Lagutskottets betänkande
1985/86:32

om ändring i lagen (1960:729) om
upphovsrätt till litterära och konstnärliga 1985/86:32

verk, m. m. (prop. 1985/86:79 och prop.
1985/86:146)

Sammanfattning

I betänkandet behandlas propositionerna 1985/86:79 och 146 vari framläggs
förslag till ändringar i den upphovsrättsliga lagstiftningen. Ändringarna
innebär att skyddstiden för s. k. närstående rättigheter förlängs från 25
till 50 år och att utövande konstnärer och fonogramproducenter får rätt till
ersättning då ljudinspelningar används offentligt i förvärvssyfte. Vidare
föreslås vissa ändringar i syfte att reglera de upphovsrättsliga frågor som
uppkommer vid vidaresändning genom bl. a. kabel av radio- och TVprogram.
Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 1986.

Vidare behandlas två med anledning av propositionerna väckta motioner,
den ena (s) angående skydd för teaterproducenter och den andra (fp)
angående undantag från det upphovsrättsliga skyddet vid vidaresändning
av Sveriges Radio-koncernens programutbud samt en fristående motion
(vpk) om upphovsrättslig visningsersättning.

Företrädare för Teatrarnas riksförbund har inför utskottet redovisat
synpunkter på teaterproducenternas behov av upphovsrättsligt skydd.

Utskottet tillstyrker bifall till propositionen och avstyrker bifall till fpresp.
vpk-motionen. Utskottet förordar med bifall till s-motionen att frågan
om skydd för teaterproducenter tas upp till förnyade överväganden på
samnordiskt plan.

Propositionerna
Proposition 1985/86: 79

I proposition 1985/86:79 föreslår regeringen (justitiedepartementet) efter
hörande av lagrådet att riksdagen antar i propositionen framlagt förslag till
lag om ändring i lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga
verk.

Proposition 1985/86:146

I proposition 1985/86:146 föreslår regeringen (justitiedepartementet) efter
hörande av lagrådet att riksdagen antar i propositionen framlagda förslag
till 1

1 Riksdagen 1985/86. 8 sami. Nr 32

1. lag om ändring i lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och LU 1985/86:32
konstnärliga verk,

2. lag om ändring i lagen (1960:730) om rätt till fotografisk bild.

Lagförslagen

Regeringens förslag till ändringar i upphovsrättslagen framgår av det av
utskottet i bilaga 1 upprättade lagförslaget. Förslaget till ändring i lagen
om rätt till fotografisk bild har intagits i bilaga 2.

Motionsyrkanden

Motion väckt med anledning av proposition 79

Motion 1985/86: 287 av Lisbet Calner (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna att frågan om producentskydd för sceniska
och musikaliska verk i den upphovsrättsliga lagstiftningen på lämpligt
sätt och vid lämpligt tillfälle ånyo bör tas upp till diskussion på samnordiskt
plan.

Motion väckt med anledning av proposition 146

Motion 1985/86:521 av Birgit Friggebo (fp) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts angående fri
disposition för vidaresändning av Sveriges Radio-koncernens utbud.

Motion väckt under allmänna motionstiden

Motion 1985/86: L218 av Alexander Chrisopoulos (vpk) vari yrkas att
riksdagen hos regeringen hemställer om åtgärder för att lösa frågorna om
upphovsrättslig grund för visningsersättningen i enlighet med vad som
anförts i motionen.

Utskottet

Inledning

Enligt upphovsrättslagen har författare, kompositörer, konstnärer och
andra som skapar vad som i lagen kallas ”litterära eller konstnärliga verk”
en tidsbegränsad ensamrätt att förfoga över sina verk samt vissa s.k.
ideella rättigheter. Rättigheterna uppkommer då verket skapats och varar
normalt i 50 år efter upphovsmannens död. Förfoganderätten innefattar
dels en rätt att framställa exemplar av verket, dels en rätt att göra verket
tillgängligt för allmänheten genom att exempelvis låta det sändas ut i radio
eller TV eller eljest framföras offentligt. Betydande inskränkningar finns
dock i förfoganderätten av hänsyn till allmänna eller enskilda intressen.

Upphovsrättslagen innehåller också regler om s. k. närstående rättigheter.
Dessa regler ger musiker, skådespelare och andra utövande konstnärer

ett rättsligt skydd då de framför litterära eller konstnärliga verk. Sådana LU 1985/86: 32
framföranden får inte utan konstnärens samtycke spelas in på film, på
fonogram, varmed avses alla upptagningar av ljud (grammofonskivor, kassettband
m. m.) eller på annan anordning genom vilken de kan återges. De
får inte heller utan samtycke sändas ut i bl. a. radio eller TV. Inspelningar
av framföranden får mångfaldigas endast med konstnärens medgivande.

Sist nämnda rättighet gäller i 25 år från den ursprungliga inspelningen.

Till de närstående rättigheterna räknas även det skydd som fonogramproducenter
samt radio- och TV-företag har enligt upphovsrättslagen.

Fonogram får inte utan producentens samtycke eftergöras eller överföras
till andra anordningar genom vilka de kan återges. Även här gäller skyddet
under 25 år från det upptagningen gjordes. Vidare har fonogramproducenten
rätt till ersättning då ljudupptagningen används vid radio- eller TVsändning.
Beträffande radio- och TV-företagen gäller att deras sändningar
inte utan medgivande får återutsändas eller spelas in på en anordning
genom vilken de kan återges. Gjorda inspelningar får inte överföras till
någon annan sådan anordning förrän 25 år förflutit från utsändningen
såvida inte företaget samtycker.

Fotografers rättigheter regleras i lagen om rätt till fotografisk bild. Skyddet
för fotografiska bilder liknar i sina huvuddrag upphovsrätten.

