Lagutskottets betänkande
1985/86:3

om näringsidkares rätt att sälja saker som inte har
hämtats (prop. 1984/85:210)

Sammanfattning

I betänkandet behandlas proposition 1984/85:210 med förslag till lag om
näringsidkares rätt att sälja saker som inte har hämtats jämte en med
anledning av propositionen väckt motion (m). Den föreslagna lagen skall
ersätta 1950 års lag om rätt för hantverkare att sälja gods som ej avhämtats.
Förslagen i propositionen avses träda i kraft den 1 januari 1986 och innebär i
huvudsak en förenkling av förfarandet då näringsidkare skall sälja saker som
lämnats in för reparation m. m. eller förvaring och som inte sedan hämtats av
kunden.

Förslagen i propositionen tillstyrks av utskottet med den ändring beträffande
tillämpningsområdet som förordas i motionen. Utskottet föreslår att
ikraftträdandetidpunkten bestäms till den 1 juli 1986.

Propositionen

I proposition 1984/85:210 föreslår regeringen (justitiedepartementet) efter
hörande av lagrådet att riksdagen skall anta i propositionen framlagda förslag
till

1. lag om näringsidkares rätt att sälja saker som inte har hämtats,

2. lag om ändring i utsökningsbalken,

3. lag om ändring i sjölagen (1891:35 s. 1),

4. lag om ändring i lagen (1949:722) om pantlånerörelse,

5. lag om ändring i lagen (1970:980) om retentionsrätt för fordran hos
hotellgäst,

6. lag om ändring i konsumenttjänstlagen (1985:716).

Lagförslagen har tagits in i bilaga tili betänkandet.

Beträffande propositionens huvudsakliga innehåll hänvisas till vad utskottet
anför på s. 2 och 3.

Motion väckt med anledning av propositionen

Motion 1985/86:10 av Allan Ekström (m) vari yrkas att riksdagen med
anledning av propositionen beslutar att anta en sådan ändrad lydelse av
förslaget till lag om näringsidkares rätt att sälja saker som inte har hämtats
som förordas i motionen.

1985/86:3

1 Riksdagen 1985186. 8sami. Nr 3

Utskottet

LU 1985/86:3

Inledning

Sedan länge har en hantverkare, som på beställning utfört arbete på en lös
sak, haft rätt att som säkerhet för sin fordran hålla kvar saken till dess han fått
betalt. Denna rättighet kallas retentionsrätt. Genom lagen (1950:104) om
rätt för hantverkare att sälja gods som ej avhämtats kompletterades
hantverkarens retentionsrätt med en försäljningsrätt och en rätt att i vissa fall
bortskaffa godset.

Enligt 1950 års lag har hantverkaren rätt att sälja godset sedan sex månader
förflutit från det arbetet slutfördes eller fordringen förföll till betalning. Har
godset inget saluvärde får det bortskaffas. Vidare krävs att hantverkaren
minst två månader före försäljningen eller bortskaffandet anmanat kunden
att lösa ut godset.

Frågan om en översyn av 1950 års lag togs upp i en motion vid 1973 års
riksdag. I sitt av riksdagen godkända betänkande (LU 1973:30) med
anledning av motionen framhöll lagutskottet att det förelåg behov av en
sådan översyn. Utskottet ansåg det lämpligt att motionen jämte betänkandet
överlämnades till konsumenttjänstutredningen och hemställde att riksdagen
hos regeringen begärde att åtgärden vidtogs.

Genom beslut av regeringen överlämnades motionen och betänkandet
sedermera till konsumenttjänstutredningen. Utredningen slutförde sitt uppdrag
1979 då utredningen avlämnade betänkandet (SOU 1979:36) Konsumenttjänstlag.
Någon översyn av 1950 års lag utförde emellertid inte
utredningen efter samråd med justitiedepartementet. Frågan skulle i stället
utredas inom departementet. Resultatet av beredningsarbetet har redovisats
i departementspromemorian (Ds Ju 1981:2) Rätt att sälja kvarlämnat gods,
vilken remissbehandlats.

På grundval av konsumenttjänstutredningens förslag framlades i proposition
1984/85:110 förslag till konsumenttjänstlag. Med vissa smärre ändringar
antog riksdagen förslaget våren 1985. Den nya lagen träder i kraft den 1 juli
1986 och är tillämplig på tjänster som näringsidkare utför åt konsument vid
arbete på lösa saker och fastigheter. Lagen är också tillämplig på förvaringsavtal.
Konsumenttjänstlagen innehåller en genomgripande reglering av
näringsidkares och konsuments rättigheter och skyldigheter på tjänsteområdet.
Bl. a. ges näringsidkaren en lagfäst retentionsrätt när konsumenten inte
betalar sin skuld i rätt tid.

