Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Lagutskottets betänkande 1985/86:33

om flygfraktförares ansvar för passagerare och gods (prop. 1985/86:119)

LU

1985/86:33

Propositionen

I proposition 1985/86:119 föreslår regeringen (justitiedepartementet) att riksdagen

dels antar i proposifionen framlagda och av lagrådet granskade förslag till

1,    lag om ändring i luftfartslagen (1957:297),

2.    lag om ändring i atomansvarighetslagen (1968:45),

dels godkänner det i Montreal den 25 september 1975 avslutade tilläggsproto­kollet nr 3,

dels godkänner det i Montreal den 25 september 1975 avslutade Montreal­protokollet nr 4. Lagförslagen har tagits in i bilaga till betänkandet.

Utskottet

Bakgrund

Den internationella luftfartens regler om flygfraktförares ansvarighet vid befordran av passagerare och gods bygger i huvudsak på 1929 års konvention rörande fastställande av vissa gemensamma bestämmelser om internationell luftbefordran, den s. k. Warszawakonventionen. Denna konvenfion har reviderats vid flera tillfällen. Av ändringsprotokollen har hittills endast det från år 1955, det s, k. Haagprotokollet, trätt i kraft. Sverige har fillträtt såväl Warszawakonventionen som Haagprotokollet.

Den svenska lagstiftningen på området grundas på konventionen i dess lydelse efter Haagprotokollets ändringar. Bestämmelserna om flygfraktföra­res skadeståndsansvar vid befordran av passagerare och gods finns intagna i 9 kap. luftfartslagen (1957:297),

Warszawakonventionen har vunnit bred anslutning. Drygt 140 stater har tillträtt konventionen. De flesta av dem har även fillträtt Haagprotokollet, Ett viktigt undantag är USA, Sverige har inte sagt upp konvenfionen i dess ursprungliga lydelse, I förhållande till sådana stater som tillträtt Warszawa­konventionen men inte Haagprotokollet är Sverige därför bundet av den ursprungliga konventionen, I fråga om sådana flygtransporter som konven­tionen i dess ursprungliga lydelse är tillämplig på gäller alltjämt lagen

1 Riksdagen 1985/86. 8 saml. Nr 33

(1937:73) om; befordran med luftfartyg, även om den lagen formellt är     LU 1985/86:33 upphävd.

År 1971 antogs i Guatemala City ytterligare ändringsprotokoll till Warsza­wakonventionen, Ändringarna avsåg enbart passagerarbefordran. De vikfi-gaste ändringarna var införandet av ett strikt ansvar för passagerarskador samt en kraftig höjning av ansvarsbegränsningsbeloppet. Protokollet har ännu inte vunnit tillräcklig anslutning för att träda i kraft. Sverige har inte fillträtt protokollet.

Ett fortsatt revisionsarbete följde kort efter Guatemalamötet, och år 1975 antogs fyra ändringsprotokoll vid en diplomatisk konferens i Montreal, Sverige har tillträtt ändringsprotokollen nr 1 och 2. Protokoll nr 1 hänför sig till Warszawakonventionen i dess ursprungliga lydelse och protokoll nr 2 fill dess lydelse enligt Haagprotokollet, Båda ändringsprotokollen innebär att internationella valutafondens särskilda dragningsrätter (SDR) ersätter guld­francs som beräkningsenhet när det gäller ansvarsbegränsningsbeloppen, Sverige har införlivat protokollens bestämmelser i den svenska lagstiftning­en. Protokollen har dock ännu iiite trätt i kraft.

Även Montrealprotokoll nr 3 innebär en ändring av beräkningsenheten från guldfrancs till SDR, Protokollet utgör en ändring av Warszawakonven­tionen i dess lydelse enligt 1971 års Guatemalaprotokoll, En stat som tillträder Montrealprotokoll nr 3 blir därför bunden även av de materiella bestämmelserna i Guatemalaprotokollet, Montrealprotokoll nr 4 avser befordran av gods och utgör i sak på godssidan en motsvarighet till Guatemalaprotokollet. Inte heller Montrealprotokollen nr 3 och 4 har trätt i kraft, och de har inte fillträtts av Sverige.

Frågan om Sveriges tillträde till protokollen nr 3 och 4 har behandlats i departementspromemorian (Ds Ju 1985:3) Flygfraktförares ansvar för passagerare och gods. Promemorian har efter remissbehandling lagts fill grund för proposifionen.

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att Sverige skall tillträda de båda Montrealprotokol­len, Samtidigt läggs fram förslag till de ändringar i luftfartslagen som föranleds av tillträdet. Ändringarna innebär bl, a, att det nuvarande presum-tionsansvaret för flygfraktförare när det gäller skador som uppkommer på passagerare och gods ersätts av ett strikt ansvar för flygfraktföraren. Vidare ■ höjs ansvarsgränsen för passagerarskador i fråga om utländska lufttrafikföre­tag till 100 000 SDR vilket motsvarar det begränsningsbelopp som sedan år 1985 gäller för svenska lufttrafikföretag. Dessutom öppnas en möjlighet att använda ADB-teknik vid flygtransporter.

Slutligen föreslås en ändring i atomansvarighetslagen av innebörd att den som har betalat ersättning för atomskada på grund av luftfartslagen skall ha regressrätt gentemot innehavaren av atomanläggningen.

 

Utskottets överväganden                                            LU 1985/86:33

Den nu gällande ansvarsbegränsningen vid passagerarskador, som grundar sig på Haagprotokollet, är 16 600 SDR vilket för närvarande motsvarar omkring 138 000 kr. För svenska lufttrafikföretag gällde, efter en lagändring år 1976, fram fill år 1985 ett begränsningsbelopp på 270 000 kr. Dessa ansvarsgränser måste anses orimligt låga, I avvaktan på att det skulle gä att få en höjning fill stånd för den internationella trafiken genom att Montrealpro­tokoll nr 3 trädde i kraft beslöt riksdagen därför våren 1985 (prop, 1984/85:105, LU 21) att försvenska lufttrafikföretag skall gälla en ansvarsbe­gränsning på 100 000 SDR vilket för närvarande motsvarar 835 000 kr. Begränsningsbeloppet är detsamma som i Montrealprotokoll nr 3, Motsva­rande höjningar har genomförts också i Danmark och i Norge, I sitt betänkande med anledning av proposifionen framhöll utskottet - med hänsyn till det låga begränsningsbelopp som alltjämt gällde för utländska lufttrafikföretag - att det var angeläget att man från nordisk sida verkade för att Montrealprotokoll nr 3 skulle träda i kraft.

