Kulturutskottets
betänkande 1985/86:4

om främjandet av cirkuskonsten

Motion

I motion 1984/85:1820 av Ingvar Karlsson i Bengtsfors (c) och Marianne
Karlsson (c) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad som i motionen anförs om behovet av totaltäckande program för främjandet
av cirkuskonsten.

Motionärerna menar att den svenska cirkuskonsten håller på att försvinna.
De förordar att samhället på olika sätt skall stödja cirkuskonsten. Detta
kan ske bl. a. genom att utbildning av artister underlättas. De anser också
att en fast cirkusplats bör tillskapas någonstans i Sverige. Vidare bör ett
cirkusmuseum inrättas där bl. a. det material som Cirkusakademien äger
kan bevaras.

Vissa upplysningar om cirkusverksamhet i Sverige
m. m.

I rapporten Samhället och cirkusen (Rapport från kulturrådet 1981:1) lämnas
följande beskrivning av cirkusverksamheten i Sverige.

Antalet cirkusar som för 30 år sedan besökte olika platser i Sverige uppgick
till åtta varav sju kunde betecknas som stora företag. Utom dessa turnerande
cirkusar fanns vid denna tid också en permanent sommarcirkus med
barnartister i Furuviksparken. Alla dessa cirkusar hade svenska direktioner,
som ägde hela företaget med tält, vagnar och övrig utrustning.

År 1980 uppgick antalet i Sverige verksamma cirkusar till sex. Den största
av dessa — Cirkus Benneweis — var dansk och turnerade endast under fem
veckor i Sverige. Två av de övriga cirkusarna drevs visserligen av svenska
medborgare, men deras tält, vagnar och utrustning i övrigt ägdes av medresande
tyska cirkusföretagare. Endast tre av de sex cirkusarna i Sverige år
1980 kunde därför betecknas som helsvenska.

En jämförelse mellan antalet svenskägda cirkusar år 1950 och motsvarande
antal 1980 säger en hel del om utvecklingen på den svenska cirkusmarknaden.
De stora cirkusarna har minskat i antal. Småföretagen och
importen av utländska cirkusar har ökat.

Förändringarna beror sannolikt på att det blivit betydligt svårare än förr
att driva en stor svensk cirkus. En utländsk cirkus med gynnsamma förhållanden
i hemlandet kan däremot Finna det lämpligt att göra ett gästspel i
Sverige.

KrU

1985/86:4

1 Riksdagen 1985/86. 13 sami. Nr 4

Av betydelse för konkurrenssituationen har bl. a. varit de tältturnéer som KrU 1985/86:4
Polens statscirkus åren 1968 och 1973—1977 samt Tjeckoslovakiens statscirkus
år 1978 förläde till Sverige.

Cirkusföreställningarna i Sverige har undergått en väsentlig förändring
sedan år 1960. Ändringen beror på det förbud som då infördes mot förevisning
av ett flertal för cirkusarna mycket betydelsefulla djurslag, framför allt
apor och rovdjur. Bortfallet av dessa djur har enligt uppgift haft en negativ
inverkan på publiktillströmningen.

Svårigheterna att driva en seriös cirkusverksamhet i Sverige ligger inte
bara på det ekonomiska planet. Även samhällsregleringen av cirkusverksamheten
utgör en svår stötesten. Mångfalden av skiftande föreskrifter och
myndighetsanvisningar drabbar cirkusarna särskilt hårt.

Cirkuskonsten åtnjuter ännu inte något statligt stöd i Sverige. De kommunala
insatserna för denna konst är obetydliga. Anledningen till detta kan
vara att cirkus inte förrän under senare tid uppfattats som en konstart.

1 rapporten redovisas bestämmelser avseende rätten att anordna cirkusföreställningar
enligt följande.

Allmänna ordningsstadgan (1956:617) och lagen (1956:618) om allmänna
sammankomster är de centrala författningarna avseende statlig och kommunal
reglering av cirkus-, teater- och konsertverksamhet i Sverige.

Allmänna ordningsstadgan rör sig med samlingsbegreppet ”offentlig tillställning”
och förklarar, att därmed avses bl. a. cirkusföreställning, tivolioch
marknadsnöjen och festtåg, som anordnas för allmänheten. Lagen om
allmänna sammankomster äger tillämpning på möten i opinionsbildningseller
undervisningssyfte eller för religionsutövning samt — efter en lagändring
från år 1977 — allmän teaterföreställning, konsert, biografföreställning
eller annan allmän sammankomst för framförande av konstnärliga
verk.

