Lagutskottets betänkande
1985/86:33

om flygfraktförares ansvar för passagerare och gods

(prop. 1985/86:119) J*»*

Propositionen

I proposition 1985/86:119 föreslår regeringen (justitiedepartementet) att
riksdagen

dels antar i propositionen framlagda och av lagrådet granskade förslag till

1. lag om ändring i luftfartslagen (1957:297),

2. lag om ändring i atomansvarighetslagen (1968:45),

dels godkänner det i Montreal den 25 september 1975 avslutade tilläggsprotokollet
nr 3,

dels godkänner det i Montreal den 25 september 1975 avslutade Montrealprotokollet
nr 4.

Lagförslagen har tagits in i bilaga till betänkandet.

Utskottet

Bakgrund

Den internationella luftfartens regler om flygfraktförares ansvarighet vid
befordran av passagerare och gods bygger i huvudsak på 1929 års konvention
rörande fastställande av vissa gemensamma bestämmelser om internationell
luftbefordran, den s.k. Warszawakonventionen. Denna konvention har
reviderats vid flera tillfällen. Av ändringsprotokollen har hittills endast det
från år 1955, det s. k. Haagprotokollet, trätt i kraft. Sverige har tillträtt såväl
Warszawakonventionen som Haagprotokollet.

Den svenska lagstiftningen på området grundas på konventionen i dess
lydelse efter Haagprotokollets ändringar. Bestämmelserna om flygfraktförares
skadeståndsansvar vid befordran av passagerare och gods finns intagna i 9
kap. luftfartslagen (1957:297).

Warszawakonventionen har vunnit bred anslutning. Drygt 140 stater har
tillträtt konventionen. De flesta av dem har även tillträtt Haagprotokollet.
Ett viktigt undantag är USA. Sverige har inte sagt upp konventionen i dess
ursprungliga lydelse. I förhållande till sådana stater som tillträtt Warszawakonventionen
men inte Haagprotokollet är Sverige därför bundet av den
ursprungliga konventionen. I fråga om sådana flygtransporter som konventionen
i dess ursprungliga lydelse är tillämplig på gäller alltjämt lagen

1 Riksdagen 1985186.8sami. Nr 33

(1937:73) om befordran med luftfartyg, även om den lagen formellt är
upphävd.

År 1971 antogs i Guatemala City ytterligare ändringsprotokoll till Warszawakonventionen.
Ändringarna avsåg enbart passagerarbefordran. De viktigaste
ändringarna var införandet av ett strikt ansvar för passagerarskador
samt en kraftig höjning av ansvarsbegränsningsbeloppet. Protokollet har
ännu inte vunnit tillräcklig anslutning för att träda i kraft. Sverige har inte
tillträtt protokollet.

Ett fortsatt revisionsarbete följde kort efter Guatemalamötet, och år 1975
antogs fyra ändringsprotokoll vid en diplomatisk konferens i Montreal.
Sverige har tillträtt ändringsprotokollen nr 1 och 2. Protokoll nr 1 hänför sig
till Warszawakonventionen i dess ursprungliga lydelse och protokoll nr 2 till
dess lydelse enligt Haagprotokollet. Båda ändringsprotokollen innebär att
internationella valutafondens särskilda dragningsrätter (SDR) ersätter guldfrancs
som beräkningsenhet när det gäller ansvarsbegränsningsbeloppen.
Sverige har införlivat protokollens bestämmelser i den svenska lagstiftningen.
Protokollen har dock ännu inte trätt i kraft.

Även Montrealprotokoll nr 3 innebär en ändring av beräkningsenheten
från guldfrancs till SDR. Protokollet utgör en ändring av Warszawakonventionen
i dess lydelse enligt 1971 års Guatemalaprotokoll. En stat som
tillträder Montrealprotokoll nr 3 blir därför bunden även av de materiella
bestämmelserna i Guatemalaprotokollet. Montrealprotokoll nr 4 avser
befordran av gods och utgör i sak på godssidan en motsvarighet till
Guatemalaprotokollet. Inte heller Montrealprotokollen nr 3 och 4 har trätt i
kraft, och de har inte tillträtts av Sverige.

Frågan om Sveriges tillträde till protokollen nr 3 och 4 har behandlats i
departementspromemorian (Ds Ju 1985:3) Flygfraktförares ansvar för
passagerare och gods. Promemorian har efter remissbehandling lagts till
grund för propositionen.

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att Sverige skall tillträda de båda Montrealprotokollen.
Samtidigt läggs fram förslag till de ändringar i luftfartslagen som
föranleds av tillträdet. Ändringarna innebär bl. a. att det nuvarande presumtionsansvaret
för flygfraktförare när det gäller skador som uppkommer på
passagerare och gods ersätts av ett strikt ansvar för flygfraktföraren. Vidare
höjs ansvarsgränsen för passagerarskador i fråga om utländska lufttrafikföretag
till 100 000 SDR vilket motsvarar det begränsningsbelopp som sedan år
1985 gäller för svenska lufttrafikföretag. Dessutom öppnas en möjlighet att
använda ADB-teknik vid flygtransporter.

Slutligen föreslås en ändring i atomansvarighetslagen av innebörd att den
som har betalat ersättning för atomskada på grund av luftfartslagen skall ha
regressrätt gentemot innehavaren av atomanläggningen.

LU 1985/86:33

Utskottets överväganden

LU 1985/86:33

Den nu gällande ansvarsbegränsningen vid passagerarskador, som grundar
sig på Haagprotokollet, är 16 600 SDR vilket för närvarande motsvarar
omkring 138 000 kr. För svenska lufttrafikföretag gällde, efter en lagändring
år 1976, fram till år 1985 ett begränsningsbelopp på 270 000 kr. Dessa
ansvarsgränser måste anses orimligt låga. I avvaktan på att det skulle gå att få
en höjning till stånd för den internationella trafiken genom att Montrealprotokoll
nr 3 trädde i kraft beslöt riksdagen därför våren 1985 (prop.
1984/85:105, LU 21) att för svenska lufttrafikföretag skall gälla en ansvarsbegränsning
på 100 000 SDR vilket för närvarande motsvarar 835 000 kr.
Begränsningsbeloppet är detsamma som i Montrealprotokoll nr 3. Motsvarande
höjningar har genomförts också i Danmark och i Norge. I sitt
betänkande med anledning av propositionen framhöll utskottet - med
hänsyn till det låga begränsningsbelopp som alltjämt gällde för utländska
lufttrafikföretag - att det var angeläget att man från nordisk sida verkade för
att Montrealprotokoll nr 3 skulle träda i kraft.

