Konstitutionsutskottets betänkande

1985/86:11

angående åtgärder mot våldsskildringar i videogram
m.m.(prop. 1984/85:116)

Sammanfattning

Utskottet bethandlar i detta betänkande proposition 1984/85:116 och
följdmotionerna 1984/85:2879-2881 och 1985/86:1 samt de under allmänna
motionstiden 1985 väckta motionerna 1984/85:1548,1552,1557,1559,1561,
2203 och 2328. I flertalet motioner krävs att förhandsgranskningen också
skall omfatta videogram som säljs eller hyrs ut åt allmänheten. I två motioner
krävs ett ansvarssystem efter mönster från tryckfrihetsförordningen. Utskottet
tillstyrker propositionen och avstyrker motionerna under hänvisning till
pågående utredningsarbete. En reservation (m) föreligger. I denna yrkas
bifall till motionskraven om ett annat ansvarssystem. Kulturutskottet har
yttrat sig i ärendet, bil. 2.

Propositionen

I propositionen hemställs, att riksdagen antar

1. lag om ändring i lagen (1981:485) om förbud mot spridning av filmer
och videogram med våldsinslag,

2. lag om ändring i förordningen (1959:348) med särskilda bestämmelser
om biografföreställningar m. m.

Propositionens förslag innebär i första hand att den nuvarande förhandsgranskningen
vid offentlig visning av film skall utsträckas till att omfatta
också offentlig visning av videogram. Vidare föreslås vissa ändringar i lagen
(1981:485) om förbud mot spridning av filmer och videogram med våldsinslag,
bl. a. ökas förutsättningarna för att kunna fälla videogramgrossisterna
till ansvar. Detaljister skall kunna undgå ansvar om ett videogram försetts
med intyg att det överensstämmer med en av biografbyrån godkänd kopia.
Allmänt åtal enligt lagen skall enligt förslaget få väckas endast efter
medgivande av statens biografbyrå.

Motionerna

I motion 1984185:1548 av Gunilla André m.fl. (c) yrkas att riksdagen
beslutar att hos regeringen begära förslag om förhandsgranskning av
videofilmer med extremvåld i enlighet med vad som anförts i motionen.

I motion 1984/85:1552 av Ingemar Eliasson (fp) yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna att vid beredningen av yttrandefrihetsutred -

1985/86:11

1 Riksdagen 1985/86. 4 sami. Nr 11

ningens betänkande regeringen beaktar vad i motionen anförts beträffande
ändrade bestämmelser för barnfilmcensuren.

I motion 1984/85:1557 av Kersti Johansson och Gunhild Bolander (båda c)
yrkas att riksdagen beslutar uttala att regler snarast införs som effektivt
förhindrar spridandet av videovåld.

I motion 1984185:1559 av Elver Jonsson m. fl. (fp) yrkas att riksdagen
beslutar att förhandsgranskning av videofilm skall ske på liknande sätt som
nu sker med biograffilm.

I motion 1984/85:1561 av Gullan Lindblad och Barbro Nilsson (båda m)
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att ansvariga
utgivare skall utses vad gäller all videogramproduktion.

I motion 1984/85:2203 av Karl Boo m.fl. (c) yrkas att riksdagen hos
regeringen begär förslag om förhandsgranskning av videofilm för uthyrning.

I motion 1984185:2328 av Agne Hansson och Gösta Andersson (båda c)
yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag utan dröjsmål till lagstiftning
om förhandsgranskning av videofilmer, som skall säljas eller hyras ut.

I motion 1984/85:2879 av Anders Björck m. fl. (m) yrkas

1. att riksdagen avslår proposition 1984/85:116 såvitt avser 5 a § lagen
(1981:485) om förbud mot spridning av filmer och videogram med våldsinslag,

2. att riksdagen beslutar att 1 § och 5 § lagen (1981:485) om förbud mot
spridning av filmer och videogram med våldsinslag skall ha följande lydelse:

1 §

Filmer och videogram med skildringar av sexuellt våld eller tvång eller
närgångna eller utdragna skildringar av grovt våld mot människor eller djur
får inte i yrkesmässig verksamhet eller annars i förvärvssyfte spridas genom
saluhållning eller annat tillhandahållande eller genom visning, om inte
spridandet är försvarligt med hänsyn till framställningens syfte och sammanhang
samt omständigheterna i övrigt.

Utgivare av en film eller ett videogram som har utsetts enligt vad som
nedan sägs ansvarar för brott enligt första stycket. Utgivare utses av den som
här i riket har framställt filmen eller videogrammet eller om framställningen
har gjorts utomlands av den som låtit utlämna filmen eller videogrammet för
spridning inom riket. Utgivaren skall vara svensk medborgare och vara
bosatt här i riket. Den som är omyndig eller i konkurs får inte vara utgivare.
En uppgift om vem som är utgivare skall på ett betryggande sätt framgå av
filmen eller videogrammet. En film eller ett videogram som har en utgivare
får inte spridas utan utgivarens samtycke.

Saknar en film eller ett videogram utgivare vilar ansvaret för brott enligt
första stycket på den som sprider filmen eller videogrammet till allmänheten.
Detsamma gäller om utgivare finns men de villkor som anges i andra stycket
inte är uppfyllda.

Den som ansvarar för ett brott enligt andra eller tredje stycket, skall anses
ha haft kännedom om den brottsliga gärningen.

