Socialförsäkringsutskottets
betänkande

1985/86:21

om flyktingpolitiken (skr. 1985/86:129) och
om utlänningslagen m.m. (prop.
1985/86:133)

Skrivelsen

Genom skrivelse 1985/86:129 om flyktingpolitiken bereds riksdagen tillfälle
att ta del av vad statsrådet Gradin anfört om Sveriges flyktingpolitik.

Propositionen

I proposition 1985/86:133 om ändring i utlänningslagen (1980:376) m.m.
har regeringen (arbetsmarknadsdepartementet) föreslagit riksdagen att
anta följande av lagrådet granskade lagförslag

1. Förslag till lag om ändring i utlänningslagen (1980:376),

2. Förslag till lag om ingivande av besvär över statens invandrarverks
beslut i vissa ärenden enligt utlänningslagen (1980:376) m.m.

Lagförslagen återfinns som bilaga till betänkandet.

Motioner

Motioner väckta med anledning av proposition 1985/86:133

I motion 1985/86:482 av Sten Andersson i Malmö (m) hemställs att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna att det avtal bör upphävas
som träffats med Östtyskland och som innebär att de som passerar Östtyskland
och avser resa till Sverige endast tillåts göra detta om de har
svenskt inresetillstånd.

I motion 1985/86:483 av Rune Backlund m.fl. (c) hemställs

1. att riksdagen beslutar som sin mening ge regeringen till känna vad som
anförts rörande stor restriktivitet vid omhändertagande av passhandlingar,

2. att riksdagen avslår propositionens förslag rörande regelmässigt tagande
av fingeravtryck,

3. att riksdagen beslutar som sin mening ge regeringen till känna vad som
anförts om fotografering av asylsökande,

4. att riksdagen avslår propositionens förslag rörande transportörs skyldighet
att medföra utlänning från Sverige.

SfU

1985/86:21

1 Riksdagen 1985/86. II sami. Nr 21

I motion 1985/86:484 av Kenth Skårvik m.fl. (fp) hemställs SfU 1985/86:21

1. att riksdagen avslår paragraferna 8 b, 8 c och 82 i förslag till Lag om
ändring i utlänningslagen (1980:376),

2. att riksdagen beslutar att i utlänningslagen införa följande paragraf:

Polismyndighet får ta en utlännings fingeravtryck och fotografi om utlänningen,
vid ankomsten till Sverige eller därefter, ansöker om uppehållstillstånd
och då inte kan styrka sin identitet.

I motion 1985/86:485 av Hans Göran Franck m.fl. (s) hemställs att
riksdagen beslutar att nuvarande bestämmelser i utlänningslagen förblir
gällande tills vidare vad gäller

1) omhändertagande av pass,

2) tagande av fingeravtryck och fotografi och

3) transportörs skyldighet att medföra en utlänning från Sverige.

I motion 1985/86:486 av Lars Werner m.fl. (vpk) föreslås att riksdagen
beslutar avslå proposition 1985/86:133 vad avser

1. tagande av fingeravtryck och fotografi vid utlännings ankomst till
Sverige, samt

2. avskaffande av gällande tidsgräns beträffande transportörs skyldighet
att medföra avvisad utlänning från Sverige.

I motion 1985/86:487 av Nils Carlshamre m.fl. (m) hemställs

1. att riksdagen avslår förslaget i propositionen till 8 b § i utlänningslagen,

2. att riksdagen med ändring av förslaget i propositionen till 8 c § i
utlänningslagen beslutar att lagrummet skall ha följande lydelse:

Polismyndigheten får ta en utlännings fingeravtryck och fotografi om
utlänningen, vid ankomsten till riket eller därefter, ansöker om uppehållstillstånd
och inte tillförlitligen kan styrka sin identitet.

3. att riksdagen avslår förslaget i propositionen till ändrad lydelse av
82 § utlänningslagen,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om behovet av en redovisning av karaktären och innehållet
i de med Östtyskland träffade flyktingöverenskommelserna samt en
utvärdering av den nya regeltillämpningens följder för svensk handläggning
av flyktingärendena och av konsekvenserna för flyktingarna i fråga.

I motion 1985/86:488 av Gunnel Liljegren (m) hemställs att riksdagen
begär att regeringen låter göra den utredning som föreslås i motionen.

Motion väckt med anledning av proposition 1985/86:98

1 motion 1985/86:347 av Rune Backlund m.fl. (c) hemställs

1. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad
som anförts om behovet av speciella insatser för flyktingbarn

Övriga yrkanden i motionen behandlas i betänkandet SfU 1985/86:20.

Motioner väckta under den allmänna motionstiden 1984/S5

SfU 1985/86:21

I motion 1984/85:1714 av Karin Andersson (c) och Rune Backlund (c)
hemställs att riksdagen begär att regeringen vidtar åtgärder för Sveriges
återinträde i 1CM.

I motion 1984/85:2307 (motivering i 1984/85:2306) av Karin Andersson
m. fl. (c) hemställs

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
sagts om anknytnings- och anhöriginvandring.

Motioner väckta under den allmänna motionstiden 1985/86

I motion 1985/86: Sf326av Gunnel Liljegren m.fl. (m) hemställs att riksdagen
hos regeringen begär en redovisning av erfarenheterna av uppskjuten
invandrarstatus och möjligheten till en omprövning av praxis.

1 motion 1985/86:Sf501 av Lars Werner m.fl. (vpk) föreslås

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförs om en generös och human flyktingpolitik,

2. att riksdagen hemställer hos regeringen om initiativ för att åstadkomma
ett samordnat europeiskt ansvarstagande för flyktingproblemen i enlighet
med vad som anförs i motionen.

I motion 1985/86:Sf502 av Sonja Rembo och Anita Bråkenhielm (m)
hemställs att riksdagen beslutar begära att regeringen vidtar sådana förändringar
i utlänningsförordningen att flykting kan erhålla tidsbegränsat
arbetstillstånd under den tid utredning om uppehållstillstånd pågår.

1 motion !985/86:Sf503 av Maud Björnemalm m.fl. (s) hemställs att
riksdagen hos regeringen begär omprövning av tvåårsregeln på så sätt att
invandrarverket får skyldighet att ompröva dessa ärenden på rådande
omständigheter efter skilsmässan.

I motion 1985/86:Sf506 av Kerstin Ekman (fp) hemställs att riksdagen
hos regeringen begär förslag om inträde i ICM (Intergovernmental Committee
for Migration).

1 motion !985/86:Sf509 av Margareta Palmqvist m.fl. (s) hemställs,
yrkande 1 (delvis)

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts
i motionen om svensk flyktingpolitik.

1 motion 1985/86:Sf510 (motivering i 1985/86:U5I0) av Karin Söder m.fl.

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om individuella utredningar om flyktingbarn,

2. att riksdagen uttalar sig för att inga flyktingfamiljer får splittras genom
myndigheternas agerande.

I motion 1985/86:Sf511 av Sten Svensson (m) hemställs att riksdagen
beslutar att avskaffa utlänningslagens bestämmelser om arbetsgivares
skyldighet att till polismyndighet anmäla när utländsk medborgares anställning
påbörjats resp. upphört.

I motion 1985/86:Sf513 av Hans Göran Franck m.fl. (s) hemställs

3. att riksdagen hos regeringen begär en översyn av möjligheten för 3

asylsökande att erhålla preliminärt förhandsbesked om uppehållstillstånd SfU 1985/86:21
för politiska flyktingar och därmed jämställda,

4. att riksdagen hos regeringen begär att ett överförande av polisens
uppgifter beträffande asylärenden till civila organ likaledes prövas.

1 motion 1985/86:Sf515 av Per Arne Aglert och Bengt Harding Olson (fp)
hemställs att riksdagen hos regeringen begär att SIV och arbetsmarknadsdepartementet
skall övergå till att också ha muntliga överläggningar mellan
handläggaren i asylärenden och den asylsökande.

I motion 1985/86:Sf517 av Alf Svensson (c) hemställs

3. att riksdagen beslutar att hos regeringen begära ändring i utlänningslagen
innebärande att direktavvisning av asylsökande endast får ske efter
beslut av invandrarverket,

4. att riksdagen beslutar att hos regeringen begära förslag om skyldighet
för statens invandrarverk att årligen välja ut ett antal avvisningsfall och
följa de avvisades öden,

5. att riksdagen beslutar att hos regeringen begära uppsägning av avtalet
med Östtyskland om kontroll av visering hos genomresande,

6. att riksdagen beslutar att hos regeringen begära förslag om åtgärder
för att komma överens med övriga europeiska länder om en mer generös
och om möjligt likformig bedömning av flyktingar.

I motion 1985/86:Sf519 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om

a) överföring av beslut om avvisning vid gränsen från polisen till invandrarverket,

c) rätt för asylsökande som fått avslag på ansökan till rimlig förberedelsetid
för avresa så de kan lämna landet under värdiga former,

d) införande av beslutsmotivering vid beslut om politisk asyl,

e) bättre utredningar av barnens situation i asylärenden,

f) införande av ett absolut förbud mot att ta barn i fängsligt förvar,

g) bättre garantier mot splittring av asylsökande familjer,

i) att Sverige bör ta initiativ till internationella förhandlingar med berörda
parter om varje flyktingproducerande region.

Utskottet

Inledning

Genom beslut vid 1983/84 års riksmöte (prop. 1983/84: 144, SfU 30, rskr
410) konfirmerades de riktlinjer för flyktingpolitiken som riksdagen lagt
fast år 1979. I korthet innebär dessa att Sverige skall arbeta internationellt
för att motverka uppkomsten av flyktingsituationer och prioritera flyktinghjälp
i tredje land samt, då flyktingar överförs hit, ge förtur åt dem som
är i akut behov av skydd. Vidare skall en generös lagstiftning och asylpraxis
ingå som en viktig del i den samlade flyktingpolitiken. En reglering
av flyktinginvandringen skall endast vara möjlig beträffande flyktingar som
överförs till Sverige och beträffande personer som åberopar politisk-huma- 4

nitära skäl för att få stanna i landet.

Skrivelse om flyktingpolitiken

SfU 1985/86:21

I proposition 1983/84:144 om invandrings- och flyktingpolitiken förordades
att regeringen årligen skulle lämna riksdagen en redogörelse för Sveriges
invandrings- och flyktingpolitik. En redovisning med tonvikt på flyktingpolitiken
lämnades vid föregående riksmöte (skr 1984/85:185, SfU 27)
avseende år 1984. I den förevarande skrivelsen 1985/86:129 lämnas en
sådan redogörelse avseende år 1985.

I skrivelsen erinras inledningsvis om att den svenska flyktingpolitiken
främst består av följande delar:

— agerande i FN och andra internationella fora för att motverka och lösa
internationella konflikter och för att upprätthålla de mänskliga rättigheterna,

— ekonomiskt stöd till UNHCR, UNRWA, enskilda och andra organisationer
för flyktingarbete utanför Sverige,

— internationellt samarbete i syfte att verka för en internationell ansvarsfördelning
och stärka flyktingars rättsliga skydd,

— aktiva insatser, främst i samarbete med UNHCR, för överföring till
Sverige av flyktingar som behöver en säker tillflyktsort undan förföljelse,

— mottagande av flyktingar i Sverige, i enlighet med en asyllagstiftning
som i vissa avseenden ger flyktingar och jämförbara grupper ett starkare
skydd än vad 1951 års flyktingkonvention stadgar,

— kommunala och andra insatser för flyktingar i det svenska samhället,
som syftar till att främja deras möjligheter att finna sig tillrätta här,

— stöd till frivillig repatriering från Sverige.

1 skrivelsen redovisas härefter den praktiska tillämpningen av dessa
principer med tonvikt på år 1985.

Enligt FN:s beräkningar finns det för närvarande ca 12 miljoner flyktingar
i världen. De största flyktingkoncentrationerna finns i Pakistan och
Iran, till vilka länder 4,8 milj. afganer flytt, i Mellanöstern där 2 milj.
palestinier vistas som flyktingar och i Afrika, där 4 milj. afrikaner befinner
sig på flykt utanför eller i sina egna länder. Även i Sydostasien, Centralamerika
och Sydamerika finns stora flyktingproblem. Den tyngsta bördan
att ta emot flyktingarna har fallit på de s. k. första asylländerna i tredje
världen. I Västeuropa har antalet asylsökande ökat kraftigt och fördubblats
på två år. 1985 sökte 165000 personer, främst från Mellanöstern och
Sydvästasien asyl i något Västeuropeiskt land. I Sverige uppgick antalet
asylsökande till ca 14500 personer.

Enligt FN:s flyktingkommissaries (UNHCR) bedömning är dagens flyktingsituation
av större dimensioner än någonsin tidigare och konsekvenserna
på sikt har aldrig varit så svåra att överblicka. Alla kontinenter berörs i
dag av flyktingströmmar och lösningar måste därför sökas i ett globalt
perspektiv. Flyktingproblemens bakomliggande orsaker ges nu allt större
uppmärksamhet liksom behovet av att skapa bestående lösningar av dessa.
Allmänt anses en frivillig repatriering vara den bästa lösningen, om förutsättning
härför finns eller kan skapas. En temporär lösning är integration i
första asyllandet, medan omplacering i tredje land allt mer kommit att
betraktas som en nödlösning när övriga lösningar inte kan förekomma,
tl Riksdagen 1985186. 11 sami. Nr 21

UNHCR:s budget för år 1985 uppgick till drygt 500 milj.dollar. Sveriges SfU 1985/86:21
reguljära bidrag till FN:s flyktingkommissarie var 60 milj.kr. Sveriges
bidrag till FN:s andra organisation som bistår flyktingar, hjälporganisationen
för palestinska flyktingar (UNRWA), uppgick tillhopa till 70 milj. kr.

