Konstitutionsutskottets betänkande
1985/86:7

om radio- och TV-sändningar i kabelnät m. m.
(del av prop. 1984/85:199, prop. 1984/85:208
jämte motioner)

1985/86:7

Sammanfattning

Våren 1985 lade regeringen i propositionerna 1984/85:199 om radio- och
TV-sändningar i kabelnät och 1984/85:208 om ansvarighet för lokala kabelsändningar
fram förslag till regler för lokala kabelsändningar av ljudradio-
och TV-program till allmänheten. Konstitutionsutskottet tog upp de
nämnda propositionerna jämte följdmotioner och vissa under allmänna
motionstiden 1985 väckta motioner till behandling i betänkandet KU 1984/
85:37.

Utskottet tillstyrkte de delar av proposition 1984/85:199 som gällde koncessionssystemet,
förutsättningarna för sändningstillstånd, finansiering
och reklam. Behandlingen av de delar av propositionen som gällde regler
för återkallande av sändningstillstånd, rätt att meddela sändningsförbud
samt förslagen i proposition 1984/85:208 om ansvarighet för lokala kabelsändningar
föreslog utskottet bli uppskjuten till nästkommande riksmöte.
Utskottet uttalade att utskottet därigenom skulle få möjlighet att överväga
ändringar av de föreslagna reglerna. Principen borde enligt utskottets mening
vara att frågor om ingripanden mot sändningar på grund av deras
innehåll skall prövas i yttrandefrihetsrättslig ordning.

Inom utskottets kansli har därefter utarbetats lagförslag som framgår av
bilaga 1. Lagrådets yttrande har inhämtats över dessa förslag, se bilaga 2.

Utskottet återupptar i detta betänkande behandlingen av de återstående
delarna av proposition 1984/85:199 och av proposition 1984/85:208 jämte
de uppskjutna motionsyrkanden som har samband med nämnda propositioner
[1984/85:399 (m), 3192 yrkandena 1—3 (fp), 3193 yrkande 1 (vpk),
3194 yrkandena 1, 2 och 9 (m), 3195 yrkande 1 (c), 3221 (fp) och 3222 (m)].
Utskottet behandlar i detta betänkande även två under allmänna motionstiden
1985 väckta motioner som bl. a. tar upp frågan om inrättandet av en
från Sveriges Radio-koncernen fristående TV-kanal, motionerna 1984/
85:914 yrkande 2 (fp) och 2705 yrkandena 2 och 3 (m).

Utskottet har med anledning av propositionerna och med anledning av
motionerna 399, 3192 yrkandena 1 —3, 3193 yrkande 1, 3194 yrkandena 1,2
och 9, 3195 yrkande 1, 3221 och 3222 framlagt förslag till lag om ändring i
lagen om lokala kabelsändningar, lag om ansvarighet för lokala kabelsändningar,
lag om ändring i rättegångsbalken, lag om ändring i sekretesslagen
och lag om ändring i lagen om ändring i lagen om förbud mot spridning av
filmer och videogram med våldsinslag enligt lydelse som framgår av bilaga

I Riksdagen 1985/86. 4 sami. Nr 7

3 till betänkandet. Utskottets ställningstagande innebär att de regler om
återkallelse av tillstånd m. m. som tar sikte på programmens innehåll (frånsett
kommersiell reklam) tas in i lagen om ansvarighet för 'lokala kabelsändningar.
Övriga regler om återkallelse m. m. infogas i lagen om
lokala kabelsändningar. Reglerna i lagen om ansvarighet för lokala
kabelsändningar innebär bl. a. att ingripanden mot fortsatt sändning kan
göras när program innehållit våldsskildringar och pornografiska framställningar
samt innefattat hets mot folkgrupp. Frågan om ingripande skall
prövas av allmän domstol med jury efter framställning från justitiekanslern
enligt samma principer som i yttrandefrihetsmål. Utskottet har avstyrkt
motion 3194 yrkande 1 beträffande reglerna för ingripanden mot reklaminslag.
Nämnda motion och motion 3192 yrkande 1 har utskottet ansett
besvarade vad gäller påföljder för bristande avgiftsbetalning. Utskottet
har även ansett motionerna 399 och 3221 besvarade beträffande frågan om
programutgivare för sändningar på tid som ställts till förfogande. Utskottet
har vidare avstyrkt motionerna 914 yrkande 2 och 2705 yrkandena 2 och 3.

En gemensam borgerlig reservation har avgetts beträffande utformningen
av reglerna om programutgivare i lagen om ansvarighet för lokala kabelsändningar.
Reservationer av utskottets m-ledamöter har avgetts beträffande
frågorna om ingripanden mot sändningar som innehållit kommersiell
reklam och påföljd för bristande avgiftsbetalning. Angående ingripanden
mot reklam har särskilda yttranden avgetts av fp- och c-ledamöterna. Beträffande
frågan om ingripanden mot program som innefattat hets mot
folkgrupp har ett särskilt yttrande avgetts av m-ledamöterna. Ett särskilt
yttrande har även avgetts av vpk-ledamoten angående reglerna för verksamheten
i lokala kabelsändningar.

En för m- och fp-ledamöterna gemensam reservation har avgetts beträffande
frågan om inrättande av en från Sveriges Radio fristående TV-kanal.
En reservation angående frågan om upphävande av lagen om förbud i vissa
fall mot rundradiosändning på öppna havet har avgetts av m-ledamöterna.

Propositionerna

Hemställan

I proposition 1984/85:199 (utbildningsdepartementet) föreslås — såvitt nu
är i fråga — att riksdagen antar det i propositionen framlagda förslaget till
lag om lokala kabelsändningar. (Detta förslag har delvis redan behandlats
av riksdagen, KU 1984/85:37.)

I proposition 1984/85:208 (justitiedepartementet) föreslås att riksdagen
antar de i propositionen framlagda förslagen till

1. lag om ansvarighet för lokala kabelsändningar,

2. lag om ändring i rättegångsbalken,

3. lag om ändring i sekretesslagen (1980:100),

4. lag om ändring i lagen (1981:485) om förbud mot spridning av Filmer
och videogram med våldsinslag.

KU 1985/86:7

Huvudsakligt innehåll

KU 1985/86:7

I proposition 1984/85:199 behandlas frågor om lokala kabelsändningar av
ljudradio- och TV-program till allmänheten. För närvarande gäller att sådan
verksamhet inte får bedrivas av andra än programföretagen inom Sveriges
Radio-koncernen och ett mindre antal tillståndshavare som av regeringen
berättigats att vidaresända program från satelliter i fast trafik med
stöd av en provisorisk lag.

Genom propositionen sker en betydande utvidgning av möjligheterna att
få sändningstillstånd.

Varje sändningstillstånd skall avse ett visst område, normalt högst en
kommun.

Kabelsändningar uppdelas i vidaresändningar av programkanaler från
satelliter i fast trafik — satellitsändningar — och tillståndspliktiga sändningar
av annat slag — egensändningar. Tillstånd till satellitsändningar
skall kunna ges till var och en som förfogar över ett kabelnät (nätinnehavare)
och till s. k. lokala kabelsändarföretag, i princip ett i varje kommun.

Nätinnehavare och lokala kabelsändarföretag skall vidare kunna få tillstånd
att upplåta kanaler i ett kabelnät åt andra för egensändningar.

Med ett lokalt kabelsändarföretag avses en svensk juridisk person som
har bildats för att bedriva lokala kabelsändningar och i vilken ingår företrädare
för olika intressen och meningsriktningar inom tillståndsområdet.

Särskilda regler föreslås med avseende på de sända programmens innehåll.
Reglerna avser yttrandefrihetsbrott, våldsskildringar och pornografiska
program samt kommersiell reklam och s. k. sponsrade program. Tillstånd
skall kunna återkallas i vissa närmare angivna fall.

Frågor om lokala kabelsändningar såsom tillstånd och återkallelser prövas
av en särskild statlig myndighet, kallad kabelnämnden. Nämndens beslut
skall kunna överklagas till domstol.

Verksamheten föreslås reglerad i en särskild lag om lokala kabelsändningar,
vilken föreslås träda i kraft den 1 januari 1986.

Behandlingen av de delar av propositionen som rör återkallelse av tillstånd
till lokala kabelsändningar och förbud mot fortsatt sändning jämte
även vissa andra stadganden (20—22, 24, 27 — 29 och 32—34 §§ i förslaget
till lag om lokala kabelsändningar) uppsköts som tidigare nämnts av riksdagen
till 1985/86 års riksmöte. Övriga delar av propositionens förslag
antogs av riksdagen med vissa smärre ändringar.

I proposition 1984/85:208 föreslås en särskild lag om ansvarighet för
lokala kabelsändningar. Regleringen överensstämmer i stor utsträckning
med de särskilda ansvarighetsregler som gäller för pressen, Sveriges Radio
och närradion. Något särskilt straff- eller skadeståndsrättsligt ansvar skall
inte gälla för den som har fått tillstånd enligt lagen om lokala kabelsändningar
till samtidig och oförändrad vidaresändning av satellitprogram i
kabelnät (satellitsändning). För andra slag av tillståndspliktiga ljudradiooch
TV-sändningar i kabelnät (egensändningar) skall det däremot finnas
särskilda ansvarighetsregler. Ansvarighetslagen skall knyta an till lagen om
lokala kabelsändningar. Direktsändningar av dagshändelser eller av gudstjänster
eller offentliga tillställningar, som anordnas av någon annan än 3

den som sänder programmet eller programinslaget, undantas från de särskilda
ansvarighetsreglerna.

För de lokala kabelsändarföretagens egensändningar skall programutgi- KU 1985/86:7
vare utses av företaget. En programutgivare skall utses för det samlade
utbudet av program antingen i företagets samtliga kanaler eller i varje kanal.
En särskild programutgivare skall kunna utses av företaget för program
som sänds på sändningstid som ställs till förfogande för annan. Företaget
får utse en eller flera personer att vara ställföreträdare för en programutgivare.

I fråga om andra egensändningar — dvs. sådana som sker i kanaler som
tillståndshavaren har upplåtit åt någon annan — skall programutgivare
utses av den som bedriver sändningarna. Denne får utse en eller flera ställföreträdare.

Motionsyrkanden i nu aktuella delar

Motioner väckta i anslutning till proposition 1984/85:199

1 motion 1984/85:3192 av Bengt Westerberg m. fl. (fp) yrkas

1. att riksdagen beslutar att med avslag på proposition 1984/85:199 anta
motionens förslag till lag om radio- och TV-sändningar i kabelnät och till
ändringar i radiolagen,

2. att riksdagen beslutar att anta motionens förslag till lag om förbud mot
kabelsändning i vissa fall,

3. att riksdagen beslutar att hos regeringen begära förslag till en utvidgning
av den s. k. extremvåldsparagrafen till att också gälla kabel-TV.

I motion 1984/85:3193 av Lars Werner m. fl. (vpk) yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen
anförs om regelverksamheten för kabel-TV.

I motion 1984/85:3194 av Ingrid Sundberg m. fl. (m) yrkas

1. att riksdagen avslår propositionen såvitt avser förslaget att kabelnämnden
skall kunna förbjuda vidaresändning av en programkanal eller återkalla
ett meddelat sändningstillstånd,

2. att riksdagen beslutar att vid TV-sändning i kabelnät skall en ansvarig
programutgivare finnas och att vid ifrågasatt yttrandefrihetsbrott skall
tryckfrihetsförordningens bestämmelser om rättegång i huvudsak vara tilllämpliga.

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om yttrandefrihet och etableringsfrihet beträffande radio- och TVsändningar
i kabelnät.

I motion 1984/85:3195 av Sven-Erik Nordin m. fl. (c) yrkas

1. att riksdagen beslutar som sin mening ge regeringen till känna vad i
motionen anförs rörande den framtida lösningen av vissa yttrandefrihetsfrågor
m. m.

Beträffande lagförslaget i motion 1984/85:3192 hänvisas till betänkandet
KU 1984/85:37, bilaga 3.

Motionerna 1984/85:3192 yrkande 1,3193 yrkande 1 och 3194 yrkande 9 4

har delvis behandlats av riksdagen våren 1985 (KU 1984/85:37).

Motioner väckta i anslutning till proposition 1984/85:208

I motion 1984/85:3221 av Karin Ahrland (fp) yrkas att riksdagen beslutar
anta kabelansvarighetslagen med de i motionen föreslagna ändringarna.

1 motion 1984/85:3222 av Anders Björck m. fl. (m) yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts rörande
innehållet i blivande yttrandefrihetsgrundlag.

Motioner väckta under allmänna motionstiden 1985

I motion 1984/85:399 av Gunnel Liljegren m. fl. (m) yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna att ansvarsförhållandena mellan
kabel-TV-nät-ägare och kanalhyrare/programföretag regleras på i motionen
föreslaget sätt.

I motion 1984/85:914 av Ingemar Eliasson och Jan-Erik Wikström (båda
fp) yrkas — såvitt nu är i fråga —

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om etablerandet av ett från Sveriges Radio fristående TV-företag.

I motion 1984/85:2705 av Anders Björck m. fl. (m) yrkas — såvitt nu är i
fråga —

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen
anförts om skapandet av ett fristående TV 3,

3. att riksdagen upphäver lagen av den 1 april 1966 om förbud i vissa fall
mot rundradiosändning på öppna havet.

Utskottet

Kabel-TV-frågorna

Inledning

Våren 1985 lade regeringen i proposition 1984/85:199 om radio- och TVsändningar
i kabelnät samt i proposition 1984/85:208 om ansvarighet för
lokala kabelsändningar m. m. fram förslag till regler för lokala kabelsändningar
av ljudradio- och TV-program till allmänheten. Konstitutionsutskottet
tog upp de nämnda propositionerna jämte följdmotioner och vissa
under allmänna motionstiden väckta motioner till behandling i betänkandet
KU 1984/85:37.

Förslaget i proposition 1984/85:199 innebar bl. a. att en särskild myndighet,
kabelnämnden, under vissa villkor på grund av programmens innehåll
skulle få dra in rätten att sända. De föreslagna sanktionsreglerna tog sikte
på program som innehållit hets mot folkgrupp, våldsskildringar och pornografiska
skildringar och sändningar som i en dom befunnits innefatta yttrandefrihetsbrott.
Propositionen innehöll också förslag om att kabelnämnden
skulle kunna återkalla sändningstillstånd eller förbjuda fortsatt sändning
i de fall då tillståndshavaren inte längre fyller förutsättningarna för att

KU 1985/86:7

få tillstånd, har överträtt de regler för ordningen i trådsändningar som KU 1985/86:7
uppställs i koncessionssystemet eller sänt program som innehållit kommersiell
reklam.

Beträffande reglerna för kommersiell reklam samt de återkallelseregler
som inte tog sikte på programmens innehåll uttalade utskottets majoritet sig
för propositionens förslag. Beträffande övriga grunder för ingripanden uttalade
ett enigt utskottet bl. a. följande.

Yttrandefrihetsutredningen har i sitt förslag till yttrandefrihetsgrundlag beträffande
trådsändningar förordat en undantagsregel som skall medge föreskrifter
med syfte att möjliggöra ingripanden mot fortsatt sändning av ett
utbud som är ensidigt inriktat på våldsframställningar och pornografiska
skildringar. Avsikten är att motverka etablerandet av ”porr- och våldskanaler”.
Utredningen framhåller att med den valda metoden kan ingripanden
riktas endast mot programdistributörer som på ett dokumenterat sätt har
renodlat sina utbud för en exploatering av våldet eller pornografin. De kan
berövas rätten att sända, men detta bör enligt utredningen ske först efter
prövning i former som ligger så nära de yttrandefrihetsrättsliga som möjligt.

När det gäller våldsskildringar vill utskottet vidare i detta sammanhang
erinra om uttalandena i betänkandet KU 1980/81:28 om åtgärder mot videogram
med våldsinslag. Utskottet framhöll där att intresset av att skydda
barn och ungdom mot skadeverkningar av våldsframställningar uppenbarligen
var ett sådant särskilt viktigt skäl som enligt 2 kap. 13 § första stycket
RF får föranleda begränsningar i yttrandefriheten. Därtill kunde enligt utskottet
ett förbud mot spridning av närgångna skildringar av brutalt våld
tillkomna endast i spekulationssyfte inte kränka de syften som bär upp
reglerna om yttrandefrihet. Om det var nödvändigt för att tillgodose det
angivna intresset ansåg utskottet att ett sådant förbud också kunde riktas
mot vuxna.

Som nyss framgått har yttrandefrihetsutredningen ansett det befogat att
beträffande trådsändningar i vissa fall möjliggöra ingripanden mot fortsatt
sändning på grund av sändningarnas innehåll. Den metod som yttrandefrihetsutredningen
föreslagit när det gäller ingripanden mot våldsskildringar
och pornografiska inslag bör enligt utskottets mening kunna användas även
beträffande inslag som innefattar rasdiskriminering och hets mot folkgrupp.
Utskottet har med hänsyn till det anförda ingenting att erinra mot att
ingripanden får göras i här nämnda fall.

Utskottet hyser däremot betänkligheter beträffande det i proposition
1984/85:199 föreslagna förfarandet vid sådana ingripanden. Det kan således
inte anses tillfredsställande att ett administrativt organ, kabelnämnden,
får befogenhet att återkalla sändningstillstånd eller meddela sändningsförbud
på grund av programmens innehåll. Utskottets principiella uppfattning
är att sådana frågor bör prövas i yttrandefrihetsrättslig ordning, huvudsakligen
i enlighet med yttrandefrihetsutredningens förslag. Med hänsyn till
den korta tid som återstår av innevarande riksmöte är emellertid utskottet
inte berett att redan nu ta definitiv ställning till dessa frågor. Behandlingen
av dem bör därför uppskjutas till nästkommande riksmöte. Därigenom
kommer utskottet att ha möjlighet att överväga ändringar i ansvarighetsreglerna
i enlighet med de nyss angivna principerna.

Utskottets ställningstagande innebar att förslaget till lag om lokala kabelsändningar
i proposition 1984/85:199 borde antas med undantag av
20—22, 24, 27 — 29 och 32 — 34 §§. Vissa andra smärre ändringar föreslogs
också. Sammanlagt 14 reservationer och två särskilda yttranden avgavs. 5

Riksdagen följde utskottet. (Beträffande det närmare innehållet av ut- KU 1985/86:7
skottets beslut i dessa delar hänvisas till betänkandet KU 1984/85:37.)

Utskottet återupptar nu behandlingen av de återstående delarna av proposition
1984/85:199 och av proposition 1984/85:208 jämte de motionsyrkanden
som har samband med nämnda propositioner. Utskottet behandlar
i detta betänkande även två under allmänna motionstiden 1985 väckta motioner
med krav på att en från Sveriges Radio-koncernen fristående TVkanal
skall inrättas, motionerna 1984/85:914 yrkande 2 (fp) och 2705 yrkande
2 (m), samt att lagen om förbud i vissa fall mot rundradiosändning på
öppna havet skall upphävas, motion 2705 yrkande 3.

