Konstitutionsutskottets betänkande
1985/86:30

om riksdagens arbetsformer, m. m.

KU

1985/86:30

Sammanfattning

Utskottet behandlar i detta betänkande det pågående försöket med vissa nya
inslag i riksdagens arbetsformer och ett antal under allmän motionstid väckta
motioner om riksdagens arbetsformer och riksdagsledamöternas arbetsvillkor,
m. m. Några motioner som gäller det pågående utredningsarbetet på det
författningspolitiska området tas också upp i sammanhanget.

De svårigheter som uppkommit med det nya frågeinstitutet medför enligt
utskottet att försöket inte bör fortsättas någon längre tid i dess nuvarande
form. En återgång helt och hållet till det gamla systemet anser utskottet
emellertid inte vara önskvärd utan att först andra lösningar fått prövas.

Utskottet framhåller härvid att också det tidigare frågeinstitutet hade brister
vilka utgjort starka motiv för att pröva en annan ordning.

Utskottets arbetsgrupp för arbetsförhållandena i riksdagen får undersöka
vilka förändringar som är möjliga med sikte på att tidigt under kommande
höst lägga fram förslag till utskottet. Arbetsgruppen får även uppmärksamma
reglerna för interpellationsdebatterna och pröva om det går att åstadkomma
en lösning som ger möjlighet till samordning av fråge- och
interpellationsdebatter. Vidare skall arbetsgruppen överväga åtgärder i syfte
att stimulera intresset för informationsstunden på torsdagarna.

I avvaktan på att utskottet kan återkomma till riksdagen med ett förslag
förordar utskottet att försöksverksamheten förlängs till årsskiftet 1986-1987.

Detta gäller dock inte förslaget om en gemensam dag för utskottens
sammanträden under sommaruppehållet.

Utskottet har funnit att det inte finns förutsättningar för att fastställa en
sådan gemensam sammanträdesdag under sommaren 1986.

I samband med behandlingen av försöksverksamhetens fortsättning tar
utskottet upp en under den allmänna motionstiden väckt motion som rör det
nya frågeinstitutet. Motionen besvaras med hänvisning till vad utskottet
föreslagit.

Övriga motioner som behandlas i ärendet gäller bl. a. följande ämnen,
nämligen:

ledamöternas arbetsvillkor,
utskottsorganisationen,

budgetpropositionens tillgänglighet för riksdagsledamöterna,
riksdagens tidning,

satellit-TV i riksdagshuset, 1

1 Riksdagen 1985/86. 4sami. Nr30

tillfällig barntillsyn för ledamöternas barn,
minoritetsskyddet i regeringsformen och riksdagsordningen,
den gemensamma valdagen och mandatperiodernas längd,
spärregler vid riksdagsvalet,
sammansättningen av riksdagens utskott.

Beträffande arbetsvillkoren för riksdagens ledamöter erinrar utskottet om
att folkstyrelsekommitténs arbete nu är inne i ett slutskede och det finns
därför förutsättningar för att inom en relativt kort tidrymd kunna ta ställning
till vilka åtgärder som bör vidtas för att förbättra villkoren för riksdagsarbetet.
Utskottet anser också att utskottets arbetsgrupp på nytt bör ta upp olika
frågor som gäller servicen till ledamöterna och även göra en förnyad
prövning rörande voteringarna i kammaren.

Utskottet avstyrker ett förslag om att frågan om riksdagens tidning skall tas
upp till förnyad behandling. Vissa ändringar i de för tidningen gällande
riktlinjerna bör enligt utskottet dock kunna övervägas.

Med anledning av den motion som väckts om barntillsyn för ledamöternas
barn förordar utskottet att förvaltningskontoret får i uppdrag att undersöka
behovet av barntillsyn.

I övrigt avstyrks motionerna eller anses vara besvarade med hänvisning till
pågående utredningsarbete.

Reservationer föreligger i fråga om riksdagens tidning (c) och beträffande
mottagning av satellit-TV i riksdagshuset (vpk).

I ärendet har lämnats särskilda yttranden rörande beredningen av de
alkoholpolitiska frågorna i riksdagen och beträffande frågan om sammansättningen
av riksdagens utskott.

Motionerna

I detta betänkande behandlas de under den allmänna motionstiden väckta
motionerna

1985I86.K207 av Ulf Adelsohn m. fl. (m), vari yrkas såvitt nu är i fråga

13. att riksdagen uttalar att fyraåriga mandatperioder och skilda valdagar
för riksdags- och kommunalval bör införas,

14. att riksdagen uttalar att minoritetsskyddet i regeringsformen och
riksdagsordningen skall stärkas i enlighet med vad som i motionen anförts.

1985I86.K213 av Lars Werner m. fl. (vpk), vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna att pågående utredningsarbete bör ha
inriktningen att den nuvarande 4-procentsspärren vid val till riksdagen
slopas.

1985I86.K214 av Karin Söder m. fl. (c), vari yrkas såvitt nu är i fråga

2. att riksdagen beslutar att RO 4:10 andra stycket skall ha följande
lydelse:

Begär minst en tredjedel av ledamöterna i ett utskott vid behandlingen av
ett ärende att upplysningar eller yttranden skall inhämtas från myndighet
som avses i första stycket, skall utskottet föranstalta om detta, såvida det icke
finner att därmed förenat dröjsmål med ärendets behandling skulle leda till
avsevärt men. Utskottet skall i det betänkande som avges i ärendet utförligt
ange de skäl som föranlett utskottet att avslå minoritetens begäran.

KU 1985/86:30

2

1985I86.K218 av Alf Svensson (c), vari yrkas såvitt nu är i fråga

1. att riksdagen beslutar att hos regeringen begära förslag till förändringar
av grundlagen så att åtskilda valdagar och fyraåriga mandatperioder införs,

2. att riksdagen beslutar att hos regeringen begära grundlagsförslag i syfte
att ersätta nuvarande mandatfördelningsspärr vid val till riksdagen med t. ex.
ett intrappningssystem enligt vad som anförts i motionen.

1985/86.K303 av Görel Bohlin (m), vari yrkas att riksdagen beslutar ändra
namnet på trafikutskottet till kommunikationsutskottet.

1985/86:K304 av Lars Werner m. fl. (vpk), vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna att beredningen av frågan om partiernas
utskottsrepresentation bör ha som utgångspunkt att varje parti som vid val
till riksdagen erhållit minst 4 % av rösterna i riket tillförsäkras representation
i riksdagens utskott motsvarande styrkeförhållandena i riksdagen.

1985I86:K305 av Nils Berndtson m. fl. (vpk), vari yrkas att riksdagen uttalar
att sammanträden i utskott och kammare endast i undantagsfall bör
genomföras under den allmänna motionstiden.

1985/86.K307 av Margo Ingvardsson m. fl. (vpk, s, m, fp, c), vari yrkas att
riksdagen beslutar om bättre arbetsförhållanden för riksdagsledamöterna.

1985!86:K309 av Anders Björck (m), vari yrkas att riksdagen ger i uppdrag
till riksdagens förvaltningskontor att vidta erforderliga åtgärder i syfte att
möjliggöra satellit-TV-mottagning i riksdagens lokaler.

1985I86:K310 av Elver Jonsson och Börje Stensson (fp), vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen
anförts angående beredning av alkohol- och narkotikafrågor i riksdagen.

1985/86.K311 av Bertil Fiskesjö och Bengt Kindbom (c), vari yrkas att
riksdagen beslutar uppdra åt talmanskonferensen att tillsätta en arbetsgrupp
med uppgift att framlägga förslag om en riksdagens tidning i enlighet med vad
som angetts i motionen.

1985I86. K313 av Sture Ericson (s), vari yrkas att riksdagen beslutar ändra sin
arbetsordning så att var fjärde vecka under sessionstiden är fri från
sammanträden i plenum och utskott.

1985/86.K315 av Karin Ahrland (fp), vari yrkas att riksdagen beslutar att
redan under vårsessionen upphöra med den pågående försöksverksamheten
vad gäller frågestunderna och återgå till den ordning som rådde före detta
riksmöte.

1985/86.K316 av Maria Leissner (fp), vari yrkas att riksdagen uppdrar åt
riksdagens förvaltningsstyrelse att utreda efterfrågan på och möjliga former
för en flexibel barntillsyn i riksdagen för ledamöter och anställda.

1985I86.K317 av Daniel Tarschys och Birgit Friggebo (båda fp), vari yrkas

1. att riksdagen beslutar uppdra åt förvaltningsstyrelsen att utarbeta en
plan för utvidgad sekreterarservice åt ledamöterna,

2. att riksdagen beslutar att på prov t. o. m. utgången av 1986/87 års
riksmöte företa voteringar endast under dagplena.

KU 1985/86:30

3

1985/86.K319 av Pär Granstedt (c), vari yrkas att riksdagen beslutar att ge
förvaltningsstyrelsen i uppdrag att undersöka möjligheterna att i riksdagshuset
ta emot sändningarna från Cable News Network i enlighet med vad som
anges i motionen.

1985/86.K320 av Rune Gustavsson m. fl. (c), vari yrkas att riksdagen beslutar
att tillsätta ett särskilt utskott med uppgift att initiera, bereda och för
riksdagen presentera förslag till beslut rörande vård av aidssjuka och
HTLV-III-infekterade samt förslag till förebyggande insatser.

1985/86. K610 av Birgit Friggebo m. fl. (fp) vari yrkas såvitt nu är i fråga

3. att riksdagen hos regeringen begär att folkstyrelsekommittén snarast
lämnar förslag om införande av skilda valdagar,

4. att riksdagen hos regeringen begär att folkstyrelsekommittén snarast
lämnar förslag om införande av fyraåriga mandatperioder.

1985/86.K713 av Owe Andréasson och Helge Hagberg (s), vari yrkas att
riksdagen hos regeringen anhåller om att låta pröva förutsättningarna för
gemensam valdag för val till riksdag, landsting, kommunfullmäktige och
kyrkofullmäktige.

1985/86. K801 av Bo Hammar (vpk), vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om budgetpropositionens
tillgänglighet för riksdagens ledamöter.

Inledning

Riksdagen beslutade våren 1985 om en försöksverksamhet med vissa nya
inslag i arbetsformerna (prop. 1984/85:190, KU 1984/85:36). Initiativet till
försöksverksamheten hade tagits av folkstyrelsekommittén.

En tanke bakom flera av de på försök genomförda förändringarna är att
debatterna skall bli aktuellare och livaktigare. I enlighet härmed prövas
under innevarande riksmöte ett nytt frågeinstitut där frågor som väckts
senast tisdag kl. 13.00 skall besvaras vid en frågestund på torsdagseftermiddagen
samma vecka. Antalet anföranden i frågedebatterna och tiden för
varje anförande har begränsats så att varje talare får hålla högst fyra minuter i
en och samma frågedebatt.

Nya debattregler prövas också för interpellationsdebatterna. Syftet härmed
är främst att förhindra att dessa debatter blir för utdragna.

En annan nyhet är att regeringen vid en informationsstund i anslutning till
torsdagens frågestund kan lämna upplysningar direkt i kammaren om beslut
som fattats vid torsdagens regeringssammanträde. Riksdagens ledamöter
kan ställa frågor om den information som lämnas.

Ytterligare inslag i försöksverksamheten gäller bl. a. anordnandet av
fristående debatter i aktuella ämnen och åtgärder för att utjämna kammarens
arbetsbörda.

För närmare information om de olika inslagen i försöksverksamheten
hänvisas till det ovan nämnda utskottsbetänkandet.

Försöksverksamheten bör enligt folkstyrelsekommittén kunna pågå hela

KU 1985/86:30

4

valperioden. Giltighetstiden för de lagändringar som gjorts för vissa av
inslagen i försöket är emellertid begränsad till det innevarande riksmötet. En
fortsättning av försöksverksamheten också under nästa riksmöte förutsätter
sålunda att riksdagen fattar ett nytt beslut i frågan.

Konstitutionsutskottets arbetsgrupp för arbetsförhållandena i riksdagen
har följt försöksverksamheten och har tagit fram ett underlag för utskottets
behandling av frågan om försöksverksamhetens fortsättning under 1986/87
års riksmöte. Inom arbetsgruppen har framförts önskemål om förändringar i
vissa hänseenden, bl. a. vad gäller tidpunkten på dagen för informations- och
frågestundernas förläggning.

Utskottet behandlar i sammanhanget även några under den allmänna
motionstiden i år väckta motioner rörande riksdagen. Flera av motionerna
behandlar riksdagsledamöternas arbetsvillkor och har en direkt anknytning
till folkstyrelsekommitténs arbete. Några motionsförslag gäller önskemål om
vissa förändringar i utskottsorganisationen. I övrigt behandlas i motionerna
skilda frågor, såsom budgetpropositionens tillgänglighet för riksdagsledamöterna,
riksdagens tidning, mottagning av satellit-TV i riksdagshuset och
anordnandet av någon form av tillfällig barntillsyn för riksdagens ledamöter.
Beträffande samtliga nu nämnda motioner har viss beredning ägt rum i
utskottets särskilda arbetsgrupp.

Folkstyrelsekommitténs arbete har uppmärksammats i flera motioner
under allmänna motionstiden i år. Det gäller bl. a. de grundläggande
författningspolitiska frågorna om mandatperiodernas längd och den gemensamma
valdagen. Dessa motioner behandlas också i betänkandet. Vidare tas
upp några motioner som gäller 4-procentsspärren vid riksdagsvalet, sammansättningen
av riksdagens utskott och vissa frågor rörande minoritetsskyddet i
regeringsformen och riksdagsordningen.

Försök med nya arbetsformer
Frågeinstitutet

I det nya frågeinstitutet besvaras frågor endast på torsdagar. Vid vilken
tidpunkt på torsdagen frågestunden skall börja är inte fastställd i riksdagsordningen
(RO). Hittills under försöksperioden har frågestunderna alltid
förlagts till kl. 15.00.

För att en fråga skall bli besvarad vid frågestunden skall den ha väckts
senast kl. 13.00 tisdagen innan. I praktiken väcks en stor del av frågorna på
tisdagar. Ofta inlämnas då nästan hälften av de frågor som väcks under
veckan närmast före frågestunden.

En fråga som inte besvaras förfaller om inte frågeställaren senast kl. 13.00
tisdagen före nästkommande frågestund meddelar kammarkansliet att
frågan skall stå kvar. En fråga kan på detta sätt förnyas en gång i veckan och
kan alltså som tidigare komma att stå kvar till dess den besvaras. Förnyelse av
väckta frågor har blivit mer regel än undantag.

För att statsråden så snart som möjligt skall få besked om väckta frågor
översänds numera samtliga frågor med telefax förutom att de sänds över med
den ordinarie budgången.

KU 1985/86:30

5

För att det skall vara möjligt för kammarkansliet att snabbt få godkännande
på en föreslagen justering i formuleringen av en inlämnad fråga har
talmanskonferensen rekommenderat, att den som vill väcka en fråga på
tisdag förmiddag antingen lämnar in frågan själv till kammarkansliet eller per
telefon med kammarsekreteraren får bekräftat att frågan är korrekt. Om så
inte sker måste kammarkansliet, enligt rekommendationen, kunna utgå ifrån
att kanslichefen eller annan handläggare på resp. partikansli har fullmakt att
ta ställning till ifrågasatt justering.

