Justitieutskottets betänkande
1985/86:37
om polisens ställning i krig
(prop. 1985/86:15 jämte motioner)
JuU
1985/86:37
Propositionen m. m.
I proposition 1985/86:15 har regeringen (justitiedepartementet) föreslagit
riksdagen att anta genom propositionen framlagda förslag till
1. lag om ändring i polislagen (1984:387),
2. lag om upphävande av lagen (1943:881) om polisens ställning under
krig,
3. lag om ändring i brottsbalken.
Beträffande lagförslagens lydelse hänvisas till propositionen (s. 2 och 3).
Propositionens närmare innehåll redovisas i det följande under rubriken
Utskottet på s. 2.
I samband med propositionen behandlas dels tre motioner (1985/
86:252—254) som väckts med anledning av propositionen, dels en motion
(1985/86:Ju219) som väckts under den allmänna motionstiden 1986. Motionsyrkandena
redovisas i det följande.
I ärendet har justitieutskottet inhämtat yttrande från försvarsutskottet.
Yttrandet (FöU 1985/86:7 y) är fogat till detta betänkande som bilaga.
Motionerna
I motion 1985/86:252 av Lars Werner m. fl (vpk) föreslås att riksdagen med
avslag på proposition 1985/86:15 som sin mening ger regeringen till känna
vad som i motionen anförts rörande en samlad behandling av polisens
ställning och övrig beredskapslagstiftning.
I motion 1985/86:253 av Hans Lindblad (fp) hemställs att riksdagen avslår
propositionen.
I motion 1985/86:254 av Per-Olof Strindberg m.fl. (m) hemställs att
riksdagen avslår propositionen i sin helhet.
I motion 1985/86:Ju219 av Rune Ångström (fp) hemställs att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts angående
polisens ställning i krig.
Motionären riktar kritik mot att statsmakterna - såsom påstås ske i
propositionen - utgår från att svensk polis skall ställas till en ockupationsmakts
förfogande.
1 Riksdagen 1985/86. 7sami Nr37
Utskottet
JuU 1985/86:37
Enligt nuvarande ordning skall polisen, om Sverige skulle utsättas för väpnat
angrepp, fullgöra även militära uppgifter. Bestämmelserna härom innebär
att större delen av polispersonalen under krig har ställning som krigsmän
(kombattanter) med rätt och skyldighet att använda vapen för att bekämpa
fientliga stridskrafter. Den viktigaste försvarsuppgiften som polisen härvidlag
har är att medverka i kuppförsvaret under tiden fram till dess att
mobilisering har skett. I övrigt innebär den nuvarande ordningen bl. a. att
varje polisman i princip är skyldig att delta i försvaret under krig, att
försvarspliktiga polismän som bär uniform bör bekämpa mindre grupper av
fientlig militär även om order därom inte har meddelats och att polispersonal
under vissa förutsättningar kan rekvireras av en militär chef.
På grundval av förslag i betänkandena (SOU 1979:75) Polisen i totalförsvaret
och (SOU 1984:56) Folkrätten i krig och remissbehandlingen av dem
föreslås i propositionen vissa förändringar av polisens uppgifter och ställning
under väpnade konflikter.
Förslaget i propositionen innebär att polisen skall ha samma uppgifter i
krig som i fred; polisen skall i princip inte kunna tas i anspråk för militära
uppgifter, utan endast fullgöra polisiär verksamhet och ha civil status. Ett
undantag föreslås dock för kuppförsvaret. Polisen skall således enligt
förslaget även i fortsättningen ha till uppgift att bevaka och försvara objekt av
betydelse för totalförsvaret i händelse av överraskande angrepp. De
polismän som tas i anspråk för sådana uppgifter skall ha s. k. temporär
kombattantstatus, som skall bestå till dess att de har avlösts från sina
uppgifter inom kuppförsvaret.
Förslaget innebär att 1943 års lag om polisens ställning under krig upphävs
och att vissa ändringar görs i polislagen och brottsbalken. Lagstiftningen
föreslås träda i kraft den 1 juli 1986.