Sverige har vidare med biståndsmedel lämnat katastrofhjälp åt flyktingar
och hemlösa med 115 milj. kr. som kanaliserats via FN-organ (UNHCR,

UNRWA, UNICEF, WFP). Röda korset och genom svenska frivilligorganisationer.
Av biståndsmedel har också utgått tillhopa 160 milj. kr. till
flyktingar och hemlösa i Latinamerika och Afrika.

Problemet med ökningen av antalet asylsökande får nu hög prioritet
inom UNHCR och i flera av dess medlemsländer. Mot bakgrund av att
UNHCR ombetts att tillse att omplacering av flyktingar i största möjliga
utsträckning sker i ordnade former och kommer dem tillgodo som är i
störst behov av en fristad kallade FN:s flyktingkommissarie i maj 1985
berörda länder till konsultationer om den ökade inströmningen i Europa,
varvid man kom överens om att intensifiera sitt samarbete för att söka nya
lösningar och en jämnare bördefördelning. I november 1985 inbjöd Sverige
flyktingkommissarien och ett mindre antal länder till fortsatta diskussioner
i dessa frågor. Konsultationerna kommer att fortsätta under år 1986. Flyktingkommissarien
har vidare under år 1985 i särskild ordning låtit utreda
den ökande flyktinginvandringen i Europa. Arbetet utmynnade i en rapport
som belyser de asylsökandes rättigheter, berörda länders legala och
humanitära förpliktelser samt de problem som på senare tid börjat göra sig
gällande i anslutning till den ökande inströmningen.

Sverige har även mot bakgrund av den nya situationen bilateralt utvecklat
kontakterna med en rad berörda länder, såväl i som utom Europa.

Flyktingfrågor diskuteras också i ökad grad inom både Nordiska ministerrådet
och Nordiska rådet.

Under år 1985 har totalt 668 flyktingar överförts till Sverige inom ramen
förden s.k. flyktingkvoten som sedan början av 1970-talet årligen omfattat
1250 personer. Att kvotuttagningen synes vara förhållandevis liten har
flera orsaker. Siffran för kalenderår blir inte helt rättvisande eftersom
kvotuttagningen sker per budgetår. Omläggningen av mottagningssystemet
för flyktingar och asylsökande, som ägde rum under året, tog en avsevärd
del av SIV:s resurser i anspråk. Den omfattande inströmningen av enskilt
inresta asylsökande innebar en hög belastning på förläggningar och i kommuner.
Vidare har framställningarna från UNHCR om flyktingmottagning
varit färre än vanligt. SIV har därför sett sig föranlett att senarelägga
överföring inom kvoten av större grupper från läger medan akutfall tagits
emot som vanligt.

Flyktinginvandringen till Sverige består till övervägande del av personer
som reser hit och söker asyl vid gränsen eller efter ankomsten till Sverige.

Under år 1985 sökte som nämnts ca 14 500 personer inkl. barn asyl, varav
ca 2900 direktavvisades. Flertalet asylsökande kom från Iran, Irak, Polen,

Turkiet och Chile.

Iranska asylsökande kom huvudsakligen till Sverige från Turkiet via
Tyska Demokratiska Republiken (DDR) och Trelleborg. Sedan slutet av år
1985 har flera iranska asylsökande anlänt via Arlanda. Majoriteten är unga 6

män som inte vill delta i kriget mot Irak. Även ett förhållandevis stort antal SfU 1985/86:21

personer från Irak och Libanon har sökt asyl i Sverige. Beträffande libanesiska
asylsökande har stora svårigheter uppstått vid verkställighet av utvisnings-
och avvisningsbeslut med avseende på personer som saknat
dokument.

Under år 1985 beviljades sammanlagt 5 686 vuxna personer uppehållstillstånd
av flykting- eller flyktingliknande skäl. Om barn inräknas uppgår
antalet till ca 7300. Många av de asylsökande under år 1985 väntade
fortfarande på uppehållstillstånd vid ingången av år 1986.

Majoriteten av de utomnordiska invandrarna består emellertid inte av
flyktingar utan av personer som fått stanna på andra grunder främst på
grund av att de har familjeanknytning till Sverige.

I tre motioner från den allmänna motionstiden i år berörs möjligheterna
till ett internationellt samarbete i flyktingfrågor. Lars Werner m.fl. begär i
motion Sf 501 (yrk. 2) ett tillkännagivande om att Sverige bör ta initiativ på
statsministernivå för att åstadkomma ett samordnat europeiskt ansvarstagande
för flyktingproblemen. Bengt Westerberg m.fl. begär i motion Sf5l9
(yrk. 1 i) ett tillkännagivande om att Sverige bör ta initiativ till internationella
förhandlingar mellan berörda parter om varje flyktingproducerande
region. Alf Svensson, slutligen, begär i motion Sf517 (yrk. 6) förslag om
åtgärder för att komma överens med övriga länder om en mer generös och
om möjligt likformig bedömning av flyktingar.

Av regeringens skrivelse om flyktingpolitiken framgår att initiativ i det
syfte som begärts i motionerna redan tagits såväl för att få till stånd ett
intensifierat samarbete mellan de europeiska länderna som för att i största
möjliga utsträckning få till stånd omplaceringar av flyktingar under ordnade
former. Utskottet anser att vad som redovisats i skrivelsen i detta
hänseende visar att något tillkännagivande i enlighet med motionärernas
önskemål inte är påkallat.

I några motioner framförs kritiska synpunkter på den praktiska tillämpningen
av svensk flyktingpolitik. I motion Sf501 av Lars Werner m.fl.
framhålls att flyktingpolitiken är mycket restriktiv och att utlänningslagens
praktiska tillämpning strider mot dess anda av humanism och generositet.

Motionärerna anför bl. a. att flyktingpolitiken inte får göras till en arbetsmarknadsfråga
eller bli en fråga om välgörenhet utan måste vara en fråga
om internationell solidaritet. I ett ansträngt arbetsmarknadsläge är det,
menar motionärerna, viktigare än någonsin att slå vakt om den generösa
flyktingpolitiken. De begär (yrk. 1) ett tillkännagivande härom till regeringen.
Även i motion Sf509 av Margareta Palmqvist m.fl. (yrk. 1 delvis)
framhålls att flyktingpolitiken är restriktiv och motionärerna begär ett
tillkännagivande om att invandrings- och flyktingpolitiken skall drivas
efter de riktlinjer som riksdagen lagt fast, och att alla som söker asyl skall
ha rätt att få sin sak prövad. Dessutom skall vid prövningen en generös
attityd intas och de sökande bör tillförsäkras rättssäkerhet bl. a. genom
juridiskt biträde vid gränsen.

Även i motionerna 487 av Nils Carlshamre m.fl., 482 av Sten Andersson
i Malmö och Sf517 av Alf Svensson riktas viss kritik mot regeringens
handläggning av flyktingfrågor. I motion 487 framhålls att åtgärder bl. a. 7

vidtagits som försvårat för asylsökande att alls nå Sverige och få sin sak SfU 1985/86:21

prövad enligt svensk lag. Motionärerna nämner särskilt att flyktingströmmen
från Mellersta Östern till Trelleborg helt strypts till följd av att Sverige
ingått en överenskommelse med DDR. De anser (yrk. 4) att regeringen bör
för riksdagen redovisa karaktären av och innehållet i de överenskommelser
som träffats med DDR och även lämna en utvärdering av hur den
nya regeltillämpningen verkat på svensk handläggning av flyktingärenden
och vilka möjligheter att finna en fristad som nu står öppen för flyktingar
från de aktuella områdena i Mellanöstern. 1 motionerna 482 och Sf517 (yrk.

5) begärs ett tillkännagivande om att den ifrågavarande överenskommelsen
bör upphävas.

Utskottet har under ärendets behandling erhållit en redogörelse från
statssekreterare Jonas Widgren, arbetsmarknadsdepartementet, om vilka
kontakter som förekommit mellan Sverige och DDR i fråga om transitresenärer
till Trelleborg. Utskottet återger nedan de synpunkter Jonas Widgren
framförde med anledning av motion 487 (yrk. 4).

Från svensk sida blev man under år 1984 varse att DDR systematiskt
och beträffande ett mycket stort antal transitresenärer hade börjat tillämpa
en praxis när det gäller transitviseringar som helt avvek från vad som är
internationellt vedertaget. DDR hade tidigare delvis följt internationell
praxis, åtminstone i förhållande till andra länder inom Warszawapakten.

Den internationella praxis beträffande transitviseringar som tillämpas av
det helt övervägande antalet länder i såväl Väst- som Östeuropa innebär
att transitvisering inte beviljas för en viseringspliktig utlänning om han inte
kan uppvisa behövlig inresevisering i det land han skall besöka efter
transiteringen. Denna princip tillämpas även av övriga nordiska länder och
av Sverige och återspeglas t. ex. i invandrarverkets föreskrifter för utlandsmyndigheternas
handläggning av ärenden enligt utlänningslagen.

Med anledning av det under 1984 och 1985 kraftigt ökade antalet asylsökande
som anlände till Trelleborg via DDR och som genomgående saknade
svensk inresevisering tog regeringen vid upprepade tillfällen kontakt med
DDR. I dessa kontakter har man från svensk sida vädjat till DDR att
anpassa sig till internationell praxis i denna fråga.

Från DDR:s sida har man ursprungligen hävdat att den s.k. Barcelonaöverenskommelsen
skulle lägga hinder i vägen för DDR att följa internationell
viseringspraxis. Sedermera har man från DDR:s sida förklarat sig
beredd att följa internationell viseringspraxis. Från svensk sida har man
endast hänvisat till vad som framgår av de svenska viseringsreglerna i
utlänningslagstiftningen, och man har förklarat att dessa regler är ett
tillräckligt beslutsunderlag för DDR:s del för att genomföra en anpassning
till internationell praxis.

DDR:s regering har sedan slutet av år 1985 hörsammat Sveriges vädjan
och beviljar numera inte i samma utsträckning som tidigare transitvisering
till personer som saknar svensk inresevisering. DDR tillämpar därmed en
praxis på detta område som liknar den som vi själva och andra länder i vår
närhet tillämpar. Det kan tilläggas att DDR också tillämpar en liknande
ordning i förhållande till Danmark och Förbundsrepubliken Tyskland.

Att vidta åtgärder för att understödja att internationell viseringspraxis
upprätthålls står inte i strid mot riksdagens riktlinjer för flyktingpolitiken.

Något brott mot internationella konventioner eller syftet med dessa föreligger
inte heller. I 1951 års FN-konvention om flyktingars rättsliga ställning
(flyktingkonventionen) anges vilka rättigheter och förmåner en kon -

ventionsstat är skyldig att tillförsäkra flyktingar, som vistas inom dess SfU 1985/86:21

område. Bl. a. gäller att en flykting inte får avvisas eller utvisas till gränsen

mot ett område där han riskerar politisk förföljelse. Däremot innebär inte

flyktingkonventionen, direkt eller indirekt, någon förpliktelse att hjälpa

flyktingen att komma till ett land där han kan få asyl. Några sådana

skyldigheter återfinns inte heller i någon av de rekommendationer som

antagits av FN:s flyktingkommissaries (UNHCR) exekutivkommitté.

Från den svenska regeringens sida görs nu stora ansträngningar för att
erbjuda de människor alternativ som annars hade sett sig tvungna att anlita
kommersiellt inriktade exploatörer. Ansträngningarna inriktas på att uppnå
trygga förhållanden för de berörda i s. k. första asylländer eller att
hjälpa dem att komma vidare till tredje land. Samtalen med FN:s flyktingkommissarie
(UNHCR) i dessa frågor har intensifierats, och det nyligen
hållna mötet i Haag (den 15—17 april 1986) mellan kommissarien och de
mest berörda västeuropeiska länderna syftade bl.a. till att förstärka
UNHCR:s roll i berörda regioner i Asien.

Sverige gör också, främst genom samarbete med UNHCR, aktiva insatser
för att till Sverige överföra flyktingar, som behöver en säker tillflyktsort
undan förföljelse. Ungefär 1250 flyktingar överförs på detta sätt (genom
den s.k. flyktingkvoten) till Sverige varje år. En stor del av de iranier
som kom till Sverige via DDR, hade redan skydd i Turkiet. Under våren
har uttagningar gjorts på flyktingkvoten av iranier som uppehållit sig i
Turkiet. Fram till slutet av innevarande budgetår bör närmare 600 iranier
ha överförts till Sverige. Av de iranier som har ansökt om att få komma hit,
har långt ifrån alla haft tillräckliga skäl för att bli betraktade som flyktingar
enligt flyktingkonventionen.

Personer som önskar komma till Sverige kan liksom tidigare vända sig
till svenska utlandsmyndigheter och ansöka om inresevisering eller uppehållstillstånd.
Viss kvotuttagning sker redan nu på detta sätt.

Slutligen bör nämnas att nära 10000 av de närmare 15000 personer som
sökte asyl i Sverige år 1985 kom via andra inreseorter än Trelleborg. Från
januari till mars 1986 hade sammanlagt 1879 personer sökt asyl i Sverige.

Regeringen överväger inga ändringar i de svenska asylbestämmelserna,
utan rätten att söka asyl gäller och bör gälla på samma sätt som alltid, i
enlighet med svenska humanitära traditioner.

Utskottet finner att yrkande 4 i motion 487 blivit tillgodosett med denna
redogörelse och motionen behöver inte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Utskottet avstyrker mot bakgrund av vad som kommit fram i redogörelsen
också bifall till motionerna 482 och Sf517 (yrk. 5).

