Konstitutionsutskottets betänkande
1985/86:4
om ändring i lagen om kyrkomötet m. m.
(prop. 1984/85:165 i viss del)
Sammanfattning
I detta betänkande behandlar utskottet proposition 1984/85:165 om vissa
klargöranden och kompletteringar av kyrkomötesreformen, såvitt avser
förslagen till ändringar i lagen (1982:943) om kyrkomötet och lagen
(1976:633) om kungörande av lagar och andra författningar samt den med
anledning av propositionen väckta motionen 1985/86:2 av Göthe Knutson
(m). Propositionen har i övriga delar tidigare behandlats av utskottet (KU
1984/85:32 och 1985/86:1).
1 betänkandet behandlas vidare följande frågor som tagits upp i de angivna
under allmänna motionstiden väckta motionerna.
Stat—kyrka-frågan — motionerna 1984/85:815 av Lars Werner m. fl. (vpk)
och 1984/85:1505 yrkande 4 av Bengt Westerberg m. fl. (fp).
Medlemskapsreglerna i svenska kyrkan — motion 1984/85:476 av Jan-Erik
Wikström och Kerstin Anér (båda fp).
Förfarandet vid utnämning av biskop — motion 1984/85:1182 av Anders
Svärd (c).
Utredning om hur kristen tro skall kunna främjas i Sverige — motion 1984/
85:2336 av Tore Nilsson (m).
Ändringar i begravningskungörelsen — motion 1984/85:394 av Kerstin
Anér och Kerstin Ekman (båda fp) och 1984/85:2331 avGunnel Jonäng(c).
Enligt de föreslagna ändringarna i lagen om kyrkomötet skall en ny myndighet
under kyrkomötet inrättas, kyrkomötets besvärsnämnd. Nämnden
får till uppgift att pröva besvär över beslut av svenska kyrkans centralstyrelse.
I propositionen föreslås också vissa följdändringar i lagen (1976:633) om
kungörande av lagar och andra författningar.
Utskottet har med anledning av motion 1985/86:2 föreslagit en ändrad
lydelseav 49 § i förslaget till lagom ändringi lagen(1982:943)om kyrkomötet
och ansett följdmotionen besvarad med vad utskottet anfört. I övrigt har
propositionen tillstyrkts. Beträffande de under allmänna motionstiden
väckta motionerna har utskottet avstyrkt motionerna 1984/85:815, 1505,
1182 och 2336. Motionerna 1984/85:476, 394 och 2331 har utskottet ansett
besvarade med vad utskottet anfört. 1
KU
1985/86:4
1 Riksdagen 1985/86. 4 sam!. Nr 4
Propositionen
KU 1985/86:4
I propositionen har — såvitt nu är i fråga — regeringen hemställt att riksdagen
antar de i propositionen framlagda förslagen till lag om ändring i lagen
(1982:943) om kyrkomötet och till lag om ändring i lagen (1976:633) om
kungörande av lagar och andra författningar.
Kyrkomötets yttrande (kyrkomötets skrivelse 1985:33) har inhämtats
över förslaget till ändring i lagen om kyrkomötet.
Regeringens förslag innebär att det inrättas en nämnd, kyrkomötets besvärsnämnd,
som skall pröva besvär över svenska kyrkans centralstyrelses
beslut, om inte annat följer av särskilda föreskrifter. Besvärsnämnden blir
en myndighet under kyrkomötet och skall utses av kyrkomötet för varje
valperiod. Den skall bestå av en ordförande, som skall vara eller ha varit
ordinarie domare, och av fyra andra ledamöter, valda inom kyrkomötet.
Nämndens beslut får inte överklagas. De grundläggande föreskrifterna om
nämnden i fråga om sammansättning, beslutförhet m. m. föreslås bli intagna
i lagen om kyrkomötet. Förslaget till ändring i lagen (1976:633) om
kungörande av lagar och andra författningar är en följdändring som innebär
att sistnämnda lag kompletteras med bestämmelser om kungörande av
författningar som beslutats av myndigheter som lyder under kyrkomötet.
Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 1986.
Följdmotionen
1 motion 1985/86:2 av Göthe Knutson (m) yrkas
1. att riksdagen, med avslag på propositionen i motsvarande del, beslutar
att förslaget till lag om ändring i lagen (1982:943) om kyrkomötet, 49 §, får
följande formulering:
Propositionens förslag Motionens förslag
Besvärsnämndens beslut får inte Besvärsnämndens beslut får inte
överklagas. överklagas. Detta gäller dock inte
om annat är särskilt föreskrivet.
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen och kyrkomötet till känna,
att de nya myndigheterna under kyrkomötet inte bör tillerkännas beslutskompetens
att utforma författningar eller meddela ärendebeslut som står i
strid med stadganden om offentlighet och sekretess i regeringsförordningar
såsom stämpelkungörelsen (1964:619), expeditionskungörelsen (1964:618),
allmänna verksstadgan (1965:600), sekretessförordningen (1980:657) eller
serviceförordningen (1980:900).
Enligt motionären bör riksdagen inte godta den föreslagna lydelsen av
49 § i lagen om kyrkomötet om att beslut av kyrkomötets besvärsnämnd inte
skall kunna överklagas. Denna bestämmelse anser motionären-strida mot
stadgandet i 2 kap. 15 § tryckfrihetsförordningen angående besvär över begäran
att få ta del av allmän handling. Vidare anser motionären att riksdagen
bör göra ett uttalande angående myndigheternas under kyrkomötet
status i relation till regeringens s. k. restkompetens. Detta uttalande bör utgå
ifrån att offentlighet och sekretess ingår i det område där riksdagen och 2
regeringen har en bestämd mening även om de kyrkliga organens inre ar- KU 1985/86:4
betssätt samt innebära att offentlighetsprincipen inte får urholkas.
Motionsyrkandena i de under allmänna motionstiden
väckta motionerna
I motion 1984/85:815 av Lars Werner m. fl. (vpk) yrkas att riksdagen hos
regeringen begär förslag om kyrkans skiljande från staten.
1 motion 1984/85:1505 av Bengt Westerberg m. fl. (fp) yrkas
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen
anförts om åtgärder för att ge svenska kyrkan en fri ställning gentemot
staten.
I motion 1984/85:476 av Jan-Erik Wikström och Kerstin Anér (båda fp)
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att religionsfrihetslagens
bestämmelser om medlemskap i svenska kyrkan icke står i full
harmoni med regeringsformens 2 kap. 2 §.
