Konstitutionsutskottets betänkande
1985/86:15

om vissa kommunala frågor m. m. (prop. 1985/86:70
om vissa lagstiftningsåtgärder inom ramen för
frikommunförsöket samt motioner)

KU

1985/86:15

Sammanfattning

I detta betänkande behandlar utskottet regeringens förslag (prop. 1985/
86:70) om vissa lagstiftningsåtgärder inom ramen för frikommunförsöket
samt den med anledning av propositionen väckta motionen 1985/86:255 av
Anders Björck m. fl. (m), vari yrkas att ett av propositionens lagförslag skall
avslås. Vidare tar utskottet upp till behandling drygt 25 motioner från de
allmänna motionstiderna 1985 och 1986 gällande frikommunförsöket och en
rad andra skilda kommunala frågor. En av motionerna gäller det statliga
partistödet.

Propositionen innehåller fyra lagförslag. Ett av förslagen gäller en ändring
av 2 kap. 10 § kommunallagen innebärande ett förenklat förfarande för
kallelse till fullmäktiges sammanträden. Ändringen avses gälla generellt för
alla landets kommuner och landstingskommuner. Övriga lagförslag avser
olika åtgärder inom ramen för frikommunförsöket. Det förslag som omfattas
av den väckta följdmotionen avser ökade befogenheter för miljö- och
hälsoskyddsnämnden vid tillsyn enligt lagen om djurskydd. Utskottet har
tillstyrkt samtliga förslag i propositionen samt avstyrkt följdmotionen.

De motioner i övrigt som behandlats av utskottet (se nedan) har - med
undantag för fyra motioner gällande statligt och kommunalt partistöd -avstyrkts. I partistödsfrågan har utskottet angivit att en översyn på detta
område nu bör aktualiseras och att partiledaröverläggningar i frågan bör
komma till stånd.

Motioner med anknytning till frikommunförsöket Behandlas i utskottets

yttr. s. hemst. p.

1. Försöksverksamhet med samordnat statsbidrag - motion 1984/85:1554 6> 44 3

yrkande 4 av Thorbjörn Fälldin m. fl. (c).

Reservation 2 (m, fp, c)

2. Försöksverksamhet med öppna nämndsammanträden - motion 1984/ 7i 45 4

85:2225 yrkande 4 av Lars Ernestam och Karin Ahrland (båda fp).

Reservation 3 (m, fp)

3. Den kommunala personalens medverkan i frikommunförsöket - motion 7, 45 5

1984/85:2225 yrkande 6 av Lars Ernestam och Karin Ahrland (båda fp).

4. Generellt bemyndigande gällande frikommunförsöket - motion 1985/ 8, 45 6

86:K624 av Olle Grahn (fp). 1

1 Riksdagen 1985186. 4 sami. Nr 15

KU 1985/86:15

Behandlas i utskottets
yttr. s. hemst. p.

Övriga motioner

5. Direkta val till lokala organ - motionerna 1984/85:1554 yrkande 1 av 8,45 7

Thorbjörn Fälldin m. fl. (c), 1984/85:2225 yrkande 2 av Lars Ernestam och

Karin Ahrland (båda fp), 1984/85:2330 yrkande 1 av Olof Johansson och
Karin Andersson (båda c), 1985/86:K610 yrkande 5 av Birgit Friggebo m. fl.

(fp) och 1985/86:K616 yrkande 2 av Karl Boo (c).

Reservation 4 (fp, c), särskilt yttrande 1 (vpk)

6. Försöksverksamhet med stadsdelskommuner i Stockholm - motion 11,45 8

1984/85:2330 yrkande 2 av Olof Johansson och Karin Andersson (båda c).

Särskilt yttrande 2 (c)

7. Privatisering av kommunal verksamhet - motion 1984/85:401 av Jörn 11, 46 9

Svensson m.fl. (vpk).

Reservation 5 (vpk)

8. Telefonsammanträden med kommunala nämnder-motion 1984/85:569 av 13, 46 10

Martin Segerstedt m.fl. (s).

9. Det kommunala partistödet-motionerna 1984/85:570av Anders Svärd (c) 14, 47 11

och Ingemar Konradsson (s), 1985/86:K610 yrkandena 8 och 9 av Birgit

Friggebo m. fl. (fp) och 1985/86:K806 av Ingrid Hasselström Nyvall (fp).

10. Det statliga partistödet - motion 1985/86: K718 yrkande 3 av Alf Svensson 16, 47 11

(c).

11. Kostnadsansvaret för ersättning till kommunalt förtroende valda-motion 16, 47 12

1984/85:1121 av Gunnar Thollander och Ingrid Andersson (båda s).

Särskilt yttrande 3 (c)

12. Kommunal vårdnadsersättning - motion 1984/85:1139 av Thorbjörn 17,48 13

Fälldin m. fl. (c).

Reservation 6 (m, c)

13. Delning av kommuner - motionerna 1984/85:1505 yrkande 2 av Bengt 18, 48 14

Westerberg m. fl. (fp), 1984/85:1554 yrkande 2 av Thorbjörn Fälldin m. fl.

(c), 1984/85:2225 yrkande 5 av Lars Ernestam och Karin Ahrland (båda fp),

1985/86:K610 yrkande 2 av Birgit Friggebo m. fl. (fp) och 1985/86:K616
yrkande 1 av Karl Boo (c).

Reservation 7 (m, fp, c)

14. Majoritetsmarkeringar i det kommunala styrelseskicket - motion 1984/ 20, 48 15

85:1554 yrkande 3 av Thorbjörn Fälldin m.fl. (c).

Reservation 8 (c)

15. Samverkan mellan kommuner och enskilda eller folkrörelser - motioner- 21, 49 16

na 1984/85:1554 yrkande 5 av Thorbjörn Fälldin m. fl. (c) och 1985/86:K616

yrkande 3 av Karl Boo (c).

Reservation 9 (c)

KU 1985/86:15

Behandlas i utskottets
yttr. s. hemst. p.

16. Rådgivande kommunala folkomröstningar - motionerna 1984/85:2225 23, 49 17

yrkande 3 av Lars Ernestam och Karin Ahrland (båda fp) och 1985/86:K610

yrkande 6 av Birgit Friggebo m. fl. (fp).

Reservation 10 (m, fp, c)

17. Den fackliga representationen i kommunala nämnder - motionerna 25 , 50 18

1985/86:K601 av Bertil Fiskesjö m. fl. (c), 1985/86:K610 yrkande 1 av Birgit

Friggebo m. fl. (fp) och 1985/86:K233 yrkande 2 av Alf Wennerfors m. fl.

(m).

Reservation 11 (m, fp, c)

18. Insyn för samtliga partier i kommunala nämnders arbete - motion 26, 50 19

1985/86:K603 av Lars Werner m. fl. (vpk).

Reservation 12 (vpk)

19. Snabbare valgenomslag i kommunala styrelser - motionerna 1985/ 28, 50 20

86:K604 av Sten Andersson i Malmö (m) och 1985/86:K721 av Margit

Gennser m. fl. (m).

Särskilt yttrande 4 (m)

20. Den kommunala kompetensen i näringspolitiska frågor - motionerna 30, 51 21

1985/86:K607 av Bengt Wittbom (m), 1985/86:K611 yrkande 1 av Margit

Gennser och Sten Svensson (båda m), 1985/86:K612 yrkande 1 av Christer
Eirefelt och Anne Wibble (båda fp) samt 1985/86:K622 av Bengt Westerberg
m.fl. (fp).

21. Vidgning av den kommunala kompetensen (u-landsbistånd) - motion 34, 51 22

1985/86:K619 av Alf Svensson (c).

22. Stad som benämning på vissa orter - motion 1985/86:K609 av Marianne 35, 52 23

Karlsson (c).

23. Stadsfullmäktige/stadsstyrelse som benämningar på kommunfullmäkti- 35 , 52 24

ge/kommunstyrelse - motion 1985/86:K608 av Elisabeth Fleetwood m. fl.

(m).

Reservation 13 (m)

24. Kommunal avgiftssättning - motionerna 1985/86:K613 av Kjell A. 36, 52 25

Mattsson och Bertil Fiskesjö (båda c) och 1985/86:K627 av Margareta Gard

och Margit Gennser (båda m).

Särskilt yttrande 5 (m, c)

25. Länsnämndernas sammansättning - motion 1984/85:1554 yrkande 6 av 38, 53 26

Thorbjörn Fälldin m.fl. (c).

Reservation 14 (c), särskilt yttrande 6 (vpk)

26. Interpellationsrätt i landstingen - motion 1984/85:1554 yrkande 7 av 40,53 27

Thorbjörn Fälldin m. fl. (c).

Reservation 15 (c, vpk)

27. Landstingens ställning - motion 1984/85:1554 yrkande 8 av Thorbjörn 42, 54 28

Fälldin m. fl. (c).

Reservation 16 (c)

Propositionen

KU 1985/86:15

I proposition 1985/86:70 föreslås att riksdagen antar förslagen till

1. lag om ändring i kommunallagen (1977:179),

2. lag om ändring i lagen (1984:382) om försöksverksamhet med en friare
kommunal nämndorganisation,

3. lag om undantag för vissa kommuner och landstingskommuner från
bestämmelserna i lagen (1929:116) om tillsyn över stiftelser,

4. lag om försöksverksamhet med ökade kommunala befogenheter vid
tillsyn enligt lagen (1944:219) om djurskydd.

Den ändring som föreslås i kommunallagen (lagförslag 1) innebär att
kallelse till fullmäktiges sammanträden skall, i motsats till vad som gäller för
närvarande, kunna ske på annat sätt än genom posten, t. ex. genom bud.
Ändringen avses gälla generellt för alla landets kommuner och landstingskommuner.

Lagförslag 2 gäller vissa ändringar i lagen om försöksverksamhet med en
friare kommunal nämndorganisation som gör det möjligt för de kommuner
och landstingskommuner som ingår i frikommunförsöket att inrätta särskilda
organ, t. ex. s. k. byutvecklingsgrupper och att handha förvaltning och
verkställighet under ett lokalt organ, t. ex. en kommundelsnämnd. Lagförslaget
ger vidare frikommunerna möjlighet att göra avsteg från kommunallagens
och specialförfattningarnas krav på att beslut som har fattats med stöd
av delegation från en nämnd skall anmälas till nämnden. Förslaget i
sistnämnda del innebär att nämnden själv får besluta i vilken utsträckning
anmälan skall ske. Beslut som får överklagas genom kommunalbesvär skall
protokollföras särskilt, om anmälan inte skall ske.

Enligt lagförslag 3 skall stiftelser som förvaltas av kommuner eller
landstingskommuner ingående i frikommunförsöket undantas från tillsyn
enligt lagen om tillsyn över stiftelser, om deras förmögenhet är mindre än
200 000 kr.

Lagförslag 4 slutligen ger frikommunerna ökade befogenheter att ingripa
mot försummelser i fråga om vård och behandling av djur. Enligt förslaget
skall miljö- och hälsoskyddsnämnden i försökskommun ha samma befogenhet
som länsstyrelsen att meddela förbud att ha hand om djur eller vissa slag
av djur för dem som inte följer meddelade föreskrifter. Nämnden skall också
kunna besluta att djur skall tas om hand genom polismyndighetens försorg.

Lagförslagen föreslås träda i kraft den 1 april 1986.

Frikommunförsöket

Riksdagen beslutade i juni 1984 att en försöksverksamhet med ökad
kommunal självstyrelse skulle bedrivas under tiden den 1 juli 1984—den 31
december 1988 (prop. 1983/84:152, KU 32, rskr. 368). Enligt den av

4

riksdagen därvid antagna lagen (1984:382) om försöksverksamhet med en
friare kommunal nämndorganisation skulle högst nio kommuner och tre
landstingskommuner omfattas av försöket. Regeringen har därefter utsett de
frikommuner som skall ingå i försöket. Dessa är Haninge, Tyresö, Gnosjö,
Helsingborgs, Varbergs, Ale, Örebro, Sandvikens och Bräcke kommuner
samt Göteborgs och Bohus, Örebro och Jämtlands läns landstingskommuner.

Försöksverksamheten innebär att frikommunerna skall kunna få dispens
från statliga regler, som verkar onödigt styrande på kommunal verksamhet.
Syftet är också att pröva nya former för samverkan mellan stat och kommun
som bättre svarar mot lokala behov och förutsättningar.

Genom riksdagsbeslutet har regeringen getts möjlighet att inom ramen för
försöksverksamheten göra avsteg från vad riksdagen har bestämt i samband
med anvisande av anslag, godkännande av riktlinjer för viss verksamhet eller
annan liknande åtgärd. I några fall har förslag om lagändringar förelagts
riksdagen.

Försöksverksamheten skall, som tidigare framgått, pågå under drygt fyra
år. Avsikten är att denna efter utvärdering skall ligga till grund för mera
generella överväganden. Det har uppdragits åt stat-kommunberedningen
(C 1983:02) att svara för att frikommunförsöket genomförs och utvärderas
(Dir. 1984:28). Beredningen har i en promemoria den 6 september 1985
redogjort för regeringens dispenser och andra åtgärder. I samband med
riksdagens beslut om försöksverksamheten förutsattes att riksdagen skulle få
skriftliga rapporter om hur försöksverksamheten fortlöper. I den nu aktuella
propositionen anger föredragande departementschefen att han inom kort
kommer att föreslå regeringen att en redovisning för frikommunförsökets
hittillsvarande utveckling och de åtgärder som regeringen har vidtagit lämnas
till riksdagen.

Följdmotionen

I motion 1985186:255 av Anders Björck m.fl. (m) yrkas att riksdagen avslår
proposition 1985/86:70 såvitt avser förslag om ökade befogenheter för miljöoch
hälsoskyddsnämnder.

Motionärerna anger inledningsvis att erfarenheterna från försöksverksamheten
kan vara till nytta för landets samtliga kommuner, varför det finns
anledning att visa en öppen attityd till olika förslag. Denna inställning får,
fortsätter motionärerna, emellertid inte leda till att olämpliga lagförslag,
såsom det förevarande, antas. I motionen anges därefter att de för miljö- och
hälsoskyddsnämnderna i försökskommunerna föreslagna befogenheterna
kan leda till att kännbara åtgärder kommer att riktas mot enskilda, åtgärder
som bl. a. kan få stora känslomässiga och ekonomiska konsekvenser. Enligt
motionärerna, som anmärker på att propositionen saknar en redovisning av
de skäl som skulle motivera de förslagna ändringarna i djurskyddslagen, kan
inte kommuner antas ha tillgång till den expertis som är en förutsättning för
en korrekt behandling av ärenden av aktuellt slag.

KU 1985/86:15

5

Yttrande

KU 1985/86:15

Konstitutionsutskottet har inhämtat jordbruksutskottets yttrande över propositionen,
såvitt avser det i följdmotionen upptagna lagförslaget, och
motionen. Jordbruksutskottets yttrande har som bilaga 1 fogats till detta
betänkande.

Motionerna m. m.

1. Försöksverksamhet med samordnat statsbidrag
Motionen

I motion 1984185:1554 yrkande 4 av Thorbjörn Fälldin m.fl. (c) yrkas att
riksdagen beslutar som sin mening ge regeringen till känna vad i motionen
anförs rörande vidgade försök med frikommuner.

I motionen föreslås utvidgningar av området för försöksverksamheten
med frikommuner. Motionärerna anger att de anser särskilt angeläget att
försöksverksamhet med samordnat statsbidrag kan komma till stånd;
skatteutjämningsbidrag och utgående specialdestinerade bidrag bör utgöra
en samlad resurs som kommuner förfogar över så fritt som möjligt. Enligt
motionärerna förefaller regeringen vara mycket njugg i sin dispensgivning,
något som motionärerna beklagar.

Tidigare riksdagsbehandling

I samband med att utskottet behandlade regeringens förslag om en försöksverksamhet
med ökad kommunal självstyrelse (KU 1983/84:32) tog utskottet
ställning till två motioner med förslag om olika utvidgningar av området för
försöksverksamheten. En av motionerna innehöll bl. a. önskemål om
försöksverksamhet med samordning av skatteutjämningsbidrag och specialbidrag.
Utskottet avstyrkte motionerna med följande motivering:

Utskottet vill understryka att det är försökskommunema själva som skall
komma med förslag om innehållet i försöksverksamheten. Det blir därefter
en sak för i första hand regeringen att ta ställning till dessa förslag. I den mån
ny eller ändrad lagstiftning är påkallad krävs även riksdagens beslut. I det nu
aktuella sammanhanget finns emellertid ingen anledning för riksdagen att ta
ställning till de enskilda, konkreta önskemål om försöksverksamhet som
finns i motionerna.

Moderata samlingspartiets, centerpartiets och folkpartiets ledamöter i
utskottet reserverade sig beträffande frågan om samordnat statsbidrag.
Enligt reservanternas mening borde för försökskommunernas del skatteutjämningsbidrag
och utgående specialbidrag samordnas till ett sammanlagt
bidrag.

Riksdagen följde utskottet.

6

2. Försöksverksamhet med öppna nämndsammanträden KU 1985/86:15

Motionen

I motion 1984185:2225 yrkande 4 av Lars Ernestam och Karin Ahrland (båda
fp) yrkas att riksdagen beslutar införa följande tillägg på lämpligt ställe i
lagen om försöksverksamhet med en friare kommunal nämndorganisation:

Om fullmäktige så beslutar kan nämndsammanträde öppnas för kommuninnevånarna.

Enligt motionärerna är öppna nämndsammanträden ett sätt att göra den
kommunala verksamheten levande för medborgarna och öka intresset hos
allmänheten för de beslut som fattas.

Tidigare riksdagsbehandling

Ett likalydande motionsyrkande avstyrktes av utskottet i samband med
behandlingen av förslaget om ökad kommunal självstyrelse (KU 1983/
84:32), varvid utskottet bl. a. framhöll att det i första hand var försökskommunerna
själva som skulle komma med förslag om innehållet i försöksverksamheten
samt att det inte i det aktuella sammanhanget fanns anledning för
riksdagen att ta ställning till förevarande - och vissa andra - framställda
motionsönskemål.

Moderata samlingspartiets och folkpartiets ledamöter i utskottet reserverade
sig till förmån för motionsyrkandet.

Riksdagen följde utskottet.

3. Den kommunala personalens medverkan i
frikommunförsöket

Motionen

I motion 1984185:2225 yrkande 6 av Lars Ernestam och Karin Ahrland (båda
fp) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförs om medverkan från den kommunala personalen.

I motionen anges bl. a. att det är av stor betydelse att den kommunala
personalens medverkan tas till vara på bästa sätt i frikommunförsöket och att
de synpunkter på olika typer av statlig reglering som finns hos de anställda
kommer till positiv användning.

Tidigare riksdagsbehandling

Utskottet behandlade i sitt betänkande om försöksverksamhet med ökad
kommunal självstyrelse (KU 1983/84:32) en liknande motion tillsammans
med en motion innehållande olika synpunkter på brett engagemang i
försöksverksamheten. Utskottet föreslog att motionerna skulle förklaras
besvarade enligt det följande:

Utskottet delar motionärernas uppfattning att det är viktigt att försöksverksamheten
har en så bred förankring som möjligt i de berörda kommunerna.

7

Det finns därför anledning att i försöksverksamheten prioritera sådana
områden som engagerar många olika intressen och medborgargrupper.
Utskottet förutsätter att regeringen i det fortsatta arbetet uppmärksammar
denna fråga.

Riksdagen följde utskottet.

4. Generellt bemyndigande gällande frikommunförsöket
Motionen

I motion 1985186: K624 av Olle Grahn (fp) yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad som i motionen anförs om generell möjlighet till
dispens.

Motionären anser inte att regeringen när det gäller frikommunverksamheten
skall behöva förelägga riksdagen propositioner gällande lagförslag som
binder den kommunala verksamheten utan regeringen bör ges en generell
möjlighet till dispenser från sådan lagstiftning.

Propositionen gällande frikommunförsöket m. m.

I det betänkande (Ds C 1984:1) av stat-kommunberedningen som låg till
grund för proposition 1983/84:152 om försöksverksamhet med ökad kommunal
självstyrelse, övervägde beredningen möjligheten av att hos riksdagen
begära bemyndigande av det slag som tas upp i motionen. Beredningen ansåg
dock inte att detta borde ske. I propositionen (s. 10) anförde föredragande
departementschefen i saken följande:

Beredningen har övervägt möjligheten att redan nu begära att riksdagen i lag
bemyndigar regeringen att meddela föreskrifter om avvikelse från viss
lagstiftning för försökskommunerna. Det har emellertid visat sig att det inte
finns ett tillräckligt underlag för en sådan lag. Beredningen har därför funnit
att det är bättre att låta försökskommunerna, sedan försöksverksamheten
har kommit i gång, anmäla behovet av ändrad lagstiftning hos regeringen.
Om det därvid visar sig att det behövs en bemyndigandelag för att genomföra
förändringarna, får frågan om en sådan lag tas upp vid den tidpunkten. Vid
denna bedömning har beredningen också beaktat att det på många områden
redan finns bemyndiganden för regeringen. Jag delar beredningens uppfattning
på denna punkt.

Sedan frikommunförsöket startade har regeringen haft att ta ställning till ca
250 önskemål om avsteg från gällande författningar. Huvuddelen av dessa
har behandlats positivt, helt eller delvis. Vid sammanlagt fem tillfällen har
riksdagen förelagts propositioner innehållande lagförslag gällande frikommun
verksamheten .

5. Direkta val till lokala organ

Motionerna

I motion 1984/85:1554 yrkande 1 av Thorbjörn Fälldin m.fl. (c) yrkas att
riksdagen beslutar att hos regeringen begära förslag till lagstiftning om
direkta val till lokala organ i enlighet med de riktlinjer som anges i motionen.

KU 1985/86:15

8

Motionärerna upprepar ett i tidigare partimotion framfört krav om
försökslagstiftning som möjliggör direkta val till lokala organ. Enligt
motionen skulle en sådan ordning möta den i vissa fall uppkomna komplikationen
att kommundelsnämnder får en politisk sammansättning som markant
avviker från kommundelens politiska struktur. I motionen anges vissa av de
regler som bör inrymmas i den föreslagna försökslagstiftningen. Det anges
att riksdagen hos regeringen skyndsamt bör begära att ett förslag i saken
utarbetas och föreläggs riksdagen för beslut. Motionärerna framhåller att det
är viktigt att kommundelsorganen görs så stora att en allsidig partirepresentation
åstadkoms.

I motion 1984185:2225 yrkande 2 av Lars Ernestam och Karin Ahrland (båda
fp) yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag om försöksverksamhet
med direktvalda kommundelsnämnder/fullmäktige.

Enligt motionärerna är det genom det i motionen förordade direkta
inflytandet från medborgarna på vilka personer som fattar beslut angående
den egna kommundelen som det verkliga engagemanget och känslan för
kommundelen främjas. Motionärerna anger vidare bl. a. att invändningar att
den politiska majoriteten i direktvalda kommundelsnämnder/fullmäktige
kan skilja sig från majoriteten i hela kommunen inte är så bärande att inte
försöksverksamhet med direktvalda kommundelsnämnder bör genomföras.

I motion 1984/85:2330 yrkande 1 av Olof Johansson och Karin Andersson
(båda c) yrkas att riksdagen beslutar att hos regeringen begära förslag om
lagstiftning som möjliggör inrättande av direkt valda lokala organ i kommunerna.

Motionärerna anger bl. a. att de lokala organen måste ges en bättre
förankring inom sitt område och att därför organen bör vara direktvalda av
befolkningen i området.

I motion 1985/86.K610 yrkande 5 av Birgit Friggebo m.fl. (fp) yrkas att
riksdagen hos regeringen begär förslag om införande av försöksverksamhet
med direktvalda kommundelsfullmäktige.

Motionärerna anger att det främsta skälet till att de förordar direktvalda
kommundelsfullmäktige är att ett sådant direkt inflytande från medborgarna
på vilka personer som skall väljas i den egna kommundelen ger ett större
engagemang och en större känsla för den egna kommundelen. Enligt
motionen medför indirekta val inte samma goda spegling av den aktuella
väljaropinionen i olika kommundelar som vid direkta val utan representationen
kan bli direkt missvisande.

I motion 1985l86:K616yrkande2 av Karl Boo (c) yrkas att riksdagen beslutar
att hos regeringen begära förslag som möjliggör direkta val till kommundelsfullmäktige
i enlighet med vad som anges i motionen.

I motionen anges att erfarenheterna från försök med lokala organ på olika
angivna sätt varit positiva och att slutsatsen är att lagstiftningen om lokala
organ bör permanentas. Mot bakgrund av erfarenheterna med lokala organ,
vilka enligt motionären till största delen varit positiva, krävs i motionen att en
lag om direktval till kommundelsfullmäktige stiftas på försök. Enligt
motionen är nämligen ett problem som väckt irritation att den politiska

KU 1985/86:15

9

sammansättningen i kommundelsfullmäktige kan avvika från den politiska KU 1985/86:15
strukturen i kommundelen. Motionären förordar vidare att försökslagstiftningen
garanterar möjligheten att hålla offentliga sammanträden och att
kommundelsfullmäktige ges möjlighet att tillsätta kommittéer och utredningar.
Slutligen föreslås i motionen att lagen reglerar rösträtt och valbarhet
samt slår fast att valsättet skall vara proportionellt.

Försöksverksamheten med lokala organ m. m.

Sedan år 1980 gäller lagen (1979:408) om vissa lokala organ i kommunerna
(lokalorganslagen). Enligt lagens ursprungliga lydelse gavs kommun möjlighet
att inrätta lokala organ, vilka skulle kunna besluta inom det kommunallagsreglerade
området. Senare samma år (prop. 1979/80:54, KU 27, rskr. 96)
vidgades området till att även omfatta vissa specialreglerade nämnders
kompetensområden.

