Kulturutskottets betänkande
1985/86:7

om skydd mot utförsel av vissa äldre kulturföremål
(prop. 1984/85:179)

Sammanfattning

Utskottet tillstyrker med en mindre ändring att riksdagen antar ett i
proposition 1984/85:179 framlagt förslag till lag om skydd mot utförsel av
vissa äldre kulturföremål, som föreslås ersätta en kungörelse från 1927 i
ämnet.

Enligt denna kungörelse krävs tillstånd för utförsel av olika slag av
föremål, i huvudsak av trä, som är tillverkade före år 1860.1 den nya lagen
utvidgas skyldigheten att ansöka om tillstånd till att också gälla ett flertal
andra föremålsgrupper. Bland dessa kan nämnas folkdräkter, bonadsmåleri,
musikinstrument, vapen, målningar, teckningar, skulpturer, samiska föremål,
brev, dagböcker och manuskript.

För flertalet av föremålen föreslås en åldersgräns om 100 år. I några fall
skall andra åldersgränser gälla, t. ex. för samiska föremål 50 år.

Vissa av föremålen föreslås bli skyddade oavsett deras ekonomiska värde,
exempelvis vissa allmogeföremål, medan andra skall ha ett visst värde för att
omfattas av lagstiftningen. Exempelvis kommer, om propositionen bifalles,
målningar, teckningar och skulpturer samt vissa utländska föremål att vara
underkastade utförselrestriktioner endast om deras värde överstiger 50 000
kr.

Tillstånd till utförsel skall i princip inte medges om föremålet är av stor
betydelse för det nationella kulturarvet.

Lagen föreslås träda i kraft den 1 juli 1986.

Vid betänkandet har fogats ett antal reservationer.

Företrädarna för moderata samlingspartiet vill att lagen inte skall omfatta
utländska kulturföremål. Vidare föreslår de bl. a. att tillståndskravet för
svenska föremål inte skall differentieras med hänsyn till föremålens karaktär
utan generellt gälla föremål som är värda mer än fem basbelopp (för
närvarande 109 000 kr.) och är mer än 100 år gamla.

Företrädarna för folkpartiet och centerpartiet föreslår att det även för
allmogeföremål skall uppställas en värdegräns, nämligen 1 000 kr.

En utredning om avskaffande av eller sänkning av mervärdeskatten på
vissa kulturföremål som tas hem från utlandet föreslås av företrädarna för
moderata samlingspartiet, folkpartiet och centerpartiet.

KrU

1985/86:7

1 Riksdagen 1985186.13 sami. Nr 7

Propositionen

KrU 1985/86:7

I proposition 1984/85:179 föreslår regeringen (utbildningsdepartementet) -efter hörande av lagrådet - att riksdagen antar i propositionen framlagt
förslag till lag om skydd mot utförsel av vissa äldre kulturföremål.
Lagförslaget fogas vid betänkandet som bilaga.

Motionerna

I motion 1984/85:3138 av Lars Ahlmark m. fl. (m) yrkas

1. att riksdagen avslår proposition 1984/85:179,

2. att riksdagen beslutar om lag om skydd mot utförsel av vissa äldre
kulturföremål i enlighet med vad som i motionen anförts.

I motion 1984/85:3139 av tredje vice talman Karl Erik Eriksson (fp) yrkas

1. att riksdagen uttalar att ett minsta värde på 1 000 kr. sätts för de föremål
som uppräknas under 4 § punkt 2 förslag till lag om skydd mot utförsel av
vissa äldre kulturföremål,

2. att riksdagen uttalar att det minsta värdet på 50 000 kr. som föreslagits
för föremål uppräknade under 4 § punkt 3 förslag till lag om skydd mot
utförsel av vissa äldre kulturföremål ändras till 10 000 kr.

I motion 1984/85:3140 av förste vice talman Ingegerd Troedsson m.fl. (m)
yrkas

1. att riksdagen avslår proposition 1984/85:179 i sin helhet,

2. att riksdagen hos regeringen hemställer om sådan ändring av kungörelsen
(1927:129) angående förbud mot utförsel från riket av vissa äldre
kulturföremål att skyldigheten att söka tillstånd endast gäller träföremål som
är tillverkade före år 1860 och kan antas ha ett värde över 50 000 kr.,

3. att riksdagen hos regeringen anhåller om utredning om lägre moms på
vissa kulturföremål som tas hem från utlandet.

Ärendets beredning

I ärendet har skrivelser inkommit från riksantikvarieämbetet och statens
historiska museer, Stockholms handelskammare och AB Bukowski-Auktioner.
Utskottet har uppvaktats av Sveriges konst- och antikhandlareförening
och Stockholms Auktionsverk AB. Vidare har utskottet inhämtat information
från statens konstmuseer och Stiftelsen Nordiska museet.

Bakgrund till propositionsförslaget

Utförsel från vårt land av kulturföremål är i viss utsträckning reglerad,
nämligen i en kungörelse från år 1927 (1927:129), som avser i huvudsak
träföremål tillverkade före år 1860.

Sedan mitten av 1960-talet finns ett särskilt anslag för inköp av vissa
kulturföremål av sådant konstnärligt, historiskt eller vetenskapligt värde att
det kan anses vara av synnerlig vikt att de behålls i Sverige. Anslaget

disponeras av regeringen efter förslag av vederbörande myndigheter och är
för närvarande uppfört med ett belopp av 100 000 kr. Det kan överskridas
om medelsförbrukningen i efterhand anmäls för riksdagen.

Frågan om det nu gällande utförselförbudets utformning och räckvidd har
aktualiserats i skilda sammanhang, bl. a. i riksdagen. Hösten 1975 uttalade
riksdagen sålunda att föreliggande uppgifter entydigt pekade på att det
behövdes ett effektivare skydd från samhällets sida mot utförsel av äldre
kulturföremål (KrU 1975/76:9).

Sedan statens kulturråd gjort en utvärdering av erfarenheterna av gällande
ordning i fråga om utförsel av kulturföremål och lagt fram förslag i ämnet,
föreslog regeringen i proposition 1981/82:82 en ny lag om utförsel av vissa
äldre kulturföremål. Enligt propositionen skulle tillstånd till utförsel i princip
inte medges om föremålet var av stor betydelse för det nationella kulturarvet.
Vissa undantag från kravet på tillstånd föreslogs dock gälla. Bl. a. skulle
tillstånd inte krävas om föremålet var framställt utomlands eller om dess
värde inte översteg 1 000 kr.

Kulturutskottet framhöll i sitt betänkande (KrU 1981/82:20) med anledning
av propositionen att det fäste särskild vikt vid den från flera håll
framförda åsikten att en blivande lag borde omfatta även i utlandet
framställda föremål som var av stor betydelse för vårt nationella kulturarv.
Enligt utskottets uppfattning borde därför den utredning härvidlag som -enligt vad som angavs i propositionen - regeringen avsåg att låta genomföra
föreligga innan riksdagen tog ställning till en lag om utförselförbud.
Utskottet ansåg också att det behövdes ytterligare överväganden av frågan
om på vilken nivå en värdegräns borde ligga. I samband därmed borde också
enligt utskottets mening övervägas möjligheten och lämpligheten av att
införa någon form av statlig förköpsrätt.

På hemställan av utskottet beslöt riksdagen avslå propositionen och begära
nytt förslag om förbud mot utförsel av äldre kulturföremål. I en reservation
yrkades bifall till propositionen.