De påståenden som gjorts i motionerna Sf501 och Sf509 om att regeringens
flyktingpolitik är restriktiv och inte följer de riktlinjer som riksdagen
lagt fast är allmänt hållna. Kritiken kan närmast antas ha sin grund i dels
regeringens ovan redovisade agerande för att förmå DDR att följa internationell
viseringspraxis, dels i de brister i rättssäkerheten som i den allmänna
debatten påtalats beträffande polismyndigheternas handläggning av
de s.k. direktavvisningsfallen. Efter den lämnade redogörelsen beträffande
transitresenärerna via DDR, vilken för övrigt tydligt visar vilka svårigheter
som föreligger när det gäller att i den praktiska tillämpningen bedriva
en konsekvent flyktingpolitik, anser utskottet att någon invändning inte
kan riktas mot regeringens handlande i denna fråga. Problem med rättssäkerheten
vid gränsen har sedan flera år uppmärksamt följts av regeringen
som år 1984 tillkallat en särskild utredare för att se över frågor i anslutning

härtill (utredningen A 1984:10 om asylförfarandet vid gränserna och om SfU 1985/86:21
klagorätt i verkställighetsärenden). Utredningsarbetet som närmare kommer
att beröras nedan, beräknas avslutat under innevarande år. 1 utredningens
arbete bedöms, såsom också nyligen framhållits av justitieutskottet
i betänkande JuU 1985/86:26, bl. a. behovet av rätt till juridiskt biträde
vid gränsen.

Utskottet avstyrker med det anförda bifall till motionerna Sf501 och
Sf509 i nu behandlade delar.

I motion 488 av Gunnel Liljegren anser motionären att en redovisning
bör lämnas av hur utlänningslagen har verkat och praxis har utformats
såvitt avser tillämpningen av främst 3 och 6 §§ utlänningslagen (UtlL). Alf
Svensson anser i motion Sf517 (yrk. 4) att invandrarverket bör åläggas att
årligen välja ut ett representativt antal avlägsnandeärenden och noggrant
följa de asylsökandes öden och rapportera till regeringen.

I den förenämnda skrivelsen anförs att en särskild undersökning avseende
SIV:s och regeringens praxis i tillståndsgivningen genomförts inom
arbetsmarknadsdepartementet i början av år 1986. Undersökningen visar
att ungefär hälften av dem som fått tillstånd att stanna i Sverige under år
1985 har fått uppehållstillstånd på skäl hänförliga till 3 § UtlL, vilken
motsvarar flyktingkonventionens flyktingdefinition. Ca 10% har fått uppehållstillstånd
på grundval av 5 § UtlL, som ger skydd för krigsvägrare, och
övriga 40% på grundval av politisk-humanitära skäl enligt 6 § UtlL. Därutöver
fick 868 vuxna personer uppehållstillstånd av humanitära skäl. Tillståndsgivningen
har enligt skrivelsen i stora drag följt den praxis som
utvecklats under senare år.

Såvitt gäller förslaget i motion Sf517 vill utskottet erinra om att ett
avlägsnandebeslut förutsätter att det står klart att utlänningen inte löper
risk för förföljelse eller motsvarande. Mot den bakgrunden förefaller det
inte rimligt att göra en organiserad uppföljning av vad som händer personer
som blir avlägsnade ur landet. Skulle det i något fall komma fram uppgifter
om att en avlägsnad person skulle ha råkat illa ut finns det däremot
anledning att undersöka vad som hänt och utskottet har erfarit att så sker i
praktiken.

Med det anförda och då utskottet utgår från att även kommande års
skrivelser om flyktingpolitiken kommer att innehålla redogörelser för utvecklingen
av praxis i tillståndsärenden anser utskottet att såväl motion
488 som motion Sf517 yrkande 4 kan lämnas utan åtgärd.

I två motioner, 1984/85:1714 av Karin Andersson och Rune Backlund
och Sf506 av Kerstin Ekman, begärs att Sverige skall återinträda i ICM
(Intergovernmental Committee for Migration).

ICM är en internationell hjälporganisation som ursprungligen upprättades
för att ombesörja transport av flyktingar och migranter från Europa till
andra världsdelar, men som numera bedriver en verksamhet med global
inriktning. Sverige var medlem i organisationen fram till år 1962. Efter
utträdet har Sverige dock såsom framgår av regeringens skrivelse deltagit i
flera av ICM:s seminarier i flykting- och migrationsfrågor och Sverige fick
år 1980 observatörsställning i organisationen. Frågan om svenskt medlemskap
i ICM bereds för närvarande inom regeringskansliet. Med hänsyn 10

härtill anser utskottet att motionerna 1984/85:1714 och Sf506 får anses SfU 1985/86:21
tillgodosedda.

Proposition 1985/86:133 om ändring i utlänningslagen m.m.

Inledning

I propositionen föreslås vissa ändringar i utlänningslagen i syfte att stärka
rättssäkerheten i verkställighetsärenden, förbättra effektiviteten i ärenden
angående uppehållstillstånd, avvisning och utvisning samt att skapa möjlighet
för snabbare handläggning av besvärsärenden. Förslagen innebär i
korthet följande. Besvärsrätten över beslut enligt utlänningslagen kompletteras
så att det i vissa fall skall finnas möjlighet att överklaga polismyndighets
beslut i verkställighetsärende angående avvisning och utvisning.

För att förhindra att pass förstörs efter ankomsten till Sverige och för att
underlätta för de handläggande myndigheterna att fastställa en asylsökandes
identitet föreslås dels utökade möjligheter att omhänderta en utlännings
pass, dels ändrade regler rörande möjligheten att ta fingeravtryck
och fotografi av utlänningar som söker uppehållstillstånd här i landet.

Vidare föreslås en anpassning till de regler som internationellt gäller beträffande
en transportörs skyldighet att medföra en utlänning från Sverige.

Slutligen föreslås för att bl. a. nedbringa handläggningstiderna i besvärsärenden
hos regeringen att statens invandrarverk (SIV) skall få rätt att under
vissa förutsättningar ompröva sina beslut, även i de fall besluten överklagats
till regeringen.

Klagorätt i verkställighetsärenden m.m.

1 utlänningslagen anges på vilka villkor utlänningar får resa in i och ut ur
Sverige samt uppehålla sig och ha anställning här. Närmare bestämmelser
för lagens tillämpning finns i den av regeringen utfärdade utlänningsförordningen
(1980:377).

Regeringen kan enligt 10 § UtlL föreskriva att utlänningar inte utan
tillstånd får resa in i eller uppehålla sig i Sverige. Tillstånd kan ges som
visering eller uppehållstillstånd. Fr.o.m. år 1981 gäller generellt att uppehållstillståndet
skall ha ordnats före inresan till Sverige. Undantag härifrån
gäller dock för asylsökande och för vissa andra fall.

Den omedelbara kontrollen av inresande företas av polismyndigheten
som kan besluta om avvisning inom tre månader efter ankomsten. Om
utlänningen åberopar rätt till asyl enligt 3, 5 eller 6 §§ UtlL skall polisen
överlämna ärendet till SIV för prövning. Överlämnande behöver dock ej
göras om utlänningens påstående om rätt till asyl är uppenbart oriktigt
eller, vid åberopande av asyl enligt 6 §, skälen härför kan lämnas utan
avseende. 1 samtliga nu nämnda fall skall ärendet dock anmälas av polismyndigheten
till SIV, som skall ta ställning till om verket skall överta
ärendet. Om SIV beslutar att ta över ärendet förfaller polismyndighetens
beslut om avvisning. Avvisningsbeslutet får eljest verkställas utan hinder

av att beslutet överklagats. 11

Sedan den tremånadersperiod under vilken polismyndigheten har rätt att SfU 1985/86:21
besluta om avvisning gått till ända, kan SIV besluta om utvisning av
utlänning. Beslut om utvisning kan också fattas av allmän domstol i samband
med en brottsmålsprocess och, av allmän förvaltningsdomstol, på
grund av asocialitet. Utvisningsbeslutet kan verkställas först sedan det
vunnit laga kraft.

Verkställigheten av avvisnings- eller utvisningsbeslut ankommer i regel
på polismyndighet. Om utlänningen då åberopar sådana politiska hinder
för verkställigheten som utgör grund för asyl och som inte prövats tidigare
i hans ärende skall ärendet överlämnas till SIV. Detsamma gäller om
utlänningen påstår att han inte får skydd i det land till vilket han skall
sändas eller riskerar att sändas vidare till ett annat land där han inte får
skydd eller till hemlandet. Om utlänningens påstående är uppenbart oriktigt
eller, vid skäl som anges i 6 §, kan lämnas utan avseende behöver
verkställigheten i ärendet inte överlämnas utan endast anmälas. Verkställighet
får då ske först sedan SIV beslutat att inte överta ärendet.

Även i andra fall där hinder eller svårigheter att verkställa ett beslut om
avvisning eller utvisning eller där det är tveksamt om eller hur beslutet
skall verkställas skall ärendet överlämnas till SIV.

Polismyndighetens beslut i ett verkställighetsärende är inte överklagbart.

I propositionen framhålls att av utlänningslagens förarbeten framgår att
invändningar mot verkställighet av icke politisk art i allmänhet inte bör
föranleda att ett ärende överlämnas till SIV. Detta gäller framför allt när
invändningen gäller förhållanden som förelåg redan vid avgörandet av
ärendet om avvisning eller utvisning. Om det emellertid vid verkställigheten
föreligger svårigheter av allvarlig natur — t. ex. allvarlig sjukdom eller
självmordsrisk — är dock huvudregeln att ärendet överlämnas.

Med hänsyn till att bestämmelserna om verkställighet utsatts för kritik i
olika hänseenden, främst att polismyndighetens beslut inte är överklagbart,
har asylutredningen (A 1984:01) fått i uppdrag att undersöka, dels hur
utlänningslagens bestämmelser om polismyndigheternas skyldighet att
överlämna ärenden om asylansökningar till SIV tillämpas i praktiken och
om gällande regler bör ändras, dels om det bör införas en klagorätt över en
polismyndighets beslut att inte överlämna ett visst verkställighetsärende
till SIV. Utredningen har i den senare frågan avlämnat ett delbetänkande
Ds A 1985:4, Klagorätt i verkställighetsärenden enligt utlänningslagen,
med förslag om en övergripande regel om besvärsrätt över polismyndighets
beslut i verkställighetsärenden.

I huvudsaklig överensstämmelse med utredningens förslag föreslås nu i
propositionen att bestämmelser skall införas i utlänningslagen som ger en
utlänning rätt att i vissa fall överklaga en polismyndighets beslut att inte
överlämna eller hänskjuta ett ärende rörande verkställighet av ett avvisningsärende
eller utvisningsbeslut till SIV. En sådan klagomöjlighet skall
dock vara begränsad till fall när frågan rör om utlänningen löper risk för
politisk förföljelse eller liknande i det land dit han skall sändas eller om han
överhuvudtaget skall behöva lämna Sverige. Verkställigheten av avlägsnandebeslutet
skall få genomföras utan hinder av besvär, såvida inte SIV 12

förordnat om annat. SIV skall därvid skyndsamt ta ställning till om verk- SfU 1985/86:21
ställigheten tills vidare skall inställas samt även skyndsamt pröva besvären.

Propositionens förslag i denna del har inte föranlett något motionsyrkande
och utskottet ansluter sig till förslaget som är ägnat att ytterligare
stärka rättssäkerheten för den enskilde.

Utskottet behandlar i detta sammanhang några motioner från den allmänna
motionstiden.

I motion Sf519 av Bengt Westerberg m.fl. (yrk. 1 c) begärs ett tillkännagivande
om att asylsökande som fått avslag på sin ansökan bör ges rätt till
rimlig förberedelsetid så att de kan lämna landet under värdiga former.

Motionärerna framhåller att så sker i de flesta fall, men att verkställigheten
av ett avvisningsbeslut ibland skett under dramatiska omständigheter och
utvecklats till rena tragedier.

Normalt sker en verkställighet av ett avlägnandebeslut genom att utlänningen
inom en viss tid åläggs att lämna landet. Tvång tillgrips endast i de
fall utlänningen inte följer eller kan antas följa detta åläggande. Även om
ett visst mått av tvång sålunda kan visa sig nödvändigt är det givetvis enligt
utskottets uppfattning angeläget att verkställigheten i sådana fall sker på
ett sätt som inte är kränkande för utlänningen. Utskottet, som utgår från
att berörda tillsynsmyndigheter har sin uppmärksamhet riktad på hur polismyndigheterna
praktiskt genomför verkställigheten av avlägsnandebeslut,
anser att motion Sf519 inte behöver föranleda något tillkännagivande i den
nu aktuella frågan.

Tre motioner har samband med den återstående delen av asylutredningens
uppdrag, nämligen hur utlänningslagens bestämmelser om polismyndighets
skyldighet att överlämna ärenden om asylansökningar till SIV
tillämpas i praktiken och om gällande regler bör ändras.

I motionerna Sf513 av Hans Göran Franck m.fl. (yrk. 4), Sf519 av Bengt
Westerberg m.fl. (yrk. 1 a) och Sf517 av Alf Svensson m. fl. (yrk. 3)
ifrågasätts om polisen skall befatta sig med handläggningen av asylärenden.
I motion Sf513 begärs en utredning i syfte att överföra polisens
uppgifter härvidlag till civila organ, främst SIV och kommunerna. Enligt
motionerna Sf519 och Sf517 bör beslut om avvisning vid gränsen överföras
från polismyndigheterna till SIV.