I motionerna i ärendet riktas kritik i olika avseenden mot förslaget i
propositionen. En genomgående invändning som förs fram i motionerna är
att den föreslagna ordningen kan leda till att polisen kan tvingas att gå en
ockupationsmakt till handa. I ett par motioner pekas på de problem som
ligger i att polisens folkrättsliga status skiftar i och med att kuppförsvarsskedet
upphör. Det påpekas också att polisens resurser behövs i försvarets tjänst
även efter detta skede. Vidare framhålls att polisens ställning i krig inte kan
ses avskild från frågan hur övriga samhällsorgan skall fungera i olika
krigssituationer och att frågan därför bör behandlas i ett större sammanhang.
I sitt yttrande i ärendet erinrar försvarsutskottet inledningsvis om att
folkstyrelsekommittén (Ju 1984:05) har i uppdrag att studera frågan om de
statliga organens verksamhet under ockupation och att kommittén kommer
att avge ett särskilt betänkande i denna fråga. - Med hänsyn härtill förklarar
sig försvarsutskottet för sin del ha funnit att ett ställningstagande i de frågor
som aktualiserats genom propositionen bör anstå till dess att folkstyrelsekommitténs
betänkande avlämnats och remissbehandlats; vid denna tidpunkt
skall även ett slutbetänkande från 1984 års försvarskommitté
(Fö 1984:03) föreligga. Försvarsutskottet anser att propositionen därför nu
bör avslås av riksdagen.
Justitieutskottet vill för sin del till att börja med anmärka att folkstyrelsekommittén
numera avgett det betänkande som försvarsutskottet avsett. I
delbetänkandet (SOU 1986:28) Folkstyrelsen under krig och krigsfara
uttalar kommittén, såvitt nu är i fråga, bl. a. att det är angeläget att hela
beredskapslagstiftningen i ett sammanhang blir föremål för en genomgång
med utgångspunkt i hur den skulle kunna utnyttjas av en ockupant. Ett annat
skäl för en sådan översyn är enligt kommittén att förutsättningarna för
myndigheternas verksamhet under ockupation starkt förändras genom
kommitténs förslag att varken riksdagen eller regeringen skall få fatta beslut
på ockuperat område.
Justitieutskottet vill vidare, i linje med vad försvarsutskottet anser, som sin
mening uttala att det bör anstå med ställningstagande till de genom
propositionen aktualiserade frågorna så att de kan bedömas i belysning av de
överväganden som föranleds av folkstyrelsekommitténs betänkande och
remissbehandlingen av det. Mot denna bakgrund anser justitieutskottet att
propositionen bör avslås. För denna ståndpunkt talar-som delvis framgår av
det föregående - också olika säkerhetspolitiska skäl. Vid detta ställningstagande
påkallas inget uttalande med anledning av motionerna.
Utskottet hemställer
1. att riksdagen avslår proposition 1985/86:15,
2. att riksdagen avslår motion 1985/86:252, motion 1985/86:253,
motion 1985/86:254 och motion 1985/86:Ju219 i den mån de inte
tillgodosetts genom vad utskottet hemställt ovan.
Stockholm den 13 maj 1986
På justitieutskottets vägnar
Karin Ahrland
Närvarande: Karin Ahrland (fp), Arne Nygren (s), Hans Pettersson i
Helsingborg (s), Björn Körlof (m), Helge Klöver (s), Gunilla André (c),
Sven Munke (m), Lars-Erik Lövdén (s), Hans Göran Franck (s), Arne
Svensson (m), Birthe Sörestedt (s), Elving Andersson (c), Bengt-Ola Ryttar
(s), Eva Johansson (s) och Lars Sundin (fp).
JuU 1985/86:37
3
Försvarsutskottets yttrande
1985/86:7 y
JuU 1985/86:37
Bilaga
över proposition 1985/86:15 om polisens ställning i
krig
Till justitieutskottet
Justitieutskottet har den 29 januari 1986 beslutat inhämta yttrande från
försvarsutskottet över proposition 1985/86:15 om polisens ställning i krig
jämte de med anledning av propositionen väckta motionerna 1985/86:252-254 samt över motion 1985/86:Ju219, som väcktes under den allmänna
motionstiden 1986.