I regeringskansliet tillämpas under innevarande riksmöte vissa riktlinjer
för den del av försöksverksamheten som berör regeringskansliet. Enligt
dessa riktlinjer gäller som huvudregel att alla frågor som framställts senast kl.
13.00 på tisdagen skall besvaras vid den följande frågestunden. I riktlinjerna
förutsätts att undantag från denna regel görs bara om statsrådet är bortrest
eller upptaget av något annat viktigt engagemang eller om frågesvaret kräver
särskilt omfattande förberedelser e. d.

Om ett statsråd har förhinder en viss torsdag underrättar vederbörande
departement kammarkansliet om detta senast kl. 10.00 torsdagen innan.
Skulle hinder uppkomma senare sker en sådan underrättelse så snart som
möjligt.

Det finns i och för sig inte något hinder mot att en fråga ställs till ett statsråd
även om det står klart att detta statsråd har förhinder vid nästkommande
frågestund. Konstitutionsutskottet förutsatte att det i sådana fall övervägs
inom regeringskansliet om något annat statsråd skall lämna svaret (KU
1984/85:36). Enligt regeringskansliets riktlinjer bör en fråga överlämnas till
ett annat statsråd bara i undantagsfall och efter samråd mellan berörda
departement.

Det har tidigare förekommit att det i en och samma fråga ställts upp till fyra
olika delfrågor. Talmanskonferensen rekommenderade i början av oktober
att ledamöterna i en och samma fråga inte bör ställa mer än en fråga.
Undantag kan enligt rekommendationen göras för det fall att en ledamot
ställer en fråga om något som han fått kännedom om, t. ex. genom en
tidningsnotis. I ett sådant fall ter det sig naturligt, menar talmanskonferensen,
att frågeställaren får begära bekräftelse på eller information om
sakförhållandet samt i en följdfråga får efterhöra om statsrådet avser att vidta
några åtgärder med anledning av den inträffade händelsen.

Av tillgänglig statistik avseende kammararbetet under höstarna
1975-1985 framgår att antalet väckta frågor visar en kraftig uppgång fr. o. m.
höstarna 1981 och 1982. Antalet väckta frågor under hösten 1985 är något
mindre än hösten 1984, men antalet är större än något av åren 1975-1983 (se
figur 1, s. 7). Kammarstatistiken visar också en successiv ökning vad gäller
väckta interpellationer fr. o. m. hösten 1982 t. o. m. hösten 1985. Den
uppåtgående trenden kvarstår alltså här (se figur 2, s. 7).

Folkstyrelsekommittén räknade med att de nya reglerna skulle kunna
innebära en förskjutning mellan spörsmålsinstituten till interpellationsinstitutets
förmån. Den statistik som nu är tillgänglig torde inte kunna ge något
underlag för en bedömning härvidlag.

Vad gäller frågedebattema innebär de nya reglerna att varje talare får
hålla högst tre anföranden, varav det första får räcka längst två minuter och

KU 1985/86:30

6

Figur 1. Antalet väckta frågor höstarna 1975-1985

350

1935 1976 1977 1978 1979 1980 1981 1982 1983 1984 1985

x) Härav har 32 frigör p.g.a. regeringsskifte inte besvarats

xx) ” “ 15 " " « " «

Figur 2. Antalet väckta interpellationer höstarna 1975-1985

150

122-> U3xx)

1975 1976 1977 1978 1979 1980 1981 1982 1983 1984 1985

x) Härav har 28 interpellationer p.g.a. regeringsskifte inte besvarats
xx) • ■ 9 " " " *

vartdera av andra och tredje anförandet får räcka längst en minut. En
frågedebatt där endast statsrådet och en frågeställare deltar är sålunda
begränsad till åtta minuter.

Någon tidsmässig begränsning för frågestunden finns inte för närvarande.
Kommittén ansåg att frågestunden borde kunna få ta i anspråk ungefär en
timme. Skulle det visa sig att frågestunderna tar väsentligt längre tid i anspråk
bör det enligt kommittén övervägas att införa begränsningar av något slag.
Av de 305 frågor som väcktes hösten 1985 besvarades 282 under hösten och

KU 1985/86:30

7

14 efter juluppehållet. Några frågor (9) lämnades obesvarade. I figur 3 visas
hur de under hösten besvarade frågorna fördelade sig på de nio frågestunder
som då hölls och hur lång tid som varje frågestund har tagit.

Figur 3. Fördelning av besvarade frågor på frågestunderna hösten 1985

50

40

30

20

10

10/10 17/10 24/10 7/11

34

14/11 21/11

2B/11 V12

31

A p

i.

300

240 S

leo

120

60

12/12

Under hösten föranledde varje fråga en genomsnittlig svarstid på 4-5
minuter. Enligt det tidigare debattsystemet tog varje frågedebatt i genomsnitt
i anspråk en tid om 7—8 minuter.

Det högsta antalet anföranden utnyttjades i ca 19 % av debatterna med två
debattörer. I ca 33 % av debatterna använder sig talarna av två anföranden
var. Ca 42 % av debatterna avslutades efter statsrådets svar samt frågeställarens
replik på detta.

Av figur 4 och figur 5 framgår fördelningen av besvarade frågor på
frågestunderna under januari och februari resp. mars och april i år samt hur
lång tid varje frågestund tagit i anspråk. Det högsta antalet anföranden har
under januari-april utnyttjats i ca 23 % av debatterna med två debattörer.
Ca 39 % av dessa debatter avslutades efter två anföranden från vardera
talare. Antalet debatter som avslutats endast efter statsrådets svar och
frågeställarens replik på detta har gått ned från ca 42 % till ca 31 %. Främst
vad gäller debatter som förts med endast ett anförande från varje talare är
variationerna inom den mätta perioden stora. Under frågestunderna i
januari och februari fördes i genomsnitt ca 20 % av debatterna med två
anföranden. Under perioden mars och april var detta fallet i ca 45 % av alla
debatter med två debattörer.

KU 1985/86:30

8

Figur 4. Fördelningen av besvarade frågor på frågestunder under januari och februari
1986

50

300

40

180

120

60

16/1

23/1

6/2

13/2

27/2

Figur 5. Fördelningen av besvarade frågor på frågestunder under mars och april 1986

300

240

180

120

20/3

3/4

17/4

KU 1985/86:30

9

Under september 1985 höll förvaltningskontoret överläggningar med personalorganisationerna
i riksdagen med anledning av ett förslag till veckoschema
för kammarens sammanträden. Personalorganisationerna påpekade
härvid bl. a. att omläggningen av arbetet på torsdagarna sannolikt skulle
medföra ett ökat övertidsuttag för kammarens personal, en grupp som enligt
organisationerna redan tidigare hade ett omfattande övertidsarbete. Personalorganisationerna
uttalade att effekterna för personalen måste vägas in i
samband med utvärderingen av försöksverksamheten.

Från företrädare för personalorganisationerna i riksdagen har under hand
inhämtats att frågestunderna visserligen har tagit kortare tid i anspråk än
man tidigare räknat med, men att det ännu inte går att dra några slutsatser för
framtiden eftersom arbetsbelastningen i kammaren under hösten varit
mindre än vanligt.

Vissa svårigheter med den nya ordningen som påtalats har ett samband
med den absoluta bundenheten till torsdagen som enda dag i veckan för
frågedebatterna och tidpunkten på dagen för frågestunden.

Enligt motion 1985/86:K315 av Karin Ahrland (fp) medför en frågestund i
veckan en alltför stor anhopning av frågor på samma dag. Tidpunkten på
dagen är enligt motionären dessutom olycklig av flera skäl. Den ledamot som
i vetskap om att det inte blir något arbetsplenum en viss torsdag kanske
månader i förväg lovat besöka en partiförening e. d. ute i landet måste,
fortsätter motionären, antingen ställa in sitt besök där eller avstå från att ta
upp en aktuell fråga. Vidare är det enligt motionären uppenbart att
massmediernas möjligheter och intresse av att bevaka frågesvaren minskar ju
senare på dagen de kommer. Eftersom ett av syftena med frågestunderna är
att riksdagsdebatterna skall nå ut till medborgarna är detta olyckligt, menar
motionären. Härtill kommer, framhålls det vidare i motionen, att svårigheten
för en ledamot att passa just denna tid i veckan säkerligen lockar till fler
interpellationer även i sådana ämnen som enligt praxis endast bör tas upp
under en frågestund. Enligt motionären saknas anledning att fortsätta med
det nya frågesystemet. Detta hindrar enligt motionären inte att utskottet
eller kommittén återkommer med andra förslag i syfte att vitalisera
frågestunderna.

Redaktören Lillemor Melsted vid TT:s riksdagsredaktion inbjöds till ett av
arbetsgruppens sammanträden för att informera om hur det nya systemet
fungerar från massmediernas synpunkt. Enligt Melsted bereder det normalt
inga svårigheter att få ut referat av frågedebatterna till tidningarna i rätt tid
de torsdagar då det besvaras mellan 10 och 20 frågor. Bevakningen av en
frågestund som pågår i 1 1/2 till 2 timmar med början kl. 15.00 vållar därför
inte några bekymmer. När en stor mängd frågor hopas vid frågestunden
uppkommer svårigheter och det kan bli omöjligt att hinna sammanställa
referat och få ut dessa i rätt tid. Referaten från frågedebatterna får då också
hårdare konkurrens med annat nyhetsmaterial som anhopas i slutet av
veckan, vilket innebär att referaten har svårare att få plats i nyhetsspalterna.

Under arbetsgruppens uppföljning av försöksverksamheten har inte
framkommit några sådana nackdelar med det nya frågeinstitutet som givit
arbetsgruppen anledning att omedelbart ta initiativ till att under den
innevarande försöksperioden gå in och göra modifieringar eller att avbryta

KU 1985/86:30

10

försöket. I arbetsgruppen har emellertid, som redovisas i nästa avsnitt,
väckts tankar om en tidigareläggning om möjligt av informationsstunden,
vilket även skulle innebära att frågestunden skulle kunna förläggas tidigare
på dagen.

Informationsstund på torsdagar

Regeringen har under försöksperioden möjlighet att vid en informationsstund
på torsdagseftermiddagen redovisa viktigare regeringsbeslut för riksdagen.
Under ca 15 minuter kan regeringen lämna information om sådana
regeringsbeslut som fattats vid torsdagens regeringssammanträde. Därefter
har riksdagens ledamöter möjlighet att ställa frågor om den information som
lämnats.

Informationsstunden har införts utan att regleras i riksdagsordningen. Det
finns därför formellt inte någon spärr mot att det kan uppkomma en debatt
som fortsätter utöver den halvtimme som informationsstunden får ta i
anspråk. Konstitutionsutskottet (KU 1984/85:36, s. 30) har emellertid
uttalat att informationsstunden inte bör få utgöra en utgångspunkt för en
debatt i vanlig mening. Detta skulle enligt utskottet kunna inverka menligt på
riksdagsarbetet. Frågorna till statsråden måste enligt utskottet gälla kompletterande
sakupplysningar till den information som lämnats.

I de riktlinjer för försöksverksamheten som tillämpas i regeringskansliet
anges vilken typ av information som anses lämpad för informationsstunden.
Enligt riktlinjerna skall information lämnas endast beträffande beslut som
inte redovisas för riksdagen på annat sätt. Information bör enligt riktlinjerna
inte lämnas om t. ex. propositioner, skrivelser och lagrådsremisser. Däremot
bör information kunna lämnas bl. a. om kommittédirektiv, särskilt viktiga
förordningar, handelsavtal, konventioner, beslut om bidrag eller lån av
större omfattning, viktigare beslut i andra förvaltningsärenden, t. ex. dataärenden
och planärenden, dock inte utnämningsärenden. Information
lämnas endast om sådana beslut som har tagits på regeringssammanträde
samma dag. Information skall inte avse uppgifter som tidigare har offentliggjorts
av regeringskansliet.

Konstitutionsutskottets arbetsgrupp prövade i oktober 1985 frågan om
ytterligare riktlinjer för informationsstunden utöver dem som konstitutionsutskottet
dragit upp i betänkandet KU 1984/85:36. Ett skäl härtill var att
informationsstunden inte borde få ta alltför lång tid i anspråk och därmed
skapa fördröjningar i riksdagsarbetet. Arbetsgruppen ansåg att en prövning
av frågan borde anstå till dess vissa erfarenheter vunnits av den nya
ordningen. Beträffande uppdelningen av informationsstunden i två ”block”
med ca 15 minuter ansåg arbetsgruppen att detta kunde visa sig vara mindre
lämpligt för det fall två eller flera statsråd vill lämna information vid samma
informationsstund. Arbetsgruppen förordade att det i sådant fall prövas en
ordning som ger riksdagens ledamöter möjlighet att ställa kompletterande
frågor direkt efter varje statsråds anförande.

Möjligheten att informera om regeringsbeslut har hittills utnyttjats vid tre
tillfällen. Vid dessa tillfällen har informationsstunderna påbörjats kl. 15.00.

KU 1985/86:30

11

Informationsstunderna har därmed, som varit avsikten, blivit en inledning på
veckans frågestund.

Den 14 november 1985 informerade industriministern om ett regeringsbeslut
rörande ett stöd om 8 milj. kr. till stiftelsen Umeå Universitets
Innovationscentrum (UMINOVA). Efter att informationen lämnats ställde
två ledamöter frågor och industriministern replikerade. Informationsstunden
varade i fem minuter.

Den 13 februari 1986 informerade finansministern under två minuter om
att regeringen beviljat Saab-Scania tillstånd att ta i anspråk vissa allmänna
investeringsfonder för investeringar på olika orter till ett sammanlagt belopp
om 12,5 miljarder kronor. Några frågor till finansministern ställdes inte.

Den 27 februari 1986 informerade statsrådet Mats Hellström om regeringens
beslut om en förordning med bestämmelser i syfte att förhindra att
Sverige kan utnyttjas som genomgångsland för handel med avancerad
teknisk utrustning som är illegal i andra länder. Under informationsstunden,
som varade i fyra minuter, ställdes en fråga som statsrådet besvarade.

Med anledning av erfarenheterna av de hittillsvarande informationsstunderna
har i arbetsgruppen diskuterats någon form av förändring i syfte att
stimulera intresset för informationsstunderna. Ett sätt att uppnå detta skulle
vara om partikanslierna kort före informationsstundens början kunde få en
förhandsdelning eller på annat sätt få besked om vad informationen kommer
att avse. Härigenom skulle partierna bättre kunna bevaka informationsstunderna
och direkt i anslutning till det att informationen lämnas få fram
ytterligare sakupplysningar rörande de frågor som informationen avser.

Avsikten är att informationen skall lämnas i kammaren innan den
offentliggjorts av regeringskansliet. Med hänsyn till att offentliggörandet
inte skall onödigt fördröjas är det enligt arbetsgruppen angeläget att
informationsstunden hålls så nära inpå torsdagens regeringssammanträde
som möjligt. En tidigareläggning av informationsstunderna med åtminstone
en timme borde därför kunna övervägas. För att det inte skall bli något
uppehåll mellan informations- och frågestunden bör även frågestunden
kunna tidigareläggas, så att den kan börja omedelbart efter informationsstundens
slut.