KU 1985/86:11

Bryter någon uppsåtligen eller av oaktsamhet som inte är ringa mot 1 eller
2 §, skall han dömas till böter eller fängelse i högst sex månader.

Mål om brott mot 1 § upptas av Stockholms tingsrätt. Om det är lämpligt
med hänsyn till utredningen, kostnader eller andra omständigheter, kan
sådant mål upptas även av annan tingsrätt som är behörig att pröva
tryckfrihetsmål. Beträffande rättegången i övrigt tillämpas 12 kap. och
14 kap. 1-3 §§ tryckfrihetsförordningen samt lagen (1949:164) med vissa
bestämmelser om rättegången i tryckfrihetsmål, jämte anslutande föreskrifter.
De som är jurymän för tryckfrihetsmål är behöriga att medverka även i
mål som avses i detta stycke.

Allmänt åtal för brott mot 1 § väcks av justitiekanslern.

I motion 1984185:2880 av Martin Olsson m.fl. (c) yrkas att riksdagen
beslutar att hos regeringen begära att förslag till lag om förhandsgranskning
av videofilm m. m. skyndsamt föreläggs riksdagen.

I motion 1984/85:2881 av Tore Nilsson och Allan Åkerlind (båda m) yrkas

1. att riksdagen beslutar bifalla regeringens förslag om att utsträcka den
nuvarande förhandsgranskningen vid offentlig förevisning av film till att
omfatta också offentlig förevisning av videogram,

2. att riksdagen beslutar att i enlighet med vad ovan anförts i biografförordningen
införa stadganden om selektiv förhandsgranskning av filmer och
videogram, som i yrkesmässig verksamhet eller annars i förvärvssyfte skall
spridas till personer över 15 år genom saluhållning eller annat tillhandahållande
eller genom annan visning än offentlig förevisning,

3. att riksdagen beslutar om införande av obligatorisk förhandsgranskning
av filmer och videogram som skall spridas till barn under 15 år i enlighet med
vad ovan anförts,

4. att riksdagen beslutar om att upphäva videovåldslagen.

I motion 1985/86:1 av Alf Svensson (c) hemställs

att riksdagen beslutar att, med bifall till regeringens förslag om att
utsträcka den nuvarande förhandsgranskningen av biograffilm till att gälla
även offentlig visning av videogram,

1. hos regeringen begära att förslag till lag om förhandsgranskning av de
filmer och videogram som försäljs eller uthyrs till allmänheten skyndsamt
föreläggs riksdagen,

2. uttala att en sådan lag om förhandsgranskning bör innehålla krav på att
godkända filmer och videogram åtföljs av en innehållsredovisning utfärdad
av granskningsmyndigheten.

Motionerna 1984/85:1548,1557,1559,2203,2328,2880 samt 1985/86:1 syftar
samliga till att införa krav på förhandsgranskning för videogram på motsvarande
sätt som gäller för biograffilm. I motionerna framhålls det ökande
antalet våldsfilmer som i form av videogram är tillgängliga på marknaden och
det förråande inflytande som sådana filmer har på i första hand ungdomen.

I motion 2881 föreslås efter finskt mönster en form av selektiv granskning
av videogram som marknadsförs för annat ändamål än offentlig visning. I

1* Riksdagen 1985186. 4sami. Nr 11

korthet innebär förslaget att all sådan planerad spridning av videogram till
personer över 15 år skall anmälas för statens biografbyrå tillsammans med en
redogörelse för videogrammets innehåll. Statens biografbyrå skall därefter
med ledning av denna beskrivning besluta om videogrammet skall förhandsgranskas
eller ej.

I motion 1552 behandlas barnfilmcensuren och det föreslås att bestämmelserna
härom ändras så att filmer kan tillåtas för visning för barn under
förutsättning att det sker i sällskap av en vuxen person.

Motionerna 1561 och 2879 behandlar i första hand ansvarsfrågan. I båda
motionerna föreslås efter förebild från yttrandefrihetsutredningens förslag
(SOU 1983:70) införandet av ett system med ansvarig utgivare för filmer och
videogram.

Pågående utredning

Regeringen bemyndigade i maj 1985 statsrådet Bengt Göransson att tillsätta
en särskild utredningsman med uppgift att överväga hur utvecklingen av nya
medier för att återge inspelningar av rörliga bilder påverkar risken för att
framför allt barn och ungdomar utsätts för skadeverkningar genom våldsskildringar
i sådana inspelningar. Utredaren skall vidare bedöma om
utvecklingen kan väntas leda till att det behövs nya eller ändrade regler för att
motverka sådana skadeverkningar. Alternativet med en allmän förhandsgranskning
av filmer och videogram skall belysas ingående. I uppdraget ingår
också vissa frågor rörande bamcensuren samt en översyn av biografförordningen
med tillhörande författningar. Till särskild utredningsman har utsetts
ordföranden i arbetsdomstolen Claes Eklundh. Utredningsarbetet bör enligt
direktiven (1985:29) vara avslutat före 1986 års utgång.

Utskottet

Den särskilda lagstiftningen om förbud mot spridning av vissa videogram
infördes 1981-1982 (lagen om förbud mot spridning av filmer och videogram
1981:485, ändrad 1982:563). Bakgrunden till lagstiftningen var att den då
förhållandevis nya videotekniken även kommit att utnyttjas till att sprida
våldsskildringar bl. a. till barn och ungdomar på ett sätt som ingav starka
betänkligheter.