Mot ovannämnda bakgrund finner utskottet det tillfredsställande att de
nordiska länderna nu kunnat enas om att de skall tillträda såväl Montrealprotokoll
nr 3 som Montrealprotokoll nr 4. Visserligen har hittills endast några
få stater anslutit sig till protokollen varför det torde dröja ytterligare en inte
obetydlig tid innan det går att få protokollen i kraft. En samlad nordisk
ratifikation innebär emellertid fem ytterligare ratifikationer och, som
framhålls i propositionen, kan det gemensamma nordiska ställningstagandet
möjligen påverka också andra stater, som har avvaktat utvecklingen, att nu
skrida till handling.

Det bör observeras att ett tillträdande till konventionen inte innebär
enbart fördelar. Mot vissa bestämmelser i konventionen kan nämligen riktas
kraftig kritik. Det gäller bl. a. en bestämmelse om att fraktföraren skall ha
rätt att begränsa sitt ansvar även om han har vållat en skada uppsåtligen eller
genom grov vårdslöshet. En sådan absolut ansvarsbegränsning strider mot
gällande principer i svensk skadeståndsrätt. Som framhålls i propositionen
torde dock i praktiken några stötande resultat av en sådan reglering inte
behöva befaras. En annan från svensk skadeståndslagstiftning avvikande
regel avser rätten till jämkning för medvållande på den skadeståndslidandes
sida. Enligt Montrealprotokoll nr 3 får skadestånd med anledning av
personskada jämkas om den skadelidande av vårdslöshet medverkat till
skadan, medan enligt 6 kap. 1 § skadeståndslagen jämkning får ske endast
om skadan vållas uppsåtligen eller genom grov vårdslöshet. Den skärpning
av medvållandeansvaret som tillträdet till Montrealprotokoll nr 3 således
innebär har dock en begränsad betydelse. I syfte att ytterligare begränsa
verkningarna för svenska passagerare av skärpningen föreslås i propositionen
att medvållandereglerna i skadeståndslagen alltjämt skall tillämpas på
inrikes flygtransporter vid vilka mellanlandning inte skall ske utom landet.

Även om det således i och för sig kan riktas kritik mot vissa bestämmelser i
Montrealprotokollen anser utskottet att fördelarna med protokollen ändå
överväger. Utskottet vill här särskilt peka på införandet av strikt ansvar och
höjningen av begränsningsbeloppet för passagerarskador. Med hänsyn till

1* Riksdagen 1985/86. 8sami. Nr33

det anförda och med särskilt beaktande av värdet i att Warszawasystemet kan
upprätthållas tillstyrker utskottet att Sverige tillträder Montrealprotokollen
nr 3 och 4.

De föreslagna lagändringarna föranleder inga särskilda uttalanden från
lagutskottets sida.

Avslutningsvis vill utskottet erinra om att utskottet i det ovannämnda
betänkandet LU 1985/86:21 också uttalade - med anledning av ett i
propositionen redovisat arbete på en särskild försäkringslösning - att det,
med hänsyn till att passagerarna även med den då antagna höjningen av
begränsningsbeloppet endast fick ett begränsat skydd, var viktigt att arbetet
på en sådan försäkringslösning fortsatte. I den nu föreliggande propositionen
redovisas att diskussioner om utformningen av en försäkringslösning också
inletts mellan företrädare för justitiedepartementet, försäkringsbranschen
och flygbolagen samt att kontakter vidare tagits om nordiskt samarbete i
frågan. Med hänsyn till frågans betydelse vill utskottet understryka att det är
angeläget att det sålunda påbörjade arbetet med kraft drivs vidare.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. att riksdagen antar de i proposition 1985/86:119 framlagda
förslagen till lag om ändring i luftfartslagen (1957:297) och lag om
ändring i atomansvarighetslagen (1968:45),

2. att riksdagen godkänner det i Montreal den 25 september 1975
avslutade tilläggsprotokollet nr 3,

3. att riksdagen godkänner det i Montreal den 25 september 1975
avslutade Montrealprotokollet nr 4.

Stockholm den 13 maj 1986

På lagutskottets vägnar

Per-Olof Strindberg

Närvarande: Per-Olof Strindberg (m), Lennart Andersson (s), Owe Andréasson
(s), Stig Gustafsson (s), Martin Olsson (c), Inga-Britt Johansson (s),
Allan Ekström (m), Bengt Kronblad (s), Inger Hestvik (s), Bengt Harding
Olson (fp), Gunnar Thollander (s), Marianne Karlsson (c), Berit Löfstedt
(s), Ewy Möller (m) och Kersti Johansson (c).

LU 1985/86:33

Propositionens lagförslag
1 Förslag till

Lag om ändring i luftfartslagen (1957:297)

Härigenom föreskrivs i fråga om luftfartslagen (1957:297)*
dels att 9 kap. 39 § skall upphöra att gälla,

dels att 9 kap. 2-13, 15-22, 24, 25, 28, 40 och 41 §§ samt 14 kap. 5 §
skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse2 Föreslagen lydelse

9 kap.

Detta kapitel gäller inte transporter
av post.

Bestämmelserna i 3-9 §§ gäller
inte i fråga om transporter som utförs
under osedvanliga förhållanden
och som inte utgör normal luftfartsverksamhet.