Mot ovannämnda bakgrund finner utskottet det tillfredsställande att de nordiska länderna nu kunnat enas om att de skall fillträda såväl Montrealpro­tokoll nr 3 som Montrealprotokoll nr 4, Visserligen har hittills endast några få stater anslufit sig fill protokollen varför det torde dröja ytterligare en inte obetydlig tid innan det går att få protokollen i kraft. En samlad nordisk rafifikafion innebär emellerfid fem ytterligare rafifikarioner och, som framhålls i propositionen, kan det gemensamma nordiska ställningstagandet möjligen påverka också andra stater, som har avvaktat utvecklingen, att nu skrida fill handling.

Det bör observeras att ett tillträdande till konventionen inte innebär enbart fördelar. Mot vissa bestämmelser i konvenfionen kan nämligen riktas kraftig kritik. Det gäller bl, a, en bestämmelse om att fraktföraren skall ha rätt att begränsa sitt ansvar även om han har vållat en skada uppsåtligen eller genom grov vårdslöshet. En sådan absolut ansvarsbegränsning strider mot gällande principer i svensk skadeståndsrätt. Som framhålls i propositionen torde dock i praktiken några stötande resultat av en sådan reglering inte behöva befaras. En annan från svensk skadeståndslagstiftning avvikande regel avser rätten till jämkning för medvållande på den skadeståndslidandes sida. Enligt Montrealprotokoll nr 3 får skadestånd med anledning av personskada jämkas om den skadelidande av vårdslöshet medverkat fill skadan, medan enligt 6 kap, 1 § skadeståndslagen jämkning får ske endast om skadan vållas uppsåtligen eller genom grov vårdslöshet. Den skärpning av medvållandeansvaret som fillträdet fill Montrealprotokoll nr 3 således innebär har dock en begränsad betydelse, I syfte att ytterligare begränsa verkningarna för svenska passagerare av skärpningen föreslås i propositio­nen att medvållandereglerna i skadeståndslagen alltjämt skall tillämpas på inrikes flygtransporter vid vilka mellanlandning inte skall ske utom landet.

Även om det således i och för sig kan riktas kritik mot vissa bestämmelser i Montrealprotokollen anser utskottet att fördelarna med protokollen ändå överväger. Utskottet vill här särskilt peka på införandet av strikt ansvar och höjningen av begränsningsbeloppet för passagerarskador. Med hänsyn fill

1* Riksdagen 1985/86. 8 saml. Nr 33

det anförda och med särskilt beaktande av värdet i att Warszawasystemet kan     LU 1985/86:33 upprätthållas tillstyrker utskottet att Sverige tillträder Montrealprotokollen nr 3 och 4.

De föreslagna lagändringarna föranleder inga särskilda uttalanden från lagutskottets sida.

Avslutningsvis vill utskottet erinra om att utskottet i det ovannämnda betänkandet LU 1985/86:21 också uttalade - med anledning av ett i proposifionen redovisat arbete på en särskild försäkringslösning - att det, med hänsyn till att passagerarna även med den då antagna höjningen av begränsningsbeloppet endast fick ett begränsat skydd, var viktigt att arbetet på en sådan försäkringslösning fortsatte. I den nu föreliggande propositionen redovisas att diskussioner om utformningen av en försäkringslösning också inletts mellan företrädare för jusfitiedepartementet, försäkringsbranschen och fiygbolagen samt att kontakter vidare tagits om nordiskt samarbete i frågan. Med hänsyn till frågans betydelse vill utskottet understryka att det är angeläget att det sålunda påbörjade arbetet med kraft drivs vidare.

Hemställan

Utskottet hemställer

1,   att riksdagen antar de i proposition 1985/86:119 framlagda förslagen till lag om ändring i luftfartslagen (1957:297) och lag om ändring i atomansvarighetslagen (1968:45),

2,   att riksdagen godkänner det i Montreal den 25 september 1975 avslutade tilläggsprotokollet nr 3,

3,   att riksdagen godkänner det i Montreal den 25 september 1975 avslutade Montrealprotokollet nr 4,

Stockholm den 13 maj 1986

På lagutskottets vägnar

Per-Olof Strindberg

Närvarande: Per-Olof Strindberg (m), Lennart Andersson (s), Owe And­réasson (s), Sfig Gustafsson (s), Martin Olsson (c), Inga-Britt Johansson (s), Allan Ekström (m), Bengt Kronblad (s), Inger Hestvik (s), Bengt Harding Olson (fp), Gunnar Thollander (s), Marianne Karlsson (c), Berit Löfstedt (s), Ewy Möller (m) och Kersti Johansson (c).

 

Propositionens lagförslag

1 Förslag till

Lag om ändring i luftfartslagen (1957: 297)

Härigenom föreskrivs i fråga om luftfartslagen (1957: 297)'

LU 1985/86:33 Bil,

 

dels att 9 kap. 39 § skall upphöra att gälla, dels att9 kap, 2-13, 15-22, 24, 25, 28, 40 och 41 skall ha följande lydelse.

samt 14 kap. 5 §

 

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

9 kap.

2§

Detta kapitel gäller inte trans­porter av post.

Bestämmelserna i 3-9 §§ gäller inte i fråga om transporter som ut­förs under osedvanliga förhållan­den och som inte utgör normal luft­fartsverksamhet.

Vid transport av post ansvarar fraktföraren uteslutande mot post­förvaltningen. Ansvaret regleras inte av bestämmelserna i detta ka­pitel utan av de särskilda regler som gäller mellan fraktföraren och postförvaltningen.

