Justitieutskottets betänkande
1985/86:17

om datorrelaterade brott och ocker
(prop. 1985/86:65 jämte motion)

Sammanfattning

I detta betänkande tillstyrker utskottet ett regeringsförslag om ändringar i
den straffrättsliga regleringen i fråga om datorrelaterade brott och ocker.

Lagändringarna syftar till att förstärka det straffrättsliga skyddet mot
straffvärda förfaranden som har anknytning till användningen av automatisk
informationsbehandling, särskilt datorer. Ändringarna berör brottsbalkens
bestämmelser om bedrägeri, trolöshet mot huvudman, olovligt brukande och
mutbrott samt regleringen i datalagen om dataintrång. Förslaget innefattar
också ett utvidgat straffansvar för s. k. kreditocker.

Utskottet avstyrker en motion (fp), som gäller utformningen av bestämmelsen
om olovligt brukande.

Utskottet föreslår att den nya lagstiftningen skall träda i kraft den 1 juli
1986.

Propositionen m. m.

I proposition 1985/86:65 har regeringen (justitiedepartementet) föreslagit
riksdagen att anta genom propositionen framlagda förslag till

1. lag om ändring i brottsbalken,

2. lag om ändring i datalagen (1973:289).

Förslagen har granskats av lagrådet.

I fråga om propositionens huvudsakliga innehåll hänvisar utskottet till vad
som anförs i det följande under rubriken Utskottet på s. 6.

I samband med propositionen behandlar utskottet den med anledning av
propositionen väckta motionen 1985/86:250 av Bengt Harding Olson (fp).
Motionsyrkandet redovisas på s. 6.

De vid propositionen fogade lagförslagen har följande lydelse.

JuU

1985/86:17

1 Riksdagen 1985/86. 7sami. Nr 17

1 Förslag till
Lag om ändring i brottsbalken

Härigenom föreskrivs att 9 kap. 1 och 5 §§, 10 kap. 5 och 7 §§ samt 20
kap. 2 § brottsbalken skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

9 kap.

I §

Den som medelst vilseledande förmår någon till handling eller underlåtenhet,
som innebär vinning för gärningsmannen och skada för den vilseledde
eller någon i vars ställe denne är, dömes för bedrägeri till fängelse
i högst två år.

För bedrägeri döms också den
som genom att lämna oriktig eller
ofullständig uppgift, genom att
ändra i program eller upptagning
eller på annat sätt olovligen påverkar
resultatet av en automatisk informationsbehandling
eller någon
annan liknande automatisk process,
så att det innebär vinning för
gärningsmannen och skada för någon
annan.

Den som vid avtal eller annan
rättshandling begagnar sig av någons
trångmål, oförstånd, lättsinne
eller beroende ställning i förhållande
till honom till att bereda sig förmån,
som står i uppenbart missförhållande
till vederlaget eller för vilken
vederlag icke skall utgå, dömes
för ocker till böter eller fängelse i
högst två år.

Är brottet grovt, dömes till fängelse,
lägst sex månader och högst
fyra år.

Den som vid avtal eller någon
annan rättshandling begagnar sig av
någons trångmål, oförstånd, lättsinne
eller beroende ställning till att
bereda sig förmån, som står i uppenbart
missförhållande till vederlaget
eller för vilken vederlag inte
skall utgå, döms för ocker till
böter eller fängelse i högst två år.

För ocker döms också den som
vid kreditgivning i näringsverksamhet
eller i annan verksamhet, som
bedrivs vanemässigt eller annars i
större omfattning, bereder sig ränta
eller annan ekonomisk förmån,
som slår i uppenbart missförhållande
till motprestationen.

Är brottet grovt, döms till fängelse,
lägst sex månader och högst
fyra år.