1 motion 1984/85:1182 av Anders Svärd (c) yrkas att riksdagen hos regeringen
begär att sådan ändring vidtas i II § lagen om svenska kyrkan att
svenska kyrkans centralstyrelse blir utnämningsmyndighet vid biskopstillsättningar
samt att frågan om hur förslag inför sådan utnämning skall tas
fram blir föremål för utredning.
1 motion 1984/85:2336 av Tore Nilsson (m) yrkas att riksdagen hos regeringen
anhåller om utredning och förslag om hur kristen tro på alla områden
åter kan främjas i Sverige så att ett rättfärdigt samhälle kan förverkligas.
1 motion 1984/85:394 av Kerstin Anér och Kerstin Ekman (båda fp) yrkas
att riksdagen hos regeringen begär att begravningskungörelsen ändras i
syfte att tillmötesgå i motionen framförda synpunkter.
I motion 1984/85:2331 av Gunnel Jonäng (c) yrkas att riksdagen hos regeringen
begär en komplettering av begravningskungörelsen i enlighet med
motionen.
Stat — kyrka-frågan
I motion 1984/85:815 av Lars Werner m. fl. (vpk) påpekas att en utredning
år 1972 lagt fram förslag till beslut om kyrkans skiljande från staten. Förslaget
har emellertid inte genomförts. Motionärerna anser att kyrkans skiljande
från staten är en mycket angelägen fråga ur religionsfrihetssynpunkt.
Det är enligt motionärerna viktigt att den oförenlighet som finns mellan
grundlagens religionsfrihet och det faktum att Sverige har en statskyrka nu
undanröjs. Motionärerna anser att underlagsmaterial för att lösa relationen
mellan staten och kyrkan finns. Eventuell ytterligare beredning av frågan
bör därför kunna ske utan större omgång och förslag läggas fram för riksdagen
under detta år. 3
1* Riksdagen 1985/86. 4 samt. Nr 4
I motion 1984/85:1505 av Bengt Westerberg m. fl. (fp) begärs att rege- KU 1985/86:4
ringen tar initiativ till överläggningar för att nå fram till en överenskommelse
om en tidsplan för åtgärder i syfte att ge svenska kyrkan en fri ställning
gentemot staten. I motionen hävdas att de successiva reformer som genomförts
på kyrkoområdet sedan 1979 inte inneburit att den principiella frågan
om de framtida relationerna mellan stat och kyrka föregripits. Enligt motionärerna
måste arbetet gå vidare för att finna den breda bas mellan olika
åsiktsgrupper som behövs för att kunna ge svenska kyrkan en självständigare
ställning i förhållande till staten. Motionärerna anser att kyrkan själv
successivt bör få ta över ansvaret för den kyrkliga organisationsstrukturen
lokalt, inom stiften och på riksplanet. Svenska kyrkan måste själv få avgöra
i vilken utsträckning man behöver använda kyrkans egna medel. Svenska
kyrkan får enligt motionen å andra sidan själv överväga på vilket sätt och i
vilken takt som den är beredd att ta ett eget ansvar för sin ekonomiska
situation. Nya samtal måste därför enligt motionärernas mening föras mellan
staten och svenska kyrkan om hur kyrkan skall kunna ges den beskrivna
friheten utan att de positiva värden som ligger i förhållandet att kyrkan har
en rikstäckande verksamhet går förlorade. I samtalen bör olika meningsriktningar
vara företrädda både på den statliga och kyrkliga sidan.
Frågans tidigare behandling
Förhållandet mellan staten och svenska kyrkan har under lång tid varit
föremål för ett omfattande utredningsarbete. Bl. a. kan nämnas 1958 års
utredning kyrka —stat och den parlamentariskt sammansatta 1968 års beredning
om stat och kyrka. I februari 1975 inleddes överläggningar om
stat—kyrka-frågan mellan ärkebiskopen och en av honom tillkallad arbetsgrupp
och företrädare för staten. Deltagarna i dessa överläggningar presenterade
sitt förslag i januari 1978 (SOU 1978:1) Ändrade relationer mellan
staten och svenska kyrkan. Förslaget innebar att förhållandet mellan staten
och svenska kyrkan skulle ändras den 1 januari 1984. Regeringen inhämtade
kyrkomötets yttrande över förslaget. Vid ett sammanträde i början av
1979 uttalade sig kyrkomötet med röstetalen 54 mot 42 för ett bevarat samband
mellan staten och kyrkan. Därefter förekom överläggningar mellan de
politiska partierna angående frågans fortsatta handläggning. I en efter
överläggningarna utfärdad kommuniké uttalade regeringen att stat —kyrka-frågan
skulle handläggas vidare i syfte att vinna den bredare enighet i
frågan som regeringen ansåg önskvärd. Vidare beslöt regeringen i augusti
1979 direktiv till bl. a. en utredning om kyrkomötets ställning (Dir.
1979:102). 1979 års kyrkomöteskommitté lade i början av år 1981 fram sitt
betänkande (SOU 1981:14) Reformerat kyrkomöte, kyrklig lagstiftning
m. m. På grundval av utredningsbetänkandet lade regeringen våren 1982
fram proposition 1981/82:77 om formerna för den kyrkliga lagstiftningen
m. m. Vid riksdagsbehandlingen av propositionen väcktes bl. a. motion
1981/82:2453 av Fars Werner m. fl. (vpk), vari yrkades avslag på propositionen
samt att riksdagen hos regeringen skulle begära att ett förslag om
kyrkans skiljande från staten snarast skulle framläggas.
1 sitt betänkande KU 1981/82:36 uttalade utskottet följande. 4
Till grund för propositionens förslag om formerna för den kyrkliga lagstift- KU 1985/86:4
ningen har legat det betänkande som 1979 års kyrkomöteskommitté lade
fram i början av år 1981 — (SOU 1981:14) Reformerat kyrkomöte, kyrklig
lagstiftning m. m. Kommittén var enig i huvudfrågorna.
Sedan betänkandet remissbehandlats och visst kompletterande utredningsarbete
utförts inom regeringskansliet har partiöverläggningar ägt rum.
I dessa har deltagit representanter för samtliga de i utskottet representerade
partierna. Överläggningarna har lett fram till att partierna kunnat enas om
de förslag som omfattas av förevarande proposition och proposition 1981/
82:192 om ett reformerat kyrkomöte. Den senare propositionen behandlas
f. n. av kyrkomötet.
Enligt utskottet är det av stort värde att en långtgående enighet mellan
riksdagspartierna uppnåtts i berörda frågor. En viktig utgångspunkt härvidlag
har varit att inte föregripa senare ställningstaganden till stat—kyrkafrågans
lösning på längre sikt. De frågor slutligen som tagits upp i motionerna
har övervägts tidigare. Utskottet har inte funnit anledning att förorda
bifall till motionsyrkandena.