Riksantikvarieämbetet och statens historiska museer avgav i november
1982 - i enlighet med ett regeringsuppdrag som byggde på riksdagsbeslutet -en promemoria med vissa förslag om lagstiftning avsedd att förhindra
utförsel ur landet av kulturföremål. Sedan förslagen remissbehandlats, har i
proposition 1984/85:179 förslag framlagts om skydd mot utförsel av vissa
äldre kulturföremål.

Propositionens huvudsakliga innehåll

Den i propositionen föreslagna lagen om skydd mot utförsel av vissa äldre
kulturföremål föreslås ersätta 1927 års kungörelse i ämnet.

För flertalet av föremålen föreslås en åldersgräns om 100 år. I några fall

KrU 1985/86:7

skall andra åldersgränser gälla, t. ex. för samiska föremål 50 år.

Vissa av föremålen föreslås bli skyddade oavsett sitt ekonomiska värde,
medan andra skall ha ett visst värde för att omfattas av lagstiftningen.
Exempelvis kommer, om propositionen bifalls, målningar, teckningar och
skulpturer samt vissa utländska föremål att vara underkastade utförselrestriktioner
endast om deras värde överstiger 50 000 kr.

Ansökningar om tillstånd att föra ut kulturföremål skall enligt regeringens
lagförslag prövas av kungl, biblioteket, riksantikvarieämbetet och statens
historiska museer, riksarkivet, statens konstmuseer eller Stiftelsen Nordiska
museet. Tillstånd till utförsel skall i princip inte medges om föremålet är av
stor betydelse för det nationella kulturarvet. Tillståndsprövningen föreslås
bli avgiftsfri.

Avsikten är att riksantikvarieämbetet och statens historiska museer skall
få i uppgift att svara för information om den nya lagstiftningen och vikten av
att vårda och bevara kulturarvet.

Utskottet

Frågan om huruvida en utförsellag enligt principerna i
propositionen bör antas

I motion 3140 (m) framställs en rad invändningar mot lagförslaget, vilka
enligt motionärerna leder till slutsatsen att detta bör avslås. De uttalar sig
samtidigt för en liberalisering av 1927 års kungörelse av innehåll att det i
denna skall införas en värdegräns på 50 000 kr. för sådana träföremål som
omfattas av kungörelsen. För närvarande finns det inte någon värdegräns i
denna.

Motionärernas kritik mot regeringens lagförslag torde kunna sammanfattas
i följande fyra punkter:

1. Lagförslaget är för den enskilde mycket komplicerat, då det gäller
avgränsningen av föremål som skall omfattas av tillståndstvång (4 och 5 §§).

2. Förslaget är otillfredsställande från administrativ synpunkt: bl. a. finns
ett alltför stort antal tillståndsmyndigheter, till ansökningshandlingarna skall
fogas två fotografier och det tillförs inte myndigheterna några nya övervaknings-
och tillsynsresurser, vilket bl. a. gör det svårt att få en effektiv
efterlevnad av lagen.

3. Lagen kommer att medföra en konstlat låg prisnivå i Sverige.

4. Eftersom åtskilliga av de föremål som omfattas av lagförslaget torde
betinga förhållandevis låga priser, bör det vara möjligt för museerna att -utan lagstiftning på området - förvärva föremålen.

Utskottet vill här påpeka att flera av de invändningar mot lagstiftningen
som sålunda framförts i motion 3140 även framförs i motion 3138 (m), vari
formellt föreslås avslag men reellt väsentliga ändringar i lagen.

Inledningsvis vill utskottet konstatera att propositionen lagts fram efter en
framställning av riksdagen. Detta hindrar självfallet inte riksdagen från att -utifrån nuvarande situation på området - göra en självständig bedömning av
lagstiftningsbehovet och att förutsättningslöst pröva även detaljinnehållet i
den föreslagna lagen.

KrU 1985/86:7

Utredningen i ärendet visar enligt utskottets mening entydigt att det finns
behov av någon form av reglering som gör det möjligt att i vårt land behålla
föremål som är av stor betydelse för det nationella kulturarvet. Även
företrädare för konst- och antikvitetshandlarkåren har vitsordat att det finns
ett intresse för att sådana föremål skall kunna behållas inom landet. Då det
gäller frågor om hur omfattande en reglering bör vara och, om man väljer att
lagstifta i frågan, hur en lagstiftning bör vara utformad, skär sig däremot
åsikterna avsevärt.

Utskottet anser att de skäl som talar för en lagstiftning som skall skydda
föremål av stor betydelse för det nationella kulturarvet och som är utformad
enligt de huvudprinciper som redovisas i propositionen är starka. Beträffande
de invändningar mot en sådan lagstiftning som anförs i motion 3140 finns
skäl framhålla följande.

Då det gäller skyddets inriktning framhålls i propositionen att - liksom
enligt förslaget i proposition 1981/82:82 - man bör sträva efter att skydda de
kulturföremål som är viktiga för att ge en allsidig bild av vårt äldre materiella
kulturarv. Det är därför angeläget att skyddet kommer att spänna över hela
fältet av föremålsgrupper från alla samhällsskikt. I första hand bör skyddet
avse underrepresenterade kategorier av föremål, anförs det.

Utskottet delar denna uppfattning. Med en sådan inriktning av lagstiftningen
är det knappast möjligt att lagstifta på det sättet att man i en
utförsellag uttryckligen preciserar vilka föremål som skall omfattas av
lagstiftningen. Som en följd härav måste lagstiftningen bli av mera generell
natur - nämligen på det sättet att tillståndskravet måste avse ett relativt stort
antal föremål - trots att avsikten är att endast ett begränsat antal av
föremålen skall beläggas med utförselförbud. Lagstiftningens tillämpning
blir därför helt naturligt beroende av bedömningar inom de aktuella
myndigheterna. Utskottet vill i sammanhanget framhålla att i propositionen
föreslås att det införs en besvärsrätt för fall då en begäran om utförseltillstånd
avslagits. En möjlighet till överprövning av myndigheternas beslut kommer
således att finnas vid bifall till propositionen. I anslutning till det sagda vill
utskottet erinra om att i propositionen diskuteras möjligheten att införa
förköpsrätt eller ett inlösenförfarande vid försäljning av föremål som
omfattas av utförsellagen. Denna möjlighet avvisas bl. a. med hänvisning till
det statsfinansiella läget. I nuvarande situation ansluter sig utskottet till
bedömningen i propositionen (s. 24). Där anförs bl. a. att det särskilda
statliga inköpsanslaget bör finnas kvar.

För att undvika besvär för den enskilde och en omfattande administration
är det viktigt att man strävar efter att begränsa lagförslaget utan att syftet
med lagstiftningen går förlorad. Enligt utskottets mening har detta skett. Hur
avgränsningen av tillståndspliktiga föremål skall ske diskuteras i ett senare
avsnitt.

Det kommer visserligen att finnas fem tillståndsmyndigheter* - riksantikvarieämbetet
och statens historiska museer är en av dessa myndigheter - men
som framgår av propositionen (s. 22) är avsikten att alla ansökningar, oavsett
föremålens karaktär, skall inges till nämnda myndighet. I princip skall två

* Här och i det följande betecknas även Stiftelsen Nordiska museet som myndighet.

KrU 1985/86:7

1 * Riksdagen 1985186.13 sami. Nr 7

fotografier av föremålet fogas vid ansökan. Utskottet förutsätter att den
prövande myndigheten, i enlighet med den undantagsregel som föreslås,
låter bli att kräva in fotografier i fall då detta med hänsyn till annan
information om föremålet är obehövligt. I sammanhanget kan erinras om att
fotografikravet finns även enligt 1927 års kungörelse.