10 kap.
5 §

JuU 1985/86:17

Om någon, som på grund av för- Om någon, som på grund av förtroendeställning,
vare sig det är i troendeställning fått till uppgift att

allmän eller enskild tjänst, såsom för någon annan sköta ekonomisk

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

JuU 1985/86:17

syssloman eller eljest, fått att för
annan sköta ekonomisk angelägenhet
eller öva tillsyn å skötseln därav,
missbrukar behörighet att företräda
huvudmannen eller eljest sin
förtroendeställning och därigenom
skadar huvudmannen, dömes, om
gärningen icke är belagd med straff
enligt 1-3 §§, för trolöshet
mot huvudman till böter eller
fängelse i högst två år.

angelägenhet eller självständigt
handha kvalificerad teknisk uppgift
eller övervaka skötseln av sådan
angelägenhet eller uppgift, missbrukar
sin förtroendeställning och
därigenom skadar huvudmannen,
döms han för trolöshet mot
huvudman till böter eller fängelse
i högst två år. Vad som har sagts
nu gäller inte, om gärningen är belagd
med straff enligt 1-3 §§.

Är brottet grovt, skall dömas till fängelse, lägst sex månader och högst
sex år. Vid bedömande huruvida brottet är grovt skall särskilt beaktas, om
gärningsmannen begagnat falsk handling eller vilseledande bokföring eller
tillfogat huvudmannen betydande eller synnerligen kännbar skada.

Missbrukar någon, som fått att
sköta rättslig angelägenhet för annan,
till förfång för huvudmannen
sin förtroendeställning, dömes enligt
vad i första stycket sägs, ändå
att angelägenheten ej är av ekonomisk
art.

Missbrukar någon, som fått till
uppgift att sköta rättslig angelägenhet
för någon annan, till förfång för
huvudmannen sin förtroendeställning,
döms han enligt första
stycket, även om angelägenheten
inte är av ekonomisk eller teknisk
art.

7 §

Om någon olovligen brukar annans
sak, som han har i besittning,
och därigenom vållar skada eller
olägenhet, dömes för olovligt
brukande till böter eller fängelse
i högst sex månader. Detsamma
skall gälla, om innehavare av fastighet
brukar denna till men för annans
rätt därtill genom att olovligen
bygga, gräva, plöja, upptaga väg.
låta kreatur beta eller vidtaga annan
dylik åtgärd.

Om någon olovligen brukar någon
annans sak och därigenom vållar
skada eller olägenhet, döms han
för olovligt brukande till
böter eller fängelse i högst sex månader.

Detsamma skall gälla, om innehavaren
av en fastighet brukar denna
till men för annans rätt till den
genom att olovligen bygga, gräva,
plöja, ta upp väg, låta kreatur beta
eller vidta någon annan dylik åtgärd.

Är brott enligt första stycket
grovt, döms till fängelse i högst två
år.

20 kap.

2 §'

Arbetstagare som tar emot. låter åt sig utlova eller begär muta eller
annan otillbörlig belöning för sin tjänsteutövning, döms för m u t b r o 11 till
böter eller fängelse i högst två år. Detsamma skall gälla, om arbetstagaren
begått gärningen innan han erhöll anställningen eller efter det han slutat
densamma. Är brottet grovt, döms till fängelse i högst sex år.

1 Senaste lydelse 1986:47.

1* Riksdagen 1985/86. 7sami Nr 17

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

JuU 1985/86:17

Vad i första stycket sägs om arbetstagare äger motsvarande tillämpning

på

1. ledamot av styrelse, verk, nämnd, kommitté eller annan sådan myndighet
som hör till staten eller till kommun, landstingskommun, kommunalförbund,
församling, kyrklig samfällighet eller allmän försäkringskassa,

2. den som utövar uppdrag som är reglerat i författning,

3. krigsman eller annan som fullgör lagstadgad tjänsteplikt,

4. den som utan att inneha anställning eller uppdrag som nu har sagts
utövar myndighet och

5. den som i annat fall än som
avses i 1 -4 på grund av förtroendeställning
fått lill uppgift att för
någon annan sköta rättslig eller
ekonomisk angelägenhet eller självständigt
handha kvalificerad teknisk
uppgift eller övervaka skötseln
av sådan angelägenhet eller uppgift
■

5. den som i annat fall än som
avses i 1-4 på grund av förtroendeställning
såsom syssloman eller
eljest fått att för annan sköta rättslig
eller ekonomisk angelägenhet eller
öva tillsyn å skötseln av sådan
angelägenhet.