Riksdagen följde utskottet.
Den 1 januari 1983 trädde de nya reglerna om formerna för den kyrkliga
lagstiftningen i kraft. Vidare har kyrkomötet reformerats genom lagen
(1982:942) om svenska kyrkan och lagen (1982:943) om kyrkomötet. Vissa
klargöranden och kompletteringar av kyrkomötesreformen har därefter
skett. Det gäller bl. a. svenska kyrkans centralstyrelses rättsliga ställning, se
proposition 1984/85:36, KU 1984/85:16, KU 1985/86:1, proposition 1984/
85:165 och KU 1984/85:32.
En fylligare redogörelse för stat —kyrka-frågans tidigare behandling
finns i utskottets betänkanden KU 1976/77:39, 1979/80:17 och 1980/81:5.
Medlemskapsreglerna i svenska kyrkan
1 motion 1984/85:476 av Jan-Erik Wikström och Kerstin Anér (båda fp)
begärs ett tillkännagivande från riksdagens sida om att religionsfrihetslagens
regler om medlemskap i svenska kyrkan inte står i full harmoni med
2 kap. 2 § RF.
Motionärerna hävdar att det är klart dokumenterat att det föreligger en
motsättning mellan regeringsformens portalparagrafer om grundläggande
fri- och rättigheter och religionsfrihetslagens bestämmelser om medlemskap
i svenska kyrkan. Motionärerna hänvisar bl. a. till fri- och rättighetsutredningen
(SOU 1975:75), proposition 1975/76:209, s. 117 och konstitutionsutskottets
betänkande KU 1975/76:56 s. 31. Motionärerna anför vidare
att frågan om medlemskap i svenska kyrkan med nuvarande relationer
mellan kyrka och stat är något som angår såväl statsmakterna som kyrkan.
En utredning om medlemskapsreglerna pågår inom kyrkan, och kyrkomötet
kan 1986 beräknas få frågan för avgörande i vad som ankommer på
kyrkan. Därför bör enligt motionärerna staten inte passivt avvakta utan ge
klart principiellt besked om regeringsformens fri- och rättighetsförklaring
kontra de nu gällande medlemskapsreglerna. 5
Frågans tidigare behandling
KU 1985/86:4
Frågan om medlemskapsreglerna i svenska kyrkan har under senare år vid
upprepade tillfällen behandlats av riksdagen, senast hösten 1984, KU 1984/
85:3. Konstitutionsutskottet hänvisade därvid till vad utskottet tidigare uttalat
om att resultatet av den inomkyrkliga utredningens arbete samt kyrkomötets
ställningstagande med anledning av utredningen borde avvaktas.
Utskottet avstyrkte därför motionen.
Mot utskottets uttalande reserverade sig fp-ledamoten som anförde:
Reglerna om s. k. negativ religionsfrihet infördes i 2 kap. 2 § regeringsformen
(RF) fr. o. m. den 1 januari 1977. Av det utrednings- och lagstiftningsarbete
som föregick lagändringen framgår att det föreligger en motsättning
mellan religionsfrihetslagens bestämmelser om medlemskap i svenska kyrkan
och RF:s bestämmelser om grundläggande fri- och rättigheter. RF försågs
därför med en övergångsbestämmelse av innebörd att reglerna om
medlemskap skulle gälla utan hinder av 2 kap. 2 § RF. Enligt utskottets
mening är det inte godtagbart att denna inskränkning i en grundläggande
fri- och rättighet fått gälla under så lång tid. Det är med hänsyn härtill
angeläget att medlemskapsreglerna i religionsfrihetslagen ändras så att de
inte längre står i strid med 2 kap. 2 § RF. Riksdagen bör därför hos regeringen
hemställa om förslag till ändring av religionsfrihetslagen i enlighet med
det anförda. Utskottet delar även motionärernas åsikt att det i nuvarande
läge är önskvärt att riksdagen på detta sätt klargör vad som enligt dess
mening i denna fråga är förenligt med de grundläggande fri- och rättigheter
som medborgarna tillförsäkras genom regeringsformen, bl. a. mot bakgrund
av att 1979 års kyrkomöte uttalat att medlemskapsreglerna inte strider
mot 2 kap. 2 § RF. Såsom framhållits i motionen borde ett sådant klarläggande
vara av värde för såväl den inomkyrkliga debatten som för den
allmänna diskussionen om religionsfrihetens innebörd.
I ett särskilt yttrande anförde vpk-ledamoten följande:
Medlemskapsreglerna i svenska kyrkan behandlades vid 1983/84 års
riksmöte med anledning av en folkpartimotion med i stort sett samma innebörd
som den nu aktuella (KU 1983/84:12). 1 ett särskilt yttrande till utskottsbetänkande!
påpekade jag att vpk står fast vid det av partiet sedan
länge hävdade kravet på en fullständig åtskillnad mellan staten och kyrkan
och att folkpartimotionen visserligen hade beröringspunkter med principfrågan
om en relationsändring mellan staten och kyrkan men att det är
tveksamt om ändringar av det slag motionärerna förordat kan föra denna
fråga närmare sin lösning. Möjligen skulle en sådan begränsad regeländring
t. o. m. kunna användas som argument för att tona ned betydelsen av
att en relationsändring verkligen måste komma till stånd. Dessa argument
är enligt min mening fortfarande bärkraftiga.
Riksdagen följde utskottets hemställan.
Den ovannämnda kyrkliga utredningen har i augusti 1985 lagt fram ett
diskussionsbetänkande, Dop och kyrkotillhörighet. I betänkandet påpekas
att det finns olika uppfattningar om hur tillhörigheten till svenska kyrkan
bör regleras i framtiden, och tre huvudlinjer som kan urskiljas i diskussionen
presenteras. Utredningen lägger i betänkandet inte fram något eget
förslag till lösning av frågan. Detta i övertygelse om att det skall vara möjligt
att hitta en samlande lösning. Enligt utredningen behövs det fortfaran- 6
de en bred och fördjupad diskussion inom församlingarna innan tiden är KU 1985/86:4
mogen för några mer definitiva försök till lösningar.
En utförligare redogörelse för den tidigare behandlingen av frågan om
medlemskapsreglerna i svenska kyrkan finns i utskottets betänkanden KU
1983/84:12 och KU 1984/85:3.
Förfarandet vid utnämning av biskop
I motion 1984/85:1182 av Anders Svärd (c) begärs att reglerna om biskopstillsättning
i lagen om svenska kyrkan ändras. Enligt motionären intar biskoparna
i svenska kyrkan en mycket central ställning, inte minst i trosfrågor.