Propositionen
På grundval av förslag från 1975 års polisutredning (SOU 1979:75) och
folkrättskommittén (SOU 1984:56) föreslås i propositionen att polisen i
fortsättningen skall ha samma uppgifter i krig som i fred och att den i princip
inte skall kunna tas i anspråk för militära uppgifter. Ett undantag föreslås
dock för kuppförsvaret. Polisen skall liksom hittills ha till uppgift att bevaka
och försvara objekt av betydelse för totalförsvaret i händelse av överraskande
angrepp. De polismän som tas i anspråk för uppgiften skall ha s. k.
temporär kombattantstatus. Det innebär att de skall anses som kombattanter
fram till dess att de har avlösts från sina bevakningsuppgifter inom
kuppförsvaret. När försvarsmakten har mobiliserats avses polisen inte ha
några militära uppgifter. Den skall fullgöra enbart polisiär verksamhet och
ha civil status. En ny lagstiftning föreslås träda i kraft den 1 juli 1986.
Motionerna
I de tre motioner som har väckts med anledning av propositionen yrkas att
riksdagen skall avslå regeringens förslag. Enligt vänsterpartiet kommunisternas
motion 1985/86:252 bör riksdagen dessutom uttala sig för en samlad
behandling av polisens ställning och övrig beredskapslagstiftning. Motionärerna
anser att en avgörande invändning mot regeringens förslag är att
polisens ställning i krig inte kan ses avskild från frågan om hur övriga
samhällsorgan skall fungera i olika krigssituationer.
Motion 1985/86:253 (fp) framhåller att Sverige har större behov än flertalet
andra länder att kunna nyttja också polisen i försvarssammanhang. Motionären
vänder sig mot förslaget att polismän efter att ha deltagit som
kombattanter i ett kuppförsvarsskede skall skifta folkrättslig status när
4
regeringen så beslutar. Han ställer frågan hur alla polismän meddelas detta
och hur man når ut med beskedet till alla soldater på den anfallande sidan.
Aven motion 1985/86:254 (kommittémotion, m) vänder sig mot förslaget om
temporär kombattantstatus för polisen. Motionärerna ifrågasätter tanken att
polisen skulle kunna stanna kvar i ockuperat område och hävda sin ställning
som civil ordningsmakt. Enligt deras mening måste polisen i varje läge stå i
det nationella motståndets tjänst.
Motion 1985/86:Ju219 (fp) syftar till att riksdagen skall uttala starka
betänkligheter mot regeringens förslag om polisens ställning i krig. Motionären
betecknar det som en motbjudande tanke att svensk polis skall ställas till
ockupationsmaktens förfogande om hela Sverige eller delar av vårt land
ockuperas. Han anser också att det är verklighetsfrämmande att svenska
poliser skulle kunna ändra folkrättslig status under stridens gång.
Försvarsutskottet
Folkstyrelsekommittén (Ju 1984:05) har till uppgift att studera frågan om de
statliga organens verksamhet under ockupation. Härvid skall beaktas
betänkandena från motståndsutredningen (SOU 1984:10) och folkrättskommittén
(SOU 1984:56). Folkstyrelsekommittén kommer enligt uppgift att
lämna ett särskilt betänkande i denna fråga.
Med hänsyn härtill har försvarsutskottet för sin del funnit att ett
ställningstagande i de frågor som aktualiserats genom proposition 1985/86:15
bör anstå till dess att folkstyrelsekommitténs betänkande har avlämnats och
remissbehandlats. Vid den tidpunkten föreligger även ett slutbetänkande
från 1984 års försvarskommitté (Fö 1984:03). Enligt utskottets mening bör
propositionen därför nu avslås av riksdagen. Därmed tillgodoses motionerna
1985/86:252-254 och 1985/86:Ju219.
Stockholm den 17 april 1986
På försvarsutskottets vägnar
Lennart Blom
Närvarande: Lennart Blom (m), Olle Göransson (s), Roland Brännström
(s), Göthe Knutson (m), Ingemar Konradsson (s), Ingvar Björk (s), Hans
Lindblad (fp), Olle Aulin (m), Iréne Vestlund (s), Gunhild Bolander (c),
Christer Skoog (s), Barbro Evermo (s), Lennart Holmsten (s), Carl-Johan
Wilson (fp) och Ingbritt Irhammar (c).
JuU 1985/86:37
Bilaga
5