Denna lag träder i kraft den 1 april 1986.

2 Förslag till
Lag om ändring i datalagen (1973:289)

Härigenom föreskrivs att 21 § datalagen (1973:289)' skall ha följande
lydelse.

Föreslagen lydelse
21 §

Nuvarande lydelse

För försök eller förberedelse till
brott som avses i första stycket
dömes till ansvar enligt 23 kap.
brottsbalken. Skulle brottet, om det
hade fullbordats, ha varit att anse
som ringa, får dock ej dömas till
ansvar enligt vad som nu har sagts.

Den som olovligen bereder sig
tillgång till upptagning för automatisk
databehandling eller olovligen
ändrar eller utplånar eller i register
för in sådan upptagning dömes för
dataintrång till böter eller fängelse i
högst två år, om ej gärningen är
belagd med straff i brottsbalken.
Med upptagning avses härvid även
uppgifter som är under befordran
via elektroniskt eller annat liknande
hjälpmedel för att användas för automatisk
databehandling.

För försök eller förberedelse till
dataintrång döms till ansvar enligt
23 kap. brottsbalken. Skulle brottet,
om det hade fullbordats, ha varit
att anse som ringa, får dock inte
dömas till ansvar enligt vad som nu
har sagts.

Denna lag träder i kraft den 1 april 1986.

JuU 1985/86:17

' Lagen omtryckt 1982:446.

Motionen

I motion 1985/86:250 av Bengt Harding Olson (fp) yrkas att riksdagen
beslutar att 10 kap. 7 § brottsbalken utformas på följande sätt:

Om någon olovligen brukar någon annans sak, som han har i besittning,
och därigenom vållar skada eller olägenhet, döms han för olovligt brukande
till böter eller fängelse i högst sex månader. Detsamma skall gälla om någon,
vare sig han har besittning eller inte, olovligen brukar någon annans
anläggning för automatisk informationsbehandling eller annan liknande
automatisk process och därigenom vållar skada eller olägenhet.

För olovligt brukande döms också innehavare av en fastighet, om han
brukar denna till men för annans rätt till fastigheten genom att olovligen
bygga, gräva, plöja, ta upp väg, låta kreatur beta eller vidta någon annan
dylik åtgärd.

Är brott enligt första stycket grovt, döms till fängelse i högst två år.

Utskottet

Inledning

Behovet av straffrättslig reglering i fråga om gärningar med anknytning till
datorteknik m. m. har under senare år aktualiserats i flera olika sammanhang
(se t. ex. JuU 1976/77:11 s. 11 f, 1980/81:26 s. 2 f och 1982/83:30 s. 10 f).

Förslag till vissa bestämmelser i ämnet har framlagts av två efter
regeringens bemyndigande tillkallade utredningar, dels förmögenhetsbrottsutredningen
(Ju 1976:04) i betänkandet (SOU 1983:50) Översyn av lagstiftningen
om förmögenhetsbrott utom gäldenärsbrott, dels utredningen (Ju
1979:09) om skydd för företagshemligheter i betänkandet (SOU 1983:52)
Företagshemligheter.

Propositionen bygger på förslag i de båda betänkandena och på remissbehandling
av dem.

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås vissa lagändringar som syftar till att förstärka det
straffrättsliga skyddet mot straffvärda förfaranden som har anknytning till
användningen av automatisk informationsbehandling, särskilt datorer. Förslagen
i propositionen utgår ifrån att reformbehovet på området bör
tillgodoses genom att redan befintliga straffbestämmelser - i första hand
inom den centrala straffrätten - ändras så att de blir tillämpliga även på
straffvärda handlingar som har anknytning till sådan teknik för informationsbehandling.

