Kulturutskottets betänkande
1985/86:17

om anslag till kyrkliga ändamål m. m.
(prop. 1985/86:100 bil. 15 delvis)

Sammanfattning

Utskottet behandlar i detta betänkande
dels förslag sorn regeringen förelagt riksdagen i proposition 1985/86:100
bilaga 15 (civildepartementet) under avsnittet F. Kyrkliga ändamål,
dels motioner med anknytning till den angivna delen av propositionen,
dels ock två motioner på det kyrkliga området, vilka väckts under den
allmänna motionstiden 1986.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag till medelsanvisning m. m. Två
motioner om att 90 milj. kr. skall tillföras kyrkofonden och fördelas enligt
grunderna för 1982 års beslut om skatteutjämning på det kyrkliga området
avstyrks. Då det gäller anslaget Byggnadsbidrag på det kyrkliga området -som avser bidrag till anskaffande av lokaler för trossamfund och bidrag till
restaurering av äldre domkyrkor - föreslår utskottet med anledning av
motioner att anslaget skall få överskridas om det behövs av sysselsättningsskäl.

Utskottet föreslår med anledning av en motion om antalet prästtjänster att
riksdagen uttalar att det är önskvärt med en större smidighet vid tjänstetilldelning;
möjlighet bör finnas för domkapitlen att inrätta en prästtjänst i ett
pastorat under förutsättning att en motsvarande tjänst dras in i ett annat
pastorat i stiftet. Utskottet understryker vikten av att det snarast möjligt
kommer till stånd en lösning av frågan om den andliga vården inom
kriminalvården. En motion i ämnet avstyrks.

En reservation har avgivits av företrädarna för centerpartiet i fråga om
bidrag till kyrkofonden. En av dessa har avgett ett särskilt yttrande då det
gäller prästtjänster.

TRETTONDE HUVUDTITELN

1. Domkapitlen och stiftsnämndernam. m.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag under punkt F 1 (s. 96-99) och
hemställer

1. att riksdagen till Domkapitlen och stiftsnämnderna m. m. för
budgetåret 1986/87 anvisar ett förslagsanslag av 13 417 000 kr.,

2. att riksdagen bemyndigar regeringen att besluta om ändring av
kyrkofondens bidrag enligt vad som anförts i proposition 1985/86:100,

KrU

1985/86:17

1 Riksdagen 1985/86.13 sami. Nr 17

3. att riksdagen medger att ur kyrkofonden får betalas datorkostnader
för utbetalning av prästlöner m. m. enligt vad som anförts i
proposition 1985/86:100.

2. Vissa ersättningar till kyrkofonden

Regeringen har under punkt F 2 (s. 99-101) föreslagit riksdagen att

1. anta i propositionen framlagt förslag till lag om ändring i lagen
(1970:940) om kyrkliga kostnader (bilaga till betänkandet),

2. till Vissa ersättningar till kyrkofonden för budgetåret 1986/87 anvisa ett
anslag av 38 350 000 kr.

Motioner

I motion 1985/86:Kr310 av Karl Boo m. fl. (c) yrkas att riksdagen beslutar att
till ett nyinrättat anslag Bidrag till kyrkofonden för skatteutjämning anvisa
90 000 000 kr. att fördelas enligt grunderna i 1982 års beslut om skatteutjämning
på det kyrkliga området.

I motion 1985/86:Kr311 av Alf Svensson (c) yrkas att riksdagen beslutar att
till Vissa ersättningar till kyrkofonden för budgetåret 1986/87 anvisa ett
anslag av 128 350 000 kr.

Utskottet

Utskottet har inte något att erinra mot den medelsberäkning som redovisas i
budgetpropositionen. Den föreslagna medelsanvisningen avser främst ersättning
till kyrkofonden med 36,5 milj. kr. för inkomstbortfallet till följd av
avskaffandet av den kommunala företagsbeskattningen. Utskottet tillstyrker
även förslaget till lag om ändring i lagen (1970:940) om kyrkliga kostnader.

I två motioner, Kr310 (c) och Kr311 (c), yrkas att ytterligare 90 milj. kr.
skall tillföras kyrkofonden. I motion Kr310 vill motionärerna att medlen skall
anvisas under ett särskilt anslag och fördelas enligt grunderna för 1982 års
beslut om skatteutjämning på det kyrkliga området. I den andra motionen
förordas i formellt hänseende att en uppräkning av förevarande anslag skall
ske med angivna belopp.

