Socialförsäkringsutskottets
betänkande

om ökat förtroendemannainflytande i
försäkringskassorna m. m. (prop. 1985/86:73)

Sammanfattning

I betänkandet behandlas proposition 1985/86:73 om ökat förtroendemannainflytande
i försäkringskassorna m. m. samt 13 med anledning av propositionen
väckta motioner.

Propositionen innehåller förslag om att ersätta försäkringskassornas
pensionsdelegationer och försäkringsnämnder med enhetliga förtroendemannaorgan
kallade socialförsäkringsnämnder. Utskottet tillstyrker förslaget
och avstyrker därmed fyra motioner (m) som yrkar avslag på propositionen.
Socialförsäkringsnämnden föreslås få sju ledamöter. Ordföranden utses
av regeringen medan landstinget utser tre ledamöter och riksförsäkringsverket
tre ledamöter efter förslag från organisationer på arbetsmarknaden.
Utskottet tillstyrker också detta förslag och avstyrker därmed en motion (s)
med yrkande om att landstinget skall utse samtliga de ledamöter som inte
utses av regeringen, varav tre på förslag av lokala arbetsmarknadsparter.
Samtidigt avstyrker utskottet två motioner (c och fp) där motionärerna likaså
anser att landstinget skall utse sex ledamöter. Dessa senare motioner avvisar
dock förslaget om särskild representation för arbetsmarknadens parter.

I propositionen föreslås också att särskilda läkarledamöter inte skall utses i
socialförsäkringsnämnden. Förslaget tillstyrks av utskottet. Samtidigt avstyrks
fyra motioner (c, fp och två s) med förslag om olika former för
läkarmedverkan vid nämndens sammanträden. Propositionen innehåller
även förslag om att den som har kommunal rösträtt är valbar som ledamot
eller suppleant i försäkringskassas styrelse eller socialförsäkringsnämnd.
Socialförsäkringsnämndens kompetensområde föreslås vidare omfatta sådana
beslut som har stor betydelse för den enskildes försörjning och som
innehåller betydande inslag av skälighetsbedömning. Beträffande omprövning
av beslut föreslås att socialförsäkringsnämnden inte skall ompröva sina
egna beslut. Nämnden föreslås emellertid i vissa fall ompröva beslut som
fattas av tjänsteman hos försäkringskassan. Det gäller även här sådana beslut
som har betydelse för den enskildes försörjning och i betydande utsträckning
innehåller skälighetsbedömningar. Utskottet tillstyrker samtliga dessa
förslag.

Utskottet avstyrker däremot en motion (s) med förslag om slopande av
rätten för föredraganden i socialförsäkringsnämnden att få från beslutet
avvikande mening antecknad till protokollet.

Propositionen innehåller också förslag om att den regel som medger
undantag från huvudregeln att yrkesdomare i försäkringsrätt skall vara

SfU1985/86:12

1

1 Riksdagen 1985186.11 sami. Nr 12

lagfarna tas bort. Utskottet tillstyrker detta förslag.

Den nya organisationen med socialförsäkringsnämnder föreslås träda i
kraft den 1 januari 1987, medan de ändrade reglerna för omprövning av
beslut föreslås träda i kraft den 1 januari 1988.

Propositionen

I proposition 1985/86:73 har regeringen (socialdepartementet) föreslagit
riksdagen att anta inom socialdepartementet upprättade förslag till

1. lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,

2. lag om ändring i lagen (1962:382) angående införande av lagen om
allmän försäkring,

3. lag om ändring i lagen (1962:392) om hustrutillägg och kommunalt
bostadstillägg till folkpension,

4. lag om ändring i lagen (1964:143) om bidragsförskott,

5. lag om ändring i lagen (1979:84) om delpensionsförsäkring,

6. lag om ändring i lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring,

7. lag om ändring i lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag,

8. lag om ändring i lagen (1978:28) om försäkringsdomstolar,

9. lag om ändring i lagen (1984:989) om socialförsäkringsväsendet under
krig och krigsfara.

Lagförslagen återfinns som bilaga till betänkandet.

Motioner

Motioner väckta med anledning av propositionen

I motion 1985/86:259 av Kurt Ove Johansson m. fl. (s) hemställs att riksdagen
beslutar anta följande förslag till tillägg i AFL 18 kap. 22 § andra stycket:
Läkare utsedd av den allmänna försäkringskassan skall närvara vid
socialförvaltningsnämnds sammanträde för att biträda med medicinsk sakkunskap.

I motion 1985/86:260 av Nils Carlshamre m. fl. (m) hemställs att riksdagen
med avslag på proposition 1985/86:73 om ökat förtroendemannainflytande i
försäkringskassorna m. m. hos regeringen begär nytt förslag i enlighet med
vad i motionen anförts.

I motion 1985/86:261 av Gustav Persson m. fl. (s) hemställs att riksdagen
antar följande förslag till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän
försäkring:

Härigenom föreskrivs att 18 kap. 20 § lagen (1962:381) om allmän
försäkring skall ha följande lydelse.

En socialförsäkringsnämnd skall bestå av sju ledamöter. Av dessa utses en
ledamot, som skall vara nämndens ordförande, av regeringen. Övriga
ledamöter utses av landstingen, varav tre efter förslag av arbetsmarknadens
parter. Om kassans verksamhetsområde utgörs av en kommun skall de
övriga ledamöterna väljas av kommunfullmäktige i stället för av landstinget.
Nämnden utser inom sig en vice ordförande.

SfU 1985/86:12

2

Bestämmelserna i 7 § fjärde stycket om val av ledamöter eller suppleanter i
styrelse för allmän försäkringskassa skall tillämpas vid landstingets och
kommunfullmäktiges val av ledamöter eller suppleanter i socialförsäkringsnämnd.

I motion 1985/86:262 av Marianne Stålberg och Margareta Winberg (s)
hemställs att riksdagen antar följande förslag till tillägg i regeringens förslag
till lag om ändring i lagen om allmän försäkring 18 kap. 21 §:
Försäkringskassan skall se till att socialförsäkringsnämnden har tillgång till
medicinsk sakkunskap vid sina sammanträden.

I motion 1985/86:263 av Ove Karlsson m. fl. (s) hemställs att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna de angivna skälen för att under en
övergångstid på två och ett halvt år inrätta specialnämnder för arbetsskadeärenden.

I motion 1985/86:264 av Karin Israelsson m. fl. (c) hemställs att riksdagen
beslutar att lagen om allmän försäkring 18 kap. 22 § andra stycket skall
kompletteras med den i motionen föreslagna lydelsen.

I motion 1985/86:265 av Görel Bohlin (m) hemställs att riksdagen avslår
proposition 1985/86:73.

I motion 1985/86:266 av Marianne Stålberg m. fl. (s) hemställs att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna att regionalpolitiska hänsyn bör
utgöra en tungt vägande faktor vid fördelningen av antalet nämnder till
försäkringskassorna.

I motion 1985/86:267 av Marianne Stålberg och Gustav Persson (s) hemställs
att riksdagen beslutar att meningen ”Har föredraganden från beslutet
avvikande mening skall denna antecknas till protokollet” utgår ur lagen om
allmän försäkring 18 kap. 21 §.

I motion 1985/86:268 av Arne Svensson (m) hemställs att riksdagen avslår
proposition 1985/86:73 i sin helhet.

I motion 1985/86:269 av Karin Israelsson m.fl. (c) hemställs

1. att riksdagen beslutar att lagen om allmän försäkring 18 kap. 20 § första
och andra styckena skall ges den av motionärerna föreslagna lydelsen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts angående lokalkontorens arbetsuppgifter för att bibehålla
en decentralistisk organisation.

I motion 1985/86:270 av Margareta Andrén m.fl. (fp) hemställs

1. att riksdagen beslutar att lagen om allmän försäkring 18 kap. 20 § första
och andra styckena skall ha följande lydelse:

En socialförsäkringsnämnd skall bestå av sju ledamöter. Av dessa utses en
ledamot, som skall vara nämndens ordförande, av regeringen. Övriga
ledamöter utses av landstingen.

Om kassans verksamhetsområde utgörs av en kommun skall de övriga
ledamöterna väljas av kommunfullmäktige i stället för av landstingen.
Nämnden utser inom sig en vice ordförande.

SfU 1985/86:12

3

1* Riksdagen 1985186.11 sami. Nr 12

2. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad
som i motionen anförs om läkares medverkan vid sammanträden med
socialförsäkringsnämnden.

I motion 1985/86:271 av Margareta Gard (m) hemställs att riksdagen avslår
regeringens proposition 1985/86:73 om ökat förtroendemannainflytande i
försäkringskassorna m. m.

Utskottet

Inledning

I och med att lagen om allmän försäkring trädde i kraft den 1 januari 1963
infördes en ny och gemensam organisation för sjukförsäkringen och den
allmänna pensioneringen. De tidigare lokala och centrala sjukkassorna
omvandlades till allmänna försäkringskassor med lokal- och centralkontor.
Förtroendemannainflytandet i försäkringskassornas beslutande organ ansågs
redan vid lagens tillkomst ha stor betydelse. I varje försäkringskassa
skulle det finnas en styrelse med befogenhet att, i den mån inte annat var
särskilt föreskrivet, besluta i de ärenden som kassan hade att behandla. För
beslut i ärenden angående förtidspensioner m. m. skulle det finnas en eller
flera pensionsdelegationer i varje kassa. Dessutom skulle det finnas försäkringsnämnder
för varje kommun inom kassans geografiska område. I såväl
styrelse, pensionsdelegation som försäkringsnämnd skulle förtroendemän
finnas företrädda. Formerna för förtroendemannainflytandet i försäkringskassorna
har varit i stort sett oförändrade sedan den nya organisationen
infördes. Frågan har dock varit föremål för åtskilliga diskussioner och
utredningar under årens lopp.

På initiativ av Försäkringskasseförbundet (FKF) tillkom i samarbete med
riksförsäkringsverket (RFV) den s. k. RFV/FKF-utredningen. Utredningen
lade år 1980 fram ett förslag om de förtroendevaldas medverkan i försäkringskassorna.
Efter viss överarbetning i en särskild arbetsgrupp överlämnades
utredningsmaterialet till regeringen för att ingå i underlaget för fortsatta
överväganden i frågan.

Utredningen om förtroendevalda i försäkringskassorna (S 1983:05) har
haft i uppdrag att slutföra det utredningsarbete om förtroendevaldas
medverkan vid beslut av försäkringskassa som bedrivits gemensamt av
riksförsäkringsverket och Försäkringskasseförbundet. I betänkandet (SOU
1985:21), Ökat förtroendemannainflytande i försäkringskassorna, har utredningen
redovisat förslag om att ersätta nuvarande pensionsdelegationer och
försäkringsnämnder med enhetliga förtroendemannaorgan kallade socialförsäkringsnämnder
och om att förtroendevalda skall medverka vid omprövning
av vissa ärendetyper inom bl. a. sjukförsäkringsområdet samt vid beslut
om vissa åtgärder vid långa sjukfall m. m.

Propositionens förslag om ändrade bestämmelser för förtroendemannainflytandet
i försäkringskassorna bygger i allt väsentligt på utredningens
förslag.