I motion 3192 (fp) yrkas avslag på förslaget i proposition 1984/85:199 i de
delar som gäller grunderna och formerna för ingripanden mot sändningar
på grund av deras innehåll. Motionärerna föreslår i stället att ingripanden
på grund av missbruk av yttrandefriheten skall på talan av justitiekanslern
prövas av domstol under medverkan av jury. Brott mot föreskrifter av ordningskaraktär
bör enligt motionen följas av straffrättsliga sanktioner. Vidare
anser motionärerna att en utvidgning av den s. k. extremvåldsparagrafen
till att gälla också kabelsändningar bör ske.

Enligt motion 3194 (m) saknas skäl att ingripa mot utsändningar i TV som
innefattar yttrandefrihetsbrott på annat sätt än vad som gäller beträffande
brottsligt innehåll i tryckt skrift. Frågor rörande sändningstillstånd bör enligt
motionen således regleras med tryckfrihetsförordningen som förebild.

Förslaget i proposition 1984/85:199 i denna del avstyrks följaktligen.

Motionärerna i motion 3195 (c) motsätter sig inte att de i sistnämnda
proposition föreslagna reglerna om rätt för kabelnämnden att meddela
sändningsförbud accepteras i ett inledningsskede. Senast i anslutning till att
riksdagen föreläggs förslag om en yttrandefrihetslagstiftning bör enligt motionen
dock dessa frågor få en annan lösning som närmare ansluter till det
sätt på vilket ansvar och påföljd inom massmediesektorn i övrigt regleras.

Motionärerna anser att bl. a. handläggning i domstol bör ingå i en sådan
reglering och att administrativ indragningsmakt bör utmönstras.

I motion 3193 (vpk) ställer sig motionärerna positiva till att särskilda
programregler föreslås vad avser yttrandefrihetsbrott, våldsskildringar och
pornografi. Motionärerna anser emellertid inte de föreslagna reglerna tillräckliga.
Programreglerna bör enligt motionen i stället utformas mer lika
dem som i dag gäller för Sveriges Radios produktion.

I motion 399 (m) anförs bl. a. att organisationer, företag etc. som sänder
via kabel bör ha en ”ansvarig utgivare” och att tryckfrihetslagstiftningen
med vederbörliga ändringar skall kunna tillämpas också på kabel-TV.

Vissa invändningar mot förslaget i proposition 1984/85:208 framförs i
motion 3221 (fp) under hänvisning till vad som anförts i motion 3192. Förslagen
i denna proposition godtas i motion 3222 (m) men motionärerna vill
att riksdagen skall göra ett tillkännagivande angående innehållet i en kommande
yttrandefrihetsgrundlag.

Inom utskottets kansli har som nämnts upprättats ett förslag till lag om
ändring i lagen (1985:677) om lokala kabelsändningar samt ett omarbetat
förslag till lag om ansvarighet för lokala kabelsändningar (se bilaga 1).

Förslagen innebär i korthet följande:

De regler om återkallelse av tillstånd m. m. som tar sikte på programmens KU 1985/86:7
innehåll (frånsett kommersiell reklam) tas in i lagen om ansvarighet för
lokala kabelsändningar. Övriga regler om återkallelse m. m. infogas i lagen
om lokala kabelsändningar.

Denna lagtekniska lösning medför behov av viss omredigering i lagen om
lokala kabelsändningar, eftersom tillkommande bestämmelser inte lämpligen
kan fogas in i de luckor i paragrafföljden som lagen för närvarande
har. Därutöver föreslås vissa andra mindre justeringar i lagtexten (se bilaga
1).

Förslaget till lag om ansvarighet för lokala kabelsändningar i proposition
1984/85:208 innehöll nio paragrafer. Frånsett vissa smärre justeringar,
bl. a. en uppdelning av 1 § i två paragrafer och ett tillägg till 1 § som anger
lagens utvidgade tillämpningsområde, kvarstår dessa oförändrade i det nya
förslaget. Därutöver föreslås ytterligare tolv paragrafer i lagen. I 11 —13 §§
anges i vilka fall sändningar får förbjudas. De grunder som anges är med ett
undantag i huvudsak desamma som i de tidigare förslagen i proposition
1984/85:199, ensidig inriktning på våldsskildringar eller pornografi, skildringar
av sexuellt våld eller tvång eller av grovt våld mot människor eller
djur samt hets mot folkgrupp. Det nya förslaget innehåller dock inte någon
bestämmelse om att tillstånd skall kunna återkallas om ett program sänts
som i lagakraftägande dom har befunnits innefatta yttrandefrihetsbrott. I
14—22 §§ regleras ordningen för ingripanden. Talan skall enligt förslaget
föras av justitiekanslern och frågan prövas av domstol med jury på i princip
samma sätt som i yttrandefrihetsmål.

Allmänna synpunkter på lagförslagen

Utskottet beslöt den 24 oktober 1985 att utan eget ställningstagande till de
framlagda förslagen inhämta lagrådets yttrande över dem. Lagrådet har
avgett sitt yttrande den 8 november 1985 (bilaga 2).

Lagrådet framhåller inledningsvis att de utarbetade lagförslagen tillgodoser
vad utskottet uttalat om formerna för ingripanden på grund av innehållet
i sändningar och att de innebär en viss åtstramning av förutsättningarna
för ingripanden. Lagrådet framhåller vidare att de framlagda lagförslagen
inte möter några invändningar i huvudsaken. Vid genomförandet av
en ny beslutsordning, med redan förstainstansprövningen förlagd till domstol,
inställer sig enligt lagrådet dock en del problem. På vissa punkter
föreslås därför förändringar i de remitterade lagförslagen. Lagrådet understryker
även det uttalande som lagrådet tidigare gjort vid behandlingen av
proposition 1984/85:199 att den föreslagna regleringen av kabel-TV-verksamheten
får ses som ett provisorium och att en mera allsidig prövning av
yttrandefrihetsfrågorna torde yppa sig vid behandlingen av betänkandet
Värna yttrandefriheten. (SOU 1983:70).

Utskottet vill till en början framhålla att även enligt utskottets mening får
de nu framlagda förslagen ses som en tillfällig lösning i avvaktan på att
beredningen av yttrandefrihetsutredningens förslag skall avslutas. Enligt
vad utskottet erfarit kan en proposition med yttrandefrihetsutredningens

förslag som grund antas bli framlagd för riksdagen under innevarande val- 8

period. De ändringar i förhållande till förslagen i propositionerna 1984/ KU 1985/86:7
85:199 och 208 som utskottet i det följande föreslår ligger enligt utskottets
mening i linje med yttrandefrihetsutredningens förslag till lösning av aktuella
frågor och kan därför antas komma att stå relativt nära den mer definitiva
reglering dessa frågor senare kan få.

I likhet med vad som föreslagits i proposition 1984/85:199 kommer kabelnämnden
även enligt förslaget i lagrådsremissen att få befogenhet att
återkalla sändningstillstånd eller meddela sändningsförbud i de fall då tillståndshavaren
inte längre fyller förutsättningarna för att få tillstånd, har
överträtt de regler för ordningen i trådsändningar som har ställts upp i
koncessionssystemet eller sänt program som innehållit kommersiell reklam.

Enligt utskottets mening är de nu nämnda återkallelsegrunderna mindre
lämpade för prövning i yttrandefrihetsrättslig ordning. Utskottet ansluter
sig därför till förslagen i lagrådsremissen om en administrativ beslutsordning
i dessa fall med möjlighet att anföra besvär i förvaltningsdomstol. Det
kan dock möjligtvis ifrågasättas om inte återkallelse av sändningstillstånd
resp. förbud mot fortsatt sändning är väl ingripande åtgärder för överträdelser
av vissa av de ifrågavarande reglerna. Framför allt gäller detta enligt
utskottets mening att sådana ingripanden kan ske på grund av att avgift i
ärende om lokala kabelsändningar inte erlagts i tid. Utskottet återkommer
till detta i samband med behandlingen av 23 § i förslaget till lag om ändring
i lagen om lokala kabelsändningar.

Kritik har även framförts mot vissa regler som redan antagits i lagen om
lokala kabelsändningar. Utskottet är emellertid inte berett att i förevarande
sammanhang föreslå andra ändringar i dessa regler än vissa redaktionella
ändringar och sådana följdändringar som blir nödvändiga med hänsyn till
de tillkommande paragraferna. Ordningen för ingripanden mot trådsändningar
kommer som nyss nämnts att på nytt övervägas i samband med
behandlingen av yttrandefrihetsutredningens förslag. Utskottet erinrar
även om föredragande statsråds uttalande i proposition 1984/85:199 att
den snabba tekniska utvecklingen kan göra det nödvändigt att ompröva
reglerna inom en relativt kort tid samt att den våren 1985 tillsatta radiolagsutredningen
har till uppgift att utreda frågor om vidaresändning av satellitprogram
i kabelnät. Det pågående utredningsarbetet och erfarenheterna av
verksamheten med lokala kabelsändningar bör därför avvaktas innan ändringar
i de nyligen antagna reglerna aktualiseras.

Utskottet kommer i det följande att behandla de synpunkter lagrådet i
övrigt framfört och med anledning därav föreslå vissa ändringar och tillägg
i förhållande till förslagen i lagrådsremissen. 1 den mån utskottet inte särskilt
anger annat biträder utskottet lagförslagen och motiveringarna i lagrådsremissen.

Förslaget till lag om ändring i lagen om lokala kabelsändningar

Lagrådsremissens förslag till ändring i lagen om lokala kabelsändningar
innebär att de redan antagna reglerna i sak lämnas oförändrade. Vissa
följdändringar och ändringar av redaktionell art, bl. a. i paragrafföljden,

företas dock. Vidare införs sju nya paragrafer 23—27, 30 och 31 §§. 9

I 23 och 24 §§ regleras återkallelse av tillstånd och förbud mot vidare- KU 1985/86:7
sändning av en programkanal från satellit i vissa fall. Enligt 25 § kan kabelnämnden
under vissa förutsättningar besluta att den som bedriver egensändning
i en upplåten kanal skall upphöra med sändningarna. De grunder
för ingripanden som kan bli aktuella enligt dessa paragrafer är bl. a. att
villkoren för koncession inte längre är uppfyllda, avgifter inte betalats och
att reklam förekommit i egensändningar. 26 § föreskriver att om ett beslut
enligt 25 § har meddelats skall tillståndshavaren se till att egensändningarna
upphör. I 27 § anges att ytterligare bestämmelser om inskränkningar i
rätten att sända finns i lagen om ansvarighet för lokala kabelsändningar.

Enligt 30 § skall kabelnämnden se till att programkanaler från satellit som
vidaresänds i landet spelas in och bevaras. 31 § innehåller en regel om att
den som bedriver egensändningar är skyldig att på kabelnämndens begäran
tillställa nämnden sådan inspelning som avses i 9 § lagen om ansvarighet
för lokala kabelsändningar.

Förutom vad avser 23 § åsyftar inte heller de nya stadgandena någon
ändring i sak i förhållande till motsvarande delar av bestämmelserna i det i
propositionen framlagda lagförslaget.

Lagrådet (s. 4—6) föreslår vissa omformuleringar av lagteknisk art beträffande
23 och 26 §§. Utskottet kan instämma i vad lagrådet i dessa delar
anfört. Ifrågavarande paragrafer bör således ändras i enlighet med vad
lagrådet förordat.

Utskottet vill vidare påpeka att den lydelse av 23 § första stycket 2 som
föreslås i lagrådsremissen innebär den ändringen i förhållande til propositionsförslaget
att återkallelse kan beslutas efter åsidosättande av vilken som
helst regel i 16 §. Enligt motsvarigheten i propositionen (29 § 3) skulle återkallelse
endast kunna ske efter vissa överträdelser av 25 § första stycket (16 §
första stycket i lagrådsremisser förslag). Enligt utskottets mening får det
anses mer konsekvent att återkallelse kan ske i samtliga i stadgandet angivna
fall. Utskottet tillstyrker därför att paragrafen utformas i enlighet med
förslaget i lagrådsremissen.

Enligt 23 § första stycket 3 kan ett tillstånd återkallas om tillståndshavaren
inte betalar avgift i ärende om lokala kabelsändningar inom föreskriven
tid och har förelagts att betala avgift vid påföljd att tillståndet annars kan
återkallas.

Utskottet anser att denna återkallelsegrund inger vissa betänkligheter. En
bättre ordning från yttrandefrihetssynpunkt skulle vara att avgifterna vid
bristande betalning i stället blir föremål för indrivning. Utskottet är emellertid
inte berett att i nuvarande läge avvisa förslaget i denna del men förutsätter
att frågan blir föremål för överväganden i samband med beredningen
av yttrandefrihetsutredningens förslag. Utskottet utgår också ifrån att den
föreslagna regeln kommer att tillämpas med stor försiktighet och att återkallelse
endast kommer i fråga vid allvarligare fall av bristande betalning.

Utskottet föreslår vidare vissa redaktionella ändringar av bestämmelserna
i 23 § andra stycket 2 och 25 § första stycket 4 angående förbud mot s. k.
sponsring.

Det bör påpekas att sistnämnda regler inte är avsedda att innebära något
förbud mot betald samhällsinformation från t. ex. en kommun (jfr prop. 10

1981/82:127, s. 21).

Förslaget till lag om ansvarighet för lokala kabelsändningar KU 1985/86:7

3-6 §§

Lagrådet föreslår att bestämmelserna om programutgivare i 3—6 §§ redigeras
om i förtydligande syfte. Genom de av lagrådet föreslagna formuleringarna
av paragraferna kommer enligt utskottets mening syftet med dem till
klarare uttryck. Utskottet biträder således lagrådets förslag.

Om sändningstid ställs till förfogande för annan enligt 15 § första stycket
lagen om lokala kabelsändningar får enligt 4 § i ansvarighetslagen kabelsändarföretaget
utse en särskild programutgivare för de program som sänds
under denna tid.

Denna regel har bl. a. i skrivelser till utskottet från Tidningsutgivareföreningen
kritiserats på grund av att kabelsändarföretaget ensamt får avgöra
om en särskild programutgivare skall utses eller ej. Den som sänder på tid
som har ställts till förfogande har således ingen rätt att själv få utse programansvarig
utan blir beroende av samtycke från kabelsändarföretaget.

Med hänsyn till den konstruktion som de föreslagna reglerna om programutgivare
har krävs relativt omfattande ändringar för att tillgodose
önskemålet om att den som fått sändningstid till sitt förfogande själv skall
få utse programutgivare. På grund härav är utskottet inte berett att nu föreslå
någon ändring av ifrågavarande regler. Utskottet har dock viss förståelse
för den framförda kritiken. Enligt utskottets mening bör frågan därför
uppmärksammas i samband med beredningen av yttrandefrihetsutredningens
förslag och vid den utredning av reglerna för kabel-TV som radiolagsutredningen
företar.

7§

Lagrådet påpekar att det remitterade lagförslaget utformats på ett sådant
sätt att regeln om skadeståndsansvar för dem som har bedrivit egensändningar
inte blir tillämplig på vissa direktsändningar. Lagrådet anför att vid
tillkomsten av radioansvarighetslagen (RAL) ansågs både hänsyn till de
skadelidande och preventiva synpunkter tala för att låta programföretagets
skadeståndsansvar omfatta även direktsändningar. Departementschefen
påpekade att företaget kan förebygga och avhjälpa skadeverkningar på
olika sätt, exempelvis genom urvalet av händelser som direktsänds eller
genom att låta avbryta ett program när otillåtna yttranden förekommer eller
göra tillrättalägganden i anslutning till programmet (prop. 1966:156 s. 50).

Dessa synpunkter gör sig enligt lagrådet gällande också i fråga om kabelsändningar.
Lagrådet förordar därför, i enlighet med vad massmediekommittén
föreslagit, att 7 § skall vara tillämplig även på sådana direktsändningar
som avses i 2 § andra stycket.

De skäl lagrådet anfört angående skadeståndsansvar för direktsända inslag
i egensändningar talar enligt utskottets mening för att de aktuella reglerna
bör ändras i enlighet med vad lagrådet anfört. Utskottet ansluter sig
således till lagrådets förslag i denna del.

Som lagrådet påpekat framgår vad som avses med yttrandefrihetsbrott i
ett program av 2 § RAL. Utskottet delar lagrådets åsikt att denna definition

bör kunna tillämpas även i här aktuella fall. 11

Ändringarna i 7 § föranleder även en ändring i 2 §. Utskottet har inte någonting
att erinra mot den av lagrådet föreslagna ändringen i 8 § att hänvisningen
i denna paragraf endast skall omfatta de straffrättsliga ansvarighetsreglerna
i 6 §.

11 och 12 §§

I lagrådsremissens lagförslag anges i dessa paragrafer de grundläggande
reglerna om förbud mot sändning och återkallelse av sändningstillstånd.

Lagrådet konstaterar att förutsättningarna för ingripande enligt förslaget
i lagrådsremissen har skärpts något i förhållande till förslagen i proposition
1984/85:199. Framför allt har någon motsvarighet inte upptagits till bestämmelsen
om att ingripanden skall kunna beslutas när sändning skett av
program som innefattat yttrandefrihetsbrott. Lagrådet Finnér att denna avvikelse
bör godtas. De åtgärder som kommer i fråga utgör påföljder utöver
dem som yttrandefrihetsbrott föranleder och avviker därmed från de
grundläggande principerna i tryckfrihetsförordningen. Restriktivitet är
därför enligt lagrådet motiverad. Lagrådet framhåller att det är angeläget
att bestämmelserna inte avfattas på ett sådant sätt att ingripanden i realiteten
omöjliggörs. Från denna utgångspunkt kritiseras utformningen av 12 §
andra stycket. Det kan enligt lagrådet ifrågasättas om denna bestämmelse
ger tillräckligt underlag för ingripanden mot sändningar som innefattar
hets mot folkgrupp. Lagrådet anför vidare att det särskilt måste beaktas att
förslaget medför den väsentliga ändringen i förhållande till propositionen,
att redan prövningen i första instans förläggs till domstol. Med hänsyn
härtill framstår det enligt lagrådet inte som motiverat att uppställa krav på
lagakraftägande domar i brottmål. Huruvida förutsättningar föreligger för
ett ingripande bör kunna anförtros åt yttrandefrihetsdomstolen att bedöma.
En ändring i enlighet härmed leder enligt lagrådet också till en bättre relation
mellan de fall som regleras i paragrafens första och andra stycken.
Godtas detta förslag kan punkten om interimistiska beslut utgå.

Enligt förslaget i proposition 1984/85:199 skall tillstånd till vidaresändning
av en programkanal från satellit få förbjudas om det vid ett flertal
tillfällen förekommit inslag som innefattat hets mot folkgrupp. Någon direkt
motsvarighet till denna regel föreslås inte när det gäller egensändningarna.
Beträffande dessa föreslås i stället att tillståndet får återkallas om ett
program sänts som i en lagakraftägande dom har befunnits innefatta yttrandefrihetsbrott
och som innebär ett allvarligt missbruk av yttrandefriheten i
lokala kabelsändningar. För att kunna ingripa mot program som innehållit
hets mot folkgrupp krävs således enligt propositionsförslaget att det genom
en dom fastslagits att brottet hets mot folkgrupp begåtts i programmet.