Den upphovsrättsliga lagstiftningen gäller främst svenska verk och prestationer.
Genom Sveriges anslutning till olika internationella konventioner
har tillämpningsområdet utsträckts till att omfatta också verk och
prestationer med ursprung i ett stort antal andra länder. Bland sådana
konventioner kan här nämnas särskilt 1886 års Bernkonvention för skydd
av litterära och konstnärliga verk, 1952 års Världskonvention om upphovsrätt
och 1961 års Internationella konvention om skydd för utövande konstnärer,
framställare av fonogram samt radioföretag (Romkonventionen).

Konventionerna bygger på i huvudsak två principer. Den ena är att varje
konventionsstat skall ge samma skydd åt verk och prestationer från andra
konventionsstater som staten i fråga ger sina nationella verk och prestationer.
Den andra är att en konventionsstat är förpliktad att garantera de
andra konventionsstaternas verk och prestationer visst minimiskydd.

Den svenska upphovsrättslagstiftningen är sedan år 1976 föremål för en
allmän översyn av upphovsrättsutredningen. Också i övriga nordiska
länder pågår liknande utredningsarbeten.

Upphovsrättsutredningen bedriver sitt arbete i etapper och har tidigare
avlämnat tre förslag som lett till lagstiftning. År 1983 avlämnade utredningen
delbetänkandet (SOU 1983:65) Översyn av upphovsrättslagstiftningen.

Betänkandet har rejnissbehandlats och har i vissa delar lagts till grund för
förslagen i proposition 79.

Propositionernas huvudsakliga innehåll
Proposition 79

I proposition 79 läggs fram förslag till ändringar i reglerna om utövande
jconstnärers, fonogramframställares och radio- och TV-företags rättighe -

ti Riksdagen 1985/86. 8 sami. Nr 32

ter. Skyddstiden för dessa s. k. närstående rättigheter förlängs från 25 till
50 år. De utövande konstnärerna och fonogramframställarna skall vidare
ha rätt till ersättning inte bara som för närvarande för användning av
ljudinspelningar i radio eller TV utan också för annan offentlig användning
av inspelningar som sker i förvärvssyfte. Slutligen skall producenter av
filmverk få en självständig rätt att bestämma över mångfaldigande av
verket.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 1986.

Proposition 146

I proposition 146 föreslås vissa ändringar i den upphovsrättsliga lagstiftningen.
Ändringarna syftar till att reglera de upphovsrättsliga frågor som
uppkommer vid samtidig och oförändrad återutsändning (vidaresändning)
av radio- och TV-program. Förslagen gäller både trådlös och trådbunden
vidaresändning.

Rätten till vidaresändning skall enligt förslaget grundas på avtal mellan
rättighetshavarna och den som svarar för vidaresändningen. För det fall att
flertalet rättighetshavare därvid företräds av någon organisation införs en
lagbestämmelse som innebär att sådana kollektiva avtal får verkan också
för rättighetshavare som står utanför organisationen, s. k. avtalslicens.

Utövande konstnärer och fonogramframställare skall ha rätt till ersättning
vid sådana vidaresändningar som innehåller ljudinspelningar och inte
bara som i dag för utnyttjande i de ursprungliga sändningarna.

Lagstiftningen avses träda i kraft den 1 juli 1986.

Förslagen i proposition 146 grundas på en departementspromemoria (Ds
Ju 1985:7) Återutsändning av radio- och TV-program, vilken remissbehandlats.

Ökat skydd för utövande konstnärer m. fl.

Sorn tidigare berörts har utövande konstnärer, fonogramproducenter och
radio- och TV-företag ett mera begränsat skydd för sina prestationer än
författare, kompositörer och andra upphovsmän. De utövande konstnärerna
har i huvudsak endast rätt att bestämma om deras framföranden får
spelas in och om gjorda inspelningar får mångfaldigas. Deras framföranden
får inte heller sändas ut i bl. a. radio och TV utan deras tillstånd. När det
gäller utsändning av ljudupptagningar har de utövande konstnärerna dock
endast en rätt till ersättning. Också fonogramproducenterna har rätt till
ersättning vid radio- och TV-sändningar av deras upptagningar. Vidare
skyddas deras produkter mot bl. a. olovlig kopiering.

I proposition 79 föreslås att de utövande konstnärerna och fonogramproducenterna
får en rätt till ersättning inte bara då ljudupptagningar sänds ut i
radio eller TV utan också då de eljest framförs offentligt i förvärvssyfte.
Vidare föreslås att skyddstiden för de närstående rättigheterna förlängs
från 25 till 50 år.

Utskottet konstaterar att det blivit allt vanligare att musikinspelningar
spelas upp offentligt utanför radio eller TV. Sålunda förekommer det

LU 1985/86:32

numera i betydande utsträckning att inspeiad musik används på varuhus,
hotell och restauranger. Andra exempel är det utnyttjande som sker på
diskotek och arbetsplatser. Utvecklingen får ses mot bakgrund av att det i
dag är mindre kostsamt att använda redan inspelad musik än att engagera
sångare och musiker för att framföra levande musik. En av orsakerna
härtill är att endast upphovsmännen har rätt till ersättning vid utnyttjandet
av inspelningarna men inte de utövande konstnärerna och fonogramproducenterna.

Enligt utskottets mening medför den ökade användningen av ljudinspelningar
risker för att de utövande konstnärernas arbetsvillkor och möjligheter
till sysselsättning försämras. Det framstår därför som rimligt att, som
föreslås i proposition 79, denna yrkeskår får rätt till ersättning när deras
inspelningar används offentligt i förvärvssyfte. Likaså bör en vidgad ersättningsrätt
införas för fonogramproducenterna. Utskottet tillstyrker alltså
bifall till propositionen i denna del.

Utskottet delar vidare departementschefens uppfattning att skyddstiden
bör förlängas till 50 år. Som närmare redovisas i propositionen finns det
starka ideella och ekonomiska skäl för en sådan lagändring, och utskottet
tillstyrker att den genomförs.