I korthet innebär den nuvarande lagstiftningen att filmer och videogram
med närgångna eller långvariga skildringar av att någon utsätts för rått eller
sadistiskt våld inte i yrkesmässig verksamhet eller annars i förvärvssyfte får
spridas till allmänheten genom saluhållning eller annat tillhandahållande
eller genom visning. Våld av detta slag brukar kallas extremvåld.

När det gäller barn under 15 år innehåller lagen ett starkare skydd, som
innebär att filmer och videogram med ingående skildringar av verklighetstrogen
karaktär som återger våld eller hot om våld mot människor eller djur inte
i yrkesmässig verksamhet eller annars i förvärvssyfte får lämnas ut eller
spelas upp vid särskilt anordnad visning där sådan minderårig är närvarande.

KU 1985/86:11

Undantagna från nu angivna regler är filmer som godkänts av biografbyrån
eller videogram med samma innehåll liksom Sveriges Radios program.
Straffet för överträdelse av reglerna är böter eller fängelse i högst sex
månader.

Enligt vad som anförs i propositionen hade 44 videogram varit föremål för
ingripanden enligt videovåldslagen i augusti 1984. Av dessa hade 4 friats, 23
fällts i samtliga fall där de varit föremål för ingripande. Olika bedömningar av
domstolarna hade förekommit i 17 fall, dvs. vissa domstolar hade fällt och
vissa friat samma videogram.

Frågan om åtgärder mot våldsskildringar i filmer och videogram har
behandlats av yttrandefrihetsutredningen vars betänkande överlämnades i
januari 1984 (SOU 1983:70). Förslaget bereds för närvarande inom justitiedepartementet.

Som anförs i propositionen kan den nuvarande videovåldslagen inte anses
ha fungerat tillfredsställande. Bl. a. ger den mycket begränsade möjligheter
till ingripande mot grossister och leverantörer. För att få en effektivare
lagstiftning på området har riksdagen i höst slutligen antagit en grundlagsändring
som möjliggör förhandsgranskning av videogram som visas offentligt
liksom hittills gällt för biograffilmer. Grundlagsändringen träder i kraft den 1
januari 1986.

Genom förslagen till ändring i biografförordningen utvidgas den nuvarande
förhandsgranskningen av offentlig visning av film till att omfatta också
offentlig visning av videogram.

Med ändringarna i videovåldslagen utökas i olika hänseenden möjligheterna
att ingripa; dels vidgas förutsättningarna för att kunna fälla videogramgrossistema
till ansvar, dels görs vissa justeringar i reglerna angående vilka
typer av skildringar som kan föranleda ingripande. Hittills har krävts att
spridande för att leda till ansvar är uppenbart oförsvarligt med hänsyn till
framställningens syfte och sammanhang samt omständigheterna i övrigt.
Regeringsförslaget innebär att spridandet måste vara försvarligt i nu berörda
hänseenden för att ansvar skall kunna undgås.

En möjlighet till ansvarsbefrielse öppnas genom att filmer och videogram
som hyrs ut till allmänheten kan förses med intyg att de överensstämmer med
en av statens biografbyrå godkänd kopia. I så fall kan ansvar inte utkrävas.
Reklamfilmer och reklamvideogram skall enligt förslaget undantas från
förhandsgranskningen. Detsamma gäller visningar vid varumässor, utställningar
och sportevenemang om visningarna ingår som moment i tillställningarna.

Kulturutskottets majoritet har i sitt yttrande tillstyrkt propositionens
förslag och avstyrkt motionerna. I yttrandet, som fogas till detta betänkande
som bilaga 2, framhåller kulturutskottet bl. a. att utskottets ställningstagande
till förhandsgranskning inte innebär ett föregripande av det arbete som pågår
rörande yttrandefrihetsutredningens förslag.

Inte heller konstitutionsutskottet har någon erinran mot att - i avvaktan på
det beredningsarbete som pågår inom regeringskansliet - utvidga den
obligatoriska förhandsgranskningen av biograffilmer till att omfatta också
videogram som visas offentligt. Hur frågan än slutligt kommer att lösas är det
enligt utskottets mening närmast en självklarhet att samma regler skall gälla

KU 1985/86:11

oavsett vilken inspelningsteknik som kommit till användning. Yrkandet i
motion 2881 av Tore Nilsson och Allan Åkerlind (båda m) om bifall till
propositionen i vad avser ändringen i biografförordningen bör därför - som
kulturutskottet också funnit - inte föranleda någon åtgärd.

I motionerna 1984/85:1548 av Gunilla André m. fl. (c), 1557 av Kersti
Johansson och Gunhild Bolander (båda c), 1559 av Elver Jonsson m. fl. (fp),
2203 av Karl Boo m. fl. (c), 2328 av Agne Hansson och Gösta Andersson
(båda c), 2880 av Martin Olsson m. fl. (c) samt 1985/86:1, yrkande 1 av Alf
Svensson (c) krävs att den obligatoriska förhandsgranskningen av videogram
skall omfatta även videogram för privat bruk, dvs. sådana som säljs eller -vanligare - hyrs ut till allmänheten. Det är framför allt barn och unga som
enligt motionerna på ett effektivt sätt bör hindras från att få tillgång till olika
typer av extrema våldsskildringar.

Frågan om våldsskildringars inverkan på barn och ungdom är för
närvarande föremål för utredning av en av kulturministern särskilt tillkallad
utredare. Denne skall enligt sina direktiv bedöma om utvecklingen kan
väntas leda till att det behövs nya eller ändrade regler för att motverka
eventuella skadeverkningar. Därvid skall alternativet med en allmän förhandsgranskning
av filmer och videogram belysas ingående.