Motionären anser det därför naturligast att kyrkans centralstyrelse
bemyndigas att i framtiden tillsätta biskopar efter förslag från resp. stift.
Hur det skall gå till att upprätta förslag i stiften bör utredas. Motionären
anser att biskopens viktigaste uppgift inte är att vara chef för domkapitlen
som myndighet utan att vara andlig ledare i sitt stift inom svenska kyrkan.
Gällande rätt m. m.
Enligt 11 § andra stycket lagen (1982:942) om svenska kyrkan utnämner
regeringen till biskop en av de tre som har föreslagits i den ordning som
föreskrivs i lag. Gällande regler i lagen (1963:633) om biskopsval innebär i
korthet att biskopen utses av regeringen efter förslag från domkapitlets
ledamöter och präster och lekmän i stiftet.
Motioner med samma innebörd som den nu aktuella har behandlats av
riksdagen vid tidigare tillfällen, senast hösten 1984. Ett enigt konstitutionsutskott
uttalade då följande (KU 1984/85:3).
I motion 1983/84:587 av Anders Svärd (c) begärs att reglerna om förfarandeI
vid utnämning av biskop ändras på sätt att kyrkans centralstyrelse bemyndigas
att i framtiden tillsätta biskopar efter förslag från resp. stift.
Ett likalydande motionsyrkande avslogs av riksdagen vid 1983/84 års
riksmöte (KU 1983/84:12). Enligt utskottets åsikt föreligger inte nu skäl för
en annan bedömning. Utskottet vill även påpeka att biskoparna är chefer
för domkapitlen, vilka är statliga förvaltningsmyndigheter under regeringen.
I överensstämmelse med önskemål från kyrkligt håll förbereds inom
regeringskansliet en grundlagsändring som syftar till att göra svenska kyrkans
centralstyrelse till en förvaltningsmyndighet under kyrkomötet. Om
denna ändring kommer till stånd skulle ett genomförande av motionsförslaget
medföra att domkapitlens chefer kommer att utses av en myndighet
som domkapitlen inte lyder under. Med det anförda avstyrks motionen.
Riksdagen följde utskottet.
Riksdagen har i november 1985 antagit ändringar i regeringsformens
övergångsbestämmelser och i lagen om svenska kyrkan som innebär att
svenska kyrkans centralstyrelse får ställning som förvaltningsmyndighet
under kyrkomötet.
Åtgärder för att främja kristen tro
I motion 1984/85:2336 av Tore Nilsson (m) begärs förslag från regeringen
om hur kristen tro på alla områden skall kunna främjas i Sverige.
Motionären hävdar bl. a. att kristendomen måste bli ett självständigt KU 1985/86:4
ämne i skolans undervisning. Bibeln och kristna trosläran — t. ex. som den
finns i katekesen — måste bli läromedel. Ett beslut om detta innebär enligt
motionären behov av lärarutbildning i kristendom och att samfunden stöds
i sin verksamhet samt att utbildningsmedierna i TV och radio ger stort
utrymme åt bibeln, åt den kristna kyrkans budskap och åt kristenhetens
historia. Motionären anser att det mest angelägna just nu är återinförandet
av kristendomen.
Ändringar i begravningskungörelsen
I motion 1984/85:394 av Kerstin Anér och Kerstin Ekman (båda fp) begärs
en ändring i 25 § 2 mom. begravningskungörelsen angående reglerna om
behandling av avlidens aska (SFS 1963:540, omtryckt 1982:519). Enligt
nämnda stadgande får aska efter avliden i stället för att gravsättas nedgrävas
eller utströs inom minneslund eller — efter länsstyrelsens tillstånd —
utströs på plats som inte är begravningsplats. Ansökan om tillstånd skall ges
in av den som i egenskap av anhörig eller närstående eller eljest ombesörjer
begravningen. Motionärerna framhåller att bestämmelsen inte medger att
en person som önskar att askan efter honom skall strös på en särskild plats
under sin livstid kan lämna in en sådan ansökan. Han blir därför beroende
av vad de efterlevande bestämmer. Sistnämnda mening i bestämmelsen bör
därför enligt motionärerna ges följande lydelse: ”Ansökan om tillstånd kan
inges av den person som önskar att askan efter honom skall utströs på viss i
ansökan angiven plats, eller av den som i egenskap av anhörig eller eljest
ombesörjer begravningen.”
I motion 1984/85:2331 av Gunnel Jonäng (c) begärs att begravningskungörelsen
kompletteras så att det klart framgår att tillgrepp av ädelmetall
eller värdeföremål i samband med arbete i krematorium eller på kyrkogård
faller under allmänt åtal. En sådan ändring skulle enligt motionären vara en
åtgärd för att bevara allmänhetens förtroende och också ett skydd för de
många krematorie- och kyrkogårdsanställda som med pietet och ärlighet
fullgör sitt arbete.
Pågående utredningsarbete
Enligt vad som inhämtats från civildepartementet företar en arbetsgrupp
inom departementet en total översyn av begravningslagstiftningen. Översynen
omfattar även begravningskungörelsen, och till de frågor som utreds
hör reglerna för spridande av avlidens aska samt tillgrepp av ädelmetaller
från avlidna. Arbetsgruppen skall vara klar med översynen våren 1986.
Utskottet
Förslagen i proposition 1984/85:165
Genom proposition 1984/85:36 om svenska kyrkans centralstyrelses rättsliga
ställning m. m. förelädes riksdagen förslag till ändringar i p. 9 övergångsbestämmelserna
till regeringsformen (RF) som bl. a. innebär att det vid 8
sidan av statliga förvaltningsmyndigheter under riksdagen och regeringen KU 1985/86:4
även kan finnas statliga förvaltningsmyndigheter under kyrkomötet. Förslaget
antogs som vilande av riksdagen i december 1984 (KU 1984/85:16).
Förslaget till grundlagsändringar följdes av proposition 1984/85:165 i vilken
föreslogs vissa ändringar i lagen om svenska kyrkan, lagen om kyrkomötet
och kungörandelagen. I sitt betänkande KU 1984/85:32 tillstyrkte
konstitutionsutskottet att riksdagen som vilande antog förslaget till ändringar
i lagen om svenska kyrkan. Det andra beslutet kunde enligt utskottet
fattas efter det att riksdagen slutligt tagit ställning till grundlagsändringen.
Eftersom även de övriga lagförslagen i proposition 1984/85:165 byggde på
den vilande grundlagsändringen borde enligt utskottet riksdagen ta ställning
till dem först sedan riksdagen fattat definitivt beslut i grundlagsfrågan.
Behandlingen av propositionen i denna del uppsköts därför till nästkommande
riksmöte.