I motion 1985/86: L218 (vpk) tas upp frågan om s. k. visningsersättning.
Enligt upphovsrättslagen har den som skapat ett konstnärligt verk, t. ex.
en tavla eller en skulptur, i princip samma rätt som andra upphovsmän att
bestämma huruvida och i vad mån verket skall göras tillgängligt för allmänheten
genom bl. a. offentligt framförande eller visning. Beträffande konstnärliga
verk finns dock bl. a. den begränsningen av ensamrätten att utgivna
eller överlåtna exemplar av konstverk fritt får visas offentligt på annat sätt
än genom film eller i TV.

När det gäller konstnärliga verk som finns i offentliga institutioners ägo
och som visas för allmänheten eller används på annat allmännyttigt sätt
utgår varje år en särskild statlig visningsersättning. Ersättningen tillförs
Sveriges bildkonstnärsfond som inrättades år 1982. Frågor rörande fonden
handläggs av en styrelse inom konstnärsnämnden. Fondmedlen får användas
dels till ändamål som syftar till att ge yrkesverksamma bild- och
formkonstnärer ekonomisk och arbetsmässig trygghet, dels till andra ändamål
som berör verksamhet inom bildkonstens område. Med fondmedel
betalas också viss del av konstnärsnämndens förvaltnings- och lokalkostnader.

I motionen yrkas att riksdagen skall föreläggas förslag om en upphovsrättsligt
grundad visningsersättning. Motiveringen till yrkandet finns i motion
1985/86: Kr218 där motionären framhåller att visningsersättningen
principiellt sett är likställd med en lön. Enligt motionären är det otillfredsställande
att ersättningen, såsom för närvarande sker, ensidigt bestäms av
staten utan att förhandlingar dessförinnan genomförts med Konstnärernas
riksorganisation. Motionären anser att av principiella skäl visningsersättningen
bör ställas på upphovsrättslig grund.

Enligt vad utskottet inhämtat kommer upphovsrättsutredningen att i
samband med frågor om ersättning vid utlåning från offentliga bibliotek av
litterära och musikaliska verk också ta upp spörsmålet om visningsersätt -

LU 1985/86:32

ning. Utredningens överväganden bör inte föregripas. Utskottet avstyrker
därför bifall till motion L218.

Skydd för film- och teaterproducenter

Upphovsrättslagen ger inte producenter av filmverk och teaterföreställningar
några särskilda rättigheter motsvarande dem som tillkommer fonogramproducenterna.
I propositionen föreslås att filmproducenterna, varmed
jämställs producenter av videogram, skall få rätt att bestämma i fråga
om mångfaldigande av verken. Däremot föreslås inte några särskilda regler
om skydd för teaterproducenter. Enligt departementschefen har frågan
behandlats vid de nordiska departementsöverläggningar som skett i
lagstiftningsärendet, varvid man inte ansett att några övertygande skäl har
framkommit för ett sådant skydd. Departementschefen anför att han av
hänsyn till vikten av nordisk rättslikhet på området inte är beredd att
föreslå några speciella regler för teaterproducenterna.

Departementschefens inställning till frågan om skydd för teaterproducenter
kritiseras i motion 1985/86:287 (s). Motionären anser att de skäl
som talar för att bl. a. fonogram- och filmproducenter bör skyddas har
bärkraft också när det gäller teaterproducentemas skyddsbehov. Enligt
motionären finns det vidare ett stort antal inspelningar av teaterföreställningar
och konserter vilkas vidareanvändning behöver garderas. Motionären
finnér det orimligt att producenten skyddas vid inspelning av exempelvis
videogram i en filmstudio men inte vid en inspelning i en teaterlokal.
Till det sagda kommer enligt motionären att det finns ett växande behov av
att skydda den levande teatern och musiken i förhållande till de återgivande
bild- och ljudmedierna. Utvecklingen på massmedieområdet medför
att förutsättningarna för kulturutbudet snabbt håller på att ändras. Det är
inte minst ett samhälleligt intresse att de offentligt stödda kulturinstitutionerna
ges möjlighet att bevaka sina kulturpolitiska och ekonomiska intressen
i den nya mediesituationen. Motionären yrkar att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna att frågan om producentskydd för sceniska
och musikaliska verk på lämpligt sätt och vid lämpligt tillfälle bör tas
upp till diskussion på nordiskt plan.

Utskottet vill för sin del framhålla att den tekniska utvecklingen sedan
upphovsrättslagens tillkomst har medfört att inspelningar av upphovsrättsligt
skyddade verk och prestationer kan mångfaldigas både lätt och snabbt
och i en omfattning som inte tidigare var möjlig. Möjligheterna för enskilda
att med förhållandevis gott resultat spela in offentliga framföranden har
också ökat betydligt. Delvis äger förfarandena rum med stöd av lagstiftningens
regler om kopiering m. m. för enskilt bruk. Det förekommer emellertid
också olovliga förfaranden, främst i form av otillåten kopiering, s. k.
piratkopiering. Tidigare riktade sig piratkopieringen i huvudsak mot fonogram.
Genom utvecklingen på videogramområdet har dock även filmer
kommit att distribueras till allmänheten i en form som är lätt och ibland
mycket lönande att kopiera. En annan form av otillåten verksamhet på
upphovsrättens område är s.k. bootlegging, som kännetecknas av att
någon olovligen spelar in en konsert, varefter inspelningen kopieras och
försäljs.

LU 1985/86:32

Som utskottet framhållit då frågor om piratkopiering m. m. behandlats i
riksdagen (se LU 1980/81:3, 1981/82:37) är det en viktig förutsättning för
ett rikt och allsidigt kulturliv att upphovsmän och andra rättighetshavare
har möjligheter att få ersättning för sina prestationer. Inte minst med
hänsyn härtill är det enligt utskottets mening angeläget att förutsättningar
skapas för snabba och effektiva ingripanden mot olika former av intrång i
upphovsrätten. Utskottet ställde sig därför också bakom de förslag till
skärpning av straffbestämmelserna i upphovsrättslagen som regeringen
lade fram år 1982 (prop. 1981/82:152) och som trädde i kraft den 1 juli
samma år.