Bestämmelserna i de båda författningarna är delvis likartade. I vissa
viktiga avseenden har emellertid allmänna sammankomster ett starkare
skydd än offentliga tillställningar. Denna skillnad beror framför allt på att
mötesfriheten får begränsas endast av hänsyn till rikets säkerhet, allmän
ordning och säkerhet vid sammankomsten eller till trafiken eller för att
motverka farsot. Friheten att anordna och bevista en offentlig tillställning
får däremot begränsas även i andra fall.

Cirkusföreställningar får inte anordnas utan tillstånd av den lokala polismyndigheten.
Det erfordras således många sådana tillstånd — å 50 kr. —
när en cirkus under en enda säsong besöker bortåt eller t. o. m. mer än 150
olika platser i praktiskt taget hela Sverige. Motsvarande tillstånd att anordna
allmänna sammankomster i tält erfordras däremot endast i sådana fall,
då tältet skall resas på en s. k. allmän plats. Eljest räcker det med en kostnadsfri
anmälan till polismyndigheten om den förestående sammankomsten.

Den som vill anordna cirkusföreställning är skyldig att bekosta erforderlig
sakkunnig besiktning av tältet och däri befintliga anordningar. Sådan
skyldighet föreligger däremot inte om någon vill anordna allmänna sammankomster
i samma tält. Detta har fått till följd, att polisen brukar före- 2

skriva, att anordnaren skall bekosta en särskild sakkunnig besiktning när KrU 1985/86:4
det gäller cirkus men föreskriver att tältet skall — utan kostnad för anordnaren
— besiktigas och godkännas av brandmyndigheten, när det gäller
allmänna sammankomster.

Av allmänna ordningsstadgan och lagen om allmänna sammankomster
framgår även att polismyndigheterna är berättigade att meddela sådana
föreskrifter som behövs för att upprätthålla ordning och säkerhet vid såväl
cirkusföreställningar som allmänna sammankomster. Dessa föreskrifter
får, när det gäller cirkus, innefatta skyldighet att anlita förordnade ordningsvakter
och annan personal. Anordnaren av cirkusföreställningar skall
också ersätta polisens kostnader för ordningshållning. Beträffande allmänna
sammankomster gäller däremot, att polisen inte får föreskriva skyldighet
för anordnaren att anlita förordnade ordningsvakter. Anordnaren får
inte heller åläggas att ersätta polisens kostnader för ordningshållning.

1 kulturrådets rapport läggs fram förslag om en rad åtgärder för att stödja
cirkusverksamheten. Ett förslag går ut på att cirkusföreställningar skall
överföras från allmänna ordningsstadgan till lagen om allmänna sammankomster.
Detta kan ske genom att cirkusföreställningar i ett tillägg i 1 §
lagen om allmänna sammankomster upptas bland de där uppräknade föreställningarna
som ingår i begreppet ”allmän sammankomst för framförande
av konstnärligt verk”. Samtidigt föreslås att cirkusföreställningar undantas
från reglering i allmänna ordningsstadgan. Den för närvarande gällande
särregleringen av cirkusföreställningar i förhållande till bl. a. teater-,
revy- och balettföreställningar måste, hävdas i rapporten, uppfattas som en
obegriplig diskriminering av cirkuskonsten.

Både praktiskt och ekonomiskt beräknas ett överförande av cirkusföreställningar
till lagen om allmänna sammankomster medföra betydande
lättnader för cirkusverksamheten i hela Sverige.

I rapporten föreslås vidare en ändring i expeditionskungörelsen samt att
man i Sverige — närmast efter dansk förebild — bör införa ett system med
krav på att alla föreställningstält över en viss storlek måste vara godkända
av en central förvaltningsmyndighet med kompetens inom förevarande
område. Därigenom skulle uppnås att alla sådana tält, oberoende av om de
används för allmänna sammankomster eller offentliga tillställningar, blev
föremål för enhetlig bedömning. I rapporten föreslås att utbildningsdepartementet
skall få ett övergripande ansvar för ärenden rörande cirkus. Detta
bör ske genom att 2 § departementsförordningen kompletteras med en föreskrift
att även förvaltningsärenden rörande cirkus skall handläggas i utbildningsdepartementet,
i den mån sådana ärenden ej ankommer på annat departement.