Riksdagen antog den 6 november 1985 slutligt de vilande förslagen till
ändring i övergångsbestämmelserna till RF och till ändring i lagen om svenska
kyrkan (KU 1985/86:1). Utskottet tar därför nu upp till behandling de
återstående förslagen i proposition 1984/85:165.
I propositionen föreslås bl. a. att det inrättas en nämnd, kyrkomötets besvärsnämnd,
som skall pröva besvär över svenska kyrkans centralstyrelses
beslut, om inte annat följer av särskilda föreskrifter. Besvärsnämnden blir
en myndighet under kyrkomötet och skall utses av kyrkomötet för varje
valperiod. Nämndens beslut får enligt propositionen inte överklagas. De
grundläggande föreskrifterna om nämnden i fråga om sammansättning,
beslutförhet m. m. föreslås bli intagna i lagen om kyrkomötet. Förslaget till
ändring i lagen (1976:633) om kungörande av lagar och andra författningar
är en följdändring som innebär att sistnämnda lag kompletteras med bestämmelser
om kungörande av författningar som beslutats av myndigheter
som lyder under kyrkomötet.
Enligt motion 1985/86:2 av Göthe Knutson (m) bör riksdagen inte godta
den föreslagna lydelsen av 49 § lagen om kyrkomötet enligt vilken beslut av
kyrkomötets besvärsnämnd inte skall kunna överklagas. Motionären anser
att bestämmelsen skulle strida mot stadgandet i 2 kap. 15 § tryckfrihetsförordningen
(TF) angående besvär över avslag på begäran att få ta del av
allmän handling. Vidare anser motionären att riksdagen bör göra ett uttalande
angående de under kyrkomötet lydande myndigheternas ställning i
förhållande till regeringens s. k. restkompetens enligt 8 kap. 13 § RF. Detta
uttalande bör enligt motionären klargöra att regeringsförordningar angående
offentlighet och sekretess skall gälla även för myndigheterna under
kyrkomötet.
T 2 kap. 15 § TF stadgas att om annan än riksdagen eller regeringen avslår
en begäran att få ta del av handling eller lämnar ut en allmän handling med
förbehåll som inskränker sökandens rätt att yppa dess innehåll eller eljest
förfoga över den, får sökanden föra talan mot beslutet. Talan mot beslut av
statsråd skall föras hos regeringen och talan mot beslut av annan myndighet
hos domstol. Kyrkomötets besvärsnämnd kommer som nyss framgått att
vara en statlig myndighet. Den tidigare nämnda bestämmelsen i TF blir
därför tillämplig på besvärsnämnden. Med hänsyn till att besvärsnämnden 9
således kan komma att fatta vissa beslut som är överklagbara anser utskot- KU 1985/86:4
tet att det föreslagna stadgandet i 49 § lagen om kyrkomötet i förtydligande
syfte bör omformuleras. Enligt utskottets mening kan stadgandet lämpligen
ges följande lydelse: ”Besvärsnämndens beslut enligt denna lag får inte
överklagas.” Utskottet anser motionen i denna del tillgodosedd med det
anförda.
Den andra frågan som tas upp i motionen gäller myndigheternas under
kyrkomötet förhållande till regeringens s. k. restkompetens.
I proposition 1984/85:36 om svenska kyrkans centralstyrelses rättsliga
ställning framhöll föredragande statsråd bl. a. följande.
Centralstyrelsen förblir en statlig förvaltningsmyndighet även om dess förhållande
till regeringen ändras. Härav följer att de allmänna reglerna om
statlig förvaltning som finns i RF och i andra lagar även i fortsättningen blir
tillämpliga på centralstyrelsen. Som statlig förvaltningsmyndighet blir centralstyrelsen
också underkastad den insyn och kontroll som gäller för annan
statlig verksamhet. Sålunda kommer justitieombudsmännen, riksdagens
revisorer, justitiekanslern och riksrevisionsverket att utöva tillsyn över
centralstyrelsens verksamhet. Centralstyrelsens ändrade statsrättsliga ställning
påverkar emellertid regeringens beslutsbefogenheter beträffande styrelsen.
Sålunda försvinner regeringens rätt att för särskilda fall meddela
direktiv till styrelsen. Regeringen kan sålunda inte kräva av styrelsen att
den i ett särskilt fall skall fullgöra en viss uppgift. Regeringens rätt att
meddela generella föreskrifter i ämnen som rör centralstyrelse påverkas
dock inte. Regeringen får alltså även i fortsättningen med stöd av 8 kap. 13 §
RF meddela föreskrifter om verkställighet av lag och föreskrifter som inte
enligt grundlag skall meddelas av riksdagen, även om dessa föreskrifter rör
centralstyrelsen. Däremot bortfaller regeringens möjlighet att delegera denna
normgivningskompetens till centralstyrelsen.
1 den nu aktuella propositionen framhålls i specialmotiveringen till 46 §
lagen om kyrkomötet att besvärsnämnden får samma statsrättsliga ställning
som centralstyrelsen.
Utskottet delar den åsikt som föredragande statsråd enligt det ovan sagda
gett uttryck för beträffande de statsrättsliga konsekvenserna av att ifrågavarande
myndigheter i fortsättningen kommer att lyda under kyrkomötet.
Även utskottet har således uppfattningen att regeringen med stöd av 8 kap.
13 § RF kan meddela föreskrifter om verkställighet av lag och föreskrifter
som inte enligt grundlag skall meddelas av riksdagen, även om dessa rör
myndigheter under kyrkomötet. Med det anförda är enligt utskottets mening
yrkande 2 i motionen tillgodosett.
Utskottet biträder i övrigt propositionens förslag.
Frågor som tagits upp i motioner väckta under allmänna
motionstiden
Motionerna 1984/85:1505 yrkande 4 av Bengt Westerberg m. fl. (fp) och
1984/85:815 av Lars Werner m. fl. (vpk) tar upp stat—kyrka-frågan.
1 motion 1505 begärs att regeringen skall ta initiativ till överläggningar
för att nå fram till en överenskommelse om en tidsplan för åtgärder i syfte
att ge svenska kyrkan en fri ställning gentemot staten. Motionärerna hävdar 10
att de successiva reformer som genomförts på kyrkoområdet sedan 1979 KU 1985/86:4
inte inneburit att den principiella frågan om de framtida relationerna mellan
stat och kyrka föregripits. Enligt motionärerna måste arbetet gå vidare
för att finna den breda bas mellan olika åsiktsgrupper som behövs för att
kunna ge svenska kyrkan en självständigare ställning i förhållande till staten.
Motionärerna anser att kyrkan själv successivt bör få ta över ansvaret
för den kyrkliga organisationsstrukturen lokalt inom stiften och på riksplanet.