Enligt utskottets mening ökar möjligheterna till snabba och effektiva
ingripanden mot olovlig kopiering om inte bara upphovsmän och utövande
konstnärer utan också producenter har en rätt att bestämma över mångfaldigande
av den inspelade prestationen. Utskottet delar därför departementschefens
uppfattning att filmproducenterna efter mönster av vad som
redan gäller beträffande fonogramproducenterna bör ges en sådan rätt.
Utskottet tillstyrker således proposition 79 i aktuell del.

Vad härefter gäller frågan om skydd för teaterproducenter m.fl. vill
utskottet i likhet med motionären framhålla att utvecklingen på medieområdet
medför att förutsättningarna för kulturutbudet håller på att ändras.
Som utskottet tidigare berört utnyttjas i allt större utsträckning inspelade
framföranden på bekostnad av levande musik m. m. Allmänt sett finns det
alltså som motionären påpekar ett växande behov av att skydda teater- och
musiklivet i förhållande till de återgivande bild- och ljudmedierna. Utskottet
vill också peka på den ökade internationaliseringen på området. Svenska
föreställningar av sceniska och musikaliska verk kan numera avsättas
utomlands. Den snabba utbyggnaden av satellit-TV och andra sändningsanordningar
medför också att produktionerna kan komma att nå en bredare
publik än tidigare.

Även i andra avseenden har förhållandena förändrats för producenterna
av sceniska och musikaliska föreställningar. I dag krävs det ofta stora
personella och ekonomiska resurser för att en teaterföreställning skall
kunna sättas upp. Samtidigt har det som tidigare nämnts blivit betydligt
lättare än förr att spela in en teaterföreställning eller en konsert. Möjligheterna
för utomstående att tillgodogöra sig och utnyttja resultatet av producentens
arbete har således ökat väsentligt. Det är numera inte heller
ovanligt att uppföranden av sceniska och musikaliska verk spelas in och
senare används i olika sammanhang. Utskottet vill härvidlag bl. a. peka på
att Sveriges Radio-koncernen i ökande utsträckning sänder teaterföreställningar
som inte producerats inom företaget utan bygger på teatrarnas
repertoar. Det förekommer sålunda såväl att scenföreställningarna sänds
direkt som att de sänds efter en anpassning till televisionens speciella krav.
Det samarbete mellan Sveriges Radio-koncernen och teatrarna som redan
etablerats kan förväntas få än större betydelse i framtiden.

När inspelningar sker med producentens tillstånd torde han kunna avtalsvägen
tillförsäkra sig rättigheter i fråga om den vidare användningen av
inspelningen. I avsaknad av ett rättsligt skydd befinner sig dock producenten
i ett underläge gentemot sina avtalsparter. Det bör också påpekas att

LU 1985/86:32

tillstånd från producenten inte är en förutsättning för att inspelningen skall LU 1985/86: 32
få ske. I praktiken kan visserligen producenten hindra en inspelning genom
att vägra tillträde till föreställningen. Denna möjlighet att förhindra inspelningsverksamhet
är dock begränsad, vilket bl. a. den s.k. bootleggingverksamheten
ger belägg för.

När det gäller utsändning i radio och TV av sceniska och musikaliska
verk vill utskottet vidare framhålla att avsaknaden av ett producentskydd
kan leda till resultat som inte ter sig helt rimliga. Vid utsändning av ett
sådant verk krävs enligt upphovsrättslagen tillstånd från radio- eller TVföretaget
för att sändningen skall få spelas in. Företaget har också rätt att
bestämma över i vad mån och på vilket sätt inspelningen får mångfaldigas
och eljest vidarean vändas. Några motsvarande rättigheter tillkommer inte
producenten av föreställningen, vilket innebär att det blir radio- eller TVföretaget
som kan ekonomiskt tillgodogöra sig resultatet av producentens
insatser.

På grund av det anförda delar utskottet motionärens uppfattning att det
finns behov av ett skydd för producenter när det gäller föreställningar av
sceniska och musikaliska verk. Mot bakgrund av vad som förekommit vid
de nordiska departementsöverläggningarna i saken har utskottet förståelse
för att departementschefen inte nu velat föreslå något sådant skydd och
därmed bryta den nordiska rättslikheten. Med hänsyn till vikten av att en
tillfredsställande lösning av frågan om producentskyddet kommer till stånd
anser utskottet att spörsmålet i lämpligt sammanhang ånyo bör tas upp till
överväganden på det nordiska planet. Vad utskottet sålunda anfört bör
riksdagen med bifall till motion 287 som sin mening ge regeringen till
känna.

Vidaresändning av radio- och TV-program

Under senare år har spridning av radio- och TV-program via kabelnät blivit
allt vanligare i länder utanför Norden. Även i de nordiska länderna pågår
emellertid för närvarande en utbyggnad av kabel-TV. Samtidigt ökar också
både här i landet och utomlands möjligheterna att ta emot TV-sändningar
från direktsändande satelliter. Sedan en tid pågår också förberedelser för
en begränsad försöksverksamhet med trådlösa sändningar av finländska
TV-program.

När det gäller bedömningen i upphovsrättsligt hänseende av trådbunden
och trådlös utsändning av radio- och TV-program finns det anledning att
skilja mellan å ena sidan ursprunglig sändning och å andra sidan samtidig
och oförändrad återutsändning. Med ursprunglig sändning avses de fall då
programutbudet produceras eller ställs samman av den som svarar för
utsändningen. Den samtidiga och oförändrade återutsändningen (vidaresändning)
avser däremot situationer då radio- eller TV-program tas emot
och utan tidsförskjutningar och ändringar sänds vidare av någon annan än
den som svarar för den ursprungliga sändningen.