År 1985 antog riksdagen (prop. 1984/85:98, KU 22, rskr. 137) lagen
(1985:127) om särskilda organ i landstingskommunerna, vilken trädde i kraft
den 1 januari 1986. Lagen ger landstingen rätt att inrätta vissa lokala organ
och på så sätt möjlighet att samordna sin nämndorganisation lokalt på samma
sätt som kommun.

Demokratiberedningen har i sitt i juni 1985 överlämnade huvudbetänkande
- Aktivt folkstyre i kommuner och landsting (SOU 1985:28) - bl. a. gjort
viss utvärdering av den försöksverksamhet med lokala organ som bedrivits.

Beredningens slutsats är att reformen - i de fall där målmedvetna och
långtgående insatser gjorts i decentraliseringsarbetet - på kort tid gett
förutsättningar för att flera medborgare kan medverka, bli delaktiga och ta
ansvar för kommunal verksamhet. Vidare anser beredningen att reformen
med kommundelsnämnder gett ökade möjligheter till helhetssyn och samordning
av kommunala verksamheter, att arbetet över sektorsgränser
underlättats samt att ekonomiska och personella resurser lättare kunnat
utnyttjas. Enligt beredningen har också förutsättningarna att förbättra den
kommunala servicen ökat. Beredningen har föreslagit att lokalorganslagen
slopas i samband med att en ny kommunallag antas och att lagtext som
reglerar lokala organ (i beredningens betänkande benämnda lokala nämnder)
ingår i en ny kommunallag. Samma synsätt redovisas i fråga om de
särskilda organen i landstingen. I avvaktan på en ny kommunallag har
beredningen föreslagit en ny lag om lokala organ i kommuner.

I beredningens betänkande (SOU 1985:29) Principer för ny kommunallag
föreslås bl. a. att det i kommuner och landsting skall finnas centrala och
lokala nämnder samt att de centrala nämnderna skall ha uppgifter som avser
hela kommunen eller landstingskommunen medan de lokala nämnderna
skall sköta förvaltningen av anläggningar eller uppgifter i en del av
kommunen eller landstinget. För landstingskommunernas del föreslås dessutom
möjlighet att inrätta särskilda nämnder under centrala eller lokala
nämnder.

Demokratiberedningens betänkanden remissbehandlas för närvarande.

10

Utredningsförslag

KU 1985/86:15

Kommunaldemokratiska kommittén presenterade i betänkandet (Ds Kn
1981:8) Direktvalda lokala organ ett diskussionsunderlag i direktvalsfrågan
för att få vägledning inför sitt fortsatta arbete. Betänkandet har remissbehandlats.

Tidigare riksdagsbehandling

Vid 1984/85 års riksmöte avstyrkte utskottet (KU 1984/85:6) två motionsyrkanden
om att demokratiberedningen borde genom tilläggsdirektiv få i
uppdrag att utreda frågan om direkt valda lokala organ. Utskottet ansåg att
ytterligare erfarenheter av den pågående försöksverksamheten med lokala
organ borde erhållas innan definitiv ställning till frågan togs. Centerpartiets
och folkpartiets ledamöter i utskottet reserverade sig till förmån för
motionerna.

Riksdagen följde utskottet.

6. Försöksverksamhet med stadsdelskommuner i Stockholm

Motionen

I motion 1984185:2330 yrkande 2 av Olof Johansson och Karin Andersson
(båda c) yrkas att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till
känna vad som i motionen anförts angående försöksverksamhet med
stadsdelskommuner inom Stockholms stad.

I motionen föreslås att - efter det att en demokratiseringsreform med
direkta val till lokala organ genomförts - en försöksverksamhet med
stadsdelskommuner inom Stockholms stad införs. Enligt motionärerna
skulle det genom en sådan decentralisering av beslutsbefogenheterna finnas
stora förutsättningar att radikalt stärka medborgarinflytande och lokal
demokrati. I motionen pekas på olika fördelar som förslaget skulle medföra.
Motionärerna anger att det bör vara en lämplig uppgift för 1983 års
demokratiberedning att tillsammans med Stockholms stad utveckla och
initiera en försöksverksamhet med stadsdelskommuner enligt den modell
som skisserats i det föregående.

7. Privatisering av kommunal verksamhet
Motionen

I motion 1984185:401 av Jörn Svensson m.fl. (vpk) yrkas att riksdagen
beslutar att hos regeringen begära utredning och förslag till sådan ändring i
gällande lagstiftning, att privatisering av kommunala verksamheter såsom
relaterats i motionen ej kan ske.

Som exempel på privatisering av kommunal verksamhet som bör förhindras
anges i motionen det arrangemang som vid motionstillfället diskuterades i
Åre mellan kommunen och företaget Skånska. Enligt ett avtalsförslag i saken

11

skulle Skånska överta ansvaret för kommunens tekniska sektor (vatten,
avlopp, vägväsende, snöröjning, teknisk service etc.). Enligt motionärerna
kan ett arrangemang av aktuellt slag medföra olika - i motionen närmare
angivna - negativa konsekvenser. I motionen anges att den kanske mest
allvarliga konsekvensen blir att kommuninvånarnas medborgarrättsliga
situation starkt försämras, bl. a. genom att i kommunal verksamhet gällande
offentlighetsprincip och andra grundlagsenliga rättigheter ersätts med ett
privat företags helt godtyckliga sekretess; ingen kan åberopa grundlagen
eller kommunallagens krav på insyn eller lika behandling. Motionärernas
slutsats är att privatisering av kommunal verksamhet av aktuellt slag innebär
ett hot mot de medborgerliga fri- och rättigheterna genom att medborgarnas
möjligheter att i demokratisk anda följa och påverka den offentliga
verksamheten inskränks och genom den upplösning av det ansvarsförhållande
i vilket kommunförvaltningen står till invånarna. I motionen framhålls
vidare att en kommun i och för sig för vissa smärre uppgifter skall kunna
anlita entreprenör, t. ex. från bygden, utan att detta medför nackdelar men
att ett fenomen av Årefallets typ representerar något som i medborgarnas
och demokratins intresse bör förhindras.

Gällande rätt

Kommuns befogenhet att låta annan sköta vissa förvaltningsuppgifter går
tillbaka på 11 kap. 6 § tredje stycket regeringsformen. Enligt detta stadgande
kan förvaltningsuppgift överlämnas till bolag, förening, samfällighet, stiftelse
eller enskild individ. Innefattar den myndighetsutövning skall det dock ske
med stöd av lag.

Åreprojektet

Kommunfullmäktige i Åre beslöt den 24 april 1985 att det avtalsförslag som
upprättats mellan Åre kommun och Skånska inte skulle godkännas utan att i
stället vissa andra lösningar av den aktuella verksamheten skulle utredas.

Det kan nämnas att avtalsförslaget, som gällde drift och underhåll av
kommuntekniska anläggningar i Åre kommun, innehåller en bestämmelse av
innebörd att kommunens ansvar gentemot allmänheten inte skall påverkas
av avtalet.

Regeringens skrivelse 1984/85:202

I regeringens skrivelse 1984/85:202 om den offentliga sektorns förnyelse
redovisas bl. a. regeringens syn på service och valfrihet i den offentliga
sektorn. I det sammanhanget tas diskussionen om privatisering av olika
kommunala och landstingskommunala verksamheter upp. I skrivelsen anförs
i fråga om samhällsservice genom kommersiell privat verksamhet, dvs.
verksamhet i vinstsyfte, bl. a. att riskerna för fördelningspolitiska snedvridningar
där måste betraktas som mycket stora. I skrivelsen (s. 11) anför
vederbörande departementschef därefter följande:

KU 1985/86:15

12

Riskerna är störst inom områden som vård, omsorg och utbildning. När det
gäller mer tekniska tjänster - som sophämtning, gaturenhållning, fastighetsunderhåll
- finns mera sällan fördelningspolitiska invändningar mot privata
entreprenörer. Omständigheterna i det enskilda fallet kan vara sådana att en
privat entreprenad är den för kommunen lämpligaste lösningen. Kommunen
bör dock själv bevara sådan kompetens på området att den kan genomföra en
reell prövning av det arbete entreprenören utför. I många fall är det
nödvändigt att upprätthålla en beredskap för att ta över om så krävs. Man
måste dock vara klar över att en entreprenadlösning alltid begränsar
medborgarnas möjligheter till direkt påverkan.

I skrivelsen berörs därefter inte närmare frågan om privatisering av mer
tekniska tjänster utan i första hand behandlas privatiseringsdebatten rörande
sociala insatser och utbildningen.

8. Telefonsammanträden med kommunala nämnder
Motionen

I motion 1984185:569 av Martin Segerstedt m.fl. (s) yrkas att riksdagen hos
regeringen begär en översyn av kommunallagen med syfte att öppna
möjligheterna till telefonsammanträden i kommunala styrelser och
nämnder.

Motionärerna framhåller att det i rättspraxis fastslagits att kommunala
sammanträden per telefon strider mot kommunallagen. Beslut som fattas vid
sådana sammanträden har upphävts efter besvär såsom tillkomna i icke laga
ordning. Enligt motionärerna bör telefonsammanträden komma i fråga i
första hand för t. ex. extra sammanträden eller sommartid när det kan vara
svårt att samla ledamöterna till ett sammanträde. Om möjligheten öppnas att
ordna telefonsammanträden får detta inte medföra brister i beslutsunderlag
eller oklarheter i hur sammanträdet skall genomföras och beslut skall fattas.

Tidigare riksdagsbehandling

Utskottet behandlade år 1983 (KU 1982/83:21) en motion innehållande ett
motsvarande förslag. Utskottet konstaterade då att något uttryckligt förbud
mot telefonsammanträde inte fanns i kommunallagen men att den ståndpunkten
intagits, bl. a. av civilministern i ett frågesvar år 1973, att sådana
sammanträden inte stod i överensstämmelse med gällande reglering. Utskottet
ansåg att man av såväl principiella som praktiska skäl borde stå fast vid
den ståndpunkten, varför den aktuella motionen avstyrktes.

Riksdagen följde utskottet.

Utredningsförslag

Demokratiberedningen har i sitt betänkande (SOU 1985:29) Principer för ny
kommunallag, vilket för närvarande undergår remissbehandling, tagit upp
frågan om möjligheten till telefonsammanträden i styrelsen och i övriga
kommunala nämnder. Beredningen anför i saken följande (s. 84 f.):

KU 1985/86:15

13

Beredningen anser att det kan finnas behov av telefonsammanträden för KU 1985/86:15

brådskande rutinärenden eller för rutinbeslut när det är svårt att samla

ledamöterna till ett sammanträde. Det finns dock vissa risker med detta. Det

kan leda till oklarheter om hur sammanträden skall genomföras och hur

beslut skall fattas. Om ett beslut som fattas vid telefonsammanträde

överklagas, kan bevissvårigheter uppstå t. ex. i fråga om beslutet tillkommit i

laga ordning. Denna typ av problem måste därför utredas innan möjligheter

till telefonsammanträden införs.

I detta sammanhang vill beredningen peka på att frågan har samband med
att lagstöd saknas för att delegera brådskande ärenden. Möjligheterna till att
anordna telefonsammanträden kan därför vara ett alternativ till att ge lagstöd
för att delegera i brådskande ärenden.

9. Det kommunala partistödet
Motionerna

I motion 1984/85:570 av Anders Svärd (c) och Ingemar Konradsson (s) yrkas
att riksdagen hos regeringen anhåller om förslag till sådan ändring i lag om
kommunalt partistöd (1969:596), att det blir möjligt för kommuner och
landsting att införa avtrappningsregler för partistödet vid mandatförändringar
mellan partier.

I motionen föreslås att avtrappningsregler införs för kommunalt partistöd i
syfte att minska de ekonomiska nackdelar som ett parti drabbas av vid kraftig
tillbakagång i ett val. Det erinras om att det på riksdagsområdet finns
bestämmelser om avtrappning av partistöd vid förändringar beroende av
ändrat valresultat för parti.

I motion 1985/86. K610 av Birgit Friggebo m.fl. (fp) yrkas att riksdagen hos
regeringen begär förslag om ändring i lag om kommunalt partistöd så att det
blir möjligt för kommuner att införa avtrappnings- och upptrappningsregler
(yrkande 8) samt att riksdagen hos regeringen begär förslag om ändring i lag
om kommunalt partistöd så att det blir möjligt för kommunerna att uppdela
partistödet i en fast och en rörlig del (yrkande 9).

Enligt motionärerna medför det partistöd som kommunerna i dag har rätt
att betala ut till i fullmäktige representerade partier, dvs. ett visst belopp per
mandat, att ett parti som kraftigt går tillbaka mandatmässigt i ett val kan
komma att drabbas av stora ekonomiska svårigheter, något som sammanhänger
med att vissa fasta kostnader kan vara svåra att snabbt avveckla.

Enligt motionärernas mening borde kommunerna få rätt att på samma sätt
som gäller i fråga om partistödet på riksdagsområdet dela partistödet i en fast
och en - efter mandattilldelning - rörlig del samt få använda sig av
avtrappnings- och upptrappningsregler av stödet vid förändringar efter val.

I motion 1985I86. K806 av Ingrid Hasselström Nyvall (fp) yrkas att riksdagen
beslutar om att hos regeringen begära förslag innebärande att lagstiftningen
angående det kommunala partistödet ändras så att stödet utgår med dels ett
grundbelopp, lika för alla representerade partier, dels ett belopp i relation till
antalet mandat.

Enligt motionen får de minsta partierna i kommuner och landsting på
grund av det kommunala partistödets utformning ofta arbeta med mycket 14

små resurser. Motionären anger som skäl för sitt förslag om ett grundbelopp KU 1985/86:15
att alla politiska partier har vissa nödvändiga grundkostnader som lokalhyra,
möteskostnader, stöd till länsorganisation m. m.

Gällande ordning

I lagen (1969:596) om kommunalt partistöd stadgas att kommun får lämna
ekonomiskt bidrag till politiskt parti som under den tid beslutet om bidrag
avser är representerat i kommunens fullmäktige. Beslutet skall innehålla att
bidrag utgår till varje sådant parti med samma belopp för varje plats som
partiet under nämnda tid har i fullmäktige. Lagen skall ha motsvarande
tillämpning på landstingskommun och landsting.

Tidigare riksdagsbehandling

Utskottet har under de senaste åren vid flera tillfällen behandlat olika
motionsförslag gällande det kommunala partistödets konstruktion. Senaste
gången var år 1984 (KU 1984/85:6) då utskottet behandlade ett motionsförslag
om att samma princip som numera gäller det statliga partistödet, dvs. ett
för alla bidragsberättigade partier lika stort grundbidrag samt därutöver ett
visst bidrag per mandat, borde införas på det kommunala området. Utskottet
anförde följande:

Utskottet har vid sin behandling åren 1981, 1982 och 1983 av förslag med
samma syfte som det nu föreliggande hänvisat till den koppling mellan
partistödet på statlig och kommunal nivå som gjordes i 1972 års partistödsbeslut.
Frågan om det kommunala partistödets konstruktion har därför
ansetts endast böra prövas inom ramen för en allmän översyn av partistödet,
vilken bör föregås av förhandlingar mellan de politiska partierna. Som
tidigare redovisats ingår en undersökning av det kommunala partistödet i
demokratiberedningens arbetsuppgift. Beredningen skall ta fram uppgifter
om stödåtgärdernas omfattning på nationell, regional och lokal nivå, i vilken
utsträckning medel omfördelas mellan olika nivåer inom de politiska
partierna och vilka modeller för beräkning av det kommunala partistödet
som i praktiken tillämpas i kommuner och landstingskommuner.

Enligt utskottets mening kan det uppkomma behov av partiledaröverläggningar
om formerna för det nuvarande partistödet såsom ett resultat av den
kartläggning som nu sker inom demokratiberedningen. Denna beräknas
enligt vad utskottet erfarit vara avslutad i början av år 1985.

Utskottet hemställde att vad som sålunda anförts med anledning av motionen
borde ges regeringen till känna som riksdagens mening.

Riksdagen följde utskottet.

Utredning

Den kartläggning av det kommunala partistödet som ingått i demokratiberedningens
uppgifter har redovisats i en av universitetslektorn, fil. dr Gullan
Gidlund vid statsvetenskapliga institutionen, Umeå universitet i april 1985
dagtecknad rapport (Ds C 1985:8) Det kommunala partistödet. Demokratiberedningen
har i sitt betänkande (SOU 1985:28) Aktivt folkstyre i

kommuner och landsting inte föreslagit någon ändring av partistödet.
Beredningen har angivit att den efter att ha tagit del av rapporten anser att
kommunerna och landstingen har tillfredsställande utrymme att ge ekonomiskt
stöd till de politiska partierna.

10. Det statliga partistödet

Motionen

I motion 1985/86.K718 yrkande 3 av Alf Svensson (c) yrkas att riksdagen
beslutar att hos regeringen begära förslag till ändring av lagen om statligt stöd
till politiska partier i enlighet med vad som anförts i motionen.

Motionären föreslår att 3 och 6 §§ lagen om statligt stöd till politiska
partier ändras. Enligt förslaget skall det, för att partistöd skall utgå till ett i
riksdagsval deltagande parti, räcka att partiet erhållit 1 % av rösterna i stället
som för närvarande 2,5 %. I motionen anges närmare hur sådant partistöd
skall beräknas. Förslaget innebär vidare att under samma förutsättningar
s. k. grundstöd skall utgå.

Gällande ordning

Stöd enligt lagen (1972:625) om statligt stöd till politiska partier utgår dels
som partistöd, dels som kanslistöd. För att partistöd skall utgå till i
riksdagsval deltagande parti, som ej blivit företrätt i riksdagen, fordras att
partiet erhållit minst 2,5 % av rösterna. Partistödet utgår med visst belopp
per mandat. I 3 § i lagen finns bl. a. bestämmelser om beräkningen av
partistöd till parti som erhållit mellan 2,5 och 4 % av rösterna och som inte
blivit företrätt i riksdagen. Kanslistöd utgår i form av grundstöd och
tilläggsstöd. Enligt 6 § utgår grundstöd till parti som vid riksdagsval erhållit
minst 4 % av rösterna.

11. Kostnadsansvaret för ersättningar till kommunalt
förtroendevalda

Motionen

I motion 1984/85:1121 av Gunnar Thollander och Ingrid Andersson (båda s)
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts beträffande kostnadsansvaret för de förtroendevaldas
ersättningar.

I motionen redogörs för en år 1983 beslutad lagändring i kommunallagen
varigenom kommuner och landsting gavs möjlighet att ersätta förtroendevalda
för faktisk förlust av arbetsförtjänst i samband med fullgörande av
kommunala uppdrag. Motionärerna erinrar om att vederbörande departementschef
i lagstiftningsärendet tagit upp frågan om lagstiftningen skulle
kunna resultera i en kostnadsövervältring från de förtroendevaldas arbetsgivare
till landsting resp. kommuner. I motionen åberopas följande avsnitt i
den aktuella propositionen (1982/83:97 s. 28):

KU 1985/86:15

16

En fråga som bör granskas med särskilt intresse vid den kommande
uppföljningen gäller en eventuell kostnadsövervältring mot kommuner och
landstingskommuner. Flera arbetstagargrupper har i dag en sådan situation
att de med bibehållen lön kan fullgöra kommunala förtroendeuppdrag.
Andra grupper har inte arbetstiden reglerad på ett sådant sätt, att tjänstledigheter
behöver utnyttjas för fullgörande av förtroendeuppdrag. Skulle den
ändrade lagstiftningen medföra att dessa grupper börjar kräva ersättning
från kommunerna och landstingskommunerna för förlorad arbetsförtjänst
har i själva verket en kostnadsövervältring inträffat. Ett sådant förhållande
kan enligt min mening aktualisera en förnyad prövning av frågan om
kostnadsansvaret skall läggas hos de förtroendevaldas arbetsgivare eller hos
kommunerna och landstingskommunerna.

Enligt motionärerna bör stor uppmärksamhet ägnas åt frågan om kostnadsansvaret
för de förtroendevaldas ersättningar. Med hänvisning till det
refererade uttalandet i propositionen förordar motionärerna att regeringen
redovisar sakläget och framlägger förslag till åtgärder i syfte att undanröja de
angivna hindren.

Gällande regler m. m.

De i motionen åsyftade bestämmelserna om ersättning till förtroendevalda
finns i 2 kap. 29 § och 3 kap. 16 § kommunallagen. Enligt dessa paragrafer får
fullmäktige besluta att det till ledamot och suppleant i fullmäktige eller
beredning och till ledamot och suppleant i styrelsen eller annan nämnd skall i
skälig omfattning utgå ersättning för resekostnader och andra utgifter som
föranleds av uppdraget, förlorad förtjänst samt arvode, pension och andra
ekonomiska förmåner. Bestämmelserna trädde i kraft den 1 juli 1983.

Utskottet behandlade år 1984 (KU 1984/85:6) ett motionsförslag vari
förordades ett riksdagsuttalande av innebörd att alla kommunalt förtroendevalda
borde erhålla arvode enligt enhetliga regler. Utskottet avstyrkte
motionen under hänvisning bl. a. till att de nya ersättningsbestämmelserna
för förtroendevalda varit i kraft alltför kort tid för att man skulle ha en
bestämd uppfattning om hur dessa verkar och till att utvecklingen på området
följdes av demokratiberedningen.

Centerpartiets ledamöter i utskottet reserverade sig till förmån för
motionen.

Riksdagen följde utskottet.

12. Kommunal vårdnadsersättning
Motionen

I motion 1984/85:1139 av Thorbjörn Fälldin m.fl. (c) yrkas med hänvisning
till vad som anförts i motion 1984/85:1138 att riksdagen beslutar att hos
regeringen begära förslag om sådan ändring av kommunallagen att det är
förenligt med den kommunala kompetensen att i en kommun införa
vårdnadsersättning.

I motion 1984/85:1138 anger motionärerna att riksdagen bör göra ett
klargörande uttalande att det är förenligt med den kommunala kompetensen

KU 1985/86:15

17

2 Riksdagen 1985186. 4 sami. Nr 15

att i en kommun införa vårdnadsersättning och att, om ett riksdagsuttalande i
denna fråga förutsätter en ändring av kommunallagen, så bör ske.

Gällande rätt

Frågan huruvida kommunal vårdnadsersättning är förenlig med de kommunala
kompetensbestämmelserna har vid olika tillfällen prövats genom
kommunalbesvär, varvid domstolarna hittills ansett detta ej vara fallet.

Tidigare riksdagsbehandling m. m.

Motioner med samma innebörd som den här aktuella har behandlats av
utskottet vid flera tillfällen, de båda senaste gångerna åren 1983 (KU
1982/83:21) och 1984 (KU 1984/85:6). Utskottet har varje gång avvisat
framförda förslag om ändringar i lagstiftningen som möjliggör införandet av
vårdnadsersättning. Riksdagen har därefter följt utskottet. År 1983 reserverade
sig moderata samlingspartiets, centerpartiets och folkpartiets ledamöter
i utskottet. De ansåg att regeringen borde lägga fram förslag om ändringar av
den kommunala kompetensen i fråga om vårdnadsersättning. År 1984
reserverade sig moderata samlingspartiets och centerpartiets ledamöter i
utskottet. De förordade att kommunallagen ändrades så att tveksamheten
om kommuners rätt att ge vårdnadsersättning undanröjdes, en fråga som
reservanterna ansåg att regeringen snarast borde tillse att den utreddes. I ett
särskilt yttrande av en företrädare för folkpartiet angavs att frågan om
kommuns rätt att utge vårdnadsersättning möjligen kunde komma i ett nytt
läge beroende på utgången av ett mål (5523-1984) vid kammarrätten i
Göteborg gällande ett överklagat kommunalt beslut angående bidrag till
barnfamiljer med stöd av socialtjänstlagen. Bl. a. av detta skäl ansågs det
därför inte påkallat att riksdagen begärde en utredning.

Kammarrätten i Göteborg har genom dom den 25 januari 1985 upphävt det
nyssnämnda beslutet. Domstolen konstaterade bl. a. att utbetalning av de
ifrågavarande bidragen inte var en kommunal angelägenhet och att det
beslutande organet därför överskridit sin befogenhet. I dom den 20 januari
1986 beslöt regeringsrätten att kammarrättens dom inte skulle ändras.

Regeringen (socialdepartementet) har den 12 december 1985 beslutat att
inte vidta någon åtgärd med anledning av framställningar från Grästorps,
Habo, Hässleholms, Höörs, Mullsjö och Ystads kommuner om att regeringen
skall verka för en lagändring som gör det möjligt för kommun att införa
vårdnadsersättning för vård av egna barn.

13. Delning av kommuner
Motionerna

I motion 1984/85:1505 yrkande 2 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
delning av kommuner.

I motionen anges att kommunsammanslagningarna medfört problem,

KU 1985/86:15

18

något som bevisas av att ett antal kommuner delats upp i mindre kommuner
igen. Motionärerna anser det mycket angeläget att gå vidare på den inslagna
vägen och dela på kommuner där intresse finns.

I motion 1984/85:1554 yrkande 2 av Thorbjörn Fälldin m.fl. (c) yrkas att
riksdagen beslutar som sin mening ge regeringen till känna vad i motionen
anförts rörande delning av kommuner.

I motionen anges att man från centerpartiets sida är beredd att tillmötesgå
lokala önskemål om kommunindelning när de är ägnade att stärka den
kommunala demokratin och att det är beklagligt att den socialdemokratiska
regeringen tillgripit en annan praxis på detta område. Enligt motionärerna är
det mycket angeläget att praxis i fråga om indelningsändringar snabbt
förändras till en mera positiv attityd.