För passagerartransporter skall
biljetter utfärdas. En biljett skall innehålla a)

uppgift om avgångs- och bestämmelseorten,

b) uppgift, när avgångs- och bestämmelseorten
ligger i samma stat
och en eller flera mellanlandningar
skall ske i en annan stat, om platsen
för minst en sådan mellanlandning,

c) ett meddelande om att
Warszawakonventionen eller en lag
med motsvarande bestämmelser
kan gälla för transporten och att
konventionen eller lagen i regel begränsar
fraktförarens ansvar för
personskador och för skador genom
att resgods kommer bort,
minskas eller skadas.

Vid transport av post ansvarar
fraktföraren uteslutande mot postförvaltningen.
Ansvaret regleras
inte av bestämmelserna i detta kapitel
utan av de särskilda regler
som gäller mellan fraktföraren och
postförvaltningen.

Bestämmelserna i 3-8 §§ gäller
inte i fråga om transporter som utförs
under osedvanliga förhållanden
och som inte utgör normal luftfartsverksamhet.

För passagerartransporter skall
biljetter utfärdas. Sådana biljetter
kan vara individuella eller kollektiva.
En biljett skall innehålla
/. uppgift om avgångs- och bestämmelseorten,
samt
2. uppgift, när avgångs- och bestämmelseorten
ligger i samma stat
och en eller flera mellanlandningar
skall ske i en annan stat, om platsen
för minst en sådan mellanlandning.

LU 1985/86:33

Bil.

1 Lagen omtryckt 1979:643.

2 Lydelse enligt prop. 1984/85:212, TU 1985/86:6, rskr. 71.

Nuvarande lydelse

Om inte annat styrks, gäller biljetten
som bevis om att ett transportavtal
har träffats och om villkoren
för transporten.

Transportavtalet skall gälla och
bestämmelserna i detta kapitel skall
tillämpas, även om någon biljett
inte har utfärdats, om en utfärdad
biljett inte har föreskrivet innehåll
eller om biljetten har kommit bort.
Om passageraren med fraktförarens
samtycke har gått ombord på
luftfartyget utan att någon biljett
har utfärdats eller om en utfärdad
biljett saknar ett meddelande enligt
första stycket c), får fraktföraren
dock inte åberopa ansvarsbegränsningen
enligt 22 §.

För transporter av inskrivet resgods
skall resgodsbevis utfärdas.
Ett resgodsbevis, som inte har fogats
till eller tagits in i en biljett som
uppfyller kraven i 3 § första
stycket, skall innehålla

a) uppgift om avgångs- och bestämmelseorten,

b) uppgift, när avgångs- och bestämmelseorten
ligger i samma stat
och en eller flera mellanlandningar
skall ske i en annan stat, om platsen
för minst en sådan mellanlandning,

c) ett meddelande om att
Warszawakonventionen eller en lag
med motsvarande bestämmelser
kan gälla för transporten och att
konventionen eller lagen i regel begränsar
fraktförarens ansvar för
skador genom att resgods kommer
bort, minskas eller skadas.

Om inte annat styrks, gäller resgodsbeviset
som bevis om att resgodset
har skrivits in och om villkoren
för transporten.

Transportavtalet skall gälla och
bestämmelserna i detta kapitel skall
tillämpas, även om något resgodsbevis
inte har utfärdats, om ett utfärdat
bevis inte har föreskrivet innehåll
eller om beviset har kommit
bort. Om fraktföraren har tagit

Föreslagen lydelse

Biljetter behöver dock inte utfärdas,
om uppgifterna enligt första
stycket I och 2 registreras på något
annat sätt.

Transportavtalet skall gälla och
bestämmelserna i detta kapitel skall
tillämpas, även om föreskrifterna i
denna paragraf inte har följts.

/. uppgift om avgångs- och bestämmelseorten,
samt

2. uppgift, när avgångs- och bestämmelseorten
ligger i samma stat
och en eller flera mellanlandningar
skall ske i en annan stat, om platsen
för minst en sådan mellanlandning.

Resgodsbevis behöver dock inte
utfärdas, om uppgifterna enligt
första stycket I och 2 registreras på
något annat sätt.

Transportavtalet skall gälla och
bestämmelserna i detta kapitel skall
tillämpas, även om föreskrifterna i
denna paragraf inte har följts.

LU 1985/86:33

Bil.

Nuvarande lydelse

emot resgodset i sin vård utan att
något resgodsbevis har utfärdats
får fraktföraren dock inte åberopa
ansvarsbegränsningen enligt 22 §
andra stycket. Detsamma gäller
om ett utfärdat bevis, som inte har
fogats till eller tagits in i en biljett
som uppfyller kraven i 3 § första
stycket c), saknar meddelande enligt
första stycket c).

För godstransporter kan fraktföraren
kräva att avsändaren upprättar
och lämnar en Jlygfraktsedel.
Avsändaren får kräva att fraktföraren
tar emot en sådan handling.

Transportavtalet skall gälla och
bestämmelserna i detta kapitel med
det undantag som följer av 9 § skall
tillämpas, även om någon flygfraktsedel
inte har utfärdats, om en
utfärdad fraktsedel inte har föreskrivet
innehåll eller om fraktsedeln
har kommit bort.

Föreslagen lydelse

För godstransporter skall flygfraktsedlar
upprättas.

Flygfraktsedlar behöver dock
inte upprättas, om uppgifterna angående
transporten registreras på
något annat sätt och avsändaren
samtycker till detta förfarande. I
sådana fall skall fraktföraren lämna
avsändaren ett godskvitto, om
denne begär det. Godskvittot skall
innehålla sådana uppgifter att godset
kan identifieras. Godskvittot
skall medföra rätt att ta del av uppgifterna
angående transporten.

Om någon fraktsedel inte har
upprättats, får fraktföraren inte
vägra att ta emot gods för transport
med hänvisning till att det system
som har använts för att registrera
uppgifter om transporten
inte finns tillgängligt på en omlastningsort
eller på bestämmelseorten.