I propositionen finns också förslag till ändrade regler angående möjligheterna
för icke lagfarna att bli yrkesdomare i försäkringsrätt. Propositionen

SfU 1985/86:12

4

bygger här på ett förslag av försäkringsdomstolskommittén (S 1980:10) i dess
slutrapport (Ds S 1982:10) Försäkringsdomstolarna.

Lagförslagen i propositionen föreslås träda i kraft den 1 januari 1987. De
ändrade reglerna för omprövning av beslut föreslås träda i kraft den 1 januari
1988.

Förtroendemannainflytande i försäkringskassorna

Beslutande organ där förtroendemän ingår som ledamöter

Enligt 18 kap. 1 § (1962:381) om allmän försäkring (AFL) skall det finnas en
försäkringskassa i varje landstingskommun och kommun som inte tillhör
landstingskommun. För varje försäkringskassa skall det finnas en styrelse, en
eller flera pensionsdelegationer samt försäkringsnämnder. Riksförsäkringsverket
kan föreskriva att försäkringsnämndens verksamhetsområde skall
omfatta flera kommuner eller del av en kommun.

Försäkringskassans styrelse har det övergripande ansvaret för att verksamheten
inom kassans geografiska område sker i enlighet med lagar och andra
bestämmelser. Ansvaret vad gäller pensionsdelegationernas och försäkringsnämndernas
verksamhetsområde inskränker sig dock för styrelsens del till ett
ansvar för att tjänstemän och förtroendemän har de kunskaper och resurser
som behövs för en riktig handläggning av försäkringsärendena. Vad gäller
styrelsens ansvarsområde föreslås i propositionen inga förändringar i nuvarande
förhållanden. I propositionen betonas emellertid styrelsens ansvar för
att tjänstemännen hos kassan ger de förtroendevalda ett godtagbart beslutsunderlag.
Det ankommer också på kassastyrelsen att se till att ledamöterna i
kassans beslutande organ får den utbildning och information de behöver för
att kunna fullgöra sin uppgift.

Pensionsdelegationernas och försäkringsnämndemas ansvarsområden är
noggrant definierade. Pensionsdelegationerna beslutar i enskilda ärenden
som gäller rätten till sjukbidrag och förtidspension, utom till äldre försäkrade
på enbart arbetsmarknadsmässiga grunder, samt handikappersättning och
vårdbidrag. Delegationerna beslutar också i livränteärenden och ärenden om
arbetssjukdom enligt lagen om arbetsskadeförsäkring och lagen om statligt
personskadeskydd. Beslut i vissa delpensionsärenden tillhör också delegationernas
ansvarsområde.

Ärenden om inkomstprövade förmåner, dvs. hustrutillägg och kommunalt
bostadstillägg till folkpension samt änkepension med anledning av dödsfall
som inträffat före den 1 juli 1960, prövas av försäkringsnämnd. Nämnden
skall också ge råd och upplysningar i lokala ärenden till försäkringskassan.
Beslutanderätten får i vissa ärenden utövas av nämndens ordförande ensam.
Detta är numera fallet i större delen av de ärenden som skall avgöras i
försäkringsnämnd.

Socialförsäkringsnämnder

SfU 1985/86:12

I propositionen föreslås att de nuvarande pensionsdelegationerna och
försäkringsnämnderna slopas och ersätts av enhetliga förtroendemannaor -

5

gan, socialförsäkringsnämnder. En sådan förändring av förtroendemannainflytandet
avses ge de förtroendevalda ökade kunskaper om och inflytande
över tillämpningen av reglerna om olika socialförsäkringsförmåner. I
propositionen framhålls att den nuvarande uppdelningen av beslutsfunktionerna
för de förtroendevalda beroende på ärendeslag etc. utesluter de
förtroendevalda från reellt inflytande över viktiga delar av försäkringskassornas
verksamhet.

I fyra motioner yrkas avslag på propositionen i sin helhet. Motionärerna
Nils Carlshamre m. fl. i motion 260, Görel Bohlin i motion 265, Arne
Svensson i motion 268 och Margareta Gard i motion 271 anför alla att
förslaget i propositionen innebär en minskning av förtroendemannainflytandet
i och med att det totala antalet beslutsorgan med förtroendemannaledamöter
minskar. I motion 260 förordas i stället en utbyggnad av den
existerande lokala organisationen med ett decentraliserat beslutsfattande till
försäkringsnämnderna vilka samtidigt bör ges ökad kompetens. Motionärerna
anser vidare att läkare även i fortsättningen skall ingå som ledamöter i de
beslutande organen hos försäkringskassan. Enligt motionärerna innebär
läkarnas medverkan en ökad trygghet för beslutsfattarna och ett mindre
beroende av handläggande tjänstemän hos kassan. Motionärerna anser
slutligen att kostnaderna för den föreslagna omorganisationen inte är
tillräckligt noggrant analyserade.

Utskottet anser det angeläget med ett ökat inflytande och en ökad insyn för
förtroendevalda i försäkringskassornas verksamhet. De olika försäkringsärenden
som kassorna avgör har ofta mycket stor betydelse för den enskildes
ekonomi. Ett ökat förtroendemannainflytande stärker enligt utskottets
uppfattning rättssäkerheten inom försäkringsområdet. Utskottet delar den
uppfattning som framförs i propositionen att införandet av socialförsäkringsnämnder
innebär en utökning och förstärkning av de förtroendevaldas
inflytande i försäkringskassorna. Mot denna bakgrund avstyrker utskottet
bifall till motionerna 260, 265,268 och 271. Utskottet återkommer till frågan
om läkarmedverkan i socialförsäkringsnämnderna i det följande.

Propositionen innehåller vidare förslag om att regeringen skall besluta om
antalet socialförsäkringsnämnder i riket. Det skall därefter ankomma på
riksförsäkringsverket att efter förslag från resp. försäkringskassa besluta om
antalet nämnder i varje kassa. Verket skall tillse att varje kassa får så många
nämnder som behövs med hänsyn till kassans storlek och ärendemängd. Som
huvudregel avses gälla att varje nämnd skall ansvara för viss del av
försäkringskassans geografiska område. Med nuvarande ärendeantal, sammanträdesfrekvens
samt en önskvärd situation med behandling av 40-45
ärenden per sammanträde uppskattas i propositionen att ca 150 socialförsäkringsnämnder
behöver inrättas. Dessa uppskattningar bygger på beräkningar
gjorda av förtroendemannautredningen.

Den nya organisationen med socialförsäkringsnämnder innebär i vissa
avseenden en ny indelning av försäkringskassornas lokalkontor i regionala
enheter. Det är därför nödvändigt att kassornas organisation successivt
anpassas till den nya nämndorganisationen. En lokal anpassning av organisationen
hos försäkringskassorna förutsätts också kunna ske vilket i sin tur kan
påverka såväl indelningen i den nya nämndorganisationen som antalet
nämnder hos kassorna.

SfU 1985/86:12

6

Marianne Stålberg m.fl. anför i motion 266 att de enskilda kassornas
ärendemängd inte enbart bör få vara avgörande för hur många socialförsäkringsnämnder
som skall finnas hos resp. ka,ssa. En alltför strikt tillämpning av
ärendemängden sorn avgörande för antalet nämnder hos en kassa skulle
kunna vara förödande för servicen i glesbygdslänen. Motionärerna förordar
därför att regionalpolitiska hänsyn bör vara en tungt vägande faktor vid
fördelningen av antalet nämnder till försäkringskassorna. Vikten av att
regionalpolitiska hänsyn tillmäts stor betydelse vid införandet av den nya
nämndorganisationen betonas också i motion 269 yrkande 2 av Karin
Israelsson m. fl. Motionärerna förutser att förändringar kan behöva ske på de
lokalkontor som kommer att fungera som kanslier för socialförsäkringsnämnderna.
Enligt motionärerna måste lokalkontoren behållas väl decentraliserade
i länet. Detta kan endast bli möjligt om regionalpolitiska faktorer ges
stor vikt vid indelningen i nämnder.

Utskottet anser att den föreslagna organisationen och förslaget om hur
fördelningen av socialförsäkringsnämnder skall ske ger ett stort utrymme för
regionala variationer. Som anförs i motionerna 266 och 269 är det betydelsefullt
att försäkringskassornas service bibehålls även i glesbygd. Det är därför
enligt utskottets mening angeläget att regionalpolitiska faktorer tillmäts
betydelse vid fördelningen av socialförsäkringsnämnderna över landet. Det
ankommer också på de olika försäkringskassornas styrelser att ta sådana
hänsyn i sina förslag till fördelning av socialförsäkringsnämnderna inom det
egna kassaområdet. Utskottet anser således att den föreslagna modellen för
fördelning av nämnder över landet ger de möjligheter till regionalpolitiska
avväganden som efterlyses i motionerna. Med det anförda får därför
motionerna 266 och 269 yrkande 2 anses tillgodosedda.

Socialförsäkringsnämnderna bör enligt propositionen besluta i alla typer
av ärenden som hör till nämndernas ansvarsområden. I vissa pensionsdelegationer
tillämpas i dag en specialisering av innebörd att vissa ärendeslag
beslutas i en särskild delegation. Propositionen innehåller därför förslag om
möjligheter till specialisering inom den nya nämndorganisationen. Det
föreslås ankomma på riksförsäkringsverket att fatta beslut om sådan
specialisering. Departementschefen förutsätter att specialisering av nämnder
sker restriktivt.

Ove Karlsson m. fl. anför i motion 263 att handläggningen av ärenden
enligt lagen om arbetsskadeförsäkring varit besvärlig och tidsödande. I
många fall krävs särskilda kunskaper hos dem som handlägger sådana
ärenden. För att komma till rätta med de stora balanserna av ännu icke
avgjorda arbetsskadeärenden föreslår motionärerna att möjligheter ges att
under en övergångstid på två och ett halvt år inrätta specialnämnder för
arbetsskadeärenden.

Utskottet vill för sin del poängtera betydelsen av att socialförsäkringsnämnderna
fattar beslut i alla typer av ärenden som faller inom nämndernas
kompetensområde. Detta är viktigt inte minst av det skälet, att ett
meningsfullt förtroendemannainflytande förutsätter en bred kompetens
inom de centrala delarna av socialförsäkringsområdet. En specialisering av
ärendetyper till vissa nämnder kan motverka detta syfte. Utskottet inser
emellertid att en specialisering i vissa situationer kan vara en lämplig metod

SfU 1985/86:12

7

att komma till rätta med framför allt tillfälliga ärendeanhopningar hos
försäkringskassorna. Som nämnts skall också riksförsäkringsverket kunna
medge att specialiserade socialförsäkringsnämnder inrättas i vissa fall.
Utskottet delar dock uppfattningen att sådan specialisering bör tillämpas
restriktivt. Med det anförda bör motion 263 anses besvarad.

Socialförsäkringsnämndens sammansättning

De nuvarande pensionsdelegationerna har åtta ledamöter. Ordföranden och
vice ordföranden utses av regeringen. Riksförsäkringsverket utser fyra
ledamöter varav två skall vara läkare och två skall ha särskild erfarenhet av
arbetsförhållanden. Återstående två ledamöter utses av landstinget eller, om
det gäller försäkringskassa vars verksamhetsområde utgörs av kommun, av
kommunfullmäktige. I delpensionsärenden ersätts läkarledamöterna av två
ledamöter som utses av arbetsmarknadsstyrelsen. För de ledamöter som ej
utses av regeringen utses suppleanter.