I motion Kr310 anförs att utöver avvecklingen av det tidigare utgående
bidraget till kyrkofonden har denna drabbats av andra mycket kännbara
neddragningar. Statsmakternas njugga inställning till de kyrkliga församlingarna
hotar nu allvarligt styrkan i det solidariska fördelningssystem som
eftersträvas. Situationen för framför allt de små församlingarna är mycket
oroande. Hanteringen av dessa frågor visar också, anför motionärerna, på en
betydande okänslighet i regeringens skötsel av kyrkliga frågor genom att ett
fördelningssystem raseras innan det ens har fått börja verka fullt ut.

Som ersättning för det statliga skatteutjämningsbidraget utgick under två
år statliga bidrag till kyrkofonden, nämligen för år 1983 88 milj. kr. och för år
1984 44 milj. kr. I 1984 års budgetproposition angavs att avsikten var att
bidraget till kyrkofonden för indragna skatteutjämningsmedel skulle upphö -

KrU 1985/86:17

ra efter år 1984. Uttalandet föranledde inte någon kommentar från riksdagens
sida. Utskottet är inte berett att nu återinföra ett anslag som avser
bidrag till kyrkofonden för inomkyrklig skatteutjämning eller att med samma
syfte föreslå en uppräkning av förevarande anslag (F 2). Motionerna avstyrks
därför.

Utskottet hemställer

1. att riksdagen antar i proposition 1985/86:100 framlagt förslag till
lag om ändring i lagen (1970:940) om kyrkliga kostnader (bil. till
betänkandet),

2. beträffande bidrag till kyrkofonden för inomkyrklig skatteutjämning att

riksdagen avslår motion 1985/86: Kr310 och motion 1985/86:Kr311 i
motsvarande del,

3. beträffande medelsanvisningen

att riksdagen med bifall till proposition 1985/86:100 och med avslag på
motion 1985/86:Kr311 i motsvarande del, till Vissa ersättningar till
kyrkofonden för budgetåret 1986/87 anvisar ett anslag av 38 350 000
kr.

3. Bidrag till vissa övriga kyrkliga ändamål. Bidrag till
trossamfund

Utskottet tillstyrker regeringens förslag under punkterna F 3 och F 4 (s.
101-104) och hemställer

1. att riksdagen till Bidrag till vissa övriga kyrkliga ändamål för
budgetåret 1986/87 anvisar ett förslagsanslag av 2 033 000 kr.,

2. att riksdagen till Bidrag till trossamfund för budgetåret 1986/87
anvisar ett reservationsanslag av 39 347 000 kr.

4. Byggnadsbidrag på det kyrkliga området

Regeringen har under punkt F 5 (s. 105-107) föreslagit riksdagen att till
Byggnadsbidrag på det kyrkliga området för budgetåret 1986/87 anvisa ett
reservationsanslag av 10 915 000 kr.

Motioner

I motion 1985/86: Kr336 av Evert Svensson (s) och Berndt Ekholm (s) yrkas
att riksdagen beslutar uttala att - i likhet med vad som föreslås för allmänna
samlingslokaler - de angivna ramarna får överskridas om det behövs av
sysselsättningsskäl.

I motion 1985/86:Kr337 av Per Arne Aglert m.fl. (fp) yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ökade
anslag för byggande och reparationer av trossamfundens lokaler.

KrU 1985/86:17

1 * Riksdagen 1985/86. 13 sami. Nr 17
Rättelse-, S. 4 rad 5 Står: 11,3 Rättat till 10,3

Utskottet

KrU 1985/86:17

Fr. o. m. innevarande budgetår ersätter anslaget Byggnadsbidrag på det
kyrkliga området de tidigare anslagen Bidrag till restaurering av äldre
domkyrkor och Bidrag till anskaffande av lokaler för trossamfund. För
sistnämnda ändamål föreslås i budgetpropositionen en anslagspost om 10,3
milj. kr. för budgetåret 1986/87. Motsvarande anslagspost för Bidrag till
restaurering av äldre domkyrkor föreslås bli bestämd till 615 000 kr.

För budgetåren 1983/84 och 1984/85 har av sysselsättningsskäl anvisats
extra statsbidrag om sammanlagt 29 milj. kr. till anskaffande av lokaler för
trossamfund. Det totala anslaget för nämnda ändamål under de tre senaste
budgetåren uppgår därmed till 58 950 000 kr. Detta är avsevärt mer än vad
som under motsvarande tid normalt skulle ha utgått i bidrag till anskaffande
av lokaler för trossamfund.