Det bör i sammanhanget nämnas att yttrandefrihetsutredningen föreslagit
en obligatorisk förhandsgranskning av filmer och videogram som tillhandahålls
för personer under 18 år, antingen detta sker genom offentlig visning
eller på annat sätt.

Utskottet instämmer i kulturutskottets bedömning att utredningsarbetet
är nödvändigt för att belysa konsekvenserna av en längre gående förhandsgranskning
såväl från yttrandefrihetssynpunkt som från praktiska och
ekonomiska synpunkter. Utskottet anser därför att utredningsarbetet bör
avvaktas innan slutlig ställning kan tas till innehållet i ifrågavarande
motionsyrkanden. Dessa avstyrks följaktligen.

Likaså får förslaget i motion 1985/86:1 yrkande 2 av Alf Svensson om
innehållsredovisning på godkända filmer och videogram och förslaget i
motion 1984/85:2881 yrkandena 2, 3 och 4 av Tore Nilsson och Allan
Åkerlind (båda m) om selektiv förhandsgranskning m. m. anses omfattas av
utredningsuppdraget. Detsamma gäller motion 1984/85:1552 av Ingemar
Eliasson (fp), vari föreslås att eljest bamförbjudna filmer skall kunna tillåtas
för visning för barn i de fall då barnen är i vuxens sällskap. Motionsyrkandena
avstyrks således. Samma ställningstagande redovisas i kulturutskottets
yttrande.

Ansvarssystemet tas upp i motionerna 1984/85:1561 av Gullan Lindblad
och Barbro Nilsson (m) och 2879 av Anders Björck m. fl. (m). I båda
motionerna förordas bl. a. att ett system med ansvarig utgivare skall införas
för filmer och videogram.

Motionsförslaget överensstämmer med det av yttrandefrihetsutredningen
i förevarande hänseende föreslagna ansvarssystemet.

Utskottet vill erinra om att på utskottets initiativ har nyligen föreslagits att
riksdagen att vad gäller televisionssändningar via kabel införa ett ansvarssystem
som motsvarar yttrandefrihetsutredningens förslag (KU 1985/86:7).
Utskottet är i och för sig positivt till ett ansvarssystem i denna riktning. Med

KU 1985/86:11

hänsyn till dels den beredning som för närvarande pågår inom justitiedepartementet
av yttrandefrihetsutredningens förslag, dels den särskilda utredarens
arbete med videofrågorna anser utskottet det emellertid inte befogat att
i detta sammanhang ändra ansvarssystemet. Motionerna avstyrks således.
Med det anförda godtar utskottet propositionens förslag.

Utskottet ansluter sig till kulturutskottets bedömning om behovet av en
ändring i pliktexemplarslagen (1978:487) och förelägger riksdagen förslag
härom.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande förhandsgranskning av videofilm

a) att riksdagen med bifall till propositionen i denna del och med
avslag på motionerna 1984/85:1548,1557, 1559, 2203, 2328, 2880 och
2881, yrkandena 2-4 samt 1985/86:1 antar propositionens förslag till
lag om ändring i förordningen (1959:348) med särskilda bestämmelser
om biografföreställningar,

b) att riksdagen förklarar motion 1984/85:2881, yrkande 1, besvarad
med vad utskottet anfört,

2. beträffande ansvarssystemet för videogram

att riksdagen med bifall till propositionen i denna del och med avslag
på motionerna 1984/85:1561 och 2879 antar propositionens förslag till
lag om ändring i lagen (1981:485) om förbud mot spridning av filmer
och videogram med våldsinslag, med följande tillägg till lagens
ikraftträdandebestämmelse: Äldre bestämmelser gäller dock fortfarande
ifråga om sändningar med stöd av lagen (1978:479) om försöksverksamhet
med närradio.

3. beträffande barnfilmcensuren

att riksdagen avslår motion 1984/85:1552,

4. beträffande pliktexemplar av tryckt skrift

att riksdagen med anledning av utskottets initiativ antar det i bil. 1
intagna förslaget till ändrad lydelse av 12 § lagen (1978:487) om
pliktexemplar av skrifter och ljud- och bildupptagningar.

Stockholm den 28 november 1985

På konstitutionsutskottets vägnar

Olle Svensson

Närvarande: Olle Svensson (s), Anders Björck (m), Wivi-Anne Cederqvist
(s), Bertil Fiskesjö (c), Hans Nyhage (m), Sture Thun (s), Anita Modin (s),
Börje Stensson (fp), Gunnar Biörck i Värmdö (m), Sören Lekberg (s), Bengt
Kindbom (c), Nils Berndtson (vpk), Ulla Pettersson (s), Ingela Mårtensson
(fp) och Ove Karlsson (s).