Bestämmelserna i 3-

3§

För passagerartransporter skall biljetter utfärdas. En biljett skall in­nehålla

a)   uppgift om avgångs- och be­stämmelseorten,

b)   uppgift, när avgångs- och be­stämmelseorten ligger i samma stat och en eller flera mellanlandningar skall ske i en annan stat, om platsen för minst en sådan mellanlandning,

c)   ett meddelande om att
Warszawakonventionen eller en lag
med motsvarande bestämmelser
kan gälla för Iransporten och att
konventionen eller lagen i regel be­
gränsar fraktförarens ansvar för
personskador och för skador ge­
nom att resgods kommer bort,
minskas eller skadas.

För passagerartransporter skall biljetter utfärdas. Sådana biljetter kan vara individuella eller kollek­tiva. En biljett skall innehålla

/, uppgift om avgångs- och be­stämmelseorten, samt

2, uppgift, när avgångs- och be­stämmelseorten ligger i samma stat och en eller flera mellanlandningar skall ske i en annan stat, om platsen för minst en sådan mellanlandning.

' Lagen omtryckt 1979:643,

- Lydelse enligt prop. 1984/85: 212, TU 1985/86: 6, rskr, 71,

 

Nuvarande lydelse

Om inte annat styrks, gäller bil­jetten som bevis om att ett trans­portavtal har träffats och om vill­koren för transporten.

Transportavtalet skall gälla och bestämmelserna i detta kapitel skall tillämpas, även om någon biljett inte har utfärdats, om en utfärdad biljett inte har föreskrivet innehåll eller om biljetlen har kommit bort. Om passageraren med fraktföra­rens samtycke har gått ombord på luftfartyget utan att någon biljett har utfärdats eller om en utfärdad biljett saknar ett meddelande enligt första stycket c), får fraktföraren dock inte åberopa ansvarsbegräns­ningen enligt 22 §.

Föreslagen lydelse

Biljetter behöver dock inte utfär­das, om uppgifterna enligt första stycket I och 2 registreras på något annat sätt.

Transportavtalet skall gälla och bestämmelserna i detta kapitel skall tillämpas, även om föreskrifterna i denna paragraf inte har följts.

LU 1985/86:33 Bil,

4§

För transporter av inskrivet res­gods skall resgodsbevis utfärdas. Ett resgodsbevis, som inte har fo­gats till eller tagits in i en biljett som uppfyller kraven i 3 § första stycket, skall innehålla

a)   uppgift om avgångs- och be­stämmelseorten,

b)   uppgift, när avgångs- och be­stämmelseorten ligger i samma stat och en eller fiera mellanlandningar skall ske i en annan stat, om platsen för minst en sådan mellanlandning,

ej ett meddelande om att Warszawakonvenlionen eller en lag med motsvarande bestämmelser kan gälla för transporten och all konventionen eller lagen i regel be­gränsar fraktförarens ansvar för skador genom alt resgods kommer bort, minskas eller skadas.

Om inte annat styrks, gäller res­godsbeviset som bevis om att res­godset har skrivits in och om vill­koren för transporten.

Transportavtalet skall gälla och bestämmelserna i detta kapitel skall tillämpas, även om något resgods­bevis inte har utfärdats, om ett ut­färdat bevis inte har föreskrivet in­nehåll eller om beviset har kommit bort.   Om  fraktföraren   har  lagit

För transporter av inskrivet res­gods skall resgodsbevis utfärdas. Ett resgodsbevis, som inte har fo­gats till eller tagits in i en biljett som uppfyller kraven i 3 § första stycket, skall innehålla

/, uppgift om avgångs- och be­stämmelseorten, samt

2. uppgift, när avgångs- och be­stämmelseorten ligger i samma stat och en eller flera mellanlandningar skall ske i en annan stat, om platsen för minst en sådan mellanlandning.

Resgodsbevis behöver dock inte utfärdas, om uppgifterna enhgt första stycket 1 och 2 registreras på något annat sått.

Transportavtalet skall gälla och bestämmelserna i detta kapitel skall tillämpas, även omföreskrifterna i denna paragraf inte har följts.

 

Nuvarande lydelse

emot resgodset i sin vård utan att något resgodsbevis har utfärdats får fraktföraren dock inte åberopa ansvarsbegränsningen enligt 22 § andra stycket. Detsamma gäller om ett utfärdat bevis, som inte har fogats till eller tagits in i en biljett som uppfyller kraven i 3 § första stycket c), saknar meddelande en­ligt första stycket c).

Föreslagen lydelse

LU 1985/86:33 Bil,

 

För godstransporter kän fraktfö­raren kräva att avsändaren upprät­tar och lämnar en Jlygfraktsedel. Avsändaren får kräva att fraktfö­raren tar emot en sådan handling.

Transportavtalet skall gälla och bestämmelserna i delta kapitel med det undantag som följer av9 § skall tillämpas, även om någon flyg­fraktsedel inte har utfärdats, om en utfärdad fraktsedel inte har före­skrivet innehåll eller omfraktsedeln har kommit bort.

5§

För godstransporter skall flyg­fraktsedlar upprättas.

Flygfraktsedlar behöver dock inte upprättas, om uppgifterna an­gående transporten registreras på något annat sätt och avsändaren samtycker till detta förfarande. I sådana fall skall fraktföraren läm­na avsändaren ett godskvitto, om denne begär det. Godskvittot skall innehålla sådana uppgifter att god­set kan identifieras. Godskvittot skall medföra rätt att ta del av upp­gifterna angående transporten.

Om någon fraktsedel inte har upprättats, får fraktföraren inte vägra att ta emot gods för trans­port med hänvisning till att det sys­tem som har använts för att regi­strera uppgifter om transporten inte finns tillgängligt på en om­lastningsort eller på bestämmel­seorten.