Försäkringsnämnden har minst fem och högst sju ledamöter som väljs av
kommunfullmäktige. För ledamöterna skall utses suppleanter.

De nya socialförsäkringsnämnderna föreslås få sju ledamöter. Ordföranden
skall enligt propositionen utses av regeringen. Tre ledamöter väljs av
landstinget - eller i förekommande fall - av kommunfullmäktige. De
återstående tre ledamöterna föreslås utses av riksförsäkringsverket efter
förslag av arbetsmarknadens partsorganisationer. För alla ledamöter utom
ordföranden utses suppleanter.

I motion 261 av Gustav Persson m. fl. föreslås att ordföranden i socialförsäkringsnämnden
i enlighet med propositionen skall utses av regeringen
medan övriga ledamöter skall utses av landstinget och i förekommande fall av
kommunen. Valet av de tre arbetsmarknadsrepresentantema bör härvid ske
efter förslag av arbetsmarknadsparternas regionala organ. Motionärerna
hävdar att ett regionalt organ har större kännedom om sådana lokala särdrag
i den arbetsmarknadsmässiga strukturen som bör återspeglas vid valet av
representanter i socialförsäkringsnämnden. Uppfattningen att regeringen
skall utse ordförande i nämnden medan övriga ledamöter utses av landstingen
delas också av Karin Israelsson m. fl. i motion 269 yrkande 1 och av
Margareta Andrén m.fl. i motion 270. I båda motionerna anförs dock att
arbetsmarknadens parter inte bör ges någon särskild representation i
nämnden. Motionärerna i motion 269 vill i stället betona folkrörelseanknytningen
när det gäller att utse ledamöterna. Såväl i motion 269 som i motion
270 hävdas att landstingen har större möjligheter än riksförsäkringsverket att
återspegla traktens strukturella särdrag när det gäller att utse ledamöter i
nämnden.

Utskottet anser det vara av stor vikt att socialförsäkringsnämnden får en så
bred och allsidig representation från det egna kassaområdet som möjligt. De
ledamöter som utses av landstinget eller i förekommande fall av kommunen
förutsätts garantera en sådan representation. Det är vidare enligt utskottets
uppfattning betydelsefullt att representanter för arbetsmarknaden ingår i
socialförsäkringsnämnderna. Även denna representation bör vara så bred
och heltäckande som möjligt med hänsyn till såväl regionens som hela rikets

SfU 1985/86:12

8

intressen. Dessa båda intressen tillgodoses enligt utskottets uppfattning bäst
om representanterna utses av riksförsäkringsverket. I det lagförslag som
bifogats propositionen föreslås att dessa senare representanter utses efter
förslag av partsorganisationer på arbetsmarknaden. Av departementschefens
uttalande i propositionen och av specialmotiveringen till den föreslagna
lagtexten framgår emellertid att avsikten är att bereda plats i socialförsäkringsnämnderna
också för egenföretagarsidan. Eftersom dessa saknar en
egen partsorganisation på arbetsmarknaden och utskottet anser det värdefullt
att även egenföretagarna får delta i socialförsäkringsnämndernas arbete
föreslår utskottet att 18 kap. 20 § första stycket tredje meningen AFL ändras
i enlighet härmed. Med det anförda avstyrker utskottet bifall till motionerna
261, 269 yrkande 1 och 270 yrkande 1.

Läkarmedverkan

I pensionsdelegationerna skall ingå två av riksförsäkringsverket utsedda
läkare. För de ledamöter riksförsäkringsverket utser skall även utses
suppleanter. Regeringen får föreskriva att två suppleanter skall utses för var
och en av läkarledamöterna.

De nya socialförsäkringsnämnderna föreslås i propositionen inte få
särskild läkarrepresentation. Propositionen betonar läkarens roll vid beredningen
av försäkringsärenden. Denna roll bör dock skiljas ut från själva
beslutsfunktionen. Det är viktigt för den enskilde vars ärende behandlas i
socialförsäkringsnämnden att få ta del av allt det material som utgör underlag
för nämndens beslut. De rent medicinska synpunkter som en läkare kan
tillföra ett ärende bör därför tillföras ärendet under beredningsstadiet så att
den som berörs har möjlighet att bemöta uppgifterna eller i förkommande
fall komplettera handlingarna i ärendet.

Kurt Ove Johansson m. fl. delar i motion 259 uppfattningen att läkare inte
skall ingå som ledamöter i nämnden. Däremot yrkar motionärerna att en
läkare utsedd av försäkringskassan skall närvara vid socialförsäkringsnämndens
sammanträden för att biträda med medicinsk sakkunskap. Motionärerna
anser att det finns risk för att ärendena fördröjs eller att nämnden fattar
felaktiga beslut på grund av att ofullständigt beslutsunderlag om läkare
saknas vid nämndens sammanträden. Liknande synpunkter framförs av
Marianne Stålberg och Margareta Winberg i motion 262. Motionärerna
förordar att en läkare är närvarande vid socialförsäkringsnämndens sammanträden
eller i vart fall finns tillgänglig för frågor under pågående sammanträde.
Karin Israelsson m. fl. anser i motion 264 att avsaknaden av medicinsk
expertis vid socialförsäkringsnämndens sammanträden kan leda till att
ärenden bordläggs i onödan. Motionärerna yrkar därför att 18 kap. 22 § AFL
kompletteras med en mening av innebörd att försäkringskassan skall se till att
nämnden har tillgång till medicinsk expertis vid sina sammanträden. I motion
270 yrkande 2 av Margareta Andrén m. fl. begärs ett tillkännagivande om att
socialförsäkringsnämnden vid sina sammanträden skall ha tillgång till
konsulter bestående av läkare med olika specialiteter då ärenden med
medicinsk bedömning föredras.

SfU 1985/86:12

9

Utredningen om förtroendevalda i försäkringskassorna - vars förslag om
att läkare inte skulle ingå som ledamöter i socialförsäkringsnämnderna ligger
till grund för propositionen - framhöll att förslaget inte innebar att läkarnas
roll vid bedömandet av vissa ärenden skulle minska. Utredningen ansåg att
den medicinska utredningen i ärenden borde göras fullödig genom kontakter
med behandlande läkare och förfrågningar hos förtroendeläkare och konsultläkare
och att detta skulle dokumenteras i det beslutsunderlag som skulle
ligga till grund för nämndens beslut. Ärendena skulle när de redovisades för
de förtroendevalda vara så noggrant och fullständigt belysta att det inte
skulle behövas medverkan av läkare vid sammanträdet. Utredningen
förutsåg dock att ledamöterna kunde behöva ha tillgång till medicinsk
sakkunskap om de skulle vilja ställa frågor angående diagnoser, prognoser
och annat, som kunde komma upp vid själva sammanträdet. Utredningen
ansåg att varje försäkringskassas styrelse borde få avgöra på vilket sätt
nämndernas behov av läkarmedverkan skulle tillgodoses. Denna frihet för
styrelsen att tillgodose behovet av läkarmedverkan kritiserades i en reservation
till utredningsbetänkandet. För att få en likartad behandling i alla kassor
föreslog reservanterna att en skyldighet för kassans förtroendeläkare att
närvara vid nämndens sammanträden skulle skrivas in i AFL.

I propositionen framhåller departementschefen att hon är tveksam till att
det föreskrivs att förtroendeläkare generellt skall närvara vid nämndsammanträdena.
Nämnden kan, anför hon, när så är påkallat i ett enskilt ärende
höra den förtroendeläkare som kan antas lämna upplysningar i ärendet. I
propositionen understryks också vad utredningen framhållit om vikten av en
fullödig medicinsk utredning under ärendets beredning.

Utskottet delar bedömningen att en generell skyldighet för förtroendeläkare
att delta i nämndens sammanträden inte bör föreskrivas och avstyrker
bifall till motion 259.

Motionerna 262 och 264 innehåller inte något förslag om en absolut
skyldighet för läkare att delta i nämndens sammanträden utan syftet synes i
första hand vara att tillförsäkra nämnden tillgång till medicinsk expertis i
anslutning till sammanträdena. Utskottet finner inte att motionskraven
behöver stå i motsatsställning till vad som anförts av utredningen och i
propositionen i denna fråga. Utskottet har full förståelse för att socialförsäkringsnämnderna
kan känna ett behov av att ha medicinsk expertis tillgänglig i
anslutning till nämndens sammanträden. Propositionens förslag innebär
också enligt utskottets uppfattning en betydande frihet för kassastyrelsen att
utforma arbetsformerna så att bl. a. detta behov kan bli tillgodosett.

Även utskottet vill understryka vikten av en fullödig beredning av
ärendena eftersom en sådan enligt utskottets mening ger den bästa garantin
för ett reellt förstärkt förtroendemannainflytande i besluten. Om beredningen
av ärendena sker med omsorg och noggrannhet och ett fullständigt
beslutsunderlag tillställs ledamöterna före sammanträdet bidrar detta till att
minska behovet av kompletterande upplysningar från medicinsk expertis vid
själva beslutstillfället. Det ankommer på försäkringskassans styrelse att se till
att den tjänsteman som får i uppdrag att föredra ärenden i nämnden har
sådana kunskaper om såväl det enskilda ärendet som den lagstiftning som
gäller och den praxis som tillämpas att beslutsunderlaget fyller de nämnda

SfU 1985/86:12

10

kraven. Utskottet anser med det anförda att motionerna 262 och 264 är
tillgodosedda.

Såvitt gäller motion 270 uppfattar utskottet huvudsyftet med denna så, att
en medicinsk fråga i ett ärende bör bedömas av en läkare som är specialist
inom det område ärendet berör. Med anledning härav finner utskottet skäl
understryka att försäkringskassorna i sådana ärenden som kräver mer
ingående medicinska bedömningar bör inhämta upplysningar om medicinska
frågor från en läkare med den specialitet som ärendet gäller. Om, såsom
utskottet ovan närmare utvecklat, läkarens bedömningar tillförs ärendet
redan under beredningsstadiet torde i regel något behov av specialistläkare
vid själva beslutstillfället inte kvarstå. Med det anförda får även motion 270
anses tillgodosedd.

Kravet på svenskt medborgarskap för ledamöter i försäkringskassornas
styrelser m. m.

För närvarande gäller att en ledamot i allmän försäkringskassas styrelse,
pensionsdelegation och försäkringsnämnd skall vara svensk medborgare.
Sådant uppdrag får inte heller innehas av den som är omyndig.

I propositionen föreslås att en person som har kommunal rösträtt skall
kunna utses till ledamot eller suppleant i en försäkringskassas styrelse eller
socialförsäkringsnämnd. Förslaget innebär en anpassning till riksdagens
beslut (prop. 1985/86:7, LU 12, rskr. 33) om att kravet på svenskt medborgarskap
skall slopas på området där kravet på anknytning till Sverige kan
tillgodoses på annat sätt.

Utskottet ansluter sig till förslaget.

Ärenden hos försäkringskassorna som bör avgöras av förtroendemannaorgan

I den mån inte annat föreskrivs är det försäkringskassans styrelse som
beslutar i ärenden som kassan har att behandla.

