Konstitutionsutskottets betänkande
1985/86:6

om vissa frågor rörande säkerhetsskyddet i riksdagen
(förs. 1984/85:26) ™/g6:6

Sammanfattning

I betänkandet behandlas vissa säkerhetsfrågor som aktualiserades av riksdagen
i samband med att lagen (1983:953) om säkerhetsskydd i riksdagen
antogs. Frågorna har varit föremål för utredning inom förvaltningskontoret.

Utskottet tillstyrker förvaltningskontorets förslag om ett tillägg till riksdagsordningen
med innebörd att besökare som inte rättar sig efter en
anmodan att lämna ifrån sig ytterkläder, väskor och andra föremål, som inte
bör medföras till åhörarläktaren, får vägras tillträde till denna. Ett förslag om
att riksdagen låter utreda behovet av en särskild lagstiftning om skärpt
inpasseringskontroll vid åhörarläktaren i speciella situationer tillstyrks också
av utskottet.

Utskottet godtar även förvaltningskontorets förslag till åtgärder för att
förhindra lagring i säkerhetssystemet av uppgifter om hur nyckelkort
används i kortläsare i riksdagens byggnader. Vid framtida modifiering eller
utbyte av programvara i riksdagens säkerhetsdator bör enligt utskottet
beaktas möjligheten till mer ingripande åtgärder.

I övrigt behandlas bl. a. frågan i vilken utsträckning bevakningen i
riksdagen skall ombesörjas av egen personal eller av bevakningsföretag.
Utskottet anser i likhet med förvaltningskontoret att den nuvarande
ordningen för närvarande bör behållas.

Förslaget

Förvaltningskontoret hemställer

1. att riksdagen antar det i bilaga till förslag 1984/85:26 framlagda förslaget
till lag om ändring i riksdagsordningen,

2. att riksdagen under parlamentarisk medverkan låter utreda frågan om
en lag om skärpt kontroll i vissa fall vid inpassering till riksdagens
åhörarläktare,

3. att riksdagen godkänner vad förvaltningskontoret i övrigt anfört i
förslag 1984/85:26.

Lagförslaget fogas som bilaga till detta betänkande.

1 Riksdagen 1985186. 4sami. Nr 6

Utskottet

Riksdagen antog hösten 1983 en lag om säkerhetsskydd i riksdagen
(1983:953).

I samband med att lagen antogs uppdrog riksdagen (KU 1983/84:6) åt
förvaltningskontoret att utvärdera säkerhetsåtgärderna i riksdagen med
hänsyn till bl. a. den öppenhet som skall prägla riksdagens arbete. Härvid
åsyftades bl. a. inpasseringskontrollen till åhörarläktaren.

Genom riksdagsbeslutet aktualiserades även vissa integritetsfrågor med
anledning bl. a. av att riksdagen i samband med återflyttningen till Helgeandsholmen
tagit i bruk ett nytt delvis databaserat säkerhetssystem. Detta
system rymmer en teknisk möjlighet att centralt lagra information om hur
s. k. nyckelkort används i kortläsare i riksdagens byggnader. Konstitutionsutskottet
uttalade att denna möjlighet till lagring av information borde tas
bort. Förvaltningskontoret gavs i uppdrag att verkställa detta.

Utskottet tog också upp frågan i vilken utsträckning bevakningen borde
handhas av riksdagens egen vaktpersonal eller av inhyrd bevakningspersonal.
Utskottet uttalade att man borde undersöka om det inte vore att föredra
att personalen vid larmcentralen skall vara riksdagsanställd.

I förvaltningskontorets förslag läggs nu för riksdagens godkännande fram
en redovisning av de åtgärder som vidtagits med anledning av riksdagens
tidigare uttalanden.

Beträffande riksdagens åhörarläktare föreslår förvaltningskontoret ett
tillägg till de allmänt hållna bestämmelserna i riksdagsordningen (RO 2.4.1)
om ordningen på åhörarläktaren. Enligt förslaget bör RO innehålla en klar
regel av innebörd att besökare som inte rättar sig efter en anmodan att lämna
ifrån sig ytterkläder, väskor och andra föremål, som inte bör medföras under
besöket på åhörarläktaren, får vägras tillträde till denna. Syftet härmed är att
förebygga uppkomsten av situationer som medför störningar av ordningen
eller hot mot säkerheten på åhörarläktaren. Vidare föreslås att riksdagen
under parlamentarisk medverkan låter utreda frågan om en särskild lagstiftning
om skärpt inpasseringskontroll till åhörarläktaren i vissa speciella lägen.

Utskottet tillstyrker den föreslagna ändringen i RO 2.4.1. Ikraftträdandet
av lagändringen bör dock flyttas fram till den 1 januari 1986. Utskottet vill i
sammanhanget även framhålla följande.