6§

Flygfraktsedeln skall upprättas av avsändaren i tre originalexem­plar och lämnas tillsammans med godset. Exemplar 1 förses med be­teckningen "för fraktföraren" och undertecknas av avsändaren. Ex­emplar 2 förses med beteckningen "för mottagaren", undertecknas av avsändaren och fraktföraren och följer med godset. Exemplar 3 un­dertecknas av fraktföraren och läm-

Flygfraktsedeln skall upprättas av avsändaren i tre originalexem­plar. Exemplar 1 förses med be­teckningen "för fraktföraren" och undertecknas av avsändaren. Ex­emplar 2 förses med beteckningen "för mottagaren" och underteck­nas av avsändaren och fraktfö­raren. Exemplar 3 undertecknas av fraktföraren och lämnas till avsän­daren när godset har tagits emot.

 

Föreslagen lydelse

Underskrifterna kan vara tryckta eller ersättas med en stämpel.

Nuvarande lydelse

nas till avsändaren när fraktföraren har tagit emot godset. Fraktföraren skall skriva under fraktsedlarna in­nan godset tas ombord.

Avsändarens underskrift kan vara tryckt. Såväl fraktförarens som avsändarens underskrift kan ersättas med en stämpel.

Om inte annat visas, anses fraktföraren handla för avsändarens räkning, om han på dennes begäran upprättar flygfraktsedeln.

LU 1985/86:33 Bil.

7§

När transporten avser flera kolli, skall särskilda flygfraktsedlar upp­rättas, om fraktföraren begär det.

När transporten avser flera kol­lin, skall särskilda flygfraktsedlar upprättas, om fraktföraren begär det.

Används ett sådant registrerings­förfarande som avses i 5 § andra stycket, skall fraktföraren lämna över särskilda godskvitton, om av­sändaren begär det.

 

Flygfraktsedeln skall innehålla

a)   uppgift om avgångs- och be­stämmelseorten,

b)   uppgift, när avgångs- och be­stämmelseorten ligger i samma stat och en eller flera mellanlandningar skall ske i en annan stat, om platsen för minst en sådan mellanlandning,

c)   ett meddelande om att
Warszawakonventionen eller en lag
med motsvarande bestämmelser
kan gälla för transporten och att
konventionen eller lagen i regel be­
gränsar fraktförarens ansvar för
skador genom att gods kommer
bort, minskas eller skadas.

8§

Flygfraktsedeln och godskvittot skall innehålla

1.   uppgift om avgångs- och be­stämmelseorten,

2.   uppgift, när avgångs- och be­stämmelseorten ligger i samma stat och en eller flera mellanlandningar skall ske i en annan stat, om platsen för minst en sådan mellanlandning, samt

3.   uppgift om försändelsens vikt.

9§

Om gods har tagits ombord på ett luftfartyg med fraktförarens samtycke utan att någon flygfrakt­sedel har utfärdats eller om en ut­färdad fraktsedel saknar meddelan­de enligt 8 § c), får fraktföraren inte åberopa ansvarsbegränsning­en enligt 22 § andra stycket.

Transportavtalet skall gälla och bestämmelserna i detta kapitel skall tillämpas, även om föreskrif­terna 15-8 §§ inte har följts.

 

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

LU 1985/86:33
Bil.                    /

 

Om avsändaren i flygfraktsedeln har lämnat uppgifter i fråga öm godset som är oriktiga eller ofull­ständiga, svarar han för de skador som detta medför för fraktföraren eller någon som denne har ansvaret mot.

10 §

Avsändaren svarar för riktighe­ten av de uppgifter som han eller någon som har handlat på hans vägnar har lämnat i flygfraktsedeln eller för registrering eller för infö-ring i godskvittot. År uppgifterna om godset oriktiga eller ofullstän­diga, svarar avsändaren för de ska­dor som detta medför för fraktfö­raren eller nägon som denne ansva­rar mot.

År avsändaren inte ansvarig en­ligt första stycket för oriktiga eller ofullständiga uppgifter vid registre­ring eller utfärdande av godskvit­tot, svarar fraktföraren för de ska­dor som oriktigheten eller ojull-ständigheten medför för avsän­daren eller någon som denne an­svarar mot. Detsamma gäller om någon annan på fraktförarens väg­nar har fört in uppgifterna i gods­kvittot eller har registrerat dem.

11 §

Om inte annat styrks, gäller flyg­fraktsedeln som bevis om att ett av­tal har träffats, om att godset har tagits emot och om villkoren för transporten.

Flygfraktsedelns uppgifter om godsets vikt, mätt och förpackning och om antalet koUi gäller, om inte annat visas. Andra uppgifter i frakt­sedeln om godsets mängd eller vo­lym eller om godsets tillstånd gäller mot fraktföraren bara om han på flygfraktsedeln intygar, att han har kontrollerat uppgifterna i avsän­darens närvaro, eller om uppgif­terna avser godsets synliga till­stånd.

Om inte annat styrks, gäller flyg­fraktsedeln eller godskvittot som bevis om att ett avtal har träffats, om att godset har tagits emot och om de villkor för transporten som har tagits in i fraktsedeln eller godskvittot.

Flygfraktsedelns eller godskvit­tots uppgifter om godsets vikt, mätt och förpackning och om antalet kol­lin gäller, om inte annat visas. And­ra uppgifter i fraktsedeln om god­sets mängd eller volym eller till­stånd gäller mot fraktföraren bara om han i avsändarens närvaro har kontrollerat dessa uppgifter och på flygfraktsedeln intygar detta eller om uppgifterna avser godsets syn­liga tillstånd.

12 § Om avsändaren uppfyller sina förpliktelser enligt transportavtalet, kan han återta godset pä avgångs- eller bestämmelseflygplatsen eller stoppa det vid landning under resan. Detta gäller dock inte, om åtgärden medför skada för fraktföraren eller nägon annan avsändare.

 

avgångsflygplatsen.

Avsändaren skall ersätta de extra kostnader som uppkommer genom en åtgärd enligt denna paragraf.

Om avsändarens order inte kan verkställas, skall fraktföraren omedel­bart underrätta denne.