Propositionens huvudsakliga innehåll

På grundval av den ovannämnda departementspromemorian framläggs i
propositionen förslag till en lag om näringsidkares rätt att sälja saker som inte
har hämtats. Lagen ersätter 1950 års lag och innebär framför allt en
förenkling av förfarandet vid försäljning av saker som inte har hämtats.

Lagen skall, i likhet med 1950 års lag, vara tillämplig när en näringsidkare
har tagit emot en annans sak för att utföra arbete på den eller när en
näringsidkare av annan har tagit emot material för att tillverka en sak av det.

Den nya lagen skall dessutom tillämpas beträffande en sak som näringsidkaren
har tagit emot för förvaring.

För att en sak som inte har hämtats skall få säljas krävs att näringsidkarens
uppdrag har slutförts. Dessutom krävs att beställaren därefter har anmanats
att hämta saken inom viss tid, minst tre månader, samt att den angivna tiden
har gått ut. Om saken har ett obetydligt försäljningsvärde, får den dock säljas
utan att beställaren har anmanats att hämta den. För detta krävs att det har
gått ett år efter det att uppdraget har slutförts.

Försäljningen skall göras med omsorg. Till skillnad från vad som gäller
enligt 1950 års lag skall näringsidkaren kunna välja mellan att sälja saken på
offentlig auktion och att sälja den under hand. Om saken uppenbarligen
saknar försäljningsvärde, får den bortskaffas i stället för att säljas.

Till skillnad från vad som gäller enligt 1950 års lag är den nya lagen i
förhållande mellan näringsidkare och konsumenter tvingande till konsumentens
förmån.

Propositionen innehåller också följdändringar i några andra lagar.

Den nya lagstiftningen avses träda i kraft den 1 januari 1986.

Allmänna överväganden

Utskottet vill till en början framhålla att en näringsidkare som utfört ett
arbete på en lös sak har ett berättigat intresse av att kunna sälja saken när
beställaren inte inom rimlig tid hämtar den. Har näringsidkaren inte fått
ersättning för arbetet är det sålunda angeläget för honom att genom en
försäljning kunna få betalt för sin fordring. Också i de fall näringsidkaren inte
har någon fordran kan det vara betydelsefullt för honom att saken kan säljas
så att han blir befriad från skyldigheten att ta hand om och vårda den.
Detsamma gäller den näringsidkare som tagit emot en sak för förvaring.
Enligt utskottets mening finns det alltså ett behov av regler som ger
näringsidkare möjlighet att på ett smidigt och billigt sätt göra sig av med saker
som inte hämtas av kunderna. I sammanhanget måste emellertid hänsyn
också tas till beställarnas och ägarnas intressen. Som framhålls i propositionen
gäller det framför allt deras skydd mot att av misstag bli av med sina saker
men även deras skydd mot att värdefulla saker säljs till för lågt pris eller
bortskaffas.

1950 års lag har med åren kommit att framstå som otidsenlig, och det
nuvarande försäljningsförfarandet är tungrott. En nackdel med den gällande
lagen är vidare att näringsidkaren inte kan sälja eller bortskaffa saken i fall då
han inte har någon fordran på beställaren, t. ex. därför att betalning erlagts i
förskott. En annan brist är att lagen inte gäller vid avtal om förvaring. Mot
denna bakgrund ser utskottet med tillfredsställelse att förslag nu läggs fram
till en ny lagstiftning på området. Förslaget innebär att näringsidkarens rätt
att sälja eller bortskaffa saker som inte har hämtats ökar samtidigt som
försäljningsförfarandet blir enklare och smidigare. Enligt utskottets mening
innefattar förslaget en lämplig avvägning mellan näringsidkarens och konsumentens
delvis motstridiga intressen.

Sammanfattningsvis kan alltså konstateras att förslaget i propositionen är
väl ägnat att läggas till grund för lagstiftning. I följande avsnitt kommer

LU 1985/86:3

utskottet att behandla en fråga om tillämpningsområdet för den nya lagen om
näringsidkarens rätt att sälja saker som inte avhämtats och frågan om
tidpunkten för lagstiftningens ikraftträdande. I övrigt föranleder propositionen
inte några uttalanden från utskottets sida.