I två motioner - Kr336 (s) och Kr337 (fp) - framställs yrkanden som främst
syftar till att ökade resurser skall kunna avsättas för anskaffande av lokaler
för trossamfund i ett läge där sysselsättningsinsatser aktualiseras. I motion
Kr336 hänvisas till att då det gäller Bidrag till allmänna samlingslokaler m. m.
regeringen begär en fullmakt av innehåll att de föreslagna ramarna skall
kunna få överskridas om det behövs av sysselsättningsskäl men att motsvarande
hemställan inte finns i fråga om lokaler för trossamfund. Motionärerna
anser att det är viktigt att folkrörelserna behandlas lika. I den andra
motionen anförs att det är erforderligt att det anvisas ett belopp för
anskaffandet av lokaler för trossamfund av den storlek som Samarbetsnämnden
för statsbidrag till trossamfund begärt eller 27 milj. kr., varav 4 milj. kr.
för handikappanpassning. Motionärerna menar att det i och för sig är
olyckligt att - i stället för en uppräkning av ordinarie anslag - extra
statsbidrag beviljas av sysselsättningsskäl men framhåller samtidigt att de
bidrag som beviljats under budgetåren 1983/84 och 1984/85 kunnat utnyttjas
fullt ut. När beslut om ökade anslag av sysselsättningsskäl aktualiseras bör
enligt motionärerna behovet av extra bidrag till anskaffande av lokaler för
trossamfund beaktas.

Utskottet har i ärendet under hand inhämtat kompletterande uppgifter
från Samarbetsnämnden för statsbidrag till trossamfund. Nämnden har
därvid bl. a. anfört att om inte byggnadsverksamheten i de fria samfunden
skall hämmas kraftigt under det kommande budgetåret krävs framför allt två
åtgärder, nämligen att lokalbidragsanslaget kompletteras med möjligheter
till extra anslag av sysselsättningsskäl och att beloppstaket för lokalbidraget
höjs väsentligt. För närvarande är beloppstaket 600 000 kr. (30 % av 2
milj. kr.). Nämnden framhåller bl. a. att de genomsnittliga kostnaderna för
nyanskaffningsprojekten under de båda senaste åren legat på ca 5 milj. kr.
Genom att beloppstaket inte har höjts slår alla produktionshöjningar igenom
med dubbel kraft på församlingarna, vilkas egeninsats ökar mycket snabbare
än kostnadsutvecklingen. Detta har en kraftigt hämmande effekt på byggnadsverksamheten
inom de fria samfunden, anför nämnden.

Utskottet anser sig böra godta regeringens budgetförslag. Både för
församlingarnas och Samarbetsnämndens planering är det av vikt att
förutsättningarna för tilläggsmedel till bidrag till lokaler för trossamfund

klarläggs så tidigt som möjligt. Regeringen bör därför med anledning av
motionerna bemyndigas att överskrida anslagsramen om detta behövs av
sysselsättningsskäl. Om ett sådant bemyndigande ges kan snabba insatser
göras utan att beslut av riksdagen behöver avvaktas.

Med hänsyn till att, enligt vad utskottet inhämtat, Samarbetsnämnden för
statsbidrag till trossamfund hos regeringen aktualiserat frågan om en höjning
av beloppstaket finns det inte någon anledning för riksdagen att nu ta något
initiativ till en prövning av denna fråga.

Utskottet hemställer

1. beträffande medelsanvisningen

att riksdagen till Byggnadsbidrag på det kyrkliga området för budgetåret
1986/87 anvisar ett reservationsanslag av 10 915 000 kr.,

2. beträffande bemyndigande att överskrida anslaget av sysselsättningsskäl att

riksdagen med anledning av motionerna 1985/86:Kr336 och
1985/86:Kr337 medger att regeringen får överskrida anslaget Byggnadsbidrag
på det kyrkliga området om det behövs av sysselsättningsskäl.

5. Motion om prästtjänster

I motion 1985/86:Kr264 av Stig Josefson (c) yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att behovet av
präster överstiger vad som medges enligt 1957 års av riksdagen fastställda
normer, och att regeringen därför icke längre skall vara bunden därav vid
inrättandet av prästtjänster,

2. att riksdagen hos regeringen begär åtgärder i enlighet med motionens
intentioner för att stimulera intresset för utbildning till präst.