Som tidigare framgått har utskottet godtagit att sändningstillstånd kan
dras in på grund av att programmen innehållit våldsskildringar och pornografi
samt innefattat hets mot folkgrupp. Enligt utskottets mening kan det
emellertid inte anses förenligt med en yttrandefrihetsrättslig ordning för
ingripanden att alla typer av yttrandefrihetsbrott kan ligga till grund för
beslut att beröva någon rätten att sända. Som lagrådet framhåller innebär

sändningsförbud och återkallelse av tillstånd påföljder utöver dem som
yttrandefrihetsbrottet föranleder. Principen bör enligt utskottets mening
vara att det endast är de straffrättsliga sanktionerna som skall träda in när
yttrandefrihetsbrott har begåtts i en sändning och stor restriktivitet bör
iakttas beträffande avsteg från denna princip. Utskottet vill även erinra om
att yttrandefrihetsutredningen i sitt förslag beträffande trådsändningar enbart
godtagit ingripanden mot fortsatt sändning när programmen innehållit
våldsskildringar och pornografiska inslag. I enlighet med det anförda ansluter
sig utskottet till lagrådsremissens förslag när det gäller grunderna för
ingripanden. Utskottet hänvisar i övrigt till förslagets specialmotiveringar.

Som framgått ovan har inte heller lagrådet haft något att erinra mot de
föreslagna grunderna för ingripanden. Däremot har lagrådet ansett att reglerna
fått en alltför restriktiv utformning när det gäller förutsättningarna att
ingripa mot program som innefattat hets mot folkgrupp. Enligt utskottets
mening bör lagrådets förslag i denna del kunna godtas. Genom att prövningen
förläggs till domstol redan i första instans och genom att frågan om
ingripande skall prövas av jury kan intresset av att skydda yttrandefriheten
anses tillräckligt tillgodosett.

Lagrådet har i anslutning till ifrågavarande paragrafer utvecklat innebörden
av uttrycket ”upprepade tillfällen”. Utskottet kan anslutna sig till de
synpunkter lagrådet framfört. Ingripanden bör således få ske med beaktande
av överträdelser som prövats tidigare i samma slag av förfarande. Vare
sig den tidigare rättegången utmynnat i någon åtgärd eller ej, bör, som
lagrådet framhållit, vid den senare prövningen hänsyn kunna tas till vad
som dittills förekommit i sändningarna.

Enligt propositionen och förslaget i lagrådsremissen får fortsatt vidaresändning
av en programkanal från satellit förbjudas om kanalen varit ensidigt
inriktad på sändningar av våld eller pornografi. För att ingripanden
skall kunna ske mot pornografiska inslag i egensändningar behöver sändningarna
inte ha varit ensidigt inriktade på pornografiska skildringar. Det
är tillräckligt att sådana inslag förekommit vid flera tillfällen. Gränsen för
ingripande är således betydligt lägre när det gäller egensändningarna än för
satellitsändningarna. Varken propositionens eller lagrådsremissens lagförslag
innehåller emellertid några regler för det fall att egensändningar är
ensidigt inriktade på att sända våldsskildringar. Enligt utskottets mening
bör det finnas möjlighet att ingripa även mot egensändningar som är ensidigt
inriktade på våldsskildringar i bild. Utskottet föreslår därför att en
regel med denna innebörd tas in i den av lagrådet föreslagna 12 § första
stycket 2.

Uttrycket ”ensidigt inriktad” har inte närmare definierats i propositionen.
Som framgår av specialmotiveringen i lagrådsremissen är stadgandets
avsikt att hindra att renodlade vålds- eller pornografikanaler etableras. Det
krävs således att en betydande del av sändningarna innehåller skildringar
av nämnt slag. Någon närmare precisering är enligt utskottets mening inte
möjlig att göra. I sista hand får det bli en fråga för rättstillämpningen att
fastslå när detta rekvisit är uppfyllt.

Vad slutligen angår den omredigering av 11 och 12 §§ som lagrådet förordat
ansluter sig utskottet till lagrådets förslag.

KU 1985/86:7

19 §

Enligt lagförslaget i lagrådsremissen skall frågorna om ingripanden mot
fortsatt sändning och återkallelse av sändningstillstånd prövas av domstol
med jury. Reglerna för förfarandet anges i 14—22 §§.

Lagrådet har inte haft någonting att erinra mot förslagets huvudlinjer.
Lagrådet föreslår emellertid att lagförslaget kompletteras med en regel om
för vilken tid ingripanden skall gälla samt hur denna tid skall fastställas i ett
enskilt fall. Enligt lagrådet bör en tid om högst ett år gälla för ingripandena.
Beträffande hur tiden skall fastställas i det enskilda fallet föreslår lagrådet
att juryn endast bör pröva frågan om bifall eller avslag på justitiekanslerns
framställning. I händelse av bifall till framställningen bör enligt lagrådet
rätten fastställa den tid som skall gälla för ingripandet.

Utskottet biträder lagrådets förslag. Samma tidsgräns om högst ett år som
skall gälla för de beslut om återkallelse av tillstånd som kabelnämnden
fattar enligt lagen om lokala kabelsändningar bör även gälla för nu aktuella
ingripanden. Som lagrådet framhållit bör tidsbestämningen i återkallelsefallen
avse den tid som skall förflyta innan nytt tillstånd får ges. I övriga fall
skall den tid fastställas under vilken ingripandet som sådant skall gälla.

16, 18, 20 och 22 §§

I anslutning till 16,18 och 20 §§ framför lagrådet vissa synpunkter som rör
de processuella reglerna. Utskottet godtar lagrådets förslag i dessa delar.
Utskottet godtar även lagrådets förslag i anslutning till 22 § om att ett förbud
mot vidaresändning av en satellitkanal bör gälla även mot dem som har
fått tillstånd till vidaresändningar under målets handläggning eller efter det
att dom meddelats.

Sammanfattning av utskottets ställningstaganden beträffande kabel-TVfrågorna Med

hänvisning till vad som ovan anförts framlägger utskottet förslag till
lag om ändring i lagen (1985:677) om lokala kabelsändningar och till lag om
ansvarighet för lokala kabelsändningar i enlighet med vad som framgår av
bilaga 3. Utskottet har ingenting att erinra mot övriga lagförslag i proposition
1984/85:208. Vissa redaktionella ändringar måste dock göras.

Genom utskottets ställningstaganden är enligt utskottets mening motionerna
1984/85:399, 3192, 3193, 3194, 3195, 3221 och 3222 i motsvarande
delar i allt väsentligt tillgodosedda. Utskottet avstyrker motion 3194 yrkande
1 beträffande reglerna för ingripanden mot reklaminslag. Nämnda motion
och motion 3192 yrkande 1 får enligt utskottet anses besvarade med vad
utskottet anfört beträffande påföljder för bristande avgiftsbetalning. Utskottet
anser vidare motionerna 399 och 3221 besvarade vad angår frågan
om programutgivare för sändningar på tid som ställts till förfogande.

Inrättande av en från Sveriges Radio fristående TV-kanal
m. m.

KU 1985/86:7

I motionerna 1984/85:914 yrkande 2 av Ingemar Eliasson och Jan-Erik
Wikström (fp) samt motion 1984/85:2705 yrkande 2 av Anders Björck m. fl.

(m) begärs att frågan om att etablera en från Sveriges Radio fristående TVkanal
skall utredas.

I motionerna framhålls att utöver de två kanaler som Sveriges Television
nu disponerar finns det möjlighet att utnyttja ytterligare två kanaler för
etersändningar. Motionärerna anser det angeläget att en tredje kanal får
disponeras av ett från Sveriges Radio-koncernen fristående företag vars
verksamhet finansierats med reklamintäkter.

I motion 2705 yrkande 3 föreslås att lagen om förbud i vissa fall mot
rundradiosändningar på öppna havet skall upphävas.

Motionärerna anser att Sveriges Radios sändningsmonopol vad gäller
ljudradion skall upphöra. Några i egentlig mening tekniska argument för
ett bibehållande av monopolet finns enligt motionärerna inte och lokala
och regionala radiostationer med olika typer av ägare bör därför ges rätt till
radiosändningar.

En beredningsgrupp inom utbildningsdepartementet, vari ingår företrädare
för de i riksdagen representerade politiska partierna, har till uppgift att
behandla frågor som rör förberedelserna för en ny avtalsperiod för Sveriges
Radio-koncernen. Vidare har en särskild utredare fått i uppdrag att bedöma
vilka effekter reklam i företrädesvis TV kan förväntas få för ekonomin i
andra medier och i andra reklamintäktsberoende verksamheter samt för
förhållandena i näringslivet. Resultatet av den särskilda utredarens arbete
kommer bl. a. att utgöra en del av underlaget för övervägandena i den
parlamentariska beredningen för förberedelse av ett nytt radioavtal. Utredningsarbetet
beräknas vara avslutat årsskiftet 1985-1986. Vidare har den
våren 1985 tillsatta radiolagsutredningen till uppgift att företa en översyn
av den radiorättsliga lagstiftningen.

Med hänvisning till det pågående utredningsarbetet avstyrker utskottet
motionerna i nu aktuella delar.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande ingripanden mot reklaminslag

att riksdagen avslår motion 1984/85:3194 yrkande 1 i ifrågavarande
del,

2. beträffande påföljd för bristande avgiftsbetalning

att riksdagen förklarar motionerna 1984/85:3192 yrkande 1 i ifrågavarande
del och 1984/85:3194 yrkande 1 i ifrågavarande del besvarade
med vad utskottet anfört,

3. beträffande förslag till lag om ändring i lagen (1985:677) om
lokala kabelsändningar

att riksdagen med anledning av proposition 1984/85:199 och med
anledning av motionerna 1984/85:3192 yrkande 1 i ifrågavarande
del, 1984/85:3193 yrkande 1 i ifrågavarande del och 1984/85:3194
yrkande 1 i ifrågavarande del antar förslag till lag om ändring i lagen
(1985:677) om lokala kabelsändningar enligt lydelse som framgår av
utskottets förslag i bilaga 3 till betänkandet.

KU 1985/86:7

4. beträffande regler om programutgivare försändningar på tid som KU 1985/86:7
ställts till förfogande

att riksdagen förklarar motionerna 1984/85:399 i ifrågavarande del
och 1984/85:3221 i ifrågavarande del besvarade med vad utskottet
anfört,

5. beträffande förslag till lag om ansvarighet för lokala kabelsändningar att

riksdagen med anledning av propositionerna 1984/85:199 och
1984/85:208 och med anledning av motionerna 1984/85:399 i ifrågavarande
del, 1984/85:3192yrkandena2 och3,1984/85:3193 yrkande
1 i ifrågavarande del,H984/85:3194 yrkande 1 i ifrågavarande del,
yrkande 2 och yrkande 9 i ifrågavarande del, 1984/85:3195 yrkande
1, 1984/85:3221 i ifrågavarande del och 1984/85:3222 antar förslag
till lag om ansvarighet för lokala kabelsändningar enligt lydelse som
framgår av utskottets förslag i bilaga 3 till betänkandet,

6. beträffande övriga i proposition 1984/85:208framlagda lagförslag att

riksdagen med anledning av proposition 1984/85:208 antar

a) förslag till lag om ändring i rättegångsbalken enligt lydelse som
framgår av utskottets förslag i bilaga 3 till betänkandet,

b) förslag till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100) enligt
lydelse som framgår av utskottets förslag i bilaga 3 till betänkandet,

c) förslag till lag om ändring i lagen (1985:000) om ändring i lagen
(1981:485) om förbud mot spridning av filmer och videogram med
våldsinslag enligt lydelse som framgår av utskottets förslag i bilaga 3
till betänkandet,

7. beträffande inrättande av en fristående TV-kanal

att riksdagen avslår motionerna 1984/85:914 yrkande 2 och
1984/85:2705 yrkande 2,

8. beträffande lagen om förbud i vissa fall mot rundradiosändning
på öppna havet

att riksdagen avslår motion 1984/85:2705 yrkande 3.

Stockholm den 3 december 1985
På konstitutionsutskottets vägnar
Olle Svensson

Närvarande: Olle Svensson (s), Anders Björck (m), Yngve Nyquist (s),

Wivi-Anne Cederqvist (s), Birgit Friggebo (fp), Bertil Fiskesjö (c), Hans
Nyhage (m), Gunnar Biörck i Värmdö (m), Sören Lekberg (s), Bengt Kindbom
(c), Nils Berndtson (vpk), Ulla Pettersson (s), Kristina Svensson (s),

Ingela Mårtensson (fp) och Ove Karlsson (s).

Reservationer

KU 1985/86:7

1. beträffande ingripanden mot reklaminslag (mom.l)

Anders Björck, Hans Nyhage och Gunnar Biörck i Värmdö (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 9 börjar med ”Utskottet
ansluter” och slutar med ”i förvaltningsdomstol.” bort ha följande lydelse:
Utskottet anser i likhet med vad som anförts i motion 3194 att reklam och
s. k. sponsrade program bör tillåtas i både satellit- och egensändningar. De
nu aktuella förslagen om att kabelnämnden skall kunna återkalla sändningstillstånd
resp. förbjuda fortsatt sändning på grund av reklaminslag i
programmen är enligt utskottets mening inte godtagbara från yttrandefrihetssynpunkt.
Vidare kan förslagen om förbud mot reklam i satellitsändningar
antas ge upphov till betydande gränsdragningsproblem. Reglerna kommer
dessutom att missgynna svenska företag. På grund av de kostnader som
framställning av TV-program för med sig är enligt utskottets mening
reklamintäkter och s.k. sponsring en förutsättning för att lokal TVproduktion
i större omfattning skall kunna komma till stånd. Utskottet anser
med hänsyn till det anförda att regeringen snarast bör omarbeta de aktuella
reglerna i enlighet med vad utskottet anfört. I övrigt kan utskottet ansluta sig
till vad som föreslagits i denna del.

dels att utskottet under 1 bort hemställa

1. beträffande ingripanden mot reklaminslag

att riksdagen med anledning av motion 1984/85:3194 yrkande 1 i
ifrågavarande del som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört om ingripanden mot sponsrade program och program
som innehållit reklam,

2. beträffande påföljd för bristande avgiftsbetalning (mom. 2)

Anders Björck, Hans Nyhage och Gunnar Biörck i Värmdö (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s 10 börjar med ”Utskottet
anser” och slutar med ”bristande betalning.” bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening är det från yttrandefrihetssynpunkt inte acceptabelt
att ett sändningstillstånd kan återkallas på den grund att tillståndshavaren
inte har betalt avgift i tid. Obetalda avgifter bör i stället bli föremål för
indrivning. Utskottet anser med hänsyn till det anförda att regeringen snarast
bör framlägga förslag till ändring av berörda regler i enlighet med vad
utskottet anfört.

dels att utskottet under 2 bort hemställa

2. beträffande påföljd för bristande avgiftsbetalning,

att riksdagen med anledning av motionerna 1984/85:3192 yrkande 1 i
frågavarande del och 1984/85:3194 yrkande 1 i ifrågavarande del som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om påföljd
för bristande avgiftsbetalning,

2 Riksdagen 1985186. 4sami. Nr 7

3. beträffande regler om programutgivare för sändningar på tid
som ställts till förfogande (mom. 4)

Anders Björck (m), Birgit Friggebo (fp), Bertil Fiskesjö (c), Hans Nyhage
(m), Gunnar Biörck i Värmdö (m), Bengt Kindbom (c) och Ingela
Mårtensson (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 11 börjar med ”Med hänsyn”
och slutar med ”radiolagsutredningen företar.” bort ha följande lydelse:
Utskottet instämmer i den kritik som riktats mot ifrågavarande regel.
Även enligt utskottets mening bör således den som sänder på tid som har
ställts till förfogande själv få utse programutgivare för denna sändning.
Utskottet anser med hänsyn härtill att regeringen snarast bör omarbeta
berörda bestämmelser i enlighet med vad utskottet förordat.

dels att utskottet under 4 bort hemställa

4. beträffande regler om programutgivare för sändningar på tid som
ställts till förfogande

att riksdagen med anledning av motionerna 1984/85:399 i ifrågavarande
del och 1984/85:3221 i ifrågavarande del som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört om reglerna för utseende av
programutgivare,

4. beträffande inrättande av en fristående TV-kanal (mom. 7)

Anders Björck (m), Birgit Friggebo (fp), Hans Nyhage (m), Gunnar Biörck i
Värmdö (m) och Ingela Mårtensson (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 15 börjar med ”Med
hänvisning” och slutar med ”aktuella delar.” beträffande frågan om
inrättandet av en fristående TV-kanal bort ha följande lydelse:

Som framhålls i motionerna 2705 och 914 finns det möjlighet att utöver de
två kanaler som Sveriges Television nu disponerar utnyttja ytterligare två
kanaler för etersändningar. Utskottet delar motionärernas åsikt att det är
angeläget att en tredje kanal i första hand får disponeras av ett från Sveriges
Television fristående företag. Kanalen bör vara rikstäckande. Den bör inte
vara finansierad med licensavgifter utan ha rätt att driva verksamheten med
hjälp av reklamintäkter. De närmare riktlinjerna och formerna för hur en
sådan kanal skall etableras bör behandlas inom ramen för den parlamentariska
beredningen. Med det anförda tillstyrker utskottet motionerna 2705 och
914 i aktuella delar.

dels att utskottet under 7 bort hemställa

7. beträffande inrättande av en fristående TV-kanal
att riksdagen med bifall till motionerna 1984/85:914 yrkande 2 och
1984/85:2705 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,

KU 1985/86:7

5. beträffande lagen omförbud i vissa fall mot rundradiosändning
på öppna havet (mom. 8)

Anders Björck, Hans Nyhage och Gunnar Biörck i Värmdö (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 15 som börjar med ”Med
hänvisning” och slutar med ”aktuella delar.” beträffande frågan om
rundradiosändning på öppna havet bort ha följande lydelse:

Utskottet delar motionärernas uppfattning att Sveriges Radios sändningsmonopol
skall upphöra vad gäller ljudradion. Med hänsyn härtill är det enligt
utskottets mening inte motiverat att bibehålla lagen (1966:78) om förbud i
vissa fall mot rundradiosändning på öppna havet. Utskottet tillstyrker med
det anförda motion 2705 i aktuell del.

dels att utskottet under 8 bort hemställa

8. beträffande lagen omförbud i vissa fall mot rundradiosändning på
öppna havet

att riksdagen med bifall till motion 1984/85:2705 yrkande 3 antar
följande förslag till lag om upphävande av lagen (1966:78) om förbud i
vissa fall mot rundradiosändning på öppna havet.