I samband med den information som lämnats utskottet av företrädarna för
statens konstmuseer och Nordiska museet har upplysts att det inte finns
anledning räkna med att dessa myndigheter - som uppenbarligen främst
berörs av lagstiftningen - kommer att belastas genom handläggningen av
utförselansökningar i sådan grad att ansökningarna inte kan klaras av. Det
har i sammanhanget framhållits att myndigheterna kan få värdefull information
för den egna verksamheten genom utförselansökningarna.

Utskottet anser-på grund av det anförda och med hänsyn till utredningen i
övrigt i ärendet - att förutsättningarna finns för att administrationen skall
kunna bli av begränsad omfattning om en lagstiftning enligt principerna i
propositionen genomförs.

Några särskilda resurser för övervakning av den föreslagna utförsellagen
föreslås inte i propositionen. Kontroll av utförsel av föremål får ske inom
ramen för det ordinarie tullförfarandet. Som framhölls redan i proposition
1981/82:82 bör ett ställningstagande till förbud mot utförsel av kulturföremål
grundas på kulturpolitiska överväganden och inte avgöras med hänsyn till
svårigheterna att övervaka förbudets efterlevnad. En lagstiftning är i sig av
betydelse för att skydda det nationella kulturarvet gentemot utländska
intressenter med starka ekonomiska resurser. Riksantikvarieämbetet och
statens historiska museer kommer att gå ut med informationsåtgärder om
lagstiftningen och får härför, enligt vad utskottet inhämtat, särskilda medel.
Vid sidan av information om en ny lagstiftning är naturligtvis en ökad insikt
hos allmänheten om värdet av att vi värnar om vårt kulturarv av största
betydelse för att detta inte skall gå förlorat, något som också understrukits i
motion 3140.

Frågan om vilken effekt en lagstiftning i enlighet med propositionen
kommer att få på prisbildningen är svårt att bedöma. Det finns dock skäl
erinra om att det såväl i motion 3140 som under utredningen från olika håll
framhållits att här aktuella föremål i allmänhet betalas bäst i sina ursprungsländer.

Det framhålls i propositionen att många av de i lagförslaget föreslagna
föremålskategorierna inte i första hand är utvalda för att tillgodose museernas
behov utan för att säkerställa att det skall finnas ett tillräckligt antal
föremål av ett visst slag kvar i landet. Den omständigheten att det kan vara
ekonomiskt möjligt för museer att förvärva föremål, som eljest skulle bli
belagda med utförselförbud, är därför enligt utskottets mening inte avgörande
för om en föremålsgrupp bör omfattas av tillståndstvång enligt en
utförsellagstiftning.

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motion 3140, såvitt däri
yrkas avslag på propositionen (yrkande 1). Som en följd av detta ställningstagande
avstyrks motionen även i vad avser en ändring av 1927 års kungörelse
(yrkande 2). Denna föreslås upphävd i propositionens lagförslag.

Utskottet anser således att riksdagen bör anta en lag om skydd mot utförsel

KrU 1985/86:7

av vissa äldre kulturföremål som bygger på de huvudprinciper som angetts i
propositionen. Detta ställningstagande stämmer väl överens med intresset
att främja det s. k. bevarandemålet i de av riksdagen år 1974 antagna
riktlinjerna för kulturpolitiken. I sammanhanget finns skäl att erinra om att
det i många stater, bl. a. Storbritannien, Frankrike och andra västeuropeiska
länder, finns en lagstiftning som syftar till att skydda det nationella
kulturarvet genom begränsningar i rätten att föra ut kulturföremål ur landet.

Vad utskottet anfört i det föregående innebär också att utskottet i en rad
avseenden tagit ställning till det närmare innehållet i en sådan lag.

I det följande tar utskottet upp till behandling i första hand de förslag till
ändring av propositionens lagförslag som lagts fram i motion 3138 (m) och
motion 3139 (fp).

Frågan om huruvida utländska kulturföremål skall omfattas av
lagstiftningen

Av den tidigare framställningen framgår att riksdagen vid behandlingen av
proposition 1981/82:82 gjort uttalanden av innebörd att det fanns starka skäl
att låta en utförsellag omfatta även föremål av utländskt ursprung som
kommit att ingå i det svenska kulturarvet. Det i den nu behandlade
propositionen framlagda lagförslaget innehåller i överensstämmelse härmed
föreskrifter om utförsel av bl. a. vissa äldre utländska kulturföremål.

I motion 3138 (m) anförs att lagen inte bör omfatta utländska föremål,
eftersom sådana föremål i många fall även kan anses ingå i andra länders
kulturskatt.

Det finns otvivelaktigt föremål, beträffande vilka även andra länder än
Sverige med skäl kan hävda att föremålen ingår i deras nationella kulturarv.
Det är emellertid enligt utskottets mening rimligt att man i fråga om
kulturföremål som finns i visst land - i detta fall Sverige - vid lagstiftningen
särskilt beaktar det landets intresse. Motionen avstyrks därför i denna del.

Utskottet återkommer till frågan om vilka utländska kulturföremål som
skall omfattas av krav på prövning av rätten till utförsel.

Avgränsningen av föremål som tillståndskravet skall omfatta

Sorn i någon mån berörts i det föregående uttrycker motionärerna bakom
motion 3138 (m) en med motionärerna bakom motion 3140 (m) likartad oro
för att propositionens lagförslag skulle vara alltför komplicerat. För att
lagstiftningen skall vinna gehör hos allmänheten och inte upplevas som ett
utslag av överdriven ”krångelmentalitet” måste den inriktas på att så långt
möjligt endast omfatta sådana föremål som verkligen kan antas vara av stor
betydelse för kulturarvet, i första hand underrepresenterade kategorier av
föremål, unika föremål och föremål som är typiska för en försvinnande
föremålskategori. Motionärerna menar att den föreslagna lagen blivit
komplicerad dels genom den uppdelning som skett i fyra olika svenska
föremålsgrupper (se 4 §) och en utländsk grupp (se 5 §), dels genom
konstruktionen av tillståndsgivningen. Motionärerna kommer mot bakgrund
av det anförda till slutsatsen att tillståndskravet bör omfatta endast ett

KrU 1985/86:7

begränsat antal mycket värdefulla föremål. Utskottet tolkar motionen på det
sättet att det beträffande svenska kulturföremål bör gälla ett tillståndskrav
som avser sådana föremål som anges i 4 § i propositionsförslaget men att för
föremålen generellt bör gälla att föremålen är mer än 100 år gamla och att de
har ett värde som överstiger fem basbelopp (för närvarande 109 000 kr.).