Det skulle också enligt arbetsgruppen kunna stimulera intresset för
informationsstunderna om valet av de ämnen som kan bli föremål för
information skulle kunna bedömas mera fritt än vad som är fallet enligt de
rekommendationer inom regeringskansliet som gäller för närvarande.

Interpellationsdebatterna

De nya regler som prövas innebär att antalet anföranden och längden på
dessa begränsats. Syftet är främst att förhindra att debatterna blir alltför
utdragna. Avsikten är att debatterna skall föras med de anföranden talarna
har rätt till och att repliker därutöver inte skall förekomma annat än i
speciella fall, t. ex. om en ledamot som redan förbrukat sina anföranden
angrips av en annan ledamot som gått in i debatten. Talmännen tillämpar
under försöksperioden en praxis som talmanskonferensen ställt sig bakom
och som innebär att den talare som medges rätt till replik utöver de

KU 1985/86:30

12

anföranden talaren har rätt till endast får en replik för ett bemötande av KU 1985/86:30

angrepp från annan talare. Den angripande har enligt denna praxis inte rätt
till någon replik.

Hittills har interpellationsdebatterna enligt det nya debattsystemet
genomsnittligt sett tagit ca 25 minuter i anspråk. Enligt det tidigare
debattsystemet varade interpellationsdebatterna i genomsnitt cirka en
halvtimme eller något längre.

Som framgått ovan (se figur 2) väcktes under hösten 1985 96 interpellationer.
Av dessa besvarades 68 under hösten och ytterligare 27 efter juluppehållet.
En interpellation har återtagits.

Vid behandlingen av förslaget till försöksverksamheten påpekade konstitutionsutskottet
att den tid på tisdagar som tidigare använts för frågor i stället
kunde tas i anspråk för interpellationsdebatter. Härigenom skulle behovet av
att anordna interpellationsdebatter på måndagar och fredagar bli mindre.

Debattiden för interpellationerna har under hösten 1985 och under de två
första månaderna 1986 fördelat sig på veckodagar enligt följande.

	Måndag	Tisdag	Onsdag	Fredag
Hösten 1985	9 tim. 10 min.	8 tim. 53 min.	39 min.	4 tim. 40 min.
Jan-april 1986	8 tim. 12 min.	25 tim. 2 min.	42 min.	6 tim. 29 min.
	17 tim. 22 min.	33 tim. 55 min.	1 tim. 21 min.	11 tim. 9 min.

I en interpellationsdebatt den 25 oktober 1985 framfördes kritik mot att de
nya reglerna för frågedebatterna innebär att någon samordning inte längre
kan ske mellan fråge- och interpellationsdebatterna. En ledamot, Oswald
Söderqvist (vpk), nämnde då i ett av sina anföranden (Riksdagens protokoll
1985/86:18, s. 10) att det tidigare systemet att samla ihop flera frågor och
interpellationer i samma ämne i en gemensam debatt kunnat bidra till att ge
brett deltagande i debatten och en bra genomlysning av ämnet. Det ämne
som var föremål för intresse i interpellationsdebatten den 25 oktober
utgjorde enligt Söderqvist ett bra exempel på att den nya ordningen är sämre
än tidigare. Enligt Söderqvist hade det statsråd som besvarade hans
interpellation nyligen i tre frågesvar debatterat de frågor som var ämne för
Söderqvists interpellation.

Som Söderqvist påpekat är det en konsekvens av den nya ordningen att en
fråga och en interpellation i samma eller ett näraliggande ämne inte kan
besvaras vid ett och samma tillfälle. Konstitutionsutskottet (KU 1984/85:36)
har uttalat att det måste särskilt uppmärksammas om denna konsekvens av
de nya reglerna kommer att medföra olägenheter.

Detta problem tas upp också i de tidigare nämnda riktlinjerna som
tillämpas inom regeringskansliet. Om statsrådet vet att han inom kort
kommer att besvara en interpellation i ett näraliggande ämne, kan det enligt
riktlinjerna ibland ligga nära till hands att statsrådet avstår från att lämna ett
särskilt frågesvar. Vidare erinras i riktlinjerna om att folkstyrelsekommittén
med tanke på sådana situationer påpekat, att det inte finns något hinder mot
att statsrådet under hand meddelar den som har ställt frågan att han avser att
ta upp frågeställningen i samband med interpellationssvaret och att han

därför inte kominer att besvara frågan vid den kommande frågestunden.
Frågan förfaller då (om inte frågeställaren begär att den skall stå kvar) men
frågeställaren får möjlighet att förhandsanmäla sig till interpellationsdebatten.

Enligt vad som framkommit vid arbetsgruppens beredning har de nya
reglerna för interpellationsdebatterna kunnat bidra till att dessa blir mer
koncentrerade. Denna utveckling har enligt Melsted bemötts positivt från
massmediernas sida. De nya reglerna har också tekniskt sett fungerat
smidigt. Enligt arbetsgruppen bör fortsatt uppmärksamhet ägnas åt de
olägenheter som kan uppstå med hänsyn till att fråge- och interpellationsdebatter
enligt de nya reglerna inte kan samordnas på samma sätt som tidigare.

Kammarkansliet har från statsrådskretsen mottagit vissa erinringar med
anledning av bestämmelsen i RO 6:1. Enligt den bestämmelsen skall statsråd
som inte svarar på en interpellation inom fyra veckor muntligen meddela
riksdagen varför svaret uteblir eller anstår. De framförda erinringarna gäller
förhållandet att statsrådet måste iaktta denna regel även om anledningen till
att svar inte kan lämnas inom utsatt tid beror på att interpellanten är
förhindrad att motta svaret innan fyraveckorsfristen gått till ända.

I propositionen om försöksverksamheten (prop. 1984/85:190) ifrågasattes
det fortsatta behovet av fyraveckorsregeln i RO 6:1. Konstitutionsutskottet
(KU 1984/85:36) uttalade att det som anfördes i propositionen om fyraveckorsfristen
skulle beaktas i samband med uppföljningen av försöksverksamheten.

Ett syfte med fyraveckorsregeln är att förebygga att svar på interpellationer
dröjer så lång tid att den väckta frågeställningen förlorar sin aktualitet.
Utskottets arbetsgrupp har övervägt frågan om fyraveckorsfristen och den
kritik mot utformningen av RO 6:1 som framkommit under hand. Enligt
arbetsgruppen bör regeln kunna ändras så, att ett statsråd skall kunna
överlämna till ett annat statsråd att meddela varför en interpellation inte
besvaras inom fristen.

Vissa andra frågor rörande riksdagsdebatterna

Möjligheten för en partigrupp att ta initiativ till en fristående debatt i ett
aktuellt ämne utnyttjades för första gången i februari 1986 då moderata
samlingspartiets partigrupp tog initiativ till en debatt med anledning av en
rapport om levnadsförhållandena i Sverige.

Frågan om den särskilda debatten väcktes i ett brev till talmannen fredagen
den 21 februari 1986. Samma dag kallades partierna av talmannen till
sammanträde måndagen den 24 februari. Vid sammanträdet den 24 februari
tillstyrktes förslaget och debatten utsattes att äga rum den 26 februari kl.
10.00. Det överenskoms mellan partigruppernas företrädare att initiativtagaren
till en debatt i ett aktuellt ämne skall inleda debatten och att i övrigt den
vid allmänpolitiska debatter tillämpade talarordningen skulle följas. Vidare
skulle antalet deltagare från varje parti vara begränsat till två. Den första
talaren skulle få tala längst tio minuter och övriga talare längst sex minuter.
Slutligen överenskoms att gällande bestämmelser om replikrätt och statsråds
rätt till särskilt inlägg skulle tillämpas.

KU 1985/86:30

14

Den särskilt anordnade debatten varade i tre timmar. Enligt arbetsgruppen
utgör den särskilt anordnade debatten ett bra exempel på hur aktuella
ämnen på ett snabbt och smidigt sätt kan tas upp i riksdagsarbetet. Det kan
emellertid ifrågasättas om inte ämnet för debatten blev tillfredsställande
behandlat redan genom den första ”debattrundan”. Vid anordnandet av
särskilda debatter vore det enligt arbetsgruppen värt att pröva om det inte är
tillräckligt att varje talare får förfoga över endast ett anförande och att
debatten därutöver kan föras med utnyttjande av repliker och särskilda
inlägg.

Senare har ytterligare en debatt i ett aktuellt ämne anordnats. Vid ett
sammanträde den 6 maj med de av partigrupperna utsedda ledamöterna av
talmanskonferensen överenskoms om en särskilt anordnad debatt i anslutning
till interpellationer och frågor med anledning av kärnkraftsolyckan i
Tjernobyl. Det rekommenderades att statsrådet och en talare från vart och
ett av partierna m, fp, c och vpk i angiven ordning skulle tala längst 20
minuter. Övriga talare skulle få använda längst 10 minuter. Vidare skulle
gällande regler om replikrätt och statsråds rätt till särskilt inlägg tillämpas.

Debatten hölls den 12 maj och varade i ca 4 1/2 timmar.

I det tidigare betänkandet om försöksverksamheten erinrade konstitutionsutskottet
(KU 1984/85:36) om möjligheten för utskotten att genom
samråd inför större debatter åstadkomma frivilliga begränsningar i debatttiden.
I oktober uttalade talmanskonferensen i en rekommendation att
samtliga utskott bör utse en ledamot eller tjänsteman med uppgift att göra
upp och till kammarkansliet vidarebefordra en förteckning över de utskottsföreträdare
som önskar delta i debatter med anledning av utskottsbetänkanden.

Utjämning av kammarens arbetsbörda

Folkstyrelsekommittén har framhållit värdet av att utskotten, i varje fall
under mellanvalsåren, utnyttjar sammanträden under sommaruppehållet för
att få fram ärenden till kammaren tidigt på hösten. Trots uppmaningar från
talmanskonferensen har sådana sammanträden enligt kommittén ägt rum i
alltför begränsad utsträckning.

På kommitténs förslag beslutade riksdagen (KU 1984/85:36) att talmanskonferensen
skulle rekommendera en dag i augusti 1986 på vilken alla utskott
kunde samlas till sammanträden. Det förutsattes därvid ske en samordning
med de utskott som ämnade genomföra studieresor under sommaren. En
bärande idé bakom kommittéförslaget var att partigrupperna och andra
partiorgan skulle vara samlade på den gemensamma dagen. Även ärenden av
mer kontroversiell natur skulle då kunna behandlas vid sommarsammanträdena.

Under riksdagsbehandlingen framkom en del kritik mot kommitténs
förslag från företrädare för den s. k. kanslichefsgruppen och från ett par av
personalorganisationerna i riksdagen. Kritiken gällde bl. a. att behovet av
sommarsammanträden varierar från år till år och mellan olika utskott.
Vidare ansågs utrymmet för sådana sammanträden begränsat med hänsyn till
att belastningen under riksmötestid ger upphov till kompensationsledighet

KU 1985/86:30

15

som jämte semester skall tas ut under sommaruppehållet.

Konstitutionsutskottet framhöll att det ytterst måste få ankomma på
utskotten själva att ta ställning till behovet av sommarsammanträden, men
att utskotten därvid också måste väga in kammarens behov av en jämnare
arbetsfördelning.

Kommittén föreslog också att propositioner som väcks under sommaruppehållen
mellan 1986 och 1987 fram till den 15 augusti skall delas till
ledamöterna före den dag i augusti då samtliga utskott förutsätts sammanträda.
Därmed skulle det enligt kommittén bli möjligt att för dessa propositioner
förkorta motionstiden, som börjar löpa först vid riksmötets start i
oktober. Dessa propositioner kan då utskottsbehandlas i början av oktober i
stället för som nu i slutet. Detta förslag av kommittén måste föranleda en
ändring i RO.

Även om det inte är klart utsagt av kommittén torde förutsättningarna för
att lägga förslag om förkortad motionstid ha ett visst samband med frågan
huruvida partigrupperna kan vara samlade under sommaren. Om motionstiden
förkortas kan det antas föreligga ett behov för partierna av att kunna
diskutera de framlagda förslagen redan under sommaren.

Frågan om en gemensam sammanträdesdag för utskotten togs upp i
talmanskonferensen den 9 oktober 1985. Det beslöts att yttrande skulle
inhämtas från utskotten, partigrupperna, förvaltningskontoret och personalorganisationerna.

Sedan samtliga partigrupper och utskott samt förvaltningskontoret och
ST-Riksdag inkommit med yttranden tog talmanskonferensen upp frågan på
nytt den 20 november. Av remissvaren framgick att ingen partigrupp ansåg
det nödvändigt med en gemensam sammanträdesdag. Yttrandena från
utskotten var i de flesta fall negativa till förslaget att utskotten skulle
rekommenderas att sammanträda på en och samma dag i augusti. Flera
utskott förklarade sig ha för avsikt att anordna sammanträden, ofta i
samband med studieresor. Det framhölls allmänt att varje utskott borde få
bestämma tidpunkten för sitt sommarsammanträde och att en gemensam
sammanträdesdag inte syntes medföra några nämnvärda fördelar. Förvaltningskontoret
ansåg att hinder inte skulle möta mot en gemensam sammanträdesdag
under förutsättning att samordning kunde ske med kyrkomötet,
som beräknades pågå under tiden den 19 augusti-den 2 september.
ST-Riksdag förordade att den praxis som dittills tillämpats skulle få gälla
också i fortsättningen, nämligen att varje utskott vid behov kallar till
sommarsammanträde under augusti eller september.

Talmanskonferensen valde att inte fastställa någon dag och beslutade att
utan eget ställningstagande överlämna de inkomna yttrandena till konstitutionsutskottets
särskilda arbetsgrupp.

I ett senare beslut har talmanskonferensen - med hänvisning till att 1986/87
års riksmöte tar sin början ovanligt sent - erinrat utskotten om angelägenheten
av att särskilda ansträngningar görs så att betänkanden som föranleder
debatter föreligger till behandling i kammaren redan vid det sammanträde
som skall hållas den 15 oktober.

Arbetsgruppen har konstaterat att det inte finns förutsättningar för att
anordna en gemensam sammanträdesdag för utskottens sammanträden

KU 1985/86:30

16

under sommaren 1986. Det uppdrag att rekommendera en lämplig dag som
riksdagen tidigare lämnat talmanskonferensen bör därför enligt arbetsgruppens
mening inte vidhållas. Arbetsgruppen har samtidigt instämt i talmanskonferensens
uttalande om angelägenheten av att få fram debattärenden
redan till riksmötets början och har erinrat om vad konstitutionsutskottet
tidigare (KU 1984/85:36) uttalat om att utskotten måste väga in kammarens
behov av en jämnare arbetsfördelning när de överväger behovet av
sommarsammanträden.

Vissa frågor rörande riksdagens arbetsschema, m. m.
Motionerna

I motion 1985/86:K307 av Margo Ingvardsson m. fl. (vpk, s, m, c, fp) tas upp
svårigheterna för riksdagens ledamöter att kunna överblicka veckans arbetstider
i kammaren.