I motion 1984185:2225 yrkande 5 av Lars Ernestam och Karin Ahrland (båda
fp) yrkas att riksdagen uttalar att delning av kommuner bör kunna
genomföras enligt vad i motionen anförts.

I motionen anges att frågan om delning av flera kommuner måste hållas
aktuell. I motsats till vad som var fallet med kommunsammanslagningar
anser motionärerna emellertid att initiativet till delning av kommuner bör
komma från kommuninvånarna själva, inte som diktat uppifrån statsmakterna.
Motionärerna anger vidare att de anser att om kommuninvånarna själva
vill det och om ekonomiska förutsättningar föreligger måste staten ha en
positiv grundinställning till delning av kommuner.

I motion 1985186:K610 yrkande 2 av Birgit Friggebo m.fl. (fp) yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen
anförts om delning av kommuner.

I motionen anges bl. a. att erfarenheterna från de tidigare kommunsammanslagningarna
inte är odelat positiva. Motionärerna, som erinrar om att
de borgerliga regeringarna medverkade till vissa kommundelningar, anser
att en fortsatt delning av storkommuner bör ske, där intresse härför
föreligger. Det anges vidare i motionen att initiativet till kommundelning bör
komma från kommuninvånarna själva, inte som diktat uppifrån statsmakterna.

I motion 1985186:K616 yrkande 1 av Karl Boo (c) yrkas att riksdagen beslutar
ge regeringen till känna vad som i motionen anförts om principer för delning
av kommuner.

I motionen anges att i många fall den enda verkliga möjligheten till
förbättrad kommunal demokrati är att en kommun delas. Det anges vidare i
motionen att centern inte kan acceptera regeringens hållning till de lokala
initiativ som tas på förevarande område och att kommunsammanslagningarna
inte kan rättfärdigas enbart genom en positiv hållning till lokala organ.

Tidigare riksdagsbehandling

Förslag som överensstämmer med de nu föreliggande har behandlats av
utskottet flera gånger tidigare, senaste gången år 1984 (KU 1984/85:6) då
utskottet avstyrkte en partimotion i saken från centerpartiet. Centerpartiets

KU 1985/86:15

19

ledamöter reserverade sig till förmån för motionen. Riksdagen följde
utskottet. I utskottets motivering angavs bl. a. att utskottet inte funnit
anledning att frångå den ståndpunkt som intagits år 1983 (KU 1982/83:21)
med anledning av motionsyrkanden med i huvudsak samma syfte. Utskottet
framhöll den gången att kommunaldemokratiska skäl någon gång kunde
motivera att en kommun delas men att utskottet förordade att problemen
med den kommunala demokratin i första hand borde lösas på annat sätt än
genom ytterligare kommundelningar.

14. Majoritetsmarkeringar i det kommunala styrelseskicket
Motionen

I motion 1984/85:1554 yrkande 3 av Thorbjörn Fälldin m.fl. (c) yrkas att
riksdagen beslutar att hos regeringen begära en utvärdering av effekterna för
den kommunala demokratin av majoritetsmarkeringarna.

Enligt motionärerna börjar allt fler negativa konsekvenser komma i dagen
som en följd av de kraftiga majoritetsmarkeringar i det kommunala
styrelseskicket som varit i bruk ett drygt decennium, innebärande att den
politiska majoriteten i en kommun tar hand om alla ordförandeposter och
kommunal- och landstingsrådsposter medan oppositionen hänvisas till andre
vice ordförandeposter och eventuella nyinrättade oppositionsrådsposter i
bästa fall. Enligt motionärerna har detta lett till att maktkoncentrationen
ökat och att minoritetens insyn och inflytande har försvagats. Det anges att
från många håll nu framförts den meningen att nivån och kvaliteten på det
kommunala meningsutbytet försämrats, framför allt som en följd av oppositionens
försvagade arbetsförutsättningar. Vidare anges i motionen att det
finns oroväckande tendenser att alltmer av det kommunala beredningsarbetet
flyttas över till organ som ligger utanför nämnderna, exempelvis
kommunal- och landstingsrådsberedningar. Enligt motionärerna kan då
nämndsammanträdena utvecklas till mycket nedkortade träffar där beredningar
och partigrupper endast i protokollet låter registrera sina intagna
positioner. Det hävdas i motionen att rollen som politisk minoritet i ett
system som utvecklas i denna riktning blir allt mindre meningsfull. Enligt
motionärerna är det angeläget att en utvärdering av majoritetsmarkeringarnas
effekter kommer till stånd. Det anges vidare i motionen att det genom
den beskrivna utvecklingen förefaller som om makten alltmer förskjuts till de
professionella heltidspolitikerna, vilka ofta utgör ett markant inslag i de
snäva beredningsorgan som håller på att utvecklas. Enligt motionärerna är
det angeläget att också deras allt starkare roll görs till föremål för en
utvärdering.

Gällande bestämmelser m. m.

I 2 kap. 23 § kommunallagen finns bestämmelser om rätt att få till stånd
proportionella val av bl. a. styrelse, annan nämnd och beredning. Detsamma
gäller de lokala organ som utgör nämnd i kommunalrättslig mening. 13 kap.
10 § kommunallagen finns motsvarande bestämmelser för styrelsens val av

KU 1985/86:15

20

beredningsorgan (arbetsutskott, avdelning, delegation och beredning), vare
sig till organet delegerats beslutanderätt eller organet enbart tillagts beredande
uppgifter. Enligt hänvisning i 3 kap. 13 § till sistnämnda lagrum gäller
motsvarande för nämnds val av beredningsorgan. Antalet ledamöter i
styrelse får ej understiga fem (3 kap. 2 § kommunallagen). Något minimiantal
ledamöter i andra organ har ej föreskrivits. För fullmäktiges val av
ordförande och vice ordförande i styrelsen och nämnder och av heltidsengagerade
förtroendevalda (kommunal- och landstingsråd) är bestämmelserna
om proportionella val inte tillämpliga.

Bestämmelserna i 3 kap. 10 § kommunallagen om rätt att få till stånd
proportionella val inom styrelses beredningsorgan (liksom motsvarande
bestämmelser för nämnds val av sådant organ) tillkom på initiativ av
utskottet vid behandlingen år 1977 av förslaget till ny kommunallag (KU
1976/77:25). Sedan utskottet motiverat sitt förevarande förslag anförde
utskottet följande (s. 23):

Utskottet vill slutligen erinra om att de verkligt avgörande förutsättningarna
för minoritetens arbetsmöjligheter i styrelserna och nämnderna inte skapas
av olika slag av minoritetsskyddsregler utan av majoritetens förståelse för
och generösa inställning till minoritetens berättigade önskemål på inflytande
och insyn. Kommunallagens bestämmelser om skydd för minoritetens
intressen bör därför ses endast som en yttersta garanti för att majoriteten inte
missbrukar sin makt. Utskottet vill i detta sammanhang ånyo erinra om
betydelsen av att antalet ledamöter och suppleanter i olika kommunala
organ, liksom i de kommunala företagens styrelser, inte sätts för lågt, utan så
högt att flera partier blir representerade.

15. Samverkan mellan kommuner och enskilda eller
folkrörelser

Motionerna

I motion 1984185:1554 yrkande 5 av Thorbjörn Fälldin m.fl. (c) yrkas att
riksdagen beslutar som sin mening ge regeringen till känna vad i motionen
anförs rörande brukarmedverkan och kooperativ verksamhet.

Motionärerna framlägger i motionen olika förslag till åtgärder i kommunaldemokratiska
frågor, varvid framförs önskemål om utveckling av brukarmedverkan
i en kommuns olika delar. Motionärerna framhåller att det är
viktigt att sådan medverkan har nära anknytning till och utövas av dem som
verkligen deltar i skilda verksamheter och att man inte får göra de centrala
kommunala instanserna till korporativa organ, något som skulle stå i strid
med grundläggande principer om det representativa styrelseskicket. Motionärerna
pekar vidare på vad som kan åstadkommas genom att kommuner
stödjer kooperativ på lokal bas som vill utföra serviceuppgifter som hittills
utövats inom den offentliga sektorns ram.

I motion 1985/86: K616 yrkande 3 av Karl Boo (c) yrkas att riksdagen beslutar
att ge regeringen till känna vad som i motionen anförts om samverkan mellan
folkrörelserna och kommunerna.

I motionen anges att den i demokratiberedningens slutbetänkande angivna

KU 1985/86:15

21

slutsatsen att kommunerna inte skall starta verksamhet som kan bedrivas i
föreningsregi är helt riktig. I motionen anläggs därefter olika synpunkter på
vad som bör gälla för verksamhet som drivs av enskilda eller föreningar.
Motionären framhåller, mot bakgrund bl. a. av erfarenheterna på fritidssidan,
att ansvarsfördelningen mellan kommunerna och föreningarna tydligare
måste framgå om föreningarna skall ha de rätta förutsättningarna att klara
nya uppgifter. Enligt motionen måste grundprincipen vara att kommunen
har huvudansvaret för ekonomi och administration av alla kommunala
uppgifter medan föreningens ansvar blir att klara den dagliga verksamheten.
Vidare framhålls att samma princip bör gälla för alla områden, t. ex. för
föräldrar som bildar kooperativ för att klara barnomsorgen. Motionären
anser att en generös försöksverksamhet är viktig för att föreningarna skall
växa in i uppgiften och för att ansvarsfördelningen mellan kommunerna och
föreningarna skall klarläggas. De områden där föreningarna kan gå in är
enligt motionen främst kultur-, fritids- och omsorgssektorn.

Tidigare riksdagsbehandling

Utskottet har både vid 1982/83 års riksmöte (KU 1982/83:21) och 1984/85 års
riksmöte (KU 1984/85:6) avstyrkt motionsförslag gällande kooperativ verksamhet
på det kommunala området. Vid sistnämnda tillfälle anförde
utskottet - med anledning av ett framställt motionsyrkande om att den då
sittande demokratiberedningen borde få i uppdrag att utreda olika former av
kooperativ verksamhet på det kommunala området - bl. a. följande:

Utskottet konstaterar att motionärernas frågeställningar ligger väl i linje med
demokratiberedningens uppdrag. Beredningen skall bl. a. belysa de nya
kooperativa verksamhetsformer som utvecklats för skötseln av vissa gemensamma
angelägenheter. Vidare har beredningen att studera olika aspekter på
det s. k. brukarinflytande! och brukarmedverkan. I fråga om service och
information anges i direktiven att beredningen bör studera hur informationsteknologin
och de nya medierna kan utnyttjas för att vidga och fördjupa den
kommunala demokratin. Med hänsyn till vad som anförts anser utskottet att
det inte f. n. finns anledning för riksdagen att ta något initiativ med anledning
av motionen i här berörd del.

I en reservation av centerpartiets ledamöter i utskottet förordades bl. a. att
demokratiberedningen fick i uppdrag att göra en översyn av vissa lagar och
regler som lade hinder i vägen för kooperativ verksamhet.

Riksdagen följde utskottet.

Utredningar m. m.

Demokratiberedningen har i betänkandena (SOU 1985:28) Aktivt folkstyre i
kommuner och landsting och (SOU 1985:30) Skola för delaktighet lagt fram
olika förslag för att stärka ställningen för de medborgare som är brukare av
kommunala tjänster. I betänkandena framläggs även synpunkter på lokalt
baserade kooperativa lösningar inom barnomsorgen, skolan, fritidsgårdarna
och äldreomsorgen. Betänkandena undergår för närvarande remissbehandling.
I proposition 1985/86:70 om vissa lagstiftningsåtgärder inom ramen för

KU 1985/86:15

22

frikommunförsöket har föredragande departementschefen - med anledning
av önskemål från några frikommuner om att få bedriva försök med
brukarinflytande - upplyst att han avser att efter avslutad remissbehandling
av ovannämnda båda betänkanden (remisstiden utgår den 1 april 1986) under
1986 lägga fram förslag i saken och att i samband därmed frikommunernas
önskemål kan beaktas.

Regeringen (justitiedepartementet) avser att inom kort till lagrådet
remittera ett förslag till lag om kooperativa föreningar. Till grund för
förslaget ligger bl. a. kooperationsutredningens betänkande (SOU 1984:9)
Kooperativa föreningar.

16. Rådgivande kommunala folkomröstningar
Motionerna

I motion 1984/85:2225 yrkande 3 av Lars Ernestam och Karin Ahrland (båda
fp) yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag om försöksverksamhet
med en särskild ”förfarandelag” för att öka möjligheterna till rådgivande
folkomröstningar.

Enligt motionärerna är en viktig metod för att stärka folkstyrelsen att låta
väljarna själva ta ställning till konkreta frågor. Motionärerna anser därför att
utrymmet för kommunala folkomröstningar bör vidgas. Det anges i motionen
att det behövs en ”förfarandelag” som gör det enklare att ordna sådana
omröstningar.

I motion 1985/86.K610 yrkande 6 av Birgit Friggebo m.fl. (fp) yrkas att
riksdagen hos regeringen begär förslag om förfarandelag vad gäller kommunala
folkomröstningar.

Enligt motionärerna är en viktig metod för att stärka kommunmedborgarnas
inflytande och möjlighet att påverka utvecklingen i sin kommun att låta
väljarna ta ställning i konkreta frågor. Motionärerna erinrar om att
förfarandet vid omröstning som sker med stöd av kommunallagen inte
närmare reglerats. Enligt motionen bör utrymmet för kommunala omröstningar
vidgas och en förfarandelag vad gäller kommunala folkomröstningar
komma till stånd som gör det enklare att ordna sådana omröstningar.

Nuvarande ordning

Enligt 2 kap. 18 § kommunallagen får kommunfullmäktige och landsting
besluta att som ett led i beredningen av ett ärende som tillhör fullmäktiges
eller landstingets handläggning skall inhämtas synpunkter från medlemmar i
kommunen eller landstingskommunen. Detta kan enligt bestämmelsen ske
genom omröstning, opinionsundersökning eller liknande förfarande. Valnämnden
i kommunen får anlitas, om inte nämndens verksamhet i övrigt
hindras därigenom. För att en landstingskommun skall få anlita valnämnd
krävs dessutom att kommunfullmäktige gett tillstånd till detta.

Frågan om förfarandet vid omröstning m. m. som anordnas med stöd av 2
kap. 18 § kommunallagen har inte närmare reglerats. I proposition 1975/
76:187 om kommunal demokrati, ny kommunallag m.m. anförde föredra -

KU 1985/86:15

23

gande departementschefen (s. 307 och 390) att det inte syntes nödvändigt att KU 1985/86:15
närmare reglera förfarandet i samband med de olika typer av opinionsundersökningar
som kan komma i fråga. Det ankommer på kommunfullmäktige
och landsting att utfärda de föreskrifter härom som behövs. Enligt departementschefen
kan det när opinionsundersökningen har karaktär av omröstning
gälla frågor av samma slag som de spörsmål som regleras i vallagen, dvs.
rätten att delta i omröstningen, förfarandet vid röstning, räkning av röster
etc. Av 1 § vallagen (1972:620, omtryckt 1985:203) framgår att lagen inte är
tillämplig på kommunala opinionsundersökningar av det slag som behandlas
i 2 kap. 18 § kommunallagen.

Tidigare riksdagsbehandling m. m.

I samband med riksdagens behandling av förslaget till ny kommunallag
anförde utskottet (KU 1976/77:25) som sin uppfattning att det inte då fanns
någon möjlighet att närmare formalisera själva omröstningsförfarandet
genom särskilda bestämmelser härom i kommunallagen. Däremot förordade
utskottet i motsats till propositionsförslaget en uttrycklig bestämmelse om att
de kommunala valnämnderna får anlitas för att genomföra kommunala
omröstningar eller andra opinionsundersökningar. Utskottet framhöll att
detta inte innebär att bestämmelserna i vallagen automatiskt blir tillämpliga
vid genomförandet av sådana undersökningar. Endast om fullmäktige
beslutar att vissa av vallagens bestämmelser skall tillämpas kommer detta att
ske. Enligt utskottets mening var det uppenbart att delar av vallagens
regelsystem, t. ex. bestämmelserna om poströstning, i normalfallet inte
kommer att göras tillämpliga vid undersökningar av detta slag. I en
reservation (s) förordades liksom i propositionen att valnämnderna inte
skulle få anlitas.

Riksdagen följde utskottet.

Vid 1980/81 års riksmöte (KU 1980/81:2) avstyrkte utskottet en motion
innehållande yrkande om en särskild förfarandelag för kommunala folkomröstningar.
Utskottet ansåg inte att det fanns anledning för riksdagen till
initiativ i frågan, emedan den då sittande kommunaldemokratiska kommittén
(Kn 1977:07) - enligt vad utskottet hade erfarit - skulle komma att ta upp
frågan om förfaranderegler för kommunala folkomröstningar i sitt utredningsarbete.
Riksdagen följde utskottet.

Kommunaldemokratiska kommittén redovisade i en rapport den 6 februari
1981 - Kommunala folkomröstningar i Sverige 1978 och 1980 (Ds Kn
1981:2) - en inom kommitténs sekretariat upprättad översikt över de
kommunala folkomröstningar som ägt rum under de angivna åren. Rapporten
överlämnades utan några ställningstaganden från kommitténs sida.

Några förslag om förändringar av det kommunala folkomröstningsinstitutet
framlade aldrig kommittén, vars uppdrag upphörde i maj 1983.

I samband med behandlingen av förslaget gällande frikommunförsöket
avstyrkte utskottet (KU 1983/84:32) en motion innehållande ett motionsyrkande
likalydande med ovannämnda yrkande i motion 1984/85:2225, varvid
utskottet bl. a. framhöll att det i första hand var försökskommunerna själva
som skulle komma med förslag om innehållet i försöksverksamheten samt att 24

det inte fanns anledning för riksdagen att ta ställning till förevarande - och
vissa andra - framställda motionsönskemål.

Moderata samlingspartiets, centerpartiets och folkpartiets ledamöter i
utskottet reserverade sig. De ansåg att utrymmet för kommunala folkomröstningar
borde vidgas genom en ny förfarandelag som gör det enklare att ordna
sådana omröstningar.

Riksdagen följde utskottet.

17. Den fackliga representationen i kommunala nämnder

Motionerna

I motion 1985/86. K601 av Bertil Fiskesjö m.fl. (c) yrkas att riksdagen beslutar
att upphäva bestämmelserna i kommunallagen om representation för
fackliga organisationer i kommunala nämnder och styrelser.

Motionärerna anger att de skäl som de i motion 1985/86:4 anförde till stöd
för ett yrkande om avslag på proposition 1984/85:200 om närvarorätt för
personalföreträdare i kommunala nämnder - propositionen antagen av
riksdagen i november 1985 - fortfarande har samma relevans. Enligt
motionen medför det beslut som riksdagsmajoriteten fattade att de kommunala
nämnderna inte längre kommer att avspegla den viljeyttring som
väljarna avgett genom de allmänna valen. Att vissa intressen garanteras
representation helt vid sidan av de demokratiska valen är enligt motionärerna
en ur principiell synpunkt helt oacceptabel ordning. Vidare framhålls i
motionen bl. a. att den nya ordningen innebär ett otillbörligt gynnande av
vissa intressen på bekostnad av andra och att den påtvingade fackliga
representationen för kommunerna medför ökade ekonomiska bördor och
utökad byråkrati.

I motion 1985I86.K610 yrkande 1 av Birgit Friggebo m.fl. (fp) yrkas att
riksdagen beslutar att den fackliga närvarorätten vid kommunalnämndssammanträden
avskaffas.

Enligt motionen utgör de fackliga organisationernas närvarorätt i de
beslutande nämnderna ett intrång i den kommunala demokratin som är
principiellt oacceptabelt. Genom närvarorätten får den kommunala personalen
en särställning jämfört med övriga kommuninvånare. Enligt motionärerna
medför själva närvaron vid beslutsfattandet direkta möjligheter att
påverka besluten, som andra medborgare inte har. Slutligen erinras om att
det ofta förekommer småpartier som kan ha flera tusen väljare bakom sig och
vara representerade i kommunfullmäktige men likväl inte är representerade i
kommunens nämnder.

I motion 1985186:K233 yrkande 2 av Alf Wennerfors m.fl. (m) yrkas med
hänvisning till vad som anförts i motion 1985/86: A748 att riksdagen beslutar
att upphäva personalföreträdares närvarorätt vid sammanträden med kommunala
nämnder och styrelser.

I motionen, vari bl. a. frågan om olika former av medbestämmande i
offentlig verksamhet tas upp, anges i förevarande del att den vidsträckta
rätten att MBL-förhandla i kombination med facklig representation i de

KU 1985/86:15

25

beslutande organen ger de fackliga organisationerna möjligheter att påverka
det politiska beslutsfattandet i flera led. Enligt motionärerna har organisationerna
i realiteten flerdubbel rösträtt, något som är betänkligt från demokratisk
synpunkt.

Gällande rätt

De i motionerna åsyftade bestämmelserna om närvarorätt för personalföreträdare
i kommunala nämnder är intagna i 3 a kap. kommunallagen. Enligt
dessa bestämmelser ges kommunernas och landstingskommunernas anställda
en rätt att närvara vid sammanträden med andra nämnder än styrelsen.
Med närvarorätten följer yttranderätt. Vissa begränsningar föreligger i fråga
om närvarorättens omfattning. Högst tre personalföreträdare och ersättare
för dem får finnas i varje nämnd.

I det utskottsbetänkande där det aktuella lagförslaget behandlades (KU
1985/86:3) angav utskottet bl. a. att det enligt utskottets mening varken från
konstitutionell synpunkt eller i övrigt kunde riktas några erinringar mot
förslaget. I en gemensam reservation av moderata samlingspartiets, folkpartiets
och centerpartiets företrädare i utskottet hemställdes att den ifrågavarande
propositionen skulle avslås.

De ifrågavarande bestämmelserna trädde i kraft den 1 januari 1986.

18. Insyn för samtliga partier i kommunala nämnders arbete

Motionen

I motion 1985/86:K603 av Lars Werner m.fl. (vpk) yrkas att riksdagen hos
regeringen hemställer om förslag till ändring i kommunallagen i syfte att
garantera samtliga partier insyn i nämnders och styrelsers arbete i enlighet
med vad som anförts i motionen.

Motionärerna erinrar om att utskottet (KU 1984/85:6) vid behandlingen av
ett tidigare framställt motionsyrkande, likalydande med det nu aktuella,
angivit att frågan kunde anses ligga inom ramen för den tillsatta demokratiberedningens
uppdrag samt att beredningen inte framlagt något förslag som
innebär någon lösning. Mot angiven bakgrund anser motionärerna skäl
föreligga att på nytt aktualisera frågan om rätt till insyn i nämnder och
styrelser för partier som saknar representation i dessa. Motionärerna
förordar att detta sker t. ex. genom ”extra suppleantplatser” eller närvarorätt
enligt kommunallagens bestämmelser, varvid närvarorätten anges böra
regleras genom stadganden i kommunallagen. I motionen erinras om
riksdagens beslut om fackliga företrädares närvarorätt i kommunala nämnder.
Enligt motionärerna är en rimlig ståndpunkt att närvarorätten också
gäller samtliga i landsting och kommuner företrädda partier.

Gällande regler

KU 1985/86:15

I 3 kap. kommunallagen lämnas vissa bestämmelser om kommunala
styrelsers och nämnders sammansättning.

26

I 2 § föreskrivs att ledamöter och suppleanter i styrelsen väljs av
fullmäktige till det antal som fullmäktige bestämmer. Antalet ledamöter får
inte vara färre än fem och antalet suppleanter bör vara minst lika stort som
antalet ledamöter.

Enligt 7 § får styrelsen kalla ledamot eller suppleant i fullmäktige, annan
nämnd eller beredning, tjänsteman hos kommunen eller landstingskommunen
eller särskild sakkunnig att närvara vid sammanträde med styrelsen. Den
som kallas till sammanträde får, om styrelsen beslutar det, delta i överläggningarna
men ej i besluten.

113 § sägs att fullmäktige tillsätter nämnder för förvaltning och verkställighet
som enligt särskilda författningar ankommer på dessa. För förvaltning
och verkställighet i övrigt får fullmäktige tillsätta de nämnder som behövs.
Ledamöter och suppleanter i sådan nämnd väljs av fullmäktige till det antal
som fullmäktige bestämmer.

Enligt 15 § får fullmäktige besluta att ledamot eller suppleant i fullmäktige,
styrelsen, annan nämnd eller beredning får närvara vid styrelsens eller
annan nämnds sammanträden, även om han ej är ledamot eller suppleant i
styrelsen eller nämnden, och delta i överläggningarna men ej i besluten samt
få sin mening antecknad i protokollet.

Tidigare riksdagsbehandling

Vid behandlingen av förslaget till en ny kommunallag diskuterade utskottet
(KU 1976/77:25 s. 72) utförligt bestämmelsen i 3 kap. 2 § kommunallagen
om antalet ledamöter och suppleanter i styrelsen och nämnder. Utskottet
anförde bl. a. följande:

I denna paragraf sägs att fullmäktige väljer ledamöter och suppleanter i
styrelsen till det antal som fullmäktige bestämmer. Antalet ledamöter får
dock inte vara lägre än fem. Beträffande antalet suppleanter finns ingen
motsvarande formell lägsta gräns.