Lagens tillämpningsområde

Enligt 1 § förslaget till lag om näringsidkares rätt att sälja saker som inte har
hämtats skall lagen vara tillämplig i fall då en näringsidkare har tagit emot en
annans sak för att utföra arbete på saken eller för att förvara den. Lagen skall
också gälla i fall där näringsidkaren har tagit emot material av en beställare
för att tillverka en sak åt denne.

Som redan berörts i föregående avsnitt innebär den nya lagen en
utvidgning i förhållande till gällande rätt genom att det inte längre skall
ställas upp krav på att näringsidkaren skall ha en fordran på kunden samt att
också förvaringsuppdrag kan medföra försäljningsrätt. Utskottet har ställt
sig positivt till att näringsidkaren får vidgade möjligheter att göra sig av med
saker som inte hämtats av kunderna, och utskottet tillstyrker att förslaget i
denna del genomförs.

I motion 1985/86:10 (m) tas upp en fråga om lagens tillämplighet i fall där
en beställare lämnar in en sak för att få ett kostnadsförslag avseende en
reparation och sedan underlåter att hämta ut saken.

Utskottet vill beträffande denna fråga inledningsvis framhålla att en
konsument, som överväger att beställa en reparation eller något annat arbete
på en sak, ofta vill att en förberedande undersökning skall företas för att han
skall få en rimlig uppfattning om vad tjänsten kommer att kosta eller hur
mycket arbete som behöver göras. Som exempel kan nämnas undersökningar
för att avgöra vad som är orsaken till att en bilmotor eller en diskmaskin
inte fungerar. Förberedande undersökningar av detta slag begärs oftast
innan konsumenten beslutar sig för att låta näringsidkaren utföra arbetet
eller i direkt samband med att tjänsten beställs. Undersökningarna förutsätter
ofta en inte obetydlig insats av tid, arbete och kunnande från näringsidkarens
sida. Det kan t. ex. vara fråga om tidsspillan med anledning av
hembesök, arbete med nedmontering av en maskin eller tekniska beräkningar
av olika slag.

I fråga om kostnaderna för en förberedande undersökning är huvudprincipen
att beställaren skall betala för undersökningen oavsett om den leder till
att han beställer den tjänst som undersökningen avsett eller ej. För
konsumenten och näringsidkaren är således det ekonomiska utfallet i princip
detsamma vare sig konsumenten först ber att få en förberedande undersökning
eller han utan vidare beställer en reparation och näringsidkaren efter en
felundersökning avråder konsumenten från reparationen därför att den inte
lönar sig och konsumenten följer rådet. Det har inte ansetts erforderligt att i
konsumenttjänstlagen uttryckligen slå fast att näringsidkaren har rätt till
ersättning för en förberedande undersökning ( se prop. 1984/85:110 s. 304).
Vad som däremot regleras i konsumenttjänstlagen (37 §) är det fall då
konsumenten på grund av sedvana inom branschen eller i övrigt har skäl att
anta att undersökningen skall göras utan ersättning. Konsumenten är i detta
fall inte skyldig att betala för undersökningen.

LU 1985/86:3

I den till grund för propositionen liggande lagrådsremissen anför departe- LU 1985/86:3
mentschefen (se prop. 1984/85:210 s. 16) i den allmänna motiveringen att
man genom att slopa kravet att näringsidkaren skall ha en fordran på
beställaren vinner den fördelen att näringsidkaren kan bli berättigad att sälja
eller bortskaffa saken inte bara i fall då beställaren har betalat i förskott för
arbetet utan även i vissa andra fall då någon fordran aldrig har uppstått men
då en försäljningsrätt likväl ter sig motiverad. Ett exempel på fall av det
senare slaget är, fortsätter departementschefen, att en beställare som har
lämnat in en sak enbart för att få ett kostnadsförslag avseende en reparation
underlåter att hämta ut saken. Departementschefen hänvisar härvidlag till
37 § konsumenttjänstlagen. I specialmotiveringen till 1 § återkommer departementschefen
till frågan och anför följande (s. 33).

Med uttrycket arbete på saken avses att det skall vara fråga om ett materiellt
(fysiskt) arbete som skall avsätta ett materiellt (fysiskt) resultat på saken.