Enligt regeringsförslaget skall det i bedrägeristadgandet i brottsbalken
(BrB) föras in en ny bestämmelse som straffbelägger att någon bereder sig
vinning genom att olovligen påverka resultatet av en automatisk informationsbehandling
eller en liknande automatisk process, så att det innebär
skada för någon annan (9 kap. 1 § BrB).

Vidare föreslås i propositionen ändringar i straffstadgandena om olovligt

JuU 1985/86:17

brukande (10 kap. 7 § BrB) och dataintrång (21 § datalagen). Ändringsförslagen
syftar till att möjliggöra ett effektivare ingripande mot förfaranden
som brukar betecknas som tidsstöld resp. wire-tapping (olovligt avlyssnande
av data som är under befordran).

Det föreslås också att gärningsmannabegreppet vid brottet trolöshet mot
huvudman (10 kap. 5 § BrB) utvidgas något så att personer med kvalificerade
tekniska göromål under vissa förutsättningar skall kunna fällas till ansvar för
detta brott. En motsvarande utvidgning av personkretsen föreslås beträffande
mutbrott (20 kap. 2 § BrB).

Propositionen innehåller också ett förslag om utvidgat straffansvar för s. k.
kreditocker. Den som lämnar kredit i näringsverksamhet eller annars
vanemässigt eller i större omfattning skall kunna dömas för ocker (9 kap. 5 §
BrB), om det råder ett uppenbart missförhållande mellan den ränta e. d. som
han betingar sig och motprestationen. Det nu gällande kravet att gärningsmannen
utnyttjar någons underläge av viss beskaffenhet slopas alltså när det
gäller kreditocker. Avsikten är att möjliggöra effektivare ingripanden än för
närvarande mot verksamhet på den s. k. grå lånemarknaden.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 april 1986.

Allmänt

I propositionen visas att det finns brister i det nuvarande straffrättsliga
regelsystemet när det gäller att komma till rätta med straffvärda handlingar
med anknytning till modern informationsbehandling. Även om de straffbestämmelser
som redan finns till stor del kan tillämpas också om brottet har
anknytning till t. ex. datortekniken, har ADB-momentet visat sig ibland ge
gärningen en så särpräglad karaktär, att den inte utan vidare kan hänföras till
det straffstadgande som närmast borde vara tillämpligt. De förslag som
lämnas i propositionen avser att råda bot på de onöj aktigheter som har
uppmärksammats.

Utskottet har vid flera tillfällen behandlat frågor om datorrelaterade brott.
Utskottet finner att de nu framlagda förslagen är väl ägnade att bidra till att
stärka det straffrättsliga skyddet mot den datorrelaterade brottsligheten och
straffvärda gärningar i övrigt på området. Den lagtekniska lösningen -ändringar i och tillägg till redan befintliga straffbestämmelser inom i första
hand den centrala straffrätten - anser utskottet vara riktig. Tekniken
överensstämmer med den rekommendation som riksdagen har antagit i fråga
om riktlinjer för arbetet mot den ekonomiska brottsligheten (JuU 1984/85:28
s. 23, rskr. 270).

Den utformning som de nya bestämmelserna har föreslagits få i paragraferna
om bedrägeri (9 kap. 1 § BrB), trolöshet mot huvudman (10 kap. 5 § BrB),
mutbrott (20 kap. 2 § BrB) samt dataintrång (21 § datalagen) föranleder
ingen erinran från utskottets sida. Utskottet tillstyrker bifall till propositionen
i dessa delar.

JuU 1985/86:17

Åtalsprövning vid bedrägligt beteende

JuU 1985/86:17

Utskottet vill något beröra en konsekvens av förslaget till ändring av 9 kap.
1 § BrB, dvs. bedrägeriparagrafen, sorn har tagits upp av lagrådet.

Enligt propositionen är det en avsikt med det nya andra stycket i
bedrägeriparagrafen att fånga upp alla typer av s. k. automatmissbruk.
Sådana gärningar har i domstolspraxis bedömts ibland som tillgreppsbrott,
ibland som s. k. snyltning enligt 9 kap. 2 § andra stycket BrB. Den nya
ordningen bör medföra större enhetlighet och enkelhet i bedömningen.