Såsom redovisas i demokratiutredningens huvudbetänkande (SOU
1975:41 s. 121 — 123) finns det f. n. i medeltal tolv ledamöter i kommunstyrelserna,
liksom i förvaltningsutskotten. I allmänhet har utsetts nästan lika
många suppleanter som ordinarie ledamöter. Anledningen till att det likväl
föreslås en bestämmelse i kommunallagen om ett så pass lågt minimiantal
som fem styrelseledamöter är att det för de speciallagsreglerade nämnderna i
resp. författningar hänvisas till vad som gäller för styrelsen. För vissa av dessa
nämnder har det bedömts olämpligt att föreskriva ett högre antal ledamöter
än fem.

Utskottet får för sin del framhålla att ett ökat antal ledamöter i de
kommunala och landstingskommunala styrelserna, liksom i de övriga

nämnderna, ger en möjlighet att engagera fler medborgare i arbetet .

Större nämnder ger även bättre möjligheter för småpartier att bli representerade.
Utskottet kan därför av principiella kommunaldemokratiska skäl
instämma i demokratiutredningens rekommendation att en ökning av antalet
ledamöter bör göras i de nämnder som f. n. har ett litet antal ledamöter.
Eftersom det likväl i vissa undantagsfall även i framtiden kan finnas behov av
att ha ett så pass lågt antal nämndledamöter som fem, anser utskottet att
propositionens förslag i denna del kan tillstyrkas.

KU 1985/86:15

27

År 1984 (KU 1984/85:6) behandlade utskottet, som framgått av motionen,
ett motionsyrkande likalydande med det nu aktuella. Som redan nämnts
avstyrkte utskottet motionen under hänvisning till att den i motionen
upptagna frågan låg inom ramen för den då arbetande demokratiberedningens
uppdrag. Riksdagen följde utskottet.

Demokratiberedningen har i sitt betänkande (SOU 1985:29) Principer för
ny kommunallag inte föreslagit några förändringar i gällande ordning.
Beredningen anser bl. a. (s. 84) att kommuner och landstingskommuner
själva bör bestämma antalet ledamöter och suppleanter i nämnderna samt att
kommunallagen, liksom för närvarande, bör innehålla en bestämmelse om
att styrelsen skall bestå av minst fem ledamöter och ha lika många
suppleanter som antalet ledamöter, något som enligt demokratiberedningen
ger vissa garantier för att partierna i fullmäktige blir representerade i
styrelsen.

19. Snabbare valgenomslag i kommunala styrelser
Motionerna

I motion 1985I86.K604 av Sten Andersson i Malmö (m) yrkas att riksdagen
beslutar om en sådan ändring i kommunallagen att nyvald kommunfullmäktigeförsamling
äger rätt att vid sitt första sammanträde under tjänstgöringsåret
även välja kommunstyrelse.

I motionen behandlas frågan om när nyvald kommunstyrelse efter ett
allmänt val kan tillträda. Det föreslås att kommun som önskar ges möjlighet
att tillämpa den ordning som enligt en specialregel i kommunallagen redan
gäller för Stockholms kommun, nämligen att kommunstyrelse skall väljas på
fullmäktiges första sammanträde. Förslaget innebär att kommunstyrelser
kan tillträda under november månad valåret i stället för som för närvarande
först vid årsskiftet. Som skäl för förslaget pekas i motionen på olika
olägenheter som gällande ordning medför. Enligt motionären är det
angeläget att den nya kommunstyrelsens intentioner, förslag och anvisning
till olika kommunala författningar effektueras så fort som möjligt.

I motion 1985I86:K721 av Margit Gennser m.fl. (m) yrkas att riksdagen hos
regeringen begär förslag om följande ändrade lydelse av kommunallagens 3
kap. 5 §:

Ledamöter och suppleanter i styrelsen väljes för tre år, räknat från och med
den 1 november det år valet har skett.

I motionen erinras om den ändring som skedde genom 1977 års reform av
kommunallagen innebärande att det i den nya kommunallagen - i 2 kap. 6 § -intogs ett stadgande om att ledamöter och suppleanter i fullmäktige skall
tillträda den 1 november det år då val skett i stället för som tidigare vid
ingången av året efter valåret. Vidare erinras om att det vid reformen
övervägdes om inte valutgången borde få ett snabbare genomslag även i
nämnder och styrelser men att en sådan reform dock inte bedömdes som
nödvändig vid den tidpunkten. Enligt motionen har nackdelarna med att
majoriteten endast skiftas i fullmäktige under valåret medan en kvardröjan -

KU 1985/86:15

28

de majoritet behålls ytterligare några månader i nämnder och styrelser blivit
alltmer uppenbar. I motionen pekas bl. a. på olika negativa effekter på det
kommunala budgetarbetet som den gällande ordningen kan medföra.

Tidigare riksdagsbehandling

Vid utskottets behandling av 1977 års kommunallagsreform framhöll utskottet
att ”det principiellt är att föredra om samtliga kommunala och landstingskommunal
organ kan tillträda och börja arbeta så snart som möjligt efter
valet” (KU 1976/77:25 s. 26). Utskottet var dock - med hänvisning till de
starka praktiska invändningar mot ett lika snabbt valgenomslag för styrelsen
och de övriga nämnderna som för fullmäktige vilka framhållits bl. a. i den
föreliggande propositionen (prop. 1975/76:187) - inte berett att förorda en
sådan lösning. Detta skulle nämligen, framhöll utskottet, innebära bl. a. att
det från demokratisk synpunkt viktiga nomineringsarbetet måste bedrivas så
snabbt att de politiska partiorganisationernas inflytande skulle inskränkas
kraftigt. I propositionen (s. 281) hade föredragande departementschefen
bl. a. erinrat om att efter 1973 års val överenskommelser om fördelningen av
de heltidsengagerade förtroendeuppdragen och presidieposterna endast i ett
fåtal fall skett före oktober månads utgång och att fördelningen av dessa
poster i flera fall skett först i december 1973. Vidare påpekades att
majoritetsmarkeringar på just dessa poster blivit vanligare, vilket hade
medfört att förhandlingarna mellan partierna förlängts. Departementschefen
erinrade också om att organisationsändringsfrågor i samband med
majoritetsändringar ofta aktualiserades. Även den praktiska aspekten att
personer som hade nominerats till dessa ledande poster måste få möjlighet
att ordna sina privata förhållanden framhölls.

Utskottet ansåg att förslaget om att styrelser och nämnder skulle tillträda
först den 1 januari året efter valet måsta godtas. Utskottet anförde i
anslutning härtill följande (KU 1976/77:25 s. 26):

Olägenheterna med en under några månader kvardröjande beslutskompetens
hos dessa organ kan dock anses vara begränsade. Dessutom kan det
förutsättas att i fall av majoritetsväxling de avgående nämnderna tar tillbörlig
hänsyn till valutslaget och inte otillbörligt föregriper och binder de nytillträdande
nämndernas verksamhet. Detta är självfallet av särskild betydelse i
styrelsen och de specialreglerade nämnderna.

Utredningar

I betänkandet (SOU 1981:53) Stockholms kommunala styrelse - betänkandet
avgivet av kommunalrättsutredningen, som granskade den särskilda
organisationen av kommunalförvaltningen i Stockholm i syfte att åstadkomma
större enhetlighet i lagstiftningen - föreslogs (s. 130 ff.) följande. Den
nuvarande bestämmelsen i 3 kap. 5 § kommunallagen enligt vilken kommunstyrelsen
tillträder den 1 januari året efter det år då val i hela riket ägt
rum skall stå kvar i kommunallagen. Bestämmelsen kompletteras dock med
en regel av innebörd att fullmäktige - i särskilt beslut eller i reglemente för
styrelsen - får föreskriva att styrelsen skall väljas på det första sammanträdet

KU 1985/86:15

29

med fullmäktige det år då kommunalval ägt rum samt omedelbart därefter
börja arbeta. Förslaget innebär att särbestämmelserna om valgenomslaget
för kommunstyrelsen i Stockholm utgår ur kommunallagen.

I demokratiberedningens betänkande (SOU 1985:29) Principer för ny
kommunallag tas saken upp. Beredningen anger bl. a. (s. 83) att den anser
att samtliga kommunala och landstingskommunala organ bör tillträda och
börja arbeta så snart som möjligt efter ett val men att de skäl som anfördes i
förarbetena till kommunallagen mot ett snabbare valgenomslag för styrelsen
dock alltjämt har full bärkraft. Beredningen föreslår därför att den nuvarande
ordningen behålls. Särregeln för Stockholms kommun bör dock enligt
beredningen stå kvar.

20. Den kommunala kompetensen i näringspolitiska frågor

Motionerna

I motion 1985I86.K607 av Bengt Wittbom (m) yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts angående
ändring av kommunallagen.

Enligt motionären ökar antalet beslut i kommuner och landsting som
strider mot viktiga delar av kommunallagens bokstav och syfte, något som
främst förklaras av dels växande kommunalpolitiska ambitioner inom
regional-, närings- och sysselsättningspolitiken, dels av en under senare år
utvecklad politisk vilja att särskilt gynna utvalda organisationer och dessas
medlemmar på övriga kommuninvånares bekostnad. I motionen lämnas
exempel på olika beslut, vilka enligt motionären inneburit långtgående
överskridanden av kompetensen. Dessa har gällt skingring av kommunala
förmögenheter och användande av kommunala medel för att gynna särskilda
grupper på andras bekostnad. Motionären anser att regeringen snarast bör
återkomma till riksdagen med förslag om ändringar av vissa angivna
bestämmelser i kommunallagen.

I motion 1985/86.K611 yrkande 1 av Margit Gennser och Sten Svensson (båda
m) yrkas att riksdagen beslutar att hos regeringen begära förslag till nya
kompetensregler för landsting och kommuner i enlighet med de riktlinjer
som redovisas i motionen.

I motionen konstateras inledningsvis att kommunala subventioner till
enskilda företag och kommunala engagemang i egentlig företagsamhet blivit
allt vanligare under senare år, att allt oftare fattas beslut som är i direkt strid
med kommunalrätten och att, i den mån några besvär väckts, detta medfört
att ett tjugotal kommuner blivit fällda i kammarrätten, resp. i regeringsrätten.
I motionen redovisas därefter olika orsaker till kommunernas växande
intresse för näringslivets verksamhetsområde och lämnas olika uppgifter om
storleken m. m. av lämnat kommunalt företagsstöd. Vidare lämnas en
redogörelse för kommunallagen och den kommunala kompetensen, varvid
motionärerna bl. a. uppehåller sig vid de s. k. likställighets-, lokaliseringsoch
självkostnadsprinciperna. Ett annat ämne som tas upp i motionen är
kommunal borgen och s. k. kommunala avgiftsförklaringar. Vidare redogörs
för olika rättsfall avseende kompetensfrågor. Motionärerna konstaterar att

KU 1985/86:15

30

gränsen mellan lovlig och olovlig kommunal näringsfrämjande verksamhet
delvis är oklar. Enligt motionen är det nödvändigt, för att förhindra att det
kommunala näringslivet får ännu större omfattning och därmed ännu mera
av skattebetalarnas pengar förslösas, att riksdagen klarare definierar gränserna
för kommunernas verksamhet och skapar regler som förhindrar
missbruk. Motionärerna anför i det sammanhanget följande:

Stadgandena om den kommunala kompetensen i 1 kap. 4 § kommunallagen
är för allmänna. Där står nu endast: ”Kommun och landstingskommun får
själva vårda sina angelägenheter.” Medborgarna har inte särskilt stora
möjligheter att avgöra vad som är lovliga eller olovliga kommunala beslut.
Att hålla sig å jour med rättspraxis är en näst intill omöjlighet för gemene
man.

Kommunallagens stadganden om den kommunala kompetensen bör
därför ändras, så att medborgarna av själva lagtexten kan utläsa vilka
uppgifter som är kommunala och som får bestridas med kommunala medel.

Detta innebär att lagtexten moderniseras så att den står i överensstämmelse
med rättspraxis. Lokaliseringsprincipen, självkostnadsprincipen och likställighetsprincipen
bör därför införas i kommunallagen. Förbudet om stöd
till enskild näringsidkare måste klart framgå av lagen liksom förbudet för
kommuner att bedriva spekulativa företag.

Kommunernas rätt att under särskilda omständigheter - i princip vid
betydande arbetslöshet - stödja enskild näringsidkare måste förtydligas. Det
skall av lagen, eller lagkommentarerna, klart framgå att arbetslösheten
måste avse hela kommunen, inte endast en kommundel. Vidare bör
poängteras att arbetsmarknadspolitiken är en statlig, ingen kommunal
uppgift.

Enligt motionärerna bör de i motionen föreslagna åtgärderna tas upp av
regeringen till övervägande och beaktas genom tilläggsdirektiv till statkommunberedningen.

I motion 1985/86:K612 yrkande 1 av Christer Eirefelt och Anne Wibble (båda
fp) yrkas att riksdagen uttalar att kommuner och landsting inte bör ägna sig åt
affärsverksamhet som går utöver gränserna för kommunallagarna och
rättspraxis.

I motionen lämnas en redogörelse för rättsläget i fråga om den kommunala
kompetensen. Enligt motionärerna har under de senaste årtiondena allt fler
fall av olovliga kommunala beslut meddelats, främst gällande sådana fall där
kommunfullmäktige eller landstinget överskridit sina befogenheter. Motionärerna
anför i kompetensfrågan sammanfattningsvis följande:

Vi menar att det är synnerligen angeläget att lyfta fram frågan om gränserna
för den kommunala kompetensen till debatt. Vi anser inte att det är rimligt
att kommuner och landsting ger sig in på ren affärsverksamhet, som riskerar
invånarnas skattemedel och som kan konkurrera ut enskilda företagare. Vi
är också skeptiska till den allt vanligare företeelsen att omvandla sådan
verksamhet som inte ligger inom den kommunala verksamhetens hävdvunna
gränser till kommunala bolag. Därigenom uppkommer en sorts grå zon, som
det kan vara svårt för politiker och invånare att få insyn i. Bolagiseringen
utesluter inte heller att kommunen eller landstinget i fråga vid eventuellt
underskott anser sig förpliktade att ge ekonomiska bidrag till verksamheten,
pengar som givetvis kommer från skattebetalarna på orten.

KU 1985/86:15

31

I motion 1985/86: K622 av Bengt Westerberg m. fl. (fp) yrkas med hänvisning
till vad som anförts i motion 1985/86: A473 att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförs om den kommunala kompetensen.

I motionen anges, mot bakgrund av föreliggande uppgifter om att det
under senare år i viss omfattning förekommit att kommuners engagemang i
närings- och sysselsättningspolitiska frågor inneburit direkta eller indirekta
subventioner till enskilda företag och industriella projekt, att kommunernas
insatser inom näringspolitiken bör begränsas till att skapa goda förutsättningar
för företagsamheten genom allmänna insatser för service, transporter,
arbetsplatsområden, boende m. m. Enligt motionärerna, som erinrar om att
stat-kommunberedningen fått i uppdrag att utreda kommunernas och
landstingskommunernas roll i närings- och sysselsättningspolitiken, bör
någon förändring av den allmänna kompetensregeln i kommunallagen
självfallet inte ske, något som riksdagen bör ge regeringen till känna.

Gällande rätt

Den grundläggande bestämmelsen om den kommunala kompetensen finns i
1 kap. 4 § kommunallagen. Där stadgas att kommuner och landstingskommuner
själva får vårda sina angelägenheter. De närmare gränserna för
kompetensen har dragits upp i rättspraxis. Förutom att ställning tagits till
arten av olika verksamheter har i rättspraxis fastlagts olika grundsatser
(kompetensprinciper) avsedda att närmare precisera gränserna för den
allmänna regeln i kommunallagen om den kommunala kompetensen.
Exempel härpå är lokaliserings-, likställighets- och självkostnadsprinciperna.
Innebörden i lokaliseringsprincipen är att en uppgift, för att vara en
kommunal angelägenhet, skall vara av betydelse för det egna kommunområdet
och dess invånare. Likställighetsprincipen ger uttryck för ett krav att
kommunmedlemmarna i möjligaste mån behandlas lika så att inte viss grupp
av kommunmedlemmarna obehörigen gynnas eller missgynnas i förhållande
till andra kommunmedlemmar. Självkostnadsprincipen är benämningen på
regeln att kommunala avgifter inte får sättas högre än att kommunens egna
kostnader blir täckta.

Demokratiberedningen har i betänkandet (SOU 1985:29) Principer för ny
kommunallag föreslagit att vissa av de rättsprinciper som utvecklats om den
allmänna kompetensen - däribland lokaliseringsprincipen, likställighetsprincipen
och självkostnadsprincipen - skrivs in i kommunallagen.

Pågående utredning

Frågan om kommunernas och landstingens roll i näringslivet ingår i
stat-kommunberedningens (C 1983:02) uppdrag. I direktiven (Dir. 1983:30)
uttalade civilministern i saken följande:

En särskild utredningsuppgift för beredningen bör vara att analysera och
överväga kommunernas och landstingskommunernas kompetens i näringsoch
sysselsättningspolitiken. Samhällets insatser inom dessa områden är ofta
en fråga om samverkan mellan stat och kommun. Kommuner och landstings -

KU 1985/86:15

32

kommuner har i ökad utsträckning kommit att ägna sig åt närings- och
sysselsättningspolitiska frågor. Detta har lett till en diskussion om kommunernas
och landstingskommunernas lagenliga kompetens när det gäller dessa
frågor. I olika sammanhang har också krav rests på en allmän översyn av
gränserna för de kommunala insatserna.

Riksdagen begärde hösten 1979 en utredning med bl. a. redovisning av
kommunernas nuvarande befogenheter i fråga om näringslivsfrämjande
åtgärder. En sådan redovisning har nu gjorts av utredningen om kommunal
kompetenslagstiftning i betänkandet (SOU 1982:20) Kommunerna och
näringslivet. Betänkandet innehåller bl. a. en beskrivning av gällande rätt i
fråga om kommunernas förhållande till näringslivet. Det har inte ingått i
utredarens uppdrag att överväga några förändringar av den kommunala
kompetensen i dessa frågor. Kommunernas roll när det gäller näringslivet
har också tagits upp av industrisaneringsutredningen, som har haft till uppgift
att utreda frågan om planmässig sanering efter industrinedläggningar. I
utredningens betänkande (SOU 1982:10) Sanering efter industrinedläggningar
föreslås att en särskild utredning görs om kommunernas kompetens
inom näringslivssektorn. I ett flertal socialdemokratiska riksdagsmotioner
begärs också att en översyn skall göras av ramarna för kommunernas insatser
i näringspolitiken.

Det finns enligt min mening starka skäl att nu ta upp frågan om
kommunernas och landstingskommunernas roll i närings- och sysselsättningspolitiken.
Det har varit naturligt att olika initiativ tagits på lokal och
regional nivå för att främja näringslivets utveckling och öka sysselsättningen.
Det nära samband som finns med de statliga åtgärderna inom dessa områden
talar för att utredningsarbetet bör läggas hos beredningen. En naturlig
utgångspunkt bör vara att analysera erfarenheterna av de kommunala
näringslivsinsatserna samt belysa konsekvenserna av olika kommunala
kompetensgränser inom näringslivsområdet. Statens industriverk har fått i
uppdrag att kartlägga omfattning, inriktning och vissa samhällsekonomiska
effekter av den kommunala näringspolitiken. Denna kartläggning bör bl. a.
utgöra underlag för beredningens analyser. Beredningen bör vidare ta upp
och pröva former för att uppnå ökad samverkan mellan olika statliga och
kommunala organ samt företag och fackliga organisationer. I detta sammanhang
bör beredningen överväga frågan om kommunal representation i
styrelsen för större företag.

Stat-kommunberedningen har inte redovisat några överväganden i den
ovannämnda utredningsfrågan. Av ett interpellationssvar den 29 november
1985 (prot. 1985/86:40) av civilministern framgår att dennes önskemål är att
stat-kommunberedningen i sitt arbete skall prioritera frågan.

Tidigare riksdagsbehandling

Utskottet har tidigare vid flera tillfällen behandlat motioner rörande den
kommunala kompetensen i näringspolitiska frågor. Senaste gången var 1984
(KU 1984/85:6) då utskottet behandlade tre motioner i saken. En av dessamotion
1983/84:1387 - gick ut på att regeringen skulle lägga fram förslag om
en bättre reglering av den kommunala kompetensen.

Utskottet avstyrkte motionerna under hänvisning till att förslagen i dessa
torde ligga inom ramen för stat-kommunberedningens arbete.

I en reservation av moderata samlingspartiets ledamöter i utskottet angavs
bl. a. att lagstiftningen om den kommunala kompetensen borde bygga på en

KU 1985/86:15

33

3 Riksdagen 1985/86. 4 sami. Nr 15

mycket restriktiv inställning i fråga om stöd till näringslivet. Reservanterna KU 1985/86:15
hemställde att riksdagen - med bifall till den ovan angivna motionen - som
sin mening gav regeringen till känna vad som sålunda anförts.

Riksdagen följde utskottet.

21. Vidgning av den kommunala kompetensen
(u-landsbistånd)

Motionen

I motion 1985/86: Köl 9 av Alf Svensson (c) yrkas att riksdagen beslutar att hos
regeringen begära förslag till ändring av kommunallagen så att kommun på
vissa bestämda villkor kan delta i lokalt förankrat u-landsbiståndsarbete.

Enligt motionen skulle ett mera kommunalt förankrat u-landsbistånd öka
förståelsen för ökade internationella insatser. Motionären föreslår att en
översyn av kommunallagen sker i syfte att ge kommunerna möjlighet att
engagera sig i lokalt riktat biståndsarbete. I motionen anläggs därefter olika
synpunkter på speciella bestämmelser om formerna för kommunalt bistånd
som skulle kunna införas i lagen.

Pågående utredning m. m.

I några fall har den kommunala kompetensen utvidgats genom särskild
lagstiftning. I förevarande sammanhang kan nämnas lagen (1962:638) om
rätt för kommun att bistå utländska studerande och lagen (1975:494) om rätt
för kommun och landstingskommun att lämna internationell katastrofhjälp.

I stat- och kommunberedningens direktiv (Dir. 1983:30) anges i anslutning
till civilministerns ovan - under avsnitt 20 - återgivna överväganden
angående kommunernas och landstingens kompetens i närings- och sysselsättningspolitiken
följande:

En annan kompetensfråga som beredningen bör överväga i detta sammanhang
gäller en eventuell vidgning av den kommunala kompetensen för att
möjliggöra solidaritetsyttringar i internationella frågor. Beredningen bör
härvid analysera hur en utvidgad kompetens på detta område kan förenas
med statsmakternas ansvar för den svenska utrikespolitiken.

Utredningsuppdraget övervägs för närvarande av beredningen. Beredningen
har dock - mot bakgrund av den akuta situationen i Sydafrika - avskilt en
fråga som behandlats i en till chefen för civildepartementet den 2 september
1985 överlämnad promemoria. I promemorian föreslogs att den kommunala
kompetensen vidgades till att omfatta bojkottaktioner mot sydafrikanska
varor och tjänster. I proposition 1985/86:52 om förbud mot införsel av
jordbruksvaror från Sydafrika m. m. framlades därefter bl. a. ett förslag till
lag om rätt för kommuner och landstingskommuner att vidta bojkottåtgärder
mot Sydafrika. Lagförslaget har antagits av riksdagen (UU 1985/86:12, rskr.

87). Lagen trädde i kraft den 1 januari 1986. Under hänvisning till
stat-kommunberedningens pågående arbete med frågan om kommunala
solidaritetsyttringar i internationella frågor tidsbegränsades lagens giltighetstid
till ett år.

22. Stad som benämning på vissa orter
Motionen

I motion 1985I86:K609 av Marianne Karlsson (c) yrkas att riksdagen uttalar
sig för att varje ort som av hävd och i folkmun ännu kallas stad skall ha rätt att
ta sig namnet stad efter ortnamnet om kommunfullmäktige så beslutar.

Gällande ordning m. m.

1969 års riksdagsbeslut om införande av enhetlig kommunbeteckning (prop.
1969:63, KU 44) innebar att de dittillsvarande beteckningarna på de
borgerliga primärkommunerna - ”landskommun”, ”köping” och ”stad” -mönstrades ut ur kommunallagarna och ersattes av den enhetliga beteckningen
”kommun”. I utskottsbetänkandet underströks att ändringen inte
innebar att de tidigare begreppen skulle försvinna i den mån de har betydelse
utöver sin administrativa innebörd. Detta gällde framför allt stadsbegreppet.
Enligt utskottet var det sålunda sannolikt att beteckningen ”stad” även i
fortsättningen skulle komma att begagnas för de dåvarande stadskommunernas
”tätbebyggelsekärna” och troligen dessutom tillämpas även för andra
tätorter av större omfattning. Utskottet delade också departementschefens
uppfattning att några särskilda föreskrifter om användandet av beteckningen
”stad” inte behövdes, utan att en fri språkutveckling borde få vara avgörande
härvidlag. Utskottets förslag var inte enhälligt. I en reservation framhöll
således ledamöter från flera partier att förslaget var alltför långtgående och
att de enskilda kommunerna - med tillgodoseende av det berättigade kravet
på ett enhetligt kommunbegrepp - borde lämnas ”viss frihet att framträda
under hävdvunna beteckningar”.

Tidigare riksdagsbehandling

Utskottet har vid två tillfällen efter 1969 års riksdagsbeslut om införande av
enhetlig kommunbeteckning behandlat motioner vari frågan om begreppet
stad som benämning på vissa tätorter tagits upp. Vid båda dessa tillfällen
(KU 1976/77:25 och KU 1982/83:21) framhöll utskottet, som avstyrkte
motionerna, att det inte fanns något hinder för kommun, som så önskade, att
använda beteckningen ”stad” i de fall då detta inte har någon kommunalrättslig
betydelse.