Pensionsdelegationen beslutar i frågor om förtidspension - med undantag
för frågor om förtidspension på rena arbetsmarknadsskäl där tjänstemän
fattar besluten -, handikappersättning och vårdbidrag. Rätten till dessa
förmåner regleras i lagen om allmän försäkring. Delegationen beslutar
vidare i vissa delpensionsärenden om ärendet är vidlyftigt eller svårt eller om
en tjänsteman finner skäl föreligga mot bifall till en ansökan om delpension.
Delegationen beslutar slutligen i ärenden angående rätt till livränta eller
frågor om arbetsskada av annan orsak än olycksfall enligt lagen om
arbetsskadeförsäkring och lagen om statligt personskadeskydd.

Försäkringsnämnden beslutar om förmåner enligt lagen om hustrutillägg
och kommunalt bostadstillägg till folkpension. Nämnden beslutar vidare i
frågor rörande änkepension i anledning av dödsfall som inträffat före den 1
juli 1960. Enligt särskilda bestämmelser kan nämndens ordförande besluta i
vissa av de ärenden som faller inom nämndens kompetensområde.

Tjänstemän beslutar i det stora flertalet försäkringsärenden. Detta är fallet
med sjuk- och föräldraförsäkringsärenden, arbets- och yrkesskadeärenden
till följd av olycksfall, barnbidrags- och bidragsförskottsärenden, ärenden

SfU 1985/86:12

11

1 * * Riksdagen 1985/86.11 sami. Nr 12

rörande kontant arbetsmarknadsstöd, vuxenstudieförmåner samt utbildningsbidrag.
Tjänstemän beslutar också i ärenden angående ålderspension,
familjepension, barntillägg, pensionstillskott, förtidspension på rena arbetsmarknadsskäl
samt de flesta delpensionsärenden.

I propositionen föreslås som tidigare nämnts ingen ändring av styrelsens
uppgifter hos försäkringskassorna. Förslaget att ersätta de nuvarande
pensionsdelegationerna och försäkringsnämnderna med socialförsäkringsnämnder
har emellertid medfört ett behov av att mera detaljerat definiera de
nya nämndernas kompetensområde. Enligt propositionen har utgångspunkten
varit att de förtroendevaldas medverkan i socialförsäkringsärenden bör
koncentreras till sådana typer av ärenden där utgången har stor betydelse för
den försäkrade från trygghets- och försörjningssynpunkt och där avgörandet
också inrymmer betydande inslag av skälighetsbedömning. Mot denna
bakgrund föreslås i propositionen att socialförsäkringsnämnden skall avgöra
ärenden angående förtidspension med undantag för förtidspension på rena
arbetsmarknadsskäl. Nämnden föreslås vidare besluta i ärenden angående
handikappersättning, vårdbidrag, delpension till egenföretagare eller i övrigt
vidlyftiga eller svåra delpensionsärenden. Beslutsrätten föreslås också
omfatta ärenden angående arbetssjukdom eller egenlivränta enligt lagen om
arbetsskadeförsäkring, sjukdom eller egenlivränta enligt lagen om statligt
personskadeskydd, eftergift av återkrav för utgivet bidragsförskott samt
inkomstprövade pensionsförmåner i vissa fall. Sistnämnda fall innefattar
hustrutillägg på grund av särskilda skäl, rätt till inkomstprövad förmån när en
försäkrad åberopat oriktig uppgift eller underlåtit att anmäla förhållanden
som kunnat påverka rätten till och storleken av förmånen samt ärenden om
inkomstprövade förmåner som inrymmer frågor om avhänt kapital.

Propositionen har inte föranlett några särskilda yrkanden i denna del.
Utskottet anser att den föreslagna definitionen av socialförsäkringsnämndens
ansvarsområden står i god överensstämmelse med önskvärdheten av att
förtroendemannainflytandet skall koncentreras till frågor av stor ekonomisk
betydelse för den enskilde och med betydande inslag av skälighetsbedömning.
Utskottet ansluter sig därför till förslaget.

Ratten att anmäla avvikande mening

Enligt 18 kap. 21 § andra stycket AFL kan föredraganden i pensionsdelegationen
anmäla en från beslutet avvikande mening. Detta skall i så fall
antecknas till protokollet.

I propositionen föreslås att rätten för föredraganden att anmäla avvikande
mening på motsvarande sätt skall överföras till socialförsäkringsnämnden.

Marianne Stålberg och Gustav Persson anser i motion 267 att rätten för
föredraganden att anmäla avvikande mening skall tas bort. Motionärerna
anför att rätten använts i mycket begränsad omfattning samt att förvaltningsrättsutredningen
i sitt betänkande (SOU 1983:73) Ny förvaltningslag föreslagit
att liknande bestämmelser i statsförvaltningen i övrigt skall utmönstras.

I den proposition om ny förvaltningslag (prop. 1985/86:80) som nyligen
lagts på riksdagens bord finns emellertid en bestämmelse i 19 § andra stycket

SfU 1985/86:12

12

som ger fördraganden eller annan tjänsteman som är med om den slutliga SfU 1985/86:12

handläggningen av ett ärende utan att delta i avgörandet rätt att få sin

avvikande mening antecknad. Chefen för justitiedepartementet betonar

särskilt i propositionen att parter och andra kan få värdefull information och

vägledning genom att avvikande meningar inom myndigheten dokumenteras

och bringas till deras kännedom. I vissa fall kan detta också ha ett allmänt

intresse. Utskottet ansluter sig till denna bedömning och avstyrker bifall till

motion 267.

Omprövning av förtroendemannabeslut

Enligt 20 kap. 10 § AFL skall försäkringskassan ompröva ett beslut om detta
begärs av den enskilde som beslutet angår. Omprövning av beslut skall göras
av lägst avdelningschef på kassans centralkontor. Har beslutet fattats av
pensionsdelegation, försäkringsnämnd eller försäkringsnämnds ordförande
skall delegationen eller nämnden i sin helhet göra omprövningen.

Försäkringskassan är enligt 20 kap. 10 a § AFL skyldig att ändra sitt beslut
om det kommer till kassans kännedom att beslutet blivit felaktigt på grund av
skrivfel, räknefel eller förbiseende, om det fattats på felaktigt underlag eller
om det blivit oriktigt på grund av uppenbart oriktig rättstillämpning. Ett
sådant beslut skall i allmänhet omprövas av en överordnad tjänsteman i
förhållande till den som fattat det ursprungliga beslutet. Har beslutet fattats
av pensionsdelegation, försäkringsnämnd eller försäkringsnämnds ordförande
skall delegationen eller nämnden i sin helhet också i detta fall göra
omprövning.

I propositionen föreslås att socialförsäkringsnämnden inte skall ompröva
sitt eget beslut. Besvär över sådant beslut föreslås i stället gå direkt till
försäkringsrätten. Beslut som fattats av tjänsteman hos försäkringskassan
skall omprövas av kassan på begäran av den enskilde. Om beslutet gäller rätt
till sjukpenning eller havandeskapspenning, fråga om indragning eller
nedsättning av förmån, återbetalning av förmån samt rätt till inkomstprövade
folkpensionsförmåner i vissa fall skall omprövning göras av socialförsäkringsnämnden.
Departementschefen anför i propositionen att de ärenden
som föreslås bli föremål för omprövning i socialförsäkringsnämnd i princip är
av den karaktären att de har stor betydelse för den enskildes tryggghet och
försörjning och inrymmer ett betydande mått av skälighetsbedömning. Hon
framhåller dessutom att det kan finnas anledning att överväga om vissa
ytterligare ärendegrupper bör omprövas i nämnd när erfarenheter vunnits av
den föreslagna ordningen.

Utskottet ansluter sig till förslaget.

Kravet på lagfarenhet för domartjänst i försäkringsrätt

Enligt 5 § lagen (1978:28) om försäkringsdomstolar skall försäkringsrättsråd
och försäkringsrättsassessorer vara lagfarna. Om det föreligger särskilda skäl
får dock den som har god kännedom om socialförsäkringen utses till
försäkringsrättsråd fastän han inte är lagfaren. Undantagsregeln tillkom i
samband med att försäkringsrätterna inrättades år 1979 eftersom det fanns

ett behov av att till försäkringsrätterna under uppbyggnadsperioden kunna
knyta personer med mångårig väl vitsordad tjänstgöring i försäkringskassa
även om de saknade juridisk utbildning.

I propositionen föreslås att undantaget från kravet på att den som utses till
yrkesdomare i försäkringsrätt skall vara lagfaren tas bort. Undantagsregeln
har utnyttjats i liten omfattning och har inte använts över huvud taget under
de senaste fem åren. Det fåtal domar som för närvarande inte är lagfarna
berörs inte av förslaget.

Utskottet har ingen erinran mot förslaget.

Hemställan

1. beträffande införande av socialförsäkringsnämnder

att riksdagen avslår motionerna 1985/86:260, 1985/86:265, 1985/
86:268 och 1985/86:271,

2. beträffande regional fördelning av socialförsäkringsnämnder
att riksdagen avslår motionerna 1985/86:266 och 1985/86:269 yrkande
2,

3. beträffande specialiserade socialförsäkringsnämnder
att riksdagen avslår motion 1985/86:263,

4. beträffande utseende av ledamöter i socialförsäkringsnämnd
att riksdagen med bifall till propositionen i motsvarande del avslår
motion 1985/86:261 och motionerna 1985/86:269 yrkande 1 och
1985/86:270 yrkande 1, sistnämnda motionsyrkanden i motsvarande
delar,

5. beträffande förslag om ledamöter från organisationer pä arbetsmarknaden att

riksdagen med bifall till propositionen i motsvarande del avslår
motionerna 1985/86:269 yrkande 1 och 1985/86:270 yrkande 1, båda i
motsvarande delar,

6. beträffande läkarmedverkan

att riksdagen avslår motionerna 1985/86:259, 1985/86:262, 1985/
86:264 och 1985/86:270 yrkande 2,

7. beträffande rätten att anmäla avvikande mening
att riksdagen avslår motion 1985/86:267,

8. beträffande lagförslagen

att riksdagen antar de i propositionen framlagda förslagen till

1. lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring, med den
ändringen att 18 kap. 20 § ges följande lydelse:

Propositionens förslag Utskottets förslag

20 §

En socialförsäkringsnämnd skall En socialförsäkringsnämnd skall

bestå av sju ledamöter. Av dessa bestå av sju ledamöter. Av dessa

utses en ledamot, som skall vara utses en ledamot, som skall vara

nämndens ordförande, av regering- nämndens ordförande, av regeringen.
Av de övriga ledamöterna utses en. Av de övriga ledamöterna utses

tre av riksförsäkringsverket efter tre av riksförsäkringsverket efter

förslag av partsorganisationer på ar- förslag av organisationer på arbets -

SfU 1985/86:12

14

Propositionens förslag Utskottets förslag

betsmarknaden och väljs tre av marknaden och väljs tre av lands landstinget.

Om kassans verksam- tinget. Om kassans verksamhetsom hetsområde

utgörs av en kommun, råde utgörs av en kommun, skall tre

skall tre ledamöter väljas av kom- ledamöter väljas av kommunfull munfullmäktige

i stället för av lands- mäktige i stället för av landstinget,

tinget. Nämnden utser inom sig en Nämnden utser inom sig en vice

vice ordförande. ordförande.