Exempel på detta är arbeten som avser ändring, reparation, underhåll och
rengöring av saker. Att det skall vara fråga om arbete ”på” saken bör inte
hindra att lagen anses tillämplig även i fall då näringsidkaren exempelvis har
tagit emot en sak för en förberedande undersökning angående omfattningen
av eller kostnaden för en reparation. Däremot bör lagen inte anses tillämplig
om uppdraget huvudsakligen innebär att saken skall testas eller värderas.

Beträffande departementschefens uttalande i specialmotiveringen anmärker
lagrådet (s. 50) att, om ett uppdrag uttryckligen avser enbart exempelvis
en kostnadsberäkning, uppdraget knappast synes kunna rymmas inom
uttrycket ”arbete på saken” och att lagen därför - i motsats till vad som synes
förutsatt i det ovannämnda uttalandet i den allmänna motiveringen - inte är
tillämplig i sådana fall.

I slutprotokollet anför departementschefen med anledning av lagrådets
anmärkning att även han har uppfattningen att lagen inte blir tillämplig i de
nu berörda fallen. Departementschefen understryker att lagen däremot blir
tillämplig i sådana vanligt förekommande fall då näringsidkaren har tagit
emot en sak för reparation e. d. men uppdraget i första hand har begränsats
till att gälla en förberedande undersökning angående omfattningen av eller
kostnaden för en reparation.

I motion 10 hänvisas till de olika uttalanden som görs av departementschefen
i frågan om lagens tillämplighet på en förberedande undersökning, och
motionären framhåller att det är angeläget att all tvekan beträffande
tillämpningsområdet undanröjs. Enligt motionären är det inte ovanligt att
kostnadsförslag begärs innan en reparation eller liknande beställs. Motionären
anser att det från näringsidkarens synpunkt bör vara likgiltigt av vilken
anledning som han tar emot en sak. Det avgörande för näringsidkaren måste
vara att inte behöva stå ansvaret för att förvara saken sedan uppdraget väl
slutförts. Enligt motionären bör lagen vara tillämplig också på förberedande
undersökningar och han framhåller att genom en sådan ordning uppnår man
överensstämmelse med konsumenttjänstlagen. Motionären yrkar att lagförslaget
ändras i enlighet med det anförda.

Som utskottet ovan berört föreligger det inte några principiella skillnader
mellan det fallet att en beställare lämnar in ett föremål för ett kostnadsförslag
beträffande en reparation eller liknande arbete och det fallet att arbetet 5

beställs direkt men näringsidkaren efter en undersökning avråder kunden
från att låta utföra det. I båda fallen kan näringsidkaren ha lagt ned ett inte
obetydligt arbete på undersökningen. I den mån näringsidkaren är berättigad
till ersättning härför är det enligt utskottets mening rimligt att näringsidkaren
- om kunden inte betalar sin skuld - får möjlighet att sälja saken och ta ut sin
fordran ur köpeskillingen. Oavsett om näringsidkaren har någon fordran
eller ej har han vidare ett berättigat intresse av att inte behöva förvara en sak
som lämnats in och sedan inte hämtats. I likhet med vad som anförs i
lagrådsremissen och i motionen anser utskottet att det är motiverat med en
försäljningsrätt för näringsidkaren när uppdraget bara avsett en förberedande
undersökning. För att lagen bör bli tillämplig också på förberedande
undersökningar talar också att man härigenom uppnår överensstämmelse
med konsumenttjänstlagen. Som lagrådet framhåller synes emellertid ett
uppdrag som enbart avser en kostnadsberäkning knappast kunna rymmas
inom uttrycket ”arbete på saken”. Detta torde i vart fall gälla då den
förberedande undersökningen inte innefattat någon åtgärd beträffande
föremålet i fråga, t. ex. nedmontering av en motor. Lagtexten bör därför
såsom yrkas i motionen ändras så att det klart framgår att förberedande
undersökningar omfattas. Detta bör lämpligen ske genom ett tillägg i 1 § av
innebörd att vad som sägs i lagen om arbete på en sak också skall gälla när en
sak överlämnats till näringsidkaren för en förberedande undersökning
angående omfattningen av eller kostnaden för ett arbete på saken. Utskottet
vill understryka att den förordade ändringen inte innebär att lagen blir
tillämplig då uppdraget huvudsakligen innebär att saken skall testas eller
värderas.

Ikraftträdande

I proposition 1984/85:110 med förslag till konsumenttjänstlag föreslogs att
konsumenttjänstlagen skulle träda i kraft den 1 januari 1986. Vid riksdagsbehandlingen
av propositionen beslöts emellertid att ikraftträdandetidpunkten
skulle senareläggas till den 1 juli 1986.