Utskottet

År 1957 fastställde riksdagen normer för tilldelning av prästtjänster i
pastoraten. Normerna grundar sig väsentligen på pastoratens folkmängdstal
och areal samt tätortsgraden (se KrU 1985/86:5 s. 2).

Motionären bakom motion Kr264 (c) anser att riksdagen skall uttala att
behovet av präster överstiger vad som medges enligt de angivna normerna
och att regeringen därför inte längre skall vara bunden därav vid inrättande
av prästtjänster. Det framhålls att samhällsutvecklingen - inte minst den nya
lagstiftningen på arbetslivets område - har förändrat förhållandena påtagligt
sedan 1957 års normer fastställdes. Arbetstiden har i praktiken förkortats
väsentligt. Samtidigt visar undersökningar att den prästerliga arbetsbördan i
princip har ökat väsentligt.

1982 års kyrkokommitté framhöll i sin lägesrapport (SOU 1985:1)
Församlingar i samverkan att dess förslag skulle hålla sig inom samma
kostnadsramar som de nuvarande och att detta bl. a. betydde att kommittén
inte kunde föreslå ett utökat antal prästtjänster. Kommittén tilläde emellertid
att det var rimligt att frågan om utökning av det faktiska antalet
prästtjänster togs upp på nytt, om och när den nuvarande prästbristen

KrU 1985/86:17

bringats till ett minimum. Under tiden borde rekryteringen till prästutbildningen
intensifieras. Kommittén förde i sammanhanget en diskussion om
konsekvenserna för stiften av en ökning av antalet prästtjänster i nuvarande
läge, då ett antal vakanser på prästtjänster finns.

Kyrkokommittén föreslog i fråga om prästtjänsternas fördelning mellan
stiften att fördelningen i utgångsläget skulle bygga på den faktiska situationen
i dag. Den siffra som gällde för det faktiska antalet prästtjänster - såväl
inrättade av regeringen som av domkapitlet - skulle jämföras med antalet
tjänster som inrättats av regeringen. Den siffra som var högst skulle få bilda
underlaget för fördelningen. Denna metod torde tillfredsställa såväl landsbygdsstiften,
som skulle behålla sina inrättade tjänster, som tätortsstiften,
som kunde tillgodoräkna sig de senaste årens tillskott av pastoratsadjunkter.

Kyrkokommittén framhöll att den genom sitt förslag i första hand velat
tillskapa ett system för fördelning av prästtjänster mellan stiften. Hur
befintliga tjänster sedan skulle fördelas såg kommittén som en inomkyrklig
fråga av stor betydelse.

1985 års kyrkomöte redovisade en mycket positiv inställning till kyrkokommitténs
förslag i här aktuellt avseende.

För några veckor sedan lade kyrkokommittén fram sitt slutbetänkande
(SOU 1986:17 och 18) Framtid i samverkan. Sammanfattningsvis anför
kommittén följande under rubriken Prästtjänsternas fördelning (SOU
1986:17 s. 14):

Kommittén konstaterar, att den nuvarande statliga regleringens främsta
syfte är att åstadkomma en rättvis fördelning av förekommande prästtjänster.
Därmed blir regleringen med kommitténs synsätt en inomkyrklig fråga
om rättvis och målrelaterad resursanvändning och fördelning mellan de olika
stiften av befintliga präster. Regeringens befattning med prästtjänsterna bör
därför upphöra. För fördelningen inom ett stift blir stiftsstyrelsen ansvarig
genom att den får besluta om inrättande resp. indragning av prästtjänster
inom pastoraten. På motsvarande sätt blir svenska kyrkans centralstyrelse
ansvarig för fördelningen mellan stiften genom att den får besluta om
inrättande resp. indragning av tjänster inom stiftssamfälligheterna.

Den föreslagna ordningen innebär, att det inte längre kommer att finnas
något tak för antalet präster i svenska kyrkan. Antalet inrättade prästtjänster
måste av fördelningsskäl endast marginellt överstiga antalet präster. Detta
betyder, att det totala antalet präster i framtiden blir beroende av tillgången
på präster, och möjligheten att få dessa präster fördelade mellan stiften så
rättvist som möjligt samt av kyrkokommunernas, pastoratens och stiftssamfällighetemas
villighet att betala för sina prästtjänster.