För var och en av de av riksförsäkringsverket utsedda ledamöterna skall,
efter förslag i samma ordning som enligt första stycket, en suppleant utses.
För de ledamöter som har valts av landstinget eller kommunfullmäktige skall
lika många suppleanter väljas.

Bestämmelserna i 7 § fjärde stycket om val av ledamöter eller suppleanter i
styrelse för allmän försäkringskassa skall tillämpas vid landstingets och
kommunfullmäktiges val av ledamöter eller suppleanter i socialförsäkringsnämnd.

2. lag om ändring i lagen (1962:382) angående införande av lagen om

allmän försäkring,

3. lag om ändring i lagen (1962:392) om hustrutillägg och kommunalt

bostadstillägg till folkpension,

4. lag om ändring i lagen (1964:143) om bidragsförskott,

5. lag om ändring i lagen (1979:84) om delpensionsförsäkring,

6. lag om ändring i lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring,

7. lag om ändring i lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag,

8. lag om ändring i lagen (1978:28) om försäkringsdomstolar,

9. lag om ändring i lagen (1984:989) om socialförsäkringsväsendet

under krig och krigsfara.

Stockholm den 25 februari 1986
På socialförsäkringsutskottets vägnar
Doris Håvik

Närvarande: Doris Håvik (s), Nils Carlshamre (m), Ralf Lindström (s),
Margareta Andrén (fp), Karin Israelsson (c), Ulla Johansson (s), Lena
Öhrsvik (s), Nils-Olof Gustafsson (s), Siri Häggmark (m), Ingegerd Elm (s),
Margö Ingvardsson (vpk), Eva Johansson (s), Barbro Sandberg (fp), Kersti
Johansson (c) och Sten Andersson i Malmö (m).

Reservationer

1. Införande av socialförsäkringsnämnder (mom. 1)

Nils Carlshamre, Siri Häggmark och Sten Andersson i Malmö (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 6 som börjar med ”Utskottet
anser” och slutar med ”det följande” bort ha följande lydelse:

Utskottet finner det angeläget att försäkringskassorna bedriver en väl
fungerande verksamhet med god service till allmänheten. Försäkringskassorna
har under senare år fått utstå kritik för sin handläggning av olika
socialförsäkringsfrågor. Detta kan delvis ha sin grund i de rationaliseringar
och därav följande organisationsförändringar som genomförts hos kassorna.

SfU 1985/86:12

15

Riksförsäkringsverket och försäkringskassorna har tagit fasta på kritiken och
genomför därför för närvarande olika åtgärder för att förbättra sin service
gentemot allmänheten.

Mot denna bakgrund finner utskottet att det kraftigt måste ifrågasättas om
tiden är den lämpliga för att genomföra förändringar i försäkringskassornas
förtroendemannaorganisation av det slag som föreslås i propositionen.
Enligt utskottets uppfattning borde förtroendemannainflytandet i försäkringskassorna
i stället ökas genom en decentralisering av beslutsfattandet till
de lokala försäkringsnämnderna. Samtidigt bör försäkringsnämndernas
kompetens utvidgas. Utskottet anser inte att förslaget om införande av
socialförsäkringsnämnder ökar förtroendemannainflytandet i försäkringskassorna
utan tvärtom minskar detsamma.

Utskottet finner vidare förslaget i propositionen om att läkarledamöter
inte skall ingå i nämnderna olämpligt. Förslaget innebär att läkarledamöterna
ersätts av representanter för arbetsmarknadens parter. Detta torde enligt
utskottets mening bl. a. leda till ett ökat tjänstemannainflytande i socialförsäkringsnämnderna.
Utskottet finner slutligen att de ekonomiska konsekvenserna
av förslaget i propositionen är otillräckligt utredda. Detta medför
att de ekonomiska beräkningar som redovisas i propositionen inte är
tillförlitliga.

Med det anförda avstyrker utskottet bifall till propositionens förslag om
införande av socialförsäkringsnämnder och tillstyrker således motionerna
1985/86:260, 1985/86:265, 1985/86:268 och 1985/86:271.

dels att utskottet under moment 1 bort hemställa

1. beträffande införande av socialförsäkringsnämnder

att riksdagen med bifall till motionerna 1985/86:260, 1985/86:265,
1985/86:268 och 1985/86:271 avslår proposition 1985/86:73.

2. Regional fördelning av socialförsäkringsnämnder (morn. 2)

Margareta Andrén (fp), Karin Israelsson (c), Barbro Sandberg (fp) och
Kersti Johansson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 7 som börjar med ”Utskottet
anser” och slutar med ”anses tillgodosedda”, bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att de nya socialförsäkringsnämnderna bör kunna genomföras
utan alltför stora ändringar i försäkringskassornas organisation. Det
kan emellertid som framhålls i motion 269 inte undvikas att ökade
administrativa insatser måste ske vid de lokalkontor hos kassorna som
kommer att fungera som kanslier åt socialförsäkringsnämnderna. Detta får
också konsekvenser för övriga lokalkontor inom nämndernas geografiska
områden. Utskottet vill därför betona vikten av att lokalkontoren behålls väl
decentraliserade i länet och att man således vid omorganisationen tar klart
regionalpolitiska hänsyn. Med det anförda tillstyrker utskottet således
motionerna 266 och 269 yrkande 2.

dels att utskottet under moment 2 bort hemställa

2. beträffande regional fördelning av socialförsäkringsnämnder

SfU 1985/86:12

att riksdagen med bifall till motionerna 1985/86:266 och 1985/86:269
yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört.

3. Utseende av ledamöter i socialförsäkringsnämnd (mom. 4)

Margareta Andrén (fp), Karin Israelsson (c), Margo Ingvardsson (vpk),
Barbro Sandberg (fp) och Kersti Johansson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 8 som börjar med ”Utskottet
anser” och slutar på s. 9 med ”270 yrkande 1” bort i de delar som berör
utseende av ledamöter i socialförsäkringsnämnd ha följande lydelse:
Utskottet anser det vara av stor vikt att socialförsäkringsnämnden får en så
bred och allsidig representation från det egna kassaområdet som möjligt.
Enligt utskottets uppfattning tillgodoses en sådan bred representation bäst
om landstinget eller, i förekommande fall, kommunfullmäktige utser de sex
ledamöter i nämnden som inte utses av regeringen. Som framhålls i
motionerna 261, 269 och 270 har landstingen bättre förutsättningar än ett
centralt ämbetsverk att på ett riktigt sätt återspegla arbetsmarknadens
strukturella särdrag inom varje nämnds geografiska område. Utskottet anser
därför att de ledamöter i socialförsäkringsnämnden som inte utses av
regeringen skall utses av landstinget eller i förekommande fall av kommunfullmäktige.
Med det anförda tillstyrker utskottet bifall till motionerna 261,
269 yrkande 1 och 270 yrkande 1 i motsvarande delar.

dels att utskottet under moment 4 bort hemställa

4. beträffande utseende av ledamöter i socialförsäkringsnämnd
att riksdagen med bifall till motion 1985/86:261 och motionerna
1985/86:269 yrkande 1 och 1985/86:270 yrkande 1, sistnämnda motionsyrkanden
i motsvarande delar, avslår propositionen i motsvarande
del.

4. Förslag om ledamöter från organisationer på arbetsmarknaden
(mom. 5)

Margareta Andrén (fp), Karin Israelsson (c), Barbro Sandberg (fp) och
Kersti Johansson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 8 som börjar med ”Utskottet
anser” och slutar på s. 9 med ”270 yrkande 1” bort i de delar som berör
förslag om ledamöter från organisationer på arbetsmarknaden ha följande
lydelse:

Utskottet avvisar förslaget i propositionen om att arbetsmarknadens
parter skall ges särskild representation i nämnderna. En ordning där
landstinget eller i förekommande fall kommunfullmäktige utser ledamöterna
i nämnder ger tillräckliga garantier för en allsidig representation för olika
samhällsgrupper utan de inslag av korporativism som förslaget i propositionen
innehåller. Med det anförda tillstyrker utskottet bifall till motionerna
269 yrkande 1 och 270 yrkande 1 i motsvarande delar.

SfU 1985/86:12

17

dels att utskottet under moment 5 bort hemställa

5. beträffande förslag om ledamöter från organisationer på arbetsmarknaden att

riksdagen med bifall till motionerna 1985/86:269 yrkande 1 och
1985/86:270 yrkande 1, båda i motsvarande delar, avslår propositionen
i motsvarande del.

5. Lagförslagen (morn. 8)

Nils Carlshamre, Siri Häggmark och Sten Andersson i Malmö (alla m) anser
- under förutsättning av bifall till reservation 1 - att utskottet under moment
8 bort hemställa

8. beträffande lagförslagen
att riksdagen avslår de i propositionen framlagda förslagen till

1. lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,

2. lag om ändring i lagen (1962:382) angående införande av lagen om
allmän försäkring,

3. lag om ändring i lagen (1962:392) om hustrutillägg och kommunalt
bostadstillägg till folkpension,

4. lag om ändring i lagen (1964:143) om bidragsförskott,

5. lag om ändring i lagen (1974:84) om delpensionsförsäkring,

6. lag om ändring i lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring,

7. lag om ändring i lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag,

8. lag om ändring i lagen (1978:28) om försäkringsdomstolar,

9. lag om ändring i lagen (1984:989) om socialförsäkringsväsendet
under krig och krigsfara.

6. Lagförslagen (morn. 8)

Margareta Andrén (fp), Karin Israelsson (c), Barbro Sandberg (fp) och
Kersti Johansson (c) anser - under förutsättning av bifall till reservationerna
3 och 4 - att utskottet under moment 8 bort hemställa

8. beträffande lagförslagen
att riksdagen antar de i propositionen framlagda förslagen till

1. lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring med den
ändringen att 18 kap. 20 § erhåller följande såsom Reservanternas
förslag betecknade lydelse:

Propositionens förslag Reservanternas förslag

18 kap.

20 §

En socialförsäkringsnämnd skall En socialförsäkringsnämnd skall

bestå av sju ledamöter. Av dessa bestå av sju ledamöter. Av dessa

utses en ledamot, som skall vara utses en ledamot, som skall vara

nämndens ordförande, av regering- nämndens ordförande, av regeringen.
Av de övriga ledamöterna utses en. Övriga ledamöter väljs av lands tre

av riksförsäkringsverket efter tinget. Om kassans verksamhetsom förslag

av partsorganisationerna på råde utgörs av en kommun, skall de

arbetsmarknaden och väljs tre av övriga ledamöterna väljas av kom -

SfU 1985/86:12

18

Regeringens förslag Reservanternas förslag

landstinget. Om kassans verksam- munfullmäktige i stället för av lands hetsområde

utgörs av en kommun, tinget. Nämnden utser inom sig en

skall tre ledamöter väljas av kom- vice ordförande,

munfullmäktige i stället för av landstinget.
Nämnden utser inom sig en
vice ordförande.

För var och en av de av riksf orsak- För de ledamöter som har valts av

ringsverket utsedda ledamöterna landstinget eller kommunfullmäkti skall,

efter förslag i samma ordning ge skall lika många suppleanter

som enligt första stycket, en sup- väljas.

pleant utses. För de ledamöter som
har valts av landstinget eller kommunfullmäktige
skall lika många
suppleanter väljas.