I proposition 1983/84:144 om invandrings- och flyktingpolitiken framhölls
att alltfler asylärenden under senare år har kommit att avgöras och
verkställas utan att prövas i den ordning och med de rättssäkerhetsgarantier
som normalt har avsetts för asylärenden. En sådan utveckling står,
framhölls det i propositionen, inte i önskvärd överensstämmelse med den i
internationella sammanhang fastlagda principen att asylärenden skall avgöras
av den centrala utlänningsmyndigheten. Utvecklingen strider också
mot en av flyktingkommissariatets exekutivkommitté år 1983 antagen rekommendation
angående förbättrade rättssäkerhetsgarantier, i de fall en
asylansökan vid första granskningen har bedömts som uppenbart ogrundad.
Mot denna bakgrund tillsattes asylutredningen år 1984 för att bl. a.
överväga om åtgärder behöver vidtas för att asylärendena i större utsträckning
skall komma att prövas av SIV. Särskild uppmärksamhet skall enligt 13

t2 Riksdagen 1985186. 11 sami. Nr 21

utredningsdirektiven ägnas de fall då en avvisning skulle komma att ske till SfU 1985/86:21
hemlandet och om det för dessa fall bör föreskrivas en ovillkorlig skyldighet
att överlämna asylärendet till SIV. I sammanhanget bör beaktas de
möjligheter till rationaliseringar som kan finnas beträffande handläggningen,
t. ex. att samordna polismyndighetens och SIV:s utredningsresurser
vid de första förhören med den asylsökande.Utredningen väntas, som
nämnts, slutföra sitt arbete under år 1986.

Med hänsyn till att de frågor som har tagits upp i motionerna Sf513 (yrk.

4), Sf519 (yrk. 1 a) och Sf517 (yrk. 3) sålunda redan är föremål för prövning
och resultatet härav bör avvaktas anser utskottet att motionerna inte bör
föranleda någon riksdagens åtgärd.

Hans Göran Franck m.fl. framhåller i motion Sf513 (yrk. 3) att det
behövs en möjlighet för flyktingar att ansöka om asyl i Sverige från sitt
hemland eller från ett annat land dit de flytt. Motionärerna föreslår att en
utredning skall tillsättas för att lägga fram förslag om möjlighet till ett
förhandsbesked i asylärenden. Förhandsbeskedet skulle dock inte vara
bindande.

Utskottet förutser ett flertal problem med att genomföra motionsförslaget,
inte minst för dem som skulle söka förhandsbesked. Dessa skulle
knappast, så länge de befinner sig i ett land där de riskerar förföljelse,
kunna lämna fullständiga uppgifter om sin situation. Uppgifterna skulle
också i många fall vara känsliga och svåra att kontrollera. Många skulle
kanske i tron att de med stöd av ett förhandsbesked skulle få stanna i
Sverige bryta upp från sin tidigare tillvaro för att sedan, om tillräckliga skäl
för asyl inte föreligger, få finna sig i att avlägsnas ur landet. Det föreslagna
systemet skulle också ta en stor del av SIV:s redan hårt ansträngda
resurser i anspråk. Utskottet kan mot denna bakgrund inte ställa sig bakom
motionärernas förslag och utskottet avstyrker bifall till motion Sf 513 (yrk.

Omhändertagande av pass och tagande av fotografi och fingeravtryck

I propositionen framhålls att det under senare år blivit allt vanligare att
utlänningar kommer till Sverige utan pass och då uppger att passet har
förkommit eller att de aldrig haft något sådant. Uppgifterna visar sig ofta
vara oriktiga. Det är också vanligt att passhandlingar, som har uppvisats
vid inresan i Sverige, inte finns i behåll vid tillståndsärendets senare
handläggning. Under år 1985 saknade 3259 utlänningar pass när de ansökte
om uppehållstillstånd. Ungefär en tredjedel av dessa sökte asyl inne i
landet och kan antas ha haft pass när de anlände till Sverige.

Genom att den sökandes identitet inte kan fastställas tar, framhåller
föredragande statsrådet, utredningen i asylärenden betydligt längre tid,
vilket får generella återverkningar för handläggningstiderna i sådana ärenden.
Den ökande tillströmningen till bl.a. Västeuropa av asylsökande, som
enligt gängse regler inte är berättigade till asyl, kan leda till en urholkning
av flyktingbegreppet och försvåra situationen för de politiska flyktingarna.

Särskilt viktigt är det, anför statsrådet vidare, att passhandlingen finns i
behåll när en avvisning eller utvisning skall verkställas. I synnerhet vid 14

verkställighet till ett s. k. första asylland fordrar myndigheterna där ofta att SfU 1985/86:21
utlänningens identitet styrks med originalpass. Även på utredningsstadiet
är det viktigt att utlänningen inte förstör eller avhänder sig sitt pass. därför
att det utan tillgång till passet i original kan vara omöjligt att bedöma om
utlänningen redan har skydd i ett s. k. första asylland.

För närvarande kan en polismyndighet endast ta hand om en utlännings
pass om förutsättningar enligt 50 § UtlL för förvar av utlänningen föreligger.
Sådana förutsättningar är att det skall föreligga sannolika skäl för
avvisning eller utvisning eller verkställighet av en sådan åtgärd. Det skall
vidare finnas anledning att anta alt utlänningen skulle hålla sig undan eller
bedriva brottslig verksamhet här eller att hans identitet är oklar. Slutligen
skall ett passomhändertagande antas vara en tillräcklig åtgärd för att säkerställa
verkställigheten av beslutet.

Om en asylsökande i samband med meddelande om uppehållstillstånd
vill ha en s.k. flyktingförklaring enligt 16 § UtlL är han också i praktiken
normalt skyldig att lämna ifrån sig sitt hemlandspass tili SIV. Passet skall
också enligt 36 § UtlF bifogas en ansökan om uppehållstillstånd.

Föredragande statsrådet föreslår mot bakgrund av det anförda i propositionen
att ett pass som är utställt för en utlänning, som vid eller efter
ankomsten till Sverige söker uppehållstillstånd, får omhändertas till dess
det slutgiltigt avgjorts om utlänningen skall få stanna här eller utlänningen
dessförinnan lämnar landet.

I propositionen erinras vidare om att möjligheten att säkerställa en
utlännings identitet finns genom att fingeravtryck och fotografi kan tas av
utlänningen enligt kungörelsen (1947:950) om fingeravtryck m. m. Åtgärderna
kan genomföras, dels om utlänningen tagits i förvar på grund av att
fråga uppkommit om hans avvisning eller utvisning, dels om utlänningen
vid ankomsten till riket inte kan styrka sin identitet. Bestämmelserna är
emellertid, anför föredragande statsrådet, inte tillräckligt tydliga och det är
inte helt klart om fingeravtryck och fotografi kan tas på en utlänning, som
söker uppehållstillstånd först efter en tids vistelse i landet. Någon rimlig
anledning att göra skillnad på dessa fall och fall där uppehållstillstånd söks
i samband med inresan finns enligt hennes mening inte och bestämmelserna
bör därför förtydligas. Förslag härom har lagts fram i en inom arbetsmarknadsdepartementet
upprättad promemoria Sanktioner i utlänningslagen
mot transportföretag m. m. Eftersom flera remissinstanser förordat att
fingeravtryck och fotografi bör kunna tas i större omfattning än enligt
promemorieförslaget, bl. a. därför att det senare kan ge upphov till känsliga
gränsdragningsproblem och kan upplevas som diskriminerande, föreslås
i propositionen att fingeravtryck och fotografi skall kunna tas av varje
utlänning, som vid ankomsten till Sverige eller senare ansöker om uppehållstillstånd.
Regeln bör gälla generellt för asylsökande. Däremot är det
inte meningen att åtgärderna i andra fall skall vidtas utan att något skäl
föreligger härför. Som exempel på situationer där regeln inte behöver
tillämpas anges att en utlänning som har helt klara identitetshandlingar
ansöker om tidsbegränsat uppehållstillstånd för att utföra ett arbete här.

Samma kan gälla den som är här för att besöka anhöriga, eller som utan

eget förvållande, t.ex. på grund av sjukdom, tvingas ansöka om tidsför- 15

längt uppehållstillstånd. Även i klara fall av familjeanknytning, där uppe- SfU 1985/86:21
hållstillståndet får sökas efter ankomsten till Sverige, kan åtgärderna underlåtas.

I motion 484 av Kenth Skårvik m.fl. (yrk. 1), 485 av Hans Göran Franck
m.fl. (yrk. I) och 487 av Nils Carlshamre m.fl. (yrk. 1) yrkas avslag på
förslaget om omhändertagande av passhandlingar med hänvisning till den
negativa reaktion detta kan väcka hos utlänningen. Hans Göran Franck
m.fl. anser att nuvarande möjligheter att omhänderta pass torde vara
tillräckliga i avvaktan på fortsatta överväganden om hur en eventuell
bestämmelse skall utformas och tillämpas. Rune Backlund m.fl. anser i
motion 483 (yrk. 1) att de föreslagna möjligheterna till passomhändertagande
är alltför långtgående och ett sådant omhändertagande bör ske med
stor restriktivitet och endast i de fall där det är motiverat av utredningsskäl
eller det finns misstanke om brott. Motionärerna begär ett tillkännagivande
härom.

Utskottet har för sin del förståelse för de i motionerna framförda argumenten
mot en generell möjlighet att ta hand om asylsökandes pass.

Samtidigt är det uppenbart att nuvarande möjligheter till passomhändertagande
inte är tillräckliga för att bemästra de avsevärda problem vid handläggningen
av asylärenden som vållas av att passen förstörs efter ankomsten
till Sverige. Utskottet anser därför att en möjlighet att omhänderta pass
visserligen bör finnas, men att denna inte bör utnyttjas mot utlänningens
vilja om ett omhändertagande av passet inte är nödvändigt i det speciella
fallet. Om syftet med åtgärden, t.ex. att möjliggöra en ordentlig utredning
eller säkerställa en framtida verkställighet, kan uppnås på annat sätt skall
därför passet inte omhändertas. Med det anförda, som bör ges regeringen
till känna, tillgodoses enligt utskottets mening det huvudsakliga syftet med
propositionen liksom motion 483 (yrk. 1). Det anförda innebär att utskottet
avstyrker bifall till motionerna 484, 485 och 487 i motsvarande delar.

Även förslagen om tagande av fotografi och fingeravtryck har mött kritik
i motioner. Såväl i motion 485 (yrk. 6) av Hans Göran Franck m.fl. som i
motion 486 (yrk. 1) av Lars Werner m. fl. yrkas helt avslag på propositionens
förslag i denna del. Rune Backlund m.fl. anser i motion 483 (yrk. 2
och 3) att även dessa förslag i propositionen är för långtgående och att det
bör vara tillräckligt att man genom fotografering vid gränsen eller vid
ansökan om uppehållstillstånd hos polismyndighet upprättar en identitetshandling
för den som saknar korrekt sådan handling. Fingeravtryck bör
endast kunna tas vid misstanke om brott eller när en asylsökande använder
sig av oriktig identitet eller kan misstänkas göra detta. Kenth Skårvik m. fl.
yrkar i motion 484 (yrk. 1 och 2) avslag på propositionen i denna del, men
anser det naturligt att det finns en möjlighet att ta en utlännings fingeravtryck
och fotografi om denne i samband med ansökan om uppehållstillstånd
inte kan styrka sin identitet. Även i motion 487 av Nils Carlshamre
m.fl. (yrk. 2) föreslås en bestämmelse av denna innebörd.

Såsom anförts i propositionen finns det ingen anledning att göra skillnad
på utlänningar som söker uppehållstillstånd vid inresan och utlänningar
som söker uppehållstillstånd först efter en tids vistelse i landet. Bestämmelserna
om tagande av fingeravtryck och fotografi, som för närvarande 16

återfinns i kungörelsen (1947:950) om fingeravtryck m.m., måste därför SfU 1985/86:21
enligt utskottets mening förtydligas. Detta bör. såsom framhållits i propositionen,
ske genom att nya bestämmelser i frågan tas in i utlänningslagen.

Utskottet anser däremot i likhet med motionärerna i motionerna 483, 484
och 487 att bestämmelserna om tagande av fingeravtryck och fotografi inte
bör ges den generella karaktär som i 8 c § UtlL föreslagits i propositionen.

Åtgärderna i fråga bör endast kunna vidtas i de fall en utlänning i samband
med ansökan om uppehållstillstånd eller eljest då han kommer till Sverige
inte kan styrka sin identitet. Utskottet förordar att den föreslagna nya 8 c §

UtlL utformas i enlighet härmed.

Med det anförda avstyrker utskottet bifall till motionerna 485 yrkande 2
och 486 yrkande 1.

Transportörers skyldighet att medföra en utlänning från Sverige

En utlänning som avvisas får i enlighet med bestämmelser i 82 § UtlL föras
tillbaka till det fartyg eller flygplan med vilket han kom till Sverige, om
detta skall avgå till utlandet inom den närmaste tiden. Enligt fast praxis
avses med den närmaste tiden omkring en vecka. Utlänningen kan också
föras till ett annat fartyg eller flygplan som har samma innehavare. Enligt
uttalanden i förarbetena till 1954 års utlänningslag, där dessa bestämmelser
först infördes i svensk rätt, gäller tidsfristen också när transporten sker
med annat fartyg eller flygplan med samma innehavare.

Enligt propositionen är det inte motiverat med en så kort tidrymd som en
vecka för återtransport enligt 82 § UtlL. Någon begränsning av den tidsgräns
inom vilken återförande måste ske finns inte i den för luftfarten
gällande Chicagokonventionen och den saknas också i många andra
länders lagstiftning. Anledningen till att en tidsgräns om en vecka gällt
sedan 1954 års lagstiftning infördes torde ha varit att av visningarna då
beslutades inom denna tidrymd. Eftersom tiden för avvisning numera är
tre månader bör enligt propositionen transportörens skyldighet att svara
för återresan utsträckas till att gälla under en motsvarande tid. En sådan
utvidgning av fristen kan, framhåller föredraganden, också vara till nytta
för utlänningen eftersom polisens utredning då kan göras under mindre
tidspress och utlänningen får bättre möjligheter att framföra de olika omständigheter
han eller hon önskar åberopa.