Enligt förslaget skall den faktiska situationen vid reformens genomförande
tjäna som utgångspunkt vid bestämmandet av tjänsteorganisationen i
pastoraten och stiften.

Utskottet anser för sin del att den fortsatta beredningen av 1982 års
kyrkokommittés förslag inte bör föregripas. Med hänsyn till innehållet i den
föregående redovisningen för kyrkokommitténs och kyrkomötets inställning
i här aktuellt avseende måste man räkna med att det inte blir möjligt att
väsentligt öka det totala antalet prästtjänster inom en nära framtid. Utskottet
hyser samtidigt förståelse för de i motionen framförda synpunkterna om att
man även då det gäller prästtjänster måste ta hänsyn till utvecklingen bl. a. på

KrU 1985/86:17

arbetstidsområdet. Utskottet kan emellertid inte finna att ett bifall till
motionsyrkandet skulle vara ägnat att förbättra situationen, så länge
prästbristen kvarstår. Utskottet anser däremot att en större smidighet är
önskvärd vid tjänstetilldelning. Hinder bör t. ex. inte möta för att domkapitlen
medges rätt att själva vid behov inrätta en prästtjänst i ett pastorat under
förutsättning att en motsvarande tjänst dras in i ett annat pastorat i stiftet.
Vad utskottet sålunda anfört med anledning av motionen i här aktuell del bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Motionärerna vill också att åtgärder skall vidtas för att stimulera intresset
för utbildning till präst. De framhåller bl. a. att det är angeläget att
lönesättningen blir likvärdig med den som gjorts för jämförbara grupper.

Utskottet vill framhålla att lönesättningen för präster är en förhandlingsfråga.
Med hänsyn härtill och mot bakgrund av att domkapitlet har ansvaret
för rekrytering och anställning av nya präster anser utskottet att det inte är
påkallat med någon åtgärd av riksdagen med anledning av motionsyrkandet
(yrkande 2).

Utskottet hemställer

1. beträffande prästtjänster

att riksdagen med anledning av motion 1985/86:Kr264 yrkande 1 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

2. beträffande stimulansåtgärder rörande prästutbildningen
att riksdagen avslår motion 1985/86:Kr264 yrkande 2.

6. Motion om den andliga vården vid kriminalvårdsanstalter

I motion 1985/86:Kr338 av Per Arne Aglert m. fl. (fp) yrkas att riksdagen hos
regeringen begär förslag om att den andliga vården vid kriminalvårdens
anstalter snarast ordnas i enlighet med vad som anförts i motionen.

Utskottet

I motion Kr338 tas upp frågan om den andliga vården vid kriminalvårdens
anstalter. För innehållet i motionen redovisas i det följande. Inledningsvis
vill utskottet här också hänvisa till KrU 1985/86:5, vari lämnats en utförlig
redovisning för den andliga vården inom kriminalvården.

För närvarande gäller att det vid alla kriminalvårdsanstalter och häkten
skall finnas en nämnd för andlig vård (NAV), bestående av en präst i svenska
kyrkan och en representant för frikyrkorna. Ledamöterna i nämnderna
erhåller arvoden från kriminalvården. Dessutom finns inom kriminalvården
tre resesekreterartjänster bekostade av medel som anvisas över statsbudgeten.

I ett år 1979 framlagt betänkande behandlades den andliga vården vid bl. a.
sjukhus och kriminalvårdsanstalter. Det föreslogs att de ovan berörda
nämnderna skulle ersättas med andra lämpliga organ för att samordna och
planera verksamheten vid de enskilda institutionerna. Vidare föreslogs att
medel motsvarande sammanlagt drygt 38 tjänster skulle tillföras svenska
kyrkan och frikyrkosamfunden och att två särskilda tjänster skulle inrättas
hos kriminalvårdsstyrelsen, en av dem för tjänsteman hos myndigheten med

KrU 1985/86:17

ett särskilt samordningsansvar på området. Utredningsförslaget har inte
genomförts. Däremot har riksdagen år 1980 på grundval av förslag i
betänkandet fattat beslut om den andliga vården vid sjukhus. Beslutet
innebar att det ekumeniska ansvaret för sjukhussjälavården fastslogs. För
svenska kyrkans del skulle ansvaret ligga kvar på det lokala pastoratet men
tjänsteorganisationerna förstärkas. Ett särskilt statsbidrag av betydande
storlek skulle utgå till kyrkofonden.