I den nu aktuella propositionen föreslås att den nya lagen om näringsidkares
rätt att sälja saker som inte har hämtats liksom de föreslagna lagändringarna
i övrigt bör träda i kraft samtidigt med konsumenttjänstlagen dvs. den 1
januari 1986. Beslut om propositionen fattades av regeringen innan riksdagsbehandlingen
av konsumenttjänstlagen hade slutförts.

Utskottet delar uppfattningen att den nya lagstiftningen bör träda i kraft
samtidigt med konsumenttjänstlagen och förordar att ikraftträdandetidpunkten
bestäms till den 1 juli 1986.

Utskottets hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande lagstiftningens tillämpningsområde
att riksdagen med anledning av motion 1985/86:10 antar det i
proposition 1984/85:210 framlagda förslaget till lag om näringsidkares
rätt att sälja saker som inte har hämtats såvitt avser 1 § med den

LU 1985/86:3

ändringen att lagrummet erhåller följande som Utskottets förslag
betecknade lydelse:

Regeringens förslag Utskottets förslag

1 §

En näringsidkare som i sin yrkesmässiga verksamhet har tagit emot en
annans sak för att utföra arbete på saken eller för att förvara den får sälja
saken enligt denna lag. Detsamma gäller beträffande en sak som näringsidkaren
har tillverkat åt någon som till väsentlig del har tillhandahållit materialet
till saken.

Vad som sägs om arbete i denna lag
skall även gälla en förberedande undersökning
som näringsidkaren utför
för att utreda omfattningen av eller
kostnaden för ett arbete pä en sak.

Denna lag gäller inte, om sakens ägare är försatt i konkurs.

2. beträffande lagförslaget i övrigt
att riksdagen antar förslaget till lag om näringsidkares rätt att sälja
saker som inte har hämtats i den mån det inte omfattas av vad utskottet
hemställer under moment 1 med den ändringen att övergångsbestämmelserna
erhåller följande som Utskottets förslag betecknade lydelse:

Regeringens förslag

Denna lag träder i kraft den 1
januari 1986. Den gäller dock inte i
fall då näringsidkaren före ikraftträdandet
har tagit emot en annans sak
för att utföra arbete på saken eller
för att förvara den eller har tagit
emot material för att tillverka en sak
av det.

Genom lagen upphävs lagen
(1950:104) om rätt för hantverkare
att sälja gods som ej avhämtats. Den
gamla lagen gäller dock fortfarande i
fall då en hantverkare före den 1
januari 1986 har tagit emot en annans
sak för att utföra arbete på den.

Utskottets förslag

Denna lag träder i kraft den 1 juli
1986. Den gäller dock inte i fall då
näringsidkaren före ikraftträdandet
har tagit emot en annans sak för att
utföra arbete på saken eller för att
förvara den eller har tagit emot material
för att tillverka en sak av det.

Genom lagen upphävs lagen
(1950:104) om rätt för hantverkare
att sälja gods som ej avhämtats. Den
gamla lagen gäller dock fortfarande i
fall då en hantverkare före den 1 juli
1986 har tagit emot en annans sak för
att utföra arbete på den.

3. beträffande övriga lagförslag
att riksdagen antar de i propositionen framlagda förslagen till
dels lag om ändring i utsökningsbalken,
dels lag om ändring i sjölagen (1891:35 s. 1),
dels lag om ändring i lagen (1949:722) om pantlånerörelse,
dels lag om ändring i lagen (1970:980) om retentionsrätt för fordran
hos hotellgäst,

dels ock lag om ändring i konsumenttjänstlagen (1985:716),

LU 1985/86:3

med den ändringen att ikraftträdandetidpunkten för de fyra förstnämnda
lagförslagen bestäms till den 1 juli 1986.

Stockholm den 22 oktober 1985

På lagutskottets vägnar

Per-Olof Strindberg

Närvarande: Per-Olof Strindberg (m), Lennart Andersson (s), Ulla Orring
(fp), Martin Olsson (c), Inga-Britt Johansson (s), Allan Ekström (m), Bengt
Kronblad (s), Inger Hestvik (s), Bengt Harding Olson (fp), Nic Grönvall
(m), Gunnar Thollander (s), Marianne Karlsson (c), Berit Löfstedt (s), Ewa
Hedkvist Petersen (s) och Hans Rosengren (s).

