Socialförsäkringsutskottets
betänkande

1985/86:6

om tandvårdsförsäkringen (prop. 1985/86:51)

Sammanfattning

I betänkandet behandlas dels proposition 1985/86:51 om tandläkares anslutning
till den allmänna försäkringen samt tre med anledning härav väckta
motioner, dels en under det föregående riksmötet väckt motion om
tandvårdskostnader.

I propositionen föreslås att de särskilda reglerna för tandläkares anslutning
till den allmänna tandvårdsförsäkringen skall gälla tills vidare. Reglerna skall
som för närvarande syfta till att anpassa tandvårdsresurserna till behov och
samhällsekonomiskt utrymme och till att en utjämning skall uppnås såväl
mellan som inom regioner.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag och avstyrker därmed tre motionsyrkanden
(m, fp resp. c) om avslag på propositionen. I en gemensam
reservation avstyrker m-, fp- och c-ledamöterna propositionens förslag.

I två motionsyrkanden (m resp. fp) begärs att de begränsningar som gäller
för specialisttandläkares möjligheter att ansluta sig till tandvårdsförsäkringen
bör avskaffas. Utskottet hänvisar till att riksförsäkringsverket har i
uppdrag att utarbeta ett nytt taxeförslag, och utskottet är i avvaktan på
resultatet härav inte berett förorda motionsförslagen. I en gemensam
reservation tillstyrker m-, fp- och c-ledamöterna bifall till motionsyrkandena.

I en motion (vpk) från föregående riksmöte begärs att tandproteser skall
vara kostnadsfria. Utskottet avstyrker motioneft av främst kostnadsskäl men
framhåller också att en sådan förändring skulle medföra gränsdragningsproblem.
Vpk-ledamoten reserverar sig till förmån för motionen.

Propositionen

Regeringen har i proposition 1985/86:51 (socialdepartementet) föreslagit
riksdagen att anta förslag till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän
försäkring.

Lagförslaget är följande.

SfU

1985/86:6

1 Riksdagen 1985186.11 sami. Nr 6

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1962: 381) om allmän försäkring

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1962: 381) om allmän försäkring att
punkt 9 övergångsbestämmelserna till lagen (1973:456) om ändring i
nämnda lag skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse
9.' För att uppnå en utjämning
av tillgången på tandläkare mellan
olika delar av landet får riksförsäkringsverket
till utgången av år 1985
i den utsträckning som behövs föreskriva
att tandläkare som avses i
punkt 8 ej skall föras upp på förteckning
hos allmän försäkringskassa.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1986.

Motionerna

Motioner väckta med anledning av propositionen

I motion 1985/86:165 av Göte Jonsson m. fl. (m) hemställs

1. att riksdagen beslutar avslå förslaget till lag om ändring i lagen
(1962:381) om allmän försäkring, varigenom punkt 9 övergångsbestämmelserna
till lagen (1973:456) om ändring i nämnda lag skall upphöra att gälla i
och med utgången av 1985,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att begränsningen
i tandläkares rätt till specialisttaxa inom tandvårdsförsäkringen bör
upphävas i enlighet med vad i motionen anförts.

I motion 1985/86:166 av Rune Gustavsson m. fl. (c) hemställs att riksdagen
beslutar att med avslag på proposition 1985/86:51 införa fri etableringsrätt för
tandläkare.

I motion 1985/86:167 av Kenth Skårvik m. fl. (fp) hemställs

1. att riksdagen beslutar att avslå förslaget till lag om ändring i lagen
(1962:381) om allmän försäkring,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs om specialisttandläkares rätt att ansluta sig till tandvårdsförsäkringen.

Motion väckt under den allmänna motionstiden 1984/85

I motion 1984/85:854 av Margo Ingvardsson m.fl. (vpk) hemställs att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att tandproteser vad
gäller kostnaden för den enskilde jämställs med övriga proteser.

1 Senaste lydelse 1984: 1103.

Föreslagen lydelse
9. För att uppnå en utjämning av
tillgången på tandläkare mellan olika
delar av landet får riksförsäkringsverket
i den utsträckning som
behövs föreskriva att tandläkare
som avses i punkt 8 ej skall föras
upp på förteckning hos allmän försäkringskassa.

SfU 1985/86:6

Utskottet

I samband med riksdagens beslut år 1973 om en allmän tandvårdsförsäkring
fastställdes ett program för landstingens utbyggnad av folktandvården. Målet
var att folktandvården vid utgången av 1970-talet skulle svara för hela bamoch
ungdomstandvården samt 30-35 % av vuxentandvården.