Såväl det i propositionen framlagda lagförslaget som det förslag till
utförsellag som förelädes riksdagen i proposition 1981/82:82 bygger bl. a. på
principen att det är viktigt att skyddet omfattar föremål både från allmogeoch
samekulturerna och från andra samhällsskikt. Det förslag motionärerna
har lagt fram innebär enligt utskottets mening att lagen skulle utesluta viktiga
föremålsgrupper. Utskottet anser därför att den i propositionen föreslagna
lagstiftningstekniken är att föredra. Genom en differentiering i fråga om
ålders- och värdegränser mellan olika föremålsgrupper av det slag som där
föreslås kan antalet skyddsföremål hållas inom rimliga gränser utan att lagens
syfte eftersätts. Utskottet har i det föregående diskuterat de administrativa
konsekvenserna av regeringens lagförslag och därvid konstaterat att förutsättningarna
finns för att administrationen skall kunna bli av begränsad
omfattning om en lagstiftning enligt principerna i propositionen genomförs.
Utskottet hänvisar till det angivna avsnittet. Vad angår valet mellan att
anknyta värdegränserna till basbeloppet och att ange dessa i kronor ansluter
sig utskottet till bedömningen i propositionen att det är lättare för den
enskilde att hålla reda på belopp i kronor än att följa hur basbeloppet ändras
(prop. s. 19). Likaledes är olägenheterna av att behöva ändra lagen med
vissa intervaller för att anpassa värdegränserna till kostnadsutvecklingen av
mindre betydelse. Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motion
3138 i här aktuell del.

Frågan om hur värdegränserna skall sättas för de olika föremålskategorierna
behandlas relativt utförligt i propositionen (s. 17-20).

Då det gäller föremålskategorier som i stor utsträckning ligger inom
Nordiska museets insamlingsområde och som räknas upp i 4 § punkt 2 i
lagförslaget föreslås ingen värdegräns. I motion 3139 (fp) förordas en
värdegräns för sådana föremål på 1 000 kr.

Med hänsyn till att förslaget i denna del lagts fram efter samråd med
Nordiska museet och med hänsyn till vad utskottet inhämtat om museets
möjligheter att handlägga utförselansökningar godtar utskottet regeringens
förslag och avstyrker motionen i denna del (yrkande 1). Vid sin bedömning
har utskottet beaktat att en av de större föremålsgrupperna, möbler, redan
enligt 1927 års kungörelse skyddas oavsett värdet.

Utskottet vill tillägga att den omständigheten att någon värdegräns inte
ställs upp för den i 4 § punkt 2 angivna föremålsgruppen naturligtvis inte
innebär att det får ställas lägre krav på prövningen enligt denna punkt än på
prövningen enligt övriga punkter eller enligt 5 § av vilka föremål som skall
beläggas med utförselförbud.

I samma motion, 3139, föreslås att värdegränsen i 4 § punkt 3 i regeringens
lagförslag skall sänkas från 50 000 kr. till 10 000 kr. De föremål som anges i
denna punkt är målningar, teckningar, skulpturer och vissa andra som främst
faller inom statens konstmuseers ansvarsområde.

Även om utskottet kan medge att propositionens värdegräns kan vara i

KrU 1985/86:7

högsta laget för vissa föremål i den aktuella kategorin, godtar utskottet
regeringsförslaget. Vid en jämförelse med motionsförslaget innebär utskottets
ställningstagande att antalet granskningsärenden torde minska betydligt.
Motionen avstyrks således även i denna del (yrkande 2).

Isamma punkt (4 § 3.) tas upp bl. a. föremål av guld, silver och brons. I en
skrivelse som inkommit till utskottet från riksantikvarieämbetet och statens
historiska museer har med hänvisning till ett bifogat förslag från myntkabinettet
uttalats att något intresse från de kulturminnesvårdande experternas
sida inte finns för att bevaka utförsel av mynt och medaljer som kan komma
att hänföras under nämnda punkt i lagförslaget. Utskottet delar den
redovisade uppfattningen och föreslår att det i punkten görs ett undantag för
mynt och medaljer som är av guld, silver eller brons. Motsvarande ändring
bör göras i 5 §, som avser utländska kulturföremål.

I övrigt har utskottet inte något att erinra mot regeringens förslag till
avgränsning av föremålskategorier som skall omfattas av utförsellagen.

Undantag från tillståndskravet

I 7 § i regeringens lagförslag finns vissa generella undantag från kravet på
tillstånd vid utförsel. Undantagen har uppställts både av hänsyn till den
enskildes personliga förhållanden - exempelvis vid utflyttning ur landet - och
för att underlätta viss offentlig verksamhet - exempelvis när ett museum för
utställningsändämål vill föra ut ett kulturföremål. Utskottet biträder regeringsförslaget
i denna del.

I motion 3138 (m) föreslås att det också skall medges undantag från
tillståndskravet om föremålet förts in i landet efter lagens ikraftträdande.
Som skäl för yrkandet anförs att en undantagsregel av angivet slag skulle
hindra att man av rädsla för att kulturföremålet kan komma att beläggas med
exportförbud avstår från att ta in det i landet. Utskottet kan inte finna att det
är motiverat att införa ett sådant undantag som motionärerna föreslår och
avstyrker motionen i motsvarande del.

Ikraftträdande

Utskottet föreslår att lagen skall träda i kraft den 1 juli 1986.

Viss fråga om mervärdeskatt

Utskottet behandlar slutligen ett yttrande i motion 3140 (m), som innehåller
krav på en utredning om lägre mervärdeskatt på vissa kulturföremål som tas
hem från utlandet. Motionärerna framför synpunkter som innebär att om
mervärdeskatten på kulturföremål vid import avskaffades eller sattes lägre
än vad som nu gäller, detta skulle vara ägnat att stimulera införseln av sådana
föremål.

Utskottet kan inte förorda en utredning som skulle syfta till avskaffande
eller nedsättning av mervärdeskatten för kulturföremål som importeras.
Även om utskottet således avstyrker motionsyrkandet (yrkande 3), finns det
skäl framhålla att mervärdeskatteutredningen är oförhindrad att ta upp den
här aktuella frågan till prövning.

Rättelse: S. 15, rad 10 Står: därmed får Rättat till: därmed för

KrU 1985/86:7

Utskottets hemställan

KrU 1985/86:7

Utskottet hemställer

1. beträffande frågan om avslag pä proposition 1984185:179 och
begäran om ändring av kungörelsen (1927:129) angående förbud mot
utförsel från riket av vissa kulturföremål

att riksdagen avslår motion 1984/85:3140 yrkandena 1 och 2,

2. beträffande frågan om huruvida utländska kulturföremål skall
omfattas av lagstiftningen

att riksdagen med avslag på motion 1984/85:3138 i denna del och med
bifall till propositionen i motsvarande del godkänner vad utskottet
anfört,

3. beträffande avgränsningen av svenska föremål som tillståndskravet
skall omfatta

att riksdagen med avslag på motion 1984/85:3138 i motsvarande del
och motion 1984/85:3139 antar det i propositionen framlagda förslaget
till lag om skydd mot utförsel av vissa äldre kulturföremål såvitt avser
4 § med den ändringen att paragrafen erhåller följande som Utskottets
förslag betecknade lydelse:

Regeringens förslag Utskottets förslag

4§

Svenska kulturföremål:

1. Föremål, som har framställts före år 1600, oavsett värde:

a) tryckta skrifter, kartor och bilder samt

b) handskrifter på pergament eller papper.

2. Mer än 100 år gamla föremål oavsett värde:

a) dryckeskärl, seldon och textilredskap, om de är av trä och har målad
eller skuren dekor,

b) folkdräkter och broderad eller mönstervävd folklig textil,

c) bonadsmåleri,

d) möbler, speglar och skrin,

e) golvur, väggur och bordsur,

f) signerade fajanser,

g) musikinstrument samt

h) skjutvapen, blankvapen och skyddsvapen.

