdet för etylenoxid 26

Bensinstationspersonalens arbetsmiljö 28

Elevskyddsombud m.m 30

Medelsanvisning för arbetarskyddsverket 32

Anskaffning av vetenskaplig apparatur för arbetarskyddsstyrelsen 32
Hemställan 33

Reservationer 35

1 Rökfria arbetsmiljöer (mom. 1 i hemställan) av fp och vpk 35

2 Omplacering eller ledighet för graviditet (mom. 3 i hemställan)

av vpk 35

3 Skydd för bildskärmsarbete (mom. 4 i hemställan) av vpk 36

4 Upphandling av bildskärmsterminaler (mom. 5 i hemställan) av c 36

5 Tillsättande av en datamiljökommission (mom. 9 i hemställan) av

vpk 36

6 Redovisning av skälen för dispens för asbestanvändning (mom.

11 i hemställan) av vpk 37

7 Gränsvärdet för asbest (mom. 12 i hemställan) av vpk 37

8 En finansieringsplan för sanering av asbest (mom. 13 i hemställan)
av vpk 37

9 En kommission mot belastningsskador (mom. 16 i hemställan) av

vpk 38

10 Skyddsombudets stoppningsrätt (mom. 17 i hemställan) av vpk . 38 43

11 En översyn av arbetsmiljölagen (mom. 20 i hemställan) av vpk .. 39 SoU 1985/86:12

12 Facklig majoritet i arbetarskyddsverkets styrelse och i yrkesinspektionsnämnderna
(mom. 21 i hemställan) av vpk 39

13 Inriktningen av yrkesinspektionens arbete (mom. 23 i hemställan)
av c 40

14 Hybrid-DNA-delegationens ansvarsområde (mom. 26 i hemställan)
av c 40

15. Gränsvärdet för etylenoxid (mom. 27 i hemställan) av vpk 40

16 Bensinstationspersonalens arbetsmiljö (mom. 28 i hemställan) av

vpk 41

17 Elevskyddsombud och arbetsmiljörisker för skolelever (mom. 29

och 30 i hemställan) av fp 41

Särskilt yttrande beträffande redovisning av asbestkommissionens

slutsatser av vpk 42

Särskilt yttrande beträffande påtryckningar med hänvisning till frihandeln
av vpk 42

gotab Stockholm 1986 10611