För att säkerställa den planerade utbyggnaden av folktandvården infördes
i övergångsbestämmelser till 1973 års tandvårdsreform en möjlighet för
riksförsäkringsverket att, om verket fann anledning anta att folktandvårdens
behov av tandläkare skulle bli otillräckligt tillgodosett, föreskriva att en
tandläkare inte får föras upp på förteckning hos allmän försäkringskassa.
Begränsningsregeln skulle ursprungligen gälla fram till utgången av år 1975,
men har därefter förlängts i flera omgångar. 1978 års tandvårdsutredning har
i sitt huvudbetänkande (SOU 1982:4), Tandvården under 80-talet, föreslagit
en ytterligare förlängning av etableringsbegränsningen i syfte att säkerställa
folktandvårdens fortsatta utbyggnad och därmed en förbättrad regional
balans.

Begränsningsregeln har senast genom beslut hösten 1984 fått förlängd
giltighetstid t.o. m. år 1985 (prop. 1984/85:79, SfU 7, rskr. 95). Utskottet
uttalade därvid att motiven för en fortsatt etableringsbegränsning var såväl
att anpassa tandvårdsresurserna till behov och samhällsekonomiskt utrymme
som att uppnå en utjämning av tillgången på tandläkare mellan och inom
regioner.

Departementschefen konstaterar i propositionen att den begränsningsregel
för anslutning som tillämpats efter det att tandvårdsförsäkringen infördes
år 1974 har haft god effekt då det gällt möjligheterna att genomföra den
beslutade utbyggnaden av folktandvården. Samtliga landsting fullgör numera
den lagstadgade vårdskyldigheten avseende barn- och ungdomstandvården.
När det gäller vuxentandvården är läget annorlunda. Fortfarande finns
betydande regionala skillnader. Andelen behandlade vuxna personer skiljer
sig påtagligt mellan olika försäkringskasseområden. Dessutom konstaterar
hon att behandlingstiden per patient är längre i försäkringskasseområden
med högre tandläkartäthet. Det är av dessa skäl enligt hennes mening en
angelägen uppgift att åstadkomma en mer behovsanpassad och rättvis
regional fördelning av tandvårdsresurserna. Hon anser det också nödvändigt
att åstadkomma en mer rättvis inomregional fördelning av tandvårdsresurserna
eftersom det i dag föreligger stora skillnader i tandläkartäthet även
mellan kommuner inom samma region. I propositionen anförs vidare att det
samhällsekonomiska läget under senare år har varit sådant, att resursramen
för tandvården inte har kunnat utvidgas. Begränsningsregeln har därför
inriktats på att öka möjligheterna att tillföra de mest behövande kommunerna
de resurser i form av tillkommande försäkringsanslutna tandläkare som
funnits att tillgå. Att ansluta en tandläkare till tandvårdsförsäkringen innebär
att försäkringen åtar sig att betala den del av tandläkararvodet som inte utgör
patientavgift. Anslutningen får således betydande ekonomiska konsekvenser
för försäkringen. Anslutningen av tandläkare till försäkringen måste
följaktligen anpassas efter det samhällsekonomiska utrymmet. Mot bakgrund
av det anförda anser departementschefen det nödvändigt att det även

SfU 1985/86:6

fortsättningsvis finns särskilda regler för anslutning av tandläkare till
försäkringen. Dessa regler bör som för närvarande syfta till att anpassa
tandvårdsresurserna till behov och samhällsekonomiskt utrymme, varigenom
en utjämning uppnås såväl mellan som inom regioner, och hon förordar
därför att bestämmelserna om privatpraktiserande tandläkares anslutning till
försäkringen förlängs att gälla tills vidare.