I motionerna 483 av Rune Backlund m. fl. (yrk. 4), 484 av Kenth Skårvik
m.fl. (yrk. 1), 485 av Hans Göran Franck m. fl. (yrk. 3), 486 av Lars
Werner m.fl. (yrk. 2) och 487 av Nils Carlshamre m.fl. (yrk. 3) yrkas
avslag på förslaget. De skäl som anförs härför är, att förslaget i praktiken
innebär att svenska myndigheters befogenheter att pröva skälen för asyl
läggs över på olika transportföretag, att förslaget försvårar för flyktingar
att ta sig hit och att det är tillräckligt att man använder sig av de sedan den
1 juli 1985 gällande möjligheterna att ta om hand en utlännings returbiljett.

Utskottet kan mot bakgrund av den kritik som framförts i de nämnda
motionerna inte tillstyrka propositionens förslag på denna punkt.

Omprövning av beslut SfU 1985/86:21

Mot bakgrund av att handläggningstiderna för utlänningsärenden ökat
under senare år, framförallt såvitt gäller handläggningen av besvärsärenden
hos regeringen, föreslås i propositionen också en åtgärd i syfte att
bringa ner handläggningstiderna. Vid sidan om bestämmelserna i den nya
förvaltningslagen om skyldighet för en myndighet att ändra sitt beslut
föreslås en bestämmelse bli införd i utlänningslagen om att SIV skall få rätt
att ompröva sina beslut även sedan de överklagats, dock med den begränsningen
att sedan handlingarna i ett ärende har översänts till regeringen får
SIV ompröva sitt beslut endast om ärendet har remitterats till SIV för
yttrande.

Med hänsyn till att den nya förvaltningslagen skall träda i kraft först den
1 januari 1987 och till att det är väsentligt att de i den förevarande propositionen
föreslagna omprövningsbestämmelserna kan träda i kraft redan den
1 juli i år bör bestämmelser om inlämnande av besvär m.m. som överensstämmer
med bestämmelser i den nya förvaltningslagen införas i en särskild
tidsbegränsad lag. Förslag härom läggs också fram i propositionen.

Utskottet, som anser det angeläget att alla möjligheter att begränsa
handläggningstiderna tas till vara, tillstyrker propositionens förslag som
inte föranlett något motionsyrkande.

Övriga motionsyrkanden

Handläggningen av flyktingärenden

Ansökan om politisk asyl kan som tidigare nämnts göras antingen i samband
med inresan eller senare under vistelsen i landet. Ansökan kompletteras
med ett första förhör med utlänningen hos polismyndigheten. Om
sökanden inte direktavvisas sker en fullständig asylutredning. Förhörsledaren
utgår därvid från vissa standardfrågor som anger förhörets allmänna
inriktning. Följdfrågor är givetvis nödvändiga för att få ett godtagbart
underlag för beslut. Vid förhöret uppmanas den asylsökande att noga ange
alla omständigheter som han vill lägga till grund för sin ansökan.

Frågan om flyktingbarnens speciella situation tas upp i motionerna Sf510
av Karin Söder m.fl. (yrk. 1 och 2), Sf519 av Bengt Westerberg m.fl. (yrk.

1 e—g) och 347 av Rune Backlund m. fl. (yrk. 1). 1 motionerna påtalas att
barnen inte blir föremål för egna utredningar och att deras situation inte
beaktas i samband med beslut i asylärendet. Dessutom framhålls vikten av
att barn inte utan noggrann utredning skiljs från föräldrar och syskon och
att familjesplittring undviks. Barn skall inte heller, betonar motionärerna i
motionerna Sf519 och 347, förvaras i häkte.

De utredningar som i dag görs i asylärenden omfattar i de allra flesta fall
endast vuxna personer. I utredningarna är det naturligtvis möjligt att få
även barnens situation belyst. Den vuxne uppmanas som nämnts i samband
med utredningen att framlägga alla omständigheter som kan påverka
hans ansökan. När det finns ett offentligt biträde måste det få anses
ankomma på denne att ta fram de medföljande barnens situation.

Även om det redan nu således finns möjligheter att utreda barnens 18

situation i samband med utredningen av den vuxne är det uppenbart att SfU 1985/86:21

situationen för flyktingbarnen inte är helt tillfredsställande. Förhållandet

har också uppmärksammats av berörda myndigheter. Socialstyrelsen har

sålunda - inom ramen för sin allmänna tillsynsskyldighet - beslutat att

utreda dels socialtjänstens och hälso- och sjukvårdens, inklusive barn- och

ungdomspsykiatrin, skyldighet att göra utredningar i utlänningsärenden,

dels den psykiska och sociala situationen för de barn och ungdomar som

vistas på förläggningar för asylsökande och flyktingar. Utredningen väntas

bli klar senare detta år.

Med hänsyn till socialstyrelsens pågående utredning finner utskottet att
någon åtgärd från riksdagens sida med anledning av motion Sf510 yrkande
I och motion Sf519 yrkande 1 e samt motion 347 yrkande 1 i nu behandlad
del för närvarande inte är påkallad.

Beträffande frågan om förvaring av barn i häkte har utskottet tidigare
(SfU 1983/84:30 och SfU 1984/85:27) uttalat att det får ankomma på
vederbörande myndigheter att ta erforderliga initiativ för att hitta så normala
miljöer som möjligt för placering av barn som i undantagsfall tas i
förvar. Endast undantagsvis, framhöll utskottet, kan det tills vidare accepteras
att barn tas in i polisarrest tillsammans med vårdnadshavarna under
några timmar.

Utskottet vill ånyo understryka vikten av att barn inte placeras i häkte
eller arrestlokal. Det saknas emellertid fortfarande möjligheter att i alla
lägen undvika en sådan placering. Utskottet kan därför inte heller nu ställa
sig bakom ett absolut förbud mot placering av barn i häkte eller arrestlokal.
Skulle en sådan placering i yttersta nödfall bli nödvändig måste den,
som tidigare uttalats, emellertid ske tillsammans med vårdnadshavarna
och vara endast under några timmar.

Det är enligt utskottets uppfattning också omöjligt att helt undvika
familjesplittring, eftersom det ibland förekommer att någon i familjen
medverkar till en sådan splittring genom att gå underjorden eller genom att
gömma barnen. Myndigheterna bör däremot, såsom påtalats i motionerna,
i möjligaste mån undvika en splittring av familjen och denna uppfattning
har också kommit till uttryck i ett svar av statsrådet Gradin på en fråga i
riksdagen den 17 oktober 1985. Något tillkännagivande i detta hänseende
anser utskottet inte påkallat.

Med det anförda avstyrker utskottet motionerna 347 yrkande 1 i nu
behandlad del, Sf510 yrkande 2 och Sf519 yrkandena 1 f och g.

Beslut som fattas i asylärenden grundas i de allra flesta fall på det
skriftliga utredningsmaterialet i ärendet. 1 motion Sf515 av Per Arne Aglert
och Bengt Harding Olson framhålls att ett muntligt förfarande inför såväl
invandrarverket som arbetsmarknadsdepartementet i de flesta fall skulle
ge en säkrare bedömning av den asylsökande och skälen för ansökan om
att få stanna i Sverige.

Som framgått av redogörelsen ovan blir resultatet av ansökan om asyl i
många fall att sökanden får stanna i Sverige. I sådana ärenden föreligger
inte något skäl att komplettera utredningen med en muntlig utsaga från
sökanden. 1 de fall där utredningen inte klart pekar mot att utlänningen
kommer att få stanna får utlänningen rättshjälp i form av offentligt biträde. 19

Det åligger biträdet att så noga och omsorgsfullt som möjligt ta fram alla de SfU 1985/86:21
omständigheter som talar för att sökanden skall få stanna i landet. Skulle
sökanden eller det offentliga biträdet ändå anse att det skriftliga utredningsmaterialet
skulle behöva kompletteras med en muntlig redogörelse
från sökandens sida är det inte något som hindrar att en sådan redogörelse
lämnas. Så sker redan i dag. Även SIV och regeringen kan ta och tar också
initiativ till att sökanden muntligen kan framlägga sin sak. Detta sker
särskilt i de fall där det kan bli fråga om att bedöma trovärdigheten i
sökandens uppgifter.

Utskottet kan inte finna att det generellt skulle föreligga ett behov av
muntliga överläggningar mellan handläggarna i asylärenden och de asylsökande.
I de fall där det är önskvärt eller då det konstateras att det föreligger
ett särskilt behov av muntliga överläggningar kan sådana komma till
stånd med den ordning som gäller i dag. Mot denna bakgrund avstyrker
utskottet bifall till motion Sf515.

Enligt 102 § UtlL är ärenden om visering, tidsbegränsade uppehållstillstånd
och arbetstillstånd undantagna från förvaltningslagens bestämmelser
om motivering av beslut. Däremot gäller i princip förvaltningslagens bestämmelser
om motivering av beslut i fråga om avlägsnandeärenden. Av
motivuttalanden till 1971 års förvaltningslag framgår att i dessa ärenden
kan som beslutsmotivering godtas att innehållet i det åberopade lagrummet
anges.

Ett avslag på ansökan om att få stanna i Sverige av flyktingskäl eller
flyktingliknande skäl motiveras i allmänhet med att de anförda skälen inte
varit tillräckliga för att ge en fristad enligt de bestämmelser som gäller. I
beslutet anges däremot inte vilka skäl som underkänts eller varför de varit
otillräckliga. I de fall den beslutande myndigheten ifrågasätter trovärdigheten
i uppgifterna som åberopas till stöd för ansökan kan det dock förekomma
att denna omständighet anmärks i beslutet.

I motion Sf519 av Bengt Westerberg m.fl. (yrkande 1 d) framhålls att ett
beslut som inte motiveras skapar en betydande rättsosäkerhet för den
asylsökande och att avsaknaden av beslutsmotivering inneburit betydande
svårigheter att i den politiska kontrollen och debatten följa upp flyktingpolitikens
principer.

Som framgått av vad som sagts ovan godtogs vid införandet av förvaltningslagen
att ett återgivande av innehållet i åberopade lagrum kunde gälla
som beslutsmotivering. Med hänsyn till att beslut i avlägsnandeärenden är
allmän handling är det av hänsyn till sökanden inte lämpligt att i beslutet ta
upp och närmare analysera de skäl sökanden åberopat. Även om motiveringen
till beslutet inte skriftligen anges är det självfallet viktigt att sökanden
och dennes ombud på begäran upplyses om skälen till att ansökan inte
beviljats. Utskottet förutsätter att så sker.

Utskottet anser med hänsyn till det anförda att något särskilt tillkännagivande
i frågan inte är påkallat och avstyrker bifall till motion Sf519 yrkande
1 d.

Tidsbegränsat arbetstillstånd under väntetiden

SfU 1985/86:21

Enligt gällande riktlinjer för invandringspolitiken skall invandringen kontrolleras
för att göra det möjligt att anpassa den till landets resurser och
politiken på olika områden. Kontrollen innebär att den som vill invandra
till Sverige skall ha arbete, bostad samt arbetstillstånd ordnade före inresan.
Undantag från denna huvudregel gäller för flyktingar och för nära
anhöriga till den som redan finns i Sverige. Dessa kan beviljas tillstånd
efter inresan.

En utlänning som har ansökt om tillstånd att få stanna i Sverige har inte
rätt att arbeta under den tid han väntar på besked i tillståndsärendet.
Denna ordning gäller oavsett vilka skäl han har åberopat till stöd för sin
ansökan.

1 motion Sf502 av Sonja Rembo och Anita Bråkenhielm framhålls att
flyktingar under utredningstiden utsätts för stora påfrestningar. Till dessa
hör den påtvingade sysslolösheten. Motionärerna anser att denna omständighet
även innebär påfrestningar på den svenska opinonens syn på flyktingarna.
Flyktingar bör därför kunna beviljas tidsbegränsat arbetstillstånd
under väntetiden.

Motionärerna tar upp ett välkänt problem när det gäller tillämpningen av
utlänningslagstiftningen. Den ofta långa tid som förflyter från det flyktingen
kommit till vårt land till dess han får slutligt besked om han får stanna
medför sociala och ekonomiska problem som det är angeläget att komma
tillrätta med. Frågan har från olika aspekter behandlats i riksdagen under
årens lopp. Riksdagen har tidigare prövat motioner med samma syfte som
den förevarande. Dessa motioner har avslagits med hänsyn till att ett
system med tillfälliga arbetstillstånd kunde befaras leda till en uppluckring
av principen om den reglerade invandringen. Riksdagen har i stället vid
åtskilliga tillfällen fattat beslut som syftat till att förkorta väntetiderna i
utlänningsärenden. Senast i april i år har riksdagen fattat beslut om att
tillföra såväl SIV som arbetsmarknadsdepartementet ytterligare personal i
syfte att förkorta handläggningstiderna i utlänningsärenden. Det ovan av
utskottet tillstyrkta förslaget om rätt för SIV att ompröva sina beslut är
också ägnat att minska handläggningstiderna.

Enligt utskottets mening bör man i första hand. som tidigare uttalats,
försöka att komma tillrätta med de problem som uppkommer under väntetiden
genom att hålla nere handläggningstiderna. Utskottet anser således
att riksdagen bör vidhålla sin tidigare uppfattning att arbetstillstånd bör
beviljas först då beslutet om uppehållstillstånd ges. Med det anförda avstyrker
utskottet bifall till motion Sf502.

Anhöriginvandringen

I praxis har fastställts vilken krets av familjemedlemmar som tillåts invandra
till Sverige tillsammans med huvudmannen. Tillstånd att bosätta
sig här beviljas enligt denna praxis regelmässigt make/maka eller sammanboende,
minderåriga barn, ”hemmavarande” ogifta barn under 20 år, som

inte följde med när föräldrarna invandrade till Sverige, samt en person — i SfU 1985/86:21
undantagsfall två personer — vars samtliga nära släktingar finns i Sverige.