3. Mer än 100 år gamla föremål 3. Mer än 100 år gamla föremål

med ett värde över 50 000 kronor, i med ett värde över 50 000 kronor, i

den mån föremålet inte kan hänföras den mån föremålet inte kan hänföras

under punkt 2: under punkt 2:

a) målningar, teckningar och a) målningar, teckningar och

skulpturer, skulpturer,

b) föremål av keramik, glas, guld, b) föremål av keramik, glas och

silver, brons och porfyr samt porfyr,

c) ljuskronor och vävda tapeter. c) föremål av guld, silver och brons

med undantag av mynt och medaljer
samt

d) ljuskronor och vävda tapeter.

4. Mer än 50 år gamla föremål med ett värde över 2 000kronor, i den
mån föremålet inte kan hänföras under punkt 1 eller 2:

a) samiska föremål,

b) icke tryckta protokoll, brev, dagböcker, manuskript, noter och räkenskaper,

c) handritade kartor och ritningar samt

d) tekniska modeller och prototyper samt vetenskapliga instrument.

4. beträffande undantag frän tillständskravet

att riksdagen med avslag på motionl984/85:3138 i denna del och med
bifall till propositionen i motsvarande del godkänner vad utskottet
anfört,

5. beträffande övergångsbestämmelserna

att riksdagen antar övergångsbestämmelserna till det i propositionen
framlagda förslaget till lag om skydd mot utförsel av vissa äldre
kulturföremål med den ändringen att de erhåller följande som
Utskottets förslag betecknade lydelse:

Regeringens förslag Utskottets förslag

1. Denna lag träder i kraft den 1
januari 1986. Genom lagen upphävs
kungörelsen (1927:129) angående
förbud mot utförsel från riket av
vissa äldre kulturföremål.

2. Har ansökan om utförsel getts
in före utgången av år 1985 och gäller
den föremål som omfattas av 1927
års kungörelse, skall äldre bestämmelser
tillämpas vid prövningen av
ansökningen.

3. Tillstånd som har beviljats med
fortfarande.

1. Denna lag träder i kraft den 1
juli 1986. Genom lagen upphävs
kungörelsen (1927:129) angående
förbud mot utförsel från riket av
vissa äldre kulturföremål.

2. Har ansökan om utförsel getts
in före utgången av juni månad år
1986 och gäller den föremål som
omfattas av 1927 års kungörelse,
skall äldre bestämmelser tillämpas
vid prövningen av ansökningen,
stöd av 1927 års kungörelse gäller

6. beträffande lagförslaget i övrigt
att riksdagen antar det i propositionen framlagda förslaget till lag om
skydd mot utförsel av vissa äldre kulturföremål i den mån det inte
omfattas av vad utskottet hemställt under mom. 3 och 5 med den
ändringen att 5 § erhåller följande som Utskottets förslag betecknade
lydelse:

Regeringens förslag

5 §

Utländska kulturföremål, som kan
antas ha kommit till Sverige före är
1840, och som har ett värde över
50 000 kronor:

a) möbler, speglar och skrin,

b) golvur, väggur och bordsur,

c) musikinstrument,

d) skjutvapen, blankvapen och
skyddsvapen,

e) målningar, teckningar och
skulpturer,

f) föremål av keramik, glas, guld,
silver, brons och elfenben samt

g) ljuskronor och vävda tapeter.

Utskottets förslag

Utländska kulturföremål, som kan
antas ha kommit till Sverige före år
1840, och som har ett värde över
50 000 kronor:

a) möbler, speglar och skrin,

b) golvur, väggur och bordsur,

c) musikinstrument,

d) skjutvapen, blankvapen och
skyddsvapen,

e) målningar, teckningar och
skulpturer,

f) föremål av keramik, glas och
elfenben,

g) föremål av guld, silver och
brons med undantag av mynt och
medaljer samt

h) ljuskronor och vävda tapeter.

KrU 1985/86:7

7. beträffande viss mervärdeskattefråga
att riksdagen avslår motion 1984/85:3140 yrkande 3.

Stockholm den 3 december 1985

På kulturutskottets vägnar

Ingrid Sundberg

Närvarande: Ingrid Sundberg (m), Ing-Marie Hansson (s), Catarina Rönnling
(s), Maja Bäckström (s), Jan-Erik Wikström (fp), Karl Boo (c), Anders
Nilsson (s), Sylvia Pettersson (s), Margareta Mörck (fp), Torgny Larsson (s),
Kerstin Göthberg (c), Alexander Chrisopoulos (vpk), Maud Björnemalm
(s), Lars Ahlström (m) och Håkan Stjernlöf (m).

Reservationer

1. Frågan om avslag på proposition 1984/85:179 m. m.
(motiveringen till mom. 1)

Ingrid Sundberg, Lars Ahlström och Håkan Stjernlöf (alla m) anser att den
del av utskottets yttrande som på s. 5 börjar ”Utskottet anser” och på s. 7
slutar ”sådan lag” bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att de invändningar mot den i propositionen framlagda
lagstiftningen som rests i motion 3140 (m) och som sammanfattats i fyra
punkter i den föregående framställningen har betydande tyngd. Samtidigt
kan man inte bortse från att vad som anförs i propositionen och vad som
framkommit vid beredningen av ärendet inom kulturutskottet talar för att
det i Sverige - likaväl som i andra västeuropeiska länder - bör finnas en
lagstiftning som syftar till att skydda föremål av stor betydelse för det
nationella kulturarvet från att föras ut ur landet. Utskottet anser att vid den
avvägning som i detta sammanhang måste göras, de skäl som talar för en
lagstiftning överväger. Härvidlag beaktar utskottet att det sedan 1927 finns
en författning som innehåller förbud mot utförsel av vissa äldre kulturföremål,
i huvudsak sådana som är av trä.

Utskottet anser således att riksdagen bör anta en lag om skydd mot utförsel
av vissa äldre kulturföremål. Vid utformningen av lagstiftningen bör så långt
möjligt hänsyn tas till den kritik som framförts i motion 3140.

Det sagda innebär att motionen avstyrks såvitt däri yrkas avslag på
propositionen (yrkande 1). Som en följd av detta ställningstagande avstyrks
motionen även i vad avser en ändring av kungörelsen (1927:129) angående
förbud mot utförsel från riket av vissa äldre kulturföremål (yrkande 2).
Denna föreslås upphävd i propositionens lagförslag.

KrU 1985/86:7

2. Frågan om huruvida utländska kulturföremål skall omfattas
av lagstiftningen (mom. 2)

Ingrid Sundberg, Lars Ahlström och Håkan Stjernlöf (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 7 börjar ”Av den” och slutar
”till utförsel” bort ha följande lydelse:

Det i propositionen framlagda lagförslaget innehåller föreskrifter om
utförsel av bl. a. vissa äldre utländska kulturföremål.

Som anförs i motion 3138 (m) kan utländska kulturföremål av den dignitet
det här är fråga om i många fall även anses ingå i andra länders kulturskatt.
Med hänsyn härtill och till intresset av att inte göra lagen mer ingripande än
vad som framstår som absolut nödvändigt tillstyrker utskottet motionen i vad
den innefattar krav på avslag på förslaget i propositionen i denna del.
Utländska kulturföremål bör således inte omfattas av utförsellagstiftningen.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffar frågan om huruvida utländska kulturföremål skall
omfattas av lagstiftningen

att riksdagen med bifall till motion 1984/85:3138 i denna del och med
avslag på propositionen i motsvarande del godkänner vad utskottet
anfört,

3. Avgränsningen av svenska föremål som tillståndskravet
skall omfatta (mom. 3)

Jan-Erik Wikström (fp), Karl Boo (c), Margareta Mörck (fp) och Kerstin
Göthberg (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 8 börjar ”Med hänsyn” och
slutar ”med utförselförbud” bort ha följande lydelse:

Utskottet har således att ta ställning till frågan om det bör uppställas någon
värdegräns för sådana föremål som avses i 4 § punkt 2 i lagförslaget, dvs.
föremål tillhörande sådana föremålsgrupper som i stor utsträckning ligger
inom Nordiska museets insamlingsområde; i propositionen har det inte
föreslagits någon värdegräns medan det i motion 3139 (fp) förordats en sådan
gräns på 1 000 kr. (yrkande 1).