Enligt motionärerna bör det vara möjligt att, med utgångspunkt i arbetet i
utskotten och antalet reservationer, veckovis meddela ledamöterna och
övrig berörd personal preliminär tidsåtgång för kammarens arbete. Om det
under pågående kvällsplenum med beräknad debatt fram till kl. 24.00 visar
sig att sista votering kommer att infalla vid tidigare tidpunkt, bör också
ledamöterna få den informationen, framhåller motionärerna. Målsättningen
måste enligt motionen vara att i möjligaste mån förlägga riksdagsarbetet till
dagtid. Kvällsplenum bör avslutas senast kl. 23.00. Om arbetsplenum börjar
kl. 9.00 i stället för som hittills kl. 10.00 eller senare ökar förutsättningarna
för normalare arbetstider. Dessa mindre förändringar i arbetet skulle enligt
motionärerna underlätta för alla ledamöter, men kanske främst för ledamöter
från Stockholm och närliggande län.

I motion K307 tas även upp en fråga om ledamöternas bostadsförhållanden.
I den delen behandlas motionen nedan under avsnittet Barntillsyn i
riksdagshuset, m.m.

Ledamöternas arbetsvillkor tas upp också i motion 1985/86:K317 av
Daniel Tarschys och Birgit Friggebo (båda fp).

I motionen framhålls allmänt bl. a. att den faktiska arbetsfördelningen
inom partigrupperna har lett till att de flesta riksdagsledamöter i dag har
dubbla bevakningsområden. Dels måste de i egenskap av företrädare för sina
olika valkretsar noga följa utvecklingen i hemlänet och vid behov aktualisera
olika regionala frågor. Dels har de i egenskap av utskottsledamöter ett
bevakningsansvar för en viss samhällssektor. Båda dessa uppgifter kräver
kontakter och tidskrävande läsning. Till dessa uppgifter kommer, fortsätter
motionärerna, ofta uppdrag inom partiorganisationerna och inom andra
organisationer. Ett antal ledamöter har därjämte internationella uppgifter
för riksdagens räkning eller för sina partier. Att skriva artiklar och insändare
är en annan väsentlig del av riksdagsmannauppdraget.

Enligt motionen är de flesta säkert överens om att riksdagsarbetets
nuvarande villkor inte är särskilt väl anpassade till denna mångfald av
uppgifter. I motionen väcks förslag beträffande två särskilda problem;
bristen på sekreterarhjälp och det överlastade veckoschemat.

KU 1985/86:30

17

1* Riksdagen 1985186.4sami. Nr30

En rimlig norm borde enligt motionen vara att varje ledamot som så önskar
förses med en egen sekreterare. Utbyggnaden kan enligt motionen ske
etappvis men bör inte spännas ut över alltför lång tid. Enligt motionen bör
riksdagen uppdra åt förvaltningsstyrelsen att utarbeta en plan för en utvidgad
sekreterarservice åt ledamöterna.

Med tanke på den tidsbrist som råder är det enligt motionärerna sannolikt
omöjligt att förhindra att kammardebatter förläggs till kvällsplena. Däremot
borde enligt motionärerna det kunna undvikas att voteringar förläggs till
kvällstid. Den nya praxis med s. k. sammanlagda voteringar som börjat
tillämpas har enligt motionärerna redan lett till en viss förbättring av
arbetsbetingelserna under dagtid. Med samma teknik skulle man, framhåller
de, lätt kunna ernå att ledamöterna inte kvällstid sysselsätts med ett av de
mer improduktiva inslagen i riksdagsarbetet, nämligen att invänta voteringar.
Motionärerna hemställer att riksdagen beslutar att på prov t. o.m.
utgången av 1986/87 års riksmöte företa voteringar endast under dagplena.

I motion 1985/86:K313 av Sture Ericson (s) tas upp frågan om ledamöternas
kontakter med väljarna och organisationslivet i den egna valkretsen.
Enligt motionären går det att lägga om riksdagens arbetsschema, så att
ledamöterna ges ökade tillfällen att arbeta politiskt också i den egna
valkretsen. En enkel åtgärd, som skulle betyda en väsentlig förbättring, vore
enligt motionären att hålla var fjärde vecka under sessionstiden fri från
sammanträden i plenum och utskott. En sådan förändring av arbetsschemat
skulle enligt motionären leda till en vitalisering av riksdagsarbetet. I
motionen hemställs att riksdagen beslutar ändra sin arbetsordning så att var
fjärde vecka under sessionstiden är fri från sammanträden i plenum och
utskott.

En fråga rörande riksdagsarbetet under den allmänna motionstiden tas
upp i motion 1985/86:K305 av Nils Berndtson m. fl. (vpk).

Enligt motionärerna har januari månad traditionellt ägnats genomgång av
budgetpropositionen och motionsskrivande. Andra verksamheter har fått stå
över.

Under senare år och särskilt i år har dock enligt motionen en rad andra
sammanträden lagts in under allmänna motionstiden. Ett arbetsplenum har i
år hållits. Även om detta var kort med få ärenden krävs viss tid för inläsning
och genomgång i partigrupperna, framhåller motionärerna. Fler utskott har
hållit sammanträden. Något utskott har enligt motionen sammanträtt mer än
en gång.

Motionärerna framhåller att denna förskjutning i riksdagsarbetet är
oroande. Den inkräktar på arbetet med genomgång av budgetpropositionen
och motionsskrivandet. Detta sker samtidigt som kontakterna med myndigheter
och organisationer ökat i omfattning, en verksamhet som är av stor
betydelse för riksdagsarbetet. I praktiskt taget varje län genomförs, fortsätter
motionärerna, överläggningar mellan länsstyrelse och riksdagsledamöter
rörande bl. a. aktuella frågor i budgetpropositionen. Även andra instanser
och organisationer har enligt motionen behov av att informera riksdagsledamöterna.
Olika organ inom riksdagen som har till uppgift att planera arbetet
bör enligt motionen uppmärksammas på problemen i syfte att uppnå en
arbetsplanering som tar hänsyn till ledamöternas arbetssituation under den

KU 1985/86:30

18

i

allmänna motionstiden. I motionen yrkas att riksdagen uttalar att sammanträden
i utskott och kammare endast i undantagsfall bör genomföras under
den allmänna motionstiden.

Vissa uppgifter i anslutning till motionerna

Folkstyrelsekommittén skall enligt dess direktiv (dir. 1984:23) överväga
åtgärder i syfte att effektivisera riksdagsarbetet. Ett viktigt skäl härtill är att
ledamöterna bör få tillräcklig tid att hålla kontakten med sina väljare. Vissa
ändringar i riksdagens arbetsrytm och ett annat system för voteringar nämns i
direktiven som exempel på tänkbara åtgärder. Ledamöternas arbetsvillkor
kan enligt direktiven förbättras också på andra sätt, t. ex. genom ökad
sekreterarhjälp. Kommittén bör enligt direktiven överväga frågor av denna
art från principiella utgångspunkter.

Kommittén har nyligen publicerat tre undersökningar av riksdagsledamöternas
arbete i och utanför riksdagen, SOU 1986:27, Folkets främsta
företrädare. Undersökningarna bygger väsentligen på uppgifter som lämnats
i enkäter och intervjuer. De frågor som undersökningen avser behandlas för
närvarande av kommittén.

Vad gäller yrkandet i motion K317 att riksdagen på prov t. o. m. utgången
av 1986/87 års riksmöte skall företa voteringar endast under dagplena kan
nämnas att kommittén i sitt betänkande angående den nu pågående
försöksverksamheten förordade, att debatterna skulle kunna avslutas på
kvällen och att överläggningen då skulle förklaras avslutad men att voteringen
skulle äga rum följande dag. Riksdagen tillstyrkte att bl. a. detta skulle
prövas under försöksperioden (KU 1984/85:36 s. 35).

Beträffande ledamöternas sekreterarhjälp gäller sedan ett par år tillbaka
att partierna får bidrag till detta enligt en norm som innebär att ett
skrivbiträde skall ge service till i genomsnitt sex ledamöter. Förutom
penningbidrag utgår stödet i form av viss materiel, kopieringsmöjligheter
samt apparater för ord- och textbehandling.

Under ärendets beredning har förvaltningsstyrelsen tillhandahållit vissa
uppgifter rörande kontorshjälpsstödet. Styrelsen har härvid framhållit att en
väsentlig utbyggnad av sekreterarservicen förutsätter ett tillskott av lokaler
utöver de byggnader riksdagen i dag förfogar över.

Utskottsorganisationen, m. m.

Motionerna

I tre motioner tas upp frågor som rör utskottsorganisationen.

En ändrad benämning på trafikutskottet till kommunikationsutskottet
föreslås i motion 1985/86:K303 av Görel Bohlin (m).

I motion 1985/86:K310 av Elver Jonsson och Börje Stensson (båda fp) tas
upp frågan om beredningen av alkoholpolitiska frågor i riksdagen. Enligt
motionärerna är dessa frågor i första hand av socialpolitisk karaktär och de
bör därför enligt motionärerna alltid hänskjutas för behandling i socialutskottet.

KU 1985/86:30

19

Enligt motion 1985/86:K320 av Rune Gustavsson m. fl. (c) bör riksdagen
inrätta ett särskilt utskott med uppgift att initiera, bereda och för riksdagen
presentera förslag till beslut rörande vård av aidssjuka och HTLV-IIIinfekterade.
Ett sådant utskott skall enligt motionen även lägga fram förslag
om förebyggande insatser. Motionärerna hänvisar beträffande den närmare
motiveringen till motion 1985/86:So477. Som skäl framhålls i den sistnämnda
motionen bl. a. att aidsproblematiken är av sådan karaktär att det är
motiverat att tillsätta ett särskilt utskott. Enligt motionen måste det särskilda
utskottet få tillgång till de utredningsresurser som regeringen och aidsdelegationen
förfogar över. Vidre bör enligt motionen samtliga i riksdagen
ingående partier finnas representerade i det särskilda utskottet.

Vissa uppgifter i anslutning till motionerna

Frågor om utskottsindelningen och ärendefördelningen mellan utskotten har
senast utretts av en särskild kommitté som tillsattes av talmanskonferensen
hösten 1980. I kommittén var samtliga riksdagspartier representerade.
Kommitténs förslag behandlades av riksdagen under våren 1983. De
ändringar i olika tilläggsbestämmelser till 4 kap. RO som därvid beslutades
har trätt i kraft den 1 juli 1983 (SFS 1983:474). Till grund för riksdagens
beslut förelåg ett enhälligt betänkande av konstitutionsutskottet (KU
1982/83:31). Under ärendets beredning i konstitutionsutskottet hade samtliga
övriga utskott beretts tillfälle att yttra sig över utskottskommitténs förslag
och med anledning av förslaget väckta motioner.

Enligt gällande ordning bereder skatteutskottet den rättsliga regleringen
av tillverkning, beskattning och försäljning inkl. frågor om inköpsbegränsningar
av alkoholdrycker medan socialutskottet bereder frågor som gäller
vård och rehabilitering, förebyggande insatser och information rörande
alkohol.

Konstitutionsutskottet behandlade våren 1980 en framställning från
socialutskottet angående beredningen av alkoholfrågorna.

Socialutskottet hävdade att det borde bereda alla alkoholpolitiska frågor
utom beskattningsfrågorna för att riksdagen så långt som möjligt skall få en
samlad bedömning av ärendena. Socialutskottet hänvisade till bl. a. att
lagstiftningen rörande tillverkning och försäljning av alkoholvaror överfördes
från budgetdepartementet till socialdepartementet vid 1977 års alkoholpolitiska
reform, då också riksskatteverkets uppgifter på alkoholområdet
överfördes till socialstyrelsen.

I ett svar på socialutskottets skrivelse utvecklade skatteutskottet närmare
bl. a. det samband som enligt skatteutskottet föreligger mellan den del av
alkohollagstiftningen som rör tillverkning och försäljning och beskattningen.
Enligt skatteutskottet borde socialutskottets kompetensområde i vad avsåg
alkoholfrågorna begränsas till att i första hand avse samhällets åtgärder för
alkoholistvården och anslagsfrågor i övrigt avseende information och
administration på alkoholområdet som inte ankommer på annat utskott.

Socialutskottets och skatteutskottets skrivelser överlämnades till utskottskommittén.
Denna uttalade (förslag 1981/82:22) att beredningen av de
alkoholpolitiska frågorna - bortsett från rena skattefrågor - skulle flyttas från

KU 1985/86:30

20

skatteutskottet till socialutskottet. Förslaget rönte starkt motstånd från
skatteutskottet. Konstitutionsutskottet ansåg att förslaget inte då borde
föranleda någon åtgärd (KU 1982/83:31, s. 15).

Beträffande den fråga om ett särskilt utskott i frågor rörande sjukdomen
aids som väckts i motion K320 finns det enligt riksdagsordningen möjlighet
för kammaren att tillsätta särskilda utskott enligt samma bestämmelser som
gäller för ständiga utskott. Något särskilt utskott har inte tillsatts efter den
utskottsreform som ägde rum 1971. Den år 1980 tillsatta utredningen om
utskottsorganisationen uttalade sig positivt till förmån för särskilda utskott
vad gällde frågekomplex av både omfattande och invecklad natur (förslag
1981/82:22, s. 38).

Frågan om en ändrad benämning på trafikutskottet till kommunikationsutskottet
har tidigare behandlats av riksdagen och har då avslagits. Senast
behandlades frågan vid 1984/85 års riksmöte med anledning av en motion av
Görel Bohlin. Utskottet (KU 1984/85:36) uttalade att det för närvarande inte
fann skäl att ändra det tidigare ställningstagandet och avstyrkte motionen.

Budgetpropositionens tillgänglighet för
riksdagsledamöterna

Motionen

Enligt motion 1985/86: K801 av Bo Hammar (vpk) bör i fortsättningen gälla
den ordningen att riksdagens ledamöter får del av budgetpropositionen
samtidigt som massmedierna. I motionen yrkas att riksdagen skall ge
regeringen detta till känna.

Gällande ordning

Det har under åtskilliga år varit praxis från alla regeringars sida att lämna
förhandsexemplar av budgetpropositionen till de olika riksdagspartiernas
kanslier samt till massmedierna.

Vad gäller massmedierna har detta sedan 1975 grundats på en överenskommelse
mellan finansdepartementet, Sveriges Radio och pressens samarbetsnämnd.
Bakgrunden är att budgetpropositionen brukar föreligga i
stencilerad korrekturversion en dryg vecka före publiceringsdatum. Eftersom
denna har en omfattning på ca 4 000 sidor, har det bedömts vara rimligt
att såväl massmedierna som oppositionsledarna får en möjlighet att studera
materialet så att de ges en möjlighet att kommentera och referera det då
materialet blir offentligt.

Pågående utredning

Inom regeringskansliet har i januari 1986 tillsatts en särskild arbetsgrupp som
skall granska principerna och rutinerna för informationen om regeringsförslag,
särskilt vad gäller budgetpropositionen. Gruppen leds av planeringschefen
i finansdepartementet och i gruppen ingår företrädare även för

KU 1985/86:30

21

1** Riksdagen 1985186. 4 sami. Nr 30

statsrådsberedningen och justitiedepartementet. Gruppen har inte några
fastställda direktiv. Enligt vad som upplysts i en debatt i riksdagen den 11
februari i år (riksdagens protokoll 1985/86:76) skall utgångspunkten vara att
riksdagen skall ha företrädesrätt till information, men att det samtidigt bör
vara möjligt för massmedierna att ge korrekta redovisningar av förslagen.