Förslag till
Lag om upphävande av lagen (1966:78) om förbud i vissa fall
mot rundradiosändning på öppna havet

Härigenom föreskrivs att lagen (1966:78) om förbud i vissa fall mot
rundradiosändning på öppna havet skall upphöra att gälla vid utgången av år
1985.

Särskilda yttranden
1. Ingripanden mot reklaminslag

Birgit Friggebo och Ingela Mårtensson (båda fp) anför:

I samband med riksdagsbehandling av ifrågavarande propositioner våren
1985 tillstyrkte folkpartiets representant i utskottet i två reservationer att
reklam i satellitsändningar och reklam och s. k. sponsring i egensändningar
skulle få förekomma. I den ena reservationen anfördes att de i proposition
1984/85:199 föreslagna reglerna om reklam i satellitsändningar var utformade
på ett sådant sätt att risken för gränsdragningsproblem skulle bli stor.
Vidare framhölls att de skulle komma att missgynna svenskt näringsliv.
Angående reklam i egensändningar påpekades att med hänsyn till de stora
kostnaderna för TV-produktion var reklamintäkter och s. k. sponsring
nödvändigt för att lokal TV-produktion i större omfattning skulle komma till
stånd. Vi vidhåller folkpartiets tidigare uppfattning. Utskottets nu framlagda
förslag överenstämmer inte med vår syn på hur reglerna bör utformas. Vi är
emellertid inte beredda att i förevarande sammanhang föreslå ändringar i de
aktuella reglerna utan avser att senare återkomma till dessa frågor.

KU 1985/86:7

2. Ingripanden mot reklaminslag

KU 1985/86:7

Bertil Fiskesjö och Bengt Kindbom (båda c) anför:

I samband med riksdagsbehandlingen av ifrågavarande propositioner våren
1985 avgav centerpartiets utskottsledamöter två reservationer angående
reklamfrågorna. I den ena tillstyrktes att reklam skulle få förekomma i
satellitsändningar. De föreslagna reglerna i proposition 1984/85:199 var
enligt reservanterna utformade på ett sådant sätt att de kunde antas ge
upphov till gränsdragningsproblem. Dessutom missgynnade de svenskt
näringsliv. Angående reklam i egensändningar anfördes bl. a. att det var
angeläget att den lokala programproduktionen får sådana ekonomiska
förutsättningar att den verkligen kommer till stånd.

Förutsättningarna att finansiera den med bidrag från kommuner och
föreningsliv eller genom abonnemangsavgifter är emellertid små. Mot denna
bakgrund borde enligt reservanterna i enlighet med vad som anförts i motion
3195 kabelnämnden bemyndigas att medge försök med reklamfinansiering
på högst åtta orter och under en tid av högst två år. Resultatet från en sådan
försöksverksamhet borde komma att utgöra ett värdefullt underlag vid ett
slutligt ställningstagande till frågan huruvida reklamfinansiering av egensändningar
skall tillåtas.

Vi vidhåller centerpartiets tidigare uppfattning. Vi är emellertid inte
beredda att i förevarande sammanhang föreslå ändringar i de av utskottet
framlagda lagförslagen men avser att senare återkomma till dessa frågor.

3. Ingripanden mot program som innefattat hets mot
folkgrupp

Anders Björck, Hans Nyhage och Gunnar Biörck i Värmdö (alla m) anför:

Enligt förslaget i lagrådsremissen skall tillstånd till egensändningar få
återkallas om brottet hets mot folkgrupp har begåtts i sändningsverksamheten
vid upprepade tillfällen och detta fastställts genom lagakraftägande dom i
brottmål. På samma grunder får bestämmas att den som bedriver egensändningar
i en upplåten kanal skall upphöra med sändningarna. På förslag av
lagrådet har utskottet slopat kravet på att det i lagakraftägande dom skall ha
fastställts att hets mot folkgrupp förekommit. Vi ställer oss från rättssäkerhetssynpunkt
tveksamma till ändringen men har accepterat den med hänsyn
till att utskottets förslag får ses som en provisorisk lösning av de aktuella
frågorna. På sikt bör dock enligt vår mening ifrågavarande regler utformas
enligt förslaget i lagrådsremissen när det gäller kravet på att lagakraftägande
domar skall föreligga.

4. Regelsystemet för lokala kabelsändningar
Nils Berndtson (vpk) anför:

Konstitutionsutskottet betonar i likhet med lagrådet att förslagen får ses som
en tillfällig lösning i avvaktan på att beredningen av yttrandefrihetsutredningens
förslag skall avslutas. Det finns sålunda tillfälle att i ett senare

sammanhang återkomma till olika frågeställningar. Något ytterligare yrkande
med anledning av motion 1984/85:3193 utöver utskottets ställningstaganden
har jag därför nu inte ansett nödvändigt.

KU 1985/86:7

Lagrådsremiss

I den inom utskottets kansli upprättade lagrådsremissen redovisas inledningsvis
de framlagda lagförslagen. Därefter lämnas motiveringar till förslagen.

Lag
om ändring i lagen (1985:677) om lokala kabelsändningar

Enligt riksdagens beslut föreskrivs i fråga om lagen (1985:677) om lokala
kabelsändningar

dels att rubrikerna närmast före 19, 23, 25 och 30 §§ skall utgå,

dels att nuvarande 5-19 §§ samt 23, 25, 26, 30, 31 och 35 §§ skall betecknas
12, 5, 6, 7, 8, 20, 21, 9, 10,11, 22,18,13,19,14,15,16,17, 28, 29 respektive
32 §§,

dels att de nya 16 och 32 §§ skall ha följande lydelse,

dels att rubriken närmast före 1 § skall lyda ”Vissa begrepp”,

dels att i lagen skall införas sju nya paragrafer, 23-27, 30 och 31 §§ av
följande lydelse,

dels att i lagen närmast före 4,14,23 och 28 §§ skall införas fyra nya rubriker
som skall lyda ”Tillstånd till sändningar”, ”Innebörden av tillstånd m. m.”,
”Återkallelse av tillstånd i vissa fall, m. m.” respektive ”Kabelnämndens
verksamhet m. m.”.

(Till följd härav kommer lagen att ha följande lydelse från och med den dag
då denna lag träder i kraft.)

Vissa begrepp

1 § I denna lag finns föreskrifter om trådsändningar av radioprogram i lokala
rundradiosändningar (lokala kabelsändningar).

2 § I lagen förstås med radiosändning, trådsändning, rundradiosändning och
radioprogram detsamma som i radiolagen (1966:755). Vidare förstås med

kabelnät: anläggning för lokala kabelsändningar,

kanal: det genom frekvensangivelse eller på annat därmed jämförligt sätt
särskilt bestämda utrymme i ett kabelnät som behövs för sändning av
radioprogram,

programkanal: det samlade utbud av radioprogram som under en gemensam
beteckning sänds i en kanal,

vidaresändning: samtidig och oförändrad återutsändning av en sändning,

satellitsändning: vidaresändning av programkanaler från satelliter i fast
trafik,

KU 1985/86:7

Bil. 1

egensändning: sändning av annat slag än vidaresändning.

3 § Frågor om lokala kabelsändningar prövas av en för hela landet gemensam
kabelnämnd. Nämnden skall även utöva tillsyn över verksamheten med
lokala kabelsändningar.

Tillstånd till sändningar

4 § För lokala kabelsändningar krävs tillstånd om det inte är fråga om

1. vidaresändningar enligt 5 § tredje stycket radiolagen (1966:755) eller

2. sändningar som enbart kan tas emot i bostäder och som inte når fler än
cirka femtio bostäder.

5 § Tillstånd kan ges till

1. den som äger eller annars förfogar över ett kabelnät, om denne är svensk
medborgare, svensk juridisk person eller utlänning som har hemvist i Sverige
(nätinnehavare) och

2. en sådan svensk juridisk person som har bildats för att bedriva lokala
kabelsändningar och i vilken ingår företrädare för olika intressen och
meningsriktningar inom tillståndsområdet (lokalt kabelsändarföretag).

6 § Tillstånd att bedriva lokala kabelsändningar får avse satellitsändningar
och egensändningar.

7 § Nätinnehavare och lokala kabelsändarföretag kan få tillstånd till
satellitsändningar.

Lokala kabelsändarföretag kan få tillstånd till egensändningar.

8 § Nätinnehavare och lokala kabelsändarföretag kan få tillstånd att upplåta
kanaler åt andra för egensändningar.

9 § Tillstånd får ges endast om sökanden kan förväntas fullgöra de
ekonomiska förpliktelser som följer med den avsedda verksamheten.

10 § Tillstånd till satellitsändningar eller till upplåtelse av kanaler får ges
endast om sökanden i god tid har berett dem som berörs av sändningarna
tillfälle att framföra sina synpunkter på den avsedda verksamheten.

11 § Innan tillstånd till satellitsändningar eller till upplåtelse av kanaler
meddelas skall kabelnämnden bereda den eller de kommuner, inom vilka
sändningarna avses äga rum, tillfälle att yttra sig.

12 § Varje tillstånd skall avse ett visst område. Detta område får omfatta
högst en kommun.

Om det finns särskilda skäl får kabelnämnden dock besluta att ett tillstånd
skall avse två eller flera kommuner eller delar av dem.

13 § Ett tillstånd får meddelas för högst tre år.

Innebörden av tillstånd m. m.

14 § Tillstånd till satellitsändningar innebär rätt till vidaresändning av
programkanaler från satelliterna.

KU 1985/86:7

Bil. 1

Tillståndshavaren skall hålla kabelnämnden underrättad om vilka programkanaler
han vidaresänder.

15 § Tillstånd att bedriva egensändningar innebär även rätt att ställa
sändningstid till förfogande för annan.

Varje lokalt kabelsändarföretag skall vid utövandet av sin sändningsrätt
sträva efter vidaste möjliga yttrandefrihet och informationsfrihet.

Företaget skall hålla kabelnämnden underrättad om i vilka kanaler det
avser att bedriva egensändningar.

16 § Tillstånd till upplåtelse av kanaler i ett kabelnät innebär rätt för
tillståndshavaren att genom avtal medge annan att ensam bedriva egensändningar
i en kanal. Medgivandets verkan förfaller om det tillstånd som enligt
8 § meddelats för upplåtaren upphör att gälla.

Medgivande att bedriva egensändningar får ges endast till svensk medborgare,
svensk juridisk person eller utlänning som har hemvist i Sverige.

Tillståndshavaren skall hålla kabelnämnden underrättad om hur många
kanaler som han upplåter och till vem upplåtelse sker.

17 § Upplåtelse av kanal bör ske genom skriftligt avtal.

Tillståndshavaren får i fråga om sändningarnas innehåll inte föreskriva

annat än att detta skall vara förenligt med gällande lagstiftning.

18 § Inom en kommun eller det större tillståndsområde som kabelnämnden
kan ha fastställt får viss del av överföringen ske genom radiosändning.

19 § För lokala kabelsändningar gäller inte 6 och 7 §§ radiolagen (1966:755).

20 § Nätinnehavare som har fått tillstånd är skyldig att kostnadsfritt
tillhandahålla en kanal i kabelnätet för lokalt kabelsändarföretags egensändningar
av televisionsprogram.

Om det i ett kabelnät eller i någon del av det finns endast ett litet antal
kanaler, får kabelnämnden medge undantag från skyldigheten enligt första
stycket. Ett sådant undantag gäller intill dess ytterligare en kanal kan
utnyttjas i nätet.

21 § Den, som har fått tillstånd till satellitsändningar eller till upplåtelse av
kanaler, är skyldig att se till att de boende i fastigheter som ansluts till
kabelnätet på ett tillfredsställande sätt kan ta emot radioprogram som sänds
med stöd av 5 § första stycket radiolagen (1966:755) och som vid tillståndsperiodens
början är avsedda att tas emot inom tillståndsområdet.

Om skyldighet att tillgodose mottagning av ytterligare radioprogram kan
komma i fråga vid omprövning av tillståndet, skall sökanden alltid vara
förbehållen rätt att själv för televisionssändningar förfoga över minst två
kanaler i kabelnätet eller, om endast en kanal återstår, denna.

22 § Satellitsändningar och egensändningar får inte förekomma i samma
kanal eller i en kanal i vilken vidaresändningar enligt 5 § tredje stycket
radiolagen (1966:755) förekommer. Ett lokalt kabelsändarföretag och envar
som har fått sändningsrätt genom upplåtelse skall bedriva sina egensändningar
i särskilda kanaler.

KU 1985/86:7

Bil. 1

Egensändningar inom ett tillståndsområde får inte innehålla vidaresända
radioprogram som vid samma tillfälle vidaresänds inom ett annat tillståndsområde
utanför kommunen eller det större tillståndsområde som kabelnämnden
kan ha fastställt.

Återkallelse av tillstånd i vissa fall, m. m.

23 § Kabelnämnden får återkalla ett tillstånd om tillståndshavaren

1. inte längre uppfyller det krav som gäller enligt 5 § 1 eller 2,

2. har brutit mot föreskrifterna i 16 §, 20 § första stycket, 21 § första
stycket, 22 § eller 26 §,

3. inte betalar avgift i ärende om lokala kabelsändningar inom föreskriven
tid och har förelagts att betala avgift vid påföljd att tillståndet annars kan
återkallas.

Tillstånd till egensändningar får vidare återkallas om tillståndshavaren

1. har medgett kommersiell reklam i sändningarna eller gjort reklam för
egen kommersiell verksamhet i dessa,

2. har sänt program eller programinslag, om pengar eller annan egendom
har ställts till förfogande på villkor att programmet eller inslaget sänds,

3. har bedrivit sändningar utan att behörig programutgivare funnits.

Ett beslut om återkallelse på grund av att tillståndshavaren har brutit mot

föreskrifterna i 20 § första stycket eller 22 § får avse en tid av högst ett år.
Detsamma gäller återkallelse enligt andra stycket 1 eller 2.

24 § Fortsatt vidaresändning av en programkanal från satellit får förbjudas
för en tid av högst ett år om det i programkanalen under en längre tid och i
betydande omfattning har förekommit sådan kommersiell reklam som måste
anses riktad särskilt till svenska konsumenter.

Ett förbud får dock meddelas endast om det med hänsyn till sändningarnas
art och programkanalens karaktär och inriktning bedöms att ett förbud för
programkanalen är godtagbart från yttrandefrihets- och informationsfrihetssynpunkt.

25 § Kabelnämnden får besluta att den som bedriver egensändningar i en
upplåten kanal skall upphöra med sändningarna om han

1. inte längre uppfyller kraven enligt 16 § andra stycket,

2. har brutit mot 22 §,

3. har medgett kommersiell reklam eller gjort reklam för egen kommersiell
verksamhet i sändningarna eller

4. har sänt program eller programinslag, om pengar eller annan egendom
har ställts till förfogande på villkor att programmet eller inslaget sänds,

5. har bedrivit sändningar utan att behörig programutgivare funnits.

Ett beslut om återkallelse enligt 2, 3 eller 4 får avse en tid av högst ett år.

26 § Om ett beslut enligt 25 § har meddelats skall tillståndshavaren genast se
till att egensändningarna upphör.

27 § I lagen (1985:00) om ansvarighet för lokala kabelsändningar finns
ytterligare bestämmelser om inskränkningar i rätten att sända enligt denna
lag.

KU 1985/86:7

Bil. 1

Kabelnämndens verksamhet m. m.

28 § Kabelnämndens ordförande och vice ordförande skall vara lagfarna och
erfarna i domarvärv.

29 § Om avgifter i ärenden om lokala kabelsändningar gäller särskilda
bestämmelser.

30 § Kabelnämnden skall, i den utsträckning som behövs för efterhandsgranskning
av programkanaler från satelliter som vidaresänds i landet, se till
att programkanalerna spelas in och att inspelningarna bevaras.

31 § Den som bedriver egensändningar skall på uppmaning av kabelnämnden
tillställa nämnden sådan inspelning som avses i 9 § lagen (1985:00) om
ansvarighet för lokala kabelsändningar. Om han inte rättar sig efter en sådan
uppmaning kan nämnden förelägga vite.

32 § Kabelnämndens beslut enligt 5, 7, 8, 12 och 13 §§, 20 § andra stycket,
samt 23,24 och 25 §§ får överklagas hos kammarrätten genom besvär. Andra
beslut som kabelnämnden fattar enligt denna lag får ej överklagas.

Beslut enligt denna lag gäller omedelbart, om inte annat förordnas.

Lag om ansvarighet för lokala kabelsändningar
Lagens tillämpningsområde

1 § Denna lag gäller ljudradio- och televisionsprogram (radioprogram) som
sänds med stöd av lagen (1985:677) om lokala kabelsändningar.

12-10 §§ föreskrivs om yttrandefriheten i program i sådana egensändningar
som avses i lagen om lokala kabelsändningar.

I 11-22 §§ finns bestämmelser om inskränkningar i vissa fall i rätten att
sända enligt lagen om lokala kabelsändningar. I den lagen finns bestämmelser
om sådana inskränkningar också i andra fall.

Yttrandefriheten i egensändningar

2 § Föreskrifterna i 2 §, 5 § andra stycket, 7 § första, tredje och fjärde
styckena samt 8-9 a §§ radioansvarighetslagen (1966:756) är tillämpliga på
radioprogram som anges i 1 § andra stycket. Därvid skall vad som sägs om
radioprogram, programföretag och radioansvarighetslagen i stället avse
program som avses i 1 § andra stycket, den som bedriver egensändningar
respektive denna lag.

Första stycket gäller inte program eller delar av program som består i en
direktsändning av en dagshändelse eller av en sådan gudstjänst eller offentlig
tillställning som anordnas av någon annan än den som bedriver egensändningen.
Inte heller gäller 5-8 §§ denna lag sådana program eller delar av
program.

I frågor som inte behandlas i de angivna föreskrifterna i radioansvarighetslagen
eller i denna lag gäller vad som föreskrivs i andra författningar.

KU 1985/86:7

Bil. 1

3 § Den som avser att bedriva egensändningar skall för programverksamheten
utse en programutgivare med uppgift att förebygga yttrandefrihetsbrott.
Ett lokalt kabelsändarföretag får utse en programutgivare för varje kanal.
Ställs sändningstid till förfogande för annan enligt 15 § första stycket lagen
(1985:677) om lokala kabelsändningar, får kabelsändarföretaget utse en
särskild programutgivare för de program som sänds under denna tid. Mot
programutgivarens vilja får ingenting sändas i den verksamhet för vilken han
är utsedd.

En programutgivare skall vara myndig och ha hemvist i Sverige. Han får
inte vara i konkurstillstånd. Den som skall bedriva egensändningar skall
anmäla vem som är programutgivare till kabelnämnden.

Om den som är utsedd till programutgivare inte längre är behörig eller om
hans uppdrag upphör, skall den som bedriver egensändningarna omedelbart
utse en ny programutgivare. Sådan skyldighet gäller dock inte i fråga om
särskilda programutgivare.

4 § Den som skall bedriva egensändningar får utse en eller flera personer att
vara ställföreträdare för en programutgivare.