Bestämmelserna i 7 § fjärde stycket om val av ledamöter eller suppleanter i
styrelse för allmän försäkringskassa skall tillämpas vid landstingets och
kommunfullmäktiges val av ledamöter eller suppleanter i socialförsäkringsnämnd.

2. lag om ändring i lagen (1962:382) angående införande av lagen om

allmän försäkring,

3. lag om ändring i lagen (1962:392) om hustrutillägg och kommunalt

bostadstillägg till folkpension,

4. lag om ändring i lagen (1964:143) om bidragsförskott,

5. lag om ändring i lagen (1974:84) om delpensionsförsäkring,

6. lag om ändring i lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring,

7. lag om ändring i lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag,

8. lag om ändring i lagen (1978:28) om försäkringsdomstolar,

9. lag om ändring i lagen (1984:989) om socialförsäkringsväsendet

under krig och krigsfara.

7. Lagförslagen (morn. 8)

Margo Ingvardsson (vpk) anser - under förutsättning av bifall till reservation
3 - att utskottet under moment 8 bort hemställa

8. beträffande lagförslagen
att riksdagen antar de i propositionen framlagda förslagen till

1. lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring med den
ändringen att 18 kap. 20 § erhåller följande såsom Reservantens
förslag betecknade lydelse:

Regeringens förslag Reservantens förslag

18 kap.

20 §

En socialförsäkringsnämnd skall En socialförsäkringsnämnd skall

bestå av sju ledamöter. Av dessa bestå av sju ledamöter. Av dessa

utses en ledamot, som skall vara utses en ledamot, som skall vara

nämndens ordförande, av regering- nämndens ordförande, av regeringen.
Av de övriga ledamöterna utses en. Övriga ledamöter utses av lands tre

av riksförsäkringsverket efter tinget, varav tre efter förslag av orga förslag

av partsorganisationer på ar- nisationer på arbetsmarknaden. Om

SfU 1985/86:12

19

Regeringens förslag
betsmarknaden och väljs tre av
landstinget. Om kassans verksamhetsområde
utgörs av en kommun,
skall tre ledamöter väljas av kommunfullmäktige
i stället för av landstinget.
Nämnden utser inom sig en
vice ordförande.

För var och en av de av riksförsäkringsverket
utsedda ledamöterna
skall, efter förslag i samma ordning
som enligt första stycket, en suppleant
utses. För de ledamöter som
har valts av landstinget eller kommunfullmäktige
skall lika många
suppleanter väljas.

Bestämmelserna i 7 § fjärde stycket
om val av ledamöter eller suppleanter
i styrelse för allmän försäkringskassa
skall tillämpas vid landstingets
och kommunfullmäktiges val
av ledamöter eller suppleanter i socialförsäkringsnämnd.

Reservanternas förslag
kassans verksamhetsområde utgörs
av en kommun skall sex ledamöter
utses av kommunfullmäktige i stället
för av landstinget. Nämnden utser
inom sig en vice ordförande.

För de ledamöter som har utsetts
av landstinget eller kommunfullmäktige
skall lika många suppleanter
utses. Härvid skall för de tre
ledamöter som utsetts efter förslag av
organisationer på arbetsmarknaden
suppleanterna utses efter förslag i
samma ordning som enligt första
stycket.

Bestämmelserna i 7 § fjärde stycket
om val av ledamöter eller suppleanter
i styrelse för allmän försäkringskassa
skall tillämpas vid landstingets
och kommunfullmäktiges val
av de ledamöter eller suppleanter i
socialförsäkringsnämnd som inte utses
efter förslag av organisationer på
arbetsmarknaden.

2. lag om ändring i lagen (1962:382) angående införande av lagen om
allmän försäkring,

3. lag om ändring i lagen (1962:392) om hustrutillägg och kommunalt
bostadstillägg till folkpension,

4. lag om ändring i lagen (1964:143) om bidragsförskott,

5. lag om ändring i lagen (1974:84) om delpensionsförsäkring,

6. lag om ändring i lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring,

7. lag om ändring i lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag,

8. lag om ändring i lagen (1978:28) om försäkringsdomstolar,

9. lag om ändring i lagen (1984:989) om socialförsäkringsväsendet
under krig och krigsfara.

SfU 1985/86:12

20

1 Förslag till

SfU 1985/86:12

Lag om ändring i lagen (1962: 381) om allmän försäkring

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1962:381) om allmän försäkring'
dels att 18 kap. 23 och 24 §§ skall upphöra att gälla,
dels att 18 kap. 6, 9, 20—22, 25 och 26 §§ samt 20 kap. 2a, 10, 10a och
11 §§ skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

18 kap.

6§

I allmän försäkringskassa skola
finnas styrelse, en eller flera pensionsdelegationer
samt försäkringsnämnder
enligt vad nedan
stadgas. I den mån ej annat föreskrives
tillkommer det styrelsen att
besluta i angelägenheter, med vilka
kassan har att taga befattning.

Stadgar för allmän försäkringskassa
skola, på förslag av kassan,
fastställas och registreras av riksförsäkringsverket.
Stadgarna skola
angiva var kassans styrelse skall
hava sitt säte och hur kassans värde-
och övriga säkerhetshandlingar
skola förvaras.

I en allmän försäkringskassa
skall finnas en styrelse och en eller
flera socialförsäkringsnämnder.
Regeringen beslutar hur många socialförsäkringsnämnder
som skall
finnas i riket. Riksförsäkringsverket
beslutar för varje kassa om antalet
nämnder i kassan. Om inte annat
föreskrivs tillkommer det styrelsen
att besluta i angelägenheter, som
kassan har att befatta sig med.-Stadgar för allmän försäkringskassa
skall, på förslag av kassan,
fastställas och registreras av riksförsäkringsverket.
Stadgarna skall
ange var kassans styrelse skall ha
sitt säte och hur kassans värde- och
övriga säkerhetshandlingar skall
förvaras.

9§

Ledamot av allmän försäkrings- Ledamot av allmän försäkringskassas
styrelse skall vara svensk kassas styrelse skall ha rösträtt vid

medborgare. Uppdraget må ej in- val av kommunfullmäktige.

nehavas av den som är omyndig.

Frågor om förtidspension, med
undantag av ärenden som avses i
7kap. 1§ andra stycket, samt om
handikappersättning och vårdbidrag
avgörs i allmän försäkringskassa
av en pensionsdelegation,
som består av åtta ledamöter. Dessa
är ordföranden i kassans styrelse,
som också är ordförande i delegationen,
vice ordföranden i kassans
styrelse, två av riksförsäkringsverket
utsedda läkare, två av

1 Lagen omtryckt 1982: 120.

En socialförsäkringsnämnd skall
bestå av sju ledamöter. Av dessa
utses en ledamot, som skall vara
nämndens ordförande, av regeringen.
Av de övriga ledamöterna utses
tre av riksförsäkringsverket efter
förslag av partsorganisationer på
arbetsmarknaden och väljs tre av
landstinget. Om kassans verksamhetsområde
utgörs av en kommun,
skall tre ledamöter väljas av kommunfullmäktige
i stället för av

21

Nuvarande lydelse

riksförsäkringsverket utsedda ledamöter
som skall ha särskild erfarenhet
av arbetsförhållanden och
två av landstinget valda ledamöter.
Om kassans verksamhetsområde
utgörs av en kommun, skall två ledamöter
väljas av kommunfullmäktige
i stället för av landstinget. När
det finns skäl till det får regeringen
utse särskild ordförande och vice
ordförande i en pensiondelegation.

För var och en av de av riksförsäkringsverket
utsedda ledamöterna
skall en suppleant utses. Regeringen
får föreskriva att två
suppleanter skall utses för var och
en av de läkare, som har utsetts av
riksförsäkringsverket. För de ledamöter
som har valts av landstinget
eller kommunfullmäktige skall lika
många suppleanter väljas.

Bestämmelserna i 7 § fjärde
stycket om val av ledamöter eller
suppleanter i styrelse för allmän
försäkringskassa skall tillämpas vid
landstingets och kommunfullmäktiges
val av ledamöter eller suppleanter
i pensionsdelegation.

I allmän försäkringskassa får
med regeringens medgivande finnas
flera pensionsdelegationer.

21

Pensionsdelegation är beslutför
då minst fyra ledamöter äro närvarande.
/ delegationens sammanträden
men ej i dess beslut äga den
allmänna försäkringskassans direktör
samt en företrädare för länsarbetsnämnden
deltaga.

I övrigt skall vad i 8—10 §§ är
stadgat med avseende på styrelse

Föreslagen lydelse

landstinget. Nämnden utser inom
sig en vice ordförande.

För var och en av de av riksförsäkringsverket
utsedda ledamöterna
skall, efter förslag i samma
ordning som enligt första stycket,
en suppleant utses. För de ledamöter
som har valts av landstinget
eller kommunfullmäktige skall lika
många suppleanter väljas.

Bestämmelserna i 7 § fjärde
stycket om val av ledamöter eller
suppleanter i styrelse för allmän
försäkringskassa skall tillämpas vid
landstingets och kommunfullmäktiges
val av ledamöter eller suppleanter
i socialförsäkrings nämnd.

§

En socialförsäkringsnämnd avgör
frågor om rätt till

1. förtidspension med undantag
av ärenden som avses i 7kap. 1§
andra stycket,

2. handikappersättning,

3. vårdbidrag.

Socialförsäkringsnämnden avgör
även frågor om rätt till förmåner
enligt vad som föreskrivs i andra
författningar.

Socialförsäkringsnämnden är beslutför
då minst fyra ledamöter är
närvarande.

I övrigt skall vad i 8- 10 §§ föreskrivs
med avseende på styrelse ha

SfU 1985/86:12

Bil.

22

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

SfU 1985/86:12

äga motsvarande tillämpning med
avseende på pensionsdelegation.

Har föredraganden från beslutet avvikande
mening skall denna antecknas
till protokollet.

22 §

Ärende avgöres i pensionsdelegation
efter föredragning av föredragande
för pensionsärenden.

I ärende, som handlägges av
pensionsdelegation, må envar som
saken rör eller som eljest antages
kunna lämna upplysningar av betydelse
höras.

Begär den saken rör att bliva
muntligen hörd inför pensionsdelegation,
skall hans begäran villfaras,
om ej särskilda skäl däremot
är o.

Arvode och annan ersättning till
ledamot av styrelse och pensionsdelegation
fastställas av regeringen.

Arvode och annan ersättning till
ledamot av försäkringsnämnd, till
revisor och till sådan ställföreträdare
för styrelse som omförmäles i
18 § första stycket fastställas av
riksförsäkringsverket.

Arvode och annan ersättning
som avses i denna paragraf utgivas
av den allmänna försäkringskassan.

Vad i detta kapitel är stadgat om
ledamot av styrelse, pensionsdelegation
eller försäkringsnämnd samt
om revisor skall i tillämpliga delar
gälla beträffande suppleant.

motsvarande tillämpning med avseende
på socialförsäkringsnämnden.
Har föredraganden från beslutet avvikande
mening skall denna antecknas
till protokollet.