Svenska kyrkan måste själv få avgöra i vilken utsträckning man behöver
använda kyrkans egna medel. Svenska kyrkan får enligt motionen å
andra sidan själv överväga på vilket sätt och i vilken takt som den är beredd
att ta ett eget ansvar för sin ekonomiska situation.
Enligt motion 815 bör den oförenlighet som råder mellan grundlagens
regler om religionsfrihet och det faktum att Sverige har en statskyrka
undanröjas. Motionärerna anser att underlagsmaterial för att häva relationerna
mellan staten och kyrkan finns. Det borde därför vara möjligt att
lägga fram förslag inom en nära framtid.
Ett förslag till ändrade relationer mellan staten och svenska kyrkan lades
i januari 1978 fram av deltagarna i stat —kyrka-överläggningarna (SOU
1978:1). Frågan hade dessförinnan varit föremål för ett flertal utredningar.
Kyrkomötet ställde sig emellertid negativt till förslaget. Efter överläggningar
mellan de politiska partierna uttalade regeringen att stat —kyrka-frågan
skulle handläggas vidare i syfte att vinna den bredare enighet i frågan som
regeringen ansåg önskvärd. I augusti 1979 beslöt regeringen ge direktiv till
bl. a. en utredning om kyrkomötets ställning. Detta utredningsarbete resulterade
i förslag till betydelsefulla ändringar beträffande kyrkomötets ställning
och formerna för den kyrkliga lagstiftningen (prop. 1981/82:77 och
1981/82:192). Vid riksdagsbehandlingen av proposition 1981/82:77 förklarade
konstitutionsutskottet i sitt av riksdagen godkända betänkande KU
1981/82:36 att överläggningar mellan de i utskottet representerade partierna
lett fram till att partierna kunnat enas om de förslag som omfattades av
nämnda proposition och proposition 1981/82:192. Enligt utskottet var det
av stort värde att en långtgående enighet mellan riksdagspartierna uppnåtts
i berörda frågor. En viktig utgångspunkt, framhöll utskottet, hade därvid
varit att inte föregripa senare ställningstaganden till stat —kyrka-frågans
lösning på längre sikt. Beträffande en vpk-motion, vari yrkats avslag på
propositionens förslag samt begärts att förslag om kyrkans skiljande från
staten snarast skulle framläggas, uttalade utskottet att de frågor som tagits
upp i motionen övervägts tidigare och att utskottet inte funnit anledning
förorda bifall till motionsyrkandena.
Reglerna för det reformerade kyrkomötet och de nya formerna för kyrklig
lagstiftning har varit i kraft sedan 1983. Utskottet har tidigare uttalat
(KU 1982/83:2) att när erfarenheter vunnits av den nya kyrkomötesorganisationen
bör en noggrann utvärdering och analys av reformens tillämpning
i praktiken komma till stånd. Regeringen har nyligen förklarat att en sådan
utvärdering planeras.
Som utskottet framhållit i tidigare sammanhang (KU 1981/82:36) innebär
den reformering av kyrkomötet och de andra förändringar som vidtagits
bl. a. beträffande formerna för den kyrkliga lagstiftningen inte att frå- 11
gan om de framtida relationerna mellan staten och kyrkan föregripits. Den KU 1985/86:4
utvärdering av de kyrkliga reformerna som skall företas bör emellertid enligt
utskottets mening avvaktas innan några nya åtgärder i stat —kyrkafrågan
övervägs. Utskottet vill i sammanhanget även erinra om att ett omfattande
utredningsarbete som relativt snart skall vara avslutat pågår rörande
bl. a. kyrkans lokala struktur (kyrkomusikerutredningen, Kn 1980:04,
1982 års kyrkokommitté, Kn 1982:05, kyrkoförfattningsutredningen, Kn
1982:06 och kyrkobyggnadsutredningen, C 1984:01). Med det anförda avstyrker
utskottet motionerna 815 och 1505 yrkande 4.
Medlemskapsreglerna i svenska kyrkan tas upp i motion 1984/85:476 av
Jan-Erik Wikström och Kerstin Anér (båda fp). I motionen begärs att riksdagen
uttalar att religionsfrihetslagens regler om medlemskap i svenska
kyrkan inte står i överensstämmelse med 2 kap. 2 § RF. Motionärerna erinrar
om att en utredning om medlemskapsreglerna pågår inom kyrkan och
att kyrkomötet under 1986 kan få frågan för avgörande i vad som ankommer
på kyrkan. Därför bör enligt motionärerna staten inte passivt avvakta
utan ge klart principiellt besked om RF:s fri- och rättighetsreglers förhållande
till de nu gällande medlemskapsreglerna.
Frågan om medlemskapsreglerna i svenska kyrkan har under senare år
vid upprepade tillfällen behandlats av riksdagen, senast hösten 1984 (KU
1984/85:3). Konstitutionsutskottet uttalade därvid att resultatet av den
utredning om kyrkotillhörighet och dop i svenska kyrkan som bedrevs efter
initiativ av 1983 års kyrkomöte samt kyrkomötets ställningstagande med
anledning av utredningen borde avvaktas. Riksdagen följde utskottets hemställan.
Nämnda utredningsarbete är nu avslutat. Utredningen presenterar
emellertid inte något eget förslag till låsning av frågan. Enligt utredningen
behövs det fortfarande en bred och fördjupad diskussion inom församlingarna
innan tiden är mogen för några mer definitiva lösningar av berörda
frågor.
Som påpekats i motionen har såväl regering som riksdag vid behandlingen
av 1976 års grundlagsreform (prop. 1975/76:209, s. 117) ansett att det
föreligger en motsättning mellan 2 kap. 2 § RF och bestämmelserna i religionsfrihetslagen
om medlemskap i svenska kyrkan. Enligt utskottets mening
finns det inte skäl att i det läge frågan för närvarande befinner sig
överväga ett slopande av den övergångsbestämmelse i RF enligt vilken
reglerna om medlemskap i svenska kyrkan skall gälla utan hinder av 2 kap.
2 § RF. Utskottet anser inte att riksdagen nu bör ta något initiativ i medlemskapsfrågan.
Den fortsatta behandlingen av det tidigare nämnda utredningsbetänkandet
om kyrkotillhörighet och dop samt kyrkomötets ställningstagande
med anledning härav bör avvaktas. Med det anförda får motion
476 anses besvarad.
1 motion 1984/85:1182 av Anders Svärd (c) begärs att reglerna om förfarandet
vid utnämning av biskop ändras på så sätt att svenska kyrkans
centralstyrelse bemyndigas att i framtiden tillsätta biskopar efter förslag
från resp. stift.