I motionen framhålls att det är självklart att samhället bör anknyta till den
modell som sjukhuskyrkan arbetat efter i omkring fem år. Modellen har
fungerat synnerligen väl, utvecklat den andliga vården vid sjukhusen
positivt, skapat en god ekumenisk arbetsgemenskap mellan sjukhuskyrkans
personal och vunnit allt större respekt och erkännande från sjukhusens
personal. Motionärerna anknyter vidare till ett i kulturutskottet under
hösten behandlat ärende där en motion med ett innehåll likartat den nu
behandlade diskuterades i utskottet (se ovannämnda betänkande KrU
1985/86:5 s. 18). Motionärerna hänvisar till att kriminalvårdsstyrelsen i ett
remissyttrande i nämnda ärende uttalat bl. a. att eventuella diskussioner om
finansiering av den andliga vården vid kriminalvårdsanstalterna i första hand
bör föras mellan civil-, justitie- och finansdepartementen. Det framhålls i
motionen att det inte är fråga om stora ökningar av anslagen utan om till
vilket departement dessa skall hänföras och hur verksamheten skall organiseras
för att bäst tjäna internernas rehabilitering. Motionärerna utvecklar
närmare sin syn på NAV-verksamheten och anför därvid bl. a. att det är
viktigt att anslagen i möjligaste mån sammanförs under civildepartementet.
Beträffande det närmare innehållet i motionen hänvisar utskottet till denna.

I sitt nyligen avgivna slutbetänkande (SOU 1986:17 och 18) Framtid i
samverkan har 1982 års kyrkokommitté föreslagit att församlingarna i ett stift
gemensamt skall bilda en stiftssamfällighet med ansvar för vissa församlingsangelägenheter,
bl. a. den andliga vården vid sjukhus och andra större
vårdinrättningar, vid kriminalvårdsanstalter och militära förband (SOU
1986:17 s. 97). Det förutsätts att den andliga vården i sin helhet bedrivs i ett
ekumeniskt samarbete. Det framhålls att stiftssamfälligheterna fritt skall få
besluta om de organisatoriska formerna för sin verksamhet. Det kan vara
naturligt att utse en nämnd eller flera nämnder för den andliga vården. Dessa
nämnder kan sedan i sin tur representera svenska kyrkan i de ekumeniska
organ eller arbetsgrupper som måste inrättas för den regionala verksamheten
inom resp. arbetsområde, anför kyrkokommittén.

Kyrkomötet har anslutit sig till ett tidigare framfört förslag av kyrkokommittén
med i princip samma innehåll som det här redovisade.

Det kan således konstateras att det nu föreligger ett utredningsförslag som
innebär att den andliga vården inom kriminalvården skall ordnas på samma
sätt som vid sjukhusen. Motionärerna har uttalat sin tillfredsställelse med en
sådan lösning.

Utskottet vill för sin del understryka vikten av att det snarast möjligt
kommer till stånd en lösning av frågan om den andliga vården inom
kriminalvården. Det är otillfredsställande att omfattningen av denna vård vid
de enskilda anstalterna som nu är fallet i hög grad skall vara beroende av
frivilliga insatser från svenska kyrkan och från de fria samfunden. Den som är

KrU 1985/86:17

intagen på kriminalvårdsanstalt har med hänsyn till den påtvingade isoleringen
och den krissituation som han eller hon många gånger befinner sig i stort
behov av enskild själavård och personliga samtal. Härtill kommer behovet av
gudstjänster och andaktsstunder.

Det är mot den angivna bakgrunden självfallet angeläget att det inom
regeringskansliet snarast möjligt görs de överväganden som behövs för att en
reform i enlighet med det föreliggande utredningsförslaget skall kunna få full
effekt så snart som möjligt efter genomförandet. Utskottet utgår därför från
att man inom regeringskansliet i anslutning till den fortsatta beredningen av
kyrkokommitténs förslag gör sådana överväganden och vidtar erforderliga
förberedelser för att organisationen av den andliga vården inom kriminalvården
snarast möjligt skall kunna få en lösning. Utskottet anser med hänsyn till
det anförda att det inte är erforderligt med någon riksdagens åtgärd med
anledning av motionen.

Utskottet hemställer

beträffande den andliga vården inom kriminalvården
att riksdagen avslår motion 1985/86:Kr338.