Nuvarande lydelse

Under samma förutsättningar kan avsändaren bestämma att god­set under resan eller på bestämmel­seorten skall lämnas ut till någon annan än den som är angiven som mottagare på flygfraktsedeln eller begära att det skickas tillbaka till

Föreslagen lydelse

Under samma förutsättningar kan avsändaren bestämma att god­set under resan eller på bestämmel­seorten skall lämnas ut till någon annan än den som har angetts som mottagare eller begära att det skickas tillbaka till avgångsflygplat­sen.

LU 1985/86:33 Bil.

 

Om fraktföraren verkställer av­sändarens order utan att dennes ex­emplar av flygfraktsedeln visas upp, ansvarar fraktföraren för de skador som därigenom uppstår för fraktsedelns rätte innehavare. Den ersättning som fraktföraren måste utge kan han kräva åter av avsän­daren.

Avsändarens rätt upphör, när mottagaren får rätt att förfoga över godset enligt bestämmelserna i 13 §. öm mottagaren vägrar att ta emot flygfraktsedlar eller godset el­ler om han inte är anträffbar, får avsändaren åter rätt att förfoga över godset.

öm fraktföraren verkställer av­sändarens order utan att dennes ex­emplar av flygfraktsedeln eller godskvittot visas upp, ansvarar fraktföraren för de skador som där­igenom uppstår för fraktsedelns el­ler godskvittots rätte innehavare. Den ersättning som fraktföraren måste utge kan han kräva åter av avsändaren.

Avsändarens rätt //// godset upp­hör, när mottagaren får rätt att för­foga över godset enligt bestämmel­serna i 13 §. Om mottagaren vägrar att ta emot godset eller om han inte är anträffbar, får avsändaren åter rätt att förfoga över godset.

13 §

öm inte annat följer av 12 §, har mottagaren rätt att av fraktföraren få ut flygfraktsedeln och godset när detta har kommit fram fill bestäm­melseorten. Detta gäller dock en­dast om han betalar vad fraktfö­raren har rätt att fordra och upp­fyller flygfraktsedelns villkor för transporten.

öm avsändaren inte har utövat sin befogenhet enligt 12 första el­ler andra stycket, har mottagaren rätt att av fraktföraren få ut godset när detta har kommit fram till be­stämmelseorten. Detta gäller dock endast om han betalar vad fraktfö­raren har rätt att fordra och även i övrigt uppfyller villkoren enligt transportavtalet.

Om inte något annat har avtalats, skall fraktföraren genast underrätta mottagaren när godset har kommit fram.

15 §

Förbehåll som avviker från be­stämmelserna i 12-14 §§ gäller bara om de är intagna i flygfraktse­deln.

Förbehåll som avviker från be­stämmelserna i 12-14 §§ gäller bara om de.är intagna i flygfraktse­deln eller godskvittot.

10

 

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

16 §

LU 1985/86:33 Bil.

Avsändaren skall lämna de upp­lysningar och handlingar som be­hövs för att skyldigheter enligt tull-, accis- och ordningsföreskrifter skall kunna fullgöras innan godset avlämnas till mottagaren. Avsän­daren skall ersätta de skador som uppstår för fraktföraren på grund av att sådana upplysningar eller handlingar saknas eller är oriktiga eller ofullständiga. Detta gäller dock inte om fraktföraren, någon av dennes anställda eller någon som denne har anlitat har gjort sig skyl­dig till fel eller försummelse.

Avsändaren skall lämna de upp­lysningar och till flygfraktsedeln foga de handlingar som behövs för att skyldigheter enligt tull-, accis-och ordningsföreskrifter skall kun­na fullgöras innan godset avlämnas till mottagaren. Avsändaren skall ersätta de skador som uppstår för fraktföraren pä grund av att sädana upplysningar eller handlingar sak­nas eller är oriktiga eller ofullstän­diga. Detta gäller dock inte om fraktföraren, någon av dennes an­ställda eller nägon som denne har anlitat har gjort sig skyldig till fel eller försummelser.

Fraktföraren är inte skyldig att undersöka om upplysningarna och hand­lingarna är riktiga och fullständiga.

17 §

Fraktföraren ansvarar för sådana personskador som drabbar passa­gerare till följd av händelser som inträffar ombord på luftfartyget el­ler i samband med att passageraren går ombord på eller lämnar farty­get. Skadeståndet bestäms enligt skadeståndslagen (1972:207).

Fraktföraren ansvarar för sådana personskador som tillfogas passa­gerare till följd av händelser som inträffar ombord på luftfartyget el­ler i samband med att passageraren går ombord på eller lämnar farty­get. Fraktföraren ansvarar dock inte för personskador som orsakas uteslutande av passagerarens häl­sotillstånd.

18 §

Fraktföraren ansvarar för skador genom att inskrivet resgods eller gods kommer bort, minskas eller skadas medan godset är i fraktfö­rarens vård på en flygplats, ombord på ett luftfartyg eller, vid landning utanför en flygplats, var godset än finns.

Om en transport vid lastning, av­lämnande eller omlastning utförs till lands eller sjöledes utanför en flygplats och transporten sker på grund av transportavtalet, skall skador på resgodset eller godset anses ha uppkommit tillföljd av en händelse under lufttransporten om inte annat visas.

Fraktföraren ansvarar för skador på grund av att resgods förstörs, kommer bort, minskas eller skadas tillföljd av händelser som inträffar ombord på luftfartyget eller i sam­band med att passageraren går om­bord på eller lämnar fartyget eller under den tid resgodset är i frakt­förarens värd. Fraktföraren ansva­rar dock inte, om skadan orsakas uteslutande av resgodsets egen be­skaffenhet eller av fel i godset.

11

 

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

19 §

LU 1985/86:33 Bil,

 

Fraktföraren ansvarar för skador tillföljd av dröjsmål vid transporter med luftfartyg av passagerare, in­skrivet resgods eller gods.