LU 1985/86:3

Propositionens lagförslag

1 Förslag till
Lag om näringsidkares rätt att sälja saker som inte har hämtats

Härigenom föreskrivs följande.

Inledande bestämmelser

1 § En näringsidkare som i sin yrkesmässiga verksamhet har tagit emot
en annans sak för att utföra arbete på saken eller för att förvara den får
sälja saken enligt denna lag. Detsamma gäller beträffande en sak som
näringsidkaren har tillverkat åt någon som till väsentlig del har tillhandahållit
materialet till saken.

Denna lag gäller inte, om sakens ägare är försatt i konkurs.

2 § Bestämmelserna i denna lag får inte frångås till nackdel för en konsument
som har beställt arbetet eller förvaringen huvudsakligen för enskilt
ändamål.

Förutsättningar för rätten att sälja saken

3 § En sak som inte har hämtats får säljas under förutsättning att

1. uppdraget har slutförts eller avtalet har upphört att gälla,

2. den som har beställt arbetet eller förvaringen (beställaren) därefter har
anmanats att hämta saken och i anmaningen har upplysts om att saken
annars kan komma att säljas efter viss tid, minst tre månader från anmaningen,
samt

3. den tid som har angetts i anmaningen har löpt ut.

Om näringsidkaren har en fordran på beställaren för sitt arbete på saken
eller för förvaringen av den, skall det av anmaningen framgå vilket belopp
som skall betalas.

4 § Saken får säljas utan att beställaren har anmanats att hämta den, om

1. ett år har förflutit efter det att uppdraget har slutförts eller avtalet har
upphört att gälla, samt

2. sakens försäljningsvärde uppenbarligen understiger en hundradel av
basbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring.

5 § Om en fråga som rör avtalet om arbetet eller förvaringen prövas av
domstol eller av skiljemän, får saken inte i något fall säljas förrän en skälig
tid har förflutit efter det att tvisten har slutligt avgjorts. Om en sådan fråga
prövas av allmänna reklamationsnämnden, får saken inte i något fall säljas
förrän en skälig tid har förflutit efter nämndens beslut i frågan.

6 § Om näringsidkaren känner till eller har anledning att anta att annan
än beställaren är ägare till saken, får försäljning äga rum endast om ägaren i
god tid före försäljningen har underrättats om att saken kan komma att
säljas och efter vilken tid detta kan ske.

LU 1985/86:3

Bilaga

8 § Om förutsättningarna för försäljning är uppfyllda men saken uppenbarligen
saknar försäljningsvärde, får den bortskaffas i stället för att säljas.

Redovisning till beställaren m. m.

9 § Har näringsidkaren en förfallen fordran på beställaren för arbetet
eller förvaringen, får han täcka sin fordran med vad som inflyter från
försäljningen. Om saken enligt denna lag har sålts eller bortskaffats utan
att beställaren har anmanats att hämta den, upphör näringsidkarens fordran
på beställaren till den del hans fordran inte täcks genom försäljning av
saken.

10 § Om försäljningspriset efter avdrag för försäljningskostnaderna överstiger
näringsidkarens fordran, skall näringsidkaren utan dröjsmål betala ut
överskottet till beställaren.

Första stycket gäller inte, om beloppet betalas till någon annan som har
bättre rätt till det eller om beloppet sätts ned enligt lagen (1927:56) om
nedsättning av pengar hos myndighet.

Första stycket gäller inte heller, om beloppet understiger femtio kronor
eller om näringsidkaren enligt denna lag har sålt saken utan att beställaren
har anmanats att hämta den och näringsidkaren inte vet var beställaren kan
anträffas. I dessa fall tillfaller överskottet näringsidkaren.

Övriga bestämmelser

11 § Näringsidkarens skyldighet att anmana eller underrätta beställaren
enligt 3 respektive 7 § skall anses fullgjord genom att anmaningen eller
underrättelsen har sänts i rekommenderat brev under den adress som
beställaren har uppgett eller som är känd för näringsidkaren.

12 § Om näringsidkaren uppsåtligen eller av oaktsamhet åsidosätter bestämmelserna
i denna lag, skall han ersätta skada som till följd av detta
drabbar beställaren eller sakens ägare.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1986. Den gäller dock inte i fall då
näringsidkaren före ikraftträdandet har tagit emot en annans sak för att
utföra arbete på saken eller för att förvara den eller har tagit emot material
för att tillverka en sak av det.