Enligt upphovsrättslagen har upphovsmännen till radio- och TV-program,
t. ex. manusförfattare, kompositörer och regissörer, en ensamrätt
att göra verket tillgängligt för allmänheten genom radio- och TV-sändning- 8

ar vare sig sändningen sker via etern eller kabel. Denna rätt gäller oavsett
om det är fråga om ursprunglig sändning eller vidaresändning. Också de
utövande konstnärerna har en rätt att ensamma bestämma över utsändning
av deras prestationer. Denna rätt gäller inte bara ursprunglig sändning utan
anses omfatta också vidaresändning. När ljudupptagningar används i sändningarna
krävs däremot inte något samtycke från de utövande konstnärerna.
Dessa liksom fonogramproducentema har dock en rätt till ersättning
när ljudupptagningar ingår i en ursprunglig sändning. Någon motsvarande
ersättningsrätt föreligger inte vid vidaresändning. Vad slutligen gäller radio-
och TV-företagen har dessa rätt att bestämma över vidaresändningen
av deras program.

Som framgår av det anförda krävs det vid vidaresändning av radio- och
TV-program att ett betydande antal olika rättighetshavare måste lämna sitt
samtycke till sändningen. Vidare krävs enligt lagen om rätt till fotografisk
bild att medverkande fotografer lämnar sitt medgivande.

I syfte att underlätta en lösning av de upphovsrättsliga frågor som
uppkommer vid vidaresändningen föreslås i proposition 146 att ett system
med s. k. avtalslicens införs. Reglerna, som gäller vid både trådbunden och
trådlös sändning, innebär att tillstånd till utsändning kan förvärvas genom
kollektiva avtal med de organisationer som företräder ett flertal svenska
upphovsmän, utövande konstnärer och fotografer på området. Ett sådant
avtal har också verkan för rättighetshavare som står utanför organisationerna.
Vidare införs en rätt till ersättning för utövande konstnärer och
fonogramproducenter då ljudupptagningar ingår i vidaresändningen.

I motion 1985/86:521 (fp) framhålls att enligt lagen (1985:677) om lokala
kabelsändningar kabelföretaget är skyldigt att se till att de boende i fastigheter,
som ansluts till kabelnät, på ett tillfredsställande sätt kan ta emot
Sveriges Radio-koncernens programutbud. Trots denna skyldighet att distribuera
det svenska programutbudet måste enligt den nu föreliggande
propositionen kabelföretaget förvärva rättigheterna till programmen. Denna
ordning finnér motionären vara motsägelsefull och kunna leda till
oacceptabla konsekvenser. Motionären anser det rimligt att det svenska
programutbudet fritt och utan kostnad skall kunna vidaresändas i de för
detta utbud reserverade kabelkanalerna. Motionären yrkar att det anförda
skall ges regeringen till känna.

Med hänsyn till den utbyggnad som för närvarande pågår beträffande
vidaresändning av TV-program via kabel är det enligt utskottets mening
angeläget att de upphovsrättsliga frågorna vid vidaresändningarna nu blir
närmare reglerade. De förslag som framläggs i propositionen får anses
innefatta en tillfredsställande avvägning mellan å ena sidan rättighetshavarnas
och å andra sidan kabelföretagens intressen. Eftersom vidaresändning
innefattar ett ekonomiskt betydelsefullt utnyttjande av rättighetshavarnas
prestationer anser utskottet att det är väsentligt att sändningsrätten
grundas på frivilliga överenskommelser mellan de berörda parterna.
Samtidigt tillgodoser systemet med avtalslicens det sändande företagets
intresse av att på ett enkelt och smidigt sätt kunna skaffa sig de erforderliga
tillstånden till sändningarna. Utskottet ställer sig därför i princip bakom
den föreslagna ordningen.

LU 1985/86: 32

När det gäller det svenska programutbudet kan utskottet i och för sig
dela motionärens uppfattning att det ter sig inkonsekvent att företag som
måste tillhandahålla kabelkanaler för Sveriges Radio-koncernens utbud
skall behöva träffa avtal med rättighetshavarna. I fråga om upphovsmännens
rättigheter skulle emellertid som närmare utvecklas i proposition 146
(se s. 21) ett lagfäst undantag för det svenska programutbudet skapa stora
administrativa svårigheter för de organisationer som handhar rättigheterna
och vålla friktioner i deras förhållande till utländska rättighetshavare.
Enligt utskottets mening är det därför en fördel om samma regler kan
tillämpas på vidaresändning av Sveriges Radio-koncernens programutbud
och program från utländska radio- eller TV-företag.

Vid ett ställningstagande till frågan om undantag för det svenska programutbudet
måste enligt utskottets mening också beaktas vikten av att
det svenska programutbudet utan någon större omgång kan ställas till
kabelföretagens förfogande. Utskottet vill härvidlag stryka under vad som
anförs i proposition 146, nämligen att det inte för närvarande finns något
som tyder på att det skall behöva uppstå några särskilda svårigheter när
det gäller förvärv av rättigheter för vidaresändning i Sverige av det svenska
programutbudet. Utskottet vill i sammanhanget också erinra om att de
organisationer som företräder rättighetshavarna vid upprepade tillfällen -bl. a. vid en hearing som justitiedepartementet höll i böljan av år 1986 —
har förklarat att någon ersättning inte kommer att begäras för vidaresändning
i Sverige av det nuvarande svenska programutbudet. Utskottet utgår
från att inte heller Sveriges Radio-koncernen kommer att ställa upp några
krav på ersättning för rätten till vidaresändning.

Genom vad utskottet sålunda anfört får motionärens önskemål anses i
huvudsak tillgodosett. Något särskilt undantag för det svenska programutbudet
är därför i vart fall för närvarande inte erforderligt. Skulle det visa
sig att svårigheter uppkommer i framtiden när det gäller förvärv av rättigheterna
till vidaresändning får frågan övervägas på nytt.