Ärende avgörs i socialförsäkringsnämnd
efter föredragning av
tjänsteman hos den allmänna försäkringskassan.

I ärende, som handläggs av socialförsäkringsnämnden,
får nämnden
höra den som saken rör eller
som eljest antas kunna lämna upplysningar
av betydelse.

Begär den som saken rör att bli
muntligen hörd inför socialförsäkringsnämnden,
skall nämnden höra
honom, om inte särskilda skäl talar
mot det.

Arvode och annan ersättning till
ledamot av styrelse och socialförsäkringsnämnd
fastställs av regeringen.

Arvode och annan ersättning till
revisor och till sådan ställföreträdare
för styrelse som nämns i 18 §
första stycket fastställs av riksförsäkringsverket.

Arvode och annan ersättning
som avses i denna paragraf utges av
den allmänna försäkringskassan.

Vad i detta kapitel föreskrivs om
ledamot av styrelse eller socialförsäkringsnämnd
samt om revisor
skall i tillämpliga delar gälla beträffande
suppleant.

Har suppleant för styrelseledamot deltagit i behandlingen av fråga rörande
rättshandling gentemot tredje man, är den omständigheten att förutsättningar
för hans inträde i styrelseledamots ställe saknades, utan verkan mot
tredje man, om denne ej insåg eller bort inse nämnda förhållande.

20 kap.

2a§2

Om det inte utan betydande dröjsmål kan avgöras om rätt till ersättning
föreligger enligt denna lag, men det finns sannolika skäl för att sådan rätt

2 Senaste lydelse 1983: 191.

23

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

föreligger, skall försäkringskassan besluta att ersättning skall betalas ut
med ett skäligt belopp om detta är av väsentlig betydelse för den försäkrade.
Detsamma gäller om det står klart att rätt till ersättning föreligger men
ersättningens belopp inte kan bestämmas utan betydande dröjsmål. För
sådan ersättning får föreskrivas särskilda villkor.

Om det senare bestäms att ersättning inte skall utges eller skall utges
med lägre belopp är den försäkrade inte skyldig att betala tillbaka utbetalad
ersättning i andra fall än som anges i 4 §.

Finns det sannolika skäl att dra in eller minska en ersättning, kan
försäkringskassan besluta att ersättningen skall hållas inne eller utges med
lägre belopp till dess slutligt beslut fattas.

I ärenden som skall avgöras av I ärenden som skall avgöras av
pensionsdelegation eller försök- socialförsäkringsnämnd får beslut

ringsnämnd får beslut enligt första enligt första och tredje styckena

och tredje styckena fattas av före- fattas av tjänsteman i försäkrings draganden

eller av någon annan kassan, om nämnden gett ett sådant

tjänsteman i försäkringskassan, om bemyndigande.

delegationen eller nämnden gett ett
sådant bemyndigande.

10§

Beslut av en allmän försäkringskassa
i ärenden om försäkring enligt
denna lag skall omprövas av
kassan, om det begärs av en enskild
som beslutet angår och beslutet inte
har meddelats med stöd av 10a§.

Beslut av en allmän försäkringskassa
som har fattats av tjänsteman
i ärenden om försäkring enligt
denna lag skall omprövas av kassan,
om det begärs av en enskild
som beslutet angår och beslutet inte
har meddelats med stöd av 10a§.
Omprövningen skall göras av socialförsäkringsnämnden
om beslutet
gäller fråga som avses i 3 kap.
7-9 eller 17 § eller 20 kap. 3 eller 4 §.

Vid omprövningen får beslutet inte ändras till den enskildes nackdel.
Om omprövning begärs av ett beslut och riksförsäkringsverket anför
besvär över samma beslut, skall försäkringskassan sända över ärendet till
försäkringsrätten utan föregående omprövning. Begäran om omprövning
skall därvid i försäkringsrätten anses som en besvärsinlaga.

10a§

Försäkringskassan skall ändra
ett beslut i ett ärende om försäkring
enligt denna lag, som har fattats av
kassan och inte har prövats av försäkringsrätten,

Även om begäran om omprövning
inte har framställts, skall försäkringskassan
ändra ett beslut i ett
ärende om försäkring enligt denna
lag, som har fattats av kassan och ej
har prövats av försäkringsrätten,

1. om beslutet på grund av skrivfel, räknefel eller annat sådant förbiseende
innehåller uppenbar oriktighet,

2. om beslutet har blivit oriktigt på grund av att det har fattats på
uppenbart felaktigt eller ofullständigt underlag,

3. om beslutet har blivit oriktigt på grund av uppenbart felaktig rättstillämpning
eller annan liknande orsak.

SfU 1985/86:12

Bil.

24

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Ändring behöver inte göras om Ändring skall göras även om beoriktigheten
är av ringa betydelse. gäran om omprövning inte har

framställts enligt 10 §. Ändring behöver
inte göras om oriktigheten är
av ringa betydelse.

Ett beslut får ej ändras till den försäkrades nackdel såvitt gäller förmån
som har förfallit till betalning och ej heller i annat fall om det finns
synnerliga skäl mot det.

En fråga om ändring enligt denna paragraf får ej tagas upp sedan mer än
två år förflutit från den dag då beslutet meddelades. Ändring får dock ske
även efter utgången av denna tid, om det först därefter har kommit fram att
beslutet har fattats på uppenbart felaktigt eller ofullständigt underlag eller
om det finns andra synnerliga skäl.

11 §

Beslut av allmän försäkrings- Beslut av en allmän försäkringskassa
eller riksförsäkringsverket i kassa eller riksförsäkringsverket i

ärenden om försäkring enligt denna ärenden om försäkring enligt denna

lag får överklagas hos försäkrings- lag får överklagas hos försäkringsrätten
genom besvär. Försäkrings- rätten genom besvär. Ett beslut

kassans beslut får dock inte över- som har fattats av en tjänsteman

klagas av en enskild innan kassan hos försäkringskassan får dock inte

har omprövat sitt beslut enligt 10§. överklagas av en enskild innan be Besvär

som anförs av en enskild slutet har omprövats enligt 10§.

innan beslutet har omprövats skall Besvär som anförs av en enskild

anses som en begäran om ompröv- över ett sådant beslut innan beslu ning

enligt nämnda paragraf. tet har omprövats skall anses som

en begäran om omprövning enligt
nämnda paragraf.

Att försäkringsrättens beslut överklagas genom besvär hos försäkringsöverdomstolen
framgår av förvaltningsprocesslagen (1971:291).

1. Denna lag träder i kraft, i fråga om 18kap. 6, 9 och 20-26§§ samt
20 kap. 2a § den 1 januari 1987, och i övrigt den 1 januari 1988.

2. Har ett beslut meddelats av en pensionsdelegation eller en försäkringsnämnd
och begär den försäkrade att beslutet skall omprövas enligt
20kap. 10 § skall omprövningen ske i socialförsäkringsnämnd, om omprövningen
inte har hunnit slutföras före den 1 januari 1987 eller om begäran om
omprövning görs därefter.

3. I fråga om omprövning av beslut av socialförsäkringsnämnd som har
meddelats före den 1 januari 1988 gäller äldre bestämmelser.

2 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1962: 382) angående införande av
lagen om allmän försäkring

Härigenom föreskrivs att 32 § lagen (1962:382) angående införande av

lagen om allmän försäkring skall ha fc
Nuvarande lydelse

32

Fråga rörande änkepension i anledning
av dödsfall, som inträffat
före den 1 juli 1960, eller om bidrag
som avses i 15 eller 19§ skall i allmän
försäkringskassa prövas av
den försäkringsnämnd, inom vars
verksamhetsområde den till pensionen
eller bidraget berättigade
senast blivit mantalsskriven.

Vid omräkning av förmånsbeloppen
för änkepensioner till följd av
ändrade förhållanden gäller i tilllämpliga
delar bestämmelserna i 6
och 10§§ lagen (1962:392) om
hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg
till folkpension.

Denna lag träder i kraft den 1 j;

jande lydelse.

Föreslagen lydelse

i

Fråga rörande änkepension i anledning
av dödsfall, som inträffat
före den 1 juli 1960, skall prövas av
den allmänna försäkringskassa,
hos vilken den försäkrade är inskriven.

Vid omräkning av förmånsbeloppen
för änkepensioner till följd av
ändrade förhållanden gäller i tilllämpliga
delar bestämmelserna i 6§
lagen (1962:392) om hustrutillägg
och kommunalt bostadstillägg till
folkpension.

i 1987.

SfU 1985/86:12

Bil.

1 Senaste lydelse 1982:233.

26

3 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1962: 392) om hustrutillägg och
kommunalt bostadstillägg till folkpension

Härigenom föreskrivs att 10 § lagen (1962:392) om hustrutillägg och
kommunalt bostadstillägg till folkpension1 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

10§2

Frågor om förmåner enligt denna
lag skall i den allmänna försäkringskassan
prövas av den försäkringsnämnd,
inom vars verksamhetsområde
den pensionsberättigade är
mantalsskriven. Detta gäller dock
inte inverkan på förmånerna av sådana
inkomster som avses i 6 § andra
stycket.

Föreslagen lydelse

Frågor om förmåner enligt denna
lag skall i den allmänna försäkringskassan
prövas av socialförsäkringsnämnd
i den omfattning regeringen
eller, efter regeringens bemyndigande,
riksförsäkringsverket föreskriver.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1987.

SfU 1985/86:12

Bil.

' Lagen omtryckt 1976:1014.

2 Senaste lydelse 1982:232.

27

4 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1964 :143) om bidragsförskott

Härigenom föreskrivs att 22 § lagen (1964:143) om bidragsförskott1 skall
ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

22 §2

Ärende enligt 18§ skall i allmän
försäkringskassa avgöras av socialförsäkringsnämnd.
Bestämmelserna
i 17 kap. 1 § första stycket och
20kap. 10—13 §§ lagen (1962:381)
om allmän försäkring om sammanträffande
av förmåner, ändring av
beslut samt talan mot försäkringskassas
och försäkringsrätts beslut
har motsvarande tillämpning i
ärende enligt denna lag.

Omprövning av beslut i fråga om
återbetalningsskyldighet enligt 13 §
skall göras av socialförsäkringsnämnd.

Beslut av allmän försäkringskassa eller försäkringsrätt länder till omedelbar
efterrättelse, om ej annorlunda förordnas.

1. Denna lag träder i kraft den I januari 1987.

2. Bestämmelsen i 22 § andra stycket i sin nya lydelse tillämpas dock
först från och med den 1 januari 1988.

3. I fråga om omprövning av beslut av socialförsäkringsnämnd som har
meddelats före den 1 januari 1988 gäller äldre bestämmelser.

Bestämmelserna i 17 kap. 1§
första stycket och 20 kap. 10— 13 §§
lagen (1962:381) om allmän försäkring
om sammanträffande av förmåner,
ändring av beslut samt talan
mot allmän försäkringskassas och
försäkringsrätts beslut har motsvarande
tillämpning i ärende enligt
denna lag.

SfU 1985/86:12

Bil.

' Lagen omtryckt 1976:277.
2 Senaste lydelse 1983: 194.