Flygfraktsedeln skall upprättas
av avsändaren i tre originalexemplar
och lämnas tillsammans med
godset. Exemplar 1 förses med beteckningen
”för fraktföraren” och
undertecknas av avsändaren. Exemplar
2 förses med beteckningen
”för mottagaren”, undertecknas av
avsändaren och fraktföraren och
följer med godset. Exemplar 3 undertecknas
av fraktföraren och läm -

Flygfraktsedeln skall upprättas
av avsändaren i tre originalexemplar.
Exemplar 1 förses med beteckningen
”för fraktföraren” och
undertecknas av avsändaren. Exemplar
2 förses med beteckningen
”för mottagaren” och undertecknas
av avsändaren och fraktföraren.
Exemplar 3 undertecknas av
fraktföraren och lämnas till avsändaren
när godset har tagits emot.

LU 1985/86:33

Bil.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

nas till avsändaren när fraktföraren Underskrifterna kan vara tryckta

har tagit emot godset. Fraktföraren eller ersättas med en stämpel,

skall skriva under fraktsedlarna innan
godset tas ombord.

Avsändarens underskrift kan
vara tryckt. Såväl fraktförarens
som avsändarens underskrift kan
ersättas med en stämpel.

Om inte annat visas, anses fraktföraren handla för avsändarens räkning,
om han på dennes begäran upprättar flygfraktsedeln.

När transporten avser flera kolli,
skall särskilda flygfraktsedlar upprättas,
om fraktföraren begär det.

Flygfraktsedeln skall innehålla

a) uppgift om avgångs- och bestämmelseorten,

b) uppgift, när avgångs- och bestämmelseorten
ligger i samma stat
och en eller flera mellanlandningar
skall ske i en annan stat, om platsen
för minst en sådan mellanlandning,

c) ett meddelande om att
Warszawakonventionen eller en lag
med motsvarande bestämmelser
kan gälla för transporten och att
konventionen eller lagen i regel begränsar
fraktförarens ansvar för
skador genom att gods kommer
bort, minskas eller skadas.

När transporten avser flera kollin,
skall särskilda flygfraktsedlar
upprättas, om fraktföraren begär
det.

Används ett sådant registreringsförfarande
som avses i 5 § andra
stycket, skall fraktföraren lämna
över särskilda godskvitton, om avsändaren
begär det.

Flygfraktsedeln och godskvittot
skall innehålla

1. uppgift om avgångs- och bestämmelseorten,

2. uppgift, när avgångs- och bestämmelseorten
ligger i samma stat
och en eller flera mellanlandningar
skall ske i en annan stat, om platsen
för minst en sådan mellanlandning,
samt

3. uppgift om försändelsens vikt.

Om gods har tagits ombord på
ett luftfartyg med fraktförarens
samtycke utan att någon flygfraktsedel
har utfärdats eller om en utfärdad
fraktsedel saknar meddelande
enligt 8 § c), får fraktföraren
inte åberopa ansvarsbegränsningen
enligt 22 § andra stycket.

Transportavtalet skall gälla och
bestämmelserna i detta kapitel
skall tillämpas, även om föreskrifterna
i 5-8 §§ inte har följts.

LU 1985/86:33

Bil.

Nuvarande lydelse

Om avsändaren i flygfraktsedeln
har lämnat uppgifter i fråga om
godset som är oriktiga eller ofullständiga,
svarar han för de skador
som detta medför för fraktföraren
eller någon som denne har ansvaret
mot.

Om inte annat styrks, gäller flygfraktsedeln
som bevis om att ett avtal
har träffats, om att godset har
tagits emot och om villkoren för
transporten.

Flygfraktsedelns uppgifter om
godsets vikt, mått och förpackning
och om antalet kolli gäller, om inte
annat visas. Andra uppgifter i fraktsedeln
om godsets mängd eller volym
eller om godsets tillstånd gäller
mot fraktföraren bara om han på
flygfraktsedeln intygar, att han har
kontrollerat uppgifterna i avsändarens
närvaro, eller om uppgifterna
avser godsets synliga tillstånd.

Föreslagen lydelse

Avsändaren svarar för riktigheten
av de uppgifter som han eller
någon som har handlat på hans
vägnar har lämnat i flygfraktsedeln
eller för registrering eller för införing
i godskvittot. Är uppgifterna
om godset oriktiga eller ofullständiga,
svarar avsändaren för de skador
som detta medför för fraktföraren
eller någon som denne ansvarar
mot.

Är avsändaren inte ansvarig enligt
första stycket för oriktiga eller
ofullständiga uppgifter vid registrering
eller utfärdande av godskvittot,
svarar fraktföraren för de skador
som oriktigheten eller ofullständigheten
medför för avsändaren
eller någon som denne ansvarar
mot. Detsamma gäller om
någon annan på fraktförarens vägnar
har fört in uppgifterna i godskvittot
eller har registrerat dem.

U §

Om inte annat styrks, gäller flygfraktsedeln
eller godskvittot som
bevis om att ett avtal har träffats,
om att godset har tagits emot och
om de villkor för transporten som
har tagits in i fraktsedeln eller
godskvittot.

Flygfraktsedelns eller godskvittots
uppgifter om godsets vikt, mått
och förpackning och om antalet kollin
gäller, om inte annat visas. Andra
uppgifter i fraktsedeln om godsets
mängd eller volym eller tillstånd
gäller mot fraktföraren bara
om han i avsändarens närvaro har
kontrollerat dessa uppgifter och på
flygfraktsedeln intygar detta eller
om uppgifterna avser godsets synliga
tillstånd.

12 §

Om avsändaren uppfyller sina förpliktelser enligt transportavtalet, kan
han återta godset på avgångs- eller bestämmelseflygplatsen eller stoppa det
vid landning under resan. Detta gäller dock inte, om åtgärden medför
skada för fraktföraren eller någon annan avsändare.