23. Stadsfullmäktige/stadsstyrelse som benämningar på
kommunfullmäktige/kommunstyrelse

Motionen

I motion 1985/86.K608 av Elisabeth Fleetwood m.fl. (m) yrkas att riksdagen
måtte ändra kommunallagen så att stad äger benämna kommunfullmäktige
stadsfullmäktige och kommunstyrelsen stadsstyrelsen.

I motionen erinras om att Stockholm genom beslut i kommunfullmäktige
den 21 januari 1985 numera har benämningen stad och inte kommun samt att

KU 1985/86:15

35

stadshuset och stadssekreteraren alltid haft dessa benämningar. Enligt
motionärerna borde följdriktigt gälla att stadens främsta organ heter
stadsfullmäktige och stadsstyrelse.

Tidigare utskottsbehandling

I en skrivelse till riksdagen den 21 januari 1985 hemställde Stockholms
kommunfullmäktige om lagändring så att benämningen stadsfullmäktige och
stadsstyrelse kan användas. Skrivelsen överlämnades av talmannen till
utskottet. Den 12 februari 1985 beslöt utskottet, som inte fann anledning att
aktualisera något s. k. utskottsinitiativ med anledning av skrivelsen, att lägga
skrivelsen till handlingarna.

24. Kommunal avgiftssättning

Motionerna

I motion 1985186:Köl3 av Kjell A. Mattsson och Bertil Fiskesjö (båda c) yrkas
att riksdagen hos regeringen begär att förslag till ny 6 § i kommunallagen
föreläggs riksdagen.

I motionen föreslås att ett av kommunalbesvärskommittén (SOU 1982:41)
tidigare framlagt förslag om att i en ny 6 § i kommunallagens 1 kap. ta in
principen om att kommunala avgifter inte får sättas högre än vad som svarar
mot verksamhetens självkostnader (självkostnadsprincipen) nu genomförs.

Enligt motionärerna är det, för att paragrafen skall få åsyftad verkan,
viktigt att självkostnadsbegreppets innebörd slås fast i den motivtext som
skall ligga till grund för riksdagens beslut. I motionen erinras därefter om att
stat-kommunberedningen i delbetänkandet (Ds C 1984:6) Avgifter inom
kommunal verksamhet lagt fram ett förslag om att vidga kommunernas
möjligheter att ta ut avgifter av medborgarna. Motionärerna anser att innan
en sådan vidgad möjlighet ges bör tillskapas en generell rätt för den enskilde
att besvära sig i avgiftsfrågan; abonnent skall ha rätt att få avgiftsfrågan
prövad genom förvaltningsbesvär eller i speciell prövningsinstans för det
aktuella verksamhetsområdet. Enligt motionen kan det förstärkta rättsskyddet
uppnås genom att kommunalbesvärskommitténs förslag genomförs.

I motion 1985/86. K627 av Margareta Gard och Margit Gennser (båda m)
yrkas att riksdagen hos regeringen begär dels att förslag till ny 6 § i
kommunallagen föreläggs riksdagen, dels att en lag om kommunala avgifter
föreläggs riksdagen.

Enligt motionen finansierar kommunerna en allt större del av sin
verksamhet med avgifter. Det anges att tre fjärdedelar av avgifterna tas ut
inom den s.k. industriella verksamheten, dvs. el, gas, fjärrvärme, vattenoch
avloppsförsörjning, renhållning etc. I motionen riktas olika invändningar
mot gällande ordning och påpekas att kommunallagen för närvarande
saknar ett uttryckligt stadgande om avgiftssättning. Motionärerna erinrar om
kommunalbesvärskommitténs förslag till ny 6 § i kommunallagens 1 kap.,
främst syftande till att få fastlagt självkostnadsbegreppets innebörd. I

KU 1985/86:15

36

motionen tas därefter upp de olika möjligheter som föreligger för allmänheten
att få till stånd en överprövning av kommunala beslut i avgiftsfrågor,
beroende på om det aktuella verksamhetsområdet omfattas av någon
speciallag eller ej. Motionärerna anser att det vore rimligt om allmänheten
hade en generell och lika rätt att få taxor och avgiftsfrågor prövade, oavsett
vilket avgiftsområde som avses; åtminstone bode en förstärkt besvärsrätt
införas inom de verksamhetsområden som ger stora kommunala intäkter.
Enligt motionen skulle en förstärkt besvärsrätt kunna införas genom en
speciallag om kommunala avgifter, som tillförsäkrar berörd part rätt att få
sina avgiftsfrågor prövade genom förvaltningsbesvär.

Utredningar

Kommunalbesvärskommittén har i sin motivering till den föreslagna regeln i
1 kap. 6 § kommunallagen (”Kommunala avgifter skall bestämmas så att de
ej överskrider kommuns självkostnad”) angivit att förslaget endast utgör en
kodifiering av självkostnadsprincipen som helt och hållet bygger på gällande
rätt (SOU 1982:41 s. 175). Även utredningen om kommunal kompetenslagstiftning
har i sitt betänkande (SOU 1982:20) Kommunerna och näringslivet
förordat att självkostnadsprincipen förs in i 1 kap. kommunallagen. Vid
remissbehandlingen av betänkandena har de flesta remissinstanserna tillstyrkt
förevarande förslag.

I stat-kommunberedningens delbetänkande (Ds C 1984:6) Avgifter inom
kommunal verksamhet har skett en kartläggning och en analys av de
författningsbestämmelser som detalj reglerar avgiftsfinansieringen av kommunala
verksamheter. Beredningen har föreslagit att en utredning får i
uppdrag att vidareutreda vissa frågor i saken. I betänkandet har beredningen
vidare bl. a. ingått i överväganden angående självkostnadsprincipen. Beredningen
har angivit att den anser att principen är oklar på en del punkter och
att den ibland kan vara svår att tillämpa. Beredningen har tillstyrkt förslagen
från kommunalbesvärskommittén och utredningen om kommunal kompetenslagstiftning
att en självkostnadsregel förs in i kommunallagen. Därefter
har beredningen anfört följande (s. 146):

I motiven till en sådan regel bör principen utvecklas och närmare beskrivas så
att den blir tillräckligt tydlig. Det bör beaktas att principen ofta uppfattas
som en strikt princip där varje litet överskott betraktas som ett brott mot
principen. Denna missuppfattning kan verka hämmande på den kommunala
avgiftspolitiken och bör arbetas bort. Det bör slås fast att självkostnadsprincipen
inte hindrar tillfälliga överskott och inte heller utesluter sådan
kapitalbildning som behövs för att möta förändringar i den verksamhet som
det kan vara fråga om i det enskilda fallet.

I delbetänkandet har vidare tagits upp frågan om besvärsvägarna i mål som
rör kommunala avgifter. Beredningen har erinrat om att kommunalbesvärskommittén
i sitt betänkande (SOU 1982:41) Överklagande av kommunala
beslut behandlat förhållandet mellan kommunalbesvär och förvaltningsbesvär.
Enligt beredningens mening bör behovet av förenkling och samordning
av besvärsvägarna i mål som rör kommunala avgifter särskilt uppmärksammas,
något som enligt beredningen antingen kan ske under den fortsatta

KU 1985/86:15

37

beredningen av kommunalbesvärskommitténs betänkande eller av den
utredning som beredningen föreslagit skall tillsättas för att vidareutreda vissa
avgiftsfrågor.

I demokratiberedningens betänkande (SOU 1985:29) Principer för ny
kommunallag, som för närvarande remissbehandlas, har föreslagits att
självkostnadsprincipen lagfästs och ett lagförslag i saken har framlagts.
Beredningen har dock anmärkt att förslaget behöver förtydligas. Detta kan
enligt beredningen ske samtidigt som kommunalbesvärskommitténs betänkande
(SOU 1982:41) behandlas.

25. Länsnämndernas sammansättning

Motionen

I motion 1984185:1554 yrkande 6 av Thorbjörn Fälldin m.fl. (c) yrkas att
riksdagen beslutar hos regeringen begära förslag till lagstiftning om landstingsval
av vissa länsnämnder i enlighet med de riktlinjer som anges i
motionen.

Motionärerna anger att centern principiellt ansluter sig till länsdemokratitanken
som innebär att tyngdpunkten skall ligga hos ett av länsbefolkningen i
direkta val utsett organ som arbetar under offentlighet och med reglerade
möjligheter för ledamöterna att ta initiativ och utöva kontroll. Det anges
vidare i motionen att det visat sig svårt att nå en tillräckligt stor politisk
uppslutning kring länsdemokratitanken för att förverkliga innehållet i dess
innersta kärna. Motionärerna erinrar om att ett betydelsefullt steg på vägen
var 1976 års reform varigenom i länsstyrelse infördes en av vederbörande
landsting vald lekmannastyrelse. Motionärerna anför vidare bl. a. att de
kommer att inrikta sina krafter på att framlägga förslag på successiva
reformer varigenom länsdemokratitanken steg för steg kan förverkligas och
att de redan nu vill presentera två delreformer som kan genomföras utan
några större svårigheter och med verkan redan från 1985/86. Det första
förslaget gäller länsnämndernas sammansättning. (Det andra förslaget -vidgad interpellationsrätt i landstingen i länsfrågor - redovisas under avsnitt

26.) Enligt motionärerna är det angeläget att länsnämndernas sammansättning
bättre återspeglar den syn som länsinvånarna uttryckt i val. Därför
föreslås att riksdagen hos regeringen begär ett förslag till lag varigenom det
uppdras åt landstingen att helt och hållet på proportionella grunder utse
länsbostadsnämnd, vuxenutbildningsnämnd och länsskolnämnd. Enligt motionärerna
krävs för genomförandet av förslaget lagstiftning, som torde
kunna utarbetas med den särskilda lagen om landstingens val av länsstyrelse
som förebild eller t. o. m. inarbetas i den.

I motionen anförs i fråga om de berörda länsnämnderna vidare följande:

Länsbostadsnämnden utses i dag av regeringen. Några särintressen finns inte
representerade i nämnden. En övergång till landstingsval bör därför kunna
ske ganska smidigt. Länsskolnämnden utses i dag till en del av landstingen.
Därutöver ingår företrädare med speciell bakgrund. För att det skall vara
möjligt att även i fortsättningen kunna knyta personer som företräder
speciell sakkunskap till nämndarbetet bör man i länsnämndsarbetet pröva

KU 1985/86:15

38

den form som tillämpas i det statliga utredningsväsendet där sakkunniga
utses. Dessa sakkunniga bör delta i nämndens överläggningar men ej i dess
beslut (jämför kommittéförordningen SFS 1976:119, 4 och 12 §§). I fråga om
vuxenutbildningsnämnderna bör de nuvarande fackliga representanterna
övergå till funktionen som sakkunniga på samma sätt som i fråga om
länsskolnämnderna. Vi vill inte utesluta att exempelvis hyresgästorganisationer
bereds möjlighet nominera sakkunniga som knyts till länsbostadsnämnden.

Länsdemokratikommitténs förslag m. m.

Länsdemokratikommittén föreslog i betänkandet (SOU 1982:24) Vidgad
länsdemokrati att landstingen bör vara valkooperation för vissa länsorgan,
bl. a. länsbostadsnämnden och länsskolnämnden, och utse samtliga ledamöter
inkl. ordförande och vice ordförande (s. 226 f.). Fyra ledamöter i
utredningen reserverade sig mot detta förslag. Minoriteten ansåg att det
fanns både praktiska och principiella skäl som talade för att avvisa förslaget. I
regeringens budgetproposition 1983/84:100 (bil. 15, s. 42) förklarade civilministern
att han i stora drag anslöt sig till den argumentering mot
kommittéförslaget i förevarande del som kommitténs minoritet och flertalet
remissinstanser anfört. Både principiella och praktiska skäl talade enligt
propositionen för att en reform av det slag kommittén förordade inte skulle
aktualiseras. I sammanhanget erinrades om att den s. k. verksledningskommittén
(C 1983:04) bl. a. skulle utreda de statliga organens ledningsfunktioner,
styrelsens roll och bakgrund m. m. Länsnämnderna, liksom länsstyrelsen,
kunde därför enligt propositionen senare komma att påverkas genom
förslaget från den utredningen.

Tidigare riksdagsbehandling

Utskottet behandlade år 1984 (KU 1983/84:24) ett motionsförslag om att
landstingen skulle utse samtliga länsorgans styrelser och även utse ordförande
och vice ordförande. Utskottet avstyrkte motionen under hänvisning till
att utskottet anslöt sig till de bedömningar som gjorts i proposition
1983/84:100 (bil. 15) angående inriktningen av det fortsatta arbetet med
länsdemokratifrågorna.

I en reservation av centerpartiets ledamöter i utskottet förordades bl. a. att
regeringen skulle få riksdagens uppdrag att göra ett förnyat ställningstagande
rörande det fortsatta arbetet i länsdemokratifrågan och därvid se till att
landstingens roll lyftes fram i större utsträckning.

Riksdagen följde utskottet.

Försöksverksamheten med samordnad länsförvaltning m. m.

Verksledningskommittén har i sitt avgivna huvudbetänkande (SOU 1985:40)
Regeringen, myndigheterna och myndigheternas ledning inte behandlat
länsnämnderna och andra statliga regionala myndigheter. Kommittén ansåg
att bl. a. denna fråga borde bli föremål för prövning i samband med
utvärderingen av den försöksverksamhet med samordnad länsförvaltning i

KU 1985/86:15

39

Norrbottens län som föreslagits i proposition 1985/86:5.

Propositionen har numera antagits av riksdagen (BoU 1985/86:3, rskr. 64).
Försöksverksamheten innebär bl. a. följande. Länsstyrelsen i Norrbottens
län skall under en försöksperiod från den 1 juli 19861, o. m. den 30 juni 1989
fullgöra de uppgifter som för närvarande ankommer på länsvägnämnden,
länsskolnämnden, lantbruksnämnden, fiskenämnden och länsbostadsnämnden
i länet. Försöksverksamheten syftar bl. a. till att klargöra hur en
samordnad länsförvaltning i ökad utsträckning kan utnyttja länsförvaltningen
och länets resurser så att de blir effektivare. Under försöksperioden blir
länsstyrelsens styrelse ansvarig för försöksverksamheten. För att avlasta
styrelsen rutinärenden skall inrättas organ (funktionsstyrelser) sammansatta
av förtroendevalda som beslutar i ärenden som inte bör prövas enbart av
tjänstemän. Samtliga ledamöter i funktionsstyrelserna skall utses av länsstyrelsens
styrelse. Denna utser också ordförande och vice ordförande i
funktionsstyrelserna. Till ledamöter i funktionsstyrelserna bör utses personer
med intresse för och insikter i de olika verksamhetsgrenarna. Flera
utskottsreservationer väcktes, bl. a. anslöt sig centerpartiets ledamöter i
bostadsutskottet till en i ärendet väckt motion om att ledamöterna i
funktionsstyrelserna borde utses på samma grunder som ledamöterna i
länsstyrelsernas lekmannastyreise, dvs. väljas av landstinget.

I detta sammanhang kan vidare erinras om det förslag till ny regional
organisation på skatteförvaltningens område som riksdagen nyligen beslutat
om (prop. 1985/86:55, BoU 1985/86:11, rskr. 82). Den nya ordningen, som
träder i kraft den 1 januari 1987, innebär bl. a. följande. Länsstyrelsernas
skatteavdelningar bryts ut ur länsstyrelserna och bildar egna myndigheter,
länsskattemyndigheter, en i varje län. Avsikten är att riksskatteverket,
länsskattemyndighetema och de lokala skattemyndigheterna då skall bilda
en renodlad och sammanhållen beskattningsorganisation. Riksskatteverket
får till uppgift att leda verksamheten i landet och länsskattemyndigheten får
under riksskattemyndigheten motsvarande uppdrag inom länet. Det medborgerliga
inflytandet över och insynen i skatteförvaltningens verksamhet
förstärks genom att länsskattemyndighetema får en lekmannastyrelse i
ledningen. En kommitté tillkallas för att lämna förslag till hur den nya
organisationen närmare bör utformas.

26. Interpellationsrätt i landstingen

Motionen

I motion 1984185:1554 yrkande 7 av Thorbjörn Fälldin m.fl. (c) yrkas att
riksdagen beslutar hos regeringen begära förslag till lagstiftning om införande
av rätt för landstingsledamöter att interpellera i länsfrågor i de former som
anges i motionen.

Motionen har i förevarande del följande innehåll:

En av de stora skillnaderna mellan den statliga länsförvaltningen och
landstingen är att den förra saknar de kommunalrättsliga initiativ- och
kontrollinstrumenten som motioner, interpellationer och frågor utgör. Att
införa en initiativrätt kan erbjuda svårigheter av såväl praktisk som

KU 1985/86:15

40

principiell natur. Ett närmande mellan den statliga länsförvaltningen och
landstinget kan dock åstadkommas redan genom att folkrepresentationens
funktion som debattforum i länsfrågor utvecklas. Det torde inte erbjuda
några större svårigheter att utforma ett sådant debattinstitut exempelvis efter
förebild i kommunallagens 2 kap. 24 § fjärde stycket varigenom det görs
möjligt att interpellera i frågor som rör kommunala bolag. Denna bestämmelse
kan exempelvis kompletteras med en möjlighet för ordföranden i
landstingets förvaltningsutskott att överlämna en interpellation till ledamot i
länsstyrelsen eller annan länsnämnd. Riksdagen bör hos regeringen begära
att förslag med denna inriktning utarbetas och föreläggs riksdagen under
hösten.

Länsdemokratikommitténs förslag

Länsdemokratikommittén framhöll i sitt slutbetänkande (SOU 1982:24)
Vidgad länsdemokrati att det från länsdemokratisk synpunkt vore värdefullt
om ändrade möjligheter skapades för att i landstinget diskutera viktiga
länsfrågor. Länsdemokratikommittén diskuterade därefter möjligheten av
en vidgning av interpellationsinstitutets tillämpningsområde, varvid kommittén
anförde följande (s. 241 f.):

När det gäller en vidgning av interpellationsinstitutets tillämpningsområde
har vi funnit att svåra praktiska och lagtekniska problemet uppstår. Även om
dessa går att lösa är det knappast möjligt att upprätthålla någon klar gräns
mellan interpellationsinstitutets informations- och kontrollsyfte. Avsikten är
ju inte att skapa nya demokratiska kontrollformer utan att stimulera
uppkomsten av en samlad politisk debatt i de övergripande länsfrågorna.
Även vid införandet av ett nytt frågeinstitut uppstår dessa svårigheter. Vi
anser därför att ingen av dessa möjligheter bör väljas.

Det kan konstateras att det redan i dag finns möjligheter att i landstinget ta
upp stora och brännande frågor som rör länets invånare.

Enligt gällande rätt är det sålunda i ganska stor utsträckning möjligt att i
den praktiska tillämpningen av interpellationsinstitutet få till stånd interpellationsdebatter
i åtskilliga frågor som rör länets utveckling. Avgränsningen
mellan de frågor som får tas upp och sådana frågor som inte får tas upp genom
interpellation är inte entydig. Interpellationer i sådana samhällsfrågor av
allmän betydelse för regionen torde få anses formellt tillåtna även om den
rent landstingskommunala anknytningen är svag.

Även i samband med landstingets årliga budgetbehandling är landstinget
oförhindrat att diskutera åtskilliga frågor som rör den totala samhällsverksamheten
i länet.

Länsdemokratikommittén, som tidigare i betänkandet föreslagit att länsstyrelserna
till landstingen årligen skulle översända en samlad årsredogörelse
för utvecklingen m. m. i länet, förordade att landstingsledamöterna skulle få
möjlighet att ställa frågor i samband med landstingens behandling av denna
årsredogörelse. Länsdemokratikommittén anförde vidare bl. a. att det borde
ankomma på landstingen själva att i arbetsordningen, om så behövdes,
närmare reglera de frågor där det behövdes så att debatt främjades.

I budgetproposition 1983/84:100 (bil. 15) pekade civilministern på den
information som länsstyrelserna enligt då nyligen beslutade regler skulle
lämna genom den länsrapport som enligt förordningen (1982:877) om
regionalt utvecklingsarbete årligen skulle utarbetas över utvecklingen i länet

KU 1985/86:15

41

och det regionala utvecklingsarbetet. Civilministern anförde vidare följande KU 1985/86:15
(s. 43 f.):

I denna länsrapport skall länsstyrelsen bl. a. redovisa riktlinjer för användningen
av tilldelade resurser för regionala utvecklingsinsatser och för vilka
planerings- och utvecklingsinsatser som planeras. Om landstingskommunen
eller någon av länets kommuner begär det, skall länsstyrelsen en gång om
året lämna en samlad information om det regionala utvecklingsarbetet vid
sammanträde med landstinget eller kommunfullmäktige. Vidare skall de
statliga länsmyndigheterna i det årliga arbetet med underlag för den centrala
myndighetens anslagsframställning lämna information till länsstyrelsen om
pågående och planerad verksamhet som har betydelse för länets utveckling.

Enligt min bedömning kommer länsrapporten med sin tyngdpunkt på
planerings- och utvecklingsinsatser att dels utgöra ett viktigt underlag för det
löpande arbetet i länet, dels kunna bilda utgångspunkt för en fortlöpande
debatt i länet om den statliga regionala verksamheten. Med nuvarande
uppläggning bör länsrapporten kunna tjäna som grundinformation för debatt
i samhällsfrågor i länet. Något behov av en särskild årsredogörelse på sätt
som länsdemokratikommittén har föreslagit föreligger därför inte enligt min
mening.

När det gäller formerna för landstingets behandling av frågor som rör
utvecklingen i länet delar jag kommitténs uppfattning att det bör ankomma
på varje landstingskommun att reglera formerna för debatten m. m.

27. Landstingens ställning

Motionen

I motion 1984/85:1554 yrkande 8 av Thorbjörn Fälldin m.fl. (c) yrkas att
riksdagen beslutar att som sin mening uttala att det även i framtiden skall
finnas en direkt folkvald representation på länsnivå med egen beskattningsrätt
och med uppgifter över ett brett fält.

I motionen diskuteras landstingens ställning mot bakgrund av de propåer
som enligt motionen under senare tid förts fram om att överföra landstingens
uppgifter på andra organ. I motionen anges att centern ser det som en styrka
för demokratin i stort och för den kommunala självstyrelsen i synnerhet att
det finns en folkvald representation på länsnivå med uppgifter över ett brett
fält. Enligt motionärerna skulle ett överförande av landstingens omfattande
sjukvårdsuppgifter innebära att stora svårigheter skapades som ytterst var till
nackdel för patienterna. I motionen redogörs för vissa av dessa nackdelar.

Motionärerna anger avslutningsvis att de mot den angivna bakgrunden finner
det angeläget att statsmakterna genom ett uttalande klargör att det finns en
bred riksdagsmajoritet som värnar om existensen av en direkt folkvald
representation på länsnivå med egen beskattningsrätt och med uppgifter över
ett brett fält.

Tidigare riksdagsbehandling

Utskottet behandlade år 1984 (KU 1983/84:24) motionsförslagom att-i syfte
att stödja landstingens fortsatta existens - tillföra landstingen vissa ytterligare
uppgifter. Utskottet avslog förslagen under hänvisning till att utskottet

anslöt sig till de bedömningar som civilministern gjort i budgetproposition
1983/84:100 (bil. 15) angående inriktningen av departementets fortsatta
arbete med länsdemokratifrågorna. I en reservation av centerpartiets
ledamöter i utskottet angavs bl. a. att landstingets viktiga roll inte tillräckligt
beaktats i det arbete som redovisats i den ifrågavarande propositionen och att
regeringen borde få riksdagens uppdrag att göra ett förnyat ställningstagande
rörande det fortsatta arbetet i länsdemokratifrågor och därvid se till att
landstingets roll lyftes fram i större utsträckning. Riksdagen följde utskottet.

Utskottet

Utskottet behandlar i sitt yttrande först de frågor i ärendet som gäller
frikommunförsöket, dvs. propositionen, följdmotionen och fyra motioner
från allmänna motionstiderna 1985 och 1986. Därefter behandlas de övriga
motioner i skilda kommunala frågor m. m. som redovisats i det föregående.

Den av riksdagen år 1984 beslutade försöksverksamheten med ökad
kommunal självstyrelse (prop. 1983/84:152, KU32, rskr. 368) skall pågå
under tiden den 1 juli 1984-den 31 december 1988. Försöksverksamheten
innebär bl. a. att de nio kommuner och tre landstingskommuner som
omfattas av försöket skall kunna få dispens från statliga regler, som verkar
onödigt styrande på kommunal verksamhet. Syftet är också att pröva nya
former för samverkan mellan stat och kommun som bättre svarar mot lokala
behov och förutsättningar. Avsikten är att verksamheten efter utvärdering
skall ligga till grund för mera generella överväganden. Det har uppdragits åt
stat-kommunberedningen att svara för att frikommunförsöket genomförs
och utvärderas.

Den nu föreliggande propositionen innehåller flera förslag, vilka aktualiserats
i försöksverksamheten. Lagförslag 1 avser en ändring av 2 kap. 10 §
kommunallagen så att kallelse till fullmäktiges sammanträden kan ske även
på annat sätt än genom postförsändelser. Ändringen avses gälla generellt för
alla landets kommuner och landstingskommuner. Utskottet tillstyrker
förslaget. Övriga tre lagförslag avser olika åtgärder inom ramen för
frikommunverksamheten. Lagförslag 2 - gällande vissa kompletteringar i
lagen om försöksverksamhet med en friare kommunal nämndorganisation
som bl. a. möjliggör inrättande av vissa särskilda organ, exempelvis s.k.
byutvecklingsgrupper - föranleder heller ingen erinran från utskottets sida.