I samtliga motioner som väckts med anledning av propositionen yrkas
avslag på propositionen. Motionärerna i motion 165 av Göte Jonsson m. fl.
anför att de vidhåller sin tidigare kritik mot etableringsbegränsning. Motionärerna
delar visserligen uppfattningen att det samhällsekonomiska läget är
ansträngt och att kostnadsutvecklingen måste följas noggrant. Den besparingsverksamhet
som regeringen bedriver är emellertid i princip felaktig.
Etableringskontrollen förvärrar nämligen de problem som tandläkarutbildningens
överdimensionering skapar. Vidare har etableringskontrollen gynnat
tillväxten av en mycket kostnadskrävande offentlig tandvårdssektor,
medan den motverkat utvecklingen av enskild, för samhället mindre
kostnadskrävande tandvård. De eventuella obalanser som finns bör enligt
motionärerna kunna rättas till genom åtgärder för riktad etablering i
samverkan mellan tandläkarnas regionala samrådsgrupper och sjukvårdshuvudmännen.
En sådan samverkan bör dock ske under ömsesidigt förtroende
och utan tvångsinslag. Rune Gustavsson m. fl. hänvisar i motion 166 till den
trepartireservation som m-, c- och fp-ledamöterna fogat till betänkandet SfU
1984/85:7. Motionärerna vidhåller de skäl som däri anfördes mot etableringsbegränsning.
I motion 167 av Kenth Skårvik m. fl. anförs att det knappast
finns några samhällsekonomiska skäl för att begränsa anslutningen till
tandvårdsförsäkringen. Människors behov av tandvård bör vara styrande för
tandvårdens dimensionering, och verksamheten bör organiseras för att
tillgodose frihet vid valet av tandläkare. Enligt motionärerna är det mycket
tveksamt om de totala kostnaderna för tandvården hålls nere genom
etableringskontroll som minskar konkurrensen. De undersökningar av
tandvårdens kostnader som gjorts visar att de privata tandläkarna har lägre
kostnader än folktandvården. Det pågår också ett arbete inom folktandvården
för att minska de höga kostnaderna, som framför allt beror på att
kostnaderna för administration och liknande är höga. Förutsättningarna för
att dessa strävanden mot en mer rationell verksamhet skall bli framgångsrika
torde vara större om det finns en fri etableringsrätt. En fri etableringsrätt ger
enligt motionärerna de största förutsättningarna för en tandvård som är
anpassad till patientens behov.

Såsom framhållits i propositionen får anslutningen av tandläkare till
tandvårdsförsäkringen betydande ekonomiska konsekvenser för försäkringen.
I nuvarande samhällsekonomiska läge måste därför den begränsade
resursökning som kan komma i fråga styras till de kommuner som har störst
behov. Härigenom kan även en utjämning uppnås såväl mellan- som
inomregionalt. Mot denna bakgrund anser utskottet att det är helt nödvändigt
med en fortsatt etableringsbegränsning för privattandläkare. Utskottet
tillstyrker således propositionens förslag och avstyrker bifall till motionerna
165, 166 och 167 i nu behandlade delar.

Enligt gällande ersättningsregler inom tandvårdsförsäkringen svarar för -

SfU 1985/86:6

säkringen för 40 % av kostnaden för tandvården inkl. tandtekniskt material.

1 syfte att begränsa patientens kostnader för mer omfattande tandvårdsbehov
svarar försäkringen för 75 % av kostnaderna när dessa under en behandlingsperiod
överstiger 2 500 kr. I vissa speciella fall betalar försäkringen hela
kostnaden för tandvården. De bestämmelser som reglerar villkoren för
ersättning från tandvårdsförsäkringen återfinns i tandvårdstaxan som också
innehåller bestämmelser om ersättning till tandläkare och tandtekniker för
utförd vård. Tandvårdstaxans giltighet är begränsad i tiden. Den nuvarande
taxan gäller längst till utgången av juni 1986.

I propositionen anförs att 1978 års tandvårdsutredning i sitt slutbetänkande
(SOU 1982:50) Reviderad tandvårdstaxa har lämnat ett förslag till
förändrad tandvårdstaxa. Förslaget är emellertid inte möjligt att genomföra
utan väsentliga omarbetningar. Regeringen har därför givit riksförsäkringsverket
i uppdrag att med utgångspunkt i tandvårdsutredningens förslag till
förenklingar och förbättringar av gällande tandvårdstaxa och i de synpunkter
som framkommit vid remissbehandlingen av förslaget utarbeta ett nytt
taxeförslag. Förslaget skall rymmas inom nuvarande kostnadsram för
tandvården. Uppdraget skall redovisas före den 1 februari 1986.

En motion från den allmänna motionstiden vid föregående riksmöte
1984/85:854 av Margo Ingvardsson m. fl. tar upp frågan om kostnadsfria
tandproteser. I motionen framhålls att anskaffningskostnaderna för proteser,
ca 1 700-1 800 kr., blir en stor ekonomisk belastning för låginkomsttagare
och pensionärer på grund av tandvårdsförsäkringens ersättningsregler.
Motionärerna vill därför att tandproteser ur kostnadssynpunkt skall jämställas
med övriga proteser, dvs. tillhandahållas kostnadsfritt för den enskilde.