Det nya andra stycket i 9 kap. 1 § kan alltså bli tillämpligt på samtliga typer
av automatmissbruk. I fall då brottet är ringa kan också bestämmelsen om
bedrägligt beteende i 9 kap. 2 § första stycket bli tillämplig. Emellertid
kommer också den särskilda snyltningsregeln i 9 kap. 2 § andra stycket - som
i likhet med det nu föreslagna nya andra stycket i bedrägeriparagrafen inte
förutsätter något vilseledande - att vara tillämplig, om de övriga rekvisiten
enligt den bestämmelsen är uppfyllda. Bestämmelsen gäller den som utan att
göra rätt för sig begagnar sig av husrum, förtäring, transport, tillträde till
föreställning eller annat dylikt, som tillhandahålls under förutsättning av
kontant betalning. Till denna regel är knuten en särskild åtalsprövningsregel
(9 kap. 12 § andra stycket BrB); enligt denna får sådana bedrägliga
beteenden inte åtalas med mindre åtal finnes påkallat ur allmän synpunkt.

Åtalsprövningsregeln infördes år 1976 (JuU 1976/77:11, rskr. 90). Syftet
med den var att rättsväsendets resurser inte i alltför hög grad skulle tas i
anspråk för beivrande av mindre lagöverträdelser utan i stället inriktas mot
den grövre brottsligheten. Lagrådet har i det nu aktuella ärendet (prop.
s. 49 f) påpekat, att i fortsättningen olika regler skulle kunna komma att
gälla i fråga om åtal vid automatmissbruk, beroende på vilken typ av
nyttighet angreppet avser. Lagrådet finner detta onöjaktigt och anvisar olika
vägar att komma till rätta med problemet. Departementschefen (prop. s. 54)
har å sin sida anfört bl. a. att automatmissbruk, som avser ringa värden,
praktiskt taget alltid kommer att omfattas av 9 kap. 2 § andra stycket och
alltså också bli föremål för särskild åtalsprövning. Departementschefen
finner att en sådan ordning är sakligt motiverad och innebär en förenkling.
Någon sådan ändring som lagrådet förordat har därför inte föreslagits i
propositionen.

Utskottet vill understryka att de motiv som låg bakom införandet år 1976
av den särskilda åtalsprövningsregeln alltjämt äger full aktualitet. Det vore
därför naturligtvis olyckligt om det nu framlagda förslaget, som syftar till att
undanröja en hittillsvarande oklarhet, samtidigt skulle få till följd att fler
brott av mindre allvarlig beskaffenhet behövde utredas och åtalas. Emellertid
delar utskottet departementschefens bedömning att flertalet fall av
enklare automatmissbruk är av den typ som kan antas falla in under 9 kap. 2 §
andra stycket BrB. Åtalsprövning skall då ske enligt 9 kap. 12 § andra
stycket. Utskottet vill framhålla att, i de fåtal fall där gärningarna inte är av
den typen, de kan antas vara mera särpräglade även om de avser mindre
värden; det kan alltså finnas skäl att sådana gärningar bör prövas närmare.
Utöver det sagda föranleder saken inte något vidare uttalande från utskottets
sida.

Olovligt brukande

JuU 1985/86:17

Vad därefter gäller förslaget i propositionen till ändring i 10 kap. 7 § BrB om
olovligt brukande motiveras detta av att den tekniska utvecklingen bl. a. lett
till nya möjligheter till vissa dispositioner som inte kan lämnas obeivrade.
Främst åsyftas möjligheten att trots ett geografiskt avstånd ta sig in i ett
datorsystem via en datorförbindelse och på så sätt olovligen utnyttja någon
annans datoranläggning, s. k. tidsstöld. Enligt förslaget slopas det nu
gällande kravet att gärningsmannen skall ha den olovligt brukade saken i sin
besittning.