Fraktföraren ansvarar för skador på grund av att gods förstörs, kom­mer bort, minskas eller skadas till följd av händelser som inträffar un­der lufttransport. Han ansvarar dock inte, om skadan orsakas ute­slutande av

1.   godsets egen beskaffenhet el­ler fel i godset,

2.   bristfällig förpackning av god­set som har utförts av någon annan än fraktföraren eller dennes an­ställda eller någon som denne har anlitat,

 

3.      krigshandling eller väpnad konflikt, eller

4.      myndighetsutövning i sam­band med att godset förs in i eller ut ur ett land eller transiteras.

Med lufttransport avses i denna paragraf den tid som godset är i fraktförarens vård på en flygplats, ombord på ett luftfartyg eller, vid landning utanför en flygplats, var godset än finns.

Lufttransport omfattar inte så­dana transporter till lands eller sjöss som sker utanför en flygplats. När en sådan transport utförs för lastning, avlämnande eller omlast­ning på grund av transportavtalet, skall dock varje skada anses ha uppkommit tillföljd av en händelse under lufttransporten, om inte an­nat visas.

20 §

Fraktföraren ansvarar inte för uppkomna skador, om han visar att han, hans anställda och de som han har anlitat har vidtagit alla nödvän­diga åtgärder för att undvika ska­dorna eller att det har varit omöjligt för dem att vidtaga åtgärderna.

Fraktföraren ansvarar för skador till följd av dröjsmål vid lufttrans­porter av passagerare, resgods och gods, om han inte visar att han, hans anställda och de som han har anlitat har vidtagit alla nödvändiga åtgärder för att undvika skadorna eller att det har varit omöjligt för dem att vidta åtgärderna.

21 §

Om fraktföraren visar att den skadelidande har medverkat till skadan genom eget vällande, gäl-

Skadestånd med anledning av en transport av passagerare eller res­gods skall jämkas, om den skadeli-

12

 

Nuvarande lydelse

ler   6 kap.   1 §   skadeståndslagen (1972:207).

Föreslagen lydelse

dande själv har medverkat till ska­dan genom vållande. Har en passa­gerare dödals eller skadats och be­gär någon annan än passageraren skadestånd med anledning därav, skall skadeståndet också jämkas, om passageraren genom vållande har medverkat till skadan.

Begär någon skadestånd med an­ledning av en godstransport, skall skadeståndet jämkas, om vållande på den skadelidandes sida har med­verkat till skadan.

Jämkning av skadestånd enligt första eller andra stycket sker efter vad som är skäligt med hänsyn till graden av medvållande.

För inrikes lufttransporter vid vilka mellanlandning inte skall ske utom landet gäller 6 kap. I § ska­deståndslagen (1972:207).

LU 1985/86:33 Bil,

22 §

Vid passagerartransporter är fraktförarens ansvar för vatje pas­sagerare begränsat till 16600 sär­skilda dragningsrätter. När ersätt­ningen skall utgå som livränta, får det kapitaliserade värdet inte över­stiga denna gräns. Om transporten utförs av ett svenskt lufttrafikföre­tag, är gränsen för ansvaret i stäl­let 100000 särskilda dragningsrät­ter. Företaget skall i biljetten eller i sina standardvillkor för transporter utfösta sig att tillämpa denna gräns. Vid en transport som bara delvis utförs av ett svenskt företag gäller reglerna om det senare be­gränsningsbeloppet och om utfäs­telse att tillämpa detta bara ifråga om den del av transporten som det svenska företaget utför. Avtal kan träffas om högre gränser för ansva­ret än de som gäller enligt detta stycke.

Fraktförarens ansvar för inskri­vet resgods eller gods är begränsat till 17 särskilda dragningsrätter per kilo. Om passageraren eller avsän­daren när godset överlämnas till fraktföraren särskilt anger det in­tresse som är knutet till transporten

Vid passagerartransporter är fraktförarens sammanlagda ansvar för varje skadad eller dödad passa­gerare begränsat till 100000 särskil­da dragningsrätter (SDR). När er­sättningen skall utgå som livränta, får det kapitaliserade värdet inte överstiga denna gräns.

För skador på grund av dröjsmål vid transport av passagerare är fraktförarens ansvar begränsat till 4150 SDR för varje passagerare.

Vid transport av resgods är frakt­förarens ansvar för skada på grund av alt resgodset förstörs, kommer bort, minskas, skadas eller fördröjs begränsat till 1000 SDR för varje passagerare.

Vid godstransporter är fraktfö-

13

 

Nuvarande lydelse

och betalar fastställda tilläggsav­gifter, gäller det dä uppgivna belop­pet som gräns för fraktförarens an­svar. Detta gäller dock inte, om fraktföraren visar att intresset är lägre än detta belopp. Om bara en del av det inskrivna resgodset eller godset kommer bort, minskas, ska­das eller fördröjs, räknas endast den sammanlagda vikten av berör­da kolli, när gränsen för fraktföra­rens ansvar skall bestämmas. Om värdet av även andra kolli som om­fattas av samma resgodsbevis eller flygfraktsedel påverkas, skall dock även dessa kolli medräknas.

Föreslagen lydelse

rarens ansvar begränsat till 17 SDR per kilogram. Om avsändaren när godset överlämnas till fraktföraren särskilt anger det intresse som är knutet till transporten och betalar fastställda tilläggsavgifter, gäller det då uppgivna beloppet som gräns för fraktförarens ansvar. Detta gäl­ler dock inte, om fraktföraren visar att intresset är lägre än detta be­lopp, öm bara en del av godset för­störs, kommer bort, minskas, ska­das eller fördröjs, räknas endast den sammanlagda vikten av berör­da kollin när gränsen för fraktföra­rens ansvar skall bestämmas, öm även värdet av andra koUin som omfattas av samma flygfraktsedel påverkas, skall dock också dessa kollin medräknas. Ansvaret för sådana föremål som passagerarna behåller i sin vård är begränsat till 332 särskilda drag­ningsrätter för varje passagerare.