Genom lagen upphävs lagen (1950:104) om rätt för hantverkare att sälja
gods som ej avhämtats. Den gamla lagen gäller dock fortfarande i fall då en
hantverkare före den 1 januari 1986 har tagit emot en annans sak för att
utföra arbete på den.

Sättet för försäljningen m. m.

7 § Försäljningen skall göras med omsorg och med beaktande av beställarens
intressen. Den får ske under hand eller på offentlig auktion.

Om näringsidkaren avser att sälja saken på offentlig auktion, skall beställaren
i god tid dessförinnan underrättas om tid och plats för auktionen,
såvida inte försäljningen sker med stöd av 4 §.

Vad som sägs i första och andra styckena om beställaren gäller även
ägaren i fall som avses i 6 §.

2 Förslag till

Lag om ändring i utsökningsbalken

Härigenom föreskrivs att 16 kap. 6 § utsökningsbalken skall ha nedan
angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

16 kap.

6 §'

Kronofogdemyndigheten skall vid behov ombesörja transport av egendom
som skall bortföras, hyra utrymme för förvaring av egendomen och
vidtaga andra liknande åtgärder som föranleds av avhysningen.

Innan åtgärd enligt första stycket
det kan ha betydelse för dem.

Den som har mottagit egendom
för förvaring i fall som avses i första
stycket har rätt till skälig ersättning
av svaranden för förvaringen. Har
egendomen inte hämtats tre månader
efter avhysningen, får den som
har mottagit egendomen sälja den
och ta ut sin fordran ur köpeskillingen
eller, om egendomen uppenbarligen
saknar försäljningsvärde,
bortskaffa den. Innan egendomen
säljs eller bortskaffas skall svaranden,
om han kan nås, anmanas att
hämta egendomen. Anmaningsskyldigheten
anses fullgjord genom
att anmaningen har sänts i rekommenderat
brev till svarandens
kända adress. I övrigt tillämpas 3-6 §§ lagen (1950:104) om rätt för
hantverkare att sälja gods som ej
avhämtats. Vid tillämpningen av
dessa bestämmelser skall vad som
sägs om beställaren avse svaranden
och vad som sägs om hantverkaren
avse den som har mottagit egendomen
för förvaring.

Denna lag träder i kraft den 1 ji
det tagit emot egendom för förvaring

vidtas, skall parterna underrättas, om

Den som har mottagit egendom
för förvaring i fall som avses i första
stycket har rätt till skälig ersättning
av svaranden för förvaringen. Har
egendomen inte hämtats tre månader
efter avhysningen, får den som
har mottagit egendomen sälja den
och ta ut sin fordran ur köpeskillingen
eller, om egendomen uppenbarligen
saknar försäljningsvärde,
bortskaffa den. Innan egendomen
säljs eller bortskaffas skall svaranden,
om han kan nås, anmanas att
hämta egendomen. Anmaningsskyldigheten
anses fullgjord genom
att anmaningen har sänts i rekommenderat
brev till svarandens
kända adress. I övrigt tillämpas 5-7 §§ samt 10 § första och andra
styckena lagen (1985:000) om näringsidkares
rätt att sälja saker
som inte har hämtats. Vid tillämpningen
av dessa bestämmelser skall
vad som sägs om beställaren avse
svaranden och vad som sägs om näringsidkaren
avse den som har mottagit
egendomen för förvaring.

ari 1986. Har någon före ikraftträdan ,

tillämpas dock äldre bestämmelser.

LU 1985/86:3

Bilaga

1 Senaste lydelse 1981: 1337.

3 Förslag till

Lag om ändring i sjölagen (1891:35 s. 1)

LU 1985/86:3

Bilaga

Härigenom föreskrivs att 247 § sjölagen (1891:35 s. 1) skall ha nedan
angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

247 §'

Den som bygger, bygger om eller
reparerar fartyg åt annan kan utöva
retentionsrätt däri till säkerhet för
sin fordran på köpeskilling eller annat
vederlag, så länge han har
egendomen i sin besittning. Lagen
(1950:104) om rätt för hantverkare
att sälja gods som ej avhämtats har
motsvarande tillämpning.

Om förmånsrätt, som följer med
retentionsrätt enligt första stycket,
finnas bestämmelser i förmånsrättslagen
(1970:979).

Den som bygger, bygger om eller
reparerar ett fartyg åt någon annan
får hålla kvar egendomen till säkerhet
för sin fordran på köpeskillingen
eller annat vederlag.