I fråga om lagförslag 3 som innebär att stiftelse som förvaltas av kommun
eller landstingskommun ingående i frikommunförsöket skall vara undantagen
från tillsyn enligt lagen (1929:116) om tillsyn över stiftelser, om
stiftelsens förmögenhet är mindre än 200 000 kr., vill utskottet uttala
följande. Förslaget är avsett att träda i kraft den 1 april 1986. Stiftelser av
angivet slag, vilka vid ikraftträdandet står under länsstyrelsens tillsyn,
kommer inte automatiskt att vara undantagna från tillsynen utan härför krävs
ett beslut av länsstyrelsen. För att sådant beslut skall kunna meddelas fordras
kännedom om stiftelsens aktuella förmögenhetsställning. Enligt utskottet
bör vederbörande kommun hos länsstyrelsen lämna sådant underlag gällande
förmögenhetsställningen att länsstyrelsen kan ta ställning i saken. I övrigt
föranleder lagförslaget inte någon erinran från utskottets sida.

KU 1985/86:15

43

Lagförslag 4 innebär ökade befogenheter enligt djurskyddslagen för miljöoch
hälsoskyddsnämnden i försökskommunerna. Enligt förslaget skall sådan
nämnd ha samma befogenheter som länsstyrelsen att meddela förbud att ha
hand om djur eller vissa slag av djur för den som inte följer meddelade
föreskrifter. Nämnden skall också kunna besluta att djur skall tas om hand
genom polismyndighetens försorg.

I följdmotion 1985/86:255 av Anders Björck m. fl. (m) har yrkats att
lagförslaget skall avslås. Enligt motionärerna kan inte kommuner antas ha
tillgång till den expertis som är en förutsättning för en korrekt behandling av
ärenden av aktuellt slag. Motionärerna framhåller att de föreslagna befogenheterna
omfattar åtgärder som för enskilda kan komma att innebära kraftiga
inskränkningar av äganderätten och den personliga integriteten och därigenom
få stora känslomässiga och ekonomiska konsekvenser.

I det inhämtade yttrandet (bilaga 1) har jordbruksutskottet sammanfattningsvis
angivit att, från de synpunkter jordbruksutskottet har att beakta,
någon erinran mot lagförslaget inte föreligger. Avvikande mening har
avgetts av de moderata ledamöterna.

Konstitutionsutskottet får för egen del anföra följande. Förslaget innebär
att miljö- och hälsoskyddsnämnd i frikommunerna vid sidan av länsstyrelsen
skall få ta hand om vissa frågor, som för närvarande enbart ankommer på
länsstyrelsen. Förslaget innebär en förenklad och snabbare handläggningsordning.
Härigenom kan bl. a. förhindras att djur utsätts för onödigt lidande.
I jordbruksutskottets yttrande har framhållits att man bör kunna ta för givet
att nämnden i den mån sakkunskapen på lokal nivå inte är tillräcklig
rådfrågar den veterinärmedicinska expertis som finns hos länsstyrelsen. I
yttrandet har vidare erinrats om att miljö- och hälsoskyddsnämnds beslut
skall kunna överklagas till länsstyrelsen, som genom s. k. inhibition kan
förhindra fortsatt verkställighet. Utskottet har mot bakgrund av det anförda
inte någon erinran mot förslaget. Utskottet avstyrker därför motion 1985/
86:255 och tillstyrker lagförslag 4 i propositionen.

Utskottet övergår härefter till behandlingen av de motioner från allmänna
motionstiderna 1985 och 1986 som berör frikommunförsöket. I en partimotion
1984/85:1554 av Thorbjörn Fälldin m. fl. (c) föreslås utvidgning av
området för frikommunförsöket till att bl. a. omfatta samordning av statsbidrag.

Utskottet har tidigare (KU 1983/84:32) avstyrkt motionsönskemål av det
slag som tas upp i motionen. Utskottet framhöll därvid att det är försökskommunerna
själva som skall komma med förslag om innehållet i försöksverksamheten
och att det därefter blir en sak för regeringen att ta ställning till
dessa förslag och - i den mån lagstiftningsåtgärder är påkallade - även
riksdagen. Utskottet ansåg därför inte att det fanns anledning att ta något
särskilt initiativ med anledning av den motion som innehöll de ifrågavarande
önskemålen och vissa andra motioner, däribland en motion innehållande ett
förslag om öppna nämndsammanträden.

Försöksverksamheten har nu pågått under drygt 1,5 år. Under denna tid
har regeringen haft att ta ställning till ca 250 förslag om avsteg från gällande
författningar. I några fall har riksdagen förelagts propositioner med lagförslag
rörande frikommunförsöket. Enligt vad som upplysts från civildeparte -

KU 1985/86:15

44

mentet har önskemål om det i motionen upptagna förslaget inte framförts
från någon av frikommunernas sida. Utskottet finner inte anledning att
frångå sitt tidigare ställningstagande till den i motionen upptagna frågan.
Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motion 1984/85:1554
yrkande 4.

I motion 1984/85:2225 av Lars Ernestam (fp) och Karin Ahrland (fp)
föreslås att försöksverksamhet anordnas med öppna nämndsammanträden.

Som nyss framgått har utskottet vid ett tidigare tillfälle (KU 1983/84:32)
avstyrkt en motion innehållande ett motsvarande förslag. Utskottet finner
inte skäl att nu inta en annan ståndpunkt i frågan. Utskottet avstyrker därför
motion 1984/85:2225 yrkande 4.

I motion 1984/85:2225 berörs vidare frågan om den kommunala personalens
medverkan i frikommunförsöket. Enligt motionen är det av stor
betydelse att möjligheten till denna medverkan tas till vara på bästa sätt i
försöket.

Utskottet anser från kommunaldemokratiska synpunkter i och för sig att
det är av stor vikt med medverkan från den kommunala personalens sida i
frikommunförsöket. Något särskilt initiativ från riksdagens sida i denna fråga
är enligt utskottets mening emellertid inte påkallat. Utskottet avstyrker
därför motion 1984/85:2225 yrkande 6.

I motion 1985/86:K624 av Olle Grahn (fp) förordas att regeringen erhåller
ett generellt bemyndigande gällande frikommunförsöket. Motionären anser
inte att regeringen i fråga om lagförslag gällande frikommunverksamheten
skall behöva vända sig till riksdagen utan regeringen bör ges en generell
möjlighet att själv avgöra sådana ärenden.

Den i motionen upptagna frågan diskuterades i proposition 1983/84:152
om försöksverksamhet med ökad kommunal självstyrelse. Föredragande
departementschefen anslöt sig därvid till den ståndpunkt som stat-kommunberedningen
intagit i det betänkande som låg till grund för propositionen,
nämligen att det inte fanns tillräckligt underlag för en bemyndigandelag av
aktuellt slag. Det finns enligt utskottets mening inte anledning att aktualisera
frågan igen. Det kan i sammanhanget nämnas att regeringen hittills under
försöksverksamheten vid sammanlagt fem tillfällen förelagt riksdagen propositioner
innehållande lagförslag gällande frikommunverksamheten. Utskottet
avstyrker med det anförda motion 1985/86:K624.

Utskottet övergår härefter till att behandla övriga motioner som avser
skilda kommunala frågor m. m.

I fem motioner yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till
lagstiftning som möjliggör direkta val till lokala organ. Yrkandena framförs i
motionerna 1984/85:1554 av Thorbjörn Fälldin m.fl. (c), 1984/85:2225 av
Lars Ernestam (fp) och Karin Ahrland (fp), 1984/85:2330 av Olof Johansson
(c) och Karin Andersson (c), 1985/86:K610 av Birgit Friggebo m. fl. (fp) och
1985/86:K616 av Karl Boo (c). I en av motionerna (1984/85:2330) föreslås
vidare att - efter det att en demokratiseringsreform med direkta val till lokala
organ genomförts - en försöksverksamhet med stadsdelskommuner i Stockholm
kommer till stånd.

Utskottet avstyrkte under föregående riksmöte (KU 1984/85:6) två
motionsyrkanden om att den då sittande demokratiberedningen borde

KU 1985/86:15

45

genom tilläggsdirektiv få i uppdrag att utreda frågan om direkt valda lokala
organ. Demokratiberedningen har numera avslutat sitt arbete. Beredningen
har inte behandlat frågan om direkt valda lokala organ. I en reservation i
beredningens betänkande (SOU 1985:28) Aktivt folkstyre i kommuner och
landsting har två av beredningens ledamöter (representerande centerpartiet
och folkpartiet) förordat direktval. Betänkandena remissbehandlas för
närvarande. Bland remissinstanserna ingår bl. a. landets samtliga kommuner.
Utskottet finner inte anledning att i det läge frågan nu befinner sig
föreslå att riksdagen tar något initiativ med anledning av motionerna.
Utskottet förordar därför att motionerna 1984/85:1554 yrkande 1, 1984/
85:2225 yrkande 2, 1984/85:2330 yrkande 1, 1985/86:K610 yrkande 5 och
1985/86:K616 yrkande 2 avslås.

Utskottet finner inte skäl att biträda det förslag om försöksverksamhet
med stadsdelskommuner i Stockholm som föreslagits i motion 1984/85:2330.
Utskottet avstyrker alltså även motion 1984/85:2330 yrkande 2.

I motion 1984/85:401 av Jörn Svensson m. fl. (vpk) begärs lagstiftning mot
visst slag av privatisering av kommunal verksamhet. Det gäller i första hand
kommuns ansvar på tekniska sektorer. Motionärerna pekar på olika negativa
konsekvenser, som arrangemang av aktuellt slag kan medföra, varvid särskilt
trycks på att i kommunal verksamhet gällande offentlighetsprinciper och
andra grundlagsenliga rättigheter, såsom lika behandling av kommuninvånare,
inte gäller hos privata företag.

Utskottet vill erinra om att en kommuns befogenhet att låta annan sköta
vissa förvaltningsuppgifter går tillbaka på 11 kap. 6 § regeringsformen. Den
omständigheten att en kommun anlitar en entreprenör för vissa uppgifter
innebär i och för sig inte att verksamheten i fråga inte anses bedriven i
kommunal ordning. Ett förbud mot att låta kommun som ett led i egen
verksamhet överenskomma med utomstående om tillhandahållande av vissa
förnödenheter och tjänster skulle utgöra ett ingrepp i den kommunala
självstyrelsen. I regeringens skrivelse 1984/85:202 har civilministern redovisat
sin syn på service och valfrihet i del offentliga sektorn. Därvid har bl. a.
framhållits att en kommun, som på visst område valt en privat entreprenadlösning,
dock själv bör bevara sådan kompetens på området att den kan
genomföra en reell prövning av entreprenörens verksamhet. Utskottet
instämmer i de sålunda framförda synpunkterna och vill särskilt betona att
den kommun, som valt en entreprenadlösning, självfallet har det övergripande
ansvaret för verksamheten på området och att kommunen bör ingripa för
den händelse exempelvis den s. k. likställighetsprincipen skulle komma att
åsidosättas. Med det anförda avstyrker utskottet motion 1984/85:401.

Möjligheten att i vissa fall kunna anordna telefonsammanträden med
kommunala nämnder tas upp i motion 1984/85:569 av Martin Segerstedt
m. fl. (s). Motionärerna yrkar att riksdagen begär en översyn av kommunallagen
i syfte att öppna denna möjlighet.

Något uttryckligt förbud mot telefonsammanträden finns inte i kommunallagen.
Emellertid har den ståndpunkten i olika sammanhang intagits, att
sådana sammanträden inte står i överensstämmelse med gällande reglering.

Demokratiberedningen har tagit upp saken i sitt betänkande (SOU
1985:29) Principer för ny kommunallag och därvid ställt sig positiv till att

KU 1985/86:15

46

telefonsammanträden i vissa fall bör kunna komma till stånd. Enligt
beredningen bör emellertid frågan utredas ytterligare. Betänkandet remissbehandlas
för närvarande.

Med hänsyn till frågans läge avstyrker utskottet motion 1984/85:569.

I tre motioner framförs förslag gällande förändringar av det kommunala
partistödet, vilket enligt gällande ordning utgår med visst belopp per mandat.
I två av motionerna - motion 1984/85:570 av Anders Svärd (c) och Ingemar
Konradsson (s) samt motion 1985/86:K610 av Birgit Friggebo m. fl. (fp) -begärs att i lagen om kommunalt partistöd införs avtrappnings- och
upptrappningsregler av stödet vid mandatförändringar efter val. Det erinras i
motionerna om att denna princip redan gäller i fråga om partistöd på
riksdagsområdet. I den sistnämnda motionen liksom i motion 1985/86:K806
av Ingrid Hasselström Nyvall (fp) begärs vidare att lagen ändras så att
partistödet - i likhet med vad som gäller beträffande det statliga partistödet -utgår med ett för alla bidragsberättigade partier lika stort grundbidrag samt
därutöver ett visst bidrag per mandat. I motion 1985/86:K718 av Alf
Svensson (c) begärs förändringar i det statliga partistödet. Motionären
föreslår bl. a. att det, för att stöd skall utgå till parti som deltagit i riksdagsval,
skall räcka att partiet erhållit 1 % av rösterna i stället för som för närvarande
2,5 %.

Utskottet har under senare år vid flera tillfällen behandlat olika motionsförslag
gällande det kommunala partistödet. Utskottet har därvid erinrat om
den koppling mellan partistödet på statlig och kommunal nivå som gjordes i
1972 års partistödsbeslut och angivit att frågan om det kommunala partistödets
konstruktion därför endast borde prövas inom ramen för en allmän
översyn av partistödet, vilken borde föregås av förhandlingar med de
politiska partierna. Vid den senaste behandlingen (KU 1984/85:6) framhöll
utskottet att det kunde uppkomma behov av partiledaröverläggningar om
formerna för det nuvarande partistödet såsom ett resultat av den handläggning
som då skedde inom demokratiberedningen.

Demokratiberedningen, som numera avslutat sitt arbete, har inte framlagt
några förslag till förändringar av partistödet. De förslag om förändringar av
både det statliga och det kommunala partistödets konstruktion, som förs
fram i de nu aktuella motionerna, ger utskottet anledning framhålla följande.

Utskottet anser, liksom tidigare, att en översyn av det kommunala
partistödet inte bör ske isolerat från andra partistödsfrågor. En sådan
gemensam översyn bör föregås av partiledaröverläggningar, vilka enligt
utskottets mening nu bör komma till stånd. Vad utskottet här anfört med
anledning av motionerna 1984/85:570, 1985/86:K610 yrkandena 8 och 9,
1985/86:K806 och 1985/86:K718 yrkande 3 bör ges regeringen till känna.

I motion 1984/85:1121 av Gunnar Thollander (s) och Ingrid Andersson (s)
ifrågasätts om inte den år 1983 beslutade lagstiftningen, som gav kommuner
och landstingskommuner möjlighet att besluta om ersättning till kommunalt
förtroendevalda för förlorad arbetsförtjänst vid fullgörande av kommunala
och landstingskommunala uppdrag, bör ändras. Motionärerna erinrar om att
föredragande departementschefen i den proposition, varigenom förslaget
lades fram (prop. 1982/83:97), framhöll att lagstiftningen skulle kunna
resultera i en kostnadsövervältring från de förtroendevaldas arbetsgivare till

KU 1985/86:15

47

kommuner resp. landsting. Kostnadsövervältringen skulle bl. a. uppkomma i
den situationen att arbetsgivare, som tidigare låtit anställd fullgöra förtroendeuppdrag
utan något löneavdrag, i och med den nya ordningen gör sådant
avdrag med hänsyn till arbetstagarens möjlighet att kräva ersättning från
kommun eller landsting. Motionärerna förordar att regeringen redovisar
sakläget och framlägger förslag till åtgärder i saken.

De under våren 1983 beslutade bestämmelserna om ersättning till förtroendevalda
(prop. 1982/83:97, KU 28, rskr. 347) trädde i kraft den 1 juli 1983.
Med hänsyn till den förhållandevis korta tid som de nya ersättningsbestämmelserna
varit i kraft anser utskottet inte att det finns skäl att nu ta det i
motionen begärda initiativet. Med det anförda avstyrker utskottet motion
1984/85:1121.

I partimotion 1984/85:1139 av Thorbjörn Fälldin m.fl. (c) yrkas att
riksdagen hos regeringen begär förslag om sådan ändring av kommunallagen
att det är förenligt med den kommunala kompetensen att införa kommunal
värdnadsersättning.

Utskottet har vid flera tidigare tillfällen - senaste gången under föregående
riksmöte (KU 1984/85:6) - avstyrkt motionsförslag om lagstiftning i syfte att
göra det möjligt för kommun att införa kommunal värdnadsersättning.
Utskottet som vidhåller sin uppfattning i frågan avstyrker motion 1984/
85:1139.

I fem motioner förordas en positivare syn från statsmakternas sida till
kommundelningar. Önskemål härom framförs i dels två partimotioner -motionerna 1984/85:1505 av Bengt Westerberg m. fl. (fp) och 1984/85:1554
av Thorbjörn Fälldin m.fl. (c) - dels motionerna 1984/85:2225 av Lars
Ernestam (fp) och Karin Ahrland (fp), 1985/86:K610 av Birgit Friggebo
m. fl. (fp) och 1985/86:K616 av Karl Boo (c).

Utskottet har tidigare avstyrkt motionsförslag som överensstämt med de
nu föreliggande (se KU 1982/83:21 och KU 1984/85:6). Utskottet framhöll
därvid att kommunala demokratiska skäl någon gång kan motivera att en
kommun delas men att utskottet förordade att de kommunala demokratifrågorna
i första hand löstes på annat sätt än genom ytterligare kommundelningar.
Det har inte förekommit något som givit utskottet anledning att frångå
denna ståndpunkt. Utskottet avstyrker därför motionerna 1984/85:1505
yrkande 2, 1984/85:1554 yrkande 2, 1984/85:2225 yrkande 5, 1985/86:K610
yrkande 2 och 1985/86:K616 yrkande 1.

I partimotion 1984/85:1554 av Thorbjörn Fälldin m.fl. (c) yrkas att
riksdagen beslutar att hos regeringen begära en utvärdering av effekterna av
majoritetsmarkeringar i det kommunala styrelseskicket. I motionen anges att
allt fler negativa konsekvenser härav kommit i dagen under senare år. Som
exempel nämns bl. a. att den politiska majoriteten i en kommun besätter alla
ordförandeposter och kommunal- och landstingsrådsposter och att minoritetens
insyn försvagas, bl. a. beroende på att det kommunala beredningsarbetet
fyttas över till organ som ligger utanför nämnderna. Enligt motionärerna
är det angeläget att en utvärdering av dessa negativa konsekvenser kommer
till stånd. Enligt motionen förefaller det vidare som om den politiska makten
alltmer förskjuts till de professionella heltidspolitikerna. Även den frågan
bör enligt motionärerna utvärderas.

KU 1985/86:15

48

Kommunallagen innehåller bestämmelser om rätt att få till stånd proportionella
val av styrelser, nämnder och beredningar av olika slag. För
fullmäktiges val av ordförande och vice ordförande i styrelser och nämnder
och av heltidsengagerade förtroendevalda är bestämmelserna om proportionella
val inte tillämpliga. Vid utskottets behandling år 1977 av förslaget till ny
kommunallag (KU 1976/77:25) erinrade utskottet i anslutning till reglerna
om proportionella val bl. a. om att de verkligt avgörande förutsättningarna
för minoritetens arbetsmöjligheter i styrelserna och nämnderna inte skapades
av olika slag av minoritetsskyddsregler utan av majoritetens förståelse för
och generösa inställning till minoritetens berättigade önskemål om inflytande
och insyn. Utskottet anförde vidare att kommunallagens bestämmelser
om skydd för minoritetens intressen därför bör ses endast som en yttersta
garanti för att majoriteten inte missbrukar sin makt. Utskottet framhöll
också betydelsen av att antalet ledamöter och suppleanter i olika kommunala
organ, liksom i de kommunala företagens styrelser, sattes så högt att flera
partier blev representerade. - Enligt utskottets mening finns inte anledning
för riksdagen att för närvarande ta något särskilt initiativ i den i motionen
upptagna frågan. Utskottet avstyrker alltså motion 1984/85:1554 yrkande 3.

I två motioner tas olika frågor upp gällande samverkan mellan kommuner
och enskilda eller folkrörelser. I partimotion 1984/85:1554 av Thorbjörn
Fälldin m. fl. (c) förordas olika åtgärder syftande till bl. a. ökad brukarmedverkan
i kommunerna och ökat kommunalt stöd för viss kooperativ
verksamhet. I motion 1985/86:K616 av Karl Boo (c) redovisas bl. a. vissa
principer som bör gälla i fråga om ansvarsfördelningen mellan kommuner
och föreningar i fråga om föreningsdriven verksamhet, t. ex. gällande
barnomsorg.

I civildepartementet pågår remissbehandlingen av demokratiberedningens
båda betänkanden (SOU 1985:28) Aktivt folkstyre i kommuner och
landsting och (SOU 1985:30) Skola för delaktighet. I betänkandena läggs
bl. a. fram olika förslag för att stärka ställningen för de medborgare som är
brukare av kommunala tjänster och vidare framförs synpunkter på lokalt
baserade kooperativa lösningar inom barnomsorgen, skolan, fritidsgårdarna
och äldreomsorgen. Efter avslutad remissbehandling kommer förslag i saken
att föreläggas riksdagen. I justitiedepartementet förbereds vidare ett lagförslag
med anknytning till de frågor som tas upp i motionerna, nämligen en lag
om kooperativa föreningar.

De i motionerna upptagna frågorna faller inom ramen för det sålunda
pågående beredningsarbetet i regeringskansliet . Utskottet finner inte påkallat
att föreslå riksdagen att ta något initiativ med anledning av motionerna.
Utskottet avstyrker därför motionerna 1984/85:1554 yrkande 5 och 1985/
86:K616 yrkande 3.

I motionerna 1984/85:2225 av Lars Ernestam (fp) och Karin Ahrland (fp)
samt 1985/86:K610 av Birgit Friggebo m. fl. (fp) hemställs att riksdagen hos
regeringen begär förslag till lag om förfarandet vid kommunala folkomröstningar
för att vidga möjligheterna till rådgivande kommunala omröstningar.

Utskottet har tidigare vid flera tillfällen avstyrkt motioner med samma
innebörd som de här aktuella. Utskottet anser inte att det finns anledning att
frångå den ståndpunkt i saken som tidigare intagits. Utskottet avstyrker

KU 1985/86:15

49

4 Riksdagen 1985186. 4 sami. Nr 15

därför motionerna 1984/85:2225 yrkande 3 och 1985/86:K610 yrkande 6.

I motionerna 1985/86:K601 av Bertil Fiskesjö m. fl. (c), 1985/86:K610 av
Birgit Friggebo m. fl. (fp) och 1985/86:K233 av Alf Wennerfors m. fl. (m)
yrkas avskaffande av den fackliga representationen i kommunala nämnder
genom att riksdagen upphäver bestämmelserna i kommunallagen om
närvarorätt för personalföreträdare i kommunala nämnder.

Utskottet anförde i november 1985 vid sin prövning av den proposition
(prop. 1984/85:200) som innehöll de aktuella bestämmelserna bl. a. att det
enligt utskottets mening varken från konstitutionell synpunkt eller i övrigt
kunde riktas några erinringar mot förslaget (KU 1985/86:3). I en gemensam
borgerlig reservation yrkades att förslaget skulle avslås. Det bör erinras om
att de aktuella bestämmelserna trädde i kraft så sent som den 1 januari 1986.
Utskottet förutsätter att regeringen noggrannt följer verksamheten med
närvarorätt för personalföreträdare och om det visar sig påkallat, tillser att en
utvärdering kommer till stånd. Med hänvisning till det anförda avstyrkes
motionerna 1985/86:K601,1985/86:K610 yrkande 1 och 1985/86:K233 yrkande
2.

I vänsterpartiet kommunisternas partimotion 1985/86:K603 av Lars Werner
m. fl. hemställs att kommunallagen ändras i syfte att garantera insyn för
samtliga partier i kommunala nämnders arbete. Motionärerna förordar att
detta sker t. ex. genom ”extra suppleantplatser” eller närvarorätt reglerad i
kommunallagen.

Enligt utskottet talar principiella kommunaldemokratiska skäl för vikten
av att även små partier representerade i fullmäktige har möjlighet att få insyn
i de kommunala organens arbete. Ansvaret härför åvilar i första hand de
politiska partierna. Utskottet utgår ifrån att de bestämmelser i kommunallagen
som tillkommit till skydd för minoritetsgrupper noggrant följs av
kommunerna. Utskottet finner inte påkallat att ta initiativ till den föreslagna
ändringen i kommunallagen. Utskottet avstyrker alltså motion 1985/
86:K603.

I motionerna 1985/86:K604 av Sten Andersson i Malmö (m) och 1985/
86:K721 av Margit Gennser m. fl. (m) behandlas frågan om snabbare
valgenomslag i kommunala styrelser. Motionärerna föreslår att kommunallagen
ändras så att efter ett allmänt val nyvald kommunstyrelse kan tillträda i
början av november i stället för som för närvarande först vid ingången av året
efter valåret. Det erinras om att den föreslagna ordningen enligt en
specialregel i kommunallagen redan gäller för Stockholm.