Utskottet vill inledningsvis framhålla att tandvårdsförsäkringen är en
separat försäkring inom sjukförsäkringen. Utskottet anser därför att kostnaderna
för tandproteser skall regleras inom ramen för tandvårdsförsäkringen
och inte såsom fallet är beträffande övriga proteser med sjukvårdsersättning.
Såvitt gäller en förändring av tandvårdstaxan i syfte att tillgodose motionen
är utskottet - främst av kostnadsskäl - inte berett att medverka härtill.
Utskottet vill också framhålla att en sådan förändring skulle kunna medföra
stora gränsdragningsproblem beträffande såväl vilka slag av proteser som
vilka grupper av försäkrade som skulle omfattas av förändringen. Med det
anförda avstyrker utskottet bifall till motion 1984/85:854.

Enligt övergångsbestämmelserna p. 8 till tandvårdstaxan får privatpraktiserande
tandläkare som har specialistkompetens i någon av specialiteterna
tandsystemets kirurgiska sjukdomar, tandlossningssjukdomar, rotbehandling
eller tandreglering och som vid utgången av år 1972 var verksam i enskild
tandvård - när han ger tandvård inom sin specialitet - beräkna arvode enligt
specialisttaxa.

I motion 165 av Göte Jonsson m. fl. anförs att det är nödvändigt att ändra
p. 8 i tandvårdstaxans övergångsbestämmelser så att begränsningen för rätt
till specialisttaxa till tandläkare som vid utgången av 1972 var verksamma i
enskild vård upphävs. Vidare bör de nya odontologiskt erkända specialiteter
som sedermera tillkommit inrangeras i taxan. Motionärerna begär i yrkande

2 ett tillkännagivande i enlighet med det anförda. Motionärerna i motion 167
av Kenth Skårvik m. fl. anser att det är viktigt att det finns valmöjligheter och

SfU 1985/86:6

konkurrens även inom specialisttandvården, och de begränsningar som
gäller för specialisttandläkares möjligheter att ansluta sig till tandvårdsförsäkringen
bör därför avskaffas. Motionärerna begär i yrkande 2 ett tillkännagivande
härom.

Såsom ovan redovisats har riksförsäkringsverket i uppdrag att utarbeta ett
nytt taxeförslag. I avvaktan på resultatet härav är utskottet inte berett att
förorda någon förändring av tandvårdstaxans bestämmelser på sätt som
föreslagits i motionerna. Utskottet avstyrker följaktligen bifall till motionerna
165 och 167 även i nu behandlade delar.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande förlängd reglering av anslutningen av privatpraktiserande
tandläkare till tandvårdsförsäkringen

att riksdagen med bifall till proposition 1985/86:51 och med avslag på
motionerna 1985/86:165 yrkande 1, 1985/86:166 och 1985/86:167
yrkande 1 antar det i propositionen framlagda förslaget till lag om
ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,

2. beträffande kostnadsfria tandproteser
att riksdagen avslår motion 1984/85:854,

3. beträffande privattandläkares rätt till specialisttaxa

att riksdagen avslår motionerna 1985/86:165 yrkande 2 och 1985/
86:167 yrkande 2.

Stockholm den 5 december 1985

På socialförsäkringsutskottets vägnar

Doris Håvik

Närvarande: Doris Håvik (s), Börje Nilsson (s), Ralf Lindström (s),
Margareta Andrén (fp), Karin Israelsson (c), Ulla Johansson (s), Gullan
Lindblad (m), Lena Öhrsvik (s), Nils-Olof Gustafsson (s), Siri Häggmark
(m), Ingegerd Elm (s), Rune Backlund (c), Barbro Sandberg (fp), Sten
Andersson i Malmö (m) och Karl-Erik Persson (vpk).