Dessutom beviljas under vissa i praxis närmare fastlagda principer uppehållstillstånd
för föräldrar till den som redan bor här. Sammanfattningsvis
innebär denna praxis följande. Ensamstående förälder utan medföljande
barn beviljas uppehållstillstånd för bosättning hos här i landet bosatt barn.

Detsamma gäller i allmänhet ensamstående förälder med minderårigt barn,
om majoriteten av de vuxna barnen är bosatta i Sverige. Föräldrapar som
har samtliga sina barn i Sverige beviljas uppehållstillstånd om de är 60 år
eller äldre eller om det föreligger starka humanitära skäl. Beträffande
föräldrar i övrigt sker en bedömning av en rad förhållanden, såsom om de
har barn med sig eller inte, antalet barn i Sverige, föräldrarnas ålder och
hälsotillstånd samt föreliggande humanitära skäl. I fråga om beviljande av
uppehållstillstånd åt anhöriga till flyktingar föreligger utöver vad nu sagts
en något utvidgad rätt till invandring.

Beträffande uppehållstillstånd för make/maka eller sammanboende gäller
en ordning med s.k. uppskjuten invandringsprövning om äktenskapet
eller sammanboendet har uppkommit i anslutning till eller snarast efter
inresan. Denna ordning innebär att utlänningen vanligen beviljas fyra
uppehållstillstånd om vardera sex månader innan han accepteras som
invandrare. Skulle förhållandet upphöra före tvåårsperiodens utgång beviljas
den utländska parten ändå fortsatt tillstånd om det föreligger särskilt
ömmande omständigheter eller det skulle framstå som stötande för rättskänslan
att vägra fortsatt tillstånd.

I motionerna 1984/85:2307 av Karin Andersson m.fl. (yrk. 2 delvis),

Sf326 av Gunnel Liljegren och Sf503 av Maud Björnemalm m. fl. tas
situationen upp för de kvinnor som varit gifta eller sammanboende med en
här i Sverige bosatt person, men där förhållandet har upphört före tvåårstidens
utgång.

1 motion 2307 yrkande 2 anser motionärerna att det bör vara möjligt att
ge permanent uppehållstillstånd redan efter en första sexmånadersperiod
med tanke på att uppehållstillstånd numera alltid söks från hemlandet. I
motion Sf326, delvis, ifrågasätts om inte praxis bör ändras så att man inte
försätter kvinnor i en icke önskvärd tvångssituation. Även i motion Sf503
framhålls att en omprövning av tvåårsregeln är nödvändig. Invandrarverket
bör enligt motionärerna åtminstone vänta med beslut om utvisning om
det pågår rättslig prövning av en misshandel. Vid en fällande dom bör,anför
motionärerna, kvinnan ha rätt att stanna i Sverige.

Ordningen med uppskjuten invandrarstatus är en fråga som vid flera
tillfällen har behandlats av riksdagen mot bakgrund av de problem det kan
innebära att den utländska parten inte får förlängt uppehållstillstånd när en
förbindelse upplöses. Senast i betänkandet SfU 1983/84:30 med anledning
av proposition 1983/84:144 om invandrings- och flyktingpolitiken prövade
utskottet ett antal motioner i frågan. Motionerna avstyrktes med hänvisning
till att utskottet ansåg att de överväganden som gjorts i propositionen i
denna fråga ansågs tillfredsställande. I propositionen framhölls att när ett
äktenskap eller ett sammanboende bryts före tvåårsperiodens utgång bör

samtliga omständigheter i det enskilda fallet beaktas vid prövningen av om 22

utlänningen skall få stanna. Som exempel på sådana omständigheter som SfU 1985/86:21
börtas med i bedömningen angavs att det finns barn i förhållandet eller att
utlänningen blivit misshandlad eller annars illa behandlad i äktenskapet
eller sammanboendet, riskerar att bli socialt utstött vid återkomsten till
hemlandet eller hunnit bli väl etablerad i arbetslivet. Vidare framhölls
angelägenheten av att undvika beslut som framstår som stötande för rättskänslan.

Utskottet ansåg, liksom vid tidigare behandling av samma fråga, att det
var nödvändigt att vara speciellt varsam vid handläggningen av dessa
ärenden.

Enligt vad utskottet under hand inhämtat från SIV tar verket — mot
bakgrund av de uttalanden som gjordes i nyssnämnda proposition och i
utskottsbetänkandet — i de ärenden där ömmande omständigheter förs
fram största möjliga hänsyn till dessa vid prövningen av frågan om fortsatt
tillstånd, trots att förbindelsen bryts före tvåårsperiodens utgång.

Utskottet finner med hänsyn till det anförda inte anledning att frångå sitt
tidigare ställningstagande i fråga om prövningsförfarandet i dessa tillståndsärenden.

Vad härefter angår yrkandet i motion Sf326, delvis, med begäran om en
redovisning av erfarenheterna av uppskjuten invandrarstatus anser utskottet
att en sådan redovisning bör kunna ske inom ramen för regeringens
årliga redogörelse för invandrings- och flyktingpolitiken.

Motionerna 2307 yrkande 2 i nu behandlad del samt motionerna S026
och Sf503 bör därför inte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Ovan har lämnats en redogörelse för vilka möjligheter det finns för
anhöriga utanför den s. k. kärnfamiljen att bosätta sig i Sverige. För övriga
anhöriga är möjligheterna att komma hit som s. k. anknytningsfall begränsade.

I motion 2307 yrkande 2 delvis framhålls att till familjen räknas i många
länder, varifrån invandring till Sverige sker, en vidare krets av anhöriga än
vad som är vanligt i Sverige. Starka humanitära skäl talar därför enligt
motionärerna för en generös praxis när det gäller att medge invandring av
anhöriga till flyktingar och till dem som har fått stanna på grund av politiskhumanitära
skäl.

I samband med behandlingen av proposition 1983/84:144 om invandrings-
och flyktingpolitiken avstyrkte utskottet (SfU 1983/84:30) bifall till
ett antal liknande motioner som den förevarande. Avstyrkandet skedde
mot bakgrund av utskottets i samma betänkande gjorda uttalanden om
behovet av fortsatt reglering av invandringen. Utskottet uttalade dock att
prövningen av sådana ansökningar som nu avses skulle göras i en humanitär
anda.

Utskottet anser att nuvarande praxis för beviljande av uppehållstillstånd
för anhöriga till dem som är bosatta här i Sverige är väl avvägd. Redan
enligt nuvarande praxis kan tillbörlig hänsyn tas till sådana humanitära och
sociala skäl som motionärerna talar om. Motionen bör därför i nu behandlad
del enligt utskottets mening inte föranleda någon åtgärd från riksdagens
sida.

Arbetsgivares anmälningsskyldighet SfU 1985/86:21

En arbetsgivare skall enligt 62 § UtlF skriftligen anmäla till polismyndigheten
närén utlänning över 16 år tillträder respektive slutar anställningen.

I motion Sf511 av Sten Svensson framhålls att arbetsgivarens skyldighet
enligt denna bestämmelse utgör en extra arbetsbelastning på företagen och
innebär ett för alla parter onödigt regelverk att hålla reda på. Bestämmelsen
bör därför enligt motionären avskaffas.

Frågan om att slopa arbetsgivarens skyldighet enligt 62 § UtlF har
diskuterats i olika sammanhang under flera år. Senast behandlades frågan i
invandrarpolitiska kommitténs (IPOK) betänkande (SOU 1983:29) Invandringspolitiken-Förslag.
Enligt en enkät, som IPOK låtit göra och där
21 polismyndigheter som erfarenhetsmässigt handlägger ungefär 80% av
utlänningsärendena deltagit, önskade 12 polismyndigheter behålla systemet
i sin helhet. Sju ville slopa det medan två ville behålla systemet ifråga
om icke nordbor. De skäl som framförallt åberopades för att behålla
systemet var att det behövdes för den inre utlänningskontrollen och att det
var av värde i den allmänna brottsspaningen.

IPOK frågasatte värdet av bestämmelsens avskräckande effekt på arbetsgivare
som överväger att anställa arbetskraft utan vederbörliga tillstånd.
Numera finns i utlänningslagstiftningen betydligt effektivare medel
för att avhålla en arbetsgivare från att anställa sådan arbetskraft menade
IPOK och pekade på den straffavgift som kan ådömas en arbetsgivare som
anställer arbetskraft som saknar arbetstillstånd. Enligt IPOK:s mening
fanns det ur principiell synpunkt inte heller skäl att ha ett särskilt register
för brottsbekämpning som omfattade arbetsanmälda utlänningar. Syftet
med registret var inte att få till stånd ett sådant särskilt brottsspaningsregister,
även om det kommit att användas härför.

IPOK:s slutsats blev att arbetsgivaranmälningarna borde upphöra eftersom
nyttan av dem inte är så stor i förhållande till resursinsatsen att
verksamheten borde behållas. Den generella skyldigheten för arbetsgivarna
att anmäla utländsk arbetskraft kunde ersättas med en stickprovskontroll
på vissa arbetsplatser för att se till att personer inte arbetar utan
arbetstillstånd. Vid remissbehandlingen av IPOK:s förslag var remissinstansernas
uppfattning i denna fråga delad. Flera tunga remissinstanser
som exempelvis rikspolisstyrelsen ville behålla systemet.

Ett flertal förslag i IPOK:s ovannämnda betänkande har lett fram till
förslag från regeringen i proposition 1983/84:144 om invandrings- och
flyktingpolitiken. Propositionen berör dock inte IPOK:s nu ifrågavarande
förslag. Med hänsyn härtill utgår utskottet från att överväganden fortfarande
pågår i frågan i regeringskansliet. Någon åtgärd med anledning av
motion Sf511 är inte påkallad.

Hemställan

SfU 1985/86:21

Utskottet hemställer

1. beträffande skrivelse om flyktingpolitiken

att riksdagen lägger regeringens skrivelse 1985/86: 129 till handlingarna,

2. beträffande internationellt samarbete i flyktingfrågor

att riksdagen avslår motionerna 1985/86:Sf501 yrkande 2,

1985/86:Sf519 yrkande 1 i och 1985/86:Sf517 yrkande 6,

3. beträffande överläggningar med DDR

att riksdagen avslår motionerna 1985/86:487 yrkande 4, 1985/86:482
och 1985/86:Sf517 yrkande 5,

4. beträffande tillkännagivande om flyktingpolitiken

att riksdagen avslår motionerna 1985/86: Sf501 yrkande 1 och
1985/86:Sf509 yrkande 1 i motsvarande del,

5. beträffande en redovisning av asylpraxis m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1985/86:488 och 1985/86:Sf517 yrkande
4,

6. beträffande återinträde i ICM

att riksdagen avslår motionerna 1984/85:1714 och !985/86:Sf506,

7. beträffande klagorätt i verkställighetsärenden

att riksdagen med bifall till proposition 1985/86:133 antar i propositionen
framlagt förslag till införande av ny 89 a § i utlänningslagen
(1980:376) och ny lydelse av 90 § samma lag,

8. beträffande förberedelsetid för avresa

att riksdagen avslår motion 1985/86:Sf519 yrkande 1 c,

9. beträffande polisens uppgifter i asylärenden

att riksdagen avslår motionerna 1985/86:Sf513 yrkande 4,

1985/86:Sf517 yrkande 3 och 1985/86:Sf519 yrkande 1 a,

10. beträffande förhandsbesked i asylärenden

att riksdagen avslår motion 1985/86: Sf513 yrkande 3,

11. beträffande omhändertagande av pass

att riksdagen med anledning av propositionen och motion
1985/86:483 yrkande 1 och med avslag på motionerna 1985/86:484
yrkande 1 i motsvarande del, 1985/86:485 yrkande 1 och
1985/86:487 yrkande 1,

dels antar i propositionen framlagt förslag till införande av ny 8 b § i
utlänningslagen

dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört
om omhändertagande av pass,

12. beträffande fotografi och fingeravtryck

att riksdagen med anledning av propositionen och motionerna
1985/86:483 yrkandena 2 och 3, 1985/86:484 yrkandena 1 i motsvarande
del och 2 och 1985/86:487 yrkande 2 samt med avslag på
motionerna 1985/86:485 yrkande 2 och 1985/86:486 yrkande 1,
dels inför en ny 8 c § i utlänningslagen av följande såsom utskottets
förslag betecknade lydelse:

Regeringens förslag

Utskottets förslag

SfU 1985/86:21

8 c s

Polismyndigheten får ta en utlän- Polismyndigheten får ta en utlännings
fingeravtryck och fotografi nings fingeravtryck och fotografi

om utlänningen, vid vid ankomsten om utlänningen vid ankomsten till

till Sverige eller därefter, ansöker Sverige eller när han därefter ansö om

uppehållstillstånd eller om ut- ker om uppehållstillstånd inte kan

tönningen vid ankomsten till riket styrka sin identitet,

inte kan styrka sin identitet.

dels antar i propositionen framlagt förslag till införande av ny 50 a § i
samma lag,

13. beträffande transportörers skyldighet att medföra en utlänning
från Sverige

att riksdagen med bifall till motionerna 1985/86: 483 yrkande 4,
1985/86:484 yrkande 1 i motsvarande del, 1985/86:485 yrkande 3,
1985/86:486 yrkande 2 och 1985/86:487 yrkande 3 avslår det i propositionen
framlagda förslaget till ny lydelse av 82 § utlänningslagen
och den till denna paragraf föreslagna övergångsbestämmelsen,

14. beträffande omprövning av beslut

att riksdagen med bifall till propositionen antar i propositionen framlagt
förslag till

dels Lag om ändring i utlänningslagen (1980:376) i de delar förslaget
inte berörts i momenten 7, 11, 12 och 13 ovan och med den ändring i
ingressen som föranleds av utskottets hemställan i moment 13,
dels förslag till Lag om ingivande av besvär över statens invandrarverks
beslut i vissa ärenden enligt utlänningslagen (1980:376) m. m.,

15. beträffande flyktingbarnens situtation m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1985/86:Sf510 yrkandena 1 och 2,
1985/86: Sf519 yrkandena I e-g och 1985/86: 347 yrkande 1,

16. beträffande muntliga överläggningar i asylärenden
att riksdagen avslår motion 1985/86:Sf515,

17. beträffande motivering av beslut

att riksdagen avslår motion 1985/86: Sf519 yrkande 1 d,

18. beträffande tidsbegränsat arbetstillstånd under väntetiden
att riksdagen avslår motion 1985/86: Sf502,

19. beträffande uppskjuten invandringsprövning

att riksdagen avslår motionerna 1984/85:2307 yrkande 2 i motsvarande
del, 1985/86:SD26 och 1985/86:Sf503,

20. beträffande anhöriginvandring

att riksdagen avslår motion 1984/85:2307 yrkande 2 i motsvarande
del,

21. beträffande arbetsgivares anmälningsskyldighet SfU 1985/86:21

att riksdagen avslår motion 1985/86:Sf511.