Frågan om ett snabbare valgenomslag att gälla för styrelser av det slag som
förordas i motionerna behandlades i förarbetena till kommunallagen. I den
då föreliggande propositionen (prop. 1975/76:187) hade föredragande departementschefen
framfört starka praktiska invändningar mot en sådan ordning,
vilka synpunkter utskottet anslöt sig till (KU 1976/77:25). Utskottet påpekade
för egen del bl. a. att den diskuterade lösningen skulle innebära att den
från demokratisk synpunkt viktiga nomineringen måste bedrivas så snabbt
att de politiska partiorganisationernas inflytande skulle inskränkas kraftigt.
Demokratiberedningen har i sitt betänkande (SOU 1985:29) Principer för ny
kommunallag angett att de skäl som anfördes i förarbetena till kommunallagen
mot ett snabbare valgenomslag för styrelsen alltjämt har full bär käft,

KU 1985/86:15

50

varför beredningen inte föreslagit någon ändring i gällande ordning.

Utskottet finner inte anledning att frångå det synsätt som utskottet anlade
på frågan i samband med behandlingen av förslaget till ny kommunallag. Det
kan erinras om att utskottet då bl. a. framhöll att olägenheterna med en
under några månader kvardröjande beslutskompetens hos berörda organ
kunde anses vara begränsade och att det kunde förutsättas att i fall av
majoritetsväxling de avgående nämnderna tog tillbörlig hänsyn till valutslaget
och inte otillbörligt föregrep och band de nytillträdda nämndernas
verksamhet. Med det anförda avstyrker utskottet motionerna 1985/86:K604
och 1985/86:K721.

Den kommunala kompetensen i näringspolitiska frågor behandlas i fyra
motioner. I motion 1985/86:K607 av Bengt Wittbom (m) anges att antalet
beslut i kommuner och landsting som strider mot kommunallagens bokstav
och syften ökar. I motionen lämnas exempel på olika beslut, vilka enligt
motionären inneburit långtgående överskridande av kompetensen. Motionären
anser att kompetensreglerna i kommunallagen bör ändras. Även i motion
1985/86:K611 av Margit Gennser (m) och Sten Svensson (m) begärs förslag
till nya kompetensregler för landsting och kommuner i syfte att klarare
definiera gränserna för dessa organs verksamhet och skapa regler som
förhindrar missbruk. I motion 1985/86:K612 av Christer Eirefelt (fp) och
Anne Wibble (fp) begärs ett riksdagsuttalande av innebörd att kommuner
och landsting inte bör ägna sig åt affärsverksamhet som går utöver gränserna
för kommunallagarna och rättspraxis. Enligt partimotion 1985/86: K622 av
Bengt Westerberg m. fl. (fp) bör kommunernas insatser inom näringspolitiken
begränsas till att skapa goda förutsättningar för företagsamheten genom
allmänna insatser för service, transporter, arbetsplatsområden, boende
m. m. I motionen framhålls att någon förändring av den allmänna kompetensregeln
i kommunallagen om att kommuner själva får vårda sina
angelägenheter självfallet inte bör ske.

Utskottet har i det föregående (s. 32 f.) redovisat gällande rätt m.m. i
fråga om kommunernas kompetens på förevarande område och redogjort för
stat-kommunberedningens utredningsuppdrag. I direktiven för beredningens
arbete anges bl. a. att en utgångspunkt bör vara att analysera erfarenheterna
av de kommunala näringslivsinsatserna samt belysa konsekvenserna av
olika kompetensgränser inom näringslivsområdet. Det har upplysts att
beredningen för närvarande behandlar berörda kompetensfrågor.

Enligt utskottets mening finns det mot bakgrund av det pågående
utredningsarbetet inte anledning för riksdagen att nu ta de initiativ som
yrkats i motionerna. Utskottet avstyrker därför motionerna 1985/86:K607,
1985/86:K611 yrkande 1, 1985/86:K612 yrkande 1 och 1985/86:K622.

En annan kompetensfråga tas upp i motion 1985/86:K619 av Alf Svensson
(c) som föreslår vidgning av den kommunala kompetensen bestående i att
kommuner på vissa bestämda villkor skall kunna delta i lokalt förankrat
u-landsbiståndsarbete.

En i stat-kommunberedningens direktiv angiven utredningsuppgift är
frågan om eventuell vidgning av den kommunala kompetensen för att
möjliggöra solidaritetsyttringar i internationella frågor.

Det i motionen upptagna förslaget omfattas sålunda av stat-kommunbe -

KU 1985/86:15

51

redningens uppdrag. Utskottet finner därför inte anledning att ta något
särskilt initiativ i frågan utan avstyrker motion 1985/86:K619.

Frågan om beteckningen stad som benämning på vissa orter tas upp i motion
1985/86:K609 av Marianne Karlsson (c). Motionären föreslår att varje ort
som av hävd och i folkmun även kallas stad skall ha rätt att ta sig namnet stad
efter ortsnamnet om kommunfullmäktige så beslutar. I motion 1985/86:K608
av Elisabeth Fleetwood m. fl. (m) yrkas att kommunallagen ändras så att stad
äger benämna kommunfullmäktige stadsfullmäktige och kommunstyrelsen
stadsstyrelsen.

Utskottet har dels i samband med 1969 års riksdagsbeslut om införande av
enhetlig kommunbeteckning, dels vid två senare tillfällen med anledning av
motioner gällande stadsbegreppet framhållit att det inte finns något hinder
för kommun, som så önskar, att använda beteckningen ”stad” i de fall då
detta inte har någon kommunalrättslig betydelse. Motion 1985/86:K609
avstyrks sålunda.

Utskottet anser vidare att det, bl. a. av hänsyn till intresset av ett enhetligt
kommunbegrepp, inte finns anledning att biträda förslaget i motion 1985/
86:K608 om ändring av kommunallagen för att möjliggöra beteckningarna
stadsfullmäktige/stadsstyrelse som benämningar på kommunfullmäktige/
kommunstyrelse. Med det anförda avstyrker utskottet motion 1985/86:K608.

I två motioner -1985/86:K613 av Kjell A. Mattsson (c) och Bertil Fiskesjö
(c) samt 1985/86:K627 av Margareta Gard (m) och Margit Gennser (m) -behandlas frågor rörande kommunal avgiftssättning. I motionerna föreslås
ett lagfästande av principen om att kommunala avgifter inte får sättas högre
än vad som svarar mot verksamhetens självkostnader (den s.k. självkostnadsprincipen).
I den ena av motionerna -1985/86: K627 - föreslås vidare att
allmänhetens rätt att få till stånd en överprövning av kommunala beslut i
avgiftsfrågor förstärks genom införande av en särskild lag om kommunala
avgifter.

I det föregående (s. 37 f.) har redogjorts för olika statliga utredningar,
som arbetat med de frågor, som tagits upp i motionerna. Som framgått har
såväl kommunalbesvärskommittén, utredningen om kommunal kompetenslagstiftning,
stat-kommunberedningen samt demokratiberedningen i avgivna
betänkanden föreslagit att den s. k. självkostnadsprincipen lagfästs.
Demokratiberedningens syn på dessa frågor har redovisats i betänkandet
(SOU 1985:29) Principer för ny kommunallag. Beredningen har lagt fram ett
förslag gällande självkostnadsprincipen men angett att ett förtydligande bör
ske, något som enligt beredningens bedömning kan ske samtidigt som
kommunalbesvärskommitténs betänkande (SOU 1982:41) Överklagande av
kommunala beslut behandlas. När det gäller besvärsvägarna i mål om
kommunala avgifter har stat-kommunberedningen föreslagit att den frågan,
som bl. a. kommunalbesvärskommittén varit inne på, antingen utreds vidare
under den fortsatta beredningen av kommunalbesvärskommitténs betänkande
eller av den utredning, som stat-kommunberedningen föreslagit skall
arbeta vidare med vissa avgiftsfrågor. I civildepartementet pågår remissbehandlingen
av demokratiberedningens ovannämnda betänkande. Övriga här
aktuella betänkanden har tidigare remissbehandlats. Frågan om den fortsatta
handläggningen av de aktuella avgiftsfrågorna övervägs för närvarande i
regeringskansliet.

KU 1985/86:15

52

De frågor som tagits upp i motionerna har alltså redan varit föremål för
olika utredningsåtgärder och kommer att ytterligare övervägas i regeringskansliet.
Det saknas därför anledning för utskottet att nu ta initiativ i
frågorna. Utskottet avstyrker därför motionerna 1985/86:K613 och 1985/
86:K627.

I partimotion 1984/85:1554 av Thorbjörn Fälldin m. fl. (c) tas frågan om
länsnämndernas sammansättning upp. I motionen föreslås att riksdagen hos
regeringen begär ett förslag till lag varigenom det uppdras åt landstingen att
helt och hållet på proportionella grunder utse länsbostadsnämnd, vuxenutbildningsnämnd
och länsskolnämnd.

Utskottet avstyrkte 1984 (KU 1983/84:24) ett liknande motionsförslag
under hänvisning till att utskottet anslutit sig till de bedömningar som gjorts i
regeringens budgetproposition 1983/84:100 (bil. 15) angående inriktningen
av det fortsatta arbetet med länsdemokratifrågorna. I propositionen förklarade
civilministern bl. a. att ett av länsdemokratikommittén framlagt förslag
om att landstingen borde vara valkooperativ för vissa länsorgan m. m. inte
skulle aktualiseras. I sammanhanget erinrades vidare bl. a. om att verksledningskommitténs
då pågående arbete kunde komma att påverka länsnämndernas
ställning. Verksledningskommittén har i sitt år 1985 avgivna huvudbetänkande
inte behandlat länsnämnderna. Kommittén ansåg att den frågan
borde prövas i samband med utvärderingen av den försöksverksamhet med
samordnad länsförvaltning i Norrbottens län, som vid den tidpunkten förelåg
som propositionsförslag. Riksdagen har numera beslutat om försöksverksamheten
som är avsedd att pågå under tre år med slutpunkt den 30 juni 1989.
Under denna tid skall länsstyrelsen i Norrbottens län fullgöra de uppgifter
som ankommer på vissa länsnämnder, bl. a. länsbostadsnämnden och
länsskolnämnden. Med hänvisning till det anförda anser utskottet sig inte
böra ta något initiativ med anledning av motionen. Utskottet avstyrker alltså
motion 1984/85:1554 yrkande 6.

I centerpartiets partimotion föreslås vidare införandet av interpellationsrätt
i landstingen i länsfrågor. Enligt motionärerna bör tillskapas bestämmelser
som gör det möjligt att i landstingen utveckla möjligheterna att debattera
länsfrågor. Ett förslag som i det sammanhanget förs fram är att ordföranden i
landstingets förvaltningsutskott ges möjlighet att överlämna en interpellation
till ledamot i länsstyrelsen eller annan länsnämnd.

Som framgått tidigare (s. 41) behandlade länsdemokratikommittén i sitt
slutbetänkande (SOU 1982:24) Vidgad länsdemokrati den i motionen
upptagna frågan. Enligt kommittén skulle en vidgning av interpellationsinstitutets
tillämpningsområde av aktuellt slag medföra olika problem. Kommittén
lade inte fram något förslag i saken. I sammanhanget erinrade kommittén
om andra möjligheter för att inom landstingen få till stånd debatt rörande
länets utveckling. I budgetproposition 1983/84:100 (bil. 15) uttalade civilministern,
som inte biträdde ett av kommittén framlagt förslag om att
länsstyrelserna till landstingen skulle översända en samlad årsredogörelse för
utvecklingen m. m. i länet, att han delade kommitténs uppfattning att det bör
ankomma på varje landstingskommun att reglera formerna för debatter
m. m.

Mot bakgrund av länsdemokratikommitténs bedömning av den i motionen

KU 1985/86:15

53

upptagna frågeställningen och civilministerns i budgetproposition 1983/
84:100 (bil. 15) ovan redovisade ställningstagande finner utskottet inte
anledning att biträda det föreliggande motionsförslaget. Utskottet avstyrker
följaktligen motion 1984/85:1554 yrkande 7.

I centerpartiets partimotion begärs också ett riksdagsuttalande om landstingens
ställning. Motionärerna önskar att riksdagen som sin mening uttalar
att det även i framtiden skall finnas en direkt folkvald representation på
länsnivå med egen beskattningsrätt och med uppgifter över ett brett fält. I
motionen diskuteras landstingens ställning mot bakgrund av de propåer som
enligt motionen under senare år förts fram om att överföra landstingens
uppgifter på annat organ.

I budgetproposition 1983/84:100 (bil. 15) har civilministern redogjort för
inriktningen av det fortsatta arbetet med länsdemokratifrågor. De ställningstaganden
som där gjorts har utskottet, som tidigare nämnts, anslutit sig till.
Utskottet anser det inte påkallat med ett uttalande av det slag som begärts i
motionen. Med det anförda avstyrker utskottet motion 1984/85:1554 yrkande
8.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande kommunala befogenheter i fråga om djurskydd att
riksdagen med avslag på motion 1985/86:255 antar det i proposition
1985/86:70 framlagda förslaget till lag om försöksverksamhet med
ökade kommunala befogenheter vid tillsyn enligt lagen (1944:219) om
djurskydd,

2. beträffande proposition 1985186:70 i övrigt att riksdagen antar de
i propositionen framlagda förslagen till

a) lag om ändring i kommunallagen (1977:179),

b) lag om ändring i lagen (1984:382) om försöksverksamhet med en
friare kommunal nämndorganisation,

c) lag om undantag för vissa kommuner och landstingskommuner
från bestämmelserna i lagen (1929:116) om tillsyn över stiftelser,

3. beträffande försöksverksamhet med samordnat statsbidrag att
riksdagen avslår motion 1984/85:1554 yrkande 4,

4. beträffande försöksverksamhet med öppna nämndsammanträden
att riksdagen avslår motion 1984/85:2225 yrkande 4,

5. beträffande den kommunala personalens medverkan i frikommunförsöket
att riksdagen avslår motion 1984/85:2225 yrkande 6,

6. beträffande ett generellt bemyndigande gällande frikommunförsöket
att riksdagen avslår motion 1985/86:K624,

7. beträffande direkta val till lokala organ att riksdagen avslår
motionerna 1984/85:1554 yrkande 1, 1984/85:2225 yrkande 2, 1984/
85:2330 yrkande 1,1985/86:K610 yrkande 5 och 1985/86:K616 yrkande
2,

8. beträffande försöksverksamhet med stadsdelskommuner i Stockholm
att riksdagen avslår motion 1984/85:2330 yrkande 2,

9. beträffande privatisering av kommunal verksamhet att riksdagen
avslår motion 1984/85:401,

KU 1985/86:15

54

10. beträffande telefonsammanträden med kommunala nämnder
att riksdagen avslår motion 1984/85:569,

11. beträffande det kommunala och statliga partistödet att riksdagen
med anledning av motionerna 1984/85:570,1985/86:K610 yrkandena 8
och 9,1985/86:K806 och 1985/86:K718 yrkande 3 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,

12. beträffande kostnadsansvaret för ersättning till kommunalt
förtroendevalda att riksdagen avslår motion 1984/85:1121,

13. beträffande kommunal vårdnadsersättning att riksdagen avslår
motion 1984/85:1139,

14. beträffande kommundelningar att riksdagen avslår motionerna
1984/85:1505 yrkande 2,1984/85:1554 yrkande 2,1984/85:2225 yrkande
5, 1985/86:K610 yrkande 2 och 1985/86:K616 yrkande 1,

15. beträffande majoritetsmarkeringar i det kommunala styrelseskicket
att riksdagen avslår motion 1984/85:1554 yrkande 3,

16. beträffande samverkan mellan kommuner och enskilda eller
folkrörelser att riksdagen avslår motionerna 1984/85:1554 yrkande 5
och 1985/86:K616 yrkande 3,

17. beträffande rådgivande kommunala folkomröstningar att riksdagen
avslår motionerna 1984/85:2225 yrkande 3 och 1985/86:K610
yrkande 6,

18. beträffande den fackliga representationen i kommunala nämnder
att riksdagen avslår motionerna 1985/86:K601, 1985/86:K610
yrkande 1 och 1985/86:K233 yrkande 2,

19. beträffande insyn för samtliga partier i kommunala nämnders
arbete att riksdagen avslår motion 1985/86 :K603,

20. beträffande snabbare valgenomslag i kommunala styrelser att
riksdagen avslår motionerna 1985/86:K604 och 1985/86:K721,

21. beträffande den kommunala kompetensen i näringspolitiska
frågor att riksdagen avslår motionerna 1985/86:K607, 1985/86:K611
yrkande 1, 1985/86:K612 yrkande 1 och 1985/86:K622,

22. beträffande vidgning av den kommunala kompetensen (ulandsbistånd)
att riksdagen avslår motion 1985/86:K619,

23. beträffande stad som benämning på vissa orter att riksdagen
avslår motion 1985/86:K609,

24. beträffande stadsfullmäktige!stadsstyreise som benämningar på
kommunfullmäktige/kommunstyrelse att riksdagen avslår motion
1985/86:K608,

25. beträffande kommunal avgiftssättning att riksdagen avslår
motionerna 1985/86:K613 och 1985/86:K627,

26. beträffande länsnämndernas sammansättning att riksdagen avslår
motion 1984/85:1554 yrkande 6,

27. beträffande interpellationsrätt i landstingen att riksdagen avslår
motion 1984/85:1554 yrkande 7,

KU 1985/86:15

55

28. beträffande landstingens ställning att riksdagen avslår motion
1984/85:1554 yrkande 8.

Stockholm den 13 februari 1986

På konstitutionsutskottets vägnar

Olle Svensson

Närvarande: Olle Svensson (s), Anders Björck (m), Wivi-Anne Cederqvist
(s), Birgit Friggebo (fp), Bertil Fiskesjö (c), Sture Thun (s), Hans Nyhage
(m), Anita Modin (s), Sören Lekberg (s), Gunnar Biörck i Värmdö (m),
Torgny Larsson (s), Bengt Kindbom (c), Nils Berndtson (vpk), Ingela
Mårtensson (fp) och Ove Karlsson (s).

Reservationer

1. Kommunala befogenheter i fråga om djurskydd (morn. 1)

Anders Björck, Hans Nyhage och Gunnar Biörck i Värmdö (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 44 som börjar ”Konstitutionsutskottet
får” och slutar ”i propositionen” bort ha följande lydelse:

Som framhållits i motionen kan de åtgärder, som miljö- och hälsoskyddsnämnd
enligt förslaget äger vidta, för enskilda innebära olika allvarliga
konsekvenser. Motionärerna har mot bl. a. denna bakgrund ifrågasatt om
kommunerna har tillgång till den expertis som är en förutsättning för en
korrekt handläggning. Av det inhämtade yttrandet framgår att jordbruksutskottets
bedömning är att kommunerna kommer att ha tillgång till erforderlig
veterinärmedicinsk expertis. För bedömningen av ärendena fordras emellertid
också juridisk expertis med uppgift bl. a. att tillse att ärendena från
rättssäkerhetssynpunkt blir handlagda på ett riktigt sätt. I avsaknad av
utredning på denna punkt anser sig utskottet inte kunna biträda förslaget.
Med hänvisning till det anförda förordas att motion 1985/86:255 bifalls och
att lagförslag 4 i propositionen avslås.

dels att utskottet under 1 bort hemställa:

1. beträffande kommunala befogenheter i fråga om djurskydd att
riksdagen med bifall till motion 1985/86:255 avslår det i proposition
1985/86:70 framlagda förslaget till lag om försöksverksamhet med
ökade kommunala befogenheter vid tillsyn enligt lagen (1944:219) om
djurskydd.

2. Försöksverksamhet med samordnat statsbidrag (morn. 3)

KU 1985/86:15

Anders Björck (m), Birgit Friggebo (fp), Bertil Fiskesjö (c), Hans Nyhage
(m), Gunnar Biörck i Värmdö (m), Bengt Kindbom (c) och Ingela
Mårtensson (fp) anser

56

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 44 börjar ”Försöksverksamheten
har” och på s. 45 slutar ”1984/85:1554 yrkande 4” bort ha följande
lydelse:

Utskottet vill - mot bakgrund av den avvisande hållning som riksdagen
tidigare intagit till framställda motionsönskemål om utvidgningar av försöksverksamheten
- framhålla att enbart det förhållandet att ett förslag om
utvidgning av försöksverksamheten inte härrör från någon av de i verksamheten
deltagande försökskommunerna självfallet inte kan medföra förslagets
avvisande .Enligt utskottets mening är det i motionen framförda förslaget om
samordning av statsbidrag en fråga som är lämplig att pröva i försöksverksamheten.
Utskottet anser alltså att för försökskommunernas del nuvarande
skatteutjämningsbidrag och specialbidrag bör samordnas till ett gemensamt
bidrag. Vad utskottet nu anfört med anledning av motion 1984/85:1554
yrkande 4 bör ges regeringen till känna.

dels att utskottet under 3 bort hemställa

3. beträffande försöksverksamhet med samordnat statsbidrag att
riksdagen med bifall till motion 1984/85:1554 yrkande 4 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

3. Försöksverksamhet med öppna nämndsammanträden
(mom. 4)

Anders Björck (m), Birgit Friggebo (fp), Hans Nyhage (m), Gunnar Biörck i
Värmdö (m) och Ingela Mårtensson (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 45 som börjar ”Sorn nyss” och
slutar ”1984/85:2225 yrkande 4” bort ha följande lydelse:

Utskottet anser det värdefullt att en försöksverksamhet med öppna
nämndsammanträden kommer till stånd. Detta är nämligen ett sätt att göra
den kommunala verksamheten levande för medborgarna och öka intresset
för allmänheten för de beslut som fattas. Utskottet biträder därför förslaget i
motion 1984/85:2225 yrkande 4. Vad utskottet sålunda anfört bör ges
regeringen till känna.

dels att utskottet under 4 bort hemställa

4. beträffande försöksverksamhet med öppna nämndsammanträden
att riksdagen med bifall till motion 1984/85:2225 yrkande 4 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

4. Direkta val till lokala organ (morn. 7)

Birgit Friggebo (fp), Bertil Fiskesjö (c), Bengt Kindbom (c) och Ingela
Mårtensson (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 45 börjar ”Utskottet
avstyrkte” och på s. 46 slutar ”yrkande 2 avslås” bort ha följande lydelse:
Det är angeläget att i försöksverksamheten med lokala organ förstärka
kommuninvånarnas engagemang och känsla för den egna kommundelen.
Detta kan uppnås genom att invånarna ges möjlighet att välja de personer

KU 1985/86:15

57

5 Riksdagen 1985/86. 4 sami. Nr 15

inom deras egen kommundel som skall ingå i lokalt organ (kommundelsfullmäktige).
Genom en sådan ordning uppnås en bättre spegling av den aktuella
väljaropinionen i olika kommundelar än som blir resultatet av indirekta val.
Det är angeläget att försöksverksamhet med direkta val till lokala organ
snarast kommer till stånd. Vad utskottet sålunda anfört med anledning av
motionerna 1984/85:1554 yrkande 1, 1984/85:2225 yrkande 2, 1984/85:2330
yrkande 1, 1985/86:K610 yrkande 5 och 1985/86:K616 yrkande 2 bör ges
regeringen till känna.

dels att utskottet under 7 bort hemställa

7. beträffande direkta val till lokala organ att riksdagen med bifall
till motionerna 1984/85:1554 yrkande 1, 1984/85:2225 yrkande 2,
1984/85:2330 yrkande 1, 1985/86:K610 yrkande 5 och 1985/86:K616
yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört.

5. Privatisering av kommunal verksamhet (mom. 9)

Nils Berndtson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 46 som börjar ”Utskottet vill” och
slutar ”motion 1984/85:401” bort ha följande lydelse:

Under senare år har privatisering av kommunal verksamhet ökat i
omfattning. Som framgår av motionen kan kommunal samhällsservice
genom kommersiell privat verksamhet, dvs. verksamhet i vinstsyfte, medföra
olika negativa kommunaldemokratiska konsekvenser för kommuninvånarna.
Enligt utskottets mening bör de föreliggande problemen - närmare
beskrivna i motionen - utredas och förslag framläggas angående de åtgärder
som kan visa sig erforderliga för att komma till rätta med problemen. Vad
utskottet sålunda anfört med anledning av motion 1984/85:401 bör ges
regeringen till känna.

dels att utskottet under 9 bort hemställa

9. beträffande privatisering av kommunal verksamhet att riksdagen
med bifall till motion 1984/85:401 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört.

6. Kommunal vårdnadsersättning (mom. 13)

Anders Björck (m), Bertil Fiskesjö (c), Hans Nyhage (m), Gunnar Biörck i
Värmdö (m) och Bengt Kindbom (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 48 som börjar ”Utskottet har vid”
och slutar ”motion 1984/85:1139” bort ha följande lydelse:

I ett flertal kommuner i landet föreligger ett starkt intresse för kommunal
vårdnadsersättning till föräldrar för vård av egna barn. I förvaltningsdomstolspraxis
anses emellertid sådan ersättning inte vara förenlig med de
kommunala kompetensbestämmelserna. Det är enligt utskottets mening
angeläget att de hinder, som synes föreligga i fråga om kommuns rätt att utge
vårdnadsersättning, undanröjs genom en ändring av kommunallagen. Vad

KU 1985/86:15

58

utskottet här anfört med anledning av motion 1984/85:1139 bör ges regeringen
till känna.

dels att utskottet under 13 bort hemställa

13. beträffande kommunal vårdnadsersättning att riksdagen med
bifall till motion 1984/85:1139 som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört.