Utskottet tillstyrker med det anförda bifall till proposition 146 i aktuell
del och avstyrker bifall till motion 521.

Lagförslagen i övrigt

Utöver vad utskottet ovan anfört föranleder de i propositionerna framlagda
förslagen inte några särskilda uttalanden från utskottets sida.

De i proposition 79 föreslagna ändringarna i upphovsrättslagen berör
delvis samma lagrum som förslagen i proposition 146. De båda lagförslagen
avses också träda i kraft samtidigt. De bör därför sammanjämkas till ett
lagförslag. I bilaga 1 framläggs ett sådant förslag.

Utskottets hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande visningsersättning

att riksdagen avslår motion 1985/86: L218,

2. beträffande producentskydd för sceniska och musikaliska verk

LU 1985/86:32

att riksdagen med bifall till motion 1985/86:287 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört om förnyade överväganden
i nordiskt samarbete,

3. beträffande undantag för det svenska programutbudet
att riksdagen avslår motion 1985/86:521,

4. beträffande upphovsrättslagen

att riksdagen med bifall till proposition 1985/86:79 och proposition
1985/86:146 antar det av utskottet i bilaga I framlagda förslaget till
lag om ändring i lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och
konstnärliga verk,

5. beträffande lagen om rätt till fotografisk bild

att riksdagen antar det i proposition 1985/86:146 framlagda förslaget
till lag om ändring i lagen (1960:730) om rätt till fotografisk bild.

Stockholm den 13 maj 1986

På lagutskottets vägnar

Per-Olof Strindberg

Närvarande: Per-Olof Strindberg (m), Lennart Andersson (s), Owe Andréasson
(s), Stig Gustafsson (s), Ulla Orring (fp). Martin Olsson (c), IngaBritt
Johansson (s), Allan Ekström (m), Bengt Kronblad (s), Inger Hestvik
(s), Bengt Harding Olson (fp), Gunnar Thollander (s), Marianne Karlsson
(c), Berit Löfstedt (s) och Ewy Möller (m).

LU 1985/86:32

Av utskottet på grundval av propositionerna
1985/86:79 och 1985/86:146 upprättat

Förslag till
Lag om ändring i lagen (1960: 729) om upphovsrätt till
litterära och konstnärliga verk

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1960:729) om upphovsrätt till
litterära och konstnärliga verk
dels att 22, 45-49, 58 och 61 §§ skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 22 d §, av följande
lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

22 §'

Har radio- eller televisionsföretag rätt att i utsändning återgiva verk, må
företaget ock, under villkor som regeringen bestämmer, för bruk vid egna
utsändningar upptaga verket på anordning, genom vilken det kan återgivas.
Om rätten att göra sålunda upptaget verk tillgängligt för allmänheten
gäller vad eljest är stadgat.

Svenskt radio- eller televisionsföretag
som regeringen bestämmer
må, om företaget på grund av avtal
med organisation som företräder ett
flertal svenska upphovsmän på området
äger rätt att utsända litterära
och musikaliska verk, jämväl utsända
utgivet dylikt verk av upphovsman
som icke företrädes av organisationen;
för utsändningen äger
upphovsmannen rätt till ersättning.
Vad sålunda stadgats gäller dock
icke sceniskt verk, ej heller annat
verk om upphovsmannen meddelat
förbud mot utsändning eller det eljest
föreligger särskild anledning
antaga att han motsätter sig utsändningen.

22 d §

Har någon på grund av avtal
med en organisation som företräder
ett flertal svenska upphovsmän
på området rätt att till allmänheten
trådlöst eller genom kabel samtidigt
och oförändrat återutsända
(vidaresända) verk som ingår i en
trådlös ljudradio- eller televisions -

LU 1985/86:32

Bilaga I

1 Senaste lydelse 1978:488.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

utsändning, får denne på samma
sätt vidaresända även verk av upphovsmän
som inte företräds av organisationen.
Vidaresändning får
avse endast verk av det slag som
omfattas av avtalet. Även i övrigt
gäller avtalets villkor i fråga om vidaresändningen.

En upphovsman vars verk vidaresänds
med stöd av första stycket
skall i fråga om ersättning som
lämnas enligt avtalet och i fråga
om förmåner från organisationen
som väsentligen bekostas genom
ersättningen vara likställd med
upphovsmän som organisationen
företräder. Upphovsmannen har
dock alltid oberoende av detta rätt
till ersättning som hänför sig till vidaresändningen,
om han begär det
inom tre år efter utgången av det år
då vidaresändningen ägde rum.
Krav på ersättning får riktas endast
mot organisationen.

Gentemot den som vidaresänder
verk med stöd av denna paragraf
får krav på ersättning göras gällande
endast av sådana organisationer
som avses i första stycket. Kraven
skall framställas samtidigt.

45 §2

En utövande konstnärs framförande av ett litterärt eller konstnärligt
verk må icke utan hans samtycke upptagas på grammofonskiva, film eller
annan anordning, genom vilken det kan återgivas, och ej heller utsändas i
ljudradio eller television eller genom direkt överföring göras tillgängligt för
allmänheten.

Ej må framförande, som uppta- Ett framförande som har uppta gits

på anordning varom i första gits på en anordning som avses i

stycket sägs, utan konstnärens första stycket får inte utan konstsamtycke
överföras från en sådan närens samtycke överföras från en

anordning till en annan, förrän tju- sådan anordning till en annan förr gufem

år förflutit efter det år, då än femtio år har förflutit efter det år

upptagningen ägde rum. då upptagningen gjordes.