Vid tillämpningen av de ansvars­gränser som anges i denna para­graf skall rättegångskostnader inte beaktas. Detta gäller dock inte vid godstransport, om fraktföraren inom sex månader från den skade-bringande händelsen eller innan ta­lan väcktes skriftligen har erbjudit den skadelidande minst lika mycket i ersättning som det utdömda ska­deståndet.

Fraktföraren kan åläggas alt utge ersättning för rättegångskost­nader, även om gränserna för hans ansvar därigenom överskrids. Det­ta gäller dock inte, om han skriftli­gen har erbjudit den skadelidande minst lika mycket i ersättning som det utdömda beloppet frånsett rät­tegångskostnaderna. Erbjudandet skall ha lämnats inom sex månader från den händelse som medförde skadan eller innan talan har väckts, om detta har skett senare.

Med "särskilda dragningsrätter" avses de särskilda dragningsrätter som används av Internationella valutafonden. När talan förs om ersättning, skall omräkning till svenskt mynt ske efter kursen den dag domen medde­las. Kronans värde skall bestämmas i enlighet med den beräkningsmetod som Internationella valutafonden den dagen tillämpar för sin verksamhet och sina transaktioner.

LU 1985/86:33 Bil,

24 §

Gränserna för ansvar enligt 22 § gäller inte om det visas att fraktfö­raren, någon av hans anställda el­ler någon som han har anlitat i tjänsten har orsakat skadan upp­såtligen eller genom att, med insikt om alt skador sannolikt skulle upp-

Gränserna för ansvar enligt 22 § får inte överskridas oavsett vilken ansvarsgrund som åberopas.

14

 

Nuvarande lydelse

stå, grovt åsidosätta den akt sam­het och hänsyn som kan krävas.

Föreslagen lydelse

LU 1985/86:33 Bil.

25 §

Om talan förs mot någon av fraktförarens anställda eller någon som fraktföraren har anlitat för att han har vållat skador genom lindri­gare fel eller försummelse i tjänsten än som avses i 24 §, får den sam­manlagda ersättning som han och fraktföraren kan åläggas att utge inte överskrida de gränser som fraktföraren kan åberopa.

Förs talan om ersättning mot nå­gon av fraktförarens anställda eller nägon som fraktföraren har anlitat för skador som har vållats under utövning av tjänsten eller uppdra­get, får den sammanlagda ersätt­ning som han och fraktföraren kan åläggas att utge inte överskrida de gränser som fraktföraren kan åbe­ropa.

Bestämmelser om jämkning av skadeersättning finns i 10 kap, 3 §.

28 § Talan om ansvar enligt detta kapitel skall väckas vid domstolen i den ort där fraktföraren har sitt hemvist, fraktförarens huvudkontor finns, eller det kontor som har medverkat vid avtalets tillkomst finns. Talan får också väckas vid domstolen i bestämmelseorten.

Vid skador på grund av att pas­sagerare har dödats, skadats eller försenats eller på grund av alt res­gods har förstörts, kommit bort, minskals, skadats eller fördröjts får talan också föras vid domstolen i den ort där fraktföraren har eli kontor, om passageraren har hem­vist eller är stadigvarande bosatt här i landet.

Talan får väckas bara vid svens­ka domstolar eller vid domstolar i andra stater som är anslutna till Warszawakonventionen. Detta gäl­ler dock inte, om enligt avtalet av­gångsorten eller bestämmelseorten ligger i en stat som inte har biträtt konventionen.

Talan får väckas bara vid svens­ka domstolar eller vid domstolar i andra stater som är anslutna till Warszawakonventionen, Detta gäl­ler dock inte, om enligt avtalet av­gångs- eller bestämmelseorten lig­ger i en stat som inte har tillträtt konventionen.

40 §

Biljetter och resgodsbevis behövs inte vid inrikes lufttransporter, om luftfartyget inte skall mellanlanda utom riket.

Vid inrikes lufttransporter där luftfartyget inte skall mellanlanda utom landet behövs inte biljetter, resgodsbevis eller flygfraktsedlar, även om uppgifterna om transpor­ten inte registreras på något annat sätt.

15

 

Nuvarande lydelse                      Föreslagen lydelse                      LU 1985/86:33

Bil. Vid sådana lufttransporter får begränsningen av fraktförarens an­svar enligt 22 § åberopas även om biljetter, resgodsbevis eller flyg­fraktsedlar inte är utfärdade eller om de saknar meddelande om be­gränsningen. Alt meddelande om begränsningen skall finnas i stan­dardvillkoren för passagerartrans­porter följer av 22 § första stycket.

41 § Bestämmelserna i detta kapitel gäller inte i fråga om sådana internatio­nella lufttransporter som utförs direkt av en viss stat om denna stat, när den tillträdde den konvention som undertecknades i Warszawa den 12 oktober 1929, lämnade en sådan förklaring som avses i tilläggsprotokollet till konventionen. Detsamma gäller om transporten utförs direkt av ett territorium för vars utländska angelägenheter en sådan stat svarar.

Under förutsättning att en stat      Under förutsättning att en stat

som har tillträtt Warszawakonven- som har tillträtt Warszawakonven­
tionen har förklarat att konven- tionen har avgett en förklaring en-
tionen inte skall gälla i fråga om en Ugt artikel XXVI i Haagprolokollet
lufttransport som utförs för den sta- den 28 september 1955, artikel
tens militära myndigheter med ett XXIII punkt 1 b) i Gualemalapro-
luftfartyg som är registrerat i den tokollet den 8 mars 1971, artikel XI
staten, om fartygets hela lastför- punkt I b) i tilläggsprotokoll nr 3
måga har reserverats av dessa myn- den 25 september 1975 eller arii-
digheter eller för deras räkning, kel XXI punkt I a) i Montrealpro-
gäller inte bestämmelserna i detta tokoll nr 4 sistnämnda dag gäller
kapitel beträffande en sådan luft- bestämmelserna i delta kapitel inte
transport.                                    heller i fråga om en lufttransport

som utförs för den statens militära myndigheter med ett luftfartyg som är registrerat i den staten, om farty­gets hela lastförmåga har reserve­rats av dessa myndigheter eller för deras räkning.