7. Kommundelningar (morn. 14)

Anders Björck (m), Birgit Friggebo (fp), Bertil Fiskesjö (c), Hans Nyhage
(m), Gunnar Biörck i Värmdö (m), Bengt Kindbom (c) och Ingela
Mårtensson (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 48 som börjar ”Utskottet har
tidigare” och slutar ”1985/86:K616 yrkande 1” bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att den nuvarande regeringen intagit en alltför restriktiv
hållning i fråga om kommundelningar. Enligt utskottets mening bör en
positivare attityd i detta hänseende intas i de fall där initiativet i frågan
kommer från kommuninvånarna själva. En sådan åtgärd kan, såsom
framhålls i ett par av motionerna, vara ett medel att stärka den kommunala
demokratin. Vad utskottet här anfört med anledning av motionerna 1984/
85:1505 yrkande 2, 1984/85:1554 yrkande 2, 1984/85:2225 yrkande 5,
1985/86:K610 yrkande 2 och 1985/86:K616 yrkande 1 bör ges regeringen till
känna.

dels att utskottet under 14 bort hemställa

14. beträffande kommundelningar att riksdagen med bifall till
motionerna 1984/85:1505 yrkande 2, 1984/85:1554 yrkande 2, 1984/
85:2225 yrkande 5,1985/86:K610 yrkande 2 och 1985/86:K616 yrkande
1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

8. Majoritetsmarkeringar i det kommunala styrelseskicket
(mom. 15)

Bertil Fiskesjö och Bengt Kindbom (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 49 som börjar ”Kommunallagen
innehåller” och slutar ” 1984/85:1554 yrkande 3” bort ha följande lydelse:
Utskottet delar motionärernas uppfattning att den tilltagande användningen
av majoritetsmarkeringar i det kommunala styrelseskicket givit upphov
till olika negativa effekter. En utvärdering bör komma till stånd. I samband
härmed bör även utvärdering ske av den i motionen upptagna frågan gällande
de heltidsengagerade förtroendemännens allt starkare roll. Vad utskottet nu
anfört med anledning av motion 1984/85:1554 yrkande 3 bör ges regeringen
till känna.

dels att utskottet under 15 bort hemställa

15. beträffande majoritetsmarkeringar i det kommunala styrelseskicket
att riksdagen med bifall till motion 1984/85:1554 yrkande 3 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

KU 1985/86:15

59

9. Samverkan mellan kommuner och enskilda eller
folkrörelser (mom. 16)

Bertil Fiskesjö och Bengt Kindbom (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 49 som börjar ”De i” och slutar
”1985/86:K616 yrkande 3” bort ha följande lydelse:

Motionärernas förslag syftar till en ökad s. k. brukarmedverkan och
föreningsmedverkan samt en utbyggnad av olika former av kooperativ
verksamhet. Utskottet delar det synsätt som kommit till uttryck i motionerna
och vill särskilt framhålla åtgärdernas betydelse för den kommunala demokratin.
För att säkerställa att det beredningsarbete, som inom regeringskansliet
pågår med de i motionerna upptagna frågorna, inte resulterar i en alltför
snäv lagstiftning bör vad utskottet här anfört med anledning av motionerna
1984/85:1554 yrkande 5 och 1985/86:K616 yrkande 3 ges regeringen till
känna.

dels att utskottet under 16 bort hemställa

16. beträffande samverkan mellan kommuner och enskilda eller
folkrörelser att riksdagen med bifall till motionerna 1984/85:1554
yrkande 5 och 1985/86:K616 yrkande 3 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört.

10. Rådgivande kommunala folkomröstningar (morn. 17)

Anders Björck (m), Birgit Friggebo (fp), Bertil Fiskesjö (c), Hans Nyhage
(m), Gunnar Biörck i Värmdö (m), Bengt Kindbom (c) och Ingela
Mårtensson (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 49 börjar ”Utskottet har” och
på s. 50 slutar ”1985/86:K610 yrkande 6” bort ha följande lydelse:
Utskottet delar motionärernas uppfattning att kommunala folkomröstningar
har stor betydelse när det gäller att stärka kommuninvånarnas
inflytande och möjlighet att påverka utvecklingen i sin kommun. Utskottet
anser därför i likhet med motionärerna att det föreligger behov av en särskild
förfarandelag i fråga om kommunala folkomröstningar, som gör det enklare
att genomföra sådana. Utskottet biträder alltså motionerna 1984/85:2225
yrkande 3 och 1985/86:K610 yrkande 6. Vad utskottet nu anfört med
anledning av motionerna bör ges regeringen till känna.

dels att utskottet under 17 bort hemställa

17. beträffande rådgivande kommunala folkomröstningar att riksdagen
med bifall till motionerna 1984/85:2225 yrkande 3 och 1985/
86:K610 yrkande 6 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.

KU 1985/86:15

60

11. Den fackliga representationen i kommunala nämnder
(mom. 18)

Anders Björck (m), Birgit Friggebo (fp), Bertil Fiskesjö (c), Flans Nyhage
(m), Gunnar Biörck i Värmdö (m), Bengt Kindbom (c) och Ingela
Mårtensson (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 50 som börjar ”Utskottet
anförde” och slutar ”1985/86:K233 yrkande 2” bort ha följande lydelse:
Genom lagstiftningen om närvarorätt för personalföreträdare i kommunala
nämnder har de fackliga organisationerna getts en särställning som från
olika synpunkter är principiellt oacceptabel. Lagstiftningen har vidare
medfört en extra ekonomisk belastning för kommunerna och en ökad
byråkrati. Trots att de nya bestämmelserna endast varit i kraft sedan
årsskiftet har redan från kommunalt håll påvisats olika negativa konsekvenser
som dessa fört med sig. Mot angiven bakgrund anser utskottet att
riksdagen bör upphäva bestämmelserna. Utskottet biträder alltså motionerna
1985/86:K601, 1985/86:K610 yrkande 1 och 1985/86:K233 yrkande 2.

dels att utskottet under 18 bort hemställa

18. beträffande den fackliga representationen i kommunala nämnder
att riksdagen med bifall till motionerna 1985/86: K601, 1985/
86:K610 yrkande 1 och 1985/86:K233 yrkande 2 hos regeringen begär
förslag till lagändring av innebörd att den fackliga representationen i
kommunala nämnder avskaffas.

12. Insyn för samtliga partier i kommunala nämnders arbete
(mom. 19)

Nils Berndtson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 50 som börjar ”Enligt utskottet”
och slutar ”motion 1985/86:K603” bort ha följande lydelse:

Utskottet anser det angeläget att samtliga i kommuner och landstingskommuner
företrädda partier garanteras möjlighet att följa arbetet i styrelser och
nämnder. Detta är en förutsättning för att representanterna för dessa partier
skall kunna utföra sina politiska uppdrag på det sätt som deras väljare har rätt
att kräva av dem. I sammanhanget kan erinras om den närvarorätt i
kommunala nämnder som nyligen har införts för fackliga företrädare. Enligt
utskottets mening bör kommunallagen ändras så att den i motionen
förordade insynen garanteras. Vad utskottet här anfört med anledning av
motion 1985/86:K603 bör ges regeringen till känna.

dels att utskottet under 19 bort hemställa

19. beträffande insyn för samtliga partier i kommunala nämnders
arbete att riksdagen med bifall till motion 1985/86:K603 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

KU 1985/86:15

61

13. Stadsfullmäktige/stadsstyrelse som benämningar på
kommunfullmäktige/kommunstyrelse (mom. 24)

Anders Björck, Hans Nyhage och Gunnar Biörck i Värmdö (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 52 som börjar ”Utskottet anser”
och slutar ”motion 1985/86:K608” bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening kan det inte anses rimligt att en kommun, som
beslutat sig för att använda beteckningen stad som benämning på kommunen,
inte får använda beteckningarna stadsstyrelse och stadsfullmäktige som
benämning på de båda viktigaste organen - kommunfullmäktige och
kommunstyrelsen. Utskottet anser därför att kommunallagen bör ändras så
att detta blir möjligt. Intresset av ett enhetligt kommunbegrepp kan inte
anses vara så starkt att det utgör något hinder mot en sådan reform. Vad
utskottet sålunda anfört med anledning av motion 1985/86: K608 bör ges
regeringen till känna.

dels att utskottet under 24 bort hemställa

24. beträffande stadsfullmäktige/stadsstyrelse som benämningar på
kommunfullmäktige/kommunstyrelse att riksdagen med bifall till
motion 1985/86: K608 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.

14. Länsnämndernas sammansättning (mom. 26)

Bertil Fiskesjö och Bengt Kindbom (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 53 som börjar ”Utskottet
avstyrkte” och slutar ”yrkande 6” bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening talar starka länsdemokratiska skäl för att de i
motionen behandlade länsnämnderna skall väljas på sätt som föreslagits av
motionärerna. Genom en sådan ordning erhålls en från länsdemokratisk
värdering god återkoppling till väljarna och de politiska partierna. Utskottet
förordar att riksdagen hos regeringen begär förslag till lagstiftning om
landstingsval av de aktuella länsnämnderna i enlighet med de riktlinjer som
anges i motionen. Den omständigheten att riksdagen nyligen beslutat att i ett
län bedriva försöksverksamhet med samordnad länsförvaltning utgör inte
något hinder mot sådan lagstiftning. Vad utskottet här anfört med anledning
av motion 1984/85:1554 yrkande 6 bör ges regeringen till känna.

dels att utskottet under 26 bort hemställa

26. beträffande länsnämndernas sammansättning att riksdagen med
bifall till motion 1984/85:1554 yrkande 6 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört.

KU 1985/86:15

62

15. Interpellationsrätt i landstingen (mom. 27)

KU 1985/86:15

Bertil Fiskesjö (c), Bengt Kindbom (c) och Nils Berndtson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 53 börjar ”Sorn framgått”
och på s. 54 slutar ”yrkande 7” bort ha följande lydelse:

Utskottet anser det från länsdemokratiska synpunkter angeläget att en
vidgning sker av de i dag begränsade möjligheterna för de folkvalda
landstingsledamöterna att kunna aktualisera och debattera länsfrågor.
Utskottet delar motionärernas åsikt att ett närmande mellan den statliga
länsförvaltningen och landstinget kan åstadkommas genom att landstingens
funktion som debattforum i länsfrågor utvecklas. Detta kan bl. a. ske genom
att rätt införs för landstingsledamöterna att interpellera på sätt som angivits i
motionen. Utskottet anser alltså att det i motionen begärda initiativet skall
tas. Vad utskottet här anfört med anledning av motion 1984/85:1554 yrkande
7 bör ges regeringen till känna.

dels att utskottet under 27 bort hemställa

27. beträffande interpellationsrätt i landstingen att riksdagen med
bifall till motion 1984/85:1554 yrkande 7 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört.

16. Landstingens ställning (morn. 28)

Bertil Fiskesjö och Bengt Kindbom (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 54 som börjar ”1 budgetproposition”
och slutar ”yrkande 8” bort ha följande lydelse:

I de ställningstaganden som gjorts av civilministern i budgetproposition
1983/84:100 (bil. 15) om inriktningen av det fortsatta arbetet med länsdemokratifrågor
har enligt utskottets mening landstingens viktiga roll inte
tillräckligt beaktats. Det är angeläget att riksdagen genom ett uttalande slår
fast att några mer väsentliga förändringar av landstingens roll ej får ske.
Enligt utskottets mening bör riksdagen som sin mening uttala att det även i
framtiden skall finnas en direkt folkvald representation på länsnivå med egen
beskattningsrätt och med uppgifter över ett brett fält. Utskottet biträder
således motion 1984/85:1554 yrkande 8.

dels att utskottet under 28 bort hemställa

28. beträffande landstingens ställning att riksdagen med bifall till
motion 1984/85:1554 yrkande 8 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört.

Särskilda yttranden

1. Direkta val till lokala organ (mom. 7)

Nils Berndtson (vpk) anför:

Frågan om att öka medborgarnas inflytande över den kommunala verksamheten
har länge stått till debatt. Försöksverksamheten med lokala organ kan

63

anses tjäna detta syfte. Det är dock inte tillräckligt och ytterligare steg
behövs. Direktvalda kommundelsorgan kan vara en väg. De motioner som
behandlas i detta betänkande rör såväl kommundelsnämnder som kommundelsfullmäktige.
Behov av klarläggande av olika organs funktioner föreligger.
Det är enligt min mening angeläget att hittills vunna erfarenheter
utvärderas och att olika problemställningar klarläggs för att föra frågan
vidare.

2. Försöksverksamhet med stadsdelskommuner i Stockholm
(mom. 8)

Bertil Fiskesjö och Bengt Kindbom (båda c) anför:

Vi hyser sympati för det i motion 1984/85:2330 framlagda förslaget om
försöksverksamhet med stadsdelskommuner inom Stockholms stad. Motionen
utgår ifrån att försöksverksamheten skall införas först efter det att en
demokratiseringsreform med direkta val till lokala organ genomförts. Med
hänsyn till den osäkerhet som råder beträffande denna reform anser vi inte
att det finns skäl att för närvarande aktualisera den i motionen föreslagna
försöksverksamheten.

3. Kostnadsansvaret för ersättning till kommunalt
förtroendevalda (mom. 12)

Bertil Fiskesjö och Bengt Kindbom (båda c) anför:

Vi vill i detta sammanhang erinra om att centerpartiet våren 1983 avstyrkte
regeringens förslag om ersättning till förtroendevalda för förlorad arbetsförtjänst.
Centerpartiet hävdade då bl. a. att reformen skulle leda till oacceptabla
orättvisor och att den enda rimliga principen är att alla förtroendevalda
erhåller arvode enligt enhetliga regler.

4. Snabbare valgenomslag i kommunala styrelser (morn. 20)

Anders Björck, Hans Nyhage och Gunnar Biörck i Värmdö (alla m) anför:

Enligt vår mening är det från principiella synpunkter ett självklart önskemål
att valutgången på en gång får avgöra sammansättningen av samtliga
kommunala och landstingskommunala organ. Vi har svårt att avgöra om de
invändningar mot ett snabbare valgenomslag som framfördes i förarbetena
till nu gällande kommunallag har full bärkraft. Det bör i detta sammanhang
framhållas att den ordning som i Stockholm sedan många år tillämpas i fråga
om kommunstyrelsen, innebärande att denna kan tillträda redan under
november månad valåret i stället för efter årsskiftet, inte synes ha förorsakat
några problem. Vi anser mot bakgrund av det anförda att möjligheten till
snabbare valgenomslag - i vart fall såvitt gäller kommunala styrelser - inte
utan vidare bör skrinläggas utan saken bör i lämpligt sammanhang utredas
vidare.

KU 1985/86:15

64

5. Kommunal avgiftssättning (mom. 25)

KU 1985/86:15

Anders Björck (m), Bertil Fiskesjö (c), Hans Nyhage (m), Gunnar Biörck i
Värmdö (m) och Bengt Kindbom (c) anför:

Vi förutsätter att de överväganden som pågår inom regeringskansliet
angående de i motionerna upptagna frågorna kommer att resultera i
lagstiftningsåtgärder som syftar till att avgiftsuttaget skall grundas på
självkostnadsprincipen i enlighet med vad som föreslagits i motionerna.

6. Länsnämndernas sammansättning (mom. 26)

Nils Berndtson (vpk) anför:

Den försöksverksamhet med samordnad länsförvaltning i Norrbotten som
påbörjas den 1 juli 1986 kan ge belysning av länsnämndernas ställning. Den
angivna slutpunkten för försöksverksamheten - den 30 juni 1989 - bör dock
enligt min mening inte hindra att förändringar på området prövas dessförinnan.

65

Jordbruksutskottets yttrande
1985/86:1 y

om vissa lagstiftningsfrågor inom ramen för
frikommunförsöket (prop. 1985/86:70 delvis jämte
motion)

Till konstitutionsutskottet
Inledning

Konstitutionsutskottet har den 21 januari 1986 beslutat inhämta jordbruksutskottets
yttrande över proposition 1985/86:70 om vissa lagstiftningsåtgärder
inom ramen för frikommunförsöket, såvitt däri föreslås ökade befogenheter
vid tillsyn enligt lagen (1944:219) om djurskydd, och en med anledning av
förslaget väckt motion 1985/86:255 av Anders Björck m.fl. (m).

Riksdagen beslutade i juni 1984 om det s. k. frikommunförsöket som
innebär försöksverksamhet med ökad kommunal självstyrelse i nio kommuner
och tre landstingskommuner (prop. 1983/84:152, KU 32, rskr. 368).
Avsikten är att de i försöket ingående kommunerna under försöksperioden
fram t. o. m. 1988 skall kunna få dispens från statliga regler som verkar
onödigt styrande på den kommunala verksamheten och att former för en
bättre samverkan mellan kommuner och statliga organ skall utvecklas. Inom
ramen för försöket pågår ett omfattande förändrings- och utredningsarbete,
och regeringen har fattat en råd beslut om avsteg från gällande författningar.
I några fall har förslag till lagändringar förelagts riksdagen.

Gällande ordning

I lagen om djurskydd regleras behandlingen av husdjur och andra djur i
fångenskap. Tillsynsmyndigheter är kommunernas miljö- och hälsoskyddsnämnder,
länsstyrelserna och lantbruksstyrelsen.

Enligt 14 § 2 mom. i lagen kan miljö- och hälsoskyddsnämnden meddela
de förelägganden och förbud beträffande handhavandet av djur som behövs
för att lagens bestämmelser skall efterlevas. Sådana föreskrifter kan avse
förbud att hålla djur i visst förvaringsrum eller inom visst område. I beslutet
kan nämnden utsätta vite. Nämndens beslut kan överklagas till länsstyrelsen.

Länsstyrelsen har enligt 14 § 4 mom. samma befogenheter som miljö- och
hälsoskyddsnämnden att meddela förbud och förelägganden, men härutöver
får länsstyrelsen också vidta andra, mer ingripande åtgärder. Sålunda kan
länsstyrelsen - för viss tid eller tills vidare - förbjuda den som inte efterlevt
meddelade föreskrifter att över huvud taget handha djur eller visst slag av
djur. Är det djurets ägare som varit försumlig kan denne dessutom åläggas
att avhända sig djuret och förbjudas att anskaffa djur eller visst slag av djur.
För att länsstyrelsen skall få vidta dessa åtgärder krävs att den föreskrift som

KU 1985/86:15

Bil. 1

67

inte efterlevts är av väsentlig betydelse från djurskyddssynpunkt eller att
annat allvarligt missförhållande beträffande djurs vård eller behandling
föreligger.

Enligt 17 § får länsstyrelsen i vissa, i lagen närmare angivna situationer -för att förhindra att djur otillbörligen utsätts för lidande - besluta att djur
skall omhändertas genom polismyndighetens försorg.

Länsstyrelsens beslut enligt de redovisade bestämmelserna gäller genast
om inte annat meddelas.

Propositionen

Sorn ett led i försöksverksamheten föreslår regeringen (civildepartementet) i
den nu aktuella propositionen (bl. a.) att försökskommunernas miljö- och
hälsoskyddsnämnder skall tillföras samma befogenheter som länsstyrelserna
har att för den som inte följer meddelade föreskrifter meddela förbud att ha
hand om djur eller visst slag av djur. Nämnden skall också kunna besluta att
djur skall tas om hand genom polismyndighetens försorg.

Förslaget är föranlett av framställningar om ökade befogenheter från två
av frikommunerna (Helsingborg och Örebro). Efter samråd med jordbruksministern
har departementschefen förklarat sig biträda kommunernas förslag
och uttalat (s. 13) att miljö- och hälsoskyddsnämnden i frikommunerna
bör få samma befogenheter som länsstyrelsen har enligt 14 och 17 §§ lagen
om djurskydd.

Motionen

I motionen hemställs att propositionen i nu aktuell del avslås. Motionärerna
menar att frikommunförsöket i och för sig ger anledning till en öppen attityd
men att regeringens förslag ändå är klart olämpligt. De åtgärder som avses
kan innebära kraftiga inskränkningar av äganderätten och den personliga
integriteten och få stora känslomässiga och ekonomiska konsekvenser.
Enligt motionärerna kan kommunerna inte antas ha tillgång till den expertis
som en korrekt behandling av ärendena förutsätter. Härutöver anmärker
motionärerna att propositionen saknar en redovisning av de skäl som skulle
motivera förslaget.

Utskottet

Vad angår den allmänna inställningen till försöket med frikommuner delar
utskottet den av motionärerna uttryckta uppfattningen att försöket i sig bör
föranleda en positiv attityd. En sådan grundsyn stämmer också väl överens
med riksdagens uttalande i beslutet i juni 1984 att en av grundtankarna
bakom försöket är att bidra till strävandena att stärka den kommunala
självstyrelsen och att det för en meningsfull försöksverksamhet är viktigt att
inte alltför snäva ramar uppställs (KU 1983/84:32 s. 6).

Beträffande invändningen från motionärernas sida att den kommunala
nämnden saknar erforderlig expertis vill utskottet för sin del framhålla att
man bör kunna ta för givet att nämnden i den mån sakkunskapen på lokal

KU 1985/86:15

Bil. 1

68

nivå inte är tillräcklig rådfrågar den veterinärmedicinska expertis som finns
hos länsstyrelsen. I sammanhanget får utskottet också erinra om att enligt
förslaget nämndens beslut skall kunna överklagas till länsstyrelsen och att
därmed enligt gängse förvaltningsrättsliga regler möjlighet finns för den som
är missnöjd att i samband med ett överklagande förhindra vidare verkställighet
av nämndens beslut (inhibition).

Mot den bakgrund som nu redovisats finner jordbruksutskottet från de
synpunkter utskottet har att beakta inte anledning till erinran mot regeringens
förslag. Enligt utskottets mening bör således konstitutionsutskottet
tillstyrka propositionen i nu aktuell del och avstyrka motionen.

Stockholm den 11 februari 1986

På jordbruksutskottets vägnar

Karl Erik Olsson

Närvarande: Karl Erik Olsson (c), Håkan Strömberg (s), Grethe Lundblad
(s), Arne Andersson i Ljung (m), Ove Karlsson (s), Lars Ernestam (fp),
Martin Segerstedt (s), Jan Fransson (s), Kerstin Gellerman (fp), Jens
Eriksson (m), Åke Selberg (s), Lennart Brunander (c), Leif Marklund (s),
Ivar Virgin (m) och Ulf Lönnqvist (s).

Avvikande mening

Arne Andersson i Ljung, Jens Eriksson och Ivar Virgin (samtliga m) anser att
utskottets yttrande under rubriken Utskottet på s. 2 och 3 bort ha följande
lydelse:

Det kan sägas ligga i sakens natur att vissa förslag som genomförs inom
ramen för frikommunförsöket ter sig tveksamma och i praktiken visar sig
olämpliga. Eftersom emellertid erfarenheterna från försöksverksamheten
kan bli till nytta för landets samtliga kommuner finns det anledning att visa en
öppen attityd till de förslag som framställs. Detta får dock inte leda till att -ens på försök - klart olämpliga lagar antas.

Nu ifrågavarande förslag innebär att det på kommunal nivå blir möjligt att
mot enskilda vidta kännbara åtgärder. Att mista ett eller flera djur kan
sålunda inte bara upplevas som en kraftig inskränkning av den personliga
integriteten och äganderätten utan också få stora känslomässiga och
ekonomiska konsekvenser. Enligt utskottets mening kan kommunerna inte
antas ha tillgång till den expertis som är en förutsättning för en korrekt
behandling av dessa ärenden.

Jordbruksutskottet får därför förorda att konstitutionsutskottet med bifall
till motionen avstyrker bifall till propositionen i nu aktuell del.

KU 1985/86:15

Bil. 1

69

Motionsförteckning

Motion 1984/85:	Behandlas i utskottets
	recit	yttr.	hemst.	res.	särsk. yttr.
	s.	s.	P-	s.	s.
401	11	46	9	58 (vpk)
569	13	46	10
570	14	47	11
1121	16	47	12		64 (c)
1139	11	48	13	58 (m, c)
1505: 2.	18	48	14	59 (m, fp, c)
1554: 1.	8	45	7	57 (fp, c)	63 (vpk)
2.	19	48	14	59 (m, fp, c)
3.	20	48	15	59 (c)
4.	6	44	3	56 (m, fp, c)
5.	21	49	16	60 (c)
6.	38	53	26	62 (c)	65 (vpk)
7.	40	53	27	63 (c, vpk)
8.	42	54	28	63 (c)
2225: 2.	9	45	7	57 (fp, c)	63 (vpk)
3.	23	49	17	60 (m, fp, c)
4.	7	45	4	57 (m, fp)
5.	19	48	14	59 (m, fp, c)
6.	7	45	5
2330: 1.	9	45	7	57 (fp, c)	63 (vpk)
2.	11	45	8		64 (c)

KU 1985/86:15

Bil. 2

70

Motion 1985/86:	Behandlas i utskottets
recit s.	yttr. s.	hemst. P-	res. s.	särsk. yttr. s.
255	5	44	1	56 (m)
K233: 2.	25	50	18	61 (m, fp, c)
K601	25	50	18	61 (m, fp, c)
K603	26	50	19	61 (vpk)
K604	28	50	20		64 (m)
K607	30	51	21
K608	35	52	24	62 (m)
K609	35	52	23
K610: 1.	25	50	18	61 (m, fp, c)
2.	19	48	14	59 (m, fp, c)
5.	9	45	7	57 (fp, c)	63 (vpk)
6.	23	49	17	60 (m, fp, c)
8.	14	47	11
9.	14	47	11
K611: 1.	30	51	21
K612: 1.	31	51	21
K613	36	52	25		65 (m, c)
K616: 1.	19	48	14	59 (m, fp, c)
2.	9	45	7	57 (fp, c)	63 (vpk)
3.	21	49	16	60 (c)
Köl 9	34	51	22
K622	32	51	21
K624	8	45	6
K627	36	52	25		65 (m, c)
K718: 3.	16	47	11
K721	28	50	20		64 (m)
K806	14	47	11

KU 1985/86:15

Bil. 2

:71