LU 1985/86:33

Bil.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Under samma förutsättningar
kan avsändaren bestämma att godset
under resan eller på bestämmelseorten
skall lämnas ut till någon
annan än den som är angiven som
mottagare pä flygfraktsedeln eller
begära att det skickas tillbaka till

Under samma förutsättningar
kan avsändaren bestämma att godset
under resan eller på bestämmelseorten
skall lämnas ut till någon
annan än den som har angetts som
mottagare eller begära att det
skickas tillbaka till avgångsflygplatsen.

avgångsflygplatsen.

Avsändaren skall ersätta de extra kostnader som uppkommer genom en
åtgärd enligt denna paragraf.

Om avsändarens order inte kan verkställas, skall fraktföraren omedelbart
underrätta denne.

Om fraktföraren verkställer avsändarens
order utan att dennes exemplar
av flygfraktsedeln visas
upp, ansvarar fraktföraren för de
skador som därigenom uppstår för
fraktsedelns rätte innehavare. Den
ersättning som fraktföraren måste
utge kan han kräva åter av avsändaren.

Avsändarens rätt upphör, när
mottagaren får rätt att förfoga över
godset enligt bestämmelserna i
13 §. Om mottagaren vägrar att ta
emot flygfraktsedlar eller godset eller
om han inte är anträffbar, får
avsändaren åter rätt att förfoga
över godset.

Om fraktföraren verkställer avsändarens
order utan att dennes exemplar
av flygfraktsedeln eller
godskvittot visas upp, ansvarar
fraktföraren för de skador som därigenom
uppstår för fraktsedelns eller
godskvittots rätte innehavare.
Den ersättning som fraktföraren
måste utge kan han kräva åter av
avsändaren.

Avsändarens rätt till godset upphör,
när mottagaren får rätt att förfoga
över godset enligt bestämmelserna
i 13 §. Om mottagaren vägrar
att ta emot godset eller om han inte
är anträffbar, får avsändaren åter
rätt att förfoga över godset.

13 §

Om inte annat följer av 12 §, har
mottagaren rätt att av fraktföraren
få ut flygfraktsedeln och godset när
detta har kommit fram till bestämmelseorten.
Detta gäller dock endast
om han betalar vad fraktföraren
har rätt att fordra och uppfyller
flygfraktsedelns villkor för
transporten.

Om avsändaren inte har utövat
sin befogenhet enligt 12 § första eller
andra stycket, har mottagaren
rätt att av fraktföraren få ut godset
när detta har kommit fram till bestämmelseorten.
Detta gäller dock
endast om han betalar vad fraktföraren
har rätt att fordra och även i
övrigt uppfyller villkoren enligt
transportavtalet.

Om inte något annat har avtalats, skall fraktföraren genast underrätta
mottagaren när godset har kommit fram.

Förbehåll som avviker från bestämmelserna
i 12-14 §§ gäller
bara om de är intagna i flygfraktsedeln.

Förbehåll som avviker från bestämmelserna
i 12-14 §§ gäller
bara om de är intagna i flygfraktsedeln
eller godskvittot.

LU 1985/86:33

Bil.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

16 §

Avsändaren skall lämna de upplysningar
och till flygfraktsedeln
foga de handlingar som behövs för
att skyldigheter enligt tull-, accisoch
ordningsföreskrifter skall kunna
fullgöras innan godset avlämnas
till mottagaren. Avsändaren skall
ersätta de skador som uppstår för
fraktföraren på grund av att sådana
upplysningar eller handlingar saknas
eller är oriktiga eller ofullständiga.
Detta gäller dock inte om
fraktföraren, någon av dennes anställda
eller någon som denne har
anlitat har gjort sig skyldig till fel
eller försummelser.

Fraktföraren är inte skyldig att undersöka om upplysningarna och handlingarna
är riktiga och fullständiga.

Avsändaren skall lämna de upplysningar
och handlingar som behövs
för att skyldigheter enligt tull-,
accis- och ordningsföreskrifter
skall kunna fullgöras innan godset
avlämnas till mottagaren. Avsändaren
skall ersätta de skador som
uppstår för fraktföraren på grund
av att sådana upplysningar eller
handlingar saknas eller är oriktiga
eller ofullständiga. Detta gäller
dock inte om fraktföraren, någon
av dennes anställda eller någon som
denne har anlitat har gjort sig skyldig
till fel eller försummelse.

17 §

Fraktföraren ansvarar för sådana
personskador som drabbar passagerare
till följd av händelser som
inträffar ombord på luftfartyget eller
i samband med att passageraren
går ombord på eller lämnar fartyget.
Skadeståndet bestäms enligt
skadeståndslagen (1972:207).

Fraktföraren ansvarar för sådana
personskador som tillfogas passagerare
till följd av händelser som
inträffar ombord på luftfartyget eller
i samband med att passageraren
går ombord på eller lämnar fartyget.
Fraktföraren ansvarar dock
inte för personskador som orsakas
uteslutande av passagerarens hälsotillstånd.

18 §

Fraktföraren ansvarar för skador
genom att inskrivet resgods eller
gods kommer bort, minskas eller
skadas medan godset är i fraktförarens
vård på en flygplats, ombord
på ett luftfartyg eller, vid landning
utanför en flygplats, var godset än
finns.

Om en transport vid lastning, avlämnande
eller omlastning utförs
till lands eller sjöledes utanför en
flygplats och transporten sker på
grund av transportavtalet, skall
skador på resgodset eller godset
anses ha uppkommit till följd av en
händelse under lufttransporten om

Fraktföraren ansvarar för skador
på grund av att resgods förstörs,
kommer bort, minskas eller skadas
tillföljd av händelser som inträffar
ombord på luftfartyget eller i samband
med att passageraren går ombord
på eller lämnar fartyget eller
under den tid resgodset är i fraktförarens
vård. Fraktföraren ansvarar
dock inte, om skadan orsakas
uteslutande av resgodsets egen beskaffenhet
eller av fel i godset.

LU 1985/86:33

Bil.

inte annat visas.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Fraktföraren ansvarar för skador
till följd av dröjsmål vid transporter
med luftfartyg av passagerare, inskrivet
resgods eller gods.