Enligt utskottets mening leder regeringens förslag till att ett mycket stort
antal allmogeföremål kommer att omfattas av lagens tillståndskrav. Detta
skulle, om lagen efterlevdes, leda till en avsevärd byråkrati. Om däremot
motionsförslaget följs skulle Nordiska museet befrias från ett stort antal
utförselärenden. I de få fall då föremål av detta slag kan anses vara av stor
betydelse för det nationella kulturarvet, trots att värdet inte överstiger 1 000
kr., har museerna uppenbarligen möjlighet att köpa in föremålen.
Utskottet tillstyrker således motion 3139 i här aktuell del (yrkande 1).

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:

3. beträffande avgränsningen av svenska föremål som tillstånds kravet
skall omfatta

att riksdagen med anledning av motion 1984/85:3139 och med avslag

KrU 1985/86:7

på motion 1984/85: 3138 i motsvarande del antar det i propositionen
framlagda förslaget till lag om skydd mot utförsel av vissa äldre
kulturföremål såvitt avser 4 § med den ändringen att paragrafen
erhåller följande som Reservanternas förslag betecknade lydelse:

Regeringens förslag

Reservanternas förslag

4 §

Svenska kulturföremål

1. Föremål, som har framställts före år 1600, oavsett värde:

a) tryckta skrifter, kartor och bilder samt

b) handskrifter på pergament eller papper.

2. Mer än 100 år gamla föremål
oavsett värde:

a) dryckeskärl, seldon och textilredskap,
om de är av trä och har
målad eller skuren dekor,

b) folkdräkter och broderad eller
mönstervävd folklig textil,

c) bonadsmåleri,

d) möbler, speglar och skrin,

e) golvur, väggur och bordsur,

f) signerade fajanser,

g) musikinstrument samt

h) skjutvapen, blankvapen och
skyddsvapen.

3. Mer än 100 år gamla föremål
med ett värde över 50 000 kronor, i
den mån föremålet inte kan hänföras
under punkt 2:

a) målningar, teckningar och
skulpturer,

b) föremål av keramik, glas, guld,
silver, brons och porfyr samt

c) ljuskronor och vävda tapeter.

2. Mer än 100 år gamla föremål
med ett värde över 1 000 kr.:

a) dryckeskärl, seldon och textilredskap,
om de är av trä och har
målad eller skuren dekor,

b) folkdräkter och broderad eller
mönstervävd folklig textil,

c) bonadsmåleri,

d) möbler, speglar och skrin,

e) golvur, väggur och bordsur,

f) signerade fajanser,

g) musikinstrument samt

h) skjutvapen, blankvapen och
skyddsvapen.

3. Mer än 100 år gamla föremål
med ett värde över 50 000 kronor i
den män föremålet inte kan hänföras
under punkt 2:

a) målningar, teckningar och
skulpturer,

b) föremål av keramik, glas och
porfyr,

c) föremål av guld, silver och brons
med undantag av mynt och medaljer
samt

d) ljuskronor och vävda tapeter.

4. Mer än 50 år gamla föremål med ett värde över 2 000 kronor, i den mån

föremålet inte kan hänföras under punkt 1 eller 2:

a) samiska föremål,

b) icke tryckta protokoll, brev, dagböcker, manuskript, noter och
räkenskaper,

c) handritade kartor och ritningar samt

d) tekniska modeller och prototyper samt vetenskapliga instrument.

KrU 1985/86:7

4. Avgränsningen av svenska föremål som tillståndskravet
skall omfatta (mom. 3)

Ingrid Sundberg, Lars Ahlström och Håkan Stjernlöf (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 8 börjar ”Såväl det” och på
s. 9 slutar ”av utförsellagen” bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att - i överensstämmelse med de synpunkter, som kommer
till uttryck i motion 3138 (m) - tillståndsplikten bör omfatta endast ett
begränsat antal mycket värdefulla föremål. Ting av lägre värde får förutsättas
kunna bli inköpta av museer i de fall förvärv framstår som angeläget. Även
allmänheten har givetvis bättre möjligheter att inköpa, och därmed för
Sverige säkra, föremål som ej är alltför dyrbara. Tillståndsprövningen bör
gälla föremål av stor betydelse för det nationella kulturarvet, vilka är äldre än
100 år och har ett värde av lägst fem basbelopp (för närvarande 109 000 kr.).

Utskottet tillstyrker således att avgränsningen av föremål som skall
omfattas av tillståndsprövningen skall göras i enlighet med vad som anges i
motion 3138. Som en följd av detta ställningstagande avstyrks motion 3139
(fp), vari yrkas vissa ändringar i fråga om värdegränser i de i 4 § lagförslaget
upptagna föremålskategorierna.

I nämnda paragraf tas upp bl. a. föremål av guld, silver och brons. I en
skrivelse som inkommit till utskottet från riksantikvarieämbetet och statens
historiska museer har med hänvisning till ett bifogat förslag från myntkabinettet
uttalats att något intresse från de kulturminnesvårdande experternas
sida inte finns för att bevaka utförsel av mynt och medaljer. Utskottet delar
den redovisade uppfattningen och föreslår att det görs ett undantag för mynt
och medaljer som är av guld, silver eller brons.

Utskottet har inte något att erinra mot regeringens förslag i övrigt till
avgränsning av föremålskategorier som skall omfattas av utförsellagen.

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:

3. beträffande avgränsningen av svenska föremål som tillståndskravet
skall omfatta

att riksdagen med anledning av motion 1984/85:3138 i motsvarande
del och med avslag på motion 1984/85:3139 dels antar det i propositionen
framlagda förslaget till lag om skydd mot utförsel av vissa äldre
kulturföremål såvitt avser 4 § med den ändringen att paragrafen
erhåller följande som Reservanternas förslag betecknade lydelse, dels
vidtar sådan ändring i 12 § lagförslaget som föranleds härav.

Regeringens förslag Reservanternas förslag

4 §

Kulturföremål som är mer än 100
år gammalt och har ett värde som
överstiger fem gånger det basbelopp
enligt 1 kap. 6 § lagen (1962:381) om
allmän försäkring som senast fastställts
samt tillhör någon av följande
föremålsgrupper:

Svenska kulturföremål

1. Föremål, som har framställts
före år 1600, oavsett värde:

a) tryckta skrifter, kartor och bilder
samt

b) handskrifter på pergament eller
papper.

KrU 1985/86:7

Regeringens förslag

Reservanternas förslag

KrU 1985/86:7

2. Mer än 100 år gamla föremål
oavsett värde:

a) dryckeskärl, seldon och textilredskap,
om de är av trä och har
målad eller skuren dekor,

b) folkdräkter och broderad eller
mönstervävd folklig textil,

c) bonadsmåleri,

d) möbler, speglar och skrin,

e) golvur, väggur och bordsur,

f) signerade fajanser,

g) musikinstrument samt

h) skjutvapen, blankvapen och
skyddsvapen.