28

5 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1979: 84) om delpensionsförsäkring

Härigenom föreskrivs att 17 och 20 §§ lagen (1979:84) om delpensionsförsäkring
skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

17 §

Ärende om delpension skall i försäkringskassa
avgöras av pensionsdelegation
enligt 18 kap. 20-22 §§
lagen (1962: 381) om allmän försäkring 1.

om 8 § skall tillämpas,

2. om ärendet är av vidlyftig eller
svår beskaffenhet eller

3. om tjänsteman hos försäkringskassan
finnér skäl föreligga
mot bifall till pensionsansökan.

Första stycket gäller ej i den mån
pensionsansökan skall avslås på
grund av att sökanden

1. inte uppfyller föreskrivna villkor
om viss ålder, tio års pensionsgrundande
inkomst för tilläggspension
eller bosättning i Sverige,

2. uppbär allmän förtids- eller
ålderspension för tid som ansökan
avser eller

3. ansöker om delpension för
längre tid tillbaka än som får beviljas.

När pensionsdelegation avgör
ärende enligt denna lag skall i stället
för två av riksförsäkringsverket
utsedda läkare ingå två av arbetsmarknadsstyrelsen
utsedda ledamöter.
Av dessa skall den ene representera
länsarbetsnämnden och
den andre ha särskild erfarenhet av
ärenden om arbetslöshetsförsäkring
och utses efter förslag av de
erkända arbetslöshetskassornas
samorganisation.

Ärende om delpension skall i försäkringskassa
avgöras av socialförsäkringsnämnd
enligt 18 kap. 20—
22 §§ lagen (1962:381) om allmän
försäkring

1. om sökanden efter arbetstidsminskningen
inte förvärvsarbetar
enbart som anställd eller

2. om ärendet är av vidlyftig eller
svår beskaffenhet.

20 §

Bestämmelserna i 20kap. 10—
13 §§ lagen (1962:381) om allmän
försäkring om ändring av beslut
samt talan mot allmän försäkringskassas
och försäkringsrätts beslut
tillämpas även i ärende enligt denna
lag.

Bestämmelserna i 20kap. 10—
13 §§ lagen (1962:381) om allmän
försäkring om ändring av beslut
samt talan mot allmän försäkringskassas
och försäkringsrätts beslut
tillämpas även i ärende enligt denna
lag. Omprövning av beslut i fråga
om återbetalningsskyldighet enligt

SfU 1985/86:12

Bil.

29

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

19§ skall göras av socialförsäkringsnämnd.

SfU 1985/86:12

Bil.

Beslut i ärende enligt denna lag länder omedelbart till efterrättelse, om ej
annat anges i beslutet eller bestäms av domstol som har att pröva beslutet.

1. Denna lag träder i kraft, i fråga om 17 § den 1 januari 1987, och i övrigt
den 1 januari 1988.

2. Har ett beslut meddelats av en pensionsdelegation och begär den
försäkrade att beslutet skall omprövas enligt 20 § jämfört med 20 kap. 10 §
lagen (1962: 381) om allmän försäkring skall omprövningen ske i socialförsäkringsnämnd,
om omprövningen inte har hunnit slutföras före den 1
januari 1987 eller om begäran om omprövning görs därefter.

3. I fråga om omprövning av beslut av socialförsäkringsnämnd som har
medelats före den 1 januari 1988 gäller äldre bestämmelser.

30

6 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring

Härigenom föreskrivs att 8 kap. 4§ lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring1
skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

8 kap.

4 §

Ärende angående livränta till den Ärende angående livränta till den
försäkrade och i annat ärende upp- försäkrade och i annat ärende uppkommen
fråga huruvida den försäk- kommen fråga huruvida den försäkrade
har ådragit sig arbetsskada till rade har ådragit sig arbetsskada till

följd av annat än olycksfall skall i följd av annat än olycksfall skall i

försäkringskassa avgöras av pen- försäkringskassa avgöras av social sionsdelegation.

försäkringsnämnd.

Omprövning av beslut som gäller
fråga som avses i 3kap. 5§ och
6 kap. 5 § skall, om beslutet har fattats
av tjänsteman, göras av socialförsäkrings
nämnd.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1987.

2. Bestämmelsen i 8 kap 4§ andra stycket i sin nya lydelse tillämpas
dock först från och med den 1 januari 1988.

3. Har ett beslut meddelats av en pensionsdelegation och begär den
försäkrade att beslutet skall omprövas enligt 8 kap. 12 § jämfört med 20
kap. 10 § lagen (1962: 381) om allmän försäkring skall omprövningen ske i
socialförsäkringsnämnd, om omprövningen inte har hunnit slutföras före
den 1 januari 1987 eller om begäran om omprövning görs därefter.

4. I fråga om omprövning av beslut av socialförsäkringsnämnd som har
meddelats före den 1 januari 1988 gäller äldre bestämmelser.

SfU 1985/86:12

Bil.

1 Lagen omtryckt 1977:264.

31

7 Förslag till SfU 1985/86:12

Bil

Lag om ändring i lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag

Härigenom föreskrivs att 15 § lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag1
skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Bestämmelserna i 20kap. 10-13 §§ lagen (1962:381) om allmän
försäkring om ändring av beslut
samt talan mot allmän försäkringskassas
och försäkringsrätts beslut
ha motsvarande tillämpning i
ärende enligt denna lag.

Föreslagen lydelse
15 §2

Bestämmelserna i 20kap. 10-13 §§ lagen (1962:381) om allmän
försäkring om ändring av beslut
samt talan mot allmän försäkringskassas
och försäkringsrätts beslut
har motsvarande tillämpning i
ärende enligt denna lag. Omprövning
av beslut i fråga om återbetalningsskyldighet
enligt 12 § skall göras
av socialförsäkringsnämnd.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1988.

1 Lagen omtryckt 1973:449.

2 Senaste lydelse 1978:34.

32

8 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1978 :28) om försäkringsdomstolar

Härigenom föreskrivs att 5, 7 och 9 §§ lagen (1978:28) om försäkringsdomstolar
skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

5 §1

I försäkringsrätt finns försäkringsrättsråd
och försäkringsrättsassessorer.
Försäkringsrättsråd utnämns
av regeringen. Försäkringsrättsassessorer
förordnas av försäkringsrätten.

Försäkringsrättsråd och försäkringsrättsassessorer
skall vara lagfarna.
Föreligger särskilda skäl, får
den som har god kännedom om socialförsäkringslagstiftningen
utses
till försäkringsrättsråd eller försäkringsrättsassessor,
fastän han icke
är lagfaren.

Regeringen utnämner ett försäkringsrättsråd att vara chef för domstolen.

7 §2

Försäkringsrätt är domför med tre ledamöter som är försäkringsrättsråd
eller försäkringsrättsassessorer. Härutöver skall två nämndemän ingå i
rätten vid prövning av besvär över

1. beslut som i allmän försäkringskassa
har avgjorts av pensionsdelegation,

2. beslut som i allmän försäkringskassa
har avgjorts av försäkringsnämnd
i dess helhet och

3. beslut enligt lagen (1976:380)
om arbetsskadeförsäkring, lagen
(1977: 265) om statligt personskadeskydd
eller motsvarande äldre
bestämmelser.

Försäkringsrätten är domför med enbart en ledamot, som är försäkringsrättsråd
eller försäkringsrättsassessor, i fall som avses i 3§ andra stycket
1 —3. Detsamma gäller vid avgörande av mål där värdet av den förmån som
är under prövning i rätten understiger 2500 kronor och det överklagade
beslutet inte är sådant som avses i första stycket. Om det av särskild
anledning är påkallat, prövas ett mål som förut sagts i stället av tre
ledamöter, som är försäkringsrättsråd eller försäkringsrättsassessorer.

1 Senaste lydelse 1982:535.

2 Senaste lydelse 1982: 121.

1. beslut som i allmän försäkringskassa
har avgjorts av socialförsäkringsnämnd
och

2. beslut enligt lagen (1976:380)
om arbetsskadeförsäkring, lagen
(1977:265) om statligt personskadeskydd
eller motsvarande äldre
bestämmelser.

I försäkringsrätt finns försäkringsrättsråd
och försäkringsrättsassessorer,
som skall vara lagfarna.
Försäkringsrättsråd utnämns
av regeringen. Försäkringsrättsassessorer
förordnas av försäkringsrätten.

SfU 1985/86:12

Bil.

33

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

SfU 1985/86:12

9§

Bil.

Valbar till nämndeman i försäkringsrätt
är myndig svensk medborgare,
som är kyrkobokförd i länet
och ej har fyllt sjuttio år. Tjänsteman
i allmän försäkringskassa eller
ledamot av pensionsdelegation eller
försäkringsnämnd, tjänsteman
vid lokal skattemyndighet eller
riksförsäkringsverket, lagfaren domare,
annan ledamot eller tjänsteman
i försäkringsdomstol, åklagare,
advokat eller annan som har till
yrke att föra andras talan inför rätta
får ej vara nämndeman.

Valbar till nämndeman i försäkringsrätt
är myndig svensk medborgare,
som är kyrkobokförd i länet
och ej har fyllt sjuttio år. Tjänsteman
i allmän försäkringskassa eller
ledamot av socialförsäkringsnämnd,
tjänsteman vid lokal skattemyndighet
eller riksförsäkringsverket,
lagfaren domare, annan ledamot
eller tjänsteman i försäkringsdomstol,
åklagare, advokat eller
annan som har till yrke att föra andras
talan inför rätta får ej vara
nämndeman.

Den som har fyllt sextio år eller uppger annat giltigt hinder är ej skyldig
att mottaga uppdrag som nämndeman. Den som har avgått som nämndeman
är ej skyldig att mottaga nytt uppdrag förrän efter sex år.

Rätten prövar självmant den valdes behörighet.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1987.

2. Äldre bestämmelser i 5 § tillämpas fortfarande för den som har utnämnts
till försäkringsrättsråd eller förordnats till försäkringsrättsassessor
före ikraftträdandet.

34

9 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1984:989) om
socialförsäkringsväsendet under krig och krigsfara

Härigenom föreskrivs att 7§ lagen (1984:989) om socialförsäkringsväsendet
under krig och krigsfara skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreligger hinder eller avsevärda
svårigheter för en pensionsdelegation
eller försäkringsnämnd hos en
allmän försäkringskassa att avgöra
ärenden i den ordning som är föreskriven,
får beslut fattas av delegationen
eller nämnden i annan sammansättning
eller med mindre antal
ledamöter. Motsvarande gäller beslut
av försäkringskassans styrelse
eller beslut i andra ärenden vars avgörande
kan ankomma på ett särskilt
organ hos kassan. Beslut får
även när det är påkallat fattas av
tjänsteman hos försäkringskassan.

Föreslagen lydelse

Föreligger hinder eller avsevärda
svårigheter för en socialförsäkringsnämnd
hos en allmän försäkringskassa
att avgöra ärenden i den
ordning som är föreskriven, får beslut
fattas av nämnden i annan sammansättning
eller med mindre antal
ledamöter. Motsvarande gäller beslut
av försäkringskassans styrelse
eller beslut i andra ärenden vars avgörande
kan ankomma på ett särskilt
organ hos kassan. Beslut får
även när det är påkallat fattas av
tjänsteman hos försäkringskassan.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1987.

SfU 1985/86:12

Bil.

35

gotab Stockholm 1986 10438