Föreskrifterna i 3 § andra stycket tillämpas också i fråga om ställföreträdare.
Även bestämmelsen i 3 § första stycket fjärde meningen gäller i fråga om
ställföreträdare, om denne tjänstgör i programutgivarens ställe.

5 § Varje egensändning av ett radioprogram skall avslutas med uppgift om
vem som bedriver sändningen. Om en särskild programutgivare eller en
ställföreträdare för programutgivaren skall ansvara för programmet, skall
uppgift samtidigt lämnas om att denne tjänstgör som programutgivare.

6 § Den som är anmäld som programutgivare är ansvarig för yttrandefrihetsbrott
i program som sänds i den verksamhet för vilken han är utsedd. En
särskild programutgivare är dock ansvarig för ett program endast om han i
sändningen av programmet anges vara programutgivare. Har en anmäld
ställföreträdare tjänstgjort i programutgivarens ställe, är han ansvarig för
programmet, om han i sändningen av programmet anges tjänstgöra som
programutgivare.

Om någon behörig programutgivare eller ställföreträdare inte finns
anmäld, vilar det ansvar för yttrandefrihetsbrott som programutgivaren eller
ställföreträdaren skulle ha burit i stället på den som skall utse programutgivare
. Detsamma gäller om uppdraget som programutgivare eller ställföreträdare
har upphört.

Ansvar för yttrandefrihetsbrott i radioprogram eller för medverkan till ett
sådant brott får inte ådömas någon annan än den som är ansvarig enligt första
eller andra stycket.

7 § För skada på grund av yttrandefrihetsbrott i ett radioprogram svarar den
som enligt 6 § är ansvarig för brottet.

Den som har bedrivit egensändningen är skyldig att ersätta skadan

tillsammans med den som är ansvarig för brottet.

Skadeståndsskyldighet får inte åläggas någon annan än den som är
ansvarig för skadan enligt första eller andra stycket.

KU 1985/86:7

Bil. 1

8 § Den som enligt 6 eller 7 § är ansvarig för innehållet i ett radioprogram
skall anses ha haft kännedom om innehållet och ha medgett att programmet
sändes.

9 § Den som bedriver egensändningarna skall se till att varje program som
sänds spelas in och att inspelningen bevaras minst sex månader från
sändningen. Rätt att kostnadsfritt ta del av en sådan inspelning och få en
utskrift av vad som har yttrats i programmet har

1. justitiekanslern,

2. en enskild som anser att ett yttrandefrihetsbrott mot honom har begåtts i
programmet eller att han har lidit skada på grund av ett yttrandefrihetsbrott i
programmet, om det inte är uppenbart att han inte berörs av programmet på
ett sådant sätt att han kan vara målsägande.

10 § Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet underlåter att fullgöra någon
av sina skyldigheter enligt 9 § döms till böter eller fängelse i högst ett år.

Justitiekanslern är åklagare i mål om ansvar för brott som avses i första
stycket.

Inskränkningar i rätten att sända

11 § Fortsatt vidaresändning av en programkanal från satellit får förbjudas
om

1. det i kanalen vid upprepade tillfällen har förekommit program som har
innehållit rörliga bilder med skildringar av sexuellt våld eller tvång eller med
närgångna eller utdragna skildringar av grovt våld mot människor eller djur,
samt sändningarna inte har varit försvarliga med hänsyn till syftet och
sammanhanget samt omständigheterna i övrigt, eller

2. kanalen har varit ensidigt inriktad på sändningar av pornografiska bilder
eller våldsskildringar i bild.

Ett tillstånd till egensändningar får återkallas under de förutsättningar som
anges i första stycket 1 eller på den grund att det i kanalen vid upprepade
tillfällen annars har förekommit sändningar av pornografiska bilder. På
samma grunder får bestämmas att den som bedriver egensändningar i en
upplåten kanal skall upphöra med sändningarna.

12 § Fortsatt vidaresändning av en programkanal från satellit får förbjudas,
om det i programkanalen vid upprepade tillfällen har förekommit program
varigenom någon har uttryckt hot mot eller missaktning för en folkgrupp
eller annan sådan grupp av personer med anspelning på ras, hudfärg,
nationellt eller etniskt ursprung eller trosbekännelse.

Ett tillstånd till egensändningar får återkallas, om brottet hets mot
folkgrupp har begåtts i sändningsverksamheten vid upprepade tillfällen och
detta har fastställts genom lagakraftägande dom i brottmål. Innan domen i
brottmålet har vunnit laga kraft får ett interimistiskt beslut meddelas. På
samma grunder får bestämmas att den som bedriver egensändningar i en
upplåten kanal skall upphöra med sändningarna.

13 § Ett förordnande enligt 11 eller 12 § får meddelas endast om det med
hänsyn till gärningarnas art och programkanalens karaktär och inriktning är

KU 1985/86:7

Bil. 1

godtagbart från yttrande- och informationsfrihetssynpunkt. I övrigt skall
frågor sorn avses i 11 och 12 §§ bedömas efter samma grunder som gäller för
bedömning av missbruk av tryckfriheten enligt 1 kap. 4 § tryckfrihetsförordningen.

14 § Talan om åtgärd enligt 11 eller 12 § förs av justitiekanslern.

15 § En framställning om förbud mot fortsatt vidaresändning av en programkanal
från satellit upptas av Stockholms tingsrätt.

En framställning om återkallelse av tillstånd till egensändningar eller om
förordnande att den som har fått en kanal upplåten till sig skall upphöra med
sina sändningar skall upptas av den tingsrätt som är behörig att uppta
tryckfrihetsmål från den kommun som sändningsrätten avser.

16 § En framställning om förbud mot vidaresändning av en programkanal
från en satellit skall delges dem som har tillstånd till satellitsändningar.

En framställning om återkallelse av tillstånd till egensändningar eller om
förordnande att den som har fått en kanal upplåten till sig skall upphöra med
sina sändningar skall delges den vars rätt att sända det är fråga om.

Den som delges framställningen skall uppmanas att inkomma med en
förklaring över den inom viss tid, högst fjorton dagar från delgivningen.

17 § Rätten skall vid förberedande behandling i den utsträckning det behövs
bereda målet så att det kan avgöras vid en huvudförhandling som slutförs i ett
enda sammanhang. Rätten får efter omständigheterna bestämma i vilken
mån den förberedande behandlingen skall vara muntlig eller skriftlig.

18 § När målet är förberett skall rätten sätta ut en tid för huvudförhandlingen.
Denna skall hållas inom fjorton dagar från det att den förberedande
behandlingen har avslutats, om det inte finns något synnerligt hinder mot
detta.

19 § Frågan om justitiekanslerns framställning bör bifallas skall prövas av en
jury med nio medlemmar.

Om minst sex jurymän är ense om att framställningen bör bifallas, skall
också rätten pröva frågan. I annat fall skall justitiekanslerns framställning
ogillas.

I sist nämnda fall får talan inte föras mot domen i den delen.

20 § De som är jurymän för tryckfrihetsmål är behöriga att medverka i
juryn.

Bestämmelserna i 12 kap. 10-12 §§ och 14 kap. 1-3 §§ tryckfrihetsförordningen
och i 4-9 och 11 §§ lagen (1949:164) med vissa bestämmelser om
rättegången i tryckfrihetsmål skall tillämpas också i mål om åtgärd enligt 11
eller 12 §. Vad som där sägs om frågan, om brott föreligger, skall därvid i
stället avse frågan, om justitiekanslerns framställning bör bifallas.

21 § Bifalls justitiekanslerns framställning, skall motparten åläggas att
ersätta kostnader som enligt rättens beslut har utgått av allmänna medel
endast om det finns särskilda skäl till det. Om justitiekanslerns framställning
ogillas har motparten rätt till ersättning av allmänna medel för kostnader som
varit skäligen påkallade för att ta till vara hans rätt.

KU 1985/86:7

Bil. 1

22 § Tingsrätten får förordna att en dom, varigenom justitiekanslerns
framställning bifalls, skall lända till efterrättelse utan hinder av att den
överklagas.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1986.

Allmänna synpunkter

Riksdagen fattade på våren 1985 beslut med anledning av regeringens
proposition 1984/85:199 om radio- och TV-sändningar i kabelnät. Beslutet
innebar att lagen antogs med undantag för 20-22 §§, 24 §, 27-29 §§ och
32-34 §§. Behandlingen av de delar av propositionen som rörde dessa
paragrafer uppsköts till 1985/86 års riksmöte (KU 1984/85:37, rskr. 398, SFS
1985:677).

Samtidigt beslutade riksdagen att till 1985/86 års riksmöte uppskjuta
behandlingen av regeringens proposition 1984/85:208 om ansvarighet för
lokala kabelsändningar, m. m. jämte vissa motioner.

De frågor som sköts upp rörde - förutom ansvarighetsreglerna - reglerna
om återkallande av sändningstillstånd och rätt att meddela sändningsförbud
jämte motionsyrkanden i anslutning härtill. De frågorna tas upp nu.

I enlighet med vad som sägs i KU 1984/85:37 bör vägledande för
utformningen av en reglering vara att frågor om återkallelse av sändningstillstånd
på grund av programmens innehåll skall prövas i yttrandefrihetsrättslig
ordning. De fall där en sådan ordning i första hand är angelägen är de där det i
sändningarna har förekommit våldsskildringar eller pornografiska skildringar
eller också program som har innefattat hets mot folkgrupp. Återkallelse av
ett sändningstillstånd eller meddelande av sändningsförbud är i dessa fall en
sanktion som står de straffrättsliga ingripandena mot sådana gärningar nära
och som det därför är naturligt att en jury får pröva. Övriga återkallelsegrunder
har en annan karaktär och torde inte lämpa sig för en prövning i
yttrandefrihetsrättslig ordning. En administrativ beslutsordning bör därför
gälla i de fall då en tillståndshavare inte längre fyller förutsättningarna för att
få tillstånd eller har överträtt de regler för ordningen i trådsändningarna som
har ställts upp i koncessionssystemet. På samma sätt bör man se på frågan om
ordningen för återkallelse därför att det har förekommit reklam e.d. i
sändningarna. Här kan det visserligen sägas röra sig om sändningarnas
innehåll, men några yttrandefrihetsrättsliga frågor i egentlig mening blir ej
aktuella. Vad som har sagts nu gäller också frågor om sändningsförbud.

De regler om återkallelse av tillstånd m.m. som gäller prövning i
yttrandefrihetsrättslig ordning bör tas in i lagen om ansvarighet för lokala
kabelsändningar. Övriga regler om återkallelse m. m. bör införas i lagen om
lokala kabelsändningar.

Den lagtekniska lösning som förordas här bör medföra en viss omredigering
av lagen om lokala kabelsändningar, eftersom de tillkommande
bestämmelserna inte lämpligen kan fogas in i lagen i de luckor i paragrafföljden
som lagen för närvarande har. Rubrikerna i lagen bör därvid ändras.
Dessutom bör i lagen göras en hänvisning till de regler om återkallelse m. m.
som bör tas in i ansvarighetslagen.

KU 1985/86:7

Bil. 1

Den ordning för ingripanden mot fortsatta trådsändningar som utskottet
förordar kommer att övervägas på nytt som ett led i den fortsatta beredningen
av frågan om ett förstärkt grundlagsskydd för yttrandefriheten. Som
föredragande statsrådet framhåller kan också den snabba tekniska utvecklingen
göra det nödvändigt att ompröva reglerna inom en förhållandevis kort
tid. Det regelsystem som nu antas får därför i viss mån karaktären av ett
provisorium.

Specialmotivering till ändringarna i den föreslagna lagen om
ansvarighet för lokala kabelsändningar

Lagens rubrik enligt förslaget i prop. 1984/85:208 har behållits oförändrad
eftersom återkallelse av tillstånd och sändningsförbud på de i lagen reglerade
grunderna ligger så nära det straffrättsliga sanktionssystemet.

Lagen har tillförts tre rubriker. Den första som omfattar bara 1 § anger att
paragrafen reglerar lagens tillämpningsområde. Bestämmelserna i propositionens
lagförslag har - med undantag för 1 § första stycket som nu återfinns i

I § - tagits upp i 2-10 §§ utan andra ändringar än dem som föranleds av en
ändrad paragrafnumrering. Dessa paragrafer har försetts med rubriken
”Yttrandefriheten i egensändningar”. De nytillkommande paragraferna
(11-22 §§) har fått rubriken ”Inskränkningar i rätten att sända”.

1 §

Första och andra styckena motsvarar i sak 1 § första stycket i lagförslaget i
prop. 1984/85:208. I tredje stycket anges lagförslagets utvidgade tillämpningsområde.
Vidare finns där en hänvisning till de bestämmelser i lagen om
lokala kabelsändningar som också gäller återkallelse av tillstånd m. m.

Inskränkningar i rätten att sända

Avvikelserna från förslaget i prop. 1984/85:199 gäller såväl grunderna som
formerna för beslut. Ingripanden får göras mot våldsskildringar och pornografiska
inslag samt mot program som innefattar hets mot folkgrupp. Frågan
om sådana ingripanden skall prövas i yttrandefrihetsrättslig ordning.

II §

Paragrafen innehåller de regler som bör gälla i fråga om våldsskildringar och
pornografi i lokala kabelsändningar. Avsikten är att förebygga att sådant
material exploateras i trådsändningarna och samtidigt lämna det nödvändiga
utrymmet för verklighetsredovisning och konstnärlig gestaltning orubbat.

Vad som i första hand bör kunna motverkas är att trådmediet begagnas för
spridning av skildringar av s. k. extremvåld, dvs. våld eller tvång i sexuella
sammanhang och andra skildringar av grovt våld som inte är försvarbara.
Vidare bör förekomsten av program som innehåller våld och pornografi
kunna leda till ingripande.

De ingripanden det är fråga om är förbud mot fortsatt vidaresändning av
en programkanal från en satellit samt återkallelse av sändningstillstånd och

KU 1985/86:7

Bil. 1

beslut att egensändningar i en upplåten kanal skall upphöra. Paragrafen
anger i första stycket 1 och 2 grunderna för förbud mot fortsatt vidaresändning.
Av andra stycket framgår grunderna för de andra två typerna av
åtgärder.

I första stycket 1 beskrivs de fall då inskridande får göras mot extremvåld.
Reglerna tar sikte på sådana framställningar som avses i 1 § videovåldslagen i
den lydelse som har föreslagits i prop. 1984/85:116. Förutsättningarna för
ingripande är desamma enligt andra stycket.

Första stycket 2 anger när ingripanden kan göras mot andra satellitsändningar
av våld och pornografi. Avsikten är att hindra att renodlade vålds- och
pornografikanaler etableras i kabelsändningarna. I fråga om egensändningar
gäller enligt andra stycket att ingripande dessutom kan ske med anledning av
upprepade sändningar av pornografiska bilder.

Paragrafen avser endast skildringar i bild. Första stycket 1 tar i likhet med
videovåldslagen sikte endast på rörliga bilder, som får förutsättas ha särskilt
stark förmåga till påverkan. Däremot bör det vara möjligt att ingripa om en
kanal renodlar sitt utbud till våldsskildringar och pornografiska framställningar
vare sig det gäller rörliga bilder eller stillbilder. Första stycket 2 gäller
därför även sådana bilder. Motsvarande skillnad görs i andra stycket.
Uttrycket pornografiska bilder förekommer redan i brottsbalken (16 kap.
10 a och 11 §§). Innebörden av uttrycket är densamma enligt de nu aktuella
reglerna.

12 §

I enlighet med vad som har uttalats i KU 1984/85:37 (s. 10) bör ingripanden
kunna göras även på grundval av rasdiskriminerande inslag som innefattar
hets mot folkgrupp. Paragrafen upptar de regler som behövs för det syftet.

Grunderna för att fortsatta sändningar inte skall få ske i fall där program
som har innefattat hets mot folkgrupp har förmedlats har utformats så att de
gäller samma yttranden som omfattas av straffbudet i 16 kap. 8 § brottsbalken.
Liksom i förslaget i prop. 1984/85:199 skall ingripande kunna ske först
efter upprepade fall av hets mot folkgrupp.

När det gäller vidaresändning av programkanaler från satellit kan man inte
räkna med att det genom en prövning i brottmål skall kunna bli fastställt
huruvida hets mot folkgrupp har förekommit. I fråga om egensändningar kan
ansvar för yttrandefrihetsbrott däremot normalt utkrävas inom landet.
Reglerna om avbrytande av sändningsverksamhet utgår därför från att brott
har konstaterats. Först om en fällande dom har meddelats i ett brottmål kan
ett förordnande om avbrytande av sändningsverksamheten komma i fråga.
En regel av sådan innebörd finns redan i närradiolagen (1982:459). Samma
konstruktion har använts i förslaget i prop. 1984/85:199.

Enligt propositionsförslaget skall tillstånd att bedriva egensändningar få
återkallas om det lokala kabelsändarföretaget har sänt ett program som i en
lagakraftägande dom har befunnits innefatta yttrandefrihetsbrott och som
innebär ett allvarligt missbruk av yttrandefriheten i lokala kabelsändningar
(24 §). I motsvarande situation skall också kunna bestämmas att den som
bedriver egensändningar i en upplåten kanal skall upphöra med sändningarna
(27 §).

KU 1985/86:7

Bil. 1

Någon motsvarighet till dessa regler har inte tagits upp i utskottets förslag.
Detta skall ses mot bakgrund av att en möjlighet att ta ifrån någon rätten att
sända skulle utgöra ett avsteg från de principer som tryckfrihetsrätten bygger
på. En sådan möjlighet bör därför finnas endast när skälen är mycket starka.
Rätten att yttra sig i tryckta skrifter kan över huvud taget inte tas ifrån någon
annat än efter allvarliga brott mot rikets säkerhet när riket befinner sig i krig.
När det nu gäller trådmediet framstår hets mot folkgrupp vid sidan av
våldsskildringarna och pornografin som en sådan gärningstyp vars skadliga
verkningar kan växa vid upprepning. En fortgående hets t. ex. mot invandrargrupper
eller andra minoriteter bör därför kunna avbrytas. I andra fall av
yttrandefrihetsbrott får vanliga straffrättsliga reaktioner anses tillräckliga.
Frågan om rätten att sända vid krig och krigsfara får övervägas i annat
sammanhang.

13 §

Enligt förslaget i prop. 1984/85:199 skall vidaresändning av en programkanal
från satellit få förbjudas på grund av överträdelser av programreglerna
endast om det med hänsyn till överträdelsernas art och programkanalens
karaktär och inriktning befinns godtagbart från yttrandefrihets- och informationsfrihetssynpunkt
(21 § andra stycket). Paragrafen utgår från detta
förslag. Men den har avfattats så att den blir tillämplig också när frågan gäller
förbud mot fortsatta egensändningar. En hänvisning till den s. k. instruktionen
i tryckfrihetsförordningen har också tagits in i denna paragraf.