Fraktföraren ansvarar inte för
uppkomna skador, om han visar att
han, hans anställda och de som han
har anlitat har vidtagit alla nödvändiga
åtgärder för att undvika skadorna
eller att det har varit omöjligt
för dem att vidtaga åtgärderna.

Om fraktföraren visar att den
skadelidande har medverkat till
skadan genom eget vållande, gäl -

Fraktföraren ansvarar för skador
på grund av att gods förstörs, kommer
bort, minskas eller skadas till
följd av händelser som inträffar under
lufttransport. Han ansvarar
dock inte, om skadan orsakas uteslutande
av

1. godsets egen beskaffenhet eller
fel i godset,

2. bristfällig förpackning av godset
som har utförts av någon annan
än fraktföraren eller dennes anställda
eller någon som denne har
anlitat,

3. krigshandling eller väpnad
konflikt, eller

4. myndighetsutövning i samband
med att godset förs in i eller
ut ur ett land eller transiteras.

Med lufttransport avses i denna
paragraf den tid som godset är i
fraktförarens vård på en flygplats,
ombord på ett luftfartyg eller, vid
landning utanför en flygplats, var
godset än finns.

Lufttransport omfattar inte sådana
transporter till lands eller
sjöss som sker utanför en flygplats.
När en sådan transport utförs för
lastning, avlämnande eller omlastning
på grund av transportavtalet,
skall dock varje skada anses ha
uppkommit till följd av en händelse
under lufttransporten, om inte annat
visas.

Fraktföraren ansvarar för skador
till följd av dröjsmål vid lufttransporter
av passagerare, resgods och
gods, om han inte visar att han,
hans anställda och de som han har
anlitat har vidtagit alla nödvändiga
åtgärder för att undvika skadorna
eller att det har varit omöjligt för
dem att vidta åtgärderna.

Skadestånd med anledning av en
transport av passagerare eller resgods
skall jämkas, om den skadeli -

Nuvarande lydelse

ler 6 kap. 1 § skadeståndslagen
(1972:207).

Vid passagerartransporter är
fraktförarens ansvar för vaije passagerare
begränsat till 16600 särskilda
dragningsrätter. När ersättningen
skall utgå som livränta, får
det kapitaliserade värdet inte överstiga
denna gräns. Om transporten
utförs av ett svenskt lufttrafikföretag,
är gränsen för ansvaret i stället
100000 särskilda dragningsrätter.
Företaget skall i biljetten eller i
sina standardvillkor för transporter
utfästa sig att tillämpa denna
gräns. Vid en transport som bara
delvis utförs av ett svenskt företag
gäller reglerna om det senare begränsningsbeloppet
och om utfästelse
att tillämpa detta bara i fråga
om den del av transporten som det
svenska företaget utför. Avtal kan
träffas om högre gränser för ansvaret
än de som gäller enligt detta
stycke.

Fraktförarens ansvar för inskrivet
resgods eller gods är begränsat
till 17 särskilda dragningsrätter per
kilo. Om passageraren eller avsändaren
när godset överlämnas till
fraktföraren särskilt anger det intresse
som är knutet till transporten

Föreslagen lydelse

dande själv har medverkat till skadan
genom vållande. Har en passagerare
dödats eller skadats och begär
någon annan än passageraren
skadestånd med anledning därav,
skall skadeståndet också jämkas,
om passageraren genom vållande
har medverkat till skadan.

Begär någon skadestånd med anledning
av en godstransport, skall
skadeståndet jämkas, om vållande
på den skadelidandes sida har medverkat
till skadan.

Jämkning av skadestånd enligt
första eller andra stycket sker efter
vad som är skäligt med hänsyn till
graden av medvållande.

För inrikes lufttransporter vid
vilka mellanlandning inte skall ske
utom landet gäller 6 kap. 1 § skadeståndslagen
(1972:207).

Vid passagerartransporter är
fraktförarens sammanlagda ansvar
för varje skadad eller dödad passagerare
begränsat till 100000 särskilda
dragningsrätter (SDR). När ersättningen
skall utgå som livränta,
får det kapitaliserade värdet inte
överstiga denna gräns.

För skador på grund av dröjsmål
vid transport av passagerare är
fraktförarens ansvar begränsat till
4150 SDR för varje passagerare.

Vid transport av resgods är fraktförarens
ansvar för skada på grund
av att resgodset förstörs, kommer
bort, minskas, skadas eller fördröjs
begränsat till 1000 SDR för varje
passagerare.

Vid godstransporter är fraktfö -

LU 1985/86:33

Bil.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

och betalar fastställda tilläggsavgifter,
gäller det då uppgivna beloppet
som gräns för fraktförarens ansvar.
Detta gäller dock inte, om
fraktföraren visar att intresset är
lägre än detta belopp. Om bara en
del av det inskrivna resgodset eller
godset kommer bort, minskas, skadas
eller fördröjs, räknas endast
den sammanlagda vikten av berörda
kolli, när gränsen för fraktförarens
ansvar skall bestämmas. Om
värdet av även andra kolli som omfattas
av samma resgodsbevis eller
flygfraktsedel påverkas, skall dock
även dessa kolli medräknas.

rarens ansvar begränsat till 17 SDR
per kilogram. Om avsändaren när
godset överlämnas till fraktföraren
särskilt anger det intresse som är
knutet till transporten och betalar
fastställda tilläggsavgifter, gäller
det då uppgivna beloppet som gräns
för fraktförarens ansvar. Detta gäller
dock inte, om fraktföraren visar
att intresset är lägre än detta belopp.
Om bara en del av godset förstörs,
kommer bort, minskas, skadas
eller fördröjs, räknas endast
den sammanlagda vikten av berörda
kollin när gränsen för fraktförarens
ansvar skall bestämmas. Om
även värdet av andra kollin som
omfattas av samma flygfraktsedel
påverkas, skall dock också dessa
kollin medräknas.

Ansvaret för sådana föremål som
passagerarna behåller i sin vård är
begränsat till 332 särskilda dragningsrätter
för varje passagerare.