KU 1985/86:11

Reservation

KU 1985/86:11

av Anders Björck, Hans Nyhage och Gunnar Biörck i Värmdö (alla m) som
anser:

dels att utskottets yttrande fr. o. m. det stycke på s. 6 som börjar ”Utskottet
vill” t. o. m. det stycke på s. 7 som slutar ”propositionens förslag” bort ha
följande lydelse:

Som framgår av det föregående innebär det nuvarande ansvarssystemet att
olika domstolar påfallande ofta kommer till olika resultat i fråga om
innehållet i ett och samma videogram är straffbart enligt videovåldslagen.
Detta är inte godtagbart. För att förhindra ett sådant resultat bör man redan
nu besluta att införa ett ansvarssystem efter den modell som yttrandefrihetsutredningen
föreslagit. Utskottet vill erinra om att utskottet i dagarna
föreslagit riksdagen att vad gäller televisionssändningar via kabel införa ett
sådant ansvarssystem. Med det anförda ansluter utskottet sig till den
uppfattning som redovisats i motionerna 1561 och 2879.

dels att utskottets hemställan under punkt 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande ansvarssystemet för videogram

a) att riksdagen med avslag på propositionen i denna del och med
bifall till motionerna 1984/85:1561 och 1984/85:2789 i motsvarande del
antar nedan angivna lydelse av 1 och 5 §§ lagen (1981:485) om förbud
mot spridning av filmer och videogram med våldsinslag

1 §

Den som ansvarar för ett brott enligt andra eller tredje stycket, skall anses
ha haft kännedom om den brottsliga gärningen.

KU 1985/86:11

Bryter någon uppsåtligen eller av oaktsamhet som inte är ringa mot 1 eller
2 §, skall han dömas till böter eller fängelse i högst sex månader.

Allmänt åtal för brott mot 1 § väcks av justitiekanslern.

b) att riksdagen med bifall till motionerna 1984/85:1561 och 2879 i
övrigt avslår propositionens förslag till 5 a § i den i a) angivna lagen,

c) att riksdagen med bifall till propositionen i övrigt antar propositionens
förslag till lag om ändring i den i a) angivna lagen med följande
tillägg till lagens ikraftträdandebestämmelse: Äldre bestämmelser
gäller dock fortfarande i fråga om sändningar med stöd av lagen
(1978:479) om försöksverksamhet med närradio.

Särskilda yttranden

1. av Ingela Mårtensson och Börje Stensson (båda tp) som anför:

Vi anser att ett sådant ansvarssystem som föreslagits i yttrandefrihetsutredningen
bör införas även för videogram. Vi delar emellertid uppfattningen att
pågående utredningsarbete bör avvaktas.

2. av Nils Berndtson (vpk) som anför:

Även om jag i stort delar den uppfattning som uttryckts i den avvikande
mening som fogats till kulturutskottets yttrande har jag anslutit mig till
konstitutionsutskottets uppfattning att pågående utredningsarbete bör avvaktas
innan slutlig ställning tas till förhandsgranskning av videogram. Jag
förutsätter att detta utredningsarbete bedrivs så att de frågor som behöver
belysas blir klarlagda utan onödigt dröjsmål.

Förslag till
Lag om ändring i lagen (1978:487) om pliktexemplar av skrifter
och ljud- och bildupptagningar

Härigenom föreskrivs att 12 § lagen (1978:487) om pliktexemplar av skrifter
och ljud- och bildupptagningar skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

12 §

Av film, som är 16 eller 35 millimeter bred och som har godkänts av statens
biografbyrå för visning vid biografföreställning, skall den, som har påkallat
granskningen hos biografbyrån, lämna ett pliktexemplar till arkivet för ljud
och bild.

Av reklamfilm, som distribueras
för visning vid biografföreställning,
skall distributören lämna ett pliktexemplar
till arkivet för ljud och bild.

Pliktexemplar enligt första eller
andra stycket skall lämnas inom en
månad från den dag då filmen första
gången visades offentligt här i riket.
Den som har lämnat pliktexemplaret
skall få tillbaka detta sedan arkivet
har haft skälig tid för att framställa
en kopia.

Pliktexemplar enligt första stycket
skall lämnas inom en månad från den
dag då filmen första gången visades
offentligt här i riket. Den som har
lämnat pliktexemplaret skall få tillbaka
detta sedan arkivet har haft
skälig tid för att framställa en kopia.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1986.

KU 1985/86:11

Bil. 1

Kulturutskottets yttrande
1985/86:1 y

om åtgärder mot våldsskildringar i videogram m. m.
(prop. 1984/85:116)

Till konstitutionsutskottet

Konstitutionsutskottet har beslutat inhämta yttrande från kulturutskottet
över dels proposition 1984/85:116 om åtgärder mot våldsskildringar i
videogram m. m., dels de med anledning av propositionen väckta motionerna
1984/85:2879-2881 och 1985/86:1, dels ock de under allmänna motionstiden
väckta motionerna 1984/85:1548,1552,1557,1559,1561, 2203 och 2328.

Propositionen

I propositionen föreslås att riksdagen antar ändringar i dels lagen (1981:485)
om förbud mot spridning av filmer och videogram med våldsinslag, den s. k.
videovåldslagen, dels förordningen (1959:348) med särskilda bestämmelser
om biografföreställningar m.m., den s. k. biografförordningen.

Ändringarna i biografförordningen innebär bl. a. att den nuvarande
förhandsgranskningen vid offentlig visning av film skall utsträckas till att
omfatta också offentlig visning av videogram.

De föreslagna ändringarna i videovåldslagen innebär bl. a. att bestämmelsen
om vilka filmer och videogram som inte får spridas enligt lagen skärps.
Vidare ökas förutsättningarna för att kunna fälla videogramgrossisterna till
ansvar enligt lagen. En möjlighet skall också finnas för detaljister att undgå
ansvar enligt lagen om de endast hyr ut videogram på vilka intygats att de
överensstämmer med en av biografbyrån godkänd kopia. Vidare skall
allmänt åtal enligt lagen få väckas endast efter medgivande av statens
biografbyrå.