I motion 250 hemställer motionären, under hänvisning till lagrådets
yttrande i ärendet, att en annan lagteknisk lösning väljs, nämligen att det -vid sidan av huvudbestämmelsen som innehåller kravet på besittning - införs
en särskild bestämmelse om olovligt brukande av anläggning för automatisk
informationsbehandling oavsett besittningsförhållande. Som skäl anförs att
det är osäkert vilka följder det kan få att besittningskravet helt mönstras ut ur
gärningsbeskrivningen för olovligt brukande.

De av motionären framförda farhågorna överensstämmer med synpunkter
som förts fram av lagrådet. Lagrådet har därjämte ställt sig tveksamt till
regeringsförslaget från rättssystematiska utgångspunkter. Departementschefen
har till bemötande av vad lagrådet anfört bl. a. uttalat att det saknas
anledning att befara att det skulle medföra några oönskade konsekvenser att
mönstra ut besittningsrekvisitet när det gäller olovligt brukande (prop.
s. 56). Det synes, menar han, inte ens teoretiskt gå att konstruera exempel på
några icke straffvärda gärningar som med en sådan ändring skulle falla inom
det straffbara området. Redan kravet på att handlandet i fråga skall ha
förorsakat skada eller i vart fall olägenhet för att vara straffbart torde, anför
han, utesluta att icke straffvärda gärningar skulle kunna medföra ansvar.

Utskottet konstaterar att det saknas anledning till erinran mot syftet med
den föreslagna ändringen eller mot tanken att uppnå detta syfte genom att
utvidga tillämpningsområdet för 10 kap. 7 § BrB om olovligt brukande. När
det gäller frågan om den lämpligaste lagtekniska lösningen anser utskottet, i
likhet med departementschefen, att det knappast finns anledning att befara
några onöjaktigheter i den praktiska tillämpningen om kravet på besittning
tas bort ur bestämmelsen.

Med hänsyn härtill och då regeringsförslaget från rent lagteknisk synpunkt
är att föredra tillstyrker utskottet bifall till propositionen i nu berörd del och
avstyrker bifall till motionen. Utskottet vill i sammanhanget uttala att
utskottets ställningstagande i fråga om utformningen av stadgandet om
olovligt brukande inte innefattar någon bedömning av frågan om det - från
rättssystematiska eller andra synpunkter - är lämpligt eller ej att i andra
sammanhang utmönstra kravet på besittning.

Ocker

Utskottet har inte funnit anledning till erinringar mot det genom propositionen
framlagda förslaget till ändringar i 9 kap. 5 § BrB om s. k. kreditocker.

Utskottet tillstyrker bifall till propositionen även i denna del.

Övrigt

JuU 1985/86:17

Utskottet anser att tidpunkten för den nya lagstiftningens ikraftträdande bör
bestämmas till den 1 juli 1986.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande olovligt brukande

att riksdagen med avslag på motion 1985/86:250 antar 10 kap. 7 § i det
genom proposition 1985/86:65 framlagda förslaget till lagom ändring i
brottsbalken,

2. att riksdagen antar det under moment 1 nämnda lagförslaget i
den mån det inte omfattas av vad utskottet hemställt ovan, dock med
den ändringen att tidpunkten för lagens ikraftträdande bestäms till
den 1 juli 1986,

3. att riksdagen antar det genom propositionen framlagda förslaget
till lag om ändring i datalagen (1973:289), dock med den ändringen att
tidpunkten för lagens ikraftträdande bestäms till den 1 juli 1986.

Stockholm den 18 februari 1986

På justitieutskottets vägnar

Karin A hr land

Närvarande: Karin Ahrland (fp), Arne Nygren (s), Hans Pettersson i
Helsingborg (s), Björn Körlof (m), Helge Klöver (s), Gunilla André (c),
Ulla-Britt Åbark (s), Sven Munke (m), Lars-Erik Lövdén (s), Hans Göran
Franck (s), Arne Svensson (m). Birthe Sörestedt (s), Elving Andersson (c),
Bengt-Ola Ryttar (s) och Lars Sundin (fp).

gotab Stockholm 1986 10340