14 kap, 5§ Vid tillämpningen av denna lag och föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen avses

med Chicagokonventionen den konvention angående internatio­nell civil luftfart som avslutades i Chicago den 7 december 1944,

med Genévekonventionen den konvention rörande jnternationellt erkännande av rätt till luftfartyg som avslutades i Geneve den 19juni 1948,

med Warszawakonven-                       med Warszawakonven­
tionen den konvention om inter- tionen den konvention om inter­
nationell luftbefordran som under- nationell luftbefordran som under­
tecknades i Warszawa den 12 okto- tecknades i Warszawa den 12 okto­
ber 1929 och reviderades genom det ber 1929 och som reviderades ge-

16

 

Nuvarande lydelse                      Föreslagen lydelse                      LU 1985/86:33

Bil,
i Haag den 28 september 1955 av-     nom det i Haag den 28 september
slutade protokollet och                 1955 avslutade protokollet, genom

det i Guatemala City den 8 mars 1971 avslutade protokollet saml ge­nom de i Montreal den 25 septem­ber 1975 avslutade protokollen nr 3 och nr 4 och

med Guadalajarakonventionen den konvention om internationell luftbefordran som utförs av annan än den avtalsslutande fraktföraren, som undertecknades i Guadalajara den 18 september 1961,

1.      Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer. Regeringen får
bestämma att lagen tills vidare skall gälla endast för inrikes luftfart och
luftfart som inte faller under Warszawakonventionen,

2,      Sä länge Warszawakonventionen i dess ursprungliga lydelse från den
12 oktober 1929 är i kraft mellan Sverige och nägon främmande stat skall
beträffande sådana lufttransporter som konventionen i den lydelsen är
tillämplig pä i stället för de nya bestämmelserna gälla lagen (1937:73) om
befordran med luftfartyg. För svenska lufttrafikföretag skall dock tilläm­
pas bestämmelserna i 9 kap, 22 § första stycket i deras äldre lydelse såvitt
gäller begränsningsbeloppet för sädana företag och skyldigheten att utfästa
sig att tillämpa detta belopp,

3.      Så länge Warszawakonventionen i dess lydelse enligt det i Haag den
28 september 1955 avslutade ändringsprotokollet är i kraft mellan Sverige
och någon främmande stat skall beträffande sädana lufttransporter som
konventionen i den lydelsen är tillämplig pä i stället för de nya bestämmel­
serna gälla 9 kap, i dess äldre lydelse,

4,  I förhällande till en stat, som är bunden av Warszawakonventionen i dess lydelse enligt tilläggsprotokoll nr 3 den 25 september 1975 men inte av konventionen i dess lydelse enligt Montrealprotokoll nr 4 samma dag, skall beträffande transport av gods 9 kap, i dess äldre lydelse fortsätta att tillämpas,

5,  1 förhållande till en stat, som är bunden av Warszawakonventionen i dess lydelse enligt Montrealprotokoll nr 4 men inte av konventionen i dess lydelse enligt tilläggsprotokoll nr 3, skall beträffande transport av passage­rare och resgods 9 kap, i dess äldre lydelse fortsätta att tillämpas,

6.      Upphör Warszawakonventionen i dess ursprungliga lydelse eller i
dess lydelse enligt 1955 års ändringsprotokoll att gälla mellan Sverige och
andra stater till följd av uppsägning från svensk sida, skall regeringen ge
detta till känna.

17

 

2 Förslag till                                                                LU 1985/86:33
Lag om ändring i atomansvarighetslagen (1968:45)

Härigenom föreskrivs att 15 § atomansvarighetslagen (1968:45) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

15                                                                                           §'
Den som nödgats utge ersättning Den som nödgats utge ersättning
för atomskada på grund av interna- för atomskada på grund av luft-
tionellt fördrag eller lagstiftning i farislagen (1957:297) eller interna­
främmande stat inträder i den ska- tionellt fördrag eller lagstiftning i
delidandes rätt mot den anlägg- främmande stat inträder i den ska-
ningsinnehavare som svarar för delidandes rätt mot den anlägg-
skadan enligt denna lag. Avser er- ningsinnehavare som svarar för
sättningen skada som omfattas av skadan enligt denna lag. Avser er-
ett med stöd av 3 § tredje stycket sättningen skada som omfattas av
meddelat förordnande, äger den er- ett med stöd av 3 § tredje stycket
sättningsskyldige återkräva ersätt- meddelat förordnande, äger den er-
ningen av den anläggningsinneha- sättningsskyldige återkräva ersätt-
vare som skulle ha svarat för ska- ningen av den anläggningsinneha-
dan, om förordnandet ej meddelats, vare som skulle ha svarat för ska­
dan, om förordnandet ej meddelats.

Har någon som har sitt huvudkontor i Sverige eller i annan konventions­stat eller nägon som är anställd hos sådan person nödgats utge ersättning för atomskada, för vilken den skadelidande på grund av bestämmelserna i

3 § icke är berättigad till ersättning enligt denna lag. äger han återkräva
skadeståndet av den anläggningsinnehavare som med bortseende från
nämnda bestämmelser skulle ha svarat för skadan. Därvid äger första
stycket första punkten motsvarande tillämpning. Har skadan uppkommit
under transport av atomsubstans till mottagare i annan stat än konven­
tionsstat, gäller dock den avsändande anläggningsinnehavarens ansvarig­
het ej längre än till dess substansen lossats från det transportmedel varmed
det anlände till den staten. Har skadan uppkommit under transport av
atomsubstans frän avsändare i sådan stat, inträder den mottagande an­
läggningsinnehavarens ansvarighet icke förrän substansen lastats på det
transportmedel varmed det sändes från den främmande staten,

Äterkravsrätt enligt första eller andra stycket tillkommer icke den som själv svarar för skadan enligt 20 §,

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.

Senaste lydelse 1974:249,                                                                                    -g