3. Mer än 100 år gamla föremål
med ett värde över 50 000 kronor, i
den mån föremålet inte kan hänföras
under punkt 2:

a) målningar, teckningar och
skulpturer,

b) föremål av keramik, glas, guld,
silver, brons och porfyr samt

c) ljuskronor och vävda tapeter.

4. Mer än 50 år gamla föremål med
ett värde över 2 000 kronor, i den
mån föremålet inte kan hänföras under
punkt 1 eller 2:

a) samiska föremål,

b) icke tryckta protokoll, brev,
dagböcker, manuskript, noter och
räkenskaper,

c) handritade kartor och ritningar
samt

d) tekniska modeller och prototyper
samt vetenskapliga instrument.

1. tryckta skrifter, kartor och
bilder,

2. handskrifter på pergament eller
papper,

3. dryckeskärl, seldon och textilredskap,
om de är av trä och har
målad eller skuren dekor,

4. folkdräkter och broderad eller
mönstervävd folklig textil,

5. bonadsmåleri,

6. möbler, speglar och skrin,

7. golvur, väggur och bordsur,

8. signerade fajanser,

9. musikinstrument,

10. skjutvapen, blankvapen och
skyddsvapen,

11. målningar, teckningar och
skulpturer,

12. föremål av keramik, glas och
porfyr,

13. föremål av guld, silver och
brons med undantag av mynt och
medaljer,

14. ljuskronor och vävda tapeter,

15. samiska föremål,

16. icke tryckta protokoll, brev,
dagböcker, manuskript, noter och
räkenskaper,

17. handritade kartor och ritningar
samt

18. tekniska modeller och prototyper
samt vetenskapliga instrument.

5. Undantag från tillståndskravet (morn. 4)

Ingrid Sundberg, Lars Ahlström och Håkan Stjernlöf (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 9 börjar ”1 motion” och slutar
”motsvarande del” bort ha följande lydelse:

Det föreslås i motion 3138 (m) att det även i vissa andra fall än som anges i
lagförslaget (7 §) skall medges undantag från tillståndskravet, nämligen om
föremålet förts in i landet efter lagens ikraftträdande. Som skäl för yrkandet
anförs att en undantagsregel av angivet slag skulle hindra att man av rädsla
för att det kan komma att beläggas med exportförbud avstår från att ta in
kulturföremål till landet.

Utskottet delar motionärernas uppfattning. Lagförslaget bör därför kompletteras
i enlighet med motionsförslaget.

dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:

4. beträffande undantag frän tillståndskravet
att riksdagen med bifall till motion 1984/85:3138 i denna del och med
avslag på propositionen i motsvarande del godkänner vad utskottet
anfört,

6. Lagförslaget i övrigt (morn. 6)

Under förutsättning av bifall till reservationerna 2 och 5

Ingrid Sundberg, Lars Ahlström och Håkan Stjernlöf (alla m) anser att
utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:

6. att riksdagen

dels avslår 5 § i det i propositionen framlagda förslaget till lag om
skydd mot utförsel av vissa äldre kulturföremål och vidtar de
ändringar av 3, 6,9 och 10 §§ som föranleds härav,
dels antar 1 och 2 §§ lagförslaget med den ändringen att paragraferna
erhåller följande som Reservanternas förslag betecknade lydelse,
dels antar 7 § lagförslaget med den ändringen att paragrafen betecknas
6 § och erhåller följande som Reservanternas förslag betecknade
lydelse,

dels antar lagförslaget i den mån det inte omfattas av vad utskottet
ovan hemställt med den ändringen att 6 och 8-16 §§ betecknas 5 resp.
7-15 §§:

Regeringens förslag Reservanternas förslag

1 §

I denna lag finns föreskrifter om I denna lag finns föreskrifter om
utförsel av vissa äldre svenska och utförsel av vissa äldre svenska kulutländska
kulturföremål. turföremål.

Lagen har till ändamål att förhindra att äldre kulturföremål, som är av stor
betydelse för det nationella kulturarvet, förs ut ur landet.

2 §

Med svenskt kulturföremål avses föremål, som är eller kan antas vara
framställt i Sverige eller i ett annat land av en svensk.

Med utländskt kulturföremål avses
föremål som är framställt i ett annat
land av annan än en svensk.

De gränser som Sverige har vid denna lags ikraftträdande är avgörande vid
bestämmandet enligt lagen av vad som skall anses som Sverige och vem som
skall anses som svensk.

7 § 6 §

Ett kulturföremål får föras ut ur landet utan tillstånd, om

1. föremålets ägare flyttar från Sverige för att bosätta sig i ett annat land,

2. föremålet genom arv, testamente eller bodelning har förvärvats av en
enskild person som är bosatt i annat land,

3. föremålet förs ut av en offentlig institution här i landet eller en

KrU 1985/86:7

Regeringens förslag
institution som får bidrag av stat,
skall föras tillbaka till Sverige.

4. föremålet förs ut av en enskild
person för att användas i samband
med offentlig kulturverksamhet och
det skall föras tillbaka till Sverige
eller

5. föremålet är tillfälligt inlånat
från utlandet.

Reservanternas förslag
kommun eller landstingskommun och det

4. föremålet förs ut av en enskild
person för att användas i samband
med offentlig kulturverksamhet och
det skall föras tillbaka till Sverige,

5. föremålet är tillfälligt inlånat
från utlandet eller

6. föremålet har förts till Sverige
sedan denna lag trätt i kraft.

7. Viss mervärdeskattefråga (morn. 7)

Ingrid Sundberg (m), Jan-Erik Wikström (fp), Karl Boo (c), Margareta
Mörck (fp), Kerstin Göthberg (c), Lars Ahlström (m) och Håkan Stjernlöf
(m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 9 börjar ”Utskottet
behandlar” och slutar ”till prövning” bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att om mervärdeskatten på kulturföremål vid import
avskaffades eller sattes lägre än vad som nu gäller, detta skulle vara ägnat att
stimulera införseln av sådana föremål. Utskottet tillstyrker därför motion
3140 (m), såvitt den innehåller krav på en utredning om lägre mervärdeskatt
på vissa kulturföremål som tas hem från utlandet (yrkande 3).

dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse:

7. beträffande viss mervärdeskattefråga
att riksdagen med bifall till motion 1984/85:3140 yrkande 3 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

KrU 1985/86:7

I propositionen framlagt lagförslag som tillstyrkts av
utskottet med vissa ändringar (4 och 5 §§ samt

övergångsbestämmelserna).

Förslag till

Lag om skydd mot utförsel av vissa äldre kulturföremål

Härigenom föreskrivs följande.

Lagens ändamål m. m.

1 § 1 denna lag finns föreskrifter om utförsel av vissa äldre svenska och
utländska kulturföremål.

Lagen har till ändamål att förhindra att äldre kulturföremål, som är av
stor betydelse för det nationella kulturarvet, förs ut ur landet.

2 § Med svenskt kulturföremål avses föremål, som är eller kan antas vara
framställt i Sverige eller i ett annat land av en svensk.

Med utländskt kulturföremål avses föremål som är framställt i ett annat
land av annan än en svensk.

De gränser som Sverige har vid denna lags ikraftträdande är avgörande
vid bestämmandet enligt lagen av vad som skall anses som Sverige och
vem som skall anses som svensk.

Tillstånd till utförsel

3 § Den som vill föra ut ett kulturföremål ur landet skall ha tillstånd till
utförseln, om föremålet är av det slag som anges i 4-6§§.