I fråga om rätt i vissa fall att
sälja egendomen, att ta ut fordringen
ur köpeskillingen och att bortskaffa
egendomen finns bestämmelser
i lagen (1985:000) om
näringsidkares rätt att sälja saker
som inte har hämtats. Dessa bestämmelser
skall tillämpas även på
övriga fall som avses i första
stycket.

Om förmånsrätt som följer med
rätten att hålla kvar egendomen
finns bestämmelser i förmånsrättslagen
(1970:979).

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1986. Har den som bygger om eller
reparerar ett fartyg åt någon annan fått fartyget i sin besittning före ikraftträdandet,
tillämpas dock äldre bestämmelser. Detsamma gäller i fråga om
fartygsbygge som har påbörjats före ikraftträdandet.

1 Senaste lydelse 1973:1064.

4 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1949:722) om pantlånerörelse

LU 1985/86:3

Bilaga

Härigenom föreskrivs att 12 § lagen (1949:722) om pantlånerörelse skall
ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Lämnar vid pantförsäljning erhållen
köpeskilling, sedan därifrån
avdragits lånesumman, låneavgiften
och försäljningskostnaden,
överskott å minst tio kronor, skall
pantsättaren snarast möjligt på
egen bekostnad underrättas därom
genom rekommenderat brev.

Om köpeskillingen vid pantförsäljning
efter avdrag för lånesumman,
låneavgiften och försäljningskostnaden
ger ett överskott på
minst femtio kronor, skall pantsättaren
snarast möjligt på egen bekostnad
underrättas om detta genom
rekommenderat brev.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1986. Har panten tagits emot före
ikraftträdandet, tillämpas dock äldre bestämmelser.

5 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1970:980) om retentionsrätt för
fordran hos hotellgäst

Härigenom föreskrivs att lagen (1970:980) om retentionsrätt för fordran
hos hotellgäst skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Den som tillhandahåller rum på hotell eller pensionat eller för tillfällig
vistelse i annan lägenhet får till säkerhet för fordran på ersättning för
rummet eller för kost eller annan tjänst med anledning av vistelsen kvarhålla
resgods, som gästen medfört.

Har sex månader förflutit sedan
fordringen förföll till betalning, får
värden sälja egendomen och uttaga
sin fordran ur köpeskillingen eller,
om egendomen uppenbarligen saknar
saluvärde, bortskaffa den. Härvid
äger 2—6 §§ lagen (1950:104)
om rätt för hantverkare att sälja
gods som ej avhämtas motsvarande
tillämpning.

Värden får sälja resgodset och ta
ut sin fordran ur köpeskillingen eller,
om godset uppenbarligen saknar
försäljningsvärde, bortskaffa
det. Därvid tillämpas 2-12 §§ lagen
(1985:000) om näringsidkares
rätt att sälja saker som inte har
hämtats. Vid tillämpningen av dessa
bestämmelser skall vad som
sägs om näringsidkaren avse värden,
vad som sägs om beställaren
avse gästen och vad som sägs om
den mottagna saken avse resgodset.
Om resgodsets ägare är i konkurs,
gäller i stället 73 § konkurslagen
(1921:225).

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1986. Har gästen medfört resgodset
före ikraftträdandet, tillämpas dock äldre bestämmelser.

LU 1985/86:3

Bilaga

6 Förslag till

Lag om ändring i konsumenttjänstlagen (1985:716)

Härigenom föreskrivs att 50 § konsumenttjänstlagen (1985:000) skall ha
nedan angivna lydelse.

Lydelse enligt prop. 1984/85:110 Föreslagen lydelse

50 §

Näringsidkaren skall vidta de åtgärder som skäligen kan krävas av
honom för att vårda en sak som han håller kvar enligt 49 § eller som inte
har hämtats i rätt tid. Han har rätt till skälig ersättning för vården.

I fråga om näringsidkarens rätt I fråga om näringsidkarens rätt
att sälja en sak som han har tagit att sälja en sak som har överläm emot

för att utföra arbete på finns näts till honom eller som av annan

bestämmelser i lagen (1950:104) orsak befinner sig i hans besittning

om rätt för hantverkare att sälja finns bestämmelser i lagen

gods som ej avhämtats. (1985:000) om näringsidkares rätt

att sälja saker som inte har hämtats.

LU 1985/86:3

Bilaga

gotab Stockholm 1985 83372