Riksdagens tidning
Motionen

Enligt motion 1985/86:K311 av Bertil Fiskesjö och Bengt Kindbom (båda c)
bör talmanskonferensen få i uppdrag att tillsätta en arbetsgrupp med uppgift
att lägga fram förslag om en riksdagens tidning i enlighet med vad som anges i
motionen. Enligt motionärerna ger tidningen Från Riksdag & Departement
inte någon tillfredsställande spegling av vad som händer i riksdagen.
Riksdagen bör enligt motionärerna på nytt ta upp tidningsfrågan med syfte
att ge riksdagen en tidning som bättre och mera utförligt redovisar riksdagens
arbete.

I en sådan tidning, fortsätter motionärerna, bör det utöver referat i
traditionell mening också finnas utrymme för kommenterande artiklar,
intervjuer, allmänpolitiska reportage med anknytning till riksdagen och
recensioner av politiskt intressant litteratur. En bieffekt av en sådan tidning
skulle säkert bli att riksdagen uppmärksammades mer även i andra medier,
menar motionärerna. Som exempel på ett organ som har en uppläggning av
det slag som åsyftas nämns Nordiska rådets tidskrift Nordisk Kontakt. Denna
tidskrift har enligt motionärerna kunnat ge en intresseväckande och levande
bild av politisk parlamentarisk verksamhet. Motionärerna föreslår att
riksdagen skaffar sig en tidning av liknande karaktär men med tätare
utgivning.

Tidningsfrågans tidigare behandling

Tidningen Från Riksdag & Departement svarar för information om riksdagen
och departementen. Den började utkomma i januari 1976 och ersatte då
Departementsnytt. Från Riksdag & Departement är sedan 1981 i administrativt
hänseende knuten till riksdagens förvaltningskontor.

I samband med beslutet om den nya tidningen och senare i samband med
att tidningens huvudmannaskap ändrades uttalade riksdagen (KU 1975/
76:20) att tidningen skulle ha en observerande ställning och att dess
redaktion själv skulle utforma innehållet i enlighet med de riktlinjer för
riksdagens tidning som dragits upp av den s.k. informationsutredningen.
Anknytningen till riksdagens förvaltning skall enligt konstitutionsutskottets
uttalande år 1981 enbart innefatta rent administrativa frågor.

Enligt riktlinjerna skall den nya tidningens syfte vara att underlätta för
personal i stat och kommun, företag och organisationer samt för förtroendevalda
och övriga politiskt intresserade att följa verksamheten i riksdagen och
regeringens kansli. Tidningen skall innehålla sammanfattningar av viktigare
propositioner från regeringen, av utredningsdirektiv, av avlämnade betän -

KU 1985/86:30

kanden och departementspromemorior o. d., bevakning av frågor av större
politisk betydelse som behandlas av regeringen, kortfattade referat av
regeringsbeslut av prejudicerande karaktär, förteckningar över betänkanden,
promemorior, andra offentliga publikationer, annan periodvis återkommande,
översiktlig information, t. ex. lagstiftningsöversikter. Vidare
skall den innehålla sammanfattningar av material ur det offentliga riksdagstrycket,
t. ex. viktigare motioner, utskottsbetänkanden och interpellationer.
Kammardebatterna i viktigare ärenden skall refereras. I beslutsreferaten bör
enligt direktiven läggas särskild vikt vid skillnader mellan regeringens
propositioner och riksdagens beslut. Beträffande referaten av frågestunderna
och interpellationsdebatterna bör huvudvikten läggas vid nyhetsbetonade,
intressanta besked som lämnas samt vid principiella debatter. Härutöver
bör tidskriften innehålla information av institutionell karaktär, bevakning av
frågor av större politisk betydelse i riksdagen utöver vad som registrerats i
riksdagstrycket (t. ex. uttalanden och deklarationer av riksdagsgrupperna)
samt uppgifter om personförändringar i riksdagen och departementen. Det
bör också i tidskriften kunna anges vilka ärenden som kommer att behandlas
inom den närmaste tiden i riksdagen. Slutligen bör ges information om var
man kan finna ytterligare information om regering och riksdag.

Informationsutredningen drog även upp vissa riktlinjer för hur materialet
skulle disponeras i tidningen.

Beträffande målgrupperna framhöll informationsutredningen särskilt att
den föreslagna tidningen skulle vända sig till politiskt intresserade medborgare
men även söka vinna läsare bland grupper som hade ett begränsat intresse
för samhällsfrågor. Tidningen borde vidare kunna få bred användning inom
undervisningsväsendet. Som naturliga målgrupper angavs också fackliga och
politiska organisationer, företag och branschorganisationer samt massmedier.
Tidningen skulle också tillgodose informationsbehoven avseende
riksdag och regeringskansli för statliga och kommunala myndigheter.

Med den vidgade målsättningen och tidningens utökade innehåll fanns det
enligt informationsutredningen förutsättningar att Departementsnytts upplaga,
ca 13 000 exemplar inkl. friexemplar om 2 500-3 000 exemplar, inom
de närmaste åren kunde ökas väsentligt.

I en reservation till informationsutredningens förslag framhöll en av
utredningens ledamöter, Alf Lövenborg, att det informativa materialet från
riksdagen och departementen skulle kompletteras med bakgrundsmaterial,
intervjuer, personporträtt och liknande som kan vara av intresse för en
bredare allmänhet. Enligt reservationen borde riksdagsgrupperna i varje
nummer erbjudas svara för var sin sida där man efter eget omdöme
presenterade det material som partiet i fråga anser vara angeläget. En bred
lösnummerförsäljning via pressbyrån eller på annat sätt borde enligt
reservationen övervägas. Reservanten uttalade att tidningen borde ges en
populär och lättillgänglig utformning.

Vid riksdagsbehandlingen av informationsutredningens förslag till riktlinjer
väcktes en motion (vpk) i vilken begärdes en kompletterande utredning
beträffande den föreslagna tidningens redigering och marknadsföring.
Motionen anslöt sig i huvudsak till den reservation som gjorts till informationsutredningens
betänkande.

KU 1985/86:30

23

Konstitutionsutskottet (KU 1975:21) tillstyrkte informationsutredningens
förslag med uttalandet att i varje fall i dagsläget var de av utredningen
uppdragna riktlinjerna för tidningens syfte och innehåll, dess målgrupper och
upplaga samt dess organisation lämpliga. Erfarenheterna fick sedan enligt
utskottet visa i vad mån ändringar bör göras t. ex. för att få den nya tidningen
innehållsrikare och mera spridd. Någon särskild utredning härom borde
enligt utskottets mening inte tillsättas.

Till betänkandet fogades en reservation (vpk) i enlighet med yrkandet i
motionen. Riksdagen följde utskottet.

Vissa uppgifter om Från Riksdag & Departement

Enligt vad som under hand inhämtats från chefredaktören för Från Riksdag
& Departement har tidningens redaktion noga följt de riktlinjer som
informationsutredningen dragit upp och som riksdagen ställt sig bakom. I
syfte att förbättra tidningens läsbarhet har redaktionen i samråd med
referensgruppen för informationsfrågor i riksdagen gjort en förändring i
dispositionen på så sätt att material som sakligt sett hör samman i
förekommande fall redovisas i ett sammanhang i stället för att delas upp och
redovisas i de särskilda avsnitten för riksdagsmaterial, propositioner,
utredningsdirektiv m. m. Redaktionen kommer att ta upp ytterligare frågor
rörande tidningens innehåll i referensgruppen.

Beträffande balansen mellan material från riksdagen resp. från regeringskansliet
har redaktionen gjort en genomgång av de nummer som kom ut
under 1985. Totalt sett har materialet fördelat sig jämnt. Riksdagsarbetet har
självfallet fått större utrymme i de nummer som tillkommit under de perioder
då session pågått i riksdagen. Under vårsessionen var det en klar övervikt till
förmån för riksdagsbevakningen.

Den betalda upplagan uppgår för närvarande till ca 22 000 exemplar per
utgivningsdag. Antalet friexemplar är för närvarande ca 2 500.

Yttrande av förvaltningskontoret

Förvaltningskontoret har genom dess styrelse yttrat sig över motionen.
Enligt styrelsen finns det knappast skäl att skapa en ny tidning vid sidan om
tidningen Från Riksdag & Departement. Däremot kan det, anser styrelsen,
finnas anledning att diskutera om riksdagen skall justera riktlinjerna för
tidningen. De riktlinjer som gäller för närvarande är tämligen strikta. De
binder redaktionen på olika sätt och förhindrar möjligen en önskvärd
journalistisk förnyelse, fortsätter förvaltningsstyrelsen. En diskussion av
detta slag kan enligt styrelsen lämpligen tas upp i den referensgrupp som
finns för vissa informationsfrågor och i vilken samtliga riksdagspartier är
representerade.

KU 1985/86:30

24

Mottagning av satellit-TV i riksdagshuset
Motionerna

Enligt motion 1985/86:K309 av Anders Björck (m) bör riksdagen anskaffa
parabolantenner som gör det möjligt att ta emot vissa satellitkanaler. Enligt
motionären kommer mycket av satellitutbudet att vara av intresse för
riksdagens ledamöter. Riksdagens förvaltningskontor bör enligt motionen
ges i uppdrag att vidta erforderliga åtgärder.

Enligt motion 1985/86:K319 av Pär Granstedt (c) skulle det vara av stort
värde för riksdagen och dess arbete att kunna få del av nyhetsservicen från
Cable News Network (CNN). Motionären hemställer att förvaltningsstyrelsen
skall få i uppdrag att undersöka möjligheterna att i riksdagshuset ta emot
sändningar från CNN.

Pågående arbete

Med början den 11 mars 1986 utsänds på försök CNN:s nyhetsprogram från
satelliten Intersat V. Programmet distribueras på plenisalskanalen under de
tider denna kanal inte är upptagen av plenum. Försöket beräknas pågå under
återstående del av riksmötet. Enligt vad förvaltningsstyrelsen yttrat med
anledning av motionen medför försöket inte några nämnvärda kostnader för
riksdagen. Sedan vissa erfarenheter av försöket vunnits bör enligt yttrandet
de tekniska och ekonomiska aspekterna utredas närmare.

Barntillsyn i riksdagshuset, m. m.

Motionerna, m. m.

Enligt motion 1985/86:K316 av Maria Leissner (fp) bör riksdagen på nytt ta
upp frågan om att anordna någon form av flexibel barntillsyn, framför allt
under tid då det är arbetsplenum. En sådan barntillsyn skulle enligt
motionären underlätta betydligt för riksdagens ledamöter och riksdagens
tjänstemän med oregelbundna arbetstider att ha en regelbunden kontakt
med sina barn.

I motion 1985/86:K307 av Margö Ingvardsson m. fl. (vpk, s, m, c, fp)
förordas att det i riksdagens lokaler iordningställs en eller ett par mindre
lägenheter att disponeras av ledamöter vid tillfälliga besök av familjen.

I samband med arbetsgruppens beredning av motionerna har den socialdemokratiska
riksdagsgruppens styrelse överlämnat en skrivelse i vilken frågan
om tillfällig barntillsyn tas upp.

Tidigare behandling av frågan om barntillsyn i riksdagens
lokaler

Frågan om någon form av barntillsyn i eller i närheten av riksdagshuset
behandlades av konstitutionsutskottet hösten 1978 med anledning av en
väckt motion av företrädare för samtliga riksdagspartier.

I ett yttrande till utskottet över den nämnda motionen hänvisade

KU 1985/86:30

25

förvaltningsstyrelsen till en genomförd enkät av vilken det framkommit att
endast ett fåtal riksdagsledamöter ansåg sig ha intresse av en i riksdagshuset
anordnad barntillsyn. Förvaltningsstyrelsen uttalade också att förslaget om
särskild barnomsorg för riksdagsledamöternas barn inte överensstämde med
principerna för samhällets barnomsorg att daghem skall vara beläget i
närheten av barnets bostad, och kontinuiteten inom barngrupperna i
daghemmen tillmäts stor vikt.

Utskottet (KU 1978/79:6) ansåg det inte aktuellt att försöka tillskapa
särskilda daghemsplatser för riksdagsledamöternas barn. Däremot ansåg
utskottet att det är värt att undersöka vilka möjligheter riksdagen skulle ha
att i riksdagshuset skapa förutsättningar för någon form av tillfällig barntillsyn.
Utskottet förutsatte att förvaltningsstyrelsen skulle följa frågan och
pröva möjligheten att vid särskilda tillfällen anordna kortvarig barntillsyn om
sådan skulle efterfrågas. Mot bakgrund av att förvaltningsstyrelsen med
anledning av motionen redan företagit viss utredning fanns det enligt
utskottet inte anledning att ge styrelsen något särskilt uppdrag i frågan.

Förvaltningskontorets yttrande med anledning av nu
förevarande motionsförslag

I ett yttrande med anledning av motion K316 framhåller förvaltningsstyrelsen
att frågan om anordnande av barntillsyn i riksdagens lokaler inte togs upp
i samband med planeringen och iordningställandet av lokaler vid återflyttningen
till Helgeandsholmen. Förvaltningsstyrelsen är emellertid beredd att
göra en undersökning av det slag motionärerna begär. I första hand bör det
enligt styrelsen undersökas vilka behov som finns. Sedan detta undersökts får
man avgöra hur frågan vidare skall behandlas. Ett särskilt problem är dock
lokalfrågan, framhåller styrelsen vidare. När det gäller riksdagens anställda
anser styrelsen att deras problem skall lösas inom ramen för den kommunala
barnomsorgen. Både praktiska och principiella skäl talar för detta. De
särskilda svårigheter som kan föranledas av riksdagens arbetstider får enligt
styrelsens mening som hittills klaras ut i de enskilda fallen.

Beträffande motion K307 upplyser förvaltningsstyrelsen att riksdagen
disponerar en lägenhet i förvaltningshuset. Den innehåller fem övernattningsrum,
ett mindre sällskapsrum och ett kök. Lägenheten används för
ersättare som inte har tillgång till övernattningsrum i ledamotshuset. Det är
enligt styrelsen fullt möjligt att i mån av tillgång använda dessa rum för
sådana ändamål som motionärerna föreslår. Förvaltningsstyrelsen anser
emellertid att ersättarnas bostadsproblem måste prioriteras före ledamöternas
anhörigas.

KU 1985/86:30

26

Vissa frågor som behandlas av
folkstyrelsekommittén

Minoritetsskydd, m. m.

Motionerna

I motion 1985/86:K207 av Ulf Adelsohn m. fl. (m) hemställs att riksdagen
skall uttala sig för att minoritetsskyddet i regeringsformen och riksdagsordningen
skall stärkas (yrkande 14). Enligt motionen finns det anledning för
folkstyrelsekommittén att se över bestämmelserna om utskottsminoritets
rätt att få till stånd lagrådsremiss i syfte att åstadkomma ett bättre skydd för
minoriteten än för närvarande. Motionärerna framhåller att riksdagsordningen
också bör kompletteras med andra former av minoritetsskydd. Som
exempel härpå anges att en minoritet ges rätt att skjuta en frågas avgörande
framåt i tiden. Vidare kan beslut i vissa frågor föreskriva att kvalificerad
majoritet erfordras. Motionärerna utgår från att folkstyrelsekommittén
utarbetar konkreta förslag som är ägnade att stärka minoritetsskyddet i
författningen.