4 § Svenska kulturföremål:

1. Föremål, som liar framställts före år 1600, oavsett värde:

a) tryckta skrifter, kartor och bilder samt

b) handskrifter på pergament eller papper.

2. Mer än 100 år gamla föremål oavsett värde:

a) dryckeskärl, seldon och textilredskap, om de är av trä och har målad
eller skuren dekor,

b) folkdräkter och broderad eller mönstervävd folklig textil,

c) bonadsmåleri,

d) möbler, speglar och skrin,

e) golvur, väggur och bordsur,

0 signerade fajanser,

g) musikinstrument samt

h) skjutvapen, blankvapen och skyddsvapen.

3. Mer än 100 år gamla föremål med ett värde över 50000 kronor, i den
mån föremålet inte kan hänföras under punkt 2:

a) målningar, teckningar och skulpturer,

b) föremål av keramik, glas, guld, silver, brons och porfyr samt

c) ljuskronor och vävda tapeter.

4. Mer än 50 år gamla föremål med ett värde över 2 000 kronor, i den
mån föremålet inte kan hänföras under punkt 1 eller 2:

a) samiska föremål,

b) icke tryckta protokoll, brev, dagböcker, manuskript, noter och räkenskaper,

c) handritade kartor och ritningar samt

d) tekniska modeller och prototyper samt vetenskapliga instrument.

KrU 1985/86:7

Bil.

5 § Utländska kulturföremål, som kan antas ha kommit till Sverige före
år 1840, och som har ett värde över 50 000 kronor:

a) möbler, speglar och skrin,

b) golvur, väggur och bordsur,

c) musikinstrument,

d) skjutvapen, blankvapen och skyddsvapen,

e) målningar, teckningar och skulpturer,

f) föremål av keramik, glas, guld, silver, brons och elfenben samt

g) ljuskronor och vävda tapeter.

6 § Tillstånd krävs även för utförsel av en del av ett föremål som anges i 4
eller 5 §.

7 § Ett kulturföremål får föras ut ur landet utan tillstånd, om

1. föremålets ägare flyttar från Sverige för att bosätta sig i ett annat land,

2. föremålet genom arv, testamente eller bodelning har förvärvats av en
enskild person som är bosatt i annat land,

3. föremålet förs ut av en offentlig institution här i landet eller en
institution som får bidrag av stat, kommun eller landstingskommun och det
skall föras tillbaka till Sverige,

4. föremålet förs ut av en enskild person för att användas i samband med
offentlig kulturverksamhet och det skall föras tillbaka till Sverige eller

5. föremålet är tillfälligt inlånat från utlandet.

Prövningen av ansökningar om tillstånd till utförsel

8 § Tillstånd till utförsel av kulturföremål skall ges, om föremålet inte är
av stor betydelse för det nationella kulturarvet.

Även om föremålet har stor betydelse för det nationella kulturarvet får
tillstånd ges till utförsel, om föremålet förvärvas av en institution i utlandet.

9 § Frågor om tillstånd till utförsel skall prövas av kungl, biblioteket,
riksantikvarieämbetet och statens historiska museer, riksarkivet, statens
konstmuseer eller Stiftelsen Nordiska museet (tillståndsmyndigheter).

För varje slag av föremål som anges i 4 och 5 §§ föreskriver regeringen
vilken tillståndsmyndighet som skall pröva ansökan om tillstånd.

Handläggningen av tillståndsarenden m. m.

10 § Ansökan om tillstånd skall ges in till riksantikvarieämbetet och
statens historiska museer. Om ansökningen enligt föreskrift meddelad med
stöd av 9 § skall prövas av annan tillståndsmyndighet, skall ansökningen
överlämnas till denna.

11 § Rör en ansökan mer än en av tillståndsmyndigheterna beslutar riksantikvarieämbetet
och statens historiska museer vilken tillståndsmyndighet
som skall handlägga ansökningen. Den tillståndsmyndigheten får
fatta beslut i ärendet först efter samråd med den eller de övriga tillståndsmyndigheter
som är berörda. I sådana ärenden skall ansökan avslås, om
någon av de berörda tillståndsmyndigheterna anser att tillstånd inte skall
beviljas.

KrU 1985/86:7

Bil.

12 § Den som ansöker om tillstånd att föra ut ett föremål skall till ansökningen
foga två svartvita fotografier av föremålet. Fotografier behövs dock
inte, om ansökningen avser föremål som av^es i 4 § la) och 4 b). Fotografier
behövs inte heller, om tillståndsmyndigheten medger undantag från
detta krav.

Sökanden skall på begäran av tillståndsmyndigheten ställa föremålet till
dess förfogande för granskning.

13 § Förvaltningslagen (1971:290) skall tillämpas även i fråga om tillståndsärenden
som handläggs av Stiftelsen Nordiska museet. Beslut i
sådant ärende fattas av stiftelsens styresman eller annan tjänsteman som
styresmannen utser.

Överklagande

14 § Har en tillståndsmyndighet avslagit en ansökan om tillstånd till
utförsel, får beslutet överklagas hos kammarrätten genom besvär.

Andra beslut, som en tillståndsmyndighet har meddelat enligt denna lag,
får inte överklagas.

Medgivande av regeringen

15 § Även om ett kulturföremål är av stor betydelse för det nationella
kulturarvet, får regeringen om synnerliga skäl föreligger medge att föremålet
förs ut ur landet.

Ansvar

16 § Om ansvar för olovlig utförsel av kulturföremål och för försök därtill
finns bestämmelser i lagen (1960:418) om straff för varusmuggling.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1986. Genom lagen upphävs
kungörelsen (1927:129) angående förbud mot utförsel från riket av vissa
äldre kulturföremål.

2. Har ansökan om utförsel getts in före utgången av år 1985 och gäller
den föremål som omfattas av 1927 års kungörelse, skall äldre bestämmelser
tillämpas vid prövningen av ansökningen.

3. Tillstånd som har beviljats med stöd av 1927 års kungörelse gäller
fortfarande.

KrU 1985/86:7

Bil.

Innehållsförteckning KrU 1985/86:7

Sammanfattning 1

Propositionen 2

Motionerna 2

Ärendets beredning 2

Bakgrund till propositionsförslaget 2

Propositionens huvudsakliga innehåll 3

Utskottet

Frågan om huruvida en utförsellag enligt principerna i propositionen
bör antas 4

Frågan om huruvida utländska kulturföremål skall omfattas av

lagstiftningen 7

Avgränsningen av föremål som tillståndskravet skall omfatta ... 7

Undantag från tillståndskravet 9

Ikraftträdande 9

Viss fråga om mervärdeskatt 9

Hemställan 10

Reservationer

1 Frågan om avslag på proposition 1984/85:179 m.m. (m) 12

2 Frågan om huruvida utländska kulturföremål skall omfattas av

lagstiftningen (m) 13

3 Avgränsningen av svenska föremål som tillståndskravet skall

omfatta (fp, c) 13

4 Avgränsningen av svenska föremål som tillståndskravet skall

omfatta (m) 15

5 Undantag från tillståndskravet (m) 16

6 Lagförslaget i övrigt (m) 17

7 Viss mervärdeskattefråga (m, fp, c) 18

Bilaga

I propositionen framlagt förslag till lag om skydd mot utförsel av vissa
äldre kulturföremål som tillstyrkts av utskottet med vissa ändringar (4
och 5 §§ samt ikfraftträdandebestämmelserna) 19