De föremål som inte får medföras till åhörarläktaren skall enligt förslaget
tas emot mot kvitto. Föremålen skall förvaras på ett betryggande sätt.
Möjlighet skall finnas till förvaring i stöldsäkra förvaringsboxar. Utskottet
vill härvid erinra om bestämmelserna i 34 och 36 §§ lagen om säkerhetsskydd
i riksdagen. Av nämnda bestämmelser följer att besökare skall kunna få
tillträde till åhörarläktaren utan att behöva uppge sin identitet. Detta innebär
att bevakningspersonalen vid utlämnande av kvitton och nycklar till låsbara
förvaringsutrymmen inte får inhämta uppgifter om besökarens namn. Skulle
en besökare begära att det utfärdas ett särskilt bevis om att föremål inlämnats
till förvaring bör inte heller sådant bevis förses med besökarens namn om inte
denne särskilt begär detta. Beviset bör emellertid innehålla datum och en
beskrivning av föremålet.

Om en besökare inte rättar sig efter bevakningspersonalens anmaningar

KU 1985/86:6

bör enligt utskottets mening tjänstgörande säkerhetschef tillkallas. Denne
får då bedöma om besökaren skall vägras tillträde till åhörarläktaren. Det
kan tänkas inträffa att någon som vägras tillträde till åhörarläktaren inte
frivilligt rättar sig efter detta. Ett ingripande kan då bli nödvändigt för att
hindra besökaren från att komma in på åhörarläktaren eller för att avlägsna
honom från lokalerna. Bland bevakningspersonalen vid allmänhetens entré
bör därför alltid ingå personer med förordnande enligt lagen (1980:578) om
ordningsvakter samt med de befogenheter som följer av 13 § polislagen
(1984:387).

Utskottet tillstyrker även förslaget att riksdagen under parlamentarisk
medverkan låter utreda frågan om en skärpt kontroll i vissa fall vid
inpassering till åhörarläktaren. Enligt utskottets mening bör utredningens
uppdrag endast gälla frågan om det för säkerhetsskyddet i riksdagen finns
behov av en sådan särskild lagstiftning som avses i förvaltningskontorets
förslag.

I förslaget förordas vissa åtgärder till skydd för den personliga integriteten
vid användandet av riksdagens säkerhetssystem.

Riksdagen (KU 1983/84:6) har tidigare uttalat sig för ett borttagande av
olika tekniska möjligheter till lagring i säkerhetssystemet av information som
kan hänföras till enskilda personer. Uttalandet avsåg närmast lagring av
uppgifter om hur s. k. nyckelkort används i kortläsare och videoinspelning
från övervakningskameror i riksdagens byggnader.

Beträffande lagring av uppgifter om användning av nyckelkort har en inom
förvaltningskontoret utförd utredning visat, att det inte är möjligt att
avlägsna varje teknisk möjlighet till sådan lagring utan en omkonstruktion av
delar av datasystemets programvara. De tekniska och kostnadsmässiga
konsekvenserna av en sådan modifiering kan inte helt överblickas.

Förvaltningskontoret förordar därför vissa mindre ingripande åtgärder.
Dessa bygger på att den skrivare på vilken uppgifter kan lagras avlägsnas och
att möjligheten till inkoppling av skrivaren i säkerhetsdatorn förhindras
genom låsning och plombering. Skrivaren skall få kopplas in och användas
endast för felsökning i samband med service av datasystemet.

Enligt utskottets mening får de förordade åtgärderna anses godtagbara
med hänsyn till säkerhetssystemets nuvarande utformning. Utskottet vill
emellertid framhålla att när det senare kommer i fråga att modifiera eller
byta ut programvara i datasystemet bör i det sammanhanget beaktas
möjligheterna att göra mer ingripande åtgärder.

Förvaltningsstyrelsen har tidigare beslutat att videoupptagningar från
övervakningskameror i riksdagens byggnader inte får göras. Videoapparaturen
och kabelanslutningar till kamerorna har avlägsnats. Utskottet har ingen
erinran mot de vidtagna åtgärderna.

Den anläggning i telefonväxeln som skall möjliggöra upptagning på band
av bombhot och liknande hot mot riksdagens verksamhet bör enligt förslaget
få användas i samband med öppnandet av riksmöten och vid andra speciella
tillfällen. Utskottet vill betona att denna möjlighet att registrera telefonsamtal
måste användas med yttersta restriktivitet.

Frågan om bevakningspersonalens sammansättning har tidigare ägnats stor
uppmärksamhet i samband med behandling av frågor rörande säkerhets -

KU 1985/86:6

skyddet i riksdagen. I en rapport som den s. k. arbetsgruppen för beredskapsfrågor
(AGB) avlämnade i februari 1982 förordades att bevakningen i
huvudsak skulle omhänderhas av personal från bevakningsföretag. Vid
remissbehandlingen av rapporten framkom att många remissinstanser ansåg
det vara angeläget att passerkontrollerna i de mest använda ingångarna
skulle skötas av riksdagens egen personal.

Förvaltningsstyrelsens majoritet ansåg (förs. 1982/83:10) att de mest
använda ingångarna borde bemannas med egen personal medan personal
från bevakningsbolag borde anlitas för ”bevakningscentral, läktare jämte
entré, nattbevakning, ronderingar och tillfälliga behov, t. ex. för att ersätta
riksdagsanställd bevakningspersonal vid sjukdom eller semester”.