I motionen framhålls även värdet av folkomröstningar som ett komplement
till den parlamentariska demokratin. En minoritet i riksdagen bör
enligt motionen ges rätt att begära folkomröstning. Motionärerna anser att
möjligheten att få till stånd folkomröstning i grundlagsfrågor bör utsträckas
till frågor som rör den enskildes fri- och rättigheter. Folkstyrelsekommittén
bör enligt motionärerna närmare utreda denna fråga.

I motion 1985/86:K214 av Karin Söder m. fl. (c) kritiseras tillämpningen av
bestämmelserna i RO 4:10 om utskottsminoritets rätt att få till stånd
ytterligare utredning (yrkande 2). Motionärerna menar att det håller på att
etableras en praxis där utskottsmajoriteten i sak inte anger några andra skäl
än brådska med beslutet för att avslå en minoritets begäran om ytterligare
utredning. Motionärerna föreslår ett tillägg till RO 4:10 andra stycket som
uppställer ett krav på motivering i sak från utskottsmajoritetens sida om den
går emot minoriteters krav på utredning.

Gällande utformning av RO 4:10

Enligt RO 4:10 kan utskott begära in upplysningar och yttranden från statliga
myndigheter. Om minst en tredjedel av ledamöterna i ett utskott vid
behandlingen av ett ärende begär det, skall utskottet föranstalta om sådan
utredning, såvida det icke finner att därmed förenat dröjsmål med ärendets
behandling skulle leda till avsevärt men.

Möjligheten för en utskottsminoritet att få till stånd utredning inom
utskottet tillkom på initiativ av grundlagberedningen. Utskottsmajoritetens
möjlighet att motsätta sig utredning, om denna medför dröjsmål med
ärendets handläggning i riksdagen och detta dröjsmål leder till avsevärt men,
skulle enligt grundlagberedningen vara en spärr mot missbruk. Avsevärt men
kunde enligt beredningen föreligga t. ex. när ett brådskande och viktigt
beslut försenades.

För det fall att en framställning från en minoritet om yttrande inte skulle

KU 1985/86:30

27

vidarebefordras av utskottet till myndigheten därför att obehörigt dröjsmål
skulle bli följden, borde utskottet enligt grundlagberedningen sedermera i
betänkandet i ärendet ange skälen för detta sitt ställningstagande.

Med stöd av RO 4:10 kan ett riksdagsutskott också besluta om lagrådsremiss.
Grundlagberedningen ansåg att minoritetsbefogenheten inte skulle
omfatta lagrådsremisser. Beredningen hänvisade härvid till att lagrådets
kompetens sträckte sig över hela lagstiftningsfältet och att därför en
befogenhet också för en minoritet att påkalla lagrådets bistånd skulle kunna
leda till en oacceptabel ökning av lagrådets arbete. Grundlagberedningens
förslag om att begränsa minoritetsbefogenheten beträffande lagrådsremisser
blev dock inte genomfört.

På initiativ av rättighetsskyddsutredningen (SOU 1978:34) genomfördes
fr. o. m. den 1 januari 1980 nya regler om remittering av lagförslag till
lagrådet. Möjligheten för en utskottsminoritet att få till stånd lagrådsremiss
betraktades av rättighetsskyddsutredningen vid sidan av regeringens skyldighet
att motivera varför lagrådet ej hörts som en garanti för att de nya reglerna
om lagrådsremiss skulle tillämpas lojalt.

Tidigare behandling och pågående utredning

Konstitutionsutskottet behandlade våren 1985 tre motioner som gällde
minoritetsskyddsfrågor. I en partimotion från moderata samlingspartiet
hade då tagits upp frågor om sådana förändringar av minoritetsskyddet i
regeringsformen och riksdagsordningen som nu åter aktualiserats i motion
K207, yrkande 14. I en motion från företrädare för centern framfördes
samma krav på ändring i RO 4:10 som nu föreslås i motion K214, yrkande 2.
Tillämpningen av RO 4:10 togs upp också i en motion från folkpartihåll.
Enligt den motionen borde frågan övervägas närmare.

Utskottet (KU 1984/85:36) konstaterade att folkstyrelsekommittén enligt
dess direktiv var oförhindrad att ta upp de frågor som väckts i motionerna.
Utskottet förklarade sig utgå ifrån att frågorna också skulle behandlas i
kommittén. Enligt utskottets mening var det önskvärt att kommittén i det
Sammanhanget också tog upp frågan om det skall finnas ett minoritetsskydd
också när det gäller yttranden mellan utskott.

Motionerna besvarades med vad utskottet anfört rörande det pågående
utredningsarbetet. I ett särskilt yttrande (c, m, fp) till betänkandet betonades
angelägenheten av att folkstyrelsekommittén snabbt skulle ta upp frågan och
försöka uppnå en lösning som bättre tillgodoser utskottsminoritetens intresse.

Mandatperioder, valdagar, m. m.

Motionerna

I motion K207, yrkande 13, av Ulf Adelsohn m.fl. (m) hemställs att
riksdagen uttalar sig för att fyraåriga mandatperioder och skilda valdagar för
riksdags- och kommunalval bör införas.

Enligt motion K218, yrkande 1, av Alf Svensson (c) bör riksdagen hos

KU 1985/86:30

28

regeringen begära förslag om ändring i grundlagen så att skilda valdagar och
fyraåriga mandatperioder införs.

I motion K610 av Birgit Friggebo m. fl. (fp) hemställs att riksdagen hos
regeringen begär att folkstyrelsekommittén snarast lämnar förslag om
införande av skilda valdagar (yrkande 3) och fyraåriga mandatperioder
(yrkande 4).

Frågan om ändrad tidpunkt för kyrkofullmäktigeval tas upp i motion K713
av Owe Andréasson och Helge Hagberg (båda s). Enligt motionärerna borde
valdeltagandet vid val till svenska kyrkans fullmäktigeförsamlingar öka om
dessa valdes vid samma tidpunkt som övriga val.

Pågående utredning

Enligt folkstyrelsekommitténs direktiv är det en central uppgift för kommittén
att utreda förutsättningarna för en förlängning av mandatperioderna.
Kommittén bör enligt direktiven (dir. 1984:23) försöka skapa förutsättningar
för att det skall bli möjligt att uppnå bred politisk enighet i frågan. Också
frågan om den gemensamma valdagen, som enligt direktiven har samband
med den förstnämnda frågan, skall behandlas av kommittén.

Beträffande den fråga som tas upp i motion K713 framhålls i folkstyrelsekommitténs
direktiv att frågor om de kyrkliga valen har ett nära samband
med frågorna om mandatperiodens längd och den gemensamma valdagen för
riksdagsval och kommunalval. Enligt direktiven är det angeläget att kommittén
överväger på vilket sätt man kan främja ett ökat deltagande i valen till
kyrkofullmäktige.

Tidigare behandling

Frågorna om mandatperiodens längd och den gemensamma valdagen för
riksdagsval och kommunalval behandlades av utskottet senast i betänkandet
KU 1984/85:36 med anledning av då väckta motioner (m, fp). Utskottet
uttalade att frågorna skulle komma att behandlas i folkstyrelsekommitténs
fortsatta arbete. Utskottet ansåg att riksdagen inte borde föregripa utredningsarbetet
genom uttalanden eller tillkännagivanden i dessa frågor till
regeringen. Motionerna ansågs besvarade genom vad utskottet anfört om det
pågående utredningsarbetet. Riksdagen följde utskottet.

4-procentsspärren vid riksdagsvalet
Motionerna

I motion K213 av Lars Werner m.fl. (vpk) yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna att pågående utredningsarbete bör ha
inriktningen att den nuvarande 4-procentsspärren vid val till riksdagen
slopas.

Enligt motion K218, yrkande 2, av Alf Svensson (c) bör systemet med
4-procentsspärren avvecklas. Enligt motionen skulle alltför kraftiga marginaleffekter
i mandatfördelningen kunna undvikas om nuvarande riksspärr på

KU 1985/86:30

29

1 * * * Riksdagen 1985186. 4 sami. Nr 30

4 % ersattes med en intrappningsskala, som kunde börja vid förslagsvis 1 %
eller eventuellt vid något lägre nivå. Ett sådant system skulle enligt
motionären göra valsystemet smidigare och leda till en ökning av demokratins
intensitet och effektivitet.

Pågående utredning och tidigare behandling

Frågor rörande 4-procentsspärren ligger inom folkstyrelsekommitténs uppdrag.
Enligt kommittédirektiven (dir. 1984:23) bör det finnas en småpartispärr
i valsystemet på den nuvarande nivån. Denna spärr behöver enligt
direktiven inte ha just den utformning som den har för närvarande. I
tilläggsdirektiv (dir. 1984:44) har kommittén fått i uppdrag att pröva bl. a.
frågan om åtgärder som syftar till att förhindra att småpartispärren kringgås.

Utskottet behandlade i betänkande KU 1984/85:36 en motion (vpk) med
samma yrkande som i motion K213. Utskottet hänvisade till folkstyrelsekommitténs
arbete och ansåg motionen vara besvarad härmed. Riksdagen
följde utskottet.

Sammansättningen av riksdagens utskott
Motionen

I motion K304 av Lars Werner m. fl. (vpk) hemställs att riksdagen som sin
mening skall ge regeringen till känna att beredningen av frågan om partiernas
utskottsrepresentation bör ha som utgångspunkt att varje parti som vid val
till riksdagen erhållit minst 4 % av rösterna i riket tillförsäkras representation
i riksdagens utskott motsvarande styrkeförhållandena i riksdagen.

Tidigare behandling och pågående utredning

Frågan om sammansättningen av riksdagens utskott behandlades av konstitutionsutskottet
våren 1985 med anledning av att utskottets arbetsgrupp för
arbetsförhållande i riksdagen redovisat resultatet av sina överväganden
rörande principerna för utskottens sammansättning. Arbetsgruppens behandling
av frågan hade som utgångspunkt de mindre riksdagspartiernas
utskottsrepresentation. Samtidigt behandlade utskottet två motioner (vpk) i
vilka väckts liknande yttranden som nu i motion K304.

Enligt utskottet borde frågan prövas i ett vidare sammanhang. Eftersom
folkstyrelsekommittén behandlade frågor rörande riksdagen och dess arbetsformer
ansåg utskottet det vara naturligt att kommitténs uppdrag skulle få
omfatta även principerna för utskottens sammansättning. Utskottet förordade
att riksdagen skulle göra ett tillkännagivande till regeringen med denna
innebörd.

I en reservation (vpk) förordades att frågan skulle lösas genom en ändring i
riksdagsordningen i syfte att garantera mindre riksdagspartier en rätt till
utskottsplatser i förhållande till partiernas styrka i riksdagen.

Riksdagen följde utskottet.

För närmare information om gällande ordning och frågornas tidigare

KU 1985/86:30

30

behandling hänvisas till betänkandet KU 1984/85:36.

Regeringen har i juni 1985 med överlämnande av utskottsbetänkandet
uppdragit åt folkstyrelsekommittén att behandla frågorna.

Utskottet

Utskottet behandlar i detta betänkande det pågående försöket med vissa nya
inslag i riksdagens arbetsformer och ett antal under allmän motionstid väckta
motioner rörande riksdagen. I sammanhanget tar utskottet också upp några
motioner som gäller det inom folkstyrelsekommittén pågående utredningsarbetet
med vissa författningspolitiska frågor.

Det försök med nya arbetsformer som riksdagen tidigare fattat beslut om
(prop. 1984/85:190, KU 1984/85:36) har pågått sedan det innevarande
riksmötets början. Försöksperioden är begränsad till detta riksmöte. I
samband med det tidigare beslutet framhöll utskottet att försöksverksamheten
måste bli föremål för en förutsättningslös utvärdering och att ett slutligt
ställningstagande kunde göras först efter noggranna överväganden.

Konstitutionsutskottets arbetsgrupp för arbetsförhållandena i riksdagen
har följt utvecklingen av försöket. Utskottet har på grundval av vad som
framkommit under arbetsgruppens uppföljning i det föregående lämnat en
redovisning av några av de viktigaste inslagen i försöksverksamheten och av
hur dessa utfallit.

En grundläggande utgångspunkt för flera av de på försök vidtagna
förändringarna var att skapa möjligheter att i riksdagen kunna debattera
aktuella politiska frågor med kort varsel. Initiativtagaren till försöket,
folkstyrelsekommittén, hade konstaterat att aktuella frågor ofta varit mer
eller mindre överspelade när de väl kommit upp till diskussion i riksdagen.
Kommittén betonade vikten av att de valda representanternas åsikter kunde
komma fram på ett tidigt stadium i debatten.

Det ansågs mot denna bakgrund värdefullt att få pröva vissa nya
debattformer. Den största förändringen gjordes beträffande frågeinstitutet.
Karaktären av en tidsbegränsad försöksverksamhet gjorde det möjligt att
pröva ett helt nytt frågeinstitut.

Under den uppföljning som arbetsgruppen gjort och vid utskottets
fortsatta beredning har framkommit kritik som rör flera av inslagen i
försöksverksamheten. Starkast är kritiken när det gäller det nya frågeinstitutet.

Som framgått ovan av arbetsgruppens statistik rörande frågestunderna,
uppkom det en stor anhopning av frågor vid flera av frågestunderna under
hösten 1985. Detta medförde svårigheter för massmedierna att hinna få fram
referat av alla behandlade frågor och att få ut dessa i rätt tid. Arbetsgruppens
statistik för perioden januari—april i år visar att frågestunderna under våren
tidsmässigt fått en rimligare avgränsning än under hösten. Vid den första
frågestunden efter påskuppehållet uppkom emellertid åter en stor anhopning
frågor. Den längsta frågestunden hittills hölls den 15 maj. Denna frågestund
pågick - med ett middagsuppehåll om ca 1 1/2 timme inräknat - från kl. 15.00
till kl. 19.45. Före frågestunden den 15 maj hade två torsdagar varit
helgdagar och sammanträdesfria. Som en konsekvens härav kom det att

KU 1985/86:30

31

förflyta tre veckor mellan den sista frågestunden i april och den första
frågestunden i maj.

Problemet med en stor anhopning av frågor på torsdagarna uppmärksammas
i den under allmänna motionstiden väckta motionen 1985/86: K315 av
Karin Ahrland (fp). Även tidpunkten på dagen för frågestunden är enligt
motionären olycklig av flera skäl. Karin Ahrland framhåller särskilt de
svårigheter som kan uppkomma för ledamöter att kunna förena ett deltagande
i frågestunden med andra aktiviteter under samma vecka. Hon framhåller
också att massmediernas möjligheter till bevakning av frågestunderna
minskar ju senare på dagen de kommer. Enligt motionen saknas det
anledning att fortsätta försöket, vilket dock enligt motionen inte hindrar att
utskottet eller folkstyrelsekommittén återkommer med andra förslag i syfte
att vitalisera frågestunderna.