Motionerna

Beträffande innehållet i motionsyrkandena hänvisar utskottet till motionerna
och till framställningen i det följande.

Vissa bakgrundsuppgifter

Det i början av år 1984 framlagda betänkandet med förslag till ny
yttrandefrihetsgrundlag har remissbehandlats och bereds för närvarande
inom justitiedepartementet med sikte på att ett förslag i ämnet skall kunna
remitteras till lagrådet våren 1986. Avsikten är att ett förslag till grundlags -

KU 1985/86:11

Bil. 2

ändringar skall kunna behandlas av riksdagen i anslutning till 1988 års val.

I betänkandet behandlas bl. a. frågan om åtgärder mot våldsskildringar i
filmer och videogram. I denna del har regeringen efter remissbehandlingen
dels beslutat att en särskild utredare får tillkallas för att utreda frågor om
åtgärder mot våldsskildringar i inspelningar av rörliga bilder (dir. 1985:29),
dels lagt fram den nu aktuella propositionen, 1984/85:116, som om den
bifalles medför att möjligheterna att ingripa mot våldsskildringar i videogram
förbättras redan vid kommande årsskifte. En förutsättning för införandet av
den i propositionen föreslagna möjligheten att förhandsgranska videogram
som skall visas offentligt är att riksdagen bifaller proposition 1984/85:83,
såvitt däri föreslås en ändring i övergångsbestämmelserna till lagen
(1976:871) om ändring i regeringsformen. Riksdagen kommer i dagarna att
ta slutlig ställning till propositionen i denna del (KU 1985/86:1, se även KU
1984/85:20). Kulturutskottets överväganden görs utifrån förutsättningen att
den föreslagna ändringen antas av riksdagen.

Kulturutskottet

Bestämmelserna i biografförordningen om förhandsgranskning vid offentlig
visning gäller för närvarande endast filmer. Utskottet ansluter sig till
uppfattningen i propositionen att enhetliga regler bör gälla i fråga om
förhandsgranskning av filmer och videogram. Bestämmelserna i biografförordningen
bör därför, som föreslås i propositionen, utvidgas till att gälla
också videogram.

Ett i motion 2881 (m) framställt yrkande om bifall till propositionen i
denna del erfordrar inte någon särskild åtgärd av riksdagen.

Kulturutskottet vill framhålla att utskottets ställningstagande i denna del
inte innebär ett föregripande av det arbete som pågår rörande yttrandefrihetsutredningens
förslag, vilket förslag bl. a. innehåller att förhandsgranskning
av filmer och videogram för vuxna skall vara av endast rådgivande
karaktär.

Utskottet har inte något att erinra mot att möjligheten avskaffas att ingripa
mot en film därför att dess förevisande kan anses olämpligt med hänsyn till
rikets förhållande till främmande makt m. m. Utskottet tillstyrker också att
reklamfilmer och reklamvideogram undantas från förhandsgranskning.
Vidare tillstyrks att visningar vid varumässor, utställningar och sportevenemang
om visningarna ingår som moment i tillställningarna undantas från
sådan granskning.

Då det gäller annan spridning än genom offentlig visning av filmer och
videogram - dvs. spridning genom uthyrning eller försäljning - läggs i
propositionen fram förslag som har till syfte att förbättra möjligheterna att
ingripa mot sådana videogram som innehåller våldsskildringar. Det gäller
dels frågan vilka slags våldsskildringar som skall omfattas av spridningsförbudet
i video våldslagen, dels utformningen av ansvarsreglerna i lagen.

I förstnämnda hänseende föreslås att bestämmelsen i 1 § videovåldslagen
skärps så att den kommer i närmare överensstämmelse med biografbyråns
praxis i fråga om förbud mot offentlig visning. Skildringar av sexuellt våld

KU 1985/86:11

Bil. 2

eller tvång kriminaliseras i ökad utsträckning. Bestämmelsen utvidgas till att
omfatta också skildringar av våld mot djur och våld som inte har någon
människa som direkt eller indirekt upphov. Vidare formuleras bestämmelsen
om, så att förbud mot extremvåld blir huvudregeln och undantag kommer att
gälla, om spridandet är försvarligt med hänsyn till framställningens syfte och
sammanhang samt omständigheterna i övrigt.

Aven i detta avseende ansluter sig utskottet till förslaget i propositionen.

I en rad motioner - 1548 (c) 1557 (c), 1559 (fp), 2203 (c), 2328 (c), 2880 (c)
och 1985/86:1 (c) yrkande 1 - framställs yrkanden som sammanfattningsvis
innebär att riksdagen nu skall besluta om eller begära förslag om förhandsgranskning
även av videogram som sprids till allmänheten för privat bruk,
dvs. i allmänhet genom uthyrning eller försäljning. Motionärerna framhåller
framför allt vikten av att man genom en sådan lagstiftning effektivt
förhindrar barn och ungdom att få tillgång till videofilmer med extrema
våldsskildringar, icke minst sådana som innehåller våldsinslag bestående i
sexuella övergrepp och sadism mot barn och vuxna. Av flertalet yrkanden
framgår direkt eller indirekt att motionärerna anser att den utvidgade
förhandsgranskningen bör genomföras snarast och utan att man avvaktar
ytterligare utredning.