Beträffande upptagning, utsänd- Beträffande upptagning, utsändning
och överföring, som avses i ning och överföring, som avses i

denna paragraf, skall vad i 3 och denna paragraf, skall vad i 3, 6—

9 §§, 11 § första stycket, 14 § första 9 §§, 11 § första stycket, 14 § första

stycket, 17, 20 och 21 §§, 22 § förs- stycket, 17, 20 och 21 §§, 22 § första
stycket, 22 a-22 c, 24, 24 a, 27, ta stycket, 22a-22d, 24, 24a, 26,

LU 1985/86: 32

Bilaga I

2 Senaste lydelse 1978:488.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 1 LU 1985/86:32

Bilaga 1

28, 41 och 42 §§ sägs äga motsva- 27, 28, 41 och 42 §§ sägs äga motrande
tillämpning. svarande tillämpning.

46 §3

Grammofonskiva eller annan anordning,
på vilken ljud upptagits,
må ej utan framställarens samtycke
eftergöras förrän tjugufem år förflutit
efter det år, då upptagningen
ägde rum. Såsom eftergörande
anses även att upptagningen överföres
från en sådan anordning till en
annan.

Beträffande förfarande, som enligt
denna paragraf är beroende av
framställares samtycke, skall vad i
9 §, 11 § första stycket, 14 § första
stycket, 17 och 21 §§, 22 § första
stycket, 22 a-22 c, 24 och 24 a §§
sägs äga motsvarande tillämpning.

En grammofonskiva, en fdm eller
en annan anordning på vilken ljud
eller fdmverk har upptagits får inte
utan framställarens samtycke eftergöras
förrän femtio år har förflutit
efter det år då upptagningen
gjordes. Som eftergörande anses
även att upptagningen överförs från
en sådan anordning till en annan.

Beträffande förfarande, som enligt
denna paragraf är beroende av
fram ställares samtycke, skall vad i
6-9 §§, 11 § första stycket, 14 §
första stycket, 17 och 21 §§, 22 §
första stycket, 22 a—22 c, 24 och
24 a §§ samt 26 § andra stycket
sägs äga motsvarande tillämpning.

47 §4

Användes anordning som i 46 §
sägs vid ljudradio- eller televisionsutsändning,
skall, om utsändningen
äger rum inom tid som i nämnda
paragraf stadgas, ersättning utgå
till framställaren ävensom till utövande
konstnär, vars framförande
upptagits på anordningen. Hava två
eller flera konstnärer samverkat vid
framförandet, kan dem tillkommande
rätt endast göras gällande
av dem gemensamt. Gentemot radio-
eller televisionsföretaget göres
utövande konstnärs rätt gällande
genom framställaren.

Om en grammofonskiva eller en
annan anordning på vilken ljud har
upptagits används vid ljudradio- eller
televisionsutsändning eller vid
annat offentligt framförande i förvärvssyfte
och utsändningen eller
framförandet äger rum inom femtio
år efter det år då ljudupptagningen
gjordes, skall ersättning utgå till
framställaren liksom till utövande
konstnärer vilkas framförande har
upptagits på anordningen. Har två
eller flera konstnärer samverkat vid
framförandet, kan den rätt som tillkommer
dem göras gällande endast
av dem gemensamt. Gentemot den
som har använt anordningen skall
konstnärer och framställare göra
gällande sina krav samtidigt.

Vad som sägs i första stycket om
ljudradio- och televisionsutsändning
gäller också när en trådlös sådan
utsändning samtidigt och oförändrat
återutsänds {vidare sändning)
till allmänheten trådlöst eller
genom kabel. Gentemot den som

3 Senaste lydelse 1978:488.

4 Senaste lydelse 1976:192.

Nuvarande lydelse

Bestämmelserna i 9 §, 14 § första
stycket samt 20, 21 och 24 §§ skola
äga motsvarande tillämpning i fall
som avses i denna paragraf. Beträffande
utövande konstnärs rätt skola
jämväl föreskrifterna i 27, 28, 41
och 42 §§ i motsvarande mån gälla.

Föreslagen lydelse

vidaresänder får krav på ersättning
göras gällande endast genom sådana
organisationer som företräder
ett flertal svenska utövande
konstnärer eller framställare. Organisationerna
skall framställa
kraven samtidigt med de krav som
avses i22 d §.

Bestämmelserna i 8 och 9 §§,
14 § första stycket, 20, 21 och 24 §§
samt 26 § andra stycket skall äga
motsvarande tillämpning i fall som
avses i denna paragraf. Beträffande
utövande konstnärs rätt skall jämväl
föreskrifterna i 27, 28, 41 och
42 §§ i motsvarande mån gälla.

Vad i denna paragraf stadgas gäller icke ljudfilm.

48 §5

Ljudradio- eller televisionsutsändning må icke utan radio- eller televisionsföretagets
samtycke återutsändas eller upptagas på anordning, genom
vilken den kan återgivas. Utan sådant samtycke må ej heller televisionsutsändning
återgivas för allmänheten i biograf eller därmed jämförlig lokal.

Ej må utsändning, som upptagits En utsändning som har upptagits
på anordning varom i första stycket på en anordning som avses i första

sägs, utan radio- eller televisions- stycket får inte utan radio- eller teföretagets
samtycke överföras från levisionsföretagets samtycke överen
sådan anordning till en annan föras från en sådan anordning till en

förrän tjugufem år förflutit efter det annan förrän femtio år har förflutit

år, då utsändningen ägde rum. efter det år då utsändningen ägde

rum.

Vad i 9 §, 11 § första stycket, Vad i 6—9 §§, 11 § första stycket,

14 § första stycket, 17, 20 och 14 § första stycket, 17, 20 och

21 §§, 22 § första stycket, 22 a- 21 §§, 22 § första stycket, 22 a 22c,

24 och 24a §§ sägs skall äga 22 c, 24 och 24a §§ samt26 § andra

motsvarande tillämpning i fall som stycket sägs skall äga motsvarande

avses i denna paragraf. tillämpning i fall som avses i denna

paragraf.