Ett motionsyrkande av samma innebörd avslogs vid 1984/85 års riksmöte
(KU 1984/85:3). Utskottet påpekade då att biskoparna är chefer för domkapitlen,
vilka är statliga förvaltningsmyndigheter under regeringen. Ut- 12
skottet erinrade vidare om att en grundlagsändring förbereddes som syfta- KU 1985/86:4
de till att göra centralstyrelsen till en förvaltningsmyndighet under kyrkomötet.
Om denna ändring kom till stånd skulle, framhöll utskottet, ett genomförande
av motionsförslaget medföra att domkapitlens chefer kommer
att utses av en myndighet som domkapitlen inte lyder under.
Den nämnda grundlagsändringen jämte vissa ändringar i lagen
(1982:942) om svenska kyrkan har numera slutligt antagits av riksdagen
(KU 1985/86:1). Härigenom har centralstyrelsen fått ställning som myndighet
under kyrkomötet. Utskottet vidhåller med hänvisning härtill den tidigare
ståndpunkten och avstyrker motion 1182.
1 motion 1984/85:2336 av Tore Nilsson (m) begärs förslag från regeringen
om åtgärder för att främja kristen troi Sverige. Bl. a. föreslår motionären
att kristendom skall bli ett självständigt ämne i skolans undervisning samt
att utbildningsmedierna i TV och radio skall ge stort utrymme åt bibeln.
Motionen föranleder inte något förslag från utskottets sida och avstyrks
således.
Motionerna 1984/85:394 av Kerstin Anér och Kerstin Ekman (båda fp)
samt 1984/85:2331 av Gunnel Jonäng (c) tar upp vissa frågor som rör ändringar
i begravningskungörelsen. Enligt motion 394 bör 25 § 2 mom. begravningskungörelsen
ändras så att det blir möjligt för en person att under sin
livstid ansöka om att askan efter honom skall strös ut på en särskild plats.
Som reglerna är nu blir han beroende av vad de efterlevande bestämmer. I
motion 2331 begärs att begravningskungörelsen ändras så att det klart framgår
att tillgrepp av ädelmetall eller värdeföremål i samband med arbete i
krematorium eller på kyrkogård faller under allmänt åtal.
Utskottet delar motionärernas åsikt att nuvarande förhållanden inte är
tillfredsställande när det gäller de frågor som tas upp i motionerna. Det är
därför även enligt utskottets mening angeläget med ändringar av berörda
regler. Enligt vad som upplysts från civildepartementet har en särskild arbetsgrupp
inom departementet till uppgift att göra en total översyn av begravningslagstiftningen.
Översynen omfattar även begravningskungörelsen.
Till de frågor som utreds hör reglerna för spridande av avlidens aska
samt tillgrepp av ädelmetaller från avlidna. Arbetsgruppen beräknas avsluta
sitt arbete under våren 1986. Enligt utskottets uppfattning bör resultatet
av utredningsarbetet avvaktas innan riksdagen tar något initiativ i dessa
frågor. Med det anförda får motionerna 394 och 2331 anses besvarade.
Utskottet hemställer
1. beträffande överklagande av besvärsnämndens beslut
att riksdagen med anledning av proposition 1984/85:165 och med anledning
av motion 1985/86:2 yrkande 1 antar följande som Utskottets
förslag betecknade lydelse av 49 § i förslaget till lag om ändring i lagen
(1982:943) om kyrkomötet:
49 §
Propositionens förslag Utskottets förslag
Besvärsnämndens beslut får inte Besvärsnämndens beslut enligt
överklagas. denna lag får inte överklagas.
13
2. beträffande förslagen i proposition 1984/85:165 i övrigt KU 1985/86:4
att riksdagen antar de i propositionen framlagda förslagen till
a) lag om ändring i lagen (1982:943) om kyrkomötet,
b) lag om ändring i lagen (1976:633) om kungörande av lagar
och andra författningar,
3. beträffande regeringens möjligheter att meddela föreskrifter rörande
kyrkomötets besvärsnämnd
att riksdagen förklarar motion 1985/86:2 yrkande 2 besvarad med vad
utskottet anfört,
4. beträffande stat—kyrka-frågan
att riksdagen avslår motionerna 1984/85:815 och 1984/85:1505 yrkande
4,
5. beträffande medlemskapsreglerna i svenska kyrkan
att riksdagen förklarar motion 1984/85:476 besvarad med vad utskottet
anfört,
6. beträffande förfarandet vid utnämning av biskop
att riksdagen avslår motion 1984/85:1182,
7. beträffande främjande av kristen tro
att riksdagen avslår motion 1984/85:2336,
8. beträffande ändringar i begravningskungöre/sen
att riksdagen
a) förklarar motion 1984/85:394 besvarad med vad utskottet anfört,
b) förklarar motion 1984/85:2331 besvarad med vad utskottet anfört.
Stockholm den 12 november 1985
På konstitutionsutskottets vägnar
Olle Svensson
Närvarande: Olle Svensson (s), Anders Björck (m), Yngve Nyquist (s),
Wivi-Anne Cederqvist (s), Birgit Friggebo (fp), Bertil Fiskesjö (c), Kurt Ove
Johansson (s), Anita Modin (s), Börje Stensson (fp), Gunnar Biörck i
Värmdö (m), Sören Lekberg (s), Bengt Kindbom (c), Nils Berndtson (vpk),
Ulla Pettersson (s) och Elisabeth Fleetwood (m).
Reservationer
1. Stat —kyrka-frågan (morn. 4)
Birgit Friggebo och Börje Stensson (båda fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 11 som börjar med ”Reglerna
för” och på s. 12 slutar med ”1505 yrkande 4” bort ha följande lydelse:
Statskyrkosystemet innebär att riksdag och regering har ett avgörande
inflytande över beslut som rör kyrkans organisation, ekonomiska ramar 14
och tillsättandet av dess andliga ledare. Enligt utskottets åsikt är denna KU 1985/86:4
ordning av principiella skäl inte godtagbar.
Relationerna mellan svenska kyrkan och staten har som nyss framhållits
under många år varit föremål för ett flertal utredningar i skilda sammanhang.
Resultatet av detta arbete är hittills vissa delreformer som rör bl. a.
kyrkomötets ställning och formerna för den kyrkliga lagstiftningen. Härigenom
har kyrkan fått en egen rikskyrklig organisation samt en betydande
självständighet när det gäller att besluta i vissa inomkyrkliga frågor. Dessa
reformer har som utskottet i tidigare sammanhang framhållit (KU 1981/
82:36) emellertid inte inneburit att frågan om kyrkans skiljande från staten
föregripits. Det har tvärtom klart påpekats att så ej är fallet.