Kulturrådet överlämnade i maj 1983 redovisning för sitt ställningstagande
till utredningsrapporten jämte remissvar till utbildningsdepartementet.

Rådet ställde sig i allt väsentligt bakom de förslag till åtgärder för att underlätta
cirkusverksamheten i Sverige som framfördes i rapporten. Kulturrådet
skriver inledningsvis:

En god cirkus är ett festligt och i alla åldersgrupper uppskattat inslag i

kulturlivet. På och över cirkusmanegen utförs många gånger prestationer av 3

högt konstnärligt värde. Genom sina långa traditioner är cirkuskonsten KrU 1985/86:4

också av stort kulturhistoriskt intresse. Det är därför beklagligt att det under

senare år blivit allt svårare att driva cirkusverksamhet i Sverige. Det finns

risk för att alla svenska kvalitetscirkusar kommer att försvinna och att det

inte heller blir möjligt för utländska cirkusar av god standard att turnera i

vårt land.

Trots att cirkuskonsten i princip innefattas i den statliga kulturpolitiken
är cirkusen en av samhället försummad konstart. Några statliga insatser för
dess fortbestånd har inte gjorts. Däremot har vissa kommuner underlättat
cirkusverksamheten t. ex. genom att kostnadsfritt tillhandahålla tomtmark
för cirkustält och viss annan service.

Allmänt anser kulturrådet att samhället bör ta ett ansvar för cirkusverksamhetens
fortbestånd i Sverige. Rådet påpekar att berörda frågor är splittrade
på ett stort antal departement, men säger sig dock hysa förhoppningen att
utbildningsdepartementet tar på sig uppgiften att samordna en beredning
av nu aktualiserade frågor på regeringsnivå. Rådet anser att det är angeläget
att utbildningsdepartementet i framtiden ges ett övergripande ansvar inom
regeringskansliet för ärenden rörande cirkus. 1 det följande ansluter sig
kulturrådet i allt väsentligt till de förslag som lagts fram i rapporten.

Beträffande cirkusverksamhet i Furuvik, den gamla folkparken i Gävle,
kan nämnas följande. I Furuvik finns en fast cirkusbyggnad. Under de
senaste åren har här under sommaren gästande cirkusar från utlandet givit
föreställningar. År 1983 gav den sovjetiska statscirkusen, GOC-CIRK, ca
35 föreställningar under en månad. Denna cirkus återkom år 1985 med ett
två månader långt gästspel. År 1984 gästades Furuvik av den franska nationalcirkusen,
Cirque Gruss, under en månad.

Tidigare förslag om stöd till cirkus m. m.

Önskemål om en allsidig utredning om cirkuskonstens villkor framfördes
motionsvägen vid riksmötet 1975/76. Med anledning av motionen hänvisade
kulturutskottet i sitt betänkande 1976/77:12 till att statens kulturråd
skulle utreda vilka samhällsinsatser som kunde befinnas vara lämpliga för
cirkuskonsten. Med hänsyn härtill avstyrkte utskottet motionen som avslogs
av riksdagen.

År 1983 behandlade utskottet (KrU 1982/83:24 p. 2) förslag om ett ökat
statligt och kommunalt stöd till cirkuskonsten. Utskottet sade sig hysa förståelse
för den oro som motionären känner för cirkuskonstens framtid i vårt
land och underströk vikten av att insatser görs för att cirkuskonsten skall
kunna fortleva hos oss. Med hänsyn till pågående beredningsarbete inom
kulturrådet av rapporten Samhället och cirkusen samt inom regeringskansliet
av lantbruksstyrelsens förslag till ny djurskyddslag avstyrktes motionen
som avslogs av riksdagen.

Inom Nordiska rådet väcktes år 1975 ett medlemsförslag om en samnordisk
insats för främjande av cirkuskonsten. Med tanke på att problemen
inom cirkuskonsten syntes vara gemensamma för de nordiska länderna och
med redovisning av det uppdrag som givits till statens kulturråd ansåg Nordiska
rådet det svårt att finna några skäl för ytterligare utredning av frågan 4

utöver redan påbörjade svenska och eventuellt andra utredningar. Härmed KrU 1985/86:4
avstyrktes medlemsförslaget.