Vad gäller tidpunkten på dagen för frågestunden har även framkommit
kritik rörande förhållandet att en pågående debatt i annat ärende får avbrytas
kl. 15.00 när frågestunden måste ta sin början. Att den nedkortade
debattiden inte ger tillräckligt utrymme för att utveckla en ordentlig
argumentation är ett annat förhållande som kritiserats. Vidare är det vanligt
att svarande statsråd använder sig av endast ett anförande för att läsa upp
svaret på den väckta frågan och därefter inte går in i replikskifte med
frågeställaren.

För regeringens och regeringskansliets vidkommande har den korta
svarstiden från tisdag till torsdag inneburit en ökad tidspress och påfrestningar
i beredningsarbetet. Till stor del väcks frågorna på tisdagar.

Någon helt rättvisande utvärdering av det nya frågeinstitutet är enligt
utskottet inte möjlig efter en så kort försöksperiod som ett riksmöte. De
svårigheter som uppkommit med det nya frågeinstitutet medför emellertid
enligt utskottets mening att försöket inte bör fortsättas någon längre tid i dess
nuvarande form. En återgång helt och hållet till det gamla systemet anser
utskottet inte vara önskvärd utan att det först fått prövas andra lösningar.
Utskottet vill härvid framhålla att också det tidigare frågeinstitutet hade
brister, vilka utgjort starka motiv för att pröva en annan ordning.

Det är enligt utskottets mening lämpligt att utskottets arbetsgrupp får
bereda frågan med sikte på att tidigt under kommande höst lägga fram förslag
till utskottet. Arbetsgruppen bör få ta sig an frågan om möjliga förändringar
helt förutsättningslöst. Det är enligt utskottet emellertid naturligt att
arbetsgruppen undersöker vilka förbättringar som kan uppnås genom en
tidigareläggning på dagen av frågestunden och om det kan öppnas en
möjlighet att kunna hålla frågedebatter också på andra dagar än torsdagar.
Arbetsgruppen bör vidare se över debattreglerna och överväga vad som kan
göras för att skapa förutsättningar för att talarna skall kunna föra en
meningsfull debatt. I det sammanhanget bör arbetsgruppen även uppmärksamma
reglerna för interpellationsdebatterna och pröva om det går att
åstadkomma en lösning som ger en möjlighet till samordning av fråge- och
interpellationsdebatterna.

Utskottets ställningstagande förutsätter att tilläggsbestämmelserna 6.1.3
och 6.2.3 riksdagsordningen, som innehåller de regler för fråge- och
interpellationsdebatterna som gäller under det innevarande riksmötet,

KU 1985/86:30

32

förlängs också in på nästa riksmöte. Enligt utskottets mening bör emellertid
bestämmelserna endast få gälla till årsskiftet 1986-1987. Skulle någon
godtagbar lösning inte ha åstadkommits före den tidpunkten förfaller alltså
försöksverksamheten automatiskt.

Enligt utskottet bör den motion som Karin Ahrland väckt i ärendet anses
vara besvarad med vad utskottet anfört rörande förändringar i frågeinstitutet.

Med anledning av viss kritik inom statsrådskretsen angående den s. k.
fyraveckorsregeln i 6 kap. 1 § riksdagsordningen har arbetsgruppen förordat
en viss förändring som redovisats i det föregående. Enligt utskottet bör
denna fråga behandlas i samband med frågor om olika förändringar i
försöksverksamheten.

Vad gäller informationsstunden på torsdagar har möjligheten för regeringen
att lämna information i denna form utnyttjats i mycket begränsad
omfattning. Redan erfarenheterna av de informationsstunder som hållits
motiverar emellertid enligt arbetsgruppen att det prövas olika åtgärder för
att väcka ett större intresse för dessa. Ett sätt att uppnå detta skulle vara att
kort före informationsstundens början ge partikanslierna en förhandsdelning
eller på annat sätt lämna uppgifter om vad informationen kommer att handla
om. Härigenom skulle partierna bättre kunna bevaka informationsstunderna.
Vidare bör undersökas om inte fler ämnesområden än vad som för
närvarande gäller kan bli föremål för information i kammaren. En tidigareläggning
av informationsstunden, så att denna förläggs i närmare anslutning
till regeringssammanträdet, skulle enligt arbetsgruppen också vara fördelaktigt.
Denna fråga har också ett samband med en tidigareläggning av
frågestunden på torsdagar.

Utskottet instämmer i vad arbetsgruppen anfört rörande informationsstunderna.
Även förändringar i försöksverksamheten i detta hänseende
måste övervägas ytterligare i arbetsgruppen.

Försöksverksamheten i övrigt enligt riksdagens tidigare beslut gäller bl. a.
debatter i aktuella frågor och debattider samt förenklingar i utskottsarbetet
och längre uppehåll mellan voteringar. Utskottet anser att det är värdefullt
att försöket får fortsätta - utom i ett hänseende som utskottet strax
återkommer till - i enlighet med de uttalanden utskottet gjorde i betänkandet
KU 1984/85:36 och som riksdagen ställt sig bakom. Den ändring som bör
göras gäller folkstyrelsekommitténs förslag om att anordna en gemensam
sammanträdesdag för utskottens sammanträden under sommaren 1986.
Arbetsgruppen har konstaterat att det inte finns förutsättningar att anordna
en sådan gemensam sammanträdesdag under sommaren 1986. Det uppdrag
att rekommendera en lämplig sammanträdesdag som riksdagen lämnat
talmanskonferensen bör därför enligt arbetsgruppen inte vidhållas. Utskottet
delar arbetsgruppens bedömning, men vill samtidigt betona att det är
angelägen att så många utskott som möjligt kan hålla sammanträden under
sommaruppehållet även om någon gemensam dag för detta inte kan
fastställas. Talmanskonferensen har också uttalat - med hänsyn till att
1986/87 års riksmöte börjar ovanligt sent - att det är angeläget att utskotten
får fram debattärenden redan till det nya riksmötets början. Utskottet vill
också erinra om vad utskottet (KU 1984/85:36) tidigare uttalat om att

KU 1985/86:30

33

utskotten måste väga in kammarens behov av en jämnare arbetsfördelning
när de överväger behovet av sommarsammanträden.

Utskottets ställningstagande i fråga om sommarsammanträden innebär att
utskottet inte lägger fram något förslag rörande förkortad motionstid för
propositioner som väcks under sommaruppehållet.

Utskottet övergår härefter till att behandla ett antal motioner som väckts
under den allmänna motionstiden i år och som rör riksdagen.

I några motioner tas upp olika frågor rörande riksdagens arbetsschema,
m. m.

Motion 1985/86:K307 av Margo Ingvardsson m.fl. (vpk, s, m, c, fp)
behandlar kammarens veckoschema. Motionärerna framhåller att det måste
vara en målsättning att i möjligaste mån förlägga riksdagsarbetet till dagtid.

Enligt motion 1985/86:K317 av Daniel Tarschys och Birgit Friggebo (båda
fp) bör förvaltningsstyrelsen få i uppdrag att utarbeta en plan för utvidgad
sekreterarservice åt ledamöterna. Vidare yrkar motionärerna att riksdagen
på prov t. o. m. utgången av 1986/87 års riksmöte skall företa voteringar
endast under dagplena.

Enligt motion 1985/86:K313 av Sture Ericson (s) bör var fjärde vecka
under sessionstiden vara fri från sammanträden i plenum och utskott.
Förslaget syftar till att ge ledamöterna ökade möjligheter att arbeta politiskt
också i den egna valkretsen.

En fråga rörande riksdagsarbetet under den allmänna motionstiden tas
upp i motion 1985/86:K305 av Nils Berndtson m. fl. (vpk). Enligt motionen
bör riksdagen uttala att sammanträden i utskott och kammare endast i
undantagsfall bör genomföras under den allmänna motionstiden.

Frågor som gäller riksdagsledamöternas arbetsvillkor såväl i som utanför
riksdagen intar en central plats i det pågående arbetet i folkstyrelsekommittén.
Enligt direktiven skall kommittén överväga åtgärder i syfte att effektivisera
riksdagsarbetet. Som ett viktigt skäl härtill har anförts ledamöternas
möjligheter att kunna hålla kontakten med sina väljare. Vissa ändringar i
riksdagens arbetsrytm och ett annat system för voteringar nämns i direktiven
som exempel på tänkbara åtgärder. Ledamöternas arbetsvillkor kan enligt
direktiven förbättras också på andra sätt, t. ex. genom ökad sekreterarhjälp.

I samband med att kommittén genomfört undersökningar rörande ledamöternas
arbetsvillkor har framkommit flera olika förslag till förbättringar.
Många av förslagen ligger i linje med de förslag som väckts i de motioner som
utskottet nu behandlar. Beträffande ordningen med voteringar i kammaren
har, som nämnts tidigare, kommittén lagt fram vissa förslag inom försöksverksamhetens
ram. Kommittén torde ha anledning att återkomma till frågor
rörande voteringarna i kammaren i sin behandling av frågor rörande
riksdagens veckoschema och arbetsrytm.

Det är enligt utskottets mening angeläget att vidta åtgärder av olika slag för
att förbättra ledamöternas arbetsvillkor. Detta gäller såväl sådana övergripande
frågor som planeringen av och rytmen i riksdagsarbetet som frågor av
mera servicebetonad karaktär, t. ex. sekreterarservice. Eftersom folkstyrelsekommitténs
arbete nu är inne i ett slutskede finns det förutsättningar för att
inom en relativt kort tidrymd kunna ta ställning till vilka åtgärder som bör
vidtas för att förbättra arbetsvillkoren för riksdagsarbetet. Enligt utskottet

KU 1985/86:30

34

bör riksdagen därför inte nu föregripa det pågående utredningsarbetet
genom att ta ställning i vissa frågor. Motionerna bör anses besvarade med
hänvisning till det pågående utredningsarbetet.

När det gäller sådana frågor av servicekaraktär som utskottet nyss
nämnde, har dessa under senare år uppmärksammats i olika sammanhang.
Det pågår också viss verksamhet i syfte att åstadkomma förbättringar. Bl. a.
har det inletts en utbyggnad av ADB-stödet till ledamöterna. Det finns
emellertid ett behov av att ytterligare se över olika frågor rörande ledamöternas
service. Utskottets arbetsgrupp har tidigare lagt fram olika förslag. Enligt
utskottet bör arbetsgruppen på nytt ta upp frågor av detta slag. I samband
med den fortsatta uppföljningen av det försök med nya arbetsformer som
utskottet behandlat ovan bör arbetsgruppen även göra en mer ingående
prövning rörande voteringarna i kammaren.

I tre motioner har tagits upp vissa frågor som rör utskottsorganisationen.

En ändrad benämning på trafikutskottet till kommunikationsutskottet
föreslås i motion 1985/86:K303 av Görel Bohlin (m).

Detta förslag har tidigare behandlats av riksdagen och har då avslagits.
Utskottet avstyrker motionen.

Enligt motion 1985/86:K310 av Elver Jonsson och Börje Stensson (båda
fp) bör samtliga alkoholpolitiska frågor hänskjutas till socialutskottet.

Konstitutionsutskottet har sedan 1983 års utskottsreform trädde i kraft vid
ett par tillfällen behandlat skilda frågor rörande förändringar i utskottsorganisationen
(KU 1984/85:11 och KU 1984/85:36). Flera av de förslag till
förändringar som därvid förts fram motionsvägen har utskottet i och för sig
ansett beaktansvärda. Utskottet har emellertid ansett att något initiativ till
större förändringar inte bör tas innan ytterligare erfarenheter vunnits av den
nya ordningen.

Frågan om beredningen av de alkoholpolitiska frågorna övervägdes i
samband med 1983 års utskottsreform. Denna fråga bör enligt utskottets
mening liksom även vissa andra motionsvägen väckta frågor rörande
utskottsorganisationen så småningom tas upp till förnyade överväganden
mot bakgrund av erfarenheterna av 1983 års reform. Utskottet anser
emellertid att det ännu är för tidigt att ta ett initiativ i frågan och avstyrker
därför motionen. De problem som kan uppkomma genom att de alkoholpolitiska
frågorna bereds i två olika utskott bör enligt konstitutionsutskottets
mening tills vidare kunna lösas genom yttranden utskotten emellan.

I motion 1985/86:K320 av Rune Gustavsson m. fl. (c) hemställs att
riksdagen skall inrätta ett särskilt utskott för frågor som gäller sjukdomen
aids. Utskottet vill erinra om att socialutskottet under våren behandlat
åtskilliga frågor som gäller förebyggande insatser mot aids och vård av
aids-sjuka. Konstitutionsutskottet finner det vara naturligt att socialutskottet,
som besitter den sakliga kompetensen i hälso- och sjukvårdsfrågor, också
bereder frågor som gäller sjukdomen aids. Motionen avstyrks följaktligen.

I motion 1985/86:801 av Bo Hammar (vpk) tas upp frågan om budgetpropositionens
tillgänglighet för riksdagsledamöterna. Enligt motionen bör
riksdagen göra ett tillkännagivande till regeringen av innebörd att riksdagens
ledamöter skall få del av budgetpropositionen samtidigt som massmedierna.

Utskottet har i årets granskning (KU 1985/86:25) uppmärksammat viss

KU 1985/86:30

35

fråga rörande budgetpropositionens offentliggörande. Därvid har utskottet
framhållit bl. a. att riksdagens företrädesrätt till de ärenden som regeringen
förelägger riksdagen är en grundläggande princip. Utskottet har samtidigt
uttalat förståelse för att det genom avtalet med pressens samarbetsnämnd
skapats förutsättningar för centrala massmedier att förbereda information
rörande budgetpropositionen till allmänheten, men framhållit att utvecklingen
mot en starkt växande krets av förhandsinformerade är betänklig. En
översyn är därför enligt utskottet väl motiverad.

Utskottet vill hänvisa till vad utskottet uttalat i granskningsbetänkandet.
Där framgår att frågan behandlas inom regeringskansliet av en särskild
arbetsgrupp. Utskottet anser att motionen kan anses tillgodosedd med
hänsyn till den utredning som nu pågår.

Bertil Fiskesjö och Bengt Kindbom (båda c) hemställer i sin motion
1985/86:K311 av talmanskonferensen skall få i uppdrag att tillsätta en
arbetsgrupp med uppgift att lägga fram förslag om en riksdagens tidning i
enlighet med vad som anges i motionen. Enligt motionärerna ger tidningen
Från Riksdag & Departement inte någon tillfredsställande spegling av vad
som händer i riksdagen. Riksdagen bör därför enligt motionärerna på nytt ta
upp tidningsfrågan med syfte att ge riksdagen en tidning som bättre och mera
utförligt redovisar riksdagens arbete.

Utskottet anser i likhet med vad förvaltningsstyrelsen yttrat med anledning
av motionen att riksdagen bör behålla den nuvarande tidningen. Vissa
förändringar i de riktlinjer för tidningen som riksdagen beslutat bör enligt
utskottets mening kunna övervägas. Detta bör i första hand ske i referensgruppen
för informationsfrågor i nära samråd med tidningens redaktion.
Skulle referensgruppens diskussioner leda till önskemål om förändrade
riktlinjer vill utskottet erinra om att sådana ändringar i av riksdagen
beslutade riktlinjer först skall beredas av konstitutionsutskottet.