14 §

1 överensstämmelse med vad som gäller i andra sammanhang inom tryckfrihets-
och radiorätten föreskrivs här att talan om ingripanden förs av
justitiekanslern. Det är alltså han som skall lägga fram det material som
åberopas som grund för ett ingripande. Enskilda har inte rätt att själva väcka
talan utan är hänvisade att påpeka missförhållanden hos justitiekanslern.

15 §

Ett förbud mot fortsatt vidaresändning av en viss programkanal från satellit
gäller för alla tillståndshavare i landet. Behörigheten att fatta sådana beslut i
första instans bör därför tillkomma en enda tingsrätt. Stockholms tingsrätt är
redan nu förstahandsforum i flera typer av radiorättsliga mål. Det ligger
därför nära till hands att föreskriva att också de nu aktuella målen skall tas
upp där.

Beslut att någon skall fråntas sin rätt till egensändningar har ingen
rikstäckande verkan. Det saknas därför anledning att centralisera handläggningen
av sådana mål till en enda domstol. I stället är det angeläget att
prövningen görs av tryckfrihetsdomstolen på den ort som beslutet kommer
att beröra. Inte minst ger en sådan ordning bättre förutsättningar för att
beslutet skall förstås och accepteras av dem som bor i området. Om
sändningsrätten avser flera kommuner som hör till olika tryckfrihetsdomstolar,
kan i och för sig mer än en tingsrätt vara behörig. Någon specialreglering
av detta fall har dock inte ansetts behövlig.

Paragrafen har utformats i enlighet med det sagda.

KU 1985/86:7

Bil. 1

3 Riksdagen 1985/86. 4 sami. Nr 7

16 §

En framställning av justitiekanslern om att en sändningsverksamhet skall
avbrytas berör självfallet den som bedriver verksamheten. Det gäller både
egensändningar och vidaresändningar av programkanaler från satellit. Den
som bedriver verksamheten skall därför få del av framställningen och
beredas tillfälle att yttra sig över den.

17 och 18 §§

Bestämmelserna innehåller de övriga regler som behövs för det förberedande
stadiet av handläggningen. Avfattningen lämnar rätten en betydande
frihet att utforma förfarandet på det sätt som ter sig mest ändamålsenligt i
varje särskilt fall. Några mera detaljerade regler kan knappast anses
nödvändiga. För att inte handläggningen skall kunna dra ut på tiden bör dock
föreskrivas frister för avgivande av förklaring och för hållande av muntlig
förhandling.

19 och 20 §§

Frågan om att inskränka rätten att sända på grund av innehållet i program
skall som förut nämnts prövas av jury. Regleringen av juryprövningen har
utformats efter förebild av den som gäller för tryckfrihetsmål. Den fråga som
juryn skall besvara måste dock formuleras på ett annat sätt än i sådana mål.
Det framgår av 19 §.

Juryns uppgift blir att ta ställning till om den inskränkning i rätten att sända
som har begärts bör tillåtas. Därvid har juryn - liksom justitiekanslern och
rätten - enligt 13 § att iaktta instruktionen i tryckfrihetsförordningen. Juryn
skall pröva om de förutsättningar för ett ingripande som anges i 11-13 §§ kan
anses uppfyllda.

Juryprövningen är här obligatorisk till skillnad mot vad som annars gäller.
Motivet till detta är att juryn enligt 13 § skall bevaka allmänhetens rätt att i
framtiden ta del av sändningar i verksamheten. För fällande utslag krävs
liksom i tryckfrihetsprocessen att minst sex av de nio jurymännen enas om
det. Är juryns utslag friande har frågan om återkallelse e. d. fallit. Den kan
dock givetvis tas upp på nytt senare på grundval av andra sändningar.

Den övriga regleringen bygger på förfarandet i tryckfrihetsmål. Jurymännen
skall utses bland dem som är jurymän i tryckfrihetsmål. Bildandet av en
jury skall i varje särskilt mål gå till på samma sätt som i ett tryckfrihetsmål,
dvs. enligt 12 kap. 10-12 §§ tryckfrihetsförordningen. Reglerna i 14 kap. 1-3
om resning och om skyndsam handläggning är tillämpliga. De närmare regler
som finns i lagen (1949:164) med vissa bestämmelser om rättegången i
tryckfrihetsmål är tillämpliga i fråga om rättens sammansättning, kallande av
jurymän, jurymannaed, huvudförhandlingens förlopp, juryns överläggning
och meddelande av dom.

I den utsträckning de nu nämnda lagrummen inte innehåller regler för
förfarandet torde rättegångsbalkens bestämmelser rörande tvistemål, vari
förlikning om saken ej är tillåten, vara att tillämpa, om ej annat följer av 20 §
lagen (1946:804) om införande av nya rättegångsbalken (Nytt juridiskt arkiv
avd. II 1947 s. 71).

KU 1985/86:7

Bil. 1

21 §

De parter sorn kan stå mot varandra i mål om avbrytande av sändningsverksamhet
är å ena sidan staten, (genom justitiekanslern) och å andra sidan
nätinnehavare, lokala kabelsändarföretag eller utövare av sändningsverksamhet
i en upplåten kanal. Förfarandet torde mera sällan kunna väntas dra
några stora kostnader. De frågor som skall avgöras kräver mer av omdöme
och värdering än utredning och bevisning. Den bevisning som kan bli aktuell
torde i första hand tillhandahållas av justitiekanslern.

Bifalles justitiekanslerns framställning skall kostnaderna för förfarandet
normalt bäras av statsverket. Det innebär att justitiekanslerns motpart inte
skall åläggas att betala tillbaka till statsverket vad som enligt rättens beslut
har utgått av allmänna medel, t. ex. som vittnesersättning. Om det finns
särskilda skäl, skall dock motparten kunna förpliktas att ersätta sådana
kostnader. Det kan gälla t. ex. efter försumlig processföring.

Om justitiekanslerns framställning ogillas skall motparten ha rätt till
ersättning av allmänna medel för sina kostnader. Denna rätt har begränsats
till att gälla skäliga kostnader.

22 §

Det kan vara angeläget att en dom enligt 11 eller 12 § får verkan omedelbart.
Rätten skall därför kunna förordna att en sådan dom skall lända till
efterrättelse utan hinder av att den överklagas. Den ordningen har ansetts
godtagbar eftersom den yttrandefrihetsrättsliga proceduren har flera inslag
som ger yttrande- och informationsfriheterna ett särskilt skydd. En dom i
första instans som går ut på att en sändningsverksamhet skall avbrytas har
föregåtts av justitiekanslerns, juryns och rättens ställningstaganden.

KU 1985/86:7

Bil. 1

Utdrag

LAGRÅDET PROTOKOLL

vid sammanträde
1985-11-08

Närvarande: justitierådet Knutsson, f. d. justitierådet Sterzel, regeringsrådet
Tottie.

Enligt protokoll vid sammanträde den 24 oktober 1985 har riksdagens
konstitutionsutskott beslutat inhämta lagrådets yttrande över förslag till

1. lag om ändring i lagen (1985:677) om lokala kabelsändningar,

2. lag om ansvarighet för lokala kabelsändningar.

Förslagen har inför lagrådet föredragits av kammarrättsassessor Carl
Gustav Fernlund och hovrättsassessor Bertil Wennberg.

Förslagen föranleder följande yttrande av lagrådet:

Bakgrunden till remissen är att konstitutionsutskottet under förra riksmötet
beslöt (KU 1984/85:37) att till det nu pågående riksmötet uppskjuta
behandlingen av dels propositionen 1984/85:199 såvitt avsåg vissa sanktionsregler
i den föreslagna lagen om lokala kabelsändningar, dels i dess helhet
propositionen 1984/85:208 med förslag till lag om ansvarighet för lokala
kabelsändningar, m.m. Över det förstnämnda lagförslaget hade lagrådets
yttrande inhämtats.

Avsikten med lagförslagen, både de nu remitterade och de tidigare
framlagda, är bl. a. att vidaresändning av en programkanal från satellit skall
få förbjudas, att tillstånd till egensändningar skall få återkallas och att den
som bedriver egensändningar i en upplåten kanal skall kunna åläggas att
upphöra med sändningarna. Remissen avser främst förutsättningarna och
formerna för sådana ingripanden. Konstitutionsutskottet uttalade i samband
med uppskovsbeslutet som sin principiella uppfattning, att sådana frågor
borde prövas i yttrandefrihetsrättslig ordning. De därefter utarbetade
lagförslagen tillgodoser detta och innebär dessutom en viss åtstramning av
förutsättningarna för ingripanden.

I det tidigare ärendet yttrade lagrådet bl. a. att den då föreslagna
ordningen med beslut om ingripanden genom den nya kabelnämnden inte
torde kunna anses oförenlig med grundlag. På längre sikt syntes det dock
böra övervägas att låta frågor om återkallelse och sändningsförbud på grund
av programs innehåll redan i första instans få prövas av domstol. I enlighet
härmed finner lagrådet att de nu framlagda lagförslagen, som innebär just en
sådan förändring som avsågs i yttrandet, inte möter någon invändning i
huvudsaken.

Vid genomförandet av en ny beslutsordning, med redan förstainstansprövningen
förlagd till domstol, inställer sig dock en del problem. På vissa
punkter föreslår lagrådet förändringar i de remitterade förslagen. Det finns
också anledning att erinra om vad som anfördes i det förra ärendet om
lagförslagets i viss mån provisoriska karaktär. Ett tillfälle till en mera allsidig
prövning av yttrandefrihetsfrågor och vad som har samband därmed torde,
framhöll lagrådet då, yppa sig vid den avsedda behandlingen av betänkandet

KU 1985/86:7

Bil. 2

Värna yttrandefriheten. En tids ytterligare erfarenheter av utvecklingen av
den ännu relativt oprövade verksamheten med kabelsändningar borde då
kunna ge ett bättre underlag för bedömningen av frågan om yttrandefrihetsreglernas
lämpligaste utformning. Dessa uttalanden förtjänar att understrykas.
Någon idealisk lösning av de föreliggande frågorna kan enligt lagrådets
mening inte åstadkommas i dag.

Förslaget till lag om ändring i lagen (1985:677) om
lokala kabelsändningar

Detta förslag åsyftar ingen ändring i sak i förhållande till motsvarande delar i
den utfärdade lagen eller det till proposition 1984/85:199 fogade lagförslaget,
som tidigare har granskats av lagrådet. På ett par punkter förekommer
emellertid formella avvikelser som inte är tillfredsställande.

23 §

Tredje stycket i denna paragraf motsvarar 33 § propositionsförslaget men
har begränsats till vissa återkallelseanledningar. Lagrådet har inte något att
erinra mot detta. Bestämmelsen har emellertid fått en lydelse som avviker
från propositionsförslaget och som ger ett mindre klart uttryck åt den
avsedda innebörden av ett återkallelsebeslut. Lagrådet föreslår att stycket
ges följande utformning, som nära anknyter till propositionsförslaget:
”När ett tillstånd återkallas på grund av att tillståndshavaren har brutit mot
föreskrifterna i 20 § första stycket eller 22 §, får kabelnämnden bestämma en
tid om högst ett år inom vilken nytt tillstånd inte får ges. Detsamma gäller när
ett tillstånd återkallas enligt andra stycket 1 eller 2.”

26 §

Denna paragraf motsvarar 28 § propositionsförslaget. Där föreskrivs emellertid
också att tillståndshavaren inte får medge att sändningarna återupptas
under den tid som omfattas av kabelnämndens beslut. Det torde inte finnas
någon anledning att slopa denna regel. Vidare bör uppmärksammas att ett
beslut att den som bedriver egensändningar i en upplåten kanal skall upphöra
med sändningarna kan komma att meddelas också med stöd av den nu
föreslagna ansvarighetslagen. Även ett sådant beslut bör tillståndshavaren
vara skyldig att respektera.

Under hänvisning till det anförda föreslår lagrådet att paragrafen ges
följande lydelse, vilken har anpassats till lagrådets förslag till ändrad
utformning av 11 och 12 §§ ansvarighetslagen:

”Har med stöd av 25 § denna lag eller 12 § andra stycket lagen ( )

om ansvarighet för lokala kabelsändningar förordnats att den som bedriver
egensändningar i en upplåten kanal skall upphöra med sändningarna, skall
tillståndshavaren genast se till att sändningarna upphör. Han får inte medge
att sändningarna återupptas under den tid som förordnandet gäller.”

KU 1985/86:7

Bil. 2

Förslaget till lag om ansvarighet för lokala
kabelsändningar

2 §

Av skäl som utvecklas vid 7 § föreslår lagrådet att den paragrafen görs
tillämplig också på sådana direktsändningar som avses i 2 § andra stycket.
Med hänsyn härtill bör hänvisningen i styckets andra mening begränsas till att
omfatta 5, 6 och 8 §§.

3-6 §§

De föreslagna reglerna om programutgivare synes inte helt klara. Avsikten
är att det skall utses en programutgivare med ansvar för hela programutbudet
eller en programutgivare med sådant ansvar för varje kanal. Härutöver kan
utses dels ställföreträdare för programutgivaren och dels särskilda programutgivare
för sändningar på tid som har ställts till förfogande för andra. När en
ställföreträdare eller särskild programutgivare tjänstgör torde befogenheter
att bestämma över vad som skall få sändas böra tillkomma honom ensam.
Beträffande såväl ställföreträdare som särskilda programutgivare gäller som
en förutsättning för ansvar att det i sändningen har angetts att han tjänstgör
som programutgivare. Om denna förutsättning brister skall enligt ett
uttalande i propositionen (s. 13) ansvaret vila på den ordinarie programutgivaren.
Däremot synes det inte vara avsett att denne skall drabbas av ansvar
om ställföreträdaren eller den särskilde programutgivaren saknar behörighet,
inte har blivit anmäld till kabelnämnden eller har frånträtt sitt uppdrag. I
sådana situationer torde det vara meningen att ansvaret skall falla tillbaka på
den som har att utse programutgivare.

Den ordning som sålunda synes vara åsyftad skulle framstå klarare om 3 §
endast behandlar ordinarie programutgivare och reglerna om ställföreträdare
och särskilda programutgivare samordnas närmare. Även i övrigt bör
förtydliganden ske på vissa punkter.

Mot bakgrund av det anförda föreslår lagrådet att 3-6 §§ ges följande
lydelse:

”3 § Den som avser att bedriva egensändningar skall för programverksamheten
utse en programutgivare med uppgift att förebygga yttrandefrihetsbrott.
Ett lokalt kabelsändarföretag får utse en programutgivare för varje
kanal. Mot programutgivarens vilja får ingenting sändas i den verksamhet för
vilken han är utsedd.

Om den som är utsedd till programutgivare inte längre är behörig eller om
hans uppdrag upphör, skall den som bedriver egensändningarna omedelbart
utse en ny programutgivare.

4 § Den som skall bedriva egensändningar får utse en eller flera personer
att vara ställföreträdare för en programutgivare. Ställs sändningstid till
förfogande för annan enligt 15 § första stycket lagen (1985:677) om lokala
kabelsändningar, får kabelsändarföretaget utse en särskild programutgivare
för de program som sänds under denna tid.

KU 1985/86:7

Bil. 2

Föreskrifterna i 3 § andra stycket gäller också i fråga om ställföreträdare
och särskilda program utgivare. När en ställföreträdare eller särskild
programutgivare tjänstgör som programutgivare gäller vad som föreskrivs i
3 § första stycket tredje meningen honom i stället för den enligt 3 § utsedde
programutgivaren.

5 § Varje egensändning av ett radioprogram skall avslutas med uppgift om
vem som bedriver sändningen. Om en ställföreträdare eller en särskild
programutgivare tjänstgör som programutgivare, skall uppgift också lämnas
om detta.

6 § Den som är anmäld som programutgivare är ansvarig för yttrandefrihetsbrott
i program som sänds i den verksamhet för vilken han är utsedd. Har
en ställföreträdare eller särskild programutgivare tjänstgjort som programutgivare
och har uppgift om detta lämnats i sändningen, är dock han ansvarig
för programmet.

Ansvarar ingen enligt första stycket, är den som bedriver sändningarna
ansvarig för yttrandefrihetsbrott i programmen. Denne svarar också i stället
för programutgivare, ställföreträdare eller särskild programutgivare, om den
utsedde inte hade anmälts till kabelnämnden eller saknade behörighet eller
om hans uppdrag hade upphört.

Ansvar för yttrandefrihetsbrott i radioprogram eller för medverkan till ett
sådant brott får inte ådömas någon annan än den som är ansvarig enligt första
eller andra stycket.”

Den föreslagna lagtexten innehåller inte någon motsvarighet till 8 kap. 2 §
andra stycket tryckfrihetsförordningen, som ålägger ägaren till en periodisk
skrift ansvar för tryckfrihetsbrott om utgivaren var utsedd för skens skull
eller uppenbart saknade befogenhet att bestämma om skriftens innehåll.
Behovet av en motsvarighet till denna regel torde få övervägas i samband
med den mera allsidiga prövning av yttrandefrihetsfrågor som lagrådet
inledningsvis har hänvisat till.

7 §

Förslaget innebär i likhet med RAL men till skillnad från LAN att det
särskilda ansvarssystemet inte skall gälla för vissa slag av direktsändningar
(2 § andra stycket). Ansvaret för yttrandefrihetsbrott vid sådana sändningar
skall alltså bedömas enligt allmänna straffrättsliga regler. Beträffande det
skadeståndsrättsliga ansvaret innebär regleringen i RAL att programföretaget
åläggs att svara solidariskt med den straffrättsligt ansvarige även då det
gäller direktsändningar (6 § RAL). Kommittéförslaget till kabelansvarighetslag
har samma innebörd (7 §). Det remitterade lagförslaget har emellertid
utformats på ett sådant sätt att regeln om skadeståndsansvar för den som
har bedrivit egensändningen inte blir tillämplig på direktsändningar. Någon
motivering för denna avvikelse från RAL och kommittéförslaget har inte
anförts.

Vid tillkomsten av RAL ansågs både hänsyn till de skadelidande och
preventiva synpunkter tala för att låta programföretagets skadeståndsansvar
omfatta även direktsändningar. Departementschefen påpekade att företaget
kan förebygga och avhjälpa skadeverkningar på olika sätt, exempelvis
genom urvalet av händelser som direktsänds eller genom att låta avbryta ett

KU 1985/86:7

Bil. 2

program när otillåtna yttranden förekommer eller göra ett tillrättaläggande i
anslutning till programmet (prop. 1966:156 s. 50). Dessa synpunkter torde
göra sig gällande också i fråga om kabelsändningar. Lagrådet förordar
därför, i enlighet med vad kommittén har föreslagit, att 7 § görs tillämplig
även på sådana direktsändningar som avses i 2 § andra stycket och att till
paragrafens första stycke fogas en andra mening av följande lydelse: ”Om ett
yttrandefrihetsbrott har begåtts i ett sådant program eller en sådan del av ett
program som avses i 2 § andra stycket, åligger skadeståndsskyldigheten
gärningsmannen eller, om flera har medverkat till brottet, gärningsmannen
och övriga medverkande i förening.”