Utskottet behandlade hösten 1984 förslag om stöd till Akademien för
cirkuskonstens bevarande — Cirkusakademien. Utskottet anförde därvid i
sitt betänkande KrU 1984/85:2:

Akademien för cirkuskonstens bevarande — Cirkusakademien — är en
privat sammanslutning som har till syfte att stödja cirkusverksamheten i
Sverige och verka för att cirkus blir en i Sverige erkänd konstart. Genom
olika donationer har Cirkusakademien fått ett omfattande arkivmaterial
som belyser cirkuskonsten. Cirkusakademien har i augusti 1984 hos utbildningsdepartementet
ansökt om att få 40 000 kr. i årligt hyresbidrag.

De ansträngningar som från olika håll görs för att bevara Cirkusakademiens
arkiv är väl värda stöd. Utskottet ser det som naturligt att kulturrådet
beaktar frågan om arkivets fortbestånd framöver.

Utskottet avstyrkte motionen som avslogs av riksdagen.

Utskottet

1 motionen efterlyses ett program för främjande av cirkuskonsten. Motionärerna
menar att samhället genom olika åtgärder bör stödja den svenska
cirkuskonsten, som annars riskerar att helt försvinna. De konkreta förslag
som framförs är stöd till utbildning av cirkusartister, inrättande av en fast
cirkusplats och av ett cirkusmuseum.

Av redovisningen i det föregående framgår att förslag till åtgärder för att
underlätta cirkusverksamheten har lagts fram i rapporten Samhället och
cirkusen (rapport från kulturrådet 1981:1). Förslagen avser i första hand
vissa ändringar i den lagstiftning och de myndighetsanvisningar som reglerar
cirkusverksamheten. Kulturrådet har i sitt ställningstagande till rapporten
i allt väsentligt anslutit sig till de däri framlagda förslagen. Kulturrådet
har därvid uttalat att samhället bör ta ett ansvar för cirkusverksamhetens
fortbestånd i Sverige.

Ärendet bereds inom regeringskansliet. Några statliga insatser för att
stödja svensk cirkuskonst har hittills inte gjorts. Utskottet konstaterar att
motionärerna sålunda har fäst uppmärksamheten på ett aktuellt problem.

Lantbruksstyrelsen har år 1982 i en framställning till regeringen om ny
djurskyddslag och djurskyddsförordning föreslagit vissa skärpningar med
avseende på djurförevisning vid cirkusar.

Utskottet som i olika sammanhang har framhållit betydelsen av att vi
värnar om cirkuskonsten vill först understryka vikten av att cirkusverksamheten
i vårt land inte försämras genom att cirkusarnas möjligheter att förevisa
djur ytterligare beskärs.

Beträffande motionärernas förslag till åtgärder konstaterar utskottet att
frågan om utbildning av cirkusartister behandlas av utbildningsutskottet i
betänkandet UbU 1985/86:2. När det gäller inrättande av ett cirkusmuseum
vill utskottet erinra om att kulturrådet för närvarande utreder de centrala
museernas uppgifter och ansvar i relation till landets museiväsende. 5

Utskottet noterar med tillfredsställelse att det inom utbildningsdeparte- KrU 1985/86:4
mentet pågår planering för att utforma ett handlingsprogram för främjande
av cirkuskonsten. Utskottet förutsätter att detta arbete bedrivs med skyndsamhet.
Med hänsyn till vad som anförts anser utskottet att det inte är
erforderligt att riksdagen gör en framställning till regeringen med anledning
av motionen.

Utskottet hemställer

att riksdagen avslår motion 1984/85:1820.

Stockholm den 5 november 1985

På kulturutskottets vägnar

Ingrid Sundberg

Närvarande: Ingrid Sundberg (m), Ing-Marie Hansson (s), Catarina Rönnung
(s), Maja Bäckström (s), Karl Boo (c), Berit Oscarsson (s), Lars Ahlmark
(m), Anders Nilsson (s), Sylvia Pettersson (s), Margareta Mörck (fp),

Torgny Larsson (s), Kerstin Göthberg (c), Alexander Chrisopoulos (vpk),

Margareta Fogelberg (fp) och Håkan Stjernlöf (m).

6

-

'