Reservationer

1. Förlängd reglering av anslutningen av privatpraktiserande
tandläkare till tandvårdsförsäkringen (mom. 1)

Margareta Andrén (fp), Karin Israelsson (c), Gullan Lindblad (m), Siri
Häggmark (m), Rune Backlund (c), Barbro Sandberg (fp) och Sten
Andersson i Malmö (m) anser

SfU 1985/86:6

dels att den del av utskottets yttrande på s. 4 som börjar med ”Såsom
framhållits” och slutar med ”behandlade delar.” bort ha följande lydelse:

Etableringskontrollen infördes när det rådde stor brist på tandläkare.
Skälet var att trygga folktandvårdens tandläkarbehov. På grund av en
överdimensionerad tandläkarutbildning finns emellertid i dag ett stort
tandläkaröverskott som dessutom ständigt växer. Det ursprungliga motivet
för etableringskontroll har enligt utskottets mening således helt bortfallit.
Vad gäller det därefter angivna syftet att förbättra den regionala balansen av
tandvårdsresurserna anser utskottet inte att det infriats genom de generella
etableringsreglerna. De obalanser som förekommer återfinns främst inom
regionerna och bör enligt utskottets mening rättas till genom samverkan och
inte genom tvångsåtgärder. I propositionen anförs nu samhällsekonomiska
motiv för en bibehållen etableringskontroll. Inte heller dessa motiv anser
utskottet vara hållbara. Risken för att en fri etableringsrätt skulle medföra att
tandvården ökar i väsentlig omfattning måste nämligen anses som liten. För
privattandläkare gäller, liksom för andra som driver egen rörelse, att
verksamheten måste löna sig. Vidare har de undersökningar av tandvårdens
kostnader som gjorts visat att de privata tandläkarna har lägre kostnader än
folktandvården. Sammanfattningsvis finner utskottet att det helt saknas
motiv för att nu förlänga etableringsbegränsningen för privattandläkare.
Utskottet avstyrker således bifall till propositionens förslag och tillstyrker
motionerna 165, 166 och 167 i nu behandlade delar.

dels att utskottet under moment 1 bort hemställa

1. beträffande förlängd reglering av anslutningen av privatpraktiserande
tandläkare till tandvårdsförsäkringen

att riksdagen med bifall till motionerna 1985/86:165 yrkande 1,
1985/86:166 och 1985/86:167 yrkande 1 avslår det i proposition
1985/86:51 framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1962:381)
om allmän försäkring.

2. Kostnadsfria tandproteser (mom. 2)

Karl-Erik Persson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 5 som börjar med ”Utskottet vill”
och slutar med ”motion 1984/85:854.” bort ha följande lydelse:

Såsom framhållits i motion 854 har tandvårdsförsäkringen som infördes
1974 haft stor betydelse för tandhälsan. Före 1974 fick många avstå från
tandläkarbesök av ekonomiska skäl. Detta har medfört att en stor del av den
äldre befolkningen - framför allt de som har haft låga inkomster - saknar
egna tänder. Enligt gällande tandvårdstaxa ersätts tandproteser på samma
sätt som övrig tandvård, dvs. med 40 % av kostnaderna upp till 2 500 kr. och
med 75 % däröver. Anskaffningskostnaderna för proteser blir därför ca
1 700-1 800 kr. Detta är en stor ekonomisk belastning för låginkomsttagare
och pensionärer. För dem som saknar egna tänder är tandproteser helt
nödvändiga. Med hänsyn till att andra nödvändiga proteser är kostnadsfria
för den enskilde anser utskottet att detta bör gälla även för tandproteser. Vad
utskottet med bifall till motion 854 således anfört bör ges regeringen till
känna.

SfU 1985/86:6

dels att utskottet under moment 2 bort hemställa

2. beträffande kostnadsfria tandproteser

att riksdagen med bifall till motion 1984/85:854 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.

3. Privattandläkares rätt till specialisttaxa (mom. 3)

Margareta Andrén (fp), Karin Israelsson (c), Gullan Lindblad (m), Siri
Häggmark (m), Rune Backlund (c), Barbro Sandberg (fp) och Sten
Andersson i Malmö (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 6 som börjar med ”Såsom ovan”
och slutar med ”behandlade delar.” bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening bör det finnas valmöjligheter och konkurrens
även inom specialisttandvården. De begränsningar som för närvarande råder
för privattandläkares rätt till specialisttaxa bör därför snarast upphöra.
Regeringen bör således vidta sådan ändring av p. 8 i tandvårdstaxans
övergångsbestämmelser att nämnda syfte blir tillgodosett. Det anförda bör
ges regeringen till känna.

dels att utskottet under moment 3 bort hemställa

3. beträffande privattandläkares rätt till specialisttaxa

att riksdagen med bifall till motionerna 1985/86:165 yrkande 2 och
1985/86:167 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.

SfU 1985/86:6

gotab Stockholm 1985 83786