Vad som avses med yttrandefrihetsbrott i ett program framgår av 2 § RAL.
Denna definition bör kunna tillämpas även på sådana direktsändningar som
avses här, trots att hänvisningen i det remitterade förslaget till denna
paragraf formellt inte gäller dessa sändningar.

8 §

Hänvisningen i denna paragraf bör - i likhet med motsvarande regler i 7 §
andra stycket RAL och 7 § LAN - omfatta endast de straffrättsliga
ansvarighetsreglerna i 6 §.

11 och 12 §§

I dessa paragrafer ges de grundläggande bestämmelserna om sändningsförbud
och återkallelse av tillstånd. En brist som torde bero på förbiseende är att
lagförslaget varken här eller annorstädes innehåller några regler om den tid
för vilken en åtgärd skall gälla. Lagrådet återkommer härtill under 19 §.

Förutsättningarna för ingripande har stramats åt något i förhållande till
lagförslaget i propositionen. Framför allt har någon motsvarighet inte
upptagits till bestämmelsen om att ingripande skulle kunna beslutas när
sändning skett av program som innefattat yttrandefrihetsbrott. Lagrådet
finner att denna avvikelse bör godtas. De åtgärder som kommer i fråga utgör
påföljder utöver dem som yttrandefrihetsbrott föranleder och avviker
därmed från de grundläggande principerna i tryckfrihetsförordningen.
Restriktivitet är därför motiverad.

Lagrådet vill emellertid samtidigt framhålla som angeläget, att inte
bestämmelserna avfattas på ett sådant sätt att ingripanden i realiteten
omöjliggörs. Med det framlagda förslaget begränsas otvivelaktigt möjligheterna
att ingripa till sådana verkligt klandervärda fall, där inget rimligt
samhällsintresse talar emot att ingripanden sker. Vad det gäller är endast att
avfatta bestämmelserna så att de inte kan missbrukas till skada för den
yttrandefrihet som måste värnas.

Enligt lagrådets bedömning kan viss kritik riktas mot förslagens avfattning
från den nu angivna utgångspunkten. Framför allt kan man ifrågasätta om
den föreslagna 12 § andra stycket ger tillräckligt underlag för ingripanden
mot sändningar, som innefattar hets mot folkgrupp. Det måste särskilt
beaktas att förslaget medför den väsentliga förändringen i förhållande till
propositionen, att redan prövningen i första instans förläggs till domstol.
Med hänsyn härtill framstår det inte som motiverat att uppställa krav på
lagakraftägande domar i brottmål. Huruvida förutsättningar föreligger för

KU 1985/86:7

Bil. 2

ett ingripande bör kunna anförtros åt yttrandefrihetsdomstolen att bedöma i
målet om justitiekanslerns framställning. En ändring i enlighet härmed leder
också till en bättre relation mellan de fall som regleras i paragrafens första
och andra stycken. Godtas detta förslag kan punkten om interimistiska beslut
utgå.

En förutsättning för ingripande, vilken förekommer i såväl 11 som 12 §, är
att den typ av överträdelse som utlöser ingripandet har förekommit i
programmen vid upprepade tillfällen. Någon tidsfrist för att enligt dessa
bestämmelser väcka talan om åtgärd - på sätt gäller för en talan om ansvar för
yttrandefrihetsbrott - uppställs inte i förslaget och följer ej heller av
innehållet i förevarande paragrafer i vidare mån än att kravet på upprepning
kan sägas förutsätta ett tidsmässigt samband mellan själva överträdelserna.
Viss hänsyn till tidsfaktorn torde i stället kunna tas inom ramen för den
prövning som skall göras enligt nästföljande paragraf, 13 §.

Om det således inte finns någon angiven begränsning i tiden för de
gärningar som får beaktas enligt lagrummen, uppkommer frågan om det på
annan grund finns skäl att göra en begränsning. Lagrådet vill i detta
sammanhang ta upp spörsmålet vilken innebörd förslaget har när till stöd för
ett ingripande åberopas, utöver en nyligen begången överträdelse, sådana
som har begåtts i tidigare sändningar och redan varit föremål för rättslig
prövning. Frågan är, närmare besett, i vad mån sådana äldre programinslag
får beaktas till uppfyllande av paragrafens krav på att överträdelser skall ha
skett vid upprepade tillfällen.

Det står till en början klart att förslagets innebörd är att program som i en
rättegång om ansvar för brott befunnits ej innehålla hets mot folkgrupp inte
skall kunna prövas på nytt i en senare rättegång om åtgärd enligt 12 § i
förslaget. Det diskuterade problemet uppkommer först när antingen ett
program, som lett till fällande dom i en brottmålsprocess, tidigare prövats
även i en rättegång om åtgärd enligt 12 § eller en fråga om åtgärd enligt 11
eller 12 § men ej frågan om ansvar för brott har prövats tidigare. Såvitt avser
den sist nämnda möjligheten kan framhållas att fråga om förbud såväl enligt
11 § som 12 § första stycket förutsätts kunna prövas oberoende av om någon
kunnat fällas till ansvar för brott eller ej. Detsamma blir förhållandet också
vid talan om åtgärd enligt 12 § andra stycket, om lagrådets i det föregående
framlagda förslag om borttagande av kravet på en lagakraftägande dom i
brottmål antas. Enligt lagrådets mening bör dock alltjämt en friande dom i
brottmål medföra att den prövade gärningen inte kan läggas till grund för en
åtgärd enligt 12 §. Detta synes konsekvent om - vilket följer av vad lagrådet
förordar beträffande hets mot folkgrupp - talan om åtgärd enligt 12 § andra
stycket kan föras i samma rättegång som talan om ansvar för yttrandefrihetsbrottet.
Principen bör dock gälla även när ansvarstalan har förts separat.

De ingripanden som förevarande paragraf avser att möjliggöra är inte att
jämställa med straffrättsliga påföljder. De företer större likheter med de
administrativa ingripanden som kan förekomma på andra områden där
verksamheten förutsätter ett av myndighet meddelat tillstånd. För sådana
ingripanden uppställs i svensk rätt inte någon allmän, undantagslös princip
som motsvarar den inom straffrätten gällande principen att frågan om ansvar
för en och samma gärning inte får prövas på nytt. Sålunda har regeringsrät -

KU 1985/86:7

Bil. 2

4 Riksdagen 1985186. 4 sami. Nr 7

tens majoritet nyligen i ett avgörande in pleno funnit ett körkort kunna efter
en enstaka ny hastighetsöverträdelse återkallas på grunden ”upprepade
förseelser”, trots att de tidigare hastighetsöverträdelser som därvid åberopades
redan hade föranlett ingripande i form av varning (dom den 15 oktober
1985 i mål nr 1714-1985). Frågan hur långt bestämmelser om ingripanden av
diskuterat slag sträcker sig får avgöras med hänsyn tagen bl. a. till syftet med
ingripandet och den särskilda lagstiftningens uppbyggnad i övrigt.

En möjlighet till ingripande enligt paragraferna har, enligt vad som
framgår av remissen till lagrådet, givits därför att våldsskildringar, pornografi
och hets mot folkgrupp får sådana skadliga verkningar som kan växa vid en
upprepning. Syftet med bestämmelserna är alltså att förhindra den skada
som kan uppstå om sändningar av samma slags program får fortsätta. Det
synes lagrådet med ingripandets syfte och förslagets innehåll i övrigt bäst
förenligt att ge paragraferna den innebörden att ingripande får ske med
beaktande även av äldre överträdelser som prövats tidigare i samma slag av
förfarande. Vare sig den tidigare rättegången utmynnat i någon åtgärd eller
ej, bör vid den senare prövningen hänsyn kunna tas till vad som dittills
förekommit i sändningarna. Som lagrådet nyss konstaterade begränsas
möjligheten till ingripande till sådana verkligt klandervärda fall, där inget
rimligt samhällsintresse talar emot att ingripande sker. Har väl ett sådant fall
konstaterats föreligga, saknas anledning att av hänsyn till yttrandefriheten ge
det formella krav för ett ingripande som nu diskuterats en restriktiv tolkning.
Bestämmelserna i 13 § torde utgöra en tillräcklig garanti för att intresset av
yttrandefrihet och informationsfrihet inte kommer att trädas för när.

Slutligen skulle 11 och 12 §§ enligt lagrådets mening vinna på att
omredigeras så att 11 § kommer att uttömmande behandla förbud mot
fortsatt vidaresändning av en programkanal från satellit, medan 12 § får på
motsvarande sätt reglera återstående fall av ingripanden. Därmed vinns
också att en ny bestämmelse om åtgärdens giltighet i tiden blir lättare att
anknyta. Lagrådet föreslår att paragraferna ges följande avfattning:

”11 § Fortsatt vidaresändning av en programkanal från satellit får
förbjudas om

2. kanalen har varit ensidigt inriktad på sändningar av pornografiska
bilder eller våldsskildringar i bild, eller

3. det i kanalen vid upprepade tillfällen har förekommit program varigenom
någon har uttryckt hot mot eller missaktning för en folkgrupp eller
annan sådan grupp av personer med anspelning på ras, hudfärg, nationellt
eller etniskt ursprung eller trosbekännelse.

12 § Ett tillstånd till egensändningar får återkallas

1. under de förutsättningar som anges i 11 § 1,

2. om det i kanalen vid upprepade tillfällen annars har förekommit
sändningar av pornografiska bilder, eller

KU 1985/86:7

Bil. 2

3. under de förutsättningar som anges i 11 § 3.

På samma grunder som anges i första stycket får förordnas att den som
bedriver egensändningar i en upplåten kanal skall upphöra med sändningarna.
”

16 §

Från handläggningssynpunkt är det en väsentlig skillnad mellan å ena sidan
mål om förbud mot vidaresändning av en satellitkanal samt å andra sidan mål
om återkallelse av ett tillstånd till egensändningar och om förordnande att
sändningar i en upplåten kanal skall upphöra. I sistnämnda båda typer av mål
avser justitiekanslerns framställning en bestämd motpart. Det föreligger
alltså ett klart tvåpartsförhållande, och målet kan - med de modifikationer
som följer av lagens bestämmelser - handläggas enligt vanliga processuella
regler.

Beträffande mål om förbud mot vidaresändning av en satellitkanal är
situationen en annan. Framställningen berör här alla dem som har tillstånd
till satellitsändningar, vare sig de faktiskt vidaresänder den kanal det är fråga
om eller inte. Mellan dem kommer att råda s. k. nödvändig processgemenskap
(jfr 14 kap. 8 § andra stycket rättegångsbalken). Kretsen av motparter
blir alltså vidsträckt, vilket är ägnat att medföra komplikationer. Redan
kravet att framställningen skall delges alla tillståndshavare kan vara svårt att
uppfylla. Det kan dock knappast komma i fråga att ge avkall på detta.
Däremot bör det vara möjligt att förenkla målets handläggning genom att i
fortsättningen bara behandla dem som parter vilka har visat intresse för
saken genom att avge förklaring eller på annat sätt. Kallelse till huvudförhandlingen
och andra meddelanden från rätten skulle därmed inte behöva
sändas till samtliga tillståndshavare. Sådan underrättelse om utgången i
målet som enligt 17 kap. 9 § sista stycket rättegångsbalken skall lämnas
parterna bör dock tillställas varje tillståndshavare. Ett särskilt motiv för detta
är att ett förbud mot vidaresändning kommer att gälla alla tillståndshavare
och att den som bryter mot förbudet kan straffas enligt 10 § första stycket 4
radiolagen.

Lagrådet föreslår att det till 20 § - vilken om lagrådets förslag under 19 §
godtas får beteckningen 21 § - fogas ett nytt tredje stycke, som ger uttryck åt
det nu sagda. Detta bör föranleda att i 16 § tredje stycket tas in en andra
mening av följande lydelse: ”Avser framställningen förbud mot vidaresändning
av en programkanal från en satellit skall upplysning också lämnas om
innehållet i 21 § tredje stycket.”

18 §

Lagrådet ifrågasätter om inte kravet på skyndsamhet har fått ett alltför starkt
uttryck i regeln i andra meningen. Särskilt i mål med ett stort antal
svarandeparter kan det vara svårt att hinna få alla kallelser delgivna i tid inför
en huvudförhandling som skall hållas inom 14 dagar. Med en så snäv tidsfrist
kan det också bli omöjligt att ta rimlig hänsyn till parternas önskemål om
tidpunkt för huvudförhandlingen. Lagrådet föreslår därför att regeln mjukas
upp något, exempelvis så, att det anges att huvudförhandlingen skall hållas

KU 1985/86:7

Bil. 2

inom 14 dagar från det att den förberedande behandlingen avslutades, om
inte särskilda skäl talar för ett längre uppskov.

19 §

Införande av jurysystem är en kärnpunkt i förslaget. Mot dettas huvudlinjer
har lagrådet ingen erinran. Som nämnts i det föregående saknas emellertid
bestämmelser om för vilken tid de ingripanden skall gälla som avses med
justitiekanslerns framställning och omfattas av yttrandefrihetsdomstolens
dom. Lagförslaget måste kompletteras på denna punkt.

Det torde stå klart att en tid om högst ett år skall gälla vid varje typ av
ingripande som kommer i fråga. Något annat har inte ifrågasatts i ärendet.
Ettårsregeln kommer till uttryck i 23 § lagen om lokala kabelsändningar
såvitt gäller återkallelse av tillstånd genom kabelnämnden. Som lagrådet
framhöll i anslutning till den punkten i förslaget, bör tidsbestämningen i
återkallelsefallen avse den tid som skall förflyta innan nytt tillstånd får ges. I
övriga fall gäller det i stället att fastställa den tid under vilken ingripandet som
sådant - ett sändningsförbud - skall gälla. Det erfordras alltså två bestämmelser.

Eftersom det förutsätts, att ett år skall vara en maximitid för ett
ingripande, uppkommer frågan hur tiden skall fastställas i det enskilda fallet.
Det kan i och för sig anföras skäl för att se målets avgörande som en helhet,
ett bifall till en framställning av justitiekanslern samt en fastställelse av en tid.
Mot en lösning i enlighet härmed talar emellertid att juryn skulle få en uppgift
av annan karaktär än som ligger i det nuvarande systemet. Enligt 8 § lagen
(1949:164) med vissa bestämmelser om rättegången i tryckfrihetsmål, som
förutsätts bli tillämplig även i de nu avsedda fallen, skall juryn endast svara ja
eller nej på frågan om brott föreligger. Målet i övrigt skall prövas och avgöras
av rätten, som alltså bl. a. ensam beslutar om påföljd. Den ordningen gäller
även i mål om endast konfiskation eller enskilt anspråk (12 kap. 14 §
tryckfrihetsförordningen). Den bör enligt lagrådets mening inte frångås i
detta lagstiftningsärende. Trots att det ingalunda föreligger en fullständig
parallell mellan påföljdsbestämningen i mål om yttrandefrihetsbrott och
fastställelsen av tid i nu förevarande mål, synes det därför nödvändigt att
genomföra en ansvarsfördelning mellan juryn och rätten.

Juryn bör alltså endast pröva frågan om bifall eller avslag på justitiekanslerns
framställning. Detta överensstämmer med lydelsen av det remitterade
lagförslaget. Detta behöver således inte ändras men väl kompletteras med
bestämmelser som ålägger rätten att i händelse av bifall till en framställning
fastställa den tid som det här är fråga om. Detta tillägg kan i och för sig göras i
den föreslagna 19 §. Enligt lagrådets mening är det emellertid bättre att
införa de erforderliga bestämmelserna i en ny 20 §. Redan ämnets vikt
motiverar detta.

Det kan anmärkas att lagrådet har övervägt möjligheten att låta ettårsregeln
komma till uttryck redan i 11 och 12 §§. Det skulle emellertid
komplicera lagtexten. Dessutom klargörs skillnaden mellan juryns och
rättens uppgifter bättre om regeln tas in i en särskild paragraf efter den som
introducerar jurysystemet i lagen.

I enlighet med det anförda förordar lagrådet att en ny 20 § av följande

KU 1985/86:7

Bil. 2

lydelse förs in i förslaget till ansvarighetslag:

”20 § När ett förbud enligt 11 § eller ett förordnande enligt 12 § andra
stycket meddelas, skall rätten bestämma en tid om högst ett år under vilken
förbudet eller förordnandet skall gälla.

När ett tillstånd återkallas enligt 12 § första stycket, skall rätten bestämma
en tid om högst ett år inom vilken nytt tillstånd inte får ges.”

20 §

Av skäl som har redovisats vid 16 § föreslår lagrådet att till denna paragraf,
vilken om lagrådets förslag under 19 § godtas får beteckningen 21 §, fogas ett
tredje stycke av följande lydelse:

”Kallelser och andra meddelanden i mål om förbud enligt 11 § behöver
inte tillställas andra tillståndshavare än dem som har avgett förklaring eller
som på annat sätt särskilt har begärt detta. Underrättelse om utgången i
målet skall dock lämnas alla tillståndshavare.”

22 §

Ett av domstol meddelat förbud mot vidaresändning av en satellitkanal synes
böra gälla även mot dem som har fått tillstånd till satellitsändningar under
målets handläggning eller efter det att domen meddelades. En föreskrift
härom kan tas in som ett andra stycke i denna paragraf - 23 § om lagrådets
förslag under 19 § godtas - och ges följande lydelse:

”Ett förbud enligt 11 § gäller även mot den som har fått tillstånd till
satellitsändningar efter det att framställningen om förbud gjordes.”

Med hänsyn till sakens beskaffenhet får det anses försvarligt att på detta
sätt låta rättskraften omfatta även den som inte har varit part, under
förutsättning att man sörjer för att denne får erforderlig information. Det bör
sålunda åligga kabelnämnden att när den meddelar ett tillstånd till satellitsändningar
underrätta tillståndshavaren om att ett förbud har meddelats eller
att en framställning om förbud är anhängig. Föreskrifter om detta och om
skyldighet för domstolen att tillställa kabelnämnden underrättelser i mål
enligt lagen kan meddelas av regeringen.

KU 1985/86:7

Bil. 2

Rättelse: S. 51, 12 § 2. rad 2 Står: pornografiska bilder, Rättat till: pornografiska
bilder eller
rad 3 Utgår: eller

Utskottets lagförslag
1 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1985:677) om lokala
kabelsändningar

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1985:677) om lokala kabelsändningar

dels att rubrikerna närmast före 19, 23, 25 och 30 §§ skall utgå,

dels att nuvarande 5-19 §§ samt 23, 25, 26, 30, 31 och 35 §§ skall betecknas
12, 5, 6,7,8, 20, 21, 9,10,11, 22,18,13,19,14,15,16,17,28, 29 respektive
32 §§,

dels att de nya 16 och 32 §§ skall ha följande lydelse,

dels att rubriken närmast före 1 § skall lyda ”Vissa begrepp”,

dels att i lagen skall införas sju nya paragrafer, 23-27, 30 och 31 §§ av
följande lydelse,

Nuvarande lydelse

25 § Tillstånd till upplåtelse av kanaler
i ett kabelnät innebär rätt för
tillståndshavaren att genom avtal
medge annan att ensam bedriva
egensändningar i en kanal. Medgivandets
verkan förfaller om det tillstånd
som enligt 9 § meddelats för
upplåtaren upphör att gälla.