Stockholm den 22 maj 1986

På socialförsäkringsutskottets vägnar

Doris Håvik

Närvarande: Doris Håvik (s), Nils Carlshamre (m). Ralf Lindström (s),

Margareta Andrén (fp), Karin Israelsson (c), Ulla Johansson (s). Lena
Öhrsvik (s), Kenth Skårvik (fp), Siri Häggmark (m). Ingegerd Elm (s),

Rune Backlund (c), Margo Ingvardsson (vpk). Margareta Persson (s),

Jerry Martinger (m) och Erik Jansson (s).

Reservationer

1. Internationellt samarbete i flyktingfrågor (mom. 2)

Margo Ingvardsson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 7 som börjar med ”Av
regeringens” och slutar med ”är påkallat.” bort ha följande lydelse:

Den allra största bördan av flyktingströmmarna bärs i dag av fattiga och
underutvecklade länder i tredje världen, medan de högt industrialiserade
länderna i Västeuropa anstränger sig att bygga upp vattentäta murar omkring
sig för att skydda sig mot de stora flyktingproblemen i världen. Det är
enligt utskottets mening nödvändigt att också länderna i Europa tar sin del
av ansvaret för världens flyktingproblem. Sverige har här en viktig roll och
regeringen bör, såsom framhållits i motion Sf501, ta initiativ på statsministernivå
för att internationella överenskommelser nås som gör det möjligt
för de europeiska länderna att på ett organiserat sätt ta sin del av ansvaret
för flyktingarna. Det anförda bör riksdagen som sin mening ge regeringen
till känna.

dels att utskottet under mom. 2 bort hemställa

2. beträffande internationellt samarbete i flyktingfrågor
att riksdagen med bifall till motion 1985/86: Sf501 yrkande 2 och med
anledning av motionerna 1985/86: Sf517 yrkande 6 och 1985/

86: Sf519 yrkande 1 i som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.

2. Tillkännagivande om flyktingpolitiken (mom. 4)

Margo Ingvardsson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 9 med ”De
påståenden” och slutar på s. 10 med ”vid gränsen.” bort ha följande
lydelse:

Enligt utskottets mening sammanfaller Sveriges flyktingpolitik i dag inte
med den allmänna rättsuppfattningen. Utlänningslagstiftningen tillämpas 27

mycket restriktivt för de flyktingar som lyckas komma till de svenska SfU 1985/86:21
gränserna och man försöker med visumtvång, kontakter och påtryckningar
mot våra grannländer att göra det omöjligt för flyktingar att komma till
Sverige och söka politisk asyl.

Utskottet anser i likhet med motionärerna i motion Sf501 att flyktingpolitiken
inte får styras av ekonomiska eller arbetsmarknadspolitiska hänsyn.

Den måste i stället vara en fråga om internationell solidaritet, vilket innebär
att man måste vara generös trots att arbetsmarknaden och de ekonomiska
resurserna är ansträngda. De grundläggande principerna för flyktingpolitiken,
humanism, omtanke, medmänsklighet och internationell solidaritet
måste i ett sådant läge värnas med extra kraft.

dels att utskottet under mom. 4 bort hemställa

4. beträffande tillkännagivande om flyktingpolitiken
att riksdagen med bifall till motion 1985/86: Sf50i yrkande 1 och med
anledning av motion 1985/86: Sf509 yrkande 1 i motsvarande del
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

3. Polisens uppgifter i asylärenden (mom. 9)

Margareta Andrén och Kent Skårvik (båda fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 14 som börjar med ”Med
hänsyn” och slutar med ”riksdagens åtgärd.” bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att det är angeläget att handläggningen och organisationen
i samband med direktavvisningarna nu ses över i asylutredningen så
att rättssäkerheten kan stärkas i dessa situationer. Utredningen bör emellertid
ges klara direktiv att lägga fram ett förslag som innebär att polisens
beslutsbefogenheter när det gäller direktavvisningsfall förs över till invandrarverket.
Det är enligt utskottets mening inte lämpligt att polisen
agerar som en domstol i asylärenden, utan polisen bör i första hand vara ett
verkställande organ i sådana ärenden.

Det anförda bör med bifall till motion Sf519 yrkande 1 a ges regeringen
till känna. Härigenom får syftet med motionerna Sf513 yrkande 4 och
Sf517 yrkande 3 anses tillgodosett,

dels att utskottet under mom. 9 bort hemställa

9. beträffande polisens uppgifter i asylärenden
att riksdagen med bifall till motion 1985/86: Sf519 yrkande 1 a och
med anledning av motionerna 1985/86: Sf513 yrkande 4 och 1985/

86:Sf517 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.

4. Polisens uppgifter i asylärenden (mom. 9)

Margo Ingvardsson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 14 som börjar med ”Med
hänsyn” och slutar med ”riksdagens åtgärd.” bort ha följande lydelse:

Utskottet delar uppfattningen i motion Sf513 att de hittillsvarande erfa- SfU 1985/86:21
renheterna då det gäller handläggningen av asylutredningar leder fram till
att dessa bör skötas av civila organ. Det naturliga är att SIV med hjälp av
kommunala organ svarar för uppgifterna. En utredning bör således tillsättas
med uppgift att successivt överföra polisens uppgifter på utlänningslagstiftningens
område till sådana civila organ.

dels att utskottet under mom. 9 bort hemställa

9. beträffande polisens uppgifter i asylärenden
att riksdagen med bifall till motion 1985/86: Sf513 yrkande 4 och med
anledning av motionerna 1985/86: Sf517 yrkande 3 och 1985/

86:Sf519 yrkande 1 a som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.

5. Flyktingbarnens situation (mom. 15)

Margareta Andrén (fp), Karin Israelsson (c), Kenth Skårvik (fp) och Rune
Backlund (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 19 som börjar med ”Utskottet
vill” och slutar med ”några timmar.” bort ha följande lydelse:

Trots att möjligheten att ta barn i förvar skall tillämpas endast i undantagsfall,
och upprepade uttalanden gjorts om att det endast i yttersta
nödfall och för några timmar får förekomma att barnen med vårdnadshavarna
placeras i häkte eller arrestlokal, utnyttjas uppenbarligen möjligheten
att ta barn i förvar i häkte eller arrestlokal i högre utsträckning än vad
som är avsikten. Utskottet anser att den enda möjligheten att komma till
rätta med dessa problem är att införa ett absolut förbud mot att ta barn i
fängsligt förvar. Regeringen bör därför lägga fram förslag härom för riksdagen.

Det anförda bör med bifall till motionerna Sf519 yrkande 1 f och 347
yrkande 1 i motsvarande del ges regeringen till känna.

dels att utskottet under mom. 15 bort hemställa

15. beträffande flyktingbarnens situation m. m.
att riksdagen med bifall till motionerna 1985/86:Sf5l9 yrkande 1 f
och 1985/86:347 yrkande 1 i motsvarande del samt med avslag på
motionerna 1985/86: Sf510 yrkandena 1 och 2, 1985/86:519 yrkandena
1 e och g och 1985/86:347 yrkande 1 i motsvarande del som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om förbud mot
att ta barn i fängsligt förvar.

6. Motivering av beslut (mom. 17)

Margareta Andrén och Kenth Skårvik (båda fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 20 som börjar med ”Sorn
framgått” och slutar med ”yrkande 1 d.” bort ha följande lydelse:

Utskottet kan ha förståelse för att det med hänsyn till den asylsökande 29

inte är lämplig att i ett beslut om avslag på uppehållstillstånd ta upp och SfU 1985/86:21
närmare analysera de skäl sökanden åberopat. Det måste emellertid alltid
finnas möjlighet för den enskilde eller hans ombud att få besked om
motiveringen till beslutet. Eftersom det i praktiken visat sig att detta inte
alltid är möjligt bör handläggarna vara skyldiga att föra sådana anteckningar
i akten att besked vid förfrågan kan lämnas.

Vad utskottet anfört med anledning av motion Sf519 yrkande 1 d bör ges
regeringen till känna.

dels att utskottet under mom. 17 bort hemställa

17. beträffande motivering av beslut

att riksdagen med anledning av motion 1985/86: Sf519 yrkande I d
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

7. Tidsbegränsat arbetstillstånd under väntetiden (mom. 18)

Nils Carlshamre, Siri Häggmark och Jerry Martinger (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 21 som börjar med ”Enligt
utskottets” och slutar med ”motion Sf502.” bort ha följande lydelse:

Såsom framhållits i motion Sf502 utsätts asylsökande för mycket stora
påfrestningar under en påtvingad, ibland årslång, sysslolöshet medan de
väntar på uppehållstillstånd. I allmänhet är de asylsökande inställda på att
skapa sig en ny framtid och försörja sig genom eget arbete. I stället hamnar
de i en beroendesituation som de inte kan påverka. Den svenska opinionen
uppfattar också de asylsökandes sysslolöshet som ett hot mot den egna
välfärden.

Utskottet anser därför, i de fall det står klart att de asylsökandes fall
skall tas upp till utredning om uppehållstillstånd, att ett tidsbegränsat
arbetstillstånd bör kunna ges och att regeringen bör ändra
utlänningsförordningen i enlighet härmed,

dels att utskottet under mom. 18 bort hemställa

18. beträffande tidsbegränsat arbetstillstånd under väntetiden
att riksdagen med bifall till motion 1985/86: Sf502 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

8. Uppskjuten invandringsprövning (mom. 19)

Margareta Andrén (fp), Karin Israelsson (c), Kenth Skårvik (fp) och Rune
Backlund (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 23 som börjar med ”Utskottet
finner” och slutar med ”riksdagens åtgärd.” bort ha följande lydelse:

Utskottet vill erinra om att uppehållstillstånd skall sökas före inresan av
den som åberopar en s.k. snabb anknytning. Eftersom man mot denna
bakgrund inte behöver riskera en okontrollerbar invandring, bör det enligt
utskottets mening vara möjligt att tillämpa en generösare praxis för permanent
uppehållstillstånd så att ett sådant tillstånd i enlighet med vad som

föreslagits i motion 2307 kan ges redan efter den första sexmånadersperio- SfU 1985/86:21
dens utgång. Vad utskottet anfört bör ges regeringen till känna.

dels att utskottet under mom. 19 bort hemställa

19. beträffande uppskjuten invandringsprövning

att riksdagen med bifall till motion 1984/85:2307 yrkande 2 i motsvarande
del och med anledning av motionerna 1985/86: Sf326 och 1985/

86: Sf503 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört.

9. Anhöriginvandring (mom. 20)

Margareta Andrén (fp). Karin Israelsson (c), Kenth Skårvik (fp) och Rune
Backlund (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 23 som börjar med "Utskottet
anser” och slutar med "riksdagens sida.” bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets uppfattning måste familjesammanföring och anhöriginvandring
ses som viktiga delar i svensk flykting- och invandringspolitik.

Familjen spelar i många länder och kulturer en betydligt större roll såväl
ekonomiskt som socialt än i vårt land. Till familjen räknas ofta en vidare
krets av anhöriga än vad som är vanligt i Sverige. Starka humanitära och
sociala skäl talar därför för en generös praxis när det gäller att medge
invandring av anhöriga till flyktingar och sådana som fått en fristad i vårt
land av politisk-humanitära skäl.

Utskottet tillstyrker således bifall till motion 2307 i nu behandlad del.

Vad utskottet anfört bör ges regeringen till känna.

dels att utskottet under mom. 20 bort hemställa

20. beträffande anhöriginvandring

att riksdagen med bifall till motion 1984/85: 2307 yrkande 2 i motsvarande
del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört.

10. Arbetsgivares anmälningsskyldighet (mom. 21)

Nils Carlshamre (m). Margareta Andrén (fp), Karin Israelsson (c), Kenth
Skårvik (fp), Siri Häggmark (m), Rune Backlund (c) och Jerry Martinger
(m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 24 som börjar med "Ett flertal”
och slutar med ”inte påkallad.” bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening har IPOK:s utredning på ett övertygande sätt
visat att det inte längre finns skäl för att generellt ha arbetsgivaranmälningarna
kvar utan att det är tillräckligt med stickprovskontroller. Utskottet
anser därför att regeringen snarast bör ändra utlänningsförordningen i
detta hänseende. Vad utskottet anfört bör med bifall till motion Sf511 ges
regeringen till känna. 31

dels att utskottet under mom. 21 bort hemställa SfU 1985/86:21

21. beträffande arbetsgivares anmälningsskyldighet
att riksdagen med bifall till motion 1985/86: Sf511 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

Särskilda yttranden

1. Överläggningar med DDR

Nils Carlshamre (m), Margareta Andrén (fp), Karin Israelsson (c), Kenth
Skårvik (fp), Siri Häggmark (m) Rune Backlund (c) och Jerry Martinger
(m) anför:

I motion 487 av Nils Carlshamre m.fl. (m), yrk. 4 begärs redovisning av
karaktären och innehållet i de med Östtyskland träffade överenskommelserna
om transitering av flyktingar samt en utvärdering av den nya regeltillämpningens
följder för svensk handläggning av flyktingärenden och av
konsekvenserna för flyktingarna i fråga. Genom den information utskottet
fått del av under ärendets behandling har dessa önskemål blivit tillgodosedda.
Vi delar därför uppfattningen att motionsyrkandet inte föranleder
någon ytterligare åtgärd. Vi vill emellertid framhålla att den erhållna informationen
visserligen kunnat sprida ljus över ett tidigare delvis dunkelt
händelseförlopp men inte kunnat skingra den oro vi och andra hyser
rörande effekterna av den nya regeltillämpningen. Det må vara, att det
endast är vanliga viseringsregler som tillämpas, men dessa regler har
utformats främst med tanke på turist- och affärsresor. Ett viktigt syfte
såväl med FN:s flyktingkonvention som med svensk flyktinglagstiftning
måste vara just att sätta normala regler ur spel för att möta onormala
situationer. Sedan full information nu lämnats om den aktuella regeltilllämpningen
blir det anledning att återkomma till sakfrågan.