Utskottet vill således inte tillstyrka motionsyrkandet om att talmanskonferensen
skall få i uppdrag att tillsätta en särskild arbetsgrupp i frågan.

I motion 1985/86:K309 av Anders Björck (m) och i motion 1985/86:K319
av Pär Granstedt (c) föreslås åtgärder för att möjliggöra mottagning av
satellit-TV i riksdagshuset. Förvaltningsstyrelsen har i ett yttrande med
anledning av motionerna lämnat en redovisning av en pågående försöksverksamhet
med mottagning av satellit-TV.

Utskottet anser att det är tillfredsställande att åtgärder redan vidtagits i
syfte att pröva möjligheten för riksdagen att tillgodogöra sig den nyhetsrapportering
som förmedlas via satellit och förutsätter att försöksverksamheten
fortsätter till dess att ett slutgiltigt ställningstagande har skett. Ett sådant bör
enligt utskottets mening anstå till dess att de tekniska och ekonomiska
aspekterna utretts närmare inom förvaltningskontoret. Utskottet anser med
hänsyn till den pågående försöksverksamheten att det inte är nödvändigt att
förvaltningskontoret får ett särskilt uppdrag i frågan. Utskottet anser att
motionerna K309 och K319 redan är tillgodosedda med hänvisning till det
pågående försöket.

Enligt motion 1985/86:K316 av Maria Leissner (fp) bör riksdagen på nytt ta
upp frågan om att anordna någon form av flexibel barntillsyn i riksdagshuset,
framför allt under den tid då det är arbetsplenum. Denna fråga har tagits upp

KU 1985/86:30

36

också i en skrivelse som den socialdemokratiska riksdagsgruppens styrelse
överlämnat till utskottets arbetsgrupp.

I den tidigare i detta betänkande delvis behandlade motionen 1985/
86:K307 av Margö Ingvardsson m. fl. (vpk, s, m, c, fp) aktualiseras även en
fråga om att iordningställa särskilda lokaler som ledamöterna skall kunna
använda vid tillfälliga besök av familjen.

Enligt utskottets mening bör förvaltningsstyrelsen med anledning av vad
som anförts i motion K316 få i uppdrag att på nytt undersöka vilket behov av
tillfällig barntillsyn som finns bland riksdagens ledamöter. Förvaltningskontoret
bör senare i lämpligt sammanhang redovisa resultatet av undersökningen
för riksdagen.

Det framgår av förvaltningsstyrelsens yttrande till utskottet i detta ärende
att det redan finns möjligheter att använda vissa lokaler för sådana ändamål
som avses i motion K307. Ett sådant utnyttjande måste emellertid anpassas
till att lokalerna behövs också för andra ändamål. Utskottet anser att motion
K307 i nu aktuell del får anses tillgodosedd med vad utskottet nu anfört.

Slutligen tar utskottet i detta sammanhang upp några motioner som gäller
vissa frågor som behandlas av folkstyrelsekommittén.

I en av dessa motioner, 1985/86:K207, yrkande 14, av Ulf Adelsohn m. fl.
(m), tas upp olika frågor som rör minoritetsskyddet i regeringsformen och i
riksdagsordningen, bl. a. vad gäller bestämmelserna om utskottsminoritets
rätt att få till stånd lagrådsremiss. Utskottsminoritets rätt att begära in
upplysningar och yttranden behandlas också i motion 1985/86:K214, yrkande
2, av Karin Söder m. fl. (c).

I den nyss nämnda motionen K207, yrkande 13, och i motion 1985/
86:K218, yrkande 1, av Alf Svensson (c) samt i motion 1985/86:K610 av
Birgit Friggebo m. fl. (fp) förordas en ordning med fyraåriga mandatperioder
och skilda valdagar för riksdags- och kommunalvalen. I motion 1985/86:K713
av Owe Andréasson och Helge Hagberg (båda s) förordas att kyrkofullmäktigeval
skall företas vid samma tidpunkt som övriga val. Enligt motionärerna
skulle detta skapa förutsättningar för ett ökat valdeltagande i de kyrkliga
valen.

Ett avskaffande av resp. förändringar i ordningen med en 4-procentsspärr
vid riksdagsvalet yrkas i motion 1985/86:K213 av Lars Werner (vpk) och i
motion 1985/86:K218, yrkande 2, av Alf Svensson (c). Principerna för
representationen i riksdagens utskott behandlas i motion 1985/86:304 av Lars
Werner m. fl. (vpk).

De frågor som har tagits upp i de nu nämnda motionerna behandlas för
närvarande i folkstyrelsekommittén. Kommitténs arbete är, som utskottet
tidigare nämnt, inne i ett slutskede. Resultatet av utredningsarbetet bör
föreligga innan riksdagen tar ställning till de väckta frågorna. Enligt
utskottets mening bör motionerna anses vara besvarade med hänvisning till
det pågående utredningsarbetet.

KU 1985/86:30

37

Utskottets hemställan

KU 1985/86:30

Utskottet hemställer

1. beträffande försök med nya arbetsformer

a) att riksdagen antar det i bilaga intagna förslaget till lag om
ändring i riksdagsordningen och förklarar motion 1985/86:K315
besvarad med vad utskottet anfört,

b) att riksdagen godkänner vad utskottet föreslagit rörande försöksverksamheten
i övrigt,

2. beträffande frågor rörande riksdagens arbetsschema, m. m.

att riksdagen förklarar motionerna 1985/86:K.305, 1985/86:K307 i
denna del, 1985/86:K313 och 1985/86:K317 besvarade med vad
utskottet anfört,

3. beträffande utskottsorganisationen

att riksdagen avslår motionerna 1985/86:K303, 1985/86:K310 och
1985/86:K320,

4. beträffande budgetpropositionens tillgänglighet för riksdagsledamöterna,

att riksdagen förklarar motion 1985/86:K801 besvarad med vad
utskottet anfört,

5. beträffande riksdagens tidning

att riksdagen avslår motion 1985/86:K311,

6. beträffande mottagning av satellit-TV i riksdagshuset

att riksdagen förklarar motionerna 1985/86:K309 och 1985/86:K319
besvarade med vad utskottet anfört,

7. beträffande barntillsyn i riksdagshuset, m. m.

att riksdagen med anledning av motion 1985/86:K316 uppdrar åt
förvaltningskontoret att utreda riksdagsledamöternas behov av tillfällig
barntillsyn samt förklarar motion 1985/86:K307 i denna del
besvarad med vad utskottet anfört,

8. beträffande vissa frågor som behandlas av folkstyrelsekommittén
att riksdagen förklarar motionerna 1985/86:K207, yrkandena 13 och
14,1985/86:K213,1985/86:K214, yrkande 2,1985/86:K218 yrkandena
1 och 2, 1985/86:K304, 1985/86:K610, yrkandena 3 och 4, och
1985/86:K713 besvarade med vad utskottet anfört.

Stockholm den 20 maj 1986

På konstitutionsutskottets vägnar

Olle Svensson

Närvarande: Olle Svensson (s), Anders Björck (m), Wivi-Anne Cederqvist
(s), Kurt Ove Johansson (s), Birgit Friggebo (fp), Sture Thun (s), Sören
Lekberg (s), Börje Stensson (fp), Gunnar Biörck i Värmdö (m), Torgny
Larsson (s), Bengt Kindbom (c), Nils Berndtson (vpk), Ulla Pettersson (s),
Birger Hagård (m) och Karl Boo (c).

38

Reservationer

KU 1985/86:30

1. Riksdagens tidning (mom. 5)

Bengt Kindbom och Karl Boo (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 36 som börjar med ”Utskottet
anser i likhet med” och slutar med ”i frågan” bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening har de riktlinjer som för närvarande gäller för
riksdagens tidning visat sig vara alltför strikta. Som förvaltningsstyrelsen
framhållit i sitt yttrande i detta ärende binder riktlinjerna redaktionen på
olika sätt. De förhindrar därigenom enligt utskottets mening en önskvärd
journalistisk förnyelse. Utskottet anser att riksdagen bör ta upp tidningsfrågan
på nytt och vidta förändringar i enlighet med vad som förordats i motion
K311. Det är dock inte nödvändigt att tillsätta en särskild arbetsgrupp.
Frågan bör kunna beredas i referensgruppen för informationsfrågor i
riksdagen.

dels att utskottet under 5 bort hemställa

5. beträffande riksdagens tidning

att riksdagen med anledning av motion 1985/86:K311 uppdrar åt
riksdagens referensgrupp för informationsfrågor att lägga fram ett
förslag om en riksdagens tidning i enlighet med vad som angetts i
motionen.

2. Mottagning av satellit-TV i riksdagshuset (morn. 6)

Nils Berndtson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 36 som börjar med ”Utskottet
anser att” och slutar med ”pågående försöket” bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening finns det anledning att ställa sig mycket tveksam
till om de kostnader för riksdagen som mottagning av satellit-TV för med sig
kan försvaras med att det finns ett verkligt behov för riksdagsledamöterna att
ta del av det utbud som förmedlas via satellit. Utskottet vill också betona att
den försöksverksamhet som igångsatts inte får föregripa beslutsfattandet.
Riksdagen måste obundet kunna pröva frågan. Utskottet anser att det inte
bör tas något ytterligare initiativ i frågan. Utskottet avstyrker motionerna
K309 och K319.

dels att utskottet under 6 bort hemställa

6. beträffande mottagning av satellit-TV i riksdagshuset

att riksdagen avslår motionerna 1985/86:K309 och 1985/86:K319.

Särskilda yttranden

1. Riksdagens beredning av alkoholpolitiska frågor

Börje Stensson (fp) anför:

De alkoholpolitiska frågorna berör visserligen många samhällsområden,
men de är i första hand av socialpolitisk karaktär. Det är därför naturligt att

socialutskottet alltid får pröva dessa frågor. Utskottet uttalar att frågan om
beredningen av de alkoholpolitiska frågorna senare bör tas upp till nya
överväganden. Tills detta kan ske har utskottet erinrat om att de problem
som uppkommer genom att de alkoholpolitiska frågorna bereds i två olika
utskott tills vidare kan lösas genom yttranden mellan utskotten. Detta kan
enligt min mening accepteras bara som en högst tillfällig lösning på
problemet.

2. Sammansättningen av riksdagens utskott

Nils Berndtson (vpk) och Wivi-Anne Cederqvist (s) anför:

I avvaktan på folkstyrelsekommitténs arbete avstår utskottet från ställningstagande
till några motioner, däribland motion 1985/86:K304, om principerna
för representationen i riksdagens utskott. Vi vill dock framhålla som vår
mening att beredningen av denna fråga bör ha som utgångspunkt att varje
parti, som vid val till riksdagen erhållit minst 4 % av rösterna i riket,
tillförsäkras representation i riksdagens utskott motsvarande styrkeförhållandena
i riksdagen.

KU 1985/86:30

40

Förslag till
Lag om ändring i riksdagsordningen

Härigenom föreskrivs att tilläggsbestämmelserna 6.1.3 och 6.2.3
riksdagsordningen1 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

6 kap.

6.1.3

Vid 1985/86 års riksmöte skall föl- Vid 1986187 års riksmöte skall injande
tillämpas. till 1986 års utgång följande tilläm pas.

När ett statsråd besvarar en interpellation får svaret lämnas i ett anförande
som räcker längst tio minuter. Statsrådet kan därutöver få ordet för
ytterligare två anföranden i interpellationsdebatten om vardera längst sex
minuter.

Interpellanten och andra ledamöter som senast dagen före det sammanträde
då svaret skall lämnas har anmält att de önskar ordet vid överläggningen
kan få ordet för högst tre anföranden, varav det första får räcka längst sex
minuter och övriga två längst tre minuter.

Andra talare kan få ordet för högst två anföranden, varav det första får
räcka längst sex minuter och det andra längst tre minuter.

Kortare inlägg från statsråd som avses i 2 kap. 15 § får i en interpellationsdebatt
ej överstiga tre minuter. På sådana inlägg får inte avges genmäle.

6.2.3

Vid 1985186 års riksmöte skall föl- Vid 1986187 års riksmöte skall injande
tillämpas i stället för tilläggs- till 1986 års utgång följande tillämpas
bestämmelse 6.2.2. i stället för tilläggsbestämmelse

6.2.2.

Frågor besvaras vid en frågestund varje torsdag som riksdagen sammanträder.
Vid denna frågestund besvaras frågor som har ingivits till kammarkansliet
senast kl. 13 under tisdagen i samma vecka. En fråga som inte besvaras vid
denna frågestund förfaller om inte den ledamot, som ingivit frågan, senast kl.
13 tisdagen närmast före nästkommande frågestund meddelar kammarkansliet
att frågan skall kvarstå till den frågestunden.

När en fråga besvaras får det första anförandet från varje talare räcka
längst två minuter. Anföranden därefter får räcka längst en minut. Varje
talare får ordet högst tre gånger.

Vid frågestund får talmannen utan hinder av tilläggsbestämmelse 2.15.4
anvisa plats i plenisalen från vilken talare skall yttra sig.

Denna lag träder i kraft den 1 september 1986.

1 Riksdagsordningen omtryckt 1985:1068.

Innehållsförteckning KU 1985/86:30

Sammanfattning 1

Motionerna 2

Inledning 4

Försök med nya arbetsformer 5

Frågeinstitutet 5

Informationsstund på torsdagar 11

Interpellationsdebatterna 12

Vissa andra frågor rörande riksdagsdebatterna 14

Utjämning av kammarens arbetsbörda 15

Vissa frågor rörande riksdagens arbetsschema, m.m 17

Motionerna 17

Vissa uppgifter i anslutning till motionerna 19

Utskottsorganisationenm. m 19

Motionerna 19

Vissa uppgifter i anslutning till motionerna 20

Budgetpropositionens tillgänglighet för riksdagsledamöterna 21

Motionen 21

Gällande ordning 21

Pågående utredning 21

Riksdagens tidning 22

Motionen 22

Tidningsfrågans tidigare behandling 22

Vissa uppgifter om Från Riksdag & Departement 24

Yttrande av förvaltningskontoret 24

Mottagning av satellit-TV i riksdagshuset 25

Motionerna 25

Pågående arbete 25

Barntillsyn i riksdagshuset, m.m 25

Motionerna, m.m 25

Tidigare behandling av frågan om barntillsyn i riksdagens lokaler .... 25

Förvaltningskontorets yttrande med anledning av nu förevarande

motionsförslag 26

Vissa frågor som behandlas av folkstyrelsekommittén 27

Minoritetsskydd, m.m 27

Motionerna 27

Gällande utformning av RO 4:10 27

Tidigare behandling och pågående utredning 28

Mandatperioder, valdagar, m.m 28

Motionerna 28

Pågående utredning 29

Tidigare behandling 29

4-procentsspärren vid riksdagsvalet 29

Motionerna 29

Pågående utredning och tidigare behandling 30

Sammansättningen av riksdagens utskott 30

Motionen 30

Tidigare behandling och pågående utredning

30

42

Utskottet 31 KU 1985/86:30

Utskottets hemställan 38

Reservationer 39

Särskilda yttranden 40

Bilaga 41

43

Spål