I sitt betänkande med anledning av förslag 1982/83:10 uttalade konstitutionsutskottet
(KU 1982/83:19) att förvaltningsstyrelsens förslag innebar i
stort ett bibehållande av den dittills tillämpade ordningen. Utskottet
betonade vikten av att de mest anlitade ingångarna skulle bemannas med
riksdagens egen personal. Annan personal borde huvudsakligen användas
för speciella uppgifter och tillfälliga behov. Som skäl för denna ståndpunkt
anförde utskottet att bevakningspersonalens möjligheter att känna igen
riksdagsledamöter och tjänstemän därigenom skulle ökas. En sådan lösning
skulle också medföra att större omsorg kunde visas i fråga om att hjälpa
andra besökande till rätta. Häri låg också ett säkerhetsintresse. Utskottet
godtog mot denna bakgrund styrelsens övriga förslag om bevakningens
utformning, men framhöll att den föreslagna ordningen måste ses som en
försöksverksamhet.

Vid behandlingen av lagen om säkerhetsskydd i riksdagen återkom
konstitutionsutskottet till frågan om bevakningspersonalens sammansättning
(KU 1983/84:6). Utskottet framhöll betydelsen av att det uttalande som
utskottet tidigare gjort rörande bevakningspersonalen och som riksdagen
ställt sig bakom skulle bli tillgodosett i den löpande planeringen av hur
bevakningen skulle vara organiserad. Utskottet förordade att det borde
undersökas om personalen vid bevakningscentralen skulle vara riksdagsanställd.

Den utredning som förvaltningskontoret nu gjort med anledning av det
tidigare riksdagsuttalandet har visat att larmcentralen (bevakningscentralen)
utgör en ekonomisk och personell bas för det av riksdagen anlitade
bevakningsföretagets uppdrag i riksdagen. Om bevakningsföretagets personal
i larmcentralen skulle ersättas av egen personal skulle detta komma att
påverka inhyrningen av personal för andra ändamål. Mot denna bakgrund
och med hänsyn även till ekonomiska och praktiska skäl har förvaltningsstyrelsen
enhälligt förordat ett bibehållande av den nuvarande ordningen.

Enligt utskottets mening finns det för närvarande inte anledning till annan
bedömning beträffande bevakningspersonalens sammansättning än den som
förvaltningsstyrelsen gjort. Utskottet anser således i likhet med styrelsen att
den nuvarande ordningen bör behållas. Enligt utskottets mening är det
emellertid angeläget att förvaltningskontoret fortlöpande följer upp hur
bevakningssystemet fungerar i de hänseenden som nämnts i de tidigare
riksdagsuttalandena.

Beträffande förslaget i övrigt har utskottet inte funnit anledning till något
särskilt uttalande.

KU 1985/86:6

Hemställan

KU 1985/86:6

Utskottet hemställer

1. beträffande ändring i riksdagsordningen

att riksdagen med bifall till förslag 1984/85:26 i denna del antar det i
bilagan framlagda lagförslaget med den ändringen att lagen skall träda
i kraft den 1 januari 1986,

2. beträffande en särskild lag om skärpt inpasseringskontroll i vissa
fall

att riksdagen med bifall till förslag 1984/85:26 i denna del uppdrar åt
förvaltningskontoret att låta under parlamentarisk medverkan utreda
frågan om behovet av skärpt kontroll i vissa fall vid inpassering till
riksdagens åhörarläktare,

3. beträffande förslag 1984185:26 i övrigt

att riksdagen godkänner vad utskottet anfört med anledning av
förslaget.

Stockholm den 21 november 1985

På konstitutionsutskottets vägnar

Olle Svensson

Närvarande: Olle Svensson (s), Wivi-Anne Cederqvist (s), Birgit Friggebo
(fp), Bertil Fiskesjö (c), Kurt Ove Johansson (s), Hans Nyhage (m), Sture
Thun (s), Gunnar Biörck i Värmdö (m), Sören Lekberg (s), Bengt Kindbom
(c), Nils Berndtson (vpk), Ulla Pettersson (s), Kristina Svensson (s), Ingela
Mårtensson (fp) och Gunnar Hökmark (m).

Förslag till

Lag om ändring i riksdagsordningen

Härigenom föreskrivs att tilläggsbestämmelsen 2.4.1 riksdagsordningen1
skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Tilläggsbestämmelse

2.4.1

I plenisalen skall finnas särskilda platser för åhörare. Åhörare som
uppträder störande kan genast utvisas. Om oordning uppstår bland åhörare,
kan talmannen utvisa samtliga åhörare.

Besökare till åhörarläktaren skall
på anmodan avlämna ytterkläder
och väskor samt föremål, som kan
användas för att störa ordningen i
plenisalen, för förvaring under besöket
på åhörarläktaren i för ändamålet
avsedda utrymmen. Den som
inte efterkommer sådan anmodan
får vägras tillträde till åhörarläktaren.

Denna lag träder i kraft den 1 december 1985.

KU 1985/86:6
Bil.

1 Riksdagsordningen omtryckt 1983:86.