Utskottet vill med anledning av dessa motionsyrkanden erinra om
innehållet i direktiven till den utredningsman som skall utreda frågan om
åtgärder mot våldsskildringar i inspelningar av rörliga bilder. Utredaren skall
överväga hur utvecklingen av nya medier för att återge inspelningar av
rörliga bilder påverkar risken för att framför allt barn och ungdomar utsätts
för skadeverkningar genom våldsskildringar i sådana inspelningar. Utredaren
skall vidare bedöma om utvecklingen kan väntas leda till att det behövs
nya eller ändrade regler för att motverka sådana skadeverkningar. Alternativet
med en allmän förhandsgranskning av filmer och videogram skall belysas
ingående.

Som redovisas i direktiven har yttrandefrihetsutredningen föreslagit att
krav på obligatoriskt förhandsgodkännande skall gälla för filmer och
videogram som tillhandahålls för personer under 18 år, vare sig tillhandahållandet
sker genom offentlig visning eller på annat sätt. Biografbyrån skall
också alltid förhandsgranska filmer och videogram som skall visas offentligt
för personer över 18 år. Biografbyrån skall i dessa fall avge ett utlåtande i
frågan om framställningen innefattar olaga våldsskildring. Utlåtandet blir
dock inte bindande vid en eventuell domstolsprövning i efterhand.

Remissutfallet sammanfattas i direktiven. Vad särskilt angår reglerna för
filmer och videogram som inte visas offentligt är remissutfallet mycket
splittrat.

Innan slutlig ställning tas till den aktuella förhandsgranskningen krävs
enligt utskottets mening en ingående belysning av såväl vissa yttrandefrihetsfrågor
som praktiska och ekonomiska frågor. Det ankommer på utredningsmannen
att utreda sådana frågor.

Utskottet anser med hänsyn till det anförda att utredningsarbetet inte bör
föregripas. Kulturutskottet anser därför att motionerna bör avstyrkas.

Frågan om innehållsredovisning på godkända filmer och videogram får
anses omfattas av utredningsuppdraget. Motion 1985/86:1 avstyrks i motsva -

KU 1985/86:11

Bil. 2

rande del (yrkande 2).

I motion 2881 (m) framställs yrkanden som anknyter till ett i Finland
nyligen framlagt förslag om förhandsgranskning av filmer och videogram.
Enligt yrkandena skulle det - på grund av ingivna innehållsbeskrivningar -ske en selektiv granskning av filmer och videogram för vuxna. För barn under
15 år skulle granskningen vara obligatorisk. Från granskningsskyldigheten
skulle relativt omfattande undantag gälla, bl. a. i fråga om program för
undervisningsändamål, dokumentärt material och program med musik eller
idrott. Videovåldslagen skulle om förslagen genomförs kunna upphävas.

Utskottet anser att möjligheterna att använda en sådan modell som
motionärerna skisserat, då det gäller att nå en praktisk lösning av granskningsproblemet,
får anses omfattas av utredningsuppdraget. Detta bör
avvaktas. Motionen påkallar därför inte någon riksdagens åtgärd i aktuella
delar (yrkandena 2, 3 och 4).

I propositionen ägnas stor uppmärksamhet åt innehållet i ansvarssystemet
vid spridning av videogram med våldsinslag. Det föreslås att inte bara
detaljisterna utan också grossister och andra leverantörer blir direkt
straffrättsligt ansvariga för spridning av sådana videogram som avses i 1 §
videovåldslagen. I syfte att främja frivillig granskning av videogram införs en
bestämmelse om att detaljisten undgår ansvar, om han hyr ut eller på annat
sätt sprider ett videogram som har försetts med ett intyg om att det har ett
innehåll som motsvarar ett exemplar som har godkänts av biografbyrån.
Vidare skall enligt propositionen allmänt åtal för brott mot videovåldslagen
få väckas endast efter medgivande av statens biografbyrå.

Yttrandefrihetsutredningen har förordat ett system med ansvarig utgivare
för filmer och videogram. Motionärerna bakom motion 2879 (m) anser att
systemet bör genomföras redan nu. De lägger fram förslag till lagändringar i
detta syfte. I andra hand skall ansvaret åvila den som sprider videogrammet,
och tryckfrihetsförordningens bestämmelser om rättegången skall i huvudsak
vara tillämpliga. Förslagets närmare innehåll framgår av en reservation
som fogats vid konstitutionsutskottets betänkande KU 1981/82:38, vilket
avsåg det slutliga antagandet av 1 § videovåldslagen. Även i motion 1561 (m)
förordas att ansvarig utgivare skall utses för all videogramproduktion.

I propositionen framhålls bl. a. att frågan hur ett system med ansvarig
utgivare, juryrättegång och justitiekanslern som åklagare m. m. i detalj bör
utformas på det här området kräver mer ingående överväganden än vad som
låter sig göra i detta lagstiftningsärende. Med hänsyn härtill och till vad i
övrigt anförs i propositionen avstyrker utskottet motionerna och tillstyrker
propositionen i denna del.

Utskottet yttrar sig också över motion 1552 (fp), vari föreslås att eljest
barnförbjudna filmer skall kunna tillåtas för visning för barn i de fall då
barnen är i vuxens sällskap.