2. Tidsbegränsat arbetstillstånd under väntetiden

Margareta Andrén och Kenth Skårvik (båda fp) anför:

I likhet med utskottsmajoriteten anser vi att man i första hand bör
försöka komma till rätta med de problem som uppkommer under väntetiden
genom att hålla nere handläggningstiderna. Skulle det emellertid visa
sig att dessa tider inte nedbringas till en acceptabel nivå anser vi att man
bör ta frågan om arbetstillstånd under väntetiden under nytt övervägande.

Vi förutsätter att regeringen har sin uppmärksamhet riktad på frågan och
har för dagen inget särskilt yrkande.

Propositionens lagförslag
1 Förslag till

Lag om ändring i utlänningslagen (1980: 376)

Bilaga SfU 1985/86:21

Härigenom föreskrivs i fråga om utlänningslagen (1980: 376)'

dels att 68, 71, 72, 82 och 90 §§ skall ha följande lydelse,

dels att i lagen skall införas sex nya paragrafer, 8 b, 8 c, 50 a, 65 a, 65 b

och 89 a §§ av följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

8b §

Om en utlänning ansöker om uppehållstillstånd
vid ankomsten till
Sverige eller därefter, får polismyndigheten
omhänderta hans pass i
avvaktan på att utlänningen får tillstånd
att vistas här eller lämnar
landet.

Polismyndigheten får ta en utlännings
fingeravtryck och fotografi
om utlänningen, vid ankomsten till
Sverige eller därefter, ansöker om
uppehållstillstånd eller om utlänningen
vid ankomsten till riket inte
kan styrka sin identitet.

Om förutsättningar för förvarstagande
enligt 50 § första stycket föreligger,
får polismyndigheten ta
utlänningens fingeravtryck och fotografi.

Om den som överklagar ett beslut
av statens invandrar\'erk inte
har angett vilken ändring i beslutet
som han begär eller grunderna för
ändringsyrkandet, får verket uppmana
klaganden att lämna uppgifter
i dessa avseenden.

Finner statens invandrarverk att
ett beslut, som verket meddelat
som första instans, är oriktigt på
grund av nya omständigheter eller
av någon annan anledning, får verket
ändra beslutet om det inte blir
till nackdel för utlänningen.

8c §

50 a §

65 a §

65 b §

1 Lagen omtryckt 1984: 595.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

SfU 1985/86:21

Omprövning får ske även om beslutet
överklagas hos regeringen.
Sedan invandrarverket har överlämnat
handlingarna i ärendet till
regeringen, får verket ompröva sitt
beslut endast om regeringen begär
yttrande från verket.

68 §'

Beslut av förvaltningsmyndigheter
i ärenden enligt denna lag får
överklagas endast i de fall som
anges i 63, 65, 66. 66 a, 67, 89 a och
90 §§.

Beslut av förvaltningsmyndigheter
i ärenden enligt denna lag får
överklagas endast i de fall som
anges i 63 , 65, 66, 66 a, 67 och
90 §§.

Klagan får föras även över en förvaltningsmyndighets beslut att avvisa
ombud eller biträde och beslut i jävsfråga. Sådan klagan får föras särskilt.

71 §

Finner regeringen att ett beslut om utvisning enligt 40 eller 43 § inte kan
verkställas eller finns det annars skäl för att beslutet inte längre skall gälla
vare sig det har verkställts eller inte, får regeringen upphäva beslutet helt
eller delvis eller också medge att utlänningen får uppehålla sig här i riket
trots beslutet.

Har frågan om verkställighet av
ett beslut om utvisning enligt 40 eller
43 § överlämnats till statens invandrarverk
och finnér invandrarverket
att beslutet inte bör verkställas,
skall verket med eget yttrande
överlämna ärendet till regeringen.

Om frågan om verkställighet av
ett beslut om utvisning enligt 40 eller
43 § har överlämnats till statens
invandrarverk, skall invandrarverket
med eget yttrande överlämna
ärendet till regeringen, om verket
finner att beslutet inte bör verkställas.
Detsamma gäller om frågan
om verkställighet övergått till invandrarverket
enligt 89 a §.

72 §

Har frågan om verkställighet av
ett beslut om avvisning enligt 28
eller 29 § eller utvisning enligt 38 §
överlämnats till statens invandrarverk
enligt 85, 86 eller 89 § eller
övertagits av invandrarverket enligt
90 a § och finner invandrarverket
att beslutet inte bör verkställas,
får verket upphäva beslutet eller

Om statens invandrarverk efter
omprövning bifaller en ansökan om
uppehållstillstånd, får verket samtidigt
upphäva ett mot samma person
meddelat beslut om avvisning
eller utvisning.

Om frågan om verkställighet av
ett beslut om avvisning enligt 28
eller 29 § eller utvisning enligt 38 §
överlämnats till statens invandrarverk
enligt 85, 86 eller 89 §, får invandrarverket
upphäva beslutet eller
besluta anstånd med verkställigheten
om verket finner att beslutet
inte bör verkställas. Detsamma

1 Senaste lydelse 1985:425.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

besluta anstånd med verkställighe- gäller om frågan om verkställighet

ten. Frågor om upphävande av be- övergått till invandrarverket enligt

slut som anges i denna paragraf 89 a § eller övertagits av invandrar eller

anstånd med verkställigheten verket enligt 90 a §.

av ett sådant beslut kan prövas av Frågor om upphävande av beslut

regeringen endast då invandrarver- som anges i andra stycket eller unket
med stöd av 69 § har överläm- stånd med verkställigheten av ett

nät verkställighetsärendet till rege- sådant beslut kan prövas av regeringen
eller då verkets beslut har ringen endast då invandrarverket

överklagats enligt 90 §. med stöd av 69 § har överlämnat

verkställighetsärendet till regeringen
eller då verkets beslut har överklagats
enligt 90§.

82 §

Avvisas en utlänning, som har Avvisas en utlänning, som har

kommit hit till riket med fartyg eller kommit hit till riket med fartyg eller

luftfartyg, får han föras tillbaka till luftfartyg, får han föras tillbaka till

fartyget eller luftfartyget, om detta fartyget eller luftfartyget. Han får

skall avgå till utlandet omedelbart också sättas ombord på annat far eller

inom den närmaste tiden. Han tyg eller luftfartyg med samma in får

också sättas ombord på annat nehavare. Vägrar fartygets eller

fartyg eller luftfartyg med samma luftfartygets befälhavare att ta emot

innehavare. Vägrar fartygets eller utlänningen, får polismyndigheten

luftfartygets befälhavare att ta emot förelägga honom lämpligt vite.

utlänningen, får polismyndigheten
förelägga honom lämpligt vite.

Första stycket gäller även verkställighet av utvisning enligt 38, 43, 47
eller 48 §, om utlänningen har underlåtit att vid inresan visa upp sitt pass
för polismyndigheten och utvisningsbeslutet har meddelats inom sex månader
efter inresan.

Första och andra styckena gäller inte om fartyget eller luftfartyget skall
avgå till ett land dit utlänningen enligt 77-80 §§ inte får sändas.

89 a §

En polismyndighets beslut att
inte överlämna eller hänskjuta ett
verkställighet särende enligt 85 —
87 §§ får överklagas av utlänningen
genom besvär hos statens invandrarverk.
Även beslut att inte överlämna
ett verkställighetsärende enligt
89 § får överklagas av utlänningen
i samma ordning under förutsättning
att fråga uppkommit om
avlägsnandebeslutet skall verkställas
eller ej. Vid bifall till besvären
övergår verkställighetsärendet till
invandrarverket. Invandrarverkets
beslut att inte bifalla besvären får
inte överklagas.

Verkställigheten får genomföras
utan hinder av besvär enligt första

SfU 1985/86:21

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

SfU 1985/86:21

stycket, om inte invandrarverket
förordnar annat. Invandrarverket
skall skyndsamt ta ställning till om
verkställigheten tills vidare skall inställas
samt även skyndsamt pröva
besvären.

Statens invandrarverks beslut i
ett verkställighetsärende får överklagas
av utlänningen, om ärendet
har överlämnats till verket enligt 85
eller 86 § eller om ärendet har överlämnats
på annan grund eller övertagits
enligt 90 a § och utlänningen i
ärendet har anfört omständigheter
som enligt 85 eller 86 § skall föranleda
att ärenden som där avses
överlämnas till verket.

Klagan förs hos regeringen genom

Statens invandrarverks beslut i
ett verkställighetsärende får överklagas
av utlänningen, om ärendet
har överlämnats till verket enligt 85
eller 86 §. Detsamma gäller om ett
verkställighetsärende överlämnats
till invandrarverket på annan grund
eller övergått enligt 89 a § eller
övertagits enligt 90 a § och utlänningen
i ärendet har anfört omständigheter
som enligt 85 eller 86 §
skall föranleda att ärenden som där
avses överlämnas till verket.

besvär.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1986. Bestämmelserna i 82 § i dess nya
lydelse tillämpas inte beträffande utlänning som ankommit till Sverige
dessförinnan.

Bilaga SfU 1985/86:21

2 Förslag till
Lag om ingivande av besvär över statens invandrarverks
beslut i vissa ärenden enligt utlänningslagen (1980: 376) m. m.

Härigenom föreskrivs följande.

1 § Statens invandrarverks beslut i frågor som anges i 65 och 90 §§
utlänningslagen (1980:376) eller i utlänningsförordningen (1980:377)
överklagas skriftligt. I skrivelsen skall klaganden ange vilket beslut som
överklagas och den ändring i beslutet som han begär.

Skrivelsen ges in till invandrarverket. Den skall ha kommit in dit inom
tre veckor från den dag då klaganden fick del av beslutet.

2 § Statens invandrarverk prövar om skrivelsen med överklagandet har
kommit in i rätt tid. Har skrivelsen kommit in för sent, skall invandrarverket
avvisa den, om inte annat följer av andra eller tredje stycket.

Skrivelsen skall inte avvisas, om förseningen beror på att invandrarverket
har lämnat klaganden en felaktig underrättelse om hur man överklagar.

Skrivelsen skall inte heller avvisas, om den inom överklagandetiden har
kommit in till regeringens kansli. I sådana fall skall skrivelsen vidarebefordras
till invandrarverket med uppgift om vilken dag skrivelsen kom in
till kansliet.

3 § Om skrivelsen inte avvisas enligt 2 §, skall statens invandrarverk
överlämna skrivelsen och övriga handlingar i ärendet till regeringen.

4 § Om statens invandrarverk efter överklagande ändrar sitt beslut så
som den klagande begär, skall överklagandet inte leda till ytterligare åtgärder.
I så fall tillämpas inte 2 och 3 §§.

Ändrar invandrarverket beslutet på annat sätt än klaganden begär, skall
överklagandet anses omfatta det nya beslutet, om inte avvisning skall ske
enligt 2 §.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1986 och gäller till utgången av år 1986.

Innehållsförteckning SfU 1985/86:21

Skrivelsen I

Propositionen 1

Motioner

Motioner väckta med anledning av proposition 1985/86:133 1

Motion väckt med anledning av prop. 1985/86:98 2

Motioner väckta under den allmänna motionstiden 1984/85 3

Motioner väckta under den allmänna motionstiden 1985/86 3

Utskottet 4

Inledning 4

Skrivelse om flyktingpolitiken 5

Proposition 1985/86: 133 om ändring i utlänningslagen m. m II

Inledning 11

Klagorätt i verkställighetsärenden m. m II

Omhändertagande av pass och tagande av fotografi och fingeravtryck
14

Transportörers skyldighet att medföra en utlänning från Sverige 17

Omprövning av beslut 18

Övriga motionsyrkanden 18

Handläggning av flyktingärenden 18

Tidsbegränsat arbetstillstånd under väntetiden 21

Anhöriginvandringen 21

Arbetsgivares anmälningsskyldighet 24

Hemställan 25

Reservationer 27

1. Internationellt samarbete i flyktingfrågor (vpk) 27

2. Tillkännagivande om flyktingpolitiken (vpk) 27

3. Polisens uppgifter i asylärenden (fp) 28

4. Polisens uppgifter i asylärenden (vpk) 28

5. Flyktingbarnens situation (fp, c) 29

6. Motivering av beslut (fp) 29

7. Tidsbegränsat arbetstillstånd under väntetiden (m) 30

8. Uppskjuten invandringsprövning (fp, c) 30

9. Anhöriginvandring (fp, c) 31

10. Arbetsgivares anmälningsskyldighet (m, fp, c) 31

Särskilda yttranden

1. Överläggningar med DDR (m, fp, c) 32

2. Tidsbegränsat arbetstillstånd under väntetiden (fp) 32

Bilaga 33

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1986