Fraktföraren kan åläggas att
utge ersättning för rättegångskostnader,
även om gränserna för hans
ansvar därigenom överskrids. Detta
gäller dock inte, om han skriftligen
har erbjudit den skadelidande
minst lika mycket i ersättning som
det utdömda beloppet frånsett rättegångskostnaderna.
Erbjudandet
skall ha lämnats inom sex månader
från den händelse som medförde
skadan eller innan talan har väckts,
om detta har skett senare.

Med "särskilda dragningsrätter” avses de särskilda dragningsrätter som
används av Internationella valutafonden. När talan förs om ersättning,
skall omräkning till svenskt mynt ske efter kursen den dag domen meddelas.
Kronans värde skall bestämmas i enlighet med den beräkningsmetod
som Internationella valutafonden den dagen tillämpar för sin verksamhet
och sina transaktioner.

Vid tillämpningen av de ansvarsgränser
som anges i denna paragraf
skall rättegångskostnader inte
beaktas. Detta gäller dock inte vid
godstransport, om fraktföraren
inom sex månader från den skadebringande
händelsen eller innan talan
väcktes skriftligen har erbjudit
den skadelidande minst lika mycket
i ersättning som det utdömda skadeståndet.

24 §

Gränserna för ansvar enligt 22 §
gäller inte om det visas att fraktföraren,
någon av hans anställda eller
någon som han har anlitat i
tjänsten har orsakat skadan uppsåtligen
eller genom att, med insikt
om att skador sannolikt skulle upp -

Gränserna för ansvar enligt 22 §
får inte överskridas oavsett vilken
ansvarsgrund som åberopas.

LU 1985/86:33

Bil.

Nuvarande lydelse

stå, grovt åsidosätta den aktsamhet
och hänsyn som kan krävas.

Om talan förs mot någon av
fraktförarens anställda eller någon
som fraktföraren har anlitat för att
han har vållat skador genom lindrigare
fel eller försummelse i tjänsten
än som avses i 24 §, får den sammanlagda
ersättning som han och
fraktföraren kan åläggas att utge
inte överskrida de gränser som
fraktföraren kan åberopa.

Föreslagen lydelse

Förs talan om ersättning mot någon
av fraktförarens anställda eller
någon som fraktföraren har anlitat
för skador som har vållats under
utövning av tjänsten eller uppdraget,
får den sammanlagda ersättning
som han och fraktföraren kan
åläggas att utge inte överskrida de
gränser som fraktföraren kan åberopa.

Bestämmelser om jämkning av skadeersättning finns i 10 kap. 3 §.

28 §

Talan om ansvar enligt detta kapitel skall väckas vid domstolen i den ort
där

fraktföraren har sitt hemvist,

fraktförarens huvudkontor finns, eller

det kontor som har medverkat vid avtalets tillkomst finns.

Talan får också väckas vid domstolen i bestämmelseorten.

Vid skador på grund av att passagerare
har dödats, skadats eller
försenats eller på grund av att resgods
har förstörts, kommit bort,
minskats, skadats eller fördröjts får
talan också föras vid domstolen i
den ort där fraktföraren har ett
kontor, om passageraren har hemvist
eller är stadigvarande bosatt
här i landet.

Talan får väckas bara vid svenska
domstolar eller vid domstolar i
andra stater som är anslutna till
Warszawakonventionen. Detta gäller
dock inte, om enligt avtalet avgångs-
eller bestämmelseorten ligger
i en stat som inte har tillträtt
konventionen.

Talan får väckas bara vid svenska
domstolar eller vid domstolar i
andra stater som är anslutna till
Warszawakonventionen. Detta gäller
dock inte, om enligt avtalet avgångsorten
eller bestämmelseorten
ligger i en stat som inte har biträtt
konventionen.

Biljetter och resgodsbevis behövs
inte vid inrikes lufttransporter, om
luftfartyget inte skall mellanlanda
utom riket.

Vid inrikes lufttransporter där
luftfartyget inte skall mellanlanda
utom landet behövs inte biljetter,
resgodsbevis eller flygfraktsedlar,
även om uppgifterna om transporten
inte registreras på något annat
sätt.

LU 1985/86:33

Bil.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Vid sådana lufttransporter får
begränsningen av fraktförarens ansvar
enligt 22 § åberopas även om
biljetter, resgodsbevis eller flygfraktsedlar
inte är utfärdade eller
om de saknar meddelande om begränsningen.
Att meddelande om
begränsningen skall finnas i standardvillkoren
för passagerartransporter
följer av 22 § första stycket.

41 §

Bestämmelserna i detta kapitel gäller inte i fråga om sådana internationella
lufttransporter som utförs direkt av en viss stat om denna stat, när
den tillträdde den konvention som undertecknades i Warszawa den 12
oktober 1929, lämnade en sådan förklaring som avses i tilläggsprotokollet
till konventionen. Detsamma gäller om transporten utförs direkt av ett
territorium för vars utländska angelägenheter en sådan stat svarar.

Under förutsättning att en stat
som har tillträtt Warszawakonventionen
har förklarat att konventionen
inte skall gälla i fråga om en
lufttransport som utförs för den statens
militära myndigheter med ett
luftfartyg som är registrerat i den
staten, om fartygets hela lastförmåga
har reserverats av dessa myndigheter
eller för deras räkning,
gäller inte bestämmelserna i detta
kapitel beträffande en sådan lufttransport.

Under förutsättning att en stat
som har tillträtt Warszawakonventionen
har avgett en förklaring enligt
artikel XXVI i Haagprotokollet
den 28 september 1955, artikel
XXIII punkt I b) i Guatemalaprotokollet
den 8 mars 1971, artikel XI
punkt I b) i tilläggsprotokoll nr 3
den 25 september 1975 eller artikel
XXI punkt I a) i Montrealprotokoll
nr 4 sistnämnda dag gäller
bestämmelserna i detta kapitel inte
heller i fråga om en lufttransport
som utförs för den statens militära
myndigheter med ett luftfartyg som
är registrerat i den staten, om fartygets
hela lastförmåga har reserverats
av dessa myndigheter eller för
deras räkning.