Medgivande att bedriva egensändningar
får ges endast till svensk
medborgare, svensk juridisk person
eller utlänning som har hemvist i
Sverige.

Tillståndshavaren skall hålla kabelnämnden
underrättad om hur
många kanaler som han upplåter och
till vem upplåtelse sker.

Utskottets förslag

16 § Tillstånd till upplåtelse av kanaler
i ett kabelnät innebär rätt för
tillståndshavaren att genom avtal
medge annan att ensam bedriva
egensändningar i en kanal. Medgivandets
verkan förfaller om det tillstånd
som enligt 8 § meddelats för
upplåtaren upphör att gälla.

Medgivande att bedriva egensändningar
får ges endast till svensk
medborgare, svensk juridisk person
eller utlänning som har hemvist i
Sverige.

Tillståndshavaren skall hålla kabelnämnden
underrättad om hur
många kanaler som han upplåter och
till vem upplåtelse sker.

23 § Kabelnämnden får återkalla ett
tillstånd om tillståndshavaren

1. inte längre uppfyller det krav
som gäller enligt 5 § 1 eller 2,

2. har brutit mot föreskrifterna i
16 §, 20 § första stycket, 21 § första
stycket, 22 § eller 26 §,

3. inte betalar avgift i ärende om
lokala kabelsändningar inom föreskriven
tid och har förelagts att betala
avgift vid påföljd att tillståndet annars
kan återkallas.

KU 1985/86:7

Bil. 3

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Tillstånd till egensändningar får
vidare återkallas om tillståndshavaren 1.

har medgett kommersiell reklam
i sändningarna eller gjort reklam för
egen kommersiell verksamhet i dessa,

2. har sänt program eller programinslag
mot ersättning i pengar eller
annan egendom som ställts till förfogande
på villkor att programmet eller
inslaget sänds,

3. har bedrivit sändningar utan att
behörig programutgivare funnits.

När ett tillstånd återkallas på grund
av att tillståndshavaren har brutit mot
föreskrifterna i 20 § första stycket
eller 22 §, får kabelnämnden bestämma
en tid om högst ett år inom vilken
nytt tillstånd inte får ges. Detsamma
gäller när ett tillstånd återkallas enligt
andra stycket 1 eller 2.

24 § Fortsatt vidaresändning av en
programkanal från satellit får förbjudas
för en tid av högst ett år om det i
programkanalen under en längre tid
och i betydande omfattning har förekommit
sådan kommersiell reklam
som måste anses riktad särskilt till
svenska konsumenter.

Ett förbud får dock meddelas endast
om det med hänsyn till sändningarnas
art och programkanalens karaktär
och inriktning bedöms att ett
förbud för programkanalen är godtagbart
från yttrandefrihets- och informationsfrihetssynpunkt.

25 § Kabelnämnden får besluta att
den som bedriver egensändningar i
en upplåten kanal skall upphöra med
sändningarna om han

1. inte längre uppfyller kraven enligt
16 § andra stycket,

2. har brutit mot 22 §,

3. har medgett kommersiell reklam
eller gjort reklam för egen kommersiell
verksamhet i sändningarna,

4. har sänt program eller programinslag
mot ersättning i pengar eller
annan egendom som ställts till förfogande
på villkor att programmet eller
inslaget sänds eller

KU 1985/86:7

Bil. 3

Nuvarande lydelse

35 § Kabelnämndens beslut enligt 5,
6, 8 och 9 §§, 10 § andra stycket och
17 § får överklagas hos kammarrätten
genom besvär. Andra beslut enligt
denna lag får ej överklagas.

Beslut enligt denna lag gäller omedelbart,
om inte annat förordnas.

Föreslagen lydelse

5. har bedrivit sändningar utan att
behörig programutgivare funnits.

Ett beslut enligt 2, 3 eller 4 får avse
en tid av högst ett år.

26 § Har med stöd av 25 § denna lag
eller 12 § andra stycket lagen
(1985:00) om ansvarighet för lokala
kabelsändningar förordnats att den
som bedriver egensändningar i en
upplåten kanal skall upphöra med
sändningarna, skall tillståndshavaren
genast se till att sändningarna
upphör. Han får inte medge att sändningarna
återupptas under den tid
som förordnandet gäller.

27 § I lagen (1985:00) om ansvarighet
för lokala kabelsändningar finns
ytterligare bestämmelser om inskränkningar
i rätten att sända enligt
denna lag.

30 § Kabelnämnden skall, i den utsträckning
som behövs för eftcrhandsgranskning
av programkanaler
från satelliter som vidaresänds i landet,
se till att programkanalerna spelas
in och att inspelningarna bevaras.

31 § Den som bedriver egensändningar
skall pä uppmaning av kabelnämnden
tillställa nämnden sådan
inspelning som avses i 9 § lagen
(1985:00) om ansvarighet för lokala
kabelsändningar. Om han inte rättar
sig efter en sådan uppmaning kan
nämnden förelägga vite.

32 § Kabelnämndens beslut enligt
5, 7, 8, 12 och 13 §§, 20 § andra
stycket, samt 23, 24 och 25 §§ får
överklagas hos kammarrätten genom
besvär. Andra beslut som kabelnämnden
fattar enligt denna lag
får ej överklagas.

Beslut enligt denna lag gäller omedelbart,
om inte annat förordnas.

KU 1985/86:7

Bil. 3

2 Förslag till

Lag om ansvarighet för lokala kabelsändningar

KU 1985/86:7

Bil. 3

Härigenom föreskrivs följande.

Lagens tillämpningsområde

1 § Denna lag gäller ljudradio- och televisionsprogram (radioprogram) som
sänds med stöd av lagen (1985:677) om lokala kabelsändningar.

I 2-10 §§ föreskrivs om yttrandefriheten i program i sådana egensändningar
som avses i lagen om lokala kabelsändningar.

I 11-23 §§ finns bestämmelser om inskränkningar i vissa fall i rätten att
sända enligt lagen om lokala kabelsändningar. I den lagen finns bestämmelser
om sådana inskränkningar också i andra fall.

Yttrandefriheten i egensändningar

2 § Föreskrifterna i 2 §, 5 § andra stycket, 7 § första, tredje och fjärde
styckena samt 8-9 a §§ radioansvarighetslagen (1966:756) är tillämpliga på
radioprogram som anges i 1 § andra stycket. Därvid skall vad som sägs om
radioprogram, programföretag och radioansvarighetslagen i stället avse
program som anges i 1 § andra stycket, den som bedriver egensändningar
respektive denna lag.

Första stycket gäller inte program eller delar av program som består i en
direktsändning av en dagshändelse eller av en sådan gudstjänst eller offentlig
tillställning som anordnas av någon annan än den som bedriver egensändningen.
Inte heller gäller 5, 6 och 8 §§ denna lag sådana program eller delar
av program.

I frågor som inte behandlas i de angivna föreskrifterna i radioansvarighetslagen
eller i denna lag gäller vad som föreskrivs i andra författningar.

3 § Den som avser att bedriva egensändningar skall för programverksamheten
utse en programutgivare med uppgift att förebygga yttrandefrihetsbrott.

Ett lokalt kabelsändarföretag får utse en programutgivare för varje kanal.

Mot programutgivarens vilja får ingenting sändas i den verksamhet för vilken
han är utsedd.

Om den som är utsedd till programutgivare inte längre är behörig eller om
hans uppdrag upphör, skall den som bedriver egensändningarna omedelbart
utse en ny programutgivare.

4 § Den som skall bedriva egensändningar får utse en eller flera personer att
vara ställföreträdare för en programutgivare. Ställs sändningstid till förfogande
för annan enligt 15 § första stycket lagen (1985:677) om lokala
kabelsändningar, får kabelsändarföretaget utse en särskild programutgivare
för de program som sänds under denna tid.

Föreskrifterna i 3 § andra stycket gäller också i fråga om ställföreträdare 49

och särskilda programutgivare. När en ställföreträdare eller särskild programutgivare
tjänstgör som programutgivare gäller vad som föreskrivs i 3 §
första stycket tredje meningen honom i stället för den enligt 3 § utsedde
programutgivaren.

6 § Den som är anmäld som programutgivare är ansvarig för yttrandefrihetsbrott
i program som sänds i den verksamhet för vilken han är utsedd. Har en
ställföreträdare eller särskild programutgivare tjänstgjort som programutgivare
och har uppgift om detta lämnats i sändningen, är dock han ansvarig för
programmet.

Ansvar för yttrandefrihetsbrott i radioprogram eller för medverkan till ett
sådant brott får inte ådömas någon annan än den som är ansvarig enligt första
eller andra stycket.

7 § För skada på grund av yttrandefrihetsbrott i ett radioprogram svarar den
som enligt 6 § är ansvarig för brottet. Om ett yttrandefrihetsbrott har begåtts
i ett sådant program eller en sådan del av ett program som avses i 2 § andra
stycket, åligger skadeståndsskyldigheten gärningsmannen eller, om flera har
medverkat till brottet, gärningsmannen och övriga medverkande i förening.

Den som har bedrivit egensändningen är skyldig att ersätta skadan
tillsammans med den som är ansvarig för brottet.

Skadeståndsskyldighet får inte åläggas någon annan än den som är
ansvarig för skadan enligt första eller andra stycket.

8 § Den som enligt 6 § är ansvarig för innehållet i ett radioprogram skall
anses ha haft kännedom om innehållet och ha medgett att programmet
sändes.

1. justitiekanslern,

10 § Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet underlåter att fullgöra någon
av sina skyldigheter enligt 9 § döms till böter eller fängelse i högst ett år.

Justitiekanslern är åklagare i mål om ansvar för brott som avses i första
stycket.

KU 1985/86:7

Bil. 3

Inskränkningar i rätten att sända

11 § Fortsatt vidaresändning av en programkanal från satellit får förbjudas
om

2. kanalen har varit ensidigt inriktad på sändningar av pornografiska bilder
eller våldsskildringar i bild, eller

3. det i kanalen vid upprepade tillfällen har förekommit program
varigenom någon har uttryckt hot mot eller missaktning för en folkgrupp
eller annan sådan grupp av personer med anspelning på ras, hudfärg,
nationellt eller etniskt ursprung eller trosbekännelse.

12 § Ett tillstånd till egensändningar får återkallas

1. under de förutsättningar som anges i 11 § 1,

2. om det i kanalen vid upprepade tillfällen annars har förekommit
sändningar av pornografiska bilder eller om sändningarna har varit ensidigt
inriktade på våldsskildringar i bild,

3. under de förutsättningar som anges i 11 § 3.

På samma grunder som anges i första stycket får förordnas att den som
bedriver egensändningar i en upplåten kanal skall upphöra med sändningarna.

13 § Ett förbud enligt 11 § eller ett förordnande enligt 12 § får meddelas
endast om det med hänsyn till gärningarnas art och programkanalens
karaktär och inriktning är godtagbart från yttrande- och informationsfrihetssynpunkt.
I övrigt skall frågor som avses i 11 och 12 §§ bedömas efter samma
grunder som gäller för bedömning av missbruk av tryckfriheten enligt 1 kap.
4§ tryckfrihetsförordningen.

14 § Talan om åtgärd enligt 11 eller 12 § förs av justitiekanslern.

15 § En framställning om förbud mot fortsatt vidaresändning av en programkanal
från satellit upptas av Stockholms tingsrätt.

16 § En framställning om förbud mot vidaresändning av en programkanal
från en satellit skall delges dem som har tillstånd till satellitsändningar.

Den som delges framställningen skall uppmanas att inkomma med en
förklaring över den inom viss tid, högst fjorton dagar från delgivningen.
Avser framställningen förbud mot vidaresändning av en programkanal från
en satellit skall upplysning också lämnas om innehållet i 21 § tredje stycket.

KU 1985/86:7

Bil. 3

19 § Frågan om justitiekanslerns framställning bör bifallas skall prövas av en
jury med nio medlemmar.

Om minst sex jurymän är ense om att framställningen bör bifallas, skall
också rätten pröva frågan. I annat fall skall justitiekanslerns framställning
ogillas.

I sist nämnda fall får talan inte föras mot domen i den delen.

20 § När ett förbud enligt 11 § eller ett förordnande enligt 12 § andra stycket
meddelas, skall rätten bestämma en tid om högst ett år under vilken förbudet
eller förordnandet skall gälla.

När ett tillstånd återkallas enligt 12 § första stycket, skall rätten bestämma
en tid om högst ett år inom vilken nytt tillstånd inte får ges.

21 § De som är jurymän för tryckfrihetsmål är behöriga att medverka i
juryn.

Kallelser och andra meddelanden i mål om förbud enligt 11 § behöver inte
tillställas andra tillståndshavare än dem som har avgett förklaring eller som
på annat sätt särskilt har begärt detta. Underrättelse om utgången i målet
skall dock lämnas alla tillståndshavare.

22 § Bifalls justitiekanslerns framställning, skall motparten åläggas att
ersätta kostnader som enligt rättens beslut har utgått av allmänna medel
endast om det finns särskilda skäl till det. Om justitiekanslerns framställning
ogillas har motparten rätt till ersättning av allmänna medel för kostnader som
varit skäligen påkallade för att ta till vara hans rätt.

23 § Tingsrätten får förordna att en dom, varigenom justitiekanslerns
framställning bifalls, skall lända till efterrättelse utan hinder av att den
överklagas.

Ett förbud enligt 11 § gäller även mot den som har fått tillstånd till
satellitsändningar efter det att framställningen om förbud gjordes.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1986.

KU 1985/86:7

Bil. 3

3 Förslag till

Lag om ändring i rättegångsbalken

Härigenom föreskrivs att 36 kap. 5§ rättegångsbalken skall ha nedan
angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Utskottets förslag

36 kap.

5 §!

Den som till följd av 2 kap. 1 eller 2 § eller 3 kap. 1 § sekretesslagen
(1980:100) eller bestämmelse, till vilken hänvisas i något av dessa lagrum, ej
äger lämna uppgift må ej höras som vittne därom utan tillstånd från den
myndighet i vars verksamhet uppgiften har inhämtats.

Ej heller må advokat, läkare, tandläkare, barnmorska, sjuksköterska,
kurator vid familjerådgivningsbyrå, som drives av kommun, landstingskommun,
församling eller kyrklig samfällighet, eller deras biträden höras
angående något, som på grund av denna deras ställning förtrotts dem eller de
i samband därmed erfarit, med mindre det är i lag medgivet eller den, till
vilkens förmån tystnadsplikten gäller, samtycker därtill. Den som till följd av
9 kap. 4 § sekretesslagen inte får lämna uppgifter som avses där får inte höras
som vittne om dem, utan att det är medgivet i lag eller att den till vars förmån
sekretessen gäller samtycker till det.

Rättegångsombud, biträde eller försvarare må ej höras som vittne om vad
för uppdragets fullgörande förtrotts honom, med mindre parten medgiver,
att det må yppas.

Utan hinder av vad i andra eller tredje stycket sägs vare annan än
försvarare skyldig att avgiva utsaga i mål angående brott, för vilket icke är
stadgat lindrigare straff än fängelse i två år.

Om tystnadsplikt för präst inom svenska kyrkan är särskilt stadgat. Präst
inom annat trossamfund än svenska kyrkan eller den som i sådant samfund
intager motsvarande ställning må icke höras som vittne om något som han vid
enskilt skriftermål eller under själavårdande samtal i övrigt har erfarit.

Den som har tystnadsplikt enligt Den som har tystnadsplikt enligt
3kap. 3§ tryckfrihetsförordningen, 3kap. 3§ tryckfrihetsförordningen,

9§ radioansvarighetslagen 9§ radioansvarighetslagen

(1966:756), 1 § lagen (1982:460) om (1966:756), 1 § lagen (1982:460) om

ansvarighet för närradio eller 11 eller ansvarighet för närradio, 11 eller

16 § lagen (1982:521) om ansvarighet 16 § lagen (1982:521) om ansvarighet

för radio- och kassettidningar får för radio- och kassettidningar eller

höras som vittne om förhållanden 2§ lagen (1985:000) om ansvarighet

som tystnadsplikten avser endast i för lokala kabelsändningar får höras

den mån det föreskrivs i nämnda som vittne om förhållanden som

paragrafer. tystnadsplikten avser endast i den

mån det föreskrivs i nämnda paragrafer.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1986.

KU 1985/86:7

Bil. 3

1 Senaste lydelse 1985:657.

4 Förslag till

Lag om ändring i sekretesslagen (1980:100)

Härigenom föreskrivs att 16 kap. 1§ sekretesslagen (1980:100) skall ha
nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Utskottets förslag

16 kap.

1 §>

Att friheten enligt lkap. 1§ tryckfrihetsförordningen att meddela och
offentliggöra uppgifter i vissa fall är begränsad framgår av 7 kap. 3 § första
stycket 1 och 2 samt 5 § 1 och 2 samma förordning. De fall av uppsåtligt
åsidosättande av tystnadsplikt, i vilka nämnda frihet enligt 7 kap. 3 § första
stycket 3 och 5 § 3 tryckfrihetsförordningen i övrigt är begränsad, är de där
tystnadsplikten följer av

2. 3 kap. 3 § tryckfrihetsförordningen,
9§ radioansvarighetslagen
(1966:756), 1 § lagen (1982:460) om
ansvarighet för närradio eller 11 eller
16 § lagen (1982:521) om ansvarighet
för radio- och kassettidningar

2. 3 kap. 3§ tryckfrihetsförordningen,
9§ radioansvarighetslagen
(1966:756), 1 § lagen (1982:460) om
ansvarighet för närradio, 11 eller
16 § lagen (1982:521) om ansvarighet
för radio- och kassettidningar eller
2§ lagen (1985:000) om ansvarighet
för lokala kabelsändningar

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1986.

KU 1985/86:7

Bil. 3

1 Senaste lydelse 1985:375.

5 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1985:000) om ändring i lagen
(1981:485) om förbud mot spridning av filmer och
videogram med våldsinslag

Härigenom föreskrivs att 4 § lagen (1981:485) om förbud mot spridning av
filmer och videogram med våldsinslag i paragrafens lydelse enligt lagen
(1985:000) om ändring i nämnda lag skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Utskottets förslag

4 §

Denna lag gäller inte

1. offentliga förevisningar av biograffilm eller videogram som avses i
förordningen (1959:348) med särskilda bestämmelser om biografföreställningar
m. m.,

2. sändningar av televisionspro- 2. sändningar av televisionsprogram
som sker med stöd av 5 § första gram som sker med stöd av 5 § första

eller tredje stycket radiolagen eller tredje stycket radiolagen

(1966:755). (1966:755) eller med stöd av tillstånd

enligt lagen (1985:677) om lokala
kabelsändningar.

KU 1985/86:7

Bil. 3

. '