Den utredningsman som tillkallats för att utreda frågor om åtgärder mot
våldsskildringar i inspelningar av rörliga bilder bör enligt sina direktiv bl. a.
överväga om det är befogat med ändringar i de åldersgränser som gäller vid
offentliga visningar av filmer och videogram. Med hänsyn härtill och då den i
motionen upptagna frågan redovisas i sammanhanget i direktiven får det
anses ingå i utredarens uppgift att överväga denna. Motionen påkallar därför

KU 1985/86:11

Bil. 2

inte någon riksdagens åtgärd.

Utskottet tar slutligen upp en fråga som aktualiserats genom en skrivelse
från arkivet för ljud och bild.

Som en följd av att reklamfilm undantas från kravet på förhandsgranskning
kommer, om pliktexemplarslagen inte ändras, sådan film att undantas
från leveransplikt. Detta är en icke avsedd effekt av den i propositionen
föreslagna lagstiftningen. Kulturutskottet föreslår därför att konstitutionsutskottet
förelägger riksdagen förslag till ändring i lagen (1978:487) om
pliktexemplar av skrifter och ljud- och bildupptagningar, som innebär att
leveransplikten beträffande reklamfilm kvarstår. Förslag till lagändring
fogas vid yttrandet som bilaga.

Stockholm den 5 november 1985

På kulturutskottets vägnar

Ingrid Sundberg

Närvarande: Ingrid Sundberg (m), Ing-Marie Hansson (s), Catarina Rönnung
(s), Maja Bäckström (s), Karl Boo (c), Berit Oscarsson (s), Lars
Ahlmark (m), Anders Nilsson (s), Sylvia Pettersson (s), Margareta Mörck
(fp), Torgny Larsson (s), Kerstin Göthberg (c), Alexander Chrisopoulos
(vpk), Margareta Fogelberg (fp) och Håkan Stjernlöf (m).

Avvikande meningar

1. Förhandsgranskning av filmer och videogram för privat
bruk

Karl Boo (c), Kerstin Göthberg (c) och Alexander Chrisopoulos (vpk) anser
att den del av utskottets yttrande som på s. 3 börjar ”Utskottet vill” och på s.
4 slutar ”del (yrkande 2).” bort ha följande lydelse:

Videomarknaden har under den senaste 10-årsperioden expanderat starkt.
Tekniken utnyttjas främst för underhållning, information och undervisning.
Möjligheterna att sprida kvalitetsfilm till allmänheten har ökat.

Principiellt medför alltså videotekniken att människors möjligheter att få
kunskap, information och förströelse vidgats. När videotekniken används så
är den ett värdefullt tillskott i de infomationssystem som vi byggt upp i landet.

All teknik kan tyvärr dessutom användas på ett destruktivt sätt. Detta
gäller även videotekniken. Vissa delar av videogramutbudet speglar en
livsfilosofi, där ett människoförakt som tar sig uttryck i sexuella övergrepp
och sadism dominerar.

Det finns i dag forskningsresultat som klart visar att långvarig och
upprepad exponering för extremvåld och våldspornografi leder till attitydförändringar
hos människor. Toleransen för våld och förtryck ökar. Benägenheten
att använda våld för att lösa verkliga konflikter ökar likaså.
Extremvåldet och våldspornografin i film, videogram och massmedier är

KU 1985/86:11

Bil. 2

uttryck för den våldskultur som sköljer in över vårt land. Förnedring av
kvinnor, barn eller olika minoritetsgrupper är ett markant inslag. Ett Sverige
fritt från förnedrande våldspornografiska eller sadistiska alster är en
förutsättning för att garantera alla människors lika värde och rättigheter.

Det anförda leder enligt utskottets mening till slutsatsen att det är
nödvändigt att det utan dröjsmål och utan att någon ytterligare utredning
görs införs obligatorisk förhandsgranskning även av videogram och filmer
som sprids till allmänheten för privat bruk. De här aktuella motionerna
tillstyrks, såvitt däri framställs ett sådant krav. I lagstiftningsärendet får
också övervägas den i motion 1985/86:1 upptagna frågan om innehållsredovisning
på godkända filmer och videogram (yrkande 2).

Utskottets ställningstagande i här aktuellt avseende står inte i motsättning
till att man nu inför ett system med ansvarig utgivare för filmer och
videogram. Denna fråga behandlas i det följande.

2. Ansvarig utgivare för filmer och videogram

Ingrid Sundberg (m), Karl Boo (c), Lars Ahlmark (m), Margareta Mörck
(fp), Kerstin Göthberg (c), Margareta Fogelberg (fp) och Håkan Stjernlöf
(m) anser att den del av utskottets yttrande som på s. 4 börjar ”1
propositionen framhålls” och slutar ”denna del.” bort ha följande lydelse:

Utskottet delar motionärernas uppfattning att yttrandefrihetsutredningens
förslag om ett system med ansvarig utgivare för filmer och videogram bör
genomföras. Några ytterligare överväganden, så som departementschefen
förordar, är således inte erforderliga i detta avseende. Motionerna tillstyrks.

KU 1985/86:11

Bil. 2

Förslag till lagändring som utarbetats av kulturutskottet

Förslag till lag om ändring i lagen (1978:487) om pliktexemplar
av skrifter och ljud- och bildupptagningar

Härigenom föreskrivs att 12 § lagen (1978:487) om pliktexemplar av skrifter
och ljud- och bildupptagningar skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

12 §

Av reklamfilm, som distribueras
för visning vid biografföreställning,
skall distributören lämna ett pliktexemplar
till arkivet för ljud och bild.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1986.

KU 1985/86:11

Bil. till bil. 2