Stockholm den 24 april 1986

På kulturutskottets vägnar

Ingrid Sundberg

Närvarande: Ingrid Sundberg (m), Ing-Marie Hansson (s), Catarina Rönnung
(s), Maja Bäckström (s), Jan-Erik Wikström (fp), Karl Boo (c). Berit
Oscarsson (s), Anders Nilsson (s), Margareta Mörck (fp), Gunnel Liljegren
(m), Kerstin Göthberg (c), Alexander Chrisopoulos (vpk). Mats O Karlsson
(s), Maud Björnemalm (s) och Håkan Stjernlöf (m).

Reservation

Bidrag till kyrkofonden för inomkyrklig skatteutjämning
(punkt 2, mom. 2)

Karl Boo och Kerstin Göthberg (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 2 börjar ”Sorn ersättning”
och på s. 3 slutar ”avstyrks därför” bort ha följande lydelse:

Enligt riksdagens beslut skulle, då de statliga skatteutjämningsbidragen till
de kyrkliga kommunerna upphörde fr. o. m. år 1983, ersättning utgå till
kyrkofonden. Fullt bidrag utgick också från början, nämligen med 88 milj.
kr. för år 1983. Påföljande år utgick 44 milj. kr. Därefter har bidrag inte
utgått.

Som anförs i motion Kr310 (c) har kyrkofonden drabbats även av andra
mycket kännbara neddragningar än den som inträffat genom avvecklingen av
det nämnda bidraget till fonden. Statsmakternas njugga inställning till de
kyrkliga församlingarna hotar nu allvarligt styrkan i det solidariska fördel -

KrU 1985/86:17

ningssystem som eftersträvas. Situationen för framför allt de små församlingarna
är mycket oroande. Hanteringen av dessa frågor visar också, som
motionärerna anför, på en betydande okänslighet i regeringens skötsel av
kyrkliga frågor genom att ett fördelningssystem raseras innan det ens har fått
börja verka fullt ut.

Utskottet anser mot bakgrund av det anförda att ett anslag som avser
bidrag till kyrkofonden för inomkyrklig skatteutjämning bör återinföras.
Motion Kr310 (c) tillstyrks därför. Ställningstagandet innebär att syftet med
motion Kr311 tillgodoses fullt ut.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande bidrag till kyrkofonden för inomkyrklig skatteutjämning att

riksdagen med bifall till motion 1985/86:Kr310 och motion
1985/86:Kr311 i motsvarande del under ett nytt anslag under trettonde
huvudtiteln till Bidrag till kyrkofonden för inomkyrklig skatteutjämning
för budgetåret 1986/87 anvisar ett anslag av 90 milj. kr.,

Särskilt yttrande

Prästtjänster (punkt 5)

Karl Boo (c) anför:

Utskottets förslag om tillkännagivande till regeringen om rätt för domkapitel
att inrätta en ny prästtjänst inom ett pastorat om motsvarande indragning
sker inom samma stift synes mig tveksamt. Slutbetänkandet från 1982 års
kyrkokommitté är nu ute på remiss och en ny organisation kan med ledning
av kommitténs förslag träda i kraft redan 1989. Utskottet borde enligt min
mening även ha föreskrivit att vid bedömningen inom stiftet hänsyn skall tas
till pastoratstyp (F, E eller landsbygdspastorat). Ett normalt gudstjänstutbud
bör nämligen garanteras också i glesbygdspastorat. Med hänsyn till det
anförda förutsätter jag att den nya möjligheten tillämpas med försiktighet.

KrU 1985/86:17

Förslag till lagändring som framlagts av regeringen
och som tillstyrkts av utskottet (vid F 2. Vissa
ersättningar till kyrkofonden)

Förslag till
Lag om ändring i lagen (1970:940) om kyrkliga kostnader

Härigenom föreskrivs att 5 § lagen (1970:940) om kyrkliga kostnader1
skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

5 §

Till kyrkofonden betalas

1. allmän och särskild kyrkoavgift enligt 12-14 §§.

2. ersättning av staten för präster- 2. ersättning av staten för prästerskapets
indragna tionde m. m. med skåpets indragna tionde m. m. med

5 050 737 kronor i januari månad 5 050 737 kronor i juli månad varje

varje år samt år samt

3. statsbidrag som beviljas för ändamålet.

Kyrkofonden tillförs även avkastning av kyrkofondsfastighet samt ränta
och vinst på fondens tillgångar och på andra kapitaltillgångar enligt
regeringens bestämmande.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1987.

KrU 1985/86:17
Bil.

1 Lagen omtryckt 1982:379.