Har ett radio- eller televisionsföretag
krav på ersättning för en
sådan vidaresändning som avses i
22 d § första stycket och som har
skett med företagets samtycke,
skall företaget framställa sitt krav
samtidigt som de organisationer
som avses där.

LU 1985/86:32

Bilaga 1

5 Senaste lydelse 1978:488.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

49 §6

Katalog, tabell eller annat dylikt arbete, vari sammanställts ett stort
antal uppgifter, må ej utan framställarens samtycke eftergöras, förrän tio
år förflutit efter det år, då arbetet utgavs.

Vad i 9 #, 11 § första stycket, 14, Vad i 6-9 ##,11 § första stycket,

15a, 22a—22c, 24 och 24 a §§ 12, 14, 15 a, 16 och 18 ##, 22 §förs sägs

skall äga motsvarande tillämp- ta stycket, 22 a-22c, 24 och 24a §§

ning beträffande arbete som avses i samt 26 § andra stycket sägs skall

denna paragraf. Är sådant arbete äga motsvarande tillämpning be eller

del därav föremål för upphovs- träffande arbete som avses i denna

rätt, må den ock göras gällande. paragraf. Är sådant arbete eller del

därav föremål för upphovsrätt, må
den ock göras gällande.

Rätt domstol i mål om ljudradioeller
televisionsutsändning i strid
mot denna lag är Stockholms tingsrätt.
Samma lag vare i mål om ersättning
som avses i 9 § andra
stycket, 14 § andra stycket, 16 §,
22 § andra stycket eller 47 §.

Föreskrifterna i 45-48 §§ äro
tillämpliga på framförande, ljudupptagning
samt ljudradio- och televisionsutsändning,
som äger rum
i Sverige.

§'

Rätt domstol i mål om ljudradioeller
televisionsutsändning i strid
mot denna lag är Stockholms tingsrätt.
Detsamma gäller i mål om ersättning
som avses i 9 § andra
stycket, 14 § andra stycket, 16 §,
22 § andra stycket, 22 d § eller
47 §.

§8

Föreskrifterna i 45, 47 och 48 §§
är tillämpliga på framförande, ljudupptagning
samt ljudradio- och televisionsutsändning,
som äger rum
i Sverige. Dessutom tillämpas föreskrifterna
i 45 § på framföranden
av den som är svensk medborgare
eller har sin vanliga vistelseort i
Sverige, föreskrifterna i 47 § på
ljudupptagningar vars framställare
är svensk medborgare eller svensk
juridisk person eller har sin vanliga
vistelseort i Sverige och föreskrifterna
i 48 § på utsändningar av radio-
eller televisionsföretag som
har sitt säte här i landet. Föreskrifterna
i 46 § tillämpas på alla ljudupptagningar
och på sådana upptagningar
av fdmverk vars framställare
är svensk medborgare eller
svensk juridisk person eller har sin
vanliga vistelseort i Sverige liksom
på sådana upptagningar av filmverk
som äger rum i Sverige.

LU 1985/86:32

Bilaga 1

6 Senaste lydelse 1980:610.

7 Senaste lydelse 1973:363.

8 Senaste lydelse 1973:363.

LU 1985/86:32

Bilaga 1

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1986.

2. Bestämmelserna i 22 d §, 45 § tredje stycket, i vad avser hänvisningen
till 22 d §, och 47 § andra stycket tillämpas även på verk och upptagningar
som har tillkommit före ikraftträdandet.

3. Bestämmelserna i 45 § tredje stycket, i vad avser hänvisningen till 6—
8 och 26 §§, 46 § andra stycket, 47 § tredje stycket, 48 § tredje stycket,
49 § andra stycket och 61 § första stycket tredje meningen tillämpas även
på verk som har tillkommit före ikraftträdandet, på radio- och televisionsutsändningar,
upptagningar och framföranden som har ägt rum före ikraftträdandet
och på sammanställningar som har gjorts före ikraftträdandet.

4. Bestämmelsen i 47 § första stycket tillämpas även på upptagningar
som har gjorts före lagens ikraftträdande, förutsatt att den tid inom vilken
en utsändning har gett rätt till ersättning enligt äldre bestämmelser då inte
har löpt ut.

5. Bestämmelserna om skyddstid i 45 § andra stycket, 46 § första
stycket och 48 § andra stycket tillämpas även på framföranden, ljudupptagningar
samt ljudradio- och televisionsutsändningar som har ägt rum före
lagens ikraftträdande, förutsatt att skyddstiden enligt äldre bestämmelser
då inte har löpt ut.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Vad i 49 § stadgas är tillämpligt på arbete, framställt av svensk medborgare
eller svensk juridisk person eller av den som här har sin vanliga
vistelseort, så ock eljest på arbete som först utgivits i Sverige.

I proposition 1985/86:146 framlagt
Förslag till

Lag om ändring i lagen (1960:730) om rätt till fotografisk bild

Härigenom föreskrivs att 9 § lagen (1960: 730) om rätt till fotografisk bild
skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

9 §'

Svenskt televisionsföretag som regeringen bestämmer må, mot ersättning,
visa offentliggjord fotografisk bild, såframt fotografen icke meddelat
förbud mot visning eller det eljest föreligger särskild anledning antaga att
han motsätter sig visningen. Vad nu sagts gäller ej film.

När en trådlös televisionsutsändning
samtidigt och oförändrat återutsänds
till allmänheten trådlöst eller
genom kabel av någon annan än
ett sådant företag som avses i första
stycket, tillämpas beträffande
fotografisk bild som visas i sändningen
22 d § lagen (1960:729) om
upphovsrätt till litterära och konstnärliga
verk.

Denna lag träder i kraft den I juli 1986. Den skall tillämpas även på
fotografisk bild som har tillkommit före ikraftträdandet.

LU 1985/86:32

Bilaga 2

1 Senaste lydelse 1978: 489-

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1986