14 kap.

5 §

Vid tillämpningen av denna lag och föreskrifter som har meddelats med
stöd av lagen avses
med Chicagokonventionen den konvention angående internationell
civil luftfart som avslutades i Chicago den 7 december 1944,
med Genévekonventionen den konvention rörande internationellt
erkännande av rätt till luftfartyg som avslutades i Genéve den 19 juni 1948,

med Warszawakonventionen
den konvention om internationell
luftbefordran som undertecknades
i Warszawa den 12 oktober
1929 och reviderades genom det

med Warszawakonventionen
den konvention om internationell
luftbefordran som undertecknades
i Warszawa den 12 oktober
1929 och som reviderades ge -

LU 1985/86:33

Bil.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

LU 1985/86:33

Bil.

i Haag den 28 september 1955 av- nom det i Haag den 28 september
slutade protokollet och 1955 avslutade protokollet, genom

det i Guatemala City den 8 mars
1971 avslutade protokollet samt genom
de i Montreal den 25 september
1975 avslutade protokollen nr 3
och nr 4 och

med Guadalajarakonventionen den konvention om internationell
luftbefordran som utförs av annan än den avtalsslutande fraktföraren, som
undertecknades i Guadalajara den 18 september 1961.

1. Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer. Regeringen får
bestämma att lagen tills vidare skall gälla endast för inrikes luftfart och
luftfart som inte faller under Warszawakonventionen.

2. Så länge Warszawakonventionen i dess ursprungliga lydelse från den
12 oktober 1929 är i kraft mellan Sverige och någon främmande stat skall
beträffande sådana lufttransporter som konventionen i den lydelsen är
tillämplig på i stället för de nya bestämmelserna gälla lagen (1937:73) om
befordran med luftfartyg. För svenska lufttrafikföretag skall dock tillämpas
bestämmelserna i 9 kap. 22 § första stycket i deras äldre lydelse såvitt
gäller begränsningsbeloppet för sådana företag och skyldigheten att utfästa
sig att tillämpa detta belopp.

3. Så länge Warszawakonventionen i dess lydelse enligt det i Haag den
28 september 1955 avslutade ändringsprotokollet är i kraft mellan Sverige
och någon främmande stat skall beträffande sådana lufttransporter som
konventionen i den lydelsen är tillämplig på i stället för de nya bestämmelserna
gälla 9 kap. i dess äldre lydelse.

4. I förhållande till en stat, som är bunden av Warszawakonventionen i
dess lydelse enligt tilläggsprotokoll nr 3 den 25 september 1975 men inte av
konventionen i dess lydelse enligt Montrealprotokoll nr 4 samma dag, skall
beträffande transport av gods 9 kap. i dess äldre lydelse fortsätta att
tillämpas.

5. I förhållande till en stat, som är bunden av Warszawakonventionen i
dess lydelse enligt Montrealprotokoll nr 4 men inte av konventionen i dess
lydelse enligt tilläggsprotokoll nr 3, skall beträffande transport av passagerare
och resgods 9 kap. i dess äldre lydelse fortsätta att tillämpas.

6. Upphör Warszawakonventionen i dess ursprungliga lydelse eller i
dess lydelse enligt 1955 års ändringsprotokoll att gälla mellan Sverige och
andra stater till följd av uppsägning från svensk sida, skall regeringen ge
detta till känna.

2 Förslag till

LU 1985/86:33

Lag om ändring i atomansvarighetslagen (1968:45)

Härigenom föreskrivs att 15 § atomansvarighetslagen (1968:45) skall ha
följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

15 §'

Den som nödgats utge ersättning Den som nödgats utge ersättning
för atomskada på grund av interna- för atomskada på grund av luft tionellt

fördrag eller lagstiftning i fartslagen (1957:297) eller internafrämmande
stat inträder i den ska- tionellt fördrag eller lagstiftning i

delidandes rätt mot den anlägg- främmande stat inträder i den ska ningsinnehavare

som svarar för delidandes rätt mot den anlägg skadan

enligt denna lag. Avser er- ningsinnehavare som svarar för

sättningen skada som omfattas av skadan enligt denna lag. Avser erett
med stöd av 3 § tredje stycket sättningen skada som omfattas av

meddelat förordnande, äger den er- ett med stöd av 3 § tredje stycket

sättningsskyldige återkräva ersätt- meddelat förordnande, äger den er ningen

av den anläggningsinneha- sättningsskyldige återkräva ersätt vare

som skulle ha svarat för ska- ningen av den anläggningsinneha dan,

om förordnandet ej meddelats. vare som skulle ha svarat för ska dan,

om förordnandet ej meddelats.

Har någon som har sitt huvudkontor i Sverige eller i annan konventionsstat
eller någon som är anställd hos sådan person nödgats utge ersättning
för atomskada, för vilken den skadelidande på grund av bestämmelserna i
3 § icke är berättigad till ersättning enligt denna lag, äger han återkräva
skadeståndet av den anläggningsinnehavare som med bortseende från
nämnda bestämmelser skulle ha svarat för skadan. Därvid äger första
stycket första punkten motsvarande tillämpning. Har skadan uppkommit
under transport av atomsubstans till mottagare i annan stat än konventionsstat,
gäller dock den avsändande anläggningsinnehavarens ansvarighet
ej längre än till dess substansen lossats från det transportmedel varmed
det anlände till den staten. Har skadan uppkommit under transport av
atomsubstans från avsändare i sådan stat, inträder den mottagande anläggningsinnehavarens
ansvarighet icke förrän substansen lastats på det
transportmedel varmed det sändes från den främmande staten.

Återkravsrätt enligt första eller andra stycket tillkommer icke den som
själv svarar för skadan enligt 20 §.

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.

' Senaste lydelse 1974: 249.

gotab Stockholm 1986 10998