Enligt utskottets mening bör frågan om att ge kyrkan en självständigare
ställning gentemot staten nu på nytt aktualiseras. En utgångspunkt bör därvid
vara att försöka finna lösningar med så bred bas hos olika åsiktsriktningar
som möjligt. Utskottet delar uppfattningen i folkpartimotionen att
relationsändringen bör ske stegvis. Kyrkan bör således successivt ta över
ansvaret för den kyrkliga organisationsstrukturen samt för användandet av
kyrkans egna medel. Folkbokföringen bör tas över av statliga organ. Kyrkan
måste å andra sidan själv överväga hur den skall ta ansvaret för sin
ekonomiska situation. Som påpekats i folkpartimotionen får den ovan beskrivna
relationsändringen inte innebära att de positiva värden som ligger i
att kyrkan har en rikstäckande verksamhet går förlorade. Samtal måste
därför föras mellan staten och kyrkans företrädare i dessa frågor. 1 överläggningarna
bör olika meningsriktningar vara företrädda både på den statliga
och kyrkliga sidan. Enligt utskottets mening kan den utvärdering av
kyrkomötesreformen som utskottet tidigare förordat ske parallellt med att
samtalen förs. Initiativet till överläggningarna bör tas av regeringen, och
syftet skall vara att nå fram till en överenskommelse om en tidsplan för
åtgärder som kan ge svenska kyrkan en fri ställning gentemot staten. Vad
utskottet anfört bör ges regeringen till känna. Utskottet tillstyrker med det
anförda motion 1505 yrkande 4 och anser motion 815 i viss mån tillgodosedd.
de/salt utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:
4. beträffande stat—kyrka-frågan
att riksdagen med bifall till motion 1984/85:1505 yrkande 4 och med
avslag på motion 1984/85:815 som sin mening ger regeringen till -känna vad utskottet anfört,
2. Stat—kyrka-frågan (mom. 4)
Nils Berndtson (vpk) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 11 som börjar med ”Reglerna
för” och på s. 12 slutar med ”1505 yrkande 4” bort ha följande lydelse:
Det nuvarande statskyrkosystemet innebär som framhållits i vpk-motionen
att en kyrka har en särställning i det svenska samhället, trots att det i
Sverige, bl. a. på grund av den omfattande invandringen, inte finns någon
allomfattande eller entydig religionsuppfattning. Vidare innebär de gällan- 15
de reglerna om medlemskap i svenska kyrkan att de flesta nyfödda automa- KU 1985/86:4
tiskt ansluts till kyrkan. Rådande förhållanden är enligt utskottets åsikt inte
godtagbara från religionsfrihetssynpunkt. Kyrkans skiljande från staten är
därför en i hög grad angelägen fråga.
Som nyss framhållits har relationerna mellan kyrkan och staten behandlats
av ett flertal utredningar under de senaste decennierna. Detta arbete har
emellertid inte resulterat i några regeringsförslag om kyrkans skiljande från
staten. I stället har vissa författningsändringar vidtagits som innebär en
anpassning till statskyrkosystemet. Det kan befaras att dessa ändringar leder
till att statskyrkosystemet permanentas och att en lösning av stat—
kyrka-frågan ytterligare fördröjs.
Enligt utskottets mening finns det inte anledning att ytterligare skjuta på
avgörandet i den aktuella frågan. Underlagsmaterial för att lösa relationer•na
mellan staten och kyrkan finns genom det utredningsarbete som företagits.
Den ytterligare beredning som behövs bör därför kunna ske snabbt.
Regeringen bör därför inom loppet av en relativt kort tid kunna lägga fram
förslag angående kyrkans skiljande från staten för riksdagen. Utskottet tillstyrker
med det anförda motion 815. Motion 1505 yrkande 4 kan delvis
anses tillgodosedd med vad utskottet anfört.
dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:
4. beträffande stat—kyrka-frågan
att riksdagen med bifall till motion 1984/85:815 och med avslag på
motion 1984/85:1505 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,
Särskilda yttranden
1. Medlemskapsreglerna i svenska kyrkan
Birgit Friggebo och Börje Stensson (båda fp) anför:
Av det utrednings- och lagstiftningsarbete som föregick införandet av de nu
gällande reglerna om religionsfrihet i 2 kap. 2 § RF framgår att det föreligger
en motsättning mellan dessa regler och religionsfrihetslagens bestämmelser
om medlemskap i svenska kyrkan. RF försågs av denna anledning
med en övergångsbestämmelse av innebörd att medlemskapsreglerna skulle
gälla utan hinder av 2 kap. 2 § RF.
I folkpartimotioner har under senare år vid upprepade tillfällen begärts
att medlemskapsreglerna i religionsfrihetslagen ändras så att de inte står i
strid med 2 kap. 2 § RF. Det har från folkpartiets sida vidare hävdats att det
är angeläget att riksdagen klargör sin inställning till denna fråga bl. a. mot
bakgrund av att 1979 års kyrkomöte uttalat att någon motsättning mellan
berörda regler i religionsfrihetslagen och 2 kap. 2 § RF inte föreligger. I den
nu aktuella folkpartimotionen har yrkandet begränsats till en begäran om
ett uttalande från riksdagens sida om att en sådan motsättning verkligen
föreligger. Vi anser det särskilt angeläget med ett sådant uttalande då den
inomkyrkliga utredningen inte kunnat enas om något förslag till lösning av 16
medlemskapsfrågan. Med hänsyn till att utskottet med anledning av motio- KU 1985/86:4
nen nu bekräftat att det finns en motsättning mellan medlemskapsreglerna
och 2 kap. 2 § RF är enligt vår mening motionen i allt väsentligt tillgodosedd,
även om den formellt inte bifallits. Vi har därför inte funnit anledning
att reservera oss mot utskottsbetänkandet i denna del. Vi vill emellertid
framhålla att detta inte innebär att vi frångått den tidigare ståndpunkten att
medlemskapsreglerna bör ändras i enlighet med vad folkpartiet sedan länge
förordat.
i
2. Främjande av kristen tro
Anders Björck, Hans Nyhage och Gunnar Hökmark (alla m) anför:
Som framhålls i motion 1984/85:2336 är de kristna värdena av grundläggande
betydelse för det svenska samhället. De frågor som tas upp i motionen
är således mycket angelägna och vi kan instämma i dess syfte. De
konkreta förslag som motionären lägger fram rör emellertid närmast utbildnings-
och kulturpolitiska frågor, vilka det inte ankommer på konstitutionsutskottet
att bereda.
17